RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1901. Första Kammaren. N:o 28.
Onsdagen den 8 maj.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Justerades protokollet för den 1 i denna månad.
Anmäldes och bordlädes:
sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 9, i anledning
af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse
af 1 och 8 §§ i grufvestadgan den 16 maj 1884; äfvensom
kammarens tillfälliga utskotts utlåtande n:o 7, i fråga om skrif¬
velse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning rörande åstadkom¬
mandet af förbättrade uppgifter om rikets in- och utförsel af varor
m. m.
Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
statsutskottets nästlidne dag bordlagda memorial och utlåtande nås
84—86.
Föredrogs å nyo bevillningsutskottets den 4 och 6 innevarande Om bestäm-
månad bordlagda betänkande n:o 34, i anledning af väckta motionermclser röran
om införande i bevillningsförordningen af bestämmelser rörande sjelf- dc sJejfdekla
deklaration.
Friherre Klingspor: Det är icke för att göra något särskildt
yrkande, som jag nu uppträder, utan endast derför, att, då denna fråga
sist var före i kammaren för några år sedan, jag yttrade mig mot
sjelfdeklarationeu ur vissa synpunkter. Då jag nu på annat håll i
riksdagen utan reservation medverkat till införande deraf, vill jag en-
Första Kammarens Prot. 1901. N:o 28. 1
N:0 28. 2
Om bestäm¬
melser röran¬
de sjelfdekla-
ration.
(Forts.)
Onsdagen den 8 Maj.
däst framhålla, att jag fortfarande hyser de betänkligheter jag förut
hade beträffande tillämpningen af sjelfdeklaration, sådan den då var
föreslagen. Detta berör ju icke frågan i dess närvarande läge, men
då regeringen skall taga den under förnyad behandling, har jag ansett
mig böra något uttala mig derom.
Enligt 14 § mom. a i det af den ene motionären framlagda för¬
slaget skulle sjelfdeklaration åligga »egare af fastighet eller sådan in¬
nehafvare deraf, som i 2 § omförmäles, så vida för nästföregående år
taxeringsvärde af minst 50,000 kronor varit fastigheten åsatt». Jag
anser en dylik sjelfdeklaration hvad beträffar fastighet vara komplett
onödig. I taxeriugslängderna finnes ju hvarenda fastighet och hvar-
enda hemmanslott upptagen. Om en bevillningsberedning duger till
någonting, så bör det väl vara just till att bedöma värdet på dessa
fastigheter och hemmanslotter. Sjelfdeklaration skulle också _ enligt
förslaget åligga allenast dem, som hafva större egendomar, men i fråga
om stora egendomskomplex är det kanske omöjligt att lemna de de¬
taljerade uppgifter, som skola aflemnas för de särskilda egendoms-
delarne. Dessa hafva kanske varit sammanförda i 50 år eller mera, och
ingen, knappast en landtmätare, kan säga gränserna dem emellan.
Uppgifterna kunna då icke lemnas utan betydande kostnader och svå¬
righeter. Utom dess vågar jag påstå, att det icke är till någon nytta
för bevillningsberedningarna att hafva dessa uppgifter. De belasta
ordförandens portfölj med en hel mängd papper, som det gäller för
honom att samla och bevara, men någon ledning för taxeringen kunna
de icke lemna utöfver den kännedom, bevillningsberedningeus ledamö¬
ter sjelfva af egen erfarenhet hafva. Och att taga gränsen till 50,000
kronor är så mycket mera origtigt, som, om anledning funnes att
hafva sjelfdeklaration i fråga om fastighet, den snarare skulle gälla,
när sönderstyckning egt rum och mindre delar af jorden sålunda fått
proportionsvis större värden, närmande sig tomtvärden. Värdet af
en sådan del är ju emellertid merendels under 50,000 kronor. Vida
rigtigare anser jag då vara, att man låter en sådan bestämmelse som
den, hvilken innehålles i förslagets 16 g, att, om bevillningsberednin-
gen vill hafva uppgift rörande det ena eller andra förhållandet med
en fastighet, egaren eller innehafvaren deraf är skyldig att lemna så¬
dan, få allmän giltighet, så att det föreskrifves blott och bart, att,
der bevillningsberedningen önskar närmare uppgifter beträffande eu
fastighet, egaren eller innehafvaren, om han kan, är skyldig att lemna
sådan. Detta är mycket enklare och tillräckligt effektivt. Men med
afseende å en sådan allmän bestämmelse, som föreslagits i 14 § mom.
a, en sådan bestämmelse, i hvilken man anser sig tvungen att med
hänsyn till den stora mängden af små fastighetsegare sätta gränsen
så högt som vid 50,000 kronor eller deromkring, vill jag säga, att
en sådan insats i sjelfdeklarationen ej är behöflig.
Hvad nu angår den tanke, som ligger till grund för införande af
sjelfdeklaration, nemligen tanken på öfvergång till ren inkomstbeskatt-
Onsdagen den 8 Maj.
3 N:o 28.
ning, har jag all anledning att antaga, att Riksdagen icke kommer att
acceptera en sådan beskattning hvad jordbruket beträffar, ty det är
en ren omöjlighet man kommer in på, om man vill beskatta jordbru¬
ket efter inkomsten, så framt man icke vill tillämpa den metod, som
föreslås i försvarsutskottets hemställan, att man skulle beräkna inkomst
af fastighet efter viss procent af fastighetens taxeringsvärde. Under
sådana förhållanden kan jag ännu mindre förstå, att det kan vara an¬
ledning att införa en sådan bestämmelse som den i 14 § mom. a. Det
är nog många andra bestämmelser också, som inveckla saken och för¬
anleda mycket besvär för de myndigheter — jag menar nu icke stats¬
myndigheter, utan andra — som det skulle åligga att lemna uppgif¬
ter, och jag är för min del nästan säker på, att detta skulle kunna
verkställas på enklare sätt.
Jag har yttrat mig endast för att påvisa, att jag i vissa afseen-
den önskar, att, innan regeringen framlägger det förslag, hvarom fram¬
ställning nu skall göras, frågan måtte tagas i förnyad, sorgfällig om¬
pröfning. Vidare är det ju naturligt, att, om beskattningsförhållan-
dena skola utveckla sig i större skala, frågan om de bevillningsmyn-
digheter, som skola ersätta de nuvarande, blir en ganska allvarsam
fråga. Detta är dock något, som icke hör till den nu förevarande
frågan, hvarför jag endast velat gifva en antydning derom.
Jag har intet yrkande.
Herr Sandberg: Utan att göra något yrkande, vill jag endast
uttala min bestämda öfvertygelse, att genom införande af sjelfdeklara-
tion man kommer att hoppa ur askan i elden, att med en sådan de¬
klaration svårigheten att rättvist taxera de skattskyldige snarare skall
blifva större, än den är nu, äfvensom att den förhoppning, som ut¬
talats, att införande af sjelfdeklaration skall åstadkomma en väsentlig
förökning af statsinkomsterna, nog kommer att visa sig bedräglig.
Herr Cavalli: Deu föregående talaren framstälde icke något yr¬
kande, och det förefinnes sålunda anledning att antaga, att bevill¬
ningsutskottets alldeles enhälliga betänkande skall blifva af kammaren
godkändt. Om jag detta oaktadt begärt ordet, är det derför, att jag
trott det vara min pligt att, då talarens uppfattning åtminstone icke
i alla afseenden är enligt min mening den rigtiga, tillse, att den icke
kommer att stå här oemotsagd.
Jag ber då blott att få säga, utan att ingå i några detaljer, att
jag för min del hoppas, att de grunder, talaren utvecklat, icke måtte
blifva bestämmande för den utredning och det förslag, som i händelse
af bifall till bevillningsutskottets hemställan kan vara att förvänta
från regeringen. Jag förutsätter, att kammaren finner det lämpligast,
att jag icke i detalj bemöter hvad den förste ärade talaren anförde.
Hau sade ju också sjelf, att det endast delvis berörde den nu före¬
varande frågan.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Om bestäm¬
melser röran
de sjelfdekla¬
ration.
(Forts.)
N:o 28. 4
Om upphöran¬
de'af Stock¬
holms stads
brandförsäk¬
ringskontors
frihet från
bevillning föi
inkomst.
Onsdagen den 8 Maj.
Efter härmed slutad öfverläggning biföll kammaren hvad utskottet
i föreliggande betänkande hemstält.
Föredrogs å nyo bevillningsutskottets den 4 och 6 i denna må¬
nad bordlagda betänkande n:o 35, i anledning af väckt motion angå¬
ende Stockholms stads brandförsäkringskontors påförande af bevillning
för inkomst.
Herr Fränekel: Den föreliggande frågan är, som herrarne finna,
icke ny för Riksdagen: den nemligen, om det privilegium, som blifvit
meddeladt Stockholms stads brandförsäkringskontor, bör upphäfvas.
Detta privilegium daterar sig så långt tillbaka som från år 1746 och
har genom förnyadt nådigt reglemente faststälts år 1807. Bevillnings¬
utskottet har i sitt föreliggande betänkande utgått från den synpunk¬
ten, att förhållandena skulle hafva förändrat sig så, att tiden nu borde
vara inne att fa ett så beskaffadt privilegium som det ifrågavarande
upphäfdt. Grunden för detta resounemeut är, att det lyckats Stock¬
holms stads brandförsäkringskontor att komma i så goda ekonomiska
omständigheter, att det varit i stånd att under de senare åren göra
en så kallad utdelning till sina delegare. Derför anser man ställ¬
ningen vara sådan, att privilegiet bör återtagas och beskattning bör
kunna komma i fråga.
Tillser man nu, huru detta ärende vid föregående tillfällen be¬
handlats, skall man finna, att man förut varit ytterst varsam vid be¬
dömande af frågan om förändring af privilegiet, hufvudsakligen af det
skäl, att Stockholms stads brandförsäkringskontor icke är att anse
såsom en vanlig brandförsäkringsaffar, utan snarare delvis såsom en
välgörenhetsinrättning. Vidare torde det icke kunna bestridas, att
under årens lopp de olika fastighetsegarne inom Stockholm inträdt
i kontoret på basis af det existerande reglementet, således på basis
af de medgifvanden, som finnas i det kong!, brefvet af år 1746. Och
ordalydelsen i detta kongl. bref är efter mitt förmenande alldeles otve¬
tydigt den, att icke någon beskattning i någon form får åläggas
kontoret. På sid. 4 i betänkandet finna herrarne, att Kongl. Maj:t
säger i nämnda bref: *1 hvilket afseende Vi på det kraftigaste för
Oss och Våre efterträdare i nåder försäkre, att samma kapital med
dess ränta hvarken nu eller i tillkommande tider, under hvad namn
och förevändning det vara må, på något sätt antingen till allmänt
eller något annat behof skall röras, ej eller detsamma med någon af¬
gift och kontribution beläggas.» Så angelägen har man varit vid
fastställande af de vilkor, på hvilka kontoret skulle arbeta, och det
är detta privilegium, som man nu vill söka bryta?
Nå väl, det kan ju anses, att privilegiet är af den föråldrade natur,
att tiden nu bör vara inne för Kongl. Maj:t och Riksdagen att upp-
Onsdagen den 8 Maj.
5 N:o 28.
hafva detsamma. För det första synes mig saken då icke längre vara Om upphöran-
någon bevillningsfråga, utan en lagfråga, i hvilken såväl Kongl. Maj:t ‘jf Jjf Stock
som Riksdagen måste fatta beslut. Nu har bevillningsutskottet emel- irandförsäk-
lertid i sitt förevarande förslag icke endast velat i så måtto tillmötesgå ringskontors
den enskilde motionärens framställning af en utredning af denna fråga, frihet från
utan till och med affattat sin kläm så, att Riksdagen redan nu, på&wÄia^/ör
grund af den motivering, som föreligger i betänkandet, skulle för sin (ports)
del besluta och att Kongl. Maj:t sedan skulle underkasta frågan eu
utredning. Jag skall nu icke uppehålla mig vid huruvida detta är
den rätta marschen. Efter mitt förmenande och enligt den erfarenhet,
som inom kammaren förefinnes, plägar man låta den utredning, som
Kongl. Magt godhetsfullt åtager sig att verkställa, föregå ett beslut
af Riksdagen och icke, på sätt här är tillämnadt, låta Riksdagen fatta
sitt beslut först och sedan låta utredningen komma från Kongl.
Magt.
Men till den utredningen torde ock höra åtskilligt, som icke är
berördt i betänkandet. Jag tänker härvid närmast på det sätt, på
hvilket kontoret utöfvat sin verksamhet, och på frågan, huruvida icke
denna verksamhet snarare är att hänföra till en välgörenhetsinrättning
än till ett affärsföretag. I det fallet ber jag att få fästa uppmärk¬
samheten på att kontoret under årens lopp utan återbetalningsskyl-
dighet bidragit till anläggning af Stockholms stads storartade vatten¬
ledning med en kontant summa af 635,000 kronor, att kontoret under
årens lopp ökat sin årliga afgäld till bestridande af kostnaderna för
stadens brandkår till 50,000 kronor, samt att härutöfver åtskilliga
särdeles dyrbara instrumentalier blifvit för brandkårens räkning an¬
skaffade på kontorets bekostnad.
Nu kan man svara: ja, den saken berör icke staten, den saken
är en enskild affär mellan Stockholms stad och brandförsäkrings¬
kontoret, och deri bör icke ligga något skäl att låta ifrågavarande privi¬
legium fortfara. Men jag ber att få fasta herrarnes uppmärksamhet
på att genom ett så starkt doterande af Stockholms stads brandkår
den risk, som staten har i och för sina fastigheter i Stockholm, blir
pa ett högst afsevärdt och vigtigt sätt minskad. Jag ber att i detta
afseende fä ur yttranden om kommunalskattekomiténs betänkande på¬
visa, att vid den tid, då detta betänkande afgafs, statens fastigheter
inom Stockholm representerade ett värde af 28,000,000 kronor, obe-
räknadt värdet af Stockholms slott och det nya riksdagshuset. Hvad
det betyder för en egare af fastigheter med sådana värden att för dem
kunna påräkna skydd af en god och säker brandkår med till den¬
samma' hörande ändamålsenlig attiralj, torde vara klart för hvar och
en. Ur denna synpunkt synes det mig ock vara gifvet, att kontorets
verksamhet är för staten af så stor vigt, att man icke i onödan, om
jag så får säga, bör' röra vid dess privilegium.
Det säges vidare, att, då kontoret nu lyckats komma i den ställ¬
ning, att det kunnat bereda sina delegare så kallad utdelning, det icke
N:0 28. 6 Onsdagen den 8 Maj.
Om upphoran- längre bör vara befriadt från beskattning. De summor, som på detta
holms stods Si'^ Tdelas, äro dock, i jemföi-else med hvad nyss nämndes, förs vin-
brandförsäk- nalu^e små, och utdelningen består, såsom herrarne torde hafva sig
ringskontors bekant, icke i annat, än att för fastighet, som i 12 år varit försäkrad
frihet' från i brandförsäkringskontoret, vederböraude eger återbära af de till kon-
h inkomst °r i0VGt inbetalda premierna en krona på tusen af försäkringsvärdet.
(Forts.) sådant återbärande kan svårligen med rätta rubriceras såsom en
utdelning, utan är snarare att anse såsom en nedsättning af premierna.
Af hvad jag nu tagit mig friheten påvisa torde kammaren finna,
att man efter mitt förmenande omöjligen kan hänföra detta kontors
verksamhet till så beskaffad affärsverksamhet, som man under nor¬
mala förhållanden vill beskatta. Då dertill kommer dels den säkerhet,
som genom flera kongl. bref blifvit lemnad för privilegiets bestånd,
dels de afslag, som redan på rikets ständers tid blifvit gjorda på alla
framställningar om att man skulle röra vid detsamma, dels att bevill¬
ningsutskottet i den kläm, som utskottet formulerat, behagat begära,
att Riksdagen redan nu skulle förklara, att detta privilegium bär uu-
danrödjas — redan nu, innan Kongl. Maj:t gör den utredning, som
utskottet sjelft anser vara nödig, — har jag trott, att säkraste utvägen
för närvarande torde vara att, i det skick denna fråga nu föreligger,
yrka afslag å bevillningsutskottets hemställan, hvilket jag härmed
tager mig friheten göra.
Herr Cavalli: Jag ber att få fråga den siste talaren, om icke
den motivering, han förebragte för sitt yrkande, bort vara något annor¬
lunda. Han förfäktade nemligen ett specialintresse så obemantladt,
att jag upprigtigt sagdt icke kan tillerkänna eu sådan motivering stort
värde. Hans slutledning var denna: Derför att Stockholms stad har
så stor förmån af detta brandförsäkringskontor, skall staten icke hafva
någon skatt af detsamma. Detta var hans egentliga skäl. Talaren
anförde också andra skäl, men gaf dem icke samma valör. Han var¬
nade kammaren för att i onödan röra vid det privilegium, som här
år i fråga. Han gjorde en sammanställning och trodde sig finna, att
bevillningsutskottet år 1901 förfarit vida strängare än bevillnings¬
utskottet vid 1809—1810 årens riksdag. Men så är det väl ändock
icke. Bevillningsutskottet vid 1809—1810 årens riksdag ifrågasatte
ett fullständigt upphäfvande och borttagande af -privilegiet, och under
rikets ständers öfverläggningar i frågan höjdes, åtminstone sä vidt jag
nu kan erinra mig, mot privilegiets borttagande icke någon röst från
den synpunkten, att det skulle strida mot några rättsgrunder, utan
man åberopade blott, att förhållandet då var sådant, att lämplighets-
hänsyn talade för att brandförsäkringskontoret skulle få bibehålla sitt
privilegium. Jag vill i detta afseende ock erinra, att den bevillning,
som det då var fråga om att brandförsäkringskontoret skulle erlägga,
utgick efter en annan, vida högre bevillningsprocent år 1809 än nu
för tiden. Derför sade också rikets ständer: vi låta för denna gång
Onsdagen den 8 Maj.
7 N:o 28.
fråo-an om borttagande af brandförsäkringskontorets privilegium . af Om upphoran-
lämplighetsskäl falla. Bevillningsutskottet i år förfar på följande sätt. jwlms sfads
Det vill öfverlemna åt Konsol. Makt att pröfva, om Kongl. Maj:t for hrandförsäk-
Eöster höjdes inom utskottet för den åsigt, att Riksdagen kunde
ensam besluta i denna fråga, men bevillningsutskottets majoritet kom till
det slut, att Kongl. Maj:ts samtycke jemväl kraf ves. Om således Kongl.
Maj:t för sin del anser, att privilegiet är af den beskaffenhet, att det
bör bibehållas, så har dermed Riksdagens på bevillningsutskottets hem¬
ställan grundade beslut förfallit. Rinner åter Kongl. Maj:t för sin. del,
att privilegiet icke bör bibehållas, så föreslår han Riksdagen att i be-
villningsförordningen intaga en bestämmelse derom.
Vidare: detta kontor, denuna inrättning är i realiteten endast en
välgörenhetsinrättning, betonade den siste talaren. Ja, sådana »väl¬
görenhetsinrättningar» finnas på andra ställen än i Stockholm.. En
sådan är de skånska städernas brandförsäkringsinrättning, i hvilken
man inträdt under vissa förutsättningar liksom i denna. Efter 12 år
i Stockholm och efter 20 år, tror jag, i Skåne får man tillbaka eu
del af de inbetalda premierna. Om den skånska brandförsäkrings-
inrättningens beskattning har också, på sätt bevillningsutskottets, be¬
tänkande omförmäler, tvist uppstått, och Kongl. Maj:t har slutligen
förklarat inrättningen skyldig att betala skatt för den utdelning den
lemnat till sina delegare. Om något annat är här icke fråga. När nu
detta brandkontor kan, såsom den siste talaren upplyste, lemna till
Stockholms stads vattenledning 635,000 kronor och till dess brandkår
årligen 50,000 kronor och dessutom bekosta vissa dyrbara brandred¬
skap, då är statens anspråk på att få skatt för en liten del af dess
inkomst icke så öfverdrifvet. Det fans 1809—10, då ständerna af-
stodo från sin önskan att uttaga skatt af detta kontor, endast en
obetydlig fond, och bevillningen var mellan 15 och 16 procent af
inkomsten. Nu finnas fonder, hvilka, såsom det uppgifves i utskottets
betänkande, utgjorde i runda tal år 1877: 11,800,000 kronor, år 18JT8:
11,930,000 kronor, år 1879: 12,500,000 kronor och år 1900 stigit
till nära 27,000,000 kronor. Ja, tror kammaren verkligen, att man
bör ömma så mycket för denna »välgörenhetsinrättning», att icke Riks¬
dagen kan för sin del upphäfva det privilegium, som detta kontor har?
Och märk väl, afsigten är icke, att Riksdagen skall ensam, besluta,
huruvida detta privilegium skulle fortfara eller icke, utan Riksdagen
öfverlemnar jemväl åt Kongl. Maj:t att i ämnet besluta.
På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag om bifall till
utskottets förslag.
sm del vill medguva privilegiera uppuaivauue. »icu^uvoi "•■■“j*" iwyouvnwio
detta, må Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåta proposition i saken pet /W/ief/ra»
gäller att få veta, om Kongl. Maj:t gifver sitt samtycke till privilegiets0^”?/
upphörande.
(Forts.)
N:o 28. 8
Onsdagen den 8 Maj.
Omupphoran- Herr 1 ränckel: Jag kan icke underlåta att besvara några inkast
halms städs SOm bevillningsutskottets ärade ordförande gjorde mot mitt anförande’
brandförsäk- . Han gjorde en jemförelse med de skånska städernas brandförsäk-
ringskontors ringsverk och sade, att man der också inträder såsom delegare enligt
frihet från reglementet. Jag ber dock att få påpeka, att jag uttryckligen betonade,
^inkomst01'att * detta kontor i Stockholm hafva delegarne inträdt på grund af
(Forts.) ett reglemente, som innehåller detta af Kongl. Maj:t och Riksdagen
godkända privilegium.
Han sade vidare, att rikets ständer 1809—10 frånträdde sin ön¬
skan att beskatta kontoret. Så förhöll sig icke saken. Het var
bevillningsutskottet, som på grund af enhälliga beslut i alla fyra stånden
måste omändra sitt förslag till bevillningsstadga, så att man der icke
bibehöll förslaget om upphäfvande af detta privilegium.
Han yttrade vidare: skulle man icke beskatta dessa fonder, som
nu uppgå till 11 å 12 millioner, högst betydande belopp i jemförelse
med de summor, som vore i fråga vid 1809—10 årens riksdag? Men
han glömde att säga, hvad dessa fonder, som brandkontoret för när¬
varande eger, betyda. Dessa summor utgöra hufvudsakligen en
försäkringsfond, som detta kontor måst samla, då brandriskerna stigit
till sådana belopp, att jag endast behöfver nämna för herrarne, att -—-
oberäknad statsverkets byggnader, som jag nyss nämnde — kontoret
har en risk af 330 millioner kronor.
Att under sådana förhållanden försäkringsfonden stigit har icke
att göra med möjligheten för brandkontoret att utgöra skatt för sina
inkomster.
Han säde vidare, att det var ett egoistiskt intresse, som jag för¬
fäktade, då jag talade om att Stockholms stad har fördel af detta
brandförsäkringskontor. Det erkänner jag, att staden har. Men skälet,
hvarför jag framdrog detta, var, att staten dessutom har så stort in¬
tresse häri genom de möjligheter till ett förbättradt brandväsen i
Stockholm, hvilket för staten är af mycket större värde, än om den
på dessa 300,000 kronor skulle få en skatt af 3,000 kronor pr år.
Af detta skäl ansåg jag det för närvarande icke vara lämpligt att röra
vid privilegiet.
Den föregående talaren sade vidare, att Riksdagen genom den nu
föreslagna formuleringen af klämmen icke skulle hafva fattat beslut i
saken. Jag skall då be att få uppläsa hvad bevillningsutskottet säger.
Det hemställer, att Riksdagen ville tillkännagifva, »det Riksdagen för
sin del anser, att den Stockholms stads brandförsäkringskontor till¬
försäkrade frihet från hvarje afgift och kontribution bör upphöra, samt
anhålla,, det täcktes Kongl. Maj:t taga frågan i öfvervägande och der¬
efter till Riksdagen inkomma med den framställning, till hvilken en
blifvande utredning må kunna föranleda». Om nu Kongl. Maj:t på
grund af denna framställning anser sig sjelf böra pröfva, huruvida beslut
bör fattas, om privilegiet bör indragas, hvarför skall då Riksdagen
redan nu fatta beslut? Då Riksdagen först begärt en utredning hos
Onsdagen den 8 Maj.
9 N:0 28.
Kongl. Maj:t, kan jag icke finna, att Riksdagen redan nu bör besluta
i saken. Riksdagen kan ju för Kongl. Maj:t omförmäla, att den anser
saken beaktansvärd, men jag har för min del icke kunnat underlåta
att, med fäst afseende vid den i utskottets betänkande förekommande
redogörelse för huru med privilegiet hittills förfarits, framhålla, att
man bör med största varsamhet behandla detsamma.
Herr Cavalli: Jag nödgas än en gång taga till ordet emot den
siste talaren.
Jag har sagt, och jag nödgas upprepa, att om Riksdagen ansåge, att
privilegiet icke borde eftergifvas, så skulle Riksdagen naturligvis icke
skrifva till Kongl. Maj:t. Nu underrättar Riksdagen Kongl. Maj:t,
att Riksdagen för sin del anser, att privilegiet bör tagas bort, och
hemställer till Kongl. Maj:t att vidtaga de åtgärder, Kongl. Maj:t pröf-
var lämpliga.
Jag anförde såsom ett bevis för kontorets förmåga att betala
skatt, att fonderna stigit till stora belopp. Detta vapen sökte den
siste talaren vrida mig ur händerna genom att påstå, att de stora fon¬
derna vore nödvändiga för att möta de stegrade riskerna; och derför,
säger den siste talaren, har kontoret icke råd att betala skatt för
314.000 kronor. Det gör en utgift för kontoret af 3,140 kronor;
men kontoret har råd att betala till Stockholms stads vattenledning
635.000 kronor och till brandkåren 50,000 kronor om året!
Om upphöran¬
de af Stock¬
holms stads
brandförsäk¬
ringskontors
frihet från
bevillning för
inkomst.
(Forts.)
Efter det öfverlägguingen ansetts härmed slutad, gjordes jemlikt
de yrkanden, som derunder förekommit, propositioner, först på bifall
till hvad utskottet i förevarande betänkande hemstält samt vidare på
afslag derå, och förklarades den förra propositionen, hvilken upprepa¬
des, vara med öfvervägande ja besvarad.
Vid förnyad föredragning af bankoutskottets den 4 och 6 inne¬
varande maj bordlagda memorial n:o 10, angående beviljande af an¬
slag för ombyggnad af det för riksbankens räkning inköpta s. k.
Donnerska huset i Visby, biföll kammaren hvad utskottet i detta me¬
morial hemstält.
Vid förnyad föredragning af kammarens tillfälliga utskotts den 4
och 6 i denna månad bordlagda utlåtande n:o 6, i anledning af väckta
motioner rörande behofvet af lagstadgade anordningar vid transport
af timmer sjöledes m. m., biföll kammaren hvad utskottet i detta ut¬
låtande hemstält.
N:o 28.
10
Onsdagen den 8 Maj.
Ifrågasatt
förbud mot
utskärning
af vin och
maltdrycker c
lägerplatser.
Vid förnyad föredragning af sammansatta stats- och lagutskottets
den 3 och 4 innevarande månad bordlagda utlåtanden:
n:o 4, i anledning af Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen un¬
der åttonde hufvudtiteln gjorda framställning angående aflönande af
vikarie för lärare eller lärarinna vid af landsting eller stad, som ej i
landsting deltager, inrättadt småskolelärareseminarium,
n:o 5, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående tjenst-
årsberäkning i visst fall för lärare eller lärarinna vid folkskola,
n:o 6, i anledning af väckt motion angående skrifvelse till Kongl.
Maj:t i fråga om statsbidrag till aflönande af vikarier för sådana lärare
och lärarinnor vid högre folkskolor, hvilka af sjukdom äro urstånd¬
sätta att fullgöra sin tjenst,
n:o 7, i anledning af väckt motion om ändring i gällande be¬
stämmelser angående statsbidrag till aflönande af lärare vid folkskolor
och småskolor, samt
n:o 8, i anledning af väckt motion om tillägg till lagen angående
ansvarighet för skada i följd af jernvägs drift den 12 mars 1886 i
syfte att lapp må erhålla ersättning för renar, som dödats af jern-
vägståg,
biföll kammaren hvad utskottet i dessa utlåtanden hemstält.
Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande kammarens
tillfälliga utskotts den 3 och 4 i denna månad bordlagda utlåtande
n:o 5, i anledning af väckta förslag om skrifvelser till Kongl. Maj:t
angående ändrade bestämmelser i fråga om rätten till utskänkning af
vin och maltdrycker å lägerplatser.
Punkten 1.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
Punkten 2.
Herr Dickson: Kammaren torde erinra sig, att frågan om ut-
skänkningen på lägerplatser är en fråga, som återkommit vid flere
riksdagar. Den har dock icke i denna kammare föranledt någon
diskussion, såvidt jag kan minnas. Ty framställningarne hafva af¬
styrka af utskottet, och utskottets utlåtanden hafva utan diskussion
bifallits af kammaren. I år har frågan varit föremål för behandling i
två utskott. Kammarens ledamöter hafva nyss fått till sig utdeladt
särskilda utskottets n:o 1 utlåtande n:o 2 och på sid. 118 kan man
Onsdagen den 8 Maj.
11 N:o 28.
der finna, att särskilda utskottet ansett det såsom »ett önskemål, att Ifrågasatt
utskänkningen af rusdrycker inom kasernområden och å mötesplatser /örtad mot
så långt möjligt är inskränkes». Mot detta uttalande är endast en * vin 0(£
reservation afgifven, nemligen af herr Ollas A. Ericsson, som ansett, maltdrycker å
»att utskottet bort uttala sig för förbud mot försäljning och utskänk- lägerplatser.
ning inom kasernområden och å lägerplatser af spirituösa, vin och (Forts.)
maltdrycker, med undantag af svagdricka».
Det tillfälliga utskott, hvars betänkande nu föreligger, har stält
sig på en annan ståndpunkt. På sid. 7 i betänkandet kan man
finna, hurusom utskottet framhåller »den moraliska styrka att motstå
frestelsen till förtärande af starka drycker, som en längre tids afhåll-
samhet från deras bruk otvifvelaktigt skänker», och att det skulle
vara bra för de värnpligtige att öfva sig »genom iakttagandet af
sträng återhållsamhet under den tid de tillbragte på mötesplatsen.»
Detta är väl ändå att gå för långt. För min del önskar jag natur¬
ligtvis, att vi skola få en kraftig arméorganisation, och jag är öfver-
tygad om att de värnpligtige under öfningarne skola utbildas äfven
såsom medborgare och komma att hafva ganska stor fördel af den
uppfostran de då erhålla. Jag finner också, att de värnpligtige måste
underkasta sig hvarjehanda uppoffringar och inskränkningar. Men
att dessa uppoffringar och inskränkningar skola gå så långt som till
fullständig afhållsamhet från vin och maltdrycker tror jag är att gå
alldeles för långt.
Nu finner jag visserligen, att utskottet icke dragit alla de konse-
qvenser af detta sitt uttalande, som det kanhända skulle kunnat göra.
Det har nemligen icke talat om försäljning i marketenteri på kasern¬
områden; men det kan ju hända, att motionen varit så afiattad, att
utskottet icke haft anledning att komma in på denna fråga. Utskottet
har också gjort undantag för servering vid måltider. Men då man
läser det betänkande i frågan, som förra årets tillfälliga utskott afgaf,
så finner man der framhållet, att det icke kan komma i fråga någon
servering af Öl under måltiderna; ty då sitta de värnpligtige i kro¬
nans mathallar och äta kronans mat. Då serverar man ju icke Öl,
utan om Öl skall serveras, så måste det vara i marketenterierna. Jag
finner således, att utskottet här gått väl långt.
Utskottet har äfven inlåtit sig på en farlig ofråga, nemligen på
frågan om skilnaden mellan Öl och svagdricka. År 1892 aflat Riks¬
dagen till Kongl. Maj:t en skrifvelse i denna rigtning. Då hördes
kontroll- och justeringsbyrån, och denna uttalade, att det icke vore
möjligt att uppställa någon åtskilnad mellan Öl och svagdricka. Se¬
dermera har en komité varit tillsatt för behandling af frågan om malt-
dryckslagstiftningen, och denna komité afgaf förra året ett betänkande,
deri på ett synnerligen uttömmande sätt framhölls, att det för närva¬
rande icke kunde uppdragas någon gräns mellan svagdricka och Öl.
Anledningarna äro mångahanda. För det första förhåller det sig olika
med jäsningen af maltdrycker och af vin och sprit. I vin och sprit
N:o 28. 12
Onsdagen den 8 Maj.
Ifrågasatt är jäsningsproceduren afslutad, men hos maltdrycker fortgår jäsningen
förbud mot alltjemt. Det kan således hända, att — om man uppställer en sådan
af vin och ^er alkoholgräns — en vara, då den skickas i marknaden, är laglig,
maltdrycker å men då den säljes, olaglig. Det kan också hända, att den är laglig,
lägerplatser, då den tages i beslag, men lagstridig, då den sedermera kemiskt un-
(Forts.) dersökes. Härtill medverkar också en annan omständighet, nemligen
att det är så svårt att undersöka alkoholhalten i maltdrycker. Malt¬
drycker innehålla nemligen, förutom vatten, dels sprit, dels extrakt-
ämnen. Spriten är lättare än vatten, extraktämnena tyngre. Om man
nu anställer en undersökning med areometer, så kan man alls icke
veta, om den specifika vigten, som dervid utrönes, beror på tillvaron
af det ena eller det andra ämnet.
Det är sålunda en mycket vansklig fråga, som utskottet inlåtit
sig på. Utskottet tyckes emellertid tro, att man icke behöfver fast¬
ställa någon gräns, utan att man blott behöfver begagna uttrycket
»svagdricka», och den skall man sedan känna igen på smaken. I det
afseendet skall jag be att få åberopa ett exempel från Finland. I Fin¬
land finnes en mycket rationel beskattning af maltdrycker, och der
finnes också ett mycket rationelt undantag, nemligen att hembrygd är
fri från beskattning, men med det farliga tillägget, att hembrygdt svag¬
dricka fritt far säljas. Någon gräns för alkoholhalten har icke upp-
stälts, och följden har blifvit, att det skickats ut i marknaden ett slags
svagdricka — det heter varinkalja på finska — som förmodligen sma¬
kar mycket illa och surt, men som innehåller mellan 4 och 5 procent
alkohol. Detta kan följaktligen, om lagstiftningen ej ändrats, lika väl
som vanligt Öl användas såsom rusdryck och blir också i hög grad
missbrukadt.
Nu säger man kanhända, att sådana fall torde man kunna öfver¬
lemna åt vederbörande chefsembetens bedömande. Men har man detta
förtroende till ehefsembetena, så borde man också kunna anförtro åt
dem att i allmänhet ordna försäljningen af maltdrycker på lägerplat¬
serna. Chefsembetena äro i.tillfälle att begränsa tiden för försäljnin¬
gen och att afbryta försäljningen, när det beliöfves. Om de nu icke
få reglera försäljningen och maltdrycker följaktligen icke kunna på
laglig väg åtkommas på mötesplatserna, så kunna två fall inträffa.
Det ena är lönkrögeri. Det kan blifva ganska farligt; men det är
ju möjligt, att äfven det kan genom ordningsmagten bekämpas. Men
då kommer det en fara, som icke kan bekämpas af ordningsmagten
-— och det är de goda vännerna, som komma att besöka de värn-
pligtige. Dessa goda vänner skola då komma att medföra starka
drycker. Öl är mycket besvärligt att medföra, men bränvin, konjak
och punsch kan man föra med sig ganska lätt i sina vagnar eller
korgar, och detta, tror jag, är en fara, som våra militärer äro mycket
rädda för.
Jag tror, att den fråga, som nu föreligger, löses bäst såsom hit-
Onsdagen den 8 Maj.
13 N:o 28.
tills af vederbörande chefsembeten, och jag ber derför att få yrka af- Ifrågasatt
af vin och
Herr Nordenfalk: Hen föregående ärade talarens hufvud- maltdryckar å
anmärkning var den, att utskottet gått för långt i sin hemställan. Denna lägerplatser.
hemställan går emellertid, såsom kammaren behagade finna af betän- (Forts.)
kandet, icke ut på något annat än en fråga till Kongl. Maj:t, huru¬
vida icke man skulle kunna borttaga utskänkningen af vin, Öl och
porter på lägerplatserna, för att dessa drycker måtte blifva ersatta af
svagare maltdrycker. Vore det nu fråga om personer, som vant sig
vid en viss qvantitet Öl dagligen, kunde man ju deri möjligen söka
ett skäl mot förbudet i den uppoffring dessa skulle göra genom att
afstå från en dryck, som de för fiffigt kanske icke missbrukat. Men
så är icke förhållandet; det gäller här tjuguett- och tjugutvååriga yng¬
lingar, livilka alldeles icke äro vana vid förtäring af maltdrycker och
således ej heller behöfva dem. Hvad de behöfva, det är dricka; men
om sådant kommer att tillhandahållas dem, beror på den person, som
har utskänkningsrätt å lägerplatsen. Anser han sig ha större förtjenst
på att tillhandahålla Öl, så kunna de värnpligtig icke få hvad de
behöfva och vilja ha, men tillhandahållas hvad de icke borde få. Het
vore önskligt, att ett sådant missförhållande blefve afhjelpt.
Den förre ärade talaren framhöll, att uppställandet af en skilnad
mellan starkare och svagare maltdrycker skulle kunna för domstolarne
medföra en hel del svårlösta tvistefrågor. Jag tillåter mig då upplysa
kammaren om, att det redan nu finues åtskilliga länsstyrelser — jag
vet fem eller sex, men de äro nog flere — som meddela tillstånd en¬
bart till försäljning af svagdricka. Naturligtvis kunna de icke hafva
gjort detta utan att hafva för ögonen, att den, som erhållit dylikt till¬
stånd, men säljer äfven Öl, kan antastas och blifva lagförd. Om då
denne nekar till förseelsen, så har ju domstolen redan nu att lösa eu
dylik tvistefråga. Jag förmodar, att det då kommer att gå så till,
att domstolen tillkallar sakkunnige män, som analysera drycken och
då förklara, antingen att drycken har så hög alkoliolhalt, att den en¬
ligt deras åsigt kan och bör rubriceras som Öl — i hvilket fall den
tilltalade fälles — eller att drycken är så svag, att den enligt deras
uppfattning bör hållas för svagdricka, då försäljaren frikännes. Komma
de deremot och säga, att drycken står på gränsen mellan Öl och svag¬
dricka och att det är tvifvelaktigt, hvart den hör —- ja, då frikännes
den tilltalade, emedan det då ej blifvit visadt, att han sålt Öl.
Vi stå verkligen här inför egendomliga förhållanden. Några läns¬
styrelser meddela, som sagdt, tillstånd till enbart utskänkning af
svagdricka; andra åter anse sig, med afseende å ordalagen i gällande
förordning, icke kunna bevilja tillstånd annat än till utskänkning af
maltdrycker i allmänhet, det vill säga både Öl och svagdricka, och ett
dylikt tillstånd måste dä ofta leninas allenast derför, att i närheten
finnes ett arbetarecentrum, der svagdricka konsumeras i större grad.
slag å utskottets hemställan.
förhud mot
utskänkning
N:o 28. 14
Onsdagen den 8 Maj.
Ifrågasatt Under tiden lärer emellertid, enligt hvad det säges, försäljning af
iskänkning svagdricka litet hvarstädes pågå utan tillstånd till någon utskänk-
af vin och ning- Det vore önsldigt, att dessa förhållanden blefve reglerade.
maltdrycker å Såsom sagdt, äro domstolarne redan underkastade möjligheten att
lägerplatser, få till afgörande frågor om skilnaden emellan Öl och svagdricka, och
(Forts.) den anmärkning, som i det afseendet gjordes af den förre talaren,
saknar derför all betydelse.
Man har sagt, att äfven om denna hemställan lände till afsedt
resultat, kunde man ändock vänta sig, att maltdrycker komme att
förtäras å lägerplatserna, trots all bevakning. Jså, det må nu vara
sant, att brott mot polisförfattningen icke alltid blifva beifrade; men
om några platser borde kunna hållas fria i det afseendet, vore det
väl lägerplatserna. Jag förmodar, att befäl och underbefäl der skola
anse som sin pligt att, utan att upptagas af fiskalisering från morgon
till qväll, anmäla till beifran alla slags oordningar. Dessutom pläga
ju länsstyrelserna förordna en person att med länsmans befogenhet vaka
öfver ordningen i trakten kring mötesplatsen.
Det har icke af den föregående talaren kort och klart uttalats,
att han anser, att Öl icke kan undvaras, och såsom nämndt är, ligger
hindret för att söka få svagare Öl att ersätta starkare sådant i obe¬
fintligheten af en lagstadgad alkoholgräns.
Skulle det då verkligen vara så djerft att gå in till Kong!. Maj:t
och fråga, om man icke på dessa platser kunde låta svagdrickat er¬
sätta ölet? Frågan berör icke alls mathållningen på nfarketenteriet,
der underofficerarne i allmänhet spisa, ej heller messen.
Den föregående ärade talaren åberopade kammarens beslut vid
nästlidet års riksdag, då också fråga förevar om inskränkning i denna
maltdrycksförsäljning. Det är sant, att saken då föll, men på en be¬
tänklighet, som numera icke bör existera, nemligen på den, att, om
rätt till försäljning af Öl vid matserveringen beviljades, beväringsyng-
lingarne skulle gå in dit och köpa Öl för att taga det med sig. Sä
behöfver ej befaras blifva förhållandet. Emellertid yttrade det till¬
fälliga utskott, som behandlat frågan, uti sitt af kammaren godkända
betänkande, att utskottet »icke ett ögonblick varit tveksamt om den
stora vigten af, att rättelse snarast möjligt åstadkommes i de miss¬
förhållanden, som framkallat motionerna». Och utskottet fortsatte:
»Skall fosterlandsvännens förhoppning om svenska folkets villighet
att för sitt lands försvar åtaga sig en utsträckt värnpligt kunna vänta
snart förverkligande, måste folket vinna den öfvertygelsen, att de plat¬
ser, dit dess söner samlas för att vinna utbildning för detta syfte,
äro omhägnade af sedlig tukt, och att intet underlåtes af det, som
kan göras för att skydda de unga mot frestelse och fall.» Detta är,
om icke till ordalagen, så dock till innehållet detsamma, som utskottet
nu har anfört.
Här har nog många gånger varit fråga om bestämmelser om en
viss alkoholprocent såsom gräns mellan olika maltdrycker. Utskottet
15 N:o 28.
Onsdagen den 8 Maj.
har alldeles icke velat afgöra denna fråga; men utskottet har, under Ifrågasatt
erkännande af sakens svårigheter, satt i fråga, onwnan ej dock skulle, no
innan sådan lagstiftning skett, kunna gorå ett försök med ölförbud aj vin oc/f
på lägerplatserna. Vi hoppas ju alla, att tillståndet på dessa läger- maltdrycker å
platser skall blifva mönstergilt, icke blott i afseende å ordning, utan lägerplatser.
ock i afseende å tukt och sedlighet och i allmänhet en korrekt håll- (Forts.)
ning. Vi kunna måhända bli ett förgångsland i afseende å förmågan
att draga den största materiella och moraliska vinst af de kostna¬
der, de värnpligtiges utbildning och undervisning medföra. Hvarje litet
bidrag dertill är af stor vigt, och det är ur den synpunkten, utskottets
betänkande bör ses.
Jag känner icke, hvilken åsigt kammarens flertal har i denna
fråga, om detta förslag kommer att bifallas eller afslås. Skulle detta
senare blifva fallet, vill jag emellertid här hafva uttalad!, att kamma¬
ren säkerligen inom en icke aflägsen framtid skall finna, att något
måste åtgöras mot konsumtionen af starka drycker på lägerplatserna.
Herr grefve och talman! Jag anhåller om bifall till utskottets
hemställan.
Herr Björlin: Herr grefve och talman! Man skulle kunna
tro, att den här föreliggande frågan vore en af de allra vigtigaste vid
riksdagen, fy först föreligger den här i dag ud ett tillfälligt utskotts
betänkande och om några dagar möta vi den åter uti försvarsutskot¬
tets betänkande; man skulle kunna tro, att ett rent af förfärligt till¬
stånd vore rådande på våra lägerplatser, hvilket måste med alla till¬
gängliga medel bekämpas och förbättras. Jag tror mig dock kunna
försäkra — och jag är glad att dervid veta mig tala å hela det sven¬
ska armébefälets vägnar — att äfven detta befäl sträfvar för upprätt¬
hållandet af nykterhet, sedlighet och ordning.^ Och jag tror, att detta
befäl skall gifva mig rätt, då jag vidare påstår, att just en sådan åt¬
gärd, som den utskottet här föreslagit för frågans lösande, skulle åstad¬
komma de allra skadligaste verkningar. Tv det säger oss erfarenheten,
att om man har försäljning af maltdrycker i eu derför bestämd lokal,
som öfvervakas af befälet hela dygnet och der den minsta oordning
genast rapporteras och stäfjas, skall sådant leda till vida bättre ord¬
ning på mötesplatsen, än om man går till ytterligheter och förbjuder
all dylik försäljning, hvarigenom de, som önska förtära dylika, drycker,
tvingas att göra detta rundt om mötesplatsen, i stugor eller i skogen.
Jag tror, att man då skall behöfva icke blott officerare och under¬
officerare och denne af Konungens befallningshafvande förordnade
väbel, utan hela regementets personal för att upprätthålla ordningen,
om man nemligen dermed menar, att man skall hindra ett förtärande
i öfvermått af maltdrycker. Och hvad som vidare kommer att in¬
träffa är, att man då öfvergår till starkare drycker, af det helt natur¬
liga skäl, att dessa taga mindre plats än ölet. Visserligen möter det
ej så stora svårigheter att bortmota ölutkörare på vägarne kring mö-
N:0 28.
Ifrågasatt
förbud mot
utskärning
af vin och
maltdrycker c
lägerplatser.
(Forts.)
16 Onsdagen den 8 Maj.
tesfältet, men de farliga korgarne, som komma med bröder och systrar,
återstå, och dessa äro värre, ty i dem ligga ej ölbuteljer, utan brän-
vinspluntan.
t Nu förstår jag mycket väl hvad som finnes bakom detta utskotts¬
betänkande; det har jag till fullo erfarit under diskussionen i särskilda
utskottet n:o 1. Man tror, att det ligger någon viss trollmagt i en
eftergift. Man skulle gå från det kloka till det mindre berättigade i
fråga om utskänkniugen på mötesplatserna; man skulle taga ett steg
mot en skrifvelse, på det att man, tack vare den eftergiften, skulle
få mera tillmötesgående i den stora frågan, försvarsfrågan. Jag tror,
att den frågan kan stå alldeles säkert och stadigt för sig sjelf. Den,
som föi-menar, att man genom eftergift i en eller annan punkt skulle
kunna få fram denna fråga längre, än den går af sig sjelf, den synes
mig fara mycket vilse.
Jag skall icke längre uppehålla kammarens tid, utan vill endast
till slut påpeka, att kammaren vid flera föregående tillfallen uttalat en
mening, motsatt den, som tillfälliga utskottet här gifvit till känna, och
ber att få förena mig med den förste talaren i hans yrkande om af¬
steg å utskottets framställning.
Herr Wieselgren: Om kammaren lagt märke till de yttranden,
som här under diskussionen fälts, så skall kammaren ganska säkert
sluta sig till, att tillståndet på våra lägerplatser ändock icke måtte
vara det bästa. Ty det, som den senaste talaren anförde, vittnar väl
ändå om, att rusdrycker och lägerplatser hafva eu inre frändskap med
hvarandra, hvilken sannerligen är allt annat än lycklig.
Under den tid jag följt dessa frågors äfvensom ock försvars¬
frågans behandling i Riksdagen, har ingenting så ofta mött mig som
vårt folks rädsla för de inflytelser i sedlig eller, rättare sagdt, i
osedlig rigtning, hvilka möta dessa unge män, för hvilka man i och
med ett förbättradt försvar skulle öka tjenstgöringstiden på lägret.
Hvar och en, som har någon kännedom om förhållandena, vet, att
under den tid, då våra härar marscherade omkring på de stora kon¬
tinentala vidderna, lärde de sig der och medförde derifrån till sitt
nemland allt annat än goda seder. Det är antagligen en reflex från
de vanor, hvilka då identifierades med den s. k. soldatesken, som
gjort, att vårt folk med ganska mycken oro och ängslan betraktar
lägerlifvet för sina unga söner såsom en skote till något helt annat
än det, man anser vara en önsklig utveckling. Jag har icke sak¬
kännedom nog för att kunna uttala mig om, i hvad mån dessa far¬
hågor äro berättigade eller ej. Jag tror, att det väl kan vara olika
på olika lägerplatser. Man får då och då höra omtalas opinionsytt¬
ringar från menige man på dessa lägerplatser, hvilka synas mig vittna
om vackra framsteg i en ädel uppfattning af krigarens yrke. Men
då det är ett faktum, att man rätt allmänt i vårt land hyser stark
misstro mot lägerlifvet, och då, såsom den senaste ärade talaren på-
17 N:o 28.
Onsdagen den 8 Maj.
pekade, det icke är fråga blott om ölvagnar, som svärma kring lägret,
utan äfven om bröder och systrar, som komma dit med »plantan» i
korgen, så synes det mig, som om det verkligen vore befogadt att
vidtaga någon åtgärd för att mota dylika olyckliga inflytelser.
Jag tror också, att man bör lägga märke till en annan sak, som
förr varit ganska obeaktad, men som nu dess bättre börjar att blifva
mer och mer känd. Om en ung man vill utbilda sig i idrott, så är den
första regel, han vet att han skall iakttaga, den, att han skall afhålla
sig från alkohol. Han vet, att om han icke gör det, så försvagar och
dämpar han sin fysiska kraft. Han ålägger sig derför frivilligt för¬
sakelse af hvad som annars möjligtvis skulle vara honom angenämt
att inmundiga. Han blir afhållsam; han blir just det, som utskottet
här framhåller såsom ett önskemål för de unga på våra lägerplatser.
Jag vågar fråga, mina herrar, är det icke en idrott, för hvars ut¬
öfvande dessa unga samlas på lägerplatsen? Är det icke då fullkom¬
ligt ändamålsenligt, att de iakttaga samma lefnadsvanor, som andra
idrottsmän veta sig vara skyldiga att ålägga sig, derest de verkligen
vilja uppdrifva sin fysiska kraft så långt, som möjligt är? Så långt
ifrån att jag anser, att det är något otillbörligt kraf eller, såsom den
första ärade talaren yttrade, att drifva saken för långt att ålägga dem
en sådan afhållsamhet, ..vågar jag tvärtom säga, att detta kraf är det
enda ändamålsenliga. Är det icke fullkomligt orimligt att, när vi
samla vår ungdom för att utbilda den i vapnens bruk, på samma
gång ställa till dess förfogande drycker, som försvåra eller kanske
rent af för dem omöjliggöra ett uppnående af den utveckling i kraft
och vapenfärdighet, som det annars skulle vara möjligt för dem att
tillvinna sig och just är det, som åsyftas?
Förr antog man, att man stärkte sig genom att förtära sprit.
Jag vill erinra herrarne om, att spriten just på den vägen gick in i
vårt folks allmänna förbrukning. Det var under Erik den fjortondes
och Johan den tredjes dagar, som bränvinet först spreds inom armén;
det betraktades då såsom ett botemedel mot allt ondt, man ansåg, att
man genom att dricka denna dryck stärkte sig, höjde sin kraft, gjorde
sig mera skickad att utstå vedermödor och svårigheter. Nu har ve¬
tenskapen ju allt tydligare visat, att detta betraktelsesättet är alldeles
origtigt och att just det motsatta tillvägagångssättet är det enda
riktiga. I den mån skytten ..fhåller sig frän sprit, blir hans öga säk¬
rare och hans hand lugnare. År det icke höjden af all orimlighet att
strida för, att dessa, som skola utveckla sig i vapnens bruk, nödvän¬
digtvis skola hafva tillgång till de varor, som förminska deras för¬
måga att på önskligast bästa sätt använda sina vapen? För min del
kan jag icke gifva annat än ett svar på den frågan. Jag är öfver-
tygad om, att i den mån vi mer och mer komma till insigt om den
inre oförenligheten mellan spritdrycker och vapenöfningar, skall denna
fråga lösa sig af sig sjelf, icke på den så mycket omtvistade sedlig-
Ifrågasatt
förbud mot
iskänkning
af vin och
maltdrycker å
lägerplatser.
(Forts.)
Första Kammarens Prat 1901. N:o t!8.
N:o 28. 18
Onsdagen den 8 Maj.
Ifrågasatt
förbud mot
utskärning
af vin och
maltdrycker å
lägerplatser.
(Forts.)
hetsgrunden, men på den alldeles icke omtvistliga grunden af ända¬
målsenlighet i fråga om idrottens rätta handhafvande.
Jag skall icke gå in i alla de svårigheter, som ligga invecklade
i dessa få rader af utskottets förslag. Jag är fullkomligt öfverens
med den föregående talaren derom, att det är långt ifrån lätt att lösa
denna fråga så, som åtminstone många af oss och som jag sjelf skulle
önska att se den löst. Men då för stunden icke är fråga om något an¬
nat än att gifva landet ett bevis på vår önskan att i möjlig mån bi¬
draga till en ändamålsenlig fostran af vår ungdom på lägerplatserna, att
således ock aflägsna en anledning, hvarigenom den inkastas i frestelser
och ofta sättes ur stånd att på bästa möjliga sätt till fosterlandets
båtnad sköta sin manliga idrott, så ber jag för min del, herr grefve
och talman, att få yrka bifall till utskottets förslag.
Herr Söderberg: Då motionären är af sjukdom hindrad att
sjelf närvara för att försvara sin motion, skall jag taga mig friheten
att yrka bifall till såväl motionen som utskottets förslag.
Herr Nordenfalk: En af de föregående talarne har väl ändock
icke representerat armébefälet i den del af sitt anförande, der han
talade med ringaktning om denna frågas vigt. Så betraktas frågan i
hvarje fall icke af den allmänhet, som har söner eller slägtingar på
mötesplatserna. Den hoppas och önskar lifligt, att dessa platser icke
måtte lemna ynglingarne ett första tillfälle att lära sig att konsumera
starka drycker.
Samme talare har i utskottets föreliggande betänkande spårat för¬
svarsfrågan. Jag har trott, att utskottets motivering skulle gifva vid
handen, att utskottet betraktat denna fråga i och för sig sjelf. Men
han har lemnat mig anledning förklara, att åtminstone jag — om
icke, såsom jag hoppas, alla utskottets ledamöter — är bestämd
motståndare mot sammankoppling med försvarsfrågan af andra frågor,
som icke hafva med densamma att skaffa.
Herr Sandberg: Jag vill endast uttala, att jag till fullo in¬
stämmer i allt hvad herr Wieselgren i denna fråga anfört.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, gjorde herr tal¬
mannen i enlighet med derunder förekomna yrkanden propositioner,
först på bifall till hvad utskottet i nu föredragna punkt hemstält samt
vidare på afslag derå, och förklarade sig finna den förra propositio¬
nen, hvilken förnyades, vara med öfvervägande ja besvarad.
Votering begärdes, i anledning hvaraf uppsattes, justerades och
anslogs eu så lydande omröstningsproposition:
Onsdagen den 8 Maj.
19 N:o 28.
Den, som bifaller hvad Första Kammarens tillfälliga utskott hem¬
stält i punkten 2 af utlåtandet n:o 5, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Ifrågasatt
förbud mot
utskärning
af vin och
maltdrycker å
lägerplatser.
(Forts.)
Nej;
Vinner Nej, afslås utskottets hemställan.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja — 50;
Nej — 52.
Justerades fem protokollsutdrag för denna dag.
På framställning af herr talmannen beslöts, att på föredragnings¬
listan till nästa sammanträde skulle sättas främst de under dagen för¬
sta gången bordlagda ärendena och näst derefter statsutskottets me¬
morial n:o 85.
Kammaren åtskildes kl. 12,38 e. in.
In fidein
A. v. Krusenstjerna.
N:0 28. 20
Fredagen den 10 Maj.
Fredagen den 10 maj.
(
Kammaren sammanträdde kl. 2,30 e. m.
Justerades protokollet för den 8 i denna månad.
Upplästes ett inlemnadt läkareintyg af följande lydelse:
Riksdagsmannen i Första Kammaren herr ingeniören Carl Jehan-
der är på grund af Bronchitis acuta (lungkatarr) förhindrad tills vidare
att deltaga i riksdagsarbetet.
Göteborg den 6/s 1901.
Manne Bergengren.
Stadsdistriktsläkare.
Anmäldes och bordlädes
konstitutionsutskottets utlåtanden:
n:o 7, i anledning af väckt motion med förslag till ändrad lydelse
af § 41 riksdagsordningen; och
n:o 8, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af § 42
regeringsformen; äfvensom
kammarens tillfälliga utskotts utlåtanden:
n:o 8, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om utredning, huru genom lagstadgad bokföring
m. m. större trygghet mot oredlighet må kunna vinnas; och
n:o 9, i anledning af väckt fråga om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med anhållan, att alla bestämmelser om rang, utom för hofvet, måtte
upphäfvas.
Fredagen den 10 Maj.
21 N:o 28.
Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
sammansatta stats- och lagutskottets den 8 innevarande månad bord¬
lagda utlåtande n:o 9, äfvensom kammarens tillfälliga utskotts samma
dag bordlagda utlåtande n:o 7.
Vid föredragning af statsutskottets den 7 och 8 innevarande
maj bordlagda memorial n:o 85, med anledning af kamrarnes skilj¬
aktiga beslut i fråga om Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen un¬
der andra, tredje, fjerde, femte, sjette, sjunde, åttonde och nionde huf-
vudtitlarne gjorda framställningar om anslag för beredande af dyrtids-
tillägg för år 1901 åt en del tjenstemän och betjente m. m., godkän¬
des den i detta memorial föreslagna voteringsproposition.
Protokollsutdrag härom blef derpå justeradt.
På framställning af herr talmannen beslöts, att de under dagen
första gången bordlagda ärendena skulle sättas främst på föredrag¬
ningslistan till morgondagens sammanträde.
Kammaren åtskildes kl. 2,43 e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjernå.
N:o 28. 22
Lördagen den 11 Maj.
Lördagen den 11 maj.
Kammaren sammanträdde kl. 12,30 e. m.
Justerades protokollet för den 4 i denna månad.
Herr talmannen tillkännagaf, att herr Bohde anmält sig vara af
illamående förhindrad att bevista dagens sammanträde.
Anmäldes och bordlädes bankoutskottets memorial n:o 11, angå¬
ende ändringar i bankoreglementet och i riksbankens aflöningsstat
m. m.
Anstäldes jemlikt 65 § riksdagsordningen omröstning öfver följande
af bevillningsutskottet i dess memorial n-.o 29 föreslagna och af båda
kamrarne godkända voteringsproposition:
Den, som, i likhet med Första Kammaren, vill, att tulltaxerubriken
Kautschuk eller Gummi elasticum, vulkaniserad eller icke, samt Gutta
percha skall erhålla följande förändrade lydelse:
Kautschuk eller Gummi elasticum, vulkaniserad
eller icke, samt Gutta percha:
oarbetad..................................................fri.
arbetad:
ebonit (hårdgummi:)
plattor, rör, tråd och stänger.................fria.
andra arbeten, ej specificerade......._....... 1 kilogram 1: 20
andra slag:
i skifvor utvalsad:
af 5 mm. tjocklek eller deröfver, med
eller utan väfinlägg.....................
1 kilogram 1: 20
Lördagen den 11 Maj.
23 N:o 28.
af mindre tjocklek än 5 mm., med eller
utan väfinlägg ........................... 1 kilogram 0: 60
Anm. Af mindre tjocklek än 1 mm. med
väfinlägg tullbehandlas såsom väfnader, vat¬
tentäta.
maskinremmar, äfven i förening med annat
material _______________________________________ 1 kilogram 0: 60
tråd, rör, slangar, buffers och packningar,
äfven i förening med annat material... 1 kilogram 1: 20
andra arbeten, ej specificerade, härunder
inbegripna skodon och i trähylsa in¬
fattad kautschuk _______________________1 kilogram 1: 20
Anm. Intet afdrag i vigten medgifves för askar, kar¬
tor och pappersomslag.
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, har Riksdagen, i likhet med Andra Kammaren, be-
slutit afslå såväl utskottets hemställan som den i ämnet väckta mo¬
tionen.
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja —- 84;
Nej — 58.
Sedan protokoll öfver omröstningen blifvit uppsatt, justeradt och
afsändt till Andra Kammaren, ankom derifrån ett protokollsutdrag,
n:o 298, som upplästes och hvaraf inhemtades, att omröstningen der¬
städes utfallit med 45 ja och 175 nej samt att båda kamrarnes sam¬
manräknade röster befunnits utgöra 129 ja och 233 nej, hvadan beslut
i frågan blifvit af Riksdagen fattadt i öfverensstämmelse med nej¬
propositionen.
Anstäldes jemlikt 65 § riksdagsordningen omröstning öfver föl¬
jande af statsutskottet i dess memorial n:o 83 föreslagna och af båda
kamrarne godkända voteringsproposition:
Den, som, i likhet med Första Kammaren, vill, att hvad utskottet
i sitt utlåtande n:o 72 hemstält af Riksdagen afslås, röstar
Ja;
N:o 28. 24
Lördagen den 11 Maj.
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, har Riksdagen, i enlighet med Andra Kammarens
beslut, med bifall till Kongl. Maj:ts proposition n:o 58, på extra stat
för år 1902 beviljat ett anslag af 30,000 kronor, att redan under inne¬
varande år, i mån af behof, användas för verkställande af den utaf
Riksdagen i skrifvelse den 14 maj 1900 begärda undersökningen i
syfte att utröna hela antalet af sinnessjuke i riket och, så tillförlitligt
som möjligt, huru stor del af dem må anses vara i behof af vård å
anstalt för sinnessjuke.
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 90;
Nej — 51.
Sedan protokoll öfver omröstningen blifvit uppsatt, justeradt och
afsändt till Andra Kammaren, ankom derifrån ett protokollsutdrag, n:o
299, som upplästes och hvaraf inhemtades, att omröstningen derstädes
utfallit med 54 ja och 165 nej, samt att båda kamrarnes sammanräk-
nado röster befunnits utgöra 144 ja och 216 nej, hvadan beslut i frå¬
gan blifvit af Riksdagen fattadt i öfverensstämmelse med nej-propo¬
sitionen.
Anstäldes jemlikt 65 § riksdagsordningen omröstning öfver föl¬
jande af statsutskottet i dess memorial n:o 85 föreslagna och af båda
kamrarne godkända voteringsproposition:
Den, som, i likhet med Första Kammaren, vill, att, i anledning
af hvad Kongl. Maj:t under 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 och 9 hufvudtitlarne
föreslagit i fråga om beviljande af anslag till dyrtidstillägg, Riks¬
dagen må, för beredande af dyrtidstillägg för innevarande år åt en
del tjenstemän och betjente inom de olika departementen jemte dertill
hörande embetsverk, kårer och stater, under nedannämnda hufvudtitlar
på extra stat för år 1902 anvisa särskilda förslagsanslag till följande
belopp, nemligen:
under andra hufvudtiteln
» tredje »
» fjerde »
» femte i>
» sjette »
» sjunde »
» åttonde »
» nionde »
kronor 80,000: —■
» 3,500: —
» 600,000: —
» 170,000: —
» 1,200,000: —
» 200,000: --
» 450,000: —
» 85,000: —
25 N:o 28.
Lördagen den 11 Maj.
att utbetalas med iakttagande, att för beräknande af dyrtidstillägg
skola gälla följande grunder: .
l:o) Dyrtidstillägg utgår med tio procent a kontant aflöning, dock
icke i något fall med högre belopp än 500 kronor.
2:o) Från åtnjutande af dyrtidstillägg undantagas
a) de tjensteman och betjente, i livilkas aflöning ingå bostads-
eller boställsförmån in natura;
b) de tjensteman, livilkas aflöningsförmåner af statstjenst för
innevarande år uppgå till högre belopp än 7,000 kronor;
c) de tjensteman och betjente, livilkas sammanlagda inkomster
af arbete år 1900 af vederbörande taxeringsmyndigheter
uppskattats till högre belopp än 7,000 kronor.
3:o) Dyrtidstillägg må allenast tilläggas tjensteman och betjente
livilkas aflöning blifvit af Konung och Riksdag till siffran bestämd
eller eljest utgår efter af Riksdagen pröfvade grunder.
4-o) Dyrtidstillägg beräknas endast å aflöningsförmåner, Indika
utgå af statsmedel. Der aflöning bestrides dels af statsmedel, dels ock
af andra medel, beräknas dyrtidstillägg endast å den del deraf, som
utgår af statsmedel, dock att åt lärare vid universiteten och allmänna
läroverken, i hvilkas aflöning ingå jemväl andra medel än statsmedel,
dyrtidstillägg må beräknas å hela det belopp, hvartill aflömngen blitvit,
på sätt i nästföregående moment sägs, bestämd att minst uppgå. Djr-
tidstillägg må äfven beräknas å sådan inqvarteringsersättning, som vid
vissa arméns truppförband utgår af kommuners medel.
5:o) Dyrtidstillägg beräknas å följande slag af aflöningsförmåner:
tjenstgöringspenningar, deri inberäknadt häradsskrifvare tillkom¬
mande tillägg till deras fasta tjenstgöringspenningar;
kontant bostads- och inqvarteringsersättning;
arfvode;
beklädnadsersättning vid armén och flottan;
med lön likstäldt lönetillägg; samt
dagaflöning vid armén och flottan.
6:o) Dyrtidstillägg till den, som af statens medel åtnjuter lon eller
arfvode för två eller flere befattningar, utgår endast för en af dessa,
nemligen för den, som medför högsta aflöningen, eller, derest denna
på mor än ett ställe är lika, för den af dem, till hvilken han först
blifvit befordrad, samt
7:o) Dyrtidstillägget anses tillhöra lönen.
samt att dyrtidstillägg i enlighet med förenämnda grunder jemväl ma
för innevarande år utgå till tjensteman och vaktmästare vid flot¬
tans pensionskassa; röstar
Ja;
Forsla Kammarens Frat. 1901. N:o 28.
3
N:o 28. 26
Lördagen den 11 Maj.
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, har Riksdagen, i likhet med Andra Kammaren, be-
slutit att icke bifalla hvad Kongl. Maj:t under 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 och
9 hufvudtitlarne föreslagit i fråga om beviljande af anslag till dyrtids-
tillägg samt att jemväl afslå Kongl. Maj:ts förslag om dyrtidstillägg
åt tjensteman och vaktmästare vid flottans pensionskassa.
Vid omröstningens slut befuunos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 124;
Nej — 15.
Sedan protokoll öfver omröstningen blifvit uppsatt, justeradt och
afsändt till Andra Kammaren, ankom derifrån ett protokollsutdrag,
n:o 300, som upplästes och hvaraf inhemtades, att omröstningeu der¬
städes utfallit med 109 ja och 111 nej samt att båda kamrarnes sam¬
manräknade röster befunnits utgöra 233 ja och 126 nej, hvadan beslut
i frågan blifvit af Riksdagen fattadt i öfverensstämmelse med ja-pro¬
positionen.
Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
konstitutionsutskottets nästlidne dag bordlagda utlåtanden n:is 7 och
och 8 äfvensom kammarens tillfälliga utskotts samma dag bordlagda
utlåtanden n:is 8 och 9.
Vid förnyad föredragning af sammansatta stats- och lagutskottets
den 8 och 10 innevarande månad bordlagda utlåtande n:o 9, i anled¬
ning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad ly¬
delse af 1 och 8 §§ i grufvestadgan den 16 maj 1884, biföll kam¬
maren hvad utskottet i detta utlåtande hemstält.
Vid förnyad föredragning af kammarens tillfälliga utskotts den 8
och 10 innevarande maj bordlagda utlåtande n:o 7, i fråga om skrif¬
velse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning rörande åstad¬
kommandet af förbättrade uppgifter om rikets in- och utförsel af varor
m. m., biföll kammaren hvad utskottet i detta utlåtande hemstält.
27 N:o 28.
Lördagen den 11 Maj.
Vid förnyad föredragning af statsutskottets den 7 och 8 i denna
månad bordlagda memorial och utlåtande:
n:o 84, med föranledande af kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga
om Kongl. Maj:ts proposition i anledning af en underdånig ansökning
om koncession å anläggning af jernväg från Kiruna station vid stats¬
banan mellan Gellivare och riksgränsen till Svappavaara i Norrbottens
län, samt
n:o 86, i anledning af Kong], Maj:ts proposition angående upp¬
låtelse till statens jern vägar af ett jordområde af förra militiebostället
5^8 mantal Billeholms gård n:o 1 i Malmöhus län,
biföll kammaren hvad utskottet i dessa betänkanden hemstält.
Justerades tre protokollsutdrag för denna dag.
På framställning af herr talmannen beslöts, att bankoutskottets
under dagen bordlagda memorial n:o 11 skulle sättas främst på före¬
dragningslistan till nästa sammanträde.
Kammaren åtskildes kl. 1,39 e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.