RIKSDAGENS PROTOKOLL
1901. Andra Kammaren. N:o 9.
Onsdagen den 27 februari.
Kl. 11 f. m.
§ I-
Justerades protokollet för den 20 innevarande februari.
§ 2.
Herr P. Jönsson i Färeköp aflemnade en motion, n:o 169, i an¬
ledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete m. m.
Denna motion blef på begäran bordlagd.
§ 3.
Föredrogos hvar för sig och hänvisades till behandling af stats¬
utskottet Kongl. Maj:ts nedannämnda, å kammarens bord hvilande
propositioner till Riksdagen:
angående ett andra ålderstillägg åt kammarskrifvaren vid flottans
pensionskassa;
i anledning af underdånig ansökning om koncession å anläggning
af jernväg från Kiruna station vid statsbanan mellan Gellivare och
riksgränsen till Svappavaara i Norrbottens län; och
angående upplåtelse till Stockholms stad af ett jordområde från
förra häradshöfdingebostället Lindhof n:is 1, 2, 3 och 4 i Stock¬
holms län.
§ 4.
Härefter föredrogs och hänvisades till konstitutionsutskottet herr
P. Waldenströms motion, n:o 168, om ändrad lydelse af 32 § rege¬
ringsformen.
Föredrogs, men blef åter bordlagdt bankoutskottets memorial n:o 6.
Andra Kammarens Prot. 1901. AT:o 9.
1
N:o 9.
Ang. anslag
till höjande a
det mindre
jordbruket.
2 Onsdagen den 27 Februari.
§ 6.
Härefter föredrogos hvart för sig och blefvo af kammaren god¬
kända lagutskottets utlåtanden:
n:o 17, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 1 § i
förordningen angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof
den 14 april 1866;
n:o 18, i anledning af väckt motion om ändring i stadgan angående
skjutsväsendet den 31 maj 1878; och
n:o 19, i anledning af väckt motion angående ändring af 26 kap.
4 § byggningabalken, i syfte att åstadkomma tillräckliga och lämpliga
lokaler för häradsrätternas sammanträden.
§ 7.
Till afgörande förelåg häruppå statsutskottets utlåtande n:o 10,
angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvud-
titel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet.
Punkterna 1—16.
Godkändes.
Under punkten 17 hemstälde utskottet,
^ att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts förslag, såsom
bidrag till åtgärder, i enlighet med de i statsrådsprotokollet öfver jord-
bruksärenden den 11 januari 1901 angifna hufvudgrunder, för höjande
af det mindre jordbruket, på extra stat för år 1902 anvisa ett anslag
af 25,000 kronor.
Vid punkten fans fogad reservation af herr A. Göransson, som
ansett, att i utskottets motivering bort inflyta ett yttrande af följande
lydelse:
»I sammanhang härmed och i anledning af departementschefens,
i fråga om kostnaden för dessa resor, uttalade mening om att för
resornas ledare borde beräknas ersättning för biljett i andra och för
deltagare i tredje klass, har utskottet velat framhålla betydelsen deraf
att, till främjande af den samverkan, som bör ega rum för bibringande
af de lärdomar och erfarenheter, hvilka utgöra dessa resors ändamål,
ledaren och deltagarne böra intaga den ställning till hvarandra, att
de vid gemensamma resor färdas i samma reseklass.»
Efter föredragning af punkten yttrade:
Herr Lindvall: Herr talman, mina herrar! Jag anser, att vi
böra tacka i första hand chefen för jordbruksdepartementet, för att han
bragt denna fråga på tal, och i andra hand statsutskottet, för att det
lemnat sin tillstyrkan till ifrågavarande förslag. Jag är fullt öfver-
Onsdagen den 27 Februari. 3
tygad om, att. den härigenom för de mindre jordbrukarne öppnade
utsigten att vinna ökad erfarenhet i sin verksamhet skall af dem*
helsas med tillfredsställelse, och jag anser, att vi icke böra frångå
utskottets förslag, då i alla händelser hvad reservanten förfäktat är af
mindre betydelse för frågan i dess helhet.
Jag yrkar på det lifligaste bifall till utskottets förslag.
Herr Persson i Rinkaby: Herr talman, mina herrar! Då det
nu är första gången, som landtbruket är företrädt af ett eget departe¬
ment, så tror jag, att vi kunna med eu synnerlig tillfredsställelse
konstatera, att chefen för detsamma börjat i rätt ända. Han har
nemligen sökt att i första hand taga hand om de smärre jordbrukarne
och bringa dem en behöflig hjelp i kampen för deras tillvaro. Bland
de större jordbruken, i synnerhet i de södra delarne af landet, kunna
p°go uppvisas många mönstergårdar, som äro fullt jemförliga med dem
i vårt grannland, men deremot äro de nog färre bland de mindre
landtbruken.
Redan för fyra år sedan anslogo hushållningssällskapen i de södra
delarne af landet anslag för att bereda de mindre jordbrukarne till¬
fälle att resa till Danmark och studera dervarande husmansbruk. De
lärdomar, som de genom deras sakkunnige ledare der inhemtade,
hafva prisats ganska mycket genom uttalanden såväl på möten som i
pressen.
Vid behandling under sistlidet års riksdag af ett utaf enskild
motionär väckt förslag att bevilja anslag för dylika resor till Danmark
uttalade jag den åsigt, att vi icke borde fästa alltför stora förhopp¬
ningar vid resultatet af dessa resor, väl vetande, att med de förhållan¬
den, som stå oss till buds, det icke finnes någon möjlighet för oss att
konkurrera med de s. k. danska husmansbruken.
Det är oss alla bekant, att husmansbruken i Danmark hafva ba¬
serat sina inkomster på nästan uteslutande djuruppfödning, och det
lärer icke finnas någon möjlighet för oss att med nuvarande tullsatser
täfla med danskarne uti ifrågavarande afseende. Vid ett mindre jord¬
bruk åtgår den säd, som der kan produceras, hufvudsakligen till famil¬
jens underhåll^ och inkomsten, som ett sådant jordbruk lemnar, måste
grunda sig på djuruppfödning. Vid husmansbruken i Danmark, som
hafva understöd af staten, har man också lagt an på att uppföda svin
och exportera fläsk. Det ligger ju i sakens natur, att, om två handt¬
verkare blefve förelagda samma arbete och den ene af dem finge de
bästa verktyg, under det att den andre icke hade några, den senare
icke kan lemna lika god arbetsprodukt som den förre.
Samma förhållande kan man anse ega rum mellau Danmarks och
våra egna husmansbruk. De hafva majsen tullfri, men vi hafva tull
att betala. Detta är en himmelsvid skilnad, då vi hafva samma mark¬
nad att konkurrera på. I Danmark kunna husmansbrukarne förtjena
:> kronor på ett svin, som de exportera, medan vi under nuvarande
förhållanden förlora 5 kronor. Sådant kan vill icke uppmuntra till
försök på detta område.
Jag känner mycket väl den nuvarande chefens för jordbruks¬
departementet åsigter i detta hänseende, och jag tror, att det icke
Jf:o 9.
Ang. anslag
ill höjande af
det mindre
jordbruket.
(Forts.)
ft;o Q, 4 Onsdagen den 27 Februari.
Ang. anslag finnes någon ovillighet hos honom att bringa äfven de mindre jord¬
bi/ höjande “/Rrukarne bistånd i detta fall.
“7 Då frågan om majstullen förelåg, sökte man konstatera, att det
■?<” ™' vore omöjligt att borttaga tullen med hänsyn till bränvinskandteringen
°r S' i södra delen af landet. Men eu hvar, som närmare tagit denna hand¬
tering i betraktande, måste anse chefens för kontroll- och justerings-
byrån utlåtande för nonsens. Ty jag är fullkomligt öfvertygad om,
att om påföljden för insmuggling af majs i brännerierna blefve lika
med påföljden för smuggling af bränvin, så skulle det snaxd betaga
bränneriegaren lusten att smuggla. Smugglingen måste han nemligen
utföra i förening med andra, hvilket snart skulle leda till upptäckt.
Och förtjensten af smugglingen kan aldrig komma att stå i rimligt
förhållande till det straff, han får, om han upptäckes.
Jag tror således, att en förändring i afseende på majstullen utgör
eu nödvändig förutsättning för att chefens för jordbruksdepartementet
förslag att genom studier bringa de mindre jordbrukarne bistånd verk¬
ligen skall lända dem till någon nytta i kampen för existensen.
En annan betydande fråga föreligger också. 1894 skref Riks¬
dagen till regeringen och begärde att få en effektiv kontroll öfver
gödsel- och foderämnen inom landet. Detta har låtit vänta på sig;
och i stället hafva några företagsamma motionärer föreslagit en tull
af 25 öre på superfosfat och menat, att detta skulle hafva samma ver¬
kan som eu effektiv kontroll. Under de sista åren har emellertid en
dylik kontroll kommit till stånd i Danmark; och allt hvad danskarne
icke fått sälja i eget land har kastats öfver till oss, och vi. hafva fått
betala 25 öre i tull för en alldeles värdelös vara. Det är ingen möj¬
lighet för de svenska jordbrukarne att upptaga konkurrensen, då våra
förhållanden på sådant sätt skilja sig från dem, som finnas på andra
sidan sundet.
Det torde vara obehöfligt att göra flera kommentarier i afseende
på det föreliggande betänkandet, då jordbruksministern och utskottet
inom den ram, der de kunnat röra sig, gjort allt för att visa sin
välvilja.
Men då de af mig berörda frågorna stå i ett omedelbart samman¬
hang med eu förbättring af de mindre jordbrukarnes existensvilkor,
har jag med hvad nu är sagdt endast velat uttala min^ uppfattning i
afseende på det föreliggande förslaget; och jag får på det lifligaste
yrka bifall till detsamma.
Herr Henricson: I likhet med den förste talaren skall jag be
att till herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet få fram¬
föra ett hjertligt tack för hans intresse för denna fråga.
Det är blott eu enda liten punkt i motiveringen, der jag har en
afvikande mening. Det är ju så, att hushållningssällskapen och staten
skulle gemensamt bekosta dessa resor, om hvilka här är fråga. Det
heter, att statens bidrag skulle utgå sålunda, att staten ersatte hus¬
hållningssällskapen för biljetter å jernväg för ledare och deltagare.till
utgångspunkten för studieresan. Men vidare säges, att sådan ersätt¬
ning icke borde få beräknas för biljett i högre klass än, hvad anginge
ledare, andra och, i fråga om deltagare, tredje klass. I detta afseende
Onsdagen den 27 Februari.
N:o 9.
ställer jag mig på reservantens ståndpunkt, nemligen att ledare och Ang. anslag
deltagare böra åka i samma klass. Ty dessa deltagare äro i allmänhet^ höJande af
icke så vana att göra jern vägsresor, utan de kunna hafva stor nytta af T,®
ledaren atven under sjelrva resan. fForts)
Af detta skäl skall jag, herr talman, be att få yrka bifall till herr 01 *'
Göranssons reservation.
Herr Carlheim-Gyllensköld: Äfven jag vill uttala min tack¬
samhet till herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet för
det initiativ, han tagit i denna fråga, då en enskild motion i detta af¬
seende icke vunnit någon framgång.
Jag vill erinra den andre talaren i ordningen, att det icke endast
är svingödningen och den dermed sammanhängande majsfrågan, som
är det uteslutande eller ens hufvudsakligaste föremålet för dessa studie¬
resor. Det är många andra saker, i hvilka vi och särskild! den mindre
jordbrukaren ligger efter, och som deltagarne i dessa resor hafva stor
nytta af att lära känna. Så t. ex. bostadsinredningen. Om man ser,
huru en dansk landtman har sina hus inredda, sä visar det sig, att
det är en betydlig besparing i dessa anordningar. Vidare är det
kreatursskötseln och den noggrannhet och omsorg i minsta detalj, med
hvilken utfodringen sker. Vidare är det t. ex. hönsskötseln och eu
sådan sak som gödselstadens anordning, hvilket besparar en landtman
så ofantligt mycket, fast det icke synes. Och många andra saker,
som deltagarne i sådana resor få se, äro för dem lärorika. Jag är i
tillfälle att kunna konstatera den nytta, sådana resor gjort i Halland,
då jag sett de rapporter, som afgifvits af stipendiaterna. Dessa äro
mycket upplysande. Först var det 8, som reste, och de fiiigo skrifva
en gemensam rapport, men den var då icke fullt så belysande. Sedan
har det föreskrifvits, att de skulle afgifva rapporter hvar och en för
sig, och detta har gifvit en utmärkt inblick i, huru det förhåller sig
med hvad de inhemtat och huru de hafva uppfattat hvad de sett.
I likhet med den siste ärade talaren kan jag icke finna, hvad
det varit för skäl, som gjort, att statsutskottet förordat, att ledarne
skulle resa i annan klass än deltagarne. Det har förut tillgått så,
att de rest på samma klass. Man tager icke till ledare en person,
som icke vant med förut, utan eu person, som redan gjort eu eller
flera resor. Han kan samtalsvis under vägen gifva upplysningar om
åtskilliga förhållanden; det blir, så att säga, en half föreläsning under
resan, som gör stor, orienterande nytta. Jag skall derför, herr talman,
anhålla om bifall till reservationen, så att det icke göres någon skilnad
på klasser för ledare och deltagare.
Chefen för jordbruksdepartementet, herr statsrådet Odelberg:
Med anledning af herr Henricsons yttrande ber jag fä meddela, att
jag i allo delar hans och herr Göranssons uppfattning, att det ej vore
lämpligt, att ledaren af de föreslagna studieresorna färdades ä jernväg
i annan klass än deltagarne. Illa skulle han, enligt mitt förmenande,
uppfatta sin pligt, om han så handlade, ty ledaren bör ej försumma
något tillfälle att fullgöra sitt uppdrag som lärare och rådgifvare.
Enligt Kongl. Maj:ts förslag skola sjelfva studieresorna bekostas
N:o 9. 6
Ang. anslag
till höjande aj
det mindre
jordbruket.
(Forts.)
ODsdagen den 27 Februari.
af hushållningssällskapen och af statsmedel blott godtgöras kostnaderna
'för resorna från hemorten till utgångspunkten för studieresorna. Det
blir nog ej alltid händelsen, att ledaren och deltagarne åtföljas på
denna färd, och då ledaren väl i de flesta fall blir en lärare vid landt-
bruks- eller landtmannaskola, mejerikonsulent eller länsagronom, hvilka
sistnämnda hushållningssällskapens tjensteman enligt kontrakt åtnjuta
godtgörelse för resa i 2:dra klass å jernväg, vare sig han begagnar
sig af denna klass eller ej, synes det mig äfven billigt, att staten
lemnar godtgörelse enligt samma grunder.
Öfverläggningen var härmed afslutad. Sedan herr talmannen
framstält propositioner å de derunder gjorda yrkandena, biföll kam¬
maren utskottets hemställan.
Punkterna IS—28.
Godkändes.
Härefter föredrogs punkten 29, angående anslag till skogsodlingens
befrämjande.
Mom. a.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
Sedan utskottets under mom. h gjorda hemställan hlifvit uppläst,
anförde:
Herr Hjelm drus: Herr grefve och talman! Af det föreliggande
betänkandet finner jag, att statsutskottet icke velat tillstyrka bifall
till den af herr C. P. af Buren väckta motionen i hvad den\ afser
yrkandet om statsanslag åt sådana landsting, som beviljat medel till
inköp af skogsmark för bildande af länsallmänningar.
För min del har jag dock ett ganska stort intresse för det syfte,
som motionären här afser att främja. Jag har nemligen den upp¬
fattningen, att de enskildes skogar anlitas i högre grad, än som är
med deras framtida bestånd öfverensstämmande, och jag tror, att genom
den åtgärd, som i motionen föreslås, skulle man kunna åstadkomma
en välbehöflig utvidgning af de kommunala skogarne, hvilket skulle,
åtminstone i någon mån, motverka den alltjemt fortgående minsk¬
ningen af de enskildes skogsområden.
Då emellertid statsutskottet redan afstyrkt motionen i denna del,
skall jag icke tillåta mig att i frågans nuvarande läge framställa något
yrkande, utan vågar endast uttala den förhoppningen, att, för den
händelse motionen i framtiden kommer tillbaka, statsutskottet då ville
behandla den något välvilligare, än hvad det gjort denna gång.
Herr Persson i Tällberg: Jag har visserligen icke något att an¬
märka emot det slut, hvartill utskottet kommit i förevarande fråga,
men jag anser likväl, att den tanke, som finnes uttryckt i den af
7
N:o 9.
Onsdagen den 27 Februari.
ten- Buren väckta motionen, nemligen att staten skulle lemna bidrag till
inköp af skogsmarker för att bilda sockenallmänningar, är så beaktaus-
värd, att jag anser, att motionen förtjena!- ett bättre öde än att i
tysthet begrafvas. Skogens betydelse för den sjelfegande landtmanna-
klassens bestånd är så stor, att den knappast kan öfverskattas; och
då vi veta, huru lättsinnigt många hemmansegare afyttra sin skog,
är det statsmagternas såväl rättighet som skyldighet att med alla till
buds stående medel träda räddande och hjelpande emellan. Jag vågar
derför hoppas och bedja, att regeringen och särskildt herr statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet måtte egna denna fråga sin
synnerliga uppmärksamhet.
Jag har endast vid detta tillfälle velat göra detta korta uttalande
och har för öfrigt, herr talman, intet annat yrkande att göra än om
bifall till utskottets hemställan i nu föredragna punkt.
Häruti instämde herr Lindhagen.
Punkten 30.
Kongl. Magt hade föreslagit Riksdagen, att., för anläggande af
■en hamn med lastbrygga i Grankullaviken å Öland, finge af 1901
års skogsudde! användas ett belopp af högst 68,000 kronor.
Utskottet hemstälde,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må vinna Riksdagens
bifall.
Vid punkten fans fogad reservation af herrar Larsson i Mörtlösa,
Göransson, Ivar Månsson, Svensson i Olseröd och Petersson i På-
boda, hvilka ansett, att utskottet bort hemställa,
att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning för närvarande icke
må vinna Riksdagens bifall.
Efter föredragning af punkten yttrade:
Herr Joll ansson i Möllstorp: Då jag tillhör den ort, denna fråga
närmast berör, skall jag be få säga några ord.
Då Kongl. Maj:ts förslag om hamn i Grankullaviken kom fram,
väckte det allmänt uppseende och förstämning i orten. Man hade på
grund af det utlåtande, domänstyrelsen afgifvit i denna fråga, hyst
förhoppning, att ett förslag om jernväg mellan kronoparken och Borg¬
holm, som nu eu tid varit under förberedande behandling, skulle ha
kunnat såsom alternativt förslag tagas med till pröfning. Detta senare
förslag har den goda egenskapen med sig, att det, med en ringa upp¬
offring från statens sida, tillfredsställer både statens och ortens in¬
tresse, hvithet hamnförslaget icke gör. För orten blir det till ingen
nytta, för kronoparken verkar det icke heller på långt när till fyllest.
Vid den kongl. propositionens afgifvande var jern vägsförslaget icke så
Angående
anslag till
hamnanlägg¬
ning på
Öland.
N:o 9. 8
Angående
anslag till
hamnanlägg¬
ning på
Öland.
(Forts.)
Onsdagen den 27 Februari.
långt framskridet. Nu är emellertid teckningen rätt betydlig. Enligt
till mig ankommen stiftelseurkund, skall aktiekapitalet utgöra minst
150,000 kronor och högst 450,000 kronor. Jag fick för omkring fjorton
dagar sedan underrättelse om att minimibeloppet då var tecknadt och
att teckningen pågår. Detta visar, att man i orten omfattar jernvägs-
frågan med intresse.
Jag anser derför, att det nu föreliggande kongl. förslaget om
hamn i Grankullaviken utan skada kan uppskjutas till ett följande
år, då äfven jernvägsfrågan kunde tagas med till pröfning. Flere
skäl tala derför: de skogfattiga socknarna, som jernvägen komme att
genomlöpa, kunde derigenom lättare bli i tillfälle att på nära håll och
från sin egen ö få köpa sitt behof af bränsle och byggnadsvirke, som
nu måste anskaffas sommartiden från Småland. Komme jernvägen
till stånd, skulle ortens utveckling i hög grad befordras, hvilket också
bör ligga i statens intresse. Från kronoparken kunde en jemn och
ständig afsättning ske året om. Den befarade förökningen i frakt¬
kostnaden komme i hvarje fall att drabba köparen och konsumenterna,
då skogseffekterna alltid säljas å auktion på platsen. Om med hamn¬
förslaget en forcerad afverkning i kronoparken afses, tror jag knappast
detta med fördel kan ske. Jag har hört från sakkunnigt håll, att
lika fort som afverkningen der sker, måste fältet renrödjas från stubbar
och affall, och ny skogssådd ske för att binda flygsanden.
Då jag i öfrigt i allo instämmer med reservanterna, ber jag, herr
talman, att få yrka afslag å utskottets hemställan och bifall till den
af herr Oskar Larsson m. fl. i denna punkt afgifna reservation.
Herr Olsson i Fläsbro: Herr grefve och talman, mina herrar!
Det synes mig vara alldeles klart, att staten härvidlag bör handla sä,
som hvarje enskild förnuftig menniska skulle göra, nemligen vidtaga
möjligast bästa åtgärd, hvarigenom köpare af virket och goda pris kunna
erhållas. Kronoparkeus 500,000 timmerträd af 10 engelska tums bröst-
höjdsdiameter och derutöfver äro delvis så öfvermogna och rötskadade,
att de måste afverkas med det allra första. Det är också detta, som
Kongl. Maj:ts af statsutskottet tillstyrkta förslag åsyftar.
Mot platsen för den föreslagna hamnanläggningen har anmärkts
— jag tror äfven af den föregående talaren, ehuruväl jag icke hörde
det rigtigt — att den är belägen i norra änden af kronoparken och
sålunda icke vore fullt lämplig. Ja, detta är nog sant, men då krono¬
parken sträcker sig ända till Grankullaviken, så torde herrarne förstå,
att en ansenlig del af virket kan, och det med synnerlig fördel, ned-
fraktas till densamma. För öfrigt har förslag om annan plats varit å
bane, och man har då närmast tänkt på Byxelkrok, men till följd af
att en hamnanläggning der tarfvade ungefär 100,000 kronor mer och
dessutom vore förenad med åtskilliga andra olägenheter, har Kongl.
Maj:t föreslagit Grankullaviken.
Nu yrka reservanterna och den siste ärade talaren uppskof för
att sätta Kongl. Maj:t i tillfälle att närmare utreda frågan om an¬
läggande af eu jernväg från kronoparken ned till Borgholm. Denna
jernväg skulle ha ett dubbelt syfte, ty dels skulle å densamma fraktas
virke, dels skulle den ock blifva af väsentlig betydelse för orten. Ja,
9 >':o 9.
Onsdagen den 27 Februari.
om dessa syften kunna vinnas med den ifrågasatta jernvägen, och det
i högre grad än med den föreslagna hamnanläggningen, så medger
jag gerna, att eu dylik jernväg vore något att tänka på. Men då nu
detta, enligt min mening, alldeles icke blir händelsen, så har jag för
min del icke kunnat biträda reservanternas förslag.
Enligt mig inom statsutskottet meddelad upplysning, är afståndet
från kronoparken ned till Borgholm ungefär 5 mil. Att frakta oför-
ädladt virke så pass långt på jernväg bill- emellertid icke billigt; med
den kännedom jag har om fraktsatserna på en liknande jernväg i
norra Jrielsingland, tror jag mig bestämdt kunna säga, att fraktkost¬
naden här skulle gå till minst 50 öre för hvarje ordinär timmerstock.
Om man dertill lägger kostnaden för virkets lastning å jernvägs-
vagnarna, så är man strax uppe till 60 öre, och dertill komma ytter¬
ligare utgifterna för virkets framforsling från stubben till jernvägen.
Jag är alldeles öfvertygad om att man för dessa pengar kan få kvar-
enda pinne fram till (frankullaviken och dessutom kunna hafva ett
ansenligt belopp öfver till amortering af hamnanläggningen derstädes.
Enligt min mening kan virket från kronoparken endast i förädlad
form fraktas å jernväg. Men icke kan väl staten företaga sig att
anlägga ett sågverk å kronoparken, och icke heller torde någon en¬
skild person befinnas villig dertill.
Vederbörande öfverjägmästare har beträffande jernvägens be-
tjMelse för kronoparken bland annat anfört, att om man beräknar
jernvägsfrakten till Borgholm till ö kronor 50 öre och försäljnings¬
priset till 10 kronor, allt för en famn ved, så skulle en rätt afsevärd
förtjenst kunna erhållas genom vedförsäljning. Om man emellertid
sätter kostnaden för huggningen af eu famn ved till 1 krona 50 öre,
och likaledes beräknar 1 krona 50 öre för dess framforsling till jern¬
vägen, och slutligen 1 krona för vedens lastning å jernvägsvagn, så
återstår endast 2 kronor 50 öre som behållning per famn, såvida
nemligen vilkoren äro sådana, att veden skall levereras fritt å jern¬
vägsvagn i Borgholm, och inga extra kostnader tillkomma. Men på
grund af den lilla erfarenhet, som jag har rörande sådana affärer, vet
jag, att rätt betydliga extra omkostnader nästan alltid förekomma, så
att jag tror, att dessa 2 kronor 50 öre åtgå dertill, hvadan statens
inkomst af den tilltänkta vedaffären skulle i gynsammaste fall blifva
lika med noll.
Med det anförda har jag velat uttala som min mening, att den
föreslagna jernvägen icke kan medföra den nytta för kronoparken, som
den ifrågasatta hamnanläggningen skulle komma att göra. Deremot
medger jag naturligtvis villigt, att jernvägen skulle blifva af stor be¬
tydelse för orten. Men då det emellertid här gäller frågan om att
finna lämpligaste sättet för att kunna med fördel afsätta virket från
kronoparken, och då detta syftemål tydligen icke vinnes genom an¬
läggandet af eu jernväg, så anser jag för min del, att jernvägsfrågan
bör behandlas för sig och icke bör eller ens kan sammankopplas med
den fråga, som här föreligger.
Beträffande den större nytta för det allmänna, som jernvägen i
jemförelse med hamnanläggningen skulle medföra, framhöll den siste
ärade talaren, att nyttan af hamnen skulle blifva rakt ingen. Men
Angående
anslag till
hamnanlägg¬
ning på
Öland.
(Forts.)
N:o 9. 10
Onsdagen den 27 Februari.
Angående
anslag till
hamnanlägg¬
ning på
Öland.
(Forts.)
härvidlag förtjena'- dock att erinra om Kongl. Maj:ts befallnings-
hafvandes yttrande, hvilket återfinnes å sid. 120 i betänkandet. Det
heter der: »Vid en jemförelse i detta hänseende mellan de olika slagen
af kommunikationsanstalter förefölle visserligen å ena sidan oemot¬
sägligt, att jernvägen blefve till väsentligare nytta, i allmänhet sedt,
för betydligare del af ortsbefolkningen än endera eller till och med
båda de ifrågavarande hamnarna, men å andra sidan vore just den
öfriga delen af befolkningen, hvilken till följd af aflägsenheten från
afsättningsort för sina produkter äfven efter jernvägens tillkomst vore
minst betjenad af denna, den som bäst behöfde den lättnad i sam¬
färdseln, som eu närbelägen hamn erbjöde.» Af detta yttrande torde
framgå, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande anser, att äfven hamnen
blir af ej så ringa betydelse för det allmänna och att den till och med
i visst afseende kan hafva företräde framför en jern vägsanläggning.
Jag har nu endast en anmärkning till mot reservanterna. De
vilja, att Riksdagen skall skrifva till Kongl. Maj:t och begära förslag
angående en jernvägsanläggning å Öland. Jag tror dock, att Riks¬
dagen icke vill gå med på detta förslag, ty den kan icke på detta sätt
uttala sig till förmån för en jernväg utan att närmare än hvad här är
fallet veta de kostnader, som anläggandet af jernvägen skulle medföra.
Det är enligt min mening icke skäl, att Riksdagen gifver regeringen
vackra löften, förrän den är medveten om att både vilja och kunna
uppfylla dem, när stunden kommer.
Jag ber, herr talman, att på dessa af mig i korthet anförda skäl
få yrka bifall till statsutskottets nu förevarande hemställan.
Häruti instämde herr Boström.
Herr Lindgren i Oskarshamn: Till den utredning den före¬
liggande frågan redan erhållit dels genom det föredragna betänkandet
och dels genom det, som här blifvit yttraclt, bar jag naturligtvis icke
mycket att tillägga. Jag har emellertid begärt ordet för att få för
kammaren redogöra för meddelanden, som jag erhållit såväl från per¬
soner i Borgholm som från de ledande männen för den tilltänkta
jernvägen på norra Öland, deri uttalas samma farhågor, som represen¬
tanten från Öland här nyss framförde. Vidare lemnar detta med¬
delande den upplysning, att det som nödvändigt ansedda minimiteck-
ningsbeloppet nu är uppnådt. Dessutom uttalas önskningar i afseende
å den förevarande hamnanläggningen och den tilltänkta jernvägen, och
dessa önskningar finnas särskild! sammanfattade i en af ortens tid¬
ningar i eu artikel, hvars sista stycke jag skall be att få uppläsa. Det
lyder i något förkortad form sålunda:
I statsrådsprotokollet antydes, att möjligheten att få eu jernväg
till stånd icke är utesluten, om man nu bygger en hamn vid Grankulla,
ett förslag, som man anser sig böra förorda, då jernvägsföretaget i
närvarande stund ter sig .»mycket ovisst». Härtill vilja vi endast
genmäla, att jernvägsfrågan uppbäres af ett lifligare intresse än någon¬
sin, änskönt man genom kamnb)'ggnadsprojektet sökt rycka undan
sjelfva den grund, hvarpå jernvägsföretaget hvila!-, eller det påräknade
anslaget fråu skogsmedlen; ty ingenting synes oss mera ovisst än ut-
On3dagen den 27 Februari.
11 N:o 9.
sigten att kunna engagera domäustyrelsen för en större summa i den
blifvande jernvägen, sedan denna, så att säga, bundit sig vid den
ofta nämnda hamnbyggnaden. Så frikostig är verkligen icke Riks¬
dagen vare sig med anslag eller bidrag af statsmedel, att det är till¬
rådligt att bygga vår utveckling på en sådan förhoppning. För oss
öbor råder ingen tvekan i valet af väg, och vi veta för visso, att
bakom våra ord står en enhällig opinion, då vi säga: hellre må hamn¬
projektet fälla, än vi gå miste om ett bidrag af skogsmedel till den
planerade jernvägen, vilkoret för vår orts utveckling och framtid.
Vid sådant förhållande ansluter jag mig till reservationen.
Herr Kempe: Den fråga, som nu föreligger, synes ganska enkel
från en synpunkt, nemligen den, som den ärade statsutskottsledamot.
hvilken nyss här talade, framhöll. Han sade, att staten bör sättas i
tillfälle att på så billigt sätt som möjligt realisera sin skogstillgång
på Oland och att för detta ändamål en hamn borde anläggas på den
nordligaste änden af ön, så att skogen skulle kunna föras ut i mark¬
naden.
Det är ju gifvet, att äfven lokala intressen måste göra sig gäl¬
lande i eu fråga sådan som denna. Vi hafva två stycken öar derute
i Östersjön, och dessa hafva endast ringa fått del åt våra moderna
kommunikationsmedel; men äfven de behöfva sådana för sin utveck¬
ling. Vi veta nu, att det är ganska svårt att få till stånd eu hamn¬
anläggning på Öland, enär endast ett par ställen erbjuda naturliga
hamnar. Ett af dessa är Borgholms hamn, och dit söka också in-
byggarne att leda trafiken. Om man nu kunde förena de lokala in¬
tressena med statens intressen, så vore ju detta till fördel för begge
parterna.
Staten behöfver väl vid realiseringen af skogen icke nödvändigt sjelf
låta ombestyra transporten och dylikt på en jernväg, utan det kan väl
gå för sig här som på andra ställen, att staten på auktion utbjuder
sina skogar och låter de privata intressena framträda och anbud göras.
Då är det detta skoglösa Ölands befolkning, som i första rummet har
intresse af att köpa skogen och att kunna frakta den till sitt hem på
ett billigt sätt, hvilket icke synes kunna blifva fallet, om en hamn
anlägges på nordligaste spetsen af ön. Dessa öbor, som äro så skilda
från Sveriges kommunikationsnät, behöfva sannerligen på något sätt
förmåner i fråga om samfärdsmedel för att kunna utveckla sig.
Det är med hänsyn till detta som jag vågar instämma med
reservanterna och be herrarne betänka, att äfven denna del af Sveriges
rike bör i någon mån tillgodoses.
Herr Larsson i Mörtlösa: Herr talman, mina herrar! Det afslags-
yrkande, som framstälts i den till betänkandet fogade reservationen,
innebär icke något afslag i sak, utan endast ett uppskof i syfte att få
utredt, huruvida någon annan kommunikationsled än den i Kongl.
Maj:ts proposition ifrågasatta kan bringas till stånd, så att man med
den som utfartsväg kan afyttra den skog, som finnes å Båda krono¬
park. Äfven om det för ögonblicket kan synas vara fördelaktigare att
genom en hamnanläggning vid Brunkulla viken befrämja skogens af-
Angående
anslag till
hamnanlägg¬
ning på
Öland.
(Forts).
N:o 9. 12
Onsdagen den 27 Februari.
Angående
anslag till
hamnanlägg¬
ning på
Öland.
(Forts.)
yttring, så finnes det dock härvidlag ortsintressen, som äfven de i
någon mån böra kunna tillgodoses. Det kan väl icke synas otill¬
börligt, att man tillgodoser såväl statens fördelar å ena sidan som ock
ortsintressena å den andra, om detta låter sig göra utan att staten blir
lidande derpå.
Nu säger en talare på gefleborgslänsbänken, att reservanterna
vilja få till stånd en skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran, att en
jernväg måtte anläggas å Oland. Något sådant kan jag för min del
åtminstone icke läsa i reservanternas framställning. Der står endast,
att reservanterna ansett det vara önskligt, »att frågan, om hvilken
eller hvilka af dessa anläggningar böra af staten företrädesvis under¬
stödjas, varder i ett sammanhang till slutlig pröfning företagen». Det
är alltså för att pröfva båda möjligheterna, som reservanterna fram¬
stäf sitt afslagsyrkande och icke för att begära en jernväg.
Enligt hvad som uppgifves, skulle en jern vägsanläggning mellan
Döda kronopark och Borgholm kosta 675,000 kronor. Man har nu
tänkt sig, att staten dervid skulle biträda med högst 250,000 kronor.
För att sedan få reda på huruvida någon lifligare teckning för den
ifrågasatta jernvägen kan komma till stånd från ortsbefolkningens sida,
samt äfven för att vinna större klarhet beträffande andra härmed
sammanhängande förhållanden, vore det önskligt, att man finge en
utredning angående denna fråga.
Med anledning af hvad jag nu anfört ber jag, herr talman, att
för närvarande fä yrka afslag ä Kongl. Maj:ts proposition och bifall
till reservationen.
Chefen för jordbruksdepartementet, herr statsrådet Odelberg:
Herr talman, mina herrar! Enligt mitt förmenande har här en ganska
olycksdiger sammanblandning egt rum mellan statens intressen och de
lokala intressena på Öland, och jag befarar storligen, att staten, i den
händelse att Riksdagen fattar sitt beslut i öfverensstämmelse med
reservanternas förslag, länge får vänta på någon inkomst af Böda
kronopark, liksom ock Öland på sin jernväg. Antages äter Kongl.
Maj:ts af utskottet tillstyrkta förslag, * hyser jag den förhoppningen,
att båda dessa önskemål temligen snart skola kunna realiseras. Jag
ber emellertid att få för ett ögonblick taga kammarens tid i anspråk
rörande denna fråga. Som herrarne torde hafva sig bekant, är Böda
kronopark belägen i nordligaste delen af Öland inom socknen med
samma namn. Parken har en areal af omkring 12,000 tunnland, deraf
10,400 tunnland äro skogbärande. Denna skog har under många år
varit omsorgsfullt bevakad och äfven så omsorgsfullt skött, som det
varit möjligt, men till följd af de dåliga kommunikationerna har man
icke på långt när kunnat der uttaga det virke, som med hänsyn till
skogens föryngring bort uttagas, hvarför ock en mängd träd tagit
skada genom röta, hvilket framför allt lär vara förhållandet å parkens
nordliga block vid och omkring Grankullaviken. För sju år sedan räk¬
nades antalet afverkningsbara träd af 10 tums diameter och deröfver
vid brösthöjd, och enligt denna beräkning, hvilken — som jag kan
försäkra —- icke är för hög, belöper sig antalet till 500,000 stycken.
Af denna kronopark, hvilken, som sagdt, omfattar 12,000 tunn-
Onsdagen den 27 Februari.
13 N:o 9.
land, har staten under loppet af de fem sista åren haft sammanlagdt
en inkomst af 72,000 kronor, medan utgifterna under samma tid upp¬
gått till 68,000 kronor, hvadan således den årliga inkomsten ej stigit
till högre belopp än 800 kronor, ehuruväl, om kommunikationer funnes,
helt säkert genom extra utverkning af 200,000 träd, hvilka utan skada
genast kunna uttagas, en inkomst af omkring 800,000 kronor kunde
beredas statsverket. Under sådana förhållanden kunna herrarne väl
förstå, att Kongl. Maj:t gerna vill söka råda bot för detta missförhållande.
Sedan många år tillbaka hafva ock förslag varit å bane, åsyftande
att genom en hamnanläggning utföra virket från Böda kronopark.
Man har dervid tänkt sig, att en hamn skulle anläggas antingen vid
Byxelkrok på vestra kusten eller också vid Grankullaviken, i nordliga
delen af ön. Ehuruväl en betydligt större virkesqvantitet skulle blifva
åtkomlig genom en hamnanläggning vid Byxelkrok, måste man dock
afstå från hvarje tanke på ett dylikt förslag, enär kostnaden för an¬
läggandet af en hamn derstädes skulle uppgå till omkring 700,000
kronor; genom att deremot muddra upp inloppet till Grankullaviken
till 2,4 meter under lägsta vattenståndet kan en god hamn för eu
kostnad af endast 68,000 kronor åstadkommas vid nämnda vik.
På sista tiden har emellertid framkommit förslag om att bygga
eu jernväg enligt Kosta-systemet mellan Borgholm och Böda krono-
parks sydligaste ände. En sådan jernväg är beräknad att kosta
675,000 kronor, hvilken summa försigtigheten dock bjuder att höja till
minst 700,000 kronor.
För byggandet af ifrågavarande jernväg har staden Borgholm
under vissa vilkor tecknat 150,000 kronor, och äfven om vi antaga, att
de fattiga kommuner, som ligga mellan Borgholm och Böda, skulle
kunna bidraga med 50,000 kronor, återstår ändock att anskaffa 500,000
kronor, hvilket belopp väl är meningen att staten i form af aktie¬
teckning, anslag eller lån skall tillskjuta. Men med denna jernväg
hafva vi ej hunnit längre än till kronoparkens sydliga del; till den
nordligaste återstår ännu 12 kilometer, och en jernväg dit kostar
ytterligare 120,000 kronor.
Reservanterna synas, för att virket inom kronoparkens nordliga
del skall blifva åtkomligt, hellre vilja bygga en jernväg för en kostnad
af omkring 800,000 kronor än eu hamn vid Grankulla för 68,000
kronor. Jag kan ej finna en dylik hushållning lämplig. Vi få äfven
taga i betraktande, att virket kan realiseras till högre pris i en hamn
vid Grankulla, än om det skall forslas på jernväg till Borgholm och
der om lastas.
Jag har med detta velat påvisa, att byggandet af en jernväg från
Borgholm till Böda kronoparks sydligaste ände icke på något sätt ute¬
sluter anläggandet af en hamn vid Grankullaviken, utan att dessa båda
anläggningar komplettera hvarandra. Jernvägen blir till nytta för den
sydliga och hamnen för den nordliga delen af kronoparkeu.
Reservanterna yrka på ytterligare utredning eller med andra ord
uppskof med denna fråga till en obestämd framtid. Jag kan ej finna,
att något annat vinnes genom ett dylikt uppskof, än att ytterligare eu
mängd träd förstöres å Böda kronopark. Eller hvilken utredning skall
Kongl. Maj:t kunna prestera? Kongl. Maj:t kan ju icke under nu-
Angående
anslag till
hamnanlägg¬
ning på
Öland.
(Fort3.)
JJ:o 9. u
Onsdagen den 27 Februari.
Angående
anslag till
hamnanlägg¬
ning på
Öland.
(Forts.)
varande förhållanden granda en utredning i jernvägsfrågau på annat
än lösa antaganden och lösa siffror. Om deremot en hamnanläggning
vid Grankullaviken kommer till stånd, blifva vi satta i tillfälle att
tillförlitligt beräkna, hvilken värdeförhöjning kronoparkens träd der¬
igenom undergått, och det blir sedan lätt att afgöra, med hvilket belopp
staten bör understödja det tilltänkta jernvägsföretaget på uland, hvilket
företag jag önskar all möjlig framgång.
Jag tror icke, att det vore till nytta vare sig för Oland eller för
staten, om ett ytterligare uppskof beslutades, och jag hemställer derför,
om icke kammaren ville besluta i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts
af statsutskottet tillstyrkta förslag.
Herr Ödman: Herr talman! När man som jag icke varit i till¬
fälle att följa med denna frågas behandling inom statsutskottet, måste
man hålla sig till de handlingar, som finnas rörande detta ärende, för
att med ledning af dem bilda sig en egen åsigt.
Af handlingarna tyckes emellertid framgå, att reservanterna haft
bättre skäl för sitt yrkande än utskottet för sitt. De hafva sådana
auktoriteter att stödja sig på som domänstyrelsen, kronofogden och
hela befolkningen i den ort, som denna fråga rör. Domänstyrelsen
har i sin skrifvelse vederlagt en stor del af det, som af föregående
talare här blifvit anfördt emot den föreslagna jernvägsanläggningen.
Jag ber endast att i korthet få påpeka detta.
Gent emot en talares utläggning angående de dyra frakterna å
jernvägen vill jag blott åberopa domänstyrelsens svaromål i det stycke,
der det heter, »att en jernväg såsom transportled från kronoparken
skulle vara af större fördel än de ifrågasatta hamnarna, enär virkes-
utdrifningen från den långsträckta kronoparken till jernvägen blefve
betydligt billigare än till någon af hamnarna». Det är ju en auk¬
toritet, som här yttrar sig i rakt motsatt rigtning mot den, som af en
föregående talare här gjorts gällande i fråga om de förhöjda frakt¬
satserna å jernvägen.
Kronofogden i orten har också anfört åtskilligt, som torde vara
värdt beaktande. Han säger bland annat, »att sedan årtionden norra
Ölands befolkning sökt åstadkomma för dem behöfliga förbättrade
kommunikationer, uteslutande sjöledes, som antagits vara billigast, för
hvilket ändamål med bidrag af landstinget, men liufvudsakligast af
staten, kostnader till flera hundratusen kronor nedlagts för byggandet
af lastbryggor med eller utan hamn, såsom vid Sandviken, Alfvidsjö-
bodar med flera ställen, men hade alla bemödanden så godt som miss¬
lyckats. »
Nu säges, att denna hamn skulle vara fullkomligt tillfyllestgörande.
Vidare säges äfven, att den skulle ligga kronoparken närmare än jern¬
vägen. Jag kan emellertid icke förstå ett sådant resonnement. Hela
kronoparken är 12 kilometer lång, och om nu hamnen är i den ena
änden af kronoparken och jernvägens slutstation i den andra änden,
förefaller det mig, som om man icke skulle kunna påstå, att vare sig
hamnen eller jernvägen ligger kronoparken närmast. För att hamnen
skall kunna vara till nytta för utskeppningen, måste man väl hafva
någon kommunikation å de 12 kilometer, som utgöra skogens längd,
Onsdajren den 27 Februari.
3 5 N:o 9.
och när nu domänstyrelsen säger, att det är billigare att frakta virket
på jernväg till Borgholm än att forsla det till Grankullaviken, tror jag
detta domänstyrelsens uttalande, till dess att det blir vederlagdt.
För öfrigt har denna hamn icke någon annan betydelse än som
eu utskeppningsort för ifrågavarande skog. Öbo, som jag är, bör jag
i detta fall kunna tillmätas en smula vitsord; jag känner de förhål¬
landen, som råda på öarne, och derför äro också öboarnes önskningar
bestämmande för mig, ty dessa känna nog bäst, hvar skon klämmer,
och det bättre än vi litet hvar. Jernvägen skulle för dem blifva till
särdeles stor nytta, när det gälde att komma ned till hamnen. Då
kunde hela arbetet med hamnanläggningarna på Öland koncentreras
på en enda hamnplats, nemligen Borgholm, der äfven utskeppningen
kunde ske.
Denna hamn vid Grankullaviken har icke heller någon betydelse
för sjöfarten som nödhamn — jag kan yttra mig om den saken, såsom
varande sjöman. Med den vind, som är den enda, då det kunde vai-a
förenadt med fördel att der söka hamn, är det omöjligt att komma in
i hamnen, och denna skulle för öfrigt blifva eu råttfälla för alla de
fartyg, som begagnade den; de kunde nog vara skyddade der, men de
skulle icke kunna komma ut, när de ville.
Jag ansluter mig derför till reservanternas förslag, och jag gör
det så mycket hellre, som det icke innebär något afslag, utan endast
vill bereda ortsbefolkningen tillfälle att komma fram med sitt jernvägs-
förslag, och sålunda skulle vi nästa år, när båda förslagen föreligga,
kunna bättre bedöma hela denna fråga. När man betänker, att den
varit före allt sedan år 1875, så kan man ju tycka, att det icke skulle
vara någon så synnerligen stor fara att dröja än ett år med dess af¬
görande; frågan skulle i alla fall under tiden kunna mogna och blifva
mera klar.
För närvarande anser jag det alltså vara klokast att antaga re¬
servanternas förslag och yrkar derför bifall till detsamma.
Herr Petersson i Påboda: Herr talman, mina herrar! Som reser¬
vant i denna fråga ber jag att först få till bemötande upptaga några
af de invändningar, som gjorts mot reservanternas yrkande.
Talaren på gefleborgsbänken började med det påståendet, att staten
härvidlag bör handla alldeles, som den enskilde skulle handla. Denna
regel har också Kongl. Maj:ts regering följt, då den framlagt denua
proposition — och derom vill jag icke uttala något klander — och
statsutskottet har i sitt utlåtande handlat efter alldeles samma regel
och sagt, att det för sin del anser förslaget vara ekonomiskt rigtigt.
Den satsen, att staten i sådana fall som detta bör handla alldeles som
den enskilde, kan dock kanske tåla en liten granskning. Om, mina
herrar, staten med afseende å sina skogsdomäner och sina anslag för
ökandet af dessa skogar skulle handla alldeles som den enskilde, t. ex.
som bolagen i Norrland, och om staten skulle hafva samma syften som
dessa beträffande kronoskogarne, tror jag ej, att det vore skäl i, att vi
talade så mycket och så vackert om den saken. Jag vågar påstå, att
staten såsom skogsegare äfven har några — som jag skulle vilja kalla
dem — ideella syften, fastän det naturligtvis icke i någon mån hindrar,
Angående
anslag till
hamnanlägg^
ning på
Öland.
(Forts.)
N:o 9. IG
Onsdagen den 27 Februari.
Angående att staten söker handla ekonomiskt klokt och rigtigt, på samma gång
anslag till gom den ocpså söker tillgodose medborgarnes sannskyldiga intressen.
ha™™nlpl9~ Man har vid åtgörande! åt denna fråga enligt mitt förmenande att
Öland, tänka på den befolkning, som bor i den ort, der denna skogspark är
(Forts.) belägen. Vi ha här en långsträckt, skoglös ö, hvars befolkning har
behof af bränsle, sågtimmer och hvarjehanda skogsprodukter, och det
är alldeles naturligt, att den med glädje skulle begagna sig af möjlig¬
heten att kunna tillgodogöra sig kronoparkens skogsprodukter.
Talaren på gefleborgsbänken sade vidare, att ortens befolkning
icke skulle ha något emot, utan tvärtom ha intresse för, att en hamn
anlades vid Grankullavikeu. Jag ber då i detta fall få hänvisa till de
sammanträden, som Konungens befallningshafvande i länet utlyst och
afhållit med ortsbefolkningen. Jag kan emellertid för min del icke
finna ett enda uttalande från dessa sammanträden, som uttrycker sym¬
pati för eu hamn vid Grankulla viken, men väl för eu sådan vid Byxel¬
krok. och detta beror väl derpå, att läget med hänsyn till befolkningens
behof är så olämpligt. Ingen väg finnes dit och ingen har beröring med
den platsen; Byxelkrok deremot har ett bättre läge, och dit finnes väg,
och det är väl "af denna anledning, antager jag, som Konungens befall¬
ningshafvande tillstyrkt hamnens förläggande vid Byxelkrok i stället
för vid Grankullavikeu. Befolkningen sjelf anser således, att byggandet
af en hamn vid Grankullavikeu och en utskeppning af skogsprodukter
den vägen går stick i stäf mot dess eget intresse; och jag tror, såsom
förut, är nämndt, att man bör taga hänsyn äfven till denna befolknings
behof och önskningar; inbyggarne der äro dock moder Sveas barn
äfven de, fastän de bo der borta på deri aflägsna ön i Imf vet.
Talaren på gefleborgsbänken satte också i fråga, huruvida dessa
båda syften — utskeppning af skogsprodukter och tillgodoseende af
ortens intressen — skulle kunna vinnas genom det tredje alternativet.
Jag vill i detta afseende hänvisa till de uttalanden, som de sakkunnige
i denna fråga hafva gjort, och som sakkunnige betraktar jag då såväl
öfverjägmästaren i orten som domänstyrelsen. Det tager kanske för
lång tid att här citera dem, men de hafva emellertid båda uttalat som
sin oforgripliga mening, att både statens och ortens, intressen skulle
blifva tillgodosedda genom det tredje alternativet. Öfverjägmästaren
säger bland annat, »att en jernväg som transportled från kronoparken
skulle vara af större fördel än de ifrågasatta hamnarne, enär virkes-
utdrifningen från den långsträckta kronoparken till jernvägen blefve
betydligt billigare än till någon af hamnarne». Domänstyrelsen säger:
»Att genom jernvägsförbindelsen med Borgholm och samtidigt med ett
stort antal af öns skoglösa socknar kronoparkens afkastning för all
framtid vunne en underlättad afsättning till, i jemförelse med de nu¬
varande, stegrade pris, vore utom allt tvifvel, och kronoparkens kapital¬
värde måste för den skull anses varda genom jern vägsanläggningen
ökadt». Emot det, som talaren på gefleborgsbänken yttrade, ställer
jag dessa uttalanden af de sakkunnige. Herr statsrådet och chefen för
jordbruksdepartementet omnämnde i sitt yttrande, att han ansåg, att
eu olycklig sammanblandning af ortens och kronoparkens intressen här
blifvit gjord. Jag vet nu icke, om man skall kalla detta för någon så
olycklig sammanblandning. I den kongl. propositionen har statsrådet
Onsdagen den 27 Februari.
17 Ji:o 9.
sjelf yttrat, att »önskligast måhända varit, att frågorna, om hvilken
eller hvilka af dessa anläggningar borde af staten understödjas, kunnat
i ett sammanhang till slutlig pröfning företagas». Jag kan derför
icke förstå annat, än att herr chefen för jordbruksdepartementet sjelf
skulle hafva ansett det lyckligt, om man kunnat upptaga alla tre
alternativen till pröfning på en gång. Han tillägger emellertid, att
jervägsfrågan för det dåvarande icke var så utredd, att han kunde
taga detta alternativ under ompröfning. Det är emellertid just detta
vi önska, det och ingenting; annat. Yi önska endast, att vid det slut¬
liga afgörandet af denna fråga alla tre alternativen måtte kunna upp¬
tagas till pröfning. Här är ju alldeles icke fråga om att skrifva till
Kongl. Maj:t och begära anslag eller understöd för eu jern vägsanlägg¬
ning, utan endast derom, att alla tre alternativen på en gång måtte
komma under pröfning, och med den betänksamhet, som i allmänhet
brukar utmärka Riksdagen och icke minst dess Andra Kammare, undrar
jag, om det verkligen kan vara skäl att nu rusa åstad och fatta beslut
om hamnanläggningen, eller om man icke bör uppskjuta frågan för att
se, om det icke kunde vare möjligt att få en jernväg till stånd.
Herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet yttrade
vidare, att, äfven om man beslutade sig för hamnanläggningen, det nog
i allt fall skulle gå för sig att sedermera få jern vägsanläggningen till
stånd. Ja, detta är ju möjligt, men jag vågar icke närmare inlåta
mig på den saken. Han tilläde vidare, att kostnaden för en jernväg
nog komme att öfverstiga det nu beräknade beloppet, och att uppgjorda
kostnadsberäkningar rörande nu ifrågavarande slags arbeten icke bruka
hålla streck. Jag tror, att detta kan tillämpas äfven på beräkningarna
för hamnanläggningen vid Grankullaviken. Den beräkning öfver kost¬
naderna, som ligger till grund för förslaget, är uppgjord för fem eller
sex år tillbaka, och vi veta ju alla, huru allting sedan dess stigit i
pris. Nu är det visserligen sant, att man tillagt 20 procent till denna
kostnadssumma, men jag vill icke underlåta att betona, att väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen vid uppgörande af sina kostnadsberäkningar
utgått derifrån, att allt virket för hamnanläggningen skulle kostnads¬
fritt tagas från kronoparken. Detta är också en omständighet att
räkna med, då ju virket har sitt penningvärde och kommer att fä ett
ökadt sådant, när man genom öppnande af en transportled kan få ut
detsamma i marknaden.
Vidare känna herrarne, liksom jag, hurudana förhållandena äro
med afseende på Olands hamnar och huru ofantligt svårt det är att
hålla dessa hamnar i godt skick. I detta afseende ber jag att få på¬
minna derom, att vid 1887 års riksdag beviljades 30,000 kronor till
eu hamnanläggning vid Stora Rör och 11 är efteråt var hamnen obruk¬
bar, så att Riksdagen nödgades bevilja 26,500 kronor för att iståndsätta
den. Derför kan man väl icke heller här lemna ur räkningen, att
dryga underhållskostnader komma att kräfvas, om man skall hålla
en tjugu meter bred segelränna öppen in i en vik, som är uppfyld
med Hytsaud.
Jag skall slutligen be att få erinra om hvad chefen för flottans
stab säger i saken. Mången tycker kanske, att han mycket varmt
förordat hamnen, men jag kan icke läsa hans yttrande på det sättet,
Andra Kammarens Vrot. idol. N:o 0.
Angående
anslag till
hamnanlägg¬
ning -på
Öland.
(Forts.)
2
N:o 9.
Angående
anslag till
hamnanlägg¬
ning på
Öland.
(Forts.)
18
Onsdagen den 27 Februari.
utan kan för min del ej finna, annat än att hans uttalande är gjordt
med en viss reservation. Sålunda yttrar han: »Den hamnanläggning,
hvarom här vore fråga, vore af den beskaffenhet, att densamma från
sjöförsvarssynpunkt skulle å ena sidan kunna blifva af värde såsom
nödhamn och replipunkt för torpedkryssare, kanon- och torpedbåtar,
men å andra sidan kunna innebära fara, såsom inbjudande en fiende
att för liknande ändamål eller för landstigningsföretag bemägtiga sig
hamnen.» _
Längre fram i sitt yttrande säger han vidare: »Hvad åter beträffade
den fara, som eu hamnanläggning vid endera af ifrågavarande platser
möjligen skulle kunna medföra under krig, så syntes denna visserligen
icke i någotdera fallet vara af beskaffenhet att kunna utgöra tillräck¬
ligt skäl för ett afstyrkande af en dylik anläggning». Han säger så¬
ledes endast, att denna fara icke är tillräckligt skäl att afstyrka hamn¬
anläggningen, men skäl dertill är det dock. Lägger man till det
skälet° åtskilliga andra, enligt mitt förmenande tungt vägande skäl,
tror jag, att skälen bli tillräckliga för att bifalla reservanternas förslag,
till hvilket jag derför, herr talman, ber att få yrka bifall.
Herr Fagerlund: Herr grefve och talman! Jag har i egenskap
af chef för länsstyrelsen varit i tillfälle att uttala min mening i före¬
liggande fråga, och det betänkande, som afgifvits af länsstyrelsen, har
också förelegat i statsutskottet och är delvis refereradt i dess betän¬
kande. Det kunde således anses öfverflödigt af mig att nu yttra mig
i denna fråga, och jag skall icke heller framställa något yrkande i
densamma, men jag ber att fa taga fasta pa och uttrycka min glädje
öfver ett uttryck af herr chefen för jordbruksdepartementet, hvilket
syntes mig innebära eu förhoppning, att, äfven om den nu förelig¬
gande kongl. propositionen vinner Riksdagens bifall, man dock kan
räkna på understöd jemväl för den tilltänkta jern vägsanläggningen på
Öland. Det är en verklig glädje att kunna återvända till hemorten
med sådana förhoppningar, och de innebära också en osökt maning
att söka på allt sätt drifva fram jern vägsfrågan till gagn för Oland.
Det är nog otvifvelaktigt, att frågan, sådan den nu föreligger,
närmast är sedd ur synpunkten af statens omedelbara intresse, d. v. s.
närmast gäller att bereda staten möjlighet att tillgodogöra sig den
skog, som nu eljest blir för gammal och derigenom förderfvas^ eller
åtminstone sjunker i värde. Men man kan också se frågan från en
mera allmänt nationalekonomisk synpunkt och säga, att..det ligger i
statens intresse att tillgodose en så stor landsändas som Ölands behof
af den hjelp, som kan åstadkomma en önskvärd utveckling för lands-
delen.
Jag har, såsom jag nyss sade, intet yrkande att framställa, men
jag bei° att få uttrycka min tacksamhet till herr chefen för jordbruks¬
departementet för de förhoppningar han ingifvit oss derom, att man
snart kan vänta eu framställning från Kongl. Maj:t om anslag till en
jernvägsanläggning på Öland.
Herr Sjö: Det är nu 25 år, sedan Kongh Maj:ts befallnings¬
hafvande i Kalmar län första gången inkom till Kongl. Maj:t med ut-
Onsdagen den 27 Februari.
19 N:o 9.
redning och framställning rörande en hamnanläggning vid Byxelkrok Angående
på Öland. Sedermera hafva efter detta första steg verkstälts utred- ansla9 til1
ningar och kostnadsförslag, af hvilka ett slutade på icke mindre änha™™nlägå9'
610,000 kronor, medan ett annat stannat vid 173,000 kronor. Sedermera ölåJi“
hafva, såsom vi veta, framkommit dels ett förslag om byggande af en (Forts.)
jernväg från Borgholm till kronoparken och dels ett annat, det nu
färdigliggande, om anslag till byggande af eu hamn vid Grankullaviken.
Vederbörande kommuner hafva också blifvit hörda öfver såväl det ena
som det andra förslaget. Hvad nu angår den projekterade jernvägen,
så har, enligt mitt förmenande, öbefolkningen icke tillnärmelsevis för
densamma visat sig hysa ett sådant intresse, att vederbörande kunnat
fästa någon särskild uppmärksamhet dervid.
Emellertid har nu i fråga om hamnanläggningen från Kongl. Maj:t
framkommit ett förslag, som också tillstyrkts af utskottet, och mig
synes detta vara mycket tilltalande. Då staten har en så betydande
skogstillgång som den, hvarom här är fråga, eller öfver 500,000
träd med tio tums diameter vid brösthöjd och deröfver, då bör väl
staten också tillgodogöra sig den årliga utverkning, som kan ega rum
å denna skog, och dä detta enligt min åsigt icke kan åstadkommas
på ett bättre och billigare sätt än genom den föreslagna hamnbygg¬
naden, kan jag för min del icke annat än biträda detta förslag.
Här har af en talare å kalmarbänken talats derom, att man äfven
borde söka tillgodose öbefolkningens ideella intressen. Ja, det tror jag
nog att vi vilja litet hvar på det sätt, att de förse sig med virke
från skogen vid försäljningarna, de som andra behöfvande"spekulanter.
Af den utredning, som föreligger, framgår emellertid, att på ön icke
kan afsättas ens hälften af det virke, som kronoskogen kan lemna.
När så är fallet, måste man väl också se till att staten tillgodoser
sina intressen på ett tillfredsställande sätt. När nu Kongl. Maj:t
framlägger ett förslag, som i allo gör detta, tycker jag, att man bör
hålla Kongl. Maj:t räkning derför, och fördenskull ber jag också att
fä yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr Smith: Herr talman, mina herrar! Då jag har haft till¬
fälle att angöra denna hamn vid Grankullaviken åtskilliga gånger och
gått ut och in med fartyg derstädes, anser jag det vara min skyldighet
att yttra några ord i den föreliggande frågan.
En af de siste talarne har till stöd för sin kritik af den föreslagna
hamnanläggningen åberopat det yttrande, som afgifvits af chefen för
flottans stab, och ur detsamma lösryckt några meningar, som han be¬
gagnat till försvar för sitt resonnement. Min åsigt är emellertid, att
skall man åberopa ett yttrande, bör man icke taga allenast en eller
annan del af detsamma, utan man bör företrädesvis fästa sig vid sjelfva
slutklämmen i yttrandet, och i detta har chefen för flottans stab — sedan
han först talat om att utloppet till Grankullaviken skulle i händelse af
behof kunna mycket lättare och säkrare spärras än inloppet eller in¬
loppen till hamnen vid Byxelkrok — då Grankullaviken i alla hän¬
seenden från sjöförsvarssynpunkt måste anses vara att föredraga framför
Byxelkrok, tillstyrkt den upprensning af inloppet till Grankullaviken
till ett djup af 3 å 4 meter under lågt vatten och en bottenbredd af
Onsdagen den 27 Februari.
N:o][9. 20
Angående 20 meter, hvarom domänstyrelsen hemstält. Det är således hufvud-
ansiag ull innehiållet i det yttrande chefen för flottans stab afgifvit, att han till-
aTningp&3' styrker upprensningen af inloppet till hamnen. Detta är nu hvad
Öland. som rör saken, sedd från flottans synpunkt.
(Forts.) Man bör emellertid taga äfven en annan sida af hamnens mari¬
tima betydelse i betraktande, nemligen dess betydelse för den civila
sjöfarten. Enligt mitt förmenande skulle det vara till stort gagn för
det ingalunda obetydliga antal segelfartyg, som kryssa upp och ned
utefter kusterna af Öland och Gotland, om denna hamn utvidgades
till 6 å 7 meters djup, då den kunde erbjuda ankarplats för hundra¬
tals fartyg.
Det enda att anmärka mot förslaget skulle vara, att bottenbredden
och djupet äro något klent tilltagna; men får man väl blott hamnen
i ordning och får erfarenheten visa, hvilka frukter sjöfarten kan
komma att skörda af densamma, är det antagligt, att man föranledes
att om 15 eller 20 år framkomma med ett nytt förslag om en större
upprensning af inloppet.
Det har äfven framhållits, att inloppet lätt skulle kunna igen¬
slammas af sand, såsom fallet är vid Rödhälla och Stora Rör vid
Ölands vestkust. Jag tror ej, att detta skulle bli fallet här. Jag har
flera gånger genom lödningar undersökt bottnen och har dervid blott
funnit kullersten af större eller mindre slag, men någon sand har jag
ej påträffat. Det är möjligt, att sådan kan finnas under stenen; men
till synes fans, som sagdt, vid dessa undersökningar blott större eller
mindre kullerstenar.
Det är en annan näringsgren af maritim art, om vi här måste taga i
betraktande, och det är fisket. Kändt är, att det råder en allmän klagan
öfver brist på tillgängliga hamnar vid Ölands kuster. Riksdagen har
flera gånger beviljat anslag till dylika hamnar för att skydda fisket.
Norr om Öland finnes ett ofantligt stort grund, Ölands norra grund, del¬
fisken går till i riklig mängd och der densamma också är, efter hvad
det säges, vissa tider på året bättre än i skärgården. Här har man
gjort många försök att fiska, men det har ej funnits någon hamn, dit
fartygen kunnat taga sin tillflykt, hvarför dessa löpt fara att förlora
redskap och båtar. Derför har man der också måst upphöra med
fisket. Äfven från fiskets synpunkt skulle det således vara fördelak¬
tigt, om inloppet till Grankullaviken blefve upprensadt, så att hamnen
blefve för fiskeflottans fartyg tillgänglig. Inloppet borde upprensas
till 14 meters bredd i stället för den bredd af 6 meter, som det nu har,
men upprensningen borde helst vara ännu större, i synnerhet vid myn¬
ningen af inloppsrännan.
På grund af de få ord jag nu yttrat, skall jag be att på det lif-
ligaste få yrka bifall till Kongl. Maj:ts förslag och utskottets hem¬
ställan.
Herr Ivar Månsson: Herr grefve och talman, mina herrar!
Vi reservanter ha trott, att vi borde gå regeringens önskan till mötes
i så måtto, att vi sökte göra det möjligt för regeringen att taga dessa
båda frågor under ompröfning i ett sammanhang. Det har af herr
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet uttalats såsom en
21 N:o 9.
Onsdagen den 27 Febrnari.
önskan, och äfven vi reservanter ha ansett det lämpligt, att man ginge
så^ till väga. Det är ej annat vi vilja. Yi önska, att denna jernvägs-
fråga och denna hamnbyggnadsfråga måtte gemensamt tagas under
slutlig ompröfning; och utan ett uppskof af den här föreliggande frå¬
gan är eu sådan pröfning ej möjlig. Det har visserligen sagts af herr
chefen _ för jordbruksdepartementet och af Konungens befallningshaf¬
vande i orten, att det skulle vara lika lätt och måhända ännu lättare
att lösa jernvägsfrågan, om hanmfrågan nu löses. Men för min del
är jag af motsatt mening. Och jag är icke ensam om den meningen,
att, om^ Riksdagen nu beviljar 68,000 kronor till denna hamnbyggnad,
den måhända får öka på denna summa rätt väsentligt, dels innan
hamnbyggnaden blifvit färdig och dels sedermera för sådana fall, som
ju möjligen kunna inträffa, såsom att hamnen behöfver uppmuddras och
dylikt. Det har här sagts, att jernvägen kan komma att kosta mer
pengar än förslaget utvisar, men jag tror å andra sidan, att det icke
vore otänkbart, att äfven hamnen kommer att kosta väsentligt mer
än som beräknats. Sådant har man, när det gäller hamnbyggnader,
sett många gånger förut. Ty dylika företag äro med hänsyn till
kostnadsberäkningar de mest vanskliga, som finnas.
Hvarför skulle det då vara så brådskande att få denna fråga löst
nu? Jo, det skulle vara derför, att det finnes en del öfvermogen skog
i denna statens kronopark. Ja, det är ju ingen, som förnekar att så
är, men ett års uppskof borde väl ej i detta fäll ha någon så väsentlig
betydelse. Detta uppskof behöfver ej, synes det mig, vara mer än ett
år. Ortens befolkning finge då ett år på sig för att utröna, i hvad
man det funnes möjlighet att med statens tillhjelp åstadkomma en jern¬
väg. Gör man så och det då visar sig omöjligt att på detta sätt få
en bana till stånd, hade man åtminstone icke afskurit möjligheten för
denna orts befolkning att få denna jernvägsfråga löst.
Nu har det sagts, att denna skog skulle få ett så väsentligt mindre
värde, om den skulle fraktas på jernväg till Borgholm, än om deu
skulle utskeppas vid hamnen vid Grankullaviken. Men jag tror, att
man dervid glömmer en högst väsentlig sak, och det är, att sådant
virke, som ej lämpar sig för utskeppning eller ej tål dyrare frakter,
om jag så för säga, kunde få användning å orter inom ön. Afståndet
mellan Grankullaviken och Borgholm är ungefär fem mil, och denna
bygd är temligen tätt befolkad. Der bör väl kunna afsättas rätt vä¬
sentligt af sådant virke, som ej lämpar sig för utskeppning. Det synes
mig vara skäl, att man tager vara på detta virke, så att det kommer
orten och öns befolkning till godo. Detta är ju en omständighet, som
man bör taga i betraktande, då man talar om denna skilnad mellan
jernvägsfrakt och skeppsfrakt.
När man sökt göra denna jernvägsfråga, om jag så får säga, så
svårlöst som möjligt, har man äfven sagt, att det skulle vara nödvändigt
att bygga jernvägen ända fram till Grankullaviken. Men hvarför skall
då en sådan fordran uppställas? Något sådant kan ej vara rigtigt,
och jag tror, att det äfven är af alla erkändt, att, om jernvägen dragés
ett stycke in till midten af denna kronopark, alla rimliga fordringar
i detta afseende skulle bli tillgodosedda; och det senare förslaget är
llPPgj°r<it sa, att jernvägen skulle gå till ett ställe, Fågellim, beläget
Angående
anslag till
hamnanlägg-
ning på
Öland.
(Forts.)
N:0 9. 22
Onsdagen den 27 Februari.
Angående midt på kronoparken. Denna utväg skulle vara väsentligt rigtigare
anslag till ^ bättre än att anlägga en hamn vid Ölands norra udde. Det kan
ha™anla99- ej vara tattare att tillgodogöra sig virket genom transport från parkens
"'öiLnd. södra till dess norra del och en nyanlagd hamn vid öns norra udde,
(Forts.) än genom jernvägstransport, om man låter jernvägen gå ett stycke in
i kronoparken.
Det är dessa skäl, som jag tror att man bör tänka på och taga
i betraktande, då man vill lösa denna fråga. För mig ställer sig saken
så, att man ej rent uteslutande bör se denna sak från synpunkten af
statens intresse. Gör man deremot detta och ser man uteslutande på
statens intresse och ej på ortsbefolkningens och dess förhållanden, med-
gifver jag, att det är alldeles rigtigt och i sin ordning att. bygga
denna hamn. Men tager man äfven hänsyn till ortens befolkning och
de anspråk denna kan anses ha, synes det mig, att man borde söka
göra det möjligt för denna ortsbefolkning att visa den kraft och det
intresse, som den eger för att få en jernväg till stånd. Anser man,
att staten skall vara villig att först bygga en hamn och derför betala
68,000 kr. — och antagligen mycket mer deröfver — och att staten
sedan i allt fall uti eu snar framtid skall vara med om att bygga eu
jernväg samt dervid skjuta till så mycket penningar, som kan visa sig
behöfligt, då tror jag det vara omöjligt och otänkbart att få denna
jernvägsfråga löst. Det är denna fara, som uppskrämt orten der nere,
när man der märkt, att det är allvar att bygga en hamn nu geuast.
Det synes mig, som om man borde tänka på dessa förhållanden
och taga denna fråga i ytterligare ompröfning. Vi behöfva ju blott,
så vidt man kan se, ett års uppskof. Visar det sig sedan omöjligt att
lösa jernvägsfrågan, visar det sig då omöjligt att få denna orts behof
tillgodosedt på detta sätt, ja, då kan man ej hjelpa saken, utan då
har Riksdagen i detta hänseende fria händer. Men Riksdagen har .då
åtminstone ej lagt hinder i vägen för denna öbefolkning, som jag
anser vara förtjent af hjelp, om sådan är möjlig utan att göra oss
sjelfva, om jag så får säga, någon skada. Det är dessa omständig¬
heter, som gjort, att jag stält mig på reservanternas sida. Det är
som sagdt här ej fråga om något annat än ett uppskof. Det är ju
här ej fråga om rent afslag, utan det gäller för närvarande endast att
ej nu bifalla den kongl. propositionen. Jag ber således att få yrka
bifall till reservationen.
Herr Pehrson i Törneryd: Det har mycket förundrat mig under
öfverläggningen om denna fråga inom utskottet, att man samman¬
blandat dessa båda frågor rörande en hamnanläggning på Öland och en
jernväg på Öland. Samma sammanblandning tyckes nu göras under dis¬
kussionen i kammaren här i dag, och det är fortfarande för mig lika
outgrundligt, hvarför man vill ställa frågan i ett sådant läge. Jag
hade trott, att de båda frågorna voro så pass åtskilda från hvarandra,
att man kunde betrakta dem hvar och en för sig och att detta, vore
det rättaste, samt att på den vägen den bästa lösningen vore att vinna.
Nu hör jag emellertid, att det är så många här i kammaren, som för¬
mena, att ett bifall till Kongl. Maj:ts nu föreliggande förslag an¬
gående en hamn vid Grankullaviken skulle göra det hardt nära omöj-
23 N:o 9.
Onsdagen den 27 Februari.
ligt för Ölands befolkning att tänka på att inom rimlig tid få en
jernväg. Jag delar ej denna uppfattning, utan på de skäl, som förut
ha blifvit anförda på den sida jag tillhör och till bvilka jag måhända
skulle kunna lägga ännu något, synes det mig, att man bättre skulle
befrämja såväl det ena som det andra ändamålet genom att låta detta
vara detta och ingenting mer.
Tvenne föregående talare hafva gjort åtskilliga citat ur de ut¬
låtanden, som af i frågan hörda myndigheter afgifvits. Man kan ju
citera ganska olika. Den ene använder ett stycke af ett utlåtande,
som passar honom, den andre ett annat; och genom att ur ett ut¬
låtande lösrycka vissa stycken, så kan hvar och eu hemta stöd för sin
mening. Jag anser det emellertid vara på sin plats att härvidlag göra
eu liten erinran. Och jag vill då först vända mig mot herr Ödman,
hvilken åberopade såsom auktoriteter domänstyrelsen och kronofogden
på Öland, förmenande, att de hvar för sig uttalat sig för afstyrkande
i fråga om den föreslagna hamnanläggningen.
Domänstyrelsen har, bland aunat, utlåtit sig; »•—• — — — men
å andra sidan borde härvid framhållas, att särskilt för afsättning af
skogsetfekter från kronoparkens nordligaste del, å hvilken stora qvanti-
teter öfvermogen och redan rötskadad skog funnes, eu hamn i Gran-
kullaviken vore af synnerlig betydelse, att fartygen uti denna hamn
städse läge väl skyddade, att hamnens auläggningskostnad ej blefve
större, än att genom utskeppning med mindre fartyg full ersättning
borde kunna vinnas för de nedlagda kostnaderna, att denna hamn vore
den enda för rimliga anläggningskostnader möjliga på norra Öland
och att densamma såsom nödhamn borde blifva till gagn under kri¬
tiska förhållanden, om också endast för mindre djupgående fartyg.
Slutligen borde ej lemnas oanmärkt, att, äfven om eu jernväg Borg¬
holm—Böda komme till stånd, eu hamn i Grankullaviken det oaktadt
fortfarande skulle ega betydelse för kronoparken, enär i synnerhet för
en del gröfre virke sjöbefraktning alltid stälde sig förmånligare än
forsling på jernväg.»
Hvad beträffar herr Ödmans påstående, att kronofogden skulle
hafva afstyrkt hamnanläggningen, är detta nog sant. Men gent emot
kronofogden ställer sig vederbörande Konungens befallningshafvande,
som i sitt utlåtande säger: »att kronofogdens påstående om behöidig-
heten af jernvägen hufvudsakligast grundades på den föreställningen,
att eu tjenlig hamnanläggning icke skulle, till följd af ogynsamma
naturförhållanden, kunna närmare kronoparken beredas, men förelåge
tvenne förslag om sådana hamnanläggningar å platser, belägna nära
intill kronoparken.»
Häraf finna vi, att Konungens befallningshafvande vederlägger
kronofogdens påstående.
Herr Petersson i Påboda har anmärkt, att Konungens befallnings¬
hafvande tillstyrkt en hamn vid Byxelkrok, men afstyrkt anläggandet
af en sådan vid Grankullaviken. Ja, det kan man nog säga. Men
jag tror, att det torde vara rigtigare, att något modifiera detta ut¬
tryck ock säga, att Konungens befallningshafvande — liksom många
här i dag — gjort sig skyldig till en sammanblandning af den före¬
slagna hamnen och den ifrågasatta jernvägsanläggningen; och, stäld
Angående
anslag till
hamnanlägg¬
ning på
Öland.
(Forts.)
N:o 9. 24
Onsdagen den 27 Februari.
Angående
anslag till
hamnanlägg¬
ning på
Öland.
(Forts.)
i valet mellan dessa två saker, har Konungens befallningshafvande
större sympatier för jernvägen än för hamnen.
Herr Petersson i Påboda framstälde, liksom herr Ivar Månsson,
anmärkning i fråga om den kostnadsberäkning, som ligger till grund
för Kongl. Maj:ts förslag, anseende densamma för låg. Dervidlag förbi-
gingo emellertid båda talarne den vigtiga omständigheten, att väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen år 1900 höjt den för 5 å 6 år sedan upp¬
gjorda beräkningen med 20 procent. Deraf kunna vi finna, att den
beräknade kostnaden icke torde vara så ur vägen, som här blifvit
framhållet.
Herr Petersson i Påboda anförde vidare såsom ett stöd för sin
mening, hvad chefen för flottans stab yttrat, Ja, jag säger ännu eu
gång, att man kan läsa och citera dessa utlåtanden på olika sätt. Jag
skall tillåta mig att läsa dem på det sätt, jag uppfattat dem.
»Slutligen hade», heter det i betänkandet, »chefen för flottans
stab i infordradt utlåtande af den 27 november 1900 anfört: Den
hamnanläggning, hvarom här vore fråga, vore af den beskaffenhet, att
densamme från sjöförsvarssynpunkt skulle å ena sidan kunna blifva af
värde såsom nödhamn och replipunkt för torped kryssare, kanon- och
torpedbåtar, men ä andra sidan kunna innebära fåra, såsom inbjudande
en fiende att för liknande ändamål eller för landstigningsföretag be-
mägtiga sig hamnen. Vid Ölands östra kust funnes icke någon som
helst hamn, som med trygghet kunde användas under alla vindförhål¬
landen. De tvä så kallade hamnar, Ivåreholm och Böda, som läge vid
denna kust, vore för öfrigt alldeles oanvändbara såsom replipunkter.
På ganska kort afstånd från Ölands vestra kust funnes deremot flera
hamnar på fastlandet, hvilka med fördel kunde anlitas af flottans
fartyg med undantag af första klassens pausarbåtar. Alldenstund Ölands
östra kust hade en utsträckning af 78 nautiska mil från norra till
södra udden och utstånden från dessa uddar till närmaste goda ankar¬
plats vid fastlandet vore respektive 15 och 17 nautiska mil, så vore
det för flottans smärre fartyg tvifvelsutan af stort värde under hårdt
väder såväl som i händelse af förföljning, i fall en i nautiskt hän¬
seende väl skyddad och i taktiskt hänseende för fienden svåråtkomlig
hamn funnes att tillgå vid öns östra kust, helst nära dess midt. I af¬
seende på belägenheten vore följaktligen Grankullaviken, om än icke
den bästa möjliga, gifvetvis att föredraga framför Byxelkrok.»
Jag kan icke finna någon afstyrkande mening ligga i dessa ord;
tvärtom har chefen för flottans stab, från den synpunkt han sett saken,
äfven förordat Grankullaviken.
Här har i början af diskussionen talats om eu aktieteckning för
den projekterade jernvägen på Öland. Minimikapitalet vore tecknadt,
sades det. Ja, det utgör, efter de handlingar vi ha att tillgå, 150,000
kronor. Denna aktieteckning är väl gjord med beräkning, att staten
skall komma att i jern vägsföretaget teckna minst 250,000 kronor. Men
äfven om så skulle blifva fallet, är frågan om jernvägen långt ifrån
löst. Ty det återstår att anskaffa så mycket ytterligare som dessa båda
summor sammanlagda. Och jag tror, att jag icke gör mig skyldig till
något misstag, om jag säger, att det skall komma att visa sig mycket
25 N:o 9.
Onsdagen den 27 Februari.
svårt att anskaffa resterande hälften af det kapital, som kräfves för en Angående
jernväg, byggd på Öland efter Kosta-systeinet. anslag till
Jag har för visso ingenting emot — om jag kommer att tillhöra
Riksdagen den dag, då det är fråga om att hjelpa Öland att erhålla Öland.
jernväg — jag har ingenting emot, säger jag, att staten på skäliga (Forts.)
vilkor bidrager dertill. Men jag kan icke annat än på det allvarli¬
gaste och bestämdaste motsätta mig en sådan inblandning, som här i
dag gjorts. Ty bär är icke fråga om annat, än att staten skulle bygga
en hamn för att kunna utskeppa sina skogsprodukter; och det skulle
staten icke få, derför att Öland vill ha en jernväg! Nej, mina herrar,
låt detta vara detta och låten oss få stanna der.
På de nu af mig anförda skäl ber jag, herr talman, att få yrka
bifall till utskottets förslag.
Herr Erickson i Bjersby instämde häruti.
Herr Elowson: Det synes mig vara otvifvelaktigt, att planen
för en jernvägsanläggning på Öland icke är mogen, men att deremot
skogen å Böda kronopark är öfvermogen. Derför är det ett national¬
ekonomiskt intresse, att en rationel afverkning af skogen å nämnda
kronopark kan snart åvägabringas. Skulle Riksdagen, såsom jag för¬
modar, nu bevilja ett anslag till en hamnanläggning vid Grankulla-
viken, lärer denna hamn blifva af väsentlig nytta och gagn, äfven om
i framtiden en jernväg på Öland kommer till stånd.
På grund af dessa skäl ber jag, herr talman, att få yrka bifall
till regeringens af utskottet understödda förslag.
Öfverläggningen var härmed afslutad. Derunder hade yrkats dels
bifall till utskottets hemställan, dels ock afslag derå och bifall i stället
till den vid punkten afgifna, utskottets betänkande vidfogade reserva¬
tion. Herr talmannen, som nu framstälde proposition å dessa yrkanden,
fann propositionen på bifall till utskottets hemställan vara med öfver¬
vägande ja besvarad. Votering begärdes likväl, i anledning hvaraf
nu uppsattes, justerades och anslogs följande voteringsproposition:
Den, som bifaller hvad statsutskottet hemstält i punkt 30 af före¬
varande utlåtande n:o 10, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren, med afslag å utskottets hemställan,
bifallit den vid denna punkt afgifna, utskottets betänkande vidfogade
reservation.
Omröstningen utvisade 125 ja mot 76 nej; och hade alltså utskottets
hemställan bifallits.
Punkten 31.
Utskottets hemställan bifölls.
N:o 9. 26
Onsdagen den 27 Februari.
Ang. utskänh
ning af vin
och malt¬
drycker å
lägerplatser.
Punkterna 32 och 33.
De i dessa punkter gjorda anmälanden lades till handlingarna.
§ 8.
Slutligen fans å föredragningslistan upptaget Andra Kammarens
andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 3, med anledning af väckta
motioner om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående iskänkning af vin
och maltdrycker å lägerplatser.
Andra Kammaren hade till sitt andra tillfälliga utskott hänvisat
dels en af herr W. Styrlander väckt motion, n:o 54, hvari föreslagits,
att Riksdagen ville anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t vidtaga den
förändringen i kongl. förordningen angående försäljning af vin, malt¬
drycker m. m., att rättighet till utskänkning af vin och maltdrycker
å lägerplatser, äfven om den afser kortare tid än år, icke må beviljas
under annan tid och utsträckning än den, som vederbörande kommunal¬
stämma tillstyrkt;
dels en af herrar Bengtsson i Häradsköp, Sjöberg och Johansson
i Aflösa väckt motion, n:o 131, hvari hemstälts,
att Andra Kammaren för sin del ville besluta, att Riksdagen i
skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, det Kongl. Maj:t efter utredning
täcktes taga i öfvervägande, huruvida ej utskänkning å lägerplatser
af vin och starkare maltdrycker må kunna vara förbjuden under sön-
och helgdagar utom till vid måltider spisande gäster.
Utskottet hemstälde:
1) att herr Styrlanders motion icke måtte bifallas;
2) att Andra Kammaren för sin del måtte besluta,
att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, det täcktes
Kongl. Maj:t efter utredning taga i öfvervägande, huruvida ej utskänk¬
ning å lägerplatser af vin och starkare maltdrycker må kunna varda
förbjuden under sön- och helgdagar utom till vid måltider å marke-
tenterierna spisande gäster.
Sedan punkten 1 blifvit uppläst, yttrade
Herr Styrlander: Då de båda punkterna med hvarandra hafva
ett visst sammanhang, hemställer jag, att äfven andra punkten nu
måtte få föredragas, och diskussionen få röra sig om båda punkterna
samtidigt.
Sedan denna hemställan af kammaren bifallits, samt jemväl
punkten 2 blifvit föredragen, lemnades åter ordet till
Herr Styrlander, som anförde: Denna min motion, som utskottet
afstyrkt, afser som bekant att söka få till stånd ett uttalande från Riks-
Onsdagen den 27 Februari.
27 N:o 9.
dagens sida rörande nödvändigheten af att åt kommunerna inrymma^**?- utskånk-
bestämmanderätt öfver utskänkningen å lägerplatserna.
Utskottet vitsordar, att det förekommit oordentligheter i samman- ^ryci«r å
hålig med dylik utskänkning, och att någonting följaktligen bör göras, lägerplatser.
Utskottet har också, med yrkande om utslag å min motion, framstäf (Forts.)
eft särskildt förslag, som återfinnes i punkt 2. Detta förslag är ungefär
detsamma som det, hvilket framstäldes vid förra årets riksdag och
då äfven antogs af Andra Kammaren. Men, så vidt jag kunnat finna,
har ett litet tillägg gjorts, nemligen i det afseendet att utskänkning
skulle vara förbjuden under sön- och helgdagar utom till vid måltider
å marketenterierna spisande gäster; dessa ord »å marketenterierna»
hafva i år tillagts. Men jag tror i alla fall icke, att utskottet genom
detta förslag löst frågan. Jag tror snarare, att om detta förslag skulle
blifva lag, komme vi ur askan och i elden. Helt säkert kan man mot
detta tillägg göra ganska befogade invändningar, nemligen ifrån den
synpunkten, att det skulle leda till högst egendomliga konseqvenser.
Under det att t. ex. beväringar och andra, som intaga sina måltider i
kasernerna, skulle förbjudas att få ett glas Öl till maten, skulle der¬
emot hvar och en, som förtär sin mat på marketenterierna, således
äfven civila personer, samtidigt kunna åtkomma maltdrycker. Jag
antar, att det finnes inånga af kammarens medlemmar, hvilka, oafsedt
hurudana åsigter de i öfrigt hysa i nykterhetsfrågan, anse sädana be¬
stämmelser mycket egendomliga, för att icke säga orättvisa.
Utskottet medgifver i detta sitt utlåtande, att kommunerna kunna
ha mycket stora olägenheter af dessa utskänkningar, och anser derför,
att de borde ha medbestämmanderätt vid deras beviljande, men utskottet
vill icke vara med om min motion, derför att det anser, att framställ¬
ningen bort vara mera vidsträckt. Utskottet säger nemligen: »Hade
framställningen afsett att åt kommunerna bereda utsträckt bestäm¬
manderätt i fråga om alla slag af vin- och maltdrycksrättigheter,
skulle utskottet hafva funnit förslaget synnerligen heaktansvärdt».
Anledningen till att jag icke gifvit motionen den vidsträckthet, som
enligt utskottets förmenande varit önskvärd, är den, att vid beviljande
af vanliga rättigheter till utskänkning af vin och maltdrycker hafva
kommunerna genom kommunalstämma och kommunalnämnd redan nu
vetorätt, så att, om båda motsätta sig sådan utskänkning, kan den
icke medgifvas. När fråga åter är om medgifvande af rättighet till
utskänkning af vin och maltdrycker vid måltider åt spisande gäster,
skall kommunen höras: kommunalnämnden skall nemligen yttra sig
om åtskilliga förhållanden. Vid bestämmande slutligen af de i 7 §
omnämnda rättigheter för kortare tid, såsom till utskänkning ä fartyg
och vid badorter, hafva kommunerna icke alls någon bestämmanderätt.
Hufvudsakligen torde det af mig citerade yttrandet i utskottets utlå¬
tande afse att framhålla, det kommunerna äfven i sistnämnda fäll borde
hafva bestämmanderätt. Hvarför jag icke tagit med dessa i 7 § om¬
nämnda kategorier — särskildt rätten till utskänkning å passagerare¬
fartyg •—■ beror på följande omständigheter. Beträffande utskänkning
å passagerarefartyg är nemligen redan nu bestämdt, att sådan blott
får ske, när fartyget är i gång, samt, när fartyget är i land, endast
till besättningen eller dem, som intaga måltid ombord å fartyget.
N:o 9. 28
Onsdagen den 27 Februari.
Ang. «(sfcä»a-Dessutom skulle det i detta särskilda fall erbjuda ganska stor svårighet
nir>h ^it™ inhemta }7ttrande af kommunerna eller åtminstone att lemna dem
drycker a bestämmanderätt, ty ett passagerarefartyg passerar ju ofta under sina
lägerplatser, resor många kommuner, och det kunde då inträffa, att en kommun
(Forts.) medgåfve dylik iskänkning, men en annan vägrade detta, hvilket
skulle föranleda svårigheter ur formel synpunkt.
Hvad äter beträffar utskänkningen vid badorter, så har denna icke
medtagits af det skäl, att såväl der anstälde läkare som ock badgästerna
sjelfva kunna kontrollera, att utskänkningen dervidlag skötes på någor¬
lunda tillbörligt sätt. Dessutom bör bemärkas, att åt både passagerare-
fartyg och badorter äfven kan beviljas rätt till bränvinsutskänkning,
ja oftast är försäljning af vin och maltdrycker förenad med bränvins¬
utskänkning, hvilken sistnämnda ju medförer rätt till utskänkning af
vin och maltdrycker utan särskild! tillstånd.
Således har det saknats anledning att särskild! medtaga dessa
slag af utskänkningsrättigheter.
Deremot anser jag, att det förekommit mycket starka anledningar
till yrkandet om att invid lägerplatser belägna kommuner skola få
bestämmanderätt i afseende på maltdrycksutskänkningen å sådana
platser. Jag har nemligen ifrån min hembygd exempel på hvarthän
det ledt, att kommunen icke haft bestämmanderätt härvidlag. Inom
den kommun, der jag är bosatt, och dit Vesternorrlands regemente
förlagts, hade vi lyckats åstadkomma stängning af krogarne under sön-
och helgdagar. Alen så flyttade lägret dit, och mot kommunalnämndens
afstyrkande beviljades der rätt till fri utskänkning, icke allenast till
militära personer, utan äfven till hvar och en, som kom till lägret och
ville köpa vin och Öl. Der förut under sön- och helgdagar varit lugnt
och stilla, uppstodo nu efter lägerkrogens tillkomst oordningar och
bråk. Och det vore icke så farligt, om det härvidlag endast gält
militärer, ty då hade militärbefälet kunnat upprätthålla ordningen,
men nu samlades äfven civila till lägerplatsen under sön- och helg¬
dagar och berusade sig der, hvarefter de gingo eller rättare fraktades
utom lägerområdet, hvarest de anstälde ofog och bråk. Och kommunen
får dragas med dessa olägenheter. Kommunalnämnden opponerade sig
visserligen emot, att det skulle bli sådan utskänkning, men Kong!.
Maj:t fäste icke något afseende dervid.
Det är för att kommunerna måtte bli i tillfälle att värja sig för
dylika oordningar inom sitt område, hvilka alltid uppstå genom inrät¬
tandet af dessa krogar, som jag velat få till stånd ett uttalande i
frågan.
Man kan möjligen invända från militärt håll, att det kan ligga
en viss fara i detta, ty det skulle kunna finnas kommuner, som vore
så kitsliga, att de helt och hållet kunde förbjuda all utskänkning både
hvardagar och söndagar. Jag tror icke, att någon fara i detta afseende
föreligger, och om det också skulle finnas någon enda kommun, som
skulle fatta ett sådant beslut, stode det ju alltid vederbörande öppet
att skaffa sig åtminstone rättighet till försäljning af maltdrycker och
vin till maten, ty min motion afse!' ju ej det särskilda fallet, utan
endast utskänkning, en fullständig och fri utskänkning.
Dessutom synes det mig, att vi hafva en särskild anledning att
Onsdagen den 27 Februari.
29 3V:o 9.
fästa oss vid denna fråga nu, då det gäller en så väsentlig utsträckning^»?- utskänk-
af öfningstiden. Hvad beträffar badorter och passagerarefartjg, är det a^a”‘H
ju der endast fråga om en kortare tid af året, men under alla om- ^j/citer &
ständigheter hafva vi ju att för framtiden motse minst 7 å 8 månaders lägerplatser.
vapenöfning, och om det icke blir en rättelse i förevarande afseende, (Forts.)
få kommunerna dragas med krogar, hvilka kunna blifva mycket obe¬
hagliga.
Sär nu utskottet i hufvudsak har stält sig på min sida, nemligen
deri att kommunerna borde hafva bestämmande eller åtminstone med¬
bestämmande, synes det mig, att det hade varit alldeles naturligt, att
utskottet fortsatt resonnementet och sagt: Om vi också ej velat vara
med om att gifva kommunerna fullständig bestämmanderätt, böra vi
åtminstone kunna tillstyrka en medbestämmanderätt, så att kommunerna
må höras. Jag är öfvertygad, att det vore nyttigt för denna fråga,
om den kunde remitteras tillbaka till utskottet, derför att man då
möjligen skulle kunna få en lösning i den af mig senast angifna rigt-
ning eller möjligen för att man skulle kunna, under det frågan läge
i utskottet, komma in med någon motion i den rigtning, som utskottet
uttalat sig för. Jag tager mig derför friheten att yrka återremiss
till utskottet.
Häruti instämde herrar Olsson ioFläsbro, Johansson i Öija, Ham¬
marström, Nydal, Kvarnzélius och Åkerlind.
Vidare anförde:
Herr Sjöberg: Då jag anser, att mycket vore vunnet, om ut¬
skottets förslag blefve antaget, ber jag att få yrka bifall till detsamma.
Herr Sjö: Jag kommer att ansluta mig till motionären herr
Styrlanders förslag om återremiss. Herrarne erinra sig, att i fjor fatta¬
des af denna kammare ett ungefär liknande beslut som det af ut¬
skottet nu framstälda förslaget. Saken gick derefter såsom vanligt
till Första Kammaren, och Första Kammarens tillfälliga utskott moti¬
verade sitt afstyrkande af denna kammares beslut med sådana motiv,
att jag ber att få besvära herrarne med att läsa upp några rader ur
utlåtandet. Utskottet sade, bland annat: »Skall fosterlandsvännens
förhoppning om svenska folkets villighet att för sitt lands försvar
åtaga sig en utsträckt värnpligt kunna vänta snart förverkligande,
måste folket vinna den öfvertygelsen, att de platser, dit dess söner
samlas för att vinna utbildning för detta syfte, äro omhägnade af
sedlig tukt, och att intet underlåtes af det, som kan göras för att
skydda de unga mot frestelse och fall.»
I sammanhang härmed skall jag be att få nämna, att i min
valkrets har under de senaste dagarne eller veckorna en kapten rest
från socken till socken och meddelat upplysningar om det kongl. här-
ordningsförslag, som vi hafva att här i riksdagen behandla. Det har
berättats mig, att på dessa sammanträden hafva personer uttalat sig för
att krogrörelse skulle bannlysas från lägerplatserna. Ynglingarne
komma hem från lägerplatserna och tala om, att herrar officerare, de
N:o 9. 30
Onsdagen den 27 Februari.
Ang. irfsi-ajifc-numera s. k. lärarne — ty man liknar ju våra kaserner på grund af
ning af mn ^en utbildning, soin de unga skulle vinna deri, vid folkhögskolor, och
Trycker1 å Mltså kan man lika gerna kalla officerarne för folkhögskolelärare, som för
lägerplatser, befäl — hvilka stält till eu krog, der ynglingar^ beredts tillfälle till
(Forts.) att förstöra sina penningar och måhända äfven sig sjelfva. Det är
icke angenämt för föräldrar och målsmän att få höra sådana uttalanden
från sina unga söner.
Att något bör göras för att taga bort krogarne från lägerplat¬
serna, tror jag, att vi litet hvar äro ense om, ty skola de unga
männen gå ut och öfva sig för fosterlandets försvar och kanske ligga
ute längre tid än hittills varit fallet för krigsöfningar, så fordras i
första rummet, att deras lärare eller befäl gå före med goda exempel
icke blott i lära, utan äfven i lefverne. Det har berättats mig, att
på lägerplatserna har till och med underbefälet användt icke allenast
Öl och bränvin till maten, utan efter middagen hafva de satt sig ned
och druckit sitt kaffe med punsch eller konjak. Jag undrar, om detta
är såsom det bör vara. Det är icke underligt, att dessa herrar fordra
icke allenast större dagaflöning, utan äfven större årsaflöning, när de
lefva på det sättet. Herrar officerare och underofficerare borde föregå
med bättre exempel både i lära och lif. Endast på sådant sätt skulle
det kunna blifva, såsom herrar officerare predika ute i bygderna, en
folkhögskolebildning af utmärktaste slag, som man kan tänka sig.
Det är för att åstadkomma någonting sådant och för att krogrörelsen
vid lägerplatserna, ja, äfven vid andra undervisningsanstalter för militärt
ändamål, må undanrödjas, som jag gerna skulle se, att kammaren bi-
fölle herr Styrlanders yrkande om äterremiss, på det att vi måtte få
något bättre i den vägen.
Häruti instämde herrar Jönsson i Mårarp och Jansson i Eds-
bäcken.
Herr Lindgren i Islingby: Första Kammarens tillfälliga utskott,
som vid föregående riksdag behandlade denna fråga, talade så
vackert och så fosterländskt i sitt utlåtande, att det är rigtigt öfver¬
raskande, och man hade anledning att vänta, att utskottet skulle
komma med ett rigtigt effektivt förslag till realiserande af den vackra
tanke, som af herr Sjö uttalades. Men det enda, nämnda utskott
anser skulle kunna göras åt frågan, det är, att vederbörande militär¬
befäl skulle kunna åstadkomma en rättelse till det bättre härvidlag.
Utskottet säger: »Främsta pligten i detta afseende måste åligga veder¬
börande militärbefäl; och utskottet hyser den fasta öfvertygelsen, att
derest krigsstyrelsen med det allvar, sakens vigt påfordrar, fäster armé-
fördelningschefernas uppmärksamhet på nödvändigheten af att ifråga¬
varande missförhållanden genom allvarligt ingripande och välbetänkta
anordningar afhjelpas eller förekommas, skall ock visa sig, att de nu
öfverklagade anledningarna till missnöje med marketenterirörelsen å
lägerplatserna verkligen också kunna öfvervinnas.»
Ja, vore det nu så, att marketenterirörelse uteslutande afsåge
tillgodoseende af Öl för truppernas behof, då vore derom mindre att
säga, men det är ju så, att vid lägerplatserna etableras ölutskänknings-
Onsdagen den 27 Februari.
31 Ä:o 9.
ställen för att tillfredsställa allmänhetens behof, och följden af dessa^nj. utskänk-
utskänkningsställen blir, såsom Andra Kammarens tillfälliga utskott i mn9 af vin
sitt förevarande utlåtande anfört, der det heter: »Att vin- och malt- dryckerna
drycksutskänkningen å lägerplatserna i flere fall föranledt oordningar, lägerplatser.
är ostridigt. I synnerhet torde detta vara förhållandet under sön- och (Forts.)
helgdagar, då civila besökande till stort antal från omkringliggande
bygd, ja äfven från mera aflägsna trakter medelst särskildt anordnade
extratåg besöka lägerplatserna och flitigt begagna det erbjudna till¬
fället att å dervarande ölutskänkningar berusa sig och dymedelst
ej så sällan icke blott ställa till oordningar, utan ock göra sig odugliga
till arbete under påföljande dag.»
Då det nu förhåller sig på det sättet, är det klart, att detta är
förenadt med obehag för kommunerna, och utskottet erkänner detta
förhållande, då det medgifver, att respektive kommuner vid läger¬
platserna kunna hafva mycket stora olägenheter af utskänkningen
derstädes och att de förty borde ha medbestämmanderätt vid deras be¬
viljande. I anledning af detta utskottets utlåtande tycker jag, att
utskottet borde hafva tillstyrkt en sådan medbestämmanderätt, men
till sist säger utskottet så här: »Och utskottet vill i detta samman¬
hang uttala den förhoppning, att i den nya förordning angående för¬
säljning af vin och maltdrycker, som ej länge torde låta vänta på sig,
hänsyn tages till önskemålet om utsträckt kommunal bestämmanderätt
i hithörande frågor». Det nu anförda tycker jag tala för att utskottet
snarare borde hafva tillstyrkt motionen än yrkat afslag å densamma.
Jag skall i alla händelser be att få instämma i herr Styrlauders yr¬
kande om återremiss.
Herr Eklund i Stockholm: Herr talman, mina herrar! Då jag varit
i tillfälle att inom utskottet deltaga i behandlingen af föreliggande fråga,
har jag begärt ordet för att angifva de synpunkter, söm föranledt ut¬
skottet att framkomma med ett sådant yrkande som det nu förelig¬
gande. Utskottet har, som af flere talare här påpekats, erkänt, att
vin- och maltdrycksutskänkningen å lägerplatserna verkligen föranledt
oordningar, som böra i ordningens ocli sedlighetens intresse snarast
möjligt stäfjas. Det torde ej heller af någon kunna bestridas, att
denna utskänkning i den form den nu på åtskilliga lägerplatser före¬
kommer är olämplig.
Här förelågo nu för utskottet två förslag till afhjelpande af de
angifna missförhållandena. Det ena är herr Stvrlanders förslag, som
går ut på införande af sådana bestämmelser, att kommunalstämma
.skulle få absolut vetorätt geut emot utskänkningen å lägerplatserna,
och det andra innefattas i den motion, som väckts af herr Bengtsson
in. fl. och hvilken afser att åstadkomma ett förbud mot utskänkning
under sön- och helgdagar. När utskottet nu fick att behandla denna
fråga, är det gifvet, att, då utskottet insåg, att något borde göras,
utskottet ville välja den väg, som syntes utskottet vara lättast och
närmast förande till målet. Då syntes det utskottet, att ett tillstyr¬
kande af den motion, som afsåg inskränkning i sön- och helgdags-
utskänkniugen, borde vara lämpligast. Herr Styrlander har visserligen
rörande detta förslag sagt, att det skulle vara otydligt, äfven sådant
N:o 9. 32
Onsdagen den 27 Februari.
Ang. u(siänfc-det nu föreligger, och att det i viss mån skulle kunna innebära en
”'"ä T" orättvisa. Denna orättvisa skulle då ligga deri, att utskänkning till
“drycker å °ivila personer likväl skulle kunna ske under sön- och helgdagar,
lägerplatser, medan deremot manskapet icke skulle vara i tillfälle att få Öl. Men
(Forts.) vi hafva emellertid ansett, att om man till en början åtminstone
kunde åstadkomma det att under nämnda dagar få bort den allmänna
utskänkningen, som icke står i något samband med spisning, skulle
ändå åtskilligt vara vunnet.
Inom utskottet har uppgifvits, att till en del lägerplatser anordnas
om söndagarne extratåg och att det kungöres vidt omkring i bygderna,
att sådana extratåg anordnas. Klart är, att det under sådana omstän¬
digheter blir ett stort folknöje att fara till lägerplatserna. Det är
gifvet, att den publik, som sålunda kommer till dessa lägerplatser,
hufvudsakligen begagnar sig af utskänkningen af maltdrycker mellan
måltiderna. Jag tror sålunda, att skulle man kunna åstadkomma ett
förbud för åtminstone denna art af utskänkning, skulle dermed åt¬
skilligt vinnas. Första Kammarens tillfälliga utskott invände mot det
förslag, som antogs af denna kammare i fjor, att det skulle vara otyd¬
ligt. Utskottet tror sig nu hafva fått bort deuna otydlighet genom
att inskjuta orden »å marketenterierna». Jag kan för min del ej be¬
döma, huruvida Första Kammaren kan finna detsamma, men nog synes
det mig i alla händelser, att den invändning, som då gjordes, derige¬
nom skulle vara borta.
Hvad angår herr Styrlanders motion, så är det ju gifvet, att ut¬
skottet, med den uppfattning som det i betänkandet gifvit till känna,
icke skulle vara obenäget för att framkomma med något förslag, som
gåfve kommunerna medbestämmanderätt i denna fråga, då kommunerna
gifvetvis hafva stort obehag af här omnämnda utskänkning. Men
motionären har föreslagit något mer än en sådan medbestämmande¬
rätt. Han har nemligen velat gifva kommunalstämman ett absolut
veto i denna fråga. Han vill således, att kommunalstämman i detta
fall skall tillerkännas större befogenhet än den har med afseende å
permanenta utskänkningar. I 5:te paragrafen i förordningen angående
försäljning af vin och maltdrycker m. m. den 24 oktober 1885 stadgas,
att om man vill idka permanent utskänkning, skall man begära det
hos kommunalnämndens ordförande. Han skall inhemta kommunal¬
nämndens utlåtande och förelägga frågan för kommunalstämman. Om
båda myndigheterna, nämnden och stämman, enas om att utskänk¬
ningen ej må ega rum, är frågan förfallen, men om endera eller båda
dessa myndigheter tillstyrka bifall, skall frågan afgöras af Konungens
befallningshafvande. Om motionären nu inskränkt sig att yrka genom¬
förande af lika bestämmelser vid fråga om utskänkning å lägerplatserna
som vid fråga om permanenta utskänkningar enligt 5:te paragrafen,
skulle åtminstone jag för min del icke hafva varit obenägen att gå
med på hans framställning, men då han afser att åstadkomma en
undantagslagstiftning, som i fråga om denna särskilda art af utskänk¬
ning skulle gifva kommunen en vidsträcktare befogenhet än den eger
i afseende å de permanenta utskänkningarna, synes detta mig vara
formelt oegentligt, och jag för min del har icke kunnat vara med om
hans framställning.
Onsdagen den 27 Februari.
33 N:o 9.
Det faller af sig sjelft, att jag icke har annat yrkande än bifall Ang. utskänk-
Herr Styrlander: Det förslag, som utskottet här framstält, är lägerplatser.
enligt min åsigt ingenting annat än ett lappande på gammalt kläde (Forts.)
och gör, att man aldrig kan få frågan löst. Hvad jag vill hafva fram
är ett uttalande från Riksdagens sida i sjelfva principfrågan: skall eu
krog kunna inrättas inom en kommun utan kommunens hörande eller
utan dess medgifvande? Det kan ju hända, att man ej bör gå längre
nu, än att krogarna icke skola kunna inrättas utan kommunernas hö¬
rande. Men jag frågar: hvarför har utskottet, om det, såsom vi hörde,
verkligen vill saken, icke gjort något uttalande i det hänseendet? Det
skulle hafva inneburit en inskränkning i min motion, och en sådan
hade utskottet varit fullt berättigadt att göra. Jag tror, att det är
så mycket nödvändigare, att Riksdagen nu gör ett uttalande i denna
fråga, som maltdrycksförordningen för närvarande är föremål för ut¬
redning och man söker få fram ett bättre förslag till förordning.
Enligt min åsigt är det af den allra största vigt, att, då vi icke, efter
hvad man hört uppgifvas, hafva att till denna Riksdag vänta något
förslag till ny maltdrycksförordning, utan antagligen den gamla eller
kanske någon ny komité kommer att förbereda förslaget, komitén
hade ett bestämdt uttalande från Riksdagen i den frågan, om krogar
skola kunna inrättas inom eu kommun utan dess hörande. Det är
derför jag velat hafva fram frågan, för att Riksdagen skulle blifva i
tillfälle att yttra sig i densamma. Jag tror också, att det vore lättare
att nu få igenom en sådan sak i Riksdagen i dess helhet, ty jag tror,
att det, särskildt med afseende å behandlingen af försvarsfrågan, finnes
många af Första Kammarens ledamöter, som just tänka på den här
frågan och just vilja hafva ett bestämdt uttalande, och dessa anse helt
säkert i likhet med mig, att ett antagande af utskottets förslag skulle
vara ett lappverk. De flesta vilja nog, tänker jag, hafva ett uttalande
i principfrågan. Det är, som sagdt, derför, som jag velat föreslå åter-
remiss för tillfället, för att få ett uttalande, om det också vore i den
rigtningen, att kommunen endast skulle tillfrågas. Jag skall naturligt¬
vis ej underlåta att sörja för, att, i fall frågan skulle blifva återremit¬
terad, det framkommer motion i så långt gående rigtning som möjligt,
på det att utskottet må blifva i tillfälle att jdtra sig i frågan.
Jag yrkar naturligtvis fortfarande återremiss.
Herr Centerwall: Herr talman! Jag skall icke yttra mig mycket,
då min vän på stockholmsbänken har uttalat sig i frågan och stält sig
på samma ståndpunkt, som jag intager i densamma. Men det är dock
en sak, som jag vill understryka, och det är, att utskottet varit fullt
enhälligt i sitt beslut, oaktadt inom utskottet funnits representanter
för flera olika rigtningar i denna fråga.
Vidare vill jag också fästa uppmärksamheten på, att utskottets
beslut fattats på förslag just af personer, som kanske gjort sig mera
förtjenta om nykterheten och sträfvandena derför än de allra flesta
andra. Jag är derför förvånad öfver, att herr Styrlander icke är be¬
låten.
till utskottets förslag.
ning af vin
och malt¬
drycker å
Andra Kammarens Vrot. 1001. N:o 0.
3
]S':o 9. 34
Onsdagen den 27 Februari.
Ang. utsicånh- Det är icke meningen att underkänna herr Styrlanders principer,
ning af vin åtminstone gör icke utskottet det i sin helhet. Det har icke heller
drycker å vai’it meningen att skjuta undan frågan, utan utskottet har tänkt sig,
lägerplatser, att när utskottet uttalat sig så tydligt, som det gjort, att »utskottet
(Forts.) vill, i detta sammanhang, uttala den förhoppning, att i den nya för¬
ordning angående försäljning af vin och maltdrycker, som ej länge
torde låta vänta på sig, hänsyn tages till önskemålet om utsträckt
kommunal bestämmanderätt i hithörande frågor» — när utskottet,
säger jag, uttalat sig så tydligt — har utskottet ansett, att detta kan
vara en tillräcklig påskjutning på den utredning, som kommer att
verkställas rörande maltdrycksförordningen i dess helhet. Och det är
ju för öfrigt klart, att det icke blott är klämmen, utan äfven motive¬
ringen, som kommer fram. Derigenom har man vunnit det egentliga
målet utan att göra sig skyldig till hvad vi uti utskottet togo oss
friheten anse såsom en formel oegentlighet.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Herr Ericsson i Ofvanmyra: Herr talman! Då jag i likhet med
herr Styrlander icke finner mig belåten med det förslag, som utskottet
här framlagt, vill jag med några ord motivera denna min uppfattning.
Då försvarsfrågan för närvarande intager en så dominerande ställ¬
ning, som den gör, är det helt naturligt, att uppmärksamheten mer
än vanligt äfven fästes å förhållandena vid våra lägerplatser.
Jag hörde här om dagen, huru en framstående regementschef be¬
klagade sig öfver, att våra värnpligtige missbrukade maltdrycker vid
lägerplatserna. Han upplyste nemligen, att det icke alls var någon¬
ting ovanligt, att värnpligtig, innan han börjar sitt dagsarbete, inmun¬
digar ända till 3 å 4 halfvor Öl. Följderna deraf kunna vi tänka oss.
Det är ej att undra öfver, att ordentliga och redbara föräldrar med
vemod tänka på den tid, då de måste sända sina söner att en längre
tid vistas å dessa platser. Det är vår pligt att undanrödja ifrågavarande
missförhållande, och jag tror, att den goda viljan dertill finnes hos alla.
Från Första Kammar-håll hörde jag dessutom uttalas den me¬
ning, att hvarken en inskränkning af utskänkningen under sön- och
helgdagar eller en inskränkning af utskänkningen å marketenterier
under hvardagarne vore tillräcklig att stäfja ölmissbruket å lägerplat¬
serna, utan derifrån uttalades den förmodan, att om Riksdagen ginge
in på den vägen, skulle man endast hjelpa till att få ölkrogen fram i
någon annan form; man t. ex. fruktade för, att ölvagnarne skulle komma
i stället. Jag tror också, att man får taga denna fråga i betraktande
och att, om vi besluta oss för en skrifvelse, vi få göra den så utsträckt
som möjligt och icke stanna vid inskränkning under sön- och helg-
dagarne eller ens vid marketenterierna, utan äfven tänka på andra nu
antydda eventualiteter.
Jag tror derför, att det vore oklokt af Riksdagen och särskilt dess
Andra Kammare att nu aflåta en skrifvelse af den inskränkning, som
utskottet föreslår.
Jag skulle således önska, att kammaren bifölle herr Styrlanders
yrkande om återremiss, på det att, såsom han äfven antydde, tillfälle
Ondagen den 27 Februari.
35 N:o 9.
måtte beredas att inkomma med motioner, som gåfve utskottet anled¬
ning gå längre, än hvad det gjort i föreliggande betänkande.
Det är med anledning häraf som jag tager mig friheten under¬
stödja herr Styrlander i hans yrkande om återremiss.
Friherre Ericson: Herr talman, mina herrar! Det synes mig,
som om det egentligen vore om medlen, som åsigterna äro delade.
Hvad sjelfva målet eller åtminstone slutmålet vidkommer, tror jag, att
de flesta äro temligen eniga; och detta slutmål är helt visst, att de
starkare maltdryckerna helt och hållet komma bort från marketente-
rierna å mötesplatserna. För min del tror jag, att detta mål näppe¬
ligen kan vinnas förr, än vi kommit så långt, att det blifvit uppdra¬
gen en författningsenlig gräns mellan de starkare och de svagare
maltdryckerna. Det är väl den tidpunkten, som vi få lof att invänta.
Ty litet hvar anser man nog, att det skulle vara motbjudande att
neka en soldat att få ett glas svagdricka.
Nu hafva vi emellertid i pressen sett, att maltdryckskomitén icke
ansett lämpligt, att en dylik gräns uppdrages, dels till följd af de
tekniska svårigheter, som dermed skulle vara förenade och dels till
följd deraf, att kontrollen skulle i väsentlig grad fördyras.
Mot denna åsigt finnes ju emellertid ett par reservanter. Derjemte
vill jag påminna om, att vi haft ett uttalande i frågan åt herr stats¬
rådet och chefen för finansdepartementet, hvilken, om jag mins rätt,
i statsrådsprotokollet för den 21 december på tal om beskattning af
maltdrycker yttrar, att det bör uppdragas en gräns mellan starkare
och svagare maltdrycker; de svagare maltdryckerna blifva helt och
hållet skattefria, men de starkare beskattas. Då vi hafva hört ett så¬
dant uttalande af en af statsrådets ledamöter, så hafva i all anledning
antaga, att den dag icke kan vara långt aflägsen, då verkligen för¬
slag om införande af en dylik författningsenlig gräns mellan starkare
och svagare maltdrycker för Riksdagen framlägges. När den dagen
kommer, skall för visso jag och säkerligen många med mig inom armén
göra hvad på oss beror, för att de starkare maltdryckerna måtte helt
och hållet försvinna från marketenterierna. Det är inom armén en
ganska utbredd åsigt, att den tiden ganska väl kan anses vara inne,
då de starkare maltdryckerna kunna aflägsnas från marketenterierna,
och jag instämmer fullkomligt med hvad herr Styrlander yttrat —- jag
mins ej, om det var i den motion, han i år afgifvit, eller i fjorårets —
att borttagande af ölförsäljningen vid marketenterierna säkerligen icke
nu skulle möta större svårigheter än borttagandet af bränvinsutskänk-
ningen år 1881. Jag mins den tiden mycket väl. Man tyckte då i
allmänhet, att det var något häråt, att icke en gammal soldat skulle
få taga sig en sup, och det hystes betänkligheter mot förslaget äfven
ur den synpunkten, att man fruktade, att man skulle få lönkrogar att
kämpa med. Emellertid gick saken enkelt och utan svårighet. Vis¬
serligen förekom på ett eller annat ställe någon lönkrog, men lönkrö-
geriet var icke värre, än att det gick att stäfja, och naturligtvis äro
lönkrogar med Öl mycket svårare att åstadkomma än sådana med
bränvin. Jag tror derför, att det icke skall möta några nämnvärda
svårigheter att afskaffa all handel med starkare maltdrycker från
Ang. utskänk-
ning af vin
och malt¬
drycker å
lägerplatser.
(Forts.)
N:o 9. 36
Onsdageu den 27 Februari.
Ang. utskänk-
ning af vin
och malt¬
drycker å
lägerplatser.
(Forts.)
marketenterierna å lägerplatserna, när vi kommit derhän, att det upp-
dragits en författningsenlig gräns mellan starkare och svagare malt¬
drycker.
Hvad utskottets förslag beträffar, torde detsamma blifva ganska
svårt att genomföra i praktiken. Ty om detta förslag blir antaget
och Kongl. Maj:t i enlighet dermed bestämmer, att starkare malt¬
drycker icke få under vissa förhållanden utskänkas å lägerplatserna,
hvar skola då de militära myndigheterna draga upp gränsen mellan
starkare och svagare maltdrycker?
Herr talman, jag har intet yrkande att göra. Jag har endast
velat begagna tillfället att uttala min uppfattning rörande ölutskänk-
ningen å mötesplatserna.
Herr John Olsson i Stockholm: Det var med synnerlig tillfreds¬
ställelse, som jag hörde en så högt uppsatt militär som den siste
talaren yttra sig i den rigtning, han gjorde. Jag tackar honom för
hans anförande och ber att få instämma med honom beträffande önsk¬
värdheten af att få bort de starkare maltdryckerna från lägerplatserna.
Klart är ju också, att förr än man får en lagstadgad gräns mellan
svagare och starkare maltdrycker, förr är det icke möjligt att råda
fullständig bot för de missförhållanden, som för närvarande förefinnas.
Men detta hindrar icke — synes det mig — att, under afvaktan
på, att denna lagstadgade gräns kommer till stånd, vidtaga de åtgärder,
som vi kunna för att stäfja de missförhållanden, som nu råda, och jag
tror, att åtskilliga dylika kunna vidtagas. För min del är jag öfver-
tygad om, att den åtgärd, som herr Styrlander föreslagit, nemligen
att lägga uti kommunernas händer rättigheten att inskränka ölhandeln
å lägerplatserna under sön- och helgdagar, skulle vara att föredraga.
Det finnes naturligtvis ett skäl, som talar för utskottets uppfattning,
nemligen att man med denna mindre långt gående inskränkning möj¬
ligen skulle få Första Kammarens bifall. Men som utskottet sjelft
upplyser, har Första Kammaren i fjor afslagit just en sådan framställ¬
ning, som utskottet i år föreslagit, med någon högst obetydlig skilnad.
Det är således mycket antagligt, att, om Andra Kammaren besluter
sig för en sådan framställning, som utskottet föreslagit, Första Kam¬
maren äfven i år kommer att afstå denna moderata hemställan. Under
sådana förhållanden synes det mig, att man icke bör taga hänsyn till
den omständighet, jag antydt, och som, efter hvad jag förmodar, legat
under utkottets hemställan, att man möjligen skulle kunna få med
Första Kammaren, utan man bör, menar jag, besluta sig för det för¬
slag, som går längst och bäst råder bot för missförhållandena, nemligen
herr Styrlanders förslag.
Ku anmärker herr Eklund mot detta förslag, att det skulle åstad¬
komma en undantagslagstiftning, i det herr Styrlander endast föreslagit,
att vederbörande kommunalstämma skulle hafva rättighet att förbjuda
utskänkning, och denna anmärkning är utan tvifvel rigtig, ty härigenom
skulle på utskänkningen på lägerplatser tillämpas en annan princip
än på andra dermed ungefär jemnstälda former af utskänkning, såsom
utskänkningen på ångbåtar och dylikt. Nu har emellertid under dagens
debatt herr Styrlander inskränkt sig till att yrka återremiss, för att
Onsdagen den 27 Februari.
37 N:o 9.
derigenom bereda utskottet tillfälle att vidtaga en ändring i syfte att^%. utskänk-
undanrödja den anmärkning, som herr Eklund framstäf. Utskottet ni*9 °f ®,n
kan, i fall det får ärendet till sig återremitteradt, formulera utlåtandet drycker l
så, att i stället för kommunalstämma sättes t. ex. vederbörande kom- lägerplatser.
munalmyndigheter. Då kan icke den anmärkning, som herr Eklund (Ports.)
framstälde, rigtas mot förslaget, och jag tror, att kammaren skulle
vara mera benägen att få en sådan hemställan än den, som i fjor
afslogs af Första Kammaren.
På denna grund ber jag, herr talman, få hemställa, att kammaren
måtte återremittera ärendet. Man skulle då genom utskottets om¬
formulering af sin hemställan — möjligen kan för denna omformulering
erfordras en motion, som i sådant fall skulle kunna väckas under den
närmaste tiden — kunna få en tillfredsställande kläm, och jag tager
för gifvet, på grund af ett yttrande, som fäldes af en talare på stock¬
holmsbänken, att utskottet då icke skulle vara obenäget att gå kam¬
marens önskan till mötes.
På dessa grunder yrkar jag, som sagdt, ärendets återremitterande.
Herr Nyström instämde häruti.
Ofverläggningen var härmed afslutad. Efter af herr talmannen
i afseende å utlåtandets båda punkter framstälda särskilda propositioner
beslöt kammaren att till utskottet återremittera utlåtandet.
§ 9.
Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag
dels till Riksdagens skrivelser till Konungen:
n:o 11, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående bevil¬
jande af vissa förmåner för enskilda jernvägsanläggningar;
n:o 12, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående stats¬
bidrag för utrotande af ollonborrar;
n:o 13, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående bere¬
dande af lånemedel till fortsatt utveckling af statens telefonväsende;
dels till Riksdagens skrifvelse n:o 14 till fullmägtige i riksgälds-
koutoret, i anledning af Kong], Maj:ts proposition angående beredande
af lånemedel till fortsatt utveckling af statens telefonväsende.
Vidare anmäldes och godkändes Riksdagens kanslis förslag
dels till Riksdagens skrivelser till Konungen:
n:o 16, angående val af tre fullmägtige i riksbanken och tre
suppleanter för Riksdagens samtlige fullmägtige i nämnda verk;
n:o 17, augående val af ordförande och två fullmägtige i riks-
gäldskontoret jemte tre suppleanter för samtlige fullmägtige i nämnda
verk;
N:o 9. 38
Onsdagen den 27 Februari.
dels till Riksdagens förordnanden:
n:o 18, för tre fullmägtige i riksbanken;
n:o 19, för tre suppleanter för Riksdagens fullmägtige i riks¬
banken ;
n:o 20, för ordförande och två fullmägtige i riksgäldskontoret; och
n:o 21, för tre suppleanter för fullmägtige i riksgäldskontoret.
Slutligen anmäldes och godkändes följande inkomna förslag till
Riksdagens skrivelser till Konungen, nemligen:
från särskilda utskottet n:o 1:
n:o 15, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående använ¬
dande af det af 1900 års Riksdag till anskaffning af fältartillerimateriel
och ammunition för år 1901 afsätta belopp; och
från bevillningsutskottet:
n:o 22, med anhållan om förslag till bestämmelser om arfsskatts
utgörande i vissa fall; och
n:o 23, i fråga om ändrad lydelse af 1 och 7 §§ i förordningen
angående bevillning af fast egendom samt af inkomst.
§ io.
Justerades protokollsutdrag.
§ Il-
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr N. Olsson i Ättersta under 5 dagar fr. o. m. den 28 dennes;
»
|
0. Larsson i Mörtlösa
|
» 3 »
|
» » 28 »
|
»
|
K. F. G. Almqvist
|
» 2 »
|
» » 1 nästk. mars
|
5>
|
A. Hansson i Solberga
|
» 3 »
|
» » 1 » »
|
»
|
K. A. Danielsson
|
» 5 »
|
» » 2 » »
|
»
|
C. A. Trolle
|
» 8 »
|
» » 2 » »
|
|
P. Pehrsson i Åkarp
|
» 8 »
|
t » 2 » »
|
|
|
§ 12.
|
|
Till
|
bordläggning anmäldes följande inkomna ärenden:
|
statsutskottets utlåtande och memorial:
n:o 8, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde
hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet;
n:o 35, med förslag till voteringsproposition i anledning af kam-
rarnes skiljaktiga beslut i en fråga rörande anslagen under riksstatens
andra hufvudtitel; och
Onsdagen den 27 Februari.
39 N:o 9.
n:o 36, med förslag till voteringspropositioner i anledning af kam-
rarnes skiljaktiga beslut i vissa frågor rörande anslagen under riks-
statens tredje hufvudtitel;
bevillningsutskottets betänkanden:
n:o 9, i anledning af väckt motion om tullfrihet för blyhvitt;
n:o 10, i anledning af väckt motion om höjande af tullen å
spelkort;
n:o 11, i anledning af väckt motion angående upptagande af guld-
klorid m. fl. kemisk-tekniska preparater under särskilda rubriker i tull¬
taxan samt om nedsättning af tullen för desamma; och
n:o 12, i anledning af väckt motion om höjning af stämpelafgiften
för depositionsräkning samt införande af stämpelafgift för sparkasse-
räkning; samt
lagutskottets utlåtanden:
n:o 20, i anledning af väckt motion angående ändring af 7—11
§§ af 5 kap. strafflagen i fråga om rätt till nödvärn; och
n:o 21, i anledning af väckt motion om utfärdande af lagbestäm¬
melser mot spioneri.
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 2,ie e. m.
In fidem
E. Nathorst Bo ös.
Fredagen den 1 mars.
Kl. 1/2 3 e. in.
§ 1.
Justerades protokollet för den 22 nästlidne februari.
§ 2.
Upplästes ett så lydande intyg:
Ledamoten af Riksdagens Andra Kammare M. Arliusiander, som
någon tid lidit af bronkit, bör fortfarande under några dagar hålla
sig inne, hvilket härmed på heder och samvete intygas. Stockholm
den 1 mars 1901. 7, ,
Ernst Eogman,
legit. läkare.
N:o 9* 4°
Tredagen den 1 Mars.
§ 3.
Herr talmannen lät uppläsa följande två till honom af fullmägtigen
i riksbanken H. R. Törnebladh i afskrift öfverlemnade telegram:
Bankofullmägtigen Törnebladh.
Riksbanken. Stockholm.
Styrelsen anser sig böra meddela, att två af kontorets revisorer
samt tre af suppleanterna anmält sig förhindrade att i revisionsarbetet
deltaga. Norberg.
Bankofullmägtigen Törnebladh.
Af revisorerna:
Persson och Ros.
Riksbanken. Stockholm.
Af suppleanterna:
Sjöberg, Rhodin och Larsson.
Norberg.
Efter uppläsande häraf beslöt kammaren i enlighet med herr
talmannens hemställan, att i stället för de personer, som sålunda afsagt
sig de dem lemnade uppdrag, skulle väljas två revisorer och tre
suppleanter, äfvensom att uppdraga verkställigheten häraf åt de vid
detta riksmöte af kammaren redan tillsatte valmän och suppleanter
för utseende af revisorer och revisorssuppleanter för granskning af
riksbankens afdelningskontors i orterna räkenskaper och förvaltning.
§ 4.
Föredrogs och hänvisades till Riksdagens särskilda utskott n:o 3
herr P. Jönssons i Färeköp å kammarens bord hvilande motion,
n:o 169.
§ 5.
Föredrogos, men blefvo åter bordlagda statsutskottets utlåtande
och memorial n:is 8, 35 och 36, bevillningsutskottets betänkanden
n:is 9, 10, 11 och 12 samt lagutskottets utlåtanden n:is 20 och 21.
§ 6.
Herr TF. Styrlander aflemnade en motion, n:o 170, om ändring i
kongl. förordningen angående försäljning af vin och maltdrycker m. in.
Denna motion blef på begäran bordlagd.
Fredagen den 1 Mars.
41 N:o 9.
§ 7-
Justerades protokollsutdrag.
§ 8.
Till bordläggning anmäldes Andra Kammarens första tillfälliga
utskotts utlåtande n:o 4, i anledning af tvenne inom kammaren väckta
motioner om skrifvelse till Kong!. Maj:t angående tillsyn öfver ut¬
ackorderade fosterbarn.
§ 9.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr A. Cervin under 6 dagar fr. o. in. den 4 dennes;
» J. Hjelmérus » 6 » » » 4 »
» O. H. Svensson i Salang under 5 dagar fr. o. m. den 5 dennes:
» J. A. Kinnman under den 2 dennes;
» G. E. Johansson i Berga under 5 dagar fr. o. m. den 4 dennes
och » E. A. Smith » 3 » » »2 » .
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 2,4 7 e. in.
In fidem
E. Nålborst Eöös.
Andra Kammarens Prot. 1901. N:o 9.
4