RIKSDAGENS PROTOKOLL
1901. Andra Kammaren. N:o 8.
Lördagen den 23 februari.
Kl. 12 midd.
§ 1.
Justerades protokollet för den 16 innevarande månad.
§ 2.
Till kammaren hade inkommit ett så lydande läkareintyg,
som upplästes:
Att riksdagsman Emil Hammarlund, som lider af acut strup-
katarr (Laryngitis acut.), är oförmögen att under de närmaste
dagarne deltaga i riksdagsarbetet, intygas härmed.
Stockholm den 23 februari 1901.
Laurent,
Leg. läkare.
§ 3.
Herr statsrådet m. m. A. T. Odelberg öfverlemnade Kongl.
Maj.-ts nedannämnda propositioner till Riksdagen:
angående försäljning af till förra hospitalshemmanet 1 mantal
Hede n:o 1 hörande andel i delar af samfälligheterna »Rinna
qvarn» och »Utvidgning vid Rinna qvarn och såg samt en 40 fot
bred plats på båda sidor ån»;
angående försäljning af viss del af kronoängen Hägran n:o 1
i Oja socken af Södermanlands län;
angående upplåtelse under eganderätt till Dorotea kommun
af viss del utaf ett vid afvittringen inom Dorotea socken till
kyrkostad afsatt område;
angående pension åt förre beridaren vid Flyinge hingstdepot
Bengt Knutsson Rudolfs enka, Mathilda Rudolf, född Giese; och
angående försäljning af förra regementsqvartermästarebostället
3/i mantal Hagstad n:o 1 i Kalfviks socken och Kinnevalds härad
af Kronobergs län.
De kongl. propositionerna bordlädes.
§ 4-
Eöredrogos, men blefvo åter bordlagda lagutskottets utlåtanden
n:is 17, 18 och 19.
Andra Kammarens Prof. 1901. Ko 8.
1
N;o 8.
2
Lördagen den 23 Februari.
§ 5.
Föredrogos ocli godkändes bevillningsutskottets betänkanden:
n:o 6, i anledning af väckt motion angående förändring i
tulltaxans uppställning; och
n:o 7, i anledning af väckt motion om höjning af bränvins-
tillverkningsskatten.
§ 6.
Till afgörande förelåg härefter bevillningsutskottets memorial
n:o 8, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande punk¬
terna l:o) och 4:o) i bevillningsutskottets betänkande n:o 1 angående
vissa delar af tullbevillningen.
Punkten 1.
Den i denna punkt gjorda anmälan lades till handlingarna.
Punkten 2.
Den i denna punkt föreslagna voteringsproposition godkändes.
§ 7.
Vidare föredrogos hvart för sig och blefvo af kammaren god¬
kända lagutskottets nedannämnda utlåtanden:
n:o 11, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af §
35 i förordningen angående inteckning i fast egendom, m. m.;
n:o 12, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till
Kongl. Maj:t angående lagbestämmelser i fråga om lötbredden å
arbetsåkdon, som begagnas å allmänna vägar; och
u:o 13, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t angående lagstiftning till motverkande af skadeinsekten
»nunnans» spridning.
§8.
Efter föredragning vidare af lagutskottets utlåtande n:o 14,
i anledning af väckt motion om tillägg till 86 § utsökningslagen,
lemnades på begäran ordet till
Herr Segerdahl, som yttrade: Herr talman! Lagutskottet
inleder sitt nu föredragna utlåtande med en anmärkning, att det
lagstadgande, som motionären afsett, återfinnes i 85 § utsöknings¬
lagen och icke, såsom i motionen uppgifvits, i 86 §. Det är i
anledning af denna erinran som jag ber att få yttra några få ord.
Lördagen den 23 Februari.
3 N:o 8.
Lagboken var förr en svenska folkets egendom i den mening,
att hvar och en, som var läskunnig och något van vid böcker,
kunde leta sig till rätta i densamma. Huru är förhållandet nu?
Om man ser i en af de vanliga lageditionerna, skall man ofta
under en paragraf i lagen finna en sida, ja två, tre sidor med
särskilda författningar, som ändra lagen eller ändra hvarandra
eller som innehålla något, som bort hafva sin plats i lagtexten,
men der saknas. Det är — föreställer jag mig — ofta nog
omöjligt för lekmannen att finna sig till rätta i detta virrvarr.
Det är svårt för yrkesmannen, för domaren och advokaten att
följa med utvecklingen på lagstiftningens område och att finna
sammanhanget deri.
Hvad nu särskilt 86 § utsökningslagen angår, blef den ändrad
genom en lag den 1 juli 1898. Men redan ett år derefter, den
10 juli 1899, utfärdades en lag, som gaf denna paragraf en helt
och hållet ny lydelse, och den förutvarande 86 paragrafens inne¬
håll inträngdes i den 85 paragrafen.
Jag har velat begagna tillfället att framhålla detta såsom ett
bevis på det plotterarbete, som för närvarande bedrifves på vår
lag. Vårt lagverk är i fara att nedsjunka till ett lappverk; och
det är hög tid, att lagstiftningen kommer in i andra, mera om¬
fattande former.
Något yrkande har jag, herr talman, icke att göra.
Vidare anfördes ej. Hvad utskottet hemstält bifölls.
§ 9.
Härefter föredrogs lagutskottets utlåtande n:o 15, i anledning
af väckt motion angående ändring af 117 § skiftesstadgan.
I en inom Andra Kammaren afgifven motion, n:o 77, hade
herr E. Persson i Borrby föreslagit, att Riksdagen för sin del
behagade besluta, att ledamot i egodelningsrätt skall vid fylda 65
år från denna sin befattning afgå, samt att 117 § i Kongl. Maj:ts
förnyade nådiga stadga om skiftesverket i riket den 9 november
1866 i öfverensstämmelse härmed ändras.
Utskottet hemstälde, att Riksdagen, i anledning af herr Perssons
ifrågavarande motion, ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
det täcktes Kongl. Maj:t taga under öfvervägande, vid hvilken
ålder ledamot af egodelningsrätt lämpligen må vara skyldig att
från sin befattning afgå, samt för Riksdagen framlägga det förslag till
lagbestämmelse härom, hvartill förhållandena kunna gifva anledning.
Sedan denna utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde:
Herr Wall in ark: Herr talman, mina herrar! Jag vill icke
vara med om att fastställa en viss åldersgräns för egodelnings-
N:o 8. 4
Lördagen den 23 Februari.
rättsledamöters tjenstgöring, — lika litet sura lagutskottet och
Riksdagen förlidet år ville vara med om den saken.
Motionären — och lagutskottet likaså — har jemfört ego-
delningsrättsledamöter med vissa embets- och tjensteman, som vid
05 års ålder måste afgå från sina befattningar. Mig förefaller
det, som om denna jemförelse vore mycket svag. Ty dessa
embets- och tjensteman åtnjuta ju lön för sitt arbete samt få
pension, när tjenstetiden är ute, hvilket ingalunda är fallet med
ledamöter i egodelningsrätt. Jemförelse!! synes mig derför, som
sagdt, mindre lyckligt vald.
Att i förevarande fall bestämma en viss åldersgräns synes
mig äfven från eu annan sida sedt vara särdeles olämpligt.
Med egodelningsrättsledamöter torde nog nämndemän och
gode män i skiftesverket — i synnerhet de senare — närmast
vara att jemföra. Desse väljas nu för en tid af sex år och kunna
således fortfarande tjenstgöra, äfven sedan de uppnått 65 lefnadsår.
Nu bestämmes i skiftesstadgan, att egodelningsrättens ordförande
vid förfall för ledamot eger kalla dylik god man i dess ställe.
Om således detta motionärens förslag blefve lag, skulle det oegentliga
kunna inträffa, att ledamot i egodelningsrätt visserligen såsom
sådan måste afgå vid fylda 65 år, men, vare sig han då vore
eller senare valdes till skiftes-god-man, i denna sin egenskap
fortfarande kunde blifva bisittare i egodelningsrätt. Och detta
anser jag så oegentligt, att jag för min del icke kan vara med om
det föreliggande skrifvelseförslaget.
Om en ändring i förevarande hänseende emellertid erfordras
— och det kan jag väl tänka mig —, bör den ingalunda gå i den
rigtning, motionären föreslagit, utan den bör enligt mitt förmenande
ske på det viset, att egodelningsrättsledamöter i likhet med nämnde¬
män och gode män i skiftesverket endast väljas för en tid af sex
år. För närvarande föreligger dock icke ett dylikt förslag.
Jag anser, att lagutskottet förliden riksdag så väl motiverade
sitt afstyrkande af motionärens då framlagda förslag i samma syfte,
att jag kan använda alldeles samma ord till stöd för mitt afslags-
yrkande.
Utskottet kände sig icke »öfvertygadt om, att fastställandet
af sådan åldersgräns vore af behof vet påkalladt eller ens skulle
komma att från praktisk synpunkt visa sig hafva öfvervägande
fördelaktiga verkningar. Det vore sällsynt, förestälde sig utskottet,
att en egodelningsrättsledamot qvarstode i befattningen, sedan
kropps- och själskrafters aftagande satte honom ur stånd att till¬
fredsställande utöfva densamma. Men om eu ledamot, trots hög
ålder, vore vid full kroppslig och andlig styrka, skulle det säker¬
ligen ofta nog vara ganska beklagligt, om på grund af eu fastslagen
åldersgräns han skulle nödgas afgå, och rätten sålunda i förtid
beröfvas den insigt i ärendena och den mognade erfarenhet, eu
ledamot i den åldern i allmänhet borde hafva förvärfvat.»
Lördagen den 23 Februari.
5
N:o 8.
På grund häraf och af hvad jag i (ifrigt anfört, ber jag, herr
talman, att få yrka afslag å utskottets föreliggande betänkande.
Herr Nilsson i Skärhus: Herr talman, mine herrar! I
anledning af det afslagsyrkande, som den siste talaren gjorde,
skall jag för min del be att få yrka bifall till utskottets förslag.
De skäl, som utskottet anfört, torde vara tillräckligt talande
för att en ändring i detta fall bör ega rum. Det förekommer
nemligen, att ledamöter i egodelningsrätt varit så långt till åren
komne, att de omöjligen kunnat på tillfredsställande sätt fullgöra
sitt ansvarsfulla och magtpåliggande värf, utan att de dock enligt
nu gällande lag kunna åläggas att afgå från sin befattning. För
att råda bot på detta missförhållande har utskottet ansett sig
böra hänskjuta frågan till Kongl. Maj:ts ompröfning. Och jag
hoppas, att, om så sker, skäl skola förebringas, som till fullo
bevisa nyttan och nödvändigheten af den förändring, hvarom
motionären hemstält, äfvensom att Kongl. Maj:t skall inkomma
med det förslag till lag, hvartill omständigheterna i förevarande
afseende föranleda.
Det är af denna anledning jag anhåller, herr talman, om bifall
till utskottets hemställan.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats afslutad, gaf herr
talmannen propositioner på de derunder gjorda yrkandena, nem¬
ligen dels bifall till utskottets hemställan, dels ock afslag såväl derå
som å den i ämnet väckta motionen, och fann herr talmannen
förstnämnda proposition vara med öfvervägande ja besvarad.
Votering begärdes likväl, i anledning hvaraf nu uppsattes, juste¬
rades och anslogs följande voteringsproposition:
Den, som bifaller hvad lagutskottet hemstält i förutvarande
utlåtande n:o 15, röstar
Ja ;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren afslagit såväl utskottets hemställan
som den i ämnet väckta motionen.
Voteringen utföll med 140 ja mot 55 nej; och hade alltså
utskottets hemställan af kammaren bifallits.
N:0 8. 6 Lördagen den 23 Februari.
§ 10.
Lagutskottets härefter föredragna utlåtande n:o 16, i anledning
af väckt motion om ändrad lydelse af §§ 3, 4 och 5 i stängsel¬
förordningen, blef af kammaren jemväl godkändt.
§ 11.
Angående Slutligen förelåg till afgörande Andra Kammarens andra till-
desinfektion fylliga utskotts utlåtande n:o 2, med anledning af väckt motion
Skapentftefiom skrifvelse till Kongl. Maj:t angående lag om desinfektion af
lungsot af- qvarlåtenskapen efter i lungsot afliden person.
liden person. . , ,
Uti en inom denna kammare väckt motion, ilo 72, hade nerv
S. H. Kvarnzélitis hemstält, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utreda ofvannämnda
fråga och derefter för Riksdagen framlägga förslag till lag om verk¬
ställandet af verksam desinfektion af qvarlåtenskapen efter i lungsot
afliden person och till bestämmelser om de vilkor, under Indika
ersättning för dylik desinfektion må kunna af statskassan lemnas.
Utskottet hemstälde, att Riksdagen i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhåller, det täcktes Kongl. Maj:t låta utreda, huruledes
verksam desinfektion af qvarlåtenskapen efter i lungsot afliden
person skall kunna åstadkommas, så ock på hvilka vilkor ersättning
för dylik desinfektion må kunna af statsmedel utbetalas; och att
Kongl. Maj:t sedan för Riksdagen ville framlägga förslag till
bestämmelser i nämnda syfte.
Sedan herr talmannen låtit uppläsa utskottets ifrågavarande
hemställan, yttrade:
Herr Landelius: Hen- talman, mina herrar! Då enskild¬
heterna af de åtgärder, som vidtagits i denna s. k. tuberkulos¬
fråga, ej torde vara allmänt kända, har jag ansett skäl finnas att
yttra något derom.
Sedan 20 år tillbaka eller sedan den tid, då tuberkulosens
smittoämne upptäcktes, — hvarigenom en fast utgångspunkt i
striden mot denna sjukdoms utbredande först gafs oss — allt sedan
denna tid, säger jag, hafva läkare och veterinärer, hvar och en
å sitt område, ifrigt verkat för att sprida kunskap bland allmän¬
heten om tuberkulosens natur, dess smittosamhet, möjliga botlighet
och om sätten att hindra dess utbredande.
Genom den diskussion öfver tuberkulosfrågan, som hölls i
Svenska läkaresällskapet under april, maj och juni månader år
1896 af på detta och den moderna hygienens område särskildt
insigtsfulle läkare och veterinärer, bragtes mycken klarhet och
reda i denna fråga, och denna diskussion kommer nog för rätt
Lördagen den 23 Februari.
7 N:o 8.
lång tid framåt att utgöra en god vetenskaplig grund för våra Angående
åtgöranden i denna sak. desinfektion
Vid detta tillfälle framstäldes utaf den nuvarande och denslapen^fteri
förre chefen för det svenska medicinalväsendet förslag att utgifva lungsot af-
folkskrifter rörande tuberkulosen, och detta gaf anledning till attii(ten person.
två prisskrifter utkommit, nemligen »Om lungsot» och »Om hvad (Forts.)
vi kunna göra mot tuberkulosen», hvilka sedan 1 år tillbaka
kostnadsfritt utdelas bland allmänheten af hvarje praktiserande
läkare, ordförande i helsovårdsnämnd och kommunalnämnd.
För att sprida kunskap angående tuberkulosen hos husdjuren,
särskildt nötkreaturen, har en populär skrift i denna sak utgifvits
genom uppoffrande intresse af en utaf lärarne vid veterinärinstitutet.
Och genom medicinalstyrelsens och landtbruksstyrelsens försorg
hafva två prisskrifter i denna sak sett dagen, hvilka gratis utdelats
bland allmänheten. Från landtbruksstyrelsen har äfven sändts ett
upprop till ladugårdsinnehafvare angående åtgärder mot tuber¬
kulosen, och derifrån har äfven utgått cirkulär till de legitimerade
veterinärerna och till samtliga hushållningssällskaps förvaltnings¬
utskott angående åtgärder mot tuberkulosen i ladugårdarna.
Våra landsting hafva genom att tillsätta epidemisjuksköterskor
och i synnerhet genom tillsättandet af desinfektörer verkat för
insigten om den fara, som smittas spridande i allmänhet för med
sig, och alltså äfven om den fara, som uppstår utaf smitta från
i tuberkulos sjuka menniskor och djur.
Den största och den kraftigaste hjelpen i denna strid hafva
vi dock fått utaf H. Maj:t Konungen genom hans åtgörande att
ställa jubileumsfondens medel till disposition för åstadkommande
af två lungsotssanatorier, och Riksdagen har också kraftigt be-
hjertat denna sak, i det den stält stora summor till förfogande
för samma ändamål, nemligen upprättandet af ett tredje lung-
sotssanatorium.
På dessa med alla nutidens hjelpmedel utrustade sjukhem
gifves ej endast den bästa vård åt de der intagne af lungsot
lidande, utan de få äfven eu, att jag så må säga, hygienisk upp¬
fostran, som genom dem sedan sprides i deras respektive hemorter.
Då jag talar om allt, som blifvit gjordt för att upplysa all¬
mänheten i donna sak, bör jag ej glömma att framhålla den kraf¬
tiga hjelp, som tidningspressen lemnat derigenom, att den spridt
kännedomen om i synnerhet faran för tuberkel smitta bland all¬
mänheten och spridt denna kännedom längre än den annars skulle
hafva nått.
De 20 år, som gått sedan tuberkulosens smittoämne upptäcktes,
hafva således haft att uppvisa ett kraftigt arbete inom detta om¬
råde, och det är genom de upplysningar, som spridts, som allmän¬
heten lärt sig inse, huru nödvändiga åtgärder mot spridandet af
denna så förhärjande sjukdom äro. Derigenom hafva vi beredtjord-
N:o 8. 8
Lördagen den 23 Februari.
Angående månen för den lagstiftning på detta område, som erfarenheten
af^varlåten-under tiden funnit vara behöflig och gagnelig.
skapen efter i Tiden torde nu också vara inne för utfärdandet af sådana
lungsot af- partiella föreskrifter, som denna motion och en liknande från
liden person. 1899 år riksdag yrka, men med det tillägg, att desinfektion bör
(Forts.) verkställas ej endast å den aflidne lungsjukes tillhörigheter, utan
äfven å hans bostad. Jag anser dock, att man bör gå varliga
till väga, ty tuberkulosfrågan är af en mycket grannlaga natur, och
dertill berör den stora ekonomiska intressen.
Hvad de senare beträffar, behöfver jag blott nämna, att —
åtminstone för några år sedan, då undersökning i det hänseendet
företogs — mer än hälften af mellersta och södra Sveriges nöt¬
boskap var tuberkulos. Hvilken betydelse det har för ett land, der
landtbruket är baseradt på ladugårdsskötsel, ligger i öppen dag.
Jag nämnde också, att det är en grannlaga sak, det här är
fråga om. Vi behöfva blott tänka på att våra åtgärder närmast
beröra sjuka medmenniskor, hvilka genom sina årslånga lidanden
hafva tillräcklig börda att bära på, utan att vi behöfva ytterligare
förstora den genom för dem besvärande föreskrifter.
Då jag nu kommer att omnämna de förordningar, som i
denna fråga redan utkommit, och de förslag, som redan framstälts
af vederbörande myndigheter, vill jag först hålla mig till ett för¬
slag, som utarbetats i kongl. medicinalstyrelsen 1898 och sedan
öfverlemnats till ecklesiastikdepartementet. Enligt detta förslag
skulle desinfektion verkställas icke endast på en i lungsot afliden
persons tillhörigheter, utan äfven i den bostad han senast bebott.
Så långt vill jag fullt instämma i det föreslagna.
Men der fans också eu annan punkt, som innehöll, att desinfek¬
tion skulle verkställas, äfven när en i tuberkulos sjuk person flyttade
från en bostad till en annan. För att åstadkomma detta, fast-
stäldes i förslaget anmälningspligt för läkarne. Dessa skulle anmäla
för vederbörande helsovårdsmyndighet hvarje fall af tuberkulos, som
de hade under sin behandling. Hade ett sådant förslag kommit
till utförande, hade det visserligen verkat kraftigt, — det är icke
tu tal om. Men hvad hade det ej derjemte åstadkommit? Hvarje
af lungsot lidande person skulle derigenom komma att — så att
säga -— stå under bevakning. För hvarje gång en tuberkulos
person lemnade sin bostad, skulle desinfektion af vederbörande
myndighet göras. Han skulle på så sätt blifva mindre väl sedd
af husegarne, och till sist kunde den möjligheten inträffa, att det
icke fans någon husegare, som ville taga emot honom. Jag anser,
att genom ett sådant stadgande beträdes en väg, som icke är
lämplig att gå för närvarande. Af humanitära skäl skulle jag önska,
att detta eljest nog så kraftigt verkande förslag i detta hänseende
icke komme till utförande. En desinfektion af tuberkulösas bostäder
och tillhörigheter må, så länge personerna äro i lifvet, lemnas åt
den privata sjukvården, åtminstone tills vidare.
9 No 8
Lördagen den 23 Februari.
På det veterinära området har af helt naturliga skäl lagstift- A.ngående
ningen kommit längre. Det är ej så många stötestenar der som Jf^vartåtm-
vid lagstiftning på det rent medicinska området. skapen efter i
Följande förordningar hafva utkommit i nämnda hänseende: lungsot af -
den 15 oktober 1897 Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse angåendeZHe» person.
åtgärder mot tuberkulos i jufret hos nötkreatur; den 10 januari (Forts.)
1898 kongl. medicinalstyrelsens kungörelse med råd och anvis¬
ningar vid diagnosticerandet af jufvertuberkulos hos kor; den
9 maj 1898 kongl. medicinalstyrelsens cirkulär till samtlige veteri¬
närer i riket angående hvad iakttagas bör vid diagnosticerandet
af jufvertuberkulos hos kor samt vid nedslagtning af djur, be¬
häftade med denna sjukdom; den 4 november 1898 Kongl. Maj:ts
nådiga kungörelse angående ersättning till examinerad veterinär,
som på reqvisition af ladugårdsinnehafvare verkstält undersökning
med tuberkulin af ladugårdsbesättning; samt den 9 november
1900 Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse angående vilkoren för er¬
hållande af belöning för bemödanden till förekommande och häm¬
mande af tuberkulos hos nötkreatur. Det lär dessutom finnas hos
jordbruksdepartementet ett förslag till föreskrifter om åläggande
för mejeriegare att, innan de utlemna separerad mjölk till ladu¬
gårdar, först pasteurisera den.
Genom de af Riksdagen år efter år lemnade frikostiga an¬
slagen till undersökning af nötkreatur medelst insprutande af
tuberkulin har mycket åtgjorts för att hindra spridandet af tuber-
kelsmitta, och det vore önskligt, att dessa undersökningar lång
tid framåt komme att fortsättas till gagn för våra ladugårdsinne¬
hafvare. Tuberkulinet är nemligen, om det äfven i likhet med allt
annat i denna verlden icke är absolut fullkomligt, dock det bästa
medel i ifrågavarande afseende, vi hittills fått, och ett mycket godt
medel att skilja ett tuberkulöst kreatur från ett friskt. Det skulle
kunna vara åtskilligt mera att säga i denna sak, men det sagda må
vara nog för att visa, hvilket intensivt arbete af myndigheter och
enskilde redan blifvit gjordt i den s. k. tuberkulosfrågan.
Jag vill endast tillägga, att då, såsom jag hoppas, denna
fråga nu af Riksdagen kommer att hänvisas för utredning till
regeringen, icke endast sakkunnige, läkare och veterinärer, till¬
kallas, utan äfven praktiska landtmän, ty dessa beröras ekono¬
miskt närmast i denna sak.
Jag har för öfrigt intet annat yrkande att göra än att in¬
stämma i utskottets förslag.
Herr Österberg: Herr talman, mina herrar! Jag har icke
kunnat uraktlåta att begära ordet i denna fråga, och detta
synnerligast derför att jag representera!* en stad, der tuberkulosen
härjar på ett fruktansvärdt sätt.
.lag är för min del utaf den uppfattningen, att man icke kan
göra för mycket, då det gäller att bekämpa tuberkulosen bland
N:o 8.
10
Lördagen den 23 Februari.
Atigående menniskor. Naturligtvis medger jag, att man äfven bör vidtaga
af^qvarlåten-^ a^ra kraftigaste åtgärder, som kunna tänkas, för att bekämpa
skapen efter i tuberkulosen bland landtmännens kreatursbesättningar. Men frarn-
lungsotafli- för allt böra vi försöka bisträcka de menniskor, som hafva drabbats
den person, af tuberkulos, och vidtaga åtgärder för att förhindra denna sjuk-
(Forts.) doms vidare utbredning.
Här förordar nu utskottet en skrifvelse till Kongl. Magt,
hvari man skulle begära, att desinfektion af i lungsot afliden
persons qvarlåtenskap må verkställas. Men jag ber att få erinra
derom, att det förhåller sig sä med de lungsjuke, att de kunna
dragas med sin sjukdom ett, två, kanhända ännu flera år. Under
denna tid, då den lungsiktige icke kan sjelf försörja sig genom
arbete, är det emellertid i regeln icke så, att han så att säga
behåller sjukdomen för sig sjelf, utan den öfverföres så småningom
äfven på hans familj, hans hustru och barn. Härvidlag är äfven
ett annat förhållande att bemärka, hvad angår de mindi’e be¬
medlade, nemligen att i den mån en familjeförsörjare, som drab¬
bats af lungsot, ej kan bidraga till familjens underhåll, hans
hustru nödgas arbeta för sådant ändamål, så länge hennes krafter
räcka, men dessa kunna i regeln gifvetvis ej förslå till ett arbete,
hvarmed hon skulle kunna försörja hela familjen. Finnas dä
några tillgångar, blir följden, att dessa tillgångar, kläder eller
husgeråd, försäljas under hand eller gå till pantlånaren. Häraf
åter följer, att, då den lungsiktige afgår med döden, det i
regeln icke finnes någon qvarlåtenskap efter honom. Finnes det
någon, är den åtminstone ytterst obetydlig. Den har efter hand
försålts eller gått till pantlånaren. Och familjen befinner sig i
ytterligt nödstäld belägenhet, med ytterst minimala tillgångar i
kläder och husgeråd.
Följaktligen kommer jag till det resultatet, att, om man skall
verksamt bekämpa tuberkulosen, hvilket jag emellertid finner vara
samhällets skyldighet, mera effektiva åtgärder nödvändigtvis måste
vidtagas än att åstadkomma desinfektion af qvarlåtenskapen efter
i lungsot afliden person. Man bör vidtaga sådana åtgärder, hvar¬
igenom den tuberkelsjuka familjen underhålles från den dag det
visar sig. att familjefadren angripits af tuberkulos. Familjen bör
hafva tillfälle att föra en något så när menniskovärdig tillvaro.
Framför allt böra åtgärder vidtagas, hvarigenom man förhindrar,
att familjens tillhörigheter successivt gå till pantlånaren eller för¬
säljas under hand.
När den tuberkelöses klädespersedlar kommit till pantlånaren,
sä kan man förstå, att de upphängas der bland andra kläder,
hvilka således också kunna blifva bemängda med smittoämnet.
Sedan försäljas kläderna å offentlig auktion. Sådana auktioner
hållas i regeln å torgdagar, som åtminstone i min trakt anordnas
en gång i månaden. Vid sådana tillfällen äro många arbetare
och annat folk från landet inne i staden och köpa på auktionerna
11
N o 8.
Lördagen den 23 Februari.
dessa begagnade kläder. Man kan således ej koncentrera tuberkel- Angående
sjukdomen inom fabrikssamhällena, utan den sprides utåt lands-
bygden genom försålda klädespersedlar och husgerådsartiklar. skapen efter i
Det är för öfrigt ej blott på detta sätt tuberkelsjukdomen lungsot af-
sprides från fabrikssamhällena ut på landsbygden, utan också på liden person.
ett annat. Det kommer unga, friska män från landet till fabrikerna (Forts.)
i städerna, och märkvärdigt nog falla dessa ganska lätt offer för
tuberkelsjukdomen, beroende förmodligen på deras ovana vid in¬
stängda förhållanden. Sedan de vistats i fabriken ett par år,
angripas de af tuberkulosen. De gå qvar i fabriken, så länge
deras krafter tillåta, men så kommer den dag, då krafterna äro
uttömda och de ej längre kunna arbeta. Då flytta de hem till landet,
till i regeln fattiga hem, och der på landsbygden sprida de vidare
sjukdomen. Då en sådan person sedan dör, säljes hans qvar¬
låtenskap, och på sådant sätt sprides sjukdomen ytterligare i
bygden.
Det är kändt. att lungtuberkulosen är ytterligt smittosam.
När man är ense i denna fråga, så bör man, synes det mig, om
man har allvarligt uppsåt att bekämpa tuberkulosen, också vid¬
taga verksamma åtgärder, som kunna leda till ändamålets vinnande.
Jag erkänner villigt, att det är en åtgärd, som ej bör föraktas,
att desinficera den i lungsot aflidnes qvarlåtenskap. Men jag
tror icke, att man derigenom skall vinna det resultat, som man
skulle ernå, derest man hade en lagstiftning, som bestämdt stad¬
gade, att den tuberkelsjukes existens skulle bestridas af allmänna
medel, och att hans tillhörighetcr icke på något sätt finge spolieras.
En föregående talare har anmärkt, att det för tuberkelsjuka
personer vore ytterst svårt att få hyra lägenheter, när det vore
bekant, att de lede af denna sjukdom. Detta är sant, och det
kan derför med skäl ifrågasättas, huruvida icke det vore en
skyldighet för vederbörande kommuner att hålla tillgängliga isole¬
rade bostäder, der af tuberkelsjukdomar mer eller mindre angripna
familjer finge bo kostnadsfritt och sålunda afsöndras från annat
folk.
Med hvad jag nu haft äran yttra har jag, såsom jag redan
antydt, velat framhålla, att man bör vidtaga så kraftiga åtgärder
som möjligt för att skydda menskligheten mot tuberkelsmitta och
söka småningom inskränka dessa sjukdomars verkningar till
det minsta möjliga. Detta bör, som sagd!, ske icke blott genom
en så verksam desinfektion som möjligt, utan äfven genom åt¬
gärder, hvarigenom af tuberkelsjukdomar angripna familjers
existens tryggas och framför allt åstadkommes, att dem tillhörig
lösegendom icke behöfver afyttras under hand eller på auktion.
För öfrigt ber jag, herr talman, att fä instämma i och yrka
bifall till utskottets förslag om en skrifvelse till regeringen i
denna fråga.
N o 8.
Lördagen den 23 Februari.
12
Angående
desinfektion
af qvarlåten-
skapen efter i
lungsot af¬
liden person.
(Forts.)
Herr Vubiquist: Jag skall be att få yttra några få ord i
föreliggande fråga.
På samma gång jag till fullo instämmer i hvad de föregående
talarne anfört i denna sak, måste jag dock framhålla, att jag ej
kan komma till alldeles samma yrkande. Mig synes, som om
utskottets förslag icke vore lika lyckligt som motionärens eget.
Utskottets förslag går nemligen ut på att Riksdagen i skrifvelse
till Kong!. Maj:t skall anhålla, »det täcktes Kongl. Maj:t låta ut¬
reda, huruledes verksam desinfektion af qvarlåtenskapen efter i
lungsot afliden person skall kunna åstadkommas» etc. »Huruledes»,
säger utskottet. Det torde väl ej vara delade meningar om att
en verksam desinfektion kan åstadkommas. Den frågan behöfver
verkligen ej af Kongl. Maj:t »utredas». Motionären åter föreslår,
»att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes låta utreda frågan och derefter för Riksdagen
framlägga förslag till lag om verkställande af verksam desinfek¬
tion» etc. Så vidt jag kan se, är den af motionären valda for¬
muleringen lyckligare och mer omfattande än den af utskottet
föreslagna.
På grund af hvad jag sålunda i korthet anfört, får jag. herr
talman, yrka afslag å utskottets hemställan och bifall till den af
herr Kvarnzelius i ämnet väckta motionen.
Herr Centerwall: Den ärade representanten på östgöta-
bänken har kritiserat utskottets formulering af klämmen och sagt,
att han anser motionärens yrkande vara bättre och mer om¬
fattande, samt yrkat bifall till detsamma. För min del kan jag
medgifva, att utskottet i någon mån inskränkt motionärens begäran,
nemligen formelt taget, i sak deremot icke. Huruvida åter
uttrycket »huruledes verksam desinfektion» etc. behöfver eller
bör fattas i den inskränkta betydelse, den siste ärade talaren
ville göra gällande, — att således fråga vore blott och bart om
en utredning, på hvad sätt, medicinskt taget, en sådan desinfektion
bör ske —, det må iemnas derhän. Men äfven om det skulle
vara såsom han säger, var det enligt utskottets förmenande af
rätt stor betydelse, att klämmen så nära som möjligt öfverens-
stämde med den kläm, som af 1899 års utskott föreslogs. Detta
ilr anledningen till den ändring, som skett i motionärens yrkande,
en ändring, med hvilken för öfrigt motionären sjelf förklarat
sig nöjd.
För öfrigt betyder det i sjelfva verket ganska litet, hvilken
formulering man väljer. Jag har nemligen, sedan betänkandet
utdelats bland kammarens ledamöter, erhållit den upplysningen,
att utredning i frågan för närvarande pågår i vederbörande
departement. Jag beklagar, att jag ej förr erhållit del af detta
faktum, som jag ju ej kunde ana, då Riksdagen ej begärt sådan
utredning. Betänkandet hade då antagligen fått en annan lydelse.
Lördagen den 23 Februari.
13 N:0 8.
Vid nämnda förhållande är det emellertid, som sagdt, skäligen
likgiltigt, om utskottets kläm blifvit något mer eller mindre
annorlunda än motionärens yrkande. Jag skall derför, herr tal¬
man, i likhet med tvenne föregående talare yrka bifall till ut¬
skottets hemställan.
Öfverläggningen var härmed afslutad. Efter af herr talmannen
å de derunder framstälda yrkanden gifna propositioner blef
utskottets hemställan bifallen; och skulle detta beslut, jemlikt
ÖB § 3 mom. riksdagsordningen, delgifvas Första Kammaren.
§ 12.
Afgåfvos följande motioner, nemligen af:
herr A. G. Jönsson i Mårarp, n:o 166, i anledning af Kougl.
Maj:ts proposition angående ny härordning; och
herr P. O. Lundell, n:o 167, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition angående en särskild tilläggsbevillning för år 1901.
Dessa motioner blefvo på begäran bordlagda.
§ 13-
Anmäldes och godkändes Riksdagens kanslis förslag
dels till Riksdagens skrifvelse, n:o 8, till Konungen angående
val af justitieombudsman och suppleant för honom;
dels ock till Riksdagens förordnanden:
n:o 9, för häradshöfdingen m. m. O. Berger att vara Riks¬
dagens justitieombudsman; och
n:o 10, för revisionssekreteraren C. J. Leijonmarck att vara
Riksdagens justitieombudsmans suppleant.
§ Il-
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr A. Magnusson............
|
under
|
5
|
dagar fr. o.
|
m. den 26 d:i
|
» E. L. M. Hedin i Torp
|
»
|
2
|
» »
|
»
|
25 »
|
» N. Jönsson i Gammalstorp
|
|
8
|
» »
|
|
28 »
|
»» O. A. Brodin...............
|
»
|
6
|
|
»
|
25 »
|
» W. Andersson i Bråborg
|
»
|
2
|
» »
|
»
|
25 »
|
» P. Waldenström .........
|
»
|
6
|
» »
|
»
|
27 »
|
och » A. Göransson..............
|
»
|
6
|
y> >
|
|
25 »
|
§
15.
Justerades protokollsutdrag.
No 8. 14
Lördagen den 28 Februari.
§ 16.
Till bordläggning anmäldes följande inkomna ärenden:
statsutskottets utlåtande n:o 10, angående regleringen af
utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel, innefattande
anslagen till jordbruksdepartementet; samt
Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 3,
med anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kongl. Maj:t
angående utskänkning af vin och maltdrycker å lägerplatser.
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 1.20 e. m.
In fidem
E. Nålborst Böös.
Tisdagen den 26 Februari.
15 N o 8.
Tisdagen den 26 februari.
Kl. Y2 3 e. m.
§ I-
Justerades protokollet för den 19 innevarande månad.
§ 2.
Herr statsrådet in. in. G. Dyrssen aflemnade Kong!. Maj;ts
propositioner till Riksdagen:
angående ett andra ålderstillägg åt kammarskrifvaren vid
flottans pensionskassa;
i anledning af underdånig ansökning om koncession å ai>
läggning af jernväg från Kiruna station vid statsbanan mellan
Gellivare och riksgränsen till Svappavaara i Norrbottens län; och
angående upplåtelse till Stockholms stad af ett jordområde
från förra häradshöfdingebostället Lindhof nås 1, 2, 3 och 4 i
Stockholms län.
De nu aflemnade propositionerna bordlädes.
§ 3
Härefter föredrogos hvar för sig och hänvisades till stats¬
utskottet Kongl. Maj:ts nedannämnda, å kammarens bord hvilande
propositioner till Riksdagen:
angående försäljning af till förra hospitalshemmanet 1 mantal
Hede n:o 1 hörande andel i delar af samfälligheterna »Rinna
qvarn» och »Utvidgning vid Rinna qvarn och såg samt en 40 fot
bred plats på båda sidor ån»;
angående försäljning af viss del af kronoängen Hägran n:o 1
i Oja socken af Södermanlands län;
angående upplåtelse under eganderätt till Dorotea kommun
af viss del utaf ett vid afvittringen inom Dorotea socken till
kyrkostad afsatt område;
angående pension åt förre beridaren vid Flyinge liingstdepot
Rengt Knutsson Rudolfs enka, Mathilda Rudolf, född Giese; och
angående försäljning af förra regementsqvartermästarebostället
3/i mantal Hagstad n:o 1 i Kalfsviks socken och Kinnovalds
härad af Kronobergs län.
§ 4.
Vidare föredrogos och hänvisades till Riksdagens .särskilda
utskott n:o 1 herr A. G. Jönssons i Mårarp motion, n:o 166,
samt herr P. O. Tmndelis motion, n:o 167.
N:0 8. IG
Tisdagen den 2G Februari.
§ 5.
Slutligen föredrogos, men bordlädes åter statsutskottets ut¬
låtande n:o 10 samt Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts
utlåtande n:o 3.
§ 6.
Herr P. Waldenström aflemnade en motion, n:o 168, om
ändrad lydelse af 32 § regeringsformen.
Denna motion blef på begäran bordlagd.
§ 7.
Justerades protokollsutdrag.
§ B.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr J. E. Biesért, under 8 dagar fr. o. m. denna dag,
herr A. Olsson i Tyllered under 8 dagar fr. o. m. den 1 näst¬
kommande mars,
herr A. Andersson i Backgården under 8 dagar fr. o. m.
den 1 nästkommande mars, och
herr J. Bengtsson i Bjernalt under 8 dagar fr. o. m. den 2
nästkommande mars.
§ 9.
Till bordläggning anmäldes bankoutskottets memorial n:o 6,
angående afskrifning af osäkra fordringar vid riksbankens af delnings-
kontor i Göteborg, Malmö, Karlstad, Luleå och Mariestad.
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 2.44 e. m.
In fidem
E. Nålborst Böös.
Stockholm, Oskar Eklunds Boktryckeri, 1901.