RIKSDAGENS PROTOKOLL
1901. Andra Kammaren. N:o 44.
Torsdagen den 30 maj.
Kl. n f. m.
§ i.
Justerades protokollet för den 23 innevarande maj.
§ 2.
Föredrogs och godkändes statsutskottets utlåtande n:o 91, angå¬
ende beräkningen af statsverkets ordinarie inkomster.
§ 3.
Till afgörande förelåg särskilda utskottets n:o 1 utlåtande n:o 13,
angående regleringen af utgifterna under riksstatens fjerde hufvud-
titel, omfattande anslagen till landtförsvaret.
Punkterna 1—13.
Godkändes.
Punkten 11. Resestipendier
åt officerare
Kongl. Maj:t hade föreslagit Riksdagen att till resestipendier åt och intenden-
officerare och intendenturtjenstemän bevilja ett anslag af 15,000 kronor,turtjensteman'
samt att detta anslag måtte få såsom reservationsanslag uppföras å
ordinarie stat närmast framför det i riksstaten till resestipendier åt
militärläkare upptagna anslag.
Utskottet hemstälde,
att Riksdagen må till resestipendier åt officerare och intendentur¬
tjenstemän bevilja ett anslag af 15,000 kronor, samt
att detta anslag uppföres å ordinarie stat såsom reservationsanslag
närmast framför det i riksstaten till resestipendier åt militärläkare
upptagna anslag.
Vid punkten hade fogats reservation af herr Persson i Stallerhult.
Andra Kammarens Prot. 1901. Ar:o 44. 1
Torsdagen den 30 Maj, f. m.
Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst anförde
_____________ Herr Persson i Stallerhult: Herr talman: Detta anslag skulle-
(Forts'i enligt Kongl. Maj:ts, nu af särskilda utskottet tillstyrkta proposition
ökas med 6,000 kronor eller från 9,000 till 15,000 kronor. Orsaken
till denna höjning torde icke vara, att det förutvarande anslagsbeloppet
visat sig vara otillräckligt, ty enligt rikshufvudboken förefans å detta
anslag vid 1899 års utgång ett öfverskott af 3,541 kronor, utan såsom
skäl härtill anföres att dessa 6,000 kronor skulle användas till anstäl¬
lande af ytterligare en militärattaché. Det är dock att märka, att
redan före den nu gjorda framställningen om detta anslags förhöjning
detsamma användts till aflönande af eu militärattaché och att det oak¬
tadt ett öfverskott uppstått.
Riksdagens revisorer hafva tre år efter hvarandra framhållit, att
anslaget blifvit användt på ett sätt, som statsrevisorerna icke ansågo
förenligt med anslagets natur, och man har nu sökt komma ifrån denna
anmärkning, icke genom att bibehålla anslaget vid dess nuvarande
belopp utan genom att höja detsamma. Jag kan dock icke finna, att
tillräckliga skäl blifvit anförda för en sådan åtgärd.
Då statsrevisorerna år 1898 gjorde anmärkning mot användningen
af detta anslag samt frågan härom vid 1899 år riksdag förekom till
behandling här i Andra Kammaren, uppträdde dåvarande statsrådet och
chefen för landtförsvarsdepartementet och förklarade, att detta anslag;
blifvit på sådant sätt användt derför att det för militärattachéerna af-
sedda anslaget ej varit tillräckligt för sitt ändamål. Finge man nu
icke fortfarande, sade han, använda detta anslag såsom förut och på.
det sätt som blifvit klandradt, vore det naturligt att man finge gå en.
annan väg, antingen öka anslaget på tredje hufvudtiteln till militär¬
attachéer eller också indraga detta anslag och öfverföra detsamma till
tredje hufvudtiteln.
Nu har ingendera af dessa vägar blifvit vald, utan man har före¬
dragit att höja anslaget, hvilket jag för min del icke kan gilla.
Jag skall anhålla att få uppläsa några rader af dåvarande stats¬
rådet och chefens för landtförsvarsdepartementet yttrande i denna
fråga, hvaraf torde framgå att, för den händelse man skulle använda
hittillsvarande 9,000 kronor till militärattachéer, dessa 9,000 kronor
icke voro behöfliga för att aflöna militärer, som utsändes såsom stipen¬
diater i utländska arméers tjenst.
Sedan han redogjort för anslagets användning, säger han:
»Långt före det år, som det nu är fråga om, nemligen redan 1890,
1891 och sedan alla år igenom, hafva våra diplomater och beskick¬
ningar fäst de militära myndigheternas uppmärksamhet derpå, att det
icke går an att så mycket, som man gjort, skicka ut officerare. De
främmande magterna blifva nemligen alldeles uttröttade af personer,
som begära ofta enahanda upplysningar, eller upplysningar om saker,,
som ligga nära till hands, och dessa utländska magter undra, hvad
svenska staten består sig med för militärer, då den skickar den ena
militären efter den andra för att skaffa upplysningar, som redan blifvit
lemnade. Uttalanden hafva således blifvit gjorda från beskickningarna,
att man borde undvika att sända så många officerare.»
>:o 44. 2
Resestipendier
åt officerare
och intenden¬
tur tjensteman.
Torsdagen den 30 Maj, f. m.
3 X:o 44.
Detta är ju ett bevis derpå att, för den händelse man vill göra
eu förfrågan i militärt hänseende hos en utländsk magt, detta måste
ske genom militärattachéer. Det är icke värdt att sända andra offi¬
cerare, då ju detta klandras. När man nu söker att få ett anslag till
ytterligare eu militärattaché, så erfordras icke något anslag för att
sända militärer till utländsk tjenst, ty militärattachéerna göra samma
tjenst som dessa resestipendiater skulle göra.
Vidare säger statsrådet:
»Denna sak kan ej ordnas på annat sätt, än att man på tredje
hufvudtiteln begär större anslag, än der för närvarande finnes, till aflö¬
nande af flera militärattachéer, ty nu finnas blott två militärattaché-
arfvoden, och att man likaledes med afseende på resestipendierna gör
någon modifikation, möjligeu i rigtning af deras förminskande.»
Således ansåg dåvarande statsrådet och chefen för landtförsvars¬
departementet att, för den händelse man ville anställa ytterligare en
militärattaché, behöfdes icke detta anslag till militärstipendiater, ty då
uträttar denne militärattaché samma sak som dessa stipendiater. Det
kan enligt min tanke väl icke finnas några klarare och bättre motiv
för att bibehålla detta anslag vid dess nuvarande belopp än som då af
chefen för landtförsvarsdepartementet uttalades i Andra Kammaren. När
man nu begär 6,000 kronor till, hvartill skola dessa 9,000 kronor an¬
vändas? Jo, säger man, till officerare, som resa i utländsk tjenst, men
då inga andra än militärattachéer skola resa, så behöfves väl icke något
särskildt anslag till dessa officerare.
Jag kan icke se annat än, att Andra Kammaren bör bibehålla detta
anslag vid dess nuvarande belopp. Ty derigenom är allan rättfärdighet
uppfvld. Om eu del af dessa 9,000 kronor, nemligen 6,000 kronor, få
användas, såsom här är antydt, till aflöning åt en militärattaché, så
finnes i alla fall 3,000 kronor öfver till intendenturtjenstemän. Jag
yrkar derför, att den af utskottet föreslagna summan 15,000 kronor
ändras till 9,000 kronor, samma belopp, som hittills utgått.
Herr von Friesen: Herr talman! Det är visserligen sant, som
den föregående ärade utskottsledamoten nämnde, att det finnes eu re¬
servation på detta anslag från ett föregående år. Men detta anslag
hör till sådana, på hvilka nästan alltid reservationer måste finnas. Ty
om ett stipendium ett år utdelas med sitt falla belopp, så är det icke
sagdt, att det blir i sin helhet förbrukadt. Stipendiaterna få nemligen
icke qvittera ut hela beloppet, förrän de afslntat den uppgift, för
hvilken de erhållit stipendiet; och då kommer det lätt att till ett föl¬
jande år stå qvar hos statskontoret en del af hvad som tilldelats dem.
Herrarne veta mycket väl, att detta är fallet med åtskilliga reserva¬
tionsanslag. De disponeras nog i sin helhet för året; men derför att
de icke kunna förbrukas i sin helhet under året, kommer det att stå
qvar eu del af dem till följande år.
Hvad sedermera sjelfva saken beträffar, så är det sant, som den
föregående ärade talaren nämnde, att af detta anslag medel förut
användts till militärattachéer; och det är också sant, att vederbörande
ansett, att det bästa sättet att få kännedom om militära förhållanden
i utlandet är i visst hänseende anställandet af militärattachéer. De
Resestipendier
åt officerare
och intenden-
turfjenstemän.
(Forts.)
N:o 44. 4
Torsdagen den 30 Maj, f. m.
Resestipendier komma in i mycket mera än hvad en vanlig officer med resestipen-
olhintenden C^Um kall gorå.
turtjenstemän. Emellertid är det två skilda ändamål, som med de två olika an-
(Forts.) ordningarna åsyftas. Eu officer, som får ett resestipendium, kan
studera vissa speciella grenar af militärväsendet. Detta är af mycket
stor nytta och kan äfven medföra stor besparing. På åtskilliga mili-
täriska områden måste ju ganska omfattande och dyrbara försök göras.
För ett litet land som vårt blir detta kostsamt. Kunna vi deremot
få draga nytta af de erfarenheter och rön, som genom experiment i
utlandet göras, besparas för oss rätt betydliga kostnader.
Det är med hänsyn till detta, som utskottet ansett, att, oaktadt
nu för militärattachéer 6,000 kronor särskilt skulle beviljas, likväl
anslaget för sitt ursprungliga ändamål bör bibehållas vid sitt gamla
belopp och således utgå med sammanlagdt 15,000 kronor. Och det är
på grund af dessa skäl, som jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Herr Persson i Stallerhult: Det kan väl vara möjligt, att det
kan finnas besparingar på papperet, fastän de icke finnas i verklig¬
heten. Men med detta anslag förhåller det sig icke så. Ty under de
år, jag suttit i statsrevisionen, utqvitterades stipendierna månatligen,
och således skulle icke mera än en tolftedel kunna blifva qvar.
År 1899 inbalanserades 141 kronor och utbalanserades 3,541 kronor.
Detta är ett bevis för, att det icke förhåller sig så, att anslaget förbrukats,
fastän det icke lyftats. Så har det icke förhållit sig under de tre sista åren.
Chefen för landtförsvarsdepartementet herr statsrådet Crusebjörn:
Herr grefve och talman, mina herrar! Hvad angår den besparing på
anslaget, som årligen uppstår vid slutet af hvarje år, så beror den
utom på de skäl, som redan blifvit anförda, äfven derpå, att man vid
detta anslag alltid måste se till att hafva en behållning för att när
som helst kunna användas till att bekosta resan för officerare, som
måste sändas ut helt oförväntadt i något militäriskt ändamål. Det
händer mycket ofta t. ex., att man får meddelande om att på skilda
ställen i Europa försök skola försiggå af stort intresse; och då är det
i hög grad värdefullt att kunna skicka dit en eller två för ändamålet
lämpliga personer. Och då måste man hafva derför disponibla medel.
Man förvaltar alltså detta anslag på det sätt, att man alltid skall hafva
något belopp tillgängligt äfven i slutet af året, och derigenom uppstår
en besparing. Jag tror, att ett sådant tillvägagående måste betecknas
såsom klokt.
Emot hvad den ärade representanten från Yestergötland anförde
såsom stöd för sin mening, att det icke numera skulle vara så lämpligt
att skicka ut officerare i någon vidsträcktare grad, så skall jag be att
få säga, att jag tror, att han i det fallet har orätt, emedan förhål¬
landena vexla i afseende på lättheten att få officerare anstälda här
eller der. Om man besvärar ett land för mycket, så göres naturligtvis
invändningar. Men numera arbetas i hela Europa med otrolig ifver
på den militära utvecklingen, och derför har man anledning att söka
upp flere andra länder än Tyskland, dit man hittills mest skickat
officerarne. Yi äro nog lyckliga att mötas med välvilja nästan öfverallt,
Torsdagen den 30 Maj, f. m.
5 N:o 44.
så att det står oss öppet att, om vi så önska, få ut en officer nästan
till livilket land som helst. Sålunda skall jag anhålla, att kammaren
ville besluta i öfverenstämmelse med utskottets hemställan.
Öfverläggningen i detta ämne var härmed slutad. I enlighet med
de gjorda yrkandena gaf herr talmannen propositioner dels på bifall
till utskottets hemställan och dels på bifall till det af herr Persson i
Stallerhult under öfverläggningen gjorda yrkande; och fann herr tal¬
mannen den förra propositionen vara med öfvervägande ja besvarad.
Som votering likväl begärdes, skedde nu uppsättning, justering och
anslag af en så lydande voteringsproposition:
Den, som bifaller hvad särskilda utskottet n:o 1 hemstält i punkt
14 af förevarande utlåtande n:o 13, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Yinner Nej, har kammaren bifallit det af herr Persson i Staller¬
hult under öfverläggningen gjorda yrkande.
Voteringen utföll med 85 ja mot 48 nej; och hade alltså ut¬
skottets hemställan bifallits.
Punkterna 15—39.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
Punkten 40.
Kong!. Maj:t, hade föreslagit Riksdagen,
nya byggnader för armén anvisa på extra stat
ar 4,000,000 kronor.
I sammanhang med denna framställning hade utskottet till be¬
handling förehaft en af herr G. Lindgren i Islingby m. il. inom
Andra Kammaren väckt motion, hvari föreslagits, att Kongl. Maj:ts i
förevarande punkt gjorda framställning om anslag till vissa nybygg¬
nader för Vestmanlands regemente icke måtte af Riksdagen bifallas.
Utskottet hemstälde:
a) att Riksdagen må till byggnadsändringar samt till- och ny¬
byggnader å infanteriregementenas mötesplatser på extra stat för år
1902 anvisa 1,972,800 kronor samt
b) att vid bifall härtill herr G. Lindgrens m. fl. motion må anses
besvarad.
Angående nya
byggnader för
att för införande af a,men'
för år 1902 ett belopp
Torsdagen den 30 Maj, f. m.
Vid punkten voro fogade reservationer
af herrar C hr. Lundeberg, C. O. Moberg, TF. Walldén, B.
Almström, F. A. Anderson, friherre C. G. A. Klingspor, C. A.
Sjöcrona, friherre N. A. H. Palmstierna, J. Berlin, grefve C. O.
Taube och II. O. Lindgren, som anfört:
»Genom bifall till utskottets förslag skulle för år 1902 medel komma
att beviljas endast för verkställandet af ändringar samt af till- och ny¬
byggnader å infanteriregementenas mötesplatser, för hvilka ändamål be¬
räknats 1,972,800 kronor, under det att för öfriga byggnader för arméns
behof, hvilka äro afsedda att uppföras under nämnda år, icke några medel
skulle af Riksdagen beviljas. Då ett sådant beslut helt visst komme
att försvåra och fördröja öfvergången till den af Riksdagen beslutade
nya härordningen, och då följdrigtigheten synes fordra, att Riksdagen
sätter Kongl. Maj:t i stånd att snarast möjligt påbörja den för den nya
härordningens genomförande uppgjorda plan, hafva vi yrkat, att Kongl.
Maj:ts proposition i denna del måtte oförändrad bifallas. Då emeller¬
tid inom utskottet framstälts yrkande, att det af Kongl. Maj:t äskade
beloppet skulle bifallas med undantag dock af 230,200 kronor, mot¬
svarande den för uppförande af vissa byggnader vid Vestmanlands
regemente beräknade kostnad, få vi, enär ett dylikt förslag lättare
torde kunna leda till samstämmande beslut inom Riksdagens båda
kamrar, yrka:
att Kongl. Maj:ts förevarande proposition måtte på det sätt bi¬
fallas att för uppförande af nya byggnader för armén anvisas på
extra stat för år 1902 3,769,800 kronor»;
samt af herr K. G. Bildt.
Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde
Herr Andersson i Vestra Nöbbelöf: Herr talman, mina herrar!
Som herrarne torde erinra sig, inkom Kongl. Maj:t till föregående
års Riksdag med proposition angående förflyttning af mötesplatsen
för Vestmanlands regemente från Salbohed till Vesterås, och i sam¬
manhang dermed föreslogs, att vissa delar af mötesplatsen Salbohed
måtte få försäljas. Denna framställning blef då emellertid af Riks¬
dagen afslagen, dels derför att eganderätten till Salbohed var om¬
tvistad, dels derför att man icke var öfvertygad om, att den plats,
dit regementets möten skulle förflyttas, var lämpligare än den gamla
mötesplatsen.
Såsom herrarne finna af det förevarande betänkandet, har Kongl.
Maj:t äfven i år begärt att få förflytta mötesplatsen för Vestmanlands
regemente från Salbohed.
När detta ärende förekom till behandling inom särskilda utskottet,
yrkade åtskilliga andrakammarledamöter bifall till Kongl. Maj:ts förslag,
men med den ändring af detsamma, att det för uppförande af bygg¬
naderna för Vestmanlands regemente föreslagna beloppet, 230,200
kronor, skulle afstyrkas. Från förstakammarledamöternas sida yrkades
Vo 44. 6
Angående nya
byggnader för
armén.
Torsdagen den 30 Maj, f. m.
7 N:o 44.
■deremot enhälligt, att Kongl. Maj:ts framställning skulle i sin helhet •‘ingående nya
bifallas. Af ledamöter från Andra Kammaren gjordes äfven yrkandei^n<"ifr för
på rent afslag, med undantag likväl för det anslag, som var föreslaget "™'
för åstadkommande af ändring i barackerna. Men vid den slutliga ^ or s''
voteringen inom utskottet, kom icke det förstnämnda yrkandet under
omröstning, utan endast det yrkande, som gick ut på rent afslag med
undantag för anslaget till barackerna. Vid justeringen af betän¬
kandet ha nu Första Kammarens ledamöter såsom sin reservation upp¬
tagit det ursprungligen af eu del af utskottsledamöterna från Andra
Kammaren gjorda yrkandet om bifall till Kongl. Maj:ts förslag med
undantag endast af det för kasernbyggande vid Vestinanlands regemente
afsedda anslaget, och då jag inom utskottet biträdt detta förslag, skall
jag be att få yrka bifall till den af herr Lundeberg m. fl. afgifna, vid
betänkandet fogade reservationen.
Det kan nog sägas, att i fråga om eu så stor anslagssumma sotn
den här ifrågasatta, borde utredningen vara fullständigare än den nu
förebragta, men om man närmare tänker på, hvad det är för bygg¬
nader, som det här är fråga om, skall man finna, att denna sak ändå
icke är så svår att afgöra; den nya härordningen är ju nu ett full-
bordadt faktum, och vi måste derför taga konseqvenserna af densamma
och söka göra det så drägligt som möjligt för så väl de värnpligtige
som de officerare, som skola tjenstgöra å mötesplatserna.
Om vi se efter, hvilka byggnader det är, som skola uppföras, så
finna vi, att det är kokinrättningsbyggnader •— som ju skola uppföras
å alla mötesplatserna — och vidare kanslihus, exercishus, äfvensom arrest-
lius, med flera byggnader, alltså mindre hus, som äro alldeles nödvändiga
äfven med en kortare öfningstid. Jag har derför icke kuiinat finna
annat, än att det vore bäst, om vi nu taga Kongl. Maj:ts förslag i
afseende å dessa byggnader. Dock hoppas jag, att när frågan om
byggnadsanslag till de stora kasernbygggnaderna här kommer före —
d. v. s. något af de närmaste åren — Riksdagen då blir i tillfälle att
se en bättre utredning angående denna fråga, än den som vi nu fått
se, hvilken utredning bör omfatta såväl ritningar som kostnadsförslag.
Jag tror icke, att Riksdagen då vill så att säga på rak arm bevilja så
stora millionanslag som det nu ifrågasatta.
Då här, såsom jag redan förut sagt, endast är fråga om mindre
byggnader, som äro alldeles oundgängliga äfven för öfningar sommar¬
tid, kan jag för min del icke anse annat, än att vi nu böra bifalla
det förslag, som framstälts i den reservation, hvilken är afgifven af
herr Lundeberg in. fl., till hvilket förslag jag derför ber att få yrka
bifall.
Herr Hjelmérus: Då denna fråga förekom till behandling inom
utskottet, var jag icke närvarande och kunde följaktligen icke der uttala
min mening angående densamma, men vid den förberedande behand¬
lingen på afdelnmgen var jag deremot närvarande, och jag talade då
för bifall till Kongl. Maj:ts proposition. Utskottet har nu sagt, att
den förebragta utredningen icke skulle vara tillfredsställande, men det
är mig omöjligt att dela denna utskottets uppfattning; jag har granskat
de ritningar, som afse de ifrågavarande byggnadsföretagen, och jemväl
Ji:o 44. 8
Torsdagen den 30 Maj, f. m.
Angående »t/akostnadsförslagen för desamma, och jag kan för min del icke finna
byggnader /o>annat, än att dessa äro utförda med ganska tillfredsställande noggrann-
me ' het. I frågans förevarande läge skall jag emellertid icke yrka bifall
' 01 9'' till Kongl. Maj:ts proposition, utan åtnöjer mig med att instämma i
hvad herr Hans Andersson i Nöbbelöf yrkat, nemligen bifall till den
af herrar Christian Lundeberg, C. O. Moberg m. fi. afgifna reserva¬
tionen.
Herr Pantzarhielm: Jag läste häromdagen i eu stockholmstid¬
ning under den insinuanta rubriken »Kasernfrågan. Försök till en
hufva’ i sista minuten», en ganska närgången och oförsynt kritik öfver
den nu föredragna punkten i det föreliggande utskottsbetänkande!.
Artikelförfattaren hade synbarligen antingen sjelf åhört förhandlin-
garne inom utskottet i denna fråga eller också hade han af någon fått
tillfälle att sätta sig in i, hvad der blifvit förhaudladt. Den ifråga¬
varande uppsatsen bar tydliga spår af sitt ursprung. Den var tillagad
efter det kända generalstabs-receptet, var uppblåst från en enkel an¬
slagsfråga till eu stor politisk fråga. Man framhöll i stora och öfver-
drifna ordalag alla de vådor och faror som skulle uppstå, i fall man
icke ginge in på hvad Kongl. Maj:t föreslagit. Det är nog sant, att
man ju ofta och från många håll — i synnerhet från det läger, der
man icke vet att skilja mellan fosterlandskärleken och den storordiga,
chauvinismen, der man icke vet att skilja mellan hvad tyskarne kalla
»Gamaschengeist» och eu god militäranda — det händer — säger
jag — att man från dessa håll får höra sådana saker och icke förvånar
sig deröfver. Men att en tidning, som med traditionens rätt kallar
sig frisinnad och liberal, öppnar sina spalter för en uppsats sådan som
denna, det är ganska förvånansvärdt. Hvad är det nemligen som här
åsyftas? Det synes ganska tydligt. Det är militarismen, som. en knapp
vecka sedan kärordningsförslaget blifvit antaget, här reser på sitt hufvud.
Det är en fordran, att Riksdagen skall blindt gå in på alla de begärda
militära anslagen, de må vara hvilka som helst, de må vara huru litet
utredda som helst, och de må hvila på huru lösa grunder som helst.
Jag har velat säga några varnande ord; må vi se upp i Riksdagen, att
vi icke släppa Olle genom grinden, ty har han väl en gång kommit
in, blir han icke lätt att jaga ut igen, och det kan hafva allvarliga
följder, som icke äro lätta att beräkna.
Hvad sjelfva frågan angår, så, ehuru jag varit med om utskottets
beslut, vill jag icke göra något yrkande, ty jag anser, att det i sjelfva
verket nu, då Riksdagens ledamöter äro reducerade till halfva antalet,
icke skulle hafva någon praktisk betydelse. Jag vet också, att utskottets
förslag kommer att försvaras af eu annan ledamot af kammaren, som
deltagit i utskottets arbeten. Jag hemställer emellertid till herrarne,
huruvida man kan anse, att det är för mycket begärdt, att Riksdagen,
när den går att gifva på hand i fråga om anslag, hvilkas slutsumma
uppgår till bortåt 60 millioner kronor, också fordrar att få se en plan
huru dessa arbeten skola bedrifvas, eu plan öfver kostnaderna, eu plan
öfver byggnaderna. Jag vill visst icke, att Riksdagen skall beröfva
Kongl. Maj:t rätt att förlägga de blifvande etablissementen hvar Kongl.
Maj:t finner det vara bäst, men jag anser, att Riksdagen skall hafva
Torsdagen den 30 Maj, f. m.
9 2i:o 44.
ett ord med i fråga om bestämmandet af dessa byggnaders kostnad Angående nya
och utseende. " för
Jag tillåter mig vördsamt hemställa till herr statsrådet och chefen
för landtförsvarsdepartementet, huruvida han icke skulle vilja taga i or
öfvervägande, om det icke vore för statens finanser och i kostnads-
hänseende fördelaktigt samt huruvida det icke vore fördelaktigt med
afseende å kasernfrågans närvarande läge i folkopinionen, att herr stats¬
rådet uppdroge åt en byggnadsstyrelse eller en byggnadskomité—jag
vet icke hvad den skulle kallas —• att öfvervaka och leda dessa kaser¬
ners byggande, äfvensom bestämma de platser, der de lämpligast böra
förläggas. För min del har jag tänkt mig, att eu sådan byggnads¬
styrelse kunde sammansättas af fortifikationsgeneralen eller annan högre
fortifikationsofficer såsom ordförande, en annan officer såsom ledamot
— hvilken skulle vara eu infanteriofficer, då frågan gälde etablissement
afsedda för infanteriet, en kavalleriofficer i fråga om byggnader för
kavalleriet, eu artilleriofficer i fråga om byggnader för artillerirege¬
mentena, o. s. v. — samt en i byggnadskonsten förfaren man (kanske
icke eu arkitekt — arkitekterna bygga så storartadt och dyrbart och
vilja i alla byggnader resa sig ett minnesmärke för efterverlden —
utan en skicklig byggmästare) och två andra ledamöter, som skulle
vara i det praktiska lifvet förfarne män, som haft med byggnadsverk¬
samhet att göra, vare sig för statens eller enskildas räkning. Jag tror,
att man derigenom skulle åt statsverket inbespara stora summor, och
jag tror, att folket skulle gå med större tillförsigt till mötes de ofantliga
utgifter, som vållas af dessa stora kasernbyggnader.
Herr Höjer: Herr talman! Då min högt ärade vän, herr Pantzar-
kielm, icke fann sig föranlåten att göra något yrkande i frågan, hvilket
verkligen förvånade mig något, ber jag att i stället få göra detta
yrkande, nemligen om bifall till utskottets kemställau och med åbe¬
ropande af de enligt min mening bindande skäl, som utskottet har
anfört, jemte åberopande icke minst af det anförande herr Pantzar-
hielm just nu hållit.
Jag gör, mina herrar, så mycket hellre detta yrkande, som jag
för min del icke kan finna, att utskottets förslag på något sätt inne¬
bär ett illojalt försök att neutralisera Riksdagens nyss fattade beslut i
härordningsfrägan — ett beslut, som äfven jag anser att vi allesammans
äro skyldiga att fullkomligt lojalt respektera.
Nu är det visst och sant, att hade detta mitt yrkande i denna
fråga blifvit gjordt för eu månad sedan, skulle detta yrkande haft eu
lysande framgång i kammaren. Nu deremot är utgången ganska,
tvifvelaktig, men jag gör ändock yrkandet och får dessutom tillkänna¬
gifva, att om i det slutliga afgörandet herr talmannen behagar höra
»ja» på bifall till reservationen, så kommer jag att begära votering.
Friherre von Knorring: Herr talman, mina herrar! Då utskottets
beslut i denna fråga väckt ganska stor uppmärksamhet — större må¬
hända än det förtjenat — och då jag, i likhet med eu föregående
talare, observerat att detta beslut gifvit anledning till vrängda fram¬
ställningar i en tidning, framställningar, hvilkas ursprung man tyvärr
N:o 44. 10
Torsdagen den 30 Maj, f. m.
Angående nya kan söka i närheten af utskottet sjelft, ber jag att med några ord få
iy"lrmén /<?’'angifva det betraktelsesätt, som har ledt mig och sannolikt äfven de
(Forts ) flesta denna kammares ledamöter i utskottet vid beslutet i denna
' fråga.
Man har påstått, att det vore meningen att söka hindra genom¬
förandet af det beslut, som Riksdagen fattade för några dagar sedan
rörande ny härordning, i det att vi skulle vilja förhindra förverkligandet
af den förutsättning, på hvilken detta beslut hvilade; man har, med
andra ord, påstått, att vi ville förhindra byggandet af kaserner. Det
bär emellertid icke. varit meningen, mina herrar. Det lian icke hafva
vant meningen hos dem af Andra Kammarens ledamöter i utskottet,
hvilka i likhet med mig bidragit till det beslut, som Riksdagen fattat,
och jag vågar med eu till visshet gränsande sannolikhet säga, att
sådana motiv hafva icke heller förefunnits hos öfriga ledamöter af
utskottet från Andra Kammaren. Jag har, liksom de öfriga. tänkt
mig att en bättre utredning skulle kunna göras i afseende å dessa
kasernbyggnader och särskild! dem, om hvilka förslag framlagts nu
i ar. Jag vill äfven fästa uppmärksamheten på den synnerligen korta
tid, som stått utskottet till buds för att sätta sig in i denna fråga.
Jag vet mycket väl, att man kommer att säga: utskottet har haft hela
riksdagstiden, fyra månader, till sin disposition för att bereda frågan.
Herrarne kunna dock lätt förstå, att när behandlingen af kasernfrågan
icke kunde hafva någon reel betydelse förr än Riksdagen fattat sitt
beslut i afseende å härordningen, kunde icke heller utskottet gerna
sysselsätta sig med densamma. Behandlingstiden för den kan icke
räknas ens i dagar, utan blott i några få timmar.
Jag, liksom många andra, har fäst uppmärksamheten vid att i
det kongl. förslaget angående uppförande af eu mängd byggnader,
tillhörande blifvande kasernetablissement, finnes ingenting nämndt om
hvar kasernerna skola förläggas. Jag är ej okunnig om, att jag kan
få det svaret, att Riksdagen bär ej med kasernernas förläggningsorter
att göra; deröfver beslutar och bestämmer Kongl. Maj:t sjelf. Det
vare långt ifrån mig att vilja yrka på att Riksdagen skulle på något
sätt ingripa i Kongl. Maj:ts magt och myndighet, men vi få väl än¬
dock medgifva, att det finnes och måste finnas ett mycket stort in¬
tresse hos Riksdagen rörande förläggningsorterna för kasernerna. Det
är väl bekant, att det finnes den åsigten hos en stor del af kammarens
ledamöter, att dessa kaserner åtminstone delvis böra förläggas till
mötesplatserna. För min del vill jag icke för närvarande uttala någon
mening härom; jag har endast velat framhålla, att det finnes mycket
intresse med afseende å kasernernas förläggningsorter, så att Riks¬
dagen borde få veta något om hvad Kongl. Maj:t tänker i saken, innan
beslut fattas.
Jag erinrar mig att under de dagar, då härordningen behandlades
i Andra Kammaren, var det en talare på vermlaudsbänken, som fram¬
höll det, enligt hans åsigt, kloka förfaringssättet att förlägga ett större
antal trupper, än som beräknadt är, i vår gränsprovins norrut. Han
åsyftade då, såvidt jag uppfattade honom rätt, att det skulle byggas
flera kaserner i denna gränsprovins, och att trupper skulle tagas söder¬
ifrån och förläggas der uppe, så att vi i detta hänseende ltomme att
Torsdagen den 30 Maj, f. m.
11 >:o 44.
likna flera af de stora staterna, hvilka förlägga ett större antal trupper Angående nya
vid sina gränser. ^
Ja, är det verkligen så, att Riksdagen icke har med denna sak '
att göra och att Kongl. Maj:t sjelf har att helt och hållet bestämma °r 3-'
angående kasernerna, så vet jag ingenting som hindrar Kongl. Maj:t
att låta bygga kaserner i Vesterbotten och Norrbotten, dit värnpligtig^,
som ha sina inskrifningsområden i mellersta eller södra Sverige, skickas
för att fullgöra sin värnpligt. Jag vet icke, att det är något, som
hindrar Kongl. Maj:t att förfara sålunda, om Kongl. Maj:t ensam har
att bestämma öfver förläggningsorterna. Ehuruväl man antagligen ej
behöfver frukta, att Kongl. Maj:t vidtager sådan åtgärd, Riksdagen
oåtspord, har jag dock velat nämna ett exempel på hvad Kongl. Maj:t
möjligen skulle kunna bestämma på egen hand i afseende å kaserners
förläggande, oaktadt sådant naturligtvis måste intressera i mycket hög
grad folket och Riksdagen såsom representerande detsamma.
Det sätt, som Kongl. Maj:t nu begagnar i afseende å begärandet
af anslag för påbörjandet af kasernetablissement, är, så vidt jag för¬
står, ett alldeles nytt sätt. När Kongl. Maj:t förut begärt anslag, vare
sig till kasernetablissement eller andra byggnadskomplex, har det ju
varit vanligt att framlägga för Riksdagen hela planen för etablisse-
mentet eller byggnadskomplexen jemte fullständigt kostnadsförslag med
anhållan, att 'Riksdagen beviljar hela erforderliga summan, att utgå
med en del under det följande året. Så har man icke gjort nu. Här
är icke någon fullständig plan framlagd för Riksdagen i afseende å
de kasernetablissement, som skola påbegynna®, jemte begäran om hela
anslagssummans beviljande, utan Kong!. Maj:t begär endast anslag
till några byggnader vid hvarje etablissement; om några år kommer
det naturligtvis ytterligare att begäras anslag till Hägra byggnader
vid samma etablissement, o. s. v.
Det är klart, att vid sådant tillvägagående får Riksdagen mycket
svårt att sammanhålla det hela och hvad som åtgår till hvarje eta¬
blissement. När Kongl. Maj:t 1894 framlade förslag angående kaserner,
var det i kongl. propositionen beräknadt hvad hela etablissementet
för sig skulle kosta, huru mycket behöfde anslås till detsamma af stats¬
medel samt huru mycket man kunde få in genom försäljning af kro¬
nans öfverflödiga mark till den stad, der etablissementet skulle ligga
in. m. Olika städer, som voro lämpliga såsom förläggningsort, angåfvos
äfven. Allt detta är nu öfvergifvet. Detta förhållande måste utan
tvifvel ådraga sig uppmärksamhet.
Jag vill äfven med afseende å de nu föreslagna byggnaderna
nämna, att arméförvaltningen i sitt yttrande framhåller, att åtskilliga
anmärkningar kunna göras mot en del byggnader för regementen inom
fästningsorterna. Då å sådana orter byggnader, enligt den förelig¬
gande kongl. propositionen, skola uppföras för fyra regementen, är det
naturligtvis af vigt, att anmärkningarna pröfvas. Vidare yttrar armé¬
förvaltningen: »Platsundersökningar, utförda till sådan omfattning,
att full klarhet i förhållandena kunna vinnas, skulle, då det gälde en
så vidt omfattande byggnadsfräga, blifva icke allenast mycket tids¬
ödande utan äfven så kostsamma, att de knappast kunde komma till
verkställighet förr än i samband med byggnadernas uppförande. Sådana
H:o 44 12
Torsdagen den SO Maj, f. m
Angående »y«undersökningar hade nu så mycket mindre kunnat ske. som förlägg-
/t"'nin"sorterna tydiigeo ännu icke kunnat definitivt bestämmas. Men
(Forts.) under. dessa förhållanden vore den faran icke alldeles utesluten, att
det. vid planläggningen eller utförandet kunde uppstå arbeten eller
utgifter, som icke på förhand kunnat förutses». Häraf ser det ut,
som om Kongl. Maj:t icke hade en säker föreställning om, hvar de
kasernbyggnader, som ej äro ämnade åt fästningstrupper, skola upp¬
föras. Man kan derför, synes det mig, med skäl säga, att den i frågan
förebragta utredningen icke är fullständig, åtminstone ej så fullständig,
som förhållandet brukar vara med utredningar, som lemnas Riksdagen,
när förslag af dylik omfattning framläggas.
Man talade för en stund sedan om anslag till vissa nybyggnader
för Yestmanlands regemente. Jag vill icke vidare upptaga den saken,
men jag ber dock att få nämna, att det från början aldrig varit Första
Kammarens utskottsledamöters mening att reservera sig mot detta
anslag. Detta visar i hvilken rigtning de ville gå, nemligen att utan
vidare bevilja allt hvad Kongl. Maj:t i förevarande afseende begärt.
Man får väl icke anse, att, derför att utskottsledamöterna från Andra
Kammaren känt sig skyldiga, att vid pröfningen af så stora anslag,
som erfordras till kasernbyggnader, och hvilka anslag sannolikt iclTe
komma att stauna vid 48,000,000 kronor, utan nog komma att gå till
vida högre belopp, man får väl icke anse, säger jag, att, derför att
vi vid pröfningen af dessa anslag känt oss skyldiga att gå varsamt
till väga, vi äro försvarsljlimma, eller att vi vilja upprifva det beslut,
som en gång.fattats angående härordningen. Det kan icke annat än
väcka stor bitterhet, när man hör sådana tankar återgifvas såväl i
tidningspressen som inom högre samhällskretsar.
Jag skall i likhet med en föregående talare icke yrka bifall till
utskottets förslag, enär ett bifall dertill komme, då Första Kammaren
naturligtvis tager reservationen, att föranleda en gemensam omröstning
i frågan. Detta åter skulle ha till följd, såväl att en mängd leda¬
möter, som redan begifvit sig från Riksdagen, måste återvända hit,
som äfven att Riksdagens afsilande komme att fördröjas flera dagar.
Jag anhåller derför, herr talman, att, då de tankar, som jag vagat
uttala i afseende å kasernfrågans behandling, väl kunna göra sig
gällande äfven nästa riksdag, i stället få yrka bifall till reservationen!
Chefen för landtförsvarsdepartementet, herr statsrådet Cruse-
björn: Herr grefve och talman, mina herrar! Jag får uttrycka min
tillfredsställelse deröfver, att de talare, som här uppträdt till förmån
för utskottets förslag, dervid bestämdt framhållit, att det icke på något
sätt varit deras mening att i fråga om kasernbyggnaderna frångå de
grundsatser, hvarpå den nya härordningen hvilar. Att en misstanke i
den rigtningen förefunnits är ju möjligt, eftersom den tagit sig uttryck
i pressen. Men jag vill dock säga, att detta utskottsbetänkande'på
mig gjort ett ledsamt intryck, icke så mycket derför, att jag förestält
mig, att det skulle kunna leda derhän, att Riksdagen komme att frångå
en af grunderna för den nya härordningen, utan fastmera derför, att
jag befarat, om denna stora och vigtiga byggnadsfråga redan nu för-
Torsdagen den 30 Maj, f. m.
13 N:o 44.
anledde till kif och strid, detta kunde alstra farhåga med hänsyn tillAn^ående nya
förslagets genomförande. byggnader för
Det är ju ganska lätt, att vid sådana tillfällen som det förevarande ‘”'“f1,
föra på tungan, att en framlagd utredning icke är fullständig, utan ' or 9‘'
äfven borde ha omfattat det och det. Jag ber att få säga, att arbetena
i och för åstadkommandet af härordningsförslaget och dermed i sam¬
band stående utredningar varit otroligt omfattande och tiden för deras
utförande mycket ringa.
Då man nu sagt, att, specielt hvad byggnadsfrågan angår, utred¬
ningen vore ofullständig, vill jag meddela, att arbetena för denna ut¬
redning haft en sjmnerligen stor omfattning. Det är jemförelsevis lätt
att komma med en utredning, sådan som den siste talaren önskade,
när det endast är fråga om uppförandet af ett eller annat etablisse¬
ment. Men då det, såsom här är fallet, gäller att åstadkomma en
tillförlitlig utredning för att få ett öfverslag öfver den mängd bygg¬
nader här är fråga om, så att man med något så när säkerhet kan
bedöma, hvad utgifterna derför komma att belöpa sig till, kan en sådan
utredning naturligtvis icke vara fullt så detaljerad. Den stora för¬
beredande undersökningen härför har tagit i anspråk mycket arbete
och mycken kraft. Personligen har jag i denna sak nedlagt mycken
möda, emedan jag förstått, att den utredning man skulle hinna komma
med skulle få en ganska afgörande betydelse för frågans bedömande.
Det har derför vant af vigt att få den stora slutsumman något så när
säkert beräknad, framförallt så att man kan ha grundad förhoppning
om, att den icke skall behöfva öfverskridas i vidare mån, än hvad som
i handlingarna finnes angifvet. Jag har här en handling som heter:
»Sammandrag af kostnaderna för beredande af nya ökade lokaler för
arméns förläggning och utbildning enligt förslaget till ny härordning
af 1900.
a) Beräknade kostnader för tillämpning af bestämmelserna afseende
första öfvergångsperioden (6 år);
b) Beräknade kostnader för tillämpning af bestämmelserna afseende
andra öfvergångsperioden (6 år).»
Denna handling jemte bilagor har varit öfverlemnad till utskottet
och har legat der hela riksdagen. I densamma finnes för hvarje rege¬
mente upptaget nästan hvarje byggnad, som är afsedd att uppföras,
hvarjemte der finnes angifvet, huruvida det är nödvändigt, att bygg¬
naden tillkommer under öfvergångstiden eller först i och för tillämp¬
ningen af hufvudförslaget. Jag frågar, om icke detta är en plan och
om herrarne icke tro, att det är ett omfattande arbete? Härtill kom¬
ma normalritningar för hvarje byggnad, hvilka ritningar också till¬
handahållits utskottet. Dessutom har till utskottets förfogande stått
den officer, som ledt detta arbete och som är fullt inne i alla dess
detaljer. Felet kan derför icke vara mitt, om utskottet fått för knapp
tid att sätta sig in i denna fråga. Man måste vara något rättvis vid
denna saks behandling.
Hvad angår den saken, att man borde fått eu mera detaljerad
plan, så att det angifvits, hvad som skall utföras hvarje år under hela
byggnadstiden, vill jag gerna medgifva, att det för anslagens beviljande
varit bra, om eu dylik kunnat lemnas. Men man har verkligen icke
N:o 44. 14
Torsdagen den 30 Maj, f. m.
Angående »jo hunnit att gå så omständligt till väga, utan man har måst inskränka
by"armén ^"**8 till att för nästa år begära 4,000,000 kronor och dervid påvisa,
(Fort”) hvilka byggnader som vore mest brådskande i och för tillämpningen
or s' af förslagets öfvergångsbestämmelser. Till dessa byggnader finnas j u
ritningar. Dock är det naturligt, såsom den siste talaren också fram¬
höll. att först när förläggningsorterna blifvit definitivt bestämda, kunna
eu del undersökningar på de olika platserna ega rum, hvilka, för be¬
dömandet af en del kostnader, särskilt grundläggningskostnaderna,
lemna ett säkrare resultat än det angifna. Ty i den stora beräkningen
har man tagit ett medelpris för sådana kostnader.
Utaf den siste talarens anförande framgick med all tydlighet, att
han ville, att, innan Kongl. Maj:t derom fattade beslut, Kongl. Maj:t
skulle för Riksdagen framlägga förslag om, huru Kongl. Maj.-t tänkt
s;g i fråga om de olika truppförbandens förläggningsorter. Jag har i
mitt anförande till statsrådsprotokollet tillåtit mig framhålla, att jag
icke funnit detta tillvägagående önskvärd! och lämpligt, emedan jag
tror, att om Kongl. Maj:t skulle framkomma med ett sådant förslag,
detta inom Riksdagen skulle gifva anledning till många invändningar.
Lokalintressena komme då i högsta grad att spela in och här komme
säkerligen att blifva skarpa strider derom. Ty förhållandet är, att de
flesta samhällen gerna vilja ha något truppförband förlagdt pa sin ort.
Redan nu har jag fått mottaga åtskilliga deputationer från olika orter
med framställningar i detta syfte. Ett annat för mig ännu mycket
mera talande skäl mot ett sådant tillvägagångssätt, hvithet skäl också
finnes i statsrådsprotokollet omnämndt, är, att, då man uttalat den
grundsatsen, att städerna skola tillsläppa mark för etablissement, be-
höfiiga öfningsområden och områden för skjutbanor etc., det är all¬
deles omöjligt att tänka sig en lycklig förhandling med orterna, om
Kongl. Maj:t och Riksdagen på förhand beslutat hvar truppförbanden
skola ligga. Ty då resonerar man å de olika orterna som så: vi be¬
höfva icke vara så generösa i afseende på dessa saker, ty Kongl. Maj:t
och Riksdagen ha redan beslutat, att här skall det eller det trupp-
förbandet ligga. Nej, vill man sköta denna sak klokt och förståndigt
och utan större utgifter än som är nödvändigt, måste man öfverlemna
densamma åt Kongl. Maj:t, som får bestämma på hvilka orter det kan
komma i fråga att förlägga trupper, och Kongl. Maj:t får sedan med¬
dela vederbörande, att det eller det området är behöfligt samt fram¬
ställa förfrågningar, huruvida vederbörande vilja upplåta detsamma.
Detta är — derom kan jag försäkra herrarne — det enda sättet,
hvarpå man kan gå till väga, om man vill komma till något praktiskt
resultat. Jag vill för visso icke förnya det tillvägagående, som egde
rum efter 1892 års urtima riksdags beslut eller att låta de olika orterna
liksom auktionera med hvarandra om platsen för truppernas förläggande
och öfverbjuda hvarandra icke blott i fråga om upplåtelse af mark,
utan äfven i fråga om penningebidrag. Jag tror icke, att detta exempel
manar till efterföljd, utan att man först bör göra klart för sig från
militärisk synpunkt, hvilka olika orter kunna ifrågakomma såsom för-
läggningsorter för de olika trupperna och sedan förhandla med dessa
orter.
Vidare ber jag att i anledning af herr Pantzarhielms förslag om
Torsdagen den 30 Maj, f. in.
15 >:o 44.
tillsättandet af ett särskilt byggnadsråd få säga, att då en dylik fram- Angående nya
ställning förut icke förelegat, jag nu icke kan vara färdig att bestämdt^W"'1*'' för
yttra mig om densamma. Tanken förtjenar nog i alla händelser att
tagas under noggrant öfvervägande, och jag får villigt erkänna, att
jag icke varit främmande för den tanken, att dessa byggnadsfrågor
kunde under deras vidare behandling underkastas eu förberedande pröf¬
ning, innan de komma till Riksdagen, men huruvida detta bör ske
på det sätt herr Pantzarhielm föreslagit, derom är jag, såsom sagdt,
icke i tillfälle att nu yttra mig.
Slutligen vill jag med anledning af den siste talarens anförnde an¬
märka, att dessa fyra millioner kronor skulle användas till byggnadsföre¬
tag, som det är angeläget att ju förr dess hellre sätta i gång. De
skulle användas i första rummet till kaserner för åtskilliga truppför¬
band, hvilka för närvarande äro inhysta litet här och hvar, såsom fallet
är med lifregementets husarer, i lokaler, som knappast vidare äro
användbara och dessutom delvis förhyrda. Det har framstälts förslag
derom, att staten skulle bekosta reparation af dessa förhyrda lägen¬
heter, något som emellertid icke synts lämpligt, utan man har i
stället ansett, att man genast borde gripa sig an med uppförande af
ordentligt kasernetablissement för detta regemente. Vidare skulle an¬
slaget användas för sådana truppförband, som skulle ligga på fäst¬
ningarna, sålunda de nybildade regementen, som äro afsedda för Vax¬
holm och Karlskrona, och för att dessa skola komma dit så fort som
möjligt, fordras, att dessa etablissement uppföras ju förr desto hellre.
Af handlingarna torde herrarne väl finna, hvilken stor vigt man fäst
dervid, att dessa truppförband komma så snart som möjligt till fäst¬
ningarna för att blifva s. k. säkerhetsbesättningar, af hvilka de nu äro
i saknad. Det är derför för det nya härordningsförslagets genom¬
förande af den väsentligaste betydelse, att dessa anläggningar ju förr
dess hellre komma till stånd. Vidare är en post afsedd för de båda
trängbataljonerna, Svea och Göta, hvilka skola förflyttas från sina nu¬
varande förläggningsorter för att bereda rum för andra trupper på
Karlsborgs fästning och i Stockholm. Äfven att dessa byggnader
komma till stånd är således brådskande i och för härordningens ut¬
veckling i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det öfvergångsförslag,
som blifvit utarbetadt och finnes bilagdt handlingarna. Änledningen,
hvarför nu emellertid denna begäran om anslag å 4 millioner kronor
framkommit, innan mera detaljerade planer hunnit uppgöras, har varit
den, att man funnit särskildt vigtigt, att vi redan nu måtte komma i
gång med dessa kasernbyggnader. Jag vill nemligen fästa uppmärk¬
samheten derpå, att tiden för öfvergången blifvit så knappt tillmätt,
att det möter de största svårigheter att under densamma hinna med
alla de byggnadsarbeten, som kräfvas i och för tillämpningen af för¬
slaget. Vill man derför icke riskera att icke kunna på alla håll till-
lämpa värnpligtslagens bestämmelser under det sjunde året, måste ock
byggnadsfrågan utvecklas hastigt, och det är derför ingen tid att för¬
summa. Det är på grund af dessa omständigheter jag anhåller, att
kammaren behagade ställa till Kongl. Maj:ts förfogande förutom hvad
som behöfves för barackernas iordningställande äfven de belopp, som
N:o 44. 16
Torsdagen den SO Maj, f. in.
Angående begärts till påbörjande af dessa för den nya härordningens tillämpande
.byggnader fors£ vigtiga kasernbyggnader.
armén. n n j do
Herr A. Hedin i Stockholm: Het var ett mycket hugnesamt ord
vi nyss hörde från herr krigsministern, då han försäkrade oss, att han
icke gillade det förfarande, som egt rum efter 1892 års urtima riksdag,
och således försäkrade oss, att detta i så många hänseenden förderfliga
schackrande, som då egde rum, icke af honom skall fullföljas —
något som vi visserligen också hade all anledning att från hans sida
hoppas. Emellertid kunna vi finna, att då redan deputationer börjat
infinna sig för att inleda underhandlingar, han nog kommer att få
mången hård dust att utkämpa. Vi hafva emellertid anledning att tro,
att i de sedvanliga tidningsnotiseima om uppvaktningar hos herr krigs¬
ministern det numera kommer att heta, att deputationen blef af herr
krigsministern med den mest utsökta välvilja mottagen, men erhöll
inga löften.
Jag begärde ordet närmast för att uttala den meningen, att det
väl icke skulle kunna följa någon olägenhet af det uppskof, som ut¬
skottets majoritet har föreslagit.
Huru emellertid dermed nu må förhålla sig, vill jag dock begagna
tillfället att uttala den önskan att — ehuruväl herr krigsministern
betonat, att tiden ingalunda vore mer än tillräcklig — den civila sak¬
kunskapen måtte få göra sig gällande vid byggandet af kasernerna.
Vi hafva exempel icke blott på den militära byggnadskonstens dyrhet
utan äfven på dess fel i andra hänseenden uti våra barackbyggnader.
Sistförlidne sommar — jag tror det var då — framkom en rent utaf
blodig kritik öfver anordnandet af eu stor del af dessa barackbygg¬
nader. Och då den kritiken kom från sakkunnig hand, nemligen från
eu fördelningsläkare, åberopar jag dessa uttalanden hellre än de många
andra, måhända mindre sakkunniga personers, som säga allt ondt som
sägas kan om åtminstone en stor del af våra baracker. Vi hafva för
öfrigt exempel på det militära byggnadssättet helt nära till hands:
i en af de nya kasernerna här i Stockholm har man förlagt sjukhus¬
lokalerna— tre trappor upp! Detta skulle väl icke hafva kunnat ske,
om t. ex. en läkare rådfrågats. Men den militära byggnadskonsten
besväras, bland annat, af den egenheten, att dess målsmän gerna anse
sig vara nära nog ofelbara och alltså icke behöfva rådfråga verkliga
faackmän. — Det vore sannerligen särdeles önskligt, att herr krigs¬
ministern kunde finna tillfälle att låta redan uppgjorda planer till
kasernbvggnaderj undergå granskning af hvad jag nyss kallat den
civila sakkunskapen.
Jag skall be att få tillägga några ord beträffande det påstående,
som hörts icke från ett enda utan från flere håll, det påståendet, att
deras mening, som ansett ett uppskof icke allenast oskadligt utan till
och med gagneligt, skulle hafva dolt eu sträfvan att sätta på spel det
beslut, som redan blifvit af Riksdagen i hufvudsaken fattadt. På¬
ståendet är, enligt min tanke, så orimligt, att det knappast kan för¬
klaras på annat sätt än såsom uttryck af en alltför tanklös ifver till
förmån för en god sak —• försvarsfrågans lösning. Det gifves väl
ingen bland oss, som icke har mången erfarenhet utaf, huruledes, när
TorsJngen flen 30 Maj, f. m.
17 N:o 44.
Riksdagen fattat ett beslut, som af ett eller annat skäl ieke konvenera! Angående nya
den eller den personen, den eller den gruppen af personer, detta be-iw"“^“' fö>'
sluts motiv rundt om utöfver landet uttydts illa. Jag skulle önska, att ,F t
de, som äro färdiga att så döma, hade genomlefva! våra intryck under
dessa sista 4 å 5 månader. Aldrig har hos mig — och jag tänker att
förhållandet är detsamma med många — det intrycket varit så lifligt
som nu, att alla, huru olika meningar uti den nu i hufvudsak afgjorda
frågan de hyst, dock uti ett — uti önskan att gagna landet — varit
fullkomligt ense. För den skull kan icke den ene hafva någonting
att förebrå den andre, kan icke den ene förhäfva sig öfver den andre,
såsom skulle han hafva handlat klokare än denne. Aldrig under 30
år har, såsom jag sagt, det intrycket hos mig varit lifligare än nu,
att hvar och en ledamot af den svenska representationen, som deltagit
i afgörandet af den stora fråga, hvaruti vi nyligen fattat det hufvud-
sakliga beslutet, i sitt handlingssätt uteslutande bestämts af intresse
för saken sjelf och utaf vilja att göra det bästa till landets väl.
Häruti instämde herr Pehrson i Törneryd.
Herr Lindgren i Islingby: Herr talman, mina herrar! Hvarken
om utskottets utlåtande eller om reservanternas förslag rörande den
af mig med flere väckta motion, i anledning af Kongl. Maj:ts fram¬
ställning om anslag för anordnande af ny mötesplats för Vestra an lan ds
regemente, skall jag nu närmare uttala mig. Men det är ett sak¬
förhållande, som jag i detta sammanhang önskade få till protokollet
antecknadt, nemligen det, att, vare sig Riksdagen bifaller utskottets
hemställan i förevarande punkt eller reservanternas förslag, en sådan
utredning, som af statsutskottet vid 1900 års riksdag ansågs önskvärd,
nog torde blifva lika behöflig.
Herr statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet anförde
nyss, att det skulle vara förenadt med fördel att förlägga mötes¬
platserna till närheten af städerna af det skäl, att städerna erbjöde
staten mark att kostnadsfritt för ändamålet disponera. Men om nu
så skulle förhålla sig, att staten redan egde eu mötesplats, hvilken
fullt motsvarade sitt ändamål — såsom fallet är med Salbohed —
anser jag för min del, att det bör vara förenadt med uppenbar fördel
att just denna af staten förut egda mötesplats arrangeras så, att den
blir lämplig att framgent användas för sitt ändamål. Och jag vid¬
håller derjemte fortfarande mitt påstående, att Salbohed med sitt för¬
delaktiga och friska läge vid en grusås och till stor del omgifvet af
barrskog såväl i sanitärt som i öfrig» afseenden mycket väl lämpar
sig som mötesplats äfven framdeles. Med den lokalkännedom, jag eger,
betvifla!- jag ock, att någon fördelaktigare mötesplats kan åstadkommas
inom länet. Allra minst kan den föreslagna mötesplatsen invid Vesterås
med dess lågländt» omgifning»!, som åtminstone vissa tider af året,
då högt vattenstånd i Mälaren förekommer, utgöra nästan ett träsk,
ur sanitär synpunkt jemföras med Salbohed.
Vidare har min och mina medmotionärers öfvertygelse, att Salbo¬
hed med en jemförelsevis mindre kostnad kunde kompletteras så, att
platsen mycket väl kunde motsvara sitt ändamål för repetitiousöfnin-
Andra Kammarens Prat. 1901. N:o 44. 2
N:o 44. 18
Torsdagen den 30 Maj, f. m.
Angående Bagarna, vunnit stöd af hvad chefen för generalstaben i statsverks-
byggnader /<Jrpropositionen, punkt 39, yttrar angående mötesplatser för dylika öf-
ningar, hvilket generalstabschefens yttrande finnes återgifvet under
(forts), förevarande punkt af utskottets utlåtande. Och i allt fall förefaller
det mig i högsta grad oegentligt att utbyta Salbohed som mötesplats
mot en, enligt mitt förmenande, i alla afseeuden sämre. Och tänker
man på kostnaden för att fullständigt etablera endera af ifrågavarande
platser för nu åsyftade ändamål, så torde det nog, såsom antydt, ställa
sig betydligt billigare beträffande Salbohed, der det redan finnes ett
betydligt antal nästan nybyggda byggnader, såsom förrådshus, sjukhus
och kaserner, hvilka sistnämnda nog med blott ringa kostnad kunna
apteras för vinterförläggning.
Herr talman, jag skall be att få yrka bifall till reservanternas
förslag.
Härmed var öfverläggningen i detta ämne slutad. Enligt de gjorda
yrkandena gaf herr talmannen propositioner dels på bifall till utskot¬
tets hemställan och dels på bifall till den vid förevarande punkt af
herr Lundeberg m. fl. afgifna, utskottets utlåtande vidfogade reservation;
och fann herr talmannen sistnämnda proposition vara besvarad med
öfvervägande ja. Votering blef emellertid begärd och företogs enligt
följande nu uppsatta och af kammaren godkända omröstningsproposition:
Den, som i fråga om punkt 40 i särskilda utskottets förevarande
utlåtande n:o 13 bifaller den vid denna punkt af herr Lundeberg m. fl.
afgifna, utskottets betänkande vidfogade reservation, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit hvad utskottet i punkten
hemstält.
Voteringen visade 94 ja, mot 47 nej; och hade-kammaren alltså
fattat beslut i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
Punkterna 41—48.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
§ 4.
o
A föredragningslistan fans härefter uppfördt särskilda utskottets
n:o 1 utlåtande, n:o 14, angående regleringen af utgifterna under
riksstatens femte hufvudtitel, omfattande auslagen till sjöförsvaret.
Punkterna 1—5.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
Torsdagen den 30 Maj, f. in.
19 N:o 44.
Efter föredragning vidare -dipunkten 6, afseende anslag till flottans
öfningar, yttrade
Herr Smith; Herr talman, mina herrar! Det torde vara eu hvar
bekant, att de öfningar, som bedrifvas vid flottan under de senare
decennierna, ha gått i en praktisk och fosterländsk rigtning, så att
sjövapnet utvecklats till något helt annat, än hvad den fordom varit,
att man rigtat blicken mera ifrån oceanfart till kustfart, mera sökt
öfva flottan till skydd af de egna skären än att med eskadrar besöka
främmande länder, vidt aflägsna. Jag tror äfven, att arméns öfningar
numera bedrifvas på en mera rationel grundval. Men, mina herrar,
enligt min uppfattning är det allra vigtigaste, att armén och flottan
samarbeta. Så vidt jag vet, har detta under de senare åren icke egt
rum i nämnvärd grad. Jag har derför förestält mig, att dessa öfningar
borde anordnas på det sätt, att en del af flottan såsom konvojflotta
skulle beordras att eskortera en landstigningsarmé på 4, 5 eller 6,000
man, hvilken skulle anses representera en anfallande fiendtlig trupp¬
styrka, att denna styrka skulle landstiga på svenska kusten vid ett
ställe, för vederbörande alldeles obekant, och att den svenska flottan
borde samverka med armén för att hindra landstigning, eller, om det
skulle lyckas den fiendtliga flottan att landsätta trupperna, slå dem
tillbaka med armén och flottan förenade. Jag tror, att detta blir det
framtidens problem, som kommer att föreläggas armén och flottan till
gemensam lösning.
Jag har icke velat begagna mig af interpellantens rätt för att
i dessa hänseenden framställa en förfrågan till de närvarande försvars-
ministrarne, men jag har velat, att mitt förslag måtte intagas i proto¬
kollet till den kraft och verkan, det hafva, kan och till det afseende,
Kougl. Maj it kan fästa dervid.
Vidare anfördes ej. Hvad utskottet hemstält bifölls.
Punkterna 7—20.
Biföllos jemväl.
Punkten 21. An9■
anslag till
I kongl. propositionen till 1900 års Riksdag angående statsverketsundervismngs-
tillstånd och behof hade Kongl. Maj:t föreslagit, att ordinarie anslaget °’
till undervisningsanstalter för sjöfart skulle höjas med bland annat
1,000 kronor till inspektören för rikets navigationsskolor och ett tredje
ålderstillägg af 500 kronor till hvardera af föreståndarne vid de skolor,
der maskinistafdelning funnes.
I sitt utlåtande n:o 6 yttrade statsutskottet i anledning af berörda
framställning, att det föreslagna tredje ålderstillägget för föreståndarne
vid de med maskinistafdelning försedda navigationsskolorna i Stockholm,
Göteborg, Malmö, och Hernösand, enligt utskottets åsigt, icke vore erfor¬
derligt, enär nämnda föreståndare, enligt hvad utskottet inhemtat, vid
sidan af föreståndarebefattningen utöfvade annan med aflöningsförmåner
N:o 44. 20
Torsdagen den 30 Maj, f. m.
fn9- förenad verksamhet, samt att utskottet icke heller kunnat finna den
unXro"*J»L-föreslaSna ökningen med 1,000 kronor i arfvodet till inspektören, hvilket
anstalter för arfvode utginge med 1,500 kronor, vara af omständigheterna med nöd-
sjafart, vändighet påkallad; och afstyrkte statsutskottet i anledning deraf hvad
(Forts.) Kongl. Maj:t i nämnda afseende föreslagit.
I enlighet med denna statsutskottets hemställan fattade äfven
Riksdagen sitt beslut.
Till innevarande års Riksdag hade någon framställning om för¬
nöjdt anslag till undervisningsanstalter för sjöfart icke blifvit af Kongl.
Maj:t gjord.
Deremot hade inom Andra Kammaren af herr J. A. Kinnman
väckts en motion, n:o 99, deri motionären hemstält, att Riksdagen ville
medgifva höjning af anslaget till navigationsskolorna på sätt förra
året i nådig proposition under femte hufvudtiteln föreslagits.
Utskottet hemstälde, att Riksdagen må — i anledning af herr
Kinnmans ofvanberörda motion — i riksstaten för år 1902 höja anslaget
till undervisningsanstalter för sjöfart från 100,300 kronor, till 100,800
kronor eller med 500 kronor.
Vid punkten var fogad reservation af herrar Versson i Stallerliult
och Ericsson i Ofvanmyra, hvilka ansett, att herr Kinnmans motion
bort i dess helhet afstyrkas.
Efter föredragning af punkten anförde
Herr Persson i Stallerhult: Herr talman! Mot denna utskottets
hemställan bär jag reserverat mig utan att närmare ange skälen för
min reservation. Jag skall derför nu be att få yttra några ord.
Vid fjorårets riksdag förelåg eu kongl. proposition af alldeles ena¬
handa innehåll som den motion, hvilken nu föreligger till Riksdagens
pröfning. Den innehöll, att hvar och eu af föreståudarne för navigations¬
skolorna skulle erhålla ett ytterligare ålderstillägg af 500 kronor och
att inspektören för navigationsskolorna i riket skulle få ett lönetillägg
af 1,000 kronor. Statsutskottet afstyrkte denna Kongl. Maj:t proposi¬
tion i dess helhet, och då frågan förekom i Första Kammaren, yttrades
icke ett enda ord mot utskottets afstyrkande utlåtande. Här i kam¬
maren uppstod en stunds debatt, dervid, bland andra, äfven motionären
i. år yrkade bifall till Kongl. Maj:ts proposition, men det oaktadt bi¬
fölls utskottets förslag utan votering. Nu har utskottet på de skäl,
motionären förebragt, tillstyrkt ett lönetillägg af 500 kronor för in¬
spektören för dessa skolor. Jag för min del har icke kunnat vara
med härom, då jag anser, att de skäl, motionären förebragt, icke äro
sådana, att derpå kan grundas en dylik tillstyrkan. De skäl, motio¬
nären anfört och som ligga till grund för tillstyrkandet, bestå deri,
att vid fjorårets riksdag de uppgifter angående lönens belopp, som då
lemnades, icke varit fullt exakta, i det de inkomster, ifrågavarande
inspektör åtnjuter från annat håll, skulle hafva tilltagits alltför höga.
Men jag ber att få upplysa, att de siffror, som motionären i år upp-
gifvit angående inspektörens löneinkomster ifrån annan stat, äro de¬
samma, som i fjor förelåg här i kammaren. Herr statsrådet och chefen
21 N:o 44.
Torsdagen den 30 Maj, f. m.
för sjöförsvarsdepartemernet uppgaf dem till 3,530 kronor, och kam- Ann-
maren var då i tillfälle att pröfva rigtigheten af detta belopp. Visser-^derlisnin
ligen gjordes af någon ledamot i statsutskottet gällande ett något“anstalter"^
högre belopp, men då statsrådet uppgaf den summa, som motionären i sjöfart.
år angifvit, så var man ju, som sagdt, redan i fjor i tillfälle att se, (Forts.)
huruvida summan var rigtig eller icke, och då dess storlek i fjor gälde
som grund för afslag, bör förhållandet vara detsamma äfven nu.
Sedan har motionären anfört ett annat skäl för eu löneförhöjning,
nemligen att reglementet för navigationsskolorna ändrats sedan i fjor.
— Ja, det är nog så, men denna reglementsförändring kan icke, så
vidt jag kan finna, välla inspektören någon som helst utgift. Visser¬
ligen får han kanske derigenom något mera arbete och måste före¬
taga något mera resor än enligt det gamla reglementet, men på dessa
resor gör han alls icke några förluster. I fjor t. ex. hade han, enligt
hvad som uppgifvits, en inkomst på sina resor af 900 kronor, och man
kan derför taga för gifvet, att han snarare kommer att förtjena pen¬
ningar än göra förlust på denna förändring, som ålägger honom
skyldigheten att företaga flere resor. Jag tror mig derför ha goda
skäl att yrka afslag å motionärens förslag och för min uppfattning,
att denne inspektör är fullt ut betald för det åliggande, han i denna
egenskap har.
Jag ber i detta sammanhang få erinra derom, att, genom det
beslut, vi i år fattat, denne tjensteman sedan fått en lönetillökning.
Om man upptager hans fasta lön ifrån annat håll till det nyss angifna
beloppet af 3,530 kronor, har han genom dyrtidstillägget fått en till¬
ökning derå af 353 kronor. Sedan har han ett inspektörsarfvode af
1,500 kronor, och 10 % derå gör 150 kronor. Således har han redan
i år fått eu löneförhöjning af 503 kronor, äfven om man afslår ut¬
skottets förslag, och hans inkomster uppgå till närmare 6,000 kronor.
Det är väl dock en ganska rundlig inkomst, och någon gräns måste
ju sättas för ersättningen för de tjenstår, den ene eller den andre gör
staten. Denna gräns tror jag är väl uppdragen i detta fall, då in¬
spektören, förutom eu inkomst från annat håll af 3,530 kronor, har
ett arfvode af 1,500 kronor, hvartill nu också kommer dyrtidstillägget.
På dessa hufvudtitlar, som nu snart äro genomgångna, finnas för¬
öfrigt upptagna några tjenstebefattningar, med hvilka det kan vara
af ett visst intresse att jemföra den nu ifrågavarande. På fjerde
hufvudtiteln ha vi sålunda uppfört anslag till 74 inskrifningsområdes-
befälhafvare med aflöningar till belopp af 1,200 kronor för hvar, och
man har ändå beräknat deras arbete till 300 dagar per år. När dessa
områdesbefälhafvare anses vara godtgjorda med 1,200 kronor för detta
deras arbete, måtte väl denne inspektör, som vid sidan af denna sin
befattning kan ha eu ordinarie statstjensfc, vara skäligen betald med
1,500 kronor, dä lian således har 300 kronor mera än hvar och en af
dessa områdesbefälhafvare. På femte hufvudtiteln ha vi likaledes upp¬
fört anslag till 6 inskrifningsområdesbefälhafvare med ett till 1,200
kronor beräknadt arfvode för hvar, och då dessa få nöja sig med denna
ersättning, synes mig icke vara något skäl att för denne inspektör,
som har 300 kronor mera i arfvode förutom dyrtidstillägg, öka lönen,
i synnerhet när hans uppdrag är mycket mindre magtpaliggande.
tf;o 44. 22
Torsdagen den 30 Maj, f. m.
Ang. För öfrig! är att märka, att om man vill jemföra denne inspektör
undervfsJnL-mei §auska maI1ga andra inspektörer på stat' i vårt land, skall man
anstalter för finna, att lian icke bär så mycket att göra som dessa. Det finnes
sjöfart, endast 10 navigationsskolor i vårt land med ett sammanlagdt lärjunge-
(Forts.) antal enligt sista redogörelsen af omkring 400. Således, för besväret
att inspektera 10 skolor med sammanlagdt omkring 400 elever har
lian ett arfvode af 1,500 kronor och dertill en ordinarie tjenst på stat;
—■ det synes mig vara tillräckligt.
Jag vet, att mitt yrkande icke har något att betyda, men jag
har i alla fall icke kunnat annat än reservera mig mot utskottets hem¬
ställan, och på de skäl, jag nu anfört, ber jag att få yrka afslag å
motionärens framställning. Mitt yrkande skulle då bli: »att Riks¬
dagen, med afslag å såväl den i ämnet väckta motionen som utskottets
hemställan, må i riksstaten för år 1902 upptaga ordinarie anslaget till
undervisningsanstalter för sjöfart till oförändrad! belopp eller 100,300
kronor». Herr talman! jag ber att få yrka bifall till det af mig nu
framstälda yrkande.
Häruti instämde herrar Ericsson i Ofvanmyra och Ericsson i
Ahlberga.
Herr Wallenberg: Herr talman! Det är ett mycket grannlaga
uppdrag, som är lagdt i händerna på inspektören för navigations¬
skolorna i riket. Och den nuvarande innehafvaren af befattningen
har förstått att fullgöra detta uppdrag på ett sådant sätt, att man vid
utarbetandet af det nya reglementet för navigationsskolorna tagit sär¬
skild hänsyn till denna omständighet. Det är derför, synes mig, orim¬
ligt att tala om, att man skulle göra en afprutning på en begärd löne¬
förhöjning, af hvilken han gjort sig i hög grad förtjent. Det ökade
arbete, som inspektören för navigationsskolorna i riket fått sig ålagdt,
består deri, att i motsats till hvad förut var fallet, då examina vid
navigationsskolorna försiggingo vid ungefär samma tid och förrättades
af officerare och andra, som af marinförvaltningen dertill utsågos,
dessa examina numera, enligt det nya reglementet för navigations¬
skolorna, äro på det sättet anordnade, att det är inspektören för
navigationsskolorna i riket, som förrättar desamma. Detta gör, att
hans tid blir utomordentligt strängt upptagen, så att han under hela
våren och en del af sommaren måste skynda från den ena navigations¬
skolan till den andra.
Men särskildt med hänsyn till det sätt, hvarpå den nuvarande
inspektören utfört detta sitt värf, är det, som det från handelssjöfartens
synpunkt måste kännas tungt, om Riksdagen skulle afslå en så ringa
ökning i hans löneförmåner, som här ifrågasatts.
Jag anhåller derför, herr talman, på den grund, att baudels-
sjöfartens målsmän insett nyttan af d.et arbete, som af den nuvarande
inspektören utförts, att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr Smith instämde häruti.
Herr Andersson i Vestra Nöbbelöf: Herr talman! Äfven jag skall
be att få instämma i utskottets hemställan.
Torsdagen den 30 Maj, f. m.
23 N:o 44.
Det är nog sant, att den aflöning, som den nuvarande inspektören Anu-
åtnjuter, icke är så liten. Men han blir snart pensionsmessig och a'isla? u,!
kommer således icke att framdeles uppbära lön. Hans inkomster b 1 ifvaM"n^^"för
sålunda i väsentlig mån minskade. Han erhåller då i pension 2,240 sjöfart.
kronor, hvadan alltså med den förhöjning, utskottet här föreslagit, hans (Forts.)
inkomster komma att uppgå till 4,240 kronor. Och det kan icke
sägas vara orimligt tilltaget för en person i den ställning, som in¬
spektören innehar. Ty hans befattning är ju i alla fall synnerligen
vigtig, då så stora fordringar ställas på handelsflottans män.
Jag skall derför, herr talman, be att få yrka bifall till utskottets
förslag.
Herr Persson i Stallerhult: Herr talman! Jag käuner icke, huru¬
vida den nuvarande inspektören är pensionsmessig och kommer att
afgå nästa år. Men i hvilket fall som helst, så, om han afgår ifrån
sin tjenst på stat och får 2,240 kronor i pensiou, är det väl ändå
vackert för eu pensionerad tjensteman att, pensionen inberäknad, er¬
hålla en inkomst af omkring 4,000 kronor. Jag kan icke se annat,
än att det är förträffligt, om en utsliten statstjenare kan sköta eu
statstjenst och få så bra betaldt.
Att herr Hans Andersson i Nöbbelöf nu uppträder och yrkar bi¬
fall till utskottets förslag, förundrar mig för öfrigt mycket, ty när
man läser fjorårets protokoll, finner man, att han var en af de allra
ifrigaste att motsätta sig ett yrkande, sådant som det af motionären
nu framstälda.
Herr Andersson i Vestra Nöbbelöf: Jag ber att mot den siste
talaren få anmärka, att det är stor skilnad mellan den framställning,
som förra året gjordes, och det förslag, som af motionären i år fram-
burits.
Herr Wallenberg: Herr talman! Jag vill icke lemna oemotsagd!
det yttrande, som herr Carl Persson fälde, angående den nuvarande
inspektörens förmåga. Den är fullödig och hans intresse för sitt arbete
utomordentligt stort.
Herr von Sch bele: Herr talman! Då jag har äran att vara ord¬
förande i styrelsen för en af rikets navigationsskolor, ligger det jemväl
mig om hjertat, att inspektörsbefattningen vid dessa skolor måtte upp¬
rätthållas på bästa möjliga sätt och derför så väl som möjligt aflönas.
Detta är så mycket mer af nöden, som någon särskild tillsyningsman
på platsen för dem icke finnes. Visserligen heter det i § 4 af det
för navigationsskolorna i riket gällande reglemente, att »den närmare
tillsynen utöfvas af eu direktion, som skall bestå af minst 4 och högst
8 ledamöter»; men då styrelsen icke har sig ålagdt att inom sig utse
någon viss ledamot härför, tror jag denna tillsyn i de allra flesta fall
hvila på inspektören allena. Det ligger för den skull eu utomordent¬
ligt stor vigt uppå, att inspektören sköter sin uppgift på ett noggrant
sätt. Dertill fordras icke blott och bart insigter, utan äfven en syn¬
nerlig månhet om sjelfva saken.
JJ:o 44. 24
Torsdagen den 30 Maj, f. in.
På grund af livad jag sålunda haft äran anföra, ber jag att äfven
från mitt håll få yrka bifall till hvad utskottet härutinnan föreslagit.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats afslutad samt herr tal¬
mannen framstäf propositioner å de derunder gjorda yrkandena, biföll
kammaren utskottets hemställan.
§ 5.
Föredrogs ett från Första Kammaren ankommet protokollsutdrag,
n:o 207, med delgifning af nämnda kammares beslut öfver dess till¬
fälliga utskotts utlåtande n:o 4, angående föreslagen utredning rörande
af kronan anslagna ecklesiastika hemman, lägenheter och boställsskogar.
Dervid anförde
Herr Zetterstraud: Herr talman! Jag tager mig friheten att
hemställa till Andra Kammaren att biträda Första Kammarens i ämnet
fattade beslut.
Vidare anfördes ej. Kammaren beslöt biträda Första Kammarens
i ärendet fattade beslut.
§ 6.
Justerad es protokollsutdrag.
§ 7.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr S. M. Olsson i Sörnäs under 6 dagar fr. o. in. den 31 dennes,
» P. Norberg » 8 » » »1 nästk. juni,
» C. H. Björck » 6 » » » 1 »
och herr G. F. Th. Nord¬
ström i Stockholm » 2 » » » 2 »
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 1,3 9 e. in.
In fidern
E. Nålborst Böös.
Stockholm, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B., 1901.