RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1901 Andra Kammaren. N:o 37.
Onsdagen den 15 maj.
Kl. 7 e. m.
, Fortsattes det på förmiddagen började sammanträdet, och leddes
dervid till en början kammarens förhandlingar af herr vice talmannen.
§ 1.
Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelse, n:o 8o, till Konungen, i anledning af Kongl. Mai:ts proposi¬
tion i anledning af en underdånig ansökning om koncession å‘anläo-g-
mng åt jernväg från Kiruna station vid statsbanan mellan Gellivare
och nksgränsen till Svappavaara i Norrbottens län.
§ 2.
Herr vice talmannen anmälde till fortsatt handläggning särskilda
utskottet n:o 1 utlåtande, n:o 11, i anledning af Kongl. Mai:ts proposi¬
tioner n:o 2 angående ny härordning, n:o 3 med förslag till ny värn-
pligtslag, n:o 3 a med förslag till lag om ändrad lydelse af 2 och 62
§§ strafflagen för krigsmagten den 7 oktober 1881, och n:o 34 angå¬
ende en särskild ti läggsbevillning för år 1901, äfvensom i anledning
åt de inom Riksdagens båda kamrar väckta motioner i dithörande
ämnen.
Och lemnade herr vice talmannen vid fortsatt behandling af S 27
i utskottets förslag till värnpligtslag, enligt förut skedd anteckning,
ordet. till
Herr Ericsson i Ofvanmyra, som anförde: Herr vice talman!
J^g g!ck till det förberedande arbete, hvars resultat föreligger i det
nu föredragna betänkandet, var det med den uppfattningen, att en
reform af vår nuvarande härorganisation hade åtskilliga skäl för si<r.
1 den principdebatt, som egde rum inom utskottet vid början af dess
arbete, _ tillkännagaf jag också, att jag kunde vara med om en ut¬
sträckning af de värnpligtiges öfningstid; men till följd af våra
begränsade tillgångar var jag öfvertygad om att en utsträckning i
den omfattning, som afses i det kongl. förslaget, icke var möjlig för
landet att bära. Jag trodde således, att man skulle försöka att med
mindre uppoffringar nå det eftersträfvade målet. Jag förestälde mig, att
detta skulle vinnas dels genom att de värnpligtige erhölle en ända-
Andra Kammarens Prat. 1901. N:o 37. i
Angående
ny häror d-
ning m. m .
N:o 37.
2
Onsdagen den 15 Maj, e. m.
Angående
ny härord¬
ning in. in.
(Forts.)
målsenligarc öfning, dels att man genom någon kurs skulle kunna
meddela kunskap i t. ex. gymnastik och dylikt i våra skolor, hvilket
skulle kunna underlätta öfningarna på exercisplatserna, dels,, och icke
minst, att man genom större uppmuntran och bättre organisation af
skytterörelsen uppnådde ett bättre resultat än för närvarande. Då
jag emellertid inom utskottet icke fick något afsevärdt understöd för
denna min uppfattning och större delen af mina medreservanter
genast angaf såsom sin åsigt, att man borde gå in på en utsträckning
af värnpligtstiden till 8 månader, måste jag, för att vinna någon
enighet, afstå från min önskan och förena mig med dessa. Från
Första Kammarens sida möttes vi emellertid af det bestämda uttalan¬
det, att icke eu enda dags afprutning på de 365 dagarne kunde komma
i fråga, och dessutom gingo åtskilliga af Andra Kammarens ledamöter
så långt, att de yrkade på 10 månaders öfningstid. Under sådana
förhållanden, och då vi, som höllo på 8 månaders-förslaget, uppstälde
åtskilliga kraf på reformer i sammanhang med denna utsträckning af
öfningstiden, men icke kunde vinna någon tillslutning eller tillmötes¬
gående från andra håll, måste vi samla oss kring det skrifvelseförslag,
som nu föreligger i vår reservation. Hade vi således fått hjelp åt¬
minstone af de 3 reservanter, som nu upptagit vårt. första förslag,
skulle vi haft större utsigt att genomdrifva vår mening och uppnå
ett något bättre resultat, synnerligast som man äfven från deras håll
nu får°höra, att de äro för reformerna. Jag beklagar således på det
djupaste, att utskottets ledamöter från Andra Kammaren, icke från
början kunde vara enigare, och jag förstår icke denna splittring, då
man nu ser, huru dessa 3 reservanter ändrat ståndpunkt, låt vara i
sista timmen, om jag så må säga, ty för mig var deras åsigt, sådan
den nu är framlagd i deras reservation, icke bekant, förrän jag fick
läsa den i tryck.
De reformer, vi fordra såsom vilkor för lösandet af härordmngs-
frågan, äro i sjelfva verket icke några köpevilkor, såsom vi fått höra
under den föregående diskussionen, utan jag för min del anser, att
hvad vi begärt endast borde vara moment i härorganisationen.
Skattefrågan utgör ovilkorligen ett moment här vid lag, som oskilj¬
aktigt sammanhänger med sjelfva hufvudfrågan. Detsamma är också;
förhållandet med krigslagstiftningen.
Vi hörde här i förmiddags en framstående ledamot af kammaren
bestämdt förklara, att här föres ett ärligt språk. Ja, jag skulle intet
hellre önska, än att hans åsigt i det afseendet vore rigtig. Men hade
man verkligen fört ett rent språk från början, skulle nog försvars¬
frågan hafva befunnit sig i ett annat och bättre läge, än. den för när¬
varande har, och jag tror, att det hade varit lyckligt icke allenast
för Andra Kammaren, utan äfven för landet i sin helhet, om man
kunnat så förbereda frågan, att större enighet vunnits; då hade man
sluppit det envig, som nu försiggår i Andra Kammaren, hvilket säker¬
ligen icke bådar godt, ty hvilken utgång frågan än. må få, är jag
säker om att resultatet kommer att upptagas med oro i landet. För¬
slaget är i många afseenden af så genomgripande betydelse, att om
det nu i en hast genomdrifves med endast några rösters öfvervigt,.
3
N:o 37.
Onsdagen den 15 Maj, e. m.
kan det icke med förtroende emottagas i landet och kominer säker¬
ligen att på många håll anses som ett hafsverk.
Med afseende på den ekonomiska frågan har man från åtskilliga
håll uttalat sig med en säkerhet, som är förvånande. Inom utskottet
utgjorde den frågan en längre tid ett hufvudmoment vid öfverlägg-
ningarna. Man var ense derom, att. en utredning borde åstadkommas.
Man ansåg, att det utkast finansministern framlagt var allt för ytligt,
och att man således borde gå grundligare till väga. Då emellertid
utskottet tillsatt en särskild afdelning för att uteslutande egna frågan
sin uppmärksamhet, kom man till sådana resultat, att man icke ansåg
sig kunna framlägga dem för Riksdagen. De voro allt annat än för-
troendeingifvande för. frågans lösning, och man ansåg det vara för¬
delaktigare att gifva sig in på och följa finansministerns utkast. Jag
har likväl under diskussionen lagt märke till att dessa förespeglingar
om vårt lands bärkraft hufvudsakligast understödts af våra embets-
och tjensteman inom kammaren; och jag undrar icke på att dessa se
frågan i en ljusare dager, än hvad vi, som äro från landsbygden, och
särskildt de af oss, som föra de mindre bemedlades talan, g*öra. Det
är icke farligt att stå här och plädera för att man orkar bära större
utgifter,. då man endast behof ver gå till Riksdagen och säga: nu
hafva vi större utgifter; nu är det dyrare tider; nu vilja vi hafva
dyrtidstillägg; varen så goda och gifven oss det. Jag säger, att då
man är i ett så lyckligt predikament, är det icke farligt att stå och
säga inför Riksdagen, att man orkar bära de nya bördorna. Men
hvad tro herrarne, att folket bland de bredare lagren kommer att
säga? De få. nog också på sitt sätt ett dyrtidstillägg. De få i första
hand offra tid, en tid, som annars tages i anspråk för att dels för¬
sörja sig sjelfva, dels försörja fattiga föräldrar och kanske äfven
syskon, som. skola uppfostras, och dertill komma, de ökade skatterna.
Jag är förvissad om att der ställer sig frågan helt annorlunda än för
dem, som här tala för att det icke är någon fara för att vi icke
skola kunna bära bördorna.
Hans excellens herr statsministern önskade på förmiddagen, att
Andra Kammaren skulle handla och icke skrifva. Jag hade°önskat,
att äfven regeringen handlat. Jag håller före, att det varit långt
bättre, om härordningsförslaget åtföljts af reformförslag, särskildt i
skatte- och krigslagstiftningen, än förslag om tillsättande å ordinarie
stat af kavalleri- och tränginspektörsbefattningarne m. m. dylikt.
Jag tror fast och visst, att, om icke försvarsfrågan löses vid denna
riksdag, detta icke så mycket beror på Andra Kammaren som på
regeringen, emedan regeringen ej fattat sin uppgift såsom den bort.
Nu säger man visserligen, att Riksdagen kommer att aflåta skrif¬
velse till Kongl. Maj:t med begäran om framläggande af vissa reform¬
förslag. Ja, det är troligt, att så kommer att ske, men då man hört
så många invändningar göras mot dessa reformer — jag har i det
afseendet åtskilliga anteckningar från utskottet — så må det ursäktas,
om man icke sätter så stor lit till dessa skrifvelseförslag. För min
del hade jag önskat, att äfven åtskilliga andra reformförslag än de af
utskottet berörda skulle i ett blifvande skrifvelseförslag inryckas.
Jag har också i särskilda, betänkandet bifogade reservationer omnämnt
Angående
ny härord¬
ning m. m.
(Forts.)
N:o 37. 4 Onsdagen den 15 Maj, e. m.
Angående några förslag. Men då jag insett, att man icke kunnat sammanbinda
ny härord- för måSga frågor med frågan om försvarets ombildning, har jag
nxng m. m. nöjt mig med v;SSa. jag hoppas i alla fall, att vårt svenska folk och
(Forts.) särgkildt dess representanter skola inse, att man icke kan fa någon
större nytta af en härorganisation med mindre än man äfven be-
bjertar dessa reformfrågor.
Då, såsom sagdt, jag och mina liktänkande kamrater inom
utskottet icke lyckats vinna tillmötesgående i här omnämnda afseen¬
de^ ha vi tvungits att ställa oss på det skrifvelseförslag, som inne¬
fattas i den af herr Andersson i Nöbbelöf m. fl. afgifna reservation,
till hvilken jag tager mig friheten yrka bifall.
Herr Magnusson: Herr vice talman! Då vi nu snart i tre
dagar debatterat denna för vårt fosterland så vigtiga försvarsfråga,
anser jag, att under denna tid sagts så mycket, att det icke gerna
kan komina fram någonting nytt. Det, som kommer att sägas, blifver
nog endast ett upprepande af hvad som förut sagts. Något sådant
anser jag icke vara behöflig!. Jag vill derför endast till protokollet
låta anteckna, att jag kommer att lemna min röst till den af herr
Andersson i Nöbbelöf m. fl. afgifna, vid betänkandet fogade reserva¬
tionen. Detta gör jag af egen öfvertygelse, utan ringaste påtryckning
hvarken från mina 'kommittenter eller från någon ledamot i kammaren.
Herr Hammarström: Jag hade icke tänkt begära ordet i denna
fråca, enär jag på måndagen instämde i ett yttrande och yrkande,
som gjordes af en annan talare, nemligen herr von Friesen. Men jag
har sedan dess från min hemstad Köping fått mig tillsänd en resolu¬
tion, som fattats i söndags afton vid ett derstädes hållet möte, med
uttrycklig anhållan, att jag måtte offentliggöra den. Jag anser mig
derför icke ha rätt att undertrycka den. Visserligen kan det vara
vanskligt att frambära den, eftersom kammarens af mig högt värde¬
rade vice talman på förmiddagen sökte göra gällande, att man icke
borde fästa sig vid dylika uttalanden. Jag vill icke tvista med
honom om den saken, men jag håller dock före, att det är sant
hvad en ledamot af Första Kammaren för några år sedan sagt på tal
härom, nemligen att folkmening och opinion är något, som man all¬
tid måste räkna med.
Den resolution jag erhållit har följande lydelse. »Mötet staller
sig icke afvisande till planen att genom den allmänna värnpligten
skapa ett starkt fosterlandsförsvar; men då nu vid Riksdagen före¬
liggande härordningsförslag, utom att det mötts af många på fack¬
kunskap grundade anmärkningar, synes bli allt för ekonomiskt betun¬
gande för landet; då framför allt den stora värnpligtshärens obestridligt
berättigade kraf på krigslagarnes humanisering icke blifvit beaktade;
då icke heller den vigtiga frågan om skattebördornas fördelning på
olika samhällsklasser efter deras_ekonomiska bärkraft blifvit afgjord;
samt då slutligen nationens vigtigaste politiska fråga, rösträttsfrågan,
som måste stå i ett naturligt samband med värnpligtsskyldigheten för
den rösträttslösa arbetareklassen, helt åsidosatts af landets regering
vid dess planer att med de besuttnes fåtalsmagt pålägga det orepre-
5
N:o 37.
Onsdagen den 15 Maj, e. m.
senterade flertalet dessa nya, tunga bördor, så uppfordrar mötet i
rättvisans och billighetens namn sin stads riksdagsman att under nu¬
varande omständigheter rösta för afslag å Kongl. Maj:ts förslag till
ny härordning.»
Derjemte har jag från en annan stad inom mitt kommittent-
område, nemligen Enköping, fått ett telegram, som också är en motreso-
lution. Men då detta till sitt yrkande går i samma rigtning som den
resolution jag uppläst, skall jag icke besvära kammaren med att äfven
uppläsa det. Men jag ber att på det kraftigaste få understryka hvad
min ärade kamrat och vän, herr Persson i Stallerhult, på förmiddagen
yttrade angående frågans finansiella sida. Det är min liflig» öfver¬
tygelse, att det icke är nog att antaga, att svenska folket har för¬
måga att bära de bördor, man nu vill pålägga det; man måste äfven
se till, att de blifva rättvist fördelade på dem, som skola bära bör¬
dorna.
Och då det icke finnes någon bestämd finansplan framlagd och
ännu mindre beslut i den vägen fattats, anser jag, att ensamt detta,
bortsedt från öfriga skäl, såsom det politiska streckets sänkning,
reformerandet af krigslagstiftningen m. m., är ett vigtigt och tungt
vägande skäl för frågans uppskjutande, till dess man får sakerna
ordnade på ett nöjaktigt sätt. I den enskilda verksamheten och i det
enskilda lifvet i öfrigt brukar man ju gå till väga på det sättet, att
man gör klart för sig, hvarifrån pengarna skola tagas, innan man
beslutar sig för en utgift; och sedan söker man sköta saken så, att
den kan klareras efter beräkning.
Jag skall nu icke upptaga kammarens tid vidare; och då jag
förut instämt uti herr von Friesens yrkande, har jag, herr vice tal¬
man, icke något yrkande att nu göra.
Friherre Barnekow: Herr talman! Mina herrar! Vi, som
något längre varit med i Riksdagen, hafva också många gånger varit
med om försvarsfrågans behandling. Om jag går tillbaka och ser på
denna frågas föregående behandling, skall jag finna, att hvarje gång,
ett utarbetadt förslag blifvit framlagdt för Riksdagen, detsamma icke
vunnit Riksdagens bifall. 1875 års förslag föll. Sedan utarbetades
1877 års förslag på grundvalen af den indelta arméns bibehållande.
Äfven detta förslag föll. De, som arbetade mest mot detta förslag,
var det då för tiden mägtiga landtmannapartiet. Detta parti måste i
anledning häraf sjelft framkomma med ett förslag. Detta framlades
vid 1878 års riksdag och var grundadt på värfvad stam och bevä¬
ring med 90 dagars öfning. Äfven detta förslag föll. Då tillsattes
tre komitéer, en skatteregleringskomité, en för arméns och cn för
flottans omorganisation. Dessa komitéer ^arbetade i två år och sedan
framlades deras förslag för Riksdagen. Äfven detta förslag föll. Den
enda verkliga förbättring, som vidtagits i afseende å vårt försvars-
väsen, är den, som skedde vid 1892 års urtima riksdag. Men,
mina herrar, säga hvad man vill, så var icke detta förslag något fullt
utarbetadt sådant, utan afsåg endast partiella förbättringar. Om jag
ser tillbaka på Riksdagens ställning till denna fråga, hurudan har
den sålunda varit? Jo, sådan, att Riksdagen bestämdt afslagit alla
Angående
ny härord¬
ning m. m.
(Forts.)
N:o 37.
6
Angående
ny härord¬
ning m. in.
(Forts.)
Onsdagen den 15 Maj, e. m.
fullt utarbetade förslag och endast velat gå in på förbättringar
på den partiella vägen. Hvarför? Jo, derför att Riksdagen haft
klart för sig, att vårt folk haft en bestämd motvilja mot ökad värn-
pligt. Denna motvilja har nog många anledningar, men en tror
jag ligger i det gamla indelningsverket, ty det har, äfven sedan
det öfverlefvat sig sjelft, lärt vårt folk den uppfattningen, att, när jag
betalar en annan för att försvara fosterlandet, jag sjelf är fri. Vidare
tror jag, att 80 års fred i det hänseendet inverkat mycket förslappande
på vår nation. Här har uttalats, att Danmark fick sin värnpligtslag först
efter ett olyckligt krig, och att förhållandet varit likadant med Tysk¬
land och Frankrike. Ja, mina herrar, det är nog en allmänt mensk¬
lig erfarenhet, att, när man har det godt som det är, man vill slå sig
till ro, och det är nog icke så lätt att rycka upp sig. Vidare har
nog inverkat föreställningen om den demoralisation, som åtföljer in-
qvarteringen i kasernerna. Ja, detta är nog sant, när det gäller en
värfvad armé, men det är icke så farligt för eu värnpligtsarmé.
Emellertid är föreställningen djupt inrotad hos folket, och det är nog
icke så lätt att taga bort den.
Jag sade, att vårt folk hade en bestämd motvilja mot värnplig-
tens ökning, och då så är förhållandet, måste man taga hänsyn till
densamma och räkna med hvad folket tänker i detta hänseende. Ty,
mina herrar, det är dock den stora massan af folket, som kommer
att drabbas af de största uppoffringarne, ty den får uppoffra hvad
den eljest skulle förtjena, hvaremot de förmögna icke behöfva göra
några särskilda uppoffringar. Jag vill i detta sammanhang påpeka en
sak, som utgjort föremål för min förundran. I forna tider kunde en
del af svenska folket bära försvarsbördan på sina skuldror, i det att
nemligen allenast en del af folket drabbades af indelningsverkets
bördor, likasom samma del också fick bära grundskatterna. De uppgingo
till 10 millioner kronor, och de buros, som sagdt, endast af en del
af folket. Jag har varit eu af de ifrigaste inom Riksdagen att få
bort dessa grundskatter, derför att jag ansåg dem vara orättvisa, men
jag vill icke, att denna orättvisa skall öfverflyttas på andra personer.
Jag vill derför, att den nya skattebördan skall fördelas efter förmö¬
genheten. Vilja icke de, som hafva någon förmögenhet, göra några
uppoffringar, som verkligen kännas, huru skola de då kunna fordra
sådana af dem, som icke hafva någon förmögenhet? Derför är det
min önskan, att en särskild krigsskatt må uttagas, så stor, att de för¬
mögna verkligen må känna hvad det vill säga att i ekonomiskt af¬
seende försvara sitt fosterland. Detta har jag icke funnit i det nu
framlagda förslaget, och derb tror jag ligger ett fel.
Jag sade, att Riksdagen städse velat gå de partiella reformernas
väg. Detta oaktadt har regeringen aldrig, när den framlagt sina för¬
slag, gått denna Riksdagens önskan till mötes, utan alltid kommit
med fullt utarbetade förslag till omorganisation af försvarsväsendet i
dess helhet, och så är äfven fallet med det nu framlagda förslaget.
Och, mina herrar, när detta förslag blef kändt, var tanken inom en
stor del af nationen den, att det var ett allt för stort steg, som
tagits genom att på en gång utsträcka öfningstiden från 90 till 865
dagar. Jag vill nu icke tala om de demonstrationer, som herr vice
7
N:o 37.
Onsdagen den 15 Maj, e. m.
talmannen i dag berörde, och om dessa personer, som i lugn och
fred sitta vid sitt skrifbord och utfärda ukaser, som sedan blifva
trosartiklar vid folkmötena. Jag tror, att dessa personer ådraga sig
ett stort ansvar. Men det finnes många andra personer, som på skilda
ställen i landet i stillhet sköta sitt kall, och de hafva med bäfvan
sett de stora summor, som här skulle offras för försvaret.
Hvad skall man nu emellertid göra? Vi hafva erbjudits ett för¬
slag med 8 månaders öfningstid. För min del skulle jag icke hafva
något emot det, och jag hade hoppats, att det inom Första Kammaren
skulle vinna mera sympatier. Men Första Kammaren var obevekligen
för Kongl. Maj:ts förslag, och hoppet, att inom Andra Kammaren
skulle kunna uppnås någon större enighet, har icke heller blifvit
uppfyldt, utan splittringen är äfven här mycket stor. Jag sade nyss.
att jag skulle hafva kunnat antaga ett förslag med 8 månaders öfnings¬
tid, särskilt om dervid hade fogats en skrifvelse till Kongl. Maj:t,
att Kongl. Maj:t sedan skulle framkomma med förslag i afseende på
specialvapnens ordnande. Något sådant förslag föreligger icke nu,
utan nu hafva vi endast reservanternas förslag om en öfningstid af 8
månader. Men hvad skulle följden blifva, om Andra Kammaren
antager denna reservation. Följden blir den, att en sammanjemkning
måste ske med Första Kammarens beslut. Vi hafva från regeringens
sida i dag hört uttalas, att den är beredd att ingå på denna samman¬
jemkning, om den i öfrigt är antaglig. Således, innan vi fatta vårt
beslut, böra vi göra oss reda för hvari denna sammanjemkning kan
komma att bestå. Ja, den kan bestå deri, att vi få 10 månaders
öfningstid. De, som äro beredda att antaga ett sammanjemknings-
förslag med 10 månaders öfningstid, de må således nu rösta för 8
månader. Det finnes också ett annat sätt att sammanjemka besluten,
och det är att taga 8 månaders öfningstid för infanteriet och 12
månader för specialvapnen, men då, mina herrar, äro vi inne på
systemet med olika öfning för de värnpligtige, och hittills åtminstone
har det varit en trosartikel inom svenska Riksdagen, att alla värn-
pligtige skola hafva liTca öfning. För min del tror jag likväl, att
skola vi kunna ingå på värnpligtssystemet, det är nödvändigt, att de
värnpligtige få olika öfning. Huru skall emellertid detta kunna ske?
Jag har hört sägas, att man skulle vilja gifva högre aflöning åt dem,
som skulle få den längre öfningstiden. Ja, det är ju sant, för pen¬
ningar kan man få allt, och om man vill gifva dem 1 krona om
dagen och således 365 kronor om året förutom mat och kläder, tror
jag nog, att man kunde få folk. Fullt säker derpå kan man emeller¬
tid icke vara, och då har man ju ingen annan utväg än lottningen.
Efter de ord vi hört uttalas från ministerbänken, skulle det väl ej
vara sannolikt, att regeringen skulle antaga ett förslag, som icke lem-
nade full säkerhet, att folk kunde anskaffas. Jag för min del är nu
icke så rädd för lottningen, och vi hafva ju från Danmark den erfa¬
renheten, att der visserligen lottningen står bakom, men att den ej
behöft komma till användning. Men lottningen är emellertid eu
princip, som är mycket illa sedd inom den svenska nationen. Skulle
vi då nu i riksdagens sista timme och sedan nästan alla öfriga ären¬
den äro behandlade, skulle vi då helt hastigt och lustigt gå in på
Angående
ny härord¬
ning m. m.
(Ports.)
N:o 37.
8
Onsdagen den 15 Maj, e. m.
Angående
ny härord¬
ning m. m.
(Forts.)
ett förslag, som är så främmande för vår nation? Jag tror, att man
bör betänka sig något, innan man gör det.
Här har i dag af flere talare mycket starkt talats om faran afl
uppskof, och herr Waldenström har uttalat, att ett sådant skulle vara
lika . farligt, som att en person underlåter att brandförsäkra sitt hus.
Denna liknelse är emellertid icke rigtig, ty om en person icke brand-
försäkrat sitt hus, får han ingen ersättning alls, om det brinner, men
vi hafva dock en armé, och vi offra på densamma 40 millioner kronor
årligen, och denna armé kan väl i allt fall icke vara alldeles oduglig, om
man också måste erkänna, att den icke är fullt tidsenlig. Jag vill
nog också vara med om en förändring af densamma, men jag vill icke
nxi genast rusa åstad med denna förändring, utan först med besinning
öfverväga densamma.
Vidare hade herr Waldenström en annan liknelse, den om ormen
och qvinnan. Men äfven denna liknelse haltar, ty ormen rådde väl
icke till uppskof, och hade qvinnan icke genast lydt ormens röst,
utan uppskjutit handlingen, hade hon kanske icke fallit.
Det har vidare påpekats, att framtiden är oviss. Ja, det är sant,
och ibland, när jag ser på tidens tecken, kan framtiden förefalla mig
mycket mörk, och jag tror, att vi hafva mycket svåra strider att ut¬
kämpa såväl på det politiska som sociala området, men just derför
att framtiden ej ligger ensamt i våra händer, så vågar jag se den¬
samma mindre mörk. Här har talats så mycket om att vi böra offra
lif och blod för fosterlandets väl och att vi äro besjälade af en så stark
fosterlandskärlek, men vi få väl också antaga, att icke heller de,
som komma efter oss, skola vara i saknad af fosterlandskärlek.
Det synes mig också, som om denna kammare i denna stund
vore en profkarta på hela landet, ty lika oviss och osäker, som man
är här i kammaren, lika oviss är man säkerligen öfver hela landet.
Kan det då vara lämpligt att nu vilja fatta ett definitivt beslut i frågan
i riksdagens elfte timme och sedan nästan alla andra riksdagsärenden
äro afgjorda? Jag tror icke, att detta är rigtigt, och derför instäm¬
mer jag med dem, som yrkat uppskof med frågan.
Herr Nydal: Ursprungligen tänkte jag icke taga del i denna
diskussion, ty jag kunde ju förstå, att jag skulle få tillfälle att in¬
stämma i någon annans anförande, hvilket jag också redan i måndags
gjorde, då jag instämde med herr Hedlund. Då emellertid det bör¬
jade se ut, som om kammarens alla ledamöter ämnade yttra sig,
begärde äfven jag ordet för att icke möjligen min tystnad skulle
komma att på något sätt misstydas.
Om jag visste, att försvarsfrågans fall vid denna riksdag endast
innebure en kort tids uppskof, skulle jag icke tveka att med min
röst bidraga till en sådan utgång. Ja, jag skulle kanske kunnat
besluta mig för att rösta för herr von Friesens skrifvelseförslag
eller till och med i värsta fäll för det af herr Hans Andersson med
flere framlagda skrifvelseförslaget, äfven om det blott synts mig vara
i någon högre grad sannolikt, att frågan, derest Riksdagen bifölle
ett af dessa skrifvelseförslag, icke skulle komma i ett ogynsammare
läge, än den för närvarande har. Ty jag tror i likhet med så många
9
N:o 37.
Onsdagen den 15 Maj, e. m.
andra reformvänner i denna kammare, att det vore synnerligen önsk-
ligt, att försvarsfrågan kunde lösas samtidigt med en del andra
reformer, som stå i ett mer eller mindre påtagligt organiskt sam¬
band med denna fråga. Derför har äfven jag känt mig tilltalad af
tanken på ett uppskof Men ju mer jag tänkt på saken och ju mer
jag tagit alla de inverkande omständigheterna i öfvervägande, desto
mera sannolikt har det förefallit mig, att ett uppskof nu vore lik-
med ett uppskof på flera år; och jag vill icke taga på mitt
ansvar att med min röst hafva bidragit till försvarsfrågans uppskju¬
tande till en obestämd och oviss framtid. — Det är möjligt, att jag
har orätt, och jag vet ju, att en annan åsigt, än den jaguar, hyses
af ledamöter, bland hvilkas meningsvänner det alltid varit mig en
flädje att få räknas och för hvilkas skarpsinne och politiska om-
öme jag har det största förtroende. Men i en fråga så stor och
allvarlig som denna måste jag försöka att bilda mig en egen åsigt
och handla i öfverensstämmelse med densamma. Jag kan icke komma
ifrån ansvaret genom att söka krypa bakom en annans rygg, huru
bred denna rygg än må vara.
Jag fruktar af skäl, som jag nu ej skall och ej heller behöfver
framhålla, då de redan af föregående talare utvecklats, att om frågan
nu uppskötes, blefve den uppskjuten möjligen för många år. Och
jag fruktar, att ett sådant uppskof kunde blifva ödesdigert. Tanken
på ett och annat, som inom den politiska verlden under senare tider
tilldragit sig, både fjerran och när, men som här icke behöfver och
kanske ej heller bör närmare omnämnas, säger mig, att hvad vi
kunna och vilja göra för landets försvar, det böra vi göra snart.
Om jag således icke kan rösta med de reservanter, som önska
frågans uppskjutande, så är jag å andra sidan icke heller benägen,
åtminstone icke i första hand, att rösta för den af herr Hjelmérus
med flere afgifna reservationen, emedan deri påyrkas en alltför stor
afknappning af den utaf Iiongl. Maj:t föreslagna öfningstiden. Jag
kan nemligen icke föreställa mig, att ett års utbildning kan anses
vara för mycket, om våra värnpligtige skola få den krigsduglighet,
som behöfves för att de med hopp om framgång skola kunna upp¬
taga strid med en fiende, som fått en flerårig utbildning; och jag är
öfvertygad derom, att om detta härordningsförslag nu vore genom-
fördt och vi öfverraskades med ett krig, finnes i denna kammare
ingen, som skulle beklaga, att vårt lands värnpligtige söner haft en
för läng utbildningstid, att de öfvats i 12 i stället för 8 månader.
Visserligen sade i måndags en ärad talare, som har sakkunskap på
detta område, att en armés krigsduglighet icke beror af huru lång
tid den öfvats, utan af ledningens beskaffenhet, och att trupper med
ringa utbildning under en genialisk ledning mången gång besegrat
väl utbildade, men illa ledda motståndare. Men dermed kunde han
väl ändå icke vilja säga, att ju kortare tid en trupp öfvas, desto
bättre blir dess befäl skickadt att fylla sin uppgift, ty i regel är väl
förhållandet det motsatta. Om äfven — hvilket jag visserligen icke
vågar tro — 8 månader vore en tillräckligt läng tid för att utbilda
mannen i ledet, hvad hufvudvapnet, eller infanteriet, beträffar, så är
dock tydligen denna tid otillräcklig för att utbilda reservbefäl och
Angående
vy härord¬
ning m. m.
(Forts.)
N:o 37.
10
Angående
ny härord¬
ning m. m.
(Forts.)
Onsdagen den 15 Maj, e. m.
reservunderbefäl. För att erhålla kvalificeradt sådant, vore det med
8 månaders öfningstid nödvändigt antingen att medelst lottning uttaga
ett erforderligt antal värnpligtige till genomgående af en grundligare
utbildning eller ock att pålägga de värnpligtige, som hade en viss
bildningsgrad och för öfrigt vore lämplige, en längre öfningstid än
deras kamrater. Men jag tror icke, att Riksdagen, åtminstone icke
för närvarande, är villig att gilla något af dessa sätt. Att 8 måna¬
der är en otillräcklig tid för specialvapnen — hvarvid man har att
tänka icke blott på arméns specialvapen, utan äfven på flottans —
derom lär väl ej råda mer än en mening bland alla verkligt sak¬
kunnige. ‘Också har det framhållits uti en reservation liksom under
debatten, att specialvapnen borde erhålla en betydligt längre ut¬
bildningstid än infanteriet och andra i fråga om utbildningskrafvet
dermed jemförliga vapen, och att det behöfliga antalet värnpligtige
skulle förmås att mot betalning underkasta sig den längre tjenst-
göringen vid dessa vapenslag. Men detta vore ju, såsom redan
af en högt ärad talare påpekats, i sjelfva verket intet annat än värf¬
ning, om ock en ny form deraf; och de olägenheter, som vidlåda
värfningssystemet, kunde icke på det sättet, åtminstone icke full¬
ständigt, aflägsnas. Systemet skulle blifva dyrbart, kanske till och
med allt för dyrbart, och specialvapnen, hvilka, efter hvad jag tror
mig veta, icke i mindre, utan snarare i högre grad än andra vapen¬
slag äro i behof af den bildning och intelligens, som den allmänna
värnpligteu är egnad att tillföra försvaret — de komme att, om ej ute¬
slutande, så dock hufvudsakligen rekryteras ur ett samhällslager,
hvars bildningsnivå icke är särdeles hög. Men detta kunde väl icke
vara önskvärdt.
Så vidt jag förstår, är Kongl. Maj:ts förslag det bästa, som kun¬
nat åstadkommas med utgående från grundsatsen om lika lång ut¬
bildningstid för alla värnpligtige. Enligt min tanke hade det visser¬
ligen varit bättre, om så pass lång utbildningstid föreslagits för
specialvapnen, att äfven på deras organisation den rena värnpligts-
principen kunnat tillämpas. Men då krigsministern, såsom vi hört,
icke ansett sig böra föreslå lottningssystemets införande, så fans väl
i fråga om specialvapnens sammansättning ingen annan utväg än att
bibehålla systemet stam och beväring, om ock i betydligt modifierad
form.
Jag behjertar måhända icke mindre varmt än någon annan de
orepresenterades fordran att få full medborgarrätt i sitt land på
samma gång man ålägger dem så stora personliga uppoffringar för
landets försvar, som här äro föreslagna. De ha onekligen mindre
att försvara än vi; men de hafva dock, äfven de, mycket nog att
försvara. Jag tror, att det här kan tillämpas ett ord, som Runeberg
låter den förnäme generalen i »Fänrikens marknadsminne» säga till
den fattige invaliden: »men det bästa ha vi lika». Ja, det bästa ha
vi lika: vi tillhöra ett fritt och sjelfständigt folk, och vi äro svenskar.
Jag tviflar heller icke för min del, att icke denna stora utsträckning
af värnpligten, som nu föreslås, skall, om den blir lagfäst, draga
med sig som en naturlig och oundviklig konseqvens en utsträckning
jemväl af valrätten till denna kammare.
11
N:o 37.
Onsdagen den 15 Maj, e. in.
Herr Branting talade i går om en oförklarlig blindhet, som en
del af rösträttsvännerna äro behäftade med, då de under nuvarande
förhållanden vilja vara med om ett positivt beslut i försvarsfrågan.
Ja, om nu så olyckligt skulle vara, att jag i denna sak handlar blind¬
vis, så föredrager jag att hafva blifvit bländad af försvarsfrågan fram¬
för att vara bländad af en partifräga. Men det senare vore fallet,
om jag blott för rösträttsfrågans skull kunde vara med om en politik,
hvarigenom landets integritet och politiska oafhängighet möjligen
kunde äfventyras.
Att vårt folk, innan det insett nödvändigheten deraf, ogerna
tager på sig de tunga bördor, som det nu är fråga om, det är icke
att undra öfver. Vårt folk har, lyckligt nog, sedan århundraden icke
behöft se främmande herrskap på nära håll. Jag känner ett annat
litet folk, mycket mindre och fattigare än vårt — och jag tror mig
känna det folket ganska väl •—• som nu har den synen och gör den
erfarenheten; och jag är förvissad om att, derest det folket nu åter-
finge rätten att sjelft bestämma öfver sitt försvarsväsende, under det
tysta förbehållet att åtaga sig vida större försvarsbördor, än man nu
kräfver af det svenska folket, skulle det göra det gerna, ja, under
glädjetårar.
Herr talman! När man i 30 år längtat — längtat såsom fogeln
efter dagens ljus — att få se sitt fosterland värnadt och stärkt utåt,
då är det icke lätt att släppa ur händerna ett tillfälle, då det synes
möjligt att taga ett afgörande steg mot detta stora mål. Jag, herr
talman, kan det icke, och jag anhåller derför nu om bifall till den
föredragna punkten enligt utskottets förslag.
Angående
ny härord¬
ning m. m.
(Forts.)
Herr Lindvall: Herr talman, mina herrar! Jag vill nu icke
trötta kammaren med att inlåta mig på några detaljer i föreliggande
mycket debatterade fråga. Emellertid vill jag icke dölja min mening
i den hoprullade röstsedeln, utan öppet gifva min ståndpunkt till
känna. Nå väl, min önskan är, att Riksdagen nu måtte fatta definitivt
beslut i denna vårt lands lifsfråga.
Och hvarför skulle Riksdagen icke handla så?
Samtliga utskottsledamöter ha ju uttalat såsom sin sammanstäm¬
mande mening, att något borde göras för ordnandet af ett mera be¬
tryggande försvar. Och jag vågar hysa den öfvertygelsen, att icke
en enda af Andra Kammarens ledamöter tvekar att häri instämma.
Större delen af våra valmän har ju också visat sig behjerta hvad
vårt lands värdighet, dess sjelfständighet i detta hänseende kräfver.
Åtminstone mina valmäns mening härutinnan känner jag nogsamt.
Hvarför sammanblanda en hel del andra frågor med denna na¬
tionens lifsfråga — ordnandet af vårt försvar, häfstången för vår
frihet och vårt oberoende.
Krafvet man ställer på svenska folket är, såsom nog alla veta,
stort, men stora mål kräfva ju stora offer.
Det tillropas i närvarande tid de små nationerna: beställ om ditt
hus! Ja, äfven för den skandinaviska norden skall kanske i en ej
alltför aflägsen framtid framställas möjligheten: vara eller icke vara.
Må vi då vara beredda att värna om vårt lif såsom sjelfständigt folk.
N o 37.
12
Angående
ny härord¬
ning in. m.
(Ports.)
Onsdagen den 15 Maj, e. m.
Låtom oss då icke onödigtvis framskjuta afgörandets stund beträffande
ordnandet af vårt försvar. Öfvergångstiden för utbildandet af den
nya värnpligtsbären är ju i alla fäll så lång, att den kräfver hela 12
år, — och mycket längre tid åtgår, innan vi hafva landtvärnet fullt
ordnadt.
Andra länder göra ju de största uppoffringar för att betrygga
sin sjelfständighet, hvarför skulle inte också vi, som hafva en
historia, lika värdig som de flesta nationers, veta att häfda vårt
frihetsår!?
Må vi ihågkomma, att vår röstsedels ja eller nej ytterst kanske
icke gäller en ny härordning, utan vårt folks sjelfständiga tillvaro.
I lifiigaste öfvertygelse om att det vore lyckligt för vårt land,
om försvarsfrågan nu vunne sin lösning — åtminstone i den rigtning,
de tre reservanterna herrar Hjelmérus, Nyländer och Lindblad före¬
slagit — tillåter jag mig, herr talman, yrka bifall till deras reserva¬
tion.
Herr Wittsell: Herr talman, mine herrar! Efter allt, som i
denna fråga yttrats, har jag ingenting nytt att förmäla, utan ber
endast att för kammaren få tillkännagifva min enskilda ståndpunkt här¬
vidlag.
Efter det 1892 års Riksdag antagit ny värnpligtslag med ty åt¬
följande härordningsförslag, har väl icke svenska folket väntat att så
kort tid efteråt få ett nytt förslag i samma rigtning framstäldt. Men
då Kongl. Maj:t ansett ett sådant förslag nödvändigt, så tillkommer
det ju Riksdagen att yttra sig deröfver.
Så vidt min förmåga har stått mig till buds, har jag försökt
sätta mig in i det af Kongl. Maj:t framstälda förslag och utskottets
sedermera deröfver afgifna betänkande. Och har jag dervid kommit
till den öfvertygelse, att såväl hvad Kongl. Maj:t som utskottet före¬
slagit synes mig vara för dyrt för att af nationen kunna bäras.
Om Riksdagen skulle med ens så här pålägga nationen en utgift
af, såsom herr finansministern beräknat, 23 millioner, om dervid —
säger jag — betänksamhet skulle framträda ibland landtmännen, vill
jag för min del icke anse detta såsom ett fel, utan tvärtom såsom
en förtjenst.
Man kan nu framställa en ganska berättigad fråga till oss: Hvad
viljen I då, när I icke viljen godkänna Kong!. Maj:ts eller utskottets
förslag? Jag skall då för min del be att få för kammaren tillkänna¬
gifva min ståndpunkt härvidlag.
Jag vill, att vi pålägga svenska folket en utsträckt värnpligt
af åtta månader, och tror mig dervidlag hafva stält mig på en sådan
punkt, att jag kan försvara min ställning icke blott för mina valmän,
utan äfven inför samtliga ledamöter af Riksdagen. Då vi för när¬
varande icke ålägga våra stamsoldater längre öfningstid än denna,
tror jag, att detta skulle vara tillräckligt.
Derjemte skulle jag kunna vara med om en något längre öfningstid
hvad specialvapnen beträffar, men sätter dervid såsom ett oeftergiflig!
vilkor, att denna längre öfningstid fotas på frivillighetens grund.
Men de, som, i händelse en längre öfningstid skulle komma att till-
13
N:o 37.
Onsdagen den 15 Maj, e. m.
lämpas för specialvapnen, i första hand deraf skulle drabbas, vore
böndernas söner och andra, som vore förtrogna med hästars skötsel
och dylikt. Och derför behöfves vilkoret om frivillighet.
Men då jag nu förklarat, att jag kan vara med om ett försvars¬
system, bygat på åtta månaders öfningstid för de värnepligtige och
en längre öfningstid för specialvapnen, är dermed icke sagdt, att jag
kan ingå på den af herr Hjelmerus och två Andrakammarledamöter
afgifna reservation, utan ansluter jag mig tvärtom till den af herr
Hans Andersson i Näbbelöf afgifna reservation.
Jag kan nemligen icke vara med om en sammanjemkning på
tio månader, utan ber derför att få yrka bifall till sistnämnda reser¬
vation.
Herr Lundahl: Herr talman, mine herrar! Alla de synpunkter, från
hvilka denna betydelsefulla fråga kan ses, hafva under den förda diskus¬
sionen så uttömmande framhållits, att något ytterligare inlägg deri icke
å min sida kan göras. Det är icke heller derför jag begärt ordet. Jag
skall inskränka mig till att med några ord gifva till känna, att jag icke
hyser någon sympati för den åsigt, som går derpå ut, att denna vig¬
tiga fråga sammankopplas med åtskilliga andra frågor, och att således
enligt min mening försvarsfrågan bör lösas för sig; och kommer jag
derför vid afgörandet att sluta mig till dem, som önska, att redan
vid denna riksdag ett steg tages till frågans lösning.
I sammanhang härmed ber jag få meddela innehållet i ett tele¬
gram, som kommit mig till hända från Kristianstad. Det är aflåtet af
ett möte, besökt enligt telegrammet af 2,500 personer, men enligt en
platstidning af 500 och enligt en annan af mera än 3,000 personer.
Deri framhålles, att mötesdeltagarne »fordra, att, innan någon ökning
af militärbördan får ifrågakomma, hvarje till myndig ålder kommen,
sig sjelf försörjande medborgare erhåller medbestämmanderätt vid
afgörande af landets öden; att skatternas jemnare fördelning medelst
införande af obligatorisk sjelfdeklarution och progressiv beskattning
möjliggöres; samt att krigslagstiftningen ändras.»
Herr Odqvist: Herr talman, mine herrar! Man må icke förundra
sig öfver om åtskilliga„ af kammarens ledamöter anslutit sig till
yrkandet om uppskof. Äfven jag för min del har gjort detta, tills
jag fick se utskottets utlåtande och de vilkor utskottet uppstält för
antagande af Kongl. Maj:ts förslag. Då föranleddes jag ändra åsigt.
Utskottet har nemligen, såväl hvad angår skattefrågan som krigs-
lagstift.ningsfrågan, vidtagit sådana ändringar i Kongl. Maj:ts proposi¬
tion eller framstält sådana skrifvelseförslag, att, om de komma att
antagas af Riksdagen, jag för min del är i det närmaste tillfredsstäld
dermed.
Jag skall nu be att få vända mig mot de vid denna punkt af¬
gifna reservationer, och jag skall dervid först yttra några ord om
herr Hans Anderssons med fleres reservation. Herr Hans Andersson
har såsom vilkor uppsatt just hvad jag nyss vidrörde, nemligen re¬
formering af skatte- och krigslagstiftningsfrågorna. Och jag beklagar,
att icke samtliga utskottsledamöter från denna kammare kunnat för-
Angående
ny härord¬
ning m. m.
(Forts.)
N:o 37.
14
Angående
ny härord¬
ning m. m.
(Forts.)
Onsdagen den 15 Maj, e. va.
ena sig om en gemensam reservation, då det i grund och botten icke
förefinnes någon egentlig skilnad i deras uttalanden. Det skulle
också hafva varit angenämare för kammaren och förlänat dem större
styrka.
Hvad herr von Friesens reservation angår, finnes deri mycket
att, beakta. Han har i densamma framkommit med anmärkningar,
som alldeles öfverensstämma med min åsigt. Hvad jag deremot icke
kan gilla i hans reservation är det, att han vidrört rösträttsfrågan.
Den anser jag böra behandlas för sig sjelf. Och jag tror, att såväl
herr vön Friesen som andra, hvilka äro besjälade af' önskan, att röst¬
rättsfrågan må föras framåt, böra vara förvissade, att, om ett härord-
ningsförslag, sådant som det föreliggande, kommer att antagas, röst¬
rättsfrågan skall efter god utredning snart vinna sin lösning.
Här har af flere talare under diskussionen framhållits, att denna
fråga borde vid kommande val utgöra en programfråga. Jag undrar,
om de herrar, som uttalat en sådan mening, hafva fullt allvar med
en omorganisation af vårt försvar. Hvem vet hvad följden kan blifva,
derest en sådan fråga som den förevarande skall underkastas nya
allmänna val. Dessutom tror jag alldeles icke, att detta är behöflig!.
Ty jag vill minnas, att vid de senaste allmänna valen till Andra
Kammaren — åtminstone var detta fallet i den valkrets jag företrä¬
der — försvarsfrågan var under debatt på åtskilliga valmöten. Detta
tyder derpå, att åtminstone de riksdagsmannakandidater, som då fun-
nos, borde ha klart för sig, att det skulle komma ett förslag om ny
härorganisation, så mycket mer som en framstående ledamot af Första
Kammaren upprepade gånger begärt anslag — jag vill minnas 10,000
kronor — för att få frågan utredd. Och han motiverade sin motion
dermed, att det nu vore nästan omöjligt att få rekryter eller skaffa
folk vid de värfvade regementena, och dessutom ansåg han det nu¬
mera ställa sig så dyrt att värfva trupper. Han framhöll vidare i
sin motion, att vårt nuvarande försvar alldeles icke vore tillfredsstäl¬
lande. Denna motion blef emellertid afslagen två gånger. Men det
var dock uppenbart, att en fråga som den föreliggande skulle fram¬
komma.
Frågan är nu, hvilken ståndpunkt man i förevarande fall skall
intaga. För min del har jag redan tillkännagifvit, att ett uppskof
enligt min mening icke är nyttigt. Jag kan för min del icke heller
gilla Kongl. Maj:ts förslag, ty det går för långt, och icke heller ut¬
skottets, utan jag ansluter mig till den af herrar Hjelmérus, Nylän¬
der och Lindblad afgifna reservation.
Jag skall slutligen be att få beröra ett par frågor till. Den ena
gäller kasernerna. För min del anser jag, att det vore allra lyck¬
ligast både för manskap och befäl samt ur statsekonomisk synpunkt,
om kasernerna förläggas på landet, hvarigenom beväringsynglingarne
skulle bättre skyddas i moraliskt afseende. Och hvad kostnaden be¬
träffar, ställer det sig bra mycket billigare att hafva kasernerna för¬
lagda på de gamla lägerplatserna, der det finnes många byggnader,
som skulle kunna för ändamålet disponeras, såsom förrådshus o. s. v.
Jag håller således före, att det blir en väsentlig skilnad att förlägga
kasernerna på landet mot i stad.
15
N:o 37.
Onsdagen den 15 Maj, e. m.
Ett vilkor, som jag slutligen gerna skulle vilja hafva med, hvar
än kasernerna förläggas, är, att det borde vara absolut spritförbud.
Hvad öfningstiden angår, är min personliga åsigt, att öfningarne
böra förläggas till sommarmånaderna. Jag tror, att det skulle med¬
föra en större valuta att anordna öfningarna under högsommaren än
under vintern, på grund af vårt nordliga läge och kalla klimat.
På grund af hvad jag nu anfört ber jag att få yrka bifall till
herr Hjelmkrus med fleres reservation.
\
Herr Holmlin: Herr talman, mine herrar! Vår store konung
Gustaf Vasa hade ett valspråk, som lydde: »Bättre en gång säga och
dervid förblifva, än hundra gånger tala.» Med anslutning till detta
valspråk vill jag tillkännagifva, att jag kommer att lägga min röst¬
sedel för åtta månaders öfningstid för infanteri och träng, men der¬
utöfver tänker jag icke gå ett tuppfjät angående dessa öfningar.
Hvad åter specialvapnen beträffar, om det anses, att dessa fordra
längre öfningstid, vill jag för min del vara med om en utsträckning
till tolf månader.
Med andra ord, jag yrkar bifall till den af herr Nyländer m. fl.
afgifna reservation. Slutligen ber jag att få uttala den önskan:
»Måtte beslutsamhetens friska hy» i Andra Kammaren icke förbytas
i »eftertänksamhetens kränka blekhet».
Herr Broström: Herr talman! Jag har begärt ordet endast för
att få uttala mina tankar i föreliggande fråga. Under de år, jag till¬
hört Andra Kammaren, vet jag ingen fråga, som varit så vigtig för
vårt land och egt den innebörd som denna.
För ganska lång tid tillbaka hade jag den uppfattningen — och
den har allt mer rotfast sig hos mig — att vårt försvar måste byggas
på en allmän och utsträckt värnpligt.
Jag var med vid urtima riksdagen år 1892, då det var fråga om
en förbättring af härorganisationen och en utsträckning af värnpligts-
tiden. Jag får öppet bekänna, att jag då röstade mot detta förslag,
och detta af det skäl, att jag ansåg den utsträckning af öfningstiden,
som då begärdes, alltför kort och att den skulle hafva alltför dyra
följder med sig.
Ingen torde väl nu kunna förneka, attfförsvarsvänligheten stigit
ganska betydligt i vårt land sedan år 1892.
Här har uttalats många önskemål, som borde föregå denna frågas
lösning, nemligen utsträckt politisk rösträtt, sjelfdeklaration, progres¬
siv beskattning, humanisering af krigslagarne m. m. Jag är en varm
vän af alla dessa önskemål. Och jag tror, att om man fattat till¬
fredställande beslut i dessa frågor förut, skulle Kongl. Majt:s förslag
hafva gått igenom, som man säger, »med pukor och trumpeter».
Nu har det talats om, att någon af dessa frågor skulle samman¬
bindas med försvarsfrågan. Jag är utaf en helt annan åsigt. Jag
är öfver hufvud taget en motståndare mot allt kompromissande; och
jag anser, att hvarje fråga bör afgöras efter frågans egen innebörd
samt icke i samband med andra frågor. Man kan också allt under¬
stundom blifva lurad på dylika kompromisser — och icke så obetyd-
Anqående
ny härord¬
ning m. m,
(Förtal
N:o 37.
16
Angående
ny härord¬
ning m. m.
(Forts.)
Onsdagen den 15 Maj, e. in.
ligt ändå. Jag vill erinra herrarne om när det var kompromiss
mellan Andra och Första Kammaren för några år sedan om anslag
till teatrarne samt margarinlagen.
Hvad nu rösträttsfrågan beträffar, är jag en varm vän af en ut¬
sträckt rösträtt, och jag kan i det hänseendet hänvisa till såväl de
motioner som yttranden jag förr haft uti denna fråga. Jag står i det
afseendet på samma ståndpunkt nu som förr. Men derför vill jag
icke hafva denna fråga sammankopplad med försvarsfrågan. Jag
erinrar mig, att jag för några år sedan var på ett stort s. k.
folkmöte i Vestmanlands bergslag, på hvilket en resetalare uppträdde
och talade för den s. k. allmänna rösträtten. Han yttrade, bland
annat, att »då svenska folket vill hafva allmän rösträtt, då får det
den». År detta sanning, måtte ej svenska folket vilja hafva allmän
rösträtt.
För min del tror jag dock, att om försvarsfrågan nu kommer
att lösas något så när i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag, skall
såsom en nödvändig följd derutaf en utsträckning af rösträtten fram¬
komma.
Sedan kommer jag till skattefrågan och humaniseringen af krigs-
lagarne. Af utskottets betänkande se herrarne, att uti detta afseende
har utskottet varit enhälligt och uttalat mycken välvilja mot sådana
förslag. Jag är dock icke så ifrig att tro precis på dylika gifna
löften, ty jag har ofta, åtminstone en eller annan gång, erfarit, att
sådana gifna löften hafva svikits. Men dessa frågor, om en rättvisare
beskattning och mera humana lagar för våra värnpligtige, de äro rätt¬
visa och de hafva sanningen för sig. Och jag tror på seger för
sanning och rättvisa.
Jag skall nu gå till sjelfva förslaget, och då kan jag så godt
först som sist säga, att jag icke . är fullt nöjd med Kongl. Maj:ts
förslag, derför att det icke är ett rent värnpligtsförslag, utan en
sammankoppling af värnpligt och värfning, då det ju skulle blifva
en värfvad stam på ungefär ett och ett hälft tiotusental man; men det
torde kanske, såsom man säger, ligga i sakens natur, att detta ej för
tillfället kan undvikas.
Om jag sedan granskar de förslag, som framkommit i form af
reservationer, vill jag nämna, att på herr Hans Anderssons och hans
medreservanters förslag om en skrifvelse för 8 månader kan jag
ingalunda vara med, derför att jag anser ett sådant skrifvelseförslag
för detsamma som ett fall för försvarsfrågan — såsom ett rent afslag.
Då jag icke heller vill rösta för utskottets förslag, vänder jag mig
alltså till herr Hjelmerus’ och hans medreservanters reservation, men
på samma gång jag det gör, vill jag understryka, att jag icke heller
är nöjd med den reservationen, emedan reservanterna borttagit den
föreslagna korta öfningstiden för andra uppbådet. Jag tror emeller¬
tid, att det för denna reservation kan vinnas majoritet inom denna
kammare, och med hänsyn till det beslut, Första Kammaren fattat
vid den föredragna paragrafen, är min mening, att det särskilda
utskottet och Riksdagen med god vilja skola kunna komma till ett
beslut, som skulle kunna gifva oss en härordning, som åtminstone
för det närvarande skulle vara betryggande.
17
N:o 87.
Onsdagen den 15 Maj, e. in.
Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till herr Hjelmerus’ och
hans medreservanters reservation.
Herr Sjövall: Herr talman! Med anledning af mina kamraters
\ denna kammare exempel anser jag det vara min pligt att låta komma
till kammarens kännedom, att äfven mina valmän satt sig i förbindelse
med mig i denna fråga. Jag har från dem emottagit en skrifvelse
och två telegram. Skrifvelsen är från Simrishamn, undertecknad af
stadsfullmägtiges ordförande, stadens borgmästare, drätselkammarens
ordförande och hvad man skulle kunna kalla stadens borgerskap —
det är stadens burgnaste och mest framstående män till ett 60-tal.
I denna skrifvelse uppdrages åt mig att bidraga till lösning af här-
ordningsfrågan i närmaste öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts af¬
gifva förslag i ärendet. Af de båda telegrammen är det ena från
Trelleborg och det andra från Bngelholrn, från kommunalstyrelsen
eller arbetarekommunen derstädes, och i dessa telegram yrkas, att
jag skall bidraga till att härordningsfrågan ej löses vid denna riks¬
dag, utan uppskjutes till en kommande riksdag. Då jag fått så mot¬
sägande. uppdrag från de olika valkretsarna, så har jag icke kunnat
nöja mig med det instämmande, som jag gjort här förut i denna
fråga, utan jag nödgas inkräkta några ögonblick på kammarens tid
för att få min mening konstaterad genom ett anförande till dagens
protokoll.
Den hörnsten, hvarpå Kongl. Maj:ts förslag till ny härordning
grundats, är principen »att alla till krigstjenst dugliga värnpligtige
af samma årsklass skola öfvas under lika lång tid». Efter de utta¬
landen att döma, som från både militärt och civilt håll framkommit
under diskussionen om denna fråga, är denna hörnsten, snart sagdt,
omöjlig att fota en tillfredsställande härordning på. Mitt sunda för¬
nuft säger mig, att en kavallerist eller artillerist med nödvändighet
krafvel längre tid för sin utbildning än en infanterist, enär han först
måste inhemta och kunna nästan allt hvad denne behöfver kunna
och sedan dessutom såsom ett plus lära sig hvad hans specialvapens
nöjaktiga handterande af honom fordrar. Erkännes detta, följer deraf
med logisk nödvändighet, att den af Kongl. Maj:t för samtliga värn-
pligtige af samma årsklass föreslagna utbildninsgtiden antingen är för
infanterister onödigt lång, eller för den, som tilldelats specialvapnen,
oförsvarligt ^kort. Fullt medveten om att en knut här föreligger,
söker nu Kongl. Maj:t lösa denna genom att uppdela öfningstiden
på ett sådant sätt, att den vid specialvapnen anstälde får en längre
rekryttid än infanteristen, men då inträffar det alls icke ovanliga, att
man undviker Scylla, men råkar ut för Charybdis, man undgår eu
svårighet, men faller i en annan. För vinnande åt specialvapnen af
en längre rekryttid nödgas man nemligen rubba den andra hörnstenen
för det kongl. förslaget, de tre repetitionsöfningarna, och finna sig
i en afprutning för specialvapnen af antalet repetitions- eller rege-
mentsöfningar från tre till två. — Och dock framställas dessa tro
repetitionsöfningar såsom »en oeftergiflig fordran», »en den allra
vigtigaste angelägenhet», hvilket den ju nog också verkligen är. —
Men är den vigtig för det enklare vapnet, så måste den ju naturligt
Andra Kammarens Prot. 1901. N:o 37. 2
Angående
ny härord¬
ning m. m.
(Forts.)
N:o 37.
18
Angående
ny härord¬
ning m. m.
(Forts.)
Onsdagen den 15 Maj, e. m.
vis vara det ännu mer för det mera komplicerade. Det svårare kraf'
ver ju nödvändigtvis grundligare och tätare repetitioner än det enklare
och lättare. Huru jag således än ser saken, torde principen om den
lika långa öfningstiden för alla truppslag vara ohållbar.. Efter mitt
eget ringa förmenande bör för den värnpligtige infanteristen utbild¬
ningstiden bestämmas till 8 månader, fördelade så, att 5 månader
användas till rekrytutbildningen och tre månader till tre repetitions-
öfningar, hvardera om en månad, för hvilken mening jag icke tror
mig behöfva åberopa några andra grunder än desamma, som i
reservationerna härför blifvit anförda. För specialvapnen deremot
tarfvas helt säkert en icke obetydligt längre utbildningstid, hur lång
tilltror jag mig dock icke att kunna säga. Då emellertid under sam¬
tal man och man emellan i denna kammare den åsigten visat sig vara
omfattad af afsevärdt många, att genom ett beslut i denna kammare
nu om 8 månaders utbildningstid för infanteristen, genom samman-
jemkning med det af Första Kammaren redan fattade beslutet om
en dylik utbildningstid af 12 månader, skulle framgå just hvad vi
önska, nemligen en härordning, i hvilken man, med öfvergifvande åt
principen om lika öfningstid för alla värnpligtige af samma årsklass,
afpassar öfningstiden vid de särskilda vapnen efter deras olika kraf,
så är det af detta skäl, som jag instämt med herr Zetterstrands an¬
förande i går.
Vill man icke sluta sitt öra till för de röster, som allt sedan i
höstas på flerfaldiga försvarsmöten rundt omkring i landet höjt sig
från de så kallade djupa och breda lagren bland vårt folk, måste
man väl ändå hafva hört, huru den fordran der allt bestämdare utta¬
lats, att för utsträckt militärpligt utsträckt politisk rösträtt bör vara
ett vilkor. Göra vi icke dem politiskt myndiga, som fylla 25 år och
innehafva kommunal myndighet, så undandraga vi värnpligten dess
stöd i folkmedvetandet. Den kan då icke i detta uppbäras af den
moraliska kraft, den känsla af ansvar, pligt och samhörighet, förutan
hvilka ett tillfredsställande försvar och en dugande soldatbildning
äro hardt när omöjliga. — En disciplin, som endast grundar sig på
fruktan och skrämsel för straff, hvilar på lösan sand. Först fotad
på en god moral och medborgerlig ansvarskänsla håller den profvet
i farans stund. Medgifva vi icke medborgarrättigheter åt den, som
utgjort sin värnpligt intill 25 års ålder, så kommer denna värnpligt
att af de rösträttslösa uppfattas blott såsom en ny börda till de mänga
redan befintliga, pålagd af ett magtegande mindretal. Den skall då
ock blott öka klasshatet och alstra missbelåtenhet bland de^ fattigare
klassernas talrika värnpligtige. Men en missbelåten armé är icke
blott oduglig mot en fiende, den kan blifva rent af farlig för det
bestående samhällsskicket. Rättvisligen är ju den utsträckta militär-
pligten ock att betrakta såsom en ny och ökad skatt. Såsom sådan
bör den ju åtagas frivilligt och medvetet, i annat fall får man genom
densamma icke en här af medborgare, utan en här af heloter, af
politiskt rättslösa krigstjenstskyldiga undersåtar. Med sådana åsigter
är det ju naturligt, att jag helst skulle sett rösträttsfrågan löst vid
denna riksdag på det sätt den nu ikunnat lösas, d. v. s. genom en
skrifvelse, i hvilken Riksdagen hos Kongl. Maj:t anhålfit om fram-
19
Onsdagen den 15 Maj, e. m.
läggande för nästa Riksdag af förslag till grundlagsändring i detta
stycke, men då jag af hvad som från regeringen i ärendet framkom¬
mit anser mig ha grundad anledning att vänta ett sådant förslag än¬
då, och jag alls icke vill vara med om en köpslagan i försvarsfrågan,
så måste jag finna mig i en väntan på rösträttsfrågans lösning till
ett kommande år.
Till de allmänna önskningar, som i sammanhang med försvars¬
frågan framkommit från nästan alla håll, hör äfven önskan om änd-
riug af vår skattelagstiftning derhän, att såväl de nya, oundgängliga
skatteökningarna som de redan förhandenvarande skatterna rättvisare
och jemnare fördelas och afpassas efter bärigheten hos de skuldror,
på hvilka de läggas, samt krafvel på en förbättrad krigslagstiftning,
så att våra värnpligtiga söner, för så vidt på lagstiftningen ankommer,
»blifva skyddade mot hårdhet och öfvergrepp».
Farhågan för ett blifvande kasernlifs dåliga inflytelser lärer väl
heller af ingen anses för oberättigad, utan önska vi nog alla ifrigt
se den, om möjligt, undanröjd. Af hvilken anda vår nuvarande be¬
väring blott allt för ofta kännetecknas, derom bär vår högt uppburne
skald och tänkare Viktor Rydberg vittne i sitt kända uttalande: »Ett
folk, hvars ungdom samlar sig vid liderliga visors ljud under foster¬
landets^ fanor, skifver med egen hand sin dödsattest och går sin
undergång till mötes. Att förbättra och föröka våra materiella för¬
svarsmedel tjenar till absolut intet, om vi icke förbättra och förädla
de personliga försvarskrafterna. Om bakom våra batterier och bajo¬
nettrader står en nedrig pöbel, som lifsåskådning och lefnadssätt gjort
ovärdig att lefva, skall historiens Gud och folkens Nemesis nog sörja
för, att den dör och dör ärelös. Gud bevare mitt fosterland! Skall
Sverige falla, må det falla med ära!»
Till hejdande och undertryckande af en sådan dålig anda och
framkallandet genom hufvudsakligen fria föredrag för de värnpligtige
af en religiös, sedlig och fosterländsk anda är det som representantens
för Onsjö härad så högst beaktansvärda motion framkommit. Detta
varmhjertade och högsinta försök att på laglig väg trygga våra värn-
pligtiges andliga utbildning under deras öfningstid — en angelägenhet
för den nya härordningen ingalunda den minst vigtiga — kommer
ju ock att i likhet med de förut nämnda önskemålen till Kongl. Maj:t
i skrivelser frambäras, och skall helt säkert af honom röna°det be¬
hjertande och den behandling, som dess stora vigt klöfver.
Den bland landets officerare rådande naturliga önskan att få sina
aflöningsförmåner reglerade i öfverensstämmelse med den för dem
i så väsentlig grad ifrågasatta ökade blifvande tjensgöringsskyldigheteu
hai ju Kongl. Maj:t redan förklarat sig hafva beaktat, och troligen
bör den nu ifrågastälda regleringen af underofficerarnes aflöning också
uppskjutas till nästa riksdag i och för omarbetning till bättre öfver¬
ensstämmelse med rättvisans och billighetens fordringar.
Med förtroende lägger jag emellertid alla dessa stora önskemål
i en med all rätt högt värderad regerings händer och har, herr talman,
intet annat yrkande att göra än det, hvari jag förut instämt.
N:o 37.
Angående
ny härord¬
ning m. m.
(Forts.)
N:o 37.
20
Angående
ny härord¬
ning m. m.
(Ports.)
Onsdagen den 15 Maj, e. in.
Herr Persson i Killebäckstorp: Herr talman! Jag kan ej vara
med om Kongl. Maj:ts proposition ej heller utskottets betänkande i
den här föreliggande frågan, dels derför att jag anser, att det blefve
för dyrt för Sveriges folk att bära, och dels derför att det skulle
taga för mycket arbetskrafter från jordbruket och andra näringar.
Hade regeringen kunnat komma med ett förslag, baseradt på 6 ellei
högst 8 månaders öfningstid för infanteri och träng och något längre
öfningstid för specialvapnen, skulle jag kunnat vara med derom, i
synnerhet om vi samtidigt hade kunnat få sjelfdeklaration och pro¬
gressiv beskattning samt beskattning af inkomst af aktier, ty då
skulle enligt min fullkomliga öfvertygelse den tyngsta bördan komma
att biogas på de klasser, som vore starkast att bära den.
Vidare är jag för min del lifligt öfvertygad om att, om Riks¬
dagen beviljade större anslag till det frivilliga skytteväsendet, sökte
man inom hvarje kommun bilda en skytteförening, der våra söner
från det de fylt t. ex. 17 år och till dess de skulle fullgöra sm värn-
pligt kunde öfva sig i skjutskicklighet och lära sig handtera sitt
8eVaja» vill icke vid denna sena timme taga kammarens tid i vidare
anspråk Emellertid kan jag icke inse, att det skulle vara så hals¬
brytande farligt, om denna vigtiga fråga uppskötes någon tid.
Jag skall för öfrigt icke göra något yrkande.
Herr Nilsson i Skärhus: Herr talman, mina herrar! Då jag till
alla delar skulle kunna instämma i friherre Barnekows utmärkta an¬
förande, hade jag icke behöft begära ordet — hvilket jag redan i
går på förmiddagen begärde — men då jag icke tillkännagifvit denna
min åsigt, anser jag, att jag i största korthet bör nämna, att jag
kommer att rösta för uppskof. Det skäl jag har för detta yrkande
ligger deri, att jag icke kan förlita mig på att vi sedan skola iå
den skattereform genomförd i Första Kammaren, hvilken vi så val
behöfva och som friherre Barnekow så utmärkt utvecklade i motive¬
ringen för sitt afslagsyrkande. Få vi icke sjelfdeklaration och pro¬
gressiv beskattning, anser jag, att det är fara för att de mindre be¬
medlade blifva alltför mycket betungade. Vi hafva af erfarenheten
lärt oss, att de löften, Första Kammaren gifver, icke aro så mycket
att lita på, och vi hafva redan fått en liten förkänning, då i fråga om
en skrifvelse till Konungen angående sjelfdeklaration det var flera
röster i Första Kammaren, som yrkade afslag, och vid votering om
ärendet var det rätt många, som röstade för afslag. När detta skedde
nu, då det blott var fråga om en skrifvelse, huru skall det då gå
sedan, när frågan framkommer på allvar. . . ,
Jatr har äfven en känsla af att kasernlifvet, i synnerhet i de
större 'städerna, är farligt för ungdomen; vi hafva läst i tidningarna,
huru den engelska armén genom sitt kasernlif ar förstörd åt alle¬
handa svåra sjukdomar, och då vi nu gå att besluta om ett harord-
ningsförslag, som skulle upptaga en så lång öfningstid, samt kaser¬
nerna skulle förläggas till städerna, anser jag, att en stor fara före¬
ligger derutinnan, och jag fruktar för denna. Dessutom hafva vi
21
N:o 37.
Onsdagen den 15 Maj, e. m.
från framstående högre militärer fått reda på att utbildningen för
infanteriet ej på långt när behöfver så lång tid, som här ifrågasatts.
Såsom jag redan vid 1892 års urtima riksdag uttalade mig, vågar
jag äfven nu säga, att jag fruktar för att vi blifva allt mer och mer
införda under militärvälde. Vårt svenska folk har rätt fordra, att,
innan föreliggande härordningsförslag blir upphöjdt till lag, garantier
ställas för att dess söner blifva någorlunda väl behandlade.
Det är nu detta, som gifvit mig anledning till att begära upp¬
skof, på det att Kongl. Maj:t måtte komma fram med ett förslag,
som är mera moderat och betryggande, och äfven med ett förslag
till skattereglering, som kan blifva möjligt för oss att antaga.
Jag kommer att rösta för uppskof.
Herr Lundell: Jag har begärt ordet endast för att klargöra
min ståndpunkt i frågan och får då säga, att jag ansluter mig till
de åsigter, som af herr Hjelmérus vid måndagens sammanträde an¬
fördes.
Jag anser nemligen, att vid infanteriet och ännu mera äfven vid
trängen kunna åtskilliga afknappningar i afseende på de värnpligtiges
öfningstid i Kongl. Maj:ts förslag göras, om öfningstiden väl användes.
Jag tror också, att skall man få ett på samma gång billigt och effek¬
tivt försvar, måste man gå ifrån principen om lika lång öfniDgstid
för alla olika truppslag. Skall man taga ett medeltal af tid, kommer
man derhän, att man för infanteri och träng får en för lång öfnings¬
tid och till följd deraf blir det dyrt. För artilleri och kavalleri får
man deremot för kort öfningstid och man måste då ersätta de värn-
pligtige med värfvadt manskap, och derigenom blifva äfven dessa
truppslag mycket dyrbara. Jag tror också, att om kammarens leda¬
möter få klart för sig den stora och betydande kostnadsökning, som
blir eu följd af att öfningstiden göres lika för alla vapenslag, såsom
man föreslagit, så skola de nog gå från den principen.
Jag har nog länge varit af den åsigten, att en så stor och vigtig
fråga som denna icke skulle kunna lösas på en riksdag, utan att
uppskof för den skull vore nödvändigt. Men jag har också mycket
väl insett, att det är af stor vigt att så snart som möjligt få denna
fråga afgjord, om det kan ske på ett lämpligt sätt, och jag vill icke
taga på mitt ansvar att hafva bidragit till ett uppskof, om en lösning
är möjlig redan under denna riksdag; jag tror också, att, om man
ställer sig på basis af den reservation, som herrar Hjelmérus, Nyländer
och Lindblad framlagt, det skall vara möjligt, att det skall kunna
framläggas ett förslag, som vore möjligt att antaga redan under denna
riksdag," och jag vill derför yrka bifall till den nämnda reservationen.
I fråga om de öfriga förslag, som så många ställa i samband
med denna nya härordning, vill jag säga, att jag anser att dessa,
såväl skattefrågan som lagstiftningsfrågan och rösträttsfrågan, kunna
hinna få eu lösning, innan detta härordningsförslag hinner blifva
genomfördt, och jag tror, att vi hafva full garanti för att de skola
blifva lösta på ett för våra förhållanden lämpligt sätt, äfven om det
icke åker i någon sammankoppling med en ny härordning.
Angående
ny härord¬
ning m. m.
(Forts.)
N:o 27.
22
Onsdagen den 15 Maj e. m.
Angående
ny härord¬
ning m. in.
(Forte.)
Herr Trapp: Herr talman, mina herrar! Redan vid måndagens
förmiddagsplenum hade jag den tillfredsställelsen att kunna fullständigt
ansluta mig till det varmhjertade och högstämda uttalande, som då
gjordes af talaren på norrköpingsbänken. Då jag således redan an-
gifvit min ståndpunkt i denna vigtiga fråga och då jag följaktligen,
genom att instämma i hans: yrkande, äfven visat mig önska ett af¬
görande nu genast och visat mig omfatta den af herr Hjelmérus
med flere afgifna reservationen, som går ut på åtta månaders öfnings-
tid, så kunde det icke vara nödvändigt, att jag här vidare ordade om
denna sak. Jag skulle emellertid, fastän jag naturligtvis har många
skäl att intaga den af mig angifna ståndpunkten, i alla fall vilja i
största korthet beröra ett par af de grunder, på hvilka jag kommit
till detta resultat.
När jag sade, att jag omfattar yrkandet på åtta månaders öfnings-
tid, så vill jag icke dermed hafva sagt, att jag ej kunnat vara benägen
för att gå ännu längre, ty jag anser nemligen, att åt våra värnpligtige
göres full rättvisa endast i den mån, som man bereder dem tillfälle
till en tillräcklig öfning.
Med afseende på skattefrågan anser jag, att, på samma gång man
i främsta rummet vänder sig till progressiv beskattning och sjelf-
deklaration, äfven sådana skatteobjekt, som ligga i njutningsartiklar,
såsom vin, tobak, Öl och punsch, böra anlitas.
Jag är emot uppskof, emedan jag är emot sammankoppling och
emedan jag befarar, att under uppskofstiden en mängd andra frågor
skola hängas vid och tynga ned denna landets hjertefråga samt göra
denna svårare att lösa eller fördröja dess lösning. Jag är emot upp¬
skof, emedan jag af gifna tecken befarar, att under uppskofstiden
landet skall störtas i en våldsam agitation, som komme att förrycka
den lugna behandlingen och pröfningen af andra vitala frågor. Jag
är emot uppskof, derför att jag anser, att ett positivt beslut i värn-
pligtsfrågan icke kan fattas en dag för tidigt. Och jag är emot
uppskof äfven derför, att jag anser, att ju förr man kan vinna erfaren¬
het om värnpligtslagens tillämpning, desto tidigare kunna också utsigter
öppna sig för ett ännu bättre ordnande af denna sak, mera afpassadt
efter våra vilkor och förhållanden.
Bland de många bevis, som under dessa tre dagars debatt hafva
kännetecknat en ren och hög fosterlandskänsla, sätter jag intet högre
än det uttalande, som sent i går afton gjordes af vår aktade veteran
på stockholmsbänken. Han visade, att der fosterlandskänslan är allt,
der äro vänskaps- och partiband och andra hämmande hänsyn intet.
Han visade, äfven under klandrande ifver mot såväl regeringen som
utskottet och Riksdagen, den raka vägen att nå det föresätta målet, en
god härordning, i rätt tid och på rätt sätt. Jag är fast öfvertygad
om att dessa herr Hedins allvarliga och tungt vägande ord skola
finna sina adresser och icke förklinga obeaktade. Under sådana för¬
hållanden av det också min förvissning, att detta år 1901, det första
under det nya seklet, alltid skall lysa högt i Sveriges historia.
Mina herrar! Det är med pinsamma känslor som jag nu går att
vidröra en episod från måndagens aftonplenum. Min ärade vän herr
Andersson i Nöbbelöf behagade i sitt anförande yttra, att jag förut
23
N:o 37.
Onsdagen den 15 Maj e. m.
uttalat mig emot hvarje utsträckning af den politiska rösträtten.
Häremot vill jag säga: jag har aldrig haft ett sådant yttrande; jag
kan icke hafva haft ett sådant yttrande, ty det strider mot mina
åsigter. Jag anhåller att få detta antecknadt till protokollet, emedan
jag ej kan finna mig uti att man söker påtruga mina åsigter en
en stämpel, som ingen annan har rätt att gifva dem än jag sjelf.
Slutligen vill jag ej underlåta att meddela, att jag emottagit ett
par resolutioner från möten, arrangerade af Helsingborgs arbetare¬
kommun, det ena i januari och det andra den 12 maj. Innehållet i
dem är ungefär detsamma, som förut refererats från andra håll, men
jag vill lojalt uppläsa dem för kammaren, om kammaren så önskar. —
Då så emellertid ej synes vara förhållandet, har jag ej vidare att
anföra, än att jag yrkar bifall till den af herrar Hjelmérus, Nyländer
och Lindblad afgifna reservationen. .
Herr Kvarnzelius: Herr talman! Jag hade visserligen icke tänkt
begära ordet i denna fråga, då jag redan i början af diskussionen
angifvit min ställning i frågan genom att instämma i det anförande,
som hållits af herr von Friesen. Ett par talare, som hade ordet i
går, herrar Kronlund och Boethius, fälde emellertid ett par yttranden,
som gifvit mig anledning att nu besvära kammaren för några ögon¬
blick.
De funno tillständigt att utslunga tillvitelser emot den svenska
arbetareklassen, hvilka jag ber att få på det bestämdaste tillbakavisa.
Att det bland Sveriges arbetarebefolkning begäres uppskof med af-
görandet af denna fråga, det betecknas af herr Kronlund såsom
socialistisk försvarsnihilism. Detta är icke rätt! För det första är
icke hela Sveriges arbetarebefolkning socialistisk, åtminstone icke i
den mening som herr Kronlund förmodligen, ja säkerligen åsyftade,
och för det andra, så är det icke försvarsfiendtlighet, som dikterar
deras uppskofsbegäran.
Tvärtom förefinnes bland arbetarne ett så varmt och stort för-
svarsintresse, att det skulle vara högeligen önskvärdt, om ett lika
varmt intresse för denna stora frågas rätta lösning förefunnes hos alla
öfriga klasser: det är ett rön, som hvar och en skall göra, som kommer
i närmare beröring med dessa arbetareskaror. Att säga, att de äro
fiörsvarsnihilistiska, det är möjligt endast för en kammarteoretiker,
men det håller icke streck, om man i umgänget lär känna dessa
arbetare.
Hvad dessa begära är endast uppskof, på det att andra stora
frågor skola samtidigt få sin lösning, frågor som, säga hvad man
vill, dock hafva ett så organiskt samband med försvarsfrågan, sådan
den nu föreligger, att de äro oskiljaktiga. Vi önska, att krigslaganie
humaniseras. Det är icke nog för oss, som önska en humanisering
af krigslagarne, att en kongl. komité tillsatts för att revidera de¬
samma. Nej, vi vilja, att denna komités arbeten skola vara framlagda
till afgörande i Riksdagen, på det man må få se, i hvad mån
komiténs förslag blir fastslaget genom lag, och att denna lag blifver
så beskaffad, att icke svenska folket blifver insnördt i militarismens
trånga tröja. Då först äro vi belåtna i det afseende!.
Angående
ny härord¬
ning m. m.
(Forts.)
N:o 37.
24
Angående
ny härord¬
ning m. in.
(Forts.)
Onsdagen den 15 Ma;i e. m.
Då vi gå att lägga så stora personliga bördor på svenska folket,
bördor som lika drabba hög och låg, är det då för mycket begärdt, att de
ekonomiska bördorna läggas på bärkraftiga skuldror! Nej, för visso icke.
Se vi då på de finansiella utkast, som föreligga, så finna vi, att det beräk¬
nas, att man skall kunna uppbringa 10x/3 millioner kronor i direkt beskatt¬
ning, men samtidigt framskymtar det, att 9>/s millioner skola supas i hop.
Det är väl i alla fall bedröfligt, att en finansplan skall baseras på sådana
grunder. Dessutom ställas i 'utsigt äfven andra konsumtionsskatter,
i första rummet på kafle, denna de fattiges så allmänt begagnade
dryck. Det är ingen förhoppningsfull finansplan detta. Jag hade
tänkt mig, att det skulle kunna framläggas en finansplan, som visade
möjligheten af att genom direkt beskattning upptaga hela den ökade
kostnad, som detta förslag kommer att medföra, 22x/s millioner. Vi
hafva tillräckligt af indirekta skatter förut, utan att denna ökade
kostnad äfven skall nästan till hälften betäckas på ett dylikt sätt.
Det hade också varit önskvärdt, att det förelegat eu sådan finansplan,
som utvisade progressionen i inkomstskatten, huru skalan skulle
stegras uppåt, och som äfven utvisade den minimisiffra, der pro¬
gressionen skulle börja. Det föreligger ingen som helst upplysning i
detta afseende.
Sant sade en talare i går, då han påpekade, att det icke är alla
år, som vi kunna fylla en stor del af budgeten med öfverskott från
ett föregående år. Det kan inträffa, att budgeten går jemt i hop.
Om vi då tänka oss, att det behöfves ytterligare 27 millioner kronor,
huru tro herrarne, att det beloppet skall uppbringas ? Blir det genom
direkt beskattning? Ånej, jag tror nog, att konsumtionsskatter då
komma att anlitas. Då först kunde man möjligen också sätta det i
fråga, men icke nu. Eller är det meningen, att man då skall pruta
på vissa anslag och minska statsutgifterna. Ja, inte blir det fjerde
och femte hufvudtitlarna, som komma att afprutas. Skall det blifva
någon prutning, så kommer det nog att gälla de kommersiella och
kulturella behofven, hvilka då få stå tillbaka.
Och så hafva vi frågan om den politiska rösträtten. Herr Boéthius
sade, att om icke arbetarne lyssnat till den socialdemokratiska parti¬
styrelsens upprop och kräft att få sina privata intressen tillgodosedda,
skulle rösträtten fallit som en mogen frukt. Jag tillåter mig betvifla
denna professor Boéthii uppgift. Skall denna mogna frukt falla i
arbetarnes sköte, tål det nog vid att de skaka något på det träd,
hvarpå denna frukt hänger. Eller hafva icke rösträttsvännerna försökt
att på alla upptänkliga sätt nå en utsträckning af rösträtten? Hafva
de icke vändt sig till hvarje enskild representant och till representa¬
tionen i sin helhet? Hafva de icke i hundratusental vändt sig med
sin bön direkt till tronen? Jag tror icke, att man kan säga, att det
beror på de rösträttslöse, att rösträttsfrågan är olöst. Det är nog
andra, som bära skulden till att denna fråga fått vänta så länge,
ja allt för länge, på sin lösning. För mig är det alldeles klart,
att allmän värnpligt med nödvändighet förutsättter allmän röst¬
rätt. Att på det sättet binda allt Sveriges folk närmare till
fosterlandet, det måtte vara af omätlig betydelse för vårt nationella
försvar.
25
N:o 37.
OnBdagen den 15 Maj e. m.
Om nu här i kammaren fattas något beslut om utsträckning af
värnpligtstiden, är det, efter allt att döma, antagligt, att det blir en
öfningstid på 8 månader med vinterförläggning. Då vill jag bedja
herrarne något tänka på hvad det innebär. Tro herrarne verkligen,
att en öfningstid af 8 månader för de värnpligtige, exempelvis för
6:te arméfördelningen (Norrland), kan vara tillfyllestgörande med de
hårda klimatiska förhållandena der och med en vinter på cirka 7
månader? Tro herrarne, att det kan bli en effektiv utbildning för de
värnpligtige? Jag tror det ej. Detta är en fråga af så stor betydelse,
att jag velat särskildt betona densamma, på det att en hvar må göra
klart för sig, att det ej går an att besluta en 8 månaders öfningstid
med vinterförläggning och samtidigt söka inbilla någon, att vi der¬
igenom få ett effektivt försvar.
Jag vill slutligen med några ord beröra ett yttrande af herr Ivar
Månsson, som föreföll temligen krasst. Han sade: »En rusthållare
har förut fått betala 400 kronor; tro herrarne, att det skall blifva
så dyrt lör honom, om föreliggande förslag antages? För visso icke.»
Men jag vill fråga tillbaka: Tror herr Ivar Månsson, att dessa ut¬
gifter icke skola täckas på annat sätt? Hvem skall då betala de
ökade kostnaderna? Icke blir det någon lättnad för landet i dess
helhet, derför att några enskilde befrias från en viss tunga — visst
icke.
Herr talman! Jag yrkar fortfarande uppskof med frågans defini¬
tiva afgörande.
Herr Jansson i Djursätra: Jag har begärt ordet för att få till
protokollet antecknadt, huru jag vid den blifvande voteringen kommer
att rösta. Jag vill då förklara, att jag icke kommer att rösta för
utskottets förslag, icke heller för den af herr Iljelmérus m. fl. af-
gifna reservationen, utan för den reservation, som framlagts af herr
Hans Andersson m. 11. Då jag det gör, sker det icke derför, att jag
har något emot att vårt försvar stärkes. Jag har icke heller något
emot det utarbetade förslaget i och för sig; men jag anser, att det
går för långt. Det sträcker sig utöfver våra krafter och tager ett
för stort steg på en gång, som jag icke tror, att det svenska folket
i allmänhet kan vara med om, utan fastmer måste anse såsom i högsta
grad betungande. Vi äro i alla fall icke vana att taga stora språng,
när det gäller försvarsfrågans lösning, utan det har hitintills gått så
småningom. Det lyckligaste vore efter min mening att äfven denna
gång stanna vid en mindre utsträckt öfningstid än den af Kong!
Maj:t och utskottet föreslagna.
Emellertid anser jag för min del, att det vore af stor betydelse,
att de af herr Hans Andersson i hans reservation berörda frågorna,
skattefrågan och krigslagsstiftningsfrägan, erhölle en tillfredsställande
lösning, så vidt möjligt samtidigt med härordningsfrågan. Det är i
alla fall af stor vigt för vårt land och folk, huru skatterna fördelas,
icke blott då det gäller de ökade utgifterna i och för ejelfva här¬
organisationen, utan äfven med hänsyn till de andra försvarsfrågor
— och de äro flere — som skola lösas under öfvergångstiden. Dit
Angående
ny härord¬
ning m. in.
(Forts.)
N:o 87.
26
Angående
ny härord¬
ning m. m.
(Forts.)
Onsdagen den 15 Maj e. m.
hör frågan om kasernbyggnaderna, för hvilka kostnaderna upptagits
till 48 millioner kronor, hvilket belopp dock troligtvis komme att
betydligt öfverskridas. Vidare fordrar Kongl. Maj:t ett anslag till
ytterligare fältartillerimateriel af 14 millioner kronor utöfver det belopp
af 12 millioner kronor, som Riksdagen redan beviljat, så att vi under
öfvergångstiden skulle hafva en utgift af omkring 26 millioner för
fältartillerimateriel. Vi erinras oek i statsverkspropositionen derom,
att vi behöfva omkring 150,000 nya gevär ytterligare, och herr krigs¬
ministern har beräknat kostnaden derför till 8'/2 millioner kronor.
Men derjemte behöfves tydligtvis mobiliseringsammunition — ty att
ha gevär, men icke behöflig ammunition är naturligtvis icke lämpligt —;
kostnaden derför är icke upptagen, men går nog till åtskilliga milli¬
oner kronor. För öfrigt omnämnas i den kongl. propositionen anslag,
som erfordras för andra ändamål, bland annat ingeniörsmateriel och
remontdepoter för 7/10 million kronor, äfvensom anslag för sjöför¬
svarets organisation, 3,1 millioner kronor. Ytterligare bör ihågkommas,
att under öfvergångstiden äfven 1892 års plan för flottan bör full¬
bordas och kompletteras; jag förmodar, att minst 1/3 af flottans mate¬
riel återstår, och kostnaderna derför lära nog ej understiga 35 milli¬
oner kronor, då bland annat återstå 5 första klassens pansarbåtar samt
andra båtar af mindre storlekar. Under samma tid ha vi äfven att för
rikets fasta försvar bestrida en summa af ej mindre än 22 å 23 millioner
kronor. Det är således ej blott fråga om ökade utgifter för den nya
härorganisationen, utan derjemte 140 ä 150 millioner kronor för en
hel del saker, som enligt förut fattade beslut skola under öfvergångs¬
tiden utföras och bekostas, ehuru nästan ingenting derom omnämnts
af Kongl. Maj:t.
Jag ber derjemte att få fästa uppmärksamheten på den i Kongl.
Maj:ts proposition berörda frågan om officerskårens löneväsen. Det
är nog icke tänkbart, att officerarues löner komma att stanna vid de
nuvarande beloppen, utan de komma nog att högst väsentligt ökas.
Någon antydan om till huru stort belopp denna ökning kan komma
att uppgå, har jag ej funnit i den kongl. propositionen, men väl en
uppgift dersammastädes, som antyder, att det ej blir fråga om små¬
saker, ty den ökade årliga pensionsafgiften kommer, endast den, att
enligt gjorda beräkningar uppgå till 673,000 kronor.
Under sådana förhållanden kan jag för min del ej finna annat,
än att det är mycket vigtigt, att finansplanen ordnas på ett tillfreds¬
ställande sätt, samt att vi ej blott besluta efter våra förhållanden
ovanligt kostbara försvarsåtgärder, utan äfven utfinna det lämpligaste
sättet att erhålla penningar till utgifternas bestridande. Dertill kommer,
att, derest härordnings frågan nu löses, den ordinarie budgeten för
försvarsväsendet redan 1903 ökas med något öfver 1 millioner
kronor och sedan efter hand år för år, till dess man hunnit upp
till omkring 23 millioner kronor.
Penningfrågan spelar således ingen obetydlig roll, och vi få oj
säga, att det är en obehörig sammankoppling att, då vi tala om försvars-
väsendets ordnande, vi äfven söka uttänka lämpligaste sättet för an¬
skaffandet af de derför erforderliga medlen.
27 N:o 37.
Onsdagen den 15 Maj, e. m.
Revideringen af krigslagarne är, såsom jag nämnde, cn mycket
vigtig sak, ja, i sjelfva verket vigtigare än penningefrågan. Det är
af ofantligt stor betydelse, huru våra söner behandlas under den tid
de fullgöra sin värnpligt. Behandlas de väl af befälet, skola de,
kan man hoppas, för hvarje år finna sig bättre i fältlifvet och förstå,
att det är fråga ej om en odräglig börda, utan om fullgörandet af
en pligt mot fosterlandet. Men skola de få ett sådant sinne — och
det önska vi ju alla — då är det nödvändigt, ej blott att de behandlas
väl af befälet, utan äfven att krigslagarne moderniseras eller rättare
humaniseras, så att beväringarne inför lagen komma att behandlas
såsom fria medborgare böra behandlas. För min del vill jag ej tvifla
på att regeringen och Första Kammaren vilja bidraga till en lycklig
lösning af denna fråga. Men det är i alla fall ej skäl att blott
handla på god tro, utan man vill gerna se, huru ett eventuelt lag¬
förslag kan komma att se ut. — Hufvudsakligen af dessa nu anförda
skäl ämnar jag, såsom jag redan i början af mitt anförande nämnde,
rösta för uppskof.
Hvad rösträttsfrågan beträflar, bör den enligt min mening på
inga vilkor sammankopplas med försvarsfrågan; den behöfver ej
heller med denna sammankopplas, för att båda frågorna skola kunna
erhålla en lycklig lösning.
Det var i går en talare på upsalabänken, som nämnde för oss
landtman något om att vi borde se till, huru vi skulle kunna bibe¬
hålla den magt, vi innehafva. Han sade, att det gäller icke endast
att innehafva magten, utan ock att bibehålla den. Och för att vi
skola kunna bibehålla vår magt i Riksdagen, vore det enligt hans
mening nödvändigt, att vi nu löste försvarsfrågan, ty i annat fall
skulle det blifva andra samhällsklasser, som komma till magten.
För min del får jag säga, att det framför allt gäller att i alla
frågor handla efter bästa förstånd och att för öfrigt handla rättfärdigt
mot alla samhällsklasser.
Jag ber att få yrka bifall till herr Anderssons med fleres afgifna
reservation.
Herr Svensson i Olseröd: Herr vice talman, mine herrarl
-lag skall för min del icke länge taga kammarens tid i anspråk och
skall icke heller tillåta mig att uppläsa någon s. k. rnötesresolution.
Jag anser, att donna fråga blifvit så pass grundligt debatterad här i
dessa tre dagar, att det icke kan vara mycket att tillägga till hvad
som sagts. Det har talats så mycket både för och emot, så att åt¬
minstone jag för min del har fått alldeles nog, och jag tror, att de
flesta af kammarens ledamöter kunna instämma med mig i detta
afseende.
Jag skall då endast bedja att få angifva min ståndpunkt till frå¬
gan: jag kommer nemligen att vid afgörandet rösta för uppskof, och
detta på de grunder, som framställa i den af herr Andersson m. fl.
afgifna, utskottets betänkande vidfogade reservation.
Dörr Apelstam: Herr vice talman, mine herrar! Då vid de¬
batten i måndags representanten från Norrköping i sitt så foster-
Ang elende
ny härord¬
ning m. m.
(Forts.)
N:o 37.
28
Angående
ny härord¬
ning m. m.
(Forts.)
Onsdagen den 15 Maj, e. m.
ländska och varmhjertade anförande yttrade sig i den stora fråga,
som nu ligger till kammarens afgörande, så tog jag mig friheten att
till protokollet låta anteckna mitt instämmande med honom. Seder¬
mera har debatten öfvergått till att blifva en, om jag så får säga,
öppen votering, och det är med anledning häraf, som jag nu begärt
ordet för att härmed offentligt få tillkännagifva, att jag — hufvud¬
sakligen på de grunder, som af herr Zetterstrand och senast i dag af
herr Ivar Månsson framstälts —- kommer att lemna min röst för att
denna så ytterst vigtiga fråga må finna en, som jag hoppas, för vårt
land lycklig och tillfredsställande lösning. Herr Zetterstrand påpe¬
kade att denna fråga lyckligtvis ej vore någon partifråga. Nej denna
fråga är en fråga, som bör stå öfver alla partier. Ty det finnes väl
intet, som är vigtigare, än att vi, medan tid är, sörja för att vårt
lands försvar blir så ordnadt, att vi i farans stund kunna möta eu
anfallande fiende med den tillförsigt och förhoppning, att vi kunna
häfda vår sjelfständighet och vårt oberoende.
En talare på stockholmsbänken, herr Branting, yttrade i går, att
vi skulle först se till, att rösträttsfrågan blefve löst, och att efter
denna alla andra frågor och äfven försvarsfrågan torde få sin lösning.
Jag har redan pointerat min ställning till rösträttsfrågan, då jag såsom
ledamot ingått i liberala samlingspartiet, och jag tror att denna fråga
är af den stora vigt och betydelse, att den tvingar fram sig sjelf.
Jag är öfvertygad, att den mycket snart kommer att finna sin lösning
utan att behöfva sammankopplas med denna ännu större och vigtigare
fråga. Men hvad betyder det, om denna stora rösträttsfråga blefve
löst, ja, om alla andra stora reformfrågor vunne sin lösning, om vi
icke fortfarande skulle kunna såsom fria män försvara och värna om
ett fritt land? Och detta är endast möjligt genom att vi få försva¬
ret ordnadt på ett tillfredsställande sätt. Jag tror äfven, att det
skulle vara ytterst farligt, att denna fråga hänskötes till de röstegan-
de inom landet för att afgöras af dem genom nya val samtidigt med
att rösträttsfrågan komme fram. Ty då komme vårt land med säker¬
het att uppvisa — hvad som så ofta utlandet företer — valstrider
och bitterhet i sinnena, utan att kanske något parti blefve tillfreds-
stäldt och utan att vare sig försvarsfrågan eller rösträttsfrågan vunne
sin lösning.
Dessutom fruktar jag beklagligt nog mycket, att det finnes cn
hel del personer, som icke alls önska, att denna fråga skall blifva
löst. Jag erinrar mig ett möte, som hölls i min hemort, strax innan
riksdagen i år öppnades. Till detta möte blef jag såsom representant
inbjuden att närvara. Detta möte inleddes af en utsänd agitator
ifrån Stockholm. Både denne och många andra, som dervid yttrade
sig, förklarade tydligt, att de icke egde något fosterland att försvara.
Sverige var, sade de, ett land, der arbetarne förtrycktes; de hade
icke det minsta intresse af att försvara detta sitt land och kunde lika
gerna vara medborgare i hvilket annat land som helst. Det var en
person — för öfrigt en burgen arbetare — som yttrade, att han hade
många barn, deribland flere söner, och skulle göra allt, hvad han
kunde, för att hos dem inprenta hat till detta land, och att de så
vidt på honom berodde aldrig skulle vara med om att försvara det-
29
N:o 37.
Onsdagen den 15 Maj, e. m.
samma. Jag vet icke, men jag tror, att det nog fäldes sådana ytt¬
randen på många bland de möten, som den ärade stockholmsrepre-
sentanten omnämnde hafva hållits öfver allt i landet. Åtminstone
voro de resolutioner, som antogos, alla lika; de voro affattade efter
mönstret af den resolution, som fått namn af malmöresolutionen. Det
skulle ju kunna hända, ehuru jag just icke tror det, att, om det
skulle ske så, som den ärade representanten från Stockholm uttryckte
sig, att en hel del af platserna i denna kammare skulle blifva besatta
så, som han önskade, vi kanske skulle komma derhän, att — om
försvarsfrågan icke dessförinnan blifvit löst — vi finge vänta på dess
lösning, till dess att vi icke vidare behöfde försvara oss, enär vi må¬
hända icke längre hade någon sjelfständighet att försvara. Jag känner
en hel del af arbetarne i min hemtrakt, och jag vågar tro, att de
fleste arbetare i vårt land äro så fosterlandsälskande, att den svart¬
målning af förhållandena inom vårt land, som jag nyss skildrade,
endast hyllas af ett fåtal bland dem.
Vår högt ärade vice talman uppläste i går en resolution, som
han erhållit från sin hembygd. Jag har också erhållit dylika reso¬
lutioner, ehuru jag icke vill trötta kammaren med att läsa upp dem.
De äro allesamman ungefär lika affattade. Men jag vill påpeka, att
i dessa resolutioner det alltid talas om de kolossala massor menniskor,
som samlats för att uttala sitt ogillande och beklagande. Så skulle
i Halmstad tre tusen menniskor samlats förra söndagen för en demon¬
stration mot härordningsförslaget och tillstälde mig såsom representant
mötesresolutionen. I den radikala tidningen på platsen lästes dagen
derpå, att vid detta stora möte infunnit sig tolf hundra personer, men
af ett telegram, som jag skall läsa upp — det innehåller endast några
ord — kan man bedöma mötets storlek. Det heter der: »antalet
personer, som deltogo i gårdagens demonstrationståg, uppgingo till
högst 650, hvaraf en stor del minderåriga och fruntimmer». Man
kan deraf se, hurudana många af dessa demonstrationsmöten äro.
Jag vill nu icke uppehålla kammarens tid med något längre
anförande. Men jag skall bedja att till slut såsom min uppfattning
få säga, att jag tror, att det skulle vara en särdeles lycklig lösning,
om försvaret kunde ordnas så, att man för infanteriet och trängen
ökade öfningstiden till 8 eller högst 10 månader och något mera för
specialvapnen, som naturligtvis måste kräfva en längre öfningstid.
Men jag vill hoppas, att, om härordningsförslaget går igenom,
som jag upprigtigt önskar, att det måtte göra, regeringen skall vara
angelägen om att inkomma med en sådan skattereform, som tager
den större förmögenheten mera i anspråk, än som nu är fallet, ty
det är icke alltid så, att det stora kapitalet beskattas som sig bör.
Detta är alldeles nödvändigt, för att skatterna icke skola tynga allt
för hårdt på de i ekonomiskt hänseende svagast bärkraftige.
Herr vice talman, jag ansluter mig alltså till herr Hjelmkrus’
reservation, derför att jag tror, att den har största utsigten att här
i dag blifva antagen. Och jag gör detta under den förhoppning, att
den sammanjemkning, som möjligen kan komma till stånd emellan
kamrarnes olika beslut, blir sådan, att den kan antagas och att vi
Angående
ny härord¬
ning in. m.
(Ports.)
Nio 87. 30
Angående
ny härord¬
ning m. m.
(Forte.)
Onsdagen den 15 Maj, e. m.
alltså redan vid denna riksdag lyckas få en lösning på försvarsfrågan
till verkligt gagn för vårt land.
Herr Jansson i Krakerud: Då jag begärde ordet, tänkte jag
endast tillkännagifva, huru jag skulle komma att rösta i frågan, men
sedan dess har uttalats några ord af en högt ärad talare på skåne-
bänken, med anledning af hvilka jag måste något närmare ingå
på frågan.
Han sade nemligen, att han icke hört, det beväringen knotat
öfver den tid de nu måste tillbringa å exercisfältet. Jag skall be
att få understryka detta och äfven för min del intyga, att icke heller
jag hört, att de värnpligtige knotat öfver den tid de hittills blifvit
använda på exercisfältet. Men då jag säger detta, anser jag mig
skyldig att på samma gång tillägga, att det knot från beväringen,
hvilket jag verkligen hört, haft sin grund deri, att de ansett den på
exercisfältet tillbragta tiden icke hafva blifvit använd på ett fullt
praktiskt sätt. Jag har mottagit en skrifvelse angående detta ämne,
hvilken angaf, hvartill beväringen blef använd, men det var så galet,
att jag anser mig icke böra läsa upp den inför Riksdagens Andra
Kammare. Jag skyndar dock tillägga, att enligt det nya förslaget
manskapet skulle komma i helt andra förhållanden, än hvad för när¬
varande är fallet. För närvarande exercerar manskapet i 90 dagar
med en dagaflöning af 50 öre. Nu innehåller Kongl. Majits förslag,
att det skall exercera i 365 dagar, men få i aflöning endast 10 öre
per dag. Utskottet har höjt dagaflöningen till 20 öre under den för¬
sta tjenstgöringen, i rekrytskolan, och till 50 öre för tiden för repeti-
tionsöfningarna. Men Första Kammaren har behagat borttaga de 50
örena per dag under repetitionsöfningarna. Man ser således häraf,
att, om härordningsförslaget går igenom, de värnpligtige komma i
helt andra förhållanden än de för närvarande hafva. Nu vill man
redan vid denna riksdag genomtrumfa detta förslag om en allmän
dagaflöning af 20 öre, oaktadt öfningstiden blir åtta, ja kanske ända
till tio månader. För min del tror jag, att, om detta förslag kommer
att af Riksdagen antagas, svenska folket skall mottaga underrättelsen
derom med fasa och förskräckelse.
Det var en talare, som uppträdt här i dag, som sade, att om
kammaren icke i dag antager detta förslag, så skulle det komma en
annan magt och taga våra ynglingar och föra dem bort, så att vi
kanske aldrig skulle få se dem mera. Men månne man icke kunde
befara att, om detta förslag blefve Riksdagens beslut, en stor del af
våra ynglingar komme att emigrera till annat land? Om man deremot
icke nu fattade något beslut, utan finge tillfälle att komma hem till
sinajkommittenter och tala med dem och lemna dem den upplys¬
ningen, att situationen för närvarande är sådan, att det icke är möj¬
ligt att komma ifrån försvarsfrågan annat än genom att nu taga ett
djupt tag för att stärka försvaret, så tror jag, att folket skulle lugna
sig betydligt till en kommande riksdag.
Nu har man under alla de dagar, vi debatterat denna fråga, läst
upp en mängd mötesresolutioner och man har talat om allt möjligt,
som har något afseende på sådana här saker, man har talat om saker,
31
N:o 37.
Onsdagen den 15 Maj, e. m,
som händt i Europa och i Amerika och i Afrika och allt detta för
att slå i hjel en reservation, som finnes vidfogad utskottets betänkan¬
de. Jag tror dock, att det är skäl att taga reda på denna reserva¬
tion något närmare. Man skall då finna, att alla de blomstermål¬
ningar och alla de stora ord, som talats af anhängarne till det kongl.
förslaget, icke så mycket betyda. Så var det t. ex. en representant,
som talade om den första qvinnan, men jag frågar: hvad har det
att göra med denna fråga? Jag tror, att det i stället ä.r skäl att
något taga reda på hvad som står i denna reservation — jag menar
den af herr Andersson i Nöbbelöf in. fl. afgifna — för att deraf
kunna bedöma, om den innehåller något egentligen omstörtande; för
min del kan jag icke finna det. Den innehåller (på sid. 328 i
betänkandet) något, som jag skall be att få uppläsa, ty jag tror att
herrarne icke rigtigt sett på detta stycke, enär här bar talts om allt
möjligt annat, men icke om just detta. Det heter nemligen på denna
sid. 328: »Vår åsigt är, att utgifter af ifrågavarande art i första
rummet och så långt som möjligt böra bestridas af direkta skatter,
uttagna efter progressiv skala. Likaledes anse vi, att såsom grund
för beskattningen bör läggas den genom obligatorisk sjelfdeklaration
uppgifna inkomsten, till hvilken bör räknas äfven afkastningen af
aktier, kommanditlotter samt lotter i enskilda banker och ekono¬
miska föreningar.» Icke är väl detta någonting så orimligt begärdt.
Och vidare heter det i denna reservations kläm: »att Riksdagen
—•---— måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om nytt
förslag till förbättrad härordning, grundad hufvudsakligen å indel¬
ningsverkets upphörande samt å utsträckning af de värnpligtiges
öfningstid till 240 dagar, fördelad på en rekrytskola om 150 dagar
samt tre repetitionsöfniugar, hvardera om 30 dagar, och af hvilka
den första omedelbart efterföljer rekryt9kolan, äfvensom att Kongl.
Maj:t i sammanhang härmed måtte förelägga Riksdagen förslag dels
till skatteväsendets ordnande, hufvudsakligen med tillämpande af
ofvan uttalade grundsatser, och dels till ny krigslagstiftning, som
jemväl bör omfatta de för disciplinens upprätthållande nödiga be¬
stämmelser.» Om nu kammaren toge denna reservation och frågan
blefve uppskjuten på några månader, så är dermed väl ingen riks-
olycka skedd; för min del kan jag omöjligt finna det.
Att denna reservation antoges, vore önskligt äfven af det skäl,
att i så fall kunde regeringen —• till hvilken jag nu vill rigta en
särskild hemställan i denna rigtning — i sitt nästa gång afgifna för¬
slag intaga en bestämmelse om en dagspenning af 50 öre till dem,
som skulle exercera och lyda under den nya lagen. Och jag vill
så mycket hellre uppmana regeringen dertill, som hans excellens
herr statsministern här i dag lemnat en sä vidt jag kunde fatta full¬
ständig utredning om huru förmögenheten inom vårt lund stigit på
senare åren. Det kan ju hända, att jag missförstod hans yttrande,
men för så vidt jag fattade honom rätt, sade han, att 1 procent, af
denna förmögenhet skulle uppgå till 25 millioner kronor. År detta
nu rigtigt, så är det väl mycket omotiveradt att sätta ned de värn¬
pligtiges dagaflöning från 50 till 10 öre. Jag skall be att ännu en
gång få understryka detta mitt yttrande och säga, att dettu förslag
Angående
ny härord¬
ning m. m.
(Forte.)
N:o 87.
32
Angående
ny härord¬
ning m. m.
(Forts.)
Onsdagen den 15 Maj, e. m.
var det orimligaste jag någonsin hört eller sett. I alla andra fall,
då man ställer större fordringar på folk, de må nu vara arbetare eller
tjensteman, brukar man väl resonera som så, att dessa personer, på
hvilka nu stälts så stora och förhöjda anspråk, måste derför också
ha bättre aflöning, och så ger man dem löneförhöjning. Men här,
der det är fråga om att låta beväringen intaga den värfvade stam¬
mens plats och uppfylla alla dess åligganden, här vill man åter sätta
ned dagaflöningen till 10 öre.
Nu vet jag väl, att många tycka denna fråga vara obetydlig.
Man säger att, då det gäller att försvara vårt fosterland, vi skola
vara lika allihop; men denna likhet kan man väl icke åstadkomma
på detta sättet. Femtio öre äro i den fattiges ficka icke lika litet
värda som i den förmögnes. När man är så pass bra lottad, att
man har en fem- sex- eller ända till sjutusen kronor om året i lön
och så kan lägga sin röstsedel i urnan här, i afsigt att skaffa sig tio
procent till på denna lön, så är det också klart, att, om man har en
son, som skall ut på mötesplatsen och exercera, så kan man utrusta
honom med en späckad plånbok. Men så är det icke för den fattige
beväringen. Innan han kom så långt, att han skulle gå i nattvards-
skolan, kunde han icke förtjena något, och sedan han konfirmerats,
dröjer det icke många år, innan han skall ut och exercera; under
tiden har han näppeligen kunnat förtjena mer än de kläder han har
på kroppen, och då skall han börja tjenstgöra i åtta eller tio eller
kanske till och med tolf månader mot en så ringa ersättning. Detta
vill jag för min del protestera emot och i stället uttala den önskan
och hemställa till herrarne, att nästa gång när förslaget kommer
igen — eller nu, om förslaget redan nu bifalles — dagaflöningen
måtte höjas till minst 50 öre, på det att missnöjet icke måtte blifva
större än hvad af nöden är.
Jag skall, herr talman, till sist be att få nämna, att jag tänker
rösta för herr Anderssons i Nöbbelöf med fleres reservation.
Herr Eklundh i Lund: Herr talman! I likhet med flere af de
herrar, som yttrat sig under de senare timmarna, har jag vid försvars-
debattens första dag i denna kammare instämt i det af herr Zetter-
strand framstälda yrkandet och har sålunda förut gifvit till känna min
ställning i den föreliggande frågan. Att jag emellertid nu begärt
ordet, beror derpå, att jag önskar något närmare precisera denna min
ställning, hvilket jag skall söka göra så kort som möjligt, då så myc¬
ket förut här yttrats i saken.
Jag ber då att i sådant afseende få säga, att jag på grund af
sakkunniges enhälligt uttalade omdöme om det af Kongl. Maj:t för
Riksdagen framlagda härordningsförslaget måste anse detta vara bättre
och säkrare för vinnande af ett betryggande försvar än något af de
andra, i reservationerna framkomna förslagen. Jag har emellertid af
omständigheterna funnit mig föranlåten att omfatta den af herrar
Hjelmérus, Nyländer och Lindblad framstälda reservationen, i den
vissa förhoppning att, om denna kammare besluter i öfverensstäm¬
melse med sagda reservation, detta beslut må kunna sammanjemkas
med Första Kammarens så, att deraf framgår ett förslag, som må
33
N:o 37.
Onsdagen den 15 Maj, e. m.
iunna af Kongl. Maj:ts regering under för handen varande omstiindicr-
heter antagas. På så sått beträda vi, enligt min åsigt, rätta vägen
-och vi få lemna åt kommande Riksdagar att, om och när komplette-
ringsarbeten behöfvas, fullgöra dessa.
Från min tidigaste barndom har jag fått hos mig inskärpt den
gyllne regeln: auppskjut icke till morgondagen hvad du i dag kan
gorå, ingen _ vet hvad. morgondagen bär i sitt sköte». Denna regel
har jag alltid sökt tillämpa, och så skall jag göra äfven nu. Jag
hvarken kan eller vill med min röst bidraga till att den fråga, som
jag anser vara för vårt fädernesland vigtigare än alla andra^— för¬
svarsfrågan — till en oviss framtid uppskjutes.
Den ärade representanten för Bräkne härad yttrade i går bland
annat: »det vore lyckligast, om försvarsfrågan kunde vid denna riks¬
dag) oberoende af andra frågor, lösas». Härutinnan instämmer jag
till fullo med honom. Jag anser, att vi redan nu kunna lösa försvars¬
frågan, hvarför icke då också göra det? De stora frågorna angående
Beskattningens rättvisare ordnande, angående revision af krigslagstift-
ningen m. m., som man helst önskade få samtidigt med försvarsfrågan
losta, komma, härom är jag lifligt öfvertygad, att snarast möjligt
vinna en tillfredsställande lösning, sedan Första Kammaren så o-odt
-som enhälligt omfattat de skrifvelseförslag, som af särskilda utskottet
förordats. Jag anser för min del, att man kan såsom fullgod säker¬
het antaga den af Första Kammaren derutinnan accepterade vexeln.
Här har under dessa dagars debatt ganska mycket talats om
adresser, resolutioner o. s. v., som till ledamöterna af denna kam¬
mare från skilda delar af vårt land inkommit. Äfven jag har motta¬
git sådana skrivelser, deraf en ifrån ett par hundratal medlemmar
-af Lunds studentkår, handelsbiträden och andra unga män i den stad,
som jag har äran att här representera, en annan från ett, såsom ja^
antager, af arbetarefackföreningarna i Lund till den 12 dennes utlyst
möte, der försvarsfrågan diskuterats.
Ungdomen, som känner det såsom eu helig pligt att försvara
sitt fädernesland, anser sig också hafva rätt fordra att blifva dertill
behörigen förberedd och undervisad samt ställer derför en vördsam
uppmaning till Riksdagen att utan afprutning och nu genast antaga
Kongl. Maj:ts förslag till ny härordning.
Deltagarne i det af mig omnämnda mötet deremot »uttala sin
bestämda protest mot att Riksdagen nu helt eller delvis godkänner
det föreliggande förslaget». Ordalydelsen i sistnämnda skrifvelse är
nästan lika med den af herr vice talmannen på förmiddagen upp¬
lasta, honom tillhandakomna resolutionen.
Om jag också sanningsenligt måste bekänna, att den af ung¬
domen till Riksdagen rigtade adressen är mig mest sympatisk — dÄi
-står ju min åsigt närmast, och jag ser alltid med mycken stor till¬
fredsställelse, att ungdomen är besjälad af fosterlandskärlek — så kan
jag dock tryggt saga, att jag tagit intryck lika litet af den ena som
af den andra skrifvelsen. Jag har i denna vigtiga fråga liksom i alla
andra frågor, i hvilkas behandling jag deltagit, sökt att bilda mig ett
sjelfständigt omdöme och icke låtit mig påverkas af andra. Resul¬
tatet af den pröfning, som jag nu anstalt, har jag redan uttalat.
Andra Kammarem Prof. 1901. N:o 37.
Angående
ny härord¬
ning m. m.
(Forts.)
3
N:o 37.
34
Angående
ny härord¬
ning m. in.
(Forts.)
Onsdagen den 15 Maj, e. m.
Slutligen måste jag som min bestämda åsigt uttala, att skall
någon omständighet utanför rösträttsfrågan kunna medverka till snar
och lycklig lösning af densamma, så är det just försvarsfrågan. Har
genom härordningsförslagets antagande vårt lands ungdom ifrån skilda
samhällslager förts samman till godt kamratskap under en lång tid,
så torde detta, derom är jag lifligt öfvertygad, mer än något annat
bidraga till att utjemna den tyvärr ännu rådande klasskilnaden.
Herr talman! Jag ber att för närvarande få yrka bifall till de»
af herr Hjelmérus och hans medreservanter afgifna, vid detta betän¬
kande fogade reservationen.
Häruti instämde herrar Lothigius och Meyer.
Herr Lundgren: Herr vice talman, mina herrar! Under de¬
battens första dag hade jag tillfälle att instämma i det af herr Zetter-
strand då gjorda yrkandet"på bifall till den af herr Hjelmérus m. fl.
afgifna reservationen, och jag skulle ha kunnat nöja mig med det,
men en särskild omständighet gör det för mig till ett behof att nu
yttra mig om de motiv, som föranledde mig att ansluta mig till den
mening, "som af herr Zetterstrand blifvit uttalad.
Jag har liksom många andra här i kammaren erhållit telegram,
deri påyrkas uppskof med denna frågas afgörande. Då jag emeller¬
tid icke kunnat följa denna uppmaning, har jag nu ansett mig böra
angifva skälen dertill.
För det första är då att märka, att detta telegram icke var un-
dertecknadt af några namn, utan att det var helt och hållet ano¬
nymt.
Som ett andra skäl kan jag anföra det, att jag anser, att när
Riksdagen liksom utskottet enhälligt uttalat den meningen, att en
ökning af våra försvarskrafter vore nödvändig, har jag all anledning
att dela den meningen liksom ock att påyrka, att denna ökning måtte
ske så fort som möjligt. Jag nekar icke till, att kostnaderna för
ökningen kunna väcka allvarliga farhågor, men jag är dock för min
del varmt öfvertygad derom, att vårt lands resurser skola sätta oss i
tillfälle att bära dessa bördor.
En talare här framhöll, för att söka åstadkomma ändring i de
gängse åsigterna, att man borde söka efterlikna det schweiziska milis¬
systemet för att på det sättet skaffa ett billigt och tillfredsställande
försvar. Men jag tror icke, att vi kunna vara med på att antaga ett
sådant system, ty detta passar så mycket mindre för våra förhållan¬
den, som Schweiz icke eger någon flotta, då ju deremot för oss sjö¬
försvaret alltid måste vara en ytterst vigtig del af försvaret.
Det har reservationsvis framhållits önskvärdheten af ett gemen¬
samt uppträdande mellan armé och flotta, och det har äfven här i
dag gifvits goda skäl för den åsigten. Men som vi ju alla inse, är
en plan för ett sådant gemensamt uppträdande af den beskaffenhet,
att den icke kan offentliggöras, men jag vill dock uttala som ett
önskningsmål, att vi äfven här i vårt land, liksom i andra länder, der
förhållandena härvidlag ställa sig lika — jag tänker nu i första rum¬
met på Norge — anordnade sådana öfningar, der armé och flotta
35
N:o 37.
Onsdagen den 15 Maj, e. m.
kunde operera gemensamt, ty detta torde väl blifva nödvändigt i
farans stund; men huru skall man då kunna komma till godt resul¬
tat,_ om icke befälhafvarne å ömse sidor varit i tillfälle att sätta sig
in i de olika vapnens olika fordringar och derutinnan förvärfva siS
någon vana. ö
Jag skall icke besvära kammarens protokoll med något längre
anförande, utan jag skall inskränka mig till att med åberopande^
hvad jag förut sagt yrka bifall till den af herr Hjelmérus m. fl. af-
gifna reservationen.
Herr Sundberg: Såsom representant för en försvarsvänlig bygd,
har jag begärt ordet endast för att offentligt tillkännagifva, att jag
kommer att på grund af egen öfvertygelse afgifva min röst för Kong?.
Maj:ts i ärendet afgifna förslag, ett förslag, som utarbetats af fullt
sakkunniga och trovärdiga män, ett förslag, som af Riksdagens för¬
troendemän, försvarsutskottet, blifvit hos Riksdagen i väsentliga delar
till antagande förordadt.
Herr Petersson i Dänningelanda: Herr talmani Efter allvarlig
och samvetsgrann pröfning af den för vårt land och folk så stora och
vigtiga fråga, som nu föreligger, har jag beslutat att gifva min röst
åt den reservation, som är afgifven af herr Hjelmérus och hans med-
reservanter, och jag gör detta under den förhoppning, att en sam-
manjemkning må kunna ske, så att frågan blir löst redan vid denna
riksdag.
Jag skall icke vidare upptaga kammarens tid.
Herr Berg i Göteborg: Ehuru jag vid samtal man och man
emellan icke stuckit under stol med min åsigt i föreliggande fråga,
som för vårt land är så betydelsefull, har jag ännu icke varit i till¬
fälle att offentligt framlägga densamma. Uet är derför, som jag nu
vill besvära kammaren med några ord. Och jag har så mycket större
anledning dertill, som jag i går afton erhöll'ett telegram från jern-
vägsmän i Göteborg, hvilket telegram uppmanade mig och öfri^a
Göteborgs-riksdagsmän att icke med våra röster medverka till, att
utskottets förslag antages. Jag har ju nu fått bekräftelse af flere
talare på huru liten auktoritet man tillmäter dylika resolutioner.
Men jag ber eder, mina herrar, att icke alltför mycket underskatta
sådana. Jag tror icke, att man behöfver besitta akademisk bildning
för att kunna göra sig en föreställning — och en ganska god sådan
— om de frågor, som beröra landets vitalintressen. Det är möjligt,
att en del af dessa resolutioner äro till och med ordagrant lika med
hvarandra. Men för min del anser jag detta icke vara något fel.
Arbetarne måste, för att kunna genomföra något af hvad de°önska
iakttaga en bestämd taktik; och'det är alldeles naturligt, att deras’
af härut arbete skrumpna fingrar icke äro egnade att föra pennan
såsom vederborde. Hvad är då naturligare, än att de lita till mera
skrifkunniga biträden?
Jag har, som sagdt, i dessa dagar hört flere mycket öfvermodiga
yttranden gent emot dylika resolutioner. Man har med rynkning på
Angående
ny härord¬
ning m. in.
(Forts.)
N:o 37.
36
Angående
ny härord¬
ning m. m.
(Forts.)
Onsdagen den 15 Maj, e. m.
näsan talat om det suveräna folket o. s. v. En talare framliöll, att
han fått olika uppgifter angående deltagareantalet vid ett möte i
Halmstad. Ja, jag för min del tror verkligen icke mera på hans
sagesmans siffra än på den, som uppgifves i telegrammet.
För att nu öfvergå till frågan, vill jag säga, att jag — i likhet
med hvarje svensk man, som jag tror — är öfvertygad om, att något,
ja, mycket, måste göras för vårt försvar. Men deraf följer icke som
ett axiom, att man måste antaga utskottets förslag.
Här har blifvit framhållet, att vårt land skulle stå inför en öfver-
hängande fara och att vi derför måste skynda oss att nu genast an¬
taga ett förslag af den räckvidd som det föreliggande. Jag tycker,
att de gamla bepröfvade statsmän, som sitta i denna kammare och i
medkammaren, hafva ett ganska drygt ansvar för att de icke för
länge sedan genomfört behöfliga reformer. Det är visserligen sant,
att förslag flere gånger hafva framlagts. Men är frågan af så öfver-
hängande farlig beskaffenhet, bör man väl icke förtröttas, utan åter
och åter arbeta, tills den blir löst. Om frågan skulle falla vid denna
riksdag, kan jag icke tänka mig, att deraf skulle följa några sam-
hällsvådor. Det är visserligen sant, att ingen kan beräkna, när en
fiende kan infalla i detta land. Men sker detta så snart, som här
blifvit framhållet, att det kan ske, då äro vi icke hjelpta med ett
beslut nu genast.
Det har talats mycket om, hvilka oerhörda kostnader detta för¬
slag skulle medföra. Jag tror nog, att vårt land skulle kunna bära
dessa kostnader. Men en sak tror jag icke har rönt tillbörligt beak¬
tande på senare tiden, och det är den för vårt lands försvar i mina
ögon så ofantligt betydelsefulla flottan. Det har visserligen sagts,
—■ jag vet det — att mycket har uträttats för flottans förstärkande.
Men jag har tyckt mig förmärka, att det pågår någon sorts system¬
förändring med afseende på flottan i de stora kulturstaterna; och
inom kort tror jag, att detta måste återverka på våra förhållanden
och öka kostnaderna för vårt försvar. Jag syftar på dessa under¬
vattensbåtar, om hvilka herrarne läst i tidningarna.
Jag skulle ju kunna hafva ofantligt mycket att säga om detta
förslag. Men den sena timmen gör, att jag icke kan gifva mig in
på det. Jag skall blott beröra hvad som i detta förslag ligger mig
såsom nykterist om hjertat. Der talas om att uppbringa medel genom
att lägga skatt på bränvin och Öl, hvilket sätt att få ut skatter är
mig särdeles motbjudande, öfver hufvud taget tycker jag, att man
icke borde lägga skatt på lifsförnödenheter och drycker m. m. Vidare
är det någonting, som gör, att en nykterhetsvän med en viss betänk¬
samhet ser på detta förslag, och det är Första Kammarens afslag i
den obetydliga nykterhetsfråga, som här om dagen der var på tal, och
hvilken just rörde förhållandena på öfningsplatserna.
Då jag är lifligt öfvertygad om, att våra insigtsfull militärer
med litet god vilja och med anlitande af det nu kasserade indelnings¬
verket såsom öfvergångsform skulle kunna utarbeta ett förslag med
8 månaders värnpligtsöfning, så skulle jag kunna rösta för ett sådant
förslag. Men då jag vet, hvartill denna kammares anslutning till det
af herr Hjelmérus in. fl. framstälda 8-månadersförslaget skulle leda,
Onsdagen den 15 Maj, e. in. 37 N:o 37.
så har jag beslutat mig för att rösta för uppskof i frågan och att Angående
ansluta mig till den af herr Andersson i Nöbbelöf m. fl. afgifna reser- nV åärord-
vationen. mn9 m• m-
(Forts.)
Herr Johanson i Mossebo: Herr talman, mina herrar! Jag ber
att få tillkännagifva, att jag för min del kommer att rösta för upp¬
skof, icke derför att jag tilltror mig att kunna framkomma med
något nytt uppslag i frågan, utan emedan jag hvarken kan vara med
om Kongl. Maj:ts eller utskottets förslag eller i öfrigt något förslag,
som påyrkar en definitiv lösning redan i år.
Skälen till denna min ställning i frågan äro följande. Jag anser
nemligen, att skattefrågan står i ett så oupplösligt sammanhang med
härordningsfrågan, att den bör lösas samtidigt med denna, och det¬
samma gäller om den stora och vigtiga frågan om krigslagarnes om¬
arbetning.
Då jag sjelf är född och uppväxt i ett militärsamhälle, har jag
många gånger varit i tillfälle att med egna ögon bevittna militäriska
öfvergrepp, och man måste derför vara betänksam för att utan vidare
låta sina söner komma under det militärvälde, som är på väg att
vinna insteg i vårt land.
På grund af hvad jag nu i korthet anfört, ber jag att få ansluta
mig till den reservation, som är afgifven af herr Hans Andersson i
Nöbbelöf m. fl.
Herr Larsson i Presstorp: Herr talman! Då så många nu ytt¬
rat eig i härordningsfrågan, att det snart är pluralitet för öppen om¬
röstning i detta ärende, skall äfven jag bedja att få gifva min stånd¬
punkt till känna, och vill jag då först meddela, att jag icke kan an¬
sluta mig hvarken till Kongl. Maj:ts eller utskottets förslag på den
grund, att jag anser, det kostnads- och penningfrågorna äro för litet
utredda, ty vid så stora förestående utgifter är det ett oundgängligt
vilkor, att man med säkerhet vet, hvar dessa belopp skola tagas ifrån
och huru de komma att trycka. Jag har dessutom vid granskning
af föreliggande förslag kommit till den uppfattning, att löneförmånerna
till underbefäl och värfvadt manskap äro alldeles för lågt upptagna
och i verTdigheten ovilkorligen kommer att ställa sig på ett helt annat
sätt, och enligt min uppfattning är det omöjligt att, om närvarande
arbetsförhållanden komma att fortfara, kunna tänka sig, att man för
186: so per år kan få dugligt värfvadt folk till det stora antal, som
erfordras, och det är min åsigt, att det hade varit rättast för Kongl.
Maj:t och utskottet, om de här räknat med 250 å 300 kronor per
man. Detta och mycket annat dertill gör, att jag funnit, det kost-
nadsförslagen äro mycket otillförlitliga, och är det derför, som jag
anser, att en ny kostnadssumma, fotad på verkliga grunder, borde
framläggas; men för att komma dit, anser jag, att Kongl. Maj:t borde
återkomma med ett nytt förslag i det syfte jag nu nämnt, och då
återstår för mig ej annat än att biträda den af herr Hans Andersson
m. fl. vid betänkandet fogade reservation; men skulle jag helst
sett, att deri begärts Do förändrad krigslagstiftning, 2:o förändrade
skattereformer och 3:o den oundgängligt behöfliga öfningstiden, och
N:o 37.
38
Angående
ny härord¬
ning m. m.
(Forts.)
Onsdagen den 15 Maj, e. m.
att dessa frågor i ett sammanhang borde afgjorts på en urtima riks-
dag.
Herr talman, jag yrkar bifall till herr Hans Anderssons m. fl.
reservation.
Herr Sandwall: Då jag i måndags instämde i det yrkande, som
gjordes af herr Zetterstrand — dock icke i hans uttalande i dess hel¬
het — skulle jag knappast behöfva här yttra mig, men jag vill likväl
säga några ord för att närmare angifva min ställning i frågan; och
jag ber då att få nämna, att jag vid den blifvande voteringen helst
skulle vilja gifva min röst åt utskottets förslag, men då detta icke
har någon utsigt att vinna majoritet i denna kammare, skall jag be
att få instämma i den af herrar Hjelmkrus, Nyländer och Lindblad
till försvarsutskottets utlåtande fogade reservationen, och jag gör detta
under den förutsättningen och den förhoppningen, att, för den hän¬
delse denna reservation vinner kammarens bifall, en sammanjemkning
mellan kamrarnes olika beslut må kunna ske på det sätt, att deri¬
genom kommer till stånd en härordning och ett försvar, som blir
fullt betryggande för fosterlandets frihet och sjelfständighet.
Herr Törnqvist: Då denna diskussion har öfvergått till nästan
öppen votering, känner äfven jag mig manad att angifva min ställ¬
ning i frågan.
Jag vill då saga, att jag på grund af min öfvertygelse omöjligen
kan ansluta mig till dem, som önska uppskof med lösningen af denna
för vårt land så vigtiga och allvarliga fråga, utan kommer jag, såsom
saken nu ställer sig, att rösta för den af herrar Hjelmérus, Nyländer
och Lindblad afgifna reservationen.
Jag skall icke upptaga tiden med att utveckla skälen för, att jag
så röstar, ty dessa skäl hafva redan under debatten af många föregående
talare blifvit på det mest öfvertygande sätt framlagda.
Herr talman! Jag ber att på det lifligaste få yrka bifall till
herrar Hjelmérus’, Nyländers och Lindblads reservation.
Herr Bengtsson i Bjernalt: Herr talman! Mina herrar! Jag
skall icke vidröra något, som här förut har blifvit sagdt, ty det torde
väl vara alldeles onödigt att vidare upprepa hvad som här redan så
många gånger blifvit påpekadt. Jag ber endast att få närmare an¬
gifva den ställning, som jag intager till det föreliggande förslaget.
Då jag sjelf är landtbrukare och således har kännedom om, hvilka
kraf för närvarande finnas i fråga om skötandet af ett jordbruk,
måste jag ovilkorligen ställa mig betänksam, när det gäller antagan¬
det af ett sådant förslag som det nu framlagda. Redan vår nuva¬
rande öfningstid å 90 dagar utgör för mången i vårt land en mycket
dryg börda, men hvad skall man väl säga nu, då man framlagt ett
förslag, som omfattar en öfningstid af 365 dagar. Kan det väl anses
vara rätt och billigt, att svenska folket, dess jordbrukare och öfriga
skattdragande, skulle taga emot en sådan börda och ha sina söner
under så lång tid liggande i militärtjenst. Det är icke de kontanta
utgifterna, som här vid lag spela hela rollen, utan man måste äfven
39
N:o 37.
Onsdagen den 15 Maj, e. m.
taga hänsyn till den stora arbetskraft, som förspilles och går förlorad
genom denna långa öfningstid, och detta är och förblir mycket dyrare
•än något annat.
Herr talman, under denna riksdagsperiod har jag från visst håll
hört framföras starka klagomål öfver, att tillgången på arbetskraft
för jordbrukets räkning för närvarande är mycket dålig, och man
bär äfven hört sägas, att det råder stor penningbrist här i vårt land.
Ja, allt detta är ju sant, det kan icke bestridas, och det har äfven
blifvit påpekadt här vid föregående riksdagar. Men nu under dessa
dagar är aet icke någon brist vare sig på arbetskraft eller penningar,
utan här lägges bara an på att skaffa oss ett annat försvar med så
lång öfningstid som möjligt, och hufvudsaken är, att detta förslag
om utsträckt värnpligt genomdrifves i dag eller i morgon; i annat
fall duger det icke.
Gå vi till dem, som känna förhållandena på landet, så veta vi
ju alla, att dessa förklarat, att våra fattiga bönder och andra personer
i låg ställning hafva svårt att reda sig under nuvarande förhållanden.
Men huru skall det gå nu, sedan förslaget blifvit antaget? Jo, så,
att när deras söner skola ut och ligga i krigstjenst, få de öfverlemna
sina hemman åt sina gamla föräldrar, hvilka hade hoppats att kunna
blifva af sina barn försörjda på gamla dagar.
Så var förhållandet förr i verlden. Nu skulle förhållandet blifva
ett helt annat. Förhållandet skulle nu blifva, att de icke skulle
kunna sköta sig, utan få lemna sina hus och hem och skaffa sina
söner biljett till Amerika. Då skulle vi få våra arbetskrafter och
vårt förbättrade försvar i Amerika. Der skulle vi hafva våra sol¬
dater. Befälet det finge vi väl hafva qvar åtminstone till våra huf-
vudtitlar.
Vidare vill jag fråga, om det kan vara rim och reson uti att
lägga fram ett härordningsförslag utan något skatteförslag och bygdt
på skatteförhållanden, som äro alldeles utan grund; något sådant kan
ju icke i längden vara hållbart. Skall man gå med på ett härord¬
ningsförslag, måste regeringen taga sådan hänsyn till skattefrågan,
att någon lindring beredes de mindre bemedlade, och först då skall
ett dylikt förslag kunna väcka tillfredsställelse. Om vi tänka på de
stora kapitalisterna, de, som ha en hundra tusen eller en half million,
så veta vi ju, att de köpa aktier i banker, jernvägar och industriella
verk och åtnjuta stora utdelningar på dessa sina pengar; om en bonde
deremot köper en egendom, måste han först betala stämpelskatt —
och man har nu ifrågasatt, att denna skulle blifva ännu större, än
hvad den nu är — sedan bevillning, och slutligen, derest någon per¬
son varit vänlig nog att låna honom pengar, måste han äfven betala
ränta å dessa. Huru många gånger är det icke, som bonden skattar,
medan den store kapitalisten icke skattar?
Vidare vill jag för min del förklara, att jag skulle kunna vara
med om ett förslag om åtta månader när som helst, om blott de
skattereformer, som jag anser stå i sammanhang med försvarsfrågan,
först blifvit genomförda. Jag är en vän af tanken på ett förbättradt
försvar, men jag tror det dock vara säkrast, att vi få löftena om re¬
former kontant, ty krediten kan man icke lita på. När ett härord-
Anqående
ny härord¬
ning w. m.
(Forts.)
N.o 37.
40
Angående
ny härord¬
ning in. in.
(Forts.)
Onsdagen den 15 Maj, e. m.
ningsförslag framkommer under sådana förhållanden, skall jag vara.
den mest villige att gå med på detsamma, om det eljest kan anses
vara för vårt land och folk betryggande, men innan dessa förutsätt¬
ningar för ett tillfredsställande härordningsförslag blifvit verklighet,,
måste jag intaga en afvisande ståndpunkt.
Då jag således icke kan vara med om att stifta sådana lagar,
att svenska folket får en känning af ofreden redan i fredens dagar,,
ber jag, herr talman, att få yrka bifall till den af herr Hans Anders¬
son i Nöbbelöf m. fl. afgifna reservationen i hufvudsak på skäl, som
deri blifvit anförda.
Herr Sundblad: Då nu så många talare yttrat sig i denna vig¬
tiga fråga, och diskussionen synes hafva antagit karakteren af en
öppen omröstning, skall jag be att i all korthet få angifva den ställning,
jag intager till denna fråga.
Jag vill då först konstatera, att i den ort, som jag jemte 2 andra
medlemmar på denna bänk företräder, den öfvervägande delen af
befolkningen är mycket försvarsvänlig. Så vidt jag kunnat finna, är
denna befolkning villig att underkasta sig ganska långt gående upp¬
offringar för att i sin mån bidraga till ett betryggande försvar för
Sverige i dess helhet och äfven för den utpost i hafvet, der denna
befolkning lefver och verkar. Jag har velat säga detta för att der-
med inlägga en gensaga emot den resolution, som nyligen hitkommit
från det lilla samhället Visby, och som af en aktad representant för
denna stad nyss föredragits här i kammaren, en resolution, innebä¬
rande eu protest emot, att försvarsfrågan vid denna riksdag skulle
vinna sin definitiva lösning.
Att befolkningen på Gotland i allmänhet är försvarsvänlig, det
må ingen förundra sig öfver. Hvarje till mogen ålder kommen man
och qvinna der känner på sig, att, om Sverige blir invecklaat i krig
med en främmande magt, det blir denna ö och dess befolkning, som
sannolikt får mottaga den första och värsta stöten. Med fästadt af¬
seende härpå och på grund af den ställning, som jag sjelf intager
till denna stora fråga, nödgas jag sluta mig till dem, som yrka på,,
att försvarsfrågan redan vid innevarande riksdag skall erhålla en
definitiv lösning. I hvilken rigtning denna definitiva lösning skall
ske, vare sig med antagande af Kongl. Maj:ts förslag eller med an¬
tagande af det förslag, som reservationsvis framstälts af herrar Hjel-
mérus, Nyländer och Lindblad, derom hafva olika åeigter uttalats.
Meningarne tyckas för öfrigt vara delade mellan Kongl. Maj:ts för¬
slag, herrar Hjelmérus’, Nyländers och Lindblads förslag och ett för¬
slag om uppskof med frågan. Hvad Kongl. Maj:ts förslag angår,,
sådant det blifvit af utskottet framlagdt, kan jag icke underlåta att
uttala, att jag för min del hyser betänkligheter emot att antaga detta
förslag, enär det ställer i utsigt sådana uppoffringar från det svenska
folkets sida, som icke synas mig stå i god öfverensstämmelse med
nämnda folks bärkraft. Jag tillåter mig i detta afseende att påpeka
först och främst den långa öfningstiden och för det andra den stora
numerär af värfvadt manskap, som detta förslag upptager.
Båda dessa faktorer representera en betydande summa. I jern-
41
N:o 37.
Onsdagen den 15 Maj, e. m.
förelse med Kongl. Maj:ts förslag synes mig deremot det förslag,
som innehålles i den af herrar Hjelmérus, Nyländer och Lindblad
afgifna reservationen, vara väl afmätt med hänsyn till såväl öfnings-
tiden som ock kostnaden. Det tyckes, som om detta förslag — så
vidt jag kan se — skulle kunna bilda en lämplig basis, på hvilken
vi vidare kunna bygga efter råd och lägenhet för stärkandet af vårt
försvar. Mot detta förslag har nu rigtats rätt grava anmärkningar.
Jag skall tillåta mig att af dessa något vidröra tvenne, som framstälts
af de andra 6 reservanterna. Den ena anmärkningen går ut på, att
detta förslag icke skulle vara utredt med hänsyn till de kostnader,
det skulle medföra. Jag vill tillåta mig att till dessa herrar, som
göra denna anmärkning, ställa den frågan, huruvida de sjelfva, som
yrka på en utredning beträffande ett 8 månaders förslag, hafva någon
grundad förhoppning om, att, i fall en sådan utredning skulle komma,
den skulle gifva vid handen, att deras förslag kostade mindre. Jag
tror det icke.
Vidare har anförts som skäl emot herrar Hjelmérus’ och med-
reservanters förslag, att dessa reservanter väl uppgifva 8 månader
som den basis, på hvilken de vilja ställa sig, men mena 10 månader.
Huru man kunnat få anledning till att göra en sådan anmärkning,
vet jag icke. Jag har flera gånger under diskussionens gång funnit,
huru som från motsidan en synnerlig benägenhet gjort sig gällande
att med åberopande af detta skäl göra dessa 8 reservanter misstänkta
inför kammaren. Man säger, att, när man läser 8 månader, detta
icke betyder 8, utan 10 månader. Det var en talare på skaraborgs-
bänken, som nyligen anmärkte detta; och som stöd för sin anmärk¬
ning åberopade han, huru som dessa reservanter så att säga i ll:te
timman eller »ännu, då betänkandet skulle justeras», yrkat, att 10
månader skulle fastslås. Jag har varit med i försvarsutskottet och
var närvarande särskildt vid detta tillfälle, men jag hörde aldrig ett
ord från de 3 reservanternas sida i detta afseende. Jag vet icke,,
huru man kan påstå något dylikt. Jag har talat med en annan, som
var närvarande samtidigt med mig, men icke heller han har hört
något sådant. Det ser derför ut, som om lusten att förfölja ett för¬
slag rent af tillväxer mer och mer i den mån man befarar, att det
möjligen skall antagas.
För min del kun jag icke vara med om ett uppskof med en så
vigtig fråga som den föreliggande, emedan — såsom jag nogsamt
hört från olika håll — ett sådant uppskof skulle innebära, att man
skulle få tillfälle att med denna fråga sammankoppla en mängd andra
frågor och icke minst frågan om rösträttens utsträckning. Skulle så
ske, att denna fråga, nemligen frågan om rösträttens utsträckning,
komme att sammankopplas med försvarsfrågan, då fruktar jag, att, i
och med detsamma som man löser försvarsfrågan och dermed aflyfter
den börda, som ligger i det gamla indelningsverket, man också på
samma gång genom lösningen af rösträttsfrågan bereder tillfälle att
aflyfta rotebonden från hans magtställning och afpollcttera honom
från det politiska lifvet, och detta vill jag icke vara med om.
Jag yrkar derför, herr talman, bifall till den af herrar Hjelmérus,,
.1 ngående
ny hdrand¬
ning m. m.
(Forts.)
N:o 37.
42
Angående
ny härord¬
ning m. in.
(Forts.)
Onsdagen den 15 Maj, e. m.
Nyländer och Lindblad afgifna och vid utskottets betänkande fogade
reservationen.
Häruti instämde herr Larsson i Bondarfve.
Herr Olofsson i Digernäs: Jag har genom att instämma i herr
von Friesens yrkande i hufvudsak gifvit till känna min ståndpunkt
i denna fråga, men då denna nu har kommit i det läge, att man ej
kan vara säker om utgången, huru vida det blir ett uppskof med
frågans lösning eller ej, så vill jag, för den händelse att ett defini¬
tivt beslut skulle komma att fattas redan vid denna riksdag, än ytter¬
ligare hafva sagdt, att jag kommer att rösta för uppskof. Jag anser
tillika, att nya val böra ske, innan frågan afgöres. Hvad sjelfva för¬
svaret beträffar, så tror jag, att med vårt lands läge och förhållanden
i öfrigt det tål att tänka på, om icke ett milissystem vore för oss
det lämpligaste, ty vi behöfva ju ett försvar, som i jemförelse med
stormagternas utmärker sig för billighet.
Herr Redelius: Jag ber att få tillkännagifva, att jag kommer
att afgifva min röst för den af herr Hjelmkrus m. fl. afgifna reser¬
vationen, och jag gör det derför, att jag tror, att det förslag, som i
denna reservation finnes framstäldt, är både nödigt och nyttigt, och
att den der förordade öfningstiden icke kan anses vara för långt till¬
tagen. Detta har också erkänts äfven af dem, som i dag yrkat upp¬
skof med frågans afgörande.
Jag tror icke, att detta reservanternas förslag, om det nu blir
Riksdagens beslut, kommer att allt för mycket betunga landet. Till
stöd för denna min uppfattning ber jag att få åberopa min vän herr
Pehr Pehrson, den i statens ekonomiska frågor väl förfarne. Han
sade, när han här hade ordet, att landet väl kunde bära bördorna af
en utsträckning i fråga om öfningstiden till 8 månader och att denna
tid till och med skulle kunna göras något längre för specialvapnen.
Jag tror derför, att det kan vara skäl i att nu antaga denna reser¬
vation äfven derför, att såväl det särskilda utskottet som Riksdagen
då kommer att ställas inför den nya princip, om hvilken friherre
Barnekow här erinrade, då han i dag hade ordet, nemligen angående
olika öfningstid för olika vapen. Jag tror, som sagdt, att det verk¬
ligen kan vara skäl uti, att man nu tager i tu med denna fråga, och
man kan ju äfven nu få tid att göra det, äfven om denna tid icke
kan blifva synnerligen lång. Vi drifvas nog i alla fall till att antaga
eu olika öfningstid för olika vapen, och vi hafva det ju på sätt och
vis redan nu, och få vi den allmänna värnpligten, är det min öfver¬
tygelse, att en sådan princip måste genomföras. Jag tror äfven, att
ett beslut om åtta månader dessutom skulle hafva den nyttiga på¬
följden, att utskottet får tillfälle att å nyo granska förslaget i öfriga
punkter, och äfven om förslaget skulle lalla vid denna riksdag, torde
det i alla fall vara nyttigt, att det nu underkastas granskning och
kritik, ty en dylik pröfning kommer naturligtvis en kommande Riks¬
dag till godo. Jag vill visserligen uttala en förmodan, att det icke
är stora utsigter för, att ett positivt beslut nu skall kunna fattas, ty
43
N:o 37.
Onsdagen den 15 Maj, e. m.
■om de, som yrka uppskof, vinna, så är ju frågan fallen och någon
granskning kommer då aldrig i fråga, och vidare, om ett positivt
beslut här fattas, så måste en sammanjemkning komma till stånd,
och om då detta sammanjemkningsförslag skulle komma att omfatta
tio månader, vore det ju detsamma, som att frågan faller för denna
riksdag. Det enligt min uppfattning lämpligaste vore det, att denna
kammare fattade ett beslut om åtta månader och att sedan samman-
jemkningsförslaget skulle omfatta en öfningstid af åtta månader för
trängen och infanteriet samt kavalleriet och tolf månader för öfriga
vapen. Om båda kamrarne antoge ett sådant sammanjemkningsförslag,
så kunde ju redan i år ett positivt beslut komma till stånd.
Emellertid ber jag att nu få instämma med herr Hjelmérus m. fl.
i den reservation, som han afgifvit och som finnes vidfogad utskottets
utlåtande.
Herr Olsson i Tyllered: Herr vice talman! Ehuru jag under
debatten i förevarande fråga gjort ett instämmande, i hufvudsak, med
en talare, önskar jag dock att till protokollet i denna för vårt land
så vigtiga fråga få särskildt angifva min ståndpunkt. Jag vill då
tillkännagifva, att jag kommer att med min röst understödja den af
herrar Hjelmérus, Nyländer och Lindblad vid betänkandet fogade
reservationen, och detta derför, att jag anser, att frågan nödvändigt
fordrar sin lösning, äfvensom att detta bör ske utan kombination med
en del andra förestående frågor, äfvensom derför, att ett uppskof har
att ställa i sigte kanske ännu större uppoffringar från vårt folks sida.
Jag vill i sammanhang härmed äfven nämna det, att i den händelse
en sammanjemkning skulle komma till stånd med Första Kammaren,
vill jag under inga vilkor vara med om någon längre öfningstid än
åtta månader för infanteriet och trängen och med dem jemförliga
vapen.
Herr Hansson i Solberga: Ehuru jag förut, under förliden går¬
dag, instämt i det yrkande, som då gjordes af herr Pehr Pehrson i
Törneryd, vill jag dock, då det synes blifva en öppen omröstning i
denna fråga, äfven jag ha mitt votum förvaradt i kammarens proto¬
koll. Då jag nu kommer att rösta för herr Hans Anderssons i Nöbbe-
löf m. fl. reservation, gör jag det så mycket hellre, som denna min
åsigt öfverensstämmer med hvad flertalet af mina valmän tänka i
denna sak.
Herr Nordin i Sättna: Som jag redan på måndagen instämde
med herr von Friesen i hans då gjorda yrkande, torde min ställning
i denna fråga vara temligen preciserad. Jag har emellertid begärt
ordet, och anledningen dertill är det omilda utfall mot arbetsklassen,
som en talare här i går, nemligen professor Boéthius, tillät sig att
göra. och på hvilket jag skulle vilja svara några ord.
Den nämnde talaren yttrade — så vidt jag icke missförstod
honom — att rösträttsfrågan skulle för länge sedan haft sin lösning,
om arbetarnes hållning varit korrektare, och han betonade, huru som
allmogen under Engelbrekts dagar genom sin offervillighet förvärf-
Angående
ny härord¬
ning m. m.
(Forts.)
N:o 37.
44
Angående
ny härord¬
ning in. m.
(Ports.)
Onsdagen den 15 Maj, e. m.
vade sig rättighet att deltaga i bestämmandet af fäderneslandets-
öden, men han nämnde icke ett ord om, att denna magt, som all¬
mogen då förvärfvade, togs med våld frän herrarne, som ingalunda
godvilligt släppte den ifrån sig. Jag för min del vill dock icke vara
med om att framkalla reformer på det sättet.
Då vi nu stå i begrepp att antaga en ny härordning, är det väl
meningen, att vi skola få ett så krigsdugligt manskap som möjligt,,
och vi böra derför tillse, att detsamma får en god öfning, god disci¬
plin, god utrustning och god ledning. Då nu rösträttsfrågan icke
gerna kan sammankopplas med denna stora fråga, vill jag uttala som
ett önskemål, att herrarne ville lägga en röstsedel i patronköket
eller åtminstone uttala det bestämda löftet, att en soldat kunde, när
han hade uppfylt sina medborgerliga skyldigheter, vara viss derom,
att han skulle få medborgarrätt och lå deltaga i stiftandet af de
lagar, som han skall lyda. Jag tror, att detta skulle öka ansvarig-
hetskänslan hos soldaterna så mycket och de skulle blifva så lifvade
och besjälade för sin sak, att detta skulle motsvara en hel armé¬
fördelning, ty i våra dagar består icke en krigshärs duglighet i nume-
rären, utan uti den större eller mindre grad af moralisk anda, som
besjälar manskapet, och om manskapet vet, att det har något att
värna och försvara, så skall det, jag försäkrar det, mina herrar, blifva
mycket dugligare.
Jag skall icke vara mångordig, utan jag skall helt enkelt vid¬
hålla mitt instämmande i det yrkande, som blifvit gjordt af herr
von Friesen.
Herr Persson i Borrby: Då diskussionen i denna fråga tyckes
antaga karakteren af en öppen omröstning, ber jag att få tillkänna¬
gifva, att jag kommer att gifva min röst åt den af herr Hans Anders¬
son med fieie afgifna, utskottets betänkande vidfogade reservationen.
Herr Boström: Jag ber att få meddela, att jag kommer att
förena mig med herr Hjelmérus med flera i den reservation, som
han afgifvit i fråga om öfningstidens längd. Om det förslag, som i
denna reservation finnes framstäldt, blir af kammaren bifallet, så tror
jag, att det nu finnes en möjlighet för frågans lösning, nemligen i
den rigtning, som här blifvit under öfverläggningen föreslagen, att
olika öfningstider bestämmas för de olika vapnen, så att specialvap¬
nen få en längre och de öfriga vapnen en kortare sådan.
Herr Nilsson i Skrafvelsjö: Såvidt jag kunnat finna, äro alla
eniga om, att något bör göras för förbättrandet af vårt fosterlands
försvar, och alla äro också eniga derom, att försvaret bör grundas på
den allmänna värnpligten. Frågan gäller då här, huru lång öfnings-
tiden skall vara, för att vi skola kunna försvara oss, och derom
tyckas åsigterna vara rätt mycket delade. För min del har jag tänkt
mig, att åtta månader der vid lag skulle vara en tillräckligt lång tid,
men det är många, som vilja ha denna öfningstid ännu längre, och
det finnes äfven åtskilliga, som anse, att man kunde ha en längre
öfningstid för specialvapnen än för öfriga vapen. Som jag emeller-
45
N:o 37.
Onsdagen den 15 Maj, e. m.
tid icke är hemma på detta område, kan jag icke nu uttala mig om
detta senare förslag. Men det är en annan sida af saken, som är af
stor vigt, och vid hvilken jag nu vill fästa mig, nemligen frågan om
kostnaden.
Här har blifvit. sagdt, att vi lätt skulle kunna bära kostnaderna
af det nya härordningsförslaget. Jag tror dock icke, att bördorna af
detsamma skola blifva så lätta att bära för alla, utan det kommer
nog att blifva ganska många, som komma att känna dem mycket
tryckande.
Jag ville äfven nämna något om den tid och arbetskraft, som
skulle gå förlorade för jordbruket och industrien derigenom, att våra
ynglingar skulle egna en så lång tid åt det improduktiva arbetet i
kronans tjenst, men jag skall dock icke förlänga diskussionen med
att ingå på den saken.
Det har här blifvit sagdt af herr Waldenström, att vi skulle
kunna inbespara liera millioner genom att lägga bort hvar fjerde
sup och hvar femte cigarr, men jag kan för min del i alla fall icke
tro, att någon sådan besparing skall komma att ske, och allra minst
tror jag, att det blir någon besparing för herr Waldenström.
Jag vill dock för min del säga, att äfven om kostnaderna blifva
dyra, så få vi likväl icke derför uppskjuta frågans afgörande, utan
böra redan nu fatta elt definitivt beslut.
Innan jag slutar, ber jag att med anledning af att man här talat
om resolutioner vid möten och att man skulle höra sina kommittenters
mening, innan man fattade beslut i denna fråga, få säga det, att jag
tror, att valmännen ganska väl känna till denna fråga, åtminstone i
den valkrets, som jag tillhör. Vid det valmöte, som der hölls före
de sista valen, tillfrågades kandidaterna bland annat äfven om sin
ställning uti härordningsfrågan. Dessutom hafva ju möten hållits,
•både innan Riksdagen började i år och sedan i min valkrets icke
mindre än fyra och ett i Umeå stad, hvarvid äfven en del af mina
valmän deltogo. Af dessa fem möten ha tre uttalat sig för Kongl.
Maj:ts förslag, ett för, att rösträtten bör afgöras, innan frågan här
definitivt beslutas, och ett har uttalat, att det icke ville gå in på
någon utsträckning af värnpligten, emedan kostnaderna derför skulle
blifva för stora. Jag fäster mig emellertid ganska litet vid dessa
mötens uttalanden och kommer derför att rösta för det förslag, som
enligt min åsigt är det bästa.
Nu ha kammarens ledamöter nästan uteslutande delat sig mellan
två särskilda här föreliggande förslag. Det ena afser uppskof med
frågans afgörande och aflåtande till Kongl. Maj:t af en skrifvelse
med begäran om framläggande af ett nytt härordningsförslag med
åtta månaders öfningstid, och det andra afser att nu definitivt be¬
sluta sig för en öfningstid af åtta månader. En talare har framhållit,
att för uppskof talar den långa öfvergångstiden. För min del anser
jag, att den talar för, att åtta månaders öfningstid för närvarande kan
vara tillräcklig. Ty jag är öfvertygad, att, om Ivongl. Maj:t under
öfvergångstiden skulle finna denna öfningstid för kort, Kongl. Maj:t
nog, innan öfvergångstiden gått till ända, skall taga initiativ och
framlägga förslag om dess förlängning. Jag anser derför, att vi nu
Angående
ny härord¬
ning m. m.
(Forts.)
N:o 37.
46
Onsdagen den 15 Maj, e. m.
Angående
ny härord¬
ning m. m.
(Ports.)
böra bestämma oss för en öfningstid af åtta månader och yrkar bi¬
fall till den af herr Hjelmérus med flere afgifna reservationen.
Herr Emthén: Herr talman! Jag vill här blott yttra några
få ord för att dermed gifva min ståndpunkt till känna i denna stora
fråga.
Jag är en bland dem, som icke vilja, att rösträttsfrågan samman¬
kopplas med vår försvarsfråga. Deremot önskar jag, att skattefrågan
och krigslagstiftnings frågan afgöras samtidigt.
Jag kan icke med tystnad förbigå de uppgifter, som landtmanna-
chefen, herr Ivar Månsson, på förmiddagen lemnade oss, då han
nämnde, att alla landtman önskade, att beväringsöfningarna ej blefve
förlagda till sommartiden. Äfven jag är landtman; jag vet, att åt¬
minstone i en stor del af Norrland ett annat förhållande är rådande:
der önska vi landtman helst, att öfningarna måtte ske under som-
rarne.
Herr talman, på grund af hvad jag nu yttrat, och då jag icke
kan begära att få upptaga kammarens tid längre, ber jag att få yrka
bifall till den af herr Hans Andersson med flere afgifna, till utskottets
betänkande mot denna paragraf fogade reservationen.
Herr O dm an: Herr grefve och talman! Enär diskussionen har
öfvergått till att antaga karakteren af öppen omröstning, vill jag äfven
med några ord angifva min ställning till frågan för att få den tagen
till protokollet.
Jag tillhör dem, som hyst betänkligheter att taga ett så stort
steg, som det föreliggande förslaget innebär, och jag har såväl bland
mina kommittenter som ock bland mina riksdagskamrater uttalat denna
min tveksamhet.
Nu har jag emellertid särskilt af diskussionen i kammaren blif¬
va öfvertygad om, att frågan bör afgöras redan nu, ty jag vågar icke
ställa den tillsammans med alla de frågor, som det varit tal om att
sammankoppla den med.
Om vi hade ödet i våra händer, så att vi sjelfva kunde säga, att
det icke behöfs något försvar förr än efter så och så många års för¬
lopp, skulle jag kunna vara med om ett uppskof, men då vårt öde
icke ligger i våra händer, kan jag icke ansluta mig till yrkandet om
uppskof.
Jag vill derför endast tillkännagifva, att jag kommer att rösta
för den af herrar Hjelmérus, Nyländer och Lindblad afgifna reserva¬
tionen.
Herr Jönsson i Färeköp: Ehuruväl jag förut under debatten
har instämt med herr Hans Andersson, torde det dock tillåtas mig
att nu ytterligare nämna, att jag ingalunda kan ansluta mig till det
nu föreliggande kongl. förslaget, såsom varande alldeles för dyrbart
efter våra förhållanden. Den längsta öfningstid jag kan rösta för är
8 månader. Likväl kan jag icke ansluta mig till något af de före¬
liggande förslagen om ett bestämdt afgörande nu genast, då jag icke
vet, hvar det kan komma att stanna. Det är ju öppet uttaladt, eller
47
N:o 37.
Onsdagen den 15 Maj, e. m.
det är åtminstone en offentlig hemlighet, att frågan skall afgöras med
ett eammarijemkningsförslag. Huru detta skall affattas och under
hvilka förhållanden det skall framkomma, vet man dock icke; derför
vill jag icke vara med derom. Det skulle icke förundra mig, om
förslaget skulle komma att lyda på 10 månaders öfningstid för alla
eller 8 månader för infanteriet och 1 år för specialvapnen. Jag
skulle icke ens förundra mig, om det komme att lyda å de gamla
bekanta 40 veckorna. Huru som helst, kan jag icke biträda något af
dessa förslag, helst jag delar den uppfattning, som uttryckes i herr
Hans Anderssons it. fl. reservation, att i sammanhang med för¬
slag till förbättrad härordning det måtte föreläggas Riksdagen förslag
till skatteväsendets ordnande och till ny krigslagstiftning.
Jag ber äfven att få påpeka, att det vore önskligt-, att i ett kom¬
mande förslag till förbättrad härordning det bestämdes något om det
schema, som skulle följas vid undervisningen i krigsskolorna. I hvarje
skola, allt ifrån småskolan ända upp till elementarskolan, finnes alltid
anslaget i lokalen ett schema, efter hvilket undervisningen skall fortgå.
Jag anser, att ett dylikt schema borde finnas i ett förslag, som är för-
knippadt med så stora kostnader och uppoffringar som det föreliggande.
Herr talman, jag ber att få yrka bifall till den af herr Hans
Andersson m. fl. afgifna reservationen.
Herr Landelius: Då nu redan mer än hundra talare yttrat sig
i denna fråga, tyckes det, som om den kunde vara tillräckligt de¬
batterad. Jag skall derför endast helt kort angifva min ställning till
densamma.
Jag hade lifligt önskat, att reformer såväl i krigslagstiftningen
som i beskattningsväsendet kunnat genomföras samtidigt med denna
frågas lösning. Jag hade önskat det så mycket mera, som jag är
öfvertygad om, att genom införandet af sjelfdeklaration och progres¬
siv beskattning — det senare åtminstone till en viss utsträckning,
skulle den stora skattebörda, som enligt detta härordningsförslag
kommer att påläggas vårt folk, jemnare och rättvisare fördelas samt
derigenom lättare kunna bäras af äfven de mindre bemedlade. Men
då stärkandet af vårt försvar för mig framstår som det allra vigti-
gaste och då det samtidiga genomförandet af dessa refomer och här-
ordningsfrågan skulle fördröja lösningen af den senare, har jag, ehuru
motvilligt, för tillfället måst lemna dessa reformkraf å sido. Jag är
dock, med anledning af hvad som i dag från statsrådsbänken yttrats
och med anledning af de uttalanden, som under denna riksdag gjorts
såväl i Första Kammaren som äfven i denna, förvissad om, att dessa
reformfrågor snart nog skola kunna finna en tillfredsställande lösning.
Äfven rösträttsfrågan har i detta sammanhang förts fram. För
min del anser jag, att denna stora fråga bör behandlas särskildt, ej
sammankopplas med andra. Den tränger sig nog med nödvändighet
fram, och om den då kommer att lösas steg för steg, anser jag det
vara bäst och lyckligast för hela vårt folk.
Härordningsfrågan har icke endast lifligt debatterats inom Riks¬
dagen, utan den har äfven följts med det största intresse inom alla
samhällslager. Så har äfven varit förhållandet inom den kår, jag har
Angående
ny härord¬
ning m. m.
(Forts.)
N:o 37.
48
Angående
ny härord¬
ning m. m.
(Ports.)
Onsdagen den 15 Maj, e. m.
äran tillhöra. Derom vittnar till fullo de diskussioner om värnpligts-
frågan ur hygienisk synpunkt, som under sistlidne februari och mars
månader hållits vid svenska läkaresällskapets sammankomster, och
hvilka diskussioner, sammanförda i tryck, blifvit till Riksdagens samt¬
liga ledamöter utdelade. De åsigter, som der uttalats, äro sålunda
allmänt bekanta, och jag skulle derför i detta hänseende endast om¬
nämna det slutomdöme, som eu af målsmännen för den medicinska
vetenskapen i vårt land afgifvit. .lag vill meddela detta äfven derför,
att det må införas i dagens protokoll. Det lyder sålunda: »Värn-
pligtsöfningarne komma att skänka den uppväxande ungdomen och
dermed massan af vårt folk ett tillskott af kraft och kroppslig helsa,
hvars välgörande verkningar säkert skola förnimmas i och gå i arf på
kommande generationer. Underkastar sig ej nationen en dylik längre
tids värnpligt, skall nationen öfverflyglas af de stater, hvilkas ungdom
genomgår värnpligt.» De åsigter, som sålunda uttalats, ha icke blif¬
vit motsagda från något håll inom den svenska läkarekåren. De
kunna derför betraktas såsom ett uttryck för de svenska läkarnes
åsigt i förevarande fråga, sedd från medicinsk synpunkt.
Jag anhåller, herr talman, att få till protokollet antecknadt, att
jag kommer att rösta för den af herr Hjelmérus m. fl. afgifna
reservationen.
Herr Björkman: Ehuru utskottets samtliga ledamöter uttalat
sig för försvarets stärkande, har dock flertalet af reservanterna af derå
skäl yrkat på uppskof med frågans afgörande. Dessa skäl äro, att
rösträttsfrågan, skattefrågan, och frågan om krigslagstiftningens refor¬
merande icke samtidigt kunnat lösas. Hvad rösträttsfrågan beträffar,
anser jag för min del den icke ha det sammanhang med denna fråga,
att den nu behöfver lösas.
Beträffande de båda andra frågorna hyser jag visserligen den
åsigt, att de mycket intimt ingripa i försvarsfrågan, och jag skulle
derför gerna sett, att dessa frågor förelegat i det skick, att de kunnat
samtidigt med försvarsfrågan af Riksdagen behandlas. Men att så
icke kunnat ske, är för mig icke något skäl att i förevarande fråga
yrka på uppskof. Jag hyser den fasta förtröstan, att, när de nämnda
frågorna en gång komma att föreligga, de skola, enligt de löften, kan
jag nästan säga, som Riksdagen redan gifvit, lösas på ett med rätt¬
visans kraf öfverensstämmande rätt.
Det har visserligen yttrats, att man påtager sig ett stort ansvar,
om man ensidigt löser försvarsfrågan. Ja, det kan så vara. Men det
är ännu mera ansvarsfullt att till en oviss framtid uppskjuta denna vår
vigtigaste fråga.
Då jag hyser dessa åsigter, och då jag i olikhet med en ärad
talare på stockholmsbänken är öfvertygad om, att man rundt om i
vårt kära fosterland kräfver, att försvarsfrågan löses, och kräfver, att
den löses redan nu, vill jag yrka bifall till herr Hjelmérus’ m. ä.
reservation.
Herr Åkerlind: Herr talman, mina herrar! Jag anser i likhet
med en stor del talare, som yttrat sig i denna fråga, att skatte- och
49
N:o 37.
Onsdagen den 15 Maj, e. m.
härordningsfrågorna ega ett naturligt samband med hvarandra, och
att de böra lösas i ett sammanhang, helst som Kongl. Maj:ts förslag
till ny härordning i och för sig kommer att, så att säga, såsom en
indirekt skatt i hög grad drabba landet. Ungefär 25,000 män komma
ju årligen att utbildas för fosterlandets försvar. Detta kommer att
medföra, att 7,500,000 dagsverken hvarje år fråntagas produktiva ända¬
mål. Tänker jag då, att 2/s dessa komma att drabba jordbruket,
blifver detta för jordbrukare en betydligt stor indirekt skattebörda.
Jag anser derför, att progressiv skatt i en uppåt verkande skala samt
skatt å aktier äro nödvändiga vilkor för denna stora reforms genom¬
förande. Derjemte anser jag, i likhet med många andra, att, innan
vi skicka våra barn i en ett-årig vapenöfning, krigslagarne böra
humaniseras, och att vi i det afseendet icke kunna vara nöjda med
endast löften.
Rösträttsfrågan anser jag äfven vara en så vigtig fråga, att man
bör räkna med den vid en härordnings genomförande. Man bör
tänka sig, att, oaktadt s/4 af landets myndiga män för närvarande
sakna politisk rösträtt, man ändock af dem kräfver, att de i likhet
med öfriga medborgare skola utbilda sig för fosterlandets försvar.
Denna fråga tränger sig vid försvarsfrågans behandling så naturligt
fram, att ingen, som vill se saken ur rättvisans synpunkt, kan säga,
att den icke står i ett oupplösligt samband dermed. Nu säger man:
vi ha ju förhoppning om att snart få oss förelagdt ett förslag om
det politiska streckets sänkande. Får man sätta tro till, hvad den
ärade geflelektorn i detta hänseende nämnde på förmiddagen, så
kommer nog denna reform icke att få någon större omfattning. Han
sade nemligen: när detta reformförslag kommer, få vi se, om det ens
är af den beskaffenhet, att samlingspartiet kan gå med derpå. Detta
partis medlemmar äro just valda på programmet af en rösträttsreforms
genomförande. Skulle möjligen den ärade lektorn härutinnan blifva
sannspådd, så att icke ens samlingspartiets billiga fordran i detta
hänseende kan genomdrifvas, då äro i sanning utsigterna icke mycket
ljusa.
Jag anser äfven, att vi böra ha nödiga garantier för, att våra
söner utbildas på ett lämpligt och framför allt godt och moraliskt
sätt. Visserligen sade geflelektorn, att icke ens vår Herre härvidlag
kunde förebringa nödiga garantier. Jag kan icke yttra mig om, huru
stor tro han har till vår Herre, men jag anser, att landets represen¬
tanter böra se sig om efter garantier, när det är fråga om att skicka
våra barn till ettåriga vapenöfningar.
Jag anhåller, herr talman, att få yrka bifall till herr Anderssons
i Nöbbelöf med flere reservation.
Herr Staaff: Herr talman, mina herrar! Då hans excellens
herr statsministern i förmiddags yttrade, att om den anmärkningen
vore rigtig, vore i enlighet med sanna förhållandet, att försvarsfrågan
icke hade kunnat sägas stå på valprogrammet, så vore detta en be¬
tydelsefull anmärkning, instämmer jag fullkomligt med hans excellens
herr statsministern i detta omdöme, att det är en betydelsefull an¬
märkning. Jag kan deremot icke instämma med honom i hvad hull
Andra Kammarens Prut. 1901. N:o 97. 4
Angående
ny härord¬
ning m. in.
(Ports.)
N:o 37.
50
Angående
ny härord¬
ning m. m.
(Ports.)
Onsdagen den 15 Maj, e. m.
sade, nemligen att den har stått på valprogrammen. Man har sagt
på flera håll här under debatten, att försvarsfrågan har stått på dag¬
ordningen allt sedan kort efter representationsskickets förändring.
Efter min mening är det ett fullkomligt origtigt återgifvande af den
historiska sanningen. Om man genomläser hvad som sades och in¬
träffade vid urtima riksdagen år 1892, är det icke möjligt att deraf
draga annan slutsats, än att ifrån regeringens sida det förslag, som
framlades då, framlades såsom en lösning af försvarsfrågan. Det är
det uttryck, som dåvarande krigsministern sjelf använde i begynnelsen
af det föredrag, hvarmed han började försvarsdebatten. Af en talare
hafva redan upplästs de ord, hvarmed krigsministern slutade sitt an¬
förande, och deri han uttryckligen framhöll, att Riksdagen, om den
antoge förslaget, skulle förtjena välsignelser — och få dem — af barn
och efterkommande. Det är ju en absurditet att tänka sig, att han
då skulle haft för afsigt, att 9 år derefter ett nytt förslag till en
långt mera genomgående omorganisation skulle framläggas.
Deremot strider icke det faktum, att jramsynte män lade kritik
på detta kongl. förslag, kallade det ett odugligt provisorium och för¬
klarade, att det icke skulle hålla länge. Dessa män hafva fått rätt,
men deras kritik kan omöjligen ändra sjelfva den historiska sanningen,
som är, att förslaget framlades såsom lösning. Följaktligen, då detta
förslag gick igenom, affördes försvarsfrågan från dagordningen, der
den stått så länge. Då den nu åter upptagits, är den uppförd på
dagordningen, och då borde den — efter mitt och mångas förmenande
— hafva framlagts för folket vid valen.
Eu ärad talare på förmiddagen, herr Ivar Månsson, yttrade något
om, att i fall nu Andra Kammaren antoge ett sådant förslag, som här
är ifrågasatt och hvaraf kunde följa en sammanjemkning med Första
Kammarens beslut, så, som hans ord folio sig, toge Riksdagen an¬
svaret, och då sluppe regeringen ifrån en del af sitt ansvar för
detta.
Det är, herr talman, en så ny och en så riskabel konstitutionel
teori, att i fall jag icke vore temligen viss på att denne realpolitiker
just icke uppställer några teorier, som äro afsedda att vara så synner¬
ligen länge, då han vill hafva en praktisk fråga igenom, skulle jag
anse, att den innebure betänkliga konseqvenser för framtiden. Att
den är origtig, det är väl tydligt, då vi betänka, att landet har rätt
att fordra, att hvad som göres af de båda statsmagterna, det göres
under dubbelt ansvar, regeringens helt och odeladt, och Riksdagens
helt och odeladt. Detta ansvar kan icke först summeras ihop och
sedan godtyckligt styckas och parteras ut till en del på den ena
statsmagten och till en del på den andra statsmagten. Om det skulle
vara i någon sorts anslutning till den uppfattningen, som regeringen
på förmiddagen har företagit sin — visserligen ieke med alltför mili¬
tärisk paradmessighet utförda — uppslutning till en annan front, än
den först intog, skalle jag på det högsta beklaga detta förhållande.
Det, af hvad som är sagdt i denna långvariga debatt, som har
på mig gjort det mest nedslående intrycket, det är den fullständigt
afvisande hållning, som statsrådet och chefen för landtförsvarsdeparte¬
mentet intagit gent emot de allmänna önskningar om öfningstidens
51
N:o 37.
Onsdagen den 15 Maj, e. m.
bättre användning, som hafva uttalats. Detta afvisande var så gene¬
rel! och så bestämdt, att det i mitt tycke föga förbättrades af de
ord, som han i -dag yttrade, då han förklarade sig skola med upp¬
märksamhet taga kännedom om hvad en högt ärad talare under går¬
dagens afton yttrade i det afseendet. Det står fast, att han helt
generelt och allmänt uttryckte den meningen, att den kritik, för
hvilken öfningstidens användning har varit utsatt, är obefogad. Jag
kunde icke afhålla mig från att tänka, att detta afvisande var så
starkt, att det till och med syntes uttrycka den uppfattningen, att
äfven de milda och blida ordalag, i hvilka särskilda utskottet på
sidan 118 i sitt betänkande har yttrat sig om denna sak, syntes herr
statsrådet vara temligen opåkallade. Då herr statsrådet och chefen
för landtförsvarsdepartementet i detta sammanhang, på sätt han gjorde,
behandlade anonymiteten inom tidningspressen, ber jag att få erinra
honom, att denna anonymitet är en grundlagsfästad institution, och
de, som hafva grundlagsfästat densamma, synas mig ganska bra hafva
vetat, hvad de gjorde. Jag skall också be att få upplysa om ett fall,
som icke redan borde hafva fallit ur minnet. För mindre än ett år
sedan förekom en artikel i en tidning, deri hvad författaren ansåg
vara missförhållanden inom det regemente, der han aftjenade sin
beväringsskyldighet, skildrades och klandrades. Han begagnade sig
föga af anonymiteten, ty han undertecknade artikeln med slutbok-
stafven i sitt namn och sitt nummer inom kompaniet, och följden
blef ett förnedrande och pinligt straff för honom. Sedan har, såsom
bekant till åtskilliga allvarligas indignation, justitieombudsmannen
tagit i tu med dem, som ålade honom detta straff, men det förändrar
icke sjelfva saken, ty deraf kan man i viss mån sluta, hvarför mili¬
tära missförhållanden icke så ofta skildras med undertecknadt namn.
Man kan för öfrigt med blott någon erfarenhet draga sina slut¬
satser om dessa förhållanden af åtskilliga fakta. Jag skall visa ett
fall, som inträffade för några veckor sedan. Jag kom under den
lifliga diskussion, som uppkom i följd af den bekanta händelse inom
sjöförsvarsdepartementet, som sedan ledde till den bekanta förlisnin-
gen, jag kom, säger jag, i samtal med en högre militär om denna
sak. Jag framkastade dervid den tanken, som förut, såsom herrarne
väl veta, har varit ventilerad, i fäll icke många missförhållanden skulle
kunna häfvas, om den i vår statsrätt egendomliga grundsatsen, att
Konungen skall vara öfverbefälhafvare öfver armén, finge vika och
man här likasom i många andra länder införde, att en särskildt till¬
satt öfverbefälhafvare öfvade detta uppdrag. Han sade: »det är just
hvad jag tycker», och utvecklade fördelarne af en dylik anordning,
äfven sådana, som jag icke tänkt mig. Det var präktigt, tänkte jag.
Fins det verkligen högre militärer, som hafva denna uppfattning?
Men så tilläde han: »Det der kan jag naturligtvis icke säga.» Nu
förstå herrarne, att vi civila hafva förmånen att understundom enskild!
underhålla oss med militärer, och det är ju för oss lärorikt, så mycket
mera, som de offentliga uttalanden, de göra, ofta nog synas vara
stämplade med en och samma pregel.
Jag sade, att jag beklagade, att herr statsrådet icke hade någon
högre uppskattning af denna för den civila tanken, om jag får bc-
Angående
ny härord¬
ning m. m.
(Forts.)
N:o 37. 52 Onsdagen den 15 Maj. e. m.
Angående gagna ett sådant uttryck, allt mer och mer klarnande fordran — och
ny 'härord hvad jag menar med den civila tanken, det förstå herrarne. Det är
ninS m■m- den fria, obundna granskningen i motsats mot den militära, hvilken
(Forts.) för m-g närmast kan betecknas såsom den i den blinda lydnadens
stränga och mörka arrest permanent fjettrade tanken. Vi hafva
genom egna iakttagelser och genom pressens meddelanden allt mer
och mer fått den uppfattningen, att det finnes åtskilligt, ja, mycket
att ändra i fråga om öfningstidens användning, och vi hafva fått den
bestämda uppfattningen, att det, som stora stater kunna, kosta på sig
i paradlyx, det passar icke för oss, ett litet och fattigt land. På
senare tider hafva vi från så många håll, äfven ifrån militära håll,
ifrån sjelfstäudiga sakkunniga granskare, som inhemtat sin erfarenhet
icke blott i preussiska reglementen, utan på utländska slagfält, funnit
våra trefvande tankar upprepade gånger bekräftade, att vi nästan hade
trott, att denna sak, om den framfördes, skulle upptagas på annat sätt,
än hvad nu skett. Men vore det klart för herrarne, att då vi nu hafva
hört detta, så veta vi, att någon förändring i öfningstidens användande
icke kommer i fråga, ty något erkännande, att någon del af öfningstiden
är mindre väl använd, än hvad som borde förekomma, har icke lem-
nats oss. För min del har jag haft den uppfattningen i fråga om
öfningstidens längd, att den borde bestämmas icke efter en alltid
haltande jemförelse med främmande stater, utan efter egna, allvarliga
och mångsidiga försök, emedan jag tyckt mig finna, att det är så .man
uppnår de goda metoderna inom de civila skolorna och undervisnings¬
anstalterna, och jag icke kunnat förstå, hvarför man icke skulle gå
till väga på samma sätt i de militära. För några veckor sedan lem-
nade mig en personligen bekant militär eu bekräftelse på denna upp¬
fattning. Han påpekade för mig något, som står att läsa i årsberättelsen
i taktik i 3:e och 4:e häftet af kongl. krigsvetenskapsakademiens
handlingar och tidskrift för innevarande år, och jag skall be att få
läsa upp några rader deraf. Det heter:
»Inom italienska armén synes vara föreskrifven en på pedago¬
giska grunder stödd utbildningsmetod, den så kallade militärgymnastiska.
Rekryterna indelas på grund af visad .uppfattningsförmåga i grupper,
hvilkas utbildning bedrifves hvar för sig med ett bestämdt föreskrifvet
sammanhang emellan de gymnastiska öfningarna, exercisen, marsch-
öfningarna, skjutningen och den teoretiska utbildningen. Resultatet
lärer vara så godt, att de flesta rekryter kunna betraktas såsom
användbara soldater efter endast 5 veckors utbildning.»
Men som bekant har Italien genomgått hårda öden, då det åtagit
sig bördor af en så förfärande höjd, att det dignat under dem, och
det är väl derför medvetandet klarnat derom, att ett sådant land icke
får tillegna sig vanorna från Tyskland och Frankrike.
En högt ärad talare på samma bänk, som jag har äran tillhöra,
herr grefve Hamilton, yttrade i sitt anförande, att vi, som tillhörde,
hvad han behagade kalla det stora svenska uppskofspartiet, vore att
förlikna vid auktionsspekulanter i fråga om detta vigtiga fosterländska
spörsmål. Jag vill tillåta mig uttala en gensaga mot detta påstående,
hvilken inom parentes sagdt, synes illa stå tillsammans med det åbe¬
ropande af sin mönsterparlamentariska ordbok, samma talare för några
N:o 87-
Onsdagen den 16 Maj, e. m. 58
veckor sedan här i kammaren hade. Men i afseende på sjelfva saken
ber jag att få säga ett ord i fråga om den hopkoppling af frågor,
hvartill vi skulle göra oss skyldige. Hvad först beträflar skattefrågan
och frågan om krigslagstiftningen, så är det för mig icke ens begrip¬
ligt, huru man der kan tala om en hopkoppling. Jag fattar icke ens
en sådan tanke. Man kan icke säga, att frågor hopkopplas, som till
sitt inre väsen höra tillsammans, och det synes väl dock alla erkänna,
att dessa frågor äro samhöriga. Beviset ligger framför oss i utskottets
betänkande, som innehåller alla dessa frågor. Skilnaden mellan oss
och honom är blott den, att vi hysa en, som vi tro, förlåtlig misstro
mot att denna samhörighet icke skall beaktas ända till slutet och man
sålunda komma till ett verkligen godt resultat, under det att vi till¬
äfventyrs vilja tillvita honom och hans vänner en viss lättrogenhet i
detta fall. Det är den enda skilnaden.
I afseende på rösträttsfrågan torde väl skilnaden vara väsentligare.
Men det synes oss, att vi äfven i det fallet skulle kunna påfordra
respekt och aktning för våra åsigter, äfven om man icke gillar och
godkänner dem, då vi anse, att denna fråga är så långt ifrån främ¬
mande för försvarsfrågan, att vi tvärtom hysa den öfvertygelsen, att
försvarsfrågan icke kan lösas till ett för landet godt och verkligen
välsignelsebringande resultat utan en samtidig lösning af rösträtts¬
frågan. Nå väl, säger här den ene talaren efter andre, rösträttsfrågan
kommer i allt fall som en mogen frukt, om försvarsfrågan först löses.
Men genom hvilken lösning kommer den att falla som en mogen
frukt? Herr Ivar Månsson uttalade sig i förmiddags mycket välvilligt
för rösträttsfrågans lösning. Detta gladde mig synnerligen mycket,
derför att man under denna riksdags lopp haft helt andra saker att
säga mig om herr Ivar Månssons tillgifvenhet för denna fråga och
dess lösning. Men icke kan man val begära, att ett så generelt
uttalande som det, att man vill ernå en måttfull lösning åt rösträtts¬
frågan, såsom jag vill erinra mig, att herr Ivar Månssons yttrande
föll, icke kan man begära, att ett sådant yttrande skall tillfredsställa
oss, som fordra en väsentlig utvidgning af rösträtten.
Med en utvidgning af rösträtten måste väl förstås, dels att ett
väsentligt antal medborgare, som hittills ej hafva haft politisk röst¬
rätt, få sådan och dels att detta medgifvande icke förbindes med
vilkor, som afse att försvaga eller förhindra effektiviteten af en sådan
utvidgning. — Men hvad tiar man lofvat oss i fråga härom? Jag har
icke hört, att någonting verkligen lofvats.
För min del tycker jag, att äfven från en motsatt ståndpunkt
borde man kunna sätta sig in i vår uppfattning, sätta sig in deri så
mycket, att man afhölle sig från att med sådana cyniska liknelser,
som af en talare här på den bänk jag har äran tillhöra, grefve Hamilton,
hafva användts, söka brännmärka vår sträfvan. Må man betänka det
yttrande, som förut under denna debatt blifvit uppläst, det märkliga
och ej motsagda yttrande, hvaruti den urtima Biksdagens Andra
Kammares talman uttalade förhoppningen och profetian — såsom han
trodde — om en snar enighet inom Andra Kammaren i fråga om
känslan af nödvändigheten deraf att allt mer och mer låta dem, som
skulle stiga in i den stora medborgarehären, också få ledas af den
Angående
ny härord¬
ning m. m.
(Forts.)
N:o 37.
64
Onsdagen den 16 Maj, e. m.
Angående verkliga medborgarekänslan, som endast åtnjutandet af full med-
nin^m^m ^orgarerätt kan skänka. Må man tänka på detta och se till, hvar vi
(Fort ) DU St^’ se ^en uPpfa*tn^ng> som nu ar den herskande inom denna
r Sl kammares majoritet. Det är 9 år, sedan det nämnda yttrandet fäldes, men
nationen har icke kommit närmare medborgarerättens utvidgning
genom rösträttens utsträckning. Nej — tvärtom blef det klart genom
ett Andra Kammarens beslut, att dess majoritet ej ville en sådan ut¬
sträckning af rösträtten, som jag betecknat såsom moderat, om ut¬
sträckningen öfver hufvud taget skall vara effektiv.
Och om det blott vore detta! Men då vi icke kunna hindra oss
ifrån att betrakta möjligheten utaf en lösning af försvarsfrågan vid
denna riksdag såsom en produkt af två faktorer, den ena den patrio¬
tism, som icke anser något pris för högt för att så fort som möjligt
skaffa ett effektivt försvar åt fosterlandet, och den andra den rösträtts-
fiendtlighet, som icke anser något pris vara för högt för att undvika,
att det naturliga sambandet mellan försvars- och rösträttsfrågorna får
göra sig gällande — då borde man väl kunna inse, att vi ej med
glada förhoppningar höra de halfva löften, som här uttalats.
Må ock aldrig så mycket sägas om oss och må än aldrig så
hårda ord användas emot oss — då vi gå att inlägga vår röst för
uppskof, skola vi vara ganska trygga och vissa derom, att vi handlat
efter vår uppfattning rigtigt, då vi med det dyrbara begreppet foster¬
land hafva velat förbinda det dyrbara begreppet rättvisa.
Herr talmannen, som emellertid öfvertagit ledningen af kammarens
förhandlingar, lemnade häruppå ordet till
herr Andersson i Vestra Nöbbelöf, som yttrade: Herr talman!
Då nu ställningen synes vara afgjord, vill jag, innan vi gå att lägga
våra voteringssedlar i urnan, ytterligare med ett par skäl angifva,
hvarför jag icke kan vara med om vare sig Kongl. Maj:ts förslag eller
herr Hjelmkrus’ med fleres reservation.
Det har med stor styrka framhållits såväl från statsrådsbänken
som af andra talare i kammaren, att, då vi nu skola öfvergå till ett
rent värnpligtssystem, vi icke kunna låta oss nöja med mindre än
365 dagars öfningstid. Detta tal är vilseledande. Väl har den före¬
slagna härordningen såväl här som ute i bygderna, i tidningarna och
på möten kungjorts innebära ett rent värnpligtssystem, men det är
icke rigtigt. Ty då den värfvade stammen enligt förslaget skulle
komma att blifva betydligt större, än den för närvarande är, kan för¬
slaget ej innefatta en tillämpning af ett rent värnpligtssystem.
Och i fråga om kostnaderna är det icke heller alldeles rigtigt,
att man visar oss på de ordinarie utgifterna och säger, att det är
dem vi skola rätta oss efter, men deremot icke fästa oss så mycket
vid de extra ordinarie. Detta är haltande, ty de extra ordinarie ut¬
gifterna spela en mycket väsentlig roll i fråga om utgifterna under
4:de och 5:te hufvudtitlarne. Ser man på 5:te hufvudtiteln för i år,
finnas, i runda tal, de ordinarie anslagen uppgå till 8,692,000 kronor
och de extra ordinarie till 13,742,000 kronor; således, för i år äro de
senare större än de förra. Enligt den stat, som föreslås för år 1902,
Onsdagen den 15 Maj, e. m. 55 N:o 87.
stiga de ordinarie anslagen till 10,531,000 och de extra ordinarie Angående
till 10,936,000 kronor, allt likaledes i runda tal; således äfven för
nästa år skulle de extra ordinarie anslagen blifva större, än de ordi- m”portg”*’
narie. _
Hans excellens statsministern nämnde i dag, att välståndet vuxit
och värdena stigit här i landet. Ja, det är nog rigtigt, att både väl¬
stånd och värden stigit med mycket stor fart, nästan större än man
kunnat vänta. Men här vid lag bör också en annan sak tagas i
betraktande, och det är, huru skuldsiffran vuxit under tiden. Jag
tror, att skuldsättningen vuxit minst lika mycket. Ser man t. ex.
särskildt på den intecknade skulden för 21 år sedan, 1878, finner
man, att ställningen då var en helt annan än nu. Från den tiden
har fastighetstaxeringsvärdet vuxit med 43 procent, men den i fastig¬
het intecknade skulden med 96 procent; och dessa siffror tala ett
språk, som ej kan förbises. År 1878 steg den i fastighet intecknade
skulden till ungefär */4 af taxeringsvärdet, men år 1898 till ungefär
1/a; — huru skall det ställa sig, om vi fortgå så några år? Hvilken
säkerhet skola vi ställa för våra lån i utlandet, sedan vi skuldsatt oss
på det sättet? — Härvid invändes naturligtvis: men se på, huru godt
om pengar våra banker och särskildt våra sparbanker ha. Ja, mycket
pengar "hafva nog satts in i bankerna, synnerligast under de senare
åren. Men icke är det fastighetsegarne, som ega dessa pengar. Dessa
insättningar kunna ju för öfrigt icke läggas såsom säkerhet för
våra utländska lån; det får väl lof att vara någonting annat, och
antingen måste vi väl låna guld, såsom vi gjort på de sista åren,
eller också — ja, annars vet jag icke, huru vi skola bära oss åt.
Jag tror sålunda, att man bör vara mycket betänksam, innan man
kastar sig i så stora utgifter, som här ifrågasatts.
En talare på stockholmsbänken, hvars anförande i denna fråga
blifvit föremål för åtskillig kritik, grefve Hamilton, utlät sig — och
det var märkvärdigt att se, huru han dervid med ett visst hån vred
sina händer — att kunde vi icke bära de bördor, som nu ifrågasättas
för försvaret, så måste vi redan vara kanske vid ruinens brant. Ja,
mina herrar, en landshöfding, en general eller en biskop med 10,
12 eller 15,000 kronor i lön, han kan säga så. Han är embetsman,
och embetsmännen, som för några dagar sedan fingo omkring 3
millioner i dyrtidstillägg, de kunna säga, att det icke är så farligt.
Men det finnes så många andra, som ej fått något dyrtidstillägg, och
vi få taga hänsyn till dem också.
Senare yttrade herr Ivar Månsson, att det vore ett ärligt språk,
som de föra, hvilka vilja drifva igenom en lösning af försvarsfrågan
vid denna riksdag. Jag vet ej, hvad han menar med »ett ärligt
språk». År det ett ärligt språk, som föres, då herr Ivar Månsson först
säger, att vi skola taga 8 månaders öfningstid, men kort senare åter,
att vi skola hafva något annat, jag vet icke hvad.
Nu har här fråga varit om en sammanjemkning till 8 månaders
öfningstid för infanteriet och 12 månaders för kavalleriet och andra
dermed jemförliga specialvapen. Men statsrådet och chefen för landt¬
försvarsdepartementet har såsom sin mening uttalat, att med våra
tiders krigföringssätt infanteriet behöfde ungefär lika lång öfning
N:o 37.
56
Angående
ny härord¬
ning m. m.
(Forts.)
Onsdagen den 16 Maj, e. m.
som special vapnen. Mot krigsministern ha sedan en hel massa per¬
soner i kammaren, hvilka mig veterligen icke sysslat mycket med
krigsvetenskap och militärsaker, uppträdt och förklarat, att vi. borde
bestämma 12 månaders öfningstid för kavalleriet, men icke mer än 8
månaders för infanteriet. Under sådana förhållanden får jag verkligen
säga, att jag litar mera på krigsministern än på dessa andra.
Men så en annan sak. Jag förstår ej, huru förhållandena i vissa
afseenden skulle gestalta sig efter antagandet af ett dylikt samman-
jemkningsförslag. Ett visst antal värnpligtige skulle ju uttagas till
kavalleriet, fältartilleriet, ingeniörstrupperna etc. med en utbildningstid
af 12 månader, och alla de öfriga skulle utbildas under 8 månader.
På hvad sätt skulle nu de förstnämnde uttagas? Skulle kanske någon
befalla, att du skall öfvas i 12 månader, du i 8? Något sådant skulle
för visso mötas med starka protester af dem, som skickades till 12-
månaders-vapnen. — Men man kan gifva dem 50 öres dagaflöning,
har man sagt. Ja, bevars, vi kunna nog gifva dem 50 öre om dagen,
då ju en motion väckts om sådan aflöning; men att man skulle få
någon, som vore villig att tjena så mycket längre tid för 50 öre om
dagen, det tviflar jag på. — Och duger ej denna utväg, så återstår
lottning. Men det, tror jag, vill svenska folket icke gå in på; och
jag åtminstone kan icke vara med om, att vårt lands söner på det
sättet skulle, så att säga, göras till insatser i ett spel.
Här har mycket talats om huru välvillig Första Kammaren i år
stält sig mot skrifvelseförslag såväl i ena som i andra rigtningen.
Ja visserligen, men dock med protest i fråga om dagaflöningen.
Den hade utskottet föreslagit till 20 öre om dagen under rekryt¬
utbildningen och till 50 öre om dagen under repetitionsöfningarna.
Jag får saga, att jag först i början, när dessa höga dagaflöningar
för beväringsynglingarne blefvo bestämda, just icke var så lifvad för
dem. Men sedan de en gång åsatts, anser jag orimligt att nedsätta
dem till lägre belopp. Och den skilnad i ersättning, som ifrågasatts
för olika öfningeperioder, är enligt mitt förmenande fullt berättigad.
Det går icke an att säga, att de värnpligtige under repetitionsöfnin¬
garna, när de skola vara ute på fältmarscher och vistas utom kaser¬
nerna, skola kunna lefva på den kost, som de få af kronan. Ty
beväringsmanskapet vill icke lefva på detta, utan måste ha något
annat. Huru långt tro herrarne, att dessa 20 öre under sådana för¬
hållanden skola räcka, om de värnpligtige behöfva köpa t. ex. ett
glas mjölk, en kopp kaffe eller något sådant? Jag tror derför, att
det är fullt berättigad! att under repetitionsöfningarna gifva dem 50
öre i dagaflöning. I detta afseende har det visat sig, att Första
Kammaren icke vill vara med Andra Kammaren, när det gäller
allvar.
En talare, jag tror det var herr Waldenström, har här hållit ett
mycket varmt och fosterländskt anförande, och det är min tanke,
att han deri uttalade sin fullkomliga öfvertygelse. Slutet var dock
något märkvärdigt, då han sade, att, i händelse det skulle gå derhän,
att vi icke skulle kunna bära de bördor, som här skulle läggas på
vårt folk, utan att vi derigenom skulle bringas till ruinens brant,
han då skulle packa in och resa. Ja, mina herrar, jag kan nästan
57
N:o 87.
Onsdagen den 16 Maj, e. ra.
tro honom om det. År det icke betecknande för hans fosterlands¬
kärlek, och så är kanske förhållandet med flera, att när det icke
längre finnes någonting att förtjena i landet, då vill han packa in
och resa? Det är icke mycket värdt med en sådan fosterlandskärlek.
När man hör sådana tankar uttalas, blir man mera betänksam.
Då jag icke ser, att det är möjligt, att dessa frågor nu skola
kunna på ett tillfredsställande sätt lösas, kan jag icke heller rösta
för något definitivt beslut. Ty, mina herrar, vi fingo helt andra svar
år 1892, när denna fråga då förelåg, än hvad vi nu fått af herr stats¬
rådet och chefen för landtförsvarsdepartementet. Vi skulle dä få
en fulländad organisation, men jag tror, att om kammaren fattar ett
beslut, som t. ex. föranleder 8 månaders öfning för infanteriet och
12 månader för specialvapnen, så lärer det icke dröja många år,
innan kammaren åter står inför en likadan fråga med ytterligare
förhöjningar, ty de tre reservanternas förslag har kommit till på allt¬
för mycket lösa grunder. Jag får i likhet med den föregående tala¬
ren säga, att jag icke vill, att Riksdagen ensam skall bära ansvaret,
ty jag är öfvertygad om, att derest regeringen får utreda frågan,
blir den bättre utredd och vi få en säkrare ståndpunkt att stå på,
än om vi antaga det reservationsvis framlagda förslag, som regerin¬
gen visserligen kan acceptera, men hvilket regeringen icke varit med
om att framlägga i den form, som här ifrågasatts.
Nu skall jag, mina herrar, be att få säga några ord mot talaren
på gotlandsbänken, kyrkoherden Sundblad. Han säde, att det icke
inom utskottet framkommit något annat yrkande än det, som före-
ligger i de tre reservanternas förslag. Jag har icke något protokoll,
som visar, att de tre reservanterna haft något annat yrkande än det,
som fått ett uttryck i deras reservation. Detta är egentligen en sak,
som icke borde upptagas här. Jag skickade ned till utskottet för
att få protokollet, men man kunde icke komma in der. Jag har
likväl här en promemoria, som sekreteraren lemnat mig. Enligt den¬
samma har inom utskottet förekommit ett yrande af följande inne¬
håll: »Värnpligtig är, sedan han blifvit inskrifven, skyldig att för
sin utbildning tjenstgöra under fredstid i sammanlagdt trehundra
dagar, hvilken tjenstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar,
skall fullgöras» —---. Dermed vill jag visa, att det icke var en
osanning, som den talaren framstälde, mot hvilken representanten
på gotlandsbänken vände sig. Talaren från Gotland kom deremot
med en fullkomligt origtig uppgift. Men det kan ju vara förlåtligt,
kanske har han på något sätt råkat ut för en missuppfattning.
Det har gjorts åtskilliga invändningar mot oss, som icke vilja
vara med om en sammanjemkning. Herr Ivar Månsson fälde ett
yttrande mot en annan kamrat och sade, att denne med sitt yttrande
visat, att han i sjelfva verket ville vara med om en sammanjemkning,
men att han var rädd. emedan han icke visste, huru långt cn sådan
skulle gå, samt att han sålunda icke litade på sig sjelf. Då jag står
på samma ståndpunkt som denne ledamot åt kammaren, mot hvilken
herr Tvär Månsson rigtade sin anmärkning, känner jag mig också
träffad. Ja, nog litar jag på mig, och nog litar också herr Pehr
Angående
ny härord
ning m. ni.
(Forts.)
E N:o 87.
Angående
ny härord¬
ning m. m.
(Ports.)
58 Onsdagen den 15 Maj, e. m.
Pehrson i Törneryd på sig, liksom äfven jag litar på honom, men
jag vågar nästan tro, att vi mindre lita på herr Ivar Månsson.
Efter hvad jag nu sagt, ber jag att få yrka bifall till min reser¬
vation; jag vet visserligen, att den icke kommer att vinna majoritet,
men Jag har med denna förklaring sagt hvad jag velat säga.
Ännu ett ord: hans excellens herr statsministern gjorde en er¬
inran mot en passus i vår reservation, der vi tala om önskvärdheten
att få till stånd en samverkan mellan sjöförsvaret och landtförsvaret.
Det var naturligtvis icke vår mening, såsom han syntes hålla före,
att vi önskade fä framlagd en mobiliseringsplan — det kan ju aldrig
komma i fråga. Men vi önskade få en utredning om, i hvad mån
flottan kunde utgöra ett stöd för landtförsvaret, så att det hela kunde
bli fullt betryggande, samt i hvad mån landet kan bära bördorna i
båda dessa afseenden.
Till sist är det en annan sak, som man enligt min mening icke
får förbigå. Vi ha nog litet hvar sett, att i åtskilliga länder ha ma¬
rinerna sysselsatt sig mycket med något, som kallas undervattensbåtar.
Jag tog mig friheten att vid ett tillfälle fråga nu afgångne stats¬
rådet Dyrssen, om man här i vårt land gått i författning om att taga
reda på dessa förhållanden. »Ja», svarade han, »vi ha tänkt på saken.»
Jag undrar i alla fall, om detta icke är en sak, som man för ett
land som Sverige med dess hafomflutna läge borde taga vara på,
ty derigenom torde vårt försvarsväsende kunna ordnas på annat sätt.
Om dessa båtar hålla, hvad de lofva, kunde kanske våra kuster vara
fullkomligt skyddade. Då man tar hänsyn till hvilken kort landgräns
vi ha att bevaka, tror jag, att vårt försvarssystem kanske skulle
kunna få ett helt annat utseende, än hvad här blifvit ifrågasatt, om
man accepterade denna fartygstyp. Denna synpunkt kan det vara
af vigt att ta i betraktande, innan man binder vårt folk vid den här¬
ordning, som nu ifrågasatts.
Jag har intet annat yrkande att göra än det, som framstälts i
min reservation.
Herr Vahlquist: Herr grefve och talman, mina herrar! Då jag
redan vid början af den diskussion, som förts i den stora försvars¬
frågan, hade tillfälle att instämma med min aktade kamrat på läns-
bänken herr Zetterstrand, har jag tillräckligt prononcerat min ställ¬
ning till den föreliggande frågan.
Hvad åter beträffar de andra frågor, hvilka såväl i de utskottets
betänkande bifogade reservationer som ock af flere talare här fram¬
hållits, nemligen rösträttsfrågan, skattefrågan och krigslagstiftnings-
frågan, så anser jag, att lösningen af dessa frågor icke bör uppställas
såsom vilkor för bifall till härordningsförslaget. Jag anser tvärtom,
att dessa frågors lösning ovilkorligen skall blifva en nödvändig kon¬
seqvens af härordningsfrågans lösning, såsom den här föreligger.
Jag ber att särskildt få fästa mig vid ett uttalande, som utskottet
gör på sid. 118. Det står der: »derjemte synes det utskottet, bland
annat, vara ett önskemål, att utskänkningen af rusdrycker inom kasern¬
områden och mötesplatser så långt som möjligt är inskränkes».
Jag föranledes att fästa mig vid detta utskottets utlåtande, derför
69
N:o 37.
Onsdagen den 16 Maj, e. m.
att jag erhållit en resolution, som antogs, då Jönköpings läns nyk¬
terhetsförbund hade årskonferens den 9 och 10 april i år. Vid denna
konferens framstäldes till besvarande en fråga så lydande: »Hafva vårt
läns nykterhetsvänner några önskningsmål och intressen att bevaka
med anledning af Kongl. Maj:ts vid Riksdagen föreliggande förslag
till ny härordning och i så fall hvilka?» Denna fråga besvarades af
konferensen på följande sätt: »Länets nykterhetsvänner uttala som
sitt särskilda önskningsmål beträffande organisationen af vårt här¬
väsen, att ingen utskänkning af rusdrycker må tillåtas å de platser,
der landets ungdom samlas för fullgörande af sin värnpligtsskyldighet,
och att i den kurs, som kommer att anordnas för de värnpligtige,
måtte ingå äfven undervisning om rusdryckernas skadlighet.»
Då jag för min del lifligt sympatiserar med det uttalande, som
i denna resolution gjorts, har jag ansett mig böra meddela kammaren
densamma, på det att den måtte intagas i dagens protokoll, så mycket
hellre som herrarne, lika väl som jag, veta, att ett skrifvelseförslag
i sådant syfte varit föremål för behandling i medkammaren, men der
icke vunnit bifall.
Jag har i öfrigt intet annat att tillägga än att uttala den för¬
hoppningen, att, om härordningsfrågan nu löses, och, äfven om den
icke skulle nu lösas, utan vårt härväsen ännu en tid komma att stå
qvar på den ståndpunkt, på hvilken det nu befinner sig, man måtte
taga hänsyn till de önskemål, som i ofvannämnda resolution uttalats.
Herr Carlheim-Gyllensköld: Herr grefve och talman, mina
herrar! Jag behöfver icke vara lång, då jag är reservant och derför
min ståndpunkt känd, utan vill endast påpeka ett par omständig¬
heter.
Det lider intet tvifvel, att utaf dem, som rösta för herr Hjelmkrus’
med fleres reservation, många komma att göra detta med ögonmärke
på att efter sammanjemkningen rösta för af slag. Jag vill då påpeka
för dem, huru en sammanjemkning antagligen kommer att ställa sig.
Vid en sammanjemkning blir det uppenbarligen antingen 10 månader
för alla vapen eller också 8 månader för infanteriet och trängen och
12, ja, kanske 15 eller 18 månader för kavalleriet, fältartilleriet samt
öfriga två i förslaget upptagna truppslag. Detta komme enligt min
tanke att medföra ännu ohyggligare kostnader än Kongl. Maj:ts
förslag.
Men för att återgå till frågans utsigter, så kan man, enligt min
uppfattning, vara viss på, att Första Kammaren sannolikt tar den dy¬
raste sammanjemkningen, för den händelse någon sådan öfver hufvud
taget kommer till stånd. Det är min öfvertygelse, att Kongl. Maj:ts
regering också kommer att ta en sådan sammanjemkning. Huru stå
nu dessa, som hafva röstat för en sammanjemkning med ögonmärke
att komma till ett afslag? Jag misstänker, att de stå villrådiga inför
sig sjelfva, och jag är säker på, att frågan kommer i ett ännu sämre
läge genom ett bifall till reservationen angående 8 månader, ty der¬
igenom kan en härorganisation komma att fastlåsas för all framtid
utan någon närmare utredning.
Ilär har talats stora och fosterländska ord och mycket vackra
Angående
ny härord¬
ning m. m.
(Forts.)
N;o 87.
60
Angående
ny härord¬
ning m. m.
(Forts.)
Onsdagen den 15 Maj, e. m.
fraser, och geniet har kastat sina fräsande blixtar, som kanske ibland
svedt oss en och annan; andra deremot hafva utvecklat en mera
lugn vältalighet. Men betala dessa herrar mångfalden af de millioner,
som erfordras?
_ Jag tänkte nämna något om skälen för uppskof, men jag afstår
derifrån.
Jag vill med afseende på kostnaderna be herrarne att egna en
tanke åt de stilla i landet, som skola betala dessa kostnader. Vi
fingo i går en belysning af bondeståndets historiska utveckling i vårt
land. Men den var något ofullständig. Der saknades nemligen en
framställning rörande bondeklassens lidanden genom andra klassers
Övergrepp och missgrepp. Sådana skrämskott, som här förekommit,
tror jag icke inverka på Andra Kammaren, lika litet som så många
andra skrämskott. Men de visa måhända ett misstänkt samband mellan
byråkrati och militarism, ett samband, om hvilket man också här
tydligt uttalat, att det, förefinnes.
Jag frågar nu: År Andra Kammaren beredd att besegla ett så¬
dant förbund genom att antaga ett härordningsförslag på kompro¬
missens väg? Om så är, då är det slut med den svenska friheten.
Friheten utåt hafva vi hört talas om så mycket, låtom oss också,
gode herrar, tänka på friheten inåt.
Herr Eriksson i Bäck: Då jag anser, att skattekrigslagstiftnings-
och rösträttsfrågorna böra lösas i sammanhang med försvarsfrågan, är
det klart, att jag önskar ett uppskof med denna frågas afgörande,
enär förutnämnda frågor nu icke föreligga till Riksdagens pröfning.
Jag kommer derför att rösta för yrkandet om uppskof.
Herr Nordin i Hammerdal: Herr grefve och talman, mina her¬
rar 1 Då jag kommer så här den siste i den långa raden af talare,
som mycket fullständigt utvecklat sina tankar i den föreliggande frå¬
gan, och nu dessutom midnattstimmen redan är inne, är det klart, att
jag icke anser det lämpligt att något längre upptaga tiden. Men då
jag är medansvarig för hvad som göres och icke göres i den före¬
liggande frågan, anser jag mig både berättigad och pligtig att angifva
de skäl, som göra, att jag nu ställer mig på den sida, der jag nu
står.
Jag kan icke, mina herrar, votera för regeringsförslaget, ej heller
för utskottets, och det är på grund af många förhållanden, af hvilka
jag blott skall be att få vidröra några. Så t. ex. anser jag den finans¬
plan, som är framstäld, ungefär detsamma som ingenting. Det hade
vant nästan lika bra, om ingen sådan alls blifvit framstäld, då man
tar i betraktande, att, för fyllandet af de förhöjningar, som den nya
försvarsorganisationen skulle förorsaka, man skulle för 1902 taga 27 */*
millioner af besparingarna ifrån föregående riksdagar, äfven den sista,
för att på så sätt med några mindre tillägg få budgeten att gå
ihop. Ja, det är mycket bra det der, men jag undrar, huru det kom¬
mer att slå sig ut för budgeten 1903; ty då är det slut med de 27 1ft
millionerna, och hvar man då skall taga medel för att fylla den luckan,
Onsdagen den 15 Maj, e. m. 61 N:o 37.
det har jag Icke förmåga att bedöma, men jag vill derför icke säga, Angående
att det är omöjligt, ty jag ser icke så långt i den saken. nV härord-
Många andra frågor finnas också, som böra tagas i betraktande
i samband med denna. Så är t. ex. öfverlemnadt åt en komité, som ^ 0 8''
ännu icke hunnit sammanträda, att framlägga förslag till den eller
den förbättringen, som bör göras i vår krigslagstiftning; men vi veta
ännu icke hvad denna komité i det syftet kommer att hemställa.
Så hafva vi vidare den stora frågan om att medgifva rösträtt åt
landets försvarare. Rättvisan häraf bör ovilkorligen anses vara fast¬
slagen, ty i och med detsamma som hvar och en svensk man får sig
ålagd pligten att offra ett helt år för att bli skicklig att försvara sitt
land och dessutom i farans stund kläda blodig skjorta för fädernes¬
landet — således offra kanske det enda han mången gång har, gör
sig krafvel på att dessa fäderneslandets försvarare skola få medbestäm¬
manderätt i detta samma lands angelägenheter allt starkare gällande.
Jag sätter lösningen af rösträttsfrågan så högt, att jag kan säga, att
jag aldrig går med på någon förlängning af öfningstiden, utan att
denna fråga i sammanhang dermed löses.
Då jag icke vill upptaga kammarens dyrbara tid med ett längre
anförande, skall jag, herr talman, be att nu få framställa mitt yrkande
i öfverensstämmelse med herr Hans Anderssons m. fl. reservation.
Herr Spånberg: Jag vill icke upptaga herrarnes tid, utan ber
endast att få tillkännagifva, att jag ifrån min valkrets erhållit två
telegram från två möten — ett från hvardera ändan af min valkrets
— samt att man der anmodar mig för Riksdagen framlägga deras
mening. Då denna är öfverensstämmande med min egen uppfattning,
nemligen att frågan bör uppskjutas, anhåller jag att få yrka bifall
till herr Hans Anderssons i Nöbbelöf reservation.
Herr Branting: Herr talman, mina herrar! Det har under den
långa debatten fälts många yttranden, på indika det under andra
omständigheter skulle vara frestande att ingå. Nu skall jag blott
taga upp ett par, som jag anser böra bemötas.
Det har sagts af herr Boethius, med en hänvisning till, huru den
svenska bondeklassen under medeltiden förskaffade sig politiska rät¬
tigheter och en politisk magtställning, att detta borde vara — så
ungefär har det för mig refererats — en vägledning för Sveriges ar¬
betare, huruledes de också skulle kunna vinna samma mål. Ja, jag
skall icke gå in på en utläggning af denna fråga, men det kan jag
försäkra herr Boethius, att jag icke, i hvad på mig beror, skall under¬
låta att tillropa Sveriges arbetare: »Tagen lärdom af bönderna under
Engelbrekt och Sturarne och 1 fån rätt! — Så har en konservativ
professor talat.»
Det har sagts af herr vice talmannen under ett anförande, hvar¬
uti han sökte nedsätta åtskilliga af de resolutioner, som många här
fätt mottaga från sina valkretsar, att han från sina valmän erhållit
en, som var lika lydande med den jag läste upp, och att denna alltså
härstammade från högqvarteret. Jag har redan underrättat herr vice
talmannen, att denna hans slutsats var falsk. Det hur icke gifvits ut
N:o 37. 62 Onsdagen den 15 Maj, e. m.
Angående ifrån det s. k. »högqvarteret» något som helst formulär. Resolutioner
ning oc^ åtalanden ha förekommit vid alla dessa möten efter hvarje
(Ports) ^ötes särskilda tycke och smak, men att ändå uti dessa uttalanden
förekommit en och annan sats, som klingat lika, beror på det mycket
förklarliga förhållandet, att dessa frågor redan länge lifligt ventilerats
bland landets arbetarekretsar. Dessa möten den 12 maj voro icke
de första, der man formulerade sina meningar, utan redan förut har
man haft tillfälle att samla, uttala och formulera vissa satser, som
synts sammanfatta önskemålen hos de breda lagren, och som enligt
min öfvertygelse gjort detta på ett både godt och uttömmande sätt.
Herr vice talmannen sökte vidare skildra det ringa värde, alla
dessa demonstrationer ha. Han talade dervid om demonstrationerna
1 maj, och inlät sig på en skildring, huru det går till: om det glada
folklifvet, om lusten att skrika med, att man går ut för att ha roligt,
men hvem det var som räknade demonstranterna, vet ingen. I pa¬
rentes kan jag upplysa honom om, att här i Stockholm är det bland
annat polisen, som räknar, och polisens och våra siffror stämma all¬
deles ofantligt bra öfverens. Men hans skildring gick för öfrigt ut
på, att dessa demonstrationer vore folknöjen, som ingen betydelse
hade.
Denna skildring är icke ny. Vi ha läst den många gånger förut,
när ifrån högerpressen gjorts försök att förlöjliga de kraf, som ifrån
arbetsklassen framställas. Men jag hade verkligen icke väntat, att
dessa mindre goda alster af högerpressens sätt att behandla folk¬
rörelserna skulle ifrån dessa spalter stiga ned och taga form i Andra
Kammarens protokoll; allra minst hade jag väntat mig få höra sådana
ord ifrån den plats, som herr vice talmannen bekläder och som väl
skall anses i viss mån stå öfver partierna.
Hvad för öfrigt beträffar detta tal om obetydligheten af dessa
möten, att de kunna påverkas och ledas hvart som helst, så ber jag
att för en gång få instämma med en talare, som det numera är så
sällsynt att kunna få instämma med, i ett yttrande, hvarom jag visst
vid ett föregående tillfälle här i kammaren erinrat, då nemligen grefve
Hamilton — väl att märka den äldre upplagan af honom — säger:
»man talar om massornas lättleddhet — men försök att leda dem
baklänges». Jag skulle verkligen vilja se de talare, som här uppträdt
med så stora later, om de sjelfva skulle gå ut i arbetarekretsar och
uttala sina åsigter och försöka att få arbetarne med på hvad som
helst. Jag tror, att de skulle komma att göra en ganska slät figur,
utan att det behöfde finnas med någon »uppviglare», någon enda af
oss, om hvilka herr Lindblad påstod, att vi »uppamma klasshat».
Nej, arbetarne veta hvad de vilja och känna hvad de vilja, och det
kommer nog också fram i de uttalanden, som de göra. Jag skulle
emellertid knappast för detta hafva begärt ordet, om det icke här¬
under förmiddagen förekommit ett uttalande från statsrådsbänken af
hans excellens herr statsministern utaf den art och beskaffenhet, att
det synes mig, att det skulle blifva ett tomrum uti detta vidlyftiga
protokoll, huru stort det än är, om de utaf hans excellens herr stats¬
ministern uttalade satserna finge stå fullkomligt okritiserade från den
motsatta sidan.
63
N:o 37.
Onsdagen den 15 Maj, e. m.
En ärad vän och granne har redan bemött hvad statsministern
talade om, att egentligen alla val, under de senaste 30 åren, skett på
försvarsfrågans program. Jag vill säga liksom han, fastän mera di¬
rekt, att ett sådant uttalande är ett rent gyckel med valmännen. Det
är så långt ifrån att försvarsfrågan skulle varit aktuel nu _ vid valen,
att jag vet t. ex. ett fall från en stadsvalkrets här i Sverige, der vid
senaste val det förekom en interpellation till en uppstäld kandidat,
hvilken hans ställning skulle blifva, ifall försvarsfrågan skulle före¬
komma. Denne svarade då, att man icke behöfde ingå i någon dis¬
kussion derom, ty han visste faktiskt, på grund af sina försänkningar
i de högre regionerna, att det var alldeles säkert, att försvarsfrågan
icke skulle komma före under den instundande perioden. Kanhända
representanten för Söderhamn har någon vetskap om hvad jag syftar
på. Men i alla fall är det visst, att han ingalunda var ensam om en
sådan ställning till försvarsfrågan — att skjuta den åt sidan derför,
att den icke skulle förekomma under innevarande period. Och under
sådana förhållanden är det för valmännen en mycket ringa tröst att,
låt vara efteråt, om ett år, ifall någonting nu låses fast, kunna hafva
tillfälle att hålla vidräkning med sin representant. Det blir icke
representanten, som får bära de bördor, han bestämt. Det blir heller
icke han, som får släppa till de personliga offer, som kräfvas, utan
valmännen, som icke blifvit tillspöka om sin mening och hvilkas
mening regeringen icke sörjt för att inhemta.
Det yttrades vidare från statsrådsbänken — det var mera för
statsministerns personliga räkning — att om han kunnat tro, att någon
vigt kunnat fästas vid att i hans uttalande vid öfverläggningarnas
början äfven funnits ett uttryck af god vilja att åstadkomma en röst-
rättsreform, så skulle han visserligen icke underlåtit — så ungefär
folio hans ord — att intaga ett sådant. Ja, jag må säga om den för¬
klaringen, att regeringen kan ju hafva vissa skäl att vara blygsam,
ty icke inverkar den, i synlig måtto åtminstone, synnerligen ledande
på händelsernas utveckling. Men en sådan förklaring från det hållet
är dock något för mycket af blygsamhet! Hafva då hans excellens
herr statsministern och hans kolleger icke något hört derom, att i
hela landet rösträttsfrågan stälts upp vid sidan af försvarsfrågan, så¬
som den sak, hvari det just var af högsta intresse att få veta, huru
utsigterna stodo, då afgörandet skulle ega rum? Och dock skulle de
icke hafva ansett det vara af någon vigt alls att beröra rösträtts¬
frågan !
Nu heter det, att en rösträttsreform vore en sak, som man icke
hade något emot, men man hade icke kommit att tänka på att sätta
in i förklaringen, att man också hade en stämning af välvilja åt röst¬
rättsfrågans håll. Men det kan allt hända, att anledningen då när¬
mast är den, att känslan för rösträtten på ministerbänken är utaf
samma slags platoniska art som den, på hvilken vi hört åtskilliga
prof under debatten i öfrigt, hela skalan utefter, från landshöfding
Fagerlund — hvilken ansåg, att om arbetarne hade sådana åsigter
som dem jag tillät mig i någon mån utveckla i går, skulle hans röst-
rätt.svänlighet gifvet gå åt något annat båll än derifrån den kom —
och till borr Ivar Månsson, som också uttalade sig för en »moderat»
Angående
ny härord¬
ning m. m.
(Forts.)
N:o 37.
64
Angående
ny härord¬
ning m. m.
(Forts.)
Onsdagen den 16 Maj, e. m.
reform, ett löfte, som faktiskt förbinder till rakt ingenting, kanhända
till ett understöd åt en reform i samma rigtning som det utaf rege¬
ringen för några år sedan framlagda förslaget, mot hvilket, såsom
mycket rigtigt var, allt hvad frisinne hade i landet protesterade.
Men, mine herrar, uti denna förklaring från statsråd sbänken var
det dock ändå en annan sak, som var om möjligt ännu mer för¬
vånande än den absoluta okunnighet om hvad som försiggår i landet,
hvilken synes råda inom vår ministär. Det var den underbara, jag
vet icke huru jag skall beteckna den, vändning, hvarigenom ett utta¬
lande, som först ansågs vara klart, plötsligt befans icke oklart, utan
rent af så konstrueradt, att det skulle innebära raka motsatsen mot
hvad man vid första anblicken fick intryck utaf. Det yttrades i den
förklaring, som afgafs skriftligen, att: »statsrådet känner sig lifligt
öfvertygadt, att en härorganisation, byggd bufvudsakligen på värnplig-
tens grund, men med eu kortare utbildningstid för de värnpligtige,
än Kongl. Maj:t föreslagit, icke kan erbjuda det betryggande försvar,
som vårt land kräfver», och sedan fortsättes det: »statsrådet skulle
derför ikläda sig ett mycket stort ansvar inför Sveriges folk, om det
skulle tillstyrka Konungen att antaga en härorganisation, i ersättning
lör den vi nu hafva, lagfästande en kortare utbildningstid för de
värnpligtige än den af Kongl. Maj:t föreslagna». Och nu efteråt
får man veta i en ny förklaring, att egentligen hade det i den första
förklaringen fallit bort ett icke. Det skulle hafva stått, att statsrådet
skulle ikläda sig ett mycket stort ansvar inför Sveriges folk, om det
skulle tillstyrka Konungen att icke antaga en härorgauisation, i er¬
sättning för den vi nu hafva, lagfästande en kortare utbildningstid
för de värnpligtige än den af Kongl. Maj:t föreslagna!
En sådan vändning rundt, det är någonting så pass enastående,
förefaller det mig, uti de parlamentariska annalerna, att den ändå
bör med några ord konstateras till protokollet.
Om man slår upp regeringens härordningsproposition, sådan som
den förelagts oss vid Kiksdagens början, och sammanställer den med
krigsministerns förklaring här, så får man läsa och höra, »att chefen
för generalstaben har med rätta framhållit, att hufvudgrunden i det
föreliggande härordningsförslaget är den af mig meddelade föreskrift,
att öfningstiden för de värnpligtige skulle utgöra sammanlagdt 365
dagar». Och vidare framhålles detsamma, som också muntligen utaf
herr krigsministern här framfördes, »att man icke borde i sitt förslag
gå utöfver den tid, som oundgängligen kräfves». Så heter det, att
»den utbildning, som kommer stamrekryterna vid det indelta infan¬
teriet till del och som omfattar en tid af 5 å 6 månader, icke fyller
måttet, utan att det kräfves ytterligare minst 2 månader för att re¬
krytens daning till soldat skall vara fullbordad». Det vill med andra
ord säga, att rekrytskolan vid indelta infanteriet bör omfatta en tid
af minst 8 månader.
Ja, det var då det. Då framfördes detta. — Och det behöfver
ej bevisas här, ty känd sak är så god som vittnad — då — framför¬
des detta med all den pondus, öfver hvilken vederbörande förfogade,
och med all den pondus, som den s. k. officiella sakkunskapen var i
besittning utaf. Och hvar och en, som icke trodde, att detta var
66
N:o 87.
Onsdagen den 15 Maj, e. m.
fullt så rigtigt, utan att här kanske kunde vara utrymme för en prut¬
mån, han stämplades såsom — ja, herr Pantzarhielm,.som hörde till
kättarne, kan berätta en visa derom. Men det är visst och säkert,
att nu står samma regering, från hvilken dessa officiella aktstycken
utgått, och funderar mycket starkt på, d. v. s. den kommer väl, ifall
här blir sammanjemkning, att icke fundera, utan antaga ett förslag,
der denna hufvudgrund är kastad fullkomligt öfver bord, der hvad
den sjelf betecknat såsom kärnpunkten i förslaget är fullkomligt upp-
gifvet — och samtidigt fortgår debatten här i de gamla hjulspåren.
Man har ännu icke hunnit sätta sig in i den nya situationen, den
nya vändning, som egt rum, och man fortgår att tala om »regerin¬
gens» förslag. . ....
Hvad är då regeringens förslag? Regeringen har uppgifvit, pris-
gifvit sitt förslag. Den har förklarat, att den icke längre håller på
detta, utan att försvaret kan blifva betryggande på annat sätt, unge¬
fär som Andra Kammaren tänkt sig.
Vi stå i detta fall inför en situation, så ny, så ovanlig, att den
helt visst skall komma att väcka öfverraskning icke blott inom fol¬
kets breda lager, icke blott bland dem, der man lugnt väntat och
hoppats, att uppskof skulle beviljas denna gång, till dess man hunnit
få frågan fram i samband med hvad som hörde tillsammans med
den, utan äfven och icke minst hos dem, som landet rundt helt be¬
skedligt trott, att det var allvar denna gång, och att man icke tagit
till någon prutmån.
Här har folk gått och tänkt, att det skulle vara allvar, att det
skulle vara de sakkunniges ord,, som skulle vara afgörande. Jag
läste i qväll en konservativ aftontidning, som hade en insändare från
den lilla staden Lund, dit ryktet ännu icke nått om den nya front¬
förändringen från regeringsbänken. Der skrifver den för försvarsfrå¬
gans lösning efter regeringens för detta förslag mycket intresserade
författaren: .
»Men lyckligtvis fylka sig allt fler och fler kring de rätta blågula
(fanorna). Och säkert ligger saken så, att om regeringen står och
faller för sitt förslag — något annat får man ej förutsätta'— så skall
det vinna framgång, snart, snart.»
Ja, dessa ord komma nog helt säkert att nu få en underlig klang.
Jag för min del skulle icke vilja vara i sådanas ställe, som, efter att
hafva framlagt aktstycken såsom den officiella sanningen, sedermera
strax efteråt, under en annan politisk situation, under en kompromiss¬
situation förklara, att hvad de sagt vara det minsta möjliga, som de
ville stå för, det är ingenting att fästa sig vid. Och säkert är, att
efter det, som nu passerat, kommer tilliten till alla officiella förkla¬
ringar helt visst att blifva, om möjligt, ännu mindre, än hvad förut
vant fallet.
Herr Gädda: Herr talman, mina herrar! Jag ber endast att med
några ord få gifva min ställning till känna och får då säga, att jag
ansluter mig till den af herr Hjelmérus med flera afgifna reservatio¬
nen. Skälen och motskälen behöfva icke vidare framdragas; de äro
Andra Kammarens Prof. 1901. N:o 37. 5
Angående
ny härord¬
ning m. m.
(Forts.)
N:o 37.
66
Angående
ny härord¬
ning m. m.
(Forts.)
Onsdagen den 16 Maj, e. m.
visserligen många, men de, som finnas, hafva redan förut blifvit fram¬
hållna.
Jag vill på samma gång nämna, att jag förliden månad fick emot¬
taga två telegram, innehållande resolutioner, som affattats på möten,
hvilka hållits på Sotenäs inom min valkrets af arbetareföreningar
vid stenhuggerierna å Malmön och vid Ullebergshamn. I dessa reso¬
lutioner hafva protesterats mot att frågan afgöres vid denna riksdag,
samt uttalats den önskan, att frågan skulle afgöras först i samman¬
hang med rösträttens utsträckande och först efter det nya val till
Andra Kammaren egt rum. Jag får äfven tillkännagifva, att jag
mottagit skrifvelse från motsatt håll, deri motsatta åsigter uttalats,
men att jag icke kunnat biträda några af dessa meningar, utan kom¬
mer, såsom jag förut nämnt, att taga det jemkningsförslag, som före¬
ligger i den af herr Hjelmkrus med flera afgifna reservationen, för
hvilken jag kommer att lemna min röst. Jag ämnar emellertid icke
alls att gå längre, än hvad denna reservation innehåller.
Herr Johansson i Stensjö: Herr talman! Jag har begärt ordet
endast för att tillkännagifva, att jag kommer att afgifva min röst för
den af herr Andersson i Nöbbelöf med flere afgifna reservationen på
de skäl, som i reservationen anförts.
Herr Wiklund: Herr talman, mina herrar! Det är blott för
några få ögonblick, som jag vill taga kammarens uppmärksamhet i
anspråk för att tillkännagifva min ståndpunkt i denna vigtiga fråga.
Jag får då först som sist säga, att jag icke kan vara med om
utskottets förslag, emedan jag anser, att genom detta förslag alltför
stora kostnader skulle påläggas vårt land och vårt folk, och detta så
mycket mera som för närvarande icke något förslag till ordnande af
vårt skatteväsen föreligger. Det hade sannerligen varit önskvärdt,
att i samband med denna fråga ett förslag till ordnande af skattevä¬
sendet blifvit framlagdt.
Då jag nu icke kan vara med om utskottets förslag, har det vid
mina bemödanden att bilda mig ett omdöme i denna fråga icke
gifvits något annat att välja på än antingen den reservation, som af-
gifvits af herr Andersson i Nöbbelöf med flere, eller också den reser¬
vation, som herr Hjelmérus med flere framlagt. Beträffande den först¬
nämnda reservationen, så innebär den ett yrkande på uppskof — man
kan säga ett uppskof i bästa fall, ty den kan också innebära något
annat. I alla händelser skulle frågan derigenom uppskjutas till en
oviss framtid. För min del anser jag, att frågan bör afgöras så fort
som möjligt. Alla tecken rundt omkring oss tala derom ett tydligt
språk.
Man har äfven framhållit åtskilliga önskemål, som borde afgöras
i sammanhang med denna fråga, men äfven derigenom skulle frågan
uppskjutas till en oviss framtid, ty det är väl knappast tänkbart, att
dessa förslag under den närmaste framtiden skola vinna sin lösning.
Här står man emellertid, efter mitt förmenande, inför nödvändigheten
af att något göres för stärkande af vårt försvar, och detta bör enligt
min tanke ske så fort som möjligt. Det är derför, som jag icke
67
N:o 87.
Onsdagen den 15 Maj, e. m.
kan annat än instämma i den reservation, som afgifvits af herr
Hjelmérus med flere. Ingen af dem, som här uppträdt, har ansett, Jng m m<
att en kortare »öfningsticb än 8 månader skulle vara tillräcklig. Men (Forts.)
när så har skett, synes det mig vara en ren ståndpunkt, att man
verkligen ger så mycket, som man anser vara behöfligt. Om frågan
skulle falla denna gång, är det bättre, att den faller på den grund,
att Andra Kammaren antagit ett förslag om 8 månader, än att den
faller på grund af en skrifvelse, som i alla fall icke blir någon skrif¬
velse. Jag yrkar bifall till den af herr Hjelmérus med flere afgifna
reservationen.
Herr afCallerholm: Herr talman, mina herrar! _I denna nattens
sena timme har jag begärt ordet endast för att gifva till känna, att jag
i all hufvudsak på samma grunder, som under gårdagen anförts af
herr Biesért, kommer att med min röst söka bidraga till frågans
afgörande vid innevarande riksdag. Jag skulle helst önskat att hafva
kunnat lägga min röst i urnan för utskottets förslag, men i frågans
nuvarande läge anser jag rättast att rösta för herr Hjelmérus med flere
reservation.
Herr vice talmannen Sw ar t lin g: Herr talman! Jag ber kam¬
maren benäget ursäkta, att jag vid denna sena timme begärt ordet,
men jag är alldeles tvungen att bemöta ett påstående, som herr Brantmg
nyss behagade göra. Han påstod nemligen, att jag i mitt yttrande
på förmiddagen sökte förlöjliga dessa så kallade demonstrationsmöten,
som egde rum den 1 maj. Nej, herr Branting, det gjorde jag icke
och ville ej heller göra. Jag fäste mig ej heller särskild^ vid dessa
möten, utan syftade i främsta rummet på de demonstrationsmöten,
som i söndags höllos, och dernäst på möten, som i allmänhet hållas
i politiska frågor, och jag betonade ytterligare, att mitt uttalande rörde
dylika möten, anordnade från såväl den ena som den andra sidan.
Jag erinrade endast om, huru det vid. en del möten tillgår, och om
herr Branting häruti finner något löjligt, må det vara hans sak och
derom vill jag ej tvista med honom. Min mening med hvad jag
yttrade var, att man icke i allmänhet fick tillmäta de resolutioner,
som fattades vid möten, den vigt och det värde, som man gerna
skulle önska kunna tillmäta dem, och att grunden dertill vore, att
mötesdeltagarne icke kände något ansvar för de beslut, som de bidrogo
till att fatta. Jag jemförde detta med det ansvar, under hvilket vi
här i Riksdagen känna oss förpligtade att arbeta, och herr .Branting
gifver mig nog rätt deri, att ansvaret dervidlag är väsentligt olika.
Vi känna nog ansvaret tyngre och på ett helt annat sätt än dessa
mötesdeltagare.
Herr Hammarlund: Då denna tre dagars debatt artat sig att
blifva en öppen omröstning, skall jag endast bedja att få till proto¬
kollet antecknadt, att jag hör till dem, som äro för uppskof.
öfverläggningen var härmed afslutad. Herr talmannen framstälde
propositioner på l:o) godkännande af paragrafen med den lydelse,
68 Onsdagen den 16 Maj, e. m.
som af utskottet för densamma föreslagits; 2:o) godkännande af den
utaf Kongl. Maj:t för paragrafen föreslagna lydelse; 3:o) bifall till
den af herr Andersson i Vestra Nöbbelöf med flere vid paragrafen
afgifna, utskottets utlåtande vidfogade reservation; 4:o) godkännande
af paragrafen med den lydelse, som för densamma föreslagits af herr
Hjelmerus med flere i den af dem afgifna, utskottets utlåtande vid¬
fogade reservation; och öro) godkännande af paragrafen med den
lydelse för densamma, som af friherre von Knorring under öfver-
läggningen föreslagits; och förklarade sig herr talmannen anse den
under 4:o) omförmälda proposition vara med öfvervägande ja besvarad.
Votering begärdes likväl, i anledning hvaraf, och sedan till kontra¬
proposition antagits den under 3:o) omnämnda proposition, nu upp¬
sattes, justerades och anslogs följande omröstningsproposition:
Den, som i fråga om § 27 i särskilda utskottets förevarande för¬
slag till värnpligtslag godkänner paragrafen med den lydelse, som
tor densamma föreslagits af herr Hjelmérus med flere i den af dem
afgifna, utskottets betänkande vidfogade reservation, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Sinner Nej, har kammaren bifallit den af herr H. Andersson i
Nöbbelöf med flere vid denna paragraf afgifna, utskottets betänkande
vidfogade reservation.
Voteringen utföll med 119 ja mot 108 nej; och hade kamma¬
ren alltså fattat beslut i öfverensstämmelse med ja-propositionens
innehåll.
Som tiden nu var långt framskriden, uppsköts den vidare hand¬
läggningen af ifrågavarande utlåtande till kammarens nästkommande
sammanträde.
§ 3.
Till bordläggning anmäldes sammansatta stats- och lagutskottets
memorial n:o 10, angående anvisande af ersättning till sammansatta
stats- och lagutskottets kansli.
§ 4.
På hemställan af herr talmannen, som förmälte sig hafva om tiden
för valet samrådt med Första Kammarens talman, beslöt kammaren
att nästa lördag den 18 dennes företaga val af tolf valmän för utse¬
ende af en tryckfrihetskomitérad efter aflidne f. d. justitierådet C. G.
Hernmarck.
Onsdagen den 15 Maj, e. m. 69
§ 5.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr H. Eriksson i Elgered under 6 dagar fr. o. m. den 16 dennes
„ O. A. Ericsson i Ofvanmyra „ 8 „ „ „ 18
„ E. Hj. Sjövall „ 8 „ „ „ 20
„ M. Dahn „ 8 „ „ „ 20
„ O. A. Brodin „ 3 „ „ „ 16
„ N. Svensson i Olseröd „ 8 „ „ „ 20
„ J. Olofsson i Digernäs „ 6 „ „ „ 20
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 1,14 på natten.
In fidem.
E. Nålborst Böös.
N:o 37.
Andra Kammarens Prot. 1901. No 37.
6