Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.
1
N:o 27.
Kongl. Ma,j:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
beredande af älderdomsunderstöd åt barnmorskor; gifven
Stockholms slott den 19 januari 1901.
Uti skrifvelse den 13 maj 1898 har Riksdagen anhållit, att Kongl.
Maj:t. ville taga under ompröfning, på hvilka sätt älderdomsunderstöd
lämpligen skulle kunna beredas de i kommuners tjenst anstälda barn¬
morskorna, och till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill under¬
sökningen kunde gifva anledning. Öfver Riksdagens berörda skrifvelse
äfvensom en till Kongl. Maj:t ingifven skrift, deruti »svenska barn¬
morskornas centralkomité» i underdånighet anhållit, att Kongl. Maj:t
täcktes låta utarbeta förslag i enlighet med Riksdagens uti nyssnämnda
skrifvelse gjorda hemställan, hafva, till följd af särskilda nådiga re¬
misser, underdåniga utlåtanden afgifvits af medicinalstyrelsen, stats¬
kontoret och direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning; och
får Kongl. Maj:t, under åberopande af innehållet i bilagda utdrag af
protokollet öfver civilärenden för denna dag, härmed föreslå Riksdagen
att godkänna följande grunder för inrättande af en anstalt för bere¬
dande af älderdomsunderstöd åt barnmorskor:
I) i afseende å anstaltens ändamål:
att anstalten, hvilken benämnes barnmorskornas ålderdomsunder-
stödsanstalt och träder i verksamhet med år 1902, skall afse beredande
Rih. till lii/csd. Prof: IDOL 1 Sami. 1 Afd. 23 Haft. (N:o 27.) 1
2
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 27.
af ålcjerdomsunderstöd åt här i riket legitimerade barnmorskor med
anställning hos kommun eller å barnbördshus, hvilka genom långvarig
och nitisk tjenstgöring gjort sig af sådant understöd förtjenta;
II) i afseende å kostnadernas bestridande:
att de för anstaltens ändamål erforderliga kostnader skola bestridas
genom afgifter af kommuner och barnmorskor samt genom fyllnads-
bidrag af staten;
III) i afseende å kommunernas afgifter:
att kommun skall vara skyldig att för hvart år från och med 1901
till anstalten erlägga en afgift, beräknad efter 1 öre för hvarje person,
som, enligt de under året af statistiska centralbyrån till ledning vid
riksdagsmannaval offentliggjorda folkmängdsuppgifter, tillhört kommunen,
samt att, om vid uträkningen af årsafgiften beloppet skulle sluta med
ören, det skall ökas till närmast högre krontal;
IT) i afseende å barnmorskornas afgifter:
att barnmorska, som efter ingången af år 1902 under ett kalenderår
innehaft sådan anställning i kommuns tjenst eller å barnbördshus eller så¬
dant uppdrag af stadskommun, att hon, enligt hvad nedan sägs, må
räkna samma år såsom tjenstår, skall vara skyldig att för det året er¬
lägga en afgift af fem kronor. För afgiftens inlevererande till anstal¬
ten svarar den kommun eller det barnbördshus, hvarest hon under året
senast varit sålunda anstäld; börande dock, om anställningen var fäst
vid två eller flere kommuner gemensamt, ansvaret för afgiftens inlevere¬
rande ligga å den, enligt förenämnda uppgifter, folkrikaste bland dem; och
att en gång erlagd afgift ej må återbekomma;
V) i afseende å rätten till understöd samt understödets belopp:
att rätt till understöd från anstalten skall under de vilkor, som i
öfrigt bestämmas, tillkomma i Sverige legitimerad barnmorska, som
3
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 27.
under hvart och ett af de fem sista kalenderåren närmast före det år,
under hvilket ansökan om understöd inlemnas, haft sådan anställning
hos kommun eller å barnbördshus, att, enligt hvad här nedan sägs,
tjenstår fått derför räknas; dock att den omständigheten, att barn¬
morska under ett eller flere af de nämnda fem kalenderåren varit af
sjukdom eller annan, af henne sjelf oberoende anledning hindrad att
verkligen utöfva yrket, icke må betaga henne den rätt till understöd,
hon eljest skolat'' ega, derest sådant förfall genom intyg af hennes
närmaste förman eller annorledes behörigen styrkes;
att barnmorska, som blifvit förklarad för alltid förlustig rättigheten
att utöfva sitt yrke, ej skall ega från anstalten erhålla understöd;
att helt understöd skall utgå med ett belopp af 200 kronor för år
och må tilldelas barnmorska, som efter ingången af år 1902 förvärfvat
minst 30 tjenstår och som derjemte antingen uppnått 65 års ålder eller
ock fylt 55 år och genom obotlig sjukdom eller vanförhet blifvit urstånd-
satt att vidare utöfva sitt yrke;
att barnmorska, hvilken förvärfvat minst 30 tjenstår och som der¬
jemte antingen uppnått 65 års ålder eller ock fylt 55 år och genom
obotlig sjukdom eller vanförhet blifvit urståndsatt att vidare utöfva
sitt yrke, må kunna erhålla afkortadt årligt understöd till följande
belopp:
om hela tjenstetiden infallit före ingången af år 1902 ....... 150 kronor,
om hon efter ingången af år 1902 förvärfvat mindre än
minst 3 D ..................................................•••■........,....... 155 »
j 6 )) 160 »
® 9 » ..............................- ................................ 165 »
y> 12 » 170 *
» 15 » 175 »
» 18 » .............................................................. 180 »
» 21 » 185 »
» 24 » 190 »
» 27 » ......................................*.................................. 195 »
att, derest barnmorska, när hon söker understöd, sedan minst 10 år
tillbaka oafbrutet haft sådan anställning, att tjenstår på grund deraf
må henne tillkomma, och genom intyg af hennes närmaste förman
styrkes, att hon på grund af försvagad helsa, bristande syn eller hörsel,
eller annan liknande, oförvållad anledning icke vidare är fullt lämplig
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.
att sköta sin tjenst, samt vederbörande kommun eller förvaltning af barn¬
bördshus af denna anledning beslutar gifva henne afsked, hon må, i fall
hon uppnått 55 års ålder och räknar minst 30 tjenstår, kunna efter af¬
gång från tjensten erhålla afkortadt årligt understöd till följande belopp:
55
|
om hon vid afskedet fylt
år..........................................................................
|
........................... 100
|
kronor,
|
56
|
» .......................................................................
|
........................... no
|
»
|
57
|
» .........................................................................
|
......................... 120
|
D
|
58
|
» ..........................................................................
|
........................... 130
|
3>
|
59
|
» ..........................................................................
|
........................... 140
|
|
60
|
» ...........................................................................
|
........................... 150
|
»
|
61
|
» ...........................................................................
|
.......................... 160
|
»
|
62
|
» .....................:..................................................
|
.......................... 170
|
|
63
|
» ...........................................................................
|
........................... 180
|
»
|
64
|
» ...........................................................................
|
........................... 190
|
»
|
dock så att detta afkortade understöd i intet fåll må öfverstiga deti, som
barnmorskan skulle kunnat erhålla, om hon genom obotlig sjukdom
eller vanförhet blifvit urståndsatt att vidare utöfva sitt yrke;
att barnmorska, som ej uppnått det för erhållande af förut nämnda
slags understöd erforderliga antalet lefnads- och tjenstår, men genom
obotlig sjukdom eller vanförhet blifvit urståndsatt att vidare utöfva sitt
yrke, må erhålla afkortadt årligt understöd till ett belopp af 70 kronor,
om hon antingen förvärfvat minst 20 tjenstår eller ock genom olycksfall
under yrkesutöfningen ådragit sig sjukdomen eller vanförheten; samt
att hon i den senare händelsen må ega rätt till det angifna understödet
oberoende af antalet tjenstår;
att barnmorska, som sökt och erhållit rätt till afkortadt understöd
samt redan börjat uppbära sådant, sedermera icke må kunna erhålla
rätt till högre understöd från anstalten;
att såsom tjenstår må räknas hvarje kalenderår, under hvilket
barnmorska i sådan egenskåp varit af en eller flera kommuner eller
ock såsom förestånderska, instruktionsbarnmorska eller sköterska å barn¬
bördshus aflönad med fast årslön af sammanlagdt minst 200 kronor
och verkligen utöfvat yrket, samt att i den fasta årslönen må inräknas
värdet af naturaförmåner, bostad och vedbrand dock högst till ett be¬
lopp af såmmanlagdt 75 kronor;
att, då särskilda lokala förhållanden dertill föranleda, anstaltens
direktion må, på ansökan af vederbörande kommun eller barnmorska
5
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 27.
och efter medicinalstyrelsens hörande, ega att för viss, i hvarje fall
bestämd tid meddela rätt till beräknande af tjenstår, äfven om barn¬
morskans löneförmåner äro lägre än i föregående punkt sägs;
att stadskommnn, som icke har barnmorska anstäld mot fast års¬
lön, men uppdragit åt vissa inom staden boende praktiserande barn¬
morskor att, mot bestämd ersättning af kommunen för hvarje förrätt¬
ning, tillhandagå fattiga med förlossningsbiträde och som vid kalender¬
årets början till anstaltens direktion ingifvit förteckning på de sålunda
anstälda barnmorskorna, må efter årets slut hos direktionen till tjenst-
årsberäkning för samma år anmäla bland de å sagda förteckning upp¬
tagna barnmorskorna en för hvarje fullt 200-tal kronor, som under
samma år utgått såsom ersättning för fattiga barnaföderskors förloss¬
ning och vård; dock att icke för något år tjenstårsberäkhing i denna
ordning må medgifvas åt flera barnmorskor, än att kommunens bidrag
till anstalten belöper sig till minst 25 kronor för hvar och en af de
barnmorskor, som få ifrågavarande förmån sig tillerkänd;
att det må tillkomma medicinalstyrelsen att på grund af omfatt¬
ningen och arten af den verksamhet, barnmorska under tiden före år 1902
utöfvat i sitt yrke, med tillämpning af ofvan angifna grunder, pröfva,
om och i hvilken omfattning tjenstårsberäkning för nämnda tid må
henne tillkomma;
att, om barnmorska, som förklarats ega att från viss tid uppbära
understöd, efter nämnda tid innehar anställning i sådan egenskap hos
kommun eller såsom förestånderska, instruktionsbarnmorska eller skö¬
terska å barnbördshus eller ock eljest fortfar att utöfva sitt yrke vid
andra tillfällen, än då hennes biträde betingas af nödfall (styrkt svå¬
righet att anskaffa annan sakkunnig förlossningshjelp), hon skall för¬
lora sin rätt till understöd, i förra fallet för tid, motsvarande den,
hvarunder hon, fastän till understöd berättigad, innehaft anställningen,
dock alltid för minst ett år, och i senare fallet för ett hälft år;
att understödstagare, som dömes förlustig medborgerligt förtroende,
skall för den tid, hon deraf är i mistning, förlora sitt understöd;
att den, som under 5 år i följd icke uttagit sitt understöd, skall
afföras från förteckningen å understödstagare, och att, om hon seder¬
mera å nyo anmäler sig, det må ankomma på anstaltens direktion att,
efter medicinalstyrelsens hörande, bestämma, om och i hvilken mån hon
åter må inträda i sin förra rätt;
att understödstagare, som bosätter sig å utrikes ort, icke utan
Kongl. Maj:ts tillstånd må ega åtnjuta understödet för don tid, hon är
utrikes, samt att, om understödstagare blifver främmande magts under¬
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.
såte eller utan Kongl. Maj:ts tillstånd träder i främmande stats tjenst,
hennes rätt till understöd skall upphöra;
att understöd skall beräknas för fulla kalendermånader och i regeln
vidtaga med början af månaden näst efter den, i hvilken understöd
blifvit barnmorska tillerkändt, men för barnmorska, som förklarats
berättigad till understöd på grund af försvagad helsa, bristande syn
eller hörsel eller annan liknande, oförvållad anledning, först med början
af månaden näst efter den, under hvilken hon erhållit afsked från
sin tjenst;
att understöd skall upphöra att utgå med den månad, i hvilken
barnmorskan aflidit eller rätt till understöd förlorats; samt
att understöd från anstalten icke må för understödstagarens gäld
tagas i mät;
VI) i afseende å utbetalning af understöd:
att understöd utbetalas halfårsvis af anstalten, och att, om under-
stödstagare är boende i landsorten, hon skall vara berättigad att, efter
derom hos anstalten gjord anmälan, innefattande uppgift om hennes
hemvist samt åtföljd af de intyg och öfriga handlingar, Kongl. Maj:t
kan finna skäligt föreskrifva, från anstalten få understödet med allmänna
posten kostnadsfritt sig tillsändt; och
VII) i afseende å anstaltens styrelse oeli förvaltning:
att anstalten skall förvaltas af direktionen öfver folkskolelärarnes
pensionsinrättning, samt att dervid skola i tillämpliga delar och i alla
de omständigheter, om hvilka icke i blifvande reglemente för anstalten
kommer att särskilt stadgas, gälla enahanda föreskrifter, som enligt
art. VII och VIII af reglementet för nämnda inrättning äro gifna för
densamma och dess förvaltning.
I sammanhang härmed vill Kongl. Maj:t — med tillkännagifvande,
dels att, derest dessa grunder af Riksdagen godkännas, Kongl. Maj:t
ämnar för den nya anstalten utfärda särskildt reglemente i enlighet
7
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.
med desamma, dels att Kongl. Maj:t, efter det närmare erfarenhet vun¬
nits angående omfånget af de göromål, som tillhöra anstalten, samt
dessa göromåls lämpliga fördelning, kommer att till Riksdagen afgifva
förslag till stat för anstalten, dels ock att Kongl. Maj:t, i den mån
särskilt bidrag från statsverket till anstaltens uppehållande blifver
behöfligt, kommer att till Riksdagen aflåta proposition om uppförande
i riksstaten af härtill erforderligt anslag — föreslå Riksdagen att, i
afseende å de under år 1902 uppkommande kostnader för beredande
af ålderdomsunderstöd åt barnmorskor medgifva :
att Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp, som
varda erforderliga till bestridande af ålderdomsunderstödsanstaltens för-
valtningsbestyr och ersättning till biträde åt medicinalstyrelsen för be¬
handling af frågor om barnmorskors rätt till tjenstårsberäkning; samt
att de för berörda ändamål och för anstaltens utgifter i öfrigt under
nämnda år erforderliga medel må af Kongl. Maj:t, i den mån influtna
afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf statsmedel såsom förskott, att
antingen godtgöras af berörda afgifter, i den mån de under året till
anstalten ingå, eller, derest sagda afgifter skulle för året befinnas här¬
till otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF.
E. von Krusenstjerna.
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 27.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten å Stockholms slott
den 19 januari 1901.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,
Hans excellens herr jninistern för utrikes ärendena Lageriieim,
Statsråden: Wikblad,
Annerstedt,
herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtaieister,
Claéson,
Dyrssen,
Crusebjörn,
Odelberg och
Husberg.
Statsrådet herr von Krusenstjerna yttrade härefter:
Sedan den af Kongl. Maj: t till 1895 års Riksdag aflåtna nådiga propo¬
sition (n:r. 5) angående beredande af ålderdomsunderstöd åt barnmorskor
icke vunnit Riksdagens bifall, blef frågan å nyo upptagen vid 1898 års
riksdag, då inom båda kamrarna motioner i ämnet väcktes. Med an¬
ledning af dessa motioner har Riksdagen uti skrifvelse den 13 maj
samma år anhållit, att Kongl. Maj:t ville taga under förnyad ompröf-
Pa hvilka sätt ålderdomsunderstöd lämpligen skulle kunna beredas
de i kommuners tjenst anstälda barnmorskorna och till Riksdagen in¬
komma med det förslag, hvartill undersökningen kunde gifva anledning.
Öfver Riksdagens berörda skrifvelse, äfvensom en till Kongl. Maj:t in-
gifven skrift, deruti »svenska barnmorskornas centralkomité» i underdånig¬
het anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta ett nytt förslag i enlighet
med Riksdagens uti nyssnämnda skrifvelse gjorda hemställan, hafva,
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27. 9
till följd af särskilda nådiga remisser, utlåtanden afgifvits den 30 de¬
cember 1898 af medicinalstyrelsen, den 10 oktober 1899 af statskon¬
toret och den 7 april 1900 af direktionen öfver folkskolelärarnes pen-
sionsinrättning.
Innan jag lemnar redogörelse för det af medicinalstyrelsen i dess
omfombilda utlåtande den 30 december 1898 framlagda förslag i ärendet,
torde det tillåtas mig att i korthet erinra om hvad förut i fråga om
ålderdomsunderstöd åt barnmorskor förekommit.
Redan år 1887 gjordes af ett allmänt barnmorskemöte genom
underdånig petition framställning om åtgärder för bildande af en pen-
sionsinrättning för barnmorskor, hvarvid såsom önskningsmål framhölls,
att barnmorska vid fylda 55 år och efter 25 års utöfning af yrket,
vare sig såsom enskildt praktiserande eller af kommun aflönad, måtte
erhålla en årlig pension af 300 kronor, mot skyldighet att sjelf årligen
i 25 år erlägga en afgift af 10 kronor eller ock vidkännas ett mot¬
svarande afdrag vid första pensionsutbetalningen. Innan detta ärende
hunnit att i utredt skick till Kongl. Maj:t inkomma, upptogs frågan till
behandling inom Riksdagen, som i skrifvelse den 5 maj 1888 anhöll,
att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta förslag till en allmän pensions-
inrättning för barnmorskor jemte förslag till de bidrag från staten, som
derför kunde anses behöfliga. I denna skrifvelse framhöll Riksdagen
att, då Kongl. Maj:t låtit utfärda barnmorskereglementet den 28 novem¬
ber 185G, redan derigenom blifvit erkändt, att barnmorskeväsendets
ändamålsenliga ordnande vore en angelägenhet, som ålåge staten. Men
då borde staten också sörja för, att barnmorskorna blefve bättre tillgodo¬
sedda i ekonomiskt hänseende och ej behöfde motse att tillbringa sin
ålderdom .i nöd; blott på sådant sätt kunde man nemligen begära ett fullt
tillfredsställande uppfyllande af de med yrket förenade pligter och hindra,
att dugliga och för yrket lämpliga qvinnor afskräcktes att egna sig åt
barnmorskekallet. Ett ingripande från statens sida vore härvid af desto
större vigt, som barnmorskorna i allmänhet ej kunde, utan att det goda
ändamålet med ett väl ordnadt barnmorskeväsen till en del gånge för¬
loradt, fortsätta att tjenstgöra allt för långt in på ålderdomen.
Med anledning af dels denna Riksdagens skrifvelse och dels barn-
morskemötets petition bemyndigade Kongl. Maj:t den 25 maj 1888
chefen för ecklesiastikdepartementet att genom en eller flera sakkunniga
personer, dem han egde utse, låta utarbeta förslag till barnmorske-
kårens pensionering. Sedan medicine doktorn E. W. Wretlind blifvit
härtill utsedd, afgaf denne den 8 november 1888 ett förslag till rogle-
Bih. till Jtiksd. Prat. 11)01. 1 Sami. 1 Afd. 23 Käft. 2
Historik.
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.
mente för svenska barnmorskors pensionskassa med- tillhörande moti¬
vering. Förslaget afsåg bildande af en särskild lifränteanstalt för barn-
morskekåren, i hvilken anstalt insättningar borde göras dels af barn¬
morskorna sjelfva, dels af staten för barnmorskornas räkning, så att
dessa vid fylda 60 år och efter minst 10 års delegareskap skulle kunna
erhålla en årlig pension af 200 kronor. Kostnaden för pensioneringen
borde till en tredjedel bestridas af statsverket och till två tredjedelar
af barnmorskorna sjelfva.
Öfver detta förslag afgåfvos sedermera underdåniga utlåtanden af
medicinalstyrelsen, direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning
och direktionen för presterskapets enke- och pupillkassa. Härefter
företogs ärendet till förberedande behandling inom ecklesiastikdeparte¬
mentet, och då dervid visade sig, att ytterligare utredning var behöflig,
uppdrog departementschefen den 16 juni 1892 åt e. o. amanuensen
G. Eneström att verkställa nämnda utredning samt till Kongl. Maj:t
inkomma med det yttrande och förslag, hvartill densamma kunde gifva
anledning. På grund häraf aflemnade Eneström den 13 februari 1893
till Kongl. Maj:t underdånigt betänkande om barnmorskekårens pensio¬
nering jemte förslag till reglemente för barnmorskornas ålderdoms-
understödsanstalt (se bihang till 1895 års Riksdags protokoll, 2 saml.
2 afd. 1 band.).
Enligt detta förslag borde för barnmorskekårens pensionering in¬
rättas en särskild statsanstalt, från hvilken barnmorskorna skulle i
regeln vid fylda 65 år, och sedan de i 30 år utöfvat yrket i en viss
omfattning, erhålla ett årligt understöd af 200 kronor. Kostnaden
härför skulle till omkring två tredjedelar bestridas genom afgifter från
kommunerna och till omkring en tredjedel genom fyllnadsbidrag af
staten. Från barnmorskorna sjelfva skulle deremot inga afgifter direkt
utkräfvas, utan borde det öfverlemnas åt kommunerna att afgöra, om
de kunde och ville af barnmorskorna göra sig betäckta för hela sitt
utlägg eller en del deraf.
Sedan vederbörande myndigheter blifvit hörda i anledning af detta
betänkande, framlade Kongl. Maj:t för 1895 års Riksdag ofvannämnda
proposition angående beredande af ålderdomsunderstöd åt barnmorskor.
Till det i denna proposition framstälda förslag, hvars grundtankar voro,
att den hufvudsakliga kostnaden för ålderdomsunderstödet skulle be¬
stridas genom afgifter af kommunerna, att ett mindre bidrag skulle
erläggas af de i kommuners tjenst anstälda barnmorskorna samt att
hvad derutöfver visade sig vara behöfligt skulle tillskjutas af statsverket,
11
Kongl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 27.
•
stälde sig statsutskottet mycket afvisande. I motsats till den af 1888
års Riksdag uttalade grundsats yttrade nu statsutskottet, bland annat:
»Den omständighet, att ifrågavarande yrkesutöfvare hvarken äro af
staten anstälda eller till större eller mindre del aflönade, anser utskottet
innebära tillräckligt skäl för att staten icke bör medverka till deras
åld erd omsför sörj ning.» Utskottet höll dessutom före, att beredandet åt
sådan försörjning åt de af kommunerna anstälda barnmorskorna vore
en angelägenhet, som helt och hållet borde öfverlemnas åt kommunernas
egen sjelfstyrelse, och att, hvad anginge de enskildt praktiserande barn¬
morskorna, det måste åligga dem sjelfva att genom besparingar under
sin krafts och helsas dagar bereda sig medel till sin ålderdomsförsörjning.
Propositionen bifölls emellertid af Första Kammaren (med 55 röster
mot 46) men blef af Andra Kammaren afslagen (med 110 röster mot 88).
Sedan nu 1898 års Riksdag stält sig på den sidan, att något bör från
det allmänna göras för att bereda ålderdomsunderstöd för åtminstone en
större del af barnmorskorna i riket, torde jag icke behöfva mycket uppe¬
hålla mig vid frågan om gruuden dertill, att staten bör för sin del taga
hand om ordnandet af ifrågavarande understöd. Utöfver hänvisning till
hvad 1888 års Riksdag, på sätt nyss återgifvits, i detta hänseende an¬
förde, anhåller jag dock att få erinra om hvad dåvarande chefen för
ecklesiastikdepartementet yttrade vid föredragning af 1895 års förslag,
hvilket yttrande särskilt rigtar sig mot framstälda förslag om ärendets
undanskjutande i afvaktan på andra mer eller mindre närstående frågors
afgörande. Han yttrade till det vid 1895 års proposition fogade stats¬
rådsprotokoll för den 18 januari samma år följande (sid. 12):
»Redan i Riksdagens skrifvelse 1888 antyddes med rätta, att staten
ur den allmänna helsovårdens synpunkt har stort intresse af att bereda
barnmorskorna utsigt till ålderdomsförsörjning, och samma tanke har
funnit uttryck i betänkandet samt ytterligare i medicinalstyrelsens och
statskontorets utlåtanden. Men om så är, lärer det icke heller vara
lämpligt att sammanbinda denna fråga vare sig med frågan om arbets¬
klassens pensionering, vid hvars lösning helt andra synpunkter måste
göra sig gällande, eller med frågan om statsbidrag till barnmorskors
aflöning. Sistnämnda fråga har vid flera tillfällen bragts å bane inom
Riksdagen; men det har visat sig, att meningarna varit ganska delade
om lämpligheten af att bereda statshjelp för aflöning af förlossnings-
biträden, och de i sådant afseende framstälda förslag hafva icke föran¬
led t någon Riksdagens åtgärd. Af de förhandlingar, som vid 1888 års
riksmöte utmynnade i den då till Eders Kongl. Maj:t aflatna framställ-
Allmänna syn¬
punkter.
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.
ningen om åstadkommande af en pensionsinrättning för barnmorskor,
framgår deremot, att man inom Riksdagen temligen allmänt anslutit
sig till deri uppfattning, att staten borde bidraga dertill, att barn¬
morskorna finge en mera betryggad ställning med hänsyn till sin för¬
sörjning på ålderdomen.»
I fråga om anledningen dertill att det allmänna måste ingripa till
förmån för barnmorskornas ålderdomsunderstöd anför medicinalstyrelsen
i sin omförmälda skrifvelse af den 30 december 1898 följande:
Såväl från statsmakternas som från myndigheters, sakkunniges och
barnmorskornas egen sida hade gång- efter annan med värma framhållits
det behjertansvärda deruti, att af stat eller kommun skälig ålderdoms-
lörsörjning bereddes en kår, hvilken trots de stora anspråk, som stäldes
på dess pligttrohet och yrkesduglighet, finge draga sig fram under
ekonomiska vilkor, som i regel vore så svaga, att all tanke på möjlig¬
heten af sjelfpensionering måste anses utesluten.
\isserligen hade dervid anmärkts, att sambandet mellan barnmorske-
kåren och staten vore allt för lös, för att staten skulle pröfvas skyldig
att träda emellan och medelst lagstiftning eller anslag af statsmedel
påtaga sig omsorgen om barnmorskornas pensionering, då staten ej
befattade sig med pensioneringen af flera andra kårer, hvilka utöfvade
verksamhet i det allmännas tjenst; men i detta särskilda fall förefunnes
dock ett mycket vägande praktiskt skäl för statens ingripande — det
gälde nemligen icke enbart billighetshänsyn utan tillgodoseendet af ett
vigtigt statsintresse.
Med de stora kraf, som i vår tid stäldes på barnmorskorna i tek¬
niskt hänseende, såsom beträffande antiseptik, och med vetenskapens
hastiga utveckling äfven på här ifrågavarande områden, vore det icke
möjligt att barnmorskan — helst med en från början temligen ringa
allmänbildning — skulle kunna, när hon uppnått högre lefnadsålder,
ega förmåga att vidmakthålla, långt mindre utveckla den yrkesskick¬
lighet, hon i yngre år förvärfvat.
Det läge derföre i sakens natur, att de ålderstigna barnmorskornas
yrkesutöfning måste komma att blifva mindre tillfredsställande, men
risken gälde här ett, kanske två menniskolif. Klart vore också, att
den ålderstigna eller invalida barnmorskan, derest icke understöd henne
bereddes, tvingades att för sitt lifsuppehälle i det allra längsta fort¬
sätta ut öf vand et af sitt yrke. Tillförsäkrades hon åter ett rimligt års-
underhåll, vore dermed ett stort steg taget mot målet: de olämpliga
barnmorskornas försättande ur tjenst. Och att det ankomme på staten
att taga befattning med denna fråga, hvilken, såsom ofta framhållits,
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.
13
vore eu ren helsovårdsangelägenhet, torde svårligen kunna förnekas.
För närvarande syntes åtminstone ingen annan möjlighet finnas att af¬
lösa de mindre tjenstdugliga barnmorskorna än ordnandet af deras
pensionsförhållanden.
Med stöd af hvad sålunda förekommit anser jag mig vara berättigad
att beteckna det såsom en gifven sak, att förslag i fråga om ålderdoms-
understöd åt barnmorskor nu bör för Riksdagen framläggas.
Det kan emellertid icke nu blifva fråga om, att alla barnmorskor
skulle blifva berättigade till ålderdomsunderstöd. Redan 1895 års pro¬
position innehöll, såsom i det följande skall närmare angifvas, vissa rätt
afsevärda begränsningar i detta hänseende. 1898 års Riksdag har tänkt
sig en inskränkning till de i kommuners tjenst anstälda barnmorskorna;
och slutligen har medicinalstyrelsen i sitt förslag af år 1898 om ålder¬
domsunderstöd åt barnmorskor i kommuners tjenst bibehållit en del be¬
gränsningar från 1895 års förslag, fastän styrelsen visserligen derjemte
ifrågasatt en vidsträcktare tolkning af begreppet anställning i kommuns
tjenst, än Riksdagen kan anses hafva omedelbarligen afsett.
Propositionen till 1895 års riksdag afsåg att bereda ålderdoms¬
understöd åt i Sverige legitimerade barnmorskor, såväl i kommuners
tjenst anstälda som enskildt praktiserande. I detta förslag låg den
omförmälda begränsningen uti bestämmelserna om sättet för beräkningen
af .de erforderliga tjenståren. Det var nemligen föreslaget, att såsom
tjenstår skulle räknas hvarje kalenderår, hvarunder barnmorska antingen
varit i sådan egenskap af en eller flere kommuner aflönad med fast årslön
af sammanlagdt minst 200 kronor, deruti inräknadt värdet af naturaför¬
måner — bostad och vedbrand dock högst till ett belopp af sammanlagdt
75 kronor — och verkligen utöfvat yrket, eller ock verkstält minst trettio
förlossningar. Undantagsvis var dock medgifvet att, då särskilda lo¬
kala förhållanden dertill föranledde, understödsanstaltens direktion skulle
ega att, på ansökan af vederbörande kommun eller barnmorska och
efter medicinalstyrelsens hörande, utan binder af nämnda bestämmelser
rörande aflöning och antal verkstälda förlossningar, för viss, i hvarje
fall bestämd tid meddela rätt till beräknande af tjenstår.
Beträffande de i kommuners tjenst anstälda barnmorskors tjenstårsbe-
räkning, yttrade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet följande
(sid. 20):
»Hvad angår de i kommuners tjenst anstälda barnmorskorna, kan det
vid första påseendet lätt förefalla, som om dessa borde få såsom tjenstår
räkna hvarje kalenderår, under hvilket de tjenstgjort. Vid närmare un¬
Begränsning
af antalet till
understöd be¬
rättigade
barnmorskor.
14
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition No 27.
dersökning visar det sig emellertid, att denna uppfattning icke kan obe¬
tingadt godkännas. Många bland dessa barnmorskor utöfva nemligen
yrket i så ringa utsträckning, att deras tid endast i obetydlig mån för
detta ändamål tages i anspråk, och de kunna derför icke anses i den
allmänna helsovårdens intresse utföra ett så omfattande arbete, att det
bör berättiga dem till ålderdomsunderstöd. De stora olikheterna mellan
antalet af kommuner aflönade barnmorskor inom skilda landsdelar samt
lönebeloppen för dessa barnmorskor ådagalägga också, att barnmorskor
anställas, icke alltid derför att de äro behöfliga, utan af andra, mer
eller mindre tillfälliga anledningar. Så är det t. ex. i Skåne inom mån¬
gen kommun af ålder vanligt, att en barnmorska inom densamma fin¬
nes, och då en sådan afgår, anställes derför en ny, utan att hvarken
kommunens folkmängd eller lokala förhållanden göra en särskild barn¬
morska behöflig. Också är ofta icke blott lönen utan till och med hela
årsinkomsten så obetydlig, att den icke på långt när kan räcka till ens
för lifvets nödtorftigaste behof. Skulle man nu endast på grund af
den obetydliga lönen gifva en sådan barnmorska rätt till tjenstårsbe-
räkning, så skulle understödet enligt de bestämmelser, som jag här
efteråt kommer att föreslå, i många fall högst betydligt öfverstiga hela
årsinkomsten — ett förhållande, som icke gerna kan anses annat än
orimligt, och hvilket dessutom lätt kunde gifva anledning till missbruk
af understödsrätten. Ville man åter rätta understödsbeloppet efter in¬
komsterna, skulle det blifva allt för ringa för att erbjuda någon verk¬
lig hjelp på ålderdomen.»
»Med anledning häraf har i betänkandet föreslagits, att endast de i
kommuners tjenst anstälda barnmorskor, hvilka i fast årslön erhålla
minst 200 kronor och verkligen utöfva yrket, måtte få rätt till tjenst-
årsberäkning på grund af sin anställning. (Kriga barnmorskor i kom¬
muners tjenst skulle deremot i nämnda afseende likställas med enskildt
praktiserande barnmorskor och således få rätt till tjenstårsberäkning,
blott om de utöfvat yrket i den förut angifna omfattningen. I den fasta
årslönen skulle äfven få inräknas värdet af naturaförmåner — bostad
och vedbrand dock högst till ett belopp af sammanlagdt 75 kronor —
men icke den särskilda ersättning af kommunalmedel, som kunnat till¬
falla barnmorskan för verkstälda förlossningar. Dessa förslag, som
lemnats utan anmärkning af det öfvervägande flertalet bland de hörda
myndigheterna, anser jag mig äfven för min del böra förorda.»
Sedan 1898 års Riksdag, såsom redan nämnts, för sin del ifråga¬
satt begränsningen i antalet understödsberättigade barnmorskor till de
15
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.
i kommuners tjenst anstälda, har medicinalstyrelsen i sitt förslag af år
1898 hemstält om vissa afvikelse)- från denna begränsning, i det att
dels åtskilliga i kommuners tjenst anstälda barnmorskor uteslutits, dels
vissa barnmorskor utan anställning i egentlig mening i kommuns tjenst
upptagits, dels ock bland till understöd berättigade barnmorskor upptagits
sådana, anstälda i vissa befattningar å barnbördshus.
1 fråga om de i kommuners tjenst anstälda barnmorskor, som skulle
uteslutas från rätt till understöd, öfverensstämmer medicinalstyrelsens
förslag med 1895 års proposition, med den skilnad dock att, då nu icke
vidare är fråga om de enskildt praktiserande barnmorskorna, ur för¬
slaget kunnat utlemnas allt hvad i propositionen förekommer om
tjenstårsberäkning på grund af visst antal verkstälda förlossningar.
Denna beräkningsgrund hade nemligen upptagits för att finna en norm
för beräknandet af tjenstår för i kommuns tjenst icke anstälda barn¬
morskor. Då i medicinalstyrelsens förslag sådana icke medtagits, har
denna beräkningsgrund här kunnat uteslutas. Dervid får dock icke
förbises, att denna uteslutning äfven kommer att öfva inflytande på
antalet understödsberättigade barnmorskor i kommunal anställning.
Klart är nemligen, att en i kommuns tjenst anstäld barnmorska med
mindre årslön än 200 kronor skulle, enligt bestämmelserna i 1895 års
proposition, kunna det oaktadt erhålla tjenstårsberäkning, om hon nemligen
kunde åberopa ett tillräckligt stort antal verkstälda förlossningar. Denna
möjlighet är här utesluten. Samtliga i kommuns tjenst anstälda barn¬
morskor med mindre årslön än 200 kronor äro, -enligt förevarande för¬
slag, uteslutna från rättigheten att komma i åtnjutande af ålderdoms-
understöd. Deras antal är icke obetydligt. Visserligen är jag icke i
tillfälle att exakt uppgifva detta, enär senare statistiska uppgifter här¬
utinnan icke föreligga, än sådana som afse år 1892, men då antagligt
är att förhållandena sedan dess icke väsentligen ändrat sig, torde dessa
uppgifter, hvilka på sin tid insamlades för att läggas till grund för de
vid uppgörandet af 1895 års proposition nödiga beräkningar, ännu
kunna anses upplysande. År 1892, då barnmorskornas hela antal upp¬
gick till 2,643 — motsvarande siffra för år 1899 är 2,744 — funnos i
kommuners tjenst anstälda 1,716, af hvilka 1,204 åtnjöto en årlig lön
af minst 200 kronor. Af återstoden, 512, hade 295 en årlig lön från
15 kronor till 149 kronor och för öfriga 217 vexlade aflöningen mel¬
lan 150 kronor och 199 kronor.
Med afseende å antalet verkstälda förlossningar utvisar det före¬
liggande statistiska materialet, att af de sämst allönade, de hvilkas
löner vexla mellan 15 kronor och 149 kronor, icke mindre än 119 under
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.
det år undersökningen afser verkstält 30 förlossningar och derutöfver.
Dessa barnmorskor skulle således enligt 1895 års förslag, oaktadt den
låga aflöningen, hafva varit berättigade till tjenstårsberäkning. Af de
1,716 i kommuners tjenst år 1892 anstälaa barnmorskorna skulle, med
tillämpning af bestämmelserna i medicinalstyrelsens förevarande för-
slag, 512 uteslutas från tjenstårsberäkning, hvaremot af dessa en ganska
stor procent komme, om 1895 års förslag tillämpades, att, med afse-
sende å antalet verkstälda förlossningar, få räkna tjenstår.
Medicinalstyrelsen yttrar härom i sitt utlåtande den 30 december
1898, att af de 512 barnmorskor, som angifvits anställa i kommuners
tjenst med mindre lön än 200 kronor, åtnjöte 217 en lön af 150 kro¬
nor eller mera och med stor sannolikhet skulle det ej för respektive
kommuner möta några större svårigheter att höja dessas årslön med de
tiotal kronor, som erlordrades för att dessa barnmorskor skulle kunna
upptagas i anstalten; att det således skulle återstå ett antal af 295, om
hvilka man ej med lika stor sannolikhet Kunde antaga, att de genom
höjning af lönerna kunde göras i denna mening kompetenta; att åt dessa
295 antagligen åtskilliga utöfvade föga omfattande praktik och för¬
sörjde sig genom annat arbete än barnmorskeyrket; att för en sådan
uppfattning talade den omständigheten, att flertalet af dessa barnmorskor
~ 195 vore bosatta inom rikets tätast befolkade provins, der en
till arealen föga vidsträckt kommun utan svårighet kunde bekosta sig
fördelen att ega inom kommunen bosatt och tjenstskyldig barnmorska,
hvars så väl lön som hela årsinkomst af yrket likväl ofta nog vore så
obetydlig, att den ej på långt när kunde räcka ens till lifvets nödtorft;
att flertalet af dessa antagligen ej heller hade yrkets utöfning till hufvud¬
saklig sysselsättning utan utgjordes ofta af gifta qvinnor, hvilka, jemte
det de egnade sig åt familjens vård eller annan sysselsättning, äfven
biträdde vid förlossningar; samt att det ville förefalla som om ett uteslu¬
tande af dessa barnmorskor, hvilka i strängare mening icke bestridde
egentlig tjenst, snarare skulle öfverensstämma, med Riksdagens mening,
än om dem skulle tillkomma samma förmåner som de kommunens barn¬
morskor, _ hvilka hade full tjenstgöring och förty äfven full lön.
Medicinalstyrelsen yttrar vidare:
»Man måste dock medgifva, att kommuner finnas, hvilka äro i stort
behof af barnmorska, men sakna tillgångar att af kommunens medel
bereda henne skälig aflöning. I åtskilliga sådana fall skulle saken
kunna ordnas derigenom, att två eller flera närbelägna kommuner sam-
manslogos till ett barnmorskedistrikt. Under förutsättning att denna
tolkning af det föreliggande statistiska materialet är rigtig, skulle endast
17
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.
en ringa del återstå af de i kommuners tjenst anstälda och praktik
verkligt utöfvande barnmorskor, som icke enligt nu angifna grunder
kunde i anstalten upptagas. För dessa — Indika utöfva praktik inom
fattiga kommuner, der behofvet af fast anstäldt sakkunnigt förlossnings-
biträde är stort, men der tillgångar saknas att bekosta tillräcklig lön
derför, och der kommunens belägenhet ej lämpar sig för sammanslag¬
ning med annan kommun — återstår endast att till anstaltens direktion
öfverlemna att, efter medicinalstyrelsens börande, bestämma, huruvida
icke för en gifven tidsperiod åt gången ett undantag bör göras.»
Skola, såsom i Riksdagens skrifvelse förutsättes, från antalet un-
derstödsberätligade uteslutas enskildt praktiserande barnmorskor, synes
deraf böra blifva en följd, att derifrån jemväl skola uteslutas de i kommu¬
ners tjenst anstälda, men med obetydlig lön försedda barnmorskorna, enär
dessa, med det af medicinalstyrelsen nyss angifna undantag, närmast
torde vara att likställa med enskildt praktiserande.
Om också medicinalstyrelsen sålunda i sitt förslag uteslutit ett
icke ringa antal i kommunal tjenst anstälda barnmorskor från förmå¬
nen att erhålla ålderdomsunderstöd, bär medicinalstyrelsen, å andra
sidan, föreslagit till erhållande af sådan förmån vissa barnmorskor,
hvilka icke i egentlig mening kunna sägas vara anstälda i kommuns
tjenst. Medicinalstyrelsen, som upplyser, att i vissa städer barnmorskor
icke anställas mot fast årslön, utan att i stället kommunen trätfar aftal
med vissa barnmorskor att mot bestämdt arfvode betjena fattiga barna¬
föderskor, anser nemligen att under vissa omständigheter tillfälle till
ålderdomsunderstöd borde beredas äfven dessa barnmorskor.
Härom yttrar medicinalstyrelsen:
»Då enligt förslaget rikets alla kommuner skola lemna bidrag till
anstalten — Stockholm till exempel med 300,000 invånare 3,000 kronor
• — skulle följden blifva antingen orättvis beskattning eller en påtryck¬
ning att anställa aflönade barnmorskor, hvilket, enligt hvad erfaren¬
heten visat, skulle lända till skada för de fattiga barnsängsqvinnornas
behöriga betjenande, om de barnmorskor, som genom dylika aftal an¬
stalts, skulle förmenas tillträde till anstalten. Saken synes kunna så
ordnas, att i början af hvarje kalenderår till anstaltens direktion in-
gåfves förteckning på sålunda anstälda barnmorskor och vid årets slut
bland dessa anmäldes till tjenstårsberäkning en barnmorska för hvarje
fullt 200-tal kronor, som under samma år från stadens kassa utgått
såsom ersättning för fattiga barnaföderskors förlossning och vård.»
Enligt 1894 års matrikel (ifver Sveriges barnmorskor — någon
senare finnes icke utgifven — äro följande städer i saknad af fast af-
Bih till llihsd. Blot. IDOL 1 Sami. 1 Afd. 2,‘j Häft. 3
18
Kongl. Maj:fs Nåd. Proposition N:o 27.
lönade barnmorskor, nemligen Stockholm, Göteborg, Upsala, Eskilstuna,
Linköping, Norrköping, Skeninge, Mariestad, Lidköping och Hedemora.
Slutligen föreslår medicinalstyrelsen, att jemväl tjenstgöring på
barnbördshus såsom förestånderska, instruktion sbarnmorska eller skö¬
terska med minst 200 kronors lön skulle berättiga barnmorska till
tjenstår för vinnande af ålderdomsunderstöd.
Vid formuleringen af sitt förslag till bestämmelser derom, Indika
barnmorskor skulle blifva berättigade till ålderdomsunderstöd, har medici¬
nalstyrelsen, i enlighet med 1895 års förslag, fästat denna rätt vid viss
tjenstårsberäkning och sålunda föreslagit följande bestämmelser:
att rätt till understöd skall, under de vilkor, som i öfrigt bestämmas,
tillkomma i Sverige legitimerade barnmorskor, som under hvart och ett
åt de fem sista kalenderåren närmast före det år, under livilket ansökan
om understöd inlemnas, haft sådan anställning hos kommun eller på
barnbördshus, att tjenstår fått derför räknas;
att såsom tjenstår må räknas hvarje kalenderår, under hvilket
barnmorska i sådan egenskap varit af en eller flera kommuner eller af
barnbördshus aflönad med fast årslön af sammanlagdt minst 200 kro¬
nor och verkligen utöfvat yrket, samt att i den fasta årslönen må in¬
räknas värdet af naturaförmåner — bostad och vedbrand dock högst
till ett belopp af 75 kronor;
att, då särskilda lokala förhållanden dertill föranleda, en blifvande
understödsanstalts direktion må, på ansökan af vederbörande kommun eller
barnmorska och efter medicinalstyrelsens hörande, ega att för viss i hvarje
fall bestämd tid meddela rätt till beräknande af tjenstår, äfven om barn¬
morskas löneförmåner äro lägre än i föregående punkt säges;
att stad, som icke har någon barnmorska anstäld mot fast årslön,
men uppdragit åt vissa inom staden boende praktiserande barnmorskor
att mot bestämd ersättning af kommunen för hvarje förrättning till¬
handagå fattiga med förlossningsbiträde, och som vid kalenderårets
början till en blifvande anstalts direktion ingifvit förteckning på de sålunda
anstälda barnmorskorna, må efter årets,slut hos direktionen till tjenst¬
årsberäkning för samma år anmäla bland de å sagda förteckning upp¬
tagna barnmorskorna en för hvarje fullt 200-tal kronor, som under
samma år utgått såsom ersättning för fattiga barnaföderskors förloss¬
ning och vård; dock må icke för något år tjenstårsberäkning i denna
ordning medgifvas åt flera barnmorskor, än att kommunens bidrag till
anstalten belöper sig till minst 25 kronor för hvar och en af de barn¬
morskor, som få ifrågavarande förmån sig tillerkänd.
Emot hvad medicinalstyrelsen sålunda föreslagit har af statskon-
19
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 27.
törel anmärkts allenast att, då bland vilkoren för att ett kalenderår
skulle få såsom tjenstår räknas, uppstälts den fordran att barnmorskan
skulle under det året hafva verkligen utöfvat yrket, skulle antagandet
af medicinalstyrelsens förslag oförändradt möjligen kunna gifva stöd
för en sådan tolkning, att för rätt till understöd ovilkorligen erfordrades
verklig tjenstutöfning under hvart och ett af de fem sista åren före afskeds-
tagandet, hvilket under vissa omständigheter skulle innebära en orimlig¬
het. Statskontoret har derför i anslutning till 1895 år proposition ifråga¬
satt ett tillägg till förberörda af medicinalstyrelsen föreslagna allmänna
bestämmelser rörande rätten till understöd af följande lydelse:
»dock att den omständigheten, att barnmorska under ett eller flere
af de nämnda fem kalenderåren varit af sjukdom eller annan, af henne
sjelf oberoende anledning hindrad att verkligen utöfva yrket, icke må
betaga henne den rätt till understöd, hon eljest skolat ega, derest sådant
förfall genom intyg af hennes närmaste förman eller annorledes behö¬
rigen styrkes.»
Då jag, i likhet med hvad som uttalats vid föredragningen af 1895
års förslag, anser, att barnmorska, hvilken sedan en längre tid tillbaka
frivilligt upphört med yrkets utöfvande, der sådant icke haft sin grund
i olycksfall under yrkesutöfningen, icke bör komma i åtnjutande af
understöd, och att denna tid lämpligen kan sättas till fem år, biträder
jag medicinalstyrelsens förslag till de allmänna bestämmelserna rörande
rätten till understöd med dertill af statskontoret föreslaget tillägg.
Likaledes anser jag hvad medicinalstyrelsen föreslagit beträffande
tjenstårsberäkningen böra godkännas; och får jag alltså hemställa att
i det förslag, som kan komma att aflåtas till Riksdagen, dessa bestäm¬
melser måtte med angifna formulering inflyta.
Sedan sålunda angifvits, för hvilka grupper af barnmorskor rätt
till ålderdomsunderstöd torde böra föreslås, får jag öfvergå till frågan,
på hvilket sätt ålderdomsunderstöd skall kunna beredas åt barnmorskorna
och under hvilken form staten bör medverka dertill.
Härutinnan får jag hufvudsakligen åberopa hvad chefen för eckle¬
siastikdepartementet anförde år 1895 (sid. 13 ff.):
»Vid öfvervägande af frågan, på hvad sätt ålderdomsunderstöd skall
kunna beredas åt barnmorskekåren, samt under hvilken form staten bör
dertill medverka, ligger det väl närmast till hands att tänka sig under¬
stödet hufvudsakligen bekostadt af barnmorskorna sjelfva och statens
åtgärder inskränkta till ett underlättande af barnmorskornas sträfvan att
genom sjelfhjelp bereda sig eu nödtorftig ålderdomsförsörjning. Ltt
Ålderdoms-
understöds-
anstalt för
barnmorskor.
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.
uttalande i denna riktning förekom också vid 1888 års riksdag, och samma
tanke ligger till grund för doktor Wretlinds förslag. Men om liufvud-
ändamålet med statens ingripande på detta område är att åstadkomma
en förbättrad vård åt barnaföderskorna och de späda barnen, så är det
lätt att inse, att ändamålet icke under den närmaste framtiden i någon
nämnvärd mån vinnes, om kostnaden för understödet skall hufvudsak¬
ligen bäras af barnmorskorna sjelfva. De nuvarande äldre barnmorskorna
måste nemligen på grund af de höga utgifter, de skulle blifva nödsakade
att erlägga, utestängas från utsigt till understöd. Med anledning häraf
bär också doktor Wretlind i sitt förslag till reglemente för svenska barn¬
morskors pensionskassa förutsatt, att delaktighet i kassan icke skulle
tillkomma barnmorskor, som redan fylt 50 år. Deremot kunde det nog
förefalla, som om man åtminstone i en icke alltför aflägsen framtid borde
genom en af barnmorskorna sjelfva hufvudsakligen bekostad pensions¬
kassa ernå hvad som här i främsta rummet afses, nemligen barnmorske-
väsendets förbättrande. Också vill jag ingalunda bestrida, att ju på
detta sätt något blefve vunnet, men att en väsentlig förbättring skulle
komma till stånd, synes mig föga sannolikt, Någon föreskrift om obliga¬
toriskt inträde i en sådan kassa lär nemligen icke kunna komma i
fråga, vare sig för de enslcildt praktiserande eller för de lågt aflönade
kommunala barnmorskorna, och att ur kassan utesluta en barnmorska,
som af någon anledning upphör att. utöfva yrket, torde möta betänklig¬
het, Man har således ingen garanti för, att ett afsevärdt antal barn¬
morskor skulle inträda i kassan, och icke heller är det säkert, att kas¬
sans förmåner skulle tillfalla blott dem, hvilka ur den allmänna helso-
vårdens synpunkt deraf borde komma i åtnjutande. Denna sista olägen¬
het skulle möjligen kunna genom särskilda reglementariska föreskrifter
aflägsnas, men på samma gång blefve då också de administrativa an¬
ordningarna mycket invecklade. Hvad åter angår de första anmärk¬
ningen, tillåter jag mig framhålla, att år 1892 särskilda frågeformulär
utsändes för att utröna, huru stor tillslutning en pensionskassa enligt
doktor Wretlinds förslag skulle erhålla, samt att mindre än hälften af de
medelåldriga och blott omkring hälften af de yngre barnmorskorna för¬
klarade sig villiga att ingå i en sådan kassa. Man torde deraf kunna
sluta, att äfven bland de barnmorskor, som hädanefter komma att inträda
i yrkets utöfning, blott omkring hälften skulle vara att påräkna såsom
deltagande i en dylik kassa. Vid sådant förhållande anser jag, att den
hufvudsakliga kostnaden för det ifrågasatta ålderdomsunderstödet icke
kan bestridas genom utgifter från barnmorskekåren. Man måste således
på annat sätt söka få denna kostnad betäckt, och då det af ålder ansetts
21
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.
tillhöra kommunerna att bära de utgifter, som för barnmorskeväsendets
lämpliga ordnande äro behöfliga, synes det, som om kommunerna äfven,
med eller utan ett mindre tillskott från barnmorskornas sida, hufvud¬
sakligen borde bekosta ålderdomsunderstöd åt barnmorskekåren, under
det att staten dels fastställer de allmänna vilkor en härför och garanterar
understödets rigtiga utbetalande, dels direkt bidrager med ett mindre
belopp. Mot en sådan anordning hafva dock från några håll betänklig¬
heter framstälts. Dels har man framhållit, att då ingen minimilön finnes
faststäld, något hinder icke möter för kommunerna att af de aflönade
barnmorskorna göra sig betäckta för sina utgifter, hvadan således den
hufvudsakliga kostnaden för understödet ytterst skulle komma att be¬
stridas af de aflönade barnmorskorna. För att undvika detta missför¬
hållande har också föreslagits, att det bidrag till understödet, som kom¬
munerna egentligen borde lemna, skulle utgå af landstingsmedel. Dels
har anmärkts, att inkasserandet af kommunernas afgifter skulle blifva
synnerligen besvärligt och följaktligen mycket kostsamt och dessutom
lätt kunna föranleda till många tvistigheter. Utan tvifvel måste dessa
anmärkningar anses i någon mån befogade, och äfven jag skulle helst
sett, att de för ålderdomsunderstödet nödiga medlen kunnat anskaffas
på ett ur administrativ synpunkt enklare sätt än det nu ifrågasatta.
Men att låta landstingen bestrida den hufvudsakliga kostnaden lär väl
svårligen kunna gå för sig, och icke heller torde det vara lämpligt, att
staten åtager sig denna kostnad. På grund häraf ansluter jag mig till
den i betänkandet uttalade uppfattningen, hvilken äfven biträdts af fler¬
talet bland de myndigheter, som i ärendet yttrat sig, nemligen att kost¬
naden för ålderdomsunderstödet bör hufvudsakligen bestridas genom af¬
gifter från kommunerna.»
»Jag har nyss tillåtit mig framhålla, att från barnmorskornas sida
inga större bidrag kunna ifrågasättas, och det gäller nu att undersöka,
huruvida öfver hufvud några bidrag från dem böra direkt utkräfvas.
Beträffande denna punkt hafva olika åsigter gjort sig gällande både
bland förslagsställare och bland de myndigheter, som i ärendet yttrat
sig. 1887 års barnmorskemöte förordar eu årlig afgift af 10 kronor,
och enligt doktoi Wrctlinds förslag skulle årsafgiften utgöra minst 14
kronor 20 öre, men i vissa fall kunna uppgå till vida större belopp.
I betänkandet åter föreslås, att inga afgifter måtte direkt utkräfvas af
barnmorskorna sjelfva, och detta förslag har lemnats utan anmärkning
af flertalet bland de hörda myndigheterna, under det att dock tre förste
provinsialläkare (i Stockholms, Jönköpings och Blekinge län), tre läns¬
22
Kong!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 27.
styrelser (i Jönköping, Karlskrona och Gefle) samt direktionen öfver
folkskolelärarnes pensionsinrättning hemstält om direkta afgifter från
barnmorskorna. Till detta sistberörda förslag har äfven statskontoret,
såsom förut nämnts, anslutit sig och har statskontoret dervid erinrat:
att barnmorskorna sjelfva förklarat sig villiga att erlägga afgifter;
att det bästa sättet att förebygga, att kommunerna genom minsk¬
ning af barnmorskornas löneförmåner skulle bereda sig godtgörelse för
utgifterna till ålderdomsunderstödet, i hvilket afseende från många håll
uttalats farhåga, syntes vara att genom en uttrycklig reglementsbestäm-
melse fixera barnmorskornas årsbidrag;
att åt de befarade svårigheterna att af vederbörande barnmorska
utbekomma stadgad årsafgift så mycket mindre kunde tillerkännas af¬
görande betydelse, som det i allt fall syntes böra åläggas kommunerna
skyldighet att ansvara och redovisa för de inom kommunerna fast an-
stälda barnmorskornas årsafgifter, och, beträffande enskilat praktiserande
barnmorskor, man alltid blefve i tillfälle att vid understöds utbetalande
erhålla godtgörelse för möjligen oguldna årsafgifter; samt
att nödvändigheten att så mycket som möjligt begränsa statens
utgifter för barnmorskekårens pensionering fordrade en medverkan jem¬
väl å barnmorskornas sida.»
»Ehuru jag för min del gerna skulle se, att inga afgifter direkt
utkräfdes af barnmorskorna, utan att kommunerna finge hvar för sig
afgöra, huru stor del af sitt utlägg de ville återbekomma genom afdrag
å de aflönade barnmorskornas löner, så kan jag dock icke underkänna
vigten af de skäl, hvilka statskontoret till stöd för sin uppfattning
anfört. Särskildt i fråga om de af kommuner aflönade barnmorskorna
anser jag mig derför böra i hufvudsak förorda statskontorets förslag.»
Efter redogörelse för förhållandena med afseende å de enskildt
praktiserande barnmorskorna fortsatte chefen för ecklesiastikdeparte¬
mentet (sid. 17):
»Då i fråga om den form, under hvilken staten bör medverka till
ålderdomsunderstöd åt barnmorskorna, de förhållanden, till hvilka hänsyn
bör tagas, äro hufvudsakligen likartade med dem, hvilka förefunnos vid
behandlingen af frågan om beredande af ålderdomsunderstöd åt små-
skolelärarekåren, så synes mig här en administrativ anordning böra
träffas liknande den, hvilken jag i mitt anförande till statsrådsproto¬
kollet den 10 mars 1892 tillät mig inför Eders Kongl. Maj:t förorda,
och hvilken dels Eders Kongl. Maj:t då täcktes godkänna, dels seder¬
mera äfven Riksdagen genom sitt beslut visade sig i hufvudsak gilla.
Jag föreslår derför, att för beredande af ålderdomsunderstöd åt barn-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition. N:o 27.
23
morskekåren må inrättas en särskild anstalt, hvilken torde böra benämnas
barnmorskornas ålderdomsunderstödsanstalt, samt att denna anstalt må
träda i verksamhet med 1896 års ingång. Mot ett sådant förslag, hvilket
äfven i betänkandet finnes framstäldt och närmare motiveradt, hafva
anmärkningar gjorts af fem förste provinsialläkare (i Jönköpings, Blekinge,
Örebro, Jemtlands och Vesterbottens län) samt en länsstyrelse (i Örebro).
Härvid bär framhållits, att en särskild anstalt vore onödig, enär an¬
sökningarna om understöd borde kunna pröfvas af medicinalstyrelsen,
efter vederbörande läkares hörande, samt penningemedlen förvaltas och
understöd utbetalas af landtränterierna eller af någon särskild person
inom hvarje län. Då emellertid medicinalstyrelsen på anförda skäl,
hvilka statskontoret gillat, bestämdt förklarat sig ej kunna taga befattning
med dessa ärenden, hvilka äfven torde befinnas vara väl främmande
för de uppgifter, med hänsyn till hvilka medicinalstyrelsens organisation
blifvit faststäld, och då enligt min åsigt de ifrågavarande göromålen
böra handläggas af en och samma myndighet, finner jag den nu om-
förmälda anmärkningen icke böra vinna afseende.))
Medicinalstyrelsen har i sitt förslag af den 30 december 1898 fast¬
hållit vid de grundsatser, för hvilka jag nu redogjort, dervid medicinalsty¬
relsen dock tänkt sig att understödsanstalten borde, till följd af begräns¬
ningen i afseende å de till understöd berättigade, erhålla benämningen
ålderdomsunderstödsanstalt för de i kommuners tjenst anstälda barn¬
morskor.
Mot medicinalstyrelsens förslag i de delar, hvarför jag nu redo¬
gjort, hafva anmärkningar icke framstälts vare sig af statskontoret
eller af direktionen för folkskolelärarnes pensionsinrättning, allenast
med det undantag att statskontoret, med hvilket direktionen instämt,
ansett, att den i 1895 års proposition använda benämningen »barn¬
morskornas ålderdomsunderstödsanstalt» borde bibehållas å den nu före¬
slagna anstalten, då det vore att hoppas att, om den komme till stånd
och befunnes ändamålsenlig, den i en framtid skulle blifva tillgänglig
Jemväl för de enskildt praktiserande barnmorskorna.
Jag hemställer att följande grunder måtte föreslås för inrättandet
af en anstalt för beredande af ålderdomsunderstöd åt barnmorskor:
att anstalten, hvilken benämnes barnmorskornas ålderdomsunder¬
stödsanstalt och träder i verksamhet med år 1902, skall afse beredande
af ålderdomsunderstöd åt här i riket legitimerade barnmorskor med
anställning hos kommun eller å barnbördshus, hvilka genom långvarig
och nitisk tjenstgöring gjort sig af sådant understöd förtjenta; samt
24
Närmare be¬
stämmelser
för understöds
åtnjutande.
Antal tjenstår
och lefnadsår.
Helt och af-
kortadt under¬
stöds belopp.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.
att de för anstaltens ändamål erforderliga kostnader skola bestridas
genom afgifter af kommuner och barnmorskor samt genom fyllnads-
bidrag af staten.
Jag öfvergår nu till de erforderliga närmare bestämmelserna för
nnderstöds åtnjutande och får dervid till en början erinra, att redan
vid frågan om begränsning af de till understöd berättigade grupper af
barnmorskor blifvit redogjordt för, huru tjenstårsberäkningen torde böra
ordnas. Nu är endast att tillägga att, i nära anslutning till 1895 års
proposition och i enlighet med hvad medicinalstyrelsen nu föreslagit, åt
denna styrelse torde böra anförtros att på grund af omfattningen och
arten af den verksamhet, barnmorska under tiden före anstaltens trädande
i verksamhet utöfvat i sitt yrke, med tillämpning af angifna grunder
pröfva, om och i hvilken omfattning tjenstårsberäkning för nämnda tid
må tillkomma henne.
Medicinalstyrelsen har i fråga om de barnmorskor, hvilka vid
anstaltens trädande i kraft redan samlat en del kommunala tjenste-
meriter, anfört, att det förvisso icke skulle vara staten värdigt att ute¬
sluta dessa äldre förtjenta qvinnor från en förmån, hvaraf en yngre
generation skulle komma i åtnjutande.
Jag hemställer att följande bestämmelse måtte föreslås:
att det må tillkomma medicinalstyrelsen att på grund af omfatt¬
ningen och arten af den verksamhet, barnmorska under tiden före år 1902
utöfvat i sitt yrke, med tillämpning af ofvan angifna grunder pröfva,
om och i hvilken omfattning tjenstårsberäkning för nämnda tid må
henne tillkomma.
Ett fullständigt förslag torde ook böra innehålla följande be¬
stämmelse :
att barnmorska, som blifvit förklarad för alltid förlustig rättigheten
att utöfva sitt yrke, ej skall ega från anstalten erhålla understöd.
I ordningen lära nu följa att bestämma, med hvilket belopp under¬
stödet skall utgå samt, huru många tjenstår och hvilken lefnadsålder
derför böra fordras.
I dessa hänseenden samt i fråga om rätt till afkortadt understöd
får jag, i anslutning till 1895 års proposition och medicinalstyrelsens
derpå grundade förslag, hemställa om följande bestämmelser:
att helt understöd skall utgå med ett belopp af 200 kronor för år
och må tilldelas barnmorska, som efter ingången af år 1902 förvärfvat
minst BO tjenstår och som derjemte antingen uppnått 65 års ålder eller
25
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.
ock fylt 55 år och ge,nom obotlig sjukdom eller vanförhet blifvit urstånd-
satt att vidare utöfva sitt yrke;
att barnmorska, hvilken förvärfvat. minst 30 tjenstår och som der¬
jemte antingen uppnått 65 års ålder eller ock fylt 55 år och genom
obotlig sjukdom eller vanförhet blifvit urståndsatt att vidare utöfva sitt
yrke, må kunna erhålla afkortadt årligt understöd till följande belopp:
om hela tjenstetiden infallit före ingången af år 1902 ...... 150 kronor,
om hon efter ingången af år 1902 förvärfvat mindre än
3 tjenstår........................................................................ 150 »
minst 3 » 155 »
» 6 » ......................................................................... 160 »
» 9 » ...................................................................... 165 »
» 12 » ...............................................t*.;:;............. 170 »
» 15 » .......................:................................................ 175 »
» 18 » ...................................................................... 180 »
» 21 » ......................................................i............... 185 »
» 24 » 190 »
» 27 » 195 »
att, derest barnmorska, när hon söker understöd, sedan minst 10 år
tillbaka oafbrutet haft sådan anställning, att tjenstår på grund deraf
må henne tillkomma, och genom intyg af hennes närmaste förman
styrkes, att hon på grund af försvagad helsa, bristande syn eller hörsel,
eller annan liknande, oförvållad anledning icke vidare är fullt lämplig
att sköta sin tjenst, samt vederbörande kommun eller förvaltning af
barnbördshus af denna anledning beslutar gifva henne afsked, hon må,
i fall hon uppnått 55 års ålder och räknar minst 30 tjenstår, kunna
efter afgång från tjensten erhålla afkortadt årligt understöd till följande
belopp:
om hon vid afskedet fylt
55 år ...................................................................................................... 100 kronor,
56 » .................................................................................................... 110 »
57 » ..................................................................................................... 120 »
58 » ........................... 130 »
59 » ...................................................:................................................... 140 »
60 » .................................... 150 »
61 » ...................................................................................................... 160 »
62 » ...................................................................................................... 170 »
63 » ...................................................................................................... 180 »
64 » .....,............................................................................................. 190 »
Ilih. till Rihsd. P,ot. IDOL 1 Sami. 1 Afd. 23 Höft. ' 4
26
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.
dock så att detta afkortade understöd i intet fall må öfverstiga det, som
barnmorskan skulle kunnat erhålla, om hon genom obotlig sjukdom
eller vanförhet blifvit urståndsatt att vidare utöfva sitt yrke;
att barnmorska, som ej uppnått det för erhållande af förut nämnda
slags understöd erforderliga antalet lefnads- och tjenstår, men genom
obotlig sjukdom eller vanförhet blifvit urståndsatt att vidare utöfva sitt
yrke, må erhålla afkortadt årligt understöd till ett belopp af 70 kronor,
om hon antingen förvärfvat minst 20 tjenstår eller ock genom olycksfall
under yrkesutöfningen ådragit sig sjukdomen eller vanförheten; samt
att hon i den senare händelsen må ega rätt till det angifna understödet
oberoende af antalet tjenstår; samt
att barnmorska, som sökt och erhållit rätt till afkortadt understöd
och redan börjat uppbära sådant, sedermera icke må kunna erhålla
rätt till högre understöd från anstalten.
Med afseende å tidpunkterna, då understödet skulle börja och upp¬
höra, får jag föreslå följande bestämmelser:
att understöd skall beräknas för fulla kalendermånader och i regeln
vidtaga med början af månaden näst efter den, i hvilken understöd
blifvit barnmorska tillerkändt, men för barnmorska, som förklarats
berättigad till understöd på grund af försvagad helsa, bristande syn
eller hörsel eller annan liknande, oförvållad anledning, först med början
af månaden näst efter den, under hvilken hon erhållit afsked från
sin tjenst; samt
att understöd skall upphöra att utgå med den månad, i hvilken
barnmorskan aflidit eller rätt till understöd förlorats.
Beträffande vilkoren för understödets fortsatta åtnjutande har me¬
dicinalstyrelsen föreslagit, bland annat, att, om understödsberättigad
barnmorska fortfore att utöfva sitt yrke och mot ersättning verkstälde
förlossning, vid hvilken hennes biträde ej betingats af nödfall (styrkt
svårighet att anskaffa annan sakkunnig förlossningshjelp), hon skulle
förlora sitt understöd för närmast följande halfår.
Motsvarande bestämmelse i 1895 års förslag är af följande lydelse:
»att, om barnmorska, som blifvit förklarad understödsberättigad,
sedermera under ett kalenderår antingen för biträde vid förlossningar
erhållit af kommun fast årslön eller andra deremot svarande förmåner
eller ock verkstält minst 30 förlossningar, hon skall förlora sitt under¬
stöd för hela det närmast följande kalenderåret;
att, om understödsberättigad barnmorska, som icke för sådant bi¬
träde under ett kalenderår af kommun erhållit fast årslön eller andra
deremot svarande förmåner, under samma år verkstält mindre än 30,
27
Kongl-. Maj:ts Nåd. Froposition N:o 27.
men mer än 14 förlossningar, hon skall förlora sitt understöd för det
närmast följande halfva kalenderåret.»
Statskontoret har hemstält att, i närmare anslutning till 1895 års
förslag, bestämmelsen måtte erhålla följande affattning:
»att, om barnmorska, som förklarats ega att från viss tid uppbära
understöd, efter nämnda tid innehar anställning i sådan egenskap hos
kommun eller eljest fortfar att utöfva sitt yrke vid andra tillfällen, än
då hennes biträde betingas af nödfall (styrkt svårighet att anskaffa
annan sakkunnig förlossningshjelp), hon skall förlora sin rätt till under¬
stöd, i förra fallet för tid motsvarande den, hvarunder hon, fastän till
understöd berättigad, innehaft anställningen, dock alltid för minst ett
år, och i senare fallet för ett hälft år».
Direktionen för folkskolelärarnes pensionsinrättning anser, att den
af statskontoret föreslagna formulering är att föredraga framför medi¬
cinalstyrelsens.
Då äfven anställning å barnbördshus såsom förestånderska, instruk-
tionsbarnmorska eller sköterska under vissa förutsättningar kan enligt
förslaget berättiga till understöd, synes jemväl anställning i sådan be¬
fattning för barnmorska, som förklarats berättigad till understöd, böra
hafva samma påföljd som innehafvande af anställning såsom barnmorska
hos kommun, eller förlust för viss tid af understödet. I öfrigt har jag
icke något att erinra mot statskontorets förslag.
Jag föreslår i enlighet härmed att hithörande bestämmelser måtte
formuleras på följande sätt:
att, om barnmorska, som förklarats ega att från viss tid uppbära
understöd, efter nämnda tid innehar anställning i sådan egenskap hos
kommun eller såsom förestånderska, instruktionsbarnmorska eller skö¬
terska å barnbördshus eller ock eljest fortfar att utöfva sitt yrke vid
andra tillfällen, än då hennes biträde betingas af nödfall (styrkt svå¬
righet att anskaffa annan sakkunnig förlossningshjelp), hon skall för¬
lora sin rätt till understöd, i förra fallet för tid, motsvarande den,
hvarunder hon, fastän till understöd berättigad, innehaft anställningen,
dock alltid för minst ett år, och i senare fallet för ett hälft år;
att understödstagare, som dömes förlustig medborgerligt förtroende,
skall för den tid, hon deraf är i mistning, förlora sitt understöd;
att den, som under 5 år i följd icke uttagit sitt understöd, skall
aflföras från förteckningen å understödstagare, och att, om hon seder¬
mera å nyo anmäler sig, det må ankomma på anstaltens direktion att,
efter medicinalstyrelsens hörande, bestämma, om och i hvilken mån
hon åter må inträda i sin förra rätt; samt
28
Utbetalning af
understöd.
Kostnaderna
för anstalten.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.
att understödstagare, som bosätter sig å utrikes ort, icke utan
Kongl. Maj:ts tillstånd må ega åtnjuta understödet för den tid, hon är
utrikes, samt att, om understödstagare blifver främmande magts under¬
såte eller utan Kongl. Maj:ts tillstånd träder i främmande stats tjenst,
hennes rätt till understöd skall upphöra.
Ytterligare föreslår jag i anslutning till 1895 års proposition föl¬
jande bestämmelse:
att understöd från anstalten icke må för understödstagarens gäld
tagas i mät.
Rörande utbetalning af understöd föreslår jag i anslutning till
1895 års proposition och i enlighet med medicinalstyrelsens förslag
följande bestämmelse:
att understöd utbetalas halfårs vis af anstalten, och att, om under¬
stödstagare är boende i landsorten, hon skall vara berättigad att, efter
derom hos anstalten gjord anmälan, innefattande uppgift om hennes
hemvist samt åtföljd af de intyg och öfriga handlingar, Kongl. Maj:t
kan finna skäligt föreskrifva, från anstalten få understödet med allmänna
posten kostnadsfritt sig tillsändt.
Beträffande kostnaderna för anstalten föreslogs uti 1895 års pro¬
position, såsom redan nämnts, att dessa skulle bestridas genom afgifter
af kommuner och i deras tjenst anstälda barnmorskor samt genom fyll-
nadsbidrag af staten; samt vidare att kommunernas bidrag skulle utgå
med en årlig afgift till anstalten, beräknad efter 1 öre för hvarje person,
som, enligt de under året af statistiska centralbyrån till ledning vid
riksdagsmannaval offentliggjorda folkmängdsuppgifter, tillhört kommunen;
samt att hvarje hos kommun mot fast årslön anstäld barnmorska med
rätt till tjenstårsberäkning skulle vara skyldig att till anstalten lemna
ett årligt bidrag af 5 kronor.
Uti sitt anförande år 1895 beräknade chefen för ecklesiastikdeparte¬
mentet kostnaden för anstalten till 66,000 kronor årligen, hvilket kost-
nadsbelopp han emellertid af anförda orsaker betecknade såsom endast
ungefärligt.
I fråga om sättet för denna kostnads betäckande anförde departe¬
mentschefen (sid. 29 tf.) följande:
»Såsom jag i början af detta anförande tillät mig framhålla, borde
den nu beräknade kostnaden hufvudsakligen bestridas genom afgifter
från kommunerna. I betänkandet har föreslagits, att sådan afgift i
29
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.
regeln skulle årligen utgå med 1 öre för hvarje kommunen tillhörande
person, dock så att dels för hvarje barnmorska, som aflönas med minst
200 kronor, en afgift af minst 25 kronor borde betalas, dels i vissa
fall befrielse från afgifts erläggande skulle kunna medgifvas. På detta
sätt skulle enligt verkstäld beräkning inflyta ett belopp, uppgående till
omkring 7s af kostnaden för ålderdomsunderstödet. Mot sjelfva hufvud-
förslaget hafva inga anmärkningar framstälts af de myndigheter, hvilka
förordat kostnadens bestridande genom afgifter af kommunerna. Der¬
emot har från flera håll hemstälts, att inga undantagsbestämmelser
måtte komma till stånd. Särskildt har statskontoret framhållit, att an¬
ledningen till den första undantagsbestämmelsen skulle bortfalla, om en
särskild afgift af barnmorskorna sjelfva blefve faststäld.»
»Enligt de bestämmelser, hvilka jag i det föregående förordat, skulle
visserligen något mer än ä/3 af kostnaden för barnmorskornas ålder-
domsunderstöd blifva betäckt, om för kommunerna faststäldes en afgift
af 1 öre för hvarje person. Denna omständighet synes mig dock icke
hafva någon egentlig betydelse för frågan om afgiftens storlek, och. i
afseende på sättet för beräkningen af densamma ansluter jag mig
derför till det i betänkandet framstälda förslaget. Deremot anser jag,
på de af statskontoret anförda grunder, att ingen afvikelse i särskilda
fall bör göras från detta beräkningssätt, vare sig så, att afgiften skulle
kunna höjas, eller fullständig befrielse från dess erläggande medgifvas.
Då nu rikets folkmängd vid 1893 års slut uppgick till 4,824,150 per¬
soner, skulle alltså på detta sätt inflyta ett belopp af omkring 48,000
kronor årligen».
»Hvad angår storleken af den afgift, som årligen borde erläggas
af barnmorskorna, så har statskontoret förordat, att denna måtte be¬
stämmas till 10 kronor. Till stöd härför har statskontoret erinrat, att
barnmorskorna sjelfva år 1887 förklarat sig villiga att erlägga en sådan
afgift, samt att ganska många barnmorskor år 1892 velat ingå i en
pensionskassa, der vida större afgifter skulle blifva behöfliga. Dessa
skäl synas mig emellertid icke vara tillräckliga för att under nuvarande
förhållanden motivera en årlig afgift af 10 kronor från barnmorskornas
sida. Det är sant, att barnmorskorna år 1887 förklarat sig villiga att
erlägga en årlig afgift af 10 kronor; men dervid förutsattes uttryckligen,
att en pension af 300 kronor skulle erhållas redan vid fylda 55 år och
efter blott 25 års utöfning af yrket. Det är också sant, att ar 1892
inemot G00 barnmorskor voro beredda att ingå i en pensionskassa, der
årsafgifterna skulle vexla mellan 14 kronor 20 öre och 50 kronor; men
dervid förutsattes, dbis att en pension af 200 kronor skulle erhållas
30
Konyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.
vid fylda 60 år och efter 10 års medlemskap, dels att det matematiska
värdet af de erlagda bidragen i regeln skulle återbetalas åt barnmorska,
som af någon anledning komme att utträda ur pensionskassan. Enligt
det förslag, jag här framstält, skulle deremot i regeln först vid fylda
65 år ett årligt understöd af 200 kronor kunna erhållas och för det¬
samma skulle erfordras att hafva förvärfvat minst 30 tjenstår i afgifts-
pligtig anställning. Då härtill kommer, att någon återbetalning af de
en gång erlagda afgifterna ej torde böra ifrågasättas, så är det klart,
att mitt förslag innebär väsentligen strängare vilkor än de, under hvilka
ett större antal barnmorskor förklarat sig benäget att erlägga åtminstone
10 kronor. Jag anser derför, att så stor afgift icke lämpligen bör dem
affordras, helst småskolelärarinnorna för egen del erlägga till sitt ålder-
domsunderstöd blott 4 kronor årligen.»
»Med anledning häraf föreslår jag i stället, att barnmorskornas
egen afgift må bestämmas till 5 kronor. Jag anser mig så mycket
hellre böra fasthålla vid detta förslag, som, enligt hvad jag förut om¬
nämnt, denna afgift befunnits i medeltal ungefärligen motsvara ett
ärligt belopp af omkring SO kronor från och med uppnådd understöds-
ålder, och på grund häraf de enskildt praktiserande barnmorskornas
understödsbelopp föreslagits att utgå med 150 kronor. • Faststälde man
deremot en årsafgift af 10 kronor, skulle denna ungefärligen motsvara
ett årligt understödsbelopp af omkring 100 kronor, och man blefve
således nödsakad att antingen sänka de enskildt praktiserande barn¬
morskornas understöd till 100 kronor, hvilket belopp enligt min åsigt
är alltför ringa för att ur den allmänna helsovårdens synpunkt medföra
något nämnvärdt gagn, eller också höja helt understöd utöfver det af
mig föreslagna beloppet.»
»Enligt statskontorets förslag borde afgift erläggas af hvarje i kom¬
muns tjenst anställd barnmorska. Då emellertid sådana finnas, hvilka
enligt mitt förslag icke skulle kunna förvärfva ens ett hälft tjenstår,
och då det synes mig obilligt att pålägga en afgift utan att bereda nå¬
gon som helst utsigt till ersättning för densamma, så hemställer jag,
att afgift för ett visst år må erläggas blott af den barnmorska, som
förvärfvat rätt att beräkna samma år såsom helt eller hälft tjenstår.
Då emellertid, såsom jag förut framhållit, någon afgift ej gerna kan
påläggas barnmorskorna för tiden före år 1896, och då afgifterna för
det året icke kunna debiteras förrän under loppet af år 1897, så följer
deraf, att från barnmorskorna intet bidrag är att påräkna under anstal¬
tens första år. Från och med år 1897 åter skulle, under förutsättning
att mitt förslag om direkta afgifter från barnmofskornas sida antages,
31
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 27.
utöfver kommunernas afgifter inflyta ett årligt belopp af omkring 8,000
kronor. För att bestrida understödskostnaden skulle således ytterligare
behöfvas ett årligt belopp af omkring 10,000 kronor,*och detta belopp
borde då tillskjutas af statsverket, dock så att statens bidrag tages i
anspråk först i den mån det blifver behöflig!. Då nu enligt utförd be¬
räkning kostnaden bör under det första året betydligt understiga 48,000
kronor och först omkring år 1905 uppgå till 56,000 kronor, skulle från
statens sida något direkt bidrag till uuderstödskostnaden icke under det
första året blifva nödigt, utan tvärtom en besparing uppstå, hvilken kan
tagas i anspråk för följande år.»
Medicinalstyrelsen har uti sitt utlåtande af den 30 december 1898
hemstält om bibehållande af bestämmelserna i 1895 års proposition, med
undantag deraf att personligt bidrag från barnmorskorna icke skulle
fordras. Medicinalstyrelsen har dervid utgått från det antagandet, att
åtskilliga kommuner skulle komma att för sina bidrag söka vederlag af
sina barnmorskor, hvilka i sådant fall de facto finge utgöra den del af
bidragen, hvarmed staten ej mellankomme. Äfven framhåller medicinal¬
styrelsen såsom en väsentlig fördel, att härigenom försvunne frågan
om erlagda afgifters återbetalande vid eventuel! utträde ur kassan.
Statskontoret har, under åberopande af hvad statskontoret uti sitt
utlåtande öfver 1895 års förslag i detta afseende anfört, förordat bibe¬
hållandet af barnmorskornas personliga bidrag; och yttrar statskontoret
vidare att, då de af statskontoret anförda skäl, såsom af det vid 1895
års proposition fogade statsrådsprotokoll framginge, vunnit Kongl. Maj:ts
godkännande, syntes hvad nu af medicinalstyrelsen anförts till stöd för
afgiftsfrihet för barnmorskorna icke innebära tillräcklig anledning att
i en förnyad framställning till Riksdagen frångå den princip i afseende
å kostnadernas fördelning, som erhållit uttryck i 1895 års proposition.
Då jag delar den uppfattning, som härutinnan uttalats i nämnda
statsrådsprotokoll, anser jag, att en personlig afgift från de barnmorskor,
som äro afsedda att komma i åtnjutande af ålderdom sunderstöd, bör
utgå till det belopp, som uti 1895 års proposition föreslagits.
Beräkningen år 1895 rörande summan af barnmorskornas egna af¬
gifter grundade sig på förhållandena under år 1892. Detta år utgjorde
barnmorskornas i riket hela antal 2,643. Af dessa voro 754 privat
praktiserande, 50, hvilka af annan orsak än ålder eller sjukdom upp¬
hört att praktisera, 123, hvilka på grund af ålder eller sjukdom upp¬
hört med sin verksamhet men om hvilka det ej vore kändt, huruvida
eller under hvilka lönevilkor de varit i kommuners tjenst anstälda,
32
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.
samt 1,716 anstälda i kommuners tjenst. Af dessa sistnämnda åtnjöto
1,204 en årlig lön af minst 200 kronor, under det att de öfriga 521
i årlig lön uppbrfro belopp vexlande mellan 15 kronor och 199 kronor.
Enligt hvad medicinalstyrelsen upplyst, har antalet barnmorskor utgjort:
År 1893 ................................... 2,555, deraf under året examinerade 108
» 1894............................... 2,585, » » » » 99
» 1895....................................... 2,626, » » » » 118
» 1896....................................... 2,656, » » » » 113
» 1897......... 2,704, » » » » 106.
År 1898 utgjorde deras antal 2,750 och år 1899, såsom redan
nämnts, 2,744.
Förändringarna i afseende å antalet hafva under tiden 1892—1899
sålunda icke varit betydande. Medicinalstyrelsen anser jemväl förhål¬
landet mellan de enskild! praktiserande och hela antalet barnmorskor
nu vara ungefär detsamma som år 1892, d. v. s. de förra skulle utgöra
något mer än en fjerdedel af samtliga barnmorskor. Då hela antalet
barnmorskor något ökats sedan år 1892, torde sålunda kunna antagas,
att antalet i kommuners tjenst anstälda barnmorskor med minst 200
kronor i årlig lön äfven något ökats. Då till dessa lägges antalet af
de i större kommuner praktiserande och de å barnbördshus tjenstgö¬
rande, hvilka enligt nu föreliggande förslag skulle komma i åtnjutande
af ålderdomsunderstöd, synes — om i betraktande tages att enligt 1895
års förslag de enskildt praktiserande, till en lägre pension berättigade
barnmorskorna icke skulle erlägga någon afgift — antalet betalande
barnmorskor böra beräknas blifva icke obetydligt större än år 1892.
Då härtill kommer, att antagligen mången kommun, hvilkens barnmorska
icke i årlig lön uppbär fullt 200 kronor, kommer att höja lönen till
detta belopp för att bereda henne ålderdomsunderstöd, skulle antalet
betalande komma att än mera ökas. Det belopp af 8,000 kronor, som
år 1895 beräknades komma att årligen inflyta genom barnmorskornas
egna afgifter, torde derföre nu ock, utan fara för öfverskattning, kunna
antagas komma anstalten till godo i form af sådana afgifter.
Medicinalstyrelsens förslag om bibehållande af bestämmelserna i
1895 års proposition om kommunernas bidrag till understödsanstalten
biträdes af statskontoret, som yttrar derom:
»Då det förra förslaget utgick från den otvifvelaktigt rigtiga upp¬
fattningen, att kostnaden för ålderdomsunderstöd åt barnmorskor borde
hufvudsakligen bestridas genom afgifter från kommunerna; då rigtig-
heten af denna åsigt måste blifva ännu mera obestridlig, derest under-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.
33
stödet, såsom nu är meningen, uteslutande skulle komma de i kommu¬
nernas tjenst anstälda barnmorskorna till del; och då statskontoret, i
likhet med medicinalstyrelsen, finner det ingalunda kunna betecknas
såsom obilligt, derest en hvar kommun för detta ändamål bidroge med
ett årligt afgiftsbelopp, motsvarande ett öre för hvarje kommunen till¬
hörande person, har statskontoret, änskönt det uttalat sig för bibehål¬
landet af bestämmelsen om barnmorskornas afgiftspligt, icke ansett skäl
förefinnas att för närvarande föreslå lägre beräkningsgrund för kommu¬
nernas bidrag än den nyssnämnda, helst statskontoret hyser den öfver-
tygelsen, att det nu tilltänkta understödsmaximum om någon tid skall
visa sig otillräckligt och fördenskull påkalla förhöjning.»
Direktionen för folkskolelärarnes pensionsinrättning yttrar härom,
att direktionen funne den ifrågasatta årsafgiften af 1 öre för hvarje
inom kommun mantalsskrifven person i och för sig billig och trodde
icke att genom dess upptagande skulle tillskapas större resurser än som
för ändamålet erfordrades, men att direktionen hyste den uppfattningen
att för en understödsanstalt, af sedd endast för de i kommuners tjenst
anstälda barnmorskorna och för öfrigt med afseende å rätten till under¬
stöd så ordnad och begränsad, som medicinalstyrelsen och statskontoret
stält i utsigt, den föreslagna beskattningsgrunden icke rimligen borde
utsträckas till alla rikets kommuner, oafsedt om dessa för de inom dem
verkande barnmorskorna erhölle delaktighet i understödsanstalten eller
icke; att det otvifvelaktigt komme att inträffa, att åtskilliga kommuner
skulle få utgöra den till anstaltens underhåll anslagna skatten, utan att
de inom samma kommuner verkande barnmorskorna finge njuta förmå¬
nen af ålderdomsunderstöd; att det vore orättvist och, principielt sedt,
måste väcka betänklighet att såmedelst genom statsmagternas åtgöran¬
den en allmän beskattning skulle införas till försörjning af vissa kom¬
muners tjenare på bekostnad af eller rättare med bidrag från andra
kommuner, som för sina tjenare icke finge njuta de genom beskattningen
beredda förmåner till godo; att direktionen visserligen trodde, att de nu
antydda fallen icke skulle blifva särdeles talrika och att deras antal
säkerligen komme att undan för undan minskas, men att skatteprinci-
pens origtighet vid allmän tillämpning qvarstode i alla händelser; att
när, såsom förutsattes i propositionen till 1895 års Riksdag, ålderdoms¬
understöd skulle under eljest föreslagna vilkor beredas alla legitimerade
barnmorskor, den nu gjorda anmärkningen icke kunde med giltighet
framställas, men att förhållandena onekligen ändrats genom den inskränk¬
ning i pensioneringens omfattning, som nu föresloges; att direktionen i
öfverensstämmelse med det anförda ansåge, att grunden för kommuner-
Bih. till ltiksd. Prot. 11)01. 1 Sami. 1 A/d. 23 Höft. 5
34
Kongl. Majit.s Nåd. "Proposition N:o 27.
nas bidrag till den föreslagna ålderdomsunderstödsanstalten borde an-
gifvas ungefärligen sålunda:
»att kommun, i hvars tjenst barnmorska finnes anstäld mot löne-
vilkor, som betinga delaktighet i ålderdomsunderstödsanstalten, eller
beträffande hvilken rätt till tjenstårsberäkning för derinom anstäld eller
eljest verkande barnmorska är beredd, skall vara skyldig att årligen till
anstalten erlägga en afgift beräknad efter 1 öre för hvarje person, som,
enligt de under året af statistiska centralbyrån till ledning vid riks¬
dagsmannaval offentliggjorda folkmängdsujDpgifter, tillhört kommunen,
samt att, om vid uträkningen af årsafgiften beloppet skulle sluta med
ören, det skulle ökas till närmast högre krontal.»
Direktionen synes hafva förbisett, att hvad direktionen anfört mot före¬
liggande förslag med ungefär samma fog kunde framställas mot 1895 års
förslag, ity att jemväl enligt detta åtskilliga kommuner skulle få utgöra
den till anstaltens underhåll anslagna skatten, utan att de inom samma
kommuner verkande barnmorskorna finge njuta förmånen af ålderdoms-
understöd. Detta skulle, så vida ej särskilt undantag medgifvits, alltid
hafva inträffat, så snart en kommun antingen icke i sin tjenst antagit
någon barnmorska eller ock antagit en sådan men med så ringa aflöning,
att hon icke på grund af sin tjenst kunde erhålla tjenstårsberäkning,
och i båda dessa fall barnmorskans praktik icke varit af den omfattning,
att hon på grund af densamma fått räkna tjenstår. Snarare synes det,
som om den omständighet, att anstalten, sådan den nu ifrågasatts,
komme att inrättas hufvudsakligen till förmån för kommunernas barn¬
morskor, borde tala för kommunernas skyldighet att lemna bidrag till
anstalten. Det är ju helt och hållet lagdt i kommunens egen hand att
genom beviljande af tillräcklig aflöning bestämma, om inom kommun
verkande barnmorskor skola komma i åtnjutande af ålderdomsunderstöd.
Jag finner icke någon betänklighet att biträda förslaget i denna del.
Med afseende å rikets nuvarande folkmängd torde kommunernas
bidrag kunna beräknas till ett årligt belopp af omkring 50,000 kronor.
Då enligt föreliggande förslag antalet pensionsberättigade skulle
blifva mindre än enligt 1895 års förslag, men understödens storlek och
vilkoren för deras tillgodonjutande desamma, bör kostnaden för den
ifrågasatta understödsanstaltens anordnande ställa sig billigare än enligt
1895 års förslag. I följd häraf och då, såsom redan visats, bidragen
från kommuner och barnmorskor antagligen komma att uppgå till högre
belopp än hvad vid uppgörandet af 1895 års förslag beräknats, torde
fyllnadsbidraget från statsverket knappast behöfva utgå med så stort
belopp, 10,000 kronor om året, som enligt 1895 års förslag antagits.
35
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.
På grund af livad sålunda förekommit får jag hemställa, att grun¬
derna för kommunernas och barnmorskornas avgifter till anstalten måtte
bestämmas på följande sätt:
att kommun skall vara skyldig att för hvart år från och med 1901
till anstalten erlägga en afgift, beräknad efter 1 öre för hvarje person,
som, enligt de under året af statistiska centralbyrån till ledning vid
riksdagsmannaval offentliggjorda folkmängdsuppgifter, tillhört kommunen,
samt att, om vid uträkningen af årsafgiften beloppet skulle sluta med
ören, det skall ökas till närmast högre krontal; samt
att barnmorska, som efter ingången af år 1902 under et^ kalenderår
innehaft sådan anställning i kommuns tjenst eller å barnbördshus eller
sådant uppdrag af stadskommun, att hon, enligt hvad ofvan sagts, må
räkna samma år såsom tjenstår, skall vara skyldig att för det året er¬
lägga en afgift af fem kronor. För afgiftens inlevererande till anstalten
svarar den kommun eller det barnbördshus, hvarest hon under året
senast varit sålunda anstäld; börande dock, om anställningen var fäst
vid två eller flere kommuner gemensamt, ansvaret för afgiftens inlevere¬
rande ligga å den, enligt förenämnda uppgifter, folkrikaste bland dem; och
att en gång erlagd afgift ej må återbekommas.
I likhet med hvad år 1895 ifrågasattes har jag tänkt mig, att in¬
kasserandet af afgifterna från kommunerna skulle tillgå sålunda, att
årligen före juli månads utgång utsändes till hvarje kommun ett med
postförskott belagdt qvitto å den kommunen påförda afgiften för när¬
mast föregående år, samt att äfven barnmorskornas afgifter skulle på
samma väg och samtidigt inkasseras. Enligt denna anordning finge
således för hvarje år å barnmorskas lön innehållas ett belopp af 5 kro¬
nor, som i midten af påföljande år skulle inlevereras till antalten. För
Stockholm och tilläfventyrs för vissa barnbördshus torde modifikationer
i dessa bestämnjelser blifva erforderliga.
För att underlätta pröfningen af understödsrätten bör hvarje barn¬
morska, som enligt det föregående kan ifrågakomma till understöd —
i likhet med hvad förhållandet redan nu är med småskolelärarinnorna —
förses med en särskild tjenstgöringsbok, i hvilken årligen antecknas de
omständigheter, hvilka man för understödsrättens pröfning behöfver
känna.
Den föreslagna ålderdomsunderstödsanstalten för barnmorskor skulle
hafva att i främsta rummet pröfva understödsrätt och bevilja understöd,
Afgifternas
inkasserande.
Tjenst¬
göringsbok.
Anstaltens
förvaltning.
36
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.
vidare att utbetala understöden samt inkassera kommunernas och barn¬
morskornas afgifter. Af de föreslagna bestämmelserna framgår, att nå¬
gon fondförvaltning icke skulle ifrågakomma.
Enligt 1895 års proposition skulle den ifrågasatta understödsanstalten
ställas under direktionens öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning för¬
valtning. Redan då uttalades emellertid af direktionen betänklighet mot
en sådan anordning, dervid direktionen åberopade den vidlyftiga för¬
valtning, hvarmed direktionen redan förut vore betungad. En af direk¬
tionens ledamöter, lektorn Sixten von Friesen, ansåg dock att, oaktadt
den föreslagna understödsanstalten kräfde en särskild uppsättning af
tjensteman, hinder dock icke borde möta att, om så skulle finnas önsk-
ligt och ändamålsenligt, öfverlemna vården af denna anstalt till nämnda
direktion. Sedan jemväl beträffande den nu föreslagna anstalten af
medicinalstyrelsen ifrågasatts, att densammas förvaltning skulle öfver-
lemnas åt direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning, har
direktionen i sitt förberörda utlåtande den 7 april 1900 uttalat sig
deremot, enär ett utförande af de direktionen redan betrodda uppdrag
icke väl kunde förenas med öfvertagandet af detta nya; och anser
direktionen den lämpligaste anordningen af barnmorskornas pensionering
vara inrättandet af en för ändamålet särskildt afsedd lifränteanstalt, men
en dylik anstalt skulle till sin planläggning och i sitt arbetssätt förete
6ådana skiljaktigheter från de af direktionen förvaltade kassorna, att
någon förening dem emellan, enligt direktionens mening, icke borde
ifrågakomma.
Derefter anför direktionen:
»Skulle åter, såsom innehålles i nådiga propositionen till 1895 års
Riksdag likasom i det förslag, som af medicinalstyrelsen nu framstälts
och som i allt hufvudsakligt ansluter sig till nyssberörda nådiga pro¬
position, ordnandet af barnmorskornas pensionering åstadkommas genom
en anstalt inrättad närmast efter mönstret af småskolelärares m. fl.
ålderdomsunderstödsanstalt, men hvarifrån den skulle skilja sig, bland
annat, i det mycket vigtiga afseendet att uppbörd och förvaltning af
anstaltens medel, som för småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstöds¬
anstalt ombesörjes genom Kongl. statskontoret, vid den föreslagna an¬
stalten skulle genom anstalten sjelf ombesörjas, vore det naturligtvis
under vissa vilkor icke rent af omöjligt, att direktionen öfvertager dess
skötande, men på de skäl, som direktionen nu och tillförene i under¬
dånighet andragit, får direktionen dock afstyrka att så sker.»
Äfven nu har lektorn von Friesen uttalat en särskild mening. Han
yttrar:
37
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.
»I likhet med direktionens flertal är äfven jag fortfarande af den
åsigten, att en annan utväg än den nu föreslagna borde väljas för be¬
redande af en ur flera synpunkter önskvärd pensionering af barnmorskor,
och att i sådant fall befattningen härmed icke borde anförtros åt direk¬
tionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning. Men om sålunda nu,
liksom i Kongl. propositionen till 1895 års Riksdag ifrågasatts, en ålder-
domsunderstödsanstalt, bygd på något så när lika grunder som små-
skolelärarnes m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, skall för ändamålet in¬
rättas, kan jag icke dela betänkligheterna hos direktionens flertal mot
att en sådan anstalt skulle hit förläggas. Derigenom skulle nemligen,
hvad direktionen beträffar, för densamma icke uppstå någon ökad fond¬
förvaltning, något som måhända icke vore önskvärdt, utan endast dess
tid tagas ytterligare i anspråk för pröfning af ärenden i det hela lika
med sådana, som direktionen redan nu har att handlägga. Och hvad
tjenstemannapersonalen beträffar, skulle visserligen för densamma ökadt
arbete beredas, men äfven detta i det hela af samma art som det hvithet
nu åligger densamma. Det synes mig till och med med skäl kunna
sättas i fråga, huruvida icke genom en utvidgning af den hit förlagda
verksamheten en bättre indelning af göromålen på särskilda tjenstemän
skulle kunna åstadkommas än för närvarande, i det att med bättre log
än nu kamrerarens göromål kunde begränsas till förstemansgöromål
jemte verkliga kamreraregöromål och kassörens till verkliga kassörs-
göromål. Genom den ifrågasatta tillökningen i arbete skulle nemligen
giltig anledning förefinnas att dels förvandla sekreterarens tjenst från
en bitjenst, som den nu är, till en hufvudsyssla, dels vid anstalterna
tillsätta en eller flere bokhållare. Om i fråga om kamrerare!]ensten det på
grund af de särskilda anstalternas allt jemt fortgående utveckling fram¬
deles skulle visa sig, att förstemans- och kamreraregöromålen icke skulle
kunna på en hand förenas, synes mig en delning af ifrågavarande tjenst
utan olägenhet kunna vid behof ega rum. Jag kan således icke finna
annat, än att en utvidgning af direktionens verksamhetsområde skulle
snarare underlätta än försvåra en ändamålsenlig organisation af den
under direktionen lydande förvaltningen.»
»Fortfarande hyser jag ock den uppfattningen, att det för pröfningen
af pensionsfrågorna måste vara eu bestämd fördel, att densamma verk¬
ställes af en direktion, som i sådana frågors behandling har en mång¬
sidig erfarenhet.»
Då, under förutsättning att den direktionen underlydande tjensteper-
sonal lämpligen ökas, det icke, på sätt jemväl direktionen funnit, torde möta
38
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 27.
oöfverstigliga svårigheter för direktionen att öfvertaga anstaltens för¬
valtning, och då jag, i likhet med reservanten, är öfvertygad om, att det för
pröfning af understödsfrågorna måste vara en bestämd fördel, att den¬
samma verkställes af en direktion, som i sådana frågors behandling har
en mångsidig erfarenhet, synes mig förvaltningen af anstalten böra
öfverlemnas åt direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning,
på sätt år 1895 för den då föreslagna anstalten ifrågasattes.
Direktionen har, oaktadt sitt afstyrkande, afgifvit förslag till an¬
staltens organisation, för den händelse hvad af direktionen anförts mot
öfvertagande af anstaltens förvaltning icke skulle vinna afseende. I
detta hänseende erinrar direktionen, att det förslag till organisation af
den anstalt, som afses uti 1895 års proposition, utgick från den för¬
utsättning, att göromålen vid denna anstalt skulle till större eller mindre
del bestridas af tjenstemän, som voro gemensamma för denna och små-
skolelärarnes m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, hvilken sistnämnda står
under direktionens förvaltning. Som ställningen nu är, finner direktionen
en med den då ifrågasatta organisationen likartad icke vara den ända¬
målsenligaste.
Härefter anför direktionen:
»De förändringar i afseende å arbetets fördelning och löneanslagen,
som vid den nya anstaltens öfvertagande redan från början blefve nöd¬
vändiga, torde, såvidt direktionen kan se, blifva ganska betydande.»
»Härom måste någon närmare redogörelse lemnas.»
»Hvad först angår kamrer ar en skulle det åligga honom att vid den
nya anstalten bereda och föredraga alla inkommande ärenden samt att
i afseende å expeditionen, kassakontrolleringen och öfvervakandet af
arbetet i dess helhet utföra enahanda bestyr, som enligt gällande arbets¬
ordning eljest åligger honom i de hittills förvaltade pensionsanstalterna.
ökningen i de göromål, som nu åligga kamreraren icke minst genom
bokföringen och till följd af penningeplaceringen uti de fondbildande
kassorna, hafva mer och mer tagit denne tjenstemans krafter i anspråk,
så att, utan afseende å nya uppgifter, det ansetts angeläget, att lättnad
i arbetet blefve honom beredd. Den andel af den nya förvaltningen,
som måste falla på honom, gör det derföre rent af nödvändigt, att han
fritages från vissa nu åliggande arbeten. Hvad som främst af allt måste
flyttas på andra händer är kamrerarens skyldighet att upprätta hufvud-
räkenskapen för de särskilda kassorna, ett arbete som nu upptager
minst tre månader af den årliga arbetstiden och år från år blifvit så
betungande, att det endast med svårighet kunnat medhinnas. Naturligvis
bör denne tjensteman fortfarande ansvara för att bokslut blir för hvarje
39
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.
kassa eller anstalt i behörig tid och ordning upprättadt, men det skrif-
och räknearbete, som härmed är förenadt, bör öfverflyttas till tjenstemän,
som jemväl i öfrig! skulle fylla de uppgifter, som i dylika verk till¬
komma bokhållare, och som lämpligen äfven borde här så benämnas.
Vidare bör kamreraren, som hittills i de flesta fall utarbetat de be-
tänkanden och yttranden, som direktionen haft att afgifva med anled¬
ning af revisionsberättelser, organisationsärenden och andra ärenden,
som beröra frågor af mera principiel art, vinna, om icke befrielse härifrån,
så åtminstone väsentlig lättnad i dessä arbeten, hvilket endast kan ske
derigenom, att dessa arbeten åläggas sekreteraren. Denne sistnämnde
tjenstemans löneförmåner, som nu jemväl afse hans uppdrag såsom
pensionskassornas ombudsman, borde väsentligen förhöjas, helst de¬
samma med afseende å det nu åliggande arbetet måste anses för knappt
tillmätta, Under antagande af den nu i sigte komna utvidgningen i för¬
valtningen, torde vid en definitiv organisation af lönestaten en ganska
genomgripande förändring böra vidtagas med sekreterare- och ombuds-
mannatjensten. Den synes böra så anordnas, att innehafvaren helt eller
hufvudsakligen dervid sysselsättes och erhåller en för utkomsten till¬
räcklig aflöning, i stället för att sekreteraren och ombudsmannen nu
innehar jemväl annan beställning, som för honom och hans utkomst
kan anses såsom den hufvudsakliga.»
»Sekreteraregöromålen vid barnmorskornas ålderdomsunderstöds-
anstalt, om sådan kommer till stånd, torde blifva ganska omfattande,
ty man kan förutse, att ett stort antal dispensärenden här äro att för¬
vänta, och sådana ärenden vålla långt mera arbete än normala pensions-
rättspröfningar. Med hänsyn till dessa omständigheter torde anslaget
för sekreteraregöromålens bestridande böra ganska väsentligt ökas. I
särskild afsigt använder direktionen detta uttryck: ökadt anslag för se¬
kreter ar eg öromålens bestridande, ty direktionen finner det ovisst, huruvida
den nuvarande sekreteraren och ombudsmannen, hvars qvarblifvande
vid de uppdrag, han hittills under lång tid skött, direktionen har stor
anledning att värdera, skall kunna åtaga sig det ökade arbete, hvarom
här är fråga, utan måste man förutse att så icke blir händelsen och att
då, åtminstone tills vidare, eu uppdelning af sekreteraregöromålen måste
föranstaltas.»
»Den nuvarande kassören och bokhållaren synes icke heller kunna
påläggas andel i det ökade arbetet utan att vinna lättnad i vissa honom
nu åliggande bestyr. Då kassörsgöromålen måste vara de för honom
vigtigaste, gäller det äfven här att placera på andra händer arbeten,
som angå bokhålleriet. Att helt befria honom från sistberörda arbeten
40
Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.
torde icke vara lämpligt, utan bör han helt visst fortfarande leda dem
och för deras rigtiga utförande bära det närmaste ansvaret. Det blir
ändock mycket, som kommer att hvila på denne tjensteman. I tidigare
underdåniga utlåtanden har framhållits, huru arbetet vid debitering och
uppbörd för en dylik barnmorskornas ålderdomsunderstödsanstalt måste
blifva synnerligen besvärligt, och detta gäller jemväl beträffande för¬
slaget. i den uti vissa afseenden ändrade form, hvari detsamma nu fram¬
träder. Uppbördsbeloppen komma att årligen vexla för alla betalnings-
skyldiga kommuner och någon utväg står icke här till buds att, såsom
vid de nu förvaltade kassorna, få uppbörden inom begränsade områden
i första hand verkstäld genom andra offentliga myndigheter, utan måste
debitering och uppbörd försiggå genom direkt kommunikation med alla
de kommuner, som för sina barnmorskor erhålla delaktighet i den nya
anstalten.»
»Det torde vara på sin plats att i detta sammanhang något beröra
sättet för understödens utbetalning, derom medicinalstyrelsen uti nu af¬
gift förslag till grunder under punkten V oförändradt upptager hvad
som i samma afseende innehölls i nådiga propositionen till Riksdagen
år 1895, nemligen att understöden skola utbetalas halfårsvis samt att i
landsorten boende understödstagare må vara berättigad att från anstal¬
ten få understödet med allmänna posten under rekommendation eller
assurans kostnadsfritt sig tillsändt. Liknande föreskrifter gälla för ut¬
betalning af understöden från småskolelärares m. fl. ålderdomsunder¬
stödsanstalt och mot lämpligheten af att de komma till användning
jemväl vid barnmorskornas ålderdomsunderstödsanstalt torde i och för
sig intet vara att erinra. Men om här anstälde kassören skall sköta lik¬
nande bestyr vid den tillämnade nya anstalten, måste utbetalnings-
tiderna för den på annat sätt bestämmas än uti de öfriga kassorna, der
de äro satta till juni och december månader. Ehuru med någon svårig¬
het hafva samma utbetalningstider hittills kunnat uppehållas för hela
den hit förlagda pensionsförvaltningen, men om nu skulle tillkomma
en så talrik ny grupp, som barnmorskornas otvifvelaktligen skulle blifva,
och der, likasom i småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, alla
utbetalningar komme att försiggå på ett och samma ställe utan för¬
medling och hjelp af Konungens befallningshafvande i länen, blefve
det icke möjligt att på samma tider sköta jemväl dessa utbetalningar,
utan måste man derföre redan från början vara beredd på att i nu be¬
rörda afseende skilja denna anstalt från de öfriga. Och några svårig¬
heter synas ju knappast böra uppstå genom en sådan anordning, exem¬
pelvis att utbetalningarne skulle ske i maj och november månader.»
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.
41
»Af det ofvan anförda framgår, att direktionen anser att, om
verksamheten skall utvidgas såsom nu ifrågasattes, väsentligt ökade
arbetskrafter böra anskaffas till uppehållande af bokhållare*)öromålen vid
kassorna. Enligt gällande arbetsordning och lönestat är kassören nu
äfven bokhållare och finnes dessutom vid småskolelärares m. fl. ålder-
domsunderstödsanstalt en särskild tjensteman för dylika göromål förord¬
nad, hvilken i sin egenskap af extra tjensteman vid de öfriga pensions-
anstalterna vid dem jemväl utför likartade arbeten. Då utan afseende
på, om nya uppgifter skulle föreläggas direktionen och dess tjensteman,
man varit betänkt uppå att till hjelp i arbetet både för kamreraren och
kassören inrätta en särskild bokhållaretjenst och dervid förena den¬
samma med den tjenst af lika beskaffenhet, som finnes anordnad vid
småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, så har dock meningen
varit att på samma gång skulle antagas en extra tjensteman, på hvilken
kunde läggas vissa enklare men ändock noggrannhet kräfvande arbeten,
som bokhållaren i småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt uti
sin egenskap af e. o. tjensteman vid de öfriga anstalterna hittills om¬
besörjt. Anställande af en ny arbetskraft har i hvarje händelse ansetts
behöfiigt. Men skulle härtill komma öfvertagandet af barnmorskornas
ålderdomsunderstödsanstalt, skulle helt-visst behöfvas att för nu berörda
ändamål två personer anstäldes med sådan kompetens och sådan aflö¬
ning, att deras platser en gång vid definitiv reglering af lönestaten
kunde uppgå uti hvar sin bokhållaretjenst, och att dessutom funnes ut¬
väg jemväl till aflöning åt extra biträden i mån af behof. Naturligtvis
skulle dock den nuvarande bokhållaretjensten i småskolelärares m. fl.
ålderdomsunderstödsanstalt uti en af de två nyssberörda tjensterna ingå
och inbegripas.»
»Att detta endast skulle tillföra embetsverket så mycket ny arbets¬
styrka, som vore af behofvet påkalladt, torde blifva uppenbart, om man
öfverskådar de göromål, som skulle på dessa båda tjenstemän fördelas.
Dessa göromål skulle nemligen omfatta diarieföring, upprättande af
hufvudräkenskapen för samtliga pensions- och understödsanstalterna, hvit¬
het. arbete vid de fondbildande kassorna redan gifver sysselsättning åt en
person under flera månader, kontroll och biträde vid pensionsutbetalnin-
garne och i samband dermed biträde åt kassören vid granskningen af
Konungens befallningshafvandes orsättningsreqvisitioner för i länen verk-
stälda pensionsutbetalningar, förandet af s. k. liggare, matriklar och öfriga
anteckningsböcker, ett arbete som, särskildt beträffande den föreslagna
nya anstalten, måste upptaga mycken tid i följd af det sätt, hvarpå upp¬
börden der skulle verkställas, upprättande af debiteringslängderna och
Ilih. till Riksd. Prot. IDOL l Sami. 1 Afd. 23 lläft. G
42
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.
besörjande af härför nödig expedition, upprättande af de s. k. pensions-
regleringarne, granskning af årsuppgifterna och skötsel af den vidlyftiga
korrespondens, som dermed är förenad, utförande af statistiska arbeten
m. m.»
»Hvad slutligen angår vaktmästaresysslorna synas dessa mot skälig
förhöjning i arfvodet åtminstone tillsvidare kunna bestridas af en person.»
Direktionen förklarar vidare, att direktionen icke nu funne skäl att
på annat sätt, än som innehålles uti direktionens föregående utlåtande,
beräkna vare sig organisationskostnaderna för ifrågavarande understöds-
anstalt eller det årliga bidraget till samma anstalt för hyra, extra biträ¬
den, ved, renskrifning m. m.
Med åberopande af det sålunda anförda har direktionen framlagt
följande beräkning öfver de kostnader, som med inrättandet af en ålder-
domsunderstödsanstalt för barnmorskor i nu ifrågasatt form och omfatt¬
ning och med dess öfvertagande till förvaltning af direktionen skulle
blifva förenade:
Till organisationskostnader för en gång................................ kr. 6,000: —
Årliga kostnader:
till arfvode åt kamreraren..................................... » 1,000: —
» ökadt anslag för sekreteraregöromålcns bestridande... » 3,000: —
» arfvode åt kassören ...................................... » 1,500: —
» aflöning åt bokhållarebiträden............................................ » 4,500: —
» arfvode åt vaktmästare ...................................................... » 200: —
» hyra, extra biträden, renskrifning, ved, ljus, städning,
skrifmaterialier m. m................................................ » 3,000: —
hvartill skulle komma de arfvoden, som Kongl. Maj:t täcktes bestämma
för direktionens ledamöter.
Direktionen anmärker slutligen, att i dessa anslag inginge poster
eller delar deraf, som icke uteslutande föranleddes af den vidgade verk¬
samhet, som genom öfvertagandet. af barnmorskornas ålderdomsunder-
stödsanstalts förvaltning skulle uppkomma, utan som äfven eljest skulle,
om än i annan form, hafva framträdt, men att, när det ena som det
andra anslagskrafvet vore af den natur, att det borde genom statsmedel
ses till godo, och förhållandena angåfve, att omreglering af anslagen till
de under direktionens vård stälda inrättningarne måste i hvarje hän¬
delse inom icke aflägsen framtid vidtagas, s}mtes denna sammanställ¬
ning af anslagsbehofven, för att icke säga sammanblandning deraf, icke
böra väcka allt för stora betänkligheter, då den knappast kunnat und¬
vikas i det skick ärendet nu förelåge.
43
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.
Anslutande mig till förslaget i 1895 års proposition, får jag hem¬
ställa att följande bestämmelse i afseende å anstaltens styrelse och
förvaltning måtte föreslås:
att anstalten skall förvaltas af direktionen öfver folkskolelärarnes
pensionsinrättning, samt att dervid skola i tillämpliga delar och i alla
de omständigheter, om hvilka icke i blifvande reglemente för anstalten
kommer att särskild! stadgas, gälla enahanda föreskrifter, som enligt
art. VII och VIII af reglementet för nämnda inrättning äro gifna för
densamma och dess förvaltning.
Arbetet inom den nya anstalten synes under den första tiden lämp¬
ligen kunna ordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det förslag,
direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning i sådant afseende
framstäf. Med fastställande af definitiv stat för anstalten lärer dock,
på sätt direktionen äfven ansett, böra anstå, intill dess tillräcklig er¬
farenhet vunnits. För de första åren torde, i likhet med hvad som
skett i fråga om småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,
endast böra af Riksdagen äskas medgifvande för ett år i sänder, att
Kongl. Maj:t må bestämma de belopp, som för bestridande af anstaltens
förvaltningsbestyr varda erforderliga. Ett dylikt medgifvande synes
äfven böra begäras för att bereda medicinalstyrelsen den förstärkning
i arbetskrafter, som under de första åren varder behöflig för behandling
af frågor om bestämmande af barnmorskors rätt till tjenstårsberäkning
för tiden innan anstalten trädt i verksamhet. Bestridandet af dessa
göromål, hvilka torde blifva rätt besvärliga, kan nemligen, enligt hvad
jag inhemta!, omöjligen af medicinalstyrelsen medhinnas utan anlitande
af extra biträde, till hvars godtgörande dock en summa af 3,000 kronor
ansetts tillräcklig för de två första åren, hvarefter sådant biträde torde
kunna undvaras.
I det föregående har jag omnämnt, att till understödskostnadens
bestridande kunde påräknas årligen omkring 50,000 kronor från kom¬
munerna och omkring 8,000 kronor från barnmorskorna. Uti 1895 års
förslag har hela det till understöd för första verksamhetsåret erforder¬
liga belopp antagits uppgå till 32,000 kronor. Af den redogörelse jag
här lemnat för nu ifrågavarande anstalt torde framgå, att motsvarande
belopp under denna anstalts första verksamhetsår, eller 1902, icke kan
antagas uppgå till ens så mycket. Vid sådant förhållande synas under
detta år anstaltens ordinarie inkomster höra blifva fullt tillräckliga för att
betäcka icke blott utgifterna för understödet, utan äfven förvaltnings-
och organisationskostnaderna, i hvilka senare jemväl torde böra inbegripas
44
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 27.
ersättningen till biträde åt medicinalstyrelsen för behandling af frågor
om barnmorskors rätt till tjenstårsberäkning under tiden före 1902 års
början. Då emellertid kommunernas afgifter ej kunna beräknas komma
anstalten till hända förr än under loppet af juli månad, torde de dess¬
förinnan behöfliga medlen böra af Kongl. Maj:t anvisas såsom förskott
utaf tillgängliga statsmedel, att godtgöras af berörda afgifter, i den
mån de under året till anstalten inflyta, eller, derest mot all förmodan
sagda afgifter skulle befinnas härför otillräckliga, anmälas till ersättande
af Riksdagen. Skulle, såsom sannolikt är, för hvart och ett af de första
åren uppstå öfverskott, torde detta böra vid årets slut aflemnas till
statskontoret för att der såsom en anstaltens tillgång bokföras och i
mån af behof användas till understödskostnaden för följande år. Längre
fram då antalet understödstagare blifvit så stort, att bidrag från statens
sida varder behöfligt, torde beloppet af detta bidrag böra på förhand
ungefärligen beräknas och såsom förslagsanslag upptagas i riksstaten.
I enlighet med det anförda hemställer jag:
ej mindre att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att godkänna
de af mig nu angifna grunder för inrättande af en anstalt för bere¬
dande af ålderdomsunderstöd åt barnmorskor;
än äfven att Kongl. Maj:t — med tillkännagifvande, dels att Kongl.
Maj:t, derest dessa grunder af Riksdagen godkännas, ämnar för den
nya anstalten utfärda särskildt reglemente i enlighet med desamma,
dels att Kongl. Maj:t, efter det närmare erfarenhet vunnits angående
omfånget af de göromål, som tillhöra anstalten, samt dessa göromåls
lämpliga fördelning, kommer att till Riksdagen afgifva förslag till stat
för anstalten, dels ock att Kongl. Maj:t, i den mån särskildt bidrag från
statsverket till anstaltens uppehållande blifver behöfligt, kommer att till
Riksdagen aflåta proposition om uppförande i riksstaten af härtill erfor¬
derligt anslag — täcktes, i afseende på de under år 1902 uppkom¬
mande kostnader för beredande af ålderdomsunderstöd åt barnmorskor,
föreslå Riksdagen medgifva,
att Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp, som
varda erforderliga till bestridande af ålderdomsunderstödsanstaltens för-
valtningsbestyr och ersättning till biträde åt medicinalstyrelsen för be¬
handling af frågor om barnmorskors rätt till tjenstårsberäkning; samt
att de för berörda ändamål och för anstaltens utgifter i öfrigt
under nämnda år erforderliga medel må af Kongl. Maj:t, i den mån
influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf statsmedel såsom för¬
skott, att antingen godtgöras af berörda afgifter, i den mån de under
45
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.
året till anstalten ingå, eller, derest sagda afgifter skulle för året be¬
finnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.
Herr statsministern friherre von Otter yttrade härefter:
Jag hyser visserligen någon tvekan, huruvida det kan vara, strängt
taget, rätt att utan kommunernas hörande pålägga dem beskattning för
ett ändamål, som, enligt mitt förmenande, är att anse såsom en kom¬
munal angelägenhet och som icke hvilar på någon allmän författning.
Men då Riksdagen aflåtit den nu föreliggande sknfvelsen, efter det
denna synpunkt blifvit vid frågans behandling under ett föregående
skede inom Riksdagen framhållen, finner jag mig icke kunna afstyrka
Kongl. Makt att aflåta nådig proposition i ämnet. Mot det framlagda
förslaget till sådan har jag i öfrig! icke något att erinra och ej heller
mot sjelfva saken, hvilken jag finner högeligen behjertansvard.
Pa tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter
behagade Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lemna nådigt bifall till hvad föredragande departements¬
chefen hemstält; och skulle i öfverensstämmelse här¬
med proposition till Riksdagen aflatas af den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Josias Montgomery.
Bill. till Rihd. Prof. IDOL 1 Sami. 1 Afd. 23 Käft.