166
Åttonde liufvudtitoln.
[27.] malda skrifvelse den 27 september 1899 hemstält, dels att hvar och en af
nuvarande fyra repetitörer skulle erhålla ett arfvode om 500 kronor i
stället för nu utgående arfvode af 300 kronor, dels ock att medel skulle
anvisas till ytterligare en repetitör, för hvilken, då han skulle anställas å
verkstaden med en jemförelsevis omfattande tjenstgöring, styrelsen före¬
slagit ett arfvode af 750 kronor. Denna framställning har styrelsen seder¬
mera i sin underdåniga skrifvelse den 29 september 1900 ändrat till öfver¬
ensstämmelse med hvad af mig förut angifvits såsom styrelsens förslag till
stat uti ifrågakomna hänseende, och har styrelsen till stöd härför i hufvud¬
sak anfört följande.
Redan under flere år hade elevantalet vid läroanstalten varit så betydligt,
att det endast med stor svårighet varit möjligt för anstaltens lärare att,
utan bättre och talrikare biträden än som kunnat anskaffas för de i an¬
staltens lönestat upptagna repetitörsarfvoden om sammanlagdt 1,200 kro¬
nor, uppehålla undervisningen. Uti 1899 års underdåniga skrifvelse hade
styrelsen visserligen hemstält, att anslaget måtte höjas till allenast 2,750
kronor. Anledningen härtill hade varit den, att styrelsen tvekat att taga
steget fullt ut, innan säkerhet vunnits för att elevantalet alltjemt skulle
fortfara att stiga. Emellertid hade elevernas antal under år 1900 ökats
så betydligt — nämligen till 364 elever —■ att styrelsen icke längre vore
oviss derom att lärjungeantalet alltfort skulle hålla sig högt. Till följd
häraf blefve också en väsentlig ökning i anslaget till assistenter nödvän¬
dig. Styrelsen hade ansett, att behof af sådana biträdande undervisare
förefunnes under sammanlagdt 66 timmar i veckan uti följande ämnen,
nämligen byggnad slära, konstruktion af enkla maskindelar, kemiska labora-
tioner, frihandsteckning, linearritning, modellering samt matematik. Efter
en beräkning af 100 kronor per veckotimme och läsår skulle kostnaden
härför uppgå till 6,600 kronor, hvartill koinme ett arfvode om 500 kronor
för en i alla händelser behöflig repetitör på det kemiska laboratoriet, eller
tillhopa 7,100 kronor. Genom att således ett lämpligt antal biträden an-
stäldes, skulle enligt af lärarekollegiet verkstäld uträkning undervisningen
oaktadt ett högt elevantal kunna skötas af den nuvarande och föreslagna
lärarepersonalen, med undantag dock för verkstadsarbetet, för hvars gilla
gång särskilda anordningar vore af nöden. Elevernas stora antal gjorde
det nämligen omöjligt att längre, såsom hittills, låta undervisningen i sist-
berörda ämne vara gemensam för lägre afdelningens andra årskurs och
högre afdelningens första årskurs. Men då undervisningen i verkstads¬
arbete för hvardera af dessa årskurser uppginge till 12 timmar i veckan,
skulle verkmästaren, hvilkens undervisningstid för närvarande utgjorde
30 timmar i veckan, om nämnda undervisning upphörde att vara gemen-
Åttonde hufvimltiteln.
167
sam, få sin tjenstgöring ökad med 12 timmar eller till 42 timmar i
veckan, livilket enligt styrelsens förmenande vore mer än som rättvisligen
kunde åläggas innehafvaren af platsen. Det vore sålunda oundgängligen
nödigt att anställa en biträdande undervisare i verkstadsarbete, och
förordade styrelsen till denne ett arfvode om 1,000 kronor. Med det
ökade elevantalet stegrades äfven behofvet af arbetshjelp för materialie-
tillgångens och maskinernas hållande i vederbörligt skick, hvilket behof
syntes styrelsen lämpligast kunna afhjelpas genom anställande af två i
metallarbeten skickliga arbetare, en för verkstadens öfre våning och eu
för dess nedre. Aflöningen till dessa arbetare, hvilka äfven skulle biträda
vid undervisningen, beräknade styrelsen till 750 kronor för hvardera eller
tillhopa 1,500 kronor.
Till assistenter och repetitörer fordrades alltså 8,100 kronor och till
arbetsbiträden å verkstaden 1,500 kronor eller tillsammans 9,600 kronor.
Droges derifrån det nuvarande anslaget till repetitörer, 1,200 kronor, vore
den erforderliga ökningen 8,400 kronor. Styrelsen tvekade ej att till¬
styrka, att detta belopp upptoges å ordinarie stat, då behofvet, med den
utveckling institutet numera vunnit, med säkerhet komme att qvarstå för
framtiden och det utan all fråga varit institutet till ej obetydligt men,
att dylika biträden ej under det sista årtiondet funnits.
Då emellertid det stora antal lärjungar, institutet vid början af höst¬
terminen 1900 mottagit, gjorde det alldeles omöjligt att på ett något så
när tillfredsställande sätt uppehålla undervisningen vid läroanstalten utan
dylika assistenter, repetitörer' och arbetsbiträden, så hade styrelsen redan
under nämnda hösttermin måst anställa sådana och i särskild skrifvelse
hos Kong!. Muj:t anhållit om ett anslag af 3,000 kronor för betäckande
af kostnaderna härför under inerbemälda hösttermin. Detta anslag blef
ock, såsom jag i detta sammanhang vill erinra, genom nådigt beslut
den 17 oktober 1900 beviljadt; och anbefaldes statskontoret att ut¬
betala nämnda belopp af under händer varande medel för att fram¬
deles anmälas till ersättande. Som emellertid, säger styrelsen vidare, be¬
hofvet af beinälda biträden vid undervisningen samt arbetet å verkstaden
är lika oafvisligt under hela år 1901, som det varit under höstterminen
1900, har styrelsen hemstält, att Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att bevilja ett extra anslag af 8,400 kronor, afsedt att bekosta nämnda
biträden under år 1901.
Det erforderliga extra anslaget för uppehållande af anstaltens verk¬
samhet under höstterminen 1900 och hela året 1901 uppgår sålunda till
sammanlagdt 11,400 kronor.
168
Åttonde hufvudtitehi.
Beträffande slutligen det begärda ålderstillägget till läraren i frihands-
teckning har styrelsen erinrat, att denne lärare, liksom äfven lärarne i
matematik, kemi och skeppsbyggeri, vore så upptagen af undervisningen
vid läroanstalten, att denna icke kunde af honom skötas såsom en bi¬
syssla. Till följd häraf ansåge styrelsen lämpligt, att såväl han som öfriga
sist nämnda lärare tillerkändes förmånen af ett ålderstillägg om 500 kro¬
nor efter fem års tjenstgöring.
I öfrigt har styrelsen upprepat eller hänvisat till motiveringen för sin
år 1898 gjorda underdåniga framställning. Dock har styrelsen i fråga om
den begärda löneförhöjningen till lektorerna nu särskild! framhållit, att
behofvet af en dylik löneförhöjning gjorde sig i hög grad gällande. Att
fara vore för handen att med nuvarande atlöningsförmåner fullt kompe¬
tenta personer ej skulle kunna anskaffas för anstaltens lektorat, framginge
tydligt deraf att under den tid, som förflutit mellan afgifvandet af styrel¬
sens två senaste underdåniga skrivelser, en af anstaltens lektorer afgått
från sin befattning på grund af vunnen anställning på annat håll, medan
ännu en af lektorerna sökt annan plats. Styrelsen vore fortfarande af
den åsigt, att det för ett tekniskt läroverk ej vore förmånligt, om löneför¬
bättringar åstadkommes genom ålderstilläggens ökande, alldenstund de
tekniska läroanstalterna måste till lärare söka förskaffa sig män, som redan
förvärfvat någon inblick i det praktiska lifvet. Häraf följde, att lärarne
vid de tekniska läroverken vid anställandet ofta vore äldre än lärarne vid
de allmänna läroverken. Härtill komme dessutom, att man måste fordra
en så hög grad af praktisk duglighet hos de tekniske lärarne, att de med
framgång skulle kunnat egna sig lika väl åt industriens och det enskilda
förvärfvets banor. Det vore derför nödvändigt att genast från början
kunna erbjuda dem en något så när god ekonomisk ställning; ett större
antal ålderstillägg skulle helt visst icke i och för sig erbjuda tillräcklig
lockelse.
Den af styrelsen för Chalmers tekniska läroanstalt nu föreslagna stat
är af följande lydelse:
Kronor.
Föreståndaren, som tillika är lektor (utom fri bostad) 5,000: —
En lektor ....................................•.............................../...... 4,500- —
Fem lektorer ..............,...................................................... 22,500: —
Eu andre lärare i matematik......................................... 3,000: —
» » »i kemi ................................................. 3,000: —
» » »i skeppsbyggeri................................ 3,000: —
» lärare i allmän mekanik .................................. 2,500: —
Transport 43,500: —
Åttonde Imfvudtitel n.
169
En lä
arave
mekanisk teknologi ...........................
konstruktion af enkla maskindelar.
elementär mekanik..............................
väg- och vattenbyggnadskonst .......
svenska (och tyska) språket ...........
bokföring.............
frihandsteckning
modellering
» » i verkstadsarbete..........
» » i elektrokemi ................
* » i landtmäteri ..................................
Sekreteraren.............................................................
Bibliotekarien............................>..............................
Anslag till assistenter och repetitörer............
» » arbetarebiträden på verkstaden .
Stipendier och premier.........................................
Vaktmästaren (utom fri bostad) .......................
Bibliotek, samlingar, laboratorium....................
Verkstaden...............................................................
Uppvärmning, belysning och diverse utgifter
Till undervisningsmateriel samt ersättning för hand¬
ledning vid elevernas praktiska ai’beten................
Ersättning för anskaffad lokal till
skeppsbyggeri ....................................
Ersättning för instruments, kartors, böckers och
möblers underhåll och förökande äfvensom för
reparationer, ved, ljus m. in., i hvad skepps-
byggeriafdelningen beträffar ....................................
»ort 43,500
|
—
|
...... 1,500
|
—
|
...... 1,200
|
—
|
..... 1,200
|
—
|
.... 2,000
|
-r-r-
|
.. .. 2,000
|
—
|
600
|
—
|
...... 2,500
|
—
|
...... 1,200
|
—
|
...... 3,000
|
—
|
800
|
—
|
400
|
—
|
500
|
—
|
800
|
—
|
..... 8,100
|
—
|
..... 1,500
|
—
|
550
|
—
|
..... 1,200
|
—
|
... 4,600
|
—
|
..... 1,500
|
—
|
..... 4,000
|
—
|
undervisning
1,300:
2,000:
400:
72,550:
13,800:
Summa kronor 86,350:
Härtill komma de för vissa lärare föreslagna ålderstillägg.
På grund af nådig remiss bär statskontoret den 20 november ] 900
afgifvit underdånigt yttrande och deri förmält sig icke hafva något att
erinra mot bifall till styrelsens föreliggande förslag.
Vid föredragning inför Kongl. Maj:t af styrelsens År 1898 gjorda
framställning anförde jag bland annat: Det enkla sakförhållande att, sedan
Bil,, till lukta, r'rot. null. 1 Smal. I Afd. 22
170
Åttonde iiufvudtiteln.
gällande stat för Chalmers tekniska läroanstalt år 1877 till sin väsentliga
del faststäldes, å ena sidan dess lärjungeantal vida mer än fördubblats
och å andra sidan klufven på dess undervisning i följd af de tekniska
vetenskapernas och industriens oerhörda utveckling under de sista årtiondena
högst betydligt stegrats, syntes mig kraftigt tala för behofvet af eu ny
och väsentligen förstärkt stat för anstalten, om den skulle kunna till det
allmännas gagn med heder lösa sin uppgift. Styrelsens förslag till ändrin¬
gar syntes mig ock i allmänhet vara väl grundade och ändamålsenliga,
hvarför jag i det hela anslöte mig dertill. Särskildt ansåge jag det nöd¬
vändigt att öka lektorernas aflöning med 1,000 kronor i hvarje lönegrad,
emedan de endast derigenom kunde blifva ungefär likstälda i aflöning med
lektorerna vid de allmänna läroverken i Göteborg och erhålla den bättre
ekonomiska ställning i förhållande till lektorerna vid de tekniska elementar¬
skolorna, som betingades af de större kompetensfordringar, hvilka på dem
måste ställas, och den högre undervisning, de hade att meddela, samt den
dyrare ort, der de skulle lefva och vei'ka. I likhet med statskontoret
ansåge jag emellertid, att deras lön borde delas i lön och tjenstgörings-
penningar, på det att icke deras rätt till pension å allmänna indragnings-
staten måtte påverkas af den förhöjda afiöningen, och i öfverensstämmelse
med styrelsen funne jag lämpligt, att tjenstgöringspenningarna bestämdes
till 1,900 kronor i alla lönegraderna, så att den fasta lönen i de tre
lönegraderna koinme att utgöra 2,600 kronor, 3,100 kronor och 3,600
kronor.
Hvad i ärendet nu förekommit har icke rubbat min mening om nöd¬
vändigheten af en snar förstärkning i anstaltens stat. Tvärtom synes mig
den ytterligare ökning deri, som styrelsen nu föreslagit, vara väl moti¬
verad. Ty med den snabba stegring af lärjungeantalet, som styrelsen i
sin senaste framställning påvisat och hvilken talar ett tydligt språk såväl
angående den industriela utvecklingens stigande behof af tekniskt ut¬
bildade personer som ock om det förtroende, anstalten lyckats tillvinna
sig, torde det ej längre befinnas möjligt att med nu tillgängliga lärare¬
krafter och medel motsvara de kraf, nutiden ställer på ett tekniskt läro¬
verk.
I allo ansluter jag mig fördenskull till den af styrelsen uti dess
ifrågavarande båda skrivelser gjorda framställning. Till frågan om det
extra tilläggsanslag af 11,400 kronor, som för uppehållande af anstaltens
verksamhet under höstterminen 1900 och år 1901 visat sig erforderligt,
torde det emellertid tillåtas mig återkomma vid anmälan af öfriga extra
anslagskraf under åttonde Iiufvudtiteln.
Åttonde hufvudtiteln.
171
På grund af hvad jag så lunda anfört, hemställer jag nu i underdånig¬
het, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att Riksdagen måtte,
med uteslutande ur den för Chalmers tekniska läroanstalt faststälda stat af
deri upptagna anslag till befrämjande af undervisningen i byggnadskonst
och ornamentsritning 500 kronor, till eu lärare i mekanisk teknologi,
mekanik och konstruktion af enkla maskindelar 2,000 kronor, till eu lärare
i svenska språket och bokföring 400 kronor, till repetitörer 1,200 kronor
samt till aflöningsbidrag, som förut utgått af donationsmedel, 2,050 kronor
eller tillhopa 6,150 kronor,
dels på ordinarie stat bevilja:
till höjning af aflöningen för en hvar af sex nuvarande lek¬
torer, nämligen i matematik och beskrifvande geometri,
i kemisk teknologi samt mineralogi och geognosi, i ma¬
skinlära och maskinkonstruktioner, i skeppsbyggeri, i
byggnadskonst och ornamentsritning samt i elektroteknik
från 3,500 kronor till 4,500 kronor.......................................
» höjning af aflöningen till en andre lärare i matematik
från 1,000 kronor till 3,000 kronor .............................
höjning af aflöningen för en andre lärare i allmän kemi
6.000 kronor,
2.000
från 2,000 kronor till 3,000 kronor
höjning af aflöningen för en lärare i skeppsbyggeri från
1,800 kronor till 3,000 kronor................................................
höjning af aflöningen för en lärare i allmän mekanik frän
1,500 kronor till 2,500 kronor.............................................
höjning af aflöningen för en lärare i väg- och vattenbygg¬
nadskonst från 1,200 kronor till 2,000 kronor .................
höjning af aflöningen för en lärare i modellering från
500 kronor till 1,200 kronor................................................
aflöning af en lärare i mekanisk teknologi .......................
aflöning af en lärare i konstruktion af enkla maskindelar
aflöning af eu lärare i elementär mekanik..........................
aflöning af en lärare i svenska och tyska språken ........
aflöning af en lärare i bokföring............................................
lärare
1,000
1,200
1,000
800
700
1,500 »
1,200
1,200 *
2,000
600
höjning af aflöningen för en
från 1,000 kronor till 2,500 kronor.......
aflöning af en lärare i elektrokemi .......
aflöning af en lärare i landtmäteri .........
höjning af bibliotekariens arfvode från
800 kronor ..................................................
i frihandsteckning
300 kronor till
1,500
800
400
500
172
Åtto ii (1 o Imf v ii d ti tel n.
till höjning af aflöningeti för eu vaktmästare från 750 kronor
till 1,200 kronor med bibehållande af rätt till fri bostad 450 kronor.
» arfvoden för assistenter och repetitörer............................... b,100 »
» aflöning af arbetsbiträden på verkstaden .......................... 1,500 »
eller sammanlagdt 32,450 kronor, vid bifall hvartill staten för* anstalten
skulle komma att ökas med 26,300 kronor;
dels förklara, att för ifrågavarande lektorsbefattningar aflöningen skall
fördelas i lön och tjenstgöringspenningar med 2,600 kronor såsom lön och
1,900 kronor såsom tjenstgöringspenningar;
dels ock medgifva: att samtlige lektorer och läraren i verkstadsarbete
vid anstalten må efter fem års val vitsordad tjenstgöring åtnjuta ett ålders¬
tillägg å lönen af 500 kronor och efter ytterligare fem års sådan tjenstgöring
ett andra ålderstillägg likaledes af 500 kronor, med rätt för nuvarande
lektorer och läraren i verkstadsarbete att i fråga om åtnjutande af ålders¬
tillägg tillgodoräkna sig den tid, de efter sin utnämning i sådan egenskap
tjenstgjort vid anstalten; att andre läraren i matematik, andre läraren i
allmän kemi och läraren i skeppsbyggeri äfvensom läraren i frihands-
teckning må efter fem års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuta ett ålders¬
tillägg af 500 kronor; samt att dessa ålderstillägg må utgå af det under
riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag: ålderstillägg.
[28.] Hos Kongl. Maj:t har styrelsen för tekniska elementarskolan i Örebro
Höjning af i underdånig skrifvelse den 2 oktober 1900 anhållit om de ökade anslag
'torn /'byglVför skolan, Indika påkallades af de ändrade förhållanden, som genom upp-
nadskonst låtande af ny lokal för skolan komme att inträda, och i sådant hänseende
elementhemstält, bland annat, att lönen för lektorn i byggnadskonst m. m. måtte
tarskoian i höjas med 500 kronor årligen eller till 3,000 kronor, på det att under-
0rebr0, visningen i detta ämne äfven vid nämnda skola måtte kunna anordnas
efter samma plan, som vid rikets öfriga tekniska elementarskolor redan
tillämpades.
1 anledning af denna hemställan tillåter jag mig erinra om de om¬
ständigheter, hvilka föranledt ofvanberörda skilnad i lönen för lektorerna
i byggnadskonst vid de tekniska elementarskolorna. Enligt Kongl. Maj:ts
förnyade nådiga stadga för de tekniska elementarskolorna den 15 juni
1877, § 2, skall undervisningen i byggnadskonst omfatta: 1. Första grun¬
derna af allmän byggnadslära och husbyggnadskonst jemte dertill hörande
ritöfningar. 2. Byggnadskonst jemte byggnadsritning: fortsättning och ut¬
veckling af hvad som i nyss nämnda kurs föredragits samt kort fram¬
ställning af väg-, vatten- och brobyggnadskonst. Tillika finnes angifvet,
att den under mom. 2 upptagna undervisning i byggnadskonst skulle tills
Åttonde hufviidtiteln.
173
vidare meddelas endast vid skolorna i Norrköping oeh Malmö. 1 anled¬
ning häraf sattes aflöningen för läraren i detta ämne vid sistnämnda tvä
skolor,, 500 kronor högre än vid de två öfriga.
År 1895 gjordes af styrelsen för tekniska elementarskolan i Borås, i
afsigt att erhålla undervisningen i byggnadskonst utvidgad till öfverens¬
stämmelse med förhållandet vid de tekniska elementarskolorna i Norrkö¬
ping och Malmö, framställning om höjande af aflöningen för läraren i
byggnadskonst vid skolan i Borås från 2,500 kronor till 3,000 kronor.
Denna hemställan tillstyrktes af dåvarande chefen för ecklesiastikdeparte¬
mentet, som vid föredragning inför Kongl. Maj:t i statsrådet den 13 januari
1896 härom yttrade: De af styrelsen till stöd för den underdåniga fram¬
ställningen anförda skäl finner jag beaktansvärda. Den stora betydelse,
som den tekniska undervisningen egen för vårt land, torde icke kunna
skattas för högt, och då i det undervisningsämne, nämligen byggnads¬
konst, hvarom nu är fråga, jemväl ingår väg- och vattenbyggnadskonst,
synes önskligt, att de båda tekniska elementarskolorna i Örebro oeh Borås,
som ännu sakna sistnämnda del af ämnet, snarast möjligt blifva i detta
hänseende likstälda med de tekniska elementarskolorna i Norrköping oeh
Malmö. Då emellertid i följd af vissa vid skolan i Örebro rådande för¬
hållanden en utvidgning af undervisningen i byggnadskonst derstädes för
närvarande låter sig mindre väl genomföra, och någon framställning om
dylik utvidgning ej heller inkommit från skolans styrelse, saknar jag an¬
ledning att i fråga om nämnda skola tillstyrka någon Kong]. Maj:ts
åtgärd.» Deremot tillstyrkte departementschefen den inkomna framställ¬
ningen beträffande skolan i Borås; och blef denna framställning, efter nådig
proposition, af Riksdagen bifallen.
Då nu eu framställning i qmförmälda hänseende föreligger i fråga
om tekniska elementarskolan i Örebro, finner jag de för ifrågavarande
utvidgning af undervisningen i byggnadskonst år 1896 anförda skäl fort¬
farande ega samma giltighet. Derjemte kan, liksom det år 1895 med af¬
seende å tekniska elementarskolan i Borås såsom ytterligare skäl fram¬
hölls, att staden beviljat anslag till skollokalernas utvidgning, hvilket ut¬
visade, att skolans betydelse blifvit af kommunen insedd och behjertad
samt att läroverket vunnit allmänhetens förtroende, äfven samma skäl an¬
föras med afseende å tekniska elementarskolan i Örebro, hvilken från och
med nästa läsår, enligt hvad styrelsen i ofvan omförmälda underdåniga
skrifvelse upplyser, inflyttar i ny och rymlig lokal, sorn af Örebro sam¬
hälle anskaffats med högst betydande uppoffringar. Under sådana för¬
hållanden finner jag mig höra i underdånighet hemställa, det Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att, för åstadkommande af utvidgad undervisning
174 Åttonde hufvtidtiteln.
i byggnadskonst vid tekniska elementarskolan i Örebro till likhet med
förhållandet vid de tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö och
Borås, höja den med lektorsbefattningen i byggnadskonst, beskrifvande och
praktisk geometri samt ritning vid tekniska elementarskolan i Örebro för¬
enade lönen från 2,500 kronor till 3,000 kronor och för detta ändamål
på ordinarie stat bevilja ett belopp af 500 kronor.
[29.] På nådig framställning medgaf 1900 års riksdag, att en teknisk ele-
sat för ^Vm-rnentarskola finge upprättas i Hernösands stad, under vilkor att staden
9k“Å1']™'nitar"såväl, i enlighet med af dess stadsfullmägtige gjordt erbjudande, för skolan
Hernösand. bekostade nödiga och efter nutidens kraf fullt lämpliga lokaler uti särskild
för ändamålet uppförd byggnad å välbelägen tomt och medgåfve rätt till
fri vattenförbrukning, som ock för framtiden underhölle byggnaden samt
anskaffade och kostnadsfritt tillhandahölle tillräcklig lokal för skolan, intill
dess berörda särskilda läroverkshus hunnit blifva färdigt och åt skolan
upplåtet, hvarjemte Riksdagen för inrättande af en första årsklass af
nämnda skola från början af höstterminen 1901 på extra stat för samma
år beviljade ett anslag af 10,000 kronor.
Sedan derefter stadsfullmägtige i Hernösand förklarat, att stadsfull¬
mägtige iklädde sig samtliga de förbindelser, som, på sätt nyss omförmälts,
utgjorde vilkor för ifrågavarande tekniska elementarskolas förläggande till
Hernösand, samt att stadsfullmägtige ansåge sig kunna tillhandahålla lokal
för den tillämnade skolans första klass från och med höstterminen 1901
och för skolan i dess helhet från och med höstterminen 1902, har Kongl.
Maj:t genom nådig kungörelse den 9 november 1900 förordnat, att under¬
visningen vid tekniska elementarskolan i Hernösand skall i första års¬
klassen taga sin början med höstterminen 1901 samt att de för de tekni¬
ska elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro och Borås den 15
juni 1877 utfärdade nådiga stadgar med deri sedermera vidtagna ändringar
skola i tillämpliga delar gälla med afseende å tekniska elementarskolan i
Hernösand. Derjemte har Kongl. Maj:t förordnat rektor för sistberörda
skola för år 1901 samt föreskrifvit, att styrelsen för densamma skall börja
sin verksamhet med ingången af samma år.
Då sålunda tekniska elementarskolan i Hernösand skall börja sin verk¬
samhet med en första årsklass höstterminen 1901 och med höstterminen
1 902 erhåller en andra årsklass samt har utsigt att då få inflytta i särskildt
för densamma afsedt läroverkshus, torde med sistnämnda år fullständig stat
för skolan blifva erforderlig. Under andra läsåret inträder nämligen lärjun-
garnes fördelning på de fack skolor, som vid de tekniska elementarskolorna
förekomma, den mekaniskt-tekniska, den kemiskt-tekniska och byggnads-
Åttonde hufvudtiteln.
175
yrkesfackskolan, hvarför lektorer i dessa ämnen äfvensom verkmästare då
blifva erforderliga. Lämpligt torde ock vara, att dessa finnas såsom ordi¬
narie anstälda redan från början af läsåret 1902 —1903, ty dels måste det
vara af vigt, att de, soin skola leda arbetet inom de särskilda fackskolorna
och på verkstaden, äro närvarande vid och deltaga i inredning och utrust¬
ning af de lokaler, laboratorier och verkstäder, der de framdeles skola
meddela undervisning, dels skulle det utan tvifvel visa sig ganska svårt
att, anskaffa fullt kompetente och lämplige vikarier å dessa platser, då för
närvarande ingeniörer med för dylika befattningar nödiga qvalifikationer
äro mvcket eftersökta och vanligen erhålla hög aflöning. Hvad af staten
år 1902, särskildt under vårterminen, kunde besparas, torde enligt min
mening böra hufvudsakligen användas för anskaffande af den under¬
visnings-, inrednings- och utrustningsmateriel, som under året blefve er¬
forderlig.
Den stat, som för närvarande gäller för en hvar af de tekniska ele¬
mentarskolorna i Norrköping, Malmö och Borås — vid tekniska elementar¬
skolan i Örebro har, såsom jag under nästföregående punkt omförmält,
förhållandet hittills varit något olika — upptager:
1 föreståndare, som tillika är lektor, lön .......................
|
kronor
|
4,000
|
—
|
3 lektorer med lön af 3,000 kronor för hvarje ...............
|
»
|
9,000: —
|
arfvode till extra lärare:
|
i mineralogi och geognosi...............................................
|
»
|
200
|
—
|
i bokföring och handelslära............................................
|
»
|
300
|
—
|
i svenska språket ..............................................................
|
»
|
400
|
—
|
i frihandsteckning.............................................................
|
»
|
500
|
—
|
i modellering .......................................................................
|
|
300
|
—
|
i gymnastik.....................•....................................................
|
»
|
200
|
—
|
bidrag till kostnaden för undervisningen i främmande
|
språk........................................................................................
|
|
400
|
—
|
anslag till assistenter och repetitörer...................................
|
|
800
|
—
|
» » verkstaden, för undervisning och materiel.....
|
»
|
3,000
|
—
|
kemiska och fysiska laborationer ........................................
|
»
|
800
|
—
|
bibliotek och öfriga samlingar............................................
|
»
|
1,000
|
—
|
bestridande af sekreterare- och kamreraregöromålen ......
|
|
300
|
—
|
betjeningens aflöning ...........................................................
|
>
|
500
|
—
|
lyshållning, uppvärmning in. in..........................................
|
»
|
900
|
—
|
Summa
|
kronor
|
22,600
|
—
|
Härtill kommer, att, lektorerna ega rätt till tre ålderstillägg, hvardera
å 500 kronor, efter 5, It) och 15 års väl vitsordad tjenstgöring.
176
Åttonde h lifva dtiteln.
[30.]
Anordning ;
militäröfnin-
gar vid de
tekniska
elementar¬
skolorna.
[31.]
Anställande
ytterligare i
lärare.
Såsom jag redan i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 13 januari
1900 vid frågan om anslag till vissa utaf de tekniska elementarskolorna
haft tillfälle framhålla, hafva förslag frainstälts till ändring och höjning
af denna stat, som, sedan den år 1877 faststäldes, förblifvit i det närmaste
oförändrad. Men då denna förändring af staten stäldes i samband med
vissa ifrågasatta nya bestämmelser för skolornas verksamhet, hvilka å sin
sida förutsatte en närmare utredning, som ännu icke blifvit verkstäld, så
har något förslag i detta afseende icke kunnat för Riksdagen framläggas.
Något skäl torde derför icke förefinnas,att för tekniska elementarskolan i
Hernösand afvika från den stat, som för närvarande gäller för öfriga skolor
af samma slag. Jag hemställer alltså, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att för tillämpning af ofvan angifna stat vid tekniska ele¬
mentarskolan i Hernösand på ordinarie stat bevilja ett anslag af 22,600
kronor äfvensom medgifva, att de lektorerna vid skolan tillkommande
ålderstillägg må utgå af det under riksstatens åttonde hufvudtitel upp¬
förda förslagsanslag: ålderstillägg.
Hänvisande till hvad jag under punkten 19 yttrat i fråga om ny
^anordning af militäröfningarna vid de allmänna läroverken, hemställer jag,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till militäröfningars bedrif¬
vande vid de tekniska elementarskolorna bevilja på ordinarie stat ett anslag
af 5,000 kronor.
Under förutsättning af bifall till hvad jag i punkterna 25—30 före¬
slagit, skulle anslaget till de tekniska läroverken, nu 453,375 kronor,
komma att ökas med sammanlagdt 56,950 kronor eller till 510,325 kronor.
Gymnastiska centralinstitutet.
På gymnastiska centralinstitutets ordinarie stat äro för närvarande
ruppförda anslag till aflönande af tre öfverlärare och tre lärare, af hvilka,
'enligt nådiga stadgan för institutet den 13 juli 1887, eu öfverlärare och
en lärare skola meddela undervisning i sjukgymnastik. De tre öfverlärarne
åtnjuta hvardera eu aflöning af 5,000 kronor, och af de tre lärarne er¬
hålla den i tjensten äldste 3,000 kronors aflöning samt de två öfriga hvar¬
dera eu aflöning af 2,500 kronor, deraf 2,000 kronor lön och 500 kronor
tj enstgörin gspenningar.
I underdåniga skrivelser den 12 oktober 1897, den 29 september 1898
och den 27 september 1899 framhöll direktionen öfver institutet, huru-
177
Åttonde hufvwltiteln.
Som undervisningen i sjukgymnastik vid institutet k raft! e anställandet
af en tredje lärare i detta ämne samt att institutets tillgångar icke beredde
möjlighet att samtidigt med tillgodoseendet af dess öfriga behof bestrida
denne lärares aflöning; och beviljade Riksdagen, med bifall till Kongl.
Maj:ts framställningar, för hvart och ett af åren 1899, 1900 och 1901 på
extra stat ett anslag å 2,500 kronor för aflönande af en extra lärare i
sjukgymnastik vid institutet.
I underdånig skrifvelse den 28 september 1900 har nu direktionen,
enär de skäl, hvilka legat till grund för direktionens föregående underdå¬
niga framställningar i ämnet, fortfarande egde sin fulla giltighet samt be-
hofvet af nämnda lärarekraft visat sig stadigvarande och densamma, med
hänsyn till institutets utvecklade verksamhet, äfven för framtiden vore
nödvändig, anhållit om uppförande på ordinarie stat af ett anslag å 2,500
kronor till anställande af en tredje lärare i sjukgymnastik.
På de af direktionen anförda skid, hvilka synas mig fullt öfvertygande,
och med hänsyn till den betydelsefulla ställning sjukgymnastiken intager i
vårt land, tillstyrker jag i underdånighet, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att för aflönande af ytterligare en lärare vid gymnastiska central¬
institutet bevilja på ordinarie stat ett anslag af 2,500 kronor, att utgå med
2,000 kronor såsom lön och 500 kronor såsom tjenstgörirespenningar.
Vid bifall härtill kommer anslaget till gymnastiska centralinstitutet,
nu 87,150 kronor, att ökas till 89,650 kronor.
Farmaceutiska institutet.
I underdånig skrifvelse den 29 september 1900 med tillägg af den [82.]
14 november 1900 har medicinalstyrelsen, efter att hafva hört farmaeeu- Omrörning
tiska institutets styrelse och apotekaresocietetens direktion, dels till åtlvd-“L 1“'tl,nte'*
nåd ut Kongl. Maj:ts i nådigt bref den 2b maj 18(J7 meddelade föreskrift utgiitsstat.
afgifvit förslag till nya stadgar för farmaceutiska institutet, afsedda att
ersätta ej mindre de af sundhetskollegium den 12 februari 1846 för in-
slitutet utfärdade stadgar än jemväl vissa af medicinalstyrelsen gifna före¬
skrifter för studieordningen samt farma de studiosi- äfvensom provisor^- och
apotekareexamen, dels ock gjort framställning angående omreglering af
institutets aflöning s- och utgifts stat.
Denna stat, faststäld genom nådigt bref den 18 maj 1881 och seder-
liih. iUl llikdd. Vrot. mot. 1 Samt. 1 Afd. d;>
178
Åttonde hufvudtiteln.
mera ändrad enligt nådiga bref den 5 juni 1891 och den 28 maj 1897,
innehåller följande:
1 lärare i kemi och farmaci
1 ». i naturalhistoria och
farmakognosi .....
1 » i fysik, arfvode ....
1 » i författn.-kunskap,
arfvode..................
Assistenter, arfvoden..............,
Föreståndaren, arfvode .........
1 vaktmästare.........................
Laboratorium, instrument,
samlingar, böcker........
Ved, kol, gas, vatten och
diverse ...........................
Hyra till apotekaresocieteten
Summa
Lön.
Kr.
|
Tjenstgö rings-
penningar.
Kr.
|
So mma.
Kr.
|
Anmärkningar.
|
3,000
2,700
|
—
|
1,500
1,300
|
—
|
4,500
4,000
1,200
|
*
|
Om läraren tillika in¬
nebar annan tjenst,
minskas lönen med
1,000. kronor.
|
|
|
|
|
|
|
300
2,500
500
950
1,800
|
___
|
|
—
|
—
|
—
|
Om vaktmästare n i
sådan egenskap åtnju¬
ter fri bostad, min¬
skas, så länge denna
förmån q vars lär, lö¬
nen med 150 kronor.
|
050
|
—
|
300
|
—
|
—
|
|
|
|
|
|
|
2,200
3,000
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
j__
|
_
|
—
|
—
|
20,950
|
—
|
|
T afseende på de i staten upptagna utgifter har föreskrifvits, att till
deras bestridande skola användas dels de för institutet å ordinarie stat
uppförda medel, utgörande 20,050 kronor, och dels elevernas terminsaf-
gifter, beräknade till 900 kronor. Enligt nådiga brefvet den 5 juni 1891
är medgifvet, att det belopp, hvarmed elevernas terminsafgifter kunna
komma att öfverskjuta 900 kronor för år, må efter medicinalstyrelsens pröf¬
ning användas såväl till materielens förbättring vid institutet som ock till för¬
ökad undervisnings bestridande, der sådant af tillfällig anledning finnes
vara behöfligt. 1 anledning af gjord framställning om beredande af me¬
del till aflönande af en tredje och en fjerde assistent vid institutet erhöll
medicinalstyrelsen genom nådigt bref den 22 oktober 1897 bemyndigande
att föreskrifva, att från och med vårterminen 1898 eleverna vid farma-
ceutiska institutet skulle för åtnjutande af undervisning derstädes erlägga
förhöjd terminsafgift, som finge bestämmas till högst 25 kronor, dock med
rättighet för institutets styrelse att för mindre bemedlad elev medgifva
nedsättning i afgift en intill dess dåvarande belopp, 7 kronor 50 öre. Efter
att hafva i ämnet inhemtat yttrande från farmaceutiska institutets styrelse,
Åttonde liufvudtiteln.
179
beslöt medicinalstyrelsen enligt skrifvelse den 27 december 1897 till insti- [82.]
tntets styrelse, att i enlighet med dess förslag' terminsafgiften skulle utgå under
vårterminen 1898 med 15 kronor samt från och med höstterminen 1898
tills vidare med 25 kronor. Någon nedsättning i terminsafgiften lärer
institutets styrelse hittills ej hafva beviljat.
Genom terminsafgiftens höjande har beredts en årlig tillgång, af
hvilken tillsammans med det i staten upptagna anslag till assistenter, 2,500
kronor, utgå årsarfvoden till en förste assistent med 1,500 kronor och
till 3 assistenter med 1,000 kronor åt hvardera. Utom terminsafgifter
erläggas af de studerande s. k. öfningsafgifter, vexlande mellan 25 och
10 kronor för läsår, med hvilka afgifter bekostas material, som de stm
derande förbruka vid sina öfningar, såsom kemikalier, glas, porslin in. m.
Dessa afgifter erläggas förskottsvis af de studerande, som ega återfå möj¬
ligen uppkommande öfverskott. För undergående af farmacie studiosi-
exarnen erlägges af examinand, som blifvit godkänd vid det förberedande
praktiska profvet, en afgift af 20 kronor, som delas mellan examinato-
rerna. Någon sådan afgift förekommer ej vid apotekareexamen.
Utom den i staten angifna kontanta aflöning åtnjuter läraren i kemi
och farmaci fri bostad inom den för institutet hyrda lokal.
På grund af undervisningslokalernas och lärarekrafternas otillräcklig¬
het anhöll farmaceutisk a institutets styrelse i skrifvelse den 6 juni 1899
hos medicinalstyrelsen om bemyndigande att vid den med höstterminen
1899 börjande tvåårskurs till högst 80 inskränka det antal lärjungar, som
vid institutet skulle genomgå praktiska öfningskurser, och att derutöfver,
så långt utrymmet medgåfve, mottaga sådana vid institutet förut inskrifna
lärjungar, som blifvit godkända i de praktiska kurserna, men skulle kom¬
plettera i de teoretiska.
Vidtagande af den begärda inskränkningen medgafs af medicinalsty¬
relsen, som dervid, då ett sådant inskränkande af rätt till inträde vid in¬
stitutet medförde väsentliga olägenheter för de studerande, anmodade in¬
stitutets styrelse att taga i öfvervägande möjligheten af en sådan utvidg¬
ning af institutets lokaler eller förändrade anordningar inom desamma,
att hela antalet inträdessökande måtte vid den år 1901 börjande tvåårs¬
kursen kunna mottagas. Till den tvåårskurs, som tog sin början den 15
september 1899, hade inom behörig tid anmält sig 107 farmacie studiosi.
Åt' dessa erhöllo 8G inträde vid läroanstalten, 80 för att genomgå såväl
teoretiska som praktiska kurser, G för deltagande endast i de teoretiska.
Öfriga 21 anmälda kunde på grund af bristande utrymme vid institutet
ej mottagas.
180
Åt t ond o Imf v ml f »teln.
Innan medicinalstyrelsen afgaf sitt omförmälda förslag, både på me¬
dicinalstyrelsens anmodan farmacentiska institutets styrelse utarbetat ett
förslag till ny stadga för institutet, hvithet förslag, åtföljdt af ett utaf in¬
stitutets styrelse jemväl uppgjordt förslag till ny aflönings- och utgiftsstat
för nämnda institut, inlemnades till medicinalstyrelsen med en skrifvelse
af den 9 juni 1899. I motiveringen till institutsstyrelsens berörda förslag
anfördes, att för en väl tillgodosedd farmaceutisk undervisning visserligen
vore önskligt, att särskilda lärare i ren kemi och botanik anstäldes. Der¬
igenom skulle vinnas åtskilliga fördelar, af hvilka de förnämsta vore, att
alla kurser kunde blifva ettåriga och att nya lärjungar kunde antagas
hvarje år i stället för, såsom för närvarande, hvart annat. Då emellertid
anställandet af sådana lärare skulle påkalla icke blott en högst ansenlig
förhöjning af institutets stat, utan ock eu visserligen redan nu behöflig,
men då betydligt ökad utvidgning af institutets lokaler, hade institutets
styrelse vid uppgörandet af sitt förslag till stadga utgått från den förut¬
sättningen, att någon så omfattande rubbning af bestående förhållanden
icke nu borde ifrågakomma. Enligt institutets styrelses mening borde
frågan om anställandet af flere lärare återupptagas, då ett växande lär¬
jungeantal nödgade till anskaffande af vidgade undervisningslokaler. 1 det
afgifva förslaget till stadga bibehöll institutets styrelse tvåårskurserna, men
sökte dels bereda lärjungar, som hade utpräglad håg och fallenhet för
studier, tillfälle att fullfölja sådana under någon längre tid, dels ock att
till minsta möjliga omfång begränsa afvisandet från läroverket på ett år
af sådana studerande, som underkänts vid slutpröfningarna. Genom ökning
af pröfnings- och examensperiodernas antal skulle för de studerande, som
sådant önskade, möjliggöras att förlänga sina studier till ?> å 4 år utan
afbrott.
Emedan under ärendets behandling i medicinalstyrelsen det ansågs vara
af behofvet påkalladt, att farmaceuternas första utbildning under elevtiden
blefve ändamålsenligare ordnad än nu är förhållandet, då eleven skall
såsom sådan tjenstgöra å apotek i tre år och derunder förvärfva sådan
teoretisk och praktisk utbildning, som sätter honom i stånd att tjenstgöra
såsom medhjelpare å apotek och aflägga farmacie studiosi-examen. begärde
medicinalstyrelsen yttrande från farmacentiska institutets styrelse, huruvida
icke möjlighet kunde beredas apotekseleverna att före farmacie studiosi-
exainens afläggande få för densamma genomgå eu studiekurs vid institutet.
Det sålunda' begärda utlåtandet afgafs af institutets styrelse den 17 juli
1900 och innehöll hufvudsakligen följande.
Det läge i öppen dag, att undervisningen af apotekselever, då den
lemnades af ett par hundra olika lärare, måste blifva ojemn. Den praktiska
Åttonde hufvudtiteln.
181
utbildningen kunde visserligen'erhallas på flertalet af rikets apotek, men
icke den teoretiska, hvarom äfven de vid institutet aflagda farmaeie studiosi-
examina bure vittne. Under åren 1897—1898 och 1898—1899 under¬
kändes sålunda icke mindre än 37 procent af examinanderna. Ofta in¬
träffade det nämligen, att apotekselev afslutat sin tjenstgöring utan att
fullständigt hafva genomgått föreskrifven kurs, och ej sällan hände det, att
elev ej erhållit någon undervisning alls under elevtiden, utan först genom
privat handledning efter slutad tjenstgöring förvärfvat det minimum af
kunskaper, som berättigade honom att godkännas i farmaeie studiosiexainen.
Af dessa flygtigt förvärfvade kunskaper hade han ofta icke mycket i behåll,
när han instälde sig vid institutet för fortsatta studier till apotekareexamen.
Härigenom förlängdes studietiden, och eleven bereddes svårigheter att följa
undervisningen.
Det läge för öfrigt något föråldradt och skråmessigt i den fordran,
att apotekare skulle icke blott praktiskt utan äfven teoretiskt utbilda elever.
Den, som kanske för ett tjugutal eller än flere år sedan aflagt sin apotekare-
examen och derefter uteslutande egnat sig åt praktiska värf, vore icke den
rätte att gifva apotekselev tidsenlig teoretisk utbildning. En dylik fordran
återfunnes icke på något annat område.
Under sådana förhållanden syntes någon annan åtgärd icke kunna
vidtagas än att söka bereda apotekselever kompletterande utbildning utom
apoteken, och detta kunde ske genom att vid farmaceutiska institutet anordna
en för alla elever gemensam undervisningskurs. Härför vore emellertid eu
förkortning i elevtiden ett oeftergiflig^ vilkor. Den vore äfven för när¬
varande endast två år i Tyskland, en tid, som förut i vårt land ansetts
tillräcklig. Minsta tiden för en för apotekselever afsedd undervisningskurs
vid institutet borde vara ett hälft år, och eu sådan kurs om året vore
för ändamålet fullt tillräcklig.
Vid bestämmandet af undervisningstiden torde hänsyn böra tagas till
följande förhållanden:
1) att, om elevs värnpligt infölle vid denna tidpunkt, värnpligten
borde vara fullgjord före kursens början.
2) att, då institutets lokaler ej samtidigt kunde inrymma dem, som
studerade till apotekareexamen, och apotekselever, utan ökadt utrymme
erfordrades redan för de förra, undervisningstiden måste väljas i enlighet
härmed, samt slutligen
3) att vederbörande lärares sommarferier icke allt för hardt inskränktes.
Lämpligast vore, att kursen började den 1 augusti hvarje år samt
fortginge med kort afbrott för julen till den 1 februari nästföljande år,
då äfven examineringen borde vara afslutad.
182
Åttonde lmfvudtiteln.
Nuvarande undervisningslokaler vore redan otillräckliga samt i behof
af utvidgning. För sådant ändamål lämplig lokal kunde emellertid inom
den egendom, der farmaceutiska institutet för närvarande vore inrymdt,
erhållas från den 1 oktober 1901. Dermed skulle utrymme kunna bere¬
das äfven för apotekselevernas undervisning.
Vid uppgörande af undervisningsplan hade institutets styrelse utgått
från den förutsättning, att någon väsentlig ökning af nu faststälda kun-
skapsfordringar ej borde komma i fråga. De praktiska öfningarna skulle
hufvudsakligen förläggas till augusti och september, då institutets labora¬
torier kunde helt disponeras af apotekseleverna. Visserligen skulle under¬
visningen af institutets ordinarie lärjungar börja den 15 september, men
detta kunde uppskjutas till den 1 oktober, om en utvidgning af lokalen med-
gåfve, att de nu nödvändiga parallelafdelningarna sainmansloges till en
afdelning.
De lärarekrafter, öfver hvilka institutet nu förfogade för undervisning
i kemi och farmaci samt botanik och farmakognosi, behöfde uteslutande
tagas i anspråk för de ordinarie eleverna. Någon ytterligare skyldighet
borde ej påläggas dessa lärare än att hvar i sitt ämne utöfva tillsyn öfver
apotekselevernas undervisning. Deremot förfogade institutet öfver assistenter,
som under flerårig undervisning af institutets lärjungar och privat hand¬
ledning af apotekselever förvärfvat erforderlig vana och skicklighet, och
åt dessa assistenter kunde apotekselevernas undervisning uppdragas. Så¬
lunda borde det öfverlemnas åt två assistenter att undervisa i kemi, far¬
maci och författningskunskap samt att leda de kemisk-praktiska öfningarna
och åt eu tredje att undervisa i botanik och farmakognosi med dithörande
öfningar. Examineringen af apotekseleverna kunde förrättas antingen, som
hittills, af farmaceutiska institutets lärare eller ock af elevernas lärare under
vederbörlig kontroll.
Kostnaderna för apotekselevernas undervisning beräknade institutets
styrelse uppgå till 4,600 kronor för år, deraf 3,000 kronor åt tre assi¬
stenter. För en gång erfordrades derutöfver 5,000 kronor till anskaffande
af arbetsbord, skåp, gas-, vatten- och afloppsledningar in. m. En del af
den årliga kostnaden borde bestridas af elevernas afgifter. Beloppet af
dessa afgifter beräknade styrelsen uppgå till minst 1,600 kronor för år,
hvadan af statsmedel erfordrades 3,000 kronor. Den särskilda examens-
afgiften borde bibehållas såsom ersättning åt examinatorer, ifall nuvarande
examensordning bibehölles, och till arfvode åt censorer, om sådana skulle
förekomma. Till förhyrande af utvidgade undervisningslokaler måste ytter¬
ligare beredas ett årligt anslag af 1,800 kronor.
Åttonde hufvudtiteln.
183
Apotekaresocietetens direktion, hvars yttrande infordrades öfver det af
farmaceutiska institutets styrelse afgifna förslaget till ett ändamålsenligare
ordnande af farmaceuternas teoretiska och praktiska utbildning under deras
elevtid, förklarade sig i hufvudsak instämma i det af institutets styrelse
uppgjorda förslaget, men gjorde dervid vissa anmärkningar, bland hvilka
här må anföras, att apotekaresocietetens direktion ansåg, att elevtiden icke
borde bestämmas till kortare tid än två och ett hälft år, deri dock in¬
beräknad den tid, som nu erfordrades för fullgörandet af elevens värnpligt,
samt att de afgifter, som kunde alfordras eleven för genomgående af studie¬
kursen, inberäknadt examensafgiften, icke borde öfverstiga 100 kronor.
I ett af apotekaresocietetens direktion förut afgifvet särskilt utlåtande
öfver de af farmaceutiska institutets styrelse uppgjorda förslagen till stadga
för institutet och till ny stat för detsamma utgick direktionen från det
antagandet, att elevantalet vid institutet skulle begränsas till högst SO,
enär direktionen ansåg undervisning af ett större antal elever ej kunna
utan svårare olägenheter skötas af de jemförelsevis fåtaliga lärarekrafterna.
Under erinran att ensamt till de kemiska öfningarna för den farma¬
ceutiska undervisningen anslagits i Berlin 15,000 och i Marburg 12,000
tyska riksmark och att staten för farmaceutiska institutet i Köpenhamn,
med ungefär samma antal lärjungar som vid institutet i Stockholm,
vore omkring SO procent högre än den för sistnämnda läroanstalt af dess
styrelse föreslagna, uttalade direktionen såsom sin åsigt, att den föreslagna
staten, deri ett uppfördt anslag till assistenter borde höjas med 2,100
kronor, vore den minsta möjliga och antaglig endast under vilkor att
elevernas antal inskränktes till högst 80. I
I medicinalstyrelsens förslag till stadgar för farmaceutiska institutet upp-
togos bestämmelser om anordnande derstädes af en frivillig lärokurs för
apotekselever och bibehöllos alla de af institutets styrelse föreslagna under¬
visningsämnen för såväl farmacie studiosi- som apotekareexamen samt in¬
sattes åtskilliga allmänna stadganden rörande studie- och examensordningen
vid institutet, under det att hvarjehanda detaljföreskrift er, som medicinal¬
styrelsen ansåg böra meddelas af institutets styrelse, uteslötos. En af in¬
stitutets styrelse föreslagen särskild pröfning för vissa inträ dessökande
ansåg medicinalstyrelsen i likhet med apotekaresocietetens direktion öfver¬
flödig, hvadan derom af institutets styrelse ifrågasatt bestämmelse utelem-
nades i medicinalstyrelsens förslag. 1 öfrigt blef institutets styrelses förslag
till sitt väsentligaste innehåll godkändt af medicinalstyrelsen, som dock
föreslog åtskilliga modifikationer beträffande institutsstyrelsens samman¬
sättning, föreståndarens ställning och lärarnes tillsättning in. in.
184
Åttonde hufvud titeln.
Vidkommande aflöning^- och utgiftsstaten framhöll medicinalstyrelsen,
att en reglering deraf länge varit af behofvet påkallad. Ett läroverk med
ett så stort antal lärjungar och en för landets sjukvård så vigtig uppgift
kunde svårligen uppehållas på tillfredsställande sätt med ett anslag af
knappast mer än 20,000 kronor. Skulle lämpliga lärare kunna erhållas
och bibehållas, måste de ovilkorligen aflönas så, att de funne sin bergning
genom att egna sig åt undervisningskallet, emedan de i annat fall hellre
vände sig åt den praktiska sidan af apotekarebanan, der de visste sig, snart
nog kunna förvärfva en jemförelsevis riklig utkomst på sitt arbete.
Enligt medicinalstyrelsens förslag skulle farmaceutiska institutets ut-
giftsstat blifva följande:
|
|
|
Tjenstgorings-
|
|
|
|
|
|
penningar
|
|
|
|
kronor
|
kronor
|
kronor
|
Aflöning till 1 professor i kemi och
|
|
|
|
|
.
|
|
kemisk farmaci ...................
|
4,500
|
—
|
1,500
|
—
|
0,000
|
—
|
» till 1 professor i botanik
|
|
|
|
|
|
|
och farmakognosi..................
|
4,500
|
—
|
1,500
|
—
|
0,000
|
—
|
» till 1 lärare i teknisk farmaci
|
|
|
|
|
|
|
och författningskunskap ...
|
1,500
|
—
|
500
|
—
|
2,000
|
’—
|
» till 1 lärare i fysik ...........
|
1,500
|
—
|
500
|
—
|
2,000
|
—
|
» 1 extra lärare i bakteriologi
|
—
|
—
|
—
|
—
|
000
|
—
|
» till 1 föreståndare ..............
|
——
|
—
|
—
|
—
|
500
|
—
|
» » sekreterare o. kamrerare
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1,000
|
—
|
» » assistenter........................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
8,400
|
—
|
» » betjening (utom fri bo-
|
|
|
|
|
|
|
stad och ved åt en vakt-
|
|
|
|
|
|
|
mästare) ....................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1,500
|
—
|
Material!er, instrument, böcker, sam-
|
|
|
|
|
|
|
lingar..........................................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
4,300
|
—
|
Bränsle, gas, vatten m. m................
|
—:—
|
—
|
----
|
—
|
2,400
|
—
|
Egendomens underhåll, renhållning
|
|
|
|
|
|
|
och diverse...................................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1,000
|
—
|
Hyra för lokalerna.............................
|
—
|
|
—
|
—
|
0,800
|
-’
|
Summa
|
—
|
-
|
|
|
42,500
|
—
|
185
Åttonde Imfvudtiteln.
Denna stat skiljer sig från hvad institutets styrelse i berörda hänse- [32.]
ende föreslagit hufvudsakligen derutinnan, att dels för de fyra först omnämnde
lärarne aflöningen fördelats i lön och tjenstgöringspenningar, dels aflönin-
gen för läraren i teknisk farmaci och författningskunskap höjts från 1,500
kronor till 2,000 kronor, dels ock, i stället för aflöning åt en vaktmästare
och eldare utöfver fri bostad och ved 1,200 kronor, insatts aflöning till
betjening (utom fri bostad och ved åt eu vaktmästare) 1,500 kronor, deraf
300 kronor afsetts till ersättning åt en städerska.
. il afseende å de särskilda anslagsbehofven anfördes i de gjorda fram¬
ställningarna följande. •
För de två hufvudlärarne begärdes eu förhöjning af nu utgående löner
till 6,000 kronor åt hvardera läraren. De undervisningskurser, som af
dem lemnades, vore omfattande högskolekurser och förutsatte motsvarande
qvalifikationer. Det förefunnes alltså icke någon anledning, hvarför dessa
lärare i ekonomiskt afseende skulle intaga en sämre ställning än likstälda
lärare vid t. ex. karolinska mediko-kirurgiska institutet och tekniska högsko¬
lan. Skulle för dessa vigtiga lärareposter kunna förvärfva^ dugliga krafter,
så vore förhöjningen i lön det första vilkoret. Det borde framhållas, att
dessa lärares tid toges så i anspråk för undervisningen, föreläsningar och
öfningar, att något inkomstbringande arbete vid sidan hvarken vore möjligt
eller kunde tillåtas. Professorn i kemi och farmaci åtnjöté för närva¬
rande 4,500 kronor i kontant aflöning och fri bostad, alltså nära nog full
professorslön. Då likväl de af honom disponerade bostadsrum vore behof-
liga till förökande af undervisningslokalerna, borde vilkoret för åtnjutandet
af den ifrågasatta förhöjningen vara, att han afstode från bostadslägenheten.
Till läraren i naturalhistoria och farmakognosi utgingo för närvarande eu
lön af 4,000 kronor. Under det att företrädarne endast haft föreläsnings¬
skyldighet, hade den nuvarande läraren villigt påtagit sig att utöfver före¬
läsningarna lemna praktisk handledning med minst 100 timmar per lär¬
junge och läsår. Om lärjungarne fördelades på 4 till 5 afdelningar, blefve
hans tjenstgöring ungefär densamma som lärarens i kemi och farmaci. Då
de båda hufvudlärarnes qvalifikationer i öfrigt borde vara desamma, syn¬
tes lönebeloppen äfven böra vara lika.
För de begge andra ordinarie lärarne föresloges endast eu lön af 2,000
kronor åt hvardera, hvilken lön medicinalstyrelsen ansett någorlunda mot¬
svara det arbete, som fordrades af dem. Af farmaceutiska institutets sty¬
relse hade visserligen endast begärts en lön af 1,500 kronor åt läraren i
teknisk farmaci och författningskunskap, men då det torde möta svårighet
att- med de stigande aflönipgsförmåner, som numera inträd t inom apotekare¬
yrket, erhålla eu fullt qvalificerad lärare för eu så ringa aflöning som 1,50D
Bill. till Jliksd. Prof. Idol. I Sand. / Afd. 24
186
Åttonde lnifvudtiteln.
[32.] kronor och då tjenstgöringsskyldigheten för bär ifrågavarande båda ordi¬
narie lärare vore i det närmaste lika, både medicinalstyrelsen ansett lönen
icke kunna sättas lägre än till 2,000 kronor äfven för läraren i teknisk
farmaci och författningskunskap. Farmaceutiska institutets styrelse både
för öfrig! ansett aflönirigen för sistnämnde lärare kunna bestämmas till
1,500 kronor endast under den förutsättning, att lian tillika anstäldes så¬
som assistent mot åtnjutande af derför ifrågasatt arfvode. I ämnet teknisk
farmaci, hvilket omfattade eu framställning af de för ett fullständigt apotek
erforderliga lokaler, apparater m. m., både under flere år undervisning
bekostats med räntorna på en donation, öfver Indika institutets styrelse
kunnat någorlunda fritt förfoga. På grund af det samband detta ämne
egde med författningskunskap, både undervisningen deri ansetts böra öfver-
lemnas åt läraren i sistnämnda ämne, hvilken jemväl skulle meddela under¬
visning i beredningen af s. k. galeniska medel, såsom salfvor, tinkturer
och pulver, i en del recepturarbeten samt i farmaciens historia. Hvad
läraren i fysik anginge, hade hans arbete ökats med examensskyldighet och
ledning af praktiska öfningar.
De bakteriologiska öfningarna, som för närvarande vore fakultativa
och bekostades af de i dem deltagande lärjungar ne, hade ansetts böra
blifva obligatoriska. Att behof af undervisning i bakteriologi förefunnes,
framginge deraf att apotekarekåren, från hvilken initiativet tagits till an¬
ordnande af undervisning i detta ämne, för en kostnad af omkring 3,000
kronor bestridt utgifterna för nödig undervisningsmateriel och derjemte åt
en af läroverkets assistenter, som utbildat sig till bakteriolog, lemnat an¬
slag för fortsatta studier utom riket. För ett allmännare införande af
bakteriologiska undersökningar kunde det endast vara till gagn, om apo¬
tekaren inhemtade kunskap i näringssubstratens beredning och tillhandahölle
sådana åt läkaren. Kunde han derutöfver stödja läkaren med renodling
och diagnosticering af bakterier, vore vinsten icke ringa. Den nu ifråga¬
satte extra läraren, som skulle få att undervisa i elementär bakteriologi
och dervid handleda omkring tre afdelningar om året, hvardera under en
månarl, borde härför ega åtnjuta ett arfvode af 600 kronor.
Åt föreståndaren föresloges ingen förändring af nu utgående arfvode,
500 kronor, derest kamrerare och sekreterare anstäldes. Den mest betun¬
gande delen af föreståndarens arbete hade hittills varit vården af institu¬
tets ekonomi, bokföring, skrifgöromål m. m. Blefve särskild tjensteman
anstäld för dessa arbeten, borde det beviljade arfvodet, 500 kronor, vara
tillräcklig ersättning.
För upprätthållande af sekreterare- och kamreraregöromålen föresloges
ett belopp af 1,000 kronor. Institutets styrelse vore af den meningen, att
Åttonde hnfvudtiteln.
187
det icke vore möjligt att finna en föreståndare, som kunde påtaga sig ut¬
öfver en föreståndares vanliga göromål äfven den ekonomiska förvaltnin¬
gen, bokföringen och öfriga skrifgöromål, som förekomma vid läroverket.
Frågan, om en eller två personer skulle anställas, torde kunna hållas öp¬
pen. För sekreteraregöromålen vore en juridiskt bildad person önskvärd,
för kamreraregöromålen vore en person med måttligare anspråk användbar.
Biträde vore äfven behöfligt, såvida föreståndaren, enligt förslaget en af
lärarne, icke skulle hindras att följa sin vetenskaps utveckling och dömas
till en äfven för läroverkets anseende skadlig overksamhet på vetenskap¬
ligt ojnråde. .
Åt assistenter hade institutets styrelse ursprungligen begärt ett anslags-
belopp af saminanlagdt 5,400 kronor, nämligen 1,800 kronor åt förste assi¬
stenten samt 1,200 kronor åt hvar och en af de 3 öfriga assistenterna.
Till dessa befattningar antoges examinerade apotekare med goda kunskaper.
De lemnade icke blott handräckning åt vederbörande lärare, utan utöfvade
äfven under lärarens tillsyn en ganska omfattande lärareverksamhet. Doge
man i betraktande, att eu examinerad apotekare vid tjenstgöring å apotek
kunde bereda sig en inkomst af 2,000 å 3,000 kronor per år, måste den af
institutets styrelse sålunda föreslagna förhöjningen anses vara den minsta
möjliga och för öfrigt nödvändig, så vida icke institutet skulle blifva i
saknad af assistenter. Dessa aflöningar hade synts medicinalstyrelsen lika¬
som apotekaresocietetens direktion för ringa i betraktande af det arbete,
som fordrades af assistenterna, samt de löner, som numera på den prak¬
tiska apotekarebanan vore vanliga för examinerade apotekare. Fn förhöj¬
ning till omkring 2,000 kronor åt hvar och en af assistenterna eller till¬
sammans 8,000 kronor ansåge medicinalstyrelsen nog blifva erforderlig,
derest institutet skulle kunna stadigvarande påräkna fullt kompetenta och
skickliga biträden. Skulle eu särskild studiekurs för apotekselcver anord¬
nas vid institutet och anförtros åt assistenterna, koinme äfven deras tid
och arbete att blifva så tagna i anspråk, att en aflöning af omkring 2,000
kronor måste betraktas såsom den minsta möjliga. Farmaceutiska institu¬
tets styrelse hade också i sitt utlåtande den 17 juli 1900 uppfört såsom
lärarearfvode för denna elevkurs en summa af 3,000 kronor. Härigenom
skulle, enligt institutets styrelses beräkning, sammanlagda anslagsbehofvet
för assistenter stiga till 8,400 kronor att fördelas dem emellan i den mån
deras arbete och tid toges i anspråk. En del af denna summa kunde
visserligen tänkas bestridd med afgifter, erlagda af de i undervisnings¬
kursen deltagande. Men då dessa afgifter icke torde böra ställas alltför
höga och i intet fall syntes böra öfverstiga 100 kronor för hvarje kurs¬
deltagare samt då eldigt institutets styrelses beräkning eu del andra ut-
188
Åttonde hufvndtiteln.
gifter, tillsammans uppgående till en summa af 1,600 kronor, skulle blifva
erforderliga för elevkursen, både medicinalstyrelsen icke ansett sig kunna
nedbringa anslagssumman till assistenter under nämnda 8,400 kronor, utan
bibehållit densamma oafkortad, under förutsättning att kursdeltagarnes af-
gifter skulle användas för bestridande af de öfriga kostnader, hvilka blefve
en följd af den särskilda elevkursen.
Till vaktmästaren utginge för närvarande 950 kronor, af hvilka 150
kronor vore bostadsersättning. Institutets styrelse föresloge en förhöjning
till 1,200 kronor af anslaget till vaktmästare och derutöfver fri bostad
med vedbrand af följande skäl: Vaktmästaregöromålen vore så omfattande,
att de vid andra institutioner ovilkorligen skulle fördelas på två personer.
Vaktmästaren skulle ansvara för städning af auditorium och 15 andra
lokaler, af hvilka endast för 4 lokaler städerska blifvit antagen. Han
skulle vara mekanisk arbetare för att under ferierna reparera och under¬
hålla alla redskap af metall, han skulle ock sköta ångpannan. Under de
senare åren hade värme- och ventilationsledning inrättats i de åt institutet
upplåtna lokaler. Vid andra institutioner vore för vården af värmeled¬
ningen särskild eldare anstäld. Vaktmästaren vore dessutom portvakt.
Under vintern började hans arbete kl. 6 f. m. och räckte till kl. 10 e. in.
Han vore alltså icke i stånd att bereda sig extra inkomster. Endast en
ovanligt duglig och skötsam arbetare kunde åtaga sig detta arbete. Skulle
principiela skäl lägga hinder i vägen för vaktmästarelönens höjande till
1,200 kronor, hemstälde institutets styrelse, att särskild ersättning måtte
beredas för vård af värmeledning och ångpanna. För nu utgående bo¬
stadsersättning, 150 kronor, kunde för närvarande vaktmästarebostad icke
anskaffas i Stockholm. Vaktmästaren måste för öfrigt bo i gården, och
kunde i den lämplig bostad anskaffas för 300 kronor. Institutets styrelse
hemstälde, att denna lägenhet måtte få förhyras. Derest lärarens i kemi
och farmaci aflöning utfördes med 6,000 kronor kontant i stället för 4,500
kronor och bostad, blefve ett par vindsrum lediga, som kunde apteras till
vaktmästarebostad. I sådant fall erfordrades ingen förhöjning af hyran.
I den nu utgående anslagsposten till laboratorium, instrument, sam¬
lingar, böcker, 1,800 kronor, föresloge institutets styrelse under rubrik
materialanslag till de kemiska, botaniska och fysiska öfningarna, instru¬
ment, samlingar, böcker en förhöjning till 4,000 kronor. Redan i ett af
institutets styrelse år 1862 afgifvet förslag till stat hade framhållits be-
hofvet af ett anslag för nämnda ändamål af 3,000 kronor. Med växande
antal lärjungar och öfningar hade utgiftsposten vuxit till i medeltal under
de fem åren 1894—1898 5,100 kronor.
Åttonde hufvndtitoln.
189
Komine vid institutet att anordnas en undervisningskurs för apoteks- [32.]
elever, behöfde materialanslaget ytterligare ökas med 300 kronor.
I utgiftsposten ved, kol, gas, vatten och diverse, 2,200 kronor, hvaraf
enligt hyreskontraktet skulle bestridas underhåll af egendomen med 500
kronor och andel i gaturenhållning med 200 kronor, föresloge institutets
styrelse dels en utbrytning af sistnämnda poster, dels en förhöjning med
200 kronor. Utgifterna vore i runda tal följande:
ved......................,................................................kr. 100 ,! ;-‘v :
antracit .......... » 300
koks......................................'........ » 200
gas.............................V,..............................'.. » 600
vatten .........................J,,...................... » 100
elektricitet .............................................. » 100
städning............................ » 300
kr. 1,700.
För elevkursen behöfde hit hörande anslagsposter ytterligare höjas
sålunda:
en städerska ............;............................................. kr. 300
bränsle, gas, vatten .b-.n:........;............................ » 700
u : : kr. 1,000.
r 1
Hyran för läroverkets lokaler, som enligt handlingarna åtföljande
meddelande från egarne höjts till 5,000 kronor från ingången af år 1902,
då den i nu gällande hyreskontrakt bestämda tid ginge till ända — en
förhöjning, som under nuvarande förhållanden ingalunda torde få anses
oberättigad — hvarjemte förut gällande bestämmelser om skyldighet för in¬
stitutet att årligen bidraga med 200 kronor till renhållning af gård och
gata och med 500 kronor till fastighetens underhåll skulle qvarstå oför-
ändrade, skulle, derest förslaget om anordnandet af undervisningskursen
för apotekselever vunne bifall, ytterligare komma att ökas med 1,800 kro¬
nor till 6,800 kronor, på grund af att utvidgade undervisningslokaler då
blefve af behofvet påkallade. Af samma skäl komme posterna för egen¬
domens underhåll och renhållning att höjas med 100 kronor eller med
tillägg af 200 kronor för diverse utgifter till 1,000 kronor.
Till utgifternas bestridande ansågo institutets styrelse och medicinal¬
styrelsen böra användas dels afgifter af de studerande för undervisningen,
dels ock statsanslag. Hvad dessa afgifter beträffade, vore de icke möjliga
att exakt beräkna, men syntes dock, lågt upptagna, kunna uppskattas till
för år:
190
Åttonde lnifvudtiteln.
terminsafgifter för farmaeie studiosi a.............. kr. 2,400
afgifter af apotekselever.......................................... » 1,600
Summa kr. 4,000
Enligt denna beräkning skulle för institutets behof erfordras ett årligt
statsanslag af 38,500 kronor eller alltså en förhöjning i det för institutet
nu anvisade af 18,450 kronor, om hvars beviljande medicinalstyrelsen
hemstält att proposition måtte aflåtas till Riksdagen.
Till inredning af nödiga undervisningslokaler åt apotekselever skulle
dessutom behöfvas för en gång ett anslag af 5,000 kronor, hvarmed skulle
bestridas utgifter för skåp, arbetsbord samt gas-, vatten- och afloppsled-
ningar m. m. Äfven härom har medicinalstyrelsen anhållit, att nådig
framställning måtte göras hos Riksdagen.
Sedan den tid, då nu gällande stat för farmaceutiska institutet fast-
stäldes, hafva i följd af utvecklingen på såväl naturvetenskapernas och
läkarekonstens som andra områden ökade anspråk stälts ej mindre på ut-
öfvarne af apotekareyrket än äfven på de lärare, som hafva att bibringa dem,
hvilka söka utbilda sig för detta yrke, nödiga fackinsigter och färdighet.
De härför i åtskilliga främmande länder inrättade läroanstalterna utgöras af
högskoleinstitutioner, och äfven i vårt land torde, sedan numera enligt
nådiga kungörelsen den 22 mars 1895 betyg om att hafva undergått god¬
känd mogenhetspröfning fordras för att kunna antagas till apotekselev,
den anstalt, åt hvilken den farmaceutiska undervisningen anförtrotts, böra
erhålla en sådan organisation, att den kan verka såsom eu högre lärdoms¬
anstalt. För fullständigt vinnande af ett sådant ändamål skulle visser¬
ligen behöfva vid farmaceutiska institutet anställas ett större antal lärare
än nu föreslagits; men äfven om man ej genast kan hinna så långt, synes
likväl antagandet i hufvudsak af medicinalstyrelsens nu föreliggande för¬
slag till nya stadgar och ny stat för institutet vara ett betydelsefullt steg
i den rätta rigtningen, till hvars tagande man för närvarande bör kunna
inskränka sig. Hvad angår förslaget till nya stadgar, torde detta få af
mig för Kongl. Maj:t anmälas vid ett annat tillfälle. Vidkommande medi¬
cinalstyrelsens förslag till stat, synes detta vara i hufvudsak lämpadt efter
de nuvarande förhållandenas kraf, och har jag dervid endast ett par mindre
anmärkningar att göra. Det torde ej vara lämpligt, att någon ändring
vidtages i nu gällande stats bestämmelser om aflöningsförmåner för insti¬
tutets vaktmästare, utan synas dessa fortfarande böra utgöras af dels lön
650 kronor, som likväl, om vaktmästaren åtnjuter fri bostad, minskas med
Åttonde hufvudtiteln.
191
150 kronor, dels ock tjenstgöringspenningar 300 kronor. Att, såsom i
medicinalstyrelsens förslag skett, uti olika anslagsposter, nämligen dels
under rubriken »aflöning till betjening» dels under rubriken »bränsle, gas,
vatten m. in.», uppföra det belopp å 600 kronor, som ansetts böra utgöra
ersättning för städning, synes mig ej heller lämpligt, utan torde ifråga¬
varande belopp böra i sin helhet sammanföras med det till ersättning för
skötsel af ångpanna samt värme- och ventilation sapparat afsedda belopp,
250 kronor, under en särskild anslagspost, som då skulle sluta å 850 kronor.
I öfverensstämmelse härmed anser jag, att den nya staten för farma-
ceutiska institutet bör få följande lydelse:
‘f . »>.y. :; Imv? I * i t • •
|
Lön.
Kronor.
|
|
Tenstgörings-
peuningar.
Kronor.
|
Summa
Kronor.
|
1 professor i kemi och kemisk
farmaci ................................
|
4,500
|
|
1,500
|
|
6,000
|
|
1 professor i botanik och
farmakognosi........................
|
4,500
|
|
1,500
|
_
|
6,000
|
|
1 lärare i teknisk farmaci
och författningskunskap ..
|
1,500
|
_
|
500
|
_
|
2,000
|
_
|
1 lärare i fysik........................
|
1,500
|
—
|
500
|
—
|
2,000
|
—
|
1 extra lärare i bakteriologi,
ft.rfvnrlr*
|
|
|
|
|
600
|
|
1 föreståndare, arfvode.........
|
• • *-,-
|
—
|
—
|
|
500
|
—
|
sekreterare och kamrerare ...
|
---
|
—
|
—
|
—
|
1,000
|
—
|
assistenter ................................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
8,400
|
—
|
1 vaktmästare ..........................
|
650
|
—
|
O
o
CO
|
—
|
950
|
—,
|
städning af lokalerna jemte
skötsel af ångpanna samt
värme- och ventilations-
|
|
|
|
|
t, • ’ *• i
850
|
|
materialier, instrument, böc¬
ker och samlingar..............
|
|
__
|
___
|
|
4,300
|
_
|
bränsle, gas, vatten in. in. ...
hyra för lokaler ....................
|
__
|
z
|
.____
|
_
|
2,100
6,800
|
—
|
egendomens underhåll, ren¬
hållning och diverse.......
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1,000
|
|
Summa
|
—
|
—
|
—
|
—
|
42,500
|
|
Anmärkningar.
Om vaktmästaren i
sådan egenskap åt¬
njuter fri bostad, miu-
skas, så länge den
förmån qvarstår,lönen
med 150 kronor.
192
Åttonde hufviidtiteln.
Till bestridande af dessa utgifter beräknas
afgifter af studerande ................. kr. 4,000: —
statsanslag ......................... ..................... » 38,500: — kr. 42,500: —
I afseende å tillämpningen af denna stat anser jag böra, i hufvud¬
saklig enlighet med hvad nu är föreskrifvet, bestämmas, att det belopp,
hvarmed de studerandes afgifter kunna komma att öfverskjuta 4,000 kro¬
nor för år, må efter Kongl. Maj:ts pröfning användas såväl till förbättring
af materielen vid institutet som ock till bestridande af förökad undervis¬
ning derstädes, i fall sådant finnes behöfligt.
Till frågan om anslag för en gång till inredning af nödiga undervis¬
ningslokaler åt apotekselever anhåller jag att få återkomma vid redogörel¬
sen för behofven af extra anslag under denna hufvudtitel.
Jag hemställer nu, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, med
godkännande af nyss omförinälda stat och den här förut angifna bestäm¬
melse i afseende å dess tillämpning, höja anslaget till farmaceutiska insti¬
tutet, nu 20,050 kronor, med 18,450 kronor, eller till 38,500 kronor.
Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen.
[33.] Direktionen för allmänna barnbördsliuset i Stockholm har i underdånig
Allmänna skrifvelse den 8 september 1900 framhållit behofvet af tillökning i denna
b“["b3“[dä' inrättnings af statsmedel utgående årsanslag eller, om sådan tillökning ej
skulle kunna erhållas, nödvändigheten af en nedsättning i det antal sängar,
som enligt gällande bestämmelser skall vara att för barnaföderskor tillgå
vid allmänna barnbördsliuset.
I sådant afseende anför direktionen följande: Uti den beräkning, som
låg till grund för den, efter framställning af direktionen och på Kongl.
Maj:ts förslag, af 1899 års riksdag beviljade förhöjning af 0,000 kronor i
allmänna barnbördshusets statsanslag, var barnaföderskornas antal upp¬
taget till i medeltal 1,188 per år, och kostnaden för hvarje barnaföderska
beräknad till 26 kronor 42 öre. Under åren 1898, 1899 och större delen
af år 1900 hade emellertid den årliga freqvensen af barnaföderskor ökats
till i medeltal 1,240 eller med 52, hvadan underhållskostnaden, beräknad
efter samma medelpris 26 kronor 42 öre, ökats med i rundt tal 1,370
kronor. Vidare hade utgiftstiteln värme- och lyshållning på grund af steg¬
rade vedpriser ökats med i medeltal 930 kronor, och slutligen hade tvätt¬
kostnaden från och med 1900 års början till följd af ökade arbets-,
bränsle- och materialkostnader höjts med 3,75 öre per kilogram, hvaraf
Åttonde hufvudtiteln.
193
förorsakades en stegring af dessa kostnader med 1,500 kronor. Samman¬
lagda ökningen i underhållskostnaden utgjorde sålunda omkring 3,800
kronor. Äfven andra utgiftstitlar, såsom aflöning, mathållning, inventarier,
reparationer och diverse utgifter, hade under de sistföräutna tvenne åren
ökats med ej så obetydliga belopp, men denna ökning torde dock i det
närmaste uppvägas af den ökning i allmänna barnbördshusets inkomster,
som den numera höjda penningeräntan beräknades skola medföra. Der¬
emot såge direktionen ingen möjlighet att af allmänna barnbördshusets
nuvarande tillgångar täcka den först nämnda ökningen i underhållskost¬
naden af i rundt tal 4,000 kronor. Sättet, hvarpå jemvigt emellan barn¬
bördshusets inkomster och utgifter under sådana förhållanden kunde åväga¬
bringas, vore följaktligen antingen att allmänna barnbördshuset erhölle ett
ökadt statsanslag eller ock att dess utgifter minskades, hvilket sistnämnda,
så vidt direktionen kunde finna, endast vore möjligt genom att minska
barnbördshusets disponibla sängantal, som enligt Kongl. Maj:ts förnyade
nådiga reglemente för styrelsen och förvaltningen af allmänna barnbörds¬
huset den 28 januari 1898 blifvit bestämdt till 30. Visserligen kunde det
ifrågasättas, huruvida det med hänsyn till barnbördshusets uppgift att vara
undervisningsanstalt vore lämpligt att minska sängantalet, — en åtgärd
som med nödvändighet måste medföra ett minskadt antal förlossningar,
hvilket åter vore liktydigt med ett förminskadt undervisningsmaterial. Men
direktionen, som i främsta rummet hade att taga hänsyn till barnbörds¬
husets ekonomiska förvaltning, ansåge sig under förhandenvarande för¬
hållanden böra föredraga denna åtgärd framför en framställning om ytter¬
ligare förhöjning i statsanslaget. Om minskningen i det disponibla sängantalet
skulle leda till åsyftadt resultat eller ungefär 4,000 kronors minskning i
utgifterna, måste sängantalet minskas så mycket, att derigenom uppkomme
en minskning i antalet barnaföderskor å barnbördshuset per år från 1,240
till .1,090 eller med 150, för hvilka underhållskostnaden, beräknad efter 26
kronor 42 öre för hvarje barnaföderska, utgjorde 3,963 kronor. Då för
1,240 barnaföderskor erfordrades 30 sängar, skulle för 1,090 behöfvas om¬
kring 26,3 sängar. Sängantalets minskning skulle med denna beräkning
blifva 3,7 eller 4 stycken. Men då vissa utgiftstitlar, såsom fastighetens
underhåll, värme- och lyshållning in. fl., icke alls berördes af en sådan
minskning i sängantalet, ansåge direktionen, att den ifrågasatta minskningen
icke kunde sättas lägre än till 5 sängar. Direktionen hemstälde förden¬
skull, att Kongl. Maj:t täcktes medgifva, det antalet sängar, som för barna¬
föderskor alltid skulle vara att tillgå vid allmänna barnbördshuset, finge
från och med år 1901 tills vidare minskas från 30 till 25.
Efter nådiga remisser hafva yttranden öfver direktionens ifrågavarande
Bill. till Rilcsd. Prat. 1901. I Samt. 1 Afd. 25
[33.]
194
Åttonde hufvudtiteln.
[33.] framställning afgifvits dels af kanslern för rikets universitet, efter hörande
af lärarekollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, dels oek af
medicinalstyrelsen.
Bemälda lärarekollegiuin yttrar, att lärarekollegiet i skrifvelse den 28
juni 1898 med anledning af direktionens för allmänna barnbördshuset i
underdånig skrifvelse den 23 maj samma år till Kong! Maj:t. gjorda hem¬
ställan i förevarande ämne af anförda grunder på det bestämdaste afstyrkt,
hvarje minskning af barnbördshusets sängantal. De skäl, på hvilka lärare¬
kollegiet stödde detta sitt afstyrkande, ansåge lärarekollegiet fortfarande
vara fullt gällande och vidhölle derför på det bestämdaste sin i berörda
skrifvelse uttalade mening, att hvarje minskning af sängantalet på allmänna
barnbördshuset vore till betänklig och oersättlig skada för undervisningen
i obstetrik, för hvilken det nu befintliga materialet redan måste anses vara
otillräckligt. På grund deraf afstyrkte lärarekollegiet på det kraftigaste
direktionens för allmänna barnbördshuset nu ifrågavarande hemställan.
Hvad lärarekollegiet sålunda andragit åberopas af kanslern för rikets
universitet såsom eget underdånigt utlåtande.
Medicinalstyrelsen, som erinrar att medicinalstyrelsen, då frågan om
minskning af antalet sängar på allmänna barnbördshuset förra gången
förelåg, uti infordradt utlåtande af den SO september 1898, med instäm¬
mande i lärarekollegiets vid karolinska mediko-kirurgiska institutet då af-
gifna yttrande, på det allvarligaste afstyrkte någon minskning i patient-
antalet vid allmänna barnbördshuset ej blott af humanitära hänsyn utan
äfven med fästadt afseende på undervisningen af blifvande läkare, för
hvilka just den kliniska kursen vid barnbördshuset vore af den största
vigt, förklarar sig äfven nu af samma skäl, med hänsyn såväl till det störa
behofvet af vård för barnaföderskor som till undervisningens oafvisliga
kraf, på det allvarligaste afstyrka den ifrågasatta inskränkningen och i
stället på det varmaste förorda, att nödiga medel måtte anvisas, på det
att allmänna barnbördshuset fortfarande måtte kunna i samma omfattning
som hittills fullgöra sina vigtiga uppgifter.
Såsom framgår af den redogörelse, som lemnades i mitt anförande
till statsrådprotokollet, då fråga förevar om proposition till 1899 års riksdag
rörande regleringen af riksstatens åttonde hufvudtitel, hade direktionen
för allmänna barnbördshuset i skrifvelse den 23 maj 1898 hemstält, det
Kongl. Maj:t täcktes antingen förordna, att antalet qvinnor, som finge å
allmänna barnbördshuset intagas, skulle från den tid Kongl. Maj:t kunde
finna lämpligt att bestämma minskas till 70 i månaden, eller, för att möj¬
liggöra allmänna barnbördshusets verksamhet i samma omfattning som
Åttonde hufvndtiteln.
195
hittills, bevilja allmänna barnbördshuset af disponibla medel ett extra [33.]
anslag af 6,000 kronor för hvartdera af åren 1898 och 1899.
Direktionens förslag om inskränkning i patientantalet hade i utlåtanden,
som afgifvits af kanslersembetet och lärarekollegiet vid karolinska mediko-
kirurgiska institutet samt af medicinalstyrelsen, blifvit på anförda skäl
enhälligt afstyrka och då jag den 18 november 1898 i underdånighet
föredrog detta ärende, fann Kongl. Maj:t, i enlighet med min hemställan,
ej skäl förordna om minskning af det antal barnaföderskor, som finge in¬
tagas å allmänna barnbördshuset.
Vid 1899 års riksdag föreslog Kongl. Maj:t, att allmänna barnbörds-
husets ordinarie anslag måtte höjas med 6,000 kronor eller till 29,760
kronor, och Riksdagen, som icke fann något att erinra mot hvad af Kongl.
Maj:t i detta afseende föreslagits, höjde allmänna barnbördshusets ordinarie
anslag till sistnämnda summa, hvarjemte Riksdagen, med anledning af ett
utaf Kongl. Maj:t tillika framstäldt förslag, på extra stat för år 1900 an¬
visade ett anslag af 6,000 kronor såsom bidrag till uppehållande af all¬
männa barnbördshuset verksamhet. Sistnämnda anslag afsåg ett behöfligt
tillskott för år 1899. Vidare beviljade Riksdagen år 1900 ett belopp af
6,000 kronor till ersättning af ett förskott, som statskontoret enligt före¬
skrift i nådigt bref den 18 november 1898 utan ordnat* till bestridande af
utgifter under samma år för allmänna barnbördshuset.
Då med afseende å hvad de öfver direktionens framställning hörda
myndigheterna yttrat om betänkligheten af den ifrågasatta inskränkningen
i antalet sängar för patienter vid allmänna barnbördshuset en sådan åt¬
gärd lika litet nu, som då ett förslag i samma syfte år 1898 var af direk¬
tionen väckt, kan af mig tillstyrkas, och någon annan utväg att åstad¬
komma jemvigt mellan allmänna barnbördshusets inkomster och utgifter
under nuvarande förhållanden ej torde återstå, än att erforderligt anslag
lemnas af staten, som det af ålder ansetts tillhöra att sörja för den medi¬
cinska undervisningen, i hvars intresse det ligger att det nu stadgade säng¬
antalet vid allmänna barnbördshuset fortfarande finnes disponibelt, finner
jag det vara af vigt, att nu föreliggande behof af ökadt anslag varder
genom statens mellankomst afhjelpt. I afseende å behofvet af statsanslag
åberopar jag den utredning, som nu och vid 1899 års riksdag härom
lemnats. Det för år 1901 erforderliga bidraget, hvilket synes böra hos
Riksdagen begäras på extra stat för år 1902, kan, om det beviljas, genom
beslut af Kongl. Magt bestämmas att förskottsvis af tillgängliga medel,
utgå redan under innevarande år. Förbehållande mig att återkomma till
denna fråga vid redogörelse för åttonde hufvudtitelns extra anslagsbehof,
tillstyrker jag nu i underdånighet, det Kongl. Maj:t behagade föreslå Riks-
196
Åttonde hufvudtiteln.
dagen att höja allmänna barnbördshusets ordinarie anslag, nu utgörande
31,385 kronor, med 4,000 kronor eller till 35,385- kronor.
Vid bifall härtill skulle anslaget till barnmorskeundervisningen och
barnbördshusen, nu 42,858 kronor, komma att ökas till 46,858 kronor.
Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.
[34]. I underdånig skrifvelse den 26 september 1900 har vitterhets-, historie-
Arfvoden för och antiqvitetsakademien hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen
lingar?8tatens^®SäTa uppförande på ordinarie stat af följande sedan lång tid tillbaka
historiska mu-årligen utgående extra anslag för ändamål, tillhörande akademiens verk-
seum m. m. samhet, nämligen:
a) till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet och
vården af de under akademiens inseende stälda samlingar samt till aflöning
åt vaktbetjening 4,000 kronor;
b) till undersökning och beskrifning af fäderneslandets fornlämningar
m. m. 3,200 kronor; samt
c) till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och andra märkvär¬
diga föremål i statens historiska museum in. m. 2,000 kronor.
Akademien har till stöd härför anfört, att erfarenheten under ganska
lång tid gifvit vid handen, att dessa anslag mer än väl behöfdes till full¬
följande af det akademien nådigst lemnade uppdraget att hafva inseende
öfver statens arkeologiska, historiska och numismatiska samlingar äfvensom
öfver landets fornlemningar samt att ingen anledning funnes att antaga,
det behofvet af dessa anslag för framtiden skulle bortfalla eller i någon
mån förminskas. Vidare har akademien erinrat, hurusom vid 1886 års
riksdag framställning af Kongl. Maj:t gjordes om samma anslags upp¬
förande på ordinarie stat, men att Riksdagen, som ansåg anslagens upp¬
flyttande på ordinarie stat kunna åtminstone tills vidare anstå, beviljade
dem endast på extra stat.
Ur den af vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien lemnade mo¬
tivering, som åberopades till stöd för Kongl. Maj:ts berörda framställning,
må här meddelas följande.
Af det först omförmälda anslaget användes fortfarande 2,200 kronor
till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden. Den ständiga utvecklingen
af de under akademiens inseende stälda statssamlingarna samt af arbetet
för vinnande af kännedom om och skydd för de fasta fornlemningarna
gjorde det omöjligt att minska antalet af arbetskrafter, hvilka snarare
Åttonde hufvudtiteln.
197
behöfde ökas. Hvad anginge återstoden af detta anslag, så användes den [34.]
till aflönande af den vaktbetjening, hvilken erfordrades vid samlingarnas
afgiftsfria förevisande för allmänheten två dagar i veckan och vid ren¬
göringar; ty utan detta bidrag kunde samlingarna icke någon enda dag
hållas för allmänheten afgiftsfritt tillgängliga. Att anslaget i denna del
icke vore för stort, framginge deraf att under de senaste åren brist derå
uppkommit. Men genom att hålla samlingarna mot betalning öppna en
dag i veckan under sommarmånaderna hade akademien för detta anslag
förvärfvat någon extra inkomst, hvilken så småningom kunde komma att
betacka bristen.
Det andra anslaget, 3,200 kronor, hade tillkommit i anledning af
1857 års riksdags begäran, att åtgärder måtte vidtagas för att landets
fornlemningar skulle blifva fortare kända och bättre bevarade. Enligt
Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift af den 17 maj 1876 skulle af detta anslag
en summa af 1,200 kronor användas till bestridande af kostnaderna för
de två ordinarie amanuensernas tjensteresor. Som företagande af årliga
tjensteresor vore dessa amanuenser genom gällande instruktion ålagdt,
måste tnedel till bestridande af kostnaderna för deras verkställande anses
höra till de ordinarie behofven. De återstående 2,000 kronorna användes
för anställande af frivilliga medarbetare, hvilka bland annat beskrefve
samt stundom, när de funnes dertill duglige, undersökte fornlemningarna
i vissa delar af landet. Äfven, när efter eu följd af år fornlemningarna
inom rikets samtliga landskap blifvit förtecknade, erfordrades i den anti-
qvariska forskningens intresse medel till hvarjehanda resor och undersök¬
ningar, hvilka borde af staten bekostas.
Hvad beträffade det tredje anslaget, 2,000 kronor, vore det af synner¬
lig vigt att statens samlingar gjordes allmänt tillgängliga äfven för dem,
som icke vore i tillfälle att i dessa personligen göra besök. Sådant kunde
dock ej ske annat än genom utgifvande af beskrifningar och afbildningar.
Då i öfrigt afbildningar vore lika nödvändiga för den arkeologiska och
numismatiska literaturen som för den naturvetenskapliga och således aldrig
kunde undvaras, läge häruti ett giltigt skäl för detta anslags uppförande
på ordinarie stat. Som det i allt fall icke vore för behofvet tillräckligt,
hade akademien, angelägen om vidgande äfven i detta afseende af en in¬
ledd verksamhet, af egna tillgångar till utförande af vissa grupper af
illusHationer anslagit medel, såsom för år 1884 ett belopp af 2,300 kronor
och under år 1885 2,500 kronor.
Hvad akademien sålunda anfört eger, efter hvad jag inhemta!, fort¬
farande tillämplighet. Enligt en af riksantiqvarien meddelad tablå har
198
Åttonde hufvudtiteln.
under åren 1887—1899, då de tre otnförmälda extra anslagen utgått med
sammanlagdt 119,600 kronor, akademien för ändamål, dertill nämnda an¬
slag afsetts, af egna medel utbetalat ett belopp af 90,287 kronor 99 öre.
Om dertill lägges den Hjertbergske amanuensens aflöning under åren
1892—1899, eller 30,583 kronor 33 öre, stiger akademiens bidrag af
egna medel till 120,871 kronor 32 öre. Enligt riksantiqvariens uppgift
finnes ingen anledning att antaga, att behofvet af medel för ifrågavarande
ändamål kan komma att minskas, och akademien kan ej af egna medel
använda för dessa ändamål större belopp, hvadan de tre statsanslagen icke
kunna undvaras, derest ej en vacker, för fosterlandet gagnande samt i
in- och utlandet aktad verksamhet skall afbrytas eller förkrympas. ,
På grund häraf hemställer jag i underdånighet, det Kong! Magt be¬
hagade föreslå Riksdagen, att följande, hittills på extra stat uppförda an¬
slag beviljas på vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademiens ordinarie
stat, nämligen:
till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet och vården
af de under akademiens inseende stälda samlingar samt till aflöning
åt vaktbetjening.................................................................. kronor 4,000: —
till undersökning och beskrifning af fäderneslandets forn-
lemningar m. m..............................:.................................. » 3,200: —
till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och andra
märkvärdiga föremål i statens historiska museum
in. m.........................................................■............................. » 2,000: —
Vid bifall härtill skulle anslaget till vitterhets-, historie- och antiqvitets¬
akademien, nu 29,450 kronor (deraf 450 kronor reservationsanslag), komma
att höjas till 38,650 kronor (deraf 450 kronor reservationsanslag).
Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.
[35.] I underdånig skrifvelse den 25 september 1900 anhöll styrelsen öfver
Höjning af för skolan för blinda i Vexla, att Kong!. Maj:t täcktes af år 1901 samman-
föråkoUn Kr trädande riksdag äska en förhöjning med 2,800 kronor af det i skolans
blinda i vexia.sfat upptagna statsanslaget, 9,500 kronor, att utgå från och med år 1902.
Som skäl för den äskade förhöjningen anförde styrelsen hufvudsak¬
ligen följande.
Skolans inflyttande i dess nya byggnad, hvilket afsetts att ega rum
under loppet af år 1901, komme att medföra åtskilliga förökade kost¬
nader. Det i skolans stat med 500 kronor upptagna anslag till fastig-
Åttonde hufvndtiteln.
199
hetens underhall blefve hädanefter otillräckligt, då skolan finge vidkännas [35.]
kostnader för underhåll icke endast af sjelfva skolbyggnaden utan ock af
tillhörande uthus, stängsel, gårdsplan, anläggningar och gatuandelar, hvil-
kas renhållning äfven komme att åligga skolan, och då skolan derjemte
måste för de upplåtna byggnadstomterna till Vexiö stad erlägga den årliga
afgäld, som staden sjelf hade att betala för dessa tomter. Det vore derför
behöflig^ att anslaget höjdes med 500 kronor årligen eller till det belopp,
1,000 kronor, som komiterade för blindundervisningens ordnande i sitt
den 17 december 1880 afgifna betänkande beräknat till fastighetens under¬
håll under förutsättning att skolan vore inrymd uti egen lokal.
I skolans nuvarande stat vore till ved och lyshållning upptaget ett
belopp å 1,500 kronor. Detta blefve efter skolans inflyttning i den egna
byggnaden otillräckligt. Enligt beräkning af värmeledningsingeniören H.
Theorell komme den nya lokalens uppvärmning och ventilefing samt
vattenuppvärmning för tvätt och bad att kräfva en årlig bränsleåtgång af
1,400 hektoliter koks, hvarförutom till 4 kokspisar, 3 kakelugnar och 1
bakugn omkring 100 kubikmeter ved blefve behöfliga. Kostnaderna för
anskaffande af omförmälda mängd bränsle uppginge, enligt nu gällande
pris, för koksen med transportkostnader till 2,300 kronor och för veden
till 350 kronor eller tillhopa till 2,650 kronor. De kostnader, som erfor¬
drades för skollokalernas upplysning medelst elektriskt ljus, kunde ej be¬
räknas till mindre belopp än 500 kr. Anslaget till ved och lyshållning
borde sålunda förhöjas med 1,650 kronor eller från 1,500 till 3,150 kronor.
Vidare komme för värmeledningens skötsel och tillsyn anställandet
af en maskinist eller eldare att blifva behöfligt, för såvidt den i skolans
tjenst varande vaktmästaren icke skulle kunna utbildas derför. I allt fall
kunde en med värmeledningens skötsel fullt förtrogen person, hvilken till¬
lika tjenstgjorde såsom vaktmästare och dräng vid skolan, ej erhållas för
mindre lön än 600 kronor för år; men dertill liksom numera också till
de öfriga tjenarnes aflöning, hvilken styrelsen under år 1900 i följd af de
allmänt stegrade tjenarelönerna nödgats i betydlig mån öka, vore det i
staten för sådant ändamål upptagna anslaget å 1,100 kronor otillräckligt.
Af stor vigt vore för skolan såsom uppfostringsanstalt för minderåriga
blinda att hafva en duglig och pålitlig tjenstepersonal; men för att skolan
skulle kunna i sin tjenst få behålla en sådan personal, vore en nödvändig
förutsättning, att tjenstepersonal ens aflöning vore afpassad att motsvara dess
trägna och ansvarsfulla arbete. Anslaget till tjenstepersonalens aflönande
och städja behöfde fördenskull ökas med 500 kronor eller till 1,600 kronor.
Anslaget till inventarier vore upptaget till 600 kronor; men då detta
belopp icke vore tillräckligt för gamla inventariers successiva ersättning
200
Åttonde hufvudtiteln.
med nya jemte dessas framtida underhåll och då vid inflyttningen i den
nya lokalen måste anskaffas inredning af gymnastiksalen, bänkar till det
större lärorummet, bord till matsalen in. m., erfordrades, att ifrågavarande
anslag höjdes med 150 kr. eller till 750 kronor.
I följd af de omförmälda förhöjningarna i skolans utgiftsstat skulle
denna komma att förete de förändringar, som följande jemförelse utvisar:
|
|
Nu gällande stat:
|
|
Föreslagen stat:
|
Aflöningsstaten......................
öfriga utgiftsposter:
|
kr.
|
5,300: —
|
kr.
|
5,300: —
|
fastighetens underhåll .........
aflöning och städja till tjenste-
|
*
|
500: —
|
»
|
1,000: —
|
personalen ........................
|
»
|
1,100: —
|
»
|
1,600: —
|
kosthåll för 40 barn och 6
|
|
|
|
|
tjenare efter 50 öre per dag
beklädnad af 40 barn efter
|
»
|
8,395: —
|
,'
|
8,395: —
|
50 kronor för hvarje ......
|
»
|
2,000: —
|
»
|
2,000: —
|
tvätt och renhållning ...........
|
»
|
500: —
|
»
|
500: —
|
ved och lyshållning..............
|
»
|
1,500: —
|
»
|
3,150: —
|
läkare och sjukvård.............
undervisnings- och arbets-
|
»
|
600: —
|
•»
|
600: —
|
materiel ............................
|
»
|
500: —
|
»
|
500: —
|
inventarier ...........................
|
»
|
600: —
|
»
|
750: —
|
diverse utgifter.......................
|
»
|
505: —
|
»
|
505: —
|
Summa kronor
|
21,500: —
|
|
24,300: —
|
I nuvarande stat beräknades inkomsterna till 21,500 kronor, näm¬
ligen årsafgifter för 40 barn 12,000 och statsanslag 9,500 kronor. Höjdes
utgiftsstaten till 24,300 kronor och inkomsterna för barnen, hvilka för
närvarande uppginge till endast 9,000 kronor, dock fortfarande beräknades
till 12,000 kronor, erfordrades af statsmedel ett bidrag å 12,300 kronor,
hvadan det hittills utgående statsanslaget, 9,500 kronor, borde höjas med
2,800 kronor.
Då de af styrelsen sålunda äskade förhöjningarna i den för ifråga¬
varande skola gällande stat synas vara af behofvet påkallade, hemställer
jag i underdånighet, att Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att höja
anslaget till förskolan för blinda i Vexiö med 2,800 kronor eller från
dess nuvarande belopp, 9,500 kronor, till 12,300 kronor.
Åttonde hufrudtiteln. 201
Styrelsen öfver förskolan för blinda i Vexiö har, med anledning af [36.]
en af skolans rektor gjord framställning, till Kong]. Maj:t inkommit med Löneförbatt-
underdånig hemställan, att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för att”[f f^Åoia"
bemälde rektor måtte komma i åtnjutande af två ålder stillägg, hvartdera å för blinda i
500 kronor, så att hans lön i högsta lönegraden komme att uppgå till exiH'
3,000 kronor för år.
I sin omförrnälda hos styrelsen gjorda framställning har rektor, jemte
erinran derom att han i 27 år innehaft befattning vid statens läroanstalter
för blinda, för öfrigt anfört hufvudsakligen följande.
Komiterade för blindundervisningens ordnande hade i sitt den 17 de¬
cember 1880 afgifna underdåniga betänkande föreslagit, att rektorn och
ämneslärarne vid institutet för blinda skulle komma i åtnjutande af ålders¬
tillägg med 500 kronor efter fem års och ytterligare 500 kronor efter tio års
val vitsordad tjenstgöring, samt att rektorn och lärarinnorna vid blindskolan
val skulle åtnjuta två ålderstillägg, men hvartdera å endast 300 kronor.
Innan ännu något förslag till ordinarie stat för blindskolan i Vexiö blifvit
framlagdt för Riksdagen, hade skolans styrelse i underdånig skrifvelse den 1
maj 1893 anhållit, bland annat, att ålderstilläggen åt skolans rektor måtte
höjas från föreslagna 300 till 500 kronor, så att rektorn i detta hänseende
blefve likstäld med lärarne vid institutet för blinda, i synnerhet som sko¬
lan i Vexiö med Kongl. Maj:ts nådiga medgifvande redan år 1889 erhållit
en större omfattning än hvad komiterade föreslagit. Den 22 september
1893 hade Kongl. Maj:t. behagat uppdraga åt utsedde komiterade att afgifva
förslag rörande ordnandet af undervisningen af sinnesslöa barn samt att
yttra sig äfven om vissa till blindundervisningen hörande frågor. I under¬
dånigt utlåtande den 19 december 1893 hade desse komiterade afgifvit
förslag till blindundervisningens fullständiga ordnande. Angående styrelsens
öfver blindskolan i Vexiö förslag- till stat för skolan hade komiterade der¬
vid yttrat, bland annat, att de förordade beviljandet af det större ålders-
tillägget åt den nuvarande föreståndaren, hvilken hade att åberopa en
tjenstetid af tjuguett år och synnerligen goda vitsord öfver sin tjenstgöring,
så mycket hellre som komiterade med afseende på den väsentliga skilna-
den mellan föreståndarens och lärarinnornas åligganden och ansvar äfven¬
som deras löner ansåge, att skolans föreståndare i hvarje fall borde be¬
rättigas att komma i åtnjutande af två ålderstillägg, hvartdera å 500
kronor, efter respektive fem och tio års tjenstgöring. På grund af hvad
komiterade sålunda anfört, hade dåvarande chefen för ecklesiastikdeparte¬
mentet i yttrande till statsrådsprotokollet den 13 januari 1894 hemstält,
att ålderstilläggen åt rektorn vid förskolan för blinda i Vexiö måtte från
och med år 1895 utgå med 1,000 kronor. Denna hemställan hade Kongl.
Bill. till Rilcsd. Vvot. 1901. 1 Sami. 1 AJ'd. 26
202
Åttonde hufvudtiteln.
[36.] Maj:t bifallit, och nådig proposition i ärendet hade i öfverensstämmelse
dermed framlagts för Riksdagen. Vid behandling af frågan hade emeller¬
tid statsutskottet föreslagit, att, då framställning rörande blindundervisnin¬
gens ordnande i hela riket vore att till Riksdagen förvänta, någon stat
för nämnda skola då icke borde af Riksdagen fastställas, utan att de båda
ålderstilläggen åt rektorn såsom dittills borde utgå med tillsammans 600
kronor. Riksdagen hade bifallit statsutskottets förslag; och med anledning
deraf hade i den nådiga proposition angående blindundervisningens ord¬
nande, som afläts till 1896 års riksdag, föreslagits, att hvartdera af de
omförmälda ålderstilläggens belopp skulle bestämmas till 300 kronor.
Lönerna till lärarepersonalen vid förskolan för blinda i Vexiö utginge så¬
lunda med 2,000 kronor för rektor och 1,000 kronor för lärarinna, hvar¬
jemte såväl rektor som lärarinna egde rätt till två ålderstillägg, hvart¬
dera å 300 kronor efter respektive fem och tio års tjenstgöring. Rektor,
lärare och lärarinna vid institutet för blinda vore deremot berättigade till
ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor. Lärarinnornas vid förskolan för
blinda i Vexiö lön utgjorde visserligen icke riklig, men dock skälig ersätt¬
ning för deras arbete. Beträffande åter lönen för rektor, hvilkens verk¬
samhet vore vida mera ansvarsfull och ansträngande, trägen och omfattande
än de vid blindanstalterna anstälde lärares och lärarinnors och hvilken som
familjefader hade att försörja icke blott sig sjelf utan ock sin familj, be¬
kosta sina barns uppfostran m. m., måste lönen i anseende till de hvarje år
stegrade prisen å lefnadskostnadei’, växande skatter till kommunen, ökade
tjenarelöner och skolafgifter m. m. anses för ringa. De ökade lefnads-
kostnaderna hade föranledt landstingen att i väsentlig mån förbättra löne-
vilkoren för lärarepersonalen vid döfstumskolorna. Så vore nu löne¬
graderna för föreståndarne vid döfstumskolorna i Vexiö, Lund, Venersborg,
Gefle och Hernösand 3,000, efter fem år 3,500 och efter tio år 4,000
kronor. Dessutom åtnjöte dessa föreståndare andra förmåner, såsom lyse,
trädgårdsland m. m., hvilka ej tillkomme förskolans rektor. Ehuru samma
kompetens fordrades för rektor vid nu ifrågavarande skola som för före¬
ståndare vid döfstumskola och ehuru bådas verksamhet torde vara tem-
ligen likartad, vore den senares lön vida högre än den förres. Döfstum-
skolan vore visserligen en större anstalt än förskolan för blinda, men sär¬
skilda omständigheter gjorde, att föreståndare vid döfstumskola ej hade
en mera ansträngande verksamhet än rektorn vid förskolan. Denne
senare hade att undervisa 18 till 20 timmar i veckan, under det förestån¬
daren vid döfstumskola vanligen icke undervisade mer än 9 till 10 timmar.
Föreståndare vid döfstumskola vore ledig under sommarferierna; rektor
vid förskolan hade deremot icke denna förmån, då under vinterferierna
Åttonde hufvudtiteln.
203
alla skolans elever och under sommarferierna många af dem begagnade [36.]
sig af den dem medgifna rättighet att stanna qvar i skolan. Föreståndare
vid döfstumskola hade biträde af husmoder, af särskild sekreterare och
räkenskapsförare samt kunde få biträde af manlig lärare vid förefallande
behof. Vid förskolan för blinda funnes ingen husmoder, ingen särskild
sekreterare och räkenskapsförare och ingen manlig lärare, som kunde bi¬
träda rektor, utan denne vore sjelf sekreterare och räkenskapsförare, för
Indika sysslor han dock uppbure ett mindre arfvode. Under skolans 16
verksamhetsår hade rektorns arbete varit mycket omfattande, särskildt
med hänsyn dertill att skolan under denna tid skulle organiseras och ny
byggnad för den uppföras. Äfven folkskolelärarne, särskildt de i städerna,
hade under de senare åren fått sina löner betydligt förbättrade. I de flesta
städer i södra och mellersta Sverige uppginge nu folkskolelärarnes löner
till 2,000 kronor. Exempelvis vid folkskolan i Vexiö uppginge lärarnes
löner till 2,000 kronor, hvarförutom de hade särskildt arfvode för under¬
visningen i slöjd och i fortsättningsskola. Förste läraren hade derjemte fri
bostad samt vedbrand.
Styrelsen öfver förskolan har, till stöd för sin omförmälda hemställan,
åberopat hvad rektorn sålunda anfört och särskildt fäst uppmärksamheten
på icke blott nuvarande rektors långvariga, nitiska och berömliga tjenst¬
göring, utan äfven tjenstens ansvarsfulla och kräfvande beskaffenhet samt
de under den senaste tiden väsentligt stegrade lefnadskostnaderna.
Statskontoret, hvars utlåtande blifvit infordradt, yttrar i underdånig
skrifvelse den 24 oktober 1900, bland annat, följande.
Enligt den af Kongl. Maj:t den 29 maj 1896 faststälda staten för ifråga¬
varande skola åtnjöte rektor för skolan i lön 2,000 kronor jemte två
ålderstillägg å 300 kronor efter fem och tio års välo vitsordad tjenstgöring
samt rätt till fri bostad och värme vid läroanstalten. Alderstilläggen utginge
af det å riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag till ålders¬
tillägg. I nådig proposition till 1894 års riksdag hade Kongl. Maj:t, sam¬
tidigt med framställande af förslag till det för skolan utgående anslagets upp¬
förande å ordinarie stat, äskat att ålderstilläggen till föreståndaren — hvilka,
allt sedan anslaget första gången beviljades af 1883 års riksdag, utgått
med 300 kronor —- skulle höjas till 500 kronor. Riksdagen, som emel¬
lertid för det dåvarande icke funnit lämpligt medgifva någon förändring af
anslagets natur, hade ej heller ansett någon ökning af föreståndarens ålders¬
tillägg erforderlig, dervid Riksdagen såsom skäl för denna mening dock
endast åberopat det förutvarande förhållandet samt det af den s. k. blind-
koinitén år 1880 afgifna förslag. Att dock detta förslag, såsom afseende
en på den tiden opröfvad institution, icke borde tilläggas betydelse fram-
204
Åttonde hnfvudtiteln.
[36.] för det uttalande, som, efter skolans tioåriga verksamhet och med sålunda
vunnen kännedom om det arbete, hvilket oundgängligen kräfdes af dess
föreståndare, afgifvits af de utaf Kongl. Maj:t den 22 september 1893
tillsatte komiterade, hvilket uttalande legat till grund för Kongl. Maj:ts
till 1894 års riksdag gjorda nådiga proposition i ämnet, torde vara ostri¬
digt. An mindre torde vid nuvarande tidpunkt ett fasthållande vid hvad
1880 års komiterade i detta hänseende föreslagit kunna, med hänsyn till
de i handlingarna rörande detta ärende omförmälda förhållanden, anses
med billighet och rättvisa öfverensstämmande.
På grund häraf hemställer statskontoret, att Kongl. Maj:t täcktes i
nådig proposition föreslå Riksdagen, att rektorn vid förskolan för blinda
i Yexiö måtte berättigas att komma i åtnjutande af två ålderstillägg,
hvardera å 500 kronor, efter fem och tio års väl vitsordad tjenstgöring,
äfvensom att två ålderstillägg måtte få utgå för den nuvarande rektorn
från och med år 1901 med 1,000 kronor.
Enligt den af Kongl. Maj:t den 31 maj 1888 i nåder faststälda stat
för institutet för blinda uppbär vid institutet anstäld ämneslärare i årlig
lön 1,500 kronor jemte ålderstillägg med 500 kronor efter fem och
ytterligare 500 kronor efter tio års väl vitsordad tjenstgöring. Rektor vid
förskolan för blinda i Vexiö har deremot, enligt den 29 maj 1896 i nåder
faststäld stat, en årlig lön af 2,000 kronor jemte ålderstillägg med 300
kronor efter fem och ytterligare 300 kronor efter tio års väl vitsordad
tjenstgöring. Till rektorsbefattningen vid förskolan fordras icke endast
samma behörighet som till ämnesläraretjenst vid institutet, utan äfven lämp¬
lighet för föreståndarekallet. Rektor har nämligen icke endast att meddela
undervisning — under ej mindre än 18 till 20 timmar i veckan — utan
han skall ock hafva inseende öfver de vid läroanstalten anstälde lärare
och öfrig personal, vaka öfver att sedlighet och god ordning iakttages,
ordna och leda arbetet, biträda styrelsen vid handhafvande af läroanstaltens
ekonomi samt hafva närmaste tillsyn öfver dess byggnader och trädgårds¬
anläggningar m. m. Af hvad nu blifvit sagdt angående rektorns ålig¬
ganden torde framgå, att hans befattning är vida mer omfattande, an¬
strängande och ansvarsfull än en ämneslärares vid institutet, hvilken huf¬
vudsakligen har till åliggande att meddela undervisning 24 till 28 timmar
i veckan samt att biträda vid tillsynen öfver lärjungarnes uppförande.
Vid sådant förhållande synes mig ifrågavarande framställning särdeles be-
hjertansvärd, och det förekommer mig vara billigt, att rektorn erhåller
rätt till ålderstillägg å minst samma belopp som ämnesläraren vid insti¬
tutet, så att rektorns lön i högsta lönegraden uppgår till 3,000 kronor
Åttonde hufvudtiteln.
205
och således i denna grad blifver lika mycket större än ämneslärarens,
som den är i den lägsta lönegraden.
Med anledning häraf och då den nuvarande rektorn på grund af sin
långvariga verksamhet i statens tjenst för länge sedan inträdt i tredje
lönegraden, hemställer jag i underdånighet, att Kongl.|Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen medgifva, att rektor vid förskolan för blinda i Vexiö må
komma i åtnjutande af två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, efter
fem och tio års val vitsordad tjenstgöring äfvensom att två ålderstillägg
få utgå för den nuvarande rektorn från och med år 1901 med 1,000 kronor.
Då dessa förhöjda ålderstillägg naturligtvis böra, i likhet med dem
rektorn för närvarande åtnjuter, utgå från det under åttonde hufvudtiteln
uppförda förslagsanslag: ålderstillägg, föranleder bifall till min hemställan
i denna punkt icke ökning af något i riksstaten uppfördt anslag.
Derest åter hvad jag föreslagit i punkten 35 vinner bifall, skulle an¬
slaget till undervisningsanstalter för döfstumma och blinda, nu 259,650
kronor, komma att höjas till 262,450 kronor.
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.
I öfriga ordinarie anslag under åttonde hufvudtiteln har jag icke att [37.]
föreslå annan förändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, skrifmateria-
förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved in. in., för år 1901 ’ier
upptaget till 15,948 kronor, måtte höjas med 70 kronor eller till 16,018
kronor.
206
Åttonde hufvudtiteln.
Extra anslag.
Riks- och landsarkiven.
[38.] I skrifvelse den 29 september 1900 har riksarkivarien, med erinran
Arfvodeu åt att Riksdagen, på framställning af Kongl. Maj:t, för hvart och ett af åren
män Priks-" 1894—1901 på extra stat anvisat ett belopp af 1,700 kronor till arfvodeu
arkivet, åt extra ordinarie tjenstemän i riksarkivet, underdånigst hemstält, att jemväl
för nästkommande år enahanda anslag måtte riksarkivet beredas.
Då, enligt hvad riksarkivarien upplyst, de skäl, hvilka föranledt
Kongl. Maj:t att äska och Riksdagen att bevilja anslag för omförmälda
ändamål, fortfarande ega giltighet, tillstyrker jag i underdånighet, det
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1902
anvisa ett belopp af 1,700 kronor till arfvoden åt extra ordinarie tjenste¬
män i riksarkivet.
[39.] Med anledning af riksarkivariens i förenämnda skrifvelse den 29 sep-
utgifvande aftember 1900 gjorda framställning tillstyrker jag, det Kongl. Maj:t måtte
handlingar föreslå Riksdagen att till fortsatt utgifvande i tryck genom riksarkivet af
sådana skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets historia,
på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 3,000 kronor, eller samma
belopp, som under flere föregående år varit för ändamålet beviljadt.
[40.] I nyss omförmälda skrifvelse har riksarkivarien hemstält, att jemväl
utgifvande aiför år 1902 måtte på extra stat beviljas 1,500 kronor till fortsatt ut-
^dlKslkter».5 s^van<^e genom riksarkivet af »Svenska riksdagsort- jemte andra hand¬
lingar,. som höra till statsförfattningens historia under tidehvarfvet 1521—
1718», till stöd hvarför åberopats, att de skäl, som föranledt Riksdagen
att för åren 1891—1901 anslå medel för ifrågavarande ändamål, fort¬
farande ega tillämplighet. På grund häraf tillstyrker jag, att Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1902 anvisa för sagda
ändamål ett anslag af 1,500 kronor.
Åttonde hufvudtitoln.
207
Nationalmuseum.
Med anledning af intendentens vid nationalmuseum i skrifvelse den t^l.]
14 september 1900 gjorda och af nationalmusei nämnd fö r o r d a d e an håll ans! trkj”"ast'
hemställer jag, det Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att, i likhet samlingar,
med hvad för innevarande år skett, jemväl för år 1902 anvisa ett extra
anslag af 5,100 kronor för vård, underhåll och tillökning af statens konst-
industriela samlingar.
Sedan Riksdagen på Kongl. Maj:ts förslag beviljat för hvart och ett [42.]
af åren 1899, 1900 och 1901 ett extra anslag af 2,000 kronor för anord-
ilande af nattlig bevakning vid nationalmuseibyggnaden, får jag, med an- byggnaden,
ledning af en utaf nationalmusei intendent i nyss omförmälda skrifvelse
gjord framställning, som förordats af museinämnden, i underdånighet till¬
styrka, att Kongl. Maj:t ville hos Riksdagen göra framställning om an¬
visande jemväl på extra stat för år 1902 af ett anslag å 2,000 kronor för
berörda ändamål.
Sedan i anledning af en utaf Kongl. Maj:t gjord framställning om [43.]
anslag för restaurering af ta flor, tillhörande statens i nationalmusei
råd, i landsortsmuseer och å de kongl. slotten, företrädesvis Gripsholm, be- hörande sta-
fntliga konstsamlingar, Riksdagen för berörda ändamål beviljat 25,000 kronor ten8 koDSt-
och deraf på extra stat för hvart och ett af åren 1900 och 1901 anvisat sam ingar-
5,000 kronor, får jag, med föranledande af nationalmusei intendents i
nyss berörda skrifvelse gjorda och af museinämnden förordade anhållan, till¬
styrka, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att af det sålunda be¬
viljade anslaget uppföra på extra stat för år 1902 en summa af 5,000 kronor.
För biträde vid vård och tillhandahållande af handtecknings- och gravyr- [44.]
samlingen i nationalmuseum in. m. har intendenten i samma skrifvelse Biträde vid
hem stil It och museinämnden tillstyrkt utverkande för år 1902 af enahanda^4'^”^8
anslag, 2000 kronor, som dertill af Riksdagen beviljats för år 1901; och samlingen
får jag, under åberopande af hvad till stöd för ett sådant anslag anförts ra' m'
i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 13 januari 1900, hem¬
ställa, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för biträde vid vård
och tillhandahållande af handtecknings- och gravyrsamlingen i national¬
museum äfvensom för vetenskaplig bearbetning af museets samlingar på
extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 2,000 kronor.
208
Åttonde hufvudtiteln.
Lifrustkammaren.
[45.] För tillsyn, underhåll och vård af lifrustkanirnarens samlingar har
Tillsyn, under-Riksdagen, på framställningar af Kongl. Maj:t, årligen på extra stat från
hallaf°sam-ard°ch med år 1886 anvisat ett belopp af 5,800 kronor, hvilket anslag för-
lingama. delats på följande sätt:
åt föreståndaren, arfvode.............................. kr. 2,000: —
till bestridande af rustmästare-, eld are- och
bevakningsgöromål.................................... » 2,100: —
> renhållning ................................................ » 400: —
» brännmaterial.............................................. » 1,000: —
» samlingarnas vård och underhåll ......... » 300: —
Summa kr. 5,800: —
I underdånig skrifvelse den 13 september 1900 har föreståndaren för
lifrustkammaren anfört, att ifrågavarande anslag visat sig synnerligen
knapphändigt, såsom föreståndaren jemväl flere gånger framhållit i under¬
dåniga berättelser om berörda samlingars tillväxt, bearbetning och förvalt¬
ning. Företrädesvis hade otillräckligheten af anslaget till samlingarnas
vård och underhåll samt den fullkomliga bristen på anslag till samlin¬
garnas ökande och till inköp af nödig fackliteratur gjort sig känbara. I
någon mån hade denna olägenhet under en följd af år kunnat afhjelpas
genom de besparingar å bränsleanslaget, hvilka med Kongl. Maj:ts med¬
gifvande fått af nationalmusei nämnd användas för tillgodoseende af lif-
rustkammarens behof. De belopp, som genom sagda besparingar kommit
samlingarna till godo, hade under tioårsperioden 1889—1898 utgjort:
1889 ....................................i......•............................. kr. 302: 09
1890 .................................................................... » 101: 20
1891 ..................................................................... » 185: 05
1892 ...................................................................... » 324: 75
1893 ....................................................................... » 222: 75
1894 ................................................................. » 318: 75
1895 ....................................................................... » 115: 75
1896 ...................................................................... » 116: 50
1897 ...................................................................... » 141: 25
1898 ....................................................................... » 66: —
År 1899 hade deremot å bränsleanslaget uppstått en brist af 225
kronor, hvilken täckts af andra till nämndens förfogande stående medel;
Åttonde lmfvudtiteln.
209
och med minst samma belopp torde ifrågavarande anslag år 1900 komma
att öfverskridas. Anledningen härtill vore hufvudsakligen att söka i de
stegrade vedprisen, men till en del vore bristen äfven beroende derpå, att
en större mängd ved åtginge, sedan en år 1895 vidtagen ändring af eld¬
staden möjliggjort en för dessa så ytterst dyrbara samlingars skyddande
mot fukt synnerligen nödig, intensivare eldning. Då en vapensamlings
framtida bestånd vore i väsentlig mån beroende deraf, att föremålen ej
utsattes för fuktens skadliga åverkningar, vore det äfven önskligt, att
ugnens uppeldning kunde börja tidigare på hösten och afslutas längre
fram på våren, hvilket hittills icke kunnat ske, enär ännu ett tiotal
famnar ved dertill skulle erfordras. De medel, hvilka nämnden måste
anlita för täckande af berörda brist å anslaget till brännmaterial, utgjordes
af inflytande förevisningsmedel. Dessa vore dock i främsta rummet er¬
forderliga för utfyllande af anslaget till vaktbetjeningen, enär extra be¬
vakning å förevisningstiderna dermed bestredes, äfvensom till anskaffande
af nödig utställningsmateriel, ett behof som alltjemt gjorde sig högeligen
känbar!, hvarjemte äfven medel till smärre inköp för samlingarna härmed
« kunnat bestridas. Skulle sålunda förevisningsmedlen i regeln behöfva anlitas
för lokalernas nödiga uppvärmning, blefve det ej möjligt att på ett något
så när tillfredsställande sätt tillgodose andra lifrustkammarens behof, för
lxvilkas täckande besparingar å bränsleanslaget förut funnits att tillgå.
Bränsleanslagets höjande till ett behofvet motsvarande belopp vore sålunda
synnerligen nödvändigt, och torde det, enär nu årligen omkring 1,200
kronor erfordrades och ytterligare tio famnar ved behöfdes, böra upptagas
till 1,400 kronor.
Under åberopande af hvad sålunda anförts äfvensom, beträffande öfriga
anslagsposter, i hvilkas belopp föreståndaren för lifrustkammaren för när¬
varande ej föresloge någon ändring, den utförligare motivering, som i
tidigare skrivelser i ämnet af honom lemnats, har nämnde föreståndare
anhållit, det Kong]. Maj:t täcktes för tillsyn, underhåll och vård af lifrust¬
kammarens samlingar under år 1902 af Riksdagen äska ett extra anslag
af 6,200 kronor att fördelas på följande sätt:
åt föreståndaren, arfvode ............................. kr. 2,000: —
till bestridande af rustmästare-, eldare- och
bevakningsgöromål .............................. » 2,100: —
» renhållning ................................................. » 400: —
» brännmaterial.............................................. » 1,400: —
» samlingarnas värd och underhåll ......... » 300: —
Summa kronor 6,200: —
Bih. till Riksd. Prut. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 27
210
Åttonde hufvudtiteln.
samt med rätt för nationalmusei nämnd att, efter förslag af föreståndaren,
dels bestämma om fördelning af anslagsposten till bestridande af rust¬
mästare-, eldare- och bevakningsgöromål dels ock, i fall å någon eller
några af anslagsposterna skulle uppstå besparing, besluta om dess använ¬
dande för tillgodoseende af lifrustkammarens öfriga behof.
Nationalmusei nämnd, som till Kongl. Maj:t öfverlemnat ifrågavarande
framställning, har förordat nådigt bifall till densamma och dervid särskild!
framhållit vigten deraf att bränsleanslaget höjdes, på det att de dyrbara
samlingarna icke måtte lida men af för låg temperatur i de för desamma
anvisade lokalerna.
Med anledning af hvad sålunda förekommit tillstyrker jag i under¬
dånighet, det Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för tillsyn, under¬
håll och vård af lifrustkammarens samlingar på extra stat för år 1902
anvisa ett belopp af 6,200 kronor.
Domkapitlens expeditioner.
[46.] För att åt tjenstemännen vid domkapitlens expeditioner bereda löneför-
Löneförbätt- bättring under år 1902 i likhet med föregående år erfordras anslag till
tjenstemännenoförandradt belopp; och får jag fördenskull i underdånighet tillstyrka
vid domkapit-framställning till Riksdagen derom att för berörda ändamål måtte på extra
,e"ti “ePredl~ stat för år 1902 anvisas 3,716 kronor.
[47.] I den nådiga propositionen till 1900 års riksdag angående statsverkets
Betäckande aftillstånd och behof föreslog Kongl. Maj:t Riksdagen att för betäckande af
br]faepr;tien9m i domkapitlens expeditionskassor samt för oförutsedda, oundgängliga
expeditions- behof vid deras expeditioner på extra stat för år 1901 anvisa ett belopp
kassör m. m.a£ j^qqq kronor< Kongl. Maj:ts förenämnda framställning blef emellertid
endast på det sätt af Riksdagen bifallen, att Riksdagen på extra stat för
år 1901 beviljade ett anslag af 2,500 kronor.
I det yttrande till statsrådsprotokollet, som låg till grund för Kongl.
Maj:ts berörda framställning, framhölls, något som fortfarande är förhål¬
landet, att de till de ecklesiastika konsistorierna utgående och på dessa
myndigheter af Kongl. Maj:t fördelade statsanslag vore så knappt tillmätta,
att hvarken någon öfverflyttning af medel från det ena till det andra
konsistoriet kunde ega rum eller för de särskilda konsistorierna funnes
något att för tillfälliga utgifter vid konsistoriet disponera utöfver hvad
direkt anvisats för expeditionens oundgängliga behof. Det erinrades der-
Åttonde hnfvudtiteln.
211
vid, såsom ett bevis på tillgångarnes otillräcklighet, hurusom af de till [47.]
dessa konsistorier anslagna medel icke ens kunnat beredas tillgång för
godtgörande af den löneminskning, som förorsakats konsistorievaktmästaren
i Strengnäs till följd deraf att den del af hans lön, som tillförene af stif¬
tets presterskap till honom erlagts, den 1 maj 1898 enligt beslut af stif¬
tets prestmöte upphört att utgå, hvadan ingen annan utväg återstått än att
låta denna godtgörelse af statskontoret med 482 kronor 36 öre förskotteras.
Under framhållande att otvifvelaktigt jemväl andra dylika bidrag, som
tillförene frivilligt erlagts, komme att upphöra, angåfvos korteligen såsom
ändamål, hvarför det af Kongl. Maj:t äskade anslaget vore behöfligt: be¬
täckande af statskontorets omförmälda förskott; fortfarande bidrag till den
ifrågavarande vaktmästarens aflöning; tillfälliga utgifter, som vore af den
beskaffenhet, att staten icke gerna kunde undandraga sig deras gäldande;
samt betäckande af dels före år 1897 uppkomna, år 1900 qvarstående
brister i domkapitlens expeditionskassor, dels vissa mindre efter år 1897,
såsom det syntes mera tillfälligtvis, uppkomna sådana brister.
Det för år 1901 beviljade anslaget har redan till största delen måst
tagas i anspråk. Under år 1900 har nämligen förskottsvis anordnats, för
att af detta anslag ersättas, förutom för godtgörande af omförmälda utaf
statskontoret förskjutna 482 kronor 36 öre, lönefyllnad åt den nämnde
konsistorievaktmästaren för ecklesiastikåret 1900—1901 med 241 kronor
18 öre samt för betäckande af brister i domkapitlens expeditionskassor
vid 1897 års slut. 102 kronor 32 öre och vid 1898 års slut 961 kronor
54 öre. I följd häraf voro genast vid 1901 års ingång att af samma års
anslag ersätta tillsammans 1,787 kronor 40 öre. Härtill bör läggas ett
belopp af 197 kronor 49 öre, utgörande den del af år 1899 under för-
skottstitel anvisade 5,197 kronor 49 öre, som icke kunnat betäckas af det
för år 1900 beviljade extra anslaget å 5,000 kronor och som enligt
Kongl. Maj:ts beslut skall af 1901 års anslag ersättas. Vidare har såsom
lönefyllnad åt bemälde vaktmästare för ecklesiastikåret 1901 —1902 an¬
visats 241 kronor 18 öre. Äfven torde böra erinras derom att —
sedan domkapitlet i Karlstad förmält att, då underdånig ansökning om
pension för ordinarie vaktmästaren hos domkapitlet L. E. Axberg, hvilken
af hög ålder och sjuklighet vore urståndsatt att sköta sin tjenst, ej ansetts
kunna bifallas, domkapitlet föranstaltat om hans intagande å Karlstads
stads fattiggård samt att domkapitlet, för att bereda honom något bättre
vilkor än understödshjonen i allmänhet derstädes åtnjöte, af vaktmästare-
arfvodet, som utgjorde omkring 365 kronor, låtit till fattigvården utbetala
100 kronor för år — Kongl. Maj:t, på domkapitlets hemställan och då
sig visat att genom ifrågavarande utbetalning afiöningen till vikarierande
212
Åttonde hnfvudtiteln.
vaktmästaren blifvit alltför knapp, förordnat, att af domkapitlets expedi-
tionskassas tillgångar finge till vikarierande vaktmästaren tills vidare utgå
ett extra arfvode af 100 kronor årligen, så länge enahanda belopp ut¬
betalades för Axbergs vård och underhåll. Vidare har Kongl. Maj:t, med
bifall till en af domkapitlet i Vexiö gjord hemställan, medgifvit, att med
dervarande expeditionskassas medel finge från och med år 1901 tills vidare
bestridas kostnaderna för skrifmaterialier hos domkapitlet, hvilka kostnader
hittills bestridts af konsistorienotarien genom egna medel. Att till följd
af sistnämnda båda beslut brister, må vara till mindre belopp, skola
framkallas uti dessa domkapitels expeditionskassor, är alltför sannolikt.
Dessutom är att märka, att till kammarrätten redan äro remitterade an¬
sökningar om betäckande af brister i domkapitels expeditionskassor vid
1899 års slut med tillsammans 1,535 kronor 3 öre.
Ehuruväl af hvad ofvan blifvit anfördt är uppenbart, att det i så be¬
tydande mån redan i anspråk tagna anslaget för år 1901 blir otillräckligt
och att till följd af inträdd prisstegring å alla områden ökade kostnader
för fyllande af domkapitlens expeditionskassors oundgängliga behof för år
1902 äro att emotse, så att ett anslag af allenast 2,500 kronor för sist¬
nämnda år icke kommer att blifva tillräckligt, anser jag mig likväl icke
böra ifrågasätta någon förhöjning i det enligt ett så nyligen af Riksdagen
fattadt beslut begränsade anslagsbeloppet, utan hemställer alltså, det Kongl.
Maj:t täcktes på extra stat för år 1902 af Riksdagen äska samma belopp,
som af 1900 års riksdag beviljades, eller 2,500 kronor, att användas för
betäckande af brister i domkapitlens expeditionskassor samt för oförutsedda,
oundgängliga behof vid deras expeditioner.
Universiteten.
[48.] På derom af vederbörande gjord framställning tillstyrker jag, att
Lärare i finsk-Rongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad för åren
”^'VpsX3 1899, 1900 och 1901 egt rum, till arfvode åt en lärare vid universitetet i
Upsala, som kan finnas villig och lämplig att derstädes meddela under¬
visning i jinsk-ugriska språk, särskild! lappska och finska, på extra stat
för år 1902 bevilja ett anslag af 2,500 kronor.
[49.] På Kongl. Maj:ts framställning beviljades vid senaste riksdag för an-
u—u- ställande under ytterligare sex år vid universitetet i Upsala af lektorer i
Upsala.’ tyska, franska och engelska språken ett anslag af 36,000 kronor, hvaraf på
extra stat för år 1901 anvisades 6,000 kronor. Jag tillstyrker nu i under-
Åttonde hnfvudtiteln.
213
dålighet, att Kougl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning derom
att af omförmälda anslag må på extra stat för år 1902 anvisas ett belopp
af 6,000 kronor.
Det under éh följd af år till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser [50.]
vid universitetsbiblioteket i Upsala beviljade extra anslag å 2,500 kronor universitets-
har för åren 1900 och 1901 bestämts till ett förhöjdt belopp af 3,500 h‘b1lTpSt^kaet 1
kronor. I enlighet med vederbörandes framställning hemställer jag, att
Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att till dylika arfvoden jemväl
för år 1902 bevilja ett extra anslag af 3,500 kronor.
Till uppförande och utrustning, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med [51.]
uppgjorda ritningar och förslag, af en ny laboratoriebyggnad för institutio-Nybyggnad för
nen för allmän och analytisk kemi vid universitetet i Upsala beviliadek<T'ska "T1-
senaste riksdag, på framställning af Kongl. Maj:t, ett anslag af 294,408 upsala.
kronor, hvaraf på extra stat för år 1901 anvisades ett belopp af 150,000
kronor. Jag hemställer nu, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att af omförmälda anslag på extra stat för år 1902 anvisa ytterligare
100,000 kronor.
Sedan 1900 års riksdag anmält, att Riksdagen, med bifall till Kongl. [52.]
Maj:ts derom gjorda framställning, för utgifvande i tryck af vederbör- utgifvande i
ligen granskade anteckningar efter föreläsningar, hållna inom juridiska f[^nianf
fakulteterna vid rikets universitet, på extra stat för år 1901 anvisat ettefter juridiska
anslag af 4,000 kronor att användas enligt de närmare föreskrifter, föreläfm"Sar-
Kongl. Maj:t kunde finna godt bestämma, anbefalde Kongl. Maj:t genom
nådigt bref den 25 maj 1900 kanslern för rikets universitet att, efter
vederbörande juridiska fakulteters hörande, inkomma med utlåtande och
förslag i fråga om nämnda medels användande för det afsedda ända¬
målet; och efter det kanslern med eget underdånigt utlåtande den 7
november 1900 till Kongl. Maj:t öfverlemnat infordrade yttranden och
förslag i ämnet, faststälde Kongl. Maj:t den 30 i samma månad för an¬
slagets användande följande bestämmelser:
l:o) kanslern för rikets universitet eger att från ifrågavarande an¬
slag anvisa medel för utgifvande från trycket, helst i bokformat, af ve¬
derbörligen granskade anteckningar efter föreläsningar, hållna inom de
]uridiska fakulteterna vid rikets universitet; börande kanslern för de
med dylikt understöd utgifna anteckningar bestämma skäligt pris;
2:o) ansökning om understöd från ifrågavarande anslag skall före
den 15 februari det är, för hvilket anslaget är afsedt, ingifvas till veder-
214
Åttonde hufvudtiteln.
[52.] börlig juridisk fakultet, hvilken har att före den 1 derpå följande mars
till kanslern öfverlemna inkomna ansökningar jemte eget utlåtande i
ärendet;
3:o) ansökning, som icke göres af föreläsaren sjelf, bör, för att
kunna vinna bifall, vara åtföljd af dennes uttryckliga tillstånd till an¬
teckningarnas utgifvande:
4:o) fakultet skall före den 1 november nyss] sagda år till eckle¬
siastikdepartementet insända redogörelse för hvad under året medelst
bidrag från berörda anslag från trycket utgifvits eller förberedes till ut¬
gifvande, hvilken redogörelse skall vara åtföljd af 8 exemplar af de ut-
gifna anteckningarna.
I sitt berörda underdåniga utlåtande omförmälde kanslern, bland annat,
hurusom juridiska fakulteten vid universitetet i Lund i sitt uti ärendet af-
gifna yttrande meddelat, att i anledning af Riksdagens ifrågavarande beslut
till fakulteten inkommit en skrifvelse från tre af juridiska föreningen i
Lund utsedde komiterade, i hvilken skrifvelse desse anhållit, det fakul¬
teten måtte utverka, att utaf det af Riksdagen till juridiska läroböckers
tryckande anslagna beloppet medel måtte tillhandahållas föreningen för
tryckning af professorn A. O. Winroths kollegier i förmögenhetsrätt och
eventuelt föreläsningar i familjerätt, samt att fakulteten med anledning
af denna skrift äfvensom en framställning af docenten Knut Wicksell
efter inhemtande af nödiga upplysningar beslutit göra hemställan derom
att af ifrågavarande anslag följande belopp måtte anvisas, nämligen:
dels 1,000 kronor till juridiska föreningen i Lund såsom bidrag till
kostnaden för redan verkstäldt utgifvande af »kompendium i svensk för¬
mögenhetsrätt»;
dels 800 kronor till samma förening såsom bidrag till kostnaderna
för mångfaldigande och utgifvande af kollationerade anteckningar efter
professor Winroths offentliga föreläsningar i föräldrarätt, förmynderskaps-
rätt, arfsrätt och öfrig slägträtt;
dels ock 700 kronor åt docenten Wicksell såsom bidrag till kost¬
naderna för utgifvande å trycket af de utaf honom under vårterminen
1900 hållna föreläsningar i nationalekonomi.
Vidare torde jag få erinra, hurusom professor J. Hagströmer i Up-
sala den 31 december 1900 på gjord underdånig ansökning erhållit tjenst¬
ledighet under år 1901 för att egna sig åt utgifvande af de utaf honom
vid universitetet i Upsala hållna föreläsningar i straffrätt; och jag har
all anledning att antaga, att för utgifvande i tryck af dessa föreläsnin¬
gar, hvilka för visso äro af vigt såväl för undervisningen som för
lagskipningen, ett betydligt understöd af statsmedel blifver nödvändigt.
Åttonde hufVudtiteln.
215
Af hvad här ofvan angifvits framgår, att den sak, hvilken ifråga¬
varande anslag afsett att främja, blifvit föremål för lifligt intresse, och
behöfligheten af anslagets utgående äfven under år 1902 är uppenbar.
Jag hemställer derför, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
för utgifvande i tryck af vederbörligen granskade anteckningar efter
föreläsningar, hållna inom juridiska fakulteterna vid rikets universitet,
på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 4,000 kronor, att användas
enligt de närmare föreskrifter Kongl. Maj:t kan finna godt bestämma.
Sedan 1895 års riksdag på Kongl. Maj:ts framställning för anställande [53.]
under sex år vid universitetet i Lund af lektorer i tyska, franska och Universitets-
engelska språken beviljat 36,000 kronor, har af detta anslag för hvartdera lej^r 1
af åren 1896—1901 anvisats 6,000 kronor till nämnda ändamål. Hela
anslaget är således nu disponerad!; och hafva med anledning deraf veder¬
börande akademiska myndigheter gjort framställning om utverkande af
förnyadt anslag för ändamålet till samma belopp som förut varit be¬
stämdt.
Att ifrågavarande lektorsinstitution visat sig vara af värde för de
moderna språkstudiernas framgångsrika bedrifvande vid universitetet, är
väl kändt; och åt universitetet i Upsala har jemväl, enligt beslut af 1900
års riksdag, för enahanda ändamål beviljats fortsatt extra anslag för sex
års tid. Jag tillstyrker derför i underdånighet, att Kongl. Maj:t täcktes
till Riksdagen göra framställning derom att för anställande under ytter¬
ligare sex år vid universitetet i Lund af lektorer i tyska, franska och
engelska språken beviljas ett anslag af 36,000 kronor och deraf på extra
stat för år 1902 anvisas ett belopp af 6,000 kronor.
Likaledes hemställer jag, att, på det kamreraren vid universitetet i [54.]
Lund Oscar Gerhard Regnell må fortfarande komma i åtnjutande af det lönetillägg
honom vid 1891 års riksdag beviljade personliga lönetillägg, Kongl. Maj:t k^-erar™!'
täcktes föreslå Riksdagen att såsom personligt lönetillägg åt Itegnell för o. G.Regneii.
år 1902 på extra stat anvisa samma belopp som det för år 1901 anslagna
eller 750 kronor, deraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar.
Större akademiska konsistoriet vid universitetet i Lund har, med an- [55.]
ledning af derom gjord framställning från filosofiska fakultetens Imma- Arfvode åt
nistiska sektion, i underdånighet anhållit, att ett personligt extra ordinarie
professorsembete i nordisk arkeologi och fornnordisk språkkunskap måtte Söderberg,
inrättas för docenten Sven Otto Magnus Söderberg och härför utverkas årligt
anslag af 1,500 kronor, med rätt för honom till ålderstillägg i likhet med
216
Åttonde fanfvudtiteln.
[56.]
Anslag för ei
lärareplats i
entomologi
i Lund.
öfrige extra ordinarie professorer, eller, derest detta icke skulle vinna
Kongl. Maj:ts bifall, att åt Söderberg måtte utverkas ett extra anslag,
såsom under en lång följd af år till honom utgått, med det belopp,
hvartill samma anslag för åren 1900 och 1901 bestämts, eller 3,000 kronor.
Denna konsistoriets anhållan understödjes af kanslern för rikets uni¬
versitet.
Ifrågavarande ärende har redan vid ett föregående tillfälle, den 30
november 1900, af mig i underdånighet anmälts inför Kongl. Maj:t; och
behagade Kongl. Maj:t da i nåder tillägga Söderberg professors namn,
heder och värdighet, hvarjemte Kongl. Maj:t förordnade, att ärendet skulle
ånyo anmälas i sammanhang med öfriga anslagskraf från universitetet
i Lund.
Efter min mening synes det icke vara skäl att hos Riksdagen nu
begära inrättande af en personlig extra ordinarie professur för Söderberg.
Deremot torde, med hänsyn till Söderbergs långa, förtjenstfulla och nitiska
verksamhet i universitetets tjenst, ett personligt arfvode åt honom fort¬
farande böra utgå med samma belopp och under enahanda vilkor, som
för åren 1900 och 1901 varit honom beviljadt.
Jag tillstyrker derför i underdånighet, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att såsom särskild! arfvode åt professor Söderberg för år 1902
anvisa ett extra anslag af 3,000 kronor, att utgå med vilkor att Söderberg
under nämnda år egnar sin tjenst åt universitetets i Lund historiska
museum samt mynt- och medaljkabinett.
Kongl. Maj:t föreslog 1900 års riksdag att för uppehållande' af under-
1visning i entomologi och vård af de entomologiska samlingarna vid uni¬
versitetet i Lund på extra stat för år 1901 bevilja ett belopp af 3,000
kronor.
I anledning af denna Kongl. Maj:ts proposition beviljade Riksdagen
för berörda ändamål det äskade anslaget, att utgå under förutsättning att
fullt lämplig person för tjenstgöringens bestridande funnes att tillgå.
I Riksdagens skrifvelse den 14 maj 1900 angående regleringen af
utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel anfördes härom: Då an¬
talet af dem, hvilka i vårt land egnade sig åt entomologiska studier,
icke torde vara så stort, att det kunde med visshet påräknas, att någon
fullt kompetent person alltid vore att tillgå för uppehållandet af en lärare¬
befattning i ämnet vid Lunds universitet, hade Riksdagen ansett beviljandet
af anslag för ifrågavarande ändamål böra vara beroende derpå, att härtill
förefunnes fullt lämplig person. På grund af i statsrådsprotokollet med¬
delade upplysningar syntes det kunna antagas, att, derest anslaget bevil-
Åttonde hufvudtiteln.
217
jades, förordnande att uppehålla undervisningen och vårda de entomolo¬
giska samlingarna skulle komma att meddelas för docenten vid nämnda
universitet Simon Fredrik Bengtsson, hvilken förut bestridt sådan tjenst¬
göring. I anledning af dessa upplysningar hade Riksdagen icke velat
motsätta sig anslagets beviljande; dock ansåge Riksdagen detsamma böra
få utgå endast under förutsättning att fullt lämplig person för bestridande
af ifrågavarande tjenstgöring funnes att tillgå.
Efter underdånig föredragning af Riksdagens skrifvelse i berörda punkt
anbefaldes kanslern för rikets universitet att, efter vederbörandes hörande,
till Kongl. Maj:t inkomma med förslag till bestämmelser rörande använd¬
ningen af ifrågavarande extra anslag; och sedan kanslern, till åtlydnad
häraf, för fastställelse öfverlemnat ett af filosofiska fakultetens vid uni¬
versitetet i Lund matematisk-naturvetenskapliga sektion uppgjordt och af
det större akademiska konsistoriet godkändt förslag i omförmälda hänseende,
behagade Kongl. Maj:t den 17 oktober 1900 i nåder fastställa följande
bestämmelser rörande undervisning i entomologi och vård af de entomolo¬
giska samlingarna vid universitetet i Lund:
att föreståndaren vid entomologiska afdelningen af zoologiska institu¬
tionen tillförordnas af universitetskanslern efter förslag af matematisk¬
naturvetenskapliga sektionen och det mindre konsistoriets hörande;
att föreståndaren skall under zoologie professorns öfverinseende hafva
närmaste uppsigten öfver de entomologiska samlingarna med afseende på
såväl deras noggranna vårdande och bevarande i bästa skick som deras
behöriga ordnande för vetenskapligt bruk; samt
att föreståndaren skall under lästerminerna föreläsa offentligt två tim¬
mar i veckan öfver entomologi (systematik och biologi) samt öfver ämnet
för föreläsningarna samråda med professorn i zoologi, dock att på lämplig
årstid föreläsningar må kunna utbytas mot entomologiska exkursioner.
Större akademiska konsistoriet vid universitetet i Lund anhåller nu,
att ett belopp af 3,000 kronor måtte för ifrågavarande ändamål uppföras
på ordinarie stat och anför såsom skäl härför, dels att en sådan persons
anställande fortfarande vore behöfligt, på det att de vid universitetet be¬
fintliga högst betydliga entomologiska samlingarna måtte komma den
vetenskapliga undervisningen till nytta och med visshet erhålla sakkunnig
vård, dels ock att utsigterna att för uppehållandet af en lärarebefattning
i entomologi erhålla en fullt kompetent person blefve vida större, derest
lärareplatsen vore fast, än om den skulle tillsättas för ett år i sänder.
Hvad konsistoriet sålunda föreslagit har af kanslern för rikets uni¬
versitet förordats.
liih. till Riked. Prat. 1901. 1 Sami. I Afd.
[56.]
28
218
Åttonde hufvudtiteln.
Sedan denna framställning inkommit till Kongl. Maj:t, har, enligt
hvad jag inhemtat, docenten Bengtsson förordnats att under år 1901
vara föreståndare för entomologiska afdelningen af zoologiska institutionen
vid universitetet i Lund.
Då anslag för ifrågavarande ändamål fortfarande är af behofvet på-
kalladt, men tillräckliga skäl icke synas mig föreligga att nu begära upp¬
förande på ordinarie stat af dylikt anslag, utan detsamma lämpligen torde,
åtminstone för närvarande, böra äskas allenast såsom ett extra anslag med
det dervid af Riksdagen fastade vilkor, tillstyrker jag, det Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att för uppehållande af undervisning i entomologi
och vård af de entomologiska samlingarna vid universitetet i Lund på
extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 3,000 kronor, att utgå under
förutsättning att fullt lämplig person för tjenstgöringens bestridande tinnes
att tillgå.
[57.] Till aflöning åt en assistent i matematik vid universitetet i Lund har
Assistent i Riksdagen på extra stat för hvartdera af åren 1900 och 1901 beviljat ett
'"mwé?sintifans 1ag ;>f 1,500 kronor. Då upplyst blifvit, att behofvet af en dylik lärares
i Lund. anställande äfven för år 1902 gör sig gällande, hemställer jag, att Kongl.
Maj:t måtte af Riksdagen äska till aflöning åt eu assistent i matematik
vid universitetet i Lund ett anslag på extra stat för år 1902 af 1,500
kronor.
[58.] Sedan Riksdagen under en följd af år till arfvoden åt extra biträden
Extra biträdenmd universitetsbiblioteket i Lund på extra stat anvisat ett belopp af 1,500
tltsbibiiotJketkronor, blef, på Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, anslaget i fråga
i Lund. för år 1900 höjdt till 2,500 kronor, med hvilket belopp anslaget, enligt
beslut af 1900 års riksdag, skall utgå jemväl under år 1901. Med anled¬
ning af vederbörande akademiska myndigheters nu gjorda hemställan i
denna fråga, tillstyrker jag. att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
till arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket i Lund på extra
stat för år 1902 anvisa ett belopp af 2,500 kronor.
Karolinska mediko-kirurgiska institutet.
[59.] Till arfvode åt en amanuens vid karolinska mediko-kirurgiska insti-
Amanuens vid tutets medicinska poliklinik å serafimerlasarettet har Riksdagen på extra
polikilnufen* åstat för år 1901 beviljat ett anslag af 750 kronor. Då upplyst blifvit,
serafimer- att behofvet af en dylik amanuens jemväl för år 1902 föreligger, hein-
lasarettet.
Åttonde hufvudtiteln. 319
ställer jag, att Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till arfvode
åt en amanuens vid institutets medicinska poliklinik å seratimerlasarettet
på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 750 kronor.
Under flere föregående år har lärarekollegiet vid karolinska inediko- [00.]
kirurgiska institutet framhållit behofvet af anslag till aflönande af enAmanucn» v
amanuens vid institutets kirurgiska poliklinik å serafimerlasarettet. Så var
ock förhållandet i den skrifvelse, i hvilken lärarekollegiet frambar de seratimer-
institutets anslagsbehof, till hvilkas fyllande kollegiet anhöll om nådig ,!lsarettet-
propositions aflåtande till 1900 års riksdag. Sedan lärarekollegiet i nämnda
skrifvelse påvisat behöfligheten af en amanuens vid den medicinska poli¬
kliniken, hvarom förmälts i nästföregående punkt, anförde kollegiet vidare:
De skäl, som nndragits till stöd för kollegiets anhållan om anslag till
aflönande af en amanuens vid den medicinska polikliniken, gälde i hufvud¬
sak äfven beträffande behofvet af en amanuens vid den kirurgiska poli¬
kliniken å serafimerlasarettet. Anställandet af en amanuens å sistnämnda
poliklinik hade visserligen redan möjliggjorts derigenom, att såsom arfvode
åt honom årligen anvisats det s. k. kirurgiska stipendiet, utgörande omkring
400 kronor. Men dels vore detta en alldeles för knapp ersättning för
hans ansträngande arbete, dels borde icke, såsom kollegiet redan anmärkt
vid frågan om anslag till amanuensen vid den medicinska polikliniken,
der samma förhållande egt rum, institutets för andra ändamål afsedda
stipendiefonder användas till aflöning åt de för sjukvårdens och undervis¬
ningens behöriga bestridande nödvändiga tjensteman!]en. Den dagliga
handledningen af de studerande, som besökte polikliniken, hvilade till stor
del å amanuensen derstädes, emedan vederbörande professor jemväl hade
att sköta den kliniska undervisningen. Med det under de senare åren
alltjemt ökade antalet besökande på polikliniken och inrättandet derstädes
af en särskild operationssal hade naturligtvis äfven antalet utförda opera¬
tioner betydligt ökats, och då dessa operationer, vid hvilka de studerande
ofta tillstädesvore, till största delen utfördes af amanuensen, hade derigenom
amanuensens arbetstid måst i väsentlig mån förlängas. En följd af det
omfattande och ansvarsfulla arbete, som sålunda ålåge amanuensen och
hvilket lände undervisningen till stor nytta, vore, att kompetensfordrin¬
garna för tjensten måst skärpas, så att på senare tiden endast legitimerade
läkare blifvit till amanuenser antagna. Vid detta förhållande vore det så
mycket mera olämpligt, att såsom arfvode åt ifrågavarande amanuens an¬
vändes ett stipendium, som vore behöfligt såsom en välförtjent uppmuntran
åt medicine studerande eller kandidater, hvilka ådagalagt framstående flit
samt intresse och fallenhet för kirurgi.
220
Åttonde hufvndtiteln.
I skrifvelse till kanslern för rikets universitet den 10 september 1900
har lärarekollegiet, under påvisande af att behofvet af anslag till aflöning
af ifrågavarande amanuens fortfarande gjorde sig gällande, hemstält om
utverkande å extra stat för år 1902 af ett anslag å 750 kronor till arf¬
vode åt denne amanuens.
Kanslern har nu liksom föregående år framhållit den stora vigten af
att anslag för berörda ändamål beviljas.
Af hvad sålunda förekommit anser jag den nu ifrågavarande ama¬
nuensens behöflighet vara till fullo ådagalagd, hvarför jag får i under¬
dånighet tillstyrka, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till
arfvode åt en amanuens vid karolinska mediko-kirurgiska institutets kirur¬
giska poliklinik å serafimerlasarettet på extra stat för år 1902 anvisa ett
belopp af 750 kronor.
[61.] Riksdagen har på extra stat för år 1901 beviljat ett anslag af 750
Amanuens vidkronor såsom arfvode åt en amanuens vid oftalmiatriska 'polikliniken å
po lik™ [fiken \serahmerlasar ettet. Då vederbörande vitsordat behofvet af anställandet
serafimer- utaf en dylik amanuens äfven för år 1902, får jag föreslå, att Kongl.
lasarettet. yjaj.fc täcktes hos Riksdagen hemställa, att till arfvode åt en amanuens vid
karolinska mediko-kirurgiska institutets oftalmiatriska poliklinik å serafimer¬
lasarettet måtte på extra stat för år 1902 anvisas ett belopp af 750 kronor.
[62.] Med anledning af vederbörandes anhållan om fortfarande anslag till
Amanuens vidarfvode åt en amanuens vid karolinska mediko-kirurgiska institutets gyne-
SyikHn°ikfmka kologiska klinik, för hvilket ändamål anslag under en följd af år beviljats,
får jag tillstyrka, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till arfvode
åt en dylik amanuens jemväl för år 1902 på extra stat anvisa ett belopp
af 900 kronor.
[63.] I skrifvelse till kanslern för rikets universitet har lärarekollegiet vid
Vaktmästare-karolinska mediko-kirurgiska institutet anhållit om kanslerns medverkan
hygicniskiTin ^riill att hos Riksdagen måtte begäras anvisande på extra stat för år
»titutionen. 1902 af 500 kronor till vaktmästarebiträde vid hygieniska institutionen; och
har lärarekollegiet dervid angående behofvet af detta anslag anfört följande.
Den hygieniska institutionen åtnjöte icke särskilt anslag för vakt¬
mästare, utan hade hittills måst bestrida utgifterna för denne äfvensom
för renhållning m. m. med det ordinarie anslaget, hvilket uppginge till
allenast 1,200 kronor årligen och i sin helhet behöfdes för undervisningen,
inköp af instrument, kemikalier och försöksdjur, de senares underhåll
Åttonde hnfvndtiteln.
221
m. in. Då nu eu stor del af anslaget åtginge till vaktmästarebiträde och
dylikt, hade anslaget visat sig vara otillräckligt för undervisningens behof.
Den hygieniska institutionen vid institutet disponerade öfver 8 rum och
hade derjemte del i auditorium. Alla dessa lokaler med tillhörande förstugor
måste ordentligt städas och renhållas. Och då under de senaste åren an¬
talet af de med hygieniska laborationer arbetande varit ganska stort, hade
i följd deraf institutionens kostnader för renhållning och vaktmästarehjelp
betydligt ökats. Härtill komme, att de hygieniska laborationer, hvilka
utfördes å institutionen af läkare, som åstundade kompetens till förste
provinsialläkaretjenst, äfvensom af personer, som i öfrigt önskade att i
praktiskt eller vetenskapligt syfte utbilda sig i hygien, måste, då hygienen
för närvarande såväl för sin utveckling som för den praktiska tillämpningen
hufvudsakligen arbetade med bakteriologiska metoder, till stor del komma
att bestå i bakteriologiska arbeten. Men dylika arbeten kräfde synnerlig
omtanke och varsamhet från institutionens sida; vaktmästarehjelp af hvarje¬
handa slag vore nödvändig för förberedande arbeten, biträde vid experi¬
menten, tillsyn öfver försöksdjuren m. m.; och af lätt insedda skäl erfor¬
drades den mest minutiösa renlighet i rummen. En vaktmästares anstäl¬
lande vid institutionen blefve derför förr eller senare en nödvändighet.
Dock torde af sparsamhetsskäl härmed ännu någon tid kunna anstå, derest
medel bereddes till ersättning åt särskilda, för de olika sysslornas utförande
i anspråk tagna personer. Enligt de senare årens erfarenhet uppginge ut¬
gifterna för ifrågavarande ändamål till omkring 500 kronor årligen.
Kanslern har vid anmälan af institutets anslagsbehof tillstyrkt bifall
till lärarekollegiets nu nämnda framställning.
På grund af hvad sålunda i ärendet blifvit anfördt och med erinran
om den stora vigten af att eu institution, vid hvilken bakteriologiska un¬
dersökningar bedrifvas, må till sitt förfogande erhålla nödiga medel, på
det att den största möjliga renlighet och noggrannhet derstädes skall kunna
iakttagas till förekommande af smittämnenas spridning, hemställer jag i un¬
derdånighet, det Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till vaktmä¬
starebiträde vid karolinska mediko-kirurgiska institutets hygieniska insti¬
tution på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 500 kronor.
De skäl, som föranledt Kongl. Maj:ts under flere föregående år hos
Riksdagen gjorda och af densamma bifallna framställningar om anslag till
uppehållande såväl af den pediatriska kliniken vid Kronprinsessan Lovisas
vårdanstalt för sjuka barn som af en pediatrisk poliklinik i hufvudstaden,
ega, på sätt af vederbörandes förnyade framställning i ämnet framgår,
[64.]
Kliniker för
barn¬
sjukdomar.
222 Åttonde hHfvudtiteln.
fortfarande giltighet. Fördenskull hemställer jag i underdånighet, det
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1902 anvisa:
till en pediatrisk klinik vid Kronprinsessan Lovisas vård¬
anstalt för sjuka barn ............................................... kronor 1,800: —
och till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm » 2,800: —
under vilkor, hvad sistnämnda anslag beträffar, att Stockholms stad för
polikliniken tillskjuter samma belopp för år 1902.
[65.] Enär det vid de senaste riksdagarne beviljade anslag af 500 kronor
Materiel för till anskaffande och underhåll af materiel för ojtalmiatriska. kliniken vid
"'kiimTeu.Sk:ikarolinska mediko-kirurgiska institutet fortfarande är behöflig!, får jag i
underdånighet tillstyrka, det Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för
omförmälda ändamål på extra stat för år 1902 anvisa samma belopp eller
500 kronor.
[66.] Vidare hemställer jag, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att
Teckningar ■: anslag å 1,500 kronor må, i likhet med hvad för de senare åren egt
VtÄgarum, på extra stat för år 1902 beviljas till bekostande af teckningar i ve¬
tenskapliga ändamål vid .karolinska mediko-kirurgiska institutet.
[67.] I skrifvelse den 5 december 1900 till kanslern för rikets universitet
Ordnande åt har lärarekollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet hemstält om
anatomiska utverkande å extra stat för år 1902 af följande anslagsbelopp för institu-
iustitntionenstets patologisk-anatomiska institution, nämligen: 4,000 kronor för ord-
8a“'3r ilande af institutionens samlingar, 5,600 kronor för inköp af 20 laboratorie-
mikroskop till institutionen samt 2,900 kronor för inköp af två större
arbetsmikroskop för institutionens lärare jemte andra mindre instrument
eller tillsammans 12,500 kronor. ,
Förevarande framställning har tillkommit på förslag af professorn i
patologisk anatomi vid institutet C. Sundberg, hvilken rörande behofvet
af ifrågavarande anslag uti en till lärarekollegiet stäld skrift anfört hufvud¬
sakligen följande.
Under om- och tillbyggnaderna vid den patologiska institutionen åren
1893—1894 hade dess samlingar af anatomiska preparat af utrymmesskäl
måst fördelas på skilda lokaler och derigenom kommit i den största oord¬
ning. Dessa delvis mycket värdefulla samlingar utgjorde för närvarande
omkring 4,000 nummer. En exakt siffra vore omöjlig att angifva just
på grund af det oordnade tillstånd, hvari museet befunne sig. Den störa
betydelse, samlingarna hade för undervisningen, hade emellertid länge gjort
Åttonde hnfvndtiteln.
223
det högeligen önskvärd!, att de ånyq ordnades på ett sätt, som gjorde
dem tillgängliga vid den offentliga undervisningen och för de studerandes
sjelfstudium. Framför allt hade det varit bristande arbetskrafter och brist
på penningmedel, som alltjemt fördröjt det nödiga ordnandet och komplet¬
terandet af samlingarna, men till en del hade detta också berott på det
under de senaste åren förutsedda ombytet af föreståndare för samlingarna.
Ty det läge i öppen dag, att samlingarnas nyordnande lämpligast borde
öfverlåtas på den nytill trä dande lärare, hvilkens undervisning de i första
rummet vore egnade att tjena.
Om det också med hänsyn endast till undervisningen vore möjligt
att ännu något år fördröja samlingarnas ordnande eller att genom fördel¬
ning af arbetet dermed på flere år möjliggöra dess utförande af den vid
institutionen anstälda ordinarie personalen, så vore det deremot för sam¬
lingarnas hotade bestånd af största vigt, att de ofördröjligen finge genom¬
gripande tillsyn. Det härmed förbundna arbetet kunde emellertid icke
fullgöras ensamt af lärarne och amanuenserna vid institutionen, då dessas
tid redan förut vore fullt upptagen af undervisningen samt af de med
denna förenade löpande göromålen. Ett tillfälligt biträde med nödig skick¬
lighet för ifrågavarande ai'beten, preparationer, montering och katalogise¬
ring, efter anvisning af samlingarnas föreståndare, borde derför anställas.
Med beräkning att ett år torde åtgå för arbetets utförande af en person
— oberäknadt institutionspersonalens deltagande deri — samt att ett
månadtligt arfvode af 100 kronor vore minsta skäliga ersättning, skulle
arbetshjelpen kräfva inalles 1,200 kronor. För inköp af sprit och andra
konserveringsvätskor, för komplettering af glaskärl, för monteringsmaterial
in. in. borde dessutom beräknas minst 2,800 kronor, enligt följande
specifikation:
till denaturerad 95 % sprit, 1,000 liter å 67 öre .................. kr. 670: —
» formalin, 300 liter å kr. 2: 25 ..................................i......... » 675: —
» glycerin, 300 liter å » 1: 25 ........................................ » 375: —
» diverse salter................................................................................ » 32: —
» signaturer, 4,000 å 3 öre..................................................... » 120: —
» glaskärl af olika storlek .......................................................... » 800: —
» skrif- och monteringsmaterial.................................................. » 18: —
» omdestillering af sprit samt oförutsedda och diverse ut¬
gifter ....... » 110: —
kr. 2,800: —.
För att på ett tillfredsställande sätt betrygga det patologisk-anatomiska
museets bestånd, ordnande och närmast nödiga komplettering skulle således
erfordras eu summa af tillsammans 4,000 kronor.
224
Åttonde hnfvudtiteln.
Det nämnda behofvet vore emellertid icke det enda, som för närva¬
rande vore trängande för institutionen. Det vore äfven nödvändigt att i
den närmaste framtiden inköpa nya mikroskop och en del andra för histo¬
logiska arbeten nödiga instrument, oumbärliga för den ordinarie under¬
visningen såväl som för den vetenskapliga forskningen vid institutionen.
Den patologiska histologiens grundväsentligaste betydelse för den praktiskt
medicinska utbildningen vore sedan lång tid tillbaka erkänd i vårt land,
och undervisningen häri utgjorde eu lika vigtig del af den patologiska
anatomiens läroområde som undervisningen vid obduktionsbordet. Enligt
examensstadgarne vore också godkänd särskild pröfning i patologisk histo¬
logi vilkor för afläggande af medicine licentiatexamen. Till fullgörande
af denna obligatoriska undervisning disponerade patologiska institutionen
för närvarande öfver 18 laboratoriemikroskop, alla af äldre typer. Häri
vore också medräknade de 4 å 6 mikroskop, som alltjemt vore bundna
vid lärarnes samt de ordinarie och extra ordinarie amanuensernas arbets¬
platser. För den offentliga undervisningen blefve derigenom endast 12
ä 14 mikroskop lediga. Då emellertid de studerandes antal efter beräk¬
ning för det senaste årtiondet i medeltal uppginge till omkring ett femtio¬
tal samtidigt närvarande deltagare i de mikroskopiska öfningarna och tidvis
utgjort ända till 60 å 70 deltagare, insåges lätt de svårigheter, som deraf
vållades. Under sådana förhållanden vore det nämligen nödvändigt, att
4 till 5 studerande sloge sig tillsammans om ett instrument, eller, med
andra ord, att 4/5 af deltagande under väntan på instrument stode sysslo¬
lösa, förspillande tid och förlorande intresse. Något egentligt sjelfstudium
kunde härvid ej gerna påräknas, och läraren vore beröfvad hvarje möjlighet
att tillse, att verkligen alla studerande finge tillfälle studera förelagda
preparat. Då det hufvudsakligen vore under tjenstgöringstiden vid insti¬
tutets patologiska afdelning, som studierna i speciel patologisk histologi
för medicine licentiatexamen bedrefves, vore det äfven nödvändigt, att denna
undervisning, som måste begränsas till en öfning i veckan under 8 måna¬
ders tid, verkligen gjordes så effektiv som möjligt. Ett hufvudvilkor härför
vore, att hvarje student förfogade öfver ett mikroskop. Med beräkning
att tio af de till ett femtiotal uppgående deltagarne i förenämnda öfningar
af egna medel kunde skaffa sig instrument, behöfde institutionen, utom
de förut befintliga, minst 20 nya laboratoriemikroskop för studenterna..
I enklaste utrustning, men af god qvalitet och behöflig hållbarhet kostade
hvarje sådant instrument 241 kronor 20 öre, hvilket för 20 mikroskop
utgjorde 4,824 kronor och, med beräkning af 15 % å denna summa för
tull och frakt, inalles i rundt tal 5,600 kronor.
Såsom redan nämnts, hade institutionen icke ett enda tidsenligt
Åttonde hufrndtiteln. 225
bättre mikroskop, hvadan också institutionens vetenskapligt arbetande
lärare vore synnerligen beroende i sina arbeten. Det läge i sakens natur,
att desse icke skulle kunna följa med och deltaga i sin samtids veten¬
skapliga eröfringar på detta fält, om icke de moderna bjelpmedlen stode
dem till buds. En följd häraf hade också blifvit, att lärarne genom till¬
fälliga lån af enskilda och för egna medel sökt i trängande fall hjelpa
sig fram. För ett ostördt arbete vore det naturligen nödvändigt, att in¬
stitutionen tillhandahölle lärarne instrument, hvilkas höga pris dess¬
utom för de flesta omöjliggjorde inköp deraf för egna medel. Två dy¬
lika tidsenliga och nöjaktigt utrustade instrument, afsedda för de vid in¬
stitutionen arbetande lärarne, kunde icke beräknas till lägre kostnad, in-
clusive tull och frakt, än 2,500 kronor. För inköp af en mikrotom för
preparation af mikroskopiska snitt, af parafininbäddningsugn in. in. be-
höfdes dessutom 400 kronor.
Då den patologiska institutionen saknade utväg att af sitt årliga
materielanslag vare sig för tillfället eller framdeles bestrida utgifter för
tillgodoseende af ifrågavarande behof, återstode endast att söka utverka
nådig proposition till Riksdagen om det erforderliga beloppet.
Kanslern för rikets universitet har förordat bifall till den gjorda
framställningen.
Med anledning af hvad sålunda förekommit och då nuvarande för¬
hållanden inom berörda institution måste vara mycket hinderliga för un¬
dervisningen i ett för läkarekonsten vigtigt ämne, hemställer jag i under¬
dånighet, att Ivongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för ordnande af
karolinska mediko-kirurgiska institutets patologisk-anatomiska institutions
samlingar samt för inköp af instrument för nämnda institution på extra
stat för år 1902 anvisa ett belopp af 12,500 kronor.
Allmänna läroverken och pedagogierna.
Vid min framställning under punkten 18 angående inrättandet af 80 [68.]
nya lärarebefattningar vid de allmänna läroverken fäste jag uppmärk-Tiiiföiiip löue-
samheten på att ett bifall till denna framställning skulle medföra en höj-f?^""^ **
ning med 40,000 kronor af anslaget till tillfällig löneförbättring åt lärarne«Umänna läro-
vid de allmänna läroverken och pedagogierna, hvilket för år 1901 utgår pveed'ago^ierna
med 429,725 kronor, under det att deremot anslaget till arfvoden åt extra»»»» “»rfvoden
och vikarierande ämneslärare, som för år 1901 utgör 150,000 kronor, tii/ariernnde
skulle kunna minskas med 90,000 kronor. Med hänvisning till den be- ämuesiärare.
Bill. till Rilcsd. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 29
226 Åttonde hufvudtiteln.
räkning, som i sammanhang med nämnda framställning gjorts, hemställer
jag derför, att Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att på extra stat för
år 1902 anvisa
dels till beredande af tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de all¬
männa läroverken och pedagogierna, att utgå efter samma grunder som för
år 1901, ett belopp af 469,725 kronor,
dels ock till arfvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid de
allmänna läroverken ett anslag af 60,000 kronor.
[69.] Med hänvisning till hvad jag i fråga om ny anordning af militär-
Anskaffande aföfningarna vid de allmänna läroverken under punkten 19 yttrat om be-
maferieMör hofvet af vissa anslag för en gång, hemställer jag, det Kongl. Maj:t täcktes
miiitäröfnin-föreslå Riksdagen att till anskaffande af vapen och materiel för militär-
ga^1n1V^iade öfningarna vid de allmänna läroverken på extra stat för år 1902 bevilja
läroverken. et,t anslag af 113,000 kronor.
Högre skolor för qvinlig ungdom.
[70.] Med anledning af en utaf Kongl. Maj:t gjord framställning beviljade
itesestipendieri900 års riksdag på extra stat för år 1901 ett anslag af 6,000 kronor till
resestipendier åt föreståndarinnor och lärarinnor vid högre skolor för
skolor för qvinlig ungdom och samskolor, under de vilkor och bestämmelser Kongl.
qdomgocJT Maj:t kunde finna godt föreskrifva. Efter underdånig anmälan af detta
samskolor. Riksdagens beslut behagade Kongl. Maj:t enligt nådig kungörelse den 25
maj 1900 förordna:
att föreståndarinna eller lärarinna vid undervisningsanstalt af oinför-
mäld beskaffenhet, hvilken ville komma i åtnjutande af understöd från
ifrågavarande medel till företagande af studieresa år 1901, skulle före den
15 januari samma år till Kongl. Maj:t inkomma med underdånig ansök¬
ning derom;
att i ansökningen borde uppgifvas dels ändamålet med och planen för
resan, dels ock den derför beräknade tiden och det understödsbelopp, som
åstundades; samt
att ansökningen skulle vara åtföljd af vederbörligt intyg rörande den
sökandes tjenstgöring, äfvensom examensbetyg och öfriga handlingar, hvilka
sökanden ville till stöd för sin anhållan åberopa.
Då på de skäl, som lågo till grund för berörda framställning och
hvilka fortfarande ega full giltighet, anslag för ifrågavarande ändamål är
Åttonde hufyudtiteln.
227
nödigt jemväl för år 1902, hemställer jag, att Kongl. Maj:t ville föreslå
Riksdagen att till resestipendier åt föreståndarinnor och lärarinnor vid
högre skolor för qvinlig ungdom och samskolor, under de vilkor och be¬
stämmelser Kongl. Maj:t kan finna godt föreskrifva, anvisa på extra stat
för år 1902 ett belopp af 6,000 kronor.
Högre lärarinneseminariet.
I underdånig skrifvelse den 28 november 1900 erinrar direktionen
öfver högre lärarinneseminariet, att till bestridande af utgifterna för semi¬
nariet och den dermed förenade normalskolan för flickor för närvarande
följande medel vore att tillgå:
ordinarie lönemedel ................................................................. kronor 39,150:
tillfälliga löneförbättringsinedel ............................................. » 3,250: —
expensmedel ............................................................................... * 6,350:
extra anslaget till fjerde årskursen ......... » 3,000: —
» » » undervisning i huslig ekonomi......... » 5,000: —
elevafgifterna i normalskolan omkring .............. 8 36,500: —
Summa kronor 93,250
Af dessa medel utginge de ordinarie lönemedlen och de tillfälliga
löneförbättringsinedlen till de ordinarie lärarnes och lärarinnornas af¬
löning; anslaget till fjerde årskursen användes för sitt speciela ändamål
med undantag af en jemförelsevis ringa summa (omkring 100 kronor),
som från detta anslag ginge till vissa för alla läroverkets afdelningar
gemensamma expenser (gas och rengöring); anslaget till undervisningen i
huslig ekonomi ginge till seminariets hushållsskola för bestridande af dess
utgifter (för hvilka i särskild räkenskap redovisades) med undantag af
400 kronor, som hushållsskolan inbetalade till seminariets kassa till er¬
sättning för den undervisning (i bokföring och affärsräkning), som af en
af normalskolans lärarinnor meddelades i hushållsskolan.
Vidare framhåller direktionen, hurusom detta läroverks inkomster till
en början räckt väl till de nödiga utgifternas bestridande, så att under
1880-talet till och med ej obetydliga besparingar kunnat göras, men att
under det sistförfiutna årtiondet förhållandet mellan läroverkets inkomster
och utgifter småningom stält sig annorlunda, så att under de senaste åren
utgifterna öfverskjutit inkomsterna och de besparade medlen måst an¬
vändas för att täcka skilnaden.
[71.]
betäckande af
brist m. m.
228 Åttonde hufvudtiteln.
De omständigheter, som föranledt denna förändring i läroverkets eko¬
nomiska vilkor, vore, enligt hvad direktionen vidare anför, följande:
l:o) Vissa väsentliga förändringar och utvidgningar af undervisningen
i seminariet, bestående hufvudsakligen deri, att ett antal af den med
seminariet förenade normalskolans lärarinnor, för närvarande sju, af direk¬
tionen förordnats att i seminariet undervisa i speciel metodik samt deltaga
i elevernas praktiska utbildning i hvar sina ämnen, hvarigenom naturligtvis
deras tjenstgöring i normalskolan minskats och en ej obetydlig ökning af
lärarekrafterna i normalskolan blifvit erforderlig. Äfven i flere andra
stycken hade undervisningen vid seminariet under det senaste årtiondet
utvidgats och förstärkts, i samma mån som en större valfrihet medgifvits
eleverna. Så hade ökad tid anslagits åt undervisningen i pedagogik, svenska
språket, tyska språket, matematik, kemi och fransk talöfning, hvarjemte
undervisning äfven i tyska språkets talande införts vid läroverket.
2:o) En småningom vidtagen höjning af de extra ordinarie lärarnes
och lärarinnornas i seminariet och normalskolan arfvoden, hvilken höjning
dels i fråga om den fasta lärarepersonalen haft karaktären af ålderstillägg,
dels ock nödvändiggjorts af konkurrensen med de privata skolorna om
dugliga lärarekrafter.
3:o) Inrättandet af nya aflönade befattningar vid läroverket, nämligen
bibliotekarie, protokollsförare och räkenskapsbiträde.
4:o) Utvidgningen af läroverkets lokal med den år 1889 indragna före-
ståndarinnebostaden, hvarigenom uppstått en ny årlig utgift för hyres-
ersättning åt seminarieföreståndarinnan med 550 kronor.
5:o) Tilldelandet af en årlig hyreshjelp af 400 kronor åt adjunkten
vid lärovei'ket, sedan adjunktsbefattningen från och med den 1 juli 1894
blifvit besatt med ordinarie innehafvare, och höjning af rektors hyres-
ersättning från och med den 1 juli 1889 från 1,200 till 1,500 kronor.
6:o) Omfattande yttre och inre reparationer å läroverkshuset, hvilka
reparationer under 1890-talet hufvudsakligen bestått i plåttakets omlägg¬
ning och . det nya takets målning, inköp af ny ångpanna för den större
värmeledningen samt omfattande reparationer för öfrigt å de båda värme¬
ledningarna, omläggning och nyläggning af ett större antal uppslitna golf
och de nya golfvens oljestrykning, målning af väggar och tak i några
klassrum och förbättring af den artificiela belysningen i flertalet af dessa
rum samt reparation och omläggning af dränerings- och vattenledningsrör
å lekplatsen och i trädgården, hvartill komme, att, med anledning af under¬
visningens utsträckning till eftermiddagarne, artificiel belysning måst an¬
ordnas i åtskilliga lokaler, der sådan belysning förut saknats.
7:o) Reparationer af inredningsmaterielen och anskaffning af en be-
Åttonde hufvudtiteln.
229
tydande mängd ny inredningsmateriel, såsom skolpulpeter, bokskåp, material- [71.]
skåp och gymnastikmateriel.
8:o) Utgifter för undersökningar och eskissritningar för det tillämnade
nya läroverkshuset, hvilka utgifter med ett undantag bestridts af läro¬
verkets egna medel.
9:o) De stegrade prisen på ved, koks, tryckeriarbete m. m.
Sedan direktionen i sin nyssberörda skrifvelse härefter anmärkt, att
de under punkterna l:o), 2:o) och 3:o) angifna omständigheterna medfört
en betydlig stegring af läroverkets extra lönestat, hvilken år 1889 uppgått
till 22,111 kronor, men år 1895 stigit till 27,616 kronor och år 1899 ut¬
gjort 28,703 kronor, anför direktionen vidare: Med anledning af de ökade
utgifterna hade direktionen i början af år 1894 beslutit att från och med
höstterminen samma år höja elevafgiften i flertalet af normalskolans klasser
med 5 kronor per termin. Denna höjning hade ökat läroverkets inkomster
med omkring 2,000 kronor om året, men detta tillskott till inkomsterna
hade ej uppvägt de ökade utgifterna. Att tillgripa en ytterligare höjning
af elevafgifterna i normalskolan funne direktionen vanskligt, enär normal¬
skolan, såsom varande en öfningsskola för seminariets elever, borde hafva
lägre afgifter än de konkurrerande privata flickskolorna; och det åter-
stode derför direktionen icke någon annan utväg än att ingå till Kong].
Maj:t med en underdånig hemställan om åtgärder för vinnande af en för¬
höjning af de till läroverket utgående anslagen. Med ingifvandet af en
dylik hemställan hade anstått ett par år af den anledning, att direktionen
varit sysselsatt med att bereda ett förslag angående en väsentlig utvidg¬
ning af normalskolan och uppförande af ny lokal för detta läroverks räk¬
ning och att det synts direktionen lämpligt att framlägga förslaget rörande
en reglering af läroverkets affärer i sammanhang med planen för den ut¬
vidgade normalskolans stat. Men då nu, genom 1900 års riksdags afslag
å Kongl. Maj:ts proposition om anslag till nybyggnad för normalskolan,
den nämnda omorganisationsplanen måst tills vidare uppskjutas, ansåge sig
direktionen ej längre kunna dröja med en framställning om ökadt anslag
till läroverket.
För att visa läroverkets ekonomiska ställning och motivera de förslag
rörande ytterligare anslag, som direktionen ämnade framställa, har direk¬
tionen lemnat en öfversigt öfver läroverkets inkomster, med undantag af
ordinarie lönemedel, löneförbättringsmedel äfvensom hufvudsakligen an¬
slagen till fjerde årskursen och till undervisning i huslig ekonomi, samt
de läroverkets utgifter, som med dessa inkomster skulle bestridas, dels
under år 1899 enligt läroverkets hufvudbok och dels under år 1900,
230
Åttonde hufvudtiteln.
[71.]
hvarvid beträffande sistnämnda år vissa utgiftsposter förslagsvis beräknats.
Enligt denna öfversigt hafva berörda inkomster under år 1899 utgjorts af:
elevafgifter i normalskolan .............................................
expensmedel...........................................................................
tillskott till expenser från fjerde årskursens medel
» » lärarinnelön från hushållsskolan.............
kr.
36,745
6,350
105
400
samt motsvarande utgifter:
extra lönestaten .........................................................
räntor och amorteringar å lån i huset...............
lektorernas och adjunktens hyreshjelp ...............
rektorns och föreståndarinnans hyresersättning
extra betj eningens arfvoden .....................................
nya inköp (böcker samt undervisnings- och
materiel) ...........................................................
reparation och underhåll af huset........................
tryckeri- och annonskostnader................................
Summa kr. 43,600
............ kr. 28,703
utvisande således en brist af 5,826 kronor 49 öre.
Inkomsterna under året 1900 utgjorde åter:
»
|
5,829:
|
34
|
»
|
2,800:
|
—
|
»
|
2,050:
|
—
|
»
|
1,650:
|
—
|
dnings-
»
|
1,009:
|
26
|
»
|
1,067:
|
08
|
.............. »
|
1,009:
|
29
|
m.) ... »
|
5,308:
|
52
|
Summa kr.
|
49,426:
|
49
|
elevafgifter................................................................................
|
Kronor
|
36,367
|
50
|
expensmedel...............................................................................
|
»
|
6,350
|
—
|
tillskott från fjerde årskursens medel.............................
|
»
|
105
|
—
|
» » hushållsskolan................................................
|
»
|
400
|
—
|
Summa kronor 43,222
och utgifterna under samma år beräknades sålunda:
|
50
|
extra lönestaten...................................................................
|
kronor
|
29,134
|
50
|
räntor och amorteringar å lån i huset .. .......................
|
»
|
5,813
|
34
|
lektorernas och adjunktens hyreshjelp..............................
|
»
|
2,800
|
—
|
rektorns och föreståndarinnans hyresersättning ...............
|
»
|
2,050
|
—
|
extra betjeningens arfvoden ................................................
|
»
|
1,650
|
—
|
nya inköp (böcker, undervisnings- och inredningsmateriel)
|
»
|
1,050
|
—
|
reparation och underhåll af huset.......................................
|
»
|
900
|
—
|
tryckeri- och annonskostnader................................................
|
»
|
1,593
|
74
|
driftkostnader, (lyse, bränsle, vatten, renhållning m. m.)
|
»
|
5,699
|
—
|
Summa kronor 50,690
|
58.
|
Åttonde hufvudtiteln. 231
Under år 1900 skulle alltså de beräknade utgifterna komma att öfver- [71.]
skjuta inkomsterna med 7,468 kronor 8 öre.
Till förklaring af utgiftsposten för räntor och amorteringar å lån i
läroverkshuset har direktionen meddelat följande: Då direktionen år 1875
för läroverkets räkning öfvertagit det nuvarande skolhuset, hade detta hus
varit behäftadt med en skuld å 118,509 kronor 81 öre, nämligen till
riksgäldskontoret 59,000 kronor, till Stockholms stads brandkontor 39,900
kronor och till Stockholms inteckningsgarantiaktiebolag 19,609 kronor
81 öre. A dessa lån hade sedan dess genom årliga amorteringar afbe-
talts 40,437 kronor 67 öre, hvadan för närvarande återstode en skuld¬
summa af 78,072 kronor 14 öre, nämligen af riksgäldskontorets lån 34,429
kronor 30 öre, af brandkontorets lån 32,700 kronor och af intecknings-
garantiaktiebolagets lån 10,942 kronor 84 öre.
Slutligen anför direktionen: Skilnaden mellan inkomster och utgifter
under de föregående åren och en del af bristen för år 1900 hade direktio¬
nen kunnat betacka af tillgängliga medel, men den återstående bristen för
år 1900, som enligt beräkning uppginge till 5,235 kronor 99 öre, saknade
direktionen utväg att betacka.
Hvad anginge det tillskott till läroverkets inkomster, som blefve er¬
forderligt för de närmast följande åren, hade direktionen ingen anledning
antaga, att skilnaden mellan inkomster och utgifter skulle ställa sig vä¬
sentligt annorlunda då än under år 1900, utan ansåge, att beräkningen
för år 1900 borde läggas till grund för uppskattningen af behofvet äfven
för de närmaste åren. Enligt denna beräkning skulle läroverket behöfva
ett tillskott till sina inkomster af i rundt tal 7,500 kronor om året. Men
då direktionen, om möjligt, ej borde vägra bifall till en af lektorerna och
adjunkten vid läroverket ingifven ansökning om en förhöjning af till dem
utgående hyreshjelp, motsvarande den, som Stockholms stadsfullmägtige
redan beviljat lektorerna och adjunkterna vid stadens allmänna läroverk,
och då en dylik förhöjning skulle medföra en ytterligare utgift af 500
kronor om året, syntes det erforderliga årliga tillskottet böra bestämmas
till 8,000 kronor.
På grund häraf har direktionen — med förmälan tillika, att den¬
samma, när byggnadsfrågan blifvit afgjord, ämnade inkomma med förslag
till ny stat för läroverket — i underdånighet anhållit, att Kongl. Maj:t
täcktes dels af tillgängliga medel ställa till direktionens disposition en
summa af 5,250 kronor till betäckande af bristen i läroverkets tillgångar
för år 1900, dels ock hos Riksdagen göra framställning om ett anslag
till läroverket af 8,000 kronor att årligen från och med år 1901 tills
vidare utgå.
232 Åttonde hnfvudtiteln.
Såsom af direktionens skrifvelse framgår, har det under de senare
åren visat sig omöjligt att med förhanden varande medel uppehålla verk¬
samheten vid seminariet och den dermed förenade och för seminariet nöd¬
vändiga normalskolan på ett något så när tillfredsställande sätt. Sedan
alla tillgängliga medel blifvit förbrukade, har derför en brist för år 1900
uppstått, till hvilkens betäckande direktionen alldeles saknat tillgång. På
grund häraf har Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 21 december 1900
anbefalt statskontoret att till direktionens förfogande utbetala det för till¬
fället erforderliga beloppet eller högst 5,250 kronor af under händer va¬
rande medel. Bristen för hvart och ett af de följande åren har
direktionen beräknat till 8,000 kronor och anhåller om utverkande
af ett anslag af detta belopp för år 1901 och följande år. Genom
den redogörelse för seminariets ekonomiska förhållanden, som direktio¬
nen meddelat, synes mig vara ådagalagdt, att det begärda beloppet
är till fullo erforderligt, derest vårt enda högre lärarinneseminarium, som
har att utbilda lärarinnor för de högre flickskolornas öfre klasser, skall
kunna på ett tidens fordringar motsvarande sätt lösa sin uppgift. Då
emellertid i sammanhang med ny lokal för seminariet och normalskolan
en partiel omorganisation af dessa läroverk torde komma att ifrågasättas,
finner jag lämpligast att de för åren 1901 och 1902 behöfliga anslagen
begäras på extra stat. Dessa båda anslag utgöra tillsammans 16,000
kronor, och lägges dertill bristen för år 1900, 5,250 kronor, blir det er¬
forderliga beloppet 21,250 kronor.
Jag hemställer derför, att Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att till
betäckande af brist i högre lärarinneseminariets anslag vid 1900 års slut
samt till uppehållande af undervisningen vid seminariet under åren 1901
och 1902 på extra stat för år 1902 bevilja ett anslag af 21,250 kronor.
[72.] För beredande åt lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet
Tillfällig iöne-af tillfällig löneförbättring jemväl för år 1902, att utgå efter samma
förbättring. grun(jer som pör år 1901 beviljats, tillstyrker jag, att Kongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1902 anvisa enahanda
belopp som för år 1901 eller 3,250 kronor.
[73.] Med anledning af direktionens för högre lärarinneseminariet under-
Fjerde ära- dåniga framställning om fortfarande anslag dels för uppehållande af den
kurs m. m. vy seminarjet anordnade valfria fjerde årskursen dels ock för beredande af
undervisning i huslig ekonomi får jag, under åberopande af de skäl, som
förut anförts för beviljande af anslag för dessa ändamål, i underdånighet
Åttonde hufvudtiteln.
233
hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning om
anvisande på extra stat för år 1902 af samma belopp som förut eller
för uppehållande af den valfria fjerde årskursen vid högre lärarinne¬
seminariet 3,000 kronor och
för undervisning i huslig ekonomi vid seminariet och den dermed för¬
enade normalskolan för flickor 5,000 kronor.
Folkundervisningen.
Till uppehållande under år 1902 af undervisningen uti den vid folk- [74.]
skollärare seminariet i Göteborg anordnade parallelldassen erfordras, enligt Uppehållande
af domkapitlet derstädes, efter vederbörande seminarierektors hörande, med ningenTaé
skrifvelse den 7 november 1900 till ecklesiastikdepartementet lemnad upp- vid semina-
gift, följande belopp: GöteWg och
till en extra ordinarie adjunkt........................................................ kr.
» en lärare vid seminariets öfningsskola................................... »
» lärare i öfningsämnena ............................................................. »
» belysning, uppvärmning, renhållning, läkarearfvode m. m. »
Till dessa belopp böra läggas 1,700 kronor till stipendier åt
behöfvande elever, hvaraf beräknats 800 kronor för vår-
1,800: —
1,500: —
1,083: 75
766: 25
Kalmar
anordnade
parallel-
klasserna.
terminen 1902 och 900 kronor för höstterminen samma
år. Eleverna i parallelklassen uppflytta nämligen vid
början af höstterminen i fjerde seminarieklassen, och i
denna bruka stipendiebeloppen bestämmas något högre
än i de lägre klasserna ............................................................ » 1,700: —
Summa kr. 6,850: —
Rektor vid folkskolelärarinneseminariet i Kalmar har till domkapitlet
derstädes uppgifvit, att för uppehållande under år 1902 af undervisningen
i den parallelklass, som vore vid seminariet anordnad, erfordrades ett be¬
lopp af 5,800 kronor, enligt följande fördelning:
arfvode åt en extra ordinarie adjunkt........................................ kr. 1,800: —•
» » en lärarinna i öfningsskolan ................. » 1,500: —
för uppehållande af undervisningen i öfningsämnena.............. » 600: —
till belysning, uppvärmning, renhållning m. m. ........................ » 200: —
» stipendier åt eleverna.................................... » 1,700: -
Summa kr. 5,800: —
Bill. till Rilcsd. Prof. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 30
234
Åttonde hnfvndtiteln.
[75.]
Gymnastik¬
byggnad vid
folkskole¬
lärare-
seminariet i
Göteborg.
Mot den af rektor lemnade uppgiften har domkapitlet i skrifvelse till
ecklesiastikdepartementet den 31 oktober 1900 förklarat sig icke hafva
något att erinra.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag, att Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för uppehållande af undervisningen
uti de vid folkskolelärareseminariet i Göteborg och folkskolelärarinne-
seminariet i Kalmar anordnade parallelklasser på extra stat för år 1902
bevilja ett belopp af 12,650 kronor.
Med skrifvelse den 20 april 1892 öfverlemnade domkapitlet i Göteborg
till Kongl. Maj:t en af rektor vid folkskolelärareseminariet i Göteborg gjord
framställning, det domkapitlet måtte hos Kongl. Maj:t utverka, att en till
gymnastik- och slöjdlokal afsedd byggnad måtte få på seminariets område
uppföras och att härför nödiga medel måtte anvisas.
Efter att i sin berörda framställning hafva utredt behofvet af att en
ny byggnad uppfördes för slöjdundervisningen, förmälde rektor, att den
sålunda ifrågasatta nya byggnaden påkallades äfven af andra skäl och
dervid främst hänsyn till gymnastikundervisningen. I afseende härå an¬
fördes: Redan vid gymnastikinspektionen år 1878 hade dåvarande rektor
anmält behofvet af egen gymnastiklokal. Samma, behof förefunnes fort¬
farande, och det skulle blifva i ännu högre grad känbart, om undervis¬
ningen i detta ämne komme att i någon mån utvidgas. Seminariet be¬
gagnade Göteborgs realläroverks gymnastiksal. Denna vore i och för sig
mycket förträfflig, och seminariet kunde icke hoppas att erhålla egen lokal
af sådan storlek; men, förutom att en så stor lokal icke erfordrades, hade
nämnda anordning för gymnastikundervisningen så stora olägenheter med
sig, att önskan att erhålla egen gymnastiksal vore lätt förklarlig. Härvid
fäste sig rektor ej så mycket vid den omständigheten, att den använda
lokalen vore förhyrd och att seminariet sålunda skulle kunna genom upp¬
sägning komma att stå utan gymnastiksal, såsom det åtskilliga år derförut
händt, då en dylik lokal användts; ty för det dåvarande hade rektor ingen
anledning att befara något sådant. Men oafsedt denna omständighet qvar-
stode dock andra, från hvilka man icke så lätt kunde bortse. Realläro¬
verkets sal finge af seminariet begagnas endast om aftnarne mellan klockan
5 och 7, och den vore belägen 20 å 25 minuters väg från seminariet.
Den angifna tiden torde ej vara den lämpligaste för gymnastiköfningarna
och ännu mindre för skjutöfningarna, hvilka måste delvis företagas vid
gassken. Det omförmälda afståndet från seminariet vållade ännu större
svårigheter. Vid läsordningens upprättande måste noggrant iakttagas, att
Åttonde hufvudtiteln.
235
annan lektion ej utsattes på timme, som föreginge gymnastiklektion.
Mången gång kunde ej förekommas, att lektion å seminariet infölle på
tid, som närmast föreginge den timme, hvilken måste lemnas ledig, och i
sådant fall gjorde eleverna en förlust i tid af omkring en och en half
timme. Läge gymnastiklokalen intill seminariet, kunde de två lägre klas¬
serna erhålla en half timmes gymnastiktid hvarje dag, hvilket skulle vara
i hög grad främjande för elevernas fysiska utveckling; gynmastiköfningarna
skulle ock derigenom bättre kunna öfvervakas, och man sluppe att om
aftnarne sända eleverna, som nästan alla bodde i närheten af seminariet,
bort till en annan stadsdel, hvilket försvårade öfvervakandet af deras sed¬
liga lif. Barnen i öfningsskolan kunde vid de praktiska öfningarna
bättre tillgodoses, om läraren dagligen vore på platsen. Ingen kunde be¬
gära, att han för de i normalplanen bestämda gymnastiköfningarna på 20
minuter skulle komma ut till seminariet.
Domkapitlet, som med sin ofvanberörda skrifvelse till Kongl. Maj:t
öfverlemnade rektors framställning jemte tillhörande ritning och hand¬
lingar, deribland kostnadsförslag, slutande å i rundt tal 20,000 kronor,
vitsordade de af rektor omnämnda olägenheterna vid användandet af förhyrd
gymnastiklokal och särskilt det flere gånger inträffade ombytet af sådan
lokal; och hemstälde domkapitlet i underdånighet om anvisande af stats¬
medel för ifrågavarande byggnads uppförande samt om fastställande af
den uppgjorda ritningen med en mindre förändring.
Öfverintendentsembetet,till hvilken myndighet ärendet remitterades, hem¬
stälde i underdånigt utlåtande den 31 maj 1892, att ritningarna, hvilka icke
från embetets sida föranledde väsentliga anmärkningar, måtte i några angifna
hänseenden förändras.
Sedan emellertid 1893 års riksdag efter nådig proposition beviljat an¬
slag till inredande af slöjdlokal inom källarvåningen af seminariets hufvud-
byggnad, har frågan i öfrigt hvilat, till dess jag den 1 december 1898,
efter det seminariets rektor låtit dels vidtaga erforderliga förändringar å
ofvanberörda af öfverintendentsembetet i hufvudsak gillade ritning, dels
uppgöra nytt kostnadsförslag med afseende å den förändrade ritningen,
slutande å 24,300 kronor, anmodade embetet att inkomma med utlåtande
öfver berörda ritning och kostnadsförslag.
öfverintendentsembetet yttrade med anledning häraf i skrifvelse den
13 december 1898 hufvudsakligen, att kostnaden för den tilltänkta bygg¬
naden borde antagas komma att uppgå till åtminstone 31,000 kronor samt
att, då byggnadens läge icke vore att förorda och genom följande af det
framlagda ritningsförslaget allenast skulle vinnas en byggnad, som i all¬
mänhet och särskildt med hänsyn till dåmera rådande åsigter i ämnet
[75.]
236
Åttonde hufvudtiteln.
[75.] måste anses mer eller mindre förfelad, embetet hemstälde, huruvida icke
med bygget kunde anstå till dess en ny, i olika hänseenden tjenligare plan
för detsamma blefve uppgjord.
Domkapitlet, som anmodades att efter rektors hörande afgifva yttrande
öfver hvad öfverintendentsembetet sålunda anfört, öfverlemnade med skrif¬
velse den 8 mars 1899 infordrade utlåtanden från såväl rektor som inspektor
vid seminariet, af hvilka handlingar inhemtades, att på andragna grunder
rektor tillstyrkt nådigt godkännande af den ursprungliga byggnadsplanen
samt att inspektor och domkapitlet deri instämt, inspektor dock med stor
tvekan, enär han ansåge den påtänkta planen visserligen fylla ett ögon¬
blickligt behof, men dock i det hela taget vara mindre val hopkommen,
i det densamma syntes taga hänsyn mera till kostnader och andra sådana
omständigheter än till seminariets berättigade kraf och bästa.
Sedan öfverintendentsembetet befalts att i ärendet afgifva förnyadt
utlåtande, infordrades från föreståndaren vid gymnastiska centralinstitutet
upplysning, huruvida de af ortsmyndigheterna i förevarande hänseende
föreslagna anordningarna kunde anses med hänsyn till gymnastikunder¬
visningen antagliga.
I sitt med anledning häraf afgifna utlåtande yttrade föreståndaren
hufvudsakligen: att han ansåge den föreslagna salen, hvilken skulle hålla
en yta af 9X16 meter, för liten för vuxne mäns öfningar; att gymnastik¬
salen i fråga ej borde understiga 13 X 27 meter för att den skulle lemna
nöjaktigt utrymme för de öfningar, som deri skulle ega rum; att en sådan
säl helst borde hafva en höjd af 7 meter och att höjden ej finge under¬
stiga 6,5.meter; samt att tillräckligt stora afklädningsrum borde finnas och
tillfälle till bad borde beredas.
öfverintendentsembetet lät nu i eskiss uppgöra ritningar till uppfö¬
rande af gymnastikhus, dervid det dock till följd af byggnadsplatsens in¬
skränkthet blef nödvändigt att begränsa gymnastiksalens dimensioner från
af föreståndaren för gymnastiska centralinstitutet påfordrade 27 meter i
längd och 13 meter i bredd till resp. 20 och 10 meter, hvaremot öfriga af
honom låsom nödiga och nyttiga ansedda anordningar kunde tillgodoses.
öfver de sålunda upprättade ritningarna afgåfvos yttranden af rektor
och domkapitlet, hvilka lemnade ritningarna utan egentlig anmärkning, hvar¬
jemte öfverintendentsembetet införskaffade å orten uppgjorda kostnads¬
beräkningar, slutande å en summa af 46,000 kronor.
Med skrifvelse den 30 januari 1900 öfverlemnade öfverintendents¬
embetet till Kongl. Maj:t, jemte kostnadsförslag, berörda inom embetet
upprättade ritningar till gymnastikhus, deri skulle inrymmas, utom gym-
Åttonde hnfrudtiteln.
287
nastiksal med tillhörande tambur och förrådsrum, äfven två lärosalar med [75.]
dertill hörande tamburer.
Emellertid anbefalde Kongl. Maj:t genoiu nådig remiss den 12 juni
1900 öfverintendentsembetet att i ärendet inkomma med förnyadt utlåtande
och dervid taga i öfvervägande, huruvida kostnaderna för det ifrågasatta
gymnastikhuset kunde nedbringas derigenom att de lärosalar, som skulle
anordnas i gymnastikhuset, i stället inreddes i seminariebyggnaden.
Med anledning häraf har öfverintendentsembetet låtit uppgöra ritnin¬
gar, utvisande dels ett gymnastikhus ämnadt att förläggas norr om semi¬
nariets hufvudbyggnad och innehållande allenast gymnastiksal med förstuga
samt afklädnings-, förråds- och duschrum, dels ock ett sätt för anordnande
af två lärosalar i hufvudbyggnadens souterrainvåning, hvarigenom emeller¬
tid förflyttning af den nuvarande, till sagda byggnad förlagda trädgårds¬
mästarebostaden till andra lokaler inom byggnaden nödvändiggjorts.
Efter det öfverintendentsembetet satt domkapitlet i tillfälle att öfver
sistberörda ritningar sig yttra, har domkapitlet i ärendet hört seminariets
rektor, hvilken förklarat sig, om än med vissa betänkligheter, för sin del
godkänna de ifrågavarande ritningarna, dock att rektor, som särskildt be¬
klagade, att ett följande af samma ritningar skulle orsaka ett betydligt
inkräktande på seminariets lekplan, förmält, att han af anförda skal icke
kunde biträda förslaget, i hvad detsamma afsåge den nya trädgårdsmästare¬
bostaden, utan hemstälde, att i stället för anordnande af en dylik den
nuvarande seminarieträdgårdsmästaren skulle erhålla viss årlig hyresersätt-
ning; och har domkapitlet i härefter afgifvet utlåtande förklarat sig in¬
stämma uti hvad rektor anfört.
I den skrifvelse af den 13 november 1900, hvarmed öfverintendents¬
embetet öfverlemnat berörda ritningar jemte kostnadsberäkningar till Kongl.
Maj:t, har embetet dels tillkännagifvit, att kostnaden för inredande af
lärosalar och ny trädgårdsmästarebostad i hufvudbj7ggnaden — för hvilken
kostnads betäckande enligt embetets förmodan något särskildt statsanslag
icke komme att äskas —- enligt inom embetet verkstälda beräkningar
komme att uppgå till ungefär 4,500 kronor, dels ock framhållit, att, då den
enligt embetets förslag för trädgårdsmästaren afsedda nya bostadslägenhet,
bestående af tambur, ett rum och kök med sekundär dager, vore till area¬
len större och i fråga om inredning fullt jemförlig med den bostad, träd¬
gårdsmästaren för närvarande innehade, samt afsedt vore att vidtaga ytter¬
ligare åtgärder för att i den nya bostaden utestänga kyla och drag, de
anmärkningar rektor mot denna bostad framstält syntes embetet icke för¬
tjena afseende, hvarjemte embetet vidare beträffande kostnaden för det nya
gymnastikhusets uppförande i enlighet med embetets senaste förslag erinrat,
238
Åttonde hufvudtiteln.
[76.]
Gymnastik¬
byggnad vid
folkskole-
Järarinne-
seminariet i
Kalmar.
att uti denna kostnad, som belöpte sig till 40,000 kronor, inginge såväl
ett belopp af 1,000 kronor för anordnande af ny lekplan som ock en
summa af 4,000 kronor — mot 2,500 kronor i det tidigare förslaget —
för anskaffande af nödig gymnastikattiralj, eller enahanda belopp, soin
anslagits för sådan attiralj vid det nyinrättade seminariet i Landskrona.
Af hvad i ärendet förekommit framginge, såvidt embetet kunde finna, att,
förutom det att fullt tillfredsställande anordningar för beredande icke blott
af lärosalar utan äfven af trädgårdsmästarebostad kunde inom seminariets
hufvudbyggnad åvägabringas, ett tillräckligt stort och efter tidens fordrin¬
gar i öfrigt lämpadt gymnastikhus kunde för ett belopp af 40,000 kronor
— till hvilket belopp, enligt 1900 års riksdags medgifvande, en gymna¬
stikbyggnad finge vid seminariet i Kalmar uppföras — jemväl vid semi¬
nariet i Göteborg komma till utförande.
Då enligt Kong! Maj:ts nådiga stadga för folkskolelärareseminarierna
i riket den 29 januari 1886 undervisning skall vid sådant seminarium
meddelas i gymnastik, men de nuvarande anordningarna för ifrågavarande
undervisning vid folkskolelärareseminariet i Göteborg, hvarest för semina¬
riet afsedd gymnastiklokal saknas och fördenskull sådan lokal måste på
betydligt afstånd från seminariet förhyras, af vederbörande myndigheter
förklarats vara i hög grad otillfredsställande, tillstyrker jag i underdånig¬
het, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till uppförande, i huf¬
vudsaklig öfverensstämndse med de af öfverintendentsembetet senast derför
uppgjorda ritningar och förslag, af en gymnastikbyggnad vid folkskole¬
lärareseminariet i Göteborg bevilja ett belopp af 40,000 kronor och häraf
på extra stat för år 1902 anvisa 20,000 kronor.
Sedan 1900 års riksdag, med anledning af Kongl. Maj:ts framställning, till
uppförande af en gymnastikbyggnad vid folkskolelärarinneseminariet i Kalmar
beviljat ett belopp af 40,000 kronor och deraf anvisat 25,000 kronor på
extra stat för år 1901, har Kongl. Maj:t täckts genom nådigt bref den 25
maj 1900 ställa förberörda, af Riksdagen för år 1901 anvisade belopp till
öfverintendentsembetets disposition att för dermed afsedt ändamål användas.
I öfverensstämmelse med af öfverintendentsembetet i skrifvelse den 20
november 1900 gjord underdånig framställning, tillstyrker jag nu, att
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1902 anvisa
återstoden af omförmälda anslag eller 15,000 kronor.
Åttonde hnfvudtiteln.
239
Sedan 1900 års riksdag, i anledning af Kongl. Maj:ts framställning, [77.]
till uppförande af erforderliga byggnader för ett folksko [elär arinnesemina-Uppförande af
rinna i Landskrona beviljat ett extra anslag af 218,000 kronor och derafj,"^^1^
anvisat 124,000 kronor att utgå under år 1901, har Kongl. Maj:t täckts foikskoie-
genom nådigt bref den 16 november 1900 ställa förberörda af Riksdagen ;
för år 1901 anvisade belopp till öfverintendentsembetets disposition att för Landskrona.
, dermed afsedt ändamål användas.
Jag tillstyrker, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra
stat för år 1902 anvisa utaf omförmälda beviljade anslag ett belopp af
65,000 kronor.
Sedan 1900 års riksdag, på Kongl. Majds derom gjorda framställning, [78.]
jemte det medel beviljats för uppförande af erforderliga byggnader för ett Uppehållande
folkskolelärarinnéseminarium i Landskrona, tillika för begynnande af verk- ^!nugnednc"-]’
samheten vid nämnda seminarium vid början af höstterminen 1900 och foiksk-oie-
uppehdllande af undervisningen vid seminariet under samma termin äfven- Jninåriet i
som vår- och höstterminerna 1901 på extra stat för år 1901 uppfört ett Landskrona,
belopp af 17,800 kronor, har ofvannämnda seminarium från och med bör¬
jan af läsåret 1900—1901 trädt i verksamhet.
Kostnaderna för det nya seminariet under år 1902 skulle, enligt en
från seminariets rektor genom domkapitlet i Lund infordrad uppgift,
komma att uppgå till 18,860 kronor 32 öre efter följande beräkning:
Arfvode till en tillförordnad rektor.................
|
kr. 3,500: —
|
»
|
» » extra ordinarie adjunkt.........
|
» 1,800: —
|
»
|
» » extra ordinarie adjunkt för
|
|
|
höstterminen 1902 efter 1,800
|
|
|
kronor pr år...........................
|
» 821: 43
|
|
» tillfälligt biträde............................
|
» 375: —
|
»
|
» två extra ordinarie lärarinnor vid
|
|
|
öfningsskolan..................................
|
* 3,000: —
|
»
|
» en teckningslärare........................
|
» 424: 60
|
»
|
» » musiklärare.................................
|
» 625: 30
|
|
» » slöjdlärarinna............................
|
» 531: 27
|
»
|
» » gymnastiklärare .......................
|
» 294: 72
|
|
» » lärare i trädgårdsskötsel.......
|
» 135: —
|
Uppvärmning, belysning och städning, läkarearvode m. in.
Skolinventarier.................................................................................
Undervisningsmateriel ...............................................................
kr. 11,507: 32
» 2,700: —
» 3,834: 50
» 818: 50
240
Åttonde lmfvudtiteln.
Beträffande denna kostnadsberäkning har domkapitlet icke haft annat
att erinra än att, då till folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna
brukade kostnadsfritt utdelas den undervisningsmateriel, som anskaffades
för det af Riksdagen anvisade anslag till undervisningsmateriel m. m. för
folkundervisningsanstalternas räkning, det å kostnadsförslaget med 818
kronor SO öre uppförda belopp för undervisningsmateriel torde kunna
minskas med värdet af den materiel, som kunde seminariet på förenämnda
sätt tillhandahållas.
Då det af domkapitlet omförmälda anslag till undervisningsmateriel
m. m. för folkundervisningsanstalternas räkning, hvilket, hvad beträffar
folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna, användes dels för kom¬
plettering af utsliten undervisningsmateriel, dels ock för anskaffande af
nyutgifven sådan, är såväl härför som för andra ändamål, för hvilka det
är afsedt, så starkt anlitadt, att det icke lemnar tillgång till anskaffande
på en gång af all den undervisningsmateriel, som erfordras för ett nytt
seminarium, anser jag, att hvad för berörda ändamål af rektor föreslagits
bör upptagas i kostnadsberäkningen, hvilken sålunda och då mot öfriga
poster intet är att anmärka uppgår till ett afrundadt belopp af 18,900
kronor.
Bland omkostnaderna för ifrågavarande seminarium torde dessutom,
i likhet med hvad som skett i den för 1900 års riksdag framlagda beräkningen
öfver utgifterna för seminariet, böra upptagas ett särskildt belopp till sti¬
pendier åt behöfvande elever vid seminariet med 800 kronor för hvarje
klass och termin. Då undervisning kommer att meddelas vid seminariet
under vårterminen 1902 i två klasser och under höstterminen samma år
i tre klasser, erfordras sålunda för ändamålet ett belopp af 4,000 kronor.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag, att Kongl.
Maj:t. täcktes föreslå Riksdagen att för uppehållande af undervisningen
vid folkskolelärarinneseminariet i Landskrona på extra stat för år 1902
bevilja ett belopp af 22,900 kronor.
[79.] Uti den af Riksdagen den 14 maj 1900 till Kongl. Maj:t aflåtna skrif-
Anordnande aflelse angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvud- I
ett nytt yttrades bland annat:
8kolelarare-
seminarium.
I sammanhang med Kongl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna förslag att
för anordnande af en parallelklass vid folkskolelärareseminariet i Vexiö
på extra stat för år 1901 anvisa ett belopp af 11,200 kronor, hade Riks¬
dagen till behandling förehaft en inom Riksdagen väckt motion, deri yrkats,
att Riksdagen måtte, med afslag å Kongl. Maj:ts proposition om beviljande
Åttonde lmfvndtiteln.
241
af medel till anordnande af en parallelklass vid folkskolelärareseminariet i
Vexiö, i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t snarast
möjligt till Riksdagen inkomma med utredning och förslag om inrättande i
Strengnäs af ett seminarium för utbildande af folkskolelärare. Till stöd
för denna sin framställning hade motionärerna anfört följande.
Att stor brist rådde på lärare och lärarinnor vid folkskolorna i riket,
vore sedan länge kändt och erkändt; och Kongl. Maj:t hade ytterligare kon¬
staterat detta faktum samt jemväl framhållit och visat, att denna brist varit
i ständigt fortgående ökning. Att densamma härledde sig icke från brist
på personer, som vore hågade att egna sig åt lärarekallet, utan af bristande
utrymme i de af staten upprättade undervisningsanstalterna, hade också
vid flere tillfällen blifvit uppvisadt. Såsom ytterligare bevis derpå kunde
framhållas, att, enligt uppgift i Svensk Läraretidning, år 1899 inträde vid
seminarierna sökts af 461 män och 278 qvinno!’, af hvilka endast 221
män och 167 qvinnor vunnit inträde; äfven med antagande, att en stor
del af de utestängda blifvit underkända vid pröfningarna, qvarstode i allt
fall ett betydande antal sökande, som måst uteslutas af brist på utrymme.
Rörande sättet för afhjelpande af denna brist hade emellertid meningarna
varit mycket delade. Så hade en del myndigheter, som yttrat sig i frågan,
ansett, att behofvet af lärarekrafter skulle lämpligast och billigast fyllas
genom inrättande af parallelklasser vid några af de redan befintliga semi¬
narierna. Andra åter hade ansett nödigt, att ett eller flere nya semi¬
narier inrättades. Kongl. Maj:t hade till en början anslutit sig till den
förstnämnda åsigten och hade af 1899 års riksdag begärt anslag till an¬
ordnande af parallelklasser vid två seminarier. Samtidigt hade emellertid
af åtskilliga representanter från sydliga Sverige väckts motion, att Riks¬
dagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t ville,
så snart ske kunde, till Riksdagen inkomma med förslag om inrättande
på derför lämplig ort inom Malmöhus eller Kristianstads län af ett semi¬
narium för utbildande af folkskolelärarumor. I denna motion hade motio¬
närerna framhållit, att inrättande snarast möjligt af ett nytt seminarium
skulle vara den rigtigaste utvägen för tillgodoseende af behofvet af lärare¬
krafter. I skrifvelse till Kongl. Maj:t hade ock Riksdagen, jemte det att
det begärda anslaget till parallelklasser beviljats, anhållit om utredning,
huruvida ett nytt seminarium för qvinliga elever vore erforderligt och
inom hvilken del af landet det i sådant fall lämpligast borde förläggas.
Frukten af den sålunda begärda utredningen hade förelegat i Kongl. Maj:ts
proposition till 1900 års riksdag om anslag till anordnande af ett folk-
skolelärarinneseininarium i Landskrona. I sitt yttrande till statsrådsproto¬
kollet angående förevarande ärende hade chefen för ccklesiastikdeparfe-
JJ/h. till Jt/Uil Prat. 1901. 1 Sund. 1 Af,/. 31
A tionde Imf v n (ititel n.
•242
mentet anfört, att det enligt lians mening ej kunde bestridas, att bästa
sättet för fyllande af behofvet af lärarekrafter vore att inrätta nya semi¬
narier samt att helst två nya seminarier, ett manligt och ett qvinligt, borde
inrättas, enär man endast derigenom skulle kunna utbilda erforderligt an¬
tal lärare och lärarinnor och sålunda undanrödja de svårigheter, med
hvilka skolråden hade att kämpa för uppehållande af folkskolelärarebefatt¬
ningarna. Det skulle dock hafva medfört alltför stora kostnader att sam¬
tidigt bygga och i öfrigt anordna två seminarier, och derför hade det
ansetts lämpligt att till en början nöja sig med att iordningställa ett nytt
seminarium och att samtidigt utvidga ännu ett annat med en parallelldass.
Den utredning, som blifvit förebragt, hade alltså, enligt hvad motio¬
närerna vidare andragit, otvetydigt gifvit vid handen, såväl att den öfver-
klagade lärarebristen vore konstant som att det enda fullt lämpliga sättet
att råda bot härpå vore inrättandet af två nya seminarier, ett qvinligt och
ett manligt. Det läte sig, enligt motionärernas förmenande, icke bestridas,
att det förra borde förläggas till Skåne, men det syntes också å andra
sidan uppenbart, att behofvet kräfde ett ytterligare seminarium, för män,
i mellersta Sverige, och af de för detta föreslagna platserna hade motio¬
närerna utan tvekan ansett, att Strengnäs vore den lämpligaste. Inom Streng¬
näs stift funnes nämligen för närvarande icke något seminarium, och det
i Stockholm fylde icke bristen på lärare inom mellersta Sverige. Streng¬
näs stad vore väl belägen i en synnerligen vacker trakt med ett helsosamt
klimat och vore numera jemväl försedd med goda kommunikationer. Lef-
nadsomkostnaderna i Strengnäs vore billiga; såsom jemförelse kunde fram¬
hållas, att mackorderingsafgiften för lärjungar i allmänna läroverkets högre
klasser hos familjer af medelklassen bestege sig till 30 å 40 kronor per
månad; för elever vid seminariet torde den ställa sig något billigare. Rum
med eldning och städning kunde, enligt motionärernas förmenande, hyras
för 50 kronor för åtta månader, då två delade ett rum; och mat kunde
erhållas till ett pris af 6 kronor i veckan. Enligt till ecklesiastikdeparte¬
mentet gjordt meddelande hade stadsfullmägtige i Strengnäs erbjudit sig
till staten upplåta för byggande af ett lärarinneseminarium erforderlig tomt
äfvensom för anläggning af trädgård behöflig mark; och tvifvel kunde,
enligt motionärernas mening, ej råda, att detta erbjudande finge gälla äf¬
ven med afseende på ett lärareseminarium. Då Kongl. Maj:t icke nu ansett
sig böra komma med förslag om inrättande af ett nytt seminarium, hade
detta, enligt chefens för ecklesiastikdepartementet yttrande, föranledts af
förnämligast två skäl, nämligen dels för att undvika de dryga kostnader,
som skulle blifva följden af det samtidiga inrättandet af två nya semi¬
narier, dels för att förekomma utbildningen af allt för många lärare eller
Åttonde hufrudtitelu.
243
lärarinnor, för den händelse det befintliga behofvet skulle visa sig mindre
än man beräknat. Hvad det sista af dessa skäl anginge, både motionä¬
rerna ansett, att, på sätt redan förut antydts oeh jemväl i departements-
ehefens yttrande erkänts, det vore utom allt tvifvel, att eu konstant lärare¬
brist förelåge, hvilken ej kunde afhjelpas genom de två redan inrättade
parallelklasserna och det nya lärarinneseminariet. Det förra skälet åter
hade, enligt motionärernas förmenande, varit talande nog. Derför borde
ock, enligt motionärernas åsigt, uppförandet utaf byggnader för clet nya
seminariet icke heller komma i fråga förr än det föreslagna lärarinne-
seminariet blifvit fullbordadt, livilket ju antoges ske inom två år. Men
då ett förslag härom måste föregås af närmare utredning om det blifvande
seminariets läge, uppgörande af ritningar dertill med flere omständigheter,
som inverkade på frågans bedömande, hade tiden synts redan nu inne för
vidtagande af dessa förberedelser. Härtill hade derjemte ännu ett, såsom
det syntes afgörande, skäl förelegat. Kongl. Maj:t hade, såsom ofvan vore
närnndt, föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1901 bevilja 11,200
kronor för anordnande af en parallelklass vid folkskolelärareseminariet i
Vexiö. Då man, såsom i det ofta anförda yttrandet till statsrådsprotokollet,
medgifvit, att för behofvets fyllande erfordrades två nya seminarier, hade
det synts motionärerna olämpligt att nedlägga kostnader på inrättande af
en parallelklass vid ytterligare ett förutvarande seminarium. Såsom motio¬
närerna till 1899 års riksdag framhållit, skulle det möta svårigheter att
indraga redan inrättade parallelklasser, dels derför att de i dessa intagna
eleverna måste hinna fullständigt genomgå kurserna och från seminariet
utexamineras, innan parallelklasserna indroges, dels till följd af det mot¬
stånd mot eu dylik åtgärd, som motionärerna antoge alltid skulle möta ’
från ortsmyndigheternas sida, och jemväl af andra skäl. I allmänhet hade
det ock synts motionärerna vara lämpligare att söka afhjelpa den öfver-
klagade lärarebristen genom att inrätta nya seminarier än genom att ut¬
vidga de gamla, ty i senare fallet skulle antalet elever i de utvidgade
anstalterna blifva så stort, att vederbörande lärare ej skulle kunna till¬
börligt öfvervaka och vårda sig om dem på sådant sätt, som bäst passade
för hvars och ens individualitet. Uppenbart vore ock, att flere i skilda
landsdelar befintliga seminarier skulle hafva en bättre verkan med afseende
å tilloppet af lämpliga sökande med efter landsdelarnes behof passande
begåfning och kynne, än om några få större seminarier anordnades. Men,
hade man sagt, då behofvet vore trängande och man ej genast velat på¬
börja uppförandet af ytterligare ett nytt seminarium, hade ej annat åter¬
stått än att anordna parallelklasser vid ett förut befintligt. Motionärerna
hade dock trott sig kunna meddela, att, under förutsättning af att ett
244
Åttonde hufvudtiteln.
seminarium komme att i Strengnäs inrättas, svårigheter icke skulle möta
att derstädes, på samma sätt som skett i Landskrona, erhålla provisoriska
lokaler för seminarieundervisningens utöfvande under tiden för seminarie-
byggnadernas uppförande. Enligt protokoll vid skolrådssammanträde den
23 november 1899 hade Strengnäs stads församlings skolråd besluta, med
afseende på ett blifvande lärarinneseminarium i Strengnäs, erbjuda
hyresrätt tillhandahållande af tvenne lärosalar i det nya folkskole-
huset under ett eller eventuel! två års tid, och det vore all anledning att
antaga, att detta erbjudande (inge gälla äfven med afseende på ett blif¬
vande seminarium för lärare samt att ytterligare behöfliga provisoriska
lokaler äfven kunde anskaffas.
Efter den sålunda lemnade redogörelsen för omförmälda motion an-
föres i Riksdagens skrifvelse: Då Riksdagen delade den af motionärerna
uttalade uppfattningen, att behofvet af ökade lärarekrafter för folkskolan
hellre borde tillgodoses genom inrättande af ett nytt seminarium än genom
anordnande af parallelklasser vid de förut befintliga seminarierna och då
den farhåga, departementschefen uttalat, åt t, i händelse ett nytt seminarium
för manliga elever inrättades, möjligen kunde komma att utbildas flere
lärare än behofvet kräfde, icke synts Riksdagen vara grundad, hade Riks¬
dagen icke ansett sig böra medgifva, att vid ännu ett seminarium för
manliga elever anordnades en parallelklass. Det af motionärerna fram-
stälda förslaget om aflåtande till Ivongl. Maj:t af en skrifvelse i ämnet
hade Riksdagen deremot ansett sig böra biträda; dervid Riksdagen emeller¬
tid, ehuru giltiga skäl syntes hafva blifvit anförda för seminariets för-
. läggande till någon ort inom Strengnäs stift, likväl så mycket mindre
ansett sig böra i sakens dåvarande skick uttala sig angående den stad,
dit seminariet borde förläggas, som till Riksdagens kännedom kommit,
att städerna Strengnäs och Örebro, hvardera staden under förutsättning
att seminariet blefve dit förlagd t, erbjudit sig vidtaga vissa åtgärder för
underlättande af seminariets inrättande. På grund af hvad sålunda blifvit
anfördt, hade Kongl. Maj:ts förenämnda framställning icke af Riksdagen
bifallits. Men i anledning af ofvannämnda motion anhölle Riksdagen,
det måtte Kongl. Maj:t efter verkstäld utredning till Riksdagen inkomma
med förslag angående inrättande inom Strengnäs stift af ett seminarium
för utbildande af folkskolelärare.
Med skrifvelse den 15 maj 1900 insände Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande i Örebro län till ecklesiastikdepartementet en underdånig skrif¬
velse från stadsfullmägtige i Örebro, hvari stadsfullmägtige anhöllo, att
Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning om inrättande i
245
Åttonde lmfrudtiteln.
Örebro stad af det i Riksdagens omförmälda skrifvelse ifrågasatta nya
seminarium för utbildande af folkskolelärare. Stadsfullmägtiges nämnda
skrifvelse innehåller hufvudsakligen följande.
Stadsfullmägtige hade den 28 februari 1900 beslutit: att, för den
händelse Kong!. Maj:t och Riksdagen skulle fatta beslut om anläggande
af ett folkskolelärare- eller folkskolelärarinneseminarium i Örebro, erbjuda
sig att till nyttjande, så länge tomten användes såsom plats för seminariet,
utan lösen upplåta ett för ändamålet lämpligt jordområde af ungefär fem
tunnlands areal å plats, som stadsfullmägtige, så snart efter utredning
ske kunde, skulle närmare angifva; att anordna belysnings-, vatten- och
afloppsledningar till tomtens gräns; samt att, om så erfordrades, kostnads¬
fritt upplåta provisoriska lokaler för seminarieundervisningens bedrifvande
under tiden för seminariebyggnadens uppförande. Den 28 mars 1900
hade stadsfullmägtige vidare beslutit att såsom plats för ett seminarium
för folkskolelärare eller folkskolelärarinnor och på i beslutet den 28 februari
samma år angifna vilkor upplåta ett vester om Bygärdesbäcken och
norr om Ängvägen beläget område om fem tunnlands areal, hvilket om¬
råde funnes närmare angifvet å en af stadslandtmätaren Karl Davidson
upprättad och ansökningen bilagd kartskiss.
Som skäl för förläggande af det ifrågasatta seminariet till Örebro
anförde stadsfullmägtige: Staden vore, i synnerhet under de senare åren,
stadd i en för svenska förhållanden ovanligt snabb och kraftig utveckling;
så hade folkmängden, som under det senaste decenniet stigit från 14,000
till öfver 21,000 invånare, under år 1899 ökats med mer än sex procent,
och sannolikt vore, att tillväxten skulle blifva än starkare efter full¬
bordandet af de under arbete varande jernvägarne Örebro—Krylbo och
Örebro—Pålsboda samt genom den nyligen öppnade bandelen Örebro —
Svartå. Staden hade utmärkta samfärdsmedel i alla rigtningar till lands
och sjös samt centralt läge i en folkrik och bördig bygd inom ett område
begränsadt af städerna Karlstad, Upsala och Linköping, i hvilka folkskole-
lärareseminarier sedan länge vore upprättade. Med varmt intresse hade
staden vårdat och vårdade sig såväl om sitt folkskoleväsende, hvilket ock
nått en jemförelsevis hög utveckling, i det att undervisningen bestredes
af 64 lärare, som ock om undervisningen i allmänhet, hvarom tydligt
vittnade de efter stadens förhållanden storartade byggnadsarbeten, som
för tillfredsställande af undervisningens kraf och uteslutande på stadens
bekostnad vore under utförande och snart nådde sin fullbordan, nämligen
ett folkskolehus med tjugu lärosalar, eu nybyggnad för tekniska elementar¬
skolan samt en genomgripande om-, till- och påbyggnad af högre allmänna
läroverkets äldre byggnad; — allt förhållanden, som, derest seminariet
246 Åttonde hnfvudtiteln.
[79.] förlädes till Örebro, blefve till gagn för seminariets elever, enär dessa
derigenom finge tillfälle att under sin utbildningstid lära känna nämnda
undervisningsanstalter med deras rika samlingar oeh tidsenliga under¬
visningsmateriel. Den tomt, staden erbjöde, vore rymlig, sundt oeh väl
belägen i en lugn stadsdel, hvarjemte den kornrne att bilda ett afskildt
qvarter, som ej stördes af någon bullrande trafik. Inackorderingskostna-
derna stälde sig så måttliga, som de under nu rådande förhållanden kunde
ställa sig i hvilken stad som helst inom stiftet.
Med skrifvelsen följde, jemte omförmälda kartskiss och åtskilliga ut¬
drag af protokoll vid stadsfullmägtiges sammanträden, ett intyg från rektor
vid Örebro högre allmänna läroverk, i hvilket intyg meddelades, att äfven
vid nu gällande höga pris på lifsförnödenheter fullständig inackordering
kunde erhållas i Örebro för 30, 35 och 40 kronor i månaden, allt efter
olika fordringar.
Den 15 juni 1900 inkom till Kongl. Maj:t underdånig anhållan från
stadsfullmägtige i Strengnäs, att det ifrågasatta nya folkskolelärare¬
seminariet måtte förläggas till Strengnäs stad; ocli gjorde stadsfullmägtige
med afseende derpå följande erbjudanden:
Till byggnadstomt och trädgårdsanläggningar för seminariet upplätes
afgiftsfritt, så länge det dertill användes, ettdera af följande tvenne om¬
råden, nämligen antingen ett område å det s. k. Storgärdet norr om
Eskilstunavägen om minst fem tunnlands areal och fallande inom ett å
Inlagd kartskiss med röda gränslinie!’ och Litt. A betecknadt område,
eller ock en plats, belägen i det s. k. Södra gärdet sydvest om jernvägen,
utgörande en areal af något mera än fyra tunnland och å nämnda kart¬
skiss betecknad med Litt. B och gröna gränslinie!’; varande båda dessa
områden, som uppfylde alla anspråk på ett fritt och vackert läge och de
bästa grundförhållanden och hvilkas lämplighet för trädgårdsanläggningar
frainginge af bilagdt intyg af två fackmän, belägna utanför den egentliga
staden och oberörda af dess trafik, men ändock så nära, att afståndet
från det mera aflägsna till stadens centrum ej utgjorde mera än tio å tolf
minuters väg. Till tomtgränsen skulle kostnadsfritt framdragas vatten-
och afloppsledningar äfvensom dit ledande gator eller vägar, försedda
med den slags belysning, som i staden för öfrigt användes. Behörig tomt¬
karta skulle upprättas och afleinnas. Om så erfordrades, upplätes kost¬
nadsfritt lämpliga provisoriska lokaler för undervisningens utöfvande under
tiden för seminariebyggnadens uppförande.
Såsom skäl för det ifrågasatta seminariets förläggande i Strengnäs
anförde stadsfullmägtige följande omständigheter: Staden Strengnäs, som
Afton de liufv u dt itel n.
247
efter jernvägens framdragande dit syntes stadd i en kraftig utveckling,
vore sedan äldsta tider säte för stiftsstyrelsen, hvilken, bland annat, hade
att öfvervaka hela folkskoleväsendet inom stiftet med dertill hörande an¬
stalter och skolor. Dessutom hade i staden förr funnits ett seminarium,
hvilket på 1860-talet i sammanhang med allmän omorganisation af dylika
anstalter blifvit helt och hållet indraget, ett förhållande, som haft till
följd, att södermanländingar inom folkskolelärarekåren blifvit ganska sällsynta.
Lefnadsomkostnaderna i Strengnäs vore jemförelsevis billiga. Vidare
erbjöde Strengnäs stad den ingalunda oväsentliga fördelen, att der funnes
tillfälle för seminariets lärjungar att förbereda sig till och aflägga organist¬
examen, hvilket för det stora antalet förenade organist- och folkskolelärare¬
befattningar erfordrades som kompetensvilkor. Härtill komme, att
Strengnäs, som hade ett särdeles friskt och naturskönt läge med goda
kommunikationer till lands och vatten, vore, såsom utgörande en mindre
stad, främmande för storstadslifvets frestelser och derigenom en synner¬
ligen lämplig plats för ett lugnt och stilla studiearbete, på samma gång
som det ovanligt rika stiftsbiblioteket och högre allmänna läroverkets
ganska omfattande samlingar beredde tillfälle till studier af stor betydelse
äfven för seminariets elever. Slutligen hade staden ett i förhållande till
dess litenhet ganska utveckladt folkskoleväsende, som den egnade ett
lifligt intresse, hvarpå såsom bevis kunde anföras, att i staden nyligen
för ej ringa kostnad uppförts ett efter tidens fordringar lämpadt folk-
skolehus.
Med den underdåniga ansökan följde, förutom omförmälda kartskiss
och intyg angående de erbjudna områdenas lämplighet för trädgårds¬
anläggningar, dels ett intyg från högre allmänna läroverkets i Strengnäs
rektor, innehållande, att inackorderingsafgiften för lärjungar, som från
främmande ort besökte Strengnäs läroverk, varierade från 65 kronor per
kalendermånad till högre pris, beroende på olika anspråk, samt att kost¬
naden genom anordnandet af s. k. skolhushåll enligt till rektor lemnad
uppgift kunde för hvarje lärjunge nedbringas till 28 å 29 kronor per
kalendermånad, dels intyg angående de pris, som nu gälde för Strengnäs
folkkök och läsrum, nämligen: spisning per vecka från 7 kronor, enstaka
middagsmål från 50 öre, enstaka frukost och qväll från 40 öre, kaffe 11
öi’e (då bröd betalades efter åtgången) samt hel inackordering 40 kronor,
om rum delades, för hvilket pris inackordering kunde erhållas äfven i
enkla hem ute i staden, hvarjemte, derest prisen på lifsförnödenheter ned-
ginge, dylik hel inackordering torde kunna erhållas för till och med 35
kronor per månad.
248
Åttonde hufvudtiteln.
Vidare har jemväl staden Askersund ifrågasatts såsom plats för det
nya seminariet. Den 2 juli 1900 inkom nämligen till Kongl. Maj:t en
underdånig skrifvelse från Askersunds drätselkammare, i hvilken drätsel¬
kammaren, jemlikt erhållet uppdrag, till Kongl. Maj:t frambar stads-
fullmägtiges i nämnda stad anbud att, derest ifrågavarande seminarium
blefve förlagdt till staden Askersund, tillförbinda staden att för ända¬
målet utan lösen upplåta ett område af fem ä sex tunnland å nya stads¬
planen, till och vid tomtområdet framdraga nödiga gator, anordna be¬
lysnings-, vatten- och afloppsledningar till tomtgränsen samt kostnadsfritt
upplåta provisoriska lokaler, intill dess seminariebyggnader kunde blifva
uppförda.
Drätselkammaren anförde härjemte, att, om Kongl. Maj:t ansåge ifråga¬
varande seminarium böra förläggas till stiftets nerikesdel, samma fördelar
vore att finna i Askersund som i den enda stad inom stiftets söderman-
landsdel, hvilken inkommit till Kongl. Maj:t med likartadt anbud, näm¬
ligen det till folkmängden föga större Strengnäs. Lika väl som Strengnäs
gåfve nämligen Askersunds samhälle just genom sin litenhet mindre till¬
fälle till de frestelser, hvilka medföljde lifvet i större städer och hvilka
menligt inverkade på skolstudier; och kunde ungdomen lika lätt som i
Strengnäs öfvervakas äfven utom skolans väggar. Såväl hela stadens som
särskildt den nya stadsplanens natursköna och i sanitärt hänseende sär¬
deles gynsamma läge torde, helst sedan under senare åren afsevärda för¬
bättringar vidtagits i hygieniskt afseende, tillförsäkra Askersunds lilla
samhälle en ganska betydande plats bland rikets mindre städer. Stadens
kommunikationer både till lands och vatten torde vara fullt tillfreds¬
ställande för såväl lärjungar som lärare vid ett eventuel! dit förlagdt
seminarium. Den olägenhet, som möjligen skulle komma att uppstå, om
ett seminarium förlädes till annan ort än stiftsstaden, under det denna
blefve i saknad af dylik anstalt, syntes ej böra tillmätas någon större be¬
tydelse, då analogt förhållande sedan längre tid existerade i Vesterås stift
och några yrkanden om förändring derutinnan ej försports. Det senast
inrättade seminariet hade förlagts till en stad, som i likhet med Asker¬
sund vore i saknad af högre allmänt läroverk, och torde sålunda denna
omständighet ej behöfva inverka vid valet af plats för det seminarium,
hvarom nu vore fråga. Rörande lefnadsförhållandena i Askersund ville
drätselkammaren meddela att, enligt uppgift från dervarande läroverks
rektor, hvilken uppgift äfven bilagts ansökningen, lägsta afgiften för
lärjungars inackordering i staden utgjorde 25 kronor och högsta afgiften
35 kronor i månaden, hvarvid lärjungarne dock hölle sig med egna säng¬
kläder, att årliga hyran för våningar utginge med 75 å 100 kronor per
Åttonde hufvndtiteln. * 240
ruin, kök ej medräknadt, och att priset å fullt kosthåll på stadens hotell [79.]
utgjorde 40 kronor per månad.
_ Sedan de sålunda inkomna framställningarna remitterats till dom¬
kapitlet i Strengnäs, infordrade domkapitlet yttranden från folkskole¬
inspektörerna i Strengnäs stift J. A. Wallin och G. A. Sundblad.
Uti med anledning häraf den 30 juni och den 16 juli 1900 afgifna
yttranden anförde Wallin: Södermanlandsdialekten vore den erkändt vack¬
raste af de svenska folkdialekterna, särskildt hvad beträffade klangen.
Då ett seminarium säkerligen till större delen finge sina lärjungar från
den provins, inom hvilken seminariet vore beläget, och då lärarens tal
säkerligen inverkade på lärjungarnes, torde detta få anses som ett vigtigt
skäl för att ett seminarium förlädes inom Södermanland. Att Strengnäs
vore sate för stiftsstyrelsen, som hade att vaka öfver folkskoleväsendet
inom stiftet, torde ensamt vara tillräckligt skäl för att ett seminarium
inom Strengnäs stift borde förläggas till Strengnäs stad. Att stora städer
bildades, syntes icke vara önskvärdt i socialt hänseende. Det allmänna
borde derför icke gorå sitt till för att en redan efter våra förhållanden
rätt stor stad, som Örebro vore, än ytterligare förstorades. En större
städs skolväsende kunde för öfrigt mindre än en mindre stads tjena som
förebild°för de flesta af de blifvande lärarne, hvilka torde få sin verknings¬
krets på landet. Två af de anförda skälen gälde lika väl vid en jem¬
förelse mellan Strengnäs och Askersund, nämligen att södermanlands¬
dialekten vore den erkändt vackraste af de svenska folkdialekterna och
fttt Strengnäs vore säte för stiftsstyrelsen. På grund af hvad han sålunda
anfört, ansåge Wallin, att det ifrågasatta seminariet borde förläggas till
Strengnäs.
Folkskoleinspektören Sundblad androg i skrifvelse den 27 juni 1900:
Att ett stort behof af lärare och lärarinnor vid folkskolorna förefunnes,
både redan förut blifvit ådagalagdt, och detta behof hade visat sig ännu
mera känbart under sista tiden, då det varit omöjligt för skolråden att
skaffa examinerade vikarier vid inträffad ledighet eller vid ordinarie lära¬
res sjukdom. Man hade derför flerstädes inom Nerike sett sig tvungen
att använda småskolelärarinnor till undervisningens upprätthållande vid
folkskolor, och liknande förhållande hade egt rum inom den del af Örebro
läu, som läge inom Vestmanland, enligt hvad dervarande folkskoleinspek¬
tör flere gånger yttrat, på samma gång lian klagat öfver att så få elever
från dessa trakter anmält sig vid seminarierna på grund af det stora af¬
stånd et till de nuvarande. Af samma skäl hade också antalet seminarie-
elever från Nerike varit mycket ringa. Ur dessa synpunkter vore således
Bill. till Rikad. Prot. 1901. 1 Sand. 1 Afd. 32
250
Åttonde hufvndtiteln.
seminariets förläggande till Örebro särdeles önskvärd!, men hufvudsaken
syntes dock vara icke så mycket platsen som inrättandet af ytterligare ett
nytt seminarium. Jemförde man anbuden från de båda täflande städerna
Örebro och Strengnäs, syntes de vara ungefär lika affattade och medföra
samma fördelar för staten, om det också icke kunde förnekas, att anbudet
från Örebro innebure större uppoffringar för denna kommun med hänsyn
till der rådande höga tomtpris. Priset för inackordering, hvarvid stort
afseende borde fästas, torde vara lika i de båda städerna. Dock torde
det blifva vida lättare att erhålla inackordering i Örebro till följd af den
dervarande talrika befolkningen, nu uppgående till omkring 21,000 per¬
soner, och de många familjer, som, ehuru icke uteslutande beroende af
inackorderingar, likväl gerna mottoge sådana för att öka sina inkomster.
Till förmån för Strengnäs hade med rätta anförts, att det vore stiftsstad,
att ett seminarium fordom funnits der och att tillfälle funnes för eleverna
att der aflägga organistexamen m. in. Dessa fördelar vore onekligen myc¬
ket beaktansvärda; men då fråga vore om lämpligaste platsen för ett se¬
minarium, syntes man böra fästa större afseende på lätta kommunikationer,
stadens storlek och framåtskridande, dervarande läroanstalter samt framför
allt folkskoleväsendets utveckling och omfattning med deraf följande behof
af alltjemt ökad lärarepersonal. Ur dessa synpunkter vore Örebro ostridigt
att föredraga. Genom sina många jernvägar, såväl statsbanor som en¬
skilda banor, stode Örebro i den allra lifligaste förbindelse med Nerike
och omgifvande landskap; dess utveckling hade varit snabbare än andra
dermed jemförliga städer i Sverige; de karolinska och tekniska läroverken
hade båda rikhaltiga samlingar och komme inom kort att flytta in i nya
fullt tidsenliga byggnader. Med hösten blefve det nya folkskolehuset med
tjugu skolsalar och särskild gymnastikbyggnad, vid hvilkas inredning alla
moderna förbättringar iakttagits, färdigt till inflyttning, och med hänsyn
till folkmängdens snabba tillväxt hade redan plats bestämts för ett lika
stort skolhus i norra staden. Dessutom hade staden nio äldre skolhus,
som fortfarande komme att användas, samt särskildt slöjdhus, hvars öfre
våning komme att inredas till skolkök. För undervisningen vore vid sta¬
dens folkskolor anstälda tolf ordinarie och fem extra ordinarie lärare, tio
ordinarie och„åtta extra ordinarie lärarinnor samt vid småskolan tjugusex
lärarinnor. Årligen ökades antalet af såväl ordinarie som extra ordinarie
befattningar, och med hänsyn till folkskoleväsendets snabba utveckling
hade kyrkostämman beviljat medel till aflöning af eu särskild inspektör
för stadens skolor.
Med afseende på frågan om. seminariets förläggande till Askersund
yttrade folkskoleinspektören Sundblad i underdånig skrifvelse, dagtecknad
Åttonde hnfvudtiteln.
251
deri 12 juli 1900: Askersund hade, derest berörda seminarium dit förlädes, [79.]
erbjudit staten väsentligen samma fördelar som Örebro och Strengnäs.
Askersunds natursköna och genom vidtagna sanitära förbättringar sunda
läge vore eu känd sak; men i fråga om goda och lätta kommunikationer
kunde staden ingalunda täfla med Strengnäs och allra minst med Örebro,
helst som det påtänkta seminariet väl måste vara afsedt för elever från
Södermanland, Nerike, vestra Vestmanland och delvis äfven från Dalarne.
Som skäl för seminariets förläggande till Askersund hade framhållits, att
staden genom sin litenhet gåfve mindre tillfällen till de frestelser, hvilka
medföljde lifvet i större städer och menligt inverkade på skolstudier. Den
fördel, som skulle ligga häruti, förefölle mycket problematisk, enär det
torde vara omöjligt att uppvisa, det lifvet i de större städerna på något
sätt verkat hämmande på de enskildas studier. Erfarenheten visade väl
snarare, att motsatsen egde rum i större städer med deras rikare resurser.
Enligt Sundblads öfvertygelse vore det just af allra största vigt, att en så
betydelsefull undervisningsanstalt som ett folkskolelärareseminarium upp¬
rättades i en större stad med centralt läge och lätta kommunikationer åt
alla håll, der en rask utveckling på alla områden egde rum och der man
med beaktande af tidens kraf sträfvade att i allt tillgodose undervisningen
såväl vid folkskolorna som vid högre allmänt läroverk och särskilda fack¬
skolor. Der förefunnes just detta rikare åskådningsmaterial, som för ele¬
vernas utbildning till goda lärare borde vara af särskildt stor betydelse.
På grund af hvad folkskoleinspektören Sundblad sålunda i nämnda
båda skrifvelse!' anfört, ansåg han Örebro vara den lämpligaste platsen
för det folkskolelärareseminarium, hvarom nu är fråga.
I härefter den 30 juli 1900 afgifvet underdånigt utlåtande anförde
domkapitlet, att vid eu jemförelse mellan de tre städer, som erbjudit sig
att mottaga det tilltänkta seminariet, syntes det till en början, som om
Askersund icke kunde komma i fråga, enär intet skäl blifvit anfördt till
dess förmån, hvilket icke i samma grad egde sin tillämplighet på någon¬
dera af de andra städerna, under det att dessa deremot egde afgjorda
företräden framför Askersund.
Domkapitlet yttrade vidare: Beträffande valet mellan Strengnäs och
Örebro vore domkapitlet lör sin del icke i tillfälle att uttala sig angående
de tomter, som af hvardera staden erbjudits, eller om de ekonomiska för¬
hållandena, såsom dessa stälde sig inom de respektive orterna, enär nö¬
dig utredning i detta stycke saknades. Ur öfriga synpunkter deremot
ansåge domkapitlet, att båda städerna egde goda förutsättningar att inom
sig mottaga seminariet i fråga. Frånsedt en del andra omständigheter
vore båda städerna försedda med fullt tillräckliga kommunikationer både
252
Åttonde hufvndtiteln.
till lands och sjös, båda städerna torde ur sanitär synpunkt få anses till¬
fredsställande, båda erbjöde ett efter förhållandena väl ordnadt folkskole-
väsen och båda vore rika på ädla historiska minnen, hvilket icke vore
utan sin betydelse för lärjungarnes fostran till fosterländskt och kyrkligt
sinne.
Med erkännande häraf syntes det dock domkapitlet, som om Strengnäs
egde ett visst företräde framför Örebro vid bestämmandet af den ort, dit
det nya seminariet borde förläggas. Domkapitlet grundade detta sitt om¬
döme företrädesvis på följande skäl: 1) Strengnäs vore säte för biskop
och stiftsstyrelse, hvilka författningsenligt hade att öfvervaka seminariet.
Det förhölle sig ock verkligen så, att alla de manliga seminarierna i riket
vore förlagda till stiftsstäder. 2) I Strengnäs gåfves tillfälle att aflägga
organist- och kyrkosångareexamen. 3) Ur geografisk synpunkt skulle Streng¬
näs för den större och folkrikare delen af stiftet vara en lämpligare sam¬
lingsort än Örebro. Också vore det anmärkningsvärdt, att Södermanland,
efter de uppgifter domkapitlet förskaffat sig, vore ytterst fåtaligt represen-
teradt vid rikets seminarier, hvilket till högst väsentlig del torde bero på
nämnda landskaps betydliga afstånd från dem alla. 4) Det finge slutligen
anses sannolikt, att Strengnäs med mindre talrik befolkning och enklare
förhållanden erbjöde större möjlighet än en stad med den omfattning, som
Örebro hade, att personligen öfvervaka lärjungarne.
På grund af hvad sålunda anförts hemstälde domkapitlet, att Kongl.
Maj:t täcktes för Riksdagen föreslå det ifrågavarande seminariets förläg¬
gande till Strengnäs.
Biskop Ullman yttrar i särskildt anförande, att han, ehuru han i allo
delade den mening, som fått sitt uttryck i domkapitlets underdåniga skrif¬
velse rörande lämpligaste platsen för ett eventuelt seminarium inom Streng¬
näs stift, funne sig föranlåten att för egen del i sin egenskap af biskop
och eforus göra följande tillägg till domkapitlets underdåniga utlåtande.
I betraktande af den utomordentligt betydelsefulla och inflytelserika verk¬
samhet, som folkskolans lärare utöfväde i församlingen och hvarigenom
de vore i tillfälle att antingen väsentligen stödja och främja eller också
skada och förhindra det kyrkliga församlingslifvet, detta allt efter den
personliga ställning de intoge till kristendomen och Sveriges evangelisk¬
luterska kyrka, vore det biskops ovilkorliga rätt och dyrbara pligt att
under de blifvande skollärarnes vistelse vid seminariet egna dem omedel¬
bar omvårdnad och ställa dem, så mycket ske kunde, under sin personliga
inflytelse; och ansåge biskop Ullman det fördenskull vara icke endast
önskvärdt, utan rent af nödvändigt, att den anstalt, der de blifvande folk-
skolelärarne uppfostrades och förbereddes för sitt magtpåliggande kall, vore
förlagd på samma ort, der biskopssätet vore beläget.
Åttonde liufvudtiteln.
253
Derefter har Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län [79.]
den 9 augusti 1900 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande i ärendet,
dervid Kongl. Maj:ts befallningshafvande anfört:
Det torde vara otvifvelaktigt, att städerna Örebro och Strengnäs vore
lämpliga såsom förläggningsort för en läroanstalt af ifrågavarande slag,
något som icke kunde anses vara fallet med staden Askersund. Ehuru
staden Örebro onekligen egde synnerligt goda kommunikationer och hade
ett rikt utveckladt folkskoleväsen, ville det dock synas Kongl. Maj:ts befall¬
ningshafvande, som skulle Strengnäs stad såsom plats för ett folkskole¬
lärareseminarium vara att föredraga framför staden Örebro. För lärjungar
och studier af nu ifrågavarande slag skulle det, enligt Kongl. Maj:ts be-
fallningshafvandes åsigt, vara mera gagneligt, om läroanstalten förlädes till
en mindre stad sådan som Strengnäs, i hvilket samhälle kulturela intressen
af ålder skattats högt och väl bevakades, än till Örebro stad, som syntes
inom kort tid skola blifva efter svenska förhållanden en storstad. De af
staden Strengnäs alternativt erbjudna tomter, särskildt det å kartan med
Lätt. A betecknade området, torde genom sitt sunda och natursköna läge
samt sin lämplighet för trädgårdsanläggningar utan tvifvel vara för
ändamålet mera passande än den föreslagna byggnadsplatsen i Örebro.
Visserligen kunde, enligt lemnade intyg, inackorderingsafgiften för semi-
narieelever förväntas blifva lika stor i båda städerna, men det torde dock
med säkerhet kunna antagas, att åtminstone bostadshyror vore och blefve
billigare i Strengnäs samt att fördenskull och med hänsyn jemväl till
andra omständigheter lefnadskostnaderna för seminariets såväl lärare som
lärjungar skulle i Strengnäs blifva mindre än i Örebro.
Af dessa skäl och då genom seminariets förläggande till Strengnäs
lärjungarne skulle erhålla tillfälle att under sin lärokurs vid seminariet
jemväl förbereda och aflägga organist- och kyrkosångareexamen, ansåge
Kongl. Maj:ts befallningshafvande sig böra i underdånighet förorda Streng¬
näs stad såsom förläggningsort för ett ifrågasatt folkskolelärareseminarium
inom Strengnäs stift.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Örebro län, som jemväl blifvit i
ärendet hörd, anför i underdånigt utlåtande den 5 september 1900 följande.
Bland de tre städer, som frainstält begäran om förläggande dit
af ett cventuelt folkskolelärareseminarium, torde endast Örebro och
Strengnäs kunna komma i åtanke, då icke något skäl förebragts, som be¬
rättigade seminariets förläggande till Askersund, hvilken stad hvarken
genom centralt läge eller goda kommunikationer kunde täfla med de tvä
andra.
254 Åttonde hufvudtiteln.
Vid en jemförelse mellan Örebro och Strengnäs, hvilka onekligen båda
kunde framlägga hvar för sig goda skäl för att seminariet dit förlädes,
kunde dock Kongl. Maj:ts befallningshafvande ej annat än gifva företräde
åt Örebro och ville till stöd derför anföra: att det nu ifrågasatta semina¬
riet hufvudsakligen skulle hafva att mottaga elever från Södermanland,
Nerike, vestra Vestmanland och delvis Dalarne, för hvilka landskap Örebro
hade det centralaste läget och bjöde de största fördelarne genom sina ut¬
märkta kommunikationer i alla rigtningar; att Örebro hade ett väl ord-
nadt folkskoleväsen med stor lärarepersonal, tidsenligt anordnade skolsalar
samt lokaler för slöjd, gymnastik och huslig ekonomi; att samma stad
egde högre allmänt läroverk och en teknisk elementarskola, båda med
stort lärjungeantal och rika samlingar, och att dessa läroanstalter inom
kort komme att inflytta i delvis eller helt och hållet nya fullt tidsenliga
byggnader, hvilket allt mer än väl ådagalade den omsorg, staden egnade
de kulturela intressena af skilda slag; att stadens snabba och kraftiga ut¬
veckling med en folkmängd af mer än 21,000 invånare, hvilken folkmängd
befunne sig i stadig tillväxt, tryggade för en ej ringa tillströmning af
elever till ett blifvande seminarium på platsen, hvartill komme det tätt
befolkade kringliggande landskapet; att oaktadt denna talrika befolkning
lefnadskostnaderna för inackorderade elever icke stälde sig högre än i
andra städer inom stiftet, hvarjemte staden leinnade större tillfälle till in-
ackorderingsmöjligheter än eu mindre stad; att den större staden, i stället
för att menligt inverka på den studerande ungdomen, snarare på den¬
samma verkade förädlande och uppryckande, enär den under de tider, som
ej vore direkt upptagna af skolarbeten, hade att erbjuda den framåtsträf-
vande ynglingen hvarjehanda sysselsättningar af förädlande art, som det
mindre samhället ej kunde erbjuda i motsvarande grad; att det vore af
stor betydelse för den i sitt kall inträdande läraren att med egna ögon
hafva skådat lifvet, der det rörde sig något kraftigare; att den rymliga,
värdefulla byggnadstomt af regelbunden form och med god byggnadsgrund,
som staden erbjöde, bildade ett eget qvarter, hvilket vore sundt och väl
beläget och läge i en lugn stadsdel; samt att den fördel, som stiftsstaden
erbjöde derigenom att organist- och kyrkosångareexamen der kunde afläg-
gas, ej hade den stora betydelse, hvilken man velat tillmäta den, enär i
regel det nog vore så, att det arbete, som kräfdes af eleven för folkskole¬
lärareexamen, ej lemnade tid öfrig för organist- och kyrkosångareexamens
samtidiga afläggande, som derför vanligen aflades under ett senare skede,
hvadan beredelserna för sistnämnda examen med samma lätthet kunde
göras i Örebro och stiftsstaden sålunda ej ens i detta hänseende egde af-
sevärdt företräde i fråga om plats för seminariet.
Åttonde liufvudtiteln. 255
Af de anförda skälen ansåge sig Kongl. Maj:ts befallningshafvande [79.]
böra i underdånighet förorda Örebro stad såsom förläggningsort för ett
ifrågasatt folkskolelärareseminarium inom Strengnäs stift.
Sedan Kongl. Maj:t härefter anbefalt öfverintendentsembetet att in¬
komma med underdånigt utlåtande rörande lämpligheten af de byggnads¬
tomter till ett ifrågasatt folkskolelärareseminarium inom Strengnäs stift,
hvilka stadsfullmägtige i Örebro och Strengnäs erbjudit sig att kostnads¬
fritt för ändamålet tillhandahålla, afgaf öfverintendentsembetet den 6 no¬
vember 1900 det sålunda infordrade utlåtandet, deruti embetet till eu
början erinrade, att stadsfullmägtige i Örebro erbjudit sig att till nytt¬
jande, så länge tomten komme att användas såsom plats för seminariet,
utan lösen upplåta ett å östra stadsdelen vester om Bygårdsbäcken och
norr om Ängsvägen beläget område om fem tunnland i areal, hvilket om¬
råde funnes utmärkt å en af stadslandtmätaren Davidson uppgjord kart¬
skiss, samt att stadsfullmägtige i Strengnäs erbjudit sig att till byggnads¬
tomt och trädgårdsanläggning för här omhandlade seminarium afgiftsfritt
upplåta, så länge det dertill användes, ettdera af följande två områden,
nämligen antingen ett område å det s. k. Storgärdet norr om Eskilstuna-
vägen om minst fem tunnlands areal och fallande inom det å en af A.
wfdebeck upprättad kartskiss med röda linier och Lätt. A betecknade
område, eller ett område, beläget i det så kallade Södra gärdet, sydvest om
jernvägen, utgörande en areal af något mera än fyra tunnland och å nyss-
berörda kartskiss betecknadt med gröna gränslinier och Litt. B.
Vidare upplyste öfverintendentsembetet, att embetet varit i tillfälle
att genom en af sina tjensteman, intendenten m. m. E. Jacobsson, å de
respektive orterna taga närmare kännedom om der rådande förhållanden,
så vidt de rörde den fråga, som i detta ärende utgjorde föremål för em-
betets bedömande; och anförde härefter embetet beträffande den erbjudna
tomten i Örebro: Denna vid stadens utkant belägna plats hade, såväl ge¬
nom sin närhet till en af stadens hufvudgator som med hänsyn dertill
att till densamma gränsade planteringar, ett lämpligt läge; men vid verk-
stälda borrningar å de delar af platsen, som kunde anses böra i främsta
rummet ifrågakomma till bebyggande, hade utrönts att, för beredande af
fullt säker grund, pålning erfordrades på tre, fyra å sju meters djup. Da
denna omständighet icke oväsentligt skulle öka byggnadskostnaden och
förty stadsfullmägtiges anbud icke syntes kunna obetingadt till antagande
förordas samt jemväl andra områden än det nyssberörda varit i fråga att
såsom tomt för ett blifvande seminarium erbjudas, hade besigtning af dessa
senare tomter på embetets föranstaltande skett, hvilken besigtning gifvit
256 Åttonde lmfvndtiteln.
[79.] vid handen, att åt dessa en utom stadsplanen norr om elektriska aktie¬
bolagets station belägen tomt om fem tunnland vore att föredraga. Denna
tomt, som funnes å en af embetet infordrad, med »Örebro stad år 1900»
betecknad, karta utmärkt med röd färg och »Alternativ 3» — den af stads-
fullmägtige erbjudna tomten vore å samma karta likaledes märkt med röd
färg, men med orden »Alternativ 1» — läge visserligen på ett temligen
stort afstånd från stadens centrum, men likväl i en trakt, dit småningom
byggnadsverksamhet och trafik tvifvelsutan skulle sträcka sig, och erbjöde
derjemte den beaktansvärda fördelen af delvis i dagen liggande berggrund
och möjlighet att der med framgång kunna anlägga nödiga planteringar
och trädgårdsland, allt fördelar, som, enligt hvad embetet hölle före, borde
leda derhän att, derest det nya seminariet beslutades skola förläggas till
Örebro, denna sistnämnda tomt borde, såsom den i främsta rummet för
ändamålet lämpliga, af staten tagas i anspråk.
Af de utaf stadsfullmägtige i Strengnäs erbjudna jordområden vore, fort¬
sätter embetet, det med Lutt. A betecknade, hvars areal vore omkring fem
och ett hälft tunnland, beläget vid en vik af Mälaren på en höjd, som
sakta sluttade åt öster, men begränsadt af delvis brutna luder, hvadan
detsamma företedde eu skäligen oregelbunden egofigur, der emellertid
marken enligt utlåtandet bifogadt intyg bestode af synnerligen hård
grusalf, genomsprängd af lerblandad mosand och inneslutande större och
mindre stenar, till följd hvaraf marken utgjorde särdeles fast byggnads¬
grund. Hvad derefter anginge den andra af de erbjudna tomterna
eller den med Litt. B betecknade, så vore att märka, att densamma
hade ett starkt kuperadt läge, hvarigenom icke allenast sjelfva byggnads-
kostnaden skulle fördyras, utan äfven platsens tillgodogörande i öfrigt
försvåras, hvartill komme, att dess läge på andra sidan det till staden
ledande jernvägsspår måste ingifva betänkligheter med afseende å platsens
lämplighet för förläggande derstädes af eu undervisningsanstalt, som skulle
besökas jemväl af ett flertal minderåriga. Häraf framginge, att mellan
dessa båda tomter ett gifvet företräde borde lemnas åt tomten Litt. A,
dock att, då tomtens oregelbundna form skulle bereda svårigheter att på
ett fullt tillfredsställande sätt der uppföra de för seminariet erforderliga
byggnaderna och vidare den enda nu möjliga platsen för tillträde till
tomten vore alltför undanskjuten, tomtens gränser borde förändras i den
retning, att ingången kunde förläggas vid den från Eskilstunavägen le¬
dande landsvägen, hvarförutom tomtområdet borde så ordnas, att de å
detsamma afsedda byggnaderna icke framdeles blefve undanskymda genom
bebyggande af framför eller vid sidan deraf liggande mark, för hvilket
ändamål dels den södra gränsen borde utflyttas till nyssnämnda landsväg
Åttonde hufvudtiteln.
257
och dels det mellan idiothemmet och stadens fattiggård belägna, enligt
uppgift staden tillhöriga, område borde tilläggas tomten, så att denna
komme att sträcka sig till den under anläggning varande strandgatan vid
Mälaren.
Sedan öfverintendentsembetet låtit stadsfullmägtige i Strengnäs få del
af de anmärkningar, embetet, såsom nyss nämnts, funnit anledning fram¬
ställa mot tomten Litt. A, hade stadsfullmägtige. med föranledande häraf
vid sammanträde den 27 oktober 1900 beslutat att såsom tomt för det
ifrågasatta seminariet erbjuda det område, som å en af ingeniören C. M.
Nyström upprättad, utlåtandet bifogad karta funnes betecknadt med
bokstäfverna c, d, e, f, g, h, i, k och 1, dock med dervid fästadt vilkor
att af samma område för staden undantoges hvad som åtginge till en
för det ifrågavarande såväl som närliggande områden behöflig väg af 13,5
meters bredd dels på norra, östra och södra sidorna af området c, d, e,
f, g, k och 1, och dels från .detta område ned till sjön. Emellertid hade
embetet, som icke kunnat godkänna de af stadsfullmägtige vid nyssnämnda
sammanträde beslutade vilkor, låtit bestämdt angifva och stadsfullmägtiges
pröfning underställa ej mindre de fordringar, embetet ansett sig böra
framställa beträffande sjelfva tomten Litt. A, om den skulle af embetet
hos Kongl. Maj:t i underdånighet förordas att derå förlägga ofvannämnda
läroanstalt, än äfven de förbehåll i öfrigt, som enligt embetets förmenande
borde af staten göras för antagande af uti ifrågavarande afseende leinnadt
erbjudande. Dervid hade embetet förklarat: att den från Eskilstunavägen
till områdets i fråga södra hörn ledande vägen borde utvidgas till samma
bredd som Nygatan eller 18 meter, hvarjemte trottoar borde anordnas
och å den sålunda utvidgade gatan planteras alléträd; att den till punk¬
ten f å sistberörda karta ledande smala vägen borde utvidgas på bekost¬
nad af seminarieområdet till 12 meters bredd och föreskrift lemnas, att å
angränsande till handelsträdgård nu använda tomt icke finge mot denna
gata uppföras uthus, skjul eller dylikt; att vid skärningen mellan nu
nämnda två gator skulle bildas, likaledes af seminarietomtens mark, en
öppen mindre plats, hvarvid borde iakttagas, att nu föreslagna förändrade
gator m. m. skulle utföras och för all framtid underhållas af staden,
hvilken äfven borde bestrida inlösen af för den bredare gatans utläggande
erforderlig mark; att den vid tomtens enligt samma karta södra gränslinie
d—e befintliga landsväg borde för all framtid till väg användas och så¬
lunda icke kunna afyttras eller bebyggas; att den vid Mälaren påbörjade
strandvägen borde utläggas till linien i—h å kartan, så att seminarie-
tomtcn komme att gränsa intill nämnda strandväg; att å angränsande, nu
till idiothem och fattiggård upplåtna tomter icke finge vid linierna f— g,
Bill. till Riked. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 33
[79.]
258
Åttonde hufvudtiteln.
g—h och i—k uppföras byggnad, pa mindre afstånd än 5 meter från
seminariets tomt; att vatten-, aflopps-, belysnings- och telefonledningar
skulle anbringas kostnadsfritt fram till tomtens sydvestra hörn d; att, på
sätt stadsfullmägtige redan utfäst sig, behörig tomtkarta och med utsatta
mått å begränsningslinierna borde upprättas och afienmas; samt att, om så er¬
fordrades, skulle, såsom stadsfullmägtige jemväl redan tillbjudit, upplåtas
lämpliga provisoriska lokaler för seminarieundervisningens utöfvande under
tiden för seminariebyggnadernas uppförande.
Vid derefter den 2 november 1900 hållet sammanträde hade stads¬
fullmägtige beslutat dels att bifalla de af embetet gjorda, här ofvan an-
gifna yrkandena, dock med den förändring att bredden å den från Eskils-
tunavägen till områdets södra hörn ledande vägen skulle minskas från
18 till 12 meter och att bredden å den till punkten f ledande vägen
skulle bestämmas till allenast 10 meter, dels att till tomtplats upplåta
jemväl det å ingeniören Nyströms karta med bokstäfverna a, c och 1 be¬
tecknade området om 17,5 kappland, hvarigenom hela den erbjudna tomt-
arealen skulle komma att — behöfliga vägar vid gränserna inberäknade
— omfatta 5 tunnland 25 kappland eller 2,8538 hektar, dels ock att, med
upphäfvande af sitt den 27 oktober 1900 fattade beslut angående vägar
på området eller vid dess gränser, till behöfliga vägar undantaga å ifråga¬
varande områdes sydvestra sida invid gränslinien c—d en jordremsa af
12 meters bredd, å dess södra sida vid linien e—d så stor jordremsa, att
den tillsammans med nu befintliga vägen koinme att omfatta 12 meters
bredd, och å dess östra sida vid gränslinien e—f en remsa så stor, att den,
jemte den der befintliga vägen, komme att omfatta 10 meters bredd, på
sätt å kartan i fråga genom en dragen blå linie utmärkts, hvilken linies
fortsättning angåfve gränserna för hela det upplåtna området.
Stadsfullmägtige i Strengnäs hade sålunda numera tillbjudit sig att
till seminarietomt upplåta det å ingeniören Nyströms karta med dragna
blå linier angifna område; och då detta område syntes öfverintendents-
embetet icke blott vara det förmånligaste af samtliga de erbjudna ego¬
vidderna, rörande hvilka embetet hade att sig utlåta, utan äfven i all¬
mänhet i alla afseenden fullt tillfredsställande, funne embetet, som an-
såge det icke vara något af vigt att erinra mot den af stadsfullmägtige
beslutade mindre bredden å ofvan angifna två vägar, sig böra för sin del
hemställa, att till tomt för ifrågastäldt nytt folkskolelärareseminarium i
Strengnäs stift, måtte i främsta rummet väljas det område i Strengnäs,
som i remissakten betecknades med kitt. A, dock med de gränser in. m.,
som jemlikt stadsfullmägtiges senast fattade beslut i ämnet blifvit för det¬
samma föreslagna.
Åttonde hnfvudtiteln. 259
Med anledning af hvad sålunda förekommit befalde Kong! Maj:t [79.]
öfverintendentsembetet att låta uppgöra och till Kongl. Maj:t inkomma
med ritningar och kostnadsförslag till de för ett folkskolelärareseminarium
erforderliga byggnader under antagande, att dessa komme att uppföras
på det jordområde i Strengnäs, som blifvit af stadsfullmägtige derstädes
upplåtet till tomtplats för ett dylikt seminarium och af öfverintendents¬
embetet i dess underdåniga skrifvelse den 6 november 1900 förordadt såsom
det lämpligaste af de för omförmälda ändamål ifrågasatta jordområden.
Med underdånig skrifvelse den 11 december 1900 öfverlemnade öfver¬
intendentsembetet af e. o. arkitekten hos embetet Bror Almqvist, på em-
betets uppdrag, utarbetade och af embetet för dess del, efter skedd gransk¬
ning, godkända ritningar och kostnadsförslag till byggnader för seminarie-
inrättningen i fråga. Enligt nämnda kostnadsförslag voro utgifterna be¬
räknade att utgöra för seminariets hufvudbyggnad 130,359 kronor 95 öre,
gymnastikhus 39,502 kronor, rektorsbostad 24,938 kronor 5 öre, portvakt¬
stuga 4,400 kronor, uthusbyggnad (klosetter) 700 kronor, skjul och för¬
rådshus 600 kronor, inhägnad (granhäck) och planering 6,000 kronor, rit¬
ningar, kontrollantarfvode m. in. 11,500 kronor eller tillhopa 218,000
kronor.
Vid de sålunda öfverlemnade handlingarna, dervid jemväl fogades en
af intendenten Jacobsson upprättad, den 10 december 1900 dagtecknad
promemoria angående de tilläinnade byggnadernas storlek och inredning,
gjorde öfverintendentsembetet följande erinringar. De ifrågavarande rit¬
ningarna hade blifvit upprättade i närmaste anslutning till Kong]. Maj:ts
enligt nådigt bref den 16 november 1900 faststälda ritningar för folk-
skolelärarinneseminariet i Landskrona, dock att då, med hänsyn till den
tillgängliga terrängens beskaffenhet, det ansetts lämpligt, att sjelfva läro-
verkshuset komme att förläggas till den högre belägna delen af tomten
och rektorsbostaden till den utvikning af tomtområdet, som gränsade in¬
till strandgatan utmed Mälaren, vid hufvudingången till tomten föreslagits
uppförande af en särskild portvaktstuga, innehållande ett rum och kök
för portvakt — dennes bostad är vid Landskrona seminarium inrymd i
samma byggnad som rektors boställslägenheter och utgöres der af två
rum och kök — samt derjemte ett rum för trädgårdsdräng. Med gym¬
nastikhusets förläggande vid den norra tomtgränsen hade afsetts att un-
danskymmma stadens derinvid belägna fattiggård.
Såsom af det anförda framgår, hafva tre städer, Örebro, Strengnäs
och Askersund, erbjudit sig att kostnadsfritt dels till det ifrågastälda nya
260
Åttonde hufvudtiteln.
[79.] folkskolelärareseminariet upplåta lämplig byggnadstomt samt erforderligt
område för trädgårdsanläggningar, dels ock hålla läroanstalten till banda
provisoriska lokaler, i händelse man skulle vilja låta den träda i verksam¬
het, innan dess byggnader hunnit blifva fullbordade. Vid valet mellan de
tre städerna har ingen af de myndigheter, hvilkas yttranden i ärendet
blifvit infordrade, ansett sig kunna förorda Askersund, enär denna stad
vore underlägsen de båda andra både med hänsyn till centralt läge och
beqväma samfärdsmedel. Jag anser mig kunna instämma i hvad myndig¬
heterna i detta hänseende anfört. Deremot tala goda skäl såväl för Öre¬
bro som för Strengnäs. Det synes mig dock, som om det vore fördelakti¬
gast att förlägga det ifrågasatta seminariet till den sistnämnda staden. I
kong! stadgan den 18 juni 1842 angående folkundervisningen i riket, ge¬
nom hvilken stadga folkskolan i vårt land först blef en i lag påbjuden
och genom lag ordnad institution, föreskrefs, att såväl i hufvudstaden som
i hvarje stiftsstad af domkapitlet borde beredas tillfälle för dem, som ville
egna sig åt folkskolelärarekallet, att i ett seminarium erhålla undervisning
och öfning i de till detta kall hörande ämnen. Till följd häraf inrättades
ett seminarium i hufvudstaden och likaledes ett i hvar och en af de tolf
stiftsstäderna. Men genom kong!, kungörelsen den 22 april 1864 bestäm¬
des, att af dessa endast åtta skulle bibehållas, nämligen sex för manliga
och två för qvinliga elever. Seminarierna i Strengnäs, Vesterås, Kalmar,
Karlstad och Visby blefvo då indragna. Efter den tiden hafva seminarierna
i Karlstad och Kalmar åter trädt i verksamhet. Redan den omständigheten,
att Strengnäs egt ett seminarium, talar för att, om ett seminarium åter
kommer att anordnas inom Strengnäs stift, detta bör förläggas till Streng¬
näs, om denna stad för öfrigt är en lämplig förläggningsort för en läro¬
anstalt af ifrågavarande slag. Och den är det, enligt mitt förmenande,
bland annat derför att den är säte för stiftsstyrelsen. Det lärer nämligen
ej kunna förnekas,) att domkapitlet, som enligt gällande seminariestadga
har till åliggande att utöfva tillsyn öfver seminarium, lättare och bättre
kan fullgöra denna skyldighet, om seminariet är förlagdt till den stad,
der domkapitlet har sitt säte, än om seminariet är anordnadt å annan
ort. A andra sidan måste det vara till gagn för seminariet sjelft att få
arbeta just på den plats, der dess närmast öfverordnade styrelse finnes.
Genom att förlägga seminarierna till stiftsstäderna undviker man för öfrigt
åtskilliga kostnader och olägenheter, hvilka måste blifva en följd deraf
att seminarierna och stiftsstyrelsen befinna sig å olika orter. Till för¬
mån för Strengnäs talar slutligen ock, att den tomt, som staden ut-
fäst sig lemna till seminariet, är fullt tillfredsställande och öfverträffar
med hänsyn till läge och lämplighet i öfrigt den plats, som Örebro
Åttonde hufvudtiteln.
261
för ändamålet upplåtit, samt att lefnadskostnaderna i det hela torde komm a
att ställa sig något billigare i Strengnäs än i Örebro.
Beträffande de ritningar till det ifrågasatta nya seminariet, som öfver-
intendentsembetet låtit uppgöra, synes det mig synnerligen lämpligt, att
seminariet, såsom embetet föreslagit, erhåller sin egen gymnastiklokal. För
de seminarier, som sakna sådan, uppstå af denna anledning många olägen¬
heter och svårigheter. Dels måste de nöja sig med lokaler, som i sanitärt
hänseende äro otillfredsställande och i öfrigt för ändamålet olämpliga, dels
måste de underkasta sig, att gymnastiköfningarna komma att förläggas till
otjenliga tider, och dels måste deras elever försätta mycken för dem dyrbar
tid genom de långa vandringarne till och från gymnastiklokalen. Dertill
kommer, att seminarierna nödgas på en och annan ort betala en mycket
hög hyra — ända till 500 kronor årligen — för rätten att få begagna en
annan läroanstalts gymnastiklokal. De för undervisningen afsedda lokalerna
synas mig ändamålsenliga och välbehöfliga för att undervisningen skall
kunna med rätt framgång bedrifvas och undervisningsmaterielen med
tillbörlig omsorg vårdas. Mot de ritningarna åtföljande kostnadsberäk¬
ningarna har jag intet att erinra.
Lärarebristen är emellertid så tryckande, att åtgärder böra vidtagas
för att kunna till dess afhjelpande utsända vederbörligen utbildade lärare
inom kortare tid än som kunde ske, om det föreslagna nya seminariet
skulle träda i verksamhet först sedan seminariebyggnaderna blifvit upp¬
förda. Då staden Strengnäs erbjudit sig att tillhandahålla erforderliga lo¬
kaler för seminariet intill dess detta kan inflytta i egen byggnad, synes
det mig, att seminariet bör begynna sin verksamhet vid början af höst¬
terminen 1901. Då skulle första seminavieklassen och småskoleafdelningen
af seminariets öfningsskola träda i verksamhet; vid början af läsåret 1902
—1903 skulle intagas en ny första klass, sedan en andra klass bildats af
den förutvarande första klassen, och en ny första klass intagas i öfnings-
skolans småskoleafdelning, sedan af dess förra andra klass bildats en första
klass af folkskoleafdelningen o. s. v.
Kostnaderna för det nya seminariet under läsaret 1901—-1902 samt
höstterminen 1902 torde komma att uppgå till 19,850 kronor enligt föl¬
jande beräkningar:
Arfvode till en tillförordnad rektor efter 3,500 kronor
för år .................................................................................... kronor 5,250: —
Arfvode till en tillförordnad adjunkt höstterminen 1902 » 900: —
Arfvode till en lärare i öfningsskolans småskoleafdelning » 2,700: —
Arfvode till en lärare i öfningsskolans folkskoleafdel-
ning höstterminen 1902 .................................................. » 900: —
262
Åttonde hufvudtiteln.
[80.]
Löneförbätt¬
ring m. m.
åt lärare vid
folkskole¬
läraresemina¬
rierna.
öfningsämnena samt ett och
läkarearfvode
3,700:
3,200:
900
1,700
600
Tillfälliga lärarebiträden i
annat läroämne.................................................................... kronor
Stipendier till seminarieelever .................
Uppvärmning, belysning och städning,
m. m............................................................
Skolinventarier och undervisningsmateriel
Oförutsedda utgifter ........................................
Anledningarna till att högre belopp beräknats för igångsättande af
det tilltänkta seminariet i Strengnäs, än som beräknades, då fråga var om
seminariets i Landskrona trädande i verksamhet vid början af läsåret 1900
—1901, äro, att de manliga lärarekrafterna vid öfningsskolan torde komma
att blifva dyrare än de qvinliga, att det medför större kostnader att an¬
ordna manlig slöjd än qvinlig samt att i posten stipendier upptagits sti¬
pel! diemedel äfven för andra klassens elever under höstterminen 1902.
Med anledning af hvad jag sålunda anfört, får jag underdånigst till¬
styrka, att Kong! Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning derom att
Riksdagen måtte
dels till uppförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med uppgjorda
ritningar, af erforderliga byggnader för ett folkskolelärareseminarium i
Strengnäs bevilja ett anslag af 218,000 kronor och deraf på extra stat
för år 1902 anvisa ett belopp af 100,000 kronor,
dels ock för begynnande af verksamheten vid nämnda seminarium med
början af höstterminen 1901 samt uppehållande af undervisningen vid
seminariet under samma termin äfvensom vår- och höstterminerna 1902
på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 19,850 kronor.
Till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskoleläraresemina¬
rierna samt arfvoden åt teckningslärare för extra tjenstgöring och
extra arfvoden åt musiklärare vid dessa seminarier har Riksdagen sedan
flere år tillbaka på extra stat beviljat anslag, som för ett hvart af åren
1900 och 1901 bestämts till ett belopp af 36,300 kronor.
Då de skäl, som föranledt detta anslag, qvarstå oförändrade, hem¬
ställer jag, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till beredande af
ifrågavarande löneförbättring och arfvoden jemväl för år 1902 enligt
samma grunder, som för år 1901 blifvit bestämda, på extra stat anvisa
ett belopp af 36,300 kuonor.
Åttonde hufvudtiteln.
263
Hänvisande till livad jag i fråga om ny anordning af militäröfnin- [81.]
garna vid de allmänna läroverken under punkten 19 yttrat om behofvet Anskaffande^
af vissa anslag för en gång, hemställer jag, att Kongl. Maj:t täcktes amav(g^e“ f~r
föreslå Riksdagen att till anskaffande af vapen och materiel för militär- miiitäröfnin-
öfningarna vid folkskolelärareseminarierna på extra stat för år 1902 beviljagas™0“J~rar°e_
ett anslag af 24,100 kronor. seminarierna.
Med anledning af Kongl. Maj:ts framställning beviljade 1900 års [82.]
riksdag på extra stat för år 1901 ett anslag af 25,000 kronor till wnder-Understöd till
stöd, enligt de närmare bestämmelser Kongl. Maj:t kunde finna godt
föreskrifva, åt mindre bemedlade manliga och qvinliga lärjungar vid sådana jungar vid
folkhögskolor, som åtnjöte bidrag af statsmedel, dock att sådant understödfolklogsko!or'
endast finge tilldelas elev, som vore i den ålder, att före kursens slut
koratne att uppnås af manlig elev 18 år och af qvinlig elev 16 år.
Då ifrågavarande anslag, som under flere föregående år utgått,
ehuru med något mindre belopp än det af 1900 års riksdag bestämda,
visat sig vara till stort gagn och någon förändring i anslagets belopp
ej för närvarande torde böra ifrågasättas, hemställer jag, att Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till understöd åt mindre bemedlade
manliga och qvinliga lärjungar vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta
bidrag af statsmedel, måtte, under vilkor att sådant understöd endast
får tilldelas elev, som är i den ålder, att före kursens slut komma att
uppnås af manlig elev 18 år och af qvinlig elev 16 år, samt i öfrigt
enligt de närmare bestämmelser Kongl. Maj:t kan finna godt föreskrifva,
på extra stat för år 1902 anvisas ett belopp af 25,000 kronor.
Genom nådigt bref den 5 juni 1896 har Kongl. Maj:t från anslaget [83.]
till lappmarks ecklesiastikverk anvisat för anordnande af vinterkurser Byggnad för
vid Juckasjärvi lappskola samt beredande af undervisning för afsidesv[]j"ka^er“vi
boende barn dels 600 kronor till aflöning och reseersättning åt en vid lappskola,
småskolelärareseminarium examinerad lärare, dels ock 600 kronor till
bestridande af kostnaderna för de i vinterkurserna deltagande lapp¬
barnens inackordering.
Till grund för det nådiga beslutet i ämnet låg en framställning af
domkapitlet i Hernösand, innefattande en af kyrkoherden i Juckasjärvi
lappmarkspastorat F. W. Lidström samt folkskoleinspektören P. O. Grape
lemnad utredning rörande behofvet af förbättrad undervisning företrädes¬
vis åt nomadlapparnes barn; och innehöll denna utredning med åtföl¬
jande förslag bland annat: att bland nomadlapparne i Juckasjärvi år
1894 funnits 85 barn i skolåldern, af hvilka 16 saknat all skolundervis-
264
Åttonde hnfvudtiteln.
ning och 49 fått åtnöja sig med den bristfälliga undervisning, som med¬
delats af lappkateketerna; att jemväl den bofasta befolkningen i den
vidsträckta församlingens utkanter helt och hållet saknade skolor, enär
man vid ordnandet af församlingens skolväsen endast kunnat taga hänsyn
till de mera befolkade och centralt belägna delarne af församlingen; att
till följd häraf en fruktansvärd okunnighet vore rådande hos en del af
församlingens ungdom såväl som hos äldre; att den undervisning, som
meddelades af lappkateketerna, behöfde vidmagthållas och utvidgas, om
den skulle blifva till någon verklig nytta; att de undervisningsanstalter,
som nu funnes för lappbarnen, vore otillräckliga, enär både lappskolan
i Juckasjärvi kyrkoby och Lannavaara barnhem kunde mottaga endast
en mindre del af de barn, som behöfde undervisning; att för afhjelpande
af de största bristerna i undervisningsväsendet vore nödigt att, i likhet
med hvad som skett inom Karesuando församling, inrätta vinterkurser
äfven vid lappskolan i Juckasjärvi gamla kyrkoby, hvilka kurser borde
efter godkänd läroplan fortgå under januari—april månader årligen; att
en särskild lärare borde för ändamålet anställas, enär skolmästaren vid
nämnda skola hade tillräckligt arbete med det trettiotal elever, som
tillhörde skolan; att ifrågavarande lärare skulle under den del af läs¬
året, då han icke vore upptagen af vinterkurserna, meddela undervisning
bland såväl lappar som finnar, hvilka bodde i församlingens utkanter
och ej kunde begagna sig af församlingsskolorna; att samme lärare,
hvilken borde vara utexaminerad från ett småskolelärareseminariuin och
känd för ett godt uppförande, så att han icke blott genom undervisning
utan äfven genom sin umgängelse kunde verka förädlande på den half-
vilda lappbefolkningen, borde såsom lön och resekostnadsersättning er¬
hålla tillsammans 600 kronor årligen; att minst 600 kronor årligen er¬
fordrades för inackordering af de barn, som deltoge i vinterkurserna,
då en afgift af i medeltal 85 öre för dagen beräknades för hvarje barn;
samt att, då såväl lapparne som skoldistriktet saknade tillgångar för
bestridande af de med denna anordning förenade kostnader, det vore
oundgängligen nödvändigt, att det erforderliga beloppet utginge af stats¬
medel.
Vinterkurserna hafva härefter årligen fortgått från och med år 1897.
Sedan domkapitlet i underdånig skrifvelse den 22 december 1897 upp¬
lyst, att särskild lokal för dem vore af nöden, samt härtill föreslagit en
åt skolläraren i Juckasjärvi lappfolkskola uppförd bagarstuga, hvilken
bemälde lärare erbjudit sig att för ändamålet tills vidare upplåta mot
en årlig ersättning af 50 kronor, deri inberäknad godtgörelse äfven för
lokalens uppvärmning, upplysning och städning, har Kongl. Maj:t genom
Åttonde hufvudtiteln. 265
nådigt bref den 11 februari 1898 i enlighet med domkapitlets förslag [83.]
medgifvit, att berörda belopp finge för ifrågavarande ändamål å ecklesia¬
stikverkets stat uppföras.
Denna anordning är emellertid så mycket mer att anse såsom va¬
rande af tillfällig natur som, redan när förslaget härom framkom, frågan
om beredande af särskild lokal för vinterkursen jemte bostad för
läraren bragts å bane och fortfarande var under behandling. Samtidigt
härmed skedde äfven en utredning rörande behofvet af vissa reparationer
å lappfolkskolehuset. Båda dessa frågor blefvo omsider genom dom¬
kapitlets underdåniga framställning den 4 januari 1899 öfverlemnade till
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, under anhållan om anslag dels till ny¬
byggnad af lokal för vinterkursen, dels till lappfolkskolehusets istånd-
sättande; i sammanhang hvarmed äfven begärdes godtgörelse för den
af domkapitlet förskjutna ersättningen för upprättandet af ritningar och
kostnadsförslag. Vid underdånig anmälan af ärendet den 4 maj 1900
har Kongl. Maj:t, med förklarande att Kongl. Maj:t framdeles ville med¬
dela beslut i anledning af framställningen om uppförande af särskild
lokal för vinterkurserna vid Juckasjärvi lappfolkskola jemte bostad för
läraren vid dessa kurser, funnit godt af anslaget till lappmarks ecklesiastik¬
verk anvisa dels 3,750 kronor för iståndsättande af det befintliga lapp¬
folkskolehuset i Juckasjärvi, dels ock 453 kronor 48 öre såsom ersätt¬
ning af förutnämnda förskott.
Frågan om anslag för uppförande af särskild lokal för vinterkursen
är således ännu oafgjord. Då jag nu har för afsigt att föreslå Kongl.
Maj:t att af Riksdagen äska erforderliga medel härför, anhåller jag att
få erinra om hvad handlingarna i omförmälda ärende i denna del inne¬
hålla.
Uppförandet af särskild lokal för vinterkursen jemte bostad för
läraren ifrågasattes, såsom af det föregående framgår, redan snart efter
kursens inrättande. Frågan väcktes genom en den 24 april 1897 till
ordföranden i skolrådet i Juckasjärvi församling aflåten skrifvelse från
läraren vid lappfolkskolan och läraren vid vinterkursen. Desse anförde
dervid, att den till lokal för vinterkursen tillfälligt upplåtna bagarstugan
visat sig alldeles för liten för undervisningsändamål och ej heller vore
dertill tjenlig, enär densamma ju måste användas äfven till brödbakning.
Då vidare lämpliga ruin till lokal för vinterkursen eller till bostad för
läraren icke kunde förhyras i Juckasjärvi by, vore alltså uppförandet
af en särskild byggnad för ändamålet af nöden.
Bih. till Riksd. Prof. 1901. 1 Sami. 1 Afd.
34
266
Åttonde hnfvudtiteln.
De båda lärarne föreslogo af utryinmesskäl, att denna byggnad
skulle uppföras skild från de redan vid skolan befintliga husen och ej
såsom en tillbyggnad vare sig till skolhuset eller till bagarstugu-
byggnaden. Lämplig plats för den nya byggnaden funnes å norra sidan
af skolgården.
Skolrådets ordförande, kyrkoherden Lidström, aflat, med anledning
af denna skrifvelse, den 30 april 1897 framställning till domkapitlet i
Hernösand. Lidström, som instämde i lärarnes förslag om uppförande
af en särskild byggnad för vinterkursen å af dem angifven plats, fram¬
höll, att genom vinterkursens fortsatta inrymmande i bagarstugubygg-
naden de svårigheter återinträdde, för hvilkas afhjelpande denna byggnad
i sinom tid blifvit af staten uppförd till förmån för lappfolkskoleläraren,
och bostad åt läraren vid vinterkursen komme fortfarande att saknas.
För öfrigt vore bagarstugan för liten och oändamålsenlig till skollokal.
Det vore icke med rättvisa, billighet och god ordning öfverensstäm¬
mande, att lappfolkskoleläraren lede intrång i den för honom upplåtna
lokalen till den grad, som genom vinterkursens inhysande derstädes
blefve förhållandet. Då vidare åt läraren vid vinterkursen bostad
ej kunde få hyras i Juckasjärvi by, vore det tillbörligt, att staten trädde
emellan samt, vid uppförandet af lokal för vinterkursen, jemväl beredde
bostad åt läraren.
Domkapitlet hörde folkskoleinspektören Grape öfver den gjorda
framställningen, och denne instämde i allo med kyrkoherden Lidström
i afseende å behöfligheten af ifrågavarande lokal och bostad. Mot för¬
slaget att uppbygga nytt skolhus för vinterkursen kunde, yttrade Grape,
den invändningen göras, att denna kurs ännu vore en jemförelsevis
opröfvad skolform och att man derför borde afvakta, hvilka resultat
den komme att gifva och huru den komme att omfattas af den nomadi¬
serande befolkningen. Denna invändning vore likväl ej af stor betydelse.
Erfarenheten hade nämligen redan utvisat, att, medan det förut vant mycket
svårt att få lappbarn till skolorna, hade tillströmningen till vinter¬
kursen varit jemförelsevis stor, ehuru visserligen ännu 138 — till större
delen tillhörande nomadbefolkningen — af Juckasjärvi församlings 482
skolpligtiga barn saknade skolundervisning. Då nu vinterkursen otvifvel¬
aktigt vore den skolform, som mest tilltalade lapparne och som för dem
vore ändamålsenligast, borde ock lämplig skollokal anskaffas för denna
kurs. Äfven om vinterkursen icke inrättats, hade en utvidgning eller
tillbyggnad vid Juckasjärvi lappskola varit nödvändig, ty utrymmet i
den nuvarande skollokalen vore alltför knappt i förhållande till barn¬
antalet. Här förefunnes alltså ett oafvisligt behof, och efter folkskole-
Åttonde liufvudtiteln.
267
inspektörens förmenande kunde detta ej på annat sätt tillgodoses än [83.]
genom uppförande af ett nytt, tillräckligt rymligt skolhus.
Domkapitlet öfverlemnade härefter handlingarna i ärendet till Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län, för att denna myndighet,
derest densamma delade domkapitlets åsigt om behöfligheten af den
ifrågavarande nybyggnaden, måtte genom sakkunnig person låta uppgöra
ritning och kostnadsförslag.
Efter anmodan att till Kongl. Maj:ts befallningshafvande inkomma
med utredning angående beskaffenheten af den vid lappfolkskolan i
Juckasjärvi anordnade vinterkursen, densammas förhållande till lapp¬
folkskolan samt antalet elever, som under vårterminen 1897 besökt
vinterkursen, aflat folkskoleinspektören Grape en skrifvelse till Kongl.
Maj:ts befallningshafvande, i hvilken skrifvelse inspektören, efter erinran
om de skal, som andragits till stöd för den underdåniga framställningen
om anslag för anordnande af ifrågavarande vinterkurs, omförmälde, huru¬
som den till lokal för vinterkursen använda bagarstugan å lappskol-
mästarebostället i följd af det stora barnantalet vore alltför liten och
obeqväm, att de i .vinterkursen år 1897 deltagande barnens antal varit
37, af hvilka 20 förut under läsåret bevistat lappskolans småskoleafdel-
ning, men 17 varit nyinskrifna, alla lappbarn, att af nämnda 17 barn
blott 3 vid intagningen haft någon läskunnighet, att kursen varit an¬
ordnad såsom småskola, hvilken ställning i förhållande till folkskolan
den jemväl måste för framtiden intaga, att ifrågavarande skolform syntes
omfattas med verkligt intresse af nomadbefolkningen och äfven torde
vara särdeles väl lämpad efter ortens förhållanden och behof samt att,
om syftet med vinterkursen skulle vinnas, det vore ovilkorligen nöd¬
vändigt att anskaffa lämplig lokal för densamma.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande uppdrog härefter åt civilingeniören
H. Wennerström i Gellivare att dels upprätta ritningar och kostnads¬
förslag till den ifrågasatta nybyggnaden för vinterkursen, dels utreda kost¬
naden för reparation af den byggnad, hvari kursen tills vidare inrymts.
I anledning häraf öfverlemnade Wennerström till Kongl. Maj:ts be¬
fallningshafvande såväl kostnadsförslag till nybyggnad för skola, jemte
bostad för lärare, äfvensom uthus, hvilket kostnadsförslag åtföljdes af
två ritningar, som ock kostnadsförslag till reparation af bagarstugu-
byggnaden med bilagd planritning öfver densamma. Wennerström bi¬
fogade tillika ett utdrag af Juckasjärvi församlings skolråds protokoll
den 5 mars 1898, utvisande att skolrådet, som ansåge en tillbyggnad
till deri nuvarande lokalen för vinterkursen oändamålsenlig, föredroge
268 Åttonde hufyudtiteln.
[83.] uppförandet af en särskild nybyggnad med skolsal för 40—50 barn, af¬
klädningsrum samt två rum och kök till bostad för läraren i kursen.
Det aflemnade 'ritningsförslaget till ett envånings skolhus upptog,
jemte fasad och genomskärning, en planritning, utvisande skolsal för 64
barn eller med någon förminskning af dimensionerna, på sätt med röda
linier å ritningen utmärktes, för 48 barn; vidare* tambur, afklädningsrum,
ett större och ett mindre rum för läraren tillika med kök äfvensom
skafferi och garderob. Kostnadsförslaget till skolhuset slutade å 10,800
kronor, hvartill kom ett belopp af 1,950 kronor för uthusen. Förslaget
till reparation af bagarstugubyggnaden åter upptog en kostnad af 1,000
kronor.
I det utlåtande, hvarmed ingeniören Wennerström beledsagade nyss¬
nämnda handlingar och ritningar, anförde han, bland annat, att han,
lika med skolrådet, ansåge en tillbyggnad af den nuvarande lokalen för
vinterkursen vara oändamålsenlig. Såsom syntes af planritningen öfver
bagarstugubyggnaden, vore rummen för små för att inrymma ens halfva
antalet elever på en gång och derjemte för låga och otidsenliga.
I händelse af tillbyggnad hade man derför ej någon som helst för¬
del eller lindring i nybyggnadskostnaden, enär intet af de nu befint¬
liga rummen syntes böra afhändas lappskoleläraren, allra minst den för
honom absolut nödvändiga bagarstugan. Dertill komme, att vid en till¬
byggnad det fria gårdsutrymmet för gamla skolan blefve betydligt för-
minskadt.
Wennerström hade fördenskull ej upprättat ritning till en till¬
byggnad, men deremot uppgjort kostnadsförslag till reparation af bagar¬
stugan, såvida densamma skulle anordnas till läsrum. Nära 1/s af rum¬
mets areal upptoges af bakugnen, och denna måste rifvas och ersättas
med en skolkamin, i samband hvarmed fullständig omraurning måste
företagas, hvarjemte bagarstuga och kammare för värmens skull behöfde
omses i afseende å såväl golf som vägg ar samt nödtorftigt målas och
uppsnyggas. Kostnaderna för nödigt arbete härför uppginge, såsom
kostnadsförslaget utvisade, till 1,000 kronor.
Vidkommande nybyggnaden, hvilken borde förläggas vinkelrätt mot
nuvarande manbyggnaden och så, att egen gårdsplan och lekplats er-
hölles, uppginge kostnaden för n}^ skola och uthus till 12,750 kronor,
under förutsättning att byggnadsvirke finge fritt hemtas från skolbolets
skog. Skulle virke köpas och husen uppföras af torrfuror med allt
sågadt virke af frisk skog, komme kostnaderna att ökas med omkring
2,500 kronor, allt efter det pris staten komme att betinga sig. Total¬
kostnaden skulle då uppgå till omkring 15,250 kronor; och denna summa
Åttonde hufvudtiteln.
269
vore den lägsta, som kunde beräknas, såvida byggnaderna skulle upp¬
föras enligt noggrann arbetsbeskrifuing och under effektiv kontroll, hvar¬
förutan de flesta byggnader, som för statens räkning uppfördes i lapp¬
marken, i följd af brist på yrkesdugligt arbetsfolk ofta visat sig blifva
endast fuskverk, i behof af ständiga och oerhördt dyra reparationer.
Med bibehållen fasad och plan i öfrigt skulle möjligen skolsalen kunna
uppföras förminskad, på sätt de röda linierna å ritningen angåfve. Men
detta skulle medföra en besparing af allenast 350 kronor i kostnader,
och med tanke på den utveckling, som förestode äfven Juckasjärvi by
i samband med Luossavaarabanans öppnande, tillstyrkte Wennerström
obetingadt, att åt skolsalen gåfves de med brun färg å ritningen an-
gifna dimensioner, hvarigenom ända till 64 barn kunde i skolsalen
samtidigt undervisas.
Det borde slutligen erinras — tillägger Wennerström — att, derest
nämnda skolsal erhölle de sålunda förordade dimensionerna, möjlighet
bereddes att framdeles ditflytta lappfolkskolan, hvilken väl snart tarfvade
större lokal än den nuvarande. Till det gamla skolhuset kunde då vin¬
terkursen och småskolan förläggas.
Öfver ingeniören Wennerströms förslag hörde Kongl. Maj:ts befall¬
ningshafvande såväl kyrkoherden Lidström som folkskoleinspektören
Grape.
Dervid anmärkte Lidström, att frågan om bagarstugans anordnande
till lärosal för vinterkursen borde förfalla, enär ifrågavarande lokal till¬
kommit för att afhjelpa ett oundgängligt behof för lappfolkskolelärarens
hushåll. Lidström förklarade sig ej hafva något att erinra i fråga om
ritningen till skolhuset för vinterkursen, utan tillstyrkte antagandet och
godkännandet af denna ritning jemte kostnadsförslag. I fråga om rit-
ningsförslaget till uthusbyggnad påpekade Lidström deremot, att det
boställe, å hvars mark och gårdsplan nu vore afsedt att nybygga lokal
för vinterkursen, vore upplåtet åt lappfolkskolans lärare, hvilken redan
hade nödiga uthus. Uppförandet af ny uthusbyggnad vore derför öfver¬
flödigt, enär fråga om klyfning af bostället ej förelåge och det ej heller
vore att förmoda, att staten ville förse läraren vid vinterkursen med
boställe.
Grape tillstyrkte för sin del, att Wennerströms ritning och kostnads¬
förslag till nytt skolhus för 64 barn måtte i allo godkännas, och ansåg,
att frågan om uthus för den nya skolan icke för närvarande borde upp¬
tagas till pröfning.
Efter det häruppå Kongl. Maj:ts befallningshafvande till domkapitlet
öfverleinnat de till ärendet hörande ritningar och handlingar samt der-
270
Åttoude liufvudtiteln.
[83.] vid uttalat sin anslutning till folkskoleinspektören Grapes yttrande, aflat
domkapitlet den 4 januari 1899 sin förut af mig omförmälda under¬
dåniga framställning till Kongl. Maj:t.
Beträflfande nu ifrågavarande nybyggnadsförslag anförde domkapitlet
dervid, under åberopande af folkskoleinspektören Grapes uttalande i
ämnet, följande.
De skäl, som föranledt inrättandet af vinterkursen, icke blott qvar-
stode i oförminskad kraft, utan hade vunnit i styrka. Det borde förty
antagas,' att vinterkursen blefve bestående. Då nu den för kursen an¬
vända lokalen ostridigt vore såväl oändamålsenlig som otillräcklig, hvar¬
förutom läraren vid lappfolkskolan syntes hafva berättigadt anspråk på
oqvald besittning deraf, samt enligt Lidströms uppgift annan lokal för
ändamålet icke funnes inom Juckasjärvi by, hade domkapitlet ansett sig
böra göra underdånig framställning om beredande af medel till upp¬
förande af byggnad för inrymmande af lokal för vinterkursen samt bostad
åt läraren vid densamma. Dervid ville domkapitlet, i enlighet med skol¬
rådets, Lidströms, folkskoleinspektörens samt Kongl. Maj:ts befallnings-
hafvandes enstämmiga mening, framhålla, att omförmälda lokal icke borde
beredas genom tillbyggnad till lappfolkskolehuset eller reparation af den
dertill hörande bagarstugan, utan att ett särskildt hus för kursen borde
å lappfolkskolans tomtplats nyb}^ggas i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med ingeniören Wennerströms förslag samt till sådan storlek, att skol¬
lokalen kunde rymma omkring sextio eller, såsom Wennerström när¬
mare angåfve, sextiofyra barn. Domkapitlet hade nämligen ansett sig
böra fästa afseende vid den af Wennerström framstälda erinran att, för
den händelse skollokalen bygdes så stor som för sextiofyra barn, möj¬
lighet bereddes att ditflytta lappfolkskolan, som väl snart kornme att
visa sig vara för sitt ändamål otillräcklig och i hvars nuvarande byggnad
vinterkursen och småskolan då kunde förläggas. Med särskild hänsyn
härtill måste domkapitlet anse fördelarne af att huset uppfördes till den
af domkapitlet nyss föreslagna storlek så väsentliga, att de mer än upp¬
vägde den skäligen obetydliga besparing i kostnaden af 350 kronor, som
enligt Wennerströms beräkning skulle göras, om skolrummet afpassades
för ett antal af 48 barn.
Härjemte ville domkapitlet erinra, att i den för nämnda hus beräk¬
nade kostnad icke inginge sådan för virke, hvilket beräknats skola få
fritt tagas å skolbolets skogsmark, äfvensom att, på skäl som af kyrko¬
herden Lidström anförts, särskilda uthus för byggnaden icke kräfdes.
Kostnaderna för det för vinterkursen afsedda byggnadsarbetet kornme
Åttonde hufvudtiteln.
271
förty att, virkeskostnaden oberäknad, enligt Wennerströms förslag belöpa [83.]
sig till 10,800 kronor.
Domkapitlet, som hade erfarenhet af det vårdslösa sätt, hvarpå hus
i de öfre delarne af stiftet vänligen bygdes, kunde lifligt vitsorda hvad
Wennerström i sitt betänkande anfört angående nödvändigheten deraf
att ifrågakomna byggnad uppfördes enligt noggrann arbetsbeskrifning
och under effektiv kontroll. Åberopande tillika de höga prisen å såväl
arbetskraft som materiel ansåge sig domkapitlet böra framhålla, att de
af Wennerström beräknade kostnadsbeloppen icke tålde någon ned¬
sättning, om ett verkligt godt och varaktigt resultat af arbetet skulle
kunna erhållas.
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt anhöll domkapitlet,
att Kongl. Maj:t täcktes bereda erforderliga medel för byggnadsarbetets
utförande.
Efter erhållen nådig remiss anförde öfverintendentsembetet uti af-
gifvet utlåtande den 19 september 1899, att embetet icke funnit anled¬
ning till anmärkning mot de företedda ritningarna. Embetet hölle dock
före att, med hänsyn till rådande särdeles höga arbetspris, den beräk¬
nade kostnaden för uppförande af skolhusbyggnaden borde höjas från
10,800 kronor till 14,400 kronor. Såsom en ytterligare ökning angifver
öfverintendentsembetet ett belopp af 1,250 kronor, derest erforderligt
virke ej kan från kronopark fritt erhållas. I detta belopp ingår dock
äfven hvad som skulle erfordras för uppförande af det utaf Wennerström
föreslagna uthuset.
Ytterligare har statskontoret hörts i detta ärende. I sitt den 26
oktober 1899 afgifna utlåtande anmärker statskontoret, att, enligt Kongl.
Maj:ts befallningshafvandes, domkapitlets samt vederbörande folkskole¬
inspektörs och skolråds sammanstämmande mening, den nuvarande an¬
ordningen med inrymmandet af vinterkursen i den till folkskoleläraren
upplåtna bagarstugan icke kunde fortfara, om det med denna kurs af-
sedda ändamålet skulle på tillfredsställande sätt vinnas. Äfven stats¬
kontoret anser, att åtgärder måste vidtagas för beredande åt vinterkursen
af lämpligare lokal än som för närvarande stode till buds. Ej heller,
yttrar statskontoret vidare, torde denna lokal gent emot en vägran af
folkskoleläraren att upplåta densamma vara för ändamålet disponibel.
Då lokalen nämligen på grund af nådiga brefvet den 5 juni 1891 upp¬
förts för tillgodoseende af det oafvisliga behofvet för skolläraren af egen
lokal för bakning af sitt bröd, syntes det åtminstone ej vara med billig¬
het öfverensstämmande, att, hans dispositionsrätt öfver densamma mot
272
Åttonde hufvudtiteln.
[83.] hans vilja inskränktes i sådan grad, som genom dess upplåtande till
skollokal blefve fallet. Någon möjlighet att förhyra annan lokal för
vinterkursen syntes, efter hvad handlingarna utvisade, ej heller förefinnas,
och vid sådant förhållande stode, derest denna kurs skulle fortfarande
kunna ega bestånd, annan utväg ej åter för beredande af utrymme åt
densamma än att antingen tillbygga det gamla folkskolehuset eller upp¬
föra en ny skolhusbyggnad. Antagandet af hvilketdera af dessa förslag
som helst skulle naturligen medföra, att förut omförmälda, å lappmarks
ecklesiastikverks stat uppförda ersättning till folkskoleläraren af 50 kronor
årligen k.omme att* besparas. Vid val mellan de nämnda alternativen
anslöte sig statskontoret, i likhet med öfriga myndigheter, som i ärendet
yttrat sig, till det, som afsåge byggande af nytt skolhus på den nu¬
varande lappfolkskolans tomt. Likaledes ansåge sig statskontoret böra
förorda, att skolhuset uppfördes med de å ritningen angifna större dimen¬
sionerna, alltså inrymmande skolsal för 64 barn jemte afklädningsrum
för barnen samt två rum och kök till bostad för läraren.
Vid tal om kostnaderna för ifrågavarande nybyggnad påpekar stats¬
kontoret, att den af öfverintendentseinbetet omförmälda kostnadsökningen
af 1,250 kronor äfven afsåge virke för uppförandet af ett uthus samt
att i denna senare byggnadsfråga för närvarande icke förelåge någon
underdånig framställning, enär de till lappfolkskolan hörande uthusen vore
tillräckliga äfven för läraren vid vinterkursen. Beträffande gäldandet af
kostnaderna för den föreslagna nybyggnaden ville statskontoret erinra,
att anslaget till lappmarks ecklesiastikverk, hvarifrån utgifter af före¬
varande slag författningsenligt skulle bestridas, årligen öfverskjutits med
ej ringa belopp, år 1895 med 17,352 kronor 73 öre, år 1896 med 17,606
kronor 10 öre, år 1897 med 26,316 kronor 61 öre och år 1898 med
13,686 kronor 19 öre. Då anslaget sålunda ej lemnade tillgång till en
utgift så betydande som den nu ifrågasatta, syntes nådig proposition i
ämnet böra aflåtas till Riksdagen.
Slutligen har domänstyrelsen anbefalts att, efter vederbörandes
hörande, inkomma med underdånigt utlåtande beträffande framställningen
att virke till ifrågavarande byggnadsföretag måtte kostnadsfritt lemnas
från kronopark eller från det enligt nådigt bref den 17 april 1885 in¬
köpta skolbolets skog.
Domänstyrelsen har med anledning deraf hört öfverjägmästaren i
Norrbottens distrikt samt, med öfverlemnande af dennes yttrande, den
13 mars 1900 afgifvit eget underdånigt utlåtande.
I öfverjägmästarens yttrande anföres bland annat: att det som skol¬
hemman af kronan inköpta ställe vore af krononatur och beläget i
Åttonde hufrudtiteln.
273
Juckasjärvi gamla kyrkaby i samfällighet med öfriga hemmansdelar der¬
städes, med en skatt, som från provisionelt G/M mantal vid afvittringen
höjts till 7(4, under det öfriga hemman i byn tillsammans representerade
3% mantal; att, då byns område ännu vore oskiftad!, någon hushåll-
ningsplan för skolhemmanets skog ej kunnat upprättas, men att skogs-
tillgången på det gemensamma området ej syntes vara knapp, i ty att
enligt hos öfverjägmästaren förvarade längder 450 träd utöfver byns
beräknade husbehofsförbrukning kunnat för afsalu utstämpla^ de senare
åren, hvadan hinder ej syntes möta att för detta hemman lika väl som
för öfriga i byn uttaga nödigt husbehofsvirke, hvilket enligt § 57 i gäl¬
lande skogsförordning den 26 januari 1894 kunde tagas utan utsyning;
att utom detta hemmans skogstillgång äfven allmännings- eller bespa-
ringsskog stode till socknemännens disposition för fyllande af virkes-
behofvet i fråga, sedan Kongl. Maj:ts befallningshafvandes utslag rörande
afvittringen i Juckasjärvi socken vunnit laga kraft — utom för fyra by¬
områden, der utslaget öfverklagats — och allmänningsskiftenas gränser
mot vissa enskilda områden blifvit bestämda och uppgångna; samt att
öfverjägmästaren på grund af det anförda hölle före, att erforderligt
virke för ifrågavarande ändamål stode socknen till buds utan anlitande
af skogstillgången å kronans skogar i närheten, hvadan således frågan
om afgiftsfritt virke derifrån borde förfalla.
För egen del har domänstyrelsen anfört, att, om än under det af
öfverjägmästaren omförmälda förhållandet hinder ej mötte för hemtande
af virke till husbyggnad å skolbolet från den samfälda skogen, ovisst
kunde vara, huruvida hela virkesbehofvet för ifrågavarande ändamål
kunde derifrån tagas utan att tråda öfrige delegares rätt för nära, samt
att, då i sådant fall enda utvägen för erhållande af det felande virkes-
beloppet vore, att detta utlemnades från den Juckasjärvi by angränsande
kronoparken, virkesutsjming derifrån syntes icke böra förvägras, men att
det dock vore ur administrativ synpunkt rigtigast, att, då virket skulle
användas för ecklesiastikt behof i lappmarken, ett belopp, motsvarande
det utsynade virkets värde efter billig beräkningsgrund, exempelvis hälft
auktionspris för kronovirke i orten, erlades till statens skogsmedel från
anslaget till lappmarks ecklesiastikverk.
Domänstyrelsen har fördenskull hemstält, att det för ifrågavarande
byggnadsarbeten erforderliga virke måtte, i den mån sådant ej skulle
kunna erhållas från skolbolets skog, få utsynas från närmast belägna
kronopark emot en afgift, motsvarande hälften af ortens auktionspris å
kronovirke.
Bih. HU Rikad. Prot. 1901. 1 Samt. 1 Aid.
[83.]
35
274 Åttonde hufvndtiteln.
Hvad i ärendet förekommit synes lemna utom allt tvifvel, att den
vid lappskolan i Juckasjärvi anordnade vinterkursen fylt ett verkligt
behof i afseende å undervisningen af nomadbefolkningens barn i orten
och att kursens framtida vidmagthållande är af synnerlig vigt för främ¬
jandet af skolbildningen i dessa bygder.
Redan i dessa förhållanden skulle goda skäl förefinnas för att söka
bereda kursen en egen lokal i stället för den tillfälliga, för helt annat
ändamål afsedda, hvari kursen för närvarande är inrymd. Och dessa
skäl vinna i styrka, då erfarenheten visat, att den tillfälliga lokalen, som
ej ens kan med säkerhet påräknas alltid stå till buds, är olämplig och
otillräcklig såsom skollokal.
Med rätta har man, på grunder som af det förut anförda framgå,
lemnat den tanken å sido att genom en förändring af vinterkursens nu¬
varande lokal afhjelpa de rådande olägenheterna, och det synes mig
vara tydligt ådagalagdt, att annan utväg för ändamålet ej finnes än att
uppföra en ny byggnad.
Beträffande denna nybyggnad ansluter jag mig på de skäl, som af
vederbörande anförts, till det framlagda förslaget, afseende uppförandet
af en byggnad med skolsal för 64 barn och upptagande bostad för lä¬
raren. Kostnaden härför lärer, enligt hvad öfverintendentsembetet an¬
märkt, ej böra uppskattas till mindre än 14,400 kronor. Härtill skulle
komma godtgörelse för erforderligt virke. För bestridande af dessa
kostnader lärer statens bistånd vara af nöden, och anslaget till lapp¬
marks ecklesiastikverk skulle vara närmast att anlita för ändamålet.
Såsom statskontoret framhållit, bör man dock ej belasta ecklesiastik¬
verket med en så stor utgift som nyssnämnda belopp, 14,400 kronor,
utan framställning om beloppets beviljande torde få göras till Riksdagen.
Den jemförelvis ringa summa, som till äfventyrs erfordras för att till
det af domänstyrelsen antydda nedsatta pris inköpa virke utöfver hvad
från byalagets samfälda skog eller sockenallmänningen kan erhållas, torde
deremot lämpligen kunna, på framdeles skeende anmälan om det nödiga
beloppet, af Kongl. Maj:t anvisas att utgå från lappmarks ecklesiastik¬
verks medel.
Under åberopande af hvad jag nu anfört, hemställer jag i under¬
dånighet, att Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att, för bestri¬
dande af de kostnader, som, oberäknadt utgifterna för nödigt virke, er¬
fordras för uppförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de upp¬
gjorda ritningarna, å den lappfolkskolan i Juckasjärvi församling till¬
höriga tomt af en nybyggnad, inrymmande skolsal för 64 barn och
bostad för lärare in. in., på extra stat för år 1902 bevilja ett anslag af
14,400 kronor.
Åttonde hnfrndtiteln.
275
Då jag den 13 januari 1900 i underdånighet anmälde de förelig- [84.]
gande extra anslagsbehofven under riksstatens åttonde hufvudtitel, redo-Seminariet för
gjorde jag utförligt för den uppkomna frågan om förflyttning af det i lappska smä-
Mattisudden inom Jockmocks socken belägna seminariet för bildande af skollärare
lappska sraåskolelärare och småskolelärarinnor. Ur den vidlyftiga fram-oc|'ill.*'r]^k0°r|e'
ställningen torde jag, under hänvisning till densamma, allenast behöfva
erinra:
att lokaler för närvarande måste förhyras såväl för seminariet och
öfningsskolan som till lärareboståder, hvilket förhållande i flere afseenden
vållat olägenheter;
att, efter det åtskilliga förslag till dessas afhjelpande varit å bane,
såsom den bästa utvägen framstält sig seminariets och öfningsskolans
förflyttning till Murjeks jernvägsstation inom Jockmocks socken samt
uppförande derstädes, å ett vid afvittring för kronans räkning afsatt
område, af byggnader såväl för läroanstalterna som för seminarie-
eleverna;
att ritningar och kostnadsförslag för ändamålet uppgjorts och under¬
gått vederbörlig granskning, bland annat inom öfverintendentsernbetet,
dervid det visat sig, att, sedan från de beräknade kostnaderna för semi-
nariebyggnaden, hvilka uppgått till 28,000 kronor, afdragits en post å
1,700 kronor för skolbänkar, kateder m. m., men tillagts 700 kronor
för anordnande af slöjdsal å byggnadens vind, kostnaderna komme att
utgöra:
för seminariebyggnad, inrymmande lärosalar för semi¬
nariets och öfningsskolans elever, slöjdrum, gym¬
nastiksal, bostad för föreståndaren samt rum för
lärarinnan i öfningsskolan .................................... kr. 27,000: —
» uthusbyggnad ......................................................................... » 2,000: —
» bostadshus åt eleverna ............................. kr. 22,150: —
dertill hörande uthus......................... » 2,500: — » 24,650: —
» tillsyn å byggnadsarbetet ........................... »_800: —
surayna kronor 54,450: —
att dclegarne i Jockmocks sockens allmänning enligt beslut den 17
maj 1896 och den 26 december 1897 förbundit sig att, under förutsätt¬
ning att seminariet förlädes inom Jockmocks socken och att beloppet
finge tagas ur allmärmingsfonden, antingen hembjuda staten 10,000
kronor för seminariebyggnads uppförande eller ock för nämnda summa
uppföra lämplig bostadslägenhet för omkring 20 elever, för hvilket senare
276 Åttonde hufYudtitoln.
[84.] fall emellertid för byggnadens underhåll fordrades en årlig hyresersätt-
ning af 10 kronor för hvarje elev;
att det första af dessa alternativa anbud ansetts böra med fram¬
deles beviljadt nådigt tillstånd tagas i anspråk, dervid beträffande det
andra alternativet påpekats den framstälda fordran på en viss hyres-
ersättning samt anmärkts, att man, med erfarenhet af det vårdslösa sätt,
hvarpå hus i lappmarken vanligen bygdes, icke kunde, trots eventuel
kontroll, ega tillräcklig trygghet för att huset af allmänningsdelegarne
uppfördes med den omsorg, som det hårda klimatet uti ifrågavarande
trakter kräfde; samt
att lappmarks ecklesiastikverk ansetts icke kunna belastas med det,
under förutsättning af nyss nämnda tillskott från allmänningsfonden, er¬
forderliga beloppet af statsmedel.
På grund af hvad sålunda förekommit föreslog Kongl. Maj:t, i en¬
lighet med statsrådets tillstyrkan, Riksdagen att, på extra stat för år
1901 anvisa ett anslag af 44,450 kronor att, sedan från Jockmocks soc¬
kens skogsmedelsfond ett belopp af 10,000 kronor tillskjutits, användas
till betäckande af i öfrigt nödiga kostnader för uppförande vid Murjeks
stationssamhälle, å staten tillhörig mark, af de för seminariet för bil¬
dande af lappska småskolelärare och småskolelärarinnor jemte bostäder
för seminarieelever erforderliga byggnader, i hufvudsaklig öfverensstäm¬
melse med derför uppgjorda ritningar och förslag.
Till svar å denna framställning anförde Riksdagen i skrifvelse den
14 maj 1900, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åt¬
tonde hufvudtitel: Riksdagen hade icke haft något att erinra emot för¬
flyttningen af ifrågavarande seminarium till Murjeks jernvägsstation och
hade jemväl ansett, att uppförandet derstädes af en ny seminariebygg-
nad borde af staten bekostas. Deremot hade Riksdagen, som icke ville
förneka, att en bostadsbyggnad behöfde uppföras för eleverna vid semi¬
nariet, icke funnit sig kunna medgifva, att kostnaderna härför skulle af
statsverket bestridas. Enligt statsrådsprotokollet förelåge ock ett erbju¬
dande från delegarne i Jockmocks sockens allmänning att på bekostnad
af socknens skogsmedelsfond låta uppföra lämplig bostadslägenhet för
omkring 20 elever, hvilka skulle hvar för sig i årlig hyra betala 10
kronor. Visserligen hade allmänningsdelegarne enligt berörda erbjudande
inskränkt, bidragets belopp till 10,000 kronor, under det kostnaderna för
bostadsbyggnaden enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle belöpa sig till väsent¬
ligen högre belopp. Men Riksdagen hade ansett, dels att kostnaderna
för bostadshuset borde kunna nedbringas under det af Kongl. Maj:t be¬
räknade beloppet och dels att, om så skulle erfordras, högre anslags-
Åttonde hnfYudtiteln.
277
belopp än 10,000 kronor borde kunna frän allmänningsfonden för ifråga¬
varande ändamål påräknas.
Med afseende å nu anförda omständigheter blef Kongl. Maj:ts fram¬
ställning af Riksdagen på det sätt bifallen, att Riksdagen på extra stat
för år 1901 anvisade ett anslag af 30,000 kronor, att användas för upp¬
förande vid Murjeks stationssamhälle, å staten tillhörig mark, af bygg¬
nad jemte uthus för seminariet för bildande af lappska småskolelärare och
småskolelärarinnor, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med derför upp¬
gjorda ritningar och förslag, under vilkor att af Jockmocks sockens skogs-
medelsfond bekostades uppförande vid seminariet, enligt af Kongl. Maj:t
faststäld ritning, af ett bostadshus för, utom en husmoder, 20 elever,
hvilka borde erlägga den hyresersättning, som i af Kongl. Maj:t be¬
stämd ordning kunde komma att af vederbörande myndighet fastställas.
I anledning af Riksdagens förenämnda beslut anbefaldes genom nå¬
dig remiss Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län att från
delegarne i Jockmocks sockens allmänning infordra underdånigt yttrande
i ärendet och dermed jemte eget underdånigt utlåtande till Kongl. Maj:t
inkomma.
Allmänningsdelegarne blefvo derefter hörda å kommunalstämma med
Jockmocks socken den 22 juli 1900. Dervid framhölls visserligen för¬
delen af ifrågavarande seminariums bibehållande inom socknen. Men tillika
påpekades den stora uppoffring socknen gjort genom sitt redan beslutade
bidrag af 10,000 kronor. Äfven anmärktes, att kostnadsförslaget till
elevernas bostadshus borde höjas med 15 procent, enär de antagna material¬
prisen vore för låga och mängden af den beräknade materialen för ringa.
Allmänningsdelegarne vidhöllo slutligen sitt i ämnet förut fattade beslut
och erbjudande samt erinrade, att det ej tillkomma Jockmocks socken
att sörja för bostad åt de elever, som vid seminariet finge sin utbildning
och hvilka ju efter slutad kurs skulle tjenstgöra icke allenast inom Jock¬
mocks skoldistrikt utan äfven inom öfriga lappmarkssocknar, från Dorotea
till Gellivare.
Då Kongl. Maj:ts befallningshafvande öfverlemnade utdrag af Jock¬
mocks sockens kommunalstämmoprotokoll, innefattande allmånnings-
delegarnes nyssberörda yttrande, anförde Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande i underdånig skrifvelse den 8 augusti 1900, att, då delegarne
vägrat att göra ytterligare åtaganden för det ifrågasatta ändamålet samt
det icke kunde ifrågasättas att anlita alltnänningsfonden i vidare mån än
delegarne sjelfve medgifvit, Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke funne
278
Åttonde hnfrndtiteln.
arman utväg för frågans lösning än att det felande beloppet anvisades af
lappmarks ecklesiastikverks medel.
Ärendet remitterades derefter till öfverintendentsembetet för afgif¬
vande af förnyadt utlåtande i anledning af de anmärkningar, som vid
kommunalstämman med Jockmocks socken den 22 juli 1900 framstälts i
fråga om kostnadsförslaget till bostadshus för elever. Till åtlydnad af
den nådiga befallningen lät öfverintendentsembetet, efter förnyad gransk¬
ning af de tidigare i ärendet uppgjorda kostnadsberäkningarna och med
ledning af för embetet tillgängliga uppgifter eller eljest kända förhållan¬
den, upprätta Hytt kostnadsförslag till uppförande af ifrågavarande
bostadshus. Detta förslag, slutande å 24,000 kronor, öfverlemnade em¬
betet med underdånig skrifvelse den 2 oktober 1900 till nådig pröfning.
Vid en jemförelse med det äldre förslaget å 22,150 kronor visar sig, att
någon ökning, delvis beroende å höjda beräkningar å materialåtgång,
ansetts nödig under nästan alla hufvudposter. Största ökningen faller
på rubriken diverse arbeten: ställningar, spik, smide och plåtarbeten
samt oförutsedda utgifter.
Såsom af det anförda framgår, har det vilkor, som Riksdagen fäst
vid sitt extra anslag å 30,000 kronor för uppförande af seminariebygg-
nad med tillhörande uthus, icke blifvit uppfyldt. Nämnda extra anslag
kan således under nuvarande omständigheter icke för det dermed ut¬
sedda ändamålet användas. Genom allmänningsdelegarnes afvisande svar
på det af Riksdagen uppstäda krafvet hotar den behjertansvärda frågan
att falla. Jag är emellertid så lifligt öfvertygad om betydelsen af den¬
samma, atV enligt mitt förmenande man bör göra allt för att söka bringa
den till eu lycklig lösning. Hvad i ärendets tidigare skede förekommit
har för visso ådagalagt behofvet af ifrågavarande seminarium, lämplig¬
heten af dess förläggande till Murjek och nödvändigheten af de till¬
tänkta byggnadernas uppförande derstädes. Riksdagen har ock behjertat
hvad härutinnan anförts, men ansett, att det allmänna kunde kräfva
större bidrag från orten än som erbjudits. Då emellertid det härutinnan
gjorda försöket ej krönts med framgång, måste statens ytterligare
mellankomst påkallas. Jag vill fördenskull tillstyrka en framställning till
Riksdagen att frånträda det af Riksdagen vid beviljandet af förstnämnda
anslag å 30,000 kronor bestämda vilkor, i hvad det går utöfver den af
Kong!. Maj:t uppstälda förutsättningen om bidrag från orten, samt att
anslå det belopp, som ytterligare utöfver allmänningsdelegarnes tillskott
erfordras. Såsom af det anförda framgår och då någon anmärkning ej
synes vara att göra vid det nya hos öfverintendentsembetet upprättade
Åttonde hnfvudtiteln.
279
kostnadsförslaget till elevernas bostadshus, skulle det behöfliga ytterligare
anslaget uppgå till 16,300 kronor.
Under åberopande af hvad jag nu anfört, hemställer jag i under¬
dånighet, att Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
dels medgifva, att det af Riksdagen på extra stat för år 1901 be¬
viljade anslag å 30,000 kronor för uppförande vid Murjeks stations¬
samhälle, å staten tillhörig mark, af byggnad jemte uthus för seminariet-
för bildande af lappska småskolelärare och småskolelärarinnor må, sedan
från Jockmocks sockens skogsmedelsfond ett belopp af 10,000 kronor
tillskjutits, utan hinder af det af Riksdagen vid dess omförmälda anslag
fästa vilkor, användas för uppförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med uppgjorda ritningar och förslag, af nyssnämnda byggnader jemte de
för bostäder åt elever nödiga hus,
dels ock på extra stat för år 1902 anvisa för ifrågavarande bygg¬
naders uppförande ytterligare erforderliga medel 16,300 kronor.
På Kongl. Maj:ts framställning anvisade 1900 års riksdag på extra [85.]
stat för år 1901 ett anslag af 4,000 kronor att användas till resestipen-Resestipendier
dier åt folkskolelärare och folkskolelärarinnor enligt de vilkor och be-
stämmelser, som Kongl. Maj:t kunde finna skäligt föreskrifva. foikskoie-
De skål, som lågo till grund för ofvannämnda beslut, äro fortfarande Iärarinnor-
gällande. Jag anser mig med anledning deraf böra i underdånighet
hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till resestipendier
åt folkskolelärare och folkskolelärarinnor, enligt de vilkor och bestäm¬
melser, som Kongl. Maj:t kan finna skäligt föreskrifva, på extra stat för
år 1902 uppföra ett anslag af 4,000 kronor.
Under de senare åren hafva anspråken på den vid de olika slagen af [86.]
läroanstalter tjenstgörande lärarepersonalen betydligt stegrats. För attKeseatipendier
sätta den i stånd att motsvara dessa anspråk hafva beviljats erforder-^]^™]^.™1]
liga medel i afsigt att bereda tillfälle åt ett antal lärare och lärarinnor foikakoie-
vid åtskilliga skolor att genom resor i såväl främmande länder som det 'f^kskoie-*1
egna landet förvärfva djupare insigter uti de kunskapsämnen, hvari de liirarmne-
meddela undervisning, och uti dessa ämnens metodiska behandling vid se,ninar*eina-
skolundervisningen samt att taga kännedom om läroanstalternas orga¬
nisation. Så hafva anslag beviljats till resestipendier åt lärare vid all¬
männa läroverk, lärarinnor vid högre skolor för qvinlig ungdom och
samskolor, lärare och lärarinnor vid folkskolor samt lärare och lära¬
rinnor vid abnormskolor. Men dylik förmån har ännu icke beredts åt
280
Åttonde hnfyndtiteln.
[86.] den vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna anstälda lärare-
personalen.
De vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna anstälda
lärare och lärarinnor hafva ett synnerligen grannlaga värf sig uppdraget.
De tjenstgöra nämligen vid läroanstalter, som hafva till uppgift att dana
uppfostrare för vårt folks barn. De skola på kort tid gifva åt de
blifvande uppfostrarne erforderlig teoretisk och praktisk utbildning, hvilket
är så mycket svårare, som många af dem, hvilka intagas i utbildnings-
anstalterna, hafva en i förhållande till den lärokurs, som skall under
utbildningstiden inhemtas, svag underbyggnad. Slutligen torde i sam¬
manhang härmed höra erinras derom att i de stora kulturländerna
meningarna om anordningarna vid anstalterna för utbildande af folk¬
skolelärare för närvarande bryta sig mot hvarandra med ganska stor
häftighet. Under omförmälda förhållanden synes det mig af behofvet
påkalladt, att tillfälle beredes äfven åt lärare och lärarinnor vid folk¬
skolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna att genom studieresor uti
in- och utlandet dels skaffa sig kännedom om lärarebildningsanstalternas
organisation, dels söka inhemta djupare insigter i de läroämnen, hvari
de undervisa, och dels förkofra sig i sättet att meddela undervisning
deri genom åhörande af framstående lärare. Under föregående år har
visserligen en och annan seminarielärare fått bidrag af statsmedel till
företagande af pedagogiska studieresor; men de medel, som härtill an-
vändts, äro väl behöflig^ för främjande af andra till folkundervisningen
hörande ändamål, hvilka ej böra eftersättas. Man kan icke heller be¬
gära, att ifrågavarande lärare och lärarinnor skola sjelfva bekosta de för
deras utbildning så vigtiga studieresorna.
Beträffande beloppet af det anslag, som erfordras för ofvan angifna
ändamål, torde det för närvarande böra beräknas till 2,400 kronor. Be¬
viljades ett så stort anslag, skulle man nämligen årligen kunna utdela
t. ex, för resor i utlandet ett större stipendium å 1,000 kronor och ett
mindre å 800 kronor samt för resor inom fäderneslandet två stipendier
å 300 kronor hvartdera.
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag i un¬
derdånighet, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till resesti¬
pendier åt rektorer samt öfriga lärare och lärarinnor vid folkskolelärare-
och folkskolelärarinneseminarierna, under de vilkor och bestämmelser,
som Kongl. Maj:t kan finna godt föreskrifva, anvisa på extra stat för år
1902 ett belopp af 2,400 kronor.
Åttonde hufvudtiteln. 281
De tekniska läroverken.
För en provisorisk utvidgning af tekniska högskolan, afseende att i [87.]
första årskursen mottaga ett från 100 till 125 ökadt antal ordinarie elever, Förstärkning
beräknades i det af Kongl. Maj:t för 1899 års riksdag framlagda förslag^/J””^^
den på extra stat erforderliga årsutgiften för undervisningen, sedan ut- niska hög¬
vidgningen fullständigt genomförts, till 14,800 kronor, i h vilket belopp skolan'
ingingo, bland andra, följande poster:
för allmän fysik .......................................... kr. 600: —-
» beskrifvande geometri och linearritning ....................... » 1,500: —
» frihandsteckning ................................................................... > 400: —
» husbyggnadskonst ................................................................. ... » 600: —
» geodesi och topografi.................................................................k. » 200: —
Kongl. Maj:ts framställning i detta ämne blef af Riksdagen godkänd;
och jemväl för år 1901 beviljade Riksdagen, på Kongl. Maj:ts förslag,
enahanda belopp.
Beträffande de medel, hvilka nu erfordras för mottagandet af ett
ökadt antal elever vid högskolan, anför högskolans styrelse:
Huru välbehöflig ofvanberörda utvidgning, hvilken vore den största,
som kunde åstadkommas vid högskolan med dess nuvarande lokaler, varit,
framginge deraf att vid höstterminen 1900 anmält, sig till inträde i första
årskursen icke mindre än 232 kompetente sökande, så att ett stort antal
af dem måst afvisas. Styrelsen hade i underdånig skrifvelse den 25 ok¬
tober 1898 förklarat förenämnda belopp, 14,300 kronor, vara det lägsta
belopp, utvidgningen kräfde. Erfarenheten hade visat, att genom de
stegrade lefnadskostnaderna allt större svårighet uppstått för högskolan
att erhålla skickliga biträden för undervisningen och att det vore nöd¬
vändigt att för några af läroämnena beräkna högre belopp för de extra
lärare eller assistenter, som för dem toges i anspråk, hvarjemte i vissa
fall en fördelning af eleverna i flere grupper vid öfningarna visat sig
behöflig, i följd hvaraf ökade utgifter uppstode. Med anledning deraf an-
såge styrelsen någon förhöjning nödvändig i ofvannämnda anslag, nämligen:
för allmän fysik för anordnande af laborationer i flere grupper
åt det stora antal elever, som deruti deltoge ..................... kr. 900: —
» beskrifvande geometri och linearritning........................ » 500: —
» frihandsteckning............................................................................. » 300: —
» husbyggnadskonst........................................................tv.............. » 400: —
» geodetiska mätningar ....................................... » 400: —
eller tillhopa kr. 2,500: —
Bill. till Rikad. Vrot. 1.901. 1 Sand. 1 Afd. 36
282
Åttonde hufvudtiteln.
[88.]
Inredning oc
utrustning a
vissa labora¬
torier vid
tekniska
högskolan.
För den händelse det framstälda förslaget om upprättandet af ett
lektorat i elektrokemi bifölles, skulle en minskning af 800 kronor i det
behöfliga extra anslaget uppstå, så att förhöjningen då uppginge till endast
1,700 kronor, på grund hvaraf det för år 1902 till förstärkning af lärare¬
krafterna vid högskolan behöfliga anslaget på extra stat beräknades till
16,000 kronor. Det förutsattes dock härvid, likasom förhållandet alltid
varit vid läroverkets provisoriska utvidgningar, att styrelsen egde rättighet
att, när antalet elever i de olika grupperna så påkallade, vidtaga erfor¬
derliga förändringar i anslagen för de särskilda läroämnena, dock så att
slutsumman icke öfverskredes.
Nödvändigheten af ifrågavarande anslag, till det förhöjda belopp,
hvartill det nu föreslagits, synes mig svårligen kunna bestridas, särskilt
i betraktande af det ännu rådande uppsvinget inom industrien med deraf
följande ökade utsigter för de mera framstående förmågorna å det tekniska
området till förbättrade aflöningsförmåner. Högskolans styrelse synes mig
jemväl hafva rätt derutinnan, att förevarande extra anslag kan begränsas
till 16,000 kronor allenast derest det af mig under punkten 25 om-
förmälda anslag till en lektorsbefattning i elektrokemi af Riksdagen
anvisas.
Under förutsättning alltså att min under sistnämnda punkt gjorda
hemställan vinner Kongl. Maj:ts bifall, tillstyrker jag nu i underdånighet^
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till förstärkning af lärare¬
krafterna vid tekniska högskolan på extra stat för år 1902 bevilja ett
belopp af 16,000 kronor.
Vidare anmäler styrelsen för tekniska högskolan behofvet af ett till-
hfälligt anslag för att betacka de ökade utgifter, som föranledts genom de
f förhöjda kostnaderna för inredning och utrustning af laboratorierna för all¬
män kemi och fysik samt för elektroteknik. Genom infordrande af anbud
från flere leverantörer samt genom iakttagande af all möjlig sparsamhet
hade det, säger styrelsen, lyckats högskolan att, oaktadt den ansenliga
stegringen af arbets- och materialkostnader, som de senaste åren egt rum,
i hufvudsak verkställa de omfattande arbeten, högskolans utvidgning för-
anledt, med de medel, som anvisats på grund af de beräkningar, hvilka
blifvit till större delen gjorda flere år tillbaka, då de nämnda kostnaderna
varit vida lägre. Men i vissa fall hade det varit nödvändig! att öfver¬
skrida de för ändamålet tillgängliga anslagen. Särskild! hade detta varit
Åttonde hufvudtiteln.
283
händelsen vid laboratoriet för allmän kemi, der den beräknade kostnaden
öfverskridits med ett belopp något öfverstigande 4,000 kronor, dels till
följd af den nyssnämnda prisstegringen och dels emedan professorn i all¬
män kemi J. O. Rosenberg efter besök vid utlandets förnämsta labora¬
torier funnit, att åtskilliga väsentliga förbättringar i anordningarna kunde
utföras för en jemförelsevis ringa förökning i kostnaden. Hvad åter be¬
träffade de] fysiska och elektrotekniska laboratorierna, hvilka inrymdes i de
förutvarande kemiska och kemiskt-tekniska laboratorierna, hade deras ut¬
rustning till följd af det oväntadt stora antalet elever vid högskolan, som
egnat sig åt elektrotekniska studier, samt genom de framsteg, denna gren
af tekniken gjort de senare åren, med anledning hvaraf ny förbättrad
materiel tagits i anspråk, föranledt en kostnad, som vore något mer än
2,800 kronor större än den beräknade. Att ersätta dessa förökade kost¬
nader endast genom de årliga anslag, högskolan hade till sitt förfogande
för materielens förstärkning och till diverse utgifter, kunde icke ske utan
att allvarliga olägenheter uppstode inom andra områden af högskolans
verksamhet, i synnerhet som de årliga utgifterna af allehanda slag betyd¬
ligt förökats genom det växande elevantalet och den allmänna prissteg¬
ringen. Styrelsen vågade derför i underdånighet hemställa om ett anslag
af 6,800 kronor för betäckande af de förökade kostnaderna för nyssnämnda
laboratoriers inredning och utrustning.
På grund af hvad styrelsen sålunda anfört får jag tillstyrka, att Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till betäckande af de ökade utgifterna
för inredning och utrustning af laboratorierna för allmän kemi, allmän
fysik och elektroteknik vid tekniska högskolan på extra stat för år 1902
bevilja ett anslag af 6,800 kronor.
Med hänvisning till hvad jag under punkten 27 yttrat i fråga om [89.]
behofvet af ett tilläggsanslag till nu gällande stat för Chalmers tekniska Assistenter
läroanstalt för uppehfdlande af anstaltens verksamhet, hemställer jag,
det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till återgäldande af för-tekniska läro
skjutna medel för uppehållande af anstaltens verksamhet under höst- a,18talt-
terminen 1900 samt till aflöning under år 1901 af assistenter och repeti-
törer samt arbetsbiträden i anstaltens verkstad på extra stat för år 1902
bevilja ett anslag af 11,400 kronor.
284
Åttonde Imfvudtåteln.
[90.] För hvartdera af åren 1900 och 1901 har Riksdagen, i enlighet med
Förstärkning derom af Kongl. Maj:t gjorda framställningar, beviljat extra anslag å tillhopa
8tfernraamkrrnf: 2»?50 kronor till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska skolan i Stock-
vid tekniska holm samt till inköp och underhåll af inventarier och undervisningsmateriel
8 ° holm ° vid samma skola. Styrelsen för skolan har nu uti ingifven underdånig skrif¬
velse anhållit, att till enahanda ändamål anslag å samma belopp som förut
måtte utverkas hos Riksdagen jemväl för år 1902; och då förhållandena
fortfarande påkalla dessa extra anslags utgående, hemställer jag i under¬
dånighet, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för
år 1902 bevilja till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska skolan i
Stockholm 2,000 kronor samt till inköp och underhåll af inventarier och
undervisningsmateriel vid samma skola 750 kronor eller tillhopa 2,750
kronor.
[91.] Hos Kongl. Maj:t hafva styrelserna för de tekniska elementarskolorna
Anslag till i Norrköping, Malmö, Örebro och Borås till uppehållande af skolornas
^tekniska verksamhet anhållit om anslag å extra stat för år 1902.
elementar- Hvad först angår tekniska elementarskolan i Norrköping, har dess sty-
skoiorna. re}ge j underdånig skrifvelse den 27 september 1900 till en början erinrat,
att Riksdagen på extra stat för år 1901 beviljat förhöjningar med dels
250 kronor i anslaget till betjeningens aflöning och dels 1,300 kronor i
anslaget till lyshållning, uppvärmning m. m. Behofvet af dessa båda
anslagsbelopp finner styrelsen qvarstå oförminskadt; och hemställer styrel¬
sen om deras anvisande på extra stat jemväl för år 1902.
Derjemte anhåller styrelsen om beviljande af ytterligare extra an¬
slag och anför till stöd derför:
På grund af det ökade elevantalet vid skolan hade från ingången af
år 1900 skolans båda öfverstå afdelningar, af hvilka för närvarande den
ena hade 32 och den andra 29 elever, i maskinritning måst undervisas
hvar för sig, hvaraf föranledts en höjning med 400 kronor af det belopp,
som utginge i arfvoden för assistent^'enstgöring. Då denna ökning med
nuvarande höga elevantal omöjligen kunde inbesparas samt det i skolans
ordinarie stat upptagna anslag till assistenter och repetitörer, 800 kronor,
åtginge till arfvoden åt skolans öfriga biträdande lärare, vore ett anslag
för omförmälda ändamål af 400 kronor på extra stat för år 1902 behöfligt.
Lika nödvändig vore en höjning i anslaget till undervisningen i främ¬
mande språk, derest denna undervisning skulle kunna fortgå på ett fullt
tillfredsställande sätt. Ehuru ifrågavarande undervisning vore frivillig,
deltoge numera nästan alla eleverna i undervisningen i såväl tyska som
engelska språken. Det hade emellertid, med hänsyn till såväl elevernas
Åttonde hufvndtiteln.
285
störa antal som deras sinsemellan olika ståndpunkt och kunskaper i de [91.]
båda språken, blifvit nödvändigt att fördela undervisningen i dessa på fyra
särskilda afdelningar med en timmes undervisning i veckan för hvartdera
språket. Men på samma gång hade man äfven måst höja lärarens aflöning
från det i staten upptagna anslagsbeloppet 400 kronor till 800 kronor för
läsår. Denna höjning, hvilken betingats af undervisningens utsträckning
till 8 timmar i veckan, kunde icke nedsättas utan motsvarande minskning
af undervisningstiden. Då emellertid en sådan minskning enligt styrelsens
åsigt vore till skada för undervisningen, hvilken af eleverna omfattades
med synnerligen stort intresse och visat sig vara för dem mycket frukt¬
bringande, förelåge goda skäl för beviljandet af det för berörda undervis¬
ning ytterligare behöfliga beloppet, 400 kronor.
Aflöningen för läraren i frihandsteckning hade till 1896 års slut ut¬
gått med endast 500 kronor om året eller ett proportionsvis lägre belopp
än de öfriga lärarnes. Då styrelsen för ifrågavarande, för en teknisk
elementarskola synnerligen- vigtiga ämne önskade åt skolan tillförsäkra en
fullt kompetent och skicklig lärare, hade lönen från och med 1897 års
början höjts till 1,000 kronor om året. Detta både, då någon motsvarande
förhöjning i statsanslag icke erhållits, kunnat ske endast derigenom att
andra skolans behof blifvit tillbakasätta. Styrelsen ansåge det derför vara
synnerligen behöfligt, att till undervisningen i frihandsteckning anvisades
ytterligare 500 kronor årligen.
Jemväl i fråga om anslaget till bibliotek och öfriga samlingar erfor¬
drades förhöjning. Detta anslag, som vore i staten uppfördt med 1,000
kronor, hade under åren 1887—1896 öfverskridits med i medeltal 300
kronor om året, men efter sistnämnda år hade på grund af bristande till¬
gångar en betydlig inskränkning måst göras i de till denna post hörande
utgifter. Då det emellertid vore af icke ringa vigt för skolan, att den
i fråga om såväl tekniskt-vetenskaplig literatur som modeller, apparater
m. m. kunde följa med den ständigt pågående utvecklingen och tillgodo¬
göra sig nyare framsteg, förbättringar och uppfinningar inom detta om¬
råde, vore ytterligare 300 kronor för ifrågavarande ändamål välbehöfliga.
Med begagnande af den enligt nådigt bref den 3 augusti 1888 sty¬
relsen medgifna rätt att beträffande de utgiftstitlar i skolans stat, hvilka
icke innefattade löner till föreståndare och lektorer, å en post göra minsk¬
ning och å en annan ökning, endast anslagsbeloppen i deras helhet icke
öfverskredes, hade det visserligen varit styrelsen möjligt att bestrida den
ökning i utgifter, som med nödvändighet gjort sig gällande i några af
aflönings- och utgiftsposterna, dock blott genom att motsvarande inskränk¬
ning gjorts å andra utgiftsposter, såsom till bibliotek, samlingar, under-
286
Åttonde hufvudtiteln.
visningsmateriel m. m. Då emellertid en dylik inskränkning redan i flere
år måst vidtagas och i längden ej blott menligt inverkade på skolans för¬
måga att på ett verksamt och tidsenligt sätt fylla sin uppgift, utan äfven
slutligen blefve alldeles omöjlig att genomföra, anhölle styrelsen, att de
nu anmälda anslagsbehofven måtte, i afvaktan derpå att ny ordinarie stat
för de tekniska elementarskolorna blefve faststäld, på extra stat för år 1902
anvisas med ett sammanlagdt belopp af 3,150 kronor.
Till uppehållande af tekniska elementarskolans i Malmö verksamhet
anvisade Riksdagen, i enlighet med Kong! Maj:ts förslag, på extra stat
för år 1901 ett belopp af 9,350 kronor, deraf 1,550 kronor voro afsedda
till bestridande af kostnaderna under höstterminen 1901 för en parallel-
afdelning i andra årskursen. Kostnaderna för denna kurs hade af styrelsen
i underdånig skrifvelse den 26 oktober 1899 beräknats till 3,500 kronor
årligen, så länge hela antalet lärjungar i årskursen icke blefve större än
att de kunde undervisas gemensamt i ritämnena,
I underdånig skrifvelse den 18 september 1900 har styrelsen emellertid
anmält, att lärjungeantalet i första årskursen vid början af höstterminen
1900 stigit till 52. Då af dessa minst 46 borde under år 1901 kunna
flyttas till högre årskurs, komme, yttrar styrelsen i sistberörda skrifvelse,
antalet lärjungar i andra årskursen att, inberäknadt de qvarvarande, öfver¬
stiga 50. Ett så stort antal kunde af flere skäl icke undervisas gemensamt
i ritämnena, i följd hvaraf årskursen äfven med afseende å dessa ämnen
måste delas i två parallelafdelningar. Den ökade årliga kostnaden för en
parallelafdelning, äfven omfattande andra årskursens ritämnen, skulle komma
att uppgå till 500 kronor. Styrelsen anhåller derför, att, utöfver de medel,
som blifvit anvisade för anordnandet höstterminen 1901 af en parallel¬
afdelning i andra årskursen, fyra niondedelar af förenämnda 500 kronor eller
222 kronor 20 öre måtte ytterligare anvisas för samma ändamål.
För uppehållande af skolans verksamhet under år 1902 anser styrelsen
följande extra anslagsbelopp erforderliga: till betjeningens aflöning 850
kronor, till'lyshållning, uppvärmning in. m. 1,550 kronor, till en parallel¬
afdelning i första årskursen 3,000 kronor och till en parallelafdelning i
andra årskursen 4,000 kronor eller tillhopa 9,400 kronor.
Hvad nu på extra stat äskas uppgår således sammanlagdt till 9,622
kronor 20 öre eller, i jemnadt krontal, 9,623 kronor.
Styrelsen för tekniska elementarskolan i Örebro erinrar om att under
senare åren de kompetente inträdessökandes antal varit större än som
kunnat mottagas, i följd hvaraf ock Kongl. Maj:t, på styrelsens hemställan,
Åttonde hufvudtiteln. 287
meddelat styrelsen tillstånd att begränsa elevantalet i första årskursen till [91.]
SO. Att denna åtgärd skulle framkalla missnöje bland målsmän för in-
trädessökande och andra, både vant att förmoda, och missnöjet hade ej
heller uteblifvit. Då nu Örebro samhälle genom högst betydliga upp¬
offringar, hvilka redan beräknades komma att öfverskrida 350,000 kronor,
dragit försorg om att en af de omständigheter, hvilka vållat förvägrande
af inträde för kompetente sökande, eller bristen på rymliga och tidsenliga
lokaler, snart blefve undanröjd, vågade styrelsen hoppas att genom Kongl.
Maj:t erhålla hvad som ytterligare kräfdes för att nu rådande missför¬
hållanden måtte upphöra, eller behöfliga medel för lärarekrafternas och
undervisningsmaterielens ökande.
Sedan styrelsen härefter medelst en statistik öfver hemorterna för
de under åren 1895—1900 vid skolan inträdessökande sökt visa, att det
beslutade inrättandet af ett nytt tekniskt läroverk i Hernösand icke skulle
i nämnvärd grad minska tilloppet af lärjungar vid läroverket i Örebro,
anmärker styrelsen vidare, att detta tillopp säkerligen skulle under de
sista åren varit än större, om det icke varit allmänt kändt, att inträde i
skolan icke kunde påräknas det år, då anmälan derom gjordes, hvilket
missförhållande vid innevarande läsårs början till och med gått så långt,
att ingen af dem, som för första gången sökte inträde, kunde mottagas,
hvarförutom mången efter förfrågan hos rektor afstått från att inlemna
ansökan. Då härtill komme, att de elever, som under senare åren genom¬
gått skolan, i allmänhet genast fått anställning och att till och med efter¬
frågan på utgångna elever varit större än tillgängliga antalet, tydde detta
pa att behofvet af personer med elementär bildning i för praktisk syssel¬
sättning nödiga kunskapsarter vore i ständig tillväxt.
På grund häraf ansåge styrelsen, i likhet med lärarekollegiet, att
skolan vid nästa läsårs början borde vara beredd att mottaga minst
dubbla antalet lärjungar emot hvad hittills varit vanligt, hvadan den
första årskursen behötde delas i två parallelafdelningar, hvilket den blif¬
vande skollokalen äfven medgåfve. Kostnaden för en dylik delning, be¬
räknad för de olika ämnena efter samma antal timmar, som hittills
anslagits till undervisningen, stälde sig, enligt styrelsens förslag, sålunda:
1
|
lärare
|
i matematik och fysik:
|
9 Vs
|
timmar
|
veckan
|
å 125 kr. för år ...
|
kronor
|
1,187
|
50
|
1
|
|
i allmän kemi:
|
4 V2
|
»
|
|
» » » ...
|
»
|
562
|
50
|
1
|
|
i linearritning m. in.:
|
5
|
2>
|
|
» t» » ...
|
7>
|
625
|
—
|
1
|
>
|
i tyska och engelska:
|
2
|
I
|
|
» » » ...
|
1>
|
250
|
_
|
1
|
}
|
i svenska språket:
|
2
|
I
|
|
» » $
|
|
250
|
___
|
1
|
i
|
i frihandsteckning:
|
5
|
|
|
100 » »
|
|
500
|
_
|
2
|
biträden i verkstaden med 7
å kr. 1: 25 i timmen......
|
timmar i veckan hvardera under 35 veckor
|
»
|
612
|
50
|
Summa kronor 3,987: 50,
eller i jemnadt tal 4,000 kronor.
288
Åttonde hufvudtitelii.
Med afseende derå att det kostnadsförslag, som styrelsen sålunda
uppstält för parallelafdelningen i första årskursen, med 1,000 kronor
öfverskjuter det anslag, som af styrelsen för tekniska elementarskolan i
Malmö i skrifvelse den 7 juli 1899 begärdes till en motsvarande parallel-
afdelning vid sistnämnda skola och sedermera af Riksdagen beviljades på
extra stat för år 1901, har det blifvit af rektor vid läroverket i Örebro
upplyst, att anledningen till denna skiljaktighet i kostnad ligger deri, att
styrelsen för tekniska elementarskolan i Örebro icke ansett sig kunna
beräkna mindre än 125 kronor per veckotimme utom för läraren i fri-
handsteckning, för hvilken beräknats 100 kronor per veckotimme, hvar¬
emot i Malmö sistnämnda belopp ansetts för samtliga lärare tillräckligt,
samt att den i kostnadsförslaget för parallelklassen i Örebro upptagna
posten å 612 kronor 50 öre till två verkstadsbiträden, hvilka synts nödiga,
derest ett fullt effektivt verkstadsarbete med 50 samtidigt sysselsatta
elever skulle kunna åstadkommas, saknade motsvarighet med afseende å
skolan i Malmö.
I sin ifrågavarande skrifvelse anför styrelsen vidare:
Att ökade årliga kostnader af annat slag än för en parallelklass till-
komme från den dag, skolan tagit i besittning de nya lokalerna, hvilka
till antalet vore flere och till utrymme betydligt större än de hittills¬
varande, vore naturligt. Det anslagsbelopp af 900 kronor, hvilket i nu¬
varande aflönings- och utgiftsstat vore upptaget för lyshållning, uppvärm¬
ning m. m., hade alltid varit för litet. Under de senaste tio åren hade
nämnda utgifter i medeltal för år uppgått till nära 2,000 kronor, och
hade det anslaget öfverskjutande beloppet tagits af influtna terminsafgifter
samt genom användande af aftonskolans årsafgifter för gas in. m. Styrelsen
saknade visserligen erfarenhet för att kunna med bestämdhet uppgifva
det hädanefter för ifrågavarande behof nödiga beloppet, men ansåge, efter
inhemtade upplysningar och med tanke på det betydligt höjda priset på
bränsle, att årliga kostnaden för de löpande utgifterna, såsom till bränsle,
belysning, rengöring, tryckning, annonsering m. m., icke kunde sättas lägre
än 3,000 kronor, hvadan en höjning af berörda anslag med 2,100 kronor
erfordrades.
Betjeningens aflöning vore i gällande stat upptagen till 500 kronor,
men höjdes från början genom motsvarande minskning af en annan
utgiftspost till 600 kronor, hvartill under de sista två åren lagts 150
kronor årligen, hvilka kunnat tagas af besparade terminsafgifter. Enär
eldningen, städningen och uppassningen svårligen medhunnits af en person,
hade vaktmästaren i allmänhet måst föda och löna en tjensteflicka, hvadan
hans nuvarande arfvode vore för knappt. Efter inflyttning i de nya
Åttonde hufvudtiteln.
289
lokalerna, der centraluppvärmning komme att anbringas, kunde eldning [91.]
och öfriga vaktmästaregöromål än mindre medhinnas af en person,
hvarför en särskild skötare af värmeapparaten måste anställas. Styrelsen
ansåge derför, under antagande af att lön och kost för en tjensteflicka
icke kunde sättas till mindre än 400 kronor årligen, att vaktmästarens
arfvode borde utgå med 1,100 kronor årligen utom bostad med värme
och belysning, hvadan således en ökning med 500 kronor här borde upp¬
tagas. Beträffande värmeapparatens skötsel torde denna lämpligast kunna
anförtros åt en af de för verkstaden behöfliga biträdena, hvilkens arfvode
såsom eldare in. m., utom fri bostad med värme och ljus, kunde sättas
till 300 kronor. I allt fall skulle således för betjeningens aflöning en
ökning för år med 800 kronor erfordras.
Gifvet vore, att någon del af förestående årliga utgifter hädanefter
såsom hittills kunde bestridas af inflytande inskrifnings- och termins-
af gifter, hvilka under hvart och ett af de senaste fem åren i medeltal
uppgått till 1,724 kronor, ett belopp, som, efter inrättande af en parallel-
afdelning i första årskursen, komme att stiga med några hundra kronor.
Enär likväl, enligt styrelsens beslut, af dessa medel under senaste åren ut¬
gått och fortfarande utginge 750 kronor till höjande af nuvarande extra
lärares och vaktmästarens arfvoden, samt styrelsen dessutom emotsåge
nu oberäkneliga utgifter för de nya lokalernas aptering och för ändring
af redan befintlig undervisningsmateriel, ansåge styrelsen, att elevafgifterna
tills vidare borde reserveras för nämnda ändamål.
De extra anslagsbehof, som sålunda skulle kräfvas för uppehållande
af skolans verksamhet under år 1902, uppgå till sammanlagdt 0,900
kronor. Vidare har, såsom jag vid anmälan af ordinarie anslagsbehof å
åttonde hufvudtiteln under punkt 28 omnämnt, styrelsen anhållit om
höjning af lönen för lektorn i byggnadskonst m. m. med ett belopp af
500 kronor, i ändamål att undervisningen i byggnadskonst skulle kunna
utvidgas.
Med förmälan att den nya skolhusbyggnaden ansåges blifva full¬
bordad till början af läsåret 1901—1902, hemställer styrelsen, att — för¬
utom omförmälda extra anslag å 6,900 kronor för uppehållande af skolans
verksamhet under år 1902 — hälften af detta belopp samt af den ifråga¬
satta ökningen af lönen för lektorn i byggnadskonst in. m. eller tillhopa
3,700 kronor måtte på extra stat beviljas för uppehållande af skolans
verksamhet under höstterminen 1901.
Slutligen anför styrelsen: Den nya verkstaden vore tilltagen så stor,
att minst 50 lärjungar samtidigt der kunde arbeta, och då det vore an¬
tagligt, att detta antal i en årskurs redan vid nästkommande läsårs början
Bill. till Bind. Prol. UK) 1. 1 Sami. 1 Afd. 37
290
Åttonde hufyudtiteln.
[91-]
komme att uppnås, måste äfven härför flere nya arbetsmaskiner anskaffas,
hvarförutom den nuvarande gasmotorn borde utbytas emot eu elektricitets-
motor. Verkmästare och lärare hade ansett, att för att samtidigt kunna
öfva nämnda antal elever erfordrades, utom redan nu befintliga arbets¬
maskiner och verktyg, nedanstående verkstadsmateriel:
1 elektrisk motor med ledningar och tillbehör................. kronor 3,000: —
transmissioner, axlar, lagerbockar, remskifvor, remmar... » 1,500: —
1 hastighetsborrmaskin .....i..:...... » 250: —
1 pelarborrmaskin ........................................ » 650: —
9 gängskärningssvarfvar af olika dubbhöjd ........................ 1 4,695: —
3 svarfvar af olika slag å 1,850, 3,000, 300 kr................ » 5,150: —
1 hyfvelmaskin .....................................,..................................... » 900: —
1 klipphyfvel .................................. » 965: —
1 fräsmaskin..................................................................................... » 700: —
1 frässlipmaskin.......................................................................... » 600: —
1 maskin för slipning af spiralborrar ......;........;.................... » 150: —
1 smidesfläkt för 2 härdar........................................................ » 150: —
1 smidesstäd................................... » 40: —
30 skrufstäd å 28 kr.................................................................. » 840: —
diverse skär- och mätverktyg ................. » 700: —
12 chuckar å 75 kr.................................. .................................. » 900: —
18 filbänkar med verktygsskåp å 15 kr.............................. » 270: —
oförutsedda utgifter ................... »_540: —
eller tillsammans kronor 22,000
Det nya kemiska laboratoriet vore afsedt för 36
samtidigt arbetande, hvadan utom vanlig inredning, hvil¬
ken staden antagligen komme att bekosta, nu befintlig
materiel äfven behöfde något ökas, nämligen med:
22 satser flaskor och burkar med in¬
brända etiketter till reagensskåpen
å 45 kr............................................... kronor 990: —
1 apparat för destillering af vatten med
ånga från värmeapparaten ............. » 1,200: —
15 med kakel beklädda rökskåp för
skadliga ångors bortförande............ » 1,050: —
10 laborationsbord med reagensskåp..... » 1,500:— » 4,740:
Summa för verkstad och laboratorium kronor 26,740: —
Om beviljande af detta belopp har fördenskull styrelsen jemväl gjort
underdånig hemställan.
Åttonde Imfvudtiteln.
291
I underdånig skrifvelse den 27 oktober 1900 har slutligen styrelsen [91.]
för tekniska elementarskolan i Borås, med tillkännagifvande, att de för
skolans behof af Riksdagen på extra stat för år 1901 beviljade anslag af
2,450 kronor, deraf till betjeningens aflöning 850 kronor och till lyshåll¬
ning, uppvärmning m. m. 1,600 kronor, fortfarande vore för samma ända¬
mål af nöden, anhållit om anvisande af enahanda anslagsbelopp jemväl
för år 1902.
Hvad sålunda af styrelserna för ifrågavarande tekniska elementarskolor
anförts synes mig till fullo ådagalägga behofvet af de nu ifrågasatta an¬
slagen. Dock torde, beträffande de af styrelsen för tekniska elementar
skolan i Örebro för höstterminen 1901 begärda anslag för anordnande af
en parallelafdelning m. m., dessa anslag böra sättas till allenast fyra nionde¬
delar af hvad för helt år är behöfligt, i likhet med hvad under enahanda
förhållanden föreslagits vid tekniska elementarskolan i Malmö.
Jag hemställer derför, att Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
på extra stat för år 1902 anvisa för uppehållande af verksamheten vid
tekniska elementarskolan i Norrköping:
till betjeningens aflöning ..................... kronor 250: —
» lyshållning, uppvärmning m. in. » 1,300: —
» assistenter och repetitörer ........... » 400: —
» undervisningen i främmande språk » 400: —
» höjd aflöning åt läraren i frihands-
teckning......................................... » 500: —
» bibliotek och samlingar.................. »_300: — kronor 3,150: —
tekniska elementarskolan i Malmö:
till betjeningens aflöning....................... kronor 850: —
» lyshållning, uppvärmning m. in.... » 1,550: —
» en parallelafdelning i första års¬
kursen .................................... » 3,000: —
» en parallelafdelning i andra års¬
kursen under höstterminen 1901
och hela år 1902 ........................ »_4,223: — kronor 9,623: —
tekniska elementarskolan i Örebro:
till betjeningens aflöning under höst¬
terminen 1901 och hela år 1902 kronor 1,155: —
» lyshållning, uppvärmning m. m.
^ d:o d:o .......................... » 3,034: —
transport kronor 4,189: — kronor 12,773: —
292
Åttonde hufvudtiteln.
transport kronor 4,189:
till en parallelafdelning i första års¬
kursen eko eko................. » 5,778:
» höjning af lönen för lektorn i
byggnadskonst m. m. under
höstterminen 1901 ..................... » 223:
» verkstadsmateriel.............................. » 22,000:
» materiel vid kemiska laboratoriet » 4,740:
samt
— kronor 12,773: —
kronor 36,930: —
tekniska elementarskolan i Borås:
till betjeningens aflöning........................ kronor 850: —
» lyshållning, uppvärmning m. m. » 1,600: — kronor 2,450: —
eller sammanlagdt kronor 52,153: —
[92.] Med hänvisning till hvad jag i fråga om ny anordning af militär-
Anskaffande aföfningarna vid de allmänna läroverken under punkten 19 yttrat angående
materiel0?^ behofvet af vissa anslag för en gång, tillstyrker jag, att Kongl. Maj:t ville
miiitäröf- föreslå Riksdagen att till anskaffande af vapen och materiel för militär-
ndeStekniska öfningarna vid de tekniska elementarskolorna på extra stat för 1902 be-
eiementar- vilja ett anslag af 18,500 kronor,
skolorna. J
[93.] Med bifall till Kongl. Maj:ts framställning beviljade 1900 års riksdag
Lägre tekniskatill understöd för tre år åt lägre tekniska yrkesskolor på vissa i statsråds-
yressoor. protokollet öfver ecklesiastikärenden den 13 januari 1900 angifna, för
samma år bestämda vilkor samt till bestridande af kostnader för inspek¬
tion af dessa skolor ett anslag af 180,000 kronor samt anvisade deraf på
extra stat för år 1901 ett belopp af 60,000 kronor.
Jag hemställer nu, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att af
förenämnda, redan beviljade anslag på extra stat för år 1902 anvisa ett
belopp af 60,000 kronor.
Gymnastiska centralinstitutet.
[94.] Sedan utsedde komiterade inom gymnastiska centralinstitutets lärare-
utvidguing afkollegium uppgjort förslag till en väsentlig utvidgning af undervisningen
lärokurser ^Ör qvinlig3- elever på det sätt, att nya elever för genomgående af stadgad
tvåårig kurs skulle mottagas hvart i stället för hvart annat år, hvilken
förändring beräknats kräfva ett årligt anslag af 4,700 kronor till lärare¬
Åttonde hnfvudtiteln.
293
krafter, erforderliga för uppehållande af det ökade antalet lektionstimmar, [94.]
45 i veckan, deraf 18 timmar borde egnas åt undervisning genom läkare
och 27 timmar åt undervisning genom annan lärare eller lärarinna, samt
lärarekollegiet till alla delar instämt i komiterades framställning och förordat
deras förslag, anhöll direktionen öfver institutet i underdånig skrifvelse
den 27 april 1900, att 20 § i nådiga stadgan för institutet den 13 juli
1887 måtte ändras beträffande bestämmelserna angående qvinliga elever
derhän, att unga qvinnor hvarje år antoges till elever för att utbildas till
gymnastiklärarinnor och sjukgymnaster, samt att från och med höstter¬
minen 1900 ett belopp af 4,700 kronor årligen måtte ställas till direk¬
tionens förfogande, på det att den föreslagna förändringen skulle kunna
vidtagas med början af nämnda termin.
Till stöd för framställningen erinrade direktionen om det stora antal
sökande, som plägade anmäla sig till inträde i den qvinliga undervis¬
ningskursen, om tillvaron af enskilda utbildningsanstalter för qvinliga
gymnaster samt om vissa missförhållanden, som dermed stode i samband,
särskildt att dessa anstalters elever, hvilka ej egde utöfva sjukgymnastik
verksamhet i Sverige, begåfve sig till utlandet och der uppträdde såsom
utöfvare af svensk gymnastik utan att innehafva den gymnastiska bild¬
ning, som här i landet fordrades för dylik verksamhet.
I infordradt underdånigt utlåtande i ämnet omförmälde medicinal¬
styrelsen, hurusom gymnastikens användning, både såsom läkemedel och
såsom ett vigtigt hjelpmedel till helsans bevarande, under de senare år¬
tiondena tagit allt större utsträckning och att särskildt flickskolorna numera
allmännare än förr infört gymnastiska öfningar för sina elever, men att
gymnastiska centralinstitutet ej på länge utvidgat sin verksamhet såsom
läroanstalt och, hvad anginge de qvinliga gymnasterna, åtnöjt sig med att
hvart annat år till tvåårig kurs mottaga 25—32 elever, hvadan knappast
15 qvinnor i medeltal årligen utgått från institutet såsom legitimerade
gymnaster, hvilket ej på långt när fylde behofvet. Af dessa och i öfrigt
anförda skäl tillstyrkte medicinalstyrelsen bifall till ifrågavarande framställ¬
ning. Genom nådigt bref den 15 juni 1900 medgaf Kongl. Maj:t i an¬
ledning af den gjorda framställningen, att vid gymnastiska centralinstitutet
finge vid början af höstterminen 1900 qvinliga elever till det antal, direk¬
tionen egde bestämma, mottagas för erhållande af gymnastisk utbildning,
hvarjemte Kongl. Maj:t dels anbefalde statskontoret att de härför erfor¬
derliga medel, som, efter 4,700 kronor för undervisningsår, kunde anses
belöpa på höstterminen, eller 1,970 kronor till direktionen på reqvisition
utbetala af allmänna besparingarna å anslagen under riksstatens åttonde
hufvudtitel, dels ock förklarade det ankomma på direktionen att vidtaga
294
Åttonde hntVudtiteln.
erforderliga åtgärder för upprättande af ifrågavarande kurs samt att fram¬
deles göra underdånig hemställan om beviljande af ytterligare erforderliga
medel för kursen.
I underdånig skrifvelse den 28 september 1900 har direktionen nu
anmält, att en qvinlig kurs med 25 elever tagit sin början höstterminen
samma år och att erforderliga åtgärder i och för behöfliga lärarekrafters
anställande och undervisningens ordnande i öfrigt vidtagits till den ut¬
sträckning, som de anslagna medlen medgifvit; och har direktionen tillika
anhållit, att enär det vore önskvärdt och nödvändigt, att ett belopp af
4,700 kronor årligen äfven framgent utginge till förenämnda ändamål, för
hvartdera af åren 1901 och 1902 måtte beviljas ett anslag af enahanda
belopp till bestridande af de utgifter, som genom den nya qvinliga kursen
blifvit erforderliga.
Då behofvet af omförmälda utvidgning synes mig vara till fullo ådaga-
lagdt, men derför erforderliga medel icke vidare torde kunna beredas utan
särskild^ af Riksdagen beviljadt anslag, får jag i underdånighet hemställa,
det Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för uppehållande under
åren 1901 och 1902 af undervisningen i den qvinliga lärokursen vid
gymnastiska centralinstitutet med ett ökad t antal elever bevilja på extra
stat för år 1902 ett belopp af 9,400 kronor.
Parmaceutiska institutet.
[95.] Vid anmälan af den förut under punkten 32 behandlade frågan om
hr.ann.g rf förändrad stat för farmaceutiska institutet redogjorde jag för ett af medi-
apoteak«eeiev0er9cinalstyrelsen framstäldt förslag om anordnande vid nämnda institut af
undervisning, en särskild studiekurs för apotekselever, enligt hvilket förslag skulle för
inredning af undervisningslokaler erfordras för en gång ett anslag af 5,000
kronor, hvarmed skulle bestridas utgifter för skåp, arbetsbord samt gas-,
vatten- och afloppsledningar m. m. Specificerad kostnadsberäkning i af¬
seende härå har blifvit uppgjord; och under hänvisning till hvad jag yttrat
vid redogörelsen för omförmälda förslag hemställer jag, det Kong! Maj:t
behagade af Riksdagen äska på extra stat för år 1902 ett anslag af 5,000
kronor till inredning af lokaler för apotekselevers undervisning.
Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen.
[96.] Sedan Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda fram-
Rkure8erti0f6r" ställningar, anvisat på extra stat för år 1899 ett anslag af 3,000 kronor
barnmorskor, samt för hvart och ett af åren 1900 och 1901 ett anslag af 2,000 kronor
Åttonde hufvudtiteln.
295
till anordnande af repetitionskurser för äldre barnmorskor och till bere¬
dande, så vidt ske kunde, af fri bostad eller hyresbidrag åt deltagarinnorna
deri under den tid, de genömginge dessa kurser, har medicinalstyrelsen i
underdånig skrifvelse den 10 september 1900 anhållit, att Kongl. Maj:t
ville hos Riksdagen göra framställning om anvisande jemväl för år 1902
af ett anslag till sagda ändamål. Medicinalstyrelsen har dervid anfört, att
under åren 1898, 1899 och 1900 såväl i Stockholm som i Göteborg an¬
ordnats dylika kurser med tillsammans under dessa tre år 212 äldre barn¬
morskor. Då kurserna visat sig eftersökta af barnmorskorna och äfven
gynnats af flere landsting med bidrag för barnmorskornas resor till och
från läroanstalterna eller uppehåll derstädes, ansåge medicinalstyrelsen
mycket önskvärdt, att sådana kurser måtte komma till stånd äfven efter
år 1901.
I enlighet med hvad medicinalstyrelsen hemstält, tillstyrker jag, det
Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1902
anvisa ett anslag af 2,000 kronor till anordnande af repetitionskurser för
äldre barnmorskor och till beredande, så vidt ske kan, af fri bostad eller
hyresbidrag åt deltagarinnorna deri under den tid, de genomgå dessa
kurser.
I den af mig under punkten 33 lemnade redogörelse för allmänna [97.]
barnbördshusets behof af ökadt anslag uttalade jag såsom min mening, att Allmänna
för möjliggörande af barnbördshusets verksamhet under år 1901 i samma ba[“ba[ds’
omfattning som hittills borde hos Riksdagen äskas ett extra anslag för år
1902. Hänvisande till hvad jag då yttrade, hemställer jag nu, att Kongl.
Maj:t ville föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1902 anvisa ett an¬
slag af 4,000 kronor såsom bidrag till uppehållande af allmänna barnbörds¬
husets verksamhet.
T etenskapsakademien.
Genom härvarande kongl. britiske minister har, på begäran af Royal [98.]
Society i London, framställning gjorts om bidrag från Sveriges sida för internationei
utgifvande af en internationei fortlöpande katalog öfver naturvetenskaplig ^2ta*"oiver
literatur. naturveten-
Angående denna frågas uppkomst och utveckling anhåller jag att få ska[at„rIlte'
meddela följande.
Royal Society, som låtit utarbeta och utgifvit i 11 digra band en
katalog öfver innehållet i matematisk-fysiska och naturvetenskapliga tid-
296
Åttonde hufvudtiteln.
[98.] skrifter och andra liknande publikationer, omfattande tiden från år 1800
till och med år 1883, hade kommit till insigt om att detta arbetes full¬
följande och utveckling till att motsvara den nutida vetenskapens for¬
dringar icke kunde åstadkommas uteslutande med ifrågavarande samfunds
egna krafter, utan fordrade samverkan från hela den vetenskapligt intres¬
serade verlden. Sedan Royal Society genom skriftvexling med vetenskap¬
liga auktoriteter i skilda länder fått visshet om att denna uppfattning
vore mera allmänt rådande, hade samfundet under hänvisning härtill ut¬
verkat, att den britiska regeringen utfärdat inbjudning till en internatio-
nel konferens för frågans närmare behandling. Denna konferens, bestående
af ombud från de flesta civiliserade länder, sammanträdde år 1896 i Lon¬
don, och var äfven Sverige der representeradt, nämligen genom biblio¬
tekarien hos vetenskapsakademien E. W. Dahlgren. Dervid uttalades en¬
hälligt, att det af Royal Society planlagda företaget vore synnerligen
önskvärdt, och beslöts, under förutsättning af de särskilda ländernas an¬
slutning, att från och med år 1900 — senare ändradt till 1901 —genom
internationel samverkan skulle utgifvas en katalog, upptagande samtliga
från nämnda tid utkomna arbeten inom de matematiska, fysiska och natur¬
historiska vetenskaperna, såsom matematik, astronomi, fysik, kemi, mine¬
ralogi, geologi, matematisk och fysisk geografi, botanik, zoologi, anatomi,
fysiologi, allmän och experimentel patologi, psykofysik och antropologi,
vare sig sjelfständigt utgifna eller ingående i tidskrifter, sällskapspubli-
kationer eller andra samlingsverk. Vidare bestämdes, att denna katalog
skulle anordnas, icke blott, såsom den af Royal Society förut utgifna, i
alfabetisk ordning efter författarenamn, utan äfven och företrädesvis i
realordning samt att katalogen skulle utkomma på dubbelt sätt, nämligen
dels i bokform, dels på lösa blad, s. k. slips eller cards. Konferensen
uppdrog slutligen åt Royal Society att låta utarbeta närmare bestäm¬
melser för företaget och uppgöra beräkning angående kostnaden för det¬
samma. För att yttra sig angående dessa närmare bestämmelser samman¬
kallade britiska regeringen år 1898 en andra konferens, vid hvilken Sve¬
rige äfven var representeradt genom samma ombud som vid den första
konferensen, dock utan rätt för ombudet att deltaga i något för Sverige
bindande beslut. Denna konferens faststälde de vetenskapsgrenar, som
katalogen skulle omfatta, men öfverlät uppgörandet af indelningsschemata
för de olika vetenskaperna samt åtskilliga frågor af mera praktisk natur
åt en s. k. provisorisk internationel komité, som efter inhemtande af de
anmärkningar, hvilka i de särskilda länderna kunde framställas mot pla¬
nens detaljer, skulle för en tredje internationel konferens framlägga för¬
slag till definitiva beslut i frågan.
Åttonde hufvudtiteln. 297
Sedan Kongl. Maj:t uppdragit åt vetenskapsakademien att yttra sig
angående förslaget, sådant det då förelåg, afgaf akademien, efter särskilde
komiterades hörande, den 12 april 1899 underdånigt utlåtande, deri aka¬
demien framstälde åtskilliga anmärkningar mot en del föreslagna bestäm¬
melser, hvilka anmärkningar företrädesvis voro rigtade mot utgifvandet af
katalogen i form af lösa blad samt mot den ifrågasatta registreringen icke
blott af de särskilda arbetenas titlar, utan äfven af deras innehåll, med
deraf påkallad omredigering af titlarnes ursprungliga affattning.
Den nämnda tredje konferensen sammanträdde efter fullgjorda för¬
arbeten i juni månad 1900, men då uti inbjudningen till konferensen
ifrågasatts, att de utsedda ombuden borde vara försedda med fullmagt
att deltaga i ekonomiskt bindande beslut, fann Kongl. Maj:t, i enlighet
med akademiens hemställan, icke skäl att för Sveriges del antaga nämnda
inbjudning. Af protokollet för den senaste konferensens sammanträde in-
hemtas, att en del stater definitivt förklarat sig villiga att deltaga i före¬
taget och andra meddelat, att deras anslutning vore sannolik, hvarför kon¬
ferensen förklarade sig anse företagets finansiela sida så betryggad, att
man kunde skrida till närmare åtgärder för katalogens utgifning.
Enligt af konferensen erhållet uppdrag har nu Royal Society i skrif¬
velse till britiska utrikesministeriet uttalat den förhoppning, att svenska
regeringen måtte ansluta sig till företaget genom upprättande af en s. k.
regionalbyrå och subskription för en tid af 5 år på ett antal fullständiga
exemplar af den blifvande katalogen.
I anledning af denna framställning har härvarande kongl. britiske
minister hos utrikesdepartementet anhållit om upplysning snarast möjligt,
huruvida svenska regeringen hade för afsigt att lemna sitt stöd åt kata¬
logens utgifvande, på det att förberedelserna till katalogarbetet måtte utan
uppskof kunna begynnas; och har utrikesdepartementet i skrifvelse till
ecklesiastikdepartementet af den 24 juli 1900 anmält denna den britiske
ministerns framställning äfvensom begärt att blifva satt i tillfälle att å
denna framställning aflåta svar.
På min anmodan har vetenskapsakademien den 12 september 1900
i ärendet afgifvit yttrande, deri akademien, som inhemtat utlåtande
af sina ledamöter professor G. Lindström och akademiens förutbemälde
bibliotekarie, förklarat sig för sin del gilla och såsom uttryck för sina
egna åsigter i ämnet antaga desse komiterades betänkande.
I berörda betänkande hafva komiterade anfört, bland annat, följande.
Vid afgörande af frågan, huruvida Sverige borde antaga ifrågavarande
inbjudning, borde först framhållas att, såsom akademien vid flere tillfällen
Bill. till Rikad. Prot. ISOP 1 Sand. 1 Afd. 38
298 Åttonde hufvudtiteln,
[98.] yttrat, nyttan af ett katalogarbete af ifrågavarande beskaffenhet vore
otvifvelaktig. Literaturen på det naturvetenskapliga området hade vuxit
till en omfattning, som redan länge gjort sammanfattande öfversigter
öfver dess särskilda grenar till oumbärliga hjelpredor för forskaren. Såsom
sådana hjelpredor tjenade i främsta rummet de årsberättelser, hvilka år¬
ligen utgåfves, företrädesvis i Tyskland, för de flesta vetenskapsgrenar. I
samma mån som den vetenskapliga produktionen ökades, hade det emeller¬
tid visat sig, att svårigheterna blefve allt större för dessa årsberättelser
att följa med sin tid. Endast få af dem förmådde att, oaktadt en ut¬
sträckt arbetsfördelning, redogöra för det närmast föregående årets veten¬
skapliga verksamhet; de flesta utkomme först flere år efter det, för hvars
produktion de redogjorde, och gåfve således icke den vetenskaplige for¬
skaren tillfälle att följa sin vetenskaps framsteg intill den senaste tiden.
Härtill bidroge icke minst svårigheten att insamla materialet till dessa års¬
berättelser, hvilket vore spridt i det ständigt växande antalet af veten¬
skapliga tidskrifter, som utkomme på alla språk och i alla jordens länder.
Uppenbart vore, att en snabbt utkommande och så vidt möjligt fullstän¬
dig katalog öfver den vetenskapliga literaturen skulle utgöra icke blott
en synnerligen välbehöflig och arbetsbesparande grundval för de refere¬
rande årsberättelserna, utan äfven oberoende af dessa tjena som en snart
sagdt oumbärlig vägledning för forskaren. Och att fordringarna på full¬
ständighet och snabbhet i utgifningen för ett sådant arbete icke kunde
vinnas utan internationelt samarbete, vore obestridligt.
Om redan denna synpunkt betingade, att vårt land icke borde undan¬
draga sig att samverka med öfriga nationer för målets vinnande, så komrne
dertill en omständighet af icke mindre betydelse, nämligen företagets in-
ternationela karaktär. Ett folk, som ville upprätthålla sitt anseende bland
öfriga civiliserade nationer, kunde icke underlåta att taga del i dylika
internationela angelägenheter, äfven om den direkta vinsten icke vore
omedelbar och påtaglig. Kongl. Maj:t och Riksdagen hade också på mång¬
faldigt sätt visat sig godkänna den tankegång, som läge till grund för
detta påstående; derom vittnade de offentliga anslag, som årligen gåfves
för vårt lands deltagande i internationela utställningar och kongresser af
hvarjehanda slag, och särskildt kunde i rent vetenskapligt hänseende fram¬
hållas Sveriges deltagande i de internationela företagen för gradmätning,
för frågor om det metriska systemet och senast för hydrografiska under¬
sökningar. Om Sverige icke biträdde vid utarbetandet af den här ifråga¬
varande katalogen, skulle följden häraf blifva, att den svenska vetenskap¬
liga forskningen i densamma blefve högst ofullständigt representerad,
icke blott till skada för företaget i dess helhet, utan äfven till nackdel
Åttonde Imfvudtiteln.
299
för vårt land, som framgent sträfvade att bevara den höga ståndpunkt, [98.]
det såsom Linnés och Berzelii fädernesland intagit på den naturvetenskap¬
liga forskningens område. Gagnet af den blifvande katalogen vore i vä-
sentlig mån beroende af det sätt, hvarpå den komme att utföras, och från
Sveriges sida borde intet underlåtas för att, i hvad på oss ankomme, göra
katalogen så tillfredsställande som möjligt. Då vidare de väsentligaste af
de anmärkningar, som af akademien rigtats mot företaget, sådant det från
början planlagts, blifvit under förhandlingarnas senaste skeden undan¬
röjda, i det att katalogens utgifvande på lösa blad blifvit öfvergifvet och
de flesta deltagande nationer uttalat sig emot titlarnes omredigering och
innehållets registrering genom s. k. subject entries, hade äfven derigenom
en betänklighet mot deltagande i företaget försvunnit.
Hvad anginge den icke mindre vigtiga frågan om sakens ekonomiska
sida, hade akademien redan i sitt utlåtande af den 12 april 1899 framlagt
en ungefärlig beräkning af de blifvande kostnaderna, hvilka vore af två
slag, nämligen dels för den s. k. regionalbyrå, som enligt företagets plan
skulle upprättas i Sverige och som skulle hafva till uppgift att insamla
och katalogisera den ifrågavarande svenska literaturen, och dels för den
centrala byrån i London, som skulle sammanarbeta de från olika länder
inkommande uppgifterna samt utgifva och trycka sjelfva katalogen. Vid
den senast hållna konferensen hade uppgifvits, att den beräknade kost¬
naden för centralbyråns arbete skulle utgöra 5,200 engelska pund sterling
om året och att för betäckande af denna utgift subskription på 300 full¬
ständiga exemplar, hvart exemplar beräknadt till en kostnad af 17 pund
sterling, vore erforderlig. Af detta antal hade följande länder förklarat
sig beredda att subskribera på följande antal exemplar, nämligen Tysk¬
land 45, Storbritannien 45, Frankrike 35, Italien 27, Schweiz 6 och Norge
5 exemplar. Derjemte hade man ansett sig hafva grundad förhoppning
att Österrike skulle öfvertaga 16 exemplar, Ungern 4, Japan 5, Mexico 5
och de britiska kolonierna 25 exemplar, hvadan subskription således kunde
anses tryggad beträffande 218 exemplar. Alltså återstode för att före¬
taget skulle kunna komma till stånd subskription å 82 exemplar, hvilka
skulle öfvertagas af nu icke nämnda länder. Vid beräkningen af det
antal exemplar, hvarpå Sverige skulle subskribera, hade akademien i sitt
utlåtande af den 12 april 1899 utgått från antagandet, att katalogen skulle
bestå af 16 volymer årligen och att hvarje volym i medeltal skulle kosta
1 pund sterling; sedan dess hade emellertid volymantalet blifvit bestämdt
till 17 om året till enahanda medelpris. Såsom framhållits i det åberopade
utlåtandet, ansåge komiterade, att ett fullständigt exemplar af katalogen
borde anskaffas för hvart och ett af våra största offentliga bibliotek, näm-
300
Åttonde hufrudtiteln.
ligen kongl. biblioteket, de båda universitetsbiblioteken, vetenskapsakade¬
miens bibliotek och Göteborgs stadsbibliotek. Detta gjorde 5 fullständiga
exemplar, hvartill komme, att enstaka volymer af katalogen torde blifva
behöfliga för åtskilliga af landets specialinstitutioner, såsom karolinska
mediko-kirurgiska institutet, tekniska högskolan, Sveriges geologiska under¬
sökning, de astronomiska och meteorologiska observatorierna, meteorologi¬
ska centralanstalten, vissa institutioner vid universiteten och Stockholms
högskola m. fl., hvilka volymers antal torde kunna beräknas till omkring
25. Uppskattadt i antal volymer, skulle alltså behofvet för Sverige uppgå
till 110 volymer, hvilka kunde evalveras till ungefär 6 x/2 exemplar, ett
antal, som i jemförelse med de andelar, hvilka öfvertagits eller sannolikt
komme att öfvertagas af Norge, Schweiz, Ungern, Japan och Mexico, åt¬
minstone icke i betraktande af vårt lands storlek och vetenskapliga pro¬
duktion kunde anses vara för högt tillmätt. Kostnaden för nämnda 110
volymer uppginge till 110 pund sterling eller i svenskt mynt något öfver
2,000 kronor, inom hvilken summa bidraget dock helt visst torde kunna
begränsas, då beloppet 1 pund sterling per volym vore ett medelpris och
behofvet af enstaka volymer för specialinstitutionernas räkning syntes
medgifva en af kostnadsbeloppet betingad inskränkning.
Att vårt lands bidrag till företagets gemensamma kostnader borde
utgå af statsmedel, syntes vara af företagets natur nödvändigt betingadt.
Utom det att den dryga subskriptionskostnaden, som för ett fullständigt
exemplar uppginge till öfver 300 kronor om året, näppeligen torde kunna
påräknas såsom disponibel af de särskilda bibliotekens knappt tillmätta
inköpsanslag, vore det uppenbart, att, om bestämmandet af Sveriges andel
i de gemensamma kostnaderna gjordes beroende af beslut af alla de sär¬
skilda myndigheter, hvilka egde bestämmanderätten öfver de särskilda
bibliotekens anslagssummor, detta bidrag skulle komma att underkastas
vexlingar, som gjorde all fast beräkning för centralmyndigheten omöjlig.
Hvad åter anginge de kostnader, hvilka skulle komma på Sveriges sär¬
skilda del för utförandet af arbetet vid den s. k. regionalbyrån, som här
skulle upprättas, vore det i frågans närvarande skede så godt som omöj¬
ligt att uppgöra någon tillförlitlig beräkning deraf. Den ifrågavarande
byrån skulle hafva till uppgift att insamla den årligen utkommande veten¬
skapliga literaturen, att katalogisera densamma, att verkställa öfversätt¬
ning till något af de faststälda språken — engelska, franska, tyska eller
italienska — af de på svenska affattade titlarne, att med tillhjelp af sak¬
kunniga inordna dessa titlar i det vetenskapliga systemet samt att om¬
besörja, den helt visst omfattande korrespondensen med centralbyrån, en¬
skilda författare och utgifvare samt sakkunniga personer. För det härmed
Åttonde hufvudtiteln. 301
förenade arbetet hade akademien i sitt förra utlåtande trott sig böra be¬
räkna ett årligt belopp af 2,000 kronor, men i betraktande af de inskränk¬
ningar, som katalogens plan sedan dess undergått, och då, intill dess
erfarenhet om arbetets omfattning vunnits, endast ett mindre belopp borde
ifrågasättas, ansåge komiterade, att anslagssumman för regionalbyrån under
dess första arbetsår kunde bestämmas till 1,000 kronor.
Slutligen ansåge sig komiterade böra framhålla, att då vetenskaps¬
akademien vore den främsta representanten för den naturvetenskapliga
forskningen i vårt land, akademien borde förklara sig beredd att öfver¬
taga uppdraget att anordna regionalbyrån för Sverige och, under förut¬
sättning att derför nödiga anslag beviljades, utföra alla öfriga med före¬
taget följande bestyr.
På grund af hvad sålunda anförts hemstälde komiterade, att akade-
mien måtte tillstyrka:
att, under förutsättning af Riksdagens bifall till anslagsyrkandena,
Kongl. Maj:t måtte förklara, att Sverige komme att ansluta sig till det
af Royal Society i London föreslagna företaget att genom internationel
samverkan utgifva en fortlöpande katalog öfver naturvetenskaplig literatur;
att Kongl. Maj:t måtte uppdraga åt akademien att, på sätt akademien
funne lämpligt, anordna den regionalbyrå, som skulle utföra Sveriges
andel i nämnda katalogarbete; samt
att Kongl. Maj:t behagade till Riksdagen aflåta nådig proposition om
anvisande och ställande till akademiens disposition dels för en tid af 5 år
från och med år 1901 af ett årligt anslag å 2,000 kronor till inlösen af
5 fullständiga exemplar utaf ifrågavarande katalog äfvensom ett antal
exemplar utaf enstaka delar af densamma till fördelning mellan de in¬
hemska bibliotek och institutioner, som Kongl. Maj:t på akademiens för¬
slag kunde komma att bestämma, dels ock för år 1901 af ett anslag mot
redovisning å högst 1,000 kronor för upprätthållande af nämnda regional¬
byrå för Sverige.
Då enligt den sista konferensens beslut en del förberedelser för ar¬
betet skulle företagas redan år 1900 samt de särskilda ländernas regional¬
byråer trädde i verksamhet den 1 januari 1901, hemstälde komiterade
tillika, att akademien måtte, i afvaktan på Kongl. Maj:ts och Riksdagens
beslut, uppdraga åt inspektörerna öfver akademiens bibliotek och bibliote¬
karien att låta utföra nämnda förberedande arbeten och draga försorg
om fullgörande af de åligganden, som skulle tillkomma den blifvande
regionalbyrån för Sverige, samt att, för den händelse utgifter härför skulle
blifva erforderliga, dessa måtte få af akademiens medel förskottsvis be-
[98.]
302
Åttonde liufYudtiteln.
[98.] stridas intill ett belopp af 500 kronor. Denna hemställan har, enligt hvad
jag inheintat, bifallits af akademien.
Till frågans närmare belysning bifogade komiterade öfversättning af
den vid den tredje internationela konferensen faststälda planen för katalog¬
arbetet.
Vidare hafva i ärendet hörts öfverbibliotekarien vid kongl. biblioteket
samt bibliotekarierna vid universitetsbiblioteken i Upsala och Lund.
Af dessa har den förstnämnde i underdånigt utlåtande den 20
oktober 1900 såsom sin åsigt uttalat, att ett land med Sveriges höga
kultur icke borde saknas bland dem, som anslöte sig till ett företag af
denna art, och att, förutom denna hänsyn, äfven borde tagas i betrak¬
tande vigten för våra offentliga bibliotek att genom sådan anslutning från
Sveriges sida få sig tillförsäkrade exemplar af det monumentala verk,
hvaråt berörda internationela samverkan komme att gifva upphof.
I underdånigt utlåtande den 29 oktober 1900 har bibliotekarien
vid universitetsbiblioteket i Upsala anfört: Med hänsyn till den ofantligt
stora rol, naturvetenskaperna i våra dagar spelade, och de oaflåtliga forsk¬
ningar, som i alla länder och på alla naturvetenskapens områden fort-
ginge, måste det för vetenskapen i allmänhet och för de enskilda veten¬
skapsmännen i synnerhet vara af största vigt att förvärfva en öfversigt
af de forskningar, som inom hvarje specialområde anstälts, och de resultat,
hvartill man kommit, en öfversigt, som den enskilde vetenskapsmannen
svårligen eller högst ofullkomligt kunde vinna utan en dylik internationel
katalog. Då förberedelserna till detta storartade bibliografiska arbete efter
noggrann planläggning redan framskridit så långt, att en jemförelsevis
mindre del återstode, vore det från såväl allmän som enskild synpunkt
gagneligt och önskvärdt, att vårt fosterland, som just på naturvetenska¬
pens fält räknade sina största vetenskapliga hamn, äfven lemnade sin
kontingent till företagets förverkligande. Bibliotekarien tillstyrkte derför
bifall till den gjorda framställningen i den rigtning, som af vetenskaps¬
akademien föreslagits.
Bibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Lund har i underdånigt
utlåtande den 9 november 1900 anfört, att det ifrågavarande företaget
otvifvelaktigt komme att blifva af stor betydelse för den naturvetenskap¬
liga forskningen och att såväl i betraktande häraf som ock särskildt med
hänsyn till de vigtiga insatser, hvilka svenske vetenskapsmän gjort och
alltjemt gjorde i fråga om nämnda forskning, det måste'anses vara syn¬
nerligen önskvärdt, att äfven vårt land bidroge till nämnda företags för¬
verkligande, hvarför bibliotekarien, under lifligt instämmande i hvad som
Åttonde hnfvudtiteln. SOS
yttrats uti den af vetenskapsakademien meddelade utredning i saken, i
underdånighet tillstyrkte, det Kongl. Maj:t täcktes med anledning af den
föreliggande framställningen vidtaga de åtgärder, som af nämnda akademi
förordats.
Sedan Kongl. Maj:t genom nådig remiss anbefalt Kongl. Maj:ts befall¬
ningshafvande i Göteborgs och Bohus län att från vederbörande infordra
underdånigt yttrande, om och i hvad mån från Göteborg kunde förväntas
bidrag till anskaffande för Göteborgs stadsbibliotek af ett fullständigt
exemplar af ifrågavarande fortlöpande katalog, har Kongl. Maj:ts befall¬
ningshafvande med underdånig skrifvelse den 12 december 1900 öfver-
lemnat ett af styrelsen för nämnda stadsbibliotek i ärendet afgifvet ytt¬
rande, deri anförts, att styrelsen till fullo uppskattade den stora betydelsen
af ifrågavarande katalog och — särskildt med hänsyn dertill att Göteborgs
museum egdo rikhaltiga naturvetenskapliga samlingar, hvilka på vissa om¬
råden erbjöde ett synnerligen värdefullt material för vetenskaplig forsk¬
ning, samt att Göteborgs stadsbibliotek numera genom regelbundna bytes¬
förbindelser erhölle ett icke ringa antal naturvetenskapliga publikationer —
ansåge det särdeles önskvärd!, om Göteborgs stadsbibliotek kunde erhålla
ett fullständigt exemplar af katalogen, men att styrelsen likväl, med in¬
stämmande i vetenskapsakademiens uttalande angående önskvärdheten af
att de för Sveriges deltagande i subskriptionen nödiga kostnader bestredes
af statsmedel, icke kunde utfästa sig till något bidrag från Göteborgs
stadsbibliotek för ifrågavarande ändamål, då dels den summa, öfver hvil¬
ken biblioteket för närvarande kunde förfoga för bokinköp, näppeligen
medgåfve en så betydlig utgift, dels ock styrelsen svårligen kunde fatta
ett för flere år bindande beslut, enär de för biblioteket disponibla till¬
gångarna till stor del berodde på årliga anslag af Göteborgs stadsfull-
mägtige och Göteborgs högskola. Deremot ville styrelsen uttala den för¬
hoppning, att stadsbiblioteket måtte erhålla ett exemplar af katalogen på
det sätt vetenskapsakademien föreslagit, helst stadsbiblioteket i andra fall
erhållit exemplar af vetenskapliga arbeten, som inlösts af statsverket.
I underdånig skrifvelse af den 14 november 1900 har vetenskaps¬
akademien, i anledning af en utaf dess komiterade i denna fråga, pro¬
fessor Lindström och bibliotekarien Dahlgren, till akademien gjord fram¬
ställning, anhållit, att, enär akademien i sin underdåniga skrifvelse af den
12 september 1900 hemstält om aflåtande till Riksdagen af proposition
om anvisande, bland annat, för år 1901 af ett anslag af högst 1,000 kro¬
nor för upprätthållande af den regionalbyrå, som skulle inrättas för be¬
sörjande af Sveriges andel uti ifrågavarande katalog, men vid 1901 års
riksdag statsregleringen för år 1902 skulle uppgöras och således vore
304
Åttonde hufvndtiteln.
[98.] nödvändigt, att af denna riksdag begärdes enahanda anslag till samma
belopp äfven för år 1902, Kongl. Ma,j:t täcktes till 1901 års riksdag aflåta
nådig proposition om anvisande för ifrågavarande ändamål af 1,000 kro¬
nor för hvardera af åren 1901 och 1902 eller tillsammans 2,000 kronor.
Af hvad sålunda förekommit finner jag mig öfvertygad, att Sverige
med hänsyn till sin framstående ställning inom vetenskapens område icke
kan eller bör undandraga sig att deltaga uti ifrågavarande internationela
företag; och har jag icke heller något att erinra mot det af vetenskaps¬
akademien föreslagna sättet för detta deltagande. I afseende å katalogens
utgifning har från utrikesdepartementet i skrifvelse till ecklesiastikdeparte¬
mentet af den 21 november 1900 anmälts, att, enligt meddelande från
härvarande kong], britiske minister, Royal Society tillkännagifvit, att de
ekonomiska förutsättningarna för katalogens utgifvande numera kunde
anses så betryggade, att detta skulle kunna börja år 1901, om blott
nödigt tillstånd dertill erhölles af den internationela komité, som skulle
ega att öfvervaka katalogarbetet, samt att Royal Society för sådant ända¬
mål anhållit, att de intresserade staterna ville utan dröjsmål utnämna
sina representanter i berörda komité och bemyndiga dem att infinna sig
på komiténs sammanträde i London den 12 december 1900. Det torde
tillåtas mig att i detta sammanhang erinra, att, sedan vetenskapsakade¬
mien i ärendet afgifvit utlåtande, Kongl. Maj:t den 30 november 1900
uppdrog åt bibliotekarien Dahlgren att i egenskap af ombud för Sverige
närvara vid berörda sammanträde med nämnda internationela komité, dock
utan rätt för honom att deltaga i något för Sverige bindande beslut.
Under åberopande af hvad jag nu anfört och omförmält, hemställer
jag i underdånighet, det täcktes Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att be¬
vilja dels för inlösen under fem år af fullständiga exemplar och enstaka
delar af en internationel fortlöpande katalog öfver naturvetenskaplig
literatur ett belopp af 10,000 kronor, dels ock för upprätthållande under
åren 1901 och 1902 af en för ifrågavarande katalogarbete afsedd
regionalbyrå för Sverige 2,000 kronor samt att på extra stat för år
1902 anvisa såväl sistberörda belopp som ock af anslaget å 10,000 kronor
ett belopp af 2,000 kronor eller tillhopa 4,000 kronor, att användas med
2,000 kronor för berörda inlösen och med 2,000 kronor för upprätt¬
hållande af omförmälda byrå under åren 1901 och 1902.
I händelse af bifall härtill lärer hinder ej förefinnas att låta under
år 1901 af tillgängliga medel förskjuta hvad som erfordras för byråns
upprätthållande under samma år och jemväl för inlösen af katalogen,
derest någon del af densamma hinner utgifjas under år 1901.
Åttonde liufvudtiteln.
305
Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.
Med bifall till en af Kong! Maj:t den 30 mars 1900 afgifven propo¬
sition bar Riksdagen på extra stat för år 1901 anvisat ett belopp af 3,000
kronor såsom understöd till företagande af forskningar efter svenska minnen
i främmande länder, under vilkor att den person, hvilken erhölle uppdrag
att utföra berörda forskningar, skulle vara skyldig att till vitterhets-, historie-
och antiqvitetsakademien öfverlemna de afbildningar och anteckningar m. m.,
som blefve frukten af hans forskningar. Genom nådigt bref den 25 maj
1900 uppdrogs åt e. o. amanuensen hos nämnda akademi F. R. Martin
att under samma års sommar i Ryssland och Turkiet företaga forskningar
efter svenska minnen mot åtnjutande af 3,000 kronor under omförmälda
vilkor; och anbefaldes statskontoret att af under händer hafvande medel
till akademien redan under år 1900 förskottsvis utbetala, ett mot det be¬
viljade anslaget svarande belopp.
I det vid nämnda proposition fogade utdrag af statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden redogjordes för de i denna fråga af Martin och
akademien afgifna framställningar, enligt hvilka man tänkt sig, att så¬
dana undersökningar ej skulle inskränkas endast till Ryssland och Tur¬
kiet, utan äfven omfatta Östersjöprovinserna, Polen, Tyskland och det
öfriga Europa. Resultatet af dessa forskningar, under hvilka noggranna
fotografier och afbildningar med beskrifningar skulle göras af hvarje för
Sveriges historia intressant föremål, som återfunnes, skulle, om de kunde
genomföras systematiskt, helt visst motsvara de dermed förenade kostna¬
derna, hvilka ej kunde stiga till några större belopp. För att med fördel
utföra ett dylikt arbete, måste man fördela det på flere, exempelvis fyra,
år. Det syntes knappt vara nödvändigt att för hvarje år vistas på främ¬
mande botten mer än tre till fyra månader; mellantiden skulle användas
för ordnande af det hemförda materialet, som, sedan det vore fullt samladt,
skulle utgifvas i ett större arbete, hvilket, enligt Martins öfvertygelse, skulle
blifva af stor vigt för den svenska kultur- och konstforskningen och ut¬
göra en heder för vårt land.
Uti underdånig skrifvelse af den 6 november 1900 har akademien
anfört, att Martin, hvilkens resa blifvit fördröjd genom honom lemnadt
uppdrag att vara juryman vid 1900 års verldsutställning i Paris, vid tiden
för aflåtandet af akademiens skrifvelse befunne sig på förenämnda forsk¬
ningsresa till Ryssland och Turkiet och således ej kunnat till akademien
lemna någon redogörelse för densamma, men att- lians år 1899 af trycket
lull. till Rikad. Prof. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 39
[99.]
Forskningar
efter svenska
miuuen i
främmande
länder.
306 Åttonde hufyudtiteln.
utgifna arbete »Kongliga svenska gåfvor till ryske Zaren 1647 —1699.
Silfverskatter i Kejserliga skattkammaren i Moskwa», innehållande resul¬
taten af hans i förberörda syfte företagna första resa till Ryssland, borgade
för att han egde goda förutsättningar för den verksamhet, som här vore
i fråga. På grund häraf och då det, såsom akademien förut i underdånig¬
het framhållit, vore af stort intresse, att den uppgjorda planen för efter¬
forskande af svenska minnen i främmande länder fullföljdes, liemstälde
akademien, att till 1901 års riksdag måtte göras nådig framställning om
fortsatt anvisande för ändamålet af 3,000 kronor samt att åt Martin måtte
uppdragas att äfven år 1901 företaga dylika efterforskningar i land, som
akademien egde bestämma.
Med anledning häraf tillstyrker jag, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 3,000 kronor
såsom understöd till företagande af forskningar efter svenska minnen i
främmande länder, under vilkor att den person, hvilken erhåller uppdrag
att utföra berörda forskningar, skall vara skyldig att till vitterhets-, historie-
och antiqvitetsakademien öfverlemna de afbildningar och anteckningar m. m.,
som blifva frukten af hans forskningar.
Vid bifall härtill lärer hinder ej förefinnas för Kongl. Maj:t att låta
under år 1901 af tillgängliga medel förskottera ifrågavarande belopp.
[100.] Uti underdånig skrifvelse den 2 oktober 1900 har vitterhets-, histo-
Restaurering rie- och antiqvitetsakademien hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes af 1901
at ®°g9ur9n[®9t'års riksdag för fortsatt restaurering af Bohus fästningsruin äska ett be¬
lopp af 32,000 kronor att utgå under de tre åren 1901, 1902 och 1903
med 12,000 kronor under år 1901 samt 10,000 kronor under hvartdera
af de två derpå följande åren; varande i detta ärende infordrade under¬
dåniga utlåtanden afgifna af öfverintendentsembetet, arméförvaltningen å
fortifikationsdepartementet samt Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Göte¬
borgs och Bohus län.
Beträffande hittills vidtagna åtgärder i syfte att från förstöring be¬
vara lemningarna af Bohus fästning får jag till en början erinra och
meddela följande.
I en af arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet med eget
utlåtande till Kongl. Maj:t öfverlemnad underdånig skrifvelse af den 24
maj 1898 anmälde chefen för fortifikationen, att den för Sverige minnes¬
rika f. d. fästningen befunne sig i ett synnerligen förfallet tillstånd, och
liemstälde, att reparationsarbeten å de minst förfallna delarne deraf
Åttonde hufvudtiteln.
307
måtte under sommaren 1898 få verkställas för eu beräknad kostnad af [100.]
3,000 kronor och i främsta rummet omfatta anbringande af skyddstak
ä tornet »Fars hatt», iordningställande af ingångarne till nämnda torn
och öfre fästningsgården äfvensom af utanverket »Nederplattens* främre
murkant, samt att berörda arbeten finge utföras genom fortifikations-
befälhafvarens i Göteborg försorg, efter det erforderliga detaljförslag
blifvit utarbetade af honom i samråd med riksantiqvarien, hvilken senare
skulle ega att under arbetenas fortgång gifva anvisningar i och för ett
ur antiqvarisk synpunkt rigtigt och ändamålsenligt utförande af de¬
samma.
Till stöd för denna underdåniga framställning anförde chefen för
fortifikationen hufvudsakligen följande: Den utan gensägelse äldsta,
minnesrikaste, ärofullaste och mest imponerande äldre fästning, som
ännu funnes qvar i vårt land, torde vara det på Elfvebackens klippholme
i Göta elfs norra utloppsarm, den så kallade Nordre eif, midt emot
Kungelf liggande Bohus. Sedan något mer än etthundra år hade denna
fästning varit öfverlemnad åt förgängelsen, hvilken i ej oväsentlig grad
påskyndats dels af en år 1789 anbefald rasering och dels deraf att sta¬
den Kungelf erhållit tillåtelse att från fästningen taga byggnadssten.
Denna sköfling af det vördnadsvärda fästet hade väl år 1838 blifvit för¬
bjuden, men hvad menniskohänder ej medhunnit att nedrifva, det för¬
stördes långsamt men säkert genom tidens inverkan, så länge ej en
minnesgod och bevarande vård egnades denna fornlemning. En af de
forna yppersta lånkarne i Sveriges fästningskedja hotades sålunda af
total tillintetgörclse, så vida ej snar hjelp lemnades, ett förhållande, som
chefen för fortifikationen ansåge sig desto mera hafva skyldighet att
påpeka, som den möjligheten ej vore utesluten, att de iståndsätta hvalf-
ven i Bohus än en gång kunde göra tjenst vid krigiska förvecklingar,
ehuru naturligtvis endast såsom upplagsplatser för förråd och dylikt.
Af det, som ännu stode upprätt inom den gamla fästningen och ej vore
alldeles fallfärdigt, förtjenade i första hand att framhållas tornet Fars
hatt, hvars ytterbeklädnad visserligen vore illa åtgången, men som dock,
om det försåges med skyddstak, ännu torde kunna trotsa århundraden.
Or krigshistorisk synpunkt vore det också just detta torn, som af alla
de olika verken inom Bohus fästning vore mest förtjent af att bevaras
från förstörelse. Vidare vore främre delen af utanverket Nederplattens
murverk i ganska godt skick och torde kunna nöjaktigt repareras för
eu relativt obetydlig summa. Ingångarne till öfre fästningsgården och
till tornet Fars hatt, som vore nästan lifsfarliga att passera, borde äfven
iordningställas. Ytterligare torde äfven brunnen på slottsgården, Nya
308
Åttonde hufyudtiteln.
[100.] magasinet och Kyrkotornet vara så pass litet förfallna* att deras nöd¬
torftiga reparerande ej skulle kräfva några stora summor. Att på för¬
hand uppgöra ett kostnadsförslag för Bohus’ vidmagthållande vore eu
ytterst vansklig, för att ej säga omöjlig sak. Sannolikt skulle till och
med ganska stora summor kunna härför användas, utan att dock mer än
en ringa del af fästningen hunnit ordnas och skyddas. Vissa detalj¬
kostnader kunde deremot på förhand någorlunda bedömas, såsom för
skyddstaket å Fars hatt omkring 1,800 kronor, för ingångarnes ord¬
nande minst 600 kronor och för Nederplattens främre murkants lagande
in. m. 600 kronor. Samtliga dessa arbeten vore det för öfrigt ytterst
vigtigt att utan dröjsmål få utförda, enär i annat fall ytterligare ras ej
skulle uteblifva och inom kort hafva verkat så förstörande, att en istånd¬
sättning derefter skulle kräfva alltför dryga kostnader.
I fråga om anskaffande af medel till restaureringen ansåg chefen för
fortifikationen, att af de s. k. arrende-, jordskylds- och tomtöremedlen
kunde för ifrågavarande ändamål användas ett belopp af 2,000 kronor,
hvarjemte han uttalade den förhoppningen, att genom riksantiqvariens
försorg skulle kunna beredas någon ytterligare tillgång, så att åtmin¬
stone nyss berörda arbeten, hvilka skulle betinga ett belopp af 3,000
kronor, kunde komma till stånd.
Vid öfverlemnande till Kongl. Maj:t af chefens för fortifikationen
omförmälda underdåniga framställning tillstyrkte arméförvaltningen å
fortifikationsdepartementet nådigt bifall till hvad denne sålunda före¬
slagit.
Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien, som anbefaldes att i
ärendet sig yttra, anförde i underdånigt utlåtande den 1 juni 1898, att
då skäl funnes, som gjorde ett uppskof med de ifrågavarande arbetenas
utförande mycket betänkligt, akademien på det lifligaste instämde med
chefen för fortifikationen angående vigten och önskvärdheten af att de
föreslagna konserveringsåtgärderna redan år 1898 och på sätt af honom
blifvit föreslaget måtte komma till utförande, hvarjemte akademien, med
framhållande deraf att akademien ej såge sig i tillfälle att lemna det
ifrågasatta tillskottet af 1,000 kronor, i underdånighet anhölle, det Kongl.
Maj:t täcktes för det behjertansvärda ändamålet af tillgängliga medel an¬
visa sistnämnda belopp.
Vid föredragning den 10 juni 1898 af detta ärende fann Kongl.
Maj:t godt, med bifall till hvad chefen för fortifikationen föreslagit, för
ifrågavarande ändamål anvisa 3,000 kronor, att utgå med 2,000 kronor
från de under arméförvaltningens å fortifikationsdepartementet förvalt¬
ning stälda arrende-, jordskylds- och tomtöremedlen samt med 1,000
Åttonde hufvudtiteln.
309
kronor frän det under åttonde hufvudtiteln uppförda anslaget till extra [100.]
utgifter.
På sommaren oeh hösten 1898 vidtogos härefter, under ledning af
fortifikationsbefälhafvaren i Göteborg, kaptenen Claes Grill, etter eu af
honom uppgjord och af riksantiqvarien godkänd plan vissa åtgärder
för bevarande af åtskilliga delar utaf fästningsruinen. I underdånig
skrifvelse den 6 maj 1899 lemnade riksantiqvarien följande redogörelse
för arbetets fortgång och de dermed vunna resultaten: Arbetet hade i
främsta rummet galt tornet Fars hatt, hvars blytak redan längesedan
försvunnit, liksom det år 1746 lagda trätaket. Med iakttagande af stör¬
sta sparsamhet hade öfver tornet blifvit lagdt ett tak af beton, samman¬
satt af stenskärf, cement och alunskiffer»^], och öfver detta hade an-
bragts en 10 centimeter tjock betäckning af fin och fet beton, som stål-
slipats. Arbetet hade varit förenadt med fara, men hade lyckligtvis
blifvit utfördt utan någon olyckshändelse. Tornet vore nu skyddadt
från väta, som, trängande sig in i murarne uppifrån, lätt vållade deras
söndersprängande. I närheten af Fars hatt förekomme en lemning af eu
mur, som i den nedre delen vore tjock, i den öfre smal och försedd
med skottgluggar, af hvilka ett par ännu funnes qvar. Innanför denna
öfre tunnare mur, ofvanpå den öfverskjutande delen af den tjocka mu¬
ren, hade förr varit belägen den s. k. Trumpetaregången, hvilken ledt
fram till en dörröppning högt uppe i tornmuren. Den qvarstående
delen af Trumpetaregången och den denna uppbärande muren hade
under år 1898 blifvit cementerad, intill dess kölden gjort slut på sådant
arbete.
I samma skrifvelse meddelade riksantiqvarien, att staden Kungelf för
fortsatta skyddsarbetens verkställande anvisat ett belopp af 1,000 kronor,
samt anhöll, att Kongl. Maj:t täcktes för samma ändamål anvisa 2,000
kronor att användas på det af Kongl. Maj:t år 1898 faststälda sätt.
Riksantiqvarien åberopade såsom skäl för denna sin framställning hufvud¬
sakligen följande: Resultatet af 1898 års arbete vore icke tillräckligt.
Skulle Bohus ruin icke ännu mera förfalla, måste konserveringsarbetet
fortsättas. Vid källossningen år 1899 hade inträffat ras, hvilka vittnade,
att hvad, som kunde göras, borde göras snart. Sedan Fars hatt blifvit
på ett tillfredsställande sätt täckt, kunde detta torn användas som förråds¬
rum, åtminstone i händelse af tillfälligt behof, men skulle detta ske,
måste den stora oregelbundna öppning, som funnes i tornets nedersta
del, fyllas. Denna öppning innebure dessutom eu fara för den öfverlig¬
gande tornmurens bestånd. I kanten af denna muröppning funnes delar
af en trappa, som vore konstruerad inne i muren. Denna trappa inne-
310 Åttonde hufvudtiteln.
[ 100.] bure i det skick, hvari den befunne sig, en fara för ruinen, enär trap¬
pan lätt kunde rasa och derigenom framkalla obestånd hos de omslu¬
tande murarne. Det vore derför nödvändigt att rekonstruera de bort¬
fallna och skadade delarne af trappan. Trumpetaregångens ytterkanter
behöfde stärkas, på det att mera utskjutande stenar icke måtte rasa.
Den ytterkant, som vette mot Fars hatt, borde stadgas genom en mellan
kanten och tornmuren anbragt sträfva, som lämpligen kunde få formen
af en smal bro, genom hvilken man kunde komma fram till dörröpp¬
ningen i tornmuren och blicka in i dess inre. Trumpetaregången ledde
från Fars hatt till det s. k. Kungshuset. Af dess murar funnes äfven
de nedre delarne qvar jemte en båge med öfverliggande mur, som bil¬
dade en gafvelvägg. Denna båge liksom de Kungshuset omgifvande
murarne behöfde efterses och skyddas genom cementering o. s. v. Det
yttre försvarsverket Nederplatt hade fått beklädnadsmuren bortplockad
för att användas i nyare byggnader. Det vore nödvändigt att ersätta
den borttagna beklädnadsmuren med eu ny, som förmådde bereda skydd
åt Nederplatts inre delar och bakom liggande verk.
öfver denna riksantiqvariens framställning hördes chefen för fortifika¬
tionen, hvilken — under erinran, bland annat, att ännu återstode åt¬
skilliga arbeten, innan tornet Fars hatt kunde anses vara i nöjaktigt
skick för att kunna användas till upplagsplats för förråd, samt att de
vigtigaste af dessa arbeten vore betontakets strykande med asfaltfernissa
och torningångens ordnande, hvilka arbeten borde, om nödig sparsamhet
iakttoges, kunna utföras för sammanlagdt 1,000 kronor — i underdånig¬
het hemstälde, det Kongl. Maj:t täcktes för fortsatta konserveringsarbeten
å Bohus, utförda på sätt år 1898 egt rum, anvisa ett belopp af 2,000
kronor, deraf 1,000 kronor af arrende-, jordskylds- och tomtöremedlen.
Efter det arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet i afgifvet
utlåtande underdånigst tillstyrkt bifall till hvad chefen för fortifikatio¬
nen sålunda hemstält, anvisade Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 7
juli 1899 för ifrågavarande ändamål 2,000 kronor att utgå med 1,000
kronor från arrende-, jordskylds- och tomtöremedlen samt med 1,000
kronor från det under åttonde hufvudtiteln uppförda anslag till extra
utgifter, hvarjemte Kongl. Maj:t föreskref, att ifrågavarande arbeten
skulle utföras i enlighet med de bestämmelser i sådant hänseende, som
för de dittills utförda arbetena jemlikt nådiga brefvet den 10 juni 1898
varit gällande.
Sedan konserveringsarbetena å fästningsruinen under år 1899 blif¬
va fullföljda, fortfarande under ledning af fortifikationsbefälhafvaren i
Göteborg, aflat riksantiqvarien den 26 maj 1900 en underdånig skrif-
Åttonde hufvudtiteln. 311
velse, deri han, med förmälan, bland annat, att genom nämnda ar¬
beten visserligen mycket vore vunnet för ruinens fortfarande bestånd,
men att, enligt hvad af en från fortifikationsbefälhafvaren till riks-
antiqvarien ingången anmälan framginge, åtskilliga för ruinens betryg¬
gande särdeles magtpåliggande åtgärder måste inom den närmaste tiden
vidtagas, innan det blefve möjligt att uppgöra ett fullständigt arbets-
och kostnadsförslag för återstående konserveringsåtgärder, anhöll, att
Kongl. Maj:t täcktes för år 1900 anvisa ett anslag af 2,000 kronor,
hvilket belopp ansåges vara tillräckligt för det, som under år 1900
kunde uträttas.
Arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet, häröfver hörd, an¬
förde i underdånigt utlåtande af den 31 maj 1900, att arméförvaltnin¬
gen å nämnda departement under hand inhemta!, att de under som¬
maren 1899 utförda konserveringsarbetena för det vigtigaste iståndsät-
tandet af tornet Fars hatt ej visat sig för den vördnadsbjudande ruinens
bestånd tillräckliga, utan att nya bristfälligheter, som snarast måste af-
hjelpas, yppat sig, ett förhållande, som i allmänhet inträffade, när fråga
vore om dylika konserveringsarbeten; och tillstyrkte arméförvaltningen
nådigt bifall till riksantiqvariens berörda anhållan, med hemställan tillika,
att, derest samma anhållan bifölles, ett belopp af 1,000 kronor måtte
för ändamålet anvisas af arrende-, jordskylds- och tomtöremedlen.
Genom nådigt bref den 22 juni 1900 fann Kong]. Maj:t godt, med
bifall till den af riksantiqvarien gjorda framställningen, dels för sagda
ändamål anvisa 2,000 kronor att utgå med 1,000 kronor från de under
arméförvaltningens å fortifikationsdepartementet förvaltning stälda ar¬
rende-, jordskylds- och tomtöremedlen samt med 1,000 kronor från det
under åttonde hufvudtiteln uppförda anslaget till extra utgifter, dels ock
föreskrifva, att nu ifrågavarande arbeten skulle utföras i enlighet med de
.bestämmelser, som jemlik! förutnämnda nådiga bref af den 10 juni 1898
varit gällande beträffande de dittills utförda arbetena.
Uti nu föreliggande af vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien
gjorda underdåniga framställning har akademien — med öfverlemnande
af dels en utaf fortifikationsbefälhafvaren i Göteborg afgifven vidlyftig
rapport angående verkstälda restaureringsarbeten å ifrågavarande fäst-
ningsruin m. m., dels ock ett af honom uppgjordt kostnadsförslag rö¬
rande ytterligare behöfliga arbeten å ruinen jemte en till akademien
stäld skrifvelse — vitsordat såväl önskvärdheten och behofvet, af de
föreslagna restaureringsåtgärdernas snara vidtagande som ock fortifika-
tionsbefälhafvarens under de föregående åren ådagalagda skicklighet och
[100.]
312
Åttonde hnfvudtiteln.
[100.] lämplighet i alla afseenden att leda arbetena, hvarjemte akademien sär¬
skild! framhållit, att fortihkationsbefälhafvaren erbjudit sig att fortfarande
som hittills kostnadsfritt hafva ledningen om händer, hvarigenom således
utgiftsposten härför kunnat ur kostnadsförslaget uteslutas.
Af nyssnämnda utaf fortihkationsbefälhafvaren afgifna rapport in-
hemtas i fråga om de under åren 1899 och 1900 utförda restaurerings-
arbetena hufvudsakligen följande.
Vintern 1898—1899 hade för Bohus ruin varit synnerligen förderf-
bringande. På grund af den milda temperaturen hade inträffat ej mindre
än nio källossningar, hvilka gått illa åt de fallfärdiga murarne. Stora
stycken af dessa hade flerstädes nedramlat, hvadan en god del af det år
1899 beviljade anslaget måst användas till att nödtorftigt cementera och
foga hvad som varit mest fallfärdigt å skilda ställen inom den omfångs¬
rika ruinen. Under år 1899 hade vidare medhunnits återställande af den
synnerligen svårt ramponerade ingången till tornet Fars hatt, återupp-
byggande af den inuti muren till detta torn varande trappan, hvilken varit
nedrasad till två våningars höjd, samt restaurering afporthvalfvettill Kungs-
huset och afslutning af arbetet med Trumpetaregången. Ingången till
tornet Fars hatt hade uppmurats i flukt med den öfriga tornmuren, in¬
gången hade hvälfts i öfverensstämmelse med tillgängliga gamla rit¬
ningar och innertrappans nedre del hade blifvit nyuppförd, tills den
nådde upp till den qvarvarande delen af trappan, så att man inuti
muren kunde komma ända upp till de öfverstå skottgluggarne; och
hade slutligen för ingången anbragts en stark port af jern. Trum¬
petaregångens restaurering hade afslutats; och för att man skulle
kunna komma upp på densamma, hade i den tjocka muren anbragts en
smal och brant trappa. Från Trumpetaregången, hvilken fordom sträckt
sig ända fram till tornet Fars hatt, hade en ännu befintlig mindre port¬
öppning ledt in uti tornet. För att emellertid bibehålla den på senare
tid använda ingången till borggården, enär den fordom brukliga ingången
vore alldeles igenrasad, hade vid restaureringen en smal öppning lem-
nats mellan Trumpetaregången och tornet. Mellan Trumpetaregången
och berörda portöppning i tornet hade slagits en lätt brygga af beton,
hvilken på den utåt vända sidan försetts med skyddande ledstänger af
jern. Porthvalfvet till Kungshuset hade vid den mot borggården när¬
mast belägna delen utgräfts ned till den forna vägbanan; muren och
hvalfvet hade iståndsätta och fogats, hvarjemte murens öfverdel täckts
med beton. Det skarpa 24 meter höga murhörnet vid Nederplatt hade
blifvit till hela sin höjd cementfogadt.
Under år 1900 hade arbetet börjat med restaurering af de ganska
Åttonde hufvudtitein. ;]13
illa ramponerade skottgluggarne i tornet Fars hatt, hvarefter, enär äfven [100,]
under vintern 1899 — 1900 ras inträffat på åtskilliga ställen i fästnings-
ruinen, åtgärder mast vidtagas för att skydda andra partier af densamma.
I första hand hade Kyrkotornet måst uppbjelpas. På dess södra sida hade
redan år 1898 all ytterklädnad af tuktad sten varit nedrifven eller ned¬
fallen. På nordvestra sidan åter hade denna ytterklädnad funnits någor¬
lunda i behåll, men under vintern 1899—1900 hade ur densamma stora
stycken nedrasat. På detta ställe hade under sommaren 1900 verkstälts
eu upphjelpning och cementfogning af inuren ända från grunden. Öf¬
verstå delen af denna mur hade börjat att något »hänga öfver», der¬
igenom att regnvattnet vid öfvergång till is trängt ut stenblocken. Se¬
dan den inre murytan blifvit blottad, hade de öfverhängande stenarne
med talja bragts tillbaka i sitt ursprungliga läge. Kyrkotornets inre er-
bjöde nu en angenäm plats, hvarifrån man hade en härlig utsigt öfver
Kungelf och Nordre eif. Det lilla, som funnes qvar af det med Gamla
magasinet sammanhängande halftornet Mors mössa, hade under vintern
1899—rl 900 börjat ytterligare rasa, likasom förbindelsemuren mellan
tornet Mors mössa och Nya magasinet. Hvalfvet i nämnda förbindelse-
mur hade återstälts i sitt ursprungliga skick, hvarjemte murens både
yttre och inre sidor upphjelpts och cementfogats. På tornet Mors mössa
hade den närmast förbindelsemuren belägna delen af yttermuren lika¬
ledes blifvit upphjelpt och cementfogad. I porthvalfvet under Kungs-
huset hade under år 1900 utgräfningen fortsatts till hela hvalfvets längd
och ned till den forna vägbanan. Sedan en vid utgräfningen upptäckt
igenmurad öppning i porthvalfvets sidomur blifvit åter upptagen, hade
derinnanför påträffats en smal, af jord och mursand igenfyld gång, hvil¬
ken ledde fram emot kyrkan. Vid utgifning af denna gång hade kyr¬
kans grundmur blottats och för tillfället uppstöttats för att till nästa
sommar hindra ras.
fortifikationsbefälhafvaren har härefter i rapporten framhållit, att
mycket återstode att göra, om man ville för framtiden rädda hvad som
ännu funnes qvar af den stolta borgen, äfvensom att, enär äfven under
sommaren 1900 och sålunda oberoende af källossning betydliga ras egt
rum, i synnerhet å Nya magasinets sydvestra gafvelmur, förvittringen
visade sig hafva fortskridit så långt, att hvad man önskade göra borde
verkställas inom den allra närmaste framtiden.
Slutligen har fortifikationsbefälhafvaren omnämnt, att Hans Maj:t
Konungen under sommaren 1898 afiagt ett besök vid Bohus och dervid
beslutat, att en af fortifikationsbefälhafvaren utförd större planritning
öfver fästningen, sådan denna tedde sig år 1771, skulle gjutas i brons
/till. till Jlikså. /'rot. mot. 1 Sami / Afd. 40
:!14 Åttonde hofvudtiteln.
[100.] på Hans Maj:ts bekostnad och uppställas på borggården för att under¬
lätta för den besökande främlingen att orientera sig i allt detta virrvarr
af gamla lemningar. Nämnda bronstafla hade påföljande vinter blifvit
gjuten och vore nu orienterad och uppstäld invid brunnen med i posta-
mentet inmurade stenar, hvilka sedan äldre tider vore försedda med årtal
och olika regementens initialer.
I omförmälda kostnadsförslag finnas upptagna de beräknade utgif¬
terna för restaureringsarbeten å följande delar af fästningsruinen, näm¬
ligen Kyrkatornet, Gamla magasinet, tornet Mors mössa, Qvarntornet, Nya
magasinet, Stora Våghals, Skarpe Nord, Nedre Platt, tornet Fars hatt,
muren från Fars hatt till Kungshuset samt Kungshuset, hvarjemte för
ställningar, stenkran, hissinrättning till skyddsmuren mot vägen söder om
fästningen, verktyg m. m. upptagits en post å 1,300 kronor; slutande
kostnadsförslaget å en summa af 32,000 kronor.
Uti infordradt underdånigt utlåtande den 13 november 1900 har
öfverintendentsembetet anfört, att embetet, efter granskning af berörda
kostnadsförslag, som synts embetet vara uppgjordt med synnerlig om¬
sorg och insigt, icke funnit anledning till andra erinringar mot det¬
samma, än att dels posten till ställningar, stenkran, hissinrättning till
skyddsmuren mot vägen söder om fästningen, verktyg in. m. borde
höjas från 1,300 kronor till 2,500 kronor och dels en post å 2,300 kro¬
nor tilläggas för oförutsedda utgifter, hvadan, derest nådig proposition
i ämnet komme att till Riksdagen aflåtas, den äskade anslagssumman
borde bestämmas till 35,500 kronor.
Arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet har, på grund af
nådig remiss, låtit inhemta yttrande i ärendet från chefen för fortifika¬
tionen, hvilken dervid förklarat sig icke hafva något att erinra vare sig
i fråga om önskvärdheten af den vackra och minnesrika ruinens fort-
O » . n
sätta restaurering och det sätt, på hvilket restaureringen enligt förslaget
skulle utföras, eller mot det af fortifikationsbefälhafvaren uppgjorda kost¬
nadsförslaget, utom i hvad anginge den för ställningar m. in. upptagna
summan 1,300 kronor, hvilken i betraktande af den mängd oförutsedda
utgifter, som vid dylika arbeten alltid förekomme, och de reseersätt¬
ningar, som för tillsynen måste utgå, borde upptagas till omkring 15
procent af den beräknade arbetskostnaden, samt på grund häraf före¬
slagit, att kostnaden för ställningar in. m. måtte höjas till 4,800 kronor,
hvarigenom slutsumman sålunda skulle uppgå till 35,500 kronor; och
har arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet uti eget underdånigt
utlåtande den 14 november 1900 tillstyrkt bifall till hvad chefen för forti¬
fikationen i nämnda yttrande anfört.
Åttonde hufvudtiteln.
315
På grund af erhållen nådig befallning att från vederbörande infordra [100.]
underdånigt yttrande, om och i hvad mån bidrag till bestridande af kost-
naderna för de i ärendet ifrågasatta åtgärder beträffande Bohus fäst-
ningsruiil kunde förväntas inflyta från den ort, som vore närmast in¬
tresserad i denna fornlemning» skyddande, har Ivongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande i Göteborgs och Bohus län inhemtat yttranden i ärendet dels
från allmänna rådstugan i Ivungelf, som — efter det stadens drätselkam¬
mare, inom hvilken framhållits, att staden Kungelf redan för ifrågavarande
ändamål lemnat ett belopp af 1,000 kronor och att stadens finansiela
ställning genom eu skolhusbyggnads brand m. in. försämrats, meddelat,
att, ehuru drätselkammaren funne restaureringsarbetet å Bohus fästnings-
ruin i hög grad både påkalladt och behjertansvärdt, drätselkammaren
såsom vårdare af stadens ekonomi dock icke ansåge sig kunna tillstyrka
vidare tillskott till restaureringsarbetet än hvad som redan lemnats, helst
samhället vore litet och det redan lemnade bidraget med hänsyn härtill
utgjorde ett rätt afsevärdt belopp — på de af drätselkammaren sålunda
anförda grunder förklarat sig icke kunna lemna något ytterligare bidrag
till restaureringsarbetet, dels ock från rtiagistraten i nämnda stad, som
instämt i hvad drätselkammaren på anförda grunder tillstyrkt och all¬
männa rådstugan på dessa grunder beslutat.
För egen de! har Kongl. Maj:ts befallningshafvande i underdånigt
utlåtande den 21 december 1900 anfört, att det syntes, som om staden
Kungelf haft skälig anledning till sitt i saken fattade beslut, och att
det enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förmenande vore synner¬
ligen önskvärdt, om statsmedel till nödigt belopp kunde blifva anvisade
till iståndsättande af ifrågavarande stolta och storslagna fornlemning,
hvars bevarande borde vara af betydelse icke blott för länet utan äfven
för landet i dess helhet.
Innan jag går att för egen del yttra mig i förevarande ärende, an¬
håller jag att få meddela några, hufvudsakligen ur chefens för fortifika¬
tionen förstberörda skrifvelse hemtade uppgifter angående Bohus fäst¬
nings historia.
Detta fäste anlades redan år 1308 af norske konungen Håkon Hå¬
lägg för att betvinga det något längre ned i Nordre eif midt för Konga-
hälla belägna Niklasborgs slott, som då innehades af den svenske her¬
tigen Erik Magnusson. Fästet, som till eu början var af trä, blef snart,
till följd deraf att det beherskade gränsfloden Göta eif, eu af Norges
vigtigaste platser och genom allt kraftigare befästningsarbeten af sten
ett af hela Nordens starkaste slott. Bagaholm — flen holme, på hvilken
316
Åttonde hufvudtiteln.
100.J fästet uppförts — var tingsställe för Vikens lagmansdöme, och höfvits-
inannen på Bohus innehade styrelsen först öfver södra och sedermera
äfven öfver norra delen af det landskap, som efter borgen fick namn
af Bohus län. Bohus kom att spela eu betydelsefull rol vid de
båda grannrikenas förhållande till hvarandra, såväl de fredliga som de
fiendtliga. På Bohus var år 1333 den norska herredag samlad, som för¬
klarade Magnus Eriksson myndig, der hyllades år 1344 dennes son Hå¬
kan till Norges konung och der mottog år 1388 Håkans enka Marga¬
reta de svenske stormännens anbud om Sveriges krona. Året derpå
fick konung Albrekt der börja sin fångenskap. På Bohus utsåg eu del
af Norges stormän Karl Knutsson till norsk konung. Under åren 1455
och 1456 var slottet för danskar och norrmän eu trygg tillflyktsort, der
de funno skydd mot den svenske anföraren Tord Bonde. Många gånger
har detta fäste sedan den tiden varit belägradt. Såsom dess stoltaste
krigiska minne kan emellertid framhållas, att det aldrig varit af fiende¬
hand intaget. Kristian II belägrade det år 1531, svenskarne inneslöto
det under det nordiska sjuårskriget fem gånger, ifrigast i mars år 1566,
då Nils Boije och Nils Sture företogo fyra stormningar. Vid den sista
af dessa lyckades svenskarne intaga tornet Fars hatt, men sprängdes
jemte en stor del af detta i luften. Bohus hade af deiina belägring lidit
svårt, men iståndsattes åter; förbättringar oeh tillbyggnader vidtogos
åren 1595 och 1605 så ock år -1645, då svenskarne under den s. k.
Ilannibalsfejden beskjutit slottet. Fästningens hufvudbyggriader bildade
vid denna tid en fyrkant med torn, af hvilka det nordvestra, det förut¬
nämnda tornet Fars hatt, var fyrkantigt, mén de öfriga, deribland det
sydvestra, som kallades Mors mössa, antagligen runda. Midt på vestra
sidan reste sig det s. k. Röda tornet, hvilket inrymde kyrkan. Utan¬
verken bildade en oregelbunden sjuhörning. I detta skick befann sig Bohus
fäste, när det genom freden i Roeskilde år 1658 kom i svensk besittning
och Carl X Gustaf den 30 mars samma år der höll sitt intåg. Under den
s. k. Gyldenlövefejden råkade det åter ut för en belägring, den svåraste
af alla, hvilken dock med hjeltemod uthärdades af den obetydliga besätt¬
ningen under den tappre öfversten Fredrik von Börstel. Fästningen ansattes
denna gång i nära två månader, från den 25 maj till den 22 juli 1678,
af öfver 10,000 norrmän under Gyldenlöve och skulle hafva nödgats att
gifva sig, om icke riksamiralen grefve Gustaf Otto Stenbock ankommit
med hjelp. Det nästan i grund förstörda fästet uppbygdes sedermera
ånyo och var till år 1700 residens för landshöfdingen öfver Bohus län,
men blef utan synnerlig vigt i militäriskt afseende, enär det ej längre var
gränsfäste. Carl XII lät ock bortföra derstädes befintliga kanoner för
Ått onde hufv it dtiteln.
317
att användas för befästningar närmare norska gränsen; efter hans död [i00.]
återfick dock Bohus sin bestyckning. Fästet lemnades sedermera att
förfalla, men ännu år 1782 synes dock en arbetskommendering hafva
varit på Bohus. År 1783 fingo Kungelfs borgare rätt att derifrån taga
byggnadssten, och ej långt derefter fick generalqvarterinästaren och di¬
rektören öfver fortifikationen Johan von Hermanson nådig befallning att
uppgöra förslag till slottets rasering. De genom föreskrift den 16 maj
1789 anbefalda raseringsarbetena måste dock redan samma år för de
dermed förenade dryga kostnadernas skull inställas. Den 21 mars sist¬
nämnda år hade staden Kungelf erhållit tillåtelse att af den på Bohus
fästning befintliga sten bortföra och nyttja hvad densamma till sitt be¬
hof tarfvade. Utan tvifvel hade den stolta fästningen snart varit blott
ett minne, om ej konung Carl XIV Johan på derom af vitterhets-, hi¬
storie- och antiqvitetsakademien den 15 juni 1838 gjord framställning
förbjudit denna vanhelgande sköfling af ett utaf de skandinaviska rikenas
vördnadsvärdaste minnesmärken.
Enligt hvad af det sagda framgår, befinner sig en af vårt lands
mest storartade och på historiska minnen rika fornlernningar till väsent¬
liga delar i så förfallet skick, att densamma hotas af förstörelse, derest
ej inom den närmaste tiden skydd häremot beredes. De hittills å ruinen
utförda skyddsarbetena hafva afsett allenast några få partier af fästningen
och ej varit af särdeles betydande omfattning, utan inskränkts till hvad
som icke utan fara för nämnda partiers bestånd kunnat uppskjutas. För
de ännu återstående erforderliga restaureringsarbetena bär framlagts
kostnadsförslag, som af sakkunnig myndighet förklarats vara uppgjordt
med synnerlig omsorg och insigt, hvartill kommer, att tillfälle för när¬
varande yppas att utan kostnad för statsverket erhålla en ledare för arbe¬
tena, hvilkens skicklighet och lämplighet härför blifvit af vitterhets-,
historie- och antiqvitetsakademien vitsordad. Då slutligen den af såväl
öfverintendentsembetet som chefen för fortifikationen och arméförvalt-
ningen å fortifikationsdepartementet förordade höjningen af det utaf
akademien begärda anslaget från 32,000 kronor till 35,500 kronor synes
vara på goda skäl grundad samt, enligt hvad genom Kongl. Maj:ts be¬
fallningshafvande blifvit upplyst, något bidrag från orten för ifråga¬
varande ändamål icke är att förvänta, får jag i underdånighet hemställa,
det täcktes Kongl. Maj:t föreslå "Riksdagen att för utförande af restau-
reringsarbeten å Bohus fästningsruin i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med uppgjord plan bevilja ett belopp af 35,500 kronor och deraf på
extra stat för år 1902 anvisa 24,000 kronor.
318
Åttonde hufvudtiteln.
[10L]
Maseets af¬
delning för
arkegoniater
och fossila
växter.
[102.]
Maseets
etnografiska
afdelning.
Vid bifall härtill lärer hinder icke förefinna» för Kongl. Maj:t att
låta under år 1901 af tillgängliga medel förskottera Större eller mindre
del af sistnämnda belopp.
Naturhistoriska i'iksmuseum.
Med anledning af vetenskapsakademiens i skrifvelse den 12 september
1900 gjorda anmälan, att ett årligt anslag af 2,000 kronor till inköp och
insamling af naturalier vid naturhistoriska riksmuseets afdelning för arke¬
goniater och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes och till bestridande
af andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter fortfarande är
behöfligt, får jag i underdånighet hemställa, det Kongl. Maj:t täcktes före¬
slå Riksdagen att för sagda ändamål anvisa på extra stat jemväl för år
1902 enahanda belopp som för år 1901 eller 2,000 kronor.
Hos Kongl. Maj:t bär vetenskapsakademien i underdånig skrifvelse
den 12 september 1900 hemstält om anslag för år 1902 till naturhistoriska
riksmuseets etnografiska afdelning.
Med anledning af Kongl. Maj:ts derom under år 1897 gjorda fram¬
ställning anvisade Riksdagen till vård, underhåll och förkofran af nämnda
samling på extra stat för år 1898 ett anslag af 7,300 kronor, hvaraf 4,500
kronor voro afsedda till arfvode åt eu särskild föreståndare för samlingen.'
Riksdagen ansåg emellertid att, då ett tillfredsställande resultat icke kunde
af denne föreståndare uppnås, utan att fullt lämpliga lokaler bereddes för
de samlingar, som skulle ställas under hans vård, omförmälda arfvode icke
borde utgå, förr än visshet Vunnits derom att eu ändamålsenlig musei-
byggnad blefve för samlingarna uppförd. 1 sin till Kongl. Maj:t aflåtna
skrifvelse i ämnet anförde Riksdagen, att, enligt hvad den inhemtat, ut-
sigter förefunnes, att genom enskild offervillighet skulle kunna åstadkom¬
mas en nybyggnad för ifrågavarande samlingars inrymmande. Till upp¬
rättande af ett etnografiskt museum i hufvudstaden hade nämligen styrelsen
för stiftelsen Lars Hiertas minne afsatt ett belopp af 25,000 kronor, och för
samma ändamål uppgåfves likaledes 25,000 kronor vara af två namngifna
personer afsätta och utlofvade. Byggnadsföretaget vore beräknadt skola
kosta 74,000 till 75,000 kronor, deruti dock icke inbegrepes värdet af
erforderlig tomt, hvilken Riksdagen ansåg kunna beredas å kronans mark
i den trakt, der nordiska museet är förlagdt. Af nämnda skäl föreskref
Riksdagen, som ansåg en gynsam lösning af byggnadsfrågan kunna inom
kort tid förväntas, att den till arfvode åt föreståndaren afsedda delen af
A tionde liufvmltiteln.
319
anslaget ej Unge utgå, förrän visadt blifvit, att oinfönnälda för uppförande [102.]
af en nybyggnad för samlingen beräknade belopp åstadkommits.
Till 1 898 års riksdag gjorde Kongl. Maj:t åter framställning om upp¬
förande å extra stat af en summa af 7,300 kronor till vård, underhåll
och förkofran af naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling. Riks¬
dagen, som på de af 1897 års riksdag anförda skäl ansåg, att den del
af nu ifrågavarande anslag, som vore afsedd till arfvode åt en särskild
föreståndare för samlingen, borde för år 1899 beviljas under samma vilkor
som för år 1898 blifvit föreskrifvet, hade i öfrigt icke något mot fram¬
ställningen att. erinra och beviljade alltså för ifrågavarande ändamål på
extra stat för år 1899 likaledes 7, »00 kronor, hvaraf dock 4,500 kronor,
atsedda till arfvode åt eu särskild föreståndare för berörda samling, skulle
utgå under samma vilkor som af 1897 års riksdag i sådant afseende
bestämts.
I underdånig framställning den 14 september 1898 åberopade vetenskaps¬
akademien eu från intendenten vid naturhistoriska riksmuseet till akade¬
mien ingifven skrifvelse, deri beträffande det till eu föreståndare för sam¬
lingen afsedda beloppet, 4,500 kronor, anförts: att, oaktadt allvarliga försök
gjorts att af enskilda personer utverka bidrag till uppförande af en ny¬
byggnad för samlingen, dessa försök dittills varit förgäfves och således
det af Riksdagen vid beviljande af föregående anslag erkända behofvet af
särskild föreståndare för samlingen ej kunnat tillgodoses; att detta behof
emellertid ingalunda förminskats utan snarare tilltagit; salut att, särskildt
med hänsyn till de möjligen befintliga utsigteroa att Riksdagens förväntan
om tillräckliga enskilda bidrag till ifrågavarande ändamål skulle gå i upp¬
fyllelse, uppenbart vore, att eu särskild föreståndare för samlingen, med
offentligt uppdrag och med ansvar för sin verksamhet såväl som för sin
uraktlåtenhet, skulle i denna rigtning kunna verka med långt större kraft
än någon annan. I anledning deraf anhöll akademien, att, ehuru det då
icke lyckats att på enskild väg få för det tilltänkta byggnadsföretaget
samladt mer än 60,000 kronor, hvilken summa icke vore för ändamålet
tillräcklig, nådig proposition måtte till Riksdagen aflåta# derom att ett
anslag till lika stort belopp som det för hvart och ett af åren 1898 och
1899 beviljade, eller 7,»00 kronor, måtte anvisas äfven för år 1900 samt
att den del af anslaget, som vore afsedd till arfvode åt eu särskild före¬
ståndare för den etnografiska samlingen, eller 4,500 kronor, måtte få från
och med sistnämnda år utgå, äfven om det af Riksdagen uppstäldä vilkoret,
då ännu icke befunnits vara uppfyldt. Efter det Kongl. Maj:t i enlighet
härmed gjort framställning till 1899 års riksdag, anförde Riksdagen i
skrifvelse den 1» maj 1899, hurusom Riksdagen vid pröfning af detta
320
Åttonde hufvudtiteln.
ärende funnit, att anställandet af en föreståndare för de ifrågavarande
samlingarnas underhåll och vård icke borde genom ett fortsatt uppställande
från Riksdagens sida af det af 1897 och 1898 års riksdagar vid anslaget
fästade vilkor uppskjutas till en obestämd framtid, helst som för åstad¬
kommande af en byggnad för samlingarna med nuvarande högt upp¬
hinna pris på materialier och arbetskraft syntes erfordras vida högre be¬
lopp än det härför beräknade samt något statsanslag till byggnadskostna-
derna icke syntes böra påräknas. På grund häraf och då Riksdagen i öfrig!
icke haft något att emot Kongl. Maj:ts framställning erinra, blef, med bi¬
fall till Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag, på extra stat för år 1900
uppförd en summa af 7,300 kronor till vård, underhåll och förkofran af
naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling.
För samma ändamål blef, med bifall till derom framstäldt nådigt
förslag, af Riksdagen på extra stat för år 1901 anvisadt ett motsvarande
belopp.
I enlighet med vetenskapsakademiens nu gjorda anhållan tillstyrker
jag i underdånighet, det Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att på
extra stat jemväl för år 1902 uppföra en summa af 7,300 kronor till
vård, underhåll och förkofran af naturhistoriska riksmuseets etnografiska
afdelning.
[103.] I en af vetenskapsakademien med underdånig skrifvelse den 10 oktober
inlösen af 1900 öfyerlemnäd, af tillförordnade föreståndaren för naturhistoriska riks-
saraih™ r^HUseetg etnografiska afdelning, doktor Hjalmar Stolpe, gjord framställning
angående inlösen af några samlingar etnografiska föremål för nämnda af¬
delning har Stolpe anfört följande.
Under augusti 1900 hade till riksmuseets ifrågavarande afdelning an¬
kommit två större sändningar af etnografiska föremål, hvilka af den under
hemresan från en treårig forskningsfärd till Java och tyska Nya Guinea
nflidne svenske botanikern, filosofie doktorn Erik Nyman blifvit samman-
bragta vid sidan af hans egentliga verksamhet som botanisk forskare. Af
dessa etnografiska samlingar vore den från Nya Guinea den vida större.
Den utgjordes, inberäknadt några föremål från Nya Irland, af 1,050 num¬
mer, omfattande drägter, prydnader, husgeråd, vapen och en mängd före¬
mål, som belyste ifrågavarande folkstammars religiösa föreställningar. Bland
dessa föremål funnes ett stort antal präktiga sniderier, som utvisade en
hög grad af konstskicklighet hos de nämnda folkstammarne. Samlingens
redan i och för sig stora värde ökades än mera genom en noggrann för¬
teckning öfver största delen af föremålen, upptagande såväl uppgifter
Åttonde hufvudtiteln.
321
rörande föremålens betydelse och användning som äfven deras namn på [103.]
de olika dialekterna. Katalogen lemnade således också ett synnerligen
värderikt bidrag till dessa föga kända språks lexikografi. Denna samlings
betydelse för vårt etnografiska museum vore så mycket större, som detta
förut egde att uppvisa jemförelsevis obetydligt från ifrågavarande område,
hvilket vore ett af de i etnografiskt afseende vigtigaste och mest intres¬
santa i verlden. Det enda, vi i den vägen egde, vore en mindre samling,
som under senaste året skänkts till museet af den tyske kolonial tjenste-
mannen Fr. Wanders, men denna samling, för hvilken museet äfven ytterst
hade att tacka doktor Nyman, genom hvilkens bemedling den kommit
museet till godo, innehölle öfvervägande helt andra saker än den Nymanska.
Förenade skulle dessa samlingar gifva en så fullständig bild af de nämnda
folkstammarnes egendomliga kultur, som något etnografiskt museum hade
att uppvisa. Den på Java hopbragta samlingen vore jemförelsevis mindre,
blott omkring 220 nummer, men äfven den omfattade en mängd för
åskådliggörandet af denna ös urgamla kultur vigtiga föremål, hvilka också
vore nya för vår förut ganska torftiga malajiska samling. Bland de vig¬
tigaste af dessa föremål vore en vacker samling af silfvcrprydnader, visande
en öfverraskande grad af arbetsskicklighet och smak, en samling vapen
från olika områden af den malajiska arkipelagen, diverse husgeråd och
redskap, drägtpersedlar, musikinstrument m. m. samt föremål, karaktäristi¬
ska för kineserna .på Java. Båda dessa samlingar, den från Nya Guinea
och den från Java, erbjödes nu af doktor Nymans rättsinnehafvare åt
museet för ett belopp af 3,500 kronor, ett pris, som efter inhemtade upplys¬
ningar från cheferna för de etnografiska museerna i Berlin, Wien, Dresden
och Leyden och efter jemförelse med utländska försäljningskataloger måste
anses synnerligen billigt. Tyvärr medgåfve dock ej det lilla årsanslaget på
extra stat af 2,800 kronor till naturhistoriska riksmuseets etnografiska
afdelnings underhåll, vård och förkofran — hvarmed vaktmästare skulle
aflönas, utställningsmaterielen vidmagthållas och ökas samt alla öfriga
löpande utgifter bestridas, så att blott en mindre del årligen kunde an¬
vändas till nya förvärf — inlösen af doktor Nymans förenämnda vigtiga
samlingar, hvarför den enda utvägen att åt vårt land rädda dessa resultat
af en svensk forskares nitiska och uppoffrande arbete vore att hos Kongl.
Maj:t anhålla om beredande af särskild! extra anslag till deras inlösande.
I sammanhang härmed har doktor Stolpe fäst uppmärksamhet på att
i museets asiatiska afdelning sedan länge funnes en af förutvarande ama¬
nuensen vid museet F. R. Martin deponerad samling af till största delen
japanska föremål, 90 nummer, bland hvilka flere stora gudabilder från det
sextonde århundradet, masker, begagnade vid religiösa skådespel, en större
Bill. till RUcad. Vrot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 41
322 Åttonde hufvudtiteln.
[103.] samling svärdsklingor, upplysande för det japanska vapensmidets historia,
en guldbroderad kinesisk drägt och diverse föremål från Persien och Tur-
kestan. Denna samling, som länge utgjort en integrerande, vigtig del af
museet, men af brist på medel ej kunnat inlösas, erbjödes nu af egaren till
salu för ett pris af 800 kronor, hvilket i förhållande till nu gällande
marknadspris a äldre japanska föremål vore synnerligen billigt.
Vidare vore en högeligen värdefull samling af öfver 50 föremål (full¬
ständiga utrustningar för kör- och ridhästar, verktyg, husgeråd, drägtper-
sedlar, prydnader och amuletter in. m., allt från Sarterna i östligaste Tur-
kestan) hembjuden af eu der varande missionär M. Bäcklund för 500
kronor, och af en annan missionär, L. E. Högberg, från samma trakter
hade åt museet erbjudits att köpa en särdeles värdefull samling af hufvud¬
sakligen äldre föremål från de vestligaste delarne af det kinesiska riket,
utan. att dock priset för denna, redan i museet deponerade samling
blifvit. bestämdt. Bada dessa sist nämnda samlingar vore för museet ytterst
behöfliga, och deras förvärfvande åt museet skulle taga i anspråk mer än
hela det belopp, som för år 1901 skulle kunna disponeras för inköp.
I betraktande häraf anhölle Stolpe, att vetenskapsakademien måtte hos
Kong!. Magt göra framställning om aflåtande af proposition till Riksdagen
om beviljande af ett extra anslag af 5,000 kronor, deraf 3,500 kronor till
inlösen af doktor Nymans efterleinnade samling, 800 kronor till förvärf¬
vande af Martins ifrågavarande samling samt 700 kronor såsom bidrag
till inköp af de utaf missionärerna Bäcklund och Högberg erbjudna sam¬
lingarna.
Denna doktor Stolpes framställning, hvilken tillstyrkts af de utaf
vetenskapsakademien förordnade inspectores för riksmuseets etnografiska
afdelning, bankofullmäktigen R. Almström och professorn O. Montelius,
har akademien i sin förenämnda underdåniga skrifvelse på det varmaste
förordat och fördenskull hemstält om aflåtande af nådig proposition till
Riksdagen af det innehåll, som i Stolpes berörda framställning angifvits.
Sedermera har doktor Stolpe i en till ecklesiastikdepartementet in-
gifven skrift af den 31 oktober 1900 anfört att, efter det dåmera priset
för den af missionären Högberg erbjudna samlingen blifvit af samlaren
bestämdt till 650 kronor, det anslag af 5,000 kronor, hvarom nu gjorts
underdånig framställning, vore afsedt att användas sålunda, att deraf Skulle
utgå. 3,500 kronor till inlösen af Nymans samling, 800 kronor för Martins
samling samt återstående 700 kronor såsom bidrag till inlösen af Bäcklunds
till 500 kronor och Högbergs till 650 kronor värderade samlingar, hvadan
Åttonde hnfvudtiteln. 323
alltså det öfverskjutande beloppet, 450 kronor, skulle utgå af anslaget till
etnografiska afdelningens vård, underhåll och förkofran.
Med anledning af hvad sålunda anförts, hemställer jag i underdånig¬
het, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år
1002 anvisa ett belopp af 5,000 kronor såsom bidrag till ifrågavarande
fyra samlingars inlösande åt naturhistoriska riksmuseets etnografiska af¬
delning.
I underdånig skrifvelse den 12 september 1900 har vetenskapsakade- [104.]
mien hemstält om beredande af anslag till inköp åt naturhistoriska riks- inlösen af en
museum af en samling spindeldjur, i hvilket afseende akademien åberopatsamd1‘]fjusrpin‘
hvad rörande omförmälda inköp anförts af intendenten vid riksmuseets
entomologiska afdelning, professor Chr. Aurivillius, uti en till akademien
aflåten och af inspectores för museets nämnda afdelning, f. d. professorerna
G. Retzius och R. M. Bruzelius, tillstyrkt framställning i ämnet.
I denna framställning har professor Aurivillius anfört, att ifråga-
vai*ande samling af spindeldjur, som egdes af akademiens ledamot profes¬
sorn Tamerlan Thorell och som blifvit genomsedd och granskad af Auri¬
villius, bestode af mer än 4,000 skilda arter i öfver 12,000 exemplar och
vore förvarad i sprit i 4,082 burkar och glasrör. Exemplaren vore nästan
utan undantag vackra och väl bibehållna. Alla grupper af spindeldjur,
ifrån de minsta, qvalsterdjuren, till och med de stora skorpionerna, funnes
representerade i samlingen, och många sällsynta arter anträffades i den¬
samma. Sitt förnämsta värde egde dock samlingen derigenom, att de flesta
arterna vore granskade och bestämda af professor Thorell, hvilken under
en tid af mer än fyrtio år egnat sig åt studiet af spindeldjuren och genom
sina inånga, stora och noggranna vetenskapliga arbeten förvärfvat sig ett
berättigadt anseende såsom den måhända främste nu lefvande kännaren
af denna djurgrupp, hvarjemte samlingen innehölle ett betydande antal
typer till af Thorell nybeskrifna former. Under den långa tid, Thorell
varit verksam såsom vetenskaplig författare, hade lian erhållit förtroendet
att bearbeta spindeldjurens grupp för flere af Europas förnämsta museer
(i synnerhet för museet i Genua) och hade dervid fått behålla exemplar
för sin egen samling. Denna innehölle till följd deraf talrika arter från
alla verld sdelar och vore i synnerhet rik på former från södra Asien samt
från de malajiska och australiska öarne, hvilka former funnes beskrifna i
Thorells af museet i Genua utgifna stora arbete »Studi sui ragni malesi
e paptiani» (4 band i 8:o). För alla forskare, som hädanefter i vårt land
koinine att egna sig åt studiet af spindeldjuren, vore det derför af ovär-
324
Åttonde hufvndtiteln.
derlig nytta att ega tillgång till denna samling. Med hänsyn till hvad
sålunda anförts och i betraktande af det pris, andra dylika samlingar
under senaste åren betingat —- så t. ex. hade af universitetet i Lund år
1899 betalats en summa af 9,000 kronor för framlidne adjunkten C. G.
Thomsons insektsamling — ansåge professor Aurivillius, att professor Tho-
rells spindelsamling borde uppskattas lägst till ett värde af 3,000 kronor.
Professor Thorell hade ock förklarat sig villig att till naturhistoriska riks¬
museets entomologiska afdelning aflåta samlingen i fråga för 3,000 kronor,
i anseende dertill att samlingen derigenom komme att stanna i hans fäder¬
nesland. Den entomologiska afdelningens årsanslag, 2,200 kronor, toges
emellertid till fullo i anspråk af de löpande årliga utgifterna och
de mindre inköp, som årligen behöfde göras, samt vore ej afsedt för
sådana större tillfälliga utgifter som den, hvilken nu ifrågavarande inköp
skulle medföra. Ej heller några andra medel stode till förfogande för
detta inköp.
I sin underdåniga skrifvelse i detta ämne har vetenskapsakademien
förklarat, att förvärfvandet af ifrågavarande utmärkta samling skulle vara
en synnerligt stor fördel för naturhistoriska riksmuseet.
Med anledning af hvad sålunda förekommit, får jag i underdånighet
tillstyrka, det Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att på extra stat
för år 1902 anvisa ett anslag af 3,000 kronor till inköp åt naturhistoriska
riksmuseum af professor T. Thorells samling af spindeldjur.
Meteorologiska centralanstalten.
[105.] Med anledning af särskilda utaf Kongl. Maj:t i ämnet gjorda fram-
Väderieks- ställningar har Riksdagen för hvardera af åren 1894, 1895, 1886, 1897,
^an!talten'd 1898 och 1899 beviljat ett extra anslag af 7,950 kronor till fullständigt
m. m. ordnande och utvidgande af väderlekstjensten vid meteorologiska central¬
anstalten. År 1893 föreslog Kongl. Maj:t Riksdagen att uppföra ett sådant
anslag å ordinarie stat. Riksdagen fann visserligen hvad i statsrådsproto¬
kollet anförts innebära fullgiltiga skäl för att ökade medel till det af
Kongl. Maj:t ifrågasatta belopp stäldes till meteorologiska centralanstaltens
förfogande för ordnande och utvidgande af väderlekstjensten; men då, en¬
ligt Riksdagens förmenande, någon tids erfarenhet rörande resultaten af
de nya anordningarna borde afvaktas, innan beloppet uppfördes på ordi¬
narie stat, ansåg sig Riksdagen böra tills vidare endast på extra stat an¬
visa anslag för ändamålet; och i öfverensstämmelse dermed har Kongl.
Åttonde hufvudtiteln.
325
Maj:t inskränkt sina vid 1894, 1895, 1896, 1897 och 1898 års riksdagar [105.]
gjorda framställningar i ämnet.
För upprätthållande af en meteorologisk station i Gellivare har Riks¬
dagen derjemte för hvartdcra af åren 1898 och 1899 beviljat ett extra
anslag af 300 kronor.
T enlighet med eu af vetenskapsakademien gjord framställning föreslog
Kongl. Maj:t år 1899 Riksdagen, att för beredande af ökadt arfvode åt
amanuensen vid meteorologiska centralanstalten och inrättande af eu
andre amanuensbefattning derstädes äfvensom i öfrigt för uppehållande
af väderlekstjensten vid anstalten i dess nuvarande omfattning det till an¬
stalten utgående årliga anslag måtte höjas med 9,350 kronor, deraf 5,850
kronor såsom reservationsanslag, hvarigenom anstaltens ordinarie anslag
skulle uppnå en slutsumma af 34,400 kronor, deraf 21,850 kronor reserva¬
tionsanslag.
Riksdagen svarade i skrifvelse den 13 maj 1899: att Riksdagen, som
icke funnit sig öfvertygad om behöfligheten eller lämpligheten deraf att,
såsom af Kongl. Maj:t föreslagits, de för uppehållande af meteorologiska
centralanstaltens verksamhet erforderliga medel då skulle i deras helhet
uppföras å ordinarie stat, ansett sig böra uppföra det ordinarie anslaget
till anstalten i 1900 års riksstat med oförändradt belopp, 25,050 kronor,
deraf 16,000 kronor reservationsanslag; att Riksdagen deremot funnit sig
böra å extra stat bevilja återstoden af de medel, hvilka under förevarande
anslagstitel af Kongl. Maj:t äskajs, eller sålunda 9,350 kronor, deraf emel¬
lertid 300 kronor syntes böra fortfarande särskildt uppföras såsom anslag
till upprätthållande af en meteorologisk station i Gellivare och återstående
beloppet, 9,050 kronor, upptagas under den i 1899 års riksstat förekom¬
mande anslagsrubriken »till upprätthållande af fullständigt ordnad väder-
lekstjenst vid meteorologiska centralanstalten »; att den i sistnämnda anslags-
belopp ingående förhöjningen med 500 kronor i amanuensens vid meteoro¬
logiska centralanstalten arfvode borde i anstaltens stat för år 1900 upp¬
tagas såsom personligt tillägg i arfvodet åt nuvarande innehafvaren af
amanuensbefattningen Hugo Emanuel Hamberg; samt att det belopp af
3,000 kronor, som enligt Kongl. Maj:ts proposition varit afsedt till arfvode
åt en andre amanuens, syntes böra i anstaltens stat uppföras under den
der förut förekommande rubriken »anslag till vetenskapligt biträde»; hva¬
dan Riksdagen dels å ordinarie stat uppfört anslaget till meteorologiska
centralanstalten med oförändradt belopp, 25,050 kronor, deraf 16,000 kro¬
nor reservationsanslag, dels å extra stat för år 1900 till upprätthållande
af fullständigt ordnad vädorlekstjenst vid meteorologiska centralanstalten
anvisat 9,050 kronor, deraf 500 kronor såsom personligt tillägg i arfvodet
326 Åttonde hnfviidtiteln.
åt nuvarande amanuensen vid anstalten Hugo Emanuel Hamberg och 8,000
kronor såsom anslag till vetenskapligt biträde vid väderlekstjensten, dels
ock å extra stat för år 1900 till upprätthållande af en meteorologisk
station i Gellivare beviljat ett anslag å 300 kronor. Med samma belopp
äro motsvarande anslag upptagna i riksstaten för år IDOL
Sedan vetenskapsakademien, efter anhållan af föreståndaren för meteoro¬
logiska centralanstalten, hvilken anhållan tillstyrkts af anstaltens inspectores,
generaldirektören R. Åkerman och professorn G. R. Dahlander, i underdånig
skrifvelse den 12 september 1900 hemstält om beredande af enahanda extra
anslag för år 1902, tillstyrker jag, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks¬
dagen att på extra stat för sistnämnda år anvisa dels till upprätthållande
af fullständigt ordnad väderlekstjenst vid meteorologiska centralanstalten
9,050 kronor, deraf 500 kronor såsom personligt tillägg i arfvodet åt
amanuensen Hamberg och 3,000 kronor såsom anslag till vetenskapligt
biträde vid väderlekstjensten, dels ock till upprätthållande af en meteoro¬
logisk station i Gellivare 300 kronor.
[106.] Sedan Riksdagen i skrifvelse den 14 maj 1900 anmält, att Riksdagen,
med bifall till en af Kongl. Maj:t allåten proposition, för meteorologiska
från Fe»rö.rnecentralanstaltens förseende med dagliga meteorologiska telegram från Fcer-
och mana. öarne och Island, beviljat ett anslag af 144,000 kronor och deraf på extra
stat för ar 1901 anvisat ett belopp af 7,200 kronor, hemställer jag i
underdånighet, det Kongl. Maj:t behagadp föreslå Riksdagen att af det
sålunda beviljade anslaget anvisa på extra stat för år 1902 jemväl ett
belopp af 7,200 kronor.
[107.] Uti en af vetenskapsakademien med underdånig skrifvelse den 13
i— september 1899 till Kongl. Maj:t öfverlemnad ansökning har hl os o ti c dok-
Usk”central-^orn V. Carlheim-Gyllensköld väckt fråga om inrättande i Stockholms
observatorium.närhet af ett jordmagnetiskt centralobservatorium under vetenskapsakade¬
miens inseende äfvensom anvisande af derför erforderliga statsanslag.
I berörda ansökning har doktor Carlheim-Gyllensköld anfört följande.
Sverige saknade ännu bland sina vetenskapliga institutioner ett jord¬
magnetiskt observatorium, genom hvars verksamhet vårt land och det¬
samma omgifvande farvatten skulle kunna magnetiskt kartläggas och de
betydelsefulla förändringarna i jordens magnetiska tillstånd följas. Kun¬
skapen härom vore likväl af den största vigt icke blott för vetenskapen
utan i icke ringare mån för en mängd olika grenar af det praktiska lifvet,
i främsta rummet deribland sjöfarten äfvensom topografien, geologien och
bergsbruket.
Åttonde hufviidtiteln. 327
B.ehofvet för sjöfarten af en noggrann kännedom om kompassens [107.]
missvisning vore för väl kändt för att det skulle behöfvas mer än en
erinran derom. Särskilt torde dock böra betonas två sakförhållanden,
som vållade, att det sätt, hvarpå dessa angelägenheter hittills hos oss om-
händerhafts, knappast i längden kunde blifva tillfyllestgörande. Det vore
de stora förändringar, som magnetnålens rigtning vore underkastad såväl
i anseende till tiden som i afseende på orten. För att sjökortens angif-
velser härom icke efter få år skulle blifva värdelösa, erfordrades nämligen,
att deras uppgifter om missvisningens årliga aftagande vore exakta, hvil-
ket ingalunda alltid varit händelsen. På det år 1890 utgifna sjökortet
öfver Stockholms skärgård angåfves missvisningens årliga aftagande till
TV, under det att det i verkligheten vore 4 å 5'. Vidare vore det en ibland
sjöfarande känd sak, att kompassen på vissa ställen vid våra kuster vore
underkastad lokala afvikelser, Indika stundom uppginge till ett belopp af
ett hälft kompasstreck (5 V-/) eller derutöfver (såsom i Kalmarsund, vid
Utö i Stockholms skärgård, Bjurö klubb, Haparanda in. fl. orter) och hvilka
kunde blifva ödesdigra för den sjöfarande. Enligt ett yttrande af fram¬
lidne chefen för sjökarteverket kommendören T. A. Arvidsson torde en
stor del af de så vanliga strandningarna på Ölands östra kust hafva sin
orsak i en dylik anomali hos kompassen. Kompassens vidsträckta använd¬
ning vid topografiska detaljarbeten för såväl topografer och landtmätare
som geologer m. fl. gjorde äfven behofvet af magnetiska kartor känbart.
Slutligen vore dylika af vigt vid de numera så ofta anlitade magneto-
metriska uppmätningarna af jernmalmsfält, hvilka som bekant spelat eu
stor rol vid hela vår grufhandterings utveckling. För ett fullständigt
tillgodogörande af dessa mätningar vore det nämligen af intresse att känna
de för orten normala värdena på jordmagnetismens styrka och rigtning.
Särskildt med hänsyn till de stora nationalskatter, som i de nordligaste
delarne af vårt land helt säkert ännu läge fördolda, syntes detta vara att
beakta.
Den rent vetenskapliga betydelsen af forskningar på detta område
vore stor och allmänt erkänd. De magnetiska förhållandena på jordens
yta gåfve oss värdefulla upplysningar om jordklotets inre, till hvars känne¬
dom få medel stode till buds; derpå häntydde de högeligen intressanta
öfverensstämmelserna mellan lokala magnetiska anomalier och störingar i
lodliniens rigtning, som nyligen bragts i dagen, såsom vid Harz och i
närheten af Moskwa. Det måste sjelffallet vara af djupaste intresse för
den geologiska vetenskapen, att de magnetiska iakttagelserna sålunda satte
oss i stånd att nedtränga till djup, som geologen icke på annat sätt kunde
nä. Kännedomen om de underbara sekulära förändringarna i jordens
328
Åttonde liufviidtiteln.
[107.] magnetiska tillstånd, hvarigenom magnetnålens rigtning under seklernas
lopp ändrades med flere kompasstreck, hade nyligen tagit betydelsefulla
steg mot sin lösning, och ett oaflåtligt följande af dessa företeelser på så
många punkter af jordytan som möjligt vore mer än någonsin af behofvet.
påkalladt. Hvad slutligen beträffade de jordmagnetiska krafternas periodi¬
ska och tillfälliga rubbningar, hade genom dem bragts i dagen ett kos¬
miskt samband mellan himmelskroppame af en helt och hållet ny och
okänd natur; gåtor hade framträdt, som möjligen skulle erhålla sin lös¬
ning genom samtidens stora upptäckter af elektriska strålar och katod-
strålar. Här öppnade sig nya vidder för forskningen, som lofvade nya
och vigtiga resultat.
Alla civiliserade nationer hade äfven till fullo insett vigten af dylika
magnetiska centralobservatorier såväl för det praktiska lifvet som för ve¬
tenskapen. Hvarje kulturland af betydenhet egde åtminstone en dylik an¬
stalt, som ansåges såsom en oundgänglig hjelp för sjöfartens och topo¬
grafiens behof. Om vi sålunda inskränkte oss till Europa, hade Frankrike
fyra, det europeiska Ryssland fyra, England äfvenledes fyra, Tyskland två,
Österrike två, Spanien två, Holland, Belgien, Portugal, Danmark och Ru¬
mänien hvardera ett. Härvid hade medräknats endast de efter alla nu¬
tidens fordringar inrättade, med sjelfregistrerande instrument försedda ob-
servatorierna.
Sverige väntade ännu på sitt jordmagnetiska observatorium. Om det
allmänna behofvet häraf äfven i vårt land vittnade till fullo de förfråg¬
ningar, som tid efter annan inginge till meteorologiska centralan stalten
eller till härvarande astronomiska observatorium och dess tjensteman såväl
från enskilda personer som från offentliga verk i Sverige) och utlandet,
såsom topografiska kåren, sjökarteverket, geologiska byrån, »Bureau des
longitudes» i Paris, »Deutsche Seewarte» i Hamburg in. in. De olägen¬
heter, som uppstått genom saknaden af ett institut af ifrågavarande slag,
hade endast på ett mycket ofullständigt sätt kunnat afhjelpas dels med
begagnande af utlandets i liten skala publicerade magnetiska kartor, dels
ock medelst de få mätningar, som tid efter annan på enskilda mäns initia¬
tiv och delvis bekostnad företagits inom vårt land. De för reduktionen af
dessa iakttagelser erforderliga variationsiakttagelserna hade åter till största
delen måst hemtas från utlandet, nämligen från Munchen, Pavlovsk eller
Köpenhamn.
Det kunde för den, som vore van att vilja räkna Sverige bland de
främsta representanterna för den vetenskapliga odlingen, ingalunda vara
glädjande att se oss i denna från så många skilda synpunkter vigtiga an¬
gelägenhet hänvisade till att kopiera utlandets kartor öfver våra egna far-
Åttonde hufvudtiteln.
329
vatten. Denna lucka i vårt lands vetenskapliga institutioner torde endast [107.;
kunna afhjelpas genom upprättandet af ett tidsenligt magnetiskt observa¬
torium. De i Sverige befintliga instrument af hithörande slag vore till
största delen af en ålderdomlig konstruktion, delvis tunga och ohandter-
liga, delvis rent af obrukbara. För iakttagande af variationerna saknades
såväl sjelfregistrerande apparater som användbara instrument för vertikal¬
intensiteten. Att denna känbara brist icke redan för länge sedan blifvit
afhjelpa torde helt och hållet böra förklaras derigenom att det nödvän¬
diga initiativet från de vetenskapliga myndigheternas sida icke tagits. På
ett längre uppskof kunde saken icke annat än förlora, så mycket mer som
den närvarande tidpunkten i flere hänseenden syntes väl vald för att
bringa saken till utförande. I våra dagar påginge nämligen öfver hela
verlden på ifrågavarande område en synnerligen liflig verksamhet, fram¬
kallad genom den sammanslutning mellan för saken intresserade lärde i
alla verldsdel1, som på den internationela meteorologiska konferensens
initiativ åstadkoms i Paris år 1896. Det måste derför komma att kännas
ganska smärtsamt, ifall Sverige, som sedan äldsta tider på ett så glänsande
sätt deltagit i utvecklandet af denna vetenskapsgren, som det genom sina
inägtiga jernmalmsområden och sitt geografiska läge ända upp emot norr-
skenszonen framför andra länder syntes egnadt att befordra, nu endast
på grund af bristande tillfälle till verksamhet för forskaren skulle komma
att saknas på sin post vid det internationela samarbetet. Sedan denna
magtpåliggande fråga nu bragts på tal, borde man dock kunna hysa för¬
hoppning om att den icke mera skulle kunna falla.
En institution af ifrågavarande slag, med uppgift att bilda en samman¬
hållande stödjepunkt för alla magnetiska arbeten inom landet, syntes lämp¬
ligast böra ställas i samband med rikets meteorologiska centralanstalt, i likhet
med hvad förhållandet vore i flertalet af utlandets stater, exempelvis Dan¬
mark, Preussen, Frankrike, Ryssland och Österrike, antingen såsom en under¬
afdelning deraf eller såsom en jemnstäld, fristående, under vetenskaps¬
akademiens direkta öfverinseende stäld institution. Eu sådan anordning
skulle utgöra det bästa stadfästandet af det intresse, vetenskapsakademien
städse visat denna gren af forskningen såväl genom upprättandet af det
numera otillfredsställande magnethuset på observatoriihöjden som anord¬
nandet af jordmagnetiska undersökningar under talrika arktiska expe¬
ditioner.
Öfvertygad om akademiens oförminskade intresse, hade doktor Carl-
heim-Gyllensköld derför, efter samråd med föreståndarne för de förnämsta
af utlandets observator'^ af ifrågavarande slag, nämligen i Potsdam och
Parc S:t Maur vid Paris, företagit en beräkning af de kostnader, som
Bih. till liilcsdl. /‘rot. 1,901. 1 Sand. 1 Afd. 42
330
Åttonde hnfvndtiteln.
.] upprättandet af ett dylikt observatorium kräfde. Denna beräkning kunde
naturligtvis icke vara definitiv, då kostnaderna delvis vore beroende af
den plats, dit observatoriet förlädes. Ifrågavarande plats kunde å andra
sidan svårligen utan särskilda undersökningar bestämmas, då dertill for¬
drades en lokal, fri från hvarje störande inflytande af berggrundens mag¬
netism eller af i närheten befintliga elektriska ledningar. Man kunde
emellertid hoppas, att af de vidsträckta, i hufvudstadens närhet befintliga,
staten tillhöriga jordegendomar ett tillräckligt område för en obetydlig
kostnad skulle kunna upplåtas, i likhet med hvad nyligen egt rum för
t. ex. den entomologiska försöksstationen.
Vid sin ansökning har doktor Carlheim-Gyllensköld fogat —- jemte
ritningar, uppgjorda af arkitekten Gustaf Wickman till en byggnad af
sten samt af Ekmans nya snickerifabriksaktiebolag till en träbyggnad —
kostnadsförslag för uppförande och underhåll af ett jordmagnetiskt obser¬
vatorium, enligt hvithet, förslag han beräknat kostnaden för observatoriets
uppförande till 20,000 kronor. Derest hufvudbyggnaden uppfördes af trä,
kunde denna kostnad minskas med 2,930 kronor, i hvilket fall dock den
årliga underhållskostnaden af byggnaden i stället ökades. För anskaffande
af den erforderliga instrumentutrustningen beräknades 10,000 kronor. Här¬
till skulle, i händelse en tomt af 2 ’/•> hektar ej kunde kostnadsfritt er¬
hållas, komma kostnaden för eu sådan tomt, beräknad till 5,000 kronor.
Kostnaden för årliga underhållet har förslagsställaren beräknat till 7,000
kronor, nämligen
I. Personalens aflöningar:
föreståndarens lön ..................:..................... kr. 3,000: —
assistenten, utom fri bostad och vedbrand,
lön .................................................... » 1,200: —
vaktmästaren, lön 600 kr., hyresbidrag
150 kr., vedbrand 50 kr.................. » 800: — 5,000: —
IT. Observatoriets skötsel och underhåll:
byggnadens underhåll................................... kr. 75: —
eldning, 5 famnar ved å 25 kr................... » 125: —
belysning............................................................ » 150: —
fotografiskt papper och framkallning ........ » 150: —
kostnader för resor och extra undersök¬
ningar ......................................................... » 600: —
telefon.................................................................... » 100: •—
skrifmaterialier och post ............................ » 200: — 1,400: —
6,400: —
oförutsedda utgifter............................................................................. 600: —
Summa kr. 7,000: —
Åttonde hnfmdtiteln»
331
Doktor Carlheim-Gyllensköld har på grand häraf anhållit, det veten- [107.]
skapsakademien måtte hos Kongl. Maj:t utverka aflåtande af nådig propo¬
sition till Riksdagen att bevilja, jemte kostnadsfritt upplåtande af lämplig
tomtplats utaf staten tillhörig jord, dels ett anslag för en gång af 30,000
kronor till uppförande i Stockholms närhet af ett jordmagnetiskt central-
observatorium under vetenskapsakademiens öfverinseende samt detsarnmas
utrustande med erforderliga instrument, dels ock ett årligt anslag af 7,000
kronor till aflöningar åt observatoriets föreståndare och nödiga biträden,
till observatoriets skötsel och underhåll samt för vetenskapliga resor inom
landet.
I anledning af berörda ansökning har vetenskapsakademien inhemtat
yttranden i ämnet af sina „sakkunnige ledamöter professorerna R. Ruben-
son, B. Hasselberg och K. Ångström.
Af dessa sakkunnige hafva professorerna Kubenson och Hasselberg
dervid anfört, bland annat, att läran om den s. k. jordmagnetismen ut¬
gjorde en gren af den vidlyftiga vetenskap, som man benämnt den ter-
restra fysiken, hvilken derjemte omfattade en mängd andra vetenskaps¬
grenar, såsom meteorologien, vulkanismen, oceanografien in. fl. Liksom
dessa fordrade äfven studiet af de jordmagnetiska förhållandena, att ob¬
servationer anstäldes på många ställen på jordens yta och å en del af
dem, de s. k. jordmagnetiska observatorierna, nära nog kontinuerligt under
hela dygnets lopp. Såsom i doktor Carlheim-Gyllenskölds skrifvelse äfven
omnämnts, funnes sådana efter nutidens fordringar inrättade jordmagne¬
tiska observatorier i nästan alla Europas länder och i de större länderna
till och med flere. Bland kulturländerna vore det endast Sverige, som
saknade en dylik anstalt. Detta vore så mycket mer att beklaga, som
ifrågavarande forskningsgren hos oss kunde räkna anor till och med ända
från midten af förra århundradet, och våra landsmän från denna tid till-
komme äran af att hafva upptäckt några af de vigtigaste och märkvär¬
digaste egenskaper hos jordens magnetiska kraft. Akademien hade också
allt ifrån denna tid visat sitt stora intresse för förevarande art af forsk¬
ning dels genom upptagande i sina handlingar af en mängd värdefulla
arbeten inom denna vetenskapsgren dels genom att uppmuntra och delvis
bekosta anställandet af jordmagnetiska observationer, icke minst under
härifrån utgångna arktiska expeditioner. Men icke desto mindre saknade
vi ännu i vårt eget land ett centrum för denna art af forskning, hvar¬
förutan denna blefve beroende af den enskilde vetenskapsmannens intresse,
tid och ekonomiska vilkor. Att denna saknad af ett regleradt jordmag¬
netiskt studium i vårt land skulle uppehålla och fördröja denna veten-
332 Åttonde hnfTndtiteln.
107.] skaps utveckling, läge nära till hands att antaga, när man erinrade sig
den stora längd vårt land upptoge i rigtning från norr till söder och man
visste, att sådana iakttagelser bland annat åsyftade att utforska olikhe¬
terna hos de jordmagnetiska fenomenen vid olika breddgrader. Inverkan
af jordmagnetiska krafter inom jordskorpan och i atmosferen vore så
mycket mera invecklad, men derför ock egnad att i hög grad väcka
forskningsintresset, som denna verkan visade icke blott periodiska och
tillfälliga vexlingar utan äfven sekulära sådana och åtskilliga af dessa
variationer visat sig ega ett ännu till sin orsak outredt samband med vissa
kosmiska fenomen, solrotationen, månens ställning, solfläckarnes större
eller mindre freqvens o. s. v. Alla dessa förhållanden, när de en gång
hunne blifva utredda, borde leda till en fullt tillfredsställande teori för
jordmagnetismen, genom hvilken alla dennas enskilda verkningar komme att
finna sin naturliga förklaring. Detta vore naturligtvis det vetenskapliga
ändamålet med de forskningar, som utomlands fortginge efter en ordnad
plan och hvari Sveriges deltagande af doktor Carlheim-Gyllensköld påyr¬
kades. Professorerna Rubenson och Hasselberg kunde icke annat än lifligt
ansluta sig till denna hans uppfattning och uttrycka sitt intresse för reali¬
serandet af hans förslag på grund af deras öfvertygelse om vigten af det
bidrag, . den föreslagna inrättningen borde kunna lemna till kännedomen
om de jordmagnetiska fenomenen och deras orsak. Men icke blott i rent
vetenskapligt intresse tillstyrkte dessa sakkunnige det framstapla förslaget.
Enligt deras mening hade doktor Carlheim-Gyllensköld anfört högst vig¬
tiga skäl för planens realiserande, hemtade ur flere olika grenar af det
praktiska lifvets behof, såsom sjöfartens, bergsbrukets in. fl. De synpunkter,
pa hvilka doktor Carlheim-Gyllensköld i sin skrifvelse fäst uppmärksam¬
heten, syntes alla vara af den beskaffenhet, att de nödvändiggjorde, ju
förr desto hellre, upprättandet af ett jordmagnetiskt observatorium för ut¬
redandet af de frågor, som stode i sammanhang med kompassens och andra
magnetiska mätinstruments användande i praktiken.
I afseende på den föreslagna institutionen hade doktor Carlheim-Gyl-
1 en sköld ansett lämpligast, att den stäldes i samband med statens meteoro¬
logiska centralanstalt under vetenskapsakademiens öfverinseende, men
lemnat oafgjordt, huruvida den borde förenas med nämnda anstalt såsom
en särskild underafdelning af densamma eller om den borde utgöra en
fristående institution vid sidan af meteorologiska centralanstalten. I be¬
traktande af de flere vetenskapliga beröringspunkter, hvari de jordmagne¬
tiska fenomenen stode till vissa till meteorologien räknade företeelser,
såsom norrskenen, luftelektriciteten och åskvädren, hade flerstädes i utlandet
de meteorologiska och jordmagnetiska instituten förenats med hvarandra
Åttonde hufvndtiteln.
333
till ett enda institut. Då detta äfven i Sverige kunde ske utan någon [107.]
olägenhet och i flere afseenden till fördel för båda dessa instituts under¬
sökningsområden, tillstyrkte professorerna Rubenson och Hasselberg det
första alternativet eller att det föreslagna jord in agn etiska observatoriet
upprättades såsom en underafdelning under statens meteorologiska central¬
anstalt.
Då den af doktor Carlheim-Gyllensköld uppgjorda kostnadsberäkning
grundade sig på af honom ingifna kostnadsförslag och uppgifter från några
af de bästa jordmagnetiska observatorier i utlandet och dessutom ej syntes
högre än hvad nödvändigheten fordrade, ansåge sig nyssnämnda professorer
kunna tillstyrka förslagets utförande enligt samma kostnadsberäkning samt
aflåtande till Riksdagen af nådig proposition i enlighet med hvad doktor
Carlheim-Gyllensköld föreslagit.
Professor Ångström har i sitt utlåtande till vetenskapsakademien i
hufvudsak och på det lifligaste anslutit sig till professorerna Rubensons
och Hasselbergs yttrande. Han anmärkte blott, att den fysiska institutio¬
nen vid universitetet i Upsala visserligen sedan år 1867 egde ett litet s. k.
inagnethus, men att härmed kxafvet på en jordmagnetisk centralanstalt
alls icke kunde fyllas. Dels vore nämligen denna till fysiska institutionen
hörande byggnad och dess instrumentutrustning redan mycket föråldrade,
dels kunde omöjligen med den utveckling, som den fysiska vetenskapen
särskildt under de senare årtiondena tagit, fortlöpande magnetiska observa¬
tioner utföras af institutionens nuvarande personal, hvars tid redan fullt
toges i anspråk för andra, för den fysiska undervisningen vigtigare arbeten.
Slutligen innefattades i planen för det nya magnetiska centralobservatoriet
vissa rent praktiska magnetiska arbeten, såsom för gruffält, sjöfart m. m.,
med livilka tydligen det vetenskapliga arbetet vid universitetet icke lämp¬
ligen borde belastas. Under dessa omständigheter syntes den föreslagna
anordningen med ett jordmagnetiskt observatorium som underafdelning af
statens meteorologiska centralanstalt böra varmt förordas.
På grund af dessa yttranden har vetenskapsakademien i sin förenämnda
skrifvelse tillstyrkt nådigt bifall till doktor Carlheim-Gyllenskölds förslag
samt anhållit, det Kong! Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig propo¬
sition om anvisande af de för ändamålet ifrågasatta anslagen äfvensom om
kostnadsfritt upplåtande af ett staten tillhörande lämpligt mindre jordom¬
råde i Stockholms närhet.
Sedan domänstyrelsen genom nådig remiss anbefalts att afgifva under¬
dånigt utlåtande beträffande den väckta frågan om upplåtande af ett
staten tillhörigt område till tomt för observatoriet, bär doktor Carlheim-
334
Åttonde hufriidtiteln.
107.] Gyllensköld, på anmodan af domänintendenten i Stockholms län, i skrifvelse
till denne meddelat närmare upplysningar om de fordringar, som borde
uppfyllas af en sådan tomt, och dervid anfört: Ur rent vetenskaplig synpunkt
sedt, erfordrades för ett jordmagnetiskt observatorium en lokal fri från
hvarje störande inflytande af skakningar, af berggrundens magnetism och af
i närheten befintliga jernmassor och elektriska anläggningar. Grunden
borde derför icke utgöras af fast berg, utan helst af grus eller sand eller
åtminstone lera. Afståndet ifrån jernvägar och fabriker borde ej understiga
till 1 kilometer. Den största olägenheten vållade elektriska jernbanor
af det byggnadssätt, som egde jordafledning genom skenorna, i likhet med
hvad förhållandet vore med banan mellan Stockholm och Djursholm. Af¬
ståndet till dylika linier finge ogerna mycket understiga 10 kilometer.
Till dessa allmänna teoretiska fordringar komme i förevarande fall ytter¬
ligare en annan af rent praktisk art. Enligt det uppgjorda kostnadsför-
slaget skulle det föreslagna observatoriets skötsel anförtros åt en föreståndare
och en vid observator^ boende assistent. Såsom af förslaget framginge,
vore föreståndarens löneförmåner af sparsamhetshänsyn satta så lågt, att
knappast någon för befattningens skötande kompetent person torde stå
att erhålla emot en sådan godtgörelse, derest genom observatoriets afskilda
läge föreståndaren hindrades från hvarje annan inkomstbringande verksam¬
het i hufvudstaden. Kommunikationerna mellan det föreslagna observa-
toriet i Stockholms närhet och sjelfva staden måste derför vara så lifliga,
att de möjliggjorde en vistelse vid observatoriet under två till tre timmar,
* utan större tidspillan för resan dit eller tillbaka än omkring en half
timme för hvardera.
Efter att hafva i ärendet hört ofvanbemälde domänintendent, veder¬
börande jägmästare samt Kong]. Maj:ts befallninghafvande i Stockholms län,
anförde domänstyrelsen i underdånig skrifvelse den 26 januari 1900, att, en¬
ligt hvad domänintendenten upplyst, ett till tomt för det ifrågasatta central-
observatoriet erforderligt område, som i det närmaste uppfylde de angifna
fordringarna, kunde beredas å kronan tillhöriga förra häradshöfdingebo-
stället Lindhof i Botkyrka socken i närheten af Tumba jernvägsstation,
men att i öfrigt icke funnes någon för det ifrågavarande ändamålet lämp¬
ligt belägen plats å någon af de under domänstyrelsens förvaltning be¬
fintliga egendomar inom länet, och hade domänstyrelsen likasom de af domän¬
styrelsen hörda myndigheterna icke något att erinra mot observatoriets
förläggande till Lindhof.
Sedan vetenskapsakademien lemnats tillfälle att afgifva underdånigt
yttrande med anledning af hvad domänstyrelsen i berörda skrifvelse an-
Åttonde hnfrudtiteln.
335
fört, har vetenskapsakademien med underdånigt utlåtande af den 14 februari [107.]
1900 öfverlemnat och såsom uttryck för sina egna åsigter i ämnet åberopat
ett af professorerna Rubenson och Hasselberg till akademien afgifvet be¬
tänkande, deri nämnda professorer andragit, bland annat, att den af domän¬
styrelsen föreslagna, 2,200 meter från Tumba jernvägsstation belägna platsen
å' Lindhof syntes dem i flere afseenden olämplig för det ifrågavarande
ändamålet, dels i betraktande af platsens icke obetydliga afstånd från hufvud-
staden, nämligen 20 kilometer, dels på grund af dess ingalunda lätta och
täta kommunikationer med hufvudstaden. Doktor Carlheim-Gyllensköld,
som äfven funnit den af domänstyrelsen förordade platsen otillfredsställande
i anseende till dess aflägsenhet från hufvudstaden, hade emellertid erfarit,
att möjlighet kunde finnas att för statens räkning förvärfva ett på betyd¬
ligt mindre afstånd från Stockholm beläget landområde af tillräcklig vidd.
Ifrågavarande område vore beläget å hemmanet l/2 mantal Dräfvinge, till¬
hörigt Erstaviks fideikommiss inom Nacka socken af Svartlösa härad och
Stockholms län, knappa 1,000 meter från Lännerstasunds hållplats vid
Stockholm—-Saltsjöbadens jernväg, 25 minuters jernvägsresa från Stockholm.
Minsta afståndet till jernbanan vore 500 meter. Vid företagna magnetiska
observationer på sju olika platser inom en kilometers utsträckning i ost-
vest och nord-syd hade, enligt uppgift af doktor Carlheim-Gyllensköld, icke
förmärkts några som helst störande inflytelser af berggrundens magnetism,
och vore de jordmagnetiska förhållandena för trakten normala. Till
platsen funnes från Österviks gård och brygga körväg, tillräckligt god att
tjena till upptrarisporterande af byggnadsmaterialier. Enligt ett af läraren
vid Stockholms högskola friherre G. J. De Geer afgifvet utlåtande bildade
den ifrågasatta platsen å hemmanet Dräfvinge egor en mot söder sakta
lutande sluttning, som med undantag af några få punkter, der berggrunden
ginge i dagen, i öfrigt helt och hållet täcktes af morängrus, som här syntes
vara aflagradt med större mägtighet än vanligt i dessa trakter, hvarför
byggnadsgrunden kunde betecknas såsom särdeles god. Professorerna Ruben¬
son och Hasselberg tillstyrkte derför, att åtgärder måtte vidtagas för för¬
värfvande medelst expropriation af detta område åt staten till byggnads¬
plats för det föreslagna jordmagnetiska centralobservatoriet.
Kammarkollegium, i ärendet hördt, har med underdånigt utlåtande
af den 24 april 1900 öfverlemnat yttranden af innehafvaren af Erstaviks
fideikommiss förste hofjägmästare!! H. M. af Petersens, kronofogden i orten
och Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet, af hvilka förste hofjäg¬
mästare)! af Petersens och Kongl. Maj:ts befallningshafvande förklarat sig
icke hafva något att erinra mot det ifrågavarande områdets förvärfvande
336
Åttonde hiifvndtiteln.
[107.] åt staten medelst expropriation samt kronofogden anfört att, för så vidt
Stockholm—Saltsjöbadens jernväg icke i en framtid komme att drifvas
med elektrisk kraft, alla betingelser för uppförande af ett jordmagnetiskt
observatorium å det senast föreslagna området syntes vara beaktade.
För egen del har kammarkollegium anfört, att kollegium saknade
nödig fackkännedom för att rätt bedöma behofvet af det ifrågasatta jord¬
magnetiska observatoriet eller lämpligheten af den utaf vetenskapsakade¬
mien dertill föreslagna platsen, men att, för den händelse Kong! Maj:t
skulle anse hvad i förstberörda afseende blifvit i ärendet anfördt innefatta
tillräcklig utredning för att läggas till grund för nådig proposition till
Riksdagen i angifvet syfte samt under förutsättning derjemte att den af
vetenskapsakademien föreslagna platsen för ett dylikt observatorium af
Kongl. Maj:t pröfvades vara för ändamålet lämplig, kollegium tilläte sig
hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes förklara, att förenämnda under Ersta-
viks fideikommissegendom hörande område måtte, sedan detsamma blifvit
till sina gränser närmare bestämdt, med tillämpning af förordningen an¬
gående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866
inlösas för statens räkning för att användas till plats för ett jordmagne¬
tiskt centralobservatorium, äfvensom att Kongl. Maj:t måtte förordna, att
den ersättning för jordområdet, som kunde blifva af expropriationsnämnd
bestämd, skulle bos Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet insättas och
i landtränteriet innehållas, intill dess, på derom skeende särskild framställ¬
ning, i laga ordning blefve bestämdt, huru och under hvilka vilkor samma
ersättning finge af fideikommissets innnehafvare tillgodonjutas.
Genom nådig remiss den 30 maj 1900 anbefaldes vetenskapsakademien
att till Kongl. Maj:t inkomma dels med karta öfver det till plats för ett
jordmagnetiskt observatorium föreslagna område å egorna till V2 mantal
Dräfvinge, dels med noggrann uppgift å områdets ytinnehåll, dels ock med
yttrande ej mindre huruvida detta område kunde anses för omförmälda
ändamål lämpligt, äfven om Saltsjöbanan komme att drifvas med elektrisk
kraft, än jemväl' om säkerhet funnes eller kunde beredas för att i berörda
områdes närhet ej komme att finnas elektriska anläggningar, som kunde
blifva menliga för observationerna.
Till svar härå har vetenskapsakademien med underdånig skrifvelse
den 12 september 1900 öfverlemnat dels en af kommissionslandtmätaren
friherre A. R. Kruuse den 25 augusti 1900 upprättad karta öfver det för
observatoriet erforderliga området, enligt hvilken karta detta område inne-
hölle eu areal af 3 hektar 45 ar 80 qvadratmeter, dels ock ett af profes¬
sorerna Rubenson och Hasselberg till akademien i ämnet afgifvet yttrande,
Åttonde hufvudtiteln.
337
som akademien för sin del gillat och såsom uttryck för sina egna åsigter [107.]
i ämnet antagit. I detta yttrande anförde nämnde professorer, att de så
mycket mindre haft anledning antaga, att Saltsjöbanan skulle ombyggas
för elektrisk kraft, som, enligt hvad de från vederbörande inhemtat, härom
gjorda förslag samtliga blifvit af jernvägsaktiebolagets styrelse förkastade.
Men äfven om i en framtid en sådan om byggning skulle komma att ske,
blefve likväl den till observatoriet föreslagna platsen härigenom icke gjord
oanvändbar för de hufvudsakligaste ändamål, som med de jordmagnetiska
observationerna vid observatoriet åsyftades. Det närmaste syftemålet för
observatoriet vore nämligen, enligt den plan man tänkt sig för dess verk¬
samhet, att tjena till stödjepunkt för en fullständig magnetisk kartläggning
af landet och till utförande af de reduktionsarbeten och öfriga undersök¬
ningar, som erfordrades för ett vetenskapligt tillgodogörande af de för
nämnda kartläggning nödiga iakttagelser. Med de på sista tiden gjorda
förbättringar i konstruktionen af magnetiska instrument torde på ifråga
varande plats iakttagelserna i allmänhet kunna utföras med all för ända¬
målet nödig skärpa. Det vore blott en del finare iakttagelser med ytter¬
ligt känsliga instrument, på hvilka en inverkan vore att frukta af den
elektriska banan. Sådana observationer hörde icke till den nuvarande
planen för observatoriets närmaste verksamhet, hvarför det ej heller vore
meningen att för närvarande anskaffa för deras utförande nödiga precisions¬
instrument, hvilka hittills endast varit i bruk vid ett enda af verldens tal¬
rika magnetiska observatorier. Dylika iakttagelser för specielare ändamål
hörde visserligen till det i framtiden möjligen förekommande arbetsfältet,
men torde dock icke komma att pågå oafbrutet, utan endast på bestämda
tider. De kunde då utan olägenhet förläggas till ett för detta ändamål
på tillräckligt afstånd från observatoriet uppfördt annex i form af en enkel
paviljong. Hvad slutligen faran af elektriska anläggningar af andra slag
i det föreslagna observatoriets närhet beträffade, utöfvade elektriska kraft-
och ljusledningar endast en direkt elektromagnetisk verkan, hvilken redan
på ett par hundra meters afstånd vore fullkomligt omärklig, och torde
man i hvarje särskildt fall i denna, till industriela anläggningar dessutom
synnerligen olämpliga terräng lätt kunna utverka, att dylika anläggningar
icke komme att förläggas allt för nära observatoriets område.
På grund af nådig befallning att afgifva utlåtande i fråga om upp¬
förande af byggnader för ett jord magnetiskt observatorium å den före¬
slagna platsen å V2 mantal Dräfvinge har öfverintendentsembetet uti under¬
dånig skrifvelse af den 23 oktober 1900 anfört, att ernbetet, som äf hand¬
lingarna i ärendet inhemtat, att de afsedda nybyggnaderna utgjordes af
Bill. till Rikad. Prot. 1901. 1 Band. 1 Afd. 43
338
Åttonde hnfvudtiteln.
[107.] en observator! ebyggnad af sten och en träpaviljong samt att kostnaden
för den förra byggnaden beräknats uppgå till 17,800 kronor och för den
senare till 1,700 kronor, hvartill komine oförutsedda utgifter, beräknade
till 5<)0 kronor, efter skedd granskning icke funnit anledning till annan
erinran mot de företedda ritningarna, än att det öfre takfallet å observatorie-
byggnadens brutna tak syntes lämpligen böra erhålla den lutning och i
sammanhang dermed byggnadens skorsten, om så erfordrades, den höjning,
som å ritningen blifvit af embetet med röda linier utmärkt, äfvensom att
embetet beträffande de upprättade kostnadsberäkningarna ansett sig alle¬
nast böra anmärka, att den kostnad af 1,700 kronor, som enligt ett vid
doktor Carlheim-Gyllenskölds kostnadsberäkning fogadt anbud från Ekmans
nya snickerifabriksaktiebolag angifvits för uppförande af träpaviljongen,
vore väl hög, men att, då grundläggning icke inginge i anbudet, nyss¬
nämnda belopp emellertid torde komma att åtgå för byggnadens full¬
bordande.
I skrifvelse till vetenskapsakademien hafva sedermera professorerna
Rubenson och Hasselberg anhållit, att akademien måtte göra underdånig
framställning derom att, derest anslag till uppförande af ett jordmagnetiskt
observatorium invid Stockholm samt dess förseende med nödiga instrument
af 1901 års riksdag beviljades att utgå under år 1902, men den för ob-
servatoriets verksamhet erforderliga stat icke beräknades utgå redan från
och med år 1902, Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att å extra stat
anvisa 2,000 kronor för anställande af en vetenskaplig fackman till kontrol¬
lant vid observatoriebyggnadens uppförande och till att vidtaga åtgärder
för instrumentens uppställning, så att observatoriets verksamhet kunde
begynna vid den tid, hvarifrån ordinarie staten beräknades komma att
gälla.
Till stöd för berörda anhållan hafva nämnde professorer anfört, att
då det här gälde byggandet af en vetenskaplig observationslokal af all¬
deles särskild art, de ansåge särskilda åtgärder af behofvet påkallade.
Byggnadsmaterialen borde vetenskapligt undersökas i afseende på sina
magnetiska egenskaper och husets uppförande i öfrigt af en vetenskaplig
fackman noggrant öfvervakas, hvarförutom instrumenten måste i förväg
uppställas och deras konstanter undersökas, för att observator^ skulle
kunna träda i verksamhet vid den tid, hvarifrån observatoriets stat be¬
räknats vinna tillämpning.
I enlighet med denna hemställan har akademien i underdånig skrif¬
velse den 14 november 1900 anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes hos Riks-
Åttonde hufvudtiteln.
339
dagen äska anvisande af ett extra anslag för år 1902 till arfvode åt en [107.]
kontrollant vid uppförandet af observatoriet.
Vidare har i underdånig skrifvelse den 20 november 1900 förste hof-
jägmästaren af Petersens på förekommen anledning meddelat, att, sedan
fråga väckts derom att han såsom innehafvare af fideikommissegendomen
Erstavik med underlydande hemman och lägenheter, deribland lägenheten
Östervik under Dräfvinge hemman, skulle för anläggning af en magnetisk
station afstå ett område å nämnda hemmans mark samt han dertill för¬
klarat sig villig mot skälig ersättning eller den godtgörelse, som kunde
blifva i författningsenlig ordning bestämd, han för afståendet för all fram¬
tid af ifrågavarande område begärde en ersättning i ett för allt af 4,000
kronor. Till stöd för befogenheten af detta anspråk har förste hofjäg-
mästaren af Petersens framhållit, dels att medlen i fråga vore att anse
såsom vederlag för fastighetsfideikommiss och sålunda af fideikommissnatur,
dels att för tomter af ungefär enahanda storlek, hvilka från Erstavik upp-
lätes på arrende, han, utom andra förmåner, betingat sig och erhölle en
årlig afgift af 200 kronor, dels ock att den mark, hvarom fråga vore,
likasom närliggande mark i anseende till sitt läge i närheten af hufvud-
staden och god jernvägsförbindelse alltmer stege i värde.
Den utredning, som i förevarande fråga åstadkommits, har bibragt
mig den öfvertygelsen, att inrättandet af ett jordmagnetiskt centralobserva-
torium i vårt land är för såväl den vetenskapliga forskningen som för
det praktiska lifvet å flere dess områden af behofvet påkalladt, och synes
mig en sådan institution lämpligen böra erhålla den omfattning och den
ställning, som af vetenskapsakademien föreslagits. Det synes mig äfven
lämpligt, att observatoriet förlägges till närheten af Stockholm. Då emeller¬
tid någon tjenlig plats för observatoriet, enligt den utredning, som i
ärendet lemnats, icke torde finnas å någon af kronans egendomar i när¬
heten af hufvudstaden och passande mark synes vara för detta ändamål
att tillgå endast å egor, tillhörande Erstaviks fideikommiss, torde annat
icke återstå än att för ändamålet medelst expropriation förvärfva det till
sagda fideikommiss hörande område å hemmanet Va mantal Dräfvinge,
som dertill af de i ärendet hörde sakkunnige ansetts lämpligt och för af¬
stående hvaraf fideikommissets innehafvare fordrat en ersättning af 4,000
kronor. Denna summa torde tills vidare böra beräknas utgöra blifvande
godtgörelse för den mark, som behöfver upplåtas åt observatoriet. Kost¬
naderna för uppförandet af observatoriet och dess förseende med instru¬
ment hafva beräknats till sainmanlagdt 30,000 kronor, under förutsättning
340
Åttonde hufvudtiteln.
att hufvudbyggnaden uppföres af sten. Användandet af sådant byggnads¬
material finner äfven jag fördelaktigast, och har jag för öfrigt icke heller
något att erinra mot den uppgjorda kostnadsberäkningen.
Hvad angår frågan om den för observatoriet erforderliga aflönings-
och underhållsstaten, synes mig, vid det förhållande att expropriations-
ärendet och uppförandet af observatoriet torde taga ganska lång tid i
anspråk, denna fråga icke böra nu göras till föremål för Kongl. Maj:ts
pröfning. Deremot torde det vara nödvändigt att, på sätt vetenskaps¬
akademien föreslagit, ett belopp af 2,000 kronor anvisas såsom godtgörelse
till en vetenskapligt utbildad fackman för öfvervakande af byggnads¬
arbetet och instrumentens uppställning.
Jag hemställer fördenskull i underdånighet, det täcktes Kongl. Maj:t föreslå
Riksdagen att bevilja ett belopp af 36,000 kronor till inrättande, i hufvud¬
saklig öfverensstämmelse med nu angifna plan, af ett jordmagnetiskt
centralobservatorium i närheten af Stockholm samt häraf för år 1902
på extra stat anvisa 18,000 kronor.
Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.
[108.] Direktionen öfver läroanstalten i Bollnäs för öfver ånga döfstumma
Läroanstalter kar uti infordradt yttrande den 1 oktober 1900 meddelat, att för uppe-
^..^efårignhållande af anstaltens verksamhet under år 1902 erfordrades ett stats-
' anslag af 16,400 kronor eller samma belopp, som beviljats för år 1901,
hvarjemte direktionen anfört, att anstaltens verksamhet under den när¬
maste framtiden ej kunde upphöra, enär i det distrikt, hvars öfveråriga
döfstumma anstalten hade att undervisa, ännu funnes många icke under¬
visade öfveråriga döfstumma, hvilka säkerligen komme att begagna sig
af undervisningen vid anstalten.
Sedan Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 25 maj 1900 anbefalt
direktionen öfver läroanstalten i Vadstena för öfveråriga döfstumma att
till Kongl. Maj:t inkomma med yttrande, huruvida icke antagas kunde,
att antalet öfveråriga döfstumma, som vid början af läsåret 1900—1901
sökte inträde vid anstalten, ej blefve större, än att utrymme kunde dem
beredas i läroanstalten i Bollnäs, och om ej fördenskull första klassen i
läroanstalten i Vadstena lämpligen kunde indragas, inkom från direktio¬
nen en underdånig skrifvelse af den 31 juli 1900, deri direktionen af
anförda skäl samt under förutsättning att 1900 års intagning af nya
elever vid anstalten vore den sista, att anstaltens andra lärarinnebefatt-
Åttonde hufvudtiteln.
341
ning skulle indragas med vårterminen 1901 och att anstaltens verksam- [108.]
het komme att upphöra med vårterminen 1902 hemstälde, att första
klassen i anstalten icke måtte indragas förr än med slutet af läsåret
1900—1901. Med anledning häraf förordnade Kongl. Maj:t enligt nådigt
bref den 17 augusti 1900, att läroanstaltens i Vadstena första klass, som
under läsåret 1900—1901 fortfarande finge vara i verksamhet, skulle
indragas med utgången af vårterminen 1901, att indragning då jemväl
skulle ega rum af anstaltens andra lärarinnebefattning samt att anstal¬
tens verksamhet skulle i dess helhet upphöra med slutet af vårterminen
1902. Derjemte anbefaldes direktionen att till Kongl. Maj:t inkomma
med utredning angående beloppet af de medel, som erfordrades för
uppehållande af anstaltens verksamhet under vårterminen 1902.
Till åtlydnad häraf har direktionen i underdånig skrifvelse den 26
september 1900 anfört följande: Arfvodena åt första lärarinnan, gymna¬
stikläraren och läkaren borde under år 1902 utgå med jemt hälften af
för helt år hittills bestämda belopp eller respektive 900, 100 och 100
kronor. Beträffande deremot arfvode åt föreståndaren, så enär det vore
antagligt, att dennes arbete efter undervisningens slut i och för anstal¬
tens fullständiga afveckling och slutredovisning komme att upptaga en
tid af två månader, föresloges arfvode åt honom för åtta månader med
2,000 kronor. Arfvodet för religionsundervisningen hade hittills utgått
med 400 kronor per år och fördelats så, att 300 kronor erlagts för
sjelfva undervisningen och 100 kronor för tillsynen vid densamma.
Det kunde förefalla naturligt, att hälften af detta belopp begärdes
för vårterminen 1902. Men då dels vårterminen vore längre än höst¬
terminen, dels antalet konfirmander komme att i och för skolans afveck¬
ling blifva större än eljest, dels ock undervisningen skulle blifva svårare
och mödosammare, emedan elever på flere utvecklingsstadier dervid
skulle undervisas, torde ett belopp af 200 kronor icke vara oskäligt för
undervisningen. För tillsynen åter, som vanligen utöfvats under vårter¬
minen och som i det hela torde blifva lika omfattande som under före¬
gående år, borde hela beloppet, 100 kronor, utgå. För undervisning i
slöjd och till lokal för denna undervisning föresloges ett belopp af 250
kronor. Vidare hemstälde direktionen, att, då enligt direktionens be¬
räkning elevantalet under vårterminen 1902 skulle komma att uppgå till
20, inackorderingshjelpen, som hittills utgått med 100 kronor för år till
hvarje elev, måtte få beräknas till 1,000 kronor. Hvad hyran för under¬
visningslokalen angirige, så enär flyttningstiden i Vadstena vore den 1
april och deri 1 oktober och undervisningen icke kunde sluta förr än i
juni, kunde anstalten icke blifva befriad från lokalen förr än den 1 ok-
342
Åttonde hufvudtiteln.
tober 1902, och således måste tre qvartals hyra erläggas med tillsam¬
mans 600 kronor. Slutligen föresloge direktionen, att posten för diverse
utgifter måtte bestämmas till 750 kronor, då det å ena sidan icke vore
säkert, att ett mindre belopp skulle vara tillräckligt för ändamålet, och
å andra sidan hvad som blefve öfver skulle återlevereras till stats¬
kontoret.
Med åberopande af förestående utredning hemställer direktionen, att
Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen för uppehållande af verksamheten vid
anstalten under vårterminen 1902 äska följande belopp:
till arfvode åt en föreståndare, som tillika är förste lärare kr. 2,000: —•
» » » » första lärarinna............................................... » 900: —
» religionsundervisning............................ » 300: —
» gymnastikundervisning............................................................... » 100: —
» slöjdundervisning ....................................................................... » 250: —
» läkaren........................................................................................... » 100: —
» inackorderingshjelp..................................................................... » 1,000: —
» hyra för lokal .................................................... » 600: —
» inventarier, undervisningsmateriel in. in............................ » 750: —
Summa kr. 6,000: —
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag, att
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för uppehållande af under¬
visningen vid läroanstalterna i Bollnäs och Vadstena för öfveråriga döf-
stumma på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 22,400 kronor.
[109.] På derom af styrelsen för handtverksskolan i Kristinehamn för blinda
Handtverk- i underdånig skrifvelse den 26 september 1900 gjord begäran hemställer
KrLnnehamnjag> att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att enahanda belopp,
för blinda. SOm under en följd af år beviljats för denna skolas uppehållande, eller
10,000 kronor för skolan anvisas på extra stat äfven för år 1902.
[110.] Med en till ecklesiastikdepartementet stäld skrifvelse den 24 sep-
Eörskoian förtember 1900 har direktionen öfver institutet för blinda — under erinran
Tomteboda. att direktionen i skrifvelse den 11 november 1899 redan afgifvit förslag
till stat för förskolan för blinda ä Tomteboda för skolåret 1901—1902,
slutande å 18,500 kronor, för hvilket förslag jag här nedan kommer att
närmare redogöra — öfverlemnat förslag till stat jemväl för läsåret
1902—1903, slutande å 22,500 kronor, och dervid meddelat, att för
uppehållande af undervisningen m. m. vid förskolan under år 1902 er¬
fordrades ett till 10,000 kronor uppgående bidrag af allmänna medel.
Åttonde hufvudtiteln.
343
Det förslag till stat, som åtföljde ofvannärnnda skrifvelse, har föl- [110.]
jande lydelse:
Förslag till stat för förskolan för blinda å Tomteboda skolåret
1902—1903.
Utgifter:
fastighetens underhåll .................................................................... kr. 750: —
en första lärarinna ......................................................................... » 1,200: —
tre lärarinnor...................................................................................... » 3,000: —
två vårdarinnor och två tjenarinnor.......................................... » 800: —
kosthåll för 40 barn och 4 tjenarinnor efter 60 öre om
dagen............................................................................................ » 9,636: —
beklädnad af 40 barn efter 50 kronor för hvarje............... » 2,000: —
tvätt och renhållning........................................................................ » 400: —
bränsle och lyshållning ................................................................. » 2,500: —
sjukvård................................................................................................ » 200: —
undervisnings- och arbetsmateriel............................................... » 500: —
inventarier............................................................................................. » 600: —
sekreterare och kamrerare ............................................................ » 300: —
diverse utgifter ......................................................... » 614: —■
Summa kr. 22,500: —
Inkomster:
årsafgift af 40 barn, 300 kronor för hvarje.......................... kr. 12,000: —
behöflig! statsanslag ........................................................................ » 10.500: —
Summa kr. 22,500: —
I sammanhang härmed torde jag få erinra om det af direktionen
uppgjorda förslag till stat för ifrågavarande skola under skolåret 1901
—1902, som ligger till grund för beräkning af statsanslaget för år 1901.
Det lydde sålunda:
Förslag till stat för förskolan för blinda å Tomteboda skolåret
1901—1902.
Utgifter:
fastighetens underhåll ...........................
en första lärarinna .................................
två lärarinnor ..........................................
två vårdarinnor och två tjenarinnor
.................. kr. 750: —
.................. » 1,200: —
.................. » 2,000: —
................... » 800: —
transport kr. 4,750: —
344
Åttonde hufvudtiteln.
[110.] transport kr. 4,750: —
kosthåll för 30 barn och 4 tjenarinnor efter 60 öre om
dagen ........................... » 7,446: —
beklädnad af 30 barn efter 50 kronor för hvarje............. » 1,500: —
tvätt och renhållning........................................................................ » 300: —
bränsle och lyshållning ................................................................ » 2,500: —
sjukvård ................................................................................................ » 200: —
undervisnings- och arbetsmateriel................................................ » 500: —
inventarier.......................................................................................... » 600: —
sekreterare och kamrerare ............................................................ » 300: —
diverse utgifter ....................................................................... » 404: —
Summa kr. 18,500: —
Inkomster:
årsafgift- för 30 barn, 300 kronor för hvarje ....................... kr. 9,000: —
behöflig statsanslag ............................................... » 9,500: —
Summa kr. 18,500: —
Anledningen till att kostnaderna för ifrågavarande skola upptagits
till högre belopp i staten för skolåret 1902—1903 än i staten för skol¬
året 1901 —1902 är, att skolan vid början af höstterminen 1902 skall ut¬
vidgas med ännu en klass.
Jemlikt de ofvan meddelade förslagen till stat erfordras för för¬
skolans uppehållande under vårterminen 1902, utom årsafgifterna för
barnen, hälften af det för skolåret 1901—1902 beräknade statsanslaget
eller 4,750 kronor och för höstterminen 1902, utom årsafgifterna för
barnen, hälften af det för skolåret 1902 —1903 beräknade statsanslaget
eller 5,250 kronor. För uppehållande af förskolans verksamhet under år
1902 erfordras sålunda af allmänna medel ett bidrag af 10,000 kronor.
Då förskolan för blinda å Tomteboda först med början af höst¬
terminen 1902 kommer att erhålla den anordning, som föreskrifves i
nådiga stadgan för läroanstalter för blinda den 29 maj 1896, torde det
vara lämpligt, att erforderligt anslag till densamma fortfarande uppföres
på extra stat.
På grund af hvad sålunda förekommit hemställer jag, att Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för uppehållande af förskolans för
blinda å Tomteboda verksamhet på extra stat för år 1902 bevilja ett
anslag af 10,000 kronor.
Åttonde hufvudtiteln. 345
Med anledning af direktionens öfver institutet för blinda under- [111.]
dåniga skrifvelse den 24 september 1900 hemställer jag, att Kongl. Maj:tTryckning af
täcktes föreslå Riksdagen att, likasom för flere föregående år egt rum, inm“ " er
på extra stat för år 1902 bevilja till tryckning af blindskrifter 2,500
kronor samt till understöd åt blindlärareelever och reseunderstöä åt blind¬
lärare 1,200 kronor.
Med anledning af en inom Riksdagen väckt motion anvisade 1900 [112.]
års riksdag på extra stat för år 1901 ett anslag af 1,000 kronor att an- Resestipen-
vändas till resestipendier åt föreståndare, lärare och lärarinnor vid rikets^"
abnormskolor (döfstumskolor, blindskolor och idiotanstalter) på de vilkor skolor an-
och under de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde finna skäligt 81^* J?™"
föreskrifva.
Efter underdånig anmälan af detta Riksdagens beslut behagade
Kongl. Maj:t den 25 maj 1900 enligt utfärdadt cirkulär förordna: att till
erhållande af resestipendier af berörda medel kunde anmäla sig lärare
och lärarinnor vid abnormskola, hvilka tjenstgjort vid dylik skola minst
fem år och fortfarande vore vid sådan anstälda; att till Kongl. Maj:t
stäld underdånig ansökning om resestipendium från ifrågavarande anslag
skulle till Kongl. Maj:t inlemnas före den 15 januari 1901, och borde
deri angifvas dels ändamålet med och planen för resan dels ock den
derför beräknade tiden och det stipendiebelopp, som söktes; samt att
dylik ansökning skulle vara åtföljd af prestbetyg, meritförteckning, tjenst-
göringsbetyg och, om stipendium söktes för resa till annat land än
Sverige, Norge, Danmark eller Finland, intyg af behörig person, att
sökanden egde för ändamålet erforderlig språkkännedom, hvarjemte sö¬
kanden hade att bifoga de öfriga intyg, genom hvilka han eller hon ville
styrka sin behörighet till erhållande af det sökta stipendiet.
Då de skäl, som föranledde Riksdagen att fatta ofvannämnda beslut,
äro ännu gällande, anser jag mig böra i underdånighet hemställa, att
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till resestipendier åt före¬
ståndare, lärare och lärarinnor vid rikets abnormskolor (döfstumskolor,
blindskolor och idiotanstalter), på de vilkor och under de närmare be¬
stämmelser Kongl. Maj:t kan finna skäligt föreskrifva, på extra stat för
år 1902 anvisa ett belopp af 1,000 kronor.
Bill. till Rilesd. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd.
44
346
Åttonde hufnidtiteln.
Undervisningsanstalter för vanföra och lyfta.
[113.] Med anledning af Kong!. Maj:ts framställning anvisade 1900 års riks-
Understöd dag på extra stat för år 1901 ett belopp af 7,500 kronor att användas
lande^af6 för- dels i öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastik-
eningamas förärenden den 13 januari 1900, punkten 103, angifna grunder till under-
vanföra^ och stöd åt de i Göteborg, Karlskrona, Helsingborg och Stockholm af för¬
inta verk- eningarna för bistånd åt vanföra inrättade undervisningsanstalter för
sam e. vanföra och lytta, dels ock för bekostande af dessa anstalters inspektion.
Sedan Riksdagens beslut blifvit i underdånighet anmäldt, behagade
Kong!. Maj:t enligt nådigt bref till öfverståthållareembetet den 25 maj
1900 föreskrifva, att styrelsen för föreningen för bistånd åt lytta och
vanföra i Stockholm skulle, derest föreningen önskade erhålla bidrag af
statsmedel, till öfverståthållareembetet ingifva till Kongl. Maj:t stäld
underdånig ansökning om dylikt understöd, för förra hälften af år 1901
före den 15 juli samma år och för senare hälften af sagda år före den
15 januari 1902, och dervid uppgifva dels antalet elever, som under det
halfår, ansökningen afsåge, deltagit i undervisningen vid anstalten minst
tre månader, i hvilket antal ej finge inräknas de, som på föreningens
bekostnad åtnjutit endast läkarevård, dels ock huru många af de i under¬
visningen deltagande eleverna på bekostnad af föreningen erhållit endast
undervisning eller derjemte äfven bespisning eller bostad eller kläder
eller fullt underhåll, hvarjemte öfverståthållareembetet hade att till
Kongl. Maj:t jemte eget utlåtande insända ansökningshandlingarna; och
skulle, derest föreningen efter sålunda gjord ansökan erhölle understöd
af statsmedel, anstalten vara underkastad den inspektion, chefen för
ecklesiastikdepartementet bestämde, hvarjemte det skulle åligga anstal¬
tens styrelse att före utgången af januari månad 1902 till nämnda
departement insända redogörelse för anstaltens verksamhet under
år 1901.
Nådiga bref af enahanda innehåll aflätos samtidigt till Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Blekinge län beträffande föreningen till bistånd åt
vanföra och lytta i Karlskrona, till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
Malmöhus län angående föreningen för bistånd åt vanföra i Skåne samt
till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län be¬
träffande föreningen för bistånd åt vanföra i Göteborg.
Åttonde hufvudtiteln.
347
Då uppenbart är, att ifrågavarande föreningar äro för år 1902 i lika
behof af statsunderstöd som för år 1901, hemställer jag i underdånighet,
det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till understöd åt de i
Göteborg, Karlskrona, Helsingborg och Stockholm af föreningarna för
bistånd åt vanföra inrättade undervisningsanstalter för vanföra och lyfta
samt till bekostande af dessa anstalters inspektion på extra stat för år
1902 anvisa ett belopp af 7,500 kronor.
Diverse anslag.
Sedan Riksdagen under flere föregående år beviljat på extra stat an- [114.]
slag af 10,000 kronor till beredande af religionsvård åt svenske sjömän i Religionsvärd
utländska hamnar samt åt andra derstädes sig uppehållande landsmän,a^Pe™kefl’J°'
täcktes Kongl. Maj:t i nådig proposition till 1900 års riksdag föreslå Riks- utländska
dagen att för nämnda ändamål å extra stat för år 1901 bevilja ett belopp hamnar-
af 15,000 kronor. Denna proposition blef af Riksdagen bifallen.
Det förutvarande anslaget å 10,000 kronor hade plägat fördelas på
tre för ändamålet anstälda svenske prestman i Kiel, West-Hartlepool och
Dunkerque med 3,500 kronor’ till den förste, 4,500 kronor till den andre
och 2,000 kronor till den tredje, hvilken tillika innehar pastorsbefatt-
ningen vid svenska församlingen i Paris. Ändamålet med den vid 1900
års riksdag vunna förhöjningen var att kunna bereda religionsvård jemväl
åt svenske sjömän samt andra utvandrade och passerande landsmän i
Köpenhamn.
På grund af erhållen nådig befallning att inkomma med underdånigt
förslag rörande användandet af det sålunda beviljade anslaget samt om
lämpligaste sättet för tillhandahållande åt vederbörande af de arfvodes-
belopp, som komme att af Kongl. Maj:t anvisas, anförde svenska kyrkans
missionsstyrelse i underdånig skrifvelse den 8 juni 1900 bland annat:
Sedan år 1890 hade missionsstyrelsen dels genom öfvertagandet af
eganderätten först till sjömanskyrkan i West-Hartlepool, sedan till sjö¬
manskyrkan i Calais, dels genom förhyrandet af läsrum i Kiel och Wismar,
hvilka läsrum stode under sjömansprestens i Kiel uppsigt och handhaf¬
vande, dels ock genom beviljandet af sådana anslag, som varit, utöfver
de till prestmännen i Kiel, West-Hartlepool och Dunkerque beviljade arf-
vodesbeloppen, för deras verksamhet nödiga, stått, i oupphörlig och delvis
kontrollerande förbindelse med desse prestman. På grund af sin sålunda
vunna erfarenhet af det fortfarande behofvet af svenske prestmäns anstäl¬
lande å nämnda platser föresloge missionsstyrelsen, att 10,000 kronor af
348
Åttonde hufvudtiteln.
[114.] det beviljade anslaget måtte fördelas på enahanda sätt som förut. Åter¬
stående beloppet, 5,000 kronor, borde användas till att bereda religions-
vård åt svenske sjömän samt andra utvandrade och passerande landsmän
i Köpenhamn, hvarom missionsstyrelsen framdeles ville inkomma med när¬
mare förslag.
Hvad anginge sättet för tillhandahållande åt vederbörande af de be¬
viljade arfvodesbeloppen, hade utbetalningen af de dittills beviljade an¬
slagen förmedlats genom domkapitlet i Upsala, som qvartalsvis från stats¬
kontoret lyft de för ifrågavarande ändamål disponibla medlen. Denna
anordning, likasom sättet för de med statsmedel aflönade sjömansprester-
nas tillsättning, hade, enligt missionsstyrelsens förmenande, föranledts deraf
att vid tiden för de nämnda medlens första utgående den svenska kyrkan
saknade eget organ för en dylik verksamhet. Sedan dess hade emellertid
Kongl. Maj:t bemyndigat missionsstyrelsen dels genom nådigt bref den 7
december 1888 att egna sin verksamhet äfven åt svenske sjömän i utländ¬
ska hamnar, så vidt medel för detta ändamål inflöte, dels ock genom
nådigt bref den 13 oktober 1899 att, under samma förutsättning, likaledes
egna sin verksamhet äfven åt, bland andra, till främmande orter utflyttade
landsmän. Dessa uppdrag hade missionsstyrelsen sökt fullgöra bland
annat genom att, såsom förut omförmälts, understödja de med statsmedel
aflönade sjömanspresternas arbete, hvilka för sin verksamhets bedrifvande
blifvit och vore i ej oväsentlig grad beroende af de anslag, som årligen
mot redovisningsskyldighet inför missionsstyrelsen blifvit dem af missions¬
styrelsen beviljade, hvarjemte styrelsen understöd! det arbete för lands¬
mäns i Köpenhamn andliga och sedliga vård, som sedan år 1899, om
också i alltför otillräcklig mån, frivilligt bedrifvits, hufvudsakligen genom
prester och teologie studerande från Lunds stift. På grund af omför-
mälda förhållanden och då det måste anses för sjelfva saken gagneligt,
att en så mycket som möjligt enhetlig ledning af svenska kyrkans såväl
genom enskildes bidrag som genom statsmedel understödda verksamhet
bland svenske sjömän i utländska hamnar samt andra derstädes sig uppe¬
hållande landsmän komme till stånd, föresloge missionsstyrelsen, att de
ifrågasatta anslagen måtte genom missionsstyrelsen vederbörande tillhanda¬
hållas, mot vilkor att särskilda räkenskaper öfver nämnda medel fördes
af missionsstyrelsens kassaförvaltare och att årligen behörigen verificerad
redogörelse öfver desammas användning insändes till kammarrätten.
I anledning af denna missionsstyrelsens framställning förordnade Kongl.
Maj:t genom nådigt bref den 29 juni 1900, att af förevarande anslag
10,000 kronor skulle ställas till missionsstyrelsens disposition för att qvar¬
talsvis utbetalas till aflönande under år 1901 af de svenske prestmännen i
Åttonde hufrudtiteln.
349
Kiel, West-IIartlepool och Dunkerque, den förstnämnde med 3,500 kronor, [114.]
den andre med 4,500 kronor och den tredje med 2,000 kronor, samt att
berörda belopp skulle, i enlighet med hvad missionsstyrelsen föreslagit,
till missionsstyrelsen, mot redovisning till kammarrätten, utbetalas för att
vederbörande tillhandahållas.
I underdånig skrifvelse den 17 september 1900 framlade härpå mis¬
sionsstyrelsen förslag angående användande af den ej disponerade andelen,
5,000 kronor, af ifrågavarande anslag. I denna skrifvelse yttrades bland
annat:
I Köpenhamn vore för närvarande, enligt myndigheters uppgift, bo¬
satta omkring 25,000 i Sverige födda personer, tillhörande hufvudsakligen
handels-, handtverkare-, fabriksarbetare- och tjenareklasserna. Af dessa be¬
sökte en stor del aldrig någon dansk gudstjenst, afvända derifrån, såsom
de från första början blifvit, genom det främmande språket och de främ¬
mande gudstjenstformerna. Fördelade hufvudsakligen på tre församlingar
och ofta medlemmar i någon svensk förening, hade de emellertid, såsom
det visat sig, lätt nog kunnat samlas till en om fosterlandet och hem¬
bygden påminnande svensk gudstjenst, då denna hållits i någon för dem
mera centralt belägen kyrka eller gudstjenstlokal. Lika mycket som dessa
vore i behof af en regelbunden religionsvård från den svenska kyrkans
sida, lika mycket gälde detta om svenske sjömän samt de arbets- och
tjenstsökande från vårt land, hvilka i ett allt betydligare antal årligen
besökte Köpenhamn för att der söka anställning. För att åstadkomma en
dylik religionsvård, hemstälde missionsstyrelsen, dels att af det odispone¬
rade beloppet af ifrågavarande anslag en summa af 4,000 kronor måtte
anslås till aflönande af en svensk prestman i Köpenhamn, hvilken skulle
få till uppgift att på lämpligaste sätt bereda svenske sjömän samt andra
Utflyttade och passerande landsmän i nämnda stad den religiösa och sed¬
liga omvårdnad, som vore möjlig och hvaraf de kunde vara i behof, dels
ock att, derest Kongl. Maj:t skulle finna för godt att ställa verksam¬
heten i något förhållande till missionsstyrelsen, den ifrågavarande prester-
liga befattningen måtte få tillsättas af missionsstyrelsen och befattningens
innehafvare för sin förvaltning ställas under missionsstyrelsens uppsigt och
ledning.
För den nämnda verksamhetens bedrifvande hade man, anförde mis¬
sionsstyrelsen vidare, hopp om att få, särskildt till eftermiddagsgudstjen-
ster, upplåtna vissa af de danska kyrkorna i Köpenhamn, hvilket i synner¬
het för nattvardsgångars hållande skulle blifva af betydelse. Det oaktadt
komme alltid behofvet af eu egen förhyrd lokal, innefattande samlingssal
och läsrum, att göra sig gällande. Detta, i förening dermed att inom
350
Åttonde lmfvudtiteln.
[114.] kort till den svenske prestmannens biträde, såsom hjelp vid den omfattande
diakoniverksamheten, torde behöfva anställas någon svensk diakonissa eller
annat qvinligt biträde, som komme att få till närmaste uppgift att göra
besök i husen uti de svenska qvarteren samt att hafva omvårdnad om de
arbetssökande svenska tjenstflickorna i Köpenhamn, föranledde missions¬
styrelsen att föreslå, att 1,000 kronor eller hvad af ifrågavarande anslags-
belopp återstode efter disponerande af 4,000 kronor till aflönande af prest-
mannen måtte få användas till verksamhetens bedrifvande i öfrigt, på sätt
omständigheterna kunde gifva vid handen.
Vid underdånig föredragning af missionsstyrelsens sist omförmälda
skrifvelse förordnade Kongl. Maj:t enligt nådigt bref den 5 oktober 1900:
att i Köpenhamn skall af missionsstyrelsen från och med den 1 januari
1901 tills vidare förordnas en svensk prestman med uppgift att bereda
i Köpenhamn vistande svenske sjömän samt andra dit utflyttade eller
derstädes sig tillfälligtvis uppehållande svenskar behöflig religiös och
sedlig omvårdnad; att nämnde prestman skall under år 1901 uppbära
en aflöning af 4,000 kronor att till honom af missionsstyrelsen qvar¬
talsvis utbetalas; att återstoden, 1,000 kronor, af det utaf Riksdagen be¬
viljade anslag må af missionsstyrelsen användas dels till aflönande af en
svensk diakonissa eller annat biträde åt prestmannen dels ock för befräm¬
jande i öfrigt, på sätt omständigheterna kunna gifva vid handen, under
år 1901 af den ifrågavarande verksamheten i Köpenhamn; samt att mis¬
sionsstyrelsen skall till kammarrätten redovisa de sålunda disponerade
medlen.
Tillika föreskref Kongl. Maj:t, att då nuvarande innehafvarne af förut¬
nämnda sjömans-prestbefattningar i Kiel och West-Hartlepool afgå, deras
efterträdare skola af missionsstyrelsen tills vidare förordnas, samt att prest-
männen i Kiel, West-Hartlepool och Köpenhamn skola under den tid, dp
tjenstgöra såsom sjömansprester och utöfva sin verksamhet, stå under när¬
maste uppsigt af missionsstyrelsen, som dervid eger att meddela närmare
föreskrifter beträffande deras tjenstgöring. Någon dylik föreskrift är ej
meddelad beträffande sjömansprestbefattningen i Dunkerque. Denna är
nämligen, såsom jag förut nämnt, förenad med den svenska pastorsbe-
ställningen i Paris, och för tillsättande deraf gälla särskilda bestämmelser.
Ifrågavarande anslag är fortfarande behöfligt till det af 1900 års riksdag
beviljade beloppet, 15,000 kronor; och jag hemställer derför, att Kongl.
Maj:t, täcktes föreslå Riksdagen att, för beredande af religionsvård åt
svenske sjömän i utländska hamnar samt åt andra derstädes sig uppe¬
hållande landsmän, på extra stat för år 1902 bevilja ett belopp af 15,000
kronor.
Åttonde hufvudtiteln.
351
Med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda* framställning beviljade [Ilo.]
1898 års riksdag på extra stat till anställande under åren 1899, 1900 och Åtgärder för
1901 af tre kontraktsadjunkter inom Södra lappmarken^ kontrakt samt deerneli^[j“Jjr®d
delar af Vesterbottens andra och tredje kontrakt, som tillhöra lappmarken, inom Hemö-
18,000 kronor, deraf 6,000 kronor att utgå under år 1899, samt till rese-
kostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter 2,250 kronor, deraf 750 församlingar,
kronor att utgå under år 1899; och meddelade Kongl. Maj:t genom nådigt
bref den 2 september 1898 närmare bestämmelser rörande de sålunda beviljade
anslagens användande.
Sedan derefter 1899 och 1900 års riksdagar anvisat för ett hvart
af åren 1900 och 1901 af förenämnda anslag till kontraktsadjunkter 6,000
kronor och af anslaget till resekostnadsersättning 750 kronor, har domka¬
pitlet i Hernösand nu i underdånig skrifvelse den 19 september 1900 hem¬
stält, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att bevilja för förenämnda
ändamål erforderliga medel för åren 1902, 1903 och 1904.
Till stöd för sin ifrågavarande hemställan har domkapitlet anfört
hufvudsakligen följande. Under den tid af snart två år, som gått, sedan
de tre kontraktsadjunkterna i ofvanberörda delar af lappmarken anstäldes,
hade deras verksamhet visat sig vara af största nytta med afseende å själa¬
vården i dessa härutinnan förut så vanlottade trakter, för hvilka det ordi¬
narie presterskapet, huru träget och nitiskt det än arbetade i sitt kall,
omöjligen kunde räcka till. En ej ringa betydelse hade dessa kontrakts¬
adjunkter derigenom, att de under sina färder i de vidsträckta lappmarks-
församlingarnas atlägsnare delar, dit den ordinarie presten sällan eller
aldrig kunde komma, blefve i tillfälle att taga närmare kännedom om
derstädes förefintliga kulturela behof, och eu ännu större betydelse erhölle
de gifvetvis genom att i ej oväsentlig mån kunna bidraga till dessa behofs
tillfredsställande. Behofvet af detta ambulerande presterskap inom Södra
lappmarkens kontrakt och lappmarksdelarne af Vesterbottens andra och
tredje kontrakt, der befolkningen oftast icke vore samlad i större byar,
utan funnes kringspridd i på stort afstånd från hvarandra liggande enstaka
gårdar och småbyar, framstode icke blott lika starkt nu som vid den tid¬
punkt, då domkapitlet gjorde den framställning i ämnet, hvilken föranledde
propositionen till 1898 års riksdag, utan det förökades alltjemt, då folk¬
mängden åtminstone inom vissa lappmarksförsamlingar vore stadd i en
rätt snabb tillväxt. Dertill komma att, i synnerhet vintertiden, en mängd
löst, i lappmarken icke kyrkobokfördt arbetsfolk samlade sig i dessa skogs¬
bygder, och äfven för dem kunde kontraktsadjunkten, som förflyttade sin
verksamhet från den ena orten till den andra, blifva af största gagn.
Skäl förefurmes alltså, som talade för anställande af flere kontraktsadjunkter
352
Åttonde hufvudtiteln.
[Ilo.] i lappmarken än hvad nu vore fallet, men domkapitlet ansåge sig dock ej
nu höra ingå med underdånig framställning om beredande af medel åt ett
förökadt antal af sådana prestman, särskild! af den anledning, att förhopp¬
ning icke saknades, att inom vissa lappmarksförsamlingar nya ordinarie
presterliga befattningar skulle inom någon tid komma till stånd.
Vidare yttrar domkapitlet beträffande arfvodena till ifrågavarande kon-
traktsadjunkter: Ehuru det nu utgående arfvodet, särskildt med hänsyn
till de högre lefnadskostnaderna och de dryga utskylderna i dessa trakter
samt den ansträngande tjenstgöringen, vore det minsta möjliga, ville dom¬
kapitlet ej för närvarande ifrågasätta någon förhöjning deraf. Men den
nu utgående resekostnadsersättningen åt kontraktsadjunkterna syntes dom¬
kapitlet alldeles otillräcklig. Detta framginge deraf att, då kontraktsad¬
junkterna inom Södra lappmarkens kontrakt och lappmarksförsamlingarna
af Vesterbottens tredje kontrakt i början af år 1900 till domkapitlet in¬
kommit med sina reseräkningar för år 1899, det visat sig omöjligt att
med det till buds stående anslaget betacka deras resekostnader. Kontrakts-
adjunkten i Södra lappmarkens kontrakt E. Örnfeldts reseräkning hade
nämligen uppgått till 384 kronor 3 öre; kontraktsadjunkten i lappmarks-
delen af Vesterbottens tredje kontrakt under tiden den 1 januari—den 31
mars 1899 A. N. Juliebö hade anhållit att få sig reseersättning tillerkänd
för resor å jernväg 9 mil och å landsväg 43,9 mil; åt s. in. adjunkten K.
Sundelin, som uppehållit samma befattning under tiden den 1 april—den
15 november 1899 och i denna egenskap färdats sammanlagdt 150 mil,
hade vederbörande kontraktsprost tillstyrkt en resekostnadsersättning af
246 kronor 50 öre; och s. in. adjunkten P. Nordfors, hvilken tjenstgjort
såsom kontraktsadjunkt i nämnda kontrakt under senare hälften af no¬
vember och hela december 1899, hade uppgifvit, att han i tjensteärenden
under denna tid färdats minst 10 mil. Domkapitlet hade tilldelat Örn-
feldt den på Södra lappmarkens kontrakt fallande resekostnadsersättningen
250 kronor, hvarförutom domkapitlet åt honom anvisat ett belopp af 75
kronor 50 öre, hvilket under år 1899 besparats af anslagen till aflönande
af pastorsadjunkt i Vilhelmina och för beredande af ersättning åt bemälde
adjunkt för tjensteresor. Detta hade kunnat ske, emedan Örnfeldt beor¬
drats af vederbörande kontraktsprost att tjenstgöra i Vilhelmina församling
med särskild anledning deraf, att pastorsadjunkt icke kunnat under viss
tid dit missiveras. Mellan Juliebö, Sundelin och Nordfors hade fördelats
ej mindre resekostnadsersättningen till kontraktsadjunkten inom Vester¬
bottens tredje kontrakt än äfven ett å anslaget till beredande af reseer¬
sättning åt kontraktsadjunkten inom Vesterbottens andra kontrakt upp¬
kommet öfverskott å 18 kronor 1 öre. Men äfven med tillgripande af
Åttonde luifvudtiteln. P,S3
dessa utomordentliga åtgärder hade, såsom af det anförda framginge, dom¬
kapitlet icke kunnat bereda kontraktsadjunkterna örnfeldt, Juliebö, Sun¬
delin och Nordfors skälig resekostnadsersättning för år 1899. Då det vore
alldeles tydligt, att, om kontraktsadjunktsinstitutionen skulle motsvara det
dermed afsedda ändamålet, kontraktsadjunkternas tjensteresor under inga
förhållanden finge minskas, utan i stället borde så mycket som möjligt
ökas, men den nu utgående reseersättningen redan under första året visat
sig otillräcklig åtminstone inom två kontrakt, framginge häraf såsom en
gifven följd, att anslaget till beredande af resekostnadsersättning åt kon¬
traktsadjunkterna måste höjas.
På grund af hvad sålunda anförts har domkapitlet, som, under för¬
utsättning af att för ändamålet erforderligt anslag koinme att af Riksda¬
gen beviljas, afgifvit förslag till bestämmelser rörande kontraktsadjunkter¬
nas antagande och tjenstgöring i väsentlig öfverensstämmelse med de ge¬
nom Kongl. Maj:ts ofvanberörda nådiga bref den 2 september 1898 med¬
delade föreskrifter, hemstält dels om oförändradt utgående under hvart
och ett af åren 1902, 1903 och 1904 af anslaget till anställande af tre
kontraktsadjunkter, dels ock att anslaget till resekostnadsersättning åt dem
för samma år måtte förökas från 750 kronor till 1,100 kronor årligen.
Af detta sistnämnda belopp skulle, säger domkapitlet, komma att tilldelas
kontraktsadjunkten inom Södra lappmarkens kontrakt, hvilken hade att
med hänsyn till sitt områdes vidsträckthet göra de ojemförligt kostsammaste
tjensteresorna, 500 kronor och återstående 600 kronor komma att fördelas
mellan kontraktsadjunkterna inom lappmarksförsamlingarna af Vesterbottens
andra och tredje kontrakt.
Slutligen har domkapitlet uti sin ifrågavarande skrifvelse anhållit, att
då särskilt kontraktsadjunktens i Södra lappmarkens kontrakt tjensteresor
icke kunde skäligen ersättas med 250 kronor om året, Kongl. Maj:t täcktes
af för ändamålet tillgängliga medel för hvartdera af åren 1900 och 1901
anvisa ett anslag af 250 kronor till beredande af ytterligare resekostnads¬
ersättning åt bemälde kontraktsadjunkt.
Af hvad sålunda anförts framgår, att behofvet af kontraktsadjunkters
anställande inom ifrågavarande lappmarkskontrakt fortfarande förefinnes,
och det är jemväl uppenbart, att en förhöjning af dessa adjunkters rese¬
kostnadsersättning till hvad af domkapitlet i sådant afseende föreslagits
är erforderlig. Jag hemställer derför, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att på extra stat bevilja till anställande af tre kontraktsadjunkter
inom Södra lappmarkens kontrakt samt de delar af Vesterbottens andra
och tredje kontrakt, som tillhöra lappmarken, 18,000 kronor, deraf G,000
liih. till llilesd. Prot. 1901. 1 Samt. 1 Afd. 45
[115.]
354 Åttonde hufvndtiteln.
kronor att utgå under år 1902, samt till resekostnadsersättning åt dessa
kontraktsadjunkter 3,300 kronor, deraf 1,100 kronor att utgå under år
1902.
Domkapitlets framställning, i hvad densamma afser särskild godtgörelse
åt kontraktsadjunkten i Södra lappmarkens kontrakt, utöfver hvad Riks-
dagen i sådant afseende beviljat, för tjensteresor under åren 1900 och 1901,
torde för närvarande icke föranleda någon Kongl. Maj:ts åtgärd; men skall
jag icke underlåta att, när Riksdagen fattat sitt beslut i fråga om anvisande
af anslag till kontraktsadjunkter för den nya treårsperioden, ånyo inför
Kongl. Maj:t anmäla samma framställning, hvarvid, om den anses förtjent
af nådigt afseende, de för ändamålet erforderliga medel torde kunna an¬
visas till utgående af förslagsanslaget till lappmarks ecklesiastikverk.
[116.] Sedan 1899 års riksdag, med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda
^förbattfad^rams^^n^ng, Pa extra stäf beviljat dels till anställande af två kontrakts-
veiigioimärd adjunkter inom Vesterbottens fjerde kontrakt 12,000 kronor, deraf 4,000
laom Hernö- kronor att utgå under år 1900, dels till resekostnadsersättning åt dessa
finsktalande kontraktsadjunkter 1,500 kronor, deraf 500 kronor att utgå under år 1900,
församlingar. (jejg 0ck till två stipendier för utbildande vid universitet af piaster, för¬
trogna med finska språket, 4,500 kronor, deraf 1,500 kronor att utgå un¬
der år 1900, samt 1900 års riksdag anvisat för år 1901 af anslaget till
kontraktsadjunkterna 4,000 kronor, af anslaget till resekostnadsersättning
åt dessa 500 kronor samt af anslaget till stipendier 1,500 kronor, får jag,
med erinran derom att Kongl. Maj:t den 19 maj 1899 och den 25 maj
1900 meddelat närmare bestämmelser rörande anslagens användande, i
underdånighet hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för
år 1902 anvisa återstoden af de beviljade beloppen, nämligen af anslaget
till kontraktsadjunkterna 4,000 kronor, af anslaget till resekostnadsersätt¬
ning åt dessa 500 kronor samt af anslaget till stipendier 1,500 kronor.
[117.] På Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning anvisade 1900 års riks-
arS|e,dag pä extra stat för år 1901 ett belopp af 5,000 kronor till resestipendier
t prutmån. ^ pr estmän under de vilkor och bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde finna
godt föreskrifva.
Med anledning häraf förordnade Kongl. Maj:t genom nådigt cirkulär
till de ecklesiastika konsistorierna den 25 maj 1900: att till erhållande af
stipendier utaf berörda medel för utrikes resor kunde anmäla sig prestman,
företrädesvis yngre sådana, som efter väl vitsordad akademisk kurs inträdt
i svenska kyrkans tjenst; att till Kongl. Maj:t stäld underdånig ansökning
om resestipendium från ifrågavarande anslag skulle till vederbörande eckle-
Åttonde hufyudtiteln.
355
siastika konsistorium inlemnas eller med posten insändas före utgången af
november inånad 1900, och borde i ansökningen angifvas dels ändamålet
med och planen för resan, dels ock den derför beräknade tiden och det
stipendiebelopp, som söktes; att dylik ansökning skulle vara åtföljd af
prestbetyg, betyg öfver aflagda universitetsexamina och aflagd prestexamen
samt, om stipendium söktes för resa till annat land än Norge, Danmark
eller Finland, intyg af behörig person, att sökanden egde för ändamålet
erforderlig språkkännedom, hvarjemte sökanden hade att bifoga de öfriga
intyg, genom hvilka han ville styrka sin behörighet till erhållande af det
sökta stipendiet; samt att de till konsistorium i detta ämne inkomna hand¬
lingar skulle till Kongl. Maj:t insändas före den 1 februari 1901 tillika
med konsistorii utlåtande angående den ordning, i hvilken de sökande
ansåges förtjente att till erhållande af stipendium ifrågakomma.
Af skäl, som jag anfört till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastik¬
ärenden den 13 januari 1900, anser jag anslag för ifrågavarande ändamål
jemväl för år 1902 vara ytterst behöfligt. Jag hemställer derför, att
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till resestipendier åt prestman,
under de vilkor och bestämmelser Kongl. Maj:t kan finna godt föreskrifva,
anvisa på extra stat för år 1902 ett belopp af 5,000 kronor.
Sedan Riksdagen till bestridande af kostnaderna för vissa utredningar [118.]
rörande presterskapets löneförhållanden m. in. för hvartdera af åren 1898, Kostnader för
1899, 1900 och 1901 stält till Kongl. Maj:ts förfogande ett förslagsanslagn"S8aar
å extra stat af 10,000 kronor, får jag, enär den komité, Kong]. Maj:tpresterskapets
funnit godt tillsätta med uppdrag att verkställa omförmälda utredningar, la1^[örn1f1^
till äfventyrs torde komma att jemväl under år 1902 fortfara med sina
arbeten, i underdånighet hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks¬
dagen att till ifrågavarande ändamål anvisa på extra stat för år 1902 ett
förslagsanslag af 10,000 kronor.
I likhet med hvad under många år skett och af samma skal, som [119.]
då förekommit, torde Kong]. Maj:t föreslå Riksdagen att jemväl för år 1902 svenska
på extra stat anvisa ett belopp af 2,000 kronor till svenska fomskrift- [åiTskapet"
sällskapet.
Med åberopande af 1900 års riksdags af Kongl. Magt godkända bo- [120.]
slut, hvarigenom för år 1901 anvisats ett extra anslag af 50,000 kronor Nordiska
till nordiska museet, har museets styrelse anhållit, att till Riksdagen måtte inU8CC'
aflåtas framställning om beviljande jemväl för år 1902 af enahanda anslag;
356
Åttonde hufvndtiteln.
och får jag med anledning häraf i underdånighet hemställa, det Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1902 anvisa ett
belopp af 50,000 kronor, att ställas till styrelsens för nordiska museet
förfogande för att enligt dess bestämmande användas för museet tillhörande
ändamål.
[121.] Med anledning af en utaf e. o. professorn J. A. Lundell gjord an-
Tidskrift för sökning om fortsatt anslag för den af honom utgifna tidskriften 11 Nyare
landsmai m. m bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folklif anser
jag mig böra hemställa, att Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att,
i likhet med hvad för åren 1898, 1899, 1900 och 1901 egt rum, til!
understöd, på de vilkor Kongl. Maj:t kan finna lämpligt bestämma, för
utgifvande äfven under år 1902 af nämnda tidskrift på extra stat för år
1902 bevilja ett belopp af 3,650 kronor.
[122.] För åstadkommande af en utförlig ordbok öfver Gotlands folkmål be-
Ordbok öfver viljade 1899 års riksdag ett anslag af 5,500 kronor och anvisade deraf
G°thmål. f°,k på extra stat för år 1900 ett belopp af 1,100 kronor att utgå på de
vilkor, Kongl. Maj:t kunde finna skäligt bestämma.
Sedan Kongl. Maj:t den 30 november 1899 för anslagets användande
faststält vissa, i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 13 ja¬
nuari 1900, punkten 114, angifna vilkor och bestämmelser, anvisade 1900
års riksdag, med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, af
det beviljade anslaget på extra stat för år 1901 ett belopp af 1,100
kronor.
Jag hemställer nu, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att af
det beviljade anslaget på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af
1,100 kronor.
[123.] Sedan Riksdagen, med bifall till derom af Kongl. Maj:t gjorda fram-
Nordiskt ställningar, på extra stat för hvart och ett afåren 1896, 1897, 1898, 1899,
m“ 1900 och 1901 beviljat ett anslag af 3,000 kronor till understöd för fort¬
satt utgifvande af tidskriften »Nordiskt medicinskt arkiv», har nämnda
tidskrifts utgifvare, f. d. professorn Axel Key, i en till Kongl. Maj:t in-
gifven skrift, med åberopande att ett dylikt anslag fortfarande vore för
tidskriftens utgifvande behöflig!, anhållit, att jemväl för år 1902 ett under¬
stöd af 3,000 kronor måtte för ändamålet beredas. Härtill hafva lärare¬
kollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet och universitets¬
kanslern uti infordrade utlåtanden tillstyrkt bifall; och får jag, under
hänvisning till hvad tillförene anförts i fråga om anslag till omförmälda
Åttonde hufvndtiteln.
357
tidskrift, som, enligt hvad f. d. professorn Key meddelat, kommer att från
och med år 1901 delas i två afdelningar, en medicinsk och en kirurgisk,
genom hvilken anordning arkivet i sin helhet ej obetydligt ökas i om¬
fång, underdånigst hemställa, att Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 3,000 kronor till under¬
stöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Nordiskt medicinskt arkiv».
Hos Kong! Maj:t har utgifvaren af tidskriften »Acta mathematica», [124.]
professorn G. Mittag-Leffler, i underdånighet anhållit om beredande af Tidskriften
statsunderstöd för tidskriftens fortsatta utgifvande, i hvilket afseende be- Ac|ua“caathc'
gärts för år 1902 ett anslag af 3,000 kronor eller enahanda belopp, som
för sådant ändamål blifvit af Riksdagen beviljadt för hvart och ett af
åren 1896—1901. Sökanden har dervid erinrat, att af nämnda tidskrift
numera utkommit hela bandet 23 samt de två första häftena af bandet 24,
äfvensom att ett tredje häfte af bandet 24 vore fullt uppsatt och derutöfver
ännu några ark.
Efter nådig remiss har vetenskapsakademien med underdånig skrifvelse
den 14 november 1900 öfverlemnat ett af dess ledamöter professorerna
R. Rubenson och B. Hasselberg på akademiens anmodan i ämnet afgifvet
yttrande, deri de, under framhållande af ifrågavarande tidskrifts höga
värde och den utveckling matematiken genom tidskriftens utgifvande vunnit
i Sverige, på det varmaste tillstyrkt bifall till förevarande ansökning.
Detta yttrande har akademien för sin del gillat och antagit såsom uttryck
för sina egna åsigter i ämnet.
Med anledning häraf hemställer jag i underdånighet, det Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat jemväl för 1902 anvisa ett
belopp af 3,000 kronor till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften
»Acta mathematica».
För år 1885 stälde Riksdagen till Kongl. Maj:ts förfogande under [125.]
vissa vilkor ett extra anslag af 15,000 kronor, att användas till understöd Föreiäsninga-
åt sådana anstalter eller föreningar, som anordnade föreläsning skur ser för
arbetsklassen. År efter år hafva sedermera anslag för nämnda ändamål af
Kongl. Maj:t äskats och af Riksdagen beviljats. För hvart och ett af åren
1895 och 1896 har anslagsbeloppet bestämts till 25,000 kronor, för år
1897 till 30,000 kronor, för år 1898 till 35,000 kronor, för år 1899 till
45,000 kronor och för år 1900 till 55,000 kronor. För år 1901 bevil¬
jades ett extra anslag af 65,000 kronor att användas till understöd åt
sådana anstalter eller föreningar under följande vilkor:
att understödsbelopp, som utgåfves till hvarje anstalt eller förening,
358
Åttonde hufvudtitelii.
endast finge afse föreläsningskurser af nämnda slag och icke finge öfver¬
stiga 3,000 kronor, för år räknadt;
att kommuner eller enskilde för anordnande af sådana föreläsnings¬
kurser tillsköte minst lika mycket som staten;
att anstaltens angelägenheter vårdades af en styrelse, som antoge före¬
ståndare och lärare;
att föreläsningarna ordnades regelbundet, visst antal timmar i veckan
under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser, dock att, hvad
beträffade anstalt, som hade sin verksamhet å landsbygden eller dels i
stad dels å landet, Kongl. Maj:t egde att härutinnan göra de eftergifter,
som omständigheterna kunde påkalla;
att anstalten förfogade öfver kunniga och dugliga, för denna under¬
visning lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig och passande undervisnings¬
materiel;
att alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid före¬
läsningarna eller undervisningen blefve förbjudna; samt
att anstalten eller föreningen skulle vara skyldig att underkasta sig
de vilkor och kontroller, som i öfrigt af Kongl. Maj:t pröfvades nödiga
och lämpliga.
Jag hemställer i underdånighet, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks¬
dagen att till understöd, under nyss angifna vilkor, åt sådana anstalter
eller föreningar, som anordna föreläsningskurser för arbetsklassen, på extra
stat för år 1902 bevilja ett anslag af 65,000 kronor.
[126.] Med anledning af gjorda underdåniga ansökningar om understöd af
utbildning af allmänna medel för utbildande af lärarinnor i huslig ekonomi, för hvilket
^ huslig1 1 ändamål Riksdagen å extra stat för hvartdera af åren 1897, 1898, 1899
ekonomi, och 1900 anvisat ett belopp af 5,000 kronor, hvilket belopp af sistnämnda
års riksdag för år 1901 höjdes till 6,300 kronor, hemställer jag i under¬
dånighet, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för
år 1902 anvisa sistnämnda belopp, 6,300 kronor, att under de vilkor,
Kongl. Maj:t kan finna skäligt bestämma, användas till understöd åt de
vid Upsala enskilda läroverk och Ateneum för flickor i Stockholm samt
af Göteborgs allmänna folkskolestyrelse anordnade undervisningskurser för
utbildande af lärarinnor i huslig ekonomi.
[127.] Med anledning af nådig proposition beviljade 1898 års riksdag, under
Gradmätning8-förutsättning att en svensk-rysk gradmätning å Spetsbergen under de när-
*Speubergen.''inste åren komme till stånd och att ett svenska flottan tillhörigt, för
Åttonde hufvudtitoln.
359
ändamålet lämpligt fartyg jemte nödigt befäl och manskap stäldes till [127.]
de svenska deltagarnes i gradmätningsexpeditionen förfogande, till bestri¬
dande af vissa på Sverige belöpande kostnader för nämnda gradmätning
ett anslag af 100,000 kronor och anvisade deraf på extra stat för år
1899 ett belopp af 50,000 kronor.
Vid 1899 åis riksdag föreslog Kongl. Maj:t dels i statsverksproposi¬
tionen, att Riksdagen måtte för nämnda ändamål på extra stat för år 1900
anvisa återstoden af det år 1898 beviljade beloppet eller 50,000 kronor,
dels ock, efter det den af Kongl. Maj:t tillsatta komitén för gradmätning
å Spetsbergen inkommit med ett efter samråd med särskilda af kejserliga
ryska regeringen utsedde delegerade uppgjordt definitivt kostnadsförslag
för Sveriges deltagande i gradmätningsarbetena under åren 1899 och
1900, i särskild proposition den 1 mars 1899 (n:o 57), att Riksdagen måtte
på extra stat för år 1900 för samma ändamål anvisa ytterligare 65,000
kronor.
Hvad Kongl. Maj:t föreslagit bifölls af Riksdagen, som sålunda i
angifvet, syfte för år 1900 beviljade tillhopa 115,000 kronor.
Tillika har Kongl. Maj:t, enär komitén, som fått sig anvisadt ett
flottans fartyg, nödgats för 1899 års expedition dessutom förhyra eu
enskild ångare och kostnaden härför med hänsyn till det af Riksdagen
år 1898 gjorda uttalande i fartygsfrågan ej beräknats i förenämnda de¬
finitiva kostnadsförslag, enligt nådigt bref den 22 september 1899 för
betäckande af fartygslegan anvisat ett belopp af 30,000 kronor att utaf
statskontoret af under händer varande medel utbetalas och framdeles
hos Kongl. Maj:t anmälas till ersättande.
Vid uppgörande af det kostnadsförslag, som låg till grund för pro¬
positionen den 1 mars 1899, hade beräknats, att arbetet med gradmät¬
ningen å Spetsbergen skulle slutföras under år 1900, men till följd af
ogynsamma förhållanden har detta ej kunnat ske, utan har komitén till
Kongl. Maj:t inkommit med en underdånig framställning, afseende bere¬
dande af möjlighet för gradmätningens fortsättande och afsilande. Vid
denna framställning hafva fogats redogörelse för de af 1899 och 1900
års expeditioner till Spetsbergen redan utförda arbeten och de åtgärder,
som ännu erfordras för gradmätningens bringande till slut, samt beräk¬
ning af härför nödiga kostnader.
Af handlingarna inhemtas bland annat:
Gradmätningen å Spetsbergen hade fortgått under somrarne 1899
och 1900, men förnämligast genom sällsynt svåra isförhållanden hade
mer ån halfva den påräknade arbetstiden gått förlorad för expeditioner¬
nas hufvudsyfte, så att ej mindre än eu hel sommars arbete återstode
360
Åttonde Imfvudtiteln.
[127.] ofullbordadt. Den följd af gynsamma isår, som omedelbart, föregått
tiden lör gradmätningsföretaget och som för dess snabba genomförande
lofvat de bästa utsigter, hade sålunda just nu varit afbruten af, som det
ville synas, alldeles exceptionelt ogynsamma förhållanden, hvilka dock
torde bero på mera tillfälligt rådande vindrigtningar inom polarbäckenet
och en deraf framkallad sydlig förskjutning af polarisens vanliga sydgräns.
Oafsedt dessa mera tillfälliga svårigheter, hade det å andra sidan lyckats
att genom flere framgångsrika färder öfver inlandsisen till fullo ådaga¬
lägga, att de af några utländska fackmän länge hysta tvifvelsmål om
möjligheten att tvärs öfver inlandsisen sammanbinda triangelnätets norra
och södra delar varit ogrundade, hvarmed den sista invändningen mot
utförbarheten af detta enastående företag blifvit vederlagd. Denna grad¬
mätning ända uppe vid den åttionde breddgraden hade också bland ut¬
landets vetenskapsmän väckt allmän uppmärksamhet och det största er¬
kännande, hvilket senast kommit till uttryck vid den internationela jord-
mätningskonferensen i Paris hösten 1900, då gradmätningen å Spets¬
bergen af konferensens president betecknades såsom ett bland de vig-
tigaste företag af detta slag, som i våra dagar påbörjats.
Komitén hade uppstält följande vetenskapliga fordringar på grad-
mätningsarbetet: en fullständig uppmätning af triangelnätets aderton
trianglar, bestämning af triangelsidornas azimut på åtminstone tre punkter,
polhöjdsbestämningar vid minst tretton punkter, uppmätning af två bas-
linier samt bestämning af sekundpendelns längd vid minst åtta punkter.
I stort sedt kunde man säga, att omkring hälften af de erforderliga ar¬
betena hittills blifvit utförd. Uppmätningen af trianglarne inom norra
delen af nätet hade fortskridit så långt, att två trianglar vore nästan
färdigmätta, två vore påbörjade och fem återstode. Södra delen af nätet
visade fem nästan färdiga och två påbörjade trianglar samt två åter¬
stående. Inom hela nätet vore alltså af aderton trianglar sju nästan
färdiga och fyra påbörjade. Triangelsidornas azimuter vore bestämda
vid sju punkter, och programmets fordringar i denna del vore alltså
mer än uppfylda. Polhöjden vore uppmätt vid två triangelpunkter inom
norra delen af nätet och sex inom det södra. Inom norra delen af
nätet återstode alltså minst fem polhöjdsbestämningar. Af de två pla¬
nerade basmätningarna vore den ena afslutad och den andra förberedd.
Pendelobservationer hade hittills endast kunnat utföras vid en punkt
inom det norra nätet och en inom det södra. Sex dylika observationer
återstode ännu att utföra. Expeditionerna hade dessutom vid arbetets
utförande samlat en rik skörd af iakttagelser, som, ehuru icke absolut
nödvändiga för expeditionernas hufvuduppgift, likväl vore egnade att i
Åttonde hufvudtttein. 361
hög grad öka värdet af sjelfva gradmätningen. Så hade vigtiga topo- [127.]
graliska, geologiska och hydrografiska samt under öfvervintringarna
derjemte meteorologiska och fysikaliska rön gjorts.
Gradmätningen å Spetsbergen kunde i viss mån betraktas såsom en
synnerligen värdig utslutning af den stora rysk-skandinaviska gradmät¬
ningen från Donau till Nordkap, hvilken utfördes under tiden mellan
åren 1816 och 1852. Redan tidigare hade emellertid Sveriges regering
i samverkan med främmande stater gjort sig högt förtjent om företag
af samma art, då på framställning af den franska regeringen Sveriges
konung understödde 1700-talets berömda gradmätning i Lappland, den
nordligaste trakt af jorden, der man på den tiden vågade ifrågasätta
möjligheten af ett sådant precisionsarbete. Liksom sistnämnda nordliga
gradmätning då motsvarades af eu annan samtidig i Peru, eller i eqvatorns
närhet, hvarigenom teorin om jordens afplattning mot polerna omsider
till fullo bekräftades, på samma sätt hade äfven den nu pågående grad¬
mätningen på Spetsbergen, till hvilken vårt land tagit initiativet, åtföljts
af en genom franska regeringen anordnad revision och utsträckning af
den peruanska gradmätningsbågen. Det syntes derför komitén af många
skäl högst önskligt, att det af Sverige i samband med Ryssland påbörjade
vigtiga företaget, på hvilket redan så mycket arbete och kostnader blifvit
nedlagda, icke måtte uppgifvas utan fortsättas, tills det dermed afsedda
syftet blifvit uppnådt. Komitén hade, oaktadt några officiela meddelan¬
den ännu ej ingått, all anledning förmoda, att man också från rysk sida
ansåge för en hederssak att ej lemna det påbörjade arbetet ofullbordadt,
och såväl komitén som den för ändamålet tillsatta kejserliga ryska kom¬
missionen hade enhälligt varit af den åsigt, att arbetena utan uppskof
borde fullföljas redan under 1901 års sommar. För att gradmätningen
under loppet af en sommar skulle kunna afslutas fordrades visserligen
så pass gynsamma förhållanden, att den behöfliga arbetstiden verkligen
kunde tillgodogöras, men då tillfälliga naturhinder icke på förhand kunde
medtagas i beräkningen, hade komitén ansett sig böra till grund för sitt
kostnadsförslag lägga den tid, som under nämnda förutsättning vore för
arbetets slutförande oundgänglig.
O O O
Komitén afslutar sin framställning med eu anhållan, att till Riks¬
dagen måtte atlåtas nådig proposition om beviljande af medel för grad-
inätningsarbetets fullföljande, under förutsättning af fortsatt samverkan
från rysk sida. Kostnaden för Sveriges deltagande i en härför afsedd
sommarexpedition under år 1901 har af komitén enligt det vid fram¬
ställningen fogade kostnadsförslag beräknats till 85,000 kronor.
Dih. till Rilced. Prat. IDOL 1 Sami. 1 Afd.
46
362
Åttonde hufvudtiteln.
[127.]
Detta kostnadsförslag innehåller i hufvudsak följande poster:
vetenskaplig personal och handtlangare................................... kr. 18,375
proviant ................................................................................................ » 3,825
kläder och skodon ........................................................................ » 550
utrustning för båtfärder m. m.................................................... » 1,000
reservproviant för ofrivillig öfvervintring .............................. s 8,000
bränsle och lyse för ofrivillig öfvervintring........................... » 500
tyg till vinterkläder för ofrivillig öfvervintring .................. » 500
transporter och frakter .................................................................. » 1,000
oförutsedda utgifter .......................................................... » 5,250
fartyg ................................................................................................... » 36,000
obetäckta utgifter för föregående expeditioner..................... » 5,000
bearbetning af redan gjorda observationer ........................... » 5,000
eller tillhopa kr. 85,000
Vetenskapsakademien, hvars utlåtande öfver komiténs framställning
infordrats, bar öfverlemnat ett af dess ledamöter professorerna D. G.
Lindhagen och B. Hasselberg afgifvet särskildt yttrande med tillkänna¬
gifvande att akademien för sin del gillat och såsom uttryck för sina
egna åsigter i ämnet antagit samma yttrande.
I detta yttrande anfördes, hurusom den omständigheten att synner¬
ligen ogynsamma naturförhållanden fördröjt de för gradmätningens ut¬
förande erforderliga arbeten, så att de omöjligen kunnat fullbordas inom
den tid, som från början antagits vara möjligt, lätt funne sin förklaring
i betraktande af de vexlande isförhållandena i de arktiska trakterna.
Emellertid hade, trots dessa ogynsamma förhållanden, betydande arbeten
för ändamålet redan hunnit utföras, och det måste derför betraktas
såsom naturligt, att arbetet i sin helhet måste bringas till slut, helst då
man besinnade, med hvilket utomordentligt intresse detsamma blifvit
omfattadt af utlandets sakkunnige vetenskapsmän, så att, bland annat,
franska regeringen funnit sig deraf föranlåten att anordna en revision
och utsträckning af den gradmätning, som mot slutet af förra århun¬
dradet blifvit från fransk sida utförd i Peru, således i eqvatorns närhet,
nästan samtidigt med en från Sveriges sida utförd gradmätning i Lappland.
Dessutom torde det kunna antagas såsom otvifvelaktigt, att från rysk
sida intet hinder komme att möta för fullföljande af det gemensamma
stora företaget. Professorerna Lindhagen och Hasselberg ville derför
på det allra kraftigaste tillstyrka bifall till komiténs framställning.
Åttonde hufvudtiteln. 363
I hvad som sålunda anförts för fortsättande af gradmätningen å
Spetsbergen instämmer jag till fullo, och särskildt skulle jag anse be¬
klagligt, om detta för vetenskapen betydelsefulla företag, på hvilket
redan nedlagts stora kostnader, af brist på medel icke kunde föras till
ett lyckligt slut. Mot det uppgjorda kostnadsförslaget hat jag ej funnit
anledning till anmärkning.
Enligt hvad chefen för sjöförsvarsdepartementet, med hvilken jag i
denna fråga samrådt, meddelat mig, finnes ej något annat flottan till¬
hörigt fartyg att för den nu ifrågasatta expeditionen disponera än kanon¬
båten Svensksund, hvilken dock ej visat sig för ändamålet fullt lämplig,
emedan den saknar tillräckligt utrymme för nödiga förråd, till följd
hvaraf man funnit sig nödsakad förhyra särskildt fartyg för att till¬
godose kanonbåtens behof af kol och andra förnödenheter. För expedi¬
tionen torde derför, såsom gradmätningskomitén ifrågasatt, höra för¬
hyras fartyg, hvaremot, enligt hvad nämnde departementschef jemväl
meddelat, hinder icke torde möta att, för den händelse sådant påfordras,
detta fartyg på gradmätningsexpeditionens bekostnad bemannas med
personal från flottan.
Jag hemställer derför i underdånighet, att Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att, under förutsättning af fortfarande samverkan frän
rysk sida, till bestridande af på Sverige belöpande kostnader för fort¬
sättning af gradmätningen på Spetsbergen bevilja på extra stat för år
1902 ett anslag af 85,000 kronor.
Vid bifall härtill lärer hinder ej förefinnas för Kongl. Maj:t att låta
under år 1901 af tillgängliga medel förskottera ifrågavarande belopp.
Styrelsen för nautisk-meteorologiska byrån har i skrifvelse den 8 sep¬
tember 1900 anfört, att den summa, 2,800 kronor, som på Kongl. Majrts
nådiga framställning för år 1901 af Riksdagen beviljats för underhåll och
tillsyn af de i riket inrättade vattenhöjdinätningsstationerna m. m., vore be¬
höflig äfven för år 1902, då jemväl borde fortsättas sammanställningen
och bearbetningen af anteckningar öfver registrerade vattenhöjder. För
sistnämnda ändamål har Riksdagen sedan år 1891 hvart annat år beviljat
medel, sista gången till belopp af 1,300 kronor.
I enlighet med styrelsens hemställan tillstyrker jag, att Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1902 anvisa ett anslag
af 4,100 kronor, deraf 2,800 kronor för underhåll och tillsyn af de i riket
inrättade vattenhöjdmätningsstationerna in. m. samt 1,300 kronor till fort¬
satt sammanställning och bearbetande af omförmälda anteckningar.
[128.]
Vatlcnhöjd-
mätuings-
sfationer
m. m.
[129.]
Utgifning ocf
spridning af
nykterhets¬
skrifter.
[130.]
Kuranstalten
Sans 8ouci.
364 Åttonde hnfvmltileln.
Med bifall till Kong]. Maj:ts derom fram strida förslag bär Riksdagen
‘på extra stat för hvart och ett af åren från och med 1895 till och med
1901 beviljat ett anslag af 4,000 kronor, att mot redovisningsskyldighet
ställas till svenska nykterhetssällskapets förfogande för utgifning och sprid¬
ning af nykterhetsskrifter. Nämnda sällskaps styrelse har nu i skrifvelse
den 22 september 1900, under åberopande af hvad styrelsen i under¬
dånig skrifvelse den 25 september 1893 anfört rörande behofvet af ett
ärligt understöd af allmänna medel för fullföljandet af den verksamhet,
som enligt sällskapets stadgar åligger detsamma, anhållit om utverkande
hos Riksdagen af anslag för sagda ändamål till enahanda belopp för
år 1902.
Med anledning häraf hemställer jag, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att för utgifning och spridning af nykterhetsskrifter på extra
stat för år 1902 anvisa ett anslag af 4,000 kronor, att mot redovis¬
ningsskyldighet ställas till svenska nykterhetssällskapets förfogande för
ändamålet.
Efter särskilda framställningar har Riksdagen beviljat för hvart och ett
af åren 1894—1900 ett extra anslag af 2,000 kronor och för år 1901 ett
extra anslag af 3,000 kronor att utgå till understöd åt räddningshemmet
för drinkare vid Sans Souci invid Upsala, numera benämndt kuranstalten
Sans Souci, på vilkor, som af Kongl. Maj:t pröfvades lämpliga. De vilkor
för anslagens åtnjutande, som af Kongl. Maj:t i följd häraf vid medde¬
lande af föreskrift om anslagens utbetalning faststälts, hafva, med någon
modifikation för de fyra sista åren, fatt enahanda innehåll, som återgifvits
i departementschefens anförande till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastik¬
ärenden den 14 januari 1895 vid föredragning af då gjord ansökning om
anslag till nämnda anstalt.
1 underdånig skrifvelse den 15 september 1900 har styrelsen för
ifråg avarande kuranstalt anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes allt framgent
och närmast för år 1902 hos Riksdagen begära, att ett anslag af 3,000
kronor måtte för nämnda anstalt beviljas. Enligt hvad styrelsen meddelat,
har anstalten numera utvidgats genom en tillbyggnad, som blifvit af Up¬
sala stads byggnadsnämnd besigtigad och godkänd. Efter inköp af nya
inventarier in. m. för anstalten samt vidtagande af åtskilliga omändringar
befinner anstalten sig nu i det ordnade skick, att den utan svårighet kan
samtidigt inrymma 12 patienter.
Åt den redogörelse för anstaltens verksamhet under år 1899, som af
anstaltens legitimerade läkare och dess föreståndare afgifvits och finnes
ansökningen bilagd, samt af Ofri ga vid ansökningen fogade handlingar
Åttonde hufvudtiteln.
365
inhemtas: att under nämnda år å anstalten, der vid årets början 6 pa¬
tienter varit qvar från år 1898, intagits 12 patienter från olika landskap
och af olika samhällsklasser; att af patienterna 10 under aret utgått och 8
funnits qvar å anstalten vid årets slut; att af de 10 utskrifna 7 återgått
till sina förutvarande verksamhetsområden och enligt vunna upplysningar
skött sig på ett i allo hedrande sätt; att af de återstående tre den ene
efter en kurtid af nära 6 månader, på grund af det störande inflytande
han utöfvade på medpatienterna, afvisats från anstalten, den andre, som
ej funnit sig tilltalad af anordningarna derstädes, fått efter en månads
vistelse å anstalten återvända hem samt den tredje kort efter utskrifningen
återfallit i det gamla begäret; att antalet ansökningar och förfrågningar
om plats å anstalten under år 1899 utgjort 44; samt att, efter det under
året gåfvomedel influtit till belopp af 1,958 kronor 50 öre, tillgångarna
utöfver skulderna den 31 december 1899 utgjorde 3,318 kronor 99 öre.
Medicinalstyrelsen, hvars yttrande i ärendet infordrats, har den 8 ok¬
tober 1900 afgifvit underdånigt utlåtande, deri medicinalstyrelsen anfört,
att, då anstalten fullgjort föreskrifna vilkor för åtnjutande af hittills be¬
viljade anslag samt den förenämnda utvidgningen af anstalten blifvit
verkstäld och anstaltens verksamhet i kampen mot dryckenskapen lemnat
ett ganska godt resultat, medicinalstyrelsen förordade bifall till den af
anstaltens styrelse gjorda framställningen om anslag.
Då ifrågavarande anstalt således fortfarande synes vara förtjent af
enahanda understöd, som på sista tiden kommit densamma till del, till¬
styrker jag i underdånighet, att Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
på extra stat för år 1902 bevilja ett anslag af 3,000 kronor att utgå till
understöd åt kuranstalten Sans Souci invid LTpsala på vilkor, som af Kongl.
Maj:t pröfvas lämpliga.
Sedan på underdåniga ansökningar af styrelsen för Stockholms alko- [131.]
holisthem Kongl. Magt i 1898, 1899 och 1900 års statsverkspropositioner ®toclillolras
föreslagit Riksdagen att bevilja nämnda hem anslag för år 1899 af 1 7,500a U1'’'st'L1"
kronor samt för hvart och ett af åren 1900 och 1901 af 7,500 kronor,
blefvo Kongl. Maj:ts berörda framställningar på det sätt bifallna, att
Riksdagen på extra stat beviljade hemmet för år 1899 ett anslag af
2.000 kronor och för hvart och ett af åren 1900 och 1901 ett anslag af
4.000 kronor, att utgå på vilkor, som af Kongl. Maj:t pröfvades lämpliga.
Vid meddelande af nådiga föreskrifter om ifrågavarande anslags utbeta¬
lande täcktes Kongl. Maj:t tillika fastställa de vilkor, som skulle gälla för
anslagens åtnjutande; och voro dessa vilkor följande:
366
Åttonde liufvudtiteln.
.] att hemmets förvaltning handhafves af en i Stockholm befintlig sty¬
relse, som antager föreståndare för anstalten;
att anstalten står under inseende af Hans Kongl. Höghet Her¬
tigen af Vestergötland eller, om han anser sig dertill förhindrad, af en
utaf Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län förordnad in¬
spektor;
att de i anstalten intagna sjukas vård öfvervakas af legitimerad
läkare;
samt att till medicinalstyrelsen stäld berättelse med redogörelse för
anstaltens verksamhet under året före utgången af mars månad nästföl¬
jande år af anstaltens styrelse och läkare aflemnas till förste provinsial¬
läkaren i länet.
Styrelsen för hemmet har i underdånig skrifvelse den 20 september
1900 anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att bevilja ett
anslag för år 1902 af 7,500 kronor till understöd åt hemmet; och har
styrelsen till stöd för denna framställning hufvudsakligen aberopat, att de
i en vid skrifvelsen fogad tryckt årsberättelse angående hemmet för år 1899
meddelade uppgifter om antalet af de genom vistelse vid hemmet för¬
bättrade utgjorde bevis, att stiftelsen vore till gagn för det allmänna, och
att behöfligheten af det begärda statsunderstödet äfven framginge af samma
årsberättelse.
Af nämnda årsberättelse inliemtas bland annat: att vid början af år
1899 funnits å hemmet intagna 10 pensionärer; att under årets lopp in¬
tagits 24 och utskrifvits 21, hvadan 13 varit qvar vid årets slut; att från
början af hemmets verksamhet den 1 april 1897 till den 31 december
1899 utskrifvits 36 botade, af hvilka 27 förblifvit nyktra; samt att i följd
af stegrade pris på lifsförnödenheter m. in. utgifterna under år 1899 öfver-
skjutit inkomsterna med 1,829 kronor 99 öre.
Efter nådig remiss har medicinalstyrelsen den 8 oktober 1900 af-
giivit underdånigt utlåtande i ärendet och dervid anfört, att de af Kongl.
Maj:t för statsanslagets åtnjutande faststälda vilkor blifvit under året upp¬
lysa samt att, då ifrågavarande anstalt verkade för ett högeligen beak-
tansvärdt ändamål, haft att uppvisa många framgångar i sitt ädla sträf¬
vande och vore i behof af det begärda anslaget för att kunna fortsätta
sin verksamhet, medicinalstyrelsen förordade bifall till den af hemmets
styrelse nu gjorda anhållan.
Med anledning af hvad i denna fråga förekommit och under erinran
hurusom vid 1900 års riksdag Kongl. Maj:ts framställning om ett anslag
å 7,500 kronor till Stockholms alkoholisthem bifölls af Andra kammaren
Åttonde hufvudtiteln.
367
och vid gemensam votering erhöll 170 röster, under det att 186 röster
afgåfvos för ett anslag å 4,000 kronor, tillstyrker jag i underdånighet, att
Kongl,. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1902 be¬
vilja ett anslag af 7,500 kronor att utgå till understöd åt Stockholms
alkoholisthem på vilkor, som af Kong!. Maj:t pröfvas lämpliga.
Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställningar har Riks- [132.]
dagen för ett hvart af åren 1900 och 1901 till det af Stockholms lärare- ^yfouket*
sällskap grundade -pedagogiska biblioteket i Stockholm anvisat ett extra anslag i Stockholm,
af 2,500 kronor.
I en till Kongl. Maj:t ingifven, den 29 september 1900 dagtecknad
ansökning, till hvilken direktionen öfver Stockholms stads undervisnings¬
verk efter nådig remiss tillstyrkt bifall, har styrelsen för biblioteket visat,
att detsamma fortfarande är i stort behof af understöd. På grund häraf
hemställer jag, att Ivongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till nämnda
bibliotek på extra stat jemväl för år 1902 anvisa ett belopp af 2,500
kronor.
Under åberopande af hvad chefen för finansdepartementet till statsråds- [133.]
protokollet öfver finansärenden den 7 januari 1901 anfört i fråga omDyvtidstiiiägg.
beredande åt statens tjensteman och betjente af ett dyrtidstillägg för år
1901 att uppföras i riksstaten för år 1902, hemställer jag, att Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till beredande, i enlighet med de i
nämnda statsrådsprotokoll angifna grunder, af dyrtidstillägg för år 1901
åt en del tjensteman och betjente i ecklesiastikdepartementets afdelning af
Kongl. Maj:ts kansli samt till ecklesiastikdepartementet hörande embets¬
verk och kårer på extra stat för år 1902 anvisa såsom förslagsanslag ett
belopp af i afjemnadt tal 826,500 kronor.
Under åberopande af hvad chefen för finansdepartementet till statsråds- [134.]
protokollet öfver finansärenden den 7 januari 1901 anfört i fråga om be-Tillfällig in¬
redande af tillgång till anvisande åt amanuenser och extra biträden afn'^ ‘ ®nä^B'
tillfälliga ökningar i deras arfvoden, hemställer jag, att Kongl. Maj:t måtte 'nuenäer och
föreslå Riksdagen att till beredande af tillfällig ökning för år i901 tillcxtra bi,r“de“-
nedannäinnda belopp i följande å staterna för ecklesiastikdepartementets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli och underlydande verk uppförda anslag,
nämligen:
368
Åttonde hufvu dtiteln.
[134.]
å staten för ecklesiastikdepartementets afdelning af
Kongl. Maj:ts kansli:
ordinarie anslaget till amanuenser, «»
vikariatsersättning in. in................... med kronor 1,080: —
» » » riksarkivet samt landsarkivet i Vadstena:
ordinarie anslaget till vikariatsersätt¬
ning, arfvoden in. in. vid riksarkivet,
extra anslaget till arfvoden åt extra
ordinarie tjensteman i riksarkivet
och ordinarie anslaget till vikariats¬
ersättning m. m. vid landsarkivet i
Vadstena..............................................» » 780: —-
kongl. biblioteket:
ordinarie anslaget till vikariatsersätt¬
ning m. m............................................ » » 480: —
nationalmuseum:
ordinarie anslaget till vikariatsersätt¬
ning m. m. samt extra anslaget till
biträde vid vård och tillhandahål¬
lande af handtecknings- och gravyr¬
samlingen in. in............. » » 480: —'
domkapitlen:
extra anslaget för beredande af löne¬
förbättring åt tjenstemännen vid dom¬
kapitlens expeditioner.......................... » » 557: 40
universitetet i Upsala:
extra anslaget till arfvoden åt extra
ordinarie amanuenser vid universitets¬
biblioteket ............................................... » » 525: —
* » » universitetet i Lund:
extra anslaget till arfvoden åt extra
biträden vid universitetsbiblioteket » » 375: —
» » » karolinska mediko-kirurgiska institutet:
extra anslagen till arfvode åt en ama¬
nuens vid institutets medicinska poli¬
klinik å serafimerlasarettet, till arf¬
vode åt en amanuens vid institutets
oftalmiatriska poliklinik å serafimer-
Åttonde hufvudtiteln.
369
lasarettet, till arfvode åt en ama¬
nuens vid institutets gynekologiska
' , klinik, till en pediatrisk klinik vid
Kronprinsessan Lovisas vårdansalt
för sjuka barn samt till en poliklinik
för barnsjukdomar i Stockholm ...... med kronor 570: —
å staten för gymnastiska centralinstitutet:
ordinarie anslaget till arfvoden åt extra
lärare......................................................... » » 450: —
|
tekniska högskolan:
ordinarie anslaget till tillfälliga lärare¬
biträden och assistenter ............
|
|
|
2,070: —
|
» » i>
|
tekniska elementarskolan i Norrköping :
ordinarie anslaget till verkstaden, för
undervisning och materiel..................
|
|
»
|
270: —
|
» » »
|
tekniska elementarskolan i Malmö:
ordinarie anslaget till verkstaden, under¬
visning och materiel ...........................
|
»
|
|
225: —
|
» » »
|
tekniska elementarskolan i Örebro:
ordinarie anslaget till verkstaden, under¬
visning och materiel..............................
|
»
|
|
300: —
|
■» ». »
|
tekniska elementarskolan i Borås:
ordinarie anslaget till verkstaden, under¬
visning och materiel..............................
|
|
|
270: —
|
» » »
|
tekniska skolan i Stockholm:
ordinarie anslaget för den extra ordi¬
narie undervisningen samt extra an¬
slaget till förstärkning af lärarekraf¬
terna vid skolan .................................
|
|
|
975: —
|
» » »
|
tekniska skolan i Eskilstuna:
ordinarie anslaget till extra lärare i
åtskilliga ämnen..........................................
|
|
»
|
570: —
|
>> » »
|
veterinärinstitutet i Stockholm:
ordinarie anslaget till diverse utgifter
|
»
|
»
|
112: 50
|
» » »
|
naturhistoriska, riksmuseum:
ordinarie anslaget till expenser...........
|
»
|
|
180: —
|
Bill. till Riksd. Prof. 1901. 1 Sand. 1 Afd.
|
|
|
47
|
[134.]
[135.]
Ersättning
förskott.
370 Åttonde hufvudtiteln.
å staten för meteorologiska centralanstalten:
reservationsanslaget till arfvode åt
observatörerna vid rikets meteoro¬
logiska stationer samt för räkne-
biträden, aflöning åt en vaktmästare
m. m......................................................... med kronor 150: —
» »
|
» vitterhets-, historie- och antiqvitets¬
akademien :
extra anslaget till arfvoden åt veten¬
skapligt bildade biträden vid samlin¬
garnas ordnande in. m......................... »
|
»
|
330: —
|
» »
|
» musikaliska akademien:
ordinarie anslagen till arfvoden för
undervisning i konservatoriets andra
afdelning till biträdande lärare samt
till expenser m. m............................. »
|
»
|
1,310: —
|
» »
|
» folkskolelärarnespensionsinrättning m. /l.
kassor:
anslaget till folkskolelärares pensio¬
nering..................................................... »
|
»
|
225: —
|
på extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af i afjemnadt tal 12,300
kronor.
Vid afgifvande af underdånig berättelse om statsverkets inkomster
nför år 1899 jemte förslag till deras beräknande för år 1902, har stats¬
kontoret till ersättande anmält följande af statskontoret förskjutna medel,
nämligen: V
l:o) för komitén för utredning af frågan om åtgärder för beredande
af lämplig uppfostran åt vanvårdade eller i sedligt afseende försummade
barn:
resekostnadsersättning och traktamente samt arfvoden
till komiténs ordförande och ledamöter enligt nå¬
diga brefvet den 16 oktober 1896 ............................. kronor 2,301: 50
resekostnadsersättning samt traktamente till landssekre¬
teraren Bagge enligt nådiga brefvet den 16 oktober
1896, efter afdrag af från andra hufvudtitelns all¬
männa besparingar jemlikt nådiga brefvet den 26
januari 1900 godtgjordt belopp, 180 kronor 50 öre, » 440: —
transport kronor 2,741: 50
Åttonde hnfvudtiteln.
371
transport kronor
ersättning till landssekreteraren Bagge för mistade tjenst-
göringspenningar enligt nådiga brefvet den 19 ja¬
nuari 1900 ........................................................................... »
ersättning för mistadt lönetillägg till rektorn vid folk-
skolelärarinneseminariet i Kalmar J. Wickbom, som
haft tjenstledighet för fullgörande af uppdraget
såsom ledamot i komitén, äfvensom vikariatsersätt-
ningar, föranledda af denna tjenstledighet, enligt
nådiga brefven den 11 mars 1898 samt den 19
maj och den 24 november 1899 ................................... »
arfvode till tvångsuppfostringskomiténs sekreterare enligt
nådiga brefvet den 27 oktober 1899 .......................... »
kostnad för tryckning af det af komitén afgifna betän¬
kande n:o II enligt nådiga brefvet den 3 augusti
2,741: 50
421: 96
1,237: 90
2,000: —
3,016: 62
eller tillhopa kronor 9,417: 98
[135.]
2:o) till de personer, som tillkallats att inom ecklesiastikdepartemen¬
tet biträda vid utredande af vissa frågor rörande folkskoleväsendet, enligt
nådiga brefven den 6 oktober och den 8 december 1899 samt den 8 och
den 15 juni 1900:
resekostnadsersättning och traktamente samt arfvoden kronor 4,016: 30
ersättning för mistadt lönetillägg åt seminarielärare,
som haft tjenstledighet för fullgörande af uppdra¬
get att biträda med utredningen, äfvensom vikariats-
arfvoden, föranledda af sådan tjenstledighet,............ > 449: 64
till folkskoleinspektören C. R. Sundell såsom ersättning
för utgifter till följd af uppdraget med ofvan-
berörda utredning............................................................... » ' 173: 56
för lokal vid de sakkunniges sammanträden under våren
1900.......................................................................................... » 370: 10
eller tillhopa kronor 5,009: 60
3:o) till direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning, enligt
nådiga brefvet den 19 oktober 1900, såsom ersättning för verkställa
utredningar i anledning af ifrågasatt ålderdomsunderstöd åt vissa från
tjensten tidigare afgångne småskolelärare och lärarinnor 493 kronor 40 öre.
372 Åttonde hufmdtiteln.
[135.] Vidare har statskontoret i underdånig skrifvelse den 14 november 1900 —
med anmälan att enligt föreskrift i nådigt bref den 8 februari 1900 stats¬
kontoret förskottsvis af tillgängliga medel utbetalt för tryckning och
häftning samt korrekturläsning af underdåniga utlåtanden och yttranden
öfver utsedde korniterades den 30 april 1898 afgifna betänkande angående
afskaffande eller inskränkande af undervisningsprofven för lärarebefatt¬
ningar vid de allmänna läroverken ett sammanlagdt belopp af 869 kronor
25 öre — anhållit, att Kong]. Maj:t täcktes bereda statskontoret ersätt¬
ning för de sålunda förskjutna medlen.
Statskontoret bär ytterligare i underdånig skrifvelse den 14 november
1900 anmält, att statskontoret, på grund af nådigt bref den 19 januari
1900, under den 6 februari samma år till extra ordinarie arkitekten hos
öfverintendentsembetet G. Hermansson för uppgörande af ritningar och kost¬
nadsförslag till ett ifrågasatt nytt folkskolelärarinneseminarium i Landskrona
under förskottstitel anordnat ett belopp af 1,800 kronor; och har stats¬
kontoret hemstält, att ersättning för detta förskott måtte statskontoret
beredas.
Slutligen har statskontoret i underdånig skrifvelse jemväl den 14 no¬
vember 1900 — med anmälan att enligt föreskrift i nådigt bref den 12 juli
1900 statskontoret till disposition af öfverintendentsembetet under för¬
skottstitel utanordna! 12,360 kronor 54 öre såsom godtgörelse för bestridda
utgifter för inmurning af en värmeapparat i musikaliska akademiens
byggnad å statens tomt n:o 8 i qvarteret Blasieholmen i Stockholm —
anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes bereda statskontoret ersättning för detta
förskott.
Med hänvisning till hvad i afseende å berörda af öfverintendents¬
embetet bestridda utgifter blifvit anfördt i det statsrådsprotokoll öfver
ecklesiastikärenden af den 13 januari 1894, hvilket åtföljde statsverks¬
propositionen vid 1894 års riksdag, punkten 55, får jag beträffande ären¬
dets senare behandling i underdånighet erinra och meddela följande.
Sedan öfverintendentsembetet i skrifvelse den 30 januari 1900 hos
musikaliska akademien gjort förfrågan, hvilka utvägar numera till äfventyrs
stode akademien till buds för att lemna embetet ersättning för det för-
skotterade .beloppet, hvars utbetalande vore föranledt af från akademien
påyrkadt sätt för utförande af en byggnadsdetalj vid uppförande af huset,
anförde akademien uti skrifvelse till öfverintendentsembetet den 29 mars
1900: att akademien vidhölle sin i underdåniga skrivelser den 24 no¬
vember 1881, den 28 maj 1891 och den 31 november 1893 framstälda
♦
Åttonde hufvudtiteln.
373
uppfattning, att akademien icke rättsligen eller billigtvis kunde kännas [loo.]
skyldig att gälda omkostnader, som uppkommit för uppförande af ett
statens hus, hvilket upplåtits till inhysande af ett statens läroverk; att,
hvad anginge öfverintendentsembetets uttalande, att bristen skulle vara
föranledd af från akademien påyrkadt sätt för värmeledningens utförande,
denna uppgift syntes stödja sig på akademiens skrifvelse till embetet den
12 mars 1874, deri akademien såsom sitt eget utlåtande upptagit ett
byggnadskomiterades yttrande af innehåll att komiterade, med afseende å
den omständigheten att akademiens lektionsrum borde ständigt underhållas
vid någorlunda jemn temperatur, hvaremot den stora festivitetssalen endast
kortare tider behöfde uppvärmas, ansåge att detta lättast och ändamåls¬
enligast kunde ske genom användning af ånga, hvars värme i lektionsrum-
men på lämpligt sätt magasinerades i de derför afsedda reservoarerna, men
deremot omedelbarligen användes till uppvärmning af stora salen; att
akademien med hänsyn härtill ville fästa uppmärksamheten derå att aka¬
demien i alla händelser icke varit den myndighet, som egt att i ärendet
fatta beslut; samt att akademiens ekonomiska förhållanden icke nu, mera
än förut, medgåfve beredande af utväg för gäldande af ifrågavarande
förskott.
Med åberopande af akademiens sistberörda uppgift anförde öfver-
intendentsembetet derefter i underdånig skrifvelse den 10 april 1900, att
vid det af akademien sålunda omförmälda förhållande och då embetet,
med afseende särskildt fästadt å under året förestående högst betydande
utgifter för vården och underhållet af de kronans egendomar, som stode
under embetets inseende, vore i behof att få berörda förskott ersatt,
samt då aldrig vare sig af Kongl. Maj:t eller af Riksdagen ifrågastälts,
att förskottet skulle, äfven om tillgång dertill förefunnes, alföras å de till
embetets förfogande stälda ordinarie anslagsmedel, embetet föranlätes i
underdånighet hemställa, huruvida icke Kongl. Maj:t täcktes anbefalla
statskontoret att till embetet af under händer varande medel till ersät¬
tande af det utaf embetet med stöd af Kongl. Maj:ts nådiga medgifvande
lemnade förskott för inmurning af värmeapparat i musikaliska akademiens
hus utbetala samma förskotts belopp, 12,360 kronor 54 öre.
Sedan statskontoret uti infordradt underdånigt utlåtande den 25 juni
1900 tillstyrkt bifall till den af öfverintendentsembetet sålunda gjorda
framställningen, anbefalde Kongl. Maj:t genom förutnämnda nådiga bref
den 12 juli 1900 statskontoret att af under händer varande medel till
öfverintendentsembetet under förskottstitel utanordna omförmälda af em¬
betet förskotterade belopp.
Hår torde äfven böra omnämnas att, enligt hvad musikaliska akade-
374
Åttonde hufvudtiteln.
[135.] mien uti skrifvelse den 29 november 1900 i ett annat ärende meddelat,
akademien af egna medel måst fylla betydande brister såväl å expens-
anslaget som å anslaget till arfvoden för undervisning i musikkonserva-
toriets andra afdelning till biträdande lärare.
I sammanhang härmed torde det tillåtas mig att anmäla en af marin¬
förvaltningen gjord underdånig framställning om ersättning för förskotterade
medel.
Såsom jag redan under punkten 127 haft tillfälle erinra, beviljade
1898 års riksdag, med anledning af nådig proposition, anslag till bestri¬
dande af kostnader för en gradmätning å Spetsbergen. 1 afseende härå
anmälde Riksdagen i skrifvelse den 14 maj 1898, att Riksdagen, under
förutsättning att en svensk-rysk gradmätning å Spetsbergen under de
närmaste åren komme till stånd och att ett svenska flottan tillhörigt, för
ändamålet lämpligt fartyg jemte nödigt befäl och manskap stäldes till de
svenska deltagarnes i gradmätningsexpeditionen förfogande, beviljat medel
till bestridande af vissa på Sverige belöpande kostnader för gradmätningen,
och uttalade Riksdagen dervid jemväl, bland annat, att, derest fartyget icke
kunde af flottan kostnadsfritt ställas till expeditionens förfogande, den ut¬
gift, som genom fartygets användande uppkomme, kunde, sedan beloppet
blifvit kändt, till ersättande hos Riksdagen anmälas. I samma skrifvelse
yttrade Riksdagen, att en expedition af ifrågavarande art egentligen vore
främmande för sådana ändamål, som anslaget till flottans öfningar vore
afsedt att fylla.
Sedan Kongl. Maj:t den 6 mars 1899 förordnat chef för och deltagare
i en gradmätningsexpedition, som skulle under samma år afgå till Spets¬
bergen, befalde Kongl. Maj:t genom generalorder den 1 april 1899, att
kanonbåten Svensksund skulle rustas för att i början af påföljande maj
månad kunna utgå på omkring fyra och eu half månaders expedition för
att föra den svenska afdelningen af gradmätningsexpeditionen till Spets¬
bergen; och genom nådigt bref den 21 april 1899 förordnade Kongl. Maj:t,
att såväl kostnaderna för fartygets assurans, ändring, ut- och afrostning
samt återställande i dess dåvarande skick, som ock alla öfriga af expedi¬
tionen föranledda kostnader skulle af marinförvaltningen med omhänder-
hafvande medel bestridas och framdeles till ersättande anmälas, dervid
borde lemnas särskild uppgift å de kostnader, som vore af sådan natur,
att de vid annan expedition med ett flottans fartyg bort bestridas från
anslaget till flottans öfningar.
Dessförinnan hade -— med föranledande af en skrifvelse från särskilda
af den i nåder tillsatta komité för gradmätning å Spetsbergen utsedde
Åttonde hufvudtiteln.
375
delegerade och enär ifrågasatt blifvit att från flottan uttaga besättningen [135.]
å ett för ifrågavarande gradmätningsexpedition afsedt ishafsfartyg, benämndt
Antarctic — åt marinförvaltningen uppdragits att gå i författning om be¬
gärd undersökning af nämnda fartyg; hvarefter marinförvaltningen, som
sedermera inkommit med förslag angående godtgörande af kostnaden för
samma undersökning, genom nådigt bref den 9 juni 1899 anbefaldes att
framdeles anmäla denna kostnad i sammanhang med öfriga kostnader för
gradmätningsexpeditionen till Spetsbergen.
Efter kanonbåten Svensksunds återkomst från ifrågavarande expedi¬
tion inkom fartygets chef med en underdånig framställning, deri han
dels på grund af den med hänsyn till expeditionens säregna beskaffenhet
och möjligheten af en öfvervintring för besättningen nödvändiggjorda
ekipering, dels ock enär den större risk, hvarför besättningen under en
expedition sådan som denna mer än under vanliga expeditioner vore ut¬
satt, äfvensom tvånget att sommartiden lefva bland snö och is syntes
böra berättiga till något större förmåner än de vanliga, anhöll om någon
ekiperingshjelp och gratifikation åt fartygets befäl, underbefäl och man¬
skap; och fann Kong!. Maj:t enligt nådigt bref den 15 december 1899
godt medgifva, att åt det till deltagande i merberörda expedition kommen¬
derade befäl, underbefäl och manskap finge såsom ekiperingshjelp och
gratifikation utbetalas följande belopp, nämligen: till en hvar af 3 befäl
200 kronor, till en hvar af 4 underbefäl 100 kronor, till en hvar af 2
underofficerskorpraler 50 kronor samt till en hvar af 25 man gemenskap
25 kronor, hvarjemte föreskrefs, att kostnaden härför, tillhopa 1,725 kronor,
skulle af marinförvaltningen med omhänderhafvande medel bestridas och
framdeles till ersättande anmälas i sammanhang med öfriga af ifrågava¬
rande fartygsexpedition föranledda utgifter.
Nu har marinförvaltningen, till fullgörande af hvad, på sätt nyss an¬
förts, blifvit embctsverket anbefaldt, uti underdånig skrifvelse af den 28
september 1900 öfverleinnat uppgift å samtliga kostnader för nyssnämnda
expedition, hvilken handling upptager utbetalningar dels på grund af
nådiga brefvet den 21 april 1899 till belopp af 44,945 kronor 47 öre,
hvaraf 9,016 kronor 92 öre proviantkostnad, dels för undersökning af
ishafsfartyget Antarctic att på grund af nådiga brefvet den 9 juni 1899
anmälas i sammanhang med kostnaderna för expeditionen 707 kronor 32
öre och dels på grund af nådiga brefvet den 15 december 1899 till
gratifikationer 1,725 kronor eller sammanlagdt 47,377 kronor 79 öre, af
hvilket belopp 32,816 kronor 5 öre skolat vid annan expedition med ett
flottans fartyg bestridas af femte hufvudtitelns anslag till flottans öfningar;
376
Åttonde hutVudtiteln.
L135.] hemställande marinförvaltningen, att ersättning måtte beredas för hela
den från nämnda hufvudtitel sålunda bestridda utgiften.
Chefen för sjöförsvarsdepartementet har, med anmälan häi’Oin, till-
kännagifvit, att den till 9,016 kronor 92 öre uppgående proviantkostna¬
den syntes honom kunna utgå från ordinarie anslag under femte hufvud-
titeln. Efter afdrag af detta belopp, 9,016 kronor 92 öre, utgöra de af
marinförvaltningen förskotterade medel, om hvilkas ersättande nu är fråga,
38,360 kronor 87 öre.
Jag hemställer, att Kongl. Maj:t täcktes för återgäldande af de utaf
mig nu omförmälda förskott — 9,417 kronor 98 öre, 5,009 kronor 60
öre, 493 kronor 40 öre, 869 kronor 25 öre, 1,800 kronor, 12,360 kronor
54 öre och 38,360 kronor 87 öre eller sammanlagd! 68,311 kronor 64
öre — af Riksdagen äska ett extra anslag för år 1902, hvilket, till und¬
vikande af öretal i riksstaten, torde böra bestämmas till 68,312 kronor.
Hvad föredragande departementschefen i ofvan-
berörda hänseenden hemstält och föreslagit behagade
Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten, på tillstyr¬
kan af statsrådets öfrige ledamöter, i nåder gilla, med
befallning tillika, att utdrag af detta protokoll skulle
till finansdepartementet öfverlemnas till ledning vid för¬
fattandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riks¬
dagen angående statsverkets tillstånd och behof.
Ex protocollo:
C. E. Blom.
Stockholm, Ivar Heeggstriime boktryckeri A. B., 1901.
Niond» hufvudtrteln.
I
Nionde hufvudtiteln,
Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Sans
Kongl. Höghet Kronprinsen-Begenten i Statsrådet å
Stockholms slott den 11 januari 1901.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Wikblad,
Annerstedt,
herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,
Claéson,
Dyrssen,
Crusebjörn, l
Odelbérg och
Husberg.
l:o.
Departementschefen, statsrådet Odelberg, anhöll i underdånighet
att få underställa Kongl. Maj:ts nådiga pröfning frågan om reglerandet
af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel samt yttrade härvid
beträffande anslagstitlarna:
Bih. till Riksd. Prat. 1901. 1 Sami. 1 Afd.
1
2
Nionde hnfvndtiteln.
ri-3
Höjning i an¬
slaget till
undervisnings¬
anstalter för
jordbruk och
landtmanna-
näringar.
Ordinarie anslag.
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.
Det under denna anslagstitel uti riksstaten uppförda anslag å
190,400 kronor omfattar dels ett förslagsanslag å 15,000 kronor till
understöd åt landtmannaskolor, dels såsom bestämdt anslag 175,400
kronor.
Af det bestämda anslaget utgå följande ständiga anvisningar, till
nedannämnda belopp, nemligen:
till Alnarps landtbruksinstitut ...................................... kronor
„ Ultuna landtbruksinstitut ..........................................
„ lägre landtbruksskolor .............................................
„ aflöning åt två instruktörer, den ene i boskaps¬
skötsel och den andre i mejerihushållning,
tillhopa ...................................................................
» mejerielevers undervisande vid enskilda mejerier
„ stipendier åt personer, som vid enskilda mejerier
genomgå fullständig lärokurs i mejerihand-
tering ............................................'...........................
„ understöd åt personer, som egna sig åt landt-
brukets vetenskapliga eller praktiska stude¬
rande .......................................................
rf
5?
29,400
20,000
88,000
4,000:
9,000:
3,000:
, 6,000: —
eller tillhopa kronor 159,400: —
följd af år från
12,000: —
Derjemte har årligen under en
samma anslag anvisats
till landtmannaskolor0) ett belopp af
summa kronor 171,400:
till hvilket sistnämnda belopp de årliga anvisningarna från anslaget
sålunda för närvarande uppgå.
Till Kongl. Maj:ts disposition återstår derefter alltså ett belopp af
4,000 kronor.
Jag har nu för afsigt att föreslå Kongl. Maj:t att hos Riksdagen
åska en förhöjning i detta anslag.
*) I län, der lägre landtbruksskolor ej finnas. Se nådiga kungörelsen den 13 juli 1887.
Nionde hufvudtiteln.
3
I sammanhang härmed torde det emellertid tillåtas mig att jemväl
upptaga fråga om ökning af ett annat ordinarie anslag, nemligen
det under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af jordbruk och landt-
mannanäringar» uppförda anslag å 140,500 kronor.
Dessa frågor äro nemligen nära förbundna med hvarandra och de
omständigheter, som nödvändiggöra anslagsförhöjningarna, äro i båda
fallen väsentligen desamma.
Af anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk och landt-
mannanäringar utgå följande ständiga anvisningar, till nedannämnda be¬
lopp, nemligen:
till understöd åt svenska trädgårdsföreningens elev¬
skola i Stockholm........................................................ kronor
„ landtbruksakademien, såsom bidrag till aflöningar
t ........................................................................*....... J5
„ aflöning åt en undervisare i fårskötsel och ull¬
kultur........................................................................... \
„ denne undervisares resor, förslagsvis beräknade till „
„ statens entomologiska anstalt .................................... „
„ premiering af nötboskap............................................... „
4,000: —
31,100: —
2,000
1,200
6,500
75,000
eller tillhopa kronor 119,800: —
Af detta anslag har derjemte under en följd af år anvisats anslag
till smörprofningar i Malmö och Göteborg, de se¬
naste åren utgående med ....................................... kronor
såsom ytterligare anslag till mejerielevers under¬
visande vid enskilda mejerier ................................
till experiment vid landtbruksakademiens experi¬
mentalfält, utöfver akademiens ordinarie anslag,
3,000 kronor, för samma ändamål........................
„ underhåll och inköp af materiel m. m. vid
akademiens växtfysiologiska anstalt....................
kronor
|
15,000: —
|
11
|
2,000: —
|
11
|
1,500: —
|
11
|
1,500: —
|
hvadan alltså........................................................................ kronor 139,800: —
utgör summan af de årliga anvisningarna på anslaget. Af detta åter¬
stå derefter sålunda allenast 700 kronor att disponera för andra ändamål.
Båda de ifrågavarande anslagen hafva intill innevarande år varit
i riksstaten upptagna bland sjette hufvudtitelns anslag till jordbruket,
handeln och näringarna; och hafva de å samtliga under denna rubrik
uppförda anslag uppkomna öfverskott ingått till en gemensam bespa¬
ringsfond.
Såväl från denna besparingsfond som från sjette hufvudtitelns
4 Nionde hufvudtiteln.
allmänna besparingar hafva under en följd af år medel anvisats till
betäckande af utgifter, för hvilka ofvannämnda två anslag, derest de
dertill lemna! tillgång, lämpligen kunnat användas.
Sålunda hafva från besparingarna å anslagen till jordbruket, handeln
och näringarna anvisats följande årligen återkommande poster, nemligen
till en mejeriskola i Norrbottens län.............................. kronor 3,000: —
„ bidrag för utgifvande af geologiska föreningens
handlingar....................................................................... „ 750
„ bidrag för utgifvande af svensk veterinärtidskrift
(förut 800, nu 1,000 kronor) .............................. „ 1,000
,, utgifvande af landtbruksakademiens handlingar
och tidskrift .................................................................. „ 2,000
„ Sveriges utsädesförening ....................t..................... „ 18,000
„ entomologiska föreningen °)...................................... „ 500
eller tillhopa kronor 25,250
Från sjette hufvudtitelns allmänna besparingar hafva utgått:
till täflings- och afvelspris vid kapplöpningar........... kronor 3,000
anande af en del af lägenheten Frescati å Djur¬
gården för statens entomologiska anstalt ............ „ 450
mejeriskola vid Åtvidaberg .................................... „ 2,000
eller tillhopa kronor 5,450: —
Sammanlagda beloppen af dessa utgifter uppgå sålunda till icke
mindre än 30,700 kronor.
Med hänsyn tagen till de särskilda ändamål, för hvilka dessa
belopp anvisats, skulle af dem lämpligen hafva kunnat utgå från an¬
slaget till undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar
anslagen till mejeriskoloma i Norrbottens län och vid Åtvidaberg om
tillhopa 5,000 kronor och från anslaget till befrämjande i allmänhet
af jordbruk och landtmannanäringar samtliga öfriga anslag om tillhopa
25,700 kronor.
Vid jordbruksdepartementets tillkomst hade anslagen för år 1900
till ifrågavarande ändamål redan på civildepartementets föredragning
anvisats att utgå på sätt här ofvan sägs, med undantag allenast af an¬
slaget till mejeriskolan i Norrbottens län, som ännu återstod oanvisadt.
Då samtliga dessa anslagsposter äro årligen återkommande och
afse att fylla redan erkända behof, har det naturligen icke kunnat
ifrågakomma annat, än att jemväl efter jordbruksdepartementets in¬
rättande medel måst för ändamålen beredas; och har, då förenämnda *)
*) Dessutom 500 kronor från sjunde hufvudtiteln.
Nionde hufvudtiteln.
5
besparingsfond af anledning, som här nedan angifves, icke kunnat an¬
litas, annan utväg härvid icke funnits att tillgå än att, i den mån sjette
hufvudtitelns allmänna besparingar icke kunnat tagas i anspråk, stats¬
kontoret undfått nådig befallning att medlen förskjuta mot framdeles
skeende ersättning.
De bland ofvannämnda poster, hvilka statskontoret sålunda an-
befalts att förskottsvis utgifva, äro:
till mejeriskola i Norrbottens län för hvartdera af
åren 1900 och 1901 ........................... kronor 3,000: —
„ „ vid Åtvidaberg för år 1901............... „ 2,000: —
„ Sveriges utsädesförening för år 1901.................... „ 18,000: —
„ utgifvande af landtbruksakademiens handlingar
och tidskrift för år 1901 ....................................,.... „ 2,000: —
„ entomologiska föreningen för år 1901 ............... „ 1,000: —
summa kronor 26,000: —
För år 1901 hafva dessutom från sjette hufvudtitelns allmänna
besparingar anvisats bidrag till svensk veterinärtidskrift samt anslag
till arrendet af en del af lägenheten Frescati, tillhopa 1,450 kronor.
Flertalet, och särskildt alla mera betydande, utgifter af tillfällig
art hafva under år 1900 kunnat utgå från sjette och sjunde hufvud-
titlarnas allmänna besparingar. Till följd häraf har af det till extra
utgifter för jordbruksdepartementet för samma år afsedda belopp,
7,500 kronor, icke mera än 3,400 kronor behöft tagas i anspråk för
fyllande af tillfälliga behof; och har Kongl. Maj:t derför kunnat genom
beslut den 31 december 1900 af samma belopp anvisa 4,000 kronor
till betäckande af vissa af ofvannämnda förskottsposter.
Under förutsättning, att förevarande två ordinarie anslag blifva
uti riksstaten för år 1902 uppförda med de förhöjda belopp, jag här
nedan föreslår, skulle några afsevärda ytterligare förskott för ofvan
omförmälda ändamål icke behöfva ifrågakomma.
Att emellertid, utan anslagens förhöjning, från de till jordbruks¬
departementets förfogande varande medel bereda tillgång till betäckande
af ofvan uppräknade stadigvarande utgifter, är icke tänkbart.
Visserligen finnes å nionde hufvudtiteln uppfördt ett anslag till extra
utgifter å 10,000 kronor, och från ett eller annat af hufvudtitelns bestämda
anslag torde väl äfven mindre öfverskott komma att tillföras hufvud¬
titelns allmänna besparingar, men å andra sidan äro jemväl att emotse
betydande utgifter af dels tillfällig art och dels, ehuru mera stadig¬
varande, sådan beskaffenhet att de företrädesvis lämpa sig att gäldas
med tillgångar af nyss antydda slag.
6
Nionde hufvudtiteln.
Jag torde i detta afseende endast behöfva omnämna, hurusom
under treårsperioden 1897—1899 till betäckande af dylika utgifter,
Indika det, med hänsyn till de med dem afsedda ändamål, skulle till¬
kommit jordbruksdepartementet att bestrida, derest detsamma under
nämnda år varit i verksamhet, från sjette och sjunde hufvudtitlarnas
extra utgiftsmedel och allmänna besparingar samt besparingar å sjette
hufvudtitelns anslag till jordbruket, handeln och näringarna utanordnats
i medeltal tillhopa omkring 30,500 kronor för att lätt skall inses, att
hvarken från nionde hufvudtitelns extra utgiftsmedel eller från möjligen
uppkommande allmänna besparingar å denna hufvudtitel några bidrag
kunna påräknas till betäckande af vare sig de utaf statskontoret redan
förskjutna belopp eller de för samma ändamål under detta år eller
framdeles uppkommande utgifter.
Jag tillåter mig härvid erinra, att Riksdagen uti sin skrifvelse
den 20 mars 1900, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
anslag till jordbruksdepartementet, anfört, hurusom Riksdagen förestälde
sig att, derest vid 1900 års utgång besparingar komme att förefinnas
å anslagen till jordbruket, handeln och näringarna, dessa till så stor
del som möjligt borde ställas till jordbruksdepartementets förfogande,
och motsåge, att Kongl. Maj:t till nu instundande Riksdag inkomme
med förslag angående sådana besparingars användande i den mån de
ansåges böra från civildepartementets hufvudtitel till annan hufvudtitel
öfverföras. Af chefen för civildepartementet har jag emellertid inhemtat,
att frågan om möjligen befintliga dylika besparingars öfverföring ännu
icke kan göras till föremål för pröfning, men att med all sannolikhet
något afsevärdt belopp härigenom i allt fall icke kan blifva stäldt till
jordbruksdepartementets förfogande.
Med afseende å det sålunda anförda och då, såsom jag redan förut
framhållit, samtliga ofvan uppräknade med besparingar å sjette hufvud¬
titeln förut bestridda utgifter å tillhopa 30,700 kronor äro af stadigvarande
natur samt synas böra gäldas, en del af anslaget till undervisnings¬
anstalter för jordbruk och landtmannanäringar och andra åter af anslaget
till befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar, anser
jag oundgängligen nödigt, att dessa båda anslag höjas.
Vid bestämmandet af dessa höjningars belopp anser jag emeller¬
tid hänsyn böra tagas icke allenast till den oafvisliga nödvändigheten
af att de redan godkända anslagsbehofven blifva fylda, utan jemväl till
de nya kraf, som med säkerhet äro att på ifrågavarande områden förvänta.
Hvad särskildt anslaget till undervisningsanstalter för jordbruk
och landtmannanäringar angår, är redan på Kongl. Maj:ts pröfning be¬
Nionde hufvudtiteln.
7
roende en framställning, som, i händelse densamma bifalles, föranleder
en utgift, hvilken bör utgå af detta anslag.
Uti en till landtbruksstyrelsen stäld skrift har nemligen statens
instruktör i boskapsskötsel anfört: att för det arbete, som för närvarande
påginge inom landet med syfte att höja nötkreatursbesättningarnas jemn¬
het och afkastningsförmåga, det vore af synnerlig vigt, att mjölken från
de enskilda korna undersöktes med hänsyn till dess qvantitet och fett-
halt; att en grundlig kännedom om kornas egenskaper i detta afseende
vore nödvändig för ordnandet af afveln och bildandet af rikt afkastande
kreatursstammar samt för lämpandet på ett ekonomiskt sätt af utfodrin¬
gen efter djurens afkastning; att för sådant ändamål såväl i Danmark
som inom vårt land föreningar bildats för underlättande och ordnande
af sagda undersökningar och att desamma under den korta tid, de varit
verksamma, redan visat sig i hög grad gagnande för det ändamål, de afsåge
att tillgodose; att, för att dylika kontrollföreningar skulle kunna ega fram¬
gång, det likväl vore nödvändigt, att tillgång funnes på personer, som vore
kunniga dels i mjölkundersökningar och dels i uppgörandet af derpå
grundade beräkningar, som erfordrades till ledning för djuregarne vid
afvel och utfodring; att af sådan anledning lämpligt vore, att åtgärder
vidtoges för anordnande af utbildningskurser för dylika personer, så
kallade kontrollassistenter; och har instruktören, med erinran att åt¬
gärder vidtagits i Skåne för tillgodoseende af behofvet af kontroll¬
assistenter för nämnda landsdel, men att dessa åtgärder icke kunde
anses tillräckliga att fylla behofvet af sådana personer ens i södra
delen af landet, än mindre för norra och mellersta delen deraf, der till¬
fälle till utbildning af dylika assistenter fullständigt saknades, på grund
häraf hemstält, att landtbruksstyrelsen måtte vidtaga åtgärder för att
det behof af kontrollassistenter, som inom landet förefunnes, måtte
blifva fyldt.
Med underdånig skrifvelse den 19 november 1900 har landtbruks¬
styrelsen till Kong]. Maj:t öfverlemnat berörda skrift jemte af styrelsen
i anledning af densamma från hushållningssällskapens år 1899 samlade
ombud inhemtadt yttrande, deruti ombuden, under framhållande, bland
annat, att omförmälda kontrollföreningar visat sig medföra synnerligen
gagnande resultat i det af instruktören angifna afseende, specielt för
de mindre jordbrukarne, att stor brist för närvarande rådde på personer,
lämpliga att såsom kontrollassistenter biträda föreningarna, samt att
staten, som i allmänhet bekostade undervisningsväsendet i riket, derför
äfven borde sörja för afhjelpande! af det hinder för denna gagneliga
föreningsverksamhets utveckling, som läge i bristen på ordentligt ut¬
8
Nionde hufvudtiteln.
bildade assistenter, tillstyrkt åtgärders vidtagande för anordnande af
utbildningskurser för kontrollassistenter till biträde åt inom landet bil¬
dade kontrollföreningar af ofvan angifna art.
För egen del har landtbruksstyrelsen i detta ämne anfört hufvud¬
sakligen.
De allmänna ekonomiska förhållanden, under hvilka det svenska
landtbruket liksom landtbruket i öfriga länder för närvarande arbetade,
manade till iakttagandet af den största noggranhet vid tillgodogörandet
af landtbrukets produktiva krafter. Oaktadt kraftiga åtgärder vidtagits
till höjande af boskapsskötseln inom vårt land, lemnade den ännu i all¬
mänhet icke det utbyte, som under ett mera ekonomiskt bedrifvande af
densamma skulle vara fallet, hvilket till stor del syntes bero på bristande
kännedom hos ladugårdsinnehafvarne om de olika djurens förmåga att
betala utfodringen. Kontrollföreningarnas ändamål vore att fylla denna
brist, i det att de genom noggrant iakttagande af kornas mjölkafkast-
ning under en viss utfodring sökte närmare lära känna deras produk¬
tionsförmåga och derigenom möjliggöra icke blott ett ekonomiskt an¬
ordnande af utfodringen utan äfven ett framgångsrikt förädlingsarbete
inom koladugården. Hufvuduppgifterna för dessa föreningar blefve så¬
lunda dels att genom antecknandet och beräknandet af de använda
fodermedlen samt kvantiteten och fetthalten hos den producerade mjöl¬
ken utröna de olika kornas egeuskaper att tillgodogöra sig fodermedlen,
hvilket tydligen måste vara af största betydelse för vinnandet af ett ekono¬
miskt gynsamt resultat af ladugårdsskötsel!!, eller att med andra ord be¬
döma djurens värde såsom bruksdjur, dels ock att genom utrönande af dju¬
rens dika mjölkegenskaper i afseende å såväl mjölkens qvantitet som
fetthalt erhålla en bestämd ledning vid afvelsarbetet, så att till afvels-
djur utsåges endast de kor, som i detta afseende egde de bästa egen¬
skaperna.
Kontrollföreningarnas organisation vore ganska enkel. Förenin¬
garna bildades vanligen på vissa år och utgjorde en öfverenskommelse mel¬
lan föreningsmedlemmarna att ställa sina ladugårdar under kontroll samt
låta å vissa återkommande tider kontrollera mjölken efter hvarje mjöl¬
kande ko samt anteckna den utfodring, som vid tillfället egde rum.
Härför anstälde hvarje förening en assistent, som verkstälde profmjölk-
ning, uttoge och undersökte prof af hvarje kos mjölk, förde noggranna
räkenskaper öfver de olika kornas mjölk och smörutbyte och öfver det
i ladugården använda fodret samt utarbetade öfversigt öfver samtliga
besättningarnas och de särskilda kornas inbördes förhållande uti ifråga¬
varande afseenden, så att med ledning deraf skulle kunna utväljas de
Nionde liafrndtiteln.
9
kor, som hade ett så stort afvelsvärde, att de kunde antagas verka för¬
ädlande och förbättrande på afveln i stort sedt.
Efter att härpå hafva lemnat en kort redogörelse angående kon¬
trollföreningsverksamheten i Danmark, anför landtbruksstyrelsen vidare.
Hvad anginge bildandet af kontrollföreningar inom vårt eget
land, så hade den första föreningen uppstått i Skåne år 1898 och be¬
nämndes Hvilans kontrollförening. Såvidt landtbruksstyrelsen hade sig
bekant, funnes för närvarande inom Sverige tillhopa 29 dylika förenin¬
gar, hvarjemte enligt landtbruksstyrelsen tillhandakommen upplysning
5 ytterligare föreningar vore under bildning.
Då nu instruktören i boskapsskötsel vitsordat, att brist inom lan¬
det rådde på personer, lämpliga att såsom kontrollassistenter biträda
föreningarna, men kontrollföreningarna utan tillgång på dylika assisten¬
ter icke vore i stånd att på ett nöjaktigt sätt uppfylla sitt ändamål,
syntes åtgärder från statens sida böra vidtagas för afhjelpandet af det
behof, som sålunda yppat sig. För närvarande funnes en kurs för så¬
dant ändamål anordnad vid Hvilans landtmannaskola i Malmöhus län.
Denna skola, som vore belägen inom området för Hvilans kontroll¬
förening och hvars lärare vore ledare för samma förening, vore så¬
lunda synnerligen egnad att lemna undervisning i ofvan sagda hän¬
seenden. Med understöd af Malmöhus läns hushållningssällskap hade
år 1899 vid ifrågavarande landtmannaskola anordnats en kurs för ut¬
bildande af kontrollassistenter. Äfven under år 1900 hade länets hus¬
hållningssällskap beviljat ett liknande anslag för samma ändamål, och
hade under året tvenne kurser hållits.
Då de kurser, som sålunda anordnats vid Hvilans landtmanna¬
skola, på intet vis syntes kunna tillgodose hela landets behof af kon¬
trollassistenter, ansåge sig landtbruksstyrelsen böra hänvända sig till
Kongl. Maj:t för utverkande af medel för anordnande af kurser inom
olika delar af landet för utbildande af kontrollassistenter. Kurserna
borde enligt landtbruksstyrelsens åsigt förläggas till platser, hvarest
tillfälle funnes till undervisning genom skicklige lärare uti de ämnen, i
hvilka det vore af vigt för eleverna att inhemta kunskaper, och som
vore belägna inom området för någon kontrollförening. För att deltaga
i kursen borde sökande hafva genomgått landtmanna- eller landtbruks-
skola eller styrka sig hafva motsvarande kunskaper. Kurserna borde
fortgå under minst fyra veckor; och borde eleverna erhålla kostnadsfri
undervisning, men sjelfva hålla sig med kost och husrum. Undervisnin¬
gen borde omfatta nötboskapsafvel, utfodringslära, fettiindersökning,
Bih. till Riksd. Vrot. Viol. 1 Sami. 1 Afd. 2
10
Nionde hufvudtiteln.
kontroll!}okföring samt inöfvande af de arbeten, som tillkomme kontroll¬
assistenterna.
Hvad anordnandet af ifrågavarande kurser beträffade, så syntes
detta böra ske genom landtbruksstyrelsens försorg på det sätt, att sty¬
relsen med vederbörande vid såsom lämpliga ansedda landtmanna- eller
landtbruksskolor eller andra anstalter träffade öfverenskommelse om
mottagandet i och för undervisning enligt af landtbruksstyrelsen här
ofvan angifven plan af visst antal elever för utbildning till kontroll¬
assistenter. För hvarje kurs borde af statsmedel erläggas dels ett visst
bestämdt belopp, som enligt landtbruksstyrelsens beräkning lämpligen
kunde utgöra 300 kronor, dels ock en afgift af 20 kronor för hvarje
elev, som komme att deltaga i kursen. Huru stort antal assistenter,
som kunde behöfva utbildas, vore gifvetvis beroende på den utveckling,
kontrollföreningsväsendet kunde inom vårt land erhålla, och derpå be¬
rodde sålunda äfven, huru många kurser af ifrågavarande beskaffenhet
kunde behöfva anordnas. Om emellertid 1,000 kronor af statsmedel
anvisades och det finge bero på omständigheterna samt öfverenskom¬
melse i förevarande afseende med vederbörande inom orterna, huru
många kurser skulle anordnas och elever vid desamma antagas, skulle
med ett sådant belopp som det antydda i hvarje händelse ett ganska
afsevärdt och för närvarande tillräckligt antal duglige kontrollassisten¬
ter kunna utbildas till gagn för kontrollföreningarna och dermed för
svenska boskapsskötseln.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har landtbruksstyrelsen
hemstält, att Kongl. Magt måtte ställa till styrelsens förfogande ett
belopp af ett tusen kronor för anordnande enligt ofvan angifna plan af
undervisningskurser för utbildande af kontrollassistenter samt bemyn¬
diga styrelsen att angående samma kurser i hufvudsaklig öfverensstäm¬
melse med sagda plan meddela erforderliga föreskrifter.
Den af landtbruksstyrelsen sålunda gjorda framställning synes
mig väl värd att vinna nådigt bifall och skulle jag ingalunda tvekat
att tillstyrka Kongl. Maj:t att till styrelsens förfogande ställa det sålunda
begärda beloppet, derest jag icke ansett olämpligt att, med de penninge-
medel, som nu stå jordbruksdepartementet till förfogande, förorda nya
utgifter af den stadigvarande art, hvarom här uppenbarligen skulle
blifva fråga.
Vid beräknande af den förhöjning uti anslaget till undervisnings¬
anstalter för jordbruk och landtmannanäringar, hvarom jag anser fram¬
ställning till Riksdagen böra göras, finner jag emellertid hänsyn böra
tagas till att för omförmälda ändamål erfordras ett belopp af 1,000 kronor.
Nionde hufvudtiteln.
11
Härjemte liar jag anledning antaga, att inom den närmaste fram¬
tiden fråga kommer att uppstå om statsmedels beviljande för undervis¬
ning i trädgårdsskötsel; och finner jag högst beklagligt, om jag skulle
nödgas att med anledning af brist på medel afstyrka understöd för
detta, enligt mitt förmenande, synnerligen vigtiga ändamål.
Likaledes förutser jag, att med mejerihandteringens nuvarande
utveckling i landet ytterligare åtgärder för undervisningen på detta
område komma att snart erfordras.
Att, sedan statsmakterna visat sitt intresse för jordbruket och
dess binäringar genom inrättandet af ett särskild! jordbruksdepartement,
anspråken på åtgärder till främjande af jordbruket och landtmanna-
näringarna jemväl komma att stegras, derom lärer tvifvel icke kunna
råda. Utan' att Kongl. Maj:t till sin disposition har nödiga medel till
dylika åtgärders vidtagande i de fall, der sådana finnas erforderliga,
torde emellertid jordbruksdepartementet icke kunna komma att behörigen
fylla sin uppgift.
Vid de förhöjningar, som å nu ifrågavarande två anslag böra ske,
är derför ock angeläget, att förhöjningarna tillmätas så, att åtminstone
något belopp må finnas till Kongl. Maj:ts disposition, för att möta kom¬
mande kraf.
Beräknande att från anslaget till undervisningsanstalter för jord¬
bruk och landtmannanäringar böra för framtiden utgå dels anslagen
till mejeriskolor i Norrbottens län och vid Åtvidaberg, tillhopa 5,000
kronor, dels det nu från anslaget till befrämjande i allmänhet af jord¬
bruk och landtmannanäringar utgående anslag å 2,000 kronor till mejeri¬
elevers undervisande vid enskilda mejerier, dels ock ett bidrag af 1,000
kronor för utbildande af kontrollassistenter, skulle, då, såsom ofvan
visats, endast 4,000 kronor finnas å anslaget disponibla, en ovilkorlig
ökning i detsamma af 4,000 kronor nu erfordras. Då emellertid här¬
utöfver ett belopp af minst 5,000 kronor synes mig böra stå till Kong].
Maj:ts disposition, anser jag ökningen i detta anslag lämpligen böra
bestämmas till 9,600 kronor, hvarigenom det bestämda anslaget under
förevarande anslagstitel skulle komma att uppgå till 185,000 kronor
och denna anslagstitel i sin helhet till 200,000 kronor.
Å anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna¬
näringar kan, såsom ofvan sagts, anses disponibla allenast 700 kronor,
under det de utgifter, som måste bestridas, med beräknande af ett an¬
slag till entomologiska föreningen å 1,000 kronor, uppgå till 26,200
kronor.
Mod frånräknande af nyssnämnda 2,000 kronor till mejerielevers
12
Nionde hufvudtiteln.
[2-]
Höjning i
anslaget till
befrämjande i
allmänhet af
jordbruk och
landtmanna-
näringar.
[3.]
Höjning af
läns ve teri-
närernes
aflöning.
undervisande vid enskilda mejerier, skulle för fyllande af redan god¬
kända anslagsbehof sålunda erfordras eu höjning" i detta anslag" af
23,500 kronor.
Härutöfver bör emellertid, såsom ofvan framhållits, med hänsyn
dertill att man måste vara beredd att kunna möta de nya kraf, som
otvifvelaktigt äro att förvänta, något belopp finnas till Kongl. Maj:ts
disposition; och anser jag att, då af stor vigt är, att detta belopp ej
bestämmes alltför lågt, härför ingalunda vore för mycket att beräkna
12,000 till 15,000 kronor. Höjningen i anslaget skulle i sådant fall
blifva 35,500 å 38,500 kronor. Jag anser mig emellertid kunna för
närvarande inskränka mig att föreslå en höjning till belopp af 34,500
kronor, hvarigenom anslagets belopp kommer att uppgå till 175,000
kronor. Till frågan härom torde jag emellertid få här nedan återkomma.
Under denna punkt tillstyrker jag alltså, att Kongl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen
att det under anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk
och landtmannanäringar» ingående bestämda anslag å 175,400 kronor
må höjas till 185,000 kronor, eller med 9,600 kronor;
kommande, i händelse af bifall härtill, anslagstiteln »undervisnings¬
anstalter för jordbruk och landtmannanäringar» (deraf ett förslagsanslag
å 15,000 kronor till understöd åt landtmannaskolor) att höjas från
190,400 kronor till 200,000 kronor.
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.
Under åberopande af hvad jag under punkt 1 anfört, tillåter jag
mig hemställa, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att det under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af jordbruk
och landtmannanäringar» uppförda anslag må höjas från 140,500 kronor
till 175,000 kronor eller med 34,500 kronor.
Länsveterinärer och veterinärstipendiater.
Med det under denna anslagstitel uppförda anslag bestridas, bland
annat, aflöningarna till de inom landet anstälde 32 länsveterinärer; och
åtnjuter en hvar af desse tjenstemän, såsom lön, 1,500 kronor.
I afseende å länsveterinärernes pensionsrätt finnas icke några sär¬
Nionde hufvudtiteln.
13
skilda bestämmelser meddelade, utan hafva i förekommande fall på dem
tillämpats bestämmelserna uti nådiga brefven den 3 december 1812,
den 25 juni 1818, den 12 november 1823, den 16 mars 1858 och den
23 november 1860, enligt kvilka pension till lönens fulla belopp till¬
kommer länsveterinär vid fylda 70 lefnadsår och minst 30 års oafbruten
tjenstetid eller vid 65 års ålder, då efter vid pass 40 års tjenstetid hans
sjuklighet eller försvagade helsotillstånd med laglig läkareattest bestyrkes.
Angående kompetensvilkor samt åligganden för länsveterinärerne
finnas bestämmelser meddelade uti nådiga instruktionen för läns-, stads-,
distrikts- och andra civila veterinärer den 19 oktober 1888.
För att kunna uppföras å förslag till länsveterinärst jenst erfordras
sålunda att hafva aflagt godkänd afgångsexamen vid veterinärinstitutet
och vara af medicinalstyrelsen förklarad såsom legitimerad veterinär.
Enligt 1 § uti nämnda instruktion är länsveterinär skyldig att
inom sitt distrikt utöfva närmaste inseendet öfver den allmänna oeh be¬
sörja den enskilda sjukvården bland husdjuren, på sätt instruktionen
närmare bestämmer; och innehålla 3 — 23 §§ uti samma instruktion i
sådant afseende mera detaljerade föreskrifter, enligt hvilka det tillhör
länsveterinären hufvudsakligen att icke allenast, då till hans kännedom
kommit, att smittosam sjukdom bland husdjuren utbrutit, utan jemväl
efter förordnande af medicinalstyrelsen eller Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande eller i vissa fall på kallelse af ordförande i helsovårds- eller
kommunalnämnd företaga tjenster-esor för bekämpande af dylik sjukdom;
att, förutom afgifvande af rapporter i särskilda fall, årligen inom viss
tid till medicinalstyrelsen insända berättelse såväl om sin verksamhet
under det föregående året, som ock om sundhetstillståndet bland hus¬
djuren inom distriktet samt om hvad i öfrigt dermed kan ega samman¬
hang; samt att föra diarium öfver inkomna handlingar, konceptbok öfver
tjensterapporter, utlåtanden m. m. äfvensom journal öfver den sjukvård,
som af honom utöfvas.
Enahanda skyldighet att efter förordnande eller på kallelse verk¬
ställa förrättningar tillkommer jemväl innehafvare af sådan stads- eller
distriktsveterinärsbefattning, med hvilken enligt af Kongl. Maj:t lemnadt
medgifvande är förenad rätt till tjenstårsberäkning i likhet med den
länsveterinärer åtnjuta.
För förrättning, som på grund af gällande författningar angående
hvad iakttagas bör dels till förekommande och hämmande af sfhitto-
samma sjukdomar bland husdjuren och dels till förekommande af sådana
sjukdomars införande i riket, så ock angående hvad vid utförsel till
14
Nionde hufvudtiteln.
utlandet af kreatur bör iakttagas, af läns-, stads- eller distriktsveterinär
företages, eger han uppbära ersättning enligt särskild af Kongl. Maj:t
faststäld taxa.
Närmaste inseendet öfver såväl läns- som distriktsveterinärernes
tjensteverksamhet tillkommer enligt bestämmelse uti nådiga läkare¬
instruktionen den 31 oktober 1890 förste provinsialläkarne, hvar inom
det län, der han är anstäld; och tillkommer honom derjemte, såvidt
veterinärväsendet angår, hufvudsakligen att årligen inspektera de till
länsveterinärstjensterna hörande arkiv; att tillse att de, som inom länet
enskildt utöfva veterinärkonsten, behörigen iakttaga hvad enligt gällande
instruktioner och författningar dem åligger; att föra förteckning öfver
enskildt praktiserande veterinärer inom länet; samt att insamla och
bearbeta statistiska uppgifter rörande husdjurssjukvården inom länet.
Fråga har nu blifvit väckt om en i viss mån förändrad organisa¬
tion af det civila veterinärväsendet och i sammanhang dermed om för¬
höjning af länsveterinärernes aflöningar och om anvisande af stats¬
bidrag för aflönande af distriktsveterinärer.
Innan jag emellertid går att redogöra för den i detta afseende
gjorda framställning och deröfver afgifna utlåtanden, torde det tillåtas
mig att i korthet i minnet återkalla det hufvudsakliga af hvad i samma
ämne förekommit under de senaste årtiondena.
Frågan om ett ändamålsenligt ordnande af rikets veterinärväsende,
hvartill grunden lades redan år 1774,-har nemligen alltsedan år 1863 vid
upprepade tillfällen varit föremål för statsmakternas pröfning. I skrifvelse
af den 28 februari sistnämnda år anhöllo Rikets ständer, att Kongl. Maj:t
täcktes låta utarbeta och för ständerna framlägga förslag, hvarigenom
i öfverensstämmelse med tidens fordringar och landets behof ej mindre
undervisningen i veterinärkunskapen kunde höjas och utvidgas, än äfven
djurläkarnes antal förökas och deras vilkor förbättras. Med anledning af
denna Rikets ständers skrifvelse gaf Kongl. Maj:t den 13 november samma
år åt särskildt utsedde komiterade i uppdrag att i enlighet med den uti
skrifvelsen gjorda framställning afgifva förslag till fullständigt ordnande
af veterinärväsendet i riket. I det betänkande, som med anledning af be¬
rörda uppdrag afgafs under den 24 maj 1865, föreslogs, bland annat, att
lör den civila husdjur ssjukvårdens uppehållande skulle inom hvarje län
tjenstgöra dels en länsveterinär, dels behöfligt antal distriktsveterinärer,
samt ^itt aflöningen till länsveterinärer, som enligt nådiga brefvet den 29
december 1860 utginge med 500 riksdaler årligen, skulle bestämmas till 750
riksdaler, att hvart femte år förhöjas med 250 riksdaler, till dess lönen
Nionde hufvudtiteln.
15
uppgmge till 1,500 riksdaler. Enligt komiterades förslag skulle distrikts¬
veterinärers antagande blifva beroende af de uppolfringar, som de sär¬
skilda länens invånare för detta ändamål ville underkasta sig. Komite-
rade ansågo det vara billigt, att staten icke uteslutande betungades med
utgifterna till denna för kommunens och distriktets särskilda nytta
afsedda veterinär]äkarekår. De omsorger, som åtskilliga läns landsting
redan ådagalagt om veterinärväsendets förbättring, gåfve jemväl vid
handen, att ordnandet af denna angelägenhet blifvit betraktad såsom
ett kommunens åliggande, och komiterade föreslogo derför såsom vilkor
för distriktsveterinärstjensters inrättande, dels att det läns landsting, der
en sådan tjenst ifrågasattes, åt tjenstens blifvande innehafvare anvisade
ett årligt lönebidrag af minst 250 riksdaler, dels att det distrikt, hvar¬
inom distriktsveterinären skulle hafva sin tjensteverksamhet och hvilket
distrikts omfång borde af Kongl. Maj:ts befallningshafvande pröfvas och
godkännas, åt distriktsveterinären uppläte och underhölle sådan kostnads¬
fri bostad, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande kunde godkänna så¬
som fullt motsvarande dermed afsedda ändamål. Först under förbehåll
af nämnda vilkors uppfyllande skulle staten vara förpligtad att bidraga
till desse läkares aflönande enligt de nådiga beslut, som för hvarje
särskilt fall kunde derom af Kongl. Maj:t meddelas. Beloppen af dessa
statens bidrag ansågo komiterade lämpligen kunna i allmänhet bestäm¬
mas till 250 riksdaler, hvarigenom, med tillägg af hvad kommunen lem-
nade, hvarje distriktsveterinär utom fri bostad skulle komma att erhålla
en årlig lön af minst 500 riksdaler. Endast för sådana fattiga och
mera glest bebodda orter, der inkomsterna af den veterinära praktiken
vore jemförelsevis obetydliga, skulle, efter Kongl. Maj:ts befallnings-
hafvandes tillstyrkande, statens bidrag kunna bestämmas något högre,
dock i intet fall öfver 500 riksdaler.
Beträffande de civila veterinärläkarnes pensionsrätt hemstälde komi-
tén, under erinran att sådan rätt vid den tiden icke var dem tillför¬
säkrad, att såväl läns- som distriktsveterinärer skulle likställas med
öfriga statstjenare.
Detta komiterades förslag underkastades emellertid ej Riksdagens
pröfning.
I särskilda underdåniga skrivelser den 24 oktober 1870 och den
26 oktober 1871 framstälde derpå sundhetskollegium, under åberopande
af de väsentligen ökade kompetensfordringarna för länsveterinärsplatser,
behofvet af ökade löneförmåner för länsveterinärerne. I förnyad under¬
dånig skrifvelse den 28 oktober 1872 yttrade sundhetskollegium vidare,
16
Nionde- hufvudtiteln.
att samma grunder då ännu förefunnes för ifrågavarande löneförhöjning.
Med anledning af sistnämnda skrifvelse föreslog Kongl. Maj:t 1873 års
Riksdag att, för höjande af dåvarande 28 länsveterinärers löner till 1,000
riksdaler för dem hvar, erforderligt anslag måtte beviljas, och blef denna
Kongl. Maj:ts proposition af Riksdagen bifallen.
Den II september 1874 beslöt derefter Kongl. Maj:t att tillsätta
en ny komité med uppdrag att afgifva förslag till veterinärväsendets
ordnande. Denna komité, som den 5 december samma år afgaf sitt
betänkande, upptog till pröfning jemväl frågan om statsveterinärernes
löneförmåner och hemstälde på angifna skäl, att i hvart och ett af rikets
tjugufyra län skulle anställas en s. k. förste länsveterinär med lön af
1,800 kronor samt att i vissa uppgifna län af större utsträckning och
med glesare befolkning skulle under benämning andre länsveterinärer
antagas veterinärer med lön af staten till belopp af 900 kronor årligen
samt med fri bostad att bekostas af vederbörande kommun.
Beträffande distriktsveterinärerne yttrade desse komiterade, att,
ehuru staten icke borde i vidsträcktare mån än genom aflönande af det
utaf komiterade sålunda föreslagna antal länsveterinärer vidkännas kost¬
nader för den civila veterinärsjukvårdens upprätthållande i landet,
komiterade likväl ansåge, att om veterinärer, som af landsting, hus¬
hållningssällskap, kommunalstyrelse, bolag eller enskilda personer blifvit
inom ett visst distrikt anstälde och af dem åtnjöte aflöning, finge, mot
skyldighet att vid förekommande fall stå till Kongl. Maj:ts befallnings-
hafvandes förfogande, rätt till tjenstårsberäkning och således äfven
utsigt till befordran till länsveterinärstjenster, en lättnad härigenom skulle
beredas myndigheter och enskilde att få veterinärer hos sig anstälde,
på samma gång det skulle tillskynda staten fördelen af ett kostnads¬
fritt biträde vid veterinärsjukvårdens handhafvande. Komiterade före-
slogo derför, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande skulle ega att, efter
ansökan af de myndigheter eller enskilde, hvilka hade sådan veterinär
hos sig anstäld, och sedan dennes kompetens blifvit af sundhetskollegium
pröfvad, på förenämnda vilkor antaga honom såsom distriktsveterinär
inom det honom anvisade, af Kongl. Maj:ts befallningshafvande till
beskaffenhet och omfång godkända distrikt.
Uti häröfver afgifvet yttrande uttalade sundhetskollegium, att be-
hofvet af ytterligare en länsveterinär i de föreslagna länen ej kunde
bestridas, men att tillräckliga skäl saknades att ställa andre länsveterinä-
rernes löneförmåner lägre än de s. k. förstes. Kongl. Maj:t, som den 2
mars 1875 lät inför sig föredragas frågan om veterinärväsendets organisa¬
Nionde hufvudtiteln.
17
tion, fann ej skäl att i det af sundhetskollegium anmärkta afseende
frånträda komiterades förslag och aflät i enlighet med detsamma nådig
proposition till 1875 års Riksdag. Ordnandet af länsveterinärstjensterna
enligt de grunder, Kongl. Maj:t föreslagit, vann ej Riksdagens bifall,
utan anslöt sig Riksdagen till de åsigter, sundhetskollegium framstält.
Beträffande den lön, hvilken borde tillerkännas samtlige länsveterinärerne,
erkände Riksdagen, att densamma borde höjas utöfver dåvarande beloppet,
1,000 kronor, men ansåg löneförmånerna lämpligast böra bestämmas till
allenast 1,500 kronor årligen, eller det belopp, hvarmed lönen för när¬
varande utgår.
Uti en till Kong]. Maj:t under år 1891 ingifven skrift anhöllo
samtlige, till ett antal af 32 uppgående länsveterinärer i riket, det
Kongl. Maj:t behagade till Riksdagen aflåta nådig proposition om höj¬
ning af deras aflöning. Till stöd för denna framställning anförde
sökandene hufvudsakligen, att genom den tillströmning, som allt mera
egt rum inom veterinärkåren, i det att privata veterinärer till stort antal
slagit sig ned ej mindre i residensstäderna än äfven såsom distrikts¬
veterinärer på landsbygden, länsveterinärernes arbetsområden och praktik
i hög grad kringskurits, hvarigenom möjligheten för dem att bereda
sig några afsevärda inkomster utöfver de ordinarie löneförmånerna be¬
tänkligt inskränkts; att länsveterinärerne icke finge lemna den veten¬
skapliga utvecklingen på deras verksamhetsområde å sido, men att för
att i detta afseende följa med sin tid af dem kräfdes icke obetydliga
utgifter, hvilka de med sina nuvarande ringa löneförmåner och öfriga
inkomster hade svårt att bestrida; att länsveterinärerne, till följd af
beskaffenheten af sin tjenst, icke kunde med densamma förena någon
annan inkomstbringande befattning, om någon sådan möjligen skulle
stå till buds; att utsigten för länsveterinär att en gång komma i åt¬
njutande af den pension, som vore honom för ålderdomen tillförsäkrad,
vore ringa, enär högst få uppnådde den höga ålder, som härför blifvit
faststäld; samt att med en otillräcklig lön af staten och i saknad af
ålderstillägg, som de fleste öfrige tjensteman åtnjöte, samt med en allt
mer begränsad och kringskuren praktik länsveterinärernes ekonomiska
ställning vore särdeles bekymmersam.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande anförde medicinalstyrel¬
sen, att kompetensvilkor och skyldigheter för läns- och distriktsveterinärer
vore desamma; att länsveterinären icke mer än distriktsveterinären vore
förhindrad att med sin tjenst förena annan inkomstbringande befattning,
derest sådan stode honom till buds och båda i samma grad åtnjöte
Bih. till Riksd. Prof. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 3
18
Monde hufvudtiteln.
allmänhetens förtroende; att då länsveterinären alltså vore likstäld med
distriktsveterinären, men i motsats till denne egde en fastare anställning
med en, om ock otillräcklig, dock säker lön af staten samt med någon
iitsigt till pension, under det att distriktsveterinären oftast antoges för
viss, vanligen kort tid med en ringa, ej alltid säker lön och därtill oftast
vore bunden af en öfverenskommen låg taxa för sina tjensteförrättningar
åt enskilde, borde länsveterinärernes ställning ej vara ogvnsammare eller
sämre än distriktsveterinärernes, utan torde motsatsen väl ega rum; att
äfven om länsveterinärens egentliga distrikt minskats, deraf dock icke
med nödvändighet följde, att tillfällen till inkomstbringande praktik i
samma mån aftagit, enär allmänheten numera vida mer än tillförene
anlitade landets veterinärer, samt att den anmärkta omständigheten, att
privatveterinärer stundom bosatte sig i länens residensstäder och der
täflade med länsveterinärerne om den enskilda praktiken, ingalunda visade,
att länsveterinärens verksamhetsområde varit otillräckligt, uran snarare
motsatsen, då en enskild veterinär med lika kompetensvilkor, men utan
lön, ansett sig kunna derstädes finna sin utkomst. Beträffande åter ut-
sigten för länsveterinärer att komma i åtnjutande af dem tillerkänd pen¬
sion, uttalade medicinalstyrelsen den åsigten, att endast ett högst ringa fåtal
af landets länsveterinärer kunde hoppas att någonsin upplefva pensions¬
åldern, som i medeltal skulle uppgå till fulla 74 år och för två af dem
kunde ernås först vid 88—89 år. En förändring beträffande länsveteri¬
närernes pensionering syntes medicinalstyrelsen derför vara nödvändig
och skulle lämpligast kunna ernås, derest pensionsvilkoren blefve i
hufvudsak desamma som för provinsialläkares pensionering vore gällande.
På grund af hvad sålunda anförts hemstälde medicinalstyrelsen,
det Kongl. Maj:t täcktes aflåta nådig proposition till Riksdagen, att
anslag måtte beviljas till beredande af två ålderstillägg, hvartdera å
300 kronor, åt i tjenst varande länsveterinärer, att inträda, det första
efter fem och det andra efter tio års väl vitsordad tjenstgöring såsom
länsveterinär efter skedd utnämning dertill, under vilkor att innehafva-
ren mer än fyra femtedelar af denna tid sjelf bestridt sin egen eller,
på grund af förordnande, annan statens tjenst, dervid skulle iakttagas,
att ålderstillägg ej finge tillträdas förr än vid början af kalenderåret
näst efter det, under hvilket den stadgade tjenståldern blifvit uppnådd;
och borde nuvarande länsveterinär dervid tillgodoräknas den tid, som
förflutit, från det han till länsveterinär utnämndes.
Efter det statskontoret i detta ärende afgifvit infordradt under¬
dånigt utlåtande af den 1 november 1892 och dervid ansett sig sakna
Nionde hufvudtiteln.
19
tillräcklig anledning att tillstyrka nådigt bifall till den gjorda framställ¬
ningen, fann Kongl. Maj:t, enligt nådigt beslut den 30 december 1893,
framställningen icke till någon åtgärd föranleda.
Frågan om förändringars vidtagande på bär ifrågavarande område
har derefter bvilat till år 1897. Uti underdånig skrifvelse den 22 novem¬
ber sistnämnda år inkommo nemligen hushållningssällskapens ombud till
Kongl. Maj:t med framställning att åtgärder måtte vidtagas till förbättrande
af läns- och distriktsveterinärernes löne- och pensionsvilkor. Såsom stöd
för denna sin framställning framhöllo ombuden frånvaron inom det
civila veterinärväsendet af ett lämpligt befordringssystem ; med undantag
af läraretjensterna vid veterinärinstitutet funnes icke i vårt land några
veterinärbefattningar, som framför andra vore förenade med afsevärda
förmåner i ekonomiskt hänseende. Den jemförelsevis ringa lön af endast
1,500 kronor, som nu vore anvisad till hvar och en af de 32 läns-
veterinärstjensterna och svårigheten för dessas innehafvare att annat än
i undantagsfall komma i åtnjutande af pension, gjorde, att veterinären
sällan hade anledning att särskild!, eftersträfva en sådan befattning.
Efter att derefter hafva påpekat det ekonomiska betryck, i hvilket
veterinärerne i allmänhet befunne sig, framhöllo ombuden de fördelar
äfven för det allmänna, som skulle vinnas genom förbättrande af läns-
veterinärernes löne- och pensionsvilkor, i samband hvarmed ökade for¬
dringar borde ställas på deras tjenstgöring och kompetens; då länsveterinärs-
tjenstens erhållande härigenom blefve liktydig med en verklig befordran,
finge alla dugliga krafter inom veterinärkåren på detta sätt ett mål för sin
sträfvan och distriktsveterinärernes tjenstårsberäkning, som nu vore nästan
utan all betydelse för dem, blefve af verkligt värde. Önskvärd! vore
ock, att desse senares ställning blefve mera betryggad, något som om¬
buden ansåge lämpligast böra kunna ske genom att någon pensionsrätt
bereddes dem. Den kostnad, som härigenom skulle komma att åsamkas
staten, blefve under alla förhållanden ringa i jemförelse med den nytta,
eu sådan åtgärd skulle medföra för veterinärerne och såmedelst jemväl
för det allmänna.
Till följd af nådig remiss har medicinalstyrelsen den 16 december
1898 afgifvit underdånigt utlåtande öfver denna ombudens framställ¬
ning; och har styrelsen deruti, under erinran att, på sätt här ofvan om-
iormälts, styrelsen redan uti sitt öfver den af länsveterinärerne år 1891
gjorda framställning om förbättrade aflöningsvilkor afgifna utlåtande
förordat beviljande åt desse tjenstemän af två ålderstillägg, anfört, att
styrelsen fortfarande vore af den åsigt, att länsvotorinärernes nuvarande
20
Nionde hufvudtiteln.
löne- och pensionsförmåner icke motsvarade de fordringar, som stäldes
på desse tjensteman. I synnerhet vid utbrott af farsoter bland hus¬
djuren vore det nödvändigt, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande egde
tillgång till dugliga och i sitt fack framstående länsveterinärer, hvilkas
råd de kunde inhemta i och för de mått och steg, som, jemlikt gällande
nådiga förordning angående hvad iakttagas bör till förekommande och
hämmande af smittosamma sjukdomar bland husdjuren, det tillkomme
Kongl. Maj:ts befallningshafvande att vidtaga, och hvilka kunde leda
och öfvervaka dessa åtgärder samt hafva öfverinseende öfver öfriga
veterinärers verksamhet inom det smittade området. Under nuvarande
löne- och pensionsförhållanden vore länsveterinärstjensterna ej så
lockande, att en duglig veterinärer, som redan hade ett godt distrikt, skulle
vilja utbyta detta mot en länsveterinärstj enst; dels vore nemligen den
lön, som erbjödes honom såsom länsveterinär, icke större än i en del
bättre aflönade distrikt, och dels vore praktiken oftast kringskuren af
privatveterinärer, hvilka slagit sig ned i residensstäderna. Dertill
komme, att utsigterna att en gång erhålla pension på grund af den
föreskrifna höga tjenståldern vore ytterst ringa. Denna sena pensions¬
ålder inverkade äfven direkt skadligt på länsveterinärstjensternas be¬
höriga skötande, i det att länsveterinärer, som på grund af hög ålder
tydligen ej kunde som sig borde bestrida sitt ansträngande värf, dock
för sin existens vore tvungna att bibehålla sina tjenster och derigenom
hindrade deras besättande med yngre kraftigare veterinärer.
Bland landets 32 länsveterinärer vore vid afgifvandet af medicinal¬
styrelsens utlåtande ej mindre än tio 60 år eller deröfver, deraf tre
60 år med respektive 22, 33 och 35 tjenstår, två 62 år med respek¬
tive 25 och 26 tjenstår, två 64 år med respektive 29 och 13 tjenstår,
en 65 år med 24 tjenstår och två 69 år med respektive 29 och 31
tjenstår.
Beträffande hushållningssällskapens ombuds uttalanden om önsk¬
värdheten af att, samtidigt med att länsveterinärernes ekonomiska ställ¬
ning tryggades, äfven ökade fordringar stäldes på deras tjenstgöring
och kompetens, har medicinalstyrelsen, under erinran, hvad den ökade
tjensteverksamheten vidkomme, att frågan derom redan i underdånig
skrifvelse den 20 oktober 1897 blifvit af styrelsen understäld Kongl.
Maj:ts pröfning, samt att styrelsen dervid hemstält, att de skyldigheter
i fråga om veterinärväsendet, som tillkomme förste provinshdläkarne,
måtte öfverflyttas till länsveterinärerne, hvilka sålunda, bland annat,
skulle insamla och till en sjelfständig berättelse öfver husdjurshygie-
nen och husdjurssjukvården inom länet eller landstingsområdet bearbeta
Nionde hnfvudtiteln. 21
den öfriga civila veterinärpersonalens årsberättelser, anfört, att till läns-
veterinärernes åligganden jemväl syntes böra höra att tillhandagå Kongl.
Maj:ts befallningshafvande och vederbörande hushållningssällskap med
råd och upplysningar rörande allmän husdjurshygien och husdjursafvel,
att noggrant följa och, om så påfordrades, leda de åtgärder, som inom
länet vidtoges för bekämpande af tuberkulosen i ladugårdarna, samt att
med uppmärksamhet följa i länet anstälde distriktsveterinärers verksam¬
het; att i samma mån som ökade fordringar med fog syntes böra ställas
på länsveterinärernes tjenstgöring, särskilda kompetensvilkor utöfver
veterinärexamen jemväl syntes böra föreskrifvas för erhållande af läns-
veterinärstjenst; att de åligganden, som särskildt tillkomme förste pro-
vinsialläkarne i jemförelse med öfriga provinsialläkare och extra provin¬
sialläkare, i flere hänseenden vore likartade med dem, som borde till¬
komma länsveterinärerne i jemförelse med distriktsveterinärerne; att då
det för behörighet till förste provinsialläkaretjenst fordrades, bland annat,
intyg öiver fullgjorda speciela studier i allmän helsovårdslära och för¬
fattningskunskap, så syntes äfven på länsveterinärerne böra ställas for¬
dringar på större insigter i vissa ämnen, såsom författningskunskap,
epizootilära och husdjurshygien, än de, som kräfdes för godkänd veterinär¬
examen; samt att det äfven vore önskvärdt, att det för behörighet till
länsveterinärstjenst måtte fordras vissa, t. ex. 5, års väl vitsordad tjenst¬
göring såsom distriktsveterinär.
Framför allt — yttrar medicinalstyrelsen vidare — syntes det
dock vara nödvändigt, att åt länsveterinärerne genom förbättrade löne-
och pensionsvilkor erbjödes en mera tryggad ställning, på det att dessa
tjenstår måtte blifva begärliga för de dugligaste inom den civila veteri¬
närkåren. Jemfördes länsveterinärernes och regementsveterinärernes vid
de värfvade regementena löneförhållanden med hvarandra, funne man,
att de senares löneförmåner, hvilka uppginge till öfver 3,000 kronor,
vore betydligt högre än länsveterinärernes; och dock medgåfve regements¬
veterinärernes tjenstgöring dem under större delen af året att lika väl
som länsveterinärerne idka enskild praktik.
På grund af hvad sålunda och i öfrigt anförts har medicinal¬
styrelsen hemstält, att länsveterinärernes lön, under förutsättning af
kompetensvilkorens skärpning i enlighet med styrelsens förslag, måtte
höjas till 1,800 kronor, deraf 1,200 kronor såsom lön och 600 kronor
såsom tjenstgöringspenuingar, samt att under alla förhållanden löne¬
förhöjning måtte beviljas dem efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring
med 500 kronor och efter 15 år med ytterligare 500 kronor.
22
Nionde hufvudtiteln
I fråga om länsveterinärernes pensionering har medicinalstyrelsen
vidare ansett, att pensionsåldern med hänsyn särskild! till deras ansträn¬
gande och ofta helsovådliga tjenstgöring ej borde sättas högre än 60
år, att pension borde af dem erhållas efter 25 års tjenstgöring i statens
tjenst, af hvilka 20 år såsom länsveterinär, samt att pensionens belopp
ej borde sättas lägre än 2,000 kronor.
Äfven hvad distriktsveterinärerne angår, har medicinalstyrelsen
funnit åtgärder böra från statens sida vidtagas i syfte att förbättra
deras ställning, och har styrelsen i sådant afseende anfört hufvudsakligen.
Medan vissa län vore fullständigt uppdelade i veterinärdistrikt, vore
andra det antingen endast delvis eller alls icke. Äfven sätten för
distriktsveterinärernes tillsättande och aflönande samt beloppen af de
löner, som till dem utginge, vore i hög grad vexlande. I vissa fäll
aflönades de helt och hållet af de kommuner, som distriktet omfattade,
hvarvid de tillsattes för viss tid, vanligen 5 år, af en af kommunerna
utsedd styrelse; i andra åter bidroge hushållningssällskap eller lands¬
ting till aflöningarna, då tillsättandet i allmänhet vore uppdraget an¬
tingen åt en styrelse, i hvilken ofvannämnda korporationer insatte ett
visst antal ledamöter, eller åt Kongl. Maj:ts befallningshafvande. Ofta
skedde tillsättandet under hand, endast undantagsvis efter föregående
annonsering. Lönerna kunde vexla mellan 700 och 2,000 kronor, och
inkomsterna vore i hög grad beroende ej endast på distriktets storlek
och antalet kreatur inom detsamma, utan kanske i ännu högre grad på
den för veterinärens förrättningar af distriktsstyrelsen faststälda taxan.
Om ock distriktsveterinärernes ekonomiska ställning i rikare och
bördigare distrikt, der tillfälle till mera lönande praktik gåfves, kunde
betraktas såsom relativt gynsam, så syntes dock ej kunna förnekas,
att en distriktsveterinär i en glest befolkad trakt, med en lön ej upp¬
gående till mera än 7- å 800 kronor och der inkomsten af praktik vore
begränsad af en ofta oskäligt låg taxa, endast med de största ansträng¬
ningar kunde förtjena sitt nödtorftigaste lifsuppehälle och omöjligen finge
tid eller råd att följa med utvecklingen inom sitt yrke. Ej heller syntes
en af höggradigt ekonomiskt betryck lidande veterinär kunna på ett
fullt tillfredsställande sätt betjena det distrikt, der han vore anstäld.
Men husdjursskötseln intoge en så vigtig och framskjuten plats bland
landets näringar, att äfven landtmännen i fattigare trakter kunde hafva
rätt att fordra tillgång till veterinär hjelp, då sjukdom utbröte bland
deras kreatur. Lika väl som staten iklädt sig utgifter för att genom
premieringar förbättra häst- och kreatursafveln samt för att tillhanda¬
hålla instruktörer inom olika grenar af landthushållningen, så syntes
Nionde hnfvudtiteln.
23
äfven* der så verkligen behöfdes, bidrag böra lemnas af allmänna medel
att förbättra den veterinära sjukvården. Sådant statsbidrag till aflönande
af distriktsveterinär syntes lämpligen böra utgå efter samma principer,
som vore gällande vid beviljandet af bidrag till extra provinsialläka¬
res aflönande, och syntes i hufvudsak liknande bestämmelser dervid
böra föreskrifvas som de, hvilka jemlikt §§ 41—44 i den af Kongl.
Maj:t den 31 oktober 1890 utfärdade nådiga instruktionen för läkare
gälde rörande extra provinsialläkares tillsättande och åligganden, dock
så, att statsbidraget — hvilket för extra provinsialläkare, jemlikt nådiga
kungörelsen af nyssnämnda dag angående statsbidrag till aflönande af
extra provinsialläkare, ej öfverstege 1,500 kronor — borde till aflönande
af distriktsveterinär utgå med högst 800 kronor. Genom möjligheten
för fattigare trakter, hvilka ej sjelfva kunde anskaffa nödiga medel till
aflönande af veterinär, att dertill erhålla statsbidrag, kom me utan tvifvel
flera nya veterinärdistrikt att bildas till fromma för husdjurssjukvården,
hvarjemte medicinalstyrelsen skulle erhålla nyttig kontroll öfver der
anstälde veterinärers verksamhet.
Såsom ett bland de vigtigaste missförhållanden, som vidlådde
vårt veterinärväsen, hade äfven framhållits, att vid tillsättande af
distriktsveterinärstjenst hänsyn icke uteslutande toges till de sökandes
meriter och duglighet, utan till de bästa relationerna, att tjensten
emellanåt ej ens förklarades ledig till ansökning utan tillsattes under
hand, samt att, då lönen blott beviljades för viss tid, veterinären vid
denna tids slut riskerade att få sin lön reducerad eller till och med
att mista sin tjenst. Å andra sidan hade åter den mening uttalats, att
det vore ett stort missgrepp att låta medicinalstyrelsen uteslutande
ega att tillsätta och entlediga distriktsveterinärerne, hvarigenom dessa
skulle blifva helt och hållet oberoende af de distrikt, inom hvilka de
vore anstälde och som bestrede deras aflöning.
Ehuruväl det måste anses såsom en olägenhet att, ehuru distrikts¬
veterinärerne vid utbrott af smittosamma husdjurssjukdomar skulle för¬
ordnas att vidtaga åtgärder till deras bekämpande, hvarken medicinal¬
styrelsen eller Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade något som helst
inflytande på desse tjenstemäns tillsättande, så syntes å andra sidan
rätten att tillsätta en tjensteman ej utan vidare kunna fråntagas dem,
som aflönade honom.
Men om också de veterinärstjcnster, som uteslutande aflönades af
kommuner eller enskilde, fortfarande syntes böra tillsättas af en lokal
styrelse, så syntes deremot i alla de fall, der hushållningssällskap eller
landsting bidroge till aflöningen, tjensten böra tillsättas af Kongl. Maj:ts
24
Nionde hnfvudtiteln.
befallningshafvande, sedan veterinärstyrelsen inom distriktet gifvit sitt
förord åt någon bland de sökande.
Styrelsen ansåge vidare det vara lämpligt och i såväl veterinä-
rernes som distriktens intresse, att, då distriktsveterinärstjenst blefve
ledig, ledigbeten kungjordes i allmänna tidningar med 30 dagars
ansökningstid.
Hushållningssällskapens ombud både äfven framhållit önskvärd¬
heten af att åt distriktsveterinärerne kunde beredas någon pension.
Ehuru styrelsen lifligt erkände det behjertansvärda uti att för dessa,
för ett ansträngande arbete oftast illa aflönade tjenstemän, Indika hade
gjort stora ekonomiska uppoffringar för att göra sig kompetente till
tjensten och hvilka sällan vore i tillfälle att, sedan studieskulder blifvit
betalda, aflägga något för ålderdomen, funnes utsigt att erhålla någon,
om ock ringa pension, så syntes dock styrelsen, att ett sådant önske¬
mål svårligen skulle kunna realiseras utan en total omorganisation af
veterinärväsendet. Distriktsveterinärerne voro ej anstälde i statens
tjenst, de hade ej fast anställning, utan förordnades på viss tid och de
stode i hufvudsakligen samma ställning till staten som de extra provinsial-
läkarne, hvilka, äfven om de af staten åtnjöte bidrag till sin aflöning,
dock ej vore berättigade till pension af statsmedel. Styrelsen ansåge
sig derför under nuvarande förhållanden ej kunna ifrågasätta beredande
af pension för distriktsveterinärer.
På grund af det anförda har medicinalstyrelsen i afseende å
distriktsveterinärerne hemstält, att Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen
äska medel för att, efter Kongl. Maj:ts pröfning i hvarje fall, utgå
såsom bidrag till aflönande af distriktsveterinärer med ett årligt belopp,
ej öfverstigande 800 kronor till hvar och en, i sådana distrikt, hvilka
med styrkande utaf behofvet af en veterinärs anställande och af stats¬
bidrag för detta ändamål förbunde sig att med minst lika stort belopp
bidraga till distriktsveterinärens aflöning samt att ställa sig till efter¬
rättelse af Kongl. Maj:t framdeles lemnade närmare föreskrifter i fråga om
tjenstens tillsättande och veterinärens åligganden.
Slutligen har medicinalstyrelsen föreslagit att, under förutsättning
af bifall till hvad styrelsen hemstält i fråga om såväl läns- som distrikts¬
veterinärer, åt §§ 2 och 24 uti förnyade nådiga instruktionen för läns-,
stads-, distrikts- och andre civila veterinärer den 19 oktober 1888 skulle
gifvas viss ändrad lydelse.
Med anledning af det utaf medicinalstyrelsen sålunda afgifna ut¬
låtande inkommo 94 distriktsveterinärer till Kongl. Maj:t med en skrift,
deruti de hemstält om viss ändring i det af styrelsen afgifna förslag
Nionde hufvudtiteln.
25
till ändrad lydelse af § 24 i veterinärinstruktionen; och har medicinal¬
styrelsen i anledning äf denna skrift den 29 december 1899 afgifvit
underdånigt utlåtande.
Till följd af nådig remiss har derefter statskontoret afgifvit under¬
dånigt utlåtande i ärendet af den 18 september 1900 och dervid öfver-
lemnat yttranden från Kongl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga län.
Af de utaf Kongl. Maj:ts befallningshafvande sålunda afgifna under¬
dåniga yttranden framgår, att alla länsstyrelser, med undantag i viss mån
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län, ansett förbättrade
löne- och pensionsförmåner för länsveterinärerne vara af behofvet på¬
kallade. Fjorton länsstyrelser hafva i alla delar instämt uti hvad medi¬
cinalstyrelsen härutinnan anfört och ytterligare tre länsstyrelser hafva
i allt väsentligt förenat sig med styrelsen. Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande i Stockholms län har ansett lönen böra från början bestämmas
till 2,000 kronor eller, om detta icke kunde bifallas, att tiden för ålders-
tilläggens åtnjutande måtte inträda fem år tidigare än som föreslagits,
samt att, beträffande pensionen, uti de föreslagna 25 tjenståren borde
få inräknas tjenstgöring som distriktsveterinär. Kong!. Maj:ts befall¬
ningshafvande i Jönköpings län, som beträffande löneförmånerna instämt
med medicinalstyrelsen, har tillstyrkt, att pensionsåldern måtte be¬
stämmas till 65 år i stället för af medicinalstyrelsen föreslagna 60 år.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län har hemstält i fråga
om löneförmånerna, att dessa måtte bestämmas till 2,500 kronor med
ett ålderstillägg af 500 kronor, och beträffande pensionen förenat sig
med medicinalstyrelsen, dock att länsveterinär visserligen borde vara
berättigad att afgå med pension vid 60 års ålder, men icke ovilkorligen
vara skyldig dertill förr än vid uppnådda 65 år. Kongl. Maj:ts be¬
fallningshafvande i Hallands län, som i allt öfrigt instämt med medicinal¬
styrelsen, har ansett, att länsveterinär, för att undfå pension, icke borde
ovilkorligen hafva under 25 år varit i statens tjenst anstäld. Kong].
Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län har ansett lönen böra be¬
stämmas till 2,000 kronor med två ålderstillägg å 500 kronor, att åt¬
njutas på de tider medicinalstyrelsen föreslagit, samt föreslagit pensionen
till 2,500 kronor vid uppnådda 65 år efter 20 års tjenstgöring som
länsveterinär och 25 år i statens tjenst. Slutligen har Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Vestmanlands län uttalat, att aflöningsvilkoren
icke vore otillfredsställande, om man vid bedömandet läte bestämma
sig af omfattningen utaf den verksamhet i statens tjenst, länsveterinären
för närvarande utöfvade, men att, derest, såsom medicinalstyrelsen före¬
slagit, länsveterinärens kompetens och tjensteställning förändrades samt
Bih. Ull lliksd. Frot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 4
26
Nionde hnfvudtiteln.
deraf betingades en vidgad tjenstgöringsskyldighet, Kong!. Maj:ts befall¬
ningshafvande ville för sin del understödja en deraf betingad förbättring
äfven i aflöningen. En från öfriga Kongl. Maj:ts befallningshafvande
afvikande mening har uttalats af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
Blekinge län, som ansett att, om endast den af medicinalstyrelsen föreslagna
ökningen af länsveterinärernes åligganden blefve stadgad, deras betydelse
fortfarande skulle vara så ringa, att hvarken högre kompetensvilkor eller
ökade aflöningsförmåner för desse tjenstemän kunde sägas vara af be-
liofvet påkallade. Helt annorlunda blefve deremot förhållandet, om åt
länsveterinärernes tjenstgöring gåfves en ytterligare utvidgad omfatt¬
ning, åtminstone så till vida, att länsveterinären i regeln blefve den,
som vid utbrott af smittosamma sjukdomar bland husdjur förordnades
att vidtaga nödiga, på veterinär ankommande åtgärder; i så fall för¬
klarar sig äfven Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län
icke hafva något att erinra mot hvad medicinalstyrelsen föreslagit
rörande länsveterinärernes löne- och pensionsförhållanden.
I fråga om medicinalstyrelsens framställning beträffande distrikts-
veterinärerne, har densamma blifvit tillstyrkt af samtliga länsstyrelser
med undantag af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län, som
funnit frågan om behofvet af statsbidrag till distriktsveterinärernes af¬
löning icke vara tillräckligt utredd, och af Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande i Södermanlands län, som visserligen å ena sidan ansett stats¬
bidrag såväl till deras aflöning som till deras pensionering vara ett önske¬
mål, värdi allt behjärtande, men som dock å andra sidan funnit denna
fråga åtminstone för närvarande icke vara af den maktpåliggande be¬
skaffenhet som frågan om förbättrandet af länsveterinärernes ställning.
Inom Södermanlands län hade distriktsveterinärväsendet blifvit på ett till¬
fredsställande sätt ordnadt genom en samverkan mellan landsting och
hushållningssällskap, och på samma sätt borde frågan kunna lösas äfven
i andra delar af riket. Hvad särskildt distriktsveterinärernes pensio¬
nering vidkomme, delade Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Söderman¬
lands län medicinalstyrelsens uppfattning, att en sådan med den nu¬
varande organisationen af veterinärväsendet icke kunde genomföras.
Äfven statskontoret har uti sitt utlåtande afstyrkt medicinalsty¬
relsens förslag om statsbidrag till distriktsveterinärer, enär statskontoret
ansett frågan om sådana veterinärers aflönande uteslutande vara en
kommunernas och enskildes angelägenhet, för hvilken statsverket icke
borde i vidare mån betungas än genom upprätthållandet af utbildnings-
anstalter för veterinärer.
Beträffande den föreslagna löne- och pensionsförbättringen för de
Nionde hufvudtiteln.
27
i statens tjenst anstälde länsveterinärerne har statskontoret anfört, att
statskontoret visserligen af de från Kong!. Maj:ts befallningshafvande i
samtliga länen särskildt infordrade, det underdåniga utlåtandet bilagda
uppgifter inhemtat, att det arbete, desse tjensteman med nuvarande
organisation af veterinärväsendet utförde för statens räkning, vore allt¬
för ringa för att i och för sig påkalla en löne- eller pensionsförhöjning;
att emellertid, derest, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad
medicinalstyrelsen ifrågasatt, länsveterinärernes kompetens och tjenste-
ställning förändrades samt eu väsentligen ökad tjenstgöringsskyldighet
dem ålades, statskontoret ansåge sig icke böra motsätta sig en för¬
bättring jemväl i deras aflöningsförhållanden, på sätt medicinalstyrelsen
föreslagit; att i sådant fall anslaget »länsveterinärer och veterinär¬
stipendiater», som för 1901 i riksstaten vore uppfördt med 50,100 kronor,
skulle komma att höjas med 9,600 kronor, till 59,700 kronor; att de
ålderstillägg åter, hvaraf länsveterinär efter denna lönereglering kunde
komma i åtnjutande, syntes böra utgå af nionde hufvudtitelns förslags¬
anslag till ålderstillägg; men att, hvad anginge förslaget om förändrade
bestämmelser angående länsveterinärernes peusionsrätt, denna fråga
lämpligen syntes böra tagas under ompröfning i sammanhang med
den allmänna omreglering af det civila pensionsväsendet, som nu för¬
bereddes af en för sådant ändamål tillsatt komité.
Hvad först angår frågan om bidrag af statsmedel till aflönande
af distriktsveterinärer, anser jag mig icke kunna biträda medicinal¬
styrelsens förslag härutinnan. De föregående förslag i denna riktning,
som tid efter annan framkommit, hafva städse fallit, och den princip
har gjort sig strängt gällande, att distriktsveterinärväsendets ordnande
vore en kommunernas och de enskildes angelägenhet. Detta undvi¬
kande af statens direkta ingripande på ifrågavarande område har emel¬
lertid haft till naturlig påföljd, att ordnandet af denna angelägenhet
fortskridit i allmänhet mycket långsamt och dertill ojemnt för olika
delar af landet; och ehuru numera distriktsveterinärer — med eller
utan rätt till tjenstårsberäkning — finnas anstälde inom samtliga län,
är en fullständig distriktsveterinärsorganisation endast uti ett fåtal län
genomförd.
Af på senare tiden inkomna ansökningar om rätt till tjenstårs¬
beräkning bär emellertid synts framgå, att denna fråga börjat att allt
mera omhändertagas af landsting och hushållningssällskap, som på åt¬
skilliga håll härför visat stor offervillighet.
Det kan derför med skäl sägas, att man först nu har kommit
28
Nionde hnfvudtiteln.
till en allmännare insigt om bebofvet och nödvändigheten af ett ända¬
målsenligt ordnande af distriktsveterinärväsendet. Vid sådant för¬
hållande vill det ock synas, som om man med skäl kunde förvänta sig,
att inom allt flere län genom landstings, hushållningssällskaps, kom¬
muners och enskildes försorg och utan statens direkta medverkan denna
fråga skall blifva på ett tillfredsställande sätt löst.
Visserligen vill jag icke bestrida, att inom vissa trakter af vårt
land förhållandena äro sådana, att man måste befara, att statens mellan¬
komst skall befinnas härför ovilkorligen nödvändig, men att på distrikts¬
veterinärfrågans nuvarande allmänna ståndpunkt i landet göra något
undantag till förmån för dessa trakter synes mig icke böra ifråga¬
komma. Möjligen kan härtill gifvas skäl, om, sedan distriktsveterinär-
väsendet, i öfriga delar af landet erhållit en fast och ändamålsenlig
organisation, det för en eller annan ort visar sig ur ekonomisk synpunkt
omöjligt att åstadkomma en sådan.
Uti den af i detta ärende hörda myndigheter så godt som en¬
stämmigt uttalade åsigten om behöfligheten af att åt länsveterinärerne
gifvas såväl en annan ställning i afseende å husdjurssjukvården inom
deras distrikt, som ock i sammanhang dermed förbättrade lönevilkor,
finner jag mig deremot kunna till fullo instämma.
Genom förenade bemödanden från statens, hushållningssällskaps
och enskildes sida har inom vårt land under senaste årtionden en vä¬
sentligen förbättrad husdjursafvel kunnat åstadkommas. På samma gång
emellertid på detta sätt värdet af landets kreatursstockar af olika slag
betydligt ökats, har jemväl den allt lifligare samfärdseln såväl med ut¬
landet som emellan olika trakter inom landet jemte deraf underlättadt
utbyte afsevärdt ökat faran för spridandet af smittosamma husdjurs¬
sjukdomar.
Denna fara har heller icke lemnats obeaktad, utan hafva efter
hand omfattande administrativa lagstiftningsåtgärder vidtagits i syfte att
söka förekomma och hämma dylika sjukdomar. Icke nog att dervid
föreskrifter lemnats om hvad från enskilde djuregares, ortsmyndig-
digheters och veterinärers sida är att åtgöra. Med hänsyn till den
ofantliga förlust, som för hela trakter af landet och derigenom jemväl
för detta i dess helhet skulle kunna uppstå, derest icke tillräckligt
kraftiga mått och steg kunde vid utbrott af smittosamma kreaturs-
sjukdomar af vissa elakartade slag, såsom boskapspest, elakartad lung¬
sjuka, rots eller springorm samt 6vinpest och svinsjuka, obehindradt
vidtagas, har det till och med ansetts nödigt att tillförbinda staten
ersättningsskyldighet till djuregare för att möjliggöra nedslagtning och
oskadliggörande af smittade eller för smitta misstänkta djur.
Nionde hnfmdtiteln.
29
Närmaste tillsynen öfver hvad till förekommande och hämmande
af smittosamma husdjurssjukdomar bör iakttagas tillkommer väl veder¬
börande helsovårds- och kommunalnämnd, men har åt Kongl. Maj:ts
befallningshafvande uppdragits att hafva öfverinseendet deröfver, att
gällande föreskrifter i detta afseende efterlefvas. Sålunda ankommer
på Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke allenast att förklara ställe
såväl smittadt af smittosam kreaturssjukdom som från dylik smitta fritt,
utan äfven att förordna veterinär för tjenstgöring på stället samt att
meddela föreskrifter om hvad som till sjukdomens hämmande eller till
förekommande af dess spridning bör iakttagas.
Nödvändigheten deraf att i händelse af utbrott af smittosam hus¬
djurssjukdom till vederbörande ortsmyndigheters förfogande finnes en
i veterinär sjukvård sakkunnig person har utgjort hufvudanledningen
dertill att länsveterinärsinstitutionen af staten inrättats och vidmakthållits.
I samma mån faran för dylika sjukdomars spridande stegrats
och den ekonomiska risken af ett utbrott af sådan sjukdom blifvit större,
har jemväl vigten deraf, att i sin vetenskap så förtrogne veterinärer
som möjligt må kunna till vederbörandes biträde i förekommande fall
påräknas, ökats.
Vid sådant förhållande och då fortfarande den af staten aflönade
länsveterinären bör vara närmast till hands att tillhandagå Kongl. Maj:ts
befallningshafvande med råd och upplysningar i hithörande ämnen, kan
jag icke heller finna annat än välbetänkt, om för erhållande af läns-
veterinärstjenst uppstäldes högre kompetensvilkor än, såsom nu är fallet,
desamma, som gälla för legitimerad veterinär i allmänhet.
Till medicinalstyrelsens i detta afseende nu framstälda förslag
förordar jag derför ock i allo bifall.
I likhet med medicinalstyrelsen och efter samråd med chefen för
civildepartementet anser jag mig äfven böra förorda, att den befattning
med veterinärväsendet, som nu tillkommer förste provinsialläkarne, öfver-
flyttas till länsveterinärerne, så att desse, livar inom sitt distrikt, komma
att handhafva inseendet öfver såväl distrikts- som enskilde veterinärers
verksamhet.
För tillstyrkandet af en sådan öfverflyttning hemtar jag för öfrigt
stöd dels af den kraftiga utveckling af veterinärvetenskapen, som under
senare tider åstadkommits, dels ock deraf att otvifvelaktigt större in¬
tresse och fackkunskap uti alla frågor, som röra veterinärväsendet, bör
kunna påräknas hos en länsveterinär än hos en provinsialläkare.
Genom den förändrade ställning och det ökade ansvar, som efter
30
Nionde huvudtiteln.
denna öfverflyttning skulle tillkomma länsveterinären med afseende å
veterinärväsendet inom hela hans distrikt, synes mig äfven kunna från
hans sida förväntas betydligt kraftigare initiativ och bemödanden till
icke blott husdjurssjukvårdens utan äfven den under senare tider med
fullt skäl allt mera uppmärksammade husdjurshygienens främjande.
Jemväl i öfrigt finner jag mig kunna biträda medicinalstyrelsens
förslag beträffande länsveterinärernes åligganden.
Derest emellertid de ökade göromål, som sålunda för desse tjenste¬
man skulle uppkomma, skola kunna dem skäligen åläggas samt ökade
fordringar på deras kompetens derjemte uppställas, anser jag ound¬
vikligt, att jemväl deras, äfven med nuvarande tjensteställning och
åligganden, särdeles knappa aflöningsförhållanden förbättras.
Emot medicinalstyrelsens i detta afseende framstälda förslag eller
att länsveterinärernes aflöning skulle ökas från 1,500 kronor till 1,800
kronor, deraf 1,200 kronor såsom lön och 600 kronor såsom tjenst-
göringspenningar, samt att dem derjemte skulle tillerkännas två ålders-
tillägg till lönen, hvartdera å 500 kronor, att tillträdas, det ena efter
10 och det andra efter 15 års tjenstgöring, har jag icke något att
erinra.
I likhet med statskontoret och på de af denna myndighet anförda
skäl anser jag deremot, att några förändrade bestämmelser i afseende
å länsveterinärernes pensionsrätt nu icke böra ifrågakomma i vidare
mån, än att dem synes skäligen böra tillförsäkras ett något förhöjdt
pensionsbelopp. Härvid anser jag mig dock böra stanna vid ett belopp
af 1,800 kronor.
Med det definitiva ordnandet af denna fråga torde deremot böra
anstå, till dess en allmän omreglering af det civila pensionsväsendet
kommer till stånd. Jag anser mig likväl icke böra underlåta att nu
framhålla, det jag finner de af medicinalstyrelsen föreslagna vilkor i detta
hänseende lämpliga med undantag allenast af åldersgränsen, som synes
mig kunna höjas från 60 till 65 år.
Genom den uppdelning af aflöningen i lön och tjenstgörings-
penningar, som här föreslagits, skulle emellertid, der ej annorlunda
särskildt stadgas, länsveterinärernes pensions förhållanden förändras i så
måtto, att på dem komme att tillämpas bestämmelserna uti nådiga brefvet
den 1 juni 1877, enligt hvilka pensionen skulle utgå med lönens hela
belopp.
Då skälen till den förordade förbättringen i länsveterinärernes af¬
löningsförhållanden är att söka mindre uti en redan befintlig miss¬
proportion mellan deras tjenste- och aflöningsförhållanden än uti den
Nionde hufvudtiteln.
31
vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet, som ansetts böra dem för fram¬
tiden åläggas, samt de högre kompetensvilkor, som för erhållande af
dylik tjenst hädanefter skulle fordras, lärer icke böra ifrågasättas, att
länsveterinär skulle i afseende å ålderstilläggs åtnjutande få tillgodoräkna
sig den tid, som före de nya löneförmånernas åtnjutande förflutit, från
det han till länsveterinärstjenst utnämndes.
Vid sådant förhållande skulle emellertid genom tillämpning, i fråga
om länsveterinärs pensionsförhållanden, af nådiga brefvet den 1 juni
1877, samtlige nuvarande länsveterinärer, som komme i åtnjutande af
de nya aflöningsförmånerna, men under de närmaste 10 åren, eller innan
de hunnit tilldelas ålderstillägg, blefve pensionsberättigade, få åtnöjas
med en mindre pension än den dem nu tillförsäkrade.
Å andra sidan skulle åter länsveterinär, som erhållit båda ålders-
tilläggen, komma i åtnjutande af en pension å 2,200 kronor eller mera
än medicinalstyrelsen för dem ifrågasatt och jag för närvarande anser
mig kunna tillstyrka.
Med afseende å det sålunda anförda anser jag mig böra föreslå,
att bland vilkoren för de nya löneförmånernas åtnjutande intages ut¬
trycklig föreskrift derom att i afseende å länsveterinärs pensionsrätt
fortfarande skola gälla de i detta afseende nu tillämpade bestämmelser,
dock att pensionen må utgå med ett belopp af 1,800 kronor.
Jag tillåter mig i detta sammanhang erinra, att enligt bestäm¬
melserna uti nådiga kungörelsen den 31 mars 1900 -den, som efter
nämnda dag utnämnts eller framdeles kommer att utnämnas till läns¬
veterinär, är underkastad de förändrade pensionsbestämmelser, som fram¬
deles kunna varda stadgade. Enahanda vilkor torde nu böra stadgas
jemväl för länsveterinär, utnämnd före nämnda tidpunkt.
För åtnjutande af de utaf mig sålunda förordade aflöningsförmå¬
nerna anser jag följande vilkor och förbehåll böra stadgas, nemligen:
att länsveterinär skall vara underkastad såväl den vidsträcktare
tjenstgöringsskyldighet och jemkning i åligganden, som ock den regle¬
ring af tjenstgöringsområde, som kunna varda föreskrifna;
att nuvarande innehafvare af länsveterinärstjenst, som till sin be¬
fattning utnämnts före den 1 april 1900, skall vara underkastad de
förändrade pensionsbestämmelser, som kunna varda stadgade;
att med länsveterinärstjenst icke må förenas annan tjenst å rikets
eller Riksdagens stat, ej heller annan tjenstebefattning, med mindre
medicinalstyrelsen finner densamma icke vara hinderlig för tjenstgörin-
gen såsom länsveterinär;
att de med länsveterinärsbefattning förenade tjenstgöringspenningar
32
Nionde hufvudtiteln.
få uppbäras endast för den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenst-
gjort, men skola för den tid, han varit från tjenstgöringen befriad, utgå
till den, som tjensten förrättat;
att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger
uppbära hela lönen, men att den, som eljest undfår ledighet för svag
helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan
förpligtas att under ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar, afstå
så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller eljest
pröfvas skäligt;
att, der förhöjning i aflöningen efter viss tid fortsatt, väl vits-
ordadt innehafvande af länsveterinärstjenst anses böra medgifvas, tid¬
punkten för första förhöjningen bestämmes att inträda tio år efter ut¬
nämningen till länsveterinär, under vilkor att innehafvaren mer än fyra
femtedelar af denna tid sjelf bestridt sin egen eller, på grund af för¬
ordnande, annan statens tjenst, och för andra förhöjningen efter ytter¬
ligare fem år på samma vilkor, under iakttagande, hvad såväl den ena
som den andra förhöjningen angår, deraf, att den högre aflöningen ej
får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det, under
hvilket den stadgade tjenståldern blifvit uppnådd; samt
att i afseende å länsveterinärs rätt till pension å allmänna indrag-
ningsstaten fortfarande skola lända till efterrättelse de bestämmelser,
som härutinnan förut tillämpats, med iakttagande att länsveterinär,
som fullgjort de enligt nämnda bestämmelser gällande vilkor för
pensions erhållande, må vara berättigad att komma i åtnjutande af en
årlig pension å 1,800 kronor.
För beredande åt 32 länsveterinärer af den sålunda förordade
löneförbättringen erfordras ett belopp af 9,600 kronor, hvarmed det
under förevarande anslagstitel uppförda anslag derför synes böra höjas.
De föreslagna ålderstilläggen torde deremot på vanligt sätt böra
utgå från nionde hufvudtitelDs förslagsanslag till ålderstillägg.
Under förutsättning af bifall till hvad jag under denna punkt
tillstyrker, torde Kong! Maj:t framdeles vilja fatta beslut angående de
ändringar i läkare- och veterinärinstruktionerna, som kunna blifva
erforderliga.
På grund af det sålunda anförda tillstyrker jag, att Kongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen medgifva
dels att, under de här ofvan angifna vilkor och förbehåll, aflöningen
för länsveterinärerne i riket bestämmes att från och med år 1902 utgå
med 1,800 kronor, deraf 1,200 kronor såsom lön och 600 kronor såsom
Nionde hufvudtiteln.
33
tjenstgöringspenningar, jemte två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor,
att tilläggas lönen;
dels ock att, för beredande af tillgång till de för länsveterinärerne
föreslagna aflöningar, anslaget till »länsveterinärer och veterinärstipen¬
diater» höjes från 50,100 kronor till 59,700 kronor, eller med 9,600 kronor.
Skogsväsendet.
För skogsväsendet äro å ordinarie stat för innevarande år upp¬
förda
dels bestämdt anslag:
för skogsstaten................................. kr. 640,008: —
„ statens skogsläroverk.............. „ 55,000: — kronor 695,008: —
dels förslagsanslag:
till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets
lärarepersonal................................................................ „ 100,000: —
dels reservationsanslag:
till enskilda skogsundervisningen .. kr. 4,800: —
till kronoskogames förvaltning och
befrämjande af skogsväsendet i
allmänhet..................................... „ 1,479,992: — „ 1,484,792: —
tillsammans kronor 2,279,800: —
I underdånig skrifvelse den 7 november 1900 angående anslags-
behofvet för år 1902 har domänstyrelsen, hvad först angår de bestämda
anslagen för skogsstaten och för statens skogsläroverk, icke ifrågasatt
någon förändring i samma anslag.
I särskild underdånig skrifvelse samma dag har emellertid styrelsen
beträffande skog släroverken gjort en framställning, för hvilken jag anhåller
att nu få närmare redogöra.
Till en början erinrar styrelsen, hurusom, på derom af styrelsen
gjord framställning, Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 15 decem¬
ber 1899 medgifvit, att för provisoriskt anordnande af en förberedande
praktisk kurs vid Klotens kronopark, afsedd att utbilda elever för inträde
vid skogsinstitutet, finge af 1900 års reservationsanslag för kronoskogar-
nes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet användas
ett belopp af högst 7,750 kronor, samt att, för möjliggörande af en ök¬
ning af elevantalet vid skogsinstitutet från 10 till 20, nästlidne års
Bih. till Riksd. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 5
Anslagen för
skogsstaten
och statens
skogs¬
läroverk.
34
Nionde hnfvudtiteln.
Riksdag, efter derom till Riksdagen aflåten nådig proposition, för
år 1901 beviljat höjning i institutets anslag till de praktiska öfnin-
garna med 3,000 kronor och till expenser med 1,500 kronor. Genom
beviljandet af dessa medel hade sålunda blifvit sörjdt för ett större
antal elevers förberedande utbildning för skogsinstitutets högre kurs
och för de med de praktiska öfningar, som tillhörde denna kurs, förenade
kostnader. Det återstode nu att tillse, att tillräckliga lärarekrafter för
elevernas undervisning vid skogsinstitutet funnes att tillgå. Styrelsen hade
visserligen ej förbisett denna angelägenhet, då styrelsen i anledning af
bristen på extra skogstjenstemän för skogsförvaltningen gjorde framställ¬
ning om Klotenkursens inrättande, men då afhjelpande af berörda brist ej
tålt uppskof utan kräft omedelbar åtgärd, och då full utredning i fråga
om lärarekrafternas tillräcklighet ej förelegat, hade sistnämnda fråga då
fått tillsvidare anstå. Detta hade ock utan synnerlig olägenhet kunnat ske,
enär det i anledning af Klotenkursens inrättande ökade krafvet på
institutets lärarekrafter icke inträdde förr än under höstterminen året
efter det berörda kurs blefve inrättad.
Enligt hvad domänstyrelsen vidare meddelar, hafva emellertid
nu direktören och lektorerne vid institutet i en till styrelsen stöld, af styrel¬
sen till Kongl. Maj:t öfverlemnad skrift lemnat utredning och afgifvit
förslag i fråga om den behöfliga förstärkningen af lärarepersönalen vid
institutet. Under erinran att undervisningen vid institutet, för att
blifva fullt fruktbärande för skogshushållningen, måste lämpas efter
landets förhållanden samt att för detta måls vinnande lärarne måste
hafva tid och tillfälle att i literaturen följa skogsvetenskapens ut¬
veckling äfvensom att genom resor och egna undersökningar lära
känna skogsförhållandena i landets skilda delar, framhölls i denna skrif¬
velse, att tid och tillfälle härtill saknades för lärarne, sedan efter den
lägre kursens inrättande vid institutet deras arbete i betydlig grad
ökats dels genom särskilda föreläsningar och praktiska öfningar och
dels genom ökadt antal tentamina. Till följd häraf kräfde numera
enligt direktörens och lektorernes mening såväl skogshushållningsveten-
skapens särskilda hufvudafdelningar som de botaniska och zoologiska
facken hvar sin målsman vid läroverket.
Beträffande göromålens nuvarande omfattning anföres i sistberörda
skrifvelse, hurusom direktören för närvarande hade att föreläsa i skogs¬
skötsel 5 timmar i veckan och i skogsteknologi 6 timmar i veckan under
höstterminen, samt under vårterminen i det förra ämnet 9 timmar och
i det senare 2 timmar i veckan; att lektorn i de skogsmatematiska ämnena
hade 11 föreläsningar i veckan i matematik, skogstaxation, skogsindel-
Nionde Imf radtiteln.
35
ning, forstlig byggnadskonst, geodesi, kartritning och bokföring, hvar¬
jemte honom ålåge dels att öfvervaka och leda elevernas arbeten vid
upprättandet af skogsindelnings- och afvägningsplaner, kartor med mera
6 timmar i veckan under höstterminen och 9 timmar i veckan under
vårterminen, dels granska afgående elevers skriftliga arbeten, dels ock
att öfva eleverna i de praktiska delarna af ofvannämnda ämnen, livilka
sistnämnda öfningar under den senare tiden, då elevantalet vid dessa
uppgått till omkring 40, anordnats på det sätt, att den äldre afdelnin-
gen under ledning af bemälde lektor öfvats i skogsindelning, skogs-
uppskattning, skogsvärdering, tillväxtberäkningar med mera, och den
yngre afdelningen å annan ort öfvats i geodesi och skogsuppskattning
under ledning af en för detta ändamål antagen assistent. Lektorn i
naturvetenskap åter hade att föreläsa 13 timmar i veckan i följande
ämnen, nemligen: allmän botanik, trädsjukdomar, geologi, jordmånslära,
naturlära, skogsinsekter, Skandinaviens däggdjur och fåglar samt jagt-
zoologi, hvarjemte han ledde naturvetenskapligt praktikum under höst-
och vårterminer.
För att bereda erforderlig lättnad i detta arbete, som ej utan
öfveransträngning och eftersättande af vigtiga uppgifter kunde utföras,
hafva direktören och lektorerne ansett nödigt, att direktörens under¬
visningsarbete minskades på det sätt, att han befriades från under¬
visning i skogsteknologi, samt att det med såväl skogsmatematiska som
naturvetenskapliga lektoratet förenade arbetet uppdelades för hvardera
lektoratet på två särskilde lärare, med skyldighet för den nye läraren
i skogsmatematiska ämnen att öfvertaga undervisningen äfven i skogs¬
teknologi. Härigenom skulle läroämnena kunna på följande sätt för¬
delas på fem lärare, nemligen:
1) direktören: skogsskötsel;
2) läraren i matematik: skogsmatematik, skogsindelning och utförande
af skogsindelningsarbete;
3) läraren i skogsteknologi och geodesi: skogsteknologi, geodesi, forstlig
byggnadskonst, kartritning, bokföring och utförande af skogsindel¬
ningsarbete ;
4) läraren i botanik: allmän botanik, skogsträdens naturhistoria, träd¬
sjukdomar, jordmånslära och naturvetenskapligt praktikum;
5) läraren i zoologi: skogsinsekter, Skandinaviens däggdjur och fåglar,
jagtzoologi, naturlära och geologi.
Desse lärares undervisningsskyldighet skulle enligt direktörens
och lektorernes förslag ordnas på följande sätt, nemligen:
36
Nionde hufmdtiteln,
Tablå öfver de ordinarie lärames föreläsningstimmar i veckan.
Höstterminen.
Direktören.
Skogsskötsel (högre kursen)............
D:o (lägre kursen) ............
Summa föreläsningstimmar
Läraren i matematik.
Skogsmatematik (högre kursen) ......
Skogsindelning (d:o d:o) .........
Matematik (lägre kursen) ...............
Skogsindelningsarbete 3.
Summa föreläsningstimmar
Läraren i skogsteknölogi och geodesi.
Skogsteknologi (högre kursen).........
Geodesi (d:o d:o) .........
Geodesi (lägre kursen).........
Forstlig byggnadskonst (högre och
lägre kursen)..
Kartritning, afdiknings-
planer m. m. 5. (d:o d:o).
Summa föreläsningstimmar
Läraren i botanik.
Botanik .......................................
Naturvetenskapligt praktikum 4.
Timmar
i
veckan.
Summa föreläsningstimmar
Läraren i zoologi.
Skogsinsekter .................................
Skandinaviens fåglar ........................
Naturlära (lägre kursen).....................
Naturvetenskapligt praktikum (lägre
kursen) i.
Summa föreläsningstimmar
Vårterminen.
Direktören.
Skogsskötsel (högre kursen)............
D:o (lägre kursen) ............
Summa föreläsningstimmar
Läraren i matematik.
Skogsmatematik (högre kursen) ......
Skogsindelning (d:o d:o) .........
Skogsindelningsarbete 3.
Skogsmatematik (lägre kursen) ......
Skogsindelning (d:o d:o) ......
Summa föreläsningstimmar
Läraren i skogsteknologi och geodesi.
Skogsteknologi (högre kursen)............
Geodesi (eko d:o) ............
Forstlig byggnadskonst (högre kursen)
Skogsteknologi (lägre kursen) .........
Bokföring (d:o d:o) 1.
Skogsindelningsarbete 5.
Summa föreläsningstimmar
Läraren i botanik.
Skogsträdens naturhistoria ............
Trädsjukdomar..............................
Jordmånslära.................................
Naturvetenskapligt praktikum 2.
Summa föreläsningstimmar
Läraren i zoologi.
Geologi .........................................
Skandinaviens däggdjur....................
Jagtzoologi......................................
Naturlära (lägre kursen) ...............
Naturvetenskapligt praktikum (lägre
_kursen) 1
Summa föreläsningstimmar
Timmar
i
veckan.
2
1
1
3
I afseende å de praktiska öfningarna har särskildt framhållits, att
elevernas fördelning på två afdelningar, af hvilka den ena förestodes
af en assistent, vore förenad med vissa olägenheter, emedan den ordi¬
narie läraren, ehuru han sedermera skulle anställa afgångspröfning med
Nionde hnfvndtiteln.
37
eleverna, i ett af sina hufvudämnen icke finge tillfälle öfvervaka deras
praktiska utbildning och bedöma deras duglighet eller mogenhet i
samma ämne. Dessa olägenheter komme att högst väsentligt ökas, när
genom ytterligare 10 elevers årliga antagande i den högre kursen elev¬
antalet komme att under de praktiska öfningarna uppgå till 50 å 60.
Under anförande att, då de ordinarie lärarne äfven med den
föreslagna ökningen i lärarekrafter komme att blifva så tagna i anspråk
för undervisning och öfningar, att de icke kunde — och ej heller borde
— åtaga sig annat inkomstbringande arbete, det vore af behofvet på-
kalladt, att deras aflöning och ställning förbättrades, hafva direktören
och lektorerne vid institutet slutligen hemstält om vidtagande af åtgär¬
der ej allenast för uppförande af två nya lärarebefattningar på institu¬
tets ordinarie stat, utan ock för förbättrande af direktörens och lek-
torernes egen aflöning och ställning i öfrigt.
Beträffande skogsinstitutets nuvarande organisation tillåter jag
mig erinra, att tre ordinarie lärare äro vid institutet anstälde, nemligen
direktören, som, utom de med föreståndareskapet för läroverket förenade
särskilda åligganden och bestyr, undervisar i skogsskötsel och skogs-
teknologi, samt två lektorer, af hvilka den ene, som skall vara forstligt
bildad, undervisar i skogsmatematik, skogsindelning, geodesi och byggnads-
lära med tillämpning på skogshushållning samt kartritning, hvarjemte
han handhar förvaltningen af de skogar, som ställas under institutets
skötsel. Den andre lektorn undervisar i de naturvetenskapliga ämnena.
Dessutom åligger det lärarne, hvar och en i sina ämnen, att leda
elevernas praktiska öfningar under tiden mellan vår- och höstterminerna
vid institutet.
De ordinarie lärames aflöning utgår enligt den af 1892 års Riksdag
för institutet godkända stat på följande sätt:
|
|
Tjenst-
|
|
|
|
Lön.
|
görings-
penningar.
|
Summa.
|
|
|
3,000
|
1,500
|
4,500
|
•
Fri bostad och vedbrand. Efter
|
|
5 år kan lönen höjas med 600 kronor.
|
Lektorn i matematik och skogs-
|
|
|
|
hushållning
|
2,000
|
1,500
|
3,500
|
Efter 5 år kan lönen höjas med
500 kronor och efter 10 år med ytter¬
ligare 500 kronor.
|
|
Lektorn i naturvetenskap
|
2,000
|
1,500
|
3,500
|
Efter 5 år kan lönen höjas med
|
500 kronor och efter 10 år med ytter¬
ligare 500 kronor.
38
Nionde hufvudtitein.
För resor i och för elevernas praktiska öfningar åtnjuta lärarne
ersättning enligt resereglementet.
Förutom de till de ordinarie lärarne utgående aflöningar finnes
uti nämnda stat uppfördt ett belopp af 3,700 kronor till extra lärare;
och finnas vid institutet anstälde fyra extra lärare med undervisnings-
skyldighet, en i författningskunskap, en i kemi och fysik, en i national¬
ekonomi samt en i agronomi.
I sin nu ifrågavarande skrifvelse af den 7 november 1900 erinrar
domänstyrelsen, att efter denna organisations genomförande, ehuru endast
en kortare tidsperiod sedan dess gått till ända, allt större kraf stälts
på undervisningen, dels genom den vid institutet år 1894 för utbildande
af privata skogsförvaltare inrättade lägre kursen och dennas efter hand
ökade elevantal, dels genom nu förestående, betydliga ökning af antalet
elever i den högre kursen.
Att i följd af detta väsentligt ökade undervisningsarbete lärare¬
krafterna i fråga om såväl den praktiska som den teoretiska undervis¬
ningen vid institutet måste förstärkas syntes domänstyrelsen uppen¬
bart, och fyllandet af detta behof vore dess mer angeläget, som, enligt
hvad institutets lärare sjelfve framhållit, undervisningen eljest kunde
befaras äfven i qvalitativt hänseende blifva mindre tillfredsställande.
Påtagligt vore ock, att lärarnes öfverhopande med olikartadt undervis¬
ningsarbete måste verka hinderligt för den skogsinstitutet såsom en
läroanstalt för den högre skogsundervisningen inom landet tillkommande
uPPS^en lemna bidrag till utredningen af de många för landets
skogshushållning vigtiga frågor, som folie inom området för de veten¬
skaper, hvari institutet hade att undervisa.
Med hänsyn till det anförda ansåge domänstyrelsen, att de före¬
slagna två nya lektorsbefattningarna vore för institutet nödvändiga.
Enligt styrelsens mening borde dock dessa befattningar till en början
uppföras endast på extra stat, då någon tids erfarenhet, huru den nu
föreslagna anordningen af undervisningen vid institutet kom me att verka,
syntes böra afvaktas, innan samma befattningar tillsattes såsom ordi¬
narie. Då det emellertid vore nödvändigt, att de extra lektorerne erhölle
sådan aflöning, att de icke nödgades för sitt uppehälle söka sig bisysslor,
utan kunde egna hela sin tid åt tjensten, har styrelsen föreslagit, att
deras aflöning måtte blifva lika med den för de ordinarie lektorerne
nu bestämda.
Beträffande den af direktören och lektorerne vid institutet gjorda
framställningen angående förbättring af deras lönevilkor och ställning
i öfrigt, har styrelsen anfört, att den för lärarepersonalen vid institutet
från och med år 1893 faststälda lönestaten visserligen i betraktande af
tionde hufvudtiteln.
39
den prisstegring å lefnadsförnödenheter, hyror med mera, som under
senaste tiden inträdt, förefölle styrelsen alltför låg, i synnerhet hvad
lektorernes aflöning beträffade, men att, då ifrågavarande lönestat så
nyligen blifvit reglerad och nu ifrågasatt revision af tidigare reglerade
lönestater syntes böra afvaktan, innan förslag till förhöjning af lärarnes
löner vid skogsinstitutet framlades, styrelsen ansåge direktörens och
lektorernes framställning i denna del icke för det närvarande böra för¬
anleda någon åtgärd.
På grund af hvad styrelsen sålunda anfört har styrelsen hemstält,
att till arfvoden åt två extra lektorer vid skogsinstitutet måtte på extra
stat för år 1902 uppföras ett belopp af 7,000 kronor. Derjemte och
då de extra lektorerne skulle komma att tagas i anspråk äfven under
1901 års hösttermin och under samma termins praktiska öfningar, har
styrelsen hemstält, att för deras anställande under senare hälften af inne¬
varande år måtte få från reservationsanslaget för kronoskogarnes för¬
valtning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet utbetalas ett
belopp af 3,500 kronor.
I detta sammanhang har domänstyrelsen påpekat behofvet af en
reglering af undervisningen vid de skogsskolor, som hafva till uppgift
att utbilda kronojägare och skogvaktare. Dessa skogsskolor, till antalet
fem, äro förlagda vid Kolleberga i Skåne, Hunneberg i Vestergötland,
Bjurfors i Vestmanland, Grönsinka i Gestrikland och Bispgården i
Jernband. Enligt för dem gällande stadgar af den 13 april 1886, så¬
dana dessa lyda enligt nådiga kungörelsen af den 30 december 1893,
börjar lärokursen den 1 september hvarje år samt fortgår med högst
två veckors uppehåll vid jultiden till den 15 juni påföljande år, då
kursen afslutas.
Domänstyrelsen har nu framhållit, hurusom med de kraf, hvilka
numera ställas på krono]ägare och skogvaktare, en utsträckning af
nämnda undervisningstid vore väl behöflig. Särskilt erfordrades för
den praktiska undervisningen i skogen längre tid, än som nu kunde
deråt egnas. Under nu rådande förhållanden hade lärlingarne under
kursen icke kommit i tillfälle hvarken att vinna kännedom om de af
dem utförda skogsodlingarnas utveckling under första året eller att
undervisas i plantskolornas skötsel under sommartiden. Det vore derför
af fördel, ej allenast att undervisningstiden i möjligaste mån utsträcktes,
utan äfven att den fortginge under årets hela vegetationstid. Kursen
borde derför enligt styrelsens mening börja den 1 november hvarje
år och fortgå till den 15 oktober påföljande år. Härigenom vunnes
jemväl den fördel, att kursens början och slut någorlunda sammanfölle
med laga flyttningstid för tjenstefolk.
40
Nionde hufvudtiteln.
Med den nu föreslagna utsträckningen af skolornas undervisnings¬
tid följde, att tiden för anmälan om inträde vid skolorna, hvilken tid
nu vore bestämd till den 15 juni, borde framflyttas till den 15 september.
Af förenämnda skogsskolor förestås den vid Hunneberg af jäg¬
mästaren i Hunnebergs revir, hvilken i egenskap af skolföreståndare
uppbär särskild lön af 1,000 kronor. Vid de öfriga af dessa skolor är
föreståndarebefattningen icke förenad med jägmästaretjenst i de revir,
der skolorna äro förlagda, utan förestås dessa skolor af särskildt an-
stälde skogstjenstemän, bvilka jemte den ordinarie skolföreståndare¬
lönen, 1,000 kronor, från reservationsanslaget till kronoskogarnes för¬
valtning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet uppbära hvar
och en ett tilläggsarfvode af ytterligare 1,000 kronor, hvarjemte de
åtnjuta förmånen af fri bostad.
Enligt hvad domänstyrelsen uppgifva, skulle sistomförmälda skol¬
föreståndare ingalunda kunna draga sig fram med den nuvarande af-
löningen, derest de ej under tiden mellan den 15 juni och den 1 sep¬
tember, då deras arbete icke toges i anspråk för skolan, vore i tillfälle
att genom skogsförrättningar eller annat arbete skaffa sig för uppe¬
hället nödig fyllnad i den otillräckliga aflöningen. Ett nödvändigt vil¬
kor för genomförandet af förslaget om en tidsenlig utsträckning af
skolornas undervisningstid vore derför, att föreståndarnes aflöning blefve
förbättrad. Domänstyrelsen har härvid tillika fäst uppmärksamhet derpå,
att desse tjenstemän hade under sin förvaltning i närheten af skolorna
belägna kronoparker eller andra allmänna skogar, i de flesta fall af
betydlig utsträckning, utan att derför åtnjuta särskild ersättning. Så¬
lunda förvaltade föreståndaren för Bispgårdens skogsskola 7,685,2 0 hektar
kronopark och boställsskog, föreståndaren vid Grönsinka skogsskola
6,033,5 0 hektar kronopark och boställsskog, föreståndaren för Bjurfors
skogsskola 6,236,8 7 hektar kronopark och föreståndaren för Kolleberga
skogsskola 402,2 6 hektar kronopark. Med afseende å nu anförda förhål¬
landen anser styrelsen, att det nu med 1,000 kronor utgående tilläggs-
arfvodet till skogsskoleföreståndare, hvilken ej tillika innehar jägmästare¬
tjenst, bör höjas till 2,000 kronor, så att desse skolföreståndare komma
att åtnjuta 3,000 kronor.
Hvad angår föreståndaren vid Hunnebergs skogsskola, anser sty¬
relsen att, ehuru kursen jemväl vid denna skola skulle utsträckas till
den föreslagna tiden, någon ökning af lönen för denna befattning icke
bör ifrågasättas vid det förhållandet, att föreståndaren uppbär jäg-
mästareaflöning, men styrelsen anser det blifva nödvändigt att, då skol-
föreståndarens tid blifver mer upptagen, anställa en aflönad assistent
såsom biträde vid revirets skötsel.
Nionde hufyudtiteln.
41
Vidare har styrelsen erinrat, att de vid skogsskolorna anstälde
skogsrättarne för det närvarande hafva en aflöning af allenast 800
kronor. Att denna aflöning varit knapp för uppehället, helst der skogs-
rättaren, såsom i allmänhet vore fallet, hade familj att försörja, vore
enligt styrelsens åsigt uppenbart. I ännu högre grad blefve detta
fallet under förutsättning af lärokursens utsträckning, då skogsrättaren
nästan under hela året finge en daglig tjenstgöring vid de praktiska
öfningarna. Vid jemförelse med den aflöning, som från 1901 bestodes
kronojägarne, och i betraktande deraf, att skogsrättarne redan nu i
vissa fall emot någon extra godtgörelse utöfvat bevakaretjenst å visst
område af kronopark i skolans närhet och hädanefter vid samtliga
skolor borde utan särskild ersättning hafva till åliggande sådan tjenst¬
göring, som ju stode väl tillsammans med skolans praktiska öfningar,
ansåge styrelsen, att skogsrättarnes aflöning borde höjas till 1,200
kronor, samt att för detta ändamål till en hvar af dem borde från före-
nämnda reservationsanslag utgå ett tilläggsarfvode af 400 kronor.
På grund af det anförda har styrelsen hemstält, dels att §§ 18
och 23 i förberörda nådiga stadgar för de allmänna skogsläroverken,
sådana dessa §§ lyda i nådiga kungörelsen den 30 december 1893,
måtte på det sätt ändras, att lärokursen vid de skogsskolor, hvarom
här vore fråga, skulle taga sin början den 1 november hvarje år samt
fortgå med högst två veckors uppehåll vid jultiden till den 15 oktober
påföljande år, då kursen skulle afslutas, samt att ansökning om inträde
vid dessa skogsskolor skulle före den 15 september ingifvas till skolans
föreståndare, dels att det tilläggsarfvode af 1,000 kronor, som nu utginge
från reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet till dem af dessa skolors föreståndare,
hvilka icke tillika innehade jägmästarebefattning, måtte höjas till 2,000
kronor, dels ock att till. en hvar af skogsrättarne vid samtliga dessa
skogsskolor måtte från samma reservationsanslag få utbetalas ett tilläggs¬
arfvode af 400 kronor. I
I likhet med domänstyrelsen finner jag det vara nödvändigt att,
sedan, i följd af bristen på erforderligt antal extra skogstjenstemän till
biträde vid vården och förvaltningen af kronans skogar, det funnits
nödigt att bereda tillfälle till inträde vid skogsinstitutet för ett ökadt
antal elever, man äfven tillser, att desse elever derstädes erhålla en
fullständig och nöjaktig utbildning för sitt blifvande kall. Det ligger
i sakens natur, att en ökning af elevantalet, i synnerhet då denna ökning
blifver så betydlig som här är fallet, måste kräfva en förstärkning af
Bill. till Jliksd. Vrot. IDOL 1 Sami. 1 Afd. G
42
Nionde hufvudtiteln.
de förutvarande lärarekrafterna, derest ej undervisningen skall i ett
eller annat afseende eftersättas ock utbildningen af de blifvande skogs-
tjenstemännen blifva mindre tillfredsställande. I allt fall måste det
vara menligt för undervisningen, om lärarne öfver höfvan betungas med
undervisningsarbetet. Af hvad direktören och lärarne vid institutet
härutinnan anfört framgår otvetydigt, att en ganska väsentlig ökning
af lärarekrafterna vid institutet är från och med nästa läroårs början af
behofvet oafvisligen påkallad. Derest «len framställning om anordnande
af ett forstligt försöksväsende, som jag jemväl nu kommer att gorå,
vinner bifall, skulle genom en tillräcklig ökning i antalet lärare vid
institutet äfven beredas möjlighet att åt visse af lärarne anförtro led¬
ningen af de blifvande försöksåtgärderna och undersökningarna, hvilket
torde vara en väsentlig förutsättning för ett ändamålsenligt och ej allt
för kostsamt ordnande af nämnda försöksväsende.
Med hänsyn till det fortgående förvärfvandet af skogsmark för
statens räkning och den alltjemt stegrade intensiteten i kronoskogarnes
skötsel så val som i den enskilda skogshushållningen, kommer helt
visst behofvet af ett större antal extra skogstjenstemän att allt framgent
fortfara. Behofvet af ökade lärarekrafter vid skogsinstitutet kommer
vid sådant förhållande säkerligen äfven att blifva stadigvarande. Mot
den åt domänstyrelsen föreslagna anordningen af undervisningen vid
institutet och tillökningen af det nuvarande lärareantalet har jag visser¬
ligen icke något att erinra. Men då enligt styrelsens egen åsigt de
föreslagna nya lärarebefattningarna tills vidare icke skulle uppföras på
ordinarie stat, utan man borde afvakta någon tids erfarenhet, huru den
nya anordningen komme att verka, innan samma befattningar tillsattes
såsom ordinarie, synes det mig vara lämpligast att hos Riksdagen begära
det för den erforderliga förstärkningen af lärarekrafterna vid institutet
nödiga beloppet, 7,000 kronor, hvilket belopp i hvarje fall synes vara
för ändamålet fullt behöfligt, utan att fastslå beloppets ovilkorliga an¬
vändande till arfvoden åt två nye extra lektorer, och att således det
må bero på Kongl. Maj:ts bepröfvande, huru samma belopp må för
det afsedda ändamålet bäst komma till användning. Under förutsättning
af bifall härtill torde hinder för Kongl. Maj:t icke möta att af inne¬
varande års reservationsanslag till kronoskogarnes förvaltning och befräm¬
jande af skogsväsendet i allmänhet, som, enligt hvad domänstyrelsen
upplyst, dertill lemnar tillgång, använda ett belopp af 3,500 kronor för
beredande af erforderlig förstärkning af lärarekrafterna vid skogsinstitutet
under höstterminen innevarande år.
I öfverensstämmelse med hvad domänstyrelsen hemstält och på
Nionde hufvudtiteln. 43
de af denna styrelse angifna grunder anser jag, att den af direktören
och lektorerne vid skogsinstitutet gjorda framställning om förbättrade
lönevilkor och ställning i öfrigt icke bör till någon Kongl. Maj :ts åtgärd
föranleda.
Hvad härefter angår den föreslagna utsträckningen af undervis¬
ningstiden vid de statens skogsskolor, som hafva till uppgift att utbilda
krono jägare och skogvaktare, synas mig fördelarna af en sådan utsträck¬
ning vara obestridliga. Såsom en förutsättning härför kräfves dock,
att de nuvarande, redan i och för sig knappa arfvodena för såväl de
föreståndare vid dessa skolor, hvilka ej med föreståndarebefattningen
förena jägmästaretjenst, som äfven de vid skolorna anstälde skogs-
rättarne höjas, ej mindre på grund af den ökade tjenstgöringsskyldig-
heten än äfven med afseende ä upphörandet af möjligheten till enskildt
förvärf för ifrågavarande tjenstemän. De af domänstyrelsen i sådant
afseende för dem föreslagna tilläggsarfvoden, hvilka torde böra utgå af
reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet, anser jag skäliga och billiga, hvarför
jag till alla delar förordar hvad domänstyrelsen härutinnan före¬
slagit.
I händelse hvad jag på grund häraf går att föreslå vinner bifall,
torde jag framdeles få underställa Kongl. Maj:ts pröfning förslag till
nödiga ändringar i stadgarna för allmänna skogsläroverken.
I förslagsanslaget till ålderstillägg åt sltogsstaten och skogsinstitutets
lärare^ er sonat har domänstyrelsen icke föreslagit någon ändring.
Hvad reservationsanslaget till enskilda skog sundervisningen angår,
har domänstyrelsen af samma skäl, som af styrelsen anförts för en
utsträckning af undervisningstiden vid statens skogsskolor, ansett, att
jemväl vid den med statsunderstöd uppehållna enskilda skogsskolan vid
Skogshåll i Södermanland en förlängning i kursen vore af behofvet
påkallad. Vid denna skola, hvars lokal bestås af länets hushållnings¬
sällskap, men som i öfrigt uppehälles medelst det anslagsbelopp, 3,800
kronor, som till skolan utgår från skogsväsendets reservationsanslag till
enskilda skogsundervisningen, bedrifves undervisningen i enlighet
med stadgarna för de allmänna skogsläroverken. Det kunde, yttrar
styrelsen, under sådant förhållande, i synnerhet som skolans lokal
ej vore fullt lämplig, ifrågasättas, huruvida icke skolan borde af
staten helt och hållet omhändertagas och flyttas till någon af under
esnare tid i mellersta delen af landet inköpta kronoparker, der lämp-
Amlaget till
dlderttiUägg.
Anslaget till
entkilda
skogs-
undervis-
ningen.
44
Nionde hnfvndtiteln.
liga åbyggnader för ändamålet funnes att tillgå, och har styrelsen
förbehållit sig att framdeles få inkomma med underdånigt förslag
härutinnan. Vare sig skolan bibehölles vid Skogshåll eller förflyttades
till kronopark, ansåge emellertid styrelsen det för skolans tids¬
enliga utveckling vara nödvändigt, att, på sätt för öfriga skogsskolor
af styrelsen föreslagits, äfven vid denna skola kursen utsträcktes och
att för genomförandet häraf skolföreståndarens och skogsrättarens af¬
löning, som nu utgjorde för den förre 1,500 kronor och för den senare
500 kronor jemte någon extra inkomst från hushållningssällskapets
plantskola, höjdes med samma belopp som för föreståndaren för och
skogsrättaren vid öfriga skogsskolor, eller med respektive 1,000 kronor
och 400 kronor. Styrelsen har i enlighet härmed hemstält, att det
till Skogshålls skogsskola nu utgående understödsbeloppet, från skogs-
väsendets reservationsanslag till enskilda skogsundervisningen måtte ökas
med 1,400 kronor till 5,200 kronor.
Under hänvisning till hvad förut anförts till stöd för utsträckning
af undervisningstiden vid statens skogsskolor och om höjning i arf-
vodena åt föreståndarne för vissa af dessa skolor äfvensom åt de vid
skolorna anstälde skogsrättarne, tillstyrker jag bifall till domänstyrelsens
förevarande framställning; börande i följd häraf ifrågavarande reservations¬
anslag sålunda höjas från 4,800 kronor till 6,200 kronor.
Amiaget au Vidkommande slutligen reservationsanslaget till kronoskogarnes för-
^neT/ör-^" vältning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet har domänstyrelsen,
vältning och med erinran att Riksdagen år 1900 beviljat en ökning i detta anslag
^tk^rvätendet från 1,010,892 kronor till 1,479,992 kronor eller med 469,100 kronor,
i allmänhet, föreslagit en ytterligare tillökning i anslaget för år 1902.
Innan jag öfvergår till domänstyrelsens framställning härutinnan,
anhåller jag att få redogöra för ett af styrelsen i särskild skrifvelse
jemväl af den 7 november 1900 framstäldt förslag, för hvars genom¬
förande medel från förevarande anslag skulle tagas i anspråk.
Redan i sina underdåniga skrifvelser af den 17 september 1895 och
den 29 september 1896 angående anslagsbehofven för åren 1897 och 1898
framhöll domänstyrelsen, hurusom fortgående undersökningar om skogs¬
trädens tillväxt och lefnadsförhållanden i öfrigt samt i samband härmed
stående frågor vore af största betydelse för landets skogshushållning och
att, ehuru undersökningar i sådant syfte redan pågått, det likväl för en
tillfredsställande lösning af spörsmålet, huru afkastningen af våra under
vidt skilda förhållanden förekommande skogar skulle kunna uppdrifvas
till den högsta möjliga utan uthållighetens äfventyrande, påkallades, ej
Nionde hnfvudtiteln.
45
allenast att dessa undersökningar fortsattes, utan äfven att desamma
och i samband med dem stående försöksåtgärder anordnades systema¬
tiskt och för en längre tidsföljd samt i större omfattning; hvarjemte
styrelsen tillika meddelade, att i de flesta europeiska länder, der sko¬
garna intoge någon afsevärd utsträckning, förstuga försöksanstalter med
betydliga kostnader inrättats, samt att äfven i vårt till hufvudsaklig
del af skogsmark bestående land, sedan numera genom stegradt behof
af skogsprodukter för industri och export möjligheten af intensivare
skogshushållning inträdt, ett ordnadt försöksväsende vore af behofvet
påkalladt.
Styrelsen angaf då derjemte, att ett sådant försöksväsendes hufvud-
sakliga uppgift vore, utom en utredning ur forstlig-naturvetenskaplig
synpunkt om landets särskilda skogstyper, deras jordmånsförhållanden
och utveckling, att genom noggranna och under en längre tidsföljd
fortgående undersökningar gifva säkra och objektiva utslag angående
verkan af olika sätt för skogens skötsel, hvad anginge såväl föryngring
genom sjelfsådd eller kultur som dess behandling under växttiden och
dess afverkning, och att i sådant syfte borde i landets skilda delar
utväljas, utstakas och beskrifvas vissa trakter, så kallade försöksytor,
afsedda för olika behandlingssätt, hvilkas verkan inom den likartade
skogen genom sedermera periodiskt återkommande undersökningar borde
utrönas.
Vidare anförde styrelsen, att det vore af vigt, att försöksväsendet
ju förr dess hellre komme till stånd, och att försöksytor anlades i till¬
räckligt antal inom olika orter; och ansåge styrelsen, med hänsyn der¬
till att försöksväsendets syfte vore att stödja ej blott statens utan
äfven enskildes skogshushållning, det kunna antagas, att större skogs-
egare eller bolag jemväl komme att erbjuda tillfällen att å deras skogar
förlägga försöksytor. För åstadkommande af fullt säkra resultat er¬
fordrades emellertid, att arbetet med försöksytornas utväljande, utstak-
ning, skogsuppskattning och beskrifning samt den derå förekommande
behandlingen och inregistreringen utfördes efter en enhetlig plan af
dertill väl qvalificerade personer.
Kostnaden för anordnandet af försöksväsendet beräknade styrelsen
då till 20,000 kronor.
Dessa domänstyrelsens framställningar blefvo inför Kongl. Maj:t,
anmälda, den förra den 13 januari 1896 och den senare den 14 januari
1897, och anförde dåvarande chefen för finansdepartementet till stats¬
rådsprotokollen öfver finansärenden för nämnda dagar i detta ämne
hufvudsakligen, vid det förra tillfället att departementschefen vore villig
46
Nionde hufvudtiteln.
medgifva, att ett forstligt försöksväsende skulle få en vigtig uppgift
att fylla och varda af ej ringa betydelse ej mindre för statens än
äfven för de enskildes skogshushållning, men att, då af domänstyrelsens
då aflåtna skrifvelse framginge, att utväg icke saknats att åvägabringa
ganska omfattande och värderika utredningar af skogsvetenskapliga
frågor af större betydelse för skogshushållningen, om ock dessa utred¬
ningar dittills icke kunnat erhålla den med det föreslagna försöksväsen-
det afsedda kontinuitet, departementschefen ansåge sig icke böra för
det dåvarande tillstyrka af domänstyrelsen för ifrågavarande ändamål
föreslagen förhöjning i reservationsanslaget för skogsväsendet, samt
vid det senare tillfället att departementschefen fortfarande förmenade,
att med det definitiva anordnandet af detta försöksväsende lämpligen
kunde ännu någon tid anstå, då tillfälle komme att gifvas att under¬
kasta frågan om det ändamålsenligaste sättet för försöksväsendets
organisation en mera allsidig granskning.
I öfverensstämmelse med bemälde departementschefs vid sistnämnda
föredragningstillfälle gjorda hemställan behagade Kongl. Maj:t ock
öfverlemna handlingarna i ärendet till den af Kongl. Maj:t år 1896
tillsatta skogskomitén för yttrandes afgifvande.
Komitén afgaf den 9 september 1899 yttrande i ärendet och
anförde dervid, att behofvet af ett ordnadt försöksväsende gjorde sig
framför allt gällande inom skogshushållningen på grund af dess olik¬
het med andra hushållsgrenar. Inom skogshandteringen vore nemligen
i regel tidrymden mellan sådd och skörd så lång, att såningsmannen
endast i undantagsfall finge se slutresultatet af sitt arbete. Redan af
denna grund läte det icke tänka sig att öfverlemna försöken till det.
enskilda intresset och företagsamheten, men det fordrades derjemte för
att fullgiltiga, inför den vetenskapliga granskningen bestående resultat
skulle uppnås ett under längre tid efter fastslagna grunder fortsatt
försöksväsende, som lemnade full trygghet att den enskildes subjektiva
omdöme och sympati för den ena eller andra hushållsmetoden full¬
ständigt underordnades objektivt faststälda grunder för försöken. I
utlandet hade också länge dylika förstuga försöksstationer funnits och
mäktigt bidragit till den höga ståndpunkt skogsvetenskapen exempelvis
i Tyskland intoge.
Väl vore de rön, som der gjorts, ej alldeles okända för svenska
skogsmän, men i de flesta fall, isynnerhet der ej rent vetenskapliga
spörsmål förelåge, blefve det vanskligt att tillämpa de i utlandet vunna
resultaten, enär förhållandena ofta nog så väsentligt skilde sig särskilt
med hänseende till olikheter i klimat, jordmån, höjdläge med mera.
Nionde hufvudtiteln.
47
*
Hufvudgrunderna för en rationel skogshushållning kunde ju sägas gälla
för alla länder, och det läge således i och för sig ingen risk deri, att
vi hemtat dessa från utlandet, men annorlunda stälde sig förhållandet,
då man komme till frågor och spörsmål, som rörde detaljerna inom
hushållningen. I samma mån vi närmade oss det eftersträfvade målet,
en intensiv skogsskötsel, i samma mån skulle också allt kraftigare göra
sig gällande behofvet af ett ordnadt försöksväsende inom vårt eget
land. Att ingå i granskning af frågan huru en sådan försöksanstalt
borde ordnas tilltrodde sig komitén icke, utan hade komitén endast
velat gifva sitt stöd och erkännande åt domän styrelsens framställning
om inrättande af ett ordnadt försöksväsende, såsom af behofvet på-
kalladt och af betydelse icke minst för den enskilda skogsvårdens
höjande. Ärendet föredrogs derefter den 17 november 1899 ånyo in¬
för Kongl. Maj:t, som beslöt, att komiténs yttrande skulle meddelas
domänstyrelsen till kännedom.
Under åberopande af hvad i denna fråga sålunda förut före¬
kommit, har nu domänstyrelsen gjort förnyad framställning i denna
angelägenhet, och dervid till en början lemnat en kort öfversigt öfver
utlandets forstliga försöksväsende och dess tillkomst. I de länder, der
ordnad skogshushållning redan tidigt infördes, togo, enligt hvad styrel¬
sen omförmäler, de forstliga undersökningarna ganska tidigt sin början,
men då undersökningarna utfördes af enskilde forskare, hvilka endast
under begränsad tidrymd voro i tillfälle fullfölja sina rön, fingo resul¬
taten icke nödig allmängiltighet. Man började derför snart i medlet
af 1800-talet mera allmänt inse, att för en fortgående utveckling af
skogshushållningen inom landet behöfdes stödet af exakta rön på experi-
mentel väg. Då emellertid den vunna erfarenheten gaf vid handen,
att sådana icke kunde vinnas endast genom enskildes forskningsarbete,
och man enades derom, att för ändamålets ernående behöfdes en sär¬
skild institution, vid hvilken såväl ett enhetligt system som eu längre
tids kontinuitet vid försöken betryggades, inrättades under loppet af
1870- och 1880-talen i de flesta tyska stater särskilda forstliga försöks¬
anstalter, hvilkas organisation och vidare utveckling kraftigt främjades
af den sammanslutning mellan dessa anstalter, som genom »Verein
* deutscher forstlicher Versuchanstalten)) kommit till stånd. År 1892
hade derjemte bildats en internationel förening i samma syfte.
btyrelsen har härefter lemnat eu redogörelse för det forstliga för-
söksväsendets ståndpunkt och utveckling i åtskilliga främmande länder,
hvilken redogörelse är af följande lydelse:
»I Preussen står det år 1872 inrättade försöksväsendet under öfver-
48 Monde hufvudtiteln.
inseende af finansministeriets centralbyrå för skogsärenden, ansluter sig
till forstakademien i Eberswalde och är fördeladt på fem afdelningar,
nemligen en botanisk, en zoologisk, en meteorologisk, en kemisk-
fysikalisk och en forstlig. De tre förstnämnda afdelningarna förestås
af vederbörande akademilärare, hvar i sitt ämne. För de två sist¬
nämnda inrättades deremot nya föreståndarebefattningar med någon
föreläsningsskyldighet vid forstakademien och med akademilärares aflö-
ning, utgörande, inbegripet ålderstillägg och hyresersättning, 6,840 riks¬
mark för hvardera befattningen, förutom 1,600 riksmark resepennin-
gar för den for6tliga afdelningens föreståndare. Denna afdelnings
åliggande är att genom anordnandet af särskilda försök å dertill ut¬
sedda profytor, fördelade inom landets skilda delar, utröna verkan af
skogens olika behandlingssätt, olika kulturmetoder med mera; den
botaniska och den zoologiska afdelningen hafva att hvar för sig före¬
taga inom området för sina fackvetenskaper de undersökningar, som
lör skogshushållningen påkallas. Arbetena i den meteorologiska afdel¬
ningen utföras dels å hufvudstationen vid Eberswalde, dels å vissa
bistationer i orterna, och den kemisk-fysikaliska afdelningen, som
har till sin disposition ett laboratorium vid forstakademien, sysslar
med analyser och utredningar om jordmånsförhållanden. Samtliga
afdelningsföreståndare, till hvilkas förfogande äro stälda assistenter och
tillfälliga biträden, hafva att i enlighet med af centralforstbyrån fast-
stälda planer och kostnadsförslag samt öfriga föreskrifter ombestyra
arbetenas utförande.»
»De forstliga försöksarbetena utfördes till en början af revirförval-
tarne, men då ett fullt enhetligt förfarande härigenom icke kunde
vinnas, öfvertogos arbetena af försöksväsendets egen personal, så att
på revirförvaltarne nu endast ankommer att efter anvisning utföra
kulturarbeten äfvensom omhändertaga det å försöksytorna fälda virket.»
»Kostnaden för försöksväsendet, oberäknadt såväl aflöning till tre
afdelningsföreståndare (19,640 riksmark) och till tillfälliga biträden samt
utgifter för kulturarbeten, uppgår enligt uppgift af år 1896 till om¬
kring 32,000 riksmark.»
»Bayern. Försöksväsendet, år 1882 organiseradt i anslutning till
dels den förstuga undervisningen vid universitetet i Miinchen dels
förstuga högskolan i Aschaffenburg, består af en forstlig afdelning,
hvilken förestås af en professor med biträde af två assistenter, samt
tre naturvetenskapliga afdelningar, hvardera under en universitetslärare
med biträden. Enligt uppgift af år 1898 uppgå kostnaderna till:
Nionde hufvudtiteln.
49
Aflöningar ......................................................... 11,000 riksmark
Expenser .............................................................. 12,130 „
samt gemensamt med forstliga högskolan
i Aschaffenburg ............................................. 33,020 „____
56,150 riksmark.»
7>Sachsen. Försöksväsendet är stäldt under forstakademien i Tha-
randt. De forstvetenskapliga försöken utföras hufvudsakligen af pro¬
fessoren i skogsmatematik m. m. med biträde af 2 å 3 assistenter.»
DWiirttemberg. Det forstliga försöksväsendet är förlagdt till den
forstliga undervisningen vid universitetet i Tubingen, der alla försöks¬
stationer äro förlagda. Densamma förestås af en professor med biträde
af en assistent.»
»Hessen. Försöksväsendet är förenadt med forstinstitutet vid uni¬
versitetet i Giessen. Försöken utföras af de vid universiteten anstälda
tvenne professorerne i skogsvetenskap, med biträde af assistenter.»
»Baden. Härvarande försöksväsende, förlagdt till Karlsruhe, står
under finansministeriet och domänförvaltningen. Arbetena utföras af
tjenstemän vid forstkollegium och af lärare vid forstinstitutet.»
»Schweiz. Med skogsskolan i Ztirich, hvilken utgör en afdelning
af dervarande polytechnikum, är förenadt ett försöksväsende, som före¬
stås af professoren i skogsindelning m. m., med biträde af assistenter.»
»Österrike. Det år 1874 inrättade försöksväsendet lyder under
jordbruksdepartementet och står under ledning af en bland departe¬
mentets medlemmar sammansatt komité, i hvilken skola vara företrädda
såväl statens skogsförvaltnings särskilda afdelningar som försöksväsen¬
det. Undersökningarna och försöken utföras efter en faststäld allmän
plan dels af fast anstälda, dels af tillsvidare antagna personer, hvilka
senare likväl uteslutande sysselsättas med dylika arbeten, samt dels
ock af tjenstemän, som jemte sin ordinarie sysselsättning erhålla upp¬
drag att utföra särskilda försöksarbeten. En direktör och ett antal
adjunkter, hvilkas antal kan uppgå till fyra, äro fast anstälde. Direk¬
tören uppgör förslag för hvarje års arbeten och underställer detsamma
departementets pröfning. Försöksväsendet har sitt säte i Mariabrunn,
förut forstakademi, hvarest plantskolor finnas. Försöksytor i stort
antal äro förlagda i olika landsdelar, mest i Mäbren, Schlesien och
Böhmen.»
»Frankrike har ett furstligt försöksväsende vid »Ecole nationale
forestiére» i Nancy sedan år 1884. Försöksytor „äro anordnade i de-
Bih. till Riksd. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 7
50
Nionde hufvudtiteln.
partementet »des Vosges». Undersökningar hafva utförts rörande vissa
trädslags tillväxt, sjukdomar m. m.»
Hvad behofvet af ett forstligt försöksväsende i vårt eget land
beträffade — fortsätter domänstyrelsen vidare i sin underdåniga skrifvelse
— både visserligen bär gjorts eu del undersökningar och försök, hvilka
afsett dels skogsförbållanden i södra och mellersta landet, dels ock de norr¬
ländska skogarna, men ehuru härigenom i några afseenden vunnits värde¬
fulla bidrag till utredning af vissa spörsmål, återstode likväl många andra,
såsom angående olika slags gallringar, ljusbuggningar och deras inverkan
på skogens tillväxt och beskaffenhet, om lämpligaste sättet för skogens
föryngring m. in. Hithörande frågors utredning vore för vår skogshushåll¬
ning af stor betydelse, och för deras lösning kunde icke undvaras utslaget
af ett systematiskt genomfördt försöksväsende, hvars inrättande derför
ej utan att verka hämmande på skogshushållningen inom landet kunde
längre undanskjutas.
Vid ett försöksväsendes ordnande kunde i väsentlig mån tillgodo¬
göras den erfarenhet, som i utlandet vunnits rörande arbetssätt och
undersökningsmetoder, ehuruväl i anseende till vårt lands nordligare
läge och deraf föranledda olikheter i klimat- och jordmånsförhållanden
en del andra uppgifter och arbetsfält förelåge. Å andra sidan hade
vissa arbeten, som läge inom försöksväsendets område, hos oss redan
undangjorts. Skogsmeteorologiska undersökningar påbörjades nemligen
redan år 1876 och hade under en följd af år pågått. Resultaten hade
af filosofie doktor H. E. Hamberg bearbetats och i sammanhang med
styrelsens årsberättelser åren 1884, 1887 och 1895 offentliggjorts i en
serie afhandlingar under den gemensamma titeln »Om skogarnes infly¬
tande på Sveriges klimat». På det zoologiska området syntes ej heller
i sammanhang med ett försöksväsendes inrättande särskilda åtgärder
behöfva vidtagas, derest styrelsens underdåniga framställning om, bland
annat, anställande vid skogsinstitutet af en ny lärarebefattning i zoologi
och närstående naturvetenskapliga läroämnen blefve bifallen, enär i
sådant fall de för skogshushållningen erforderliga undersökningarna
kunde af denne lärare utföras. Försöks väsendet kunde derför inskrän¬
kas till det förstuga och forstbotaniska området; och skulle dess upp¬
gift sålunda hufvudsakligen blifva att inom landets skilda delar ut¬
välja profytor eller försöksfält, afsedda för olika behandlingssätt, såsom
olika slags gallringar, blädningar, ljus- och föryugringshugguingar,
markberedningar för sjelfsådd, skogsodlingar m. in., samt att noggrant
beskrifva dessa ytof till läge, jordmån, växtlighet in. m. Vidare måste
träden å dem uppräknas, numreras, mätas och bokföras, hvarefter samt-
Nionde hufvudtiteln.
51
liga förBöksfält och deras olika behandlingssätt måste registreras. Efter
vissa mellantider — 5 å 6 år — skulle noggranna undersökningar
verkställas såväl om tillväxtens gäng efter de olika afverkningssätten,
som om resultaten af markberednings- och skogsodlingsförsöken. Det
härvid erhållna materialet måste sedan bearbetas och berättelse afgifvas
om resultaten. Vid beskrifningen af försöksfälten påkallades medverkan
af en botanist, som borde hafva till åliggande i öfrigt att verkställa
för skogshushållningens utveckling inom det botaniska området erforder¬
liga undersökningar, såsom om skogsträdens förhållanden och utveck¬
ling inom olika skogstyper, om trädens frösättning och sjukdomar, om
skogsfröets från olika växtplatser grobarhet och härdighet, om ärftlig¬
heten m. m. De öfriga rent förstuga arbetena borde deremot förestås
af en skogsvetenskapligt utbildad och med utlandets förstuga försöks-
väsende förtrogen person. För ledningen af de sistnämnda arbetena
vore lektorn i skogsmatematik och skogsindelning vid skogsinstitutet,
och för ledningen af de forstbotaniska lektorn i botanik vid samma
institut väl qvalificerade. Samtliga arbeten borde utföras enligt plan,
som skulle af styrelsen på förslag af direktören och lektorerne vid
institutet fastställas.
Derest styrelsens förenämnda underdåniga framställning om för¬
stärkning af skogsinstitutets lärarekrafter vunne bifall, ansåge styrelsen,
att undervisningen vid institutet kunde så fördelas, att lektorerne i
förenämnda ämnen kunde, jemte sin undervisning, mot åtnjutande af
skäligt arfvode, förestå arbetena vid försöksväsendet. Dock måste i
anseende till den förstuga afdelningens omfattande arbeten vid sidan
af denna afdelnings föreståndare ställas en jägmästare för anordnandet
af skogsodlingsförsöken och med uppgift tillika att efter samråd med
föreståndaren i enlighet med faststälda arbetsplaner anordna öfriga
försöksåtgärder i de orter, der skogsodlingsförsöken förekomme. Till
biträden erfordrades två assistenter, den ene under hela året för såväl
arbetena å försöksfälten som registrering och bearbetning af materialet,
den andre under halfva året hufvudsakligen för utarbetena. Dessutom
vore tillfälliga biträden och handtlangning behöfliga.
Då arbetena vid försöksväsendet under de första åren komme att
afse anordnandet och första behandlingen samt inregistreringen af
försöksytorna, kunde utgifterna inskränkas till nedannämnda belopp,
nemligen:
Arfvode till föreståndaren för den förstuga afdel-
ningen ............................................................... 2,000: —
transport kronor 2,000: —
52
Nionde hufvud titeln.
transport kronor 2,000: —
Arfvode för den botaniska undersökningen .................. 1,000: —
„ till en jägmästare ............................................... 2,000: —
„ till en assistent .................................................. 2,500: —
„ till en assistent................................................... 1,300: —
Till rese- och traktamentsersättning under utarbeten,
till aflöning åt tillfälliga biträden samt till
handtlangning ...................................................... 5,600: —
Expensmedel: för tryckning af blanketter, skrif-
materiel, instrument, hyra af lokal och den¬
sammas eldning och städning samt till in¬
köp af möbler ............................................... 1,600: —
Summa kronor 16,000: —
På grund af det anförda hemställer nu styrelsen, att ett belopp
af 16,000 kronor af reservationsanslaget för skogsväsendet måtte få
användas till ett forstligt försöksväsende.
Att det för såväl statens som de enskildes hushållning är af syn¬
nerlig vigt att försök och undersökningar inom det förstuga området
verkställas, derom synes mig icke kunna råda mera än eu mening.
Af hvad jag här ofvan anfört synes mig jemväl framgå, att anled¬
ningen dertill att de af domänstyrelsen förut gjorda framställningar i
syfte att åstadkomma ett ordnadt forstligt försöksväsende icke ledt
till åsyftadt resultat, ingalunda vant, att betydelsen för landets skogs¬
hushållning af. ett dylikt försöksväsende underskattats, utan fastmera
att man, ehuru förutseende att statens omhändertagande af denna ange¬
lägenhet kunde blifva af behofvet påkailadt, ansett tidpunkten för ett
definitivt anordnande af detta försöksväsende då ännu icke vara inne.
Vid sådant förhållande och då nu domänstyrelsen förnyat sin fram¬
ställning i ämnet och dervid till stöd för sin åsigt om angelägenheten
af ett ordnadt försöksväsendes inrättande jemväl haft att åberopa 1896
års skogskomités i samma rigtning gående uttalande i ämnet, har jag
ansett mig böra taga i öfvervägande, huruvida icke rätta tiden för
statens mellankomst i detta hänseende nu må anses vara kommen; och
har jag dervid kommit till den uppfattning att så är förhållandet.
En fullt tidsenlig utveckling af skogshushållningen är nemligen
numera för vårt land en angelägenhet af den allra största ekonomiska
vigt och innebörd, i hvilket afseende må erinras om, att värdet
af vår trävaruexport utgör mer än halfva värdet af landets hela
Nionde hufvndtiteln.
53
export och att de skogsprodukter, som tagas i anspråk för jern-
handtering och andra träkonsumerande industrier och näringar inom
landet, uppgå till synnerligen höga värdebelopp. Hvad särskild! kro¬
nans skogar angår, har deras afkastning under de senaste årtiondena
flerdubblats och kotumer tvifvelsutan, enligt hvad erfarenheten från
andra länder, der en rationel skogshushållning tidigare än hos oss
vunnit insteg, att allt fortfarande ökas. Kronoskogarnes afkastning
utgjorde år 1870 339,000 kronor, år 1880 1,339,000 kronor, 1890
3,190,000 kronor och år 1900 8,339,000 kronor, allt i runda tal räknadt.
I en tid, då skogsväsendet sålunda år från år utvecklas, kan ej nog
uppmärksamhet och omsorg egnas skogsvården inom landet.
I samma mån landets skogar erhålla stegradt kapitalvärde och
lemna ökade inkomster, framträder behofvet af åtgärder dels till före¬
kommande och hämmande af en öfverafverkning af skogen, som för
kommande generationer skulle kunna blifva ödesdiger, dels ock för
försättande af skogsmarkerna i sådant skick, att den största möjliga
uthålliga afkastning kan dem afvinnas. I förstnämnda afseende har
staten redan i åtskilliga hänseenden ingripit. Deremot återstår för
visso mycket att göra, innan skogsmarkerna i vårt land i sin helhet
kunna bringas i den kultur och erhålla den skötsel, som i sistnämnda
afseende erfordras.
I sitt den 9 september 1899 afgifna underdåniga betänkande har
skogskomitén efter verkstäld undersökning af skogsförhållandena inom
landet förklarat, att komitén nödgades betrakta det såsom obestridligt,
att den nuvarande förbrukningen af skogsprodukter medförde en betydande
öfverafverkning samt att landets skogar allmänneligen vanvårdades;
och meddelar komitén, att komitén sökt utreda, huruvida, om landets
kalmarker försattes i skogbärande skick samt tillika god skogshushåll¬
ning, särskild! god föryngring, allmänt komme att tillämpas, skogs-
afkastniugen skulle kunna fylla nämnda förbruknings behof. Resultatet
af denna utredning hade blifvit, att äfven under nämnda förutsättning
brist skulle förefinnas i mellersta och södra Norrland samt Dalarne,
men att för öfriga delar af landet skulle kunna uppstå något öfverskott,
hvarvid dock komitén särskilt framhållit, att det sålunda beräknade
öfverskottet tillkommit under den antagna förutsättningen, att icke
allenast de i södra delarna af landet befintliga, af ålder kala marker, i yt¬
vidd uppgående till en half million hektar, vore skogbärande, utan äfven
de mångdubbelt vidsträcktare skoglösa eller ytterst dåligt beväxta marker,
som i öfrigt funnes inom landet, vore försedda med^uormalt virkesför-
råd. Under nu rådande förhållanden hade man, enligt komiténs åsigt,
54
Nionde hufvud titeln.
att räkna med en afsevärd brist, och först årtionden efter det nämnda
områden blifvit försatta i nöjaktigt skick skulle, anser komitén, jem¬
vigt mellan tillväxten och afverkningen kunna ernås på annat sätt, än
genom att förbrukningen betydligt inskränktes och virket i skogarne
bättre tillvaratoges.
Det resultat, hvartill komitén sålunda kommit och som säkerligen
är fullt rigtigt, talar kraftigt för vidtagande snarast möjligt af alla
åtgärder, som kunna finnas lämpliga för befrämjande af det af
mig framhållna syftemålet, uppdrifvande af afkastningen af våra
skogsmarker till den högsta möjliga utan uthållighetens äfventyrande.
Eu sådan åtgärd är tvifvelsutan inrättandet genom statens försorg af
ett ordnadt forstligt försöksväsende. För landtbruket och dithörande
näringsgrenar hafva redan i vissa afseenden försöksåtgärder och sär¬
skilda undersökningar genom statens försorg kommit till stånd. I fråga
om skogshushållningen, med dess i vårt land så vexlande och skilj¬
aktiga yttre betingelser, är helt visst krafvet på statsåtgärder för åstad¬
kommande af dylika försök och undersökningar i forstligt afseende fullt
ut lika befogadt. Såsom den största skogsegaren inom landet måste
äfven staten hafva ett särskilt intresse af att ett forstligt försöks¬
väsende kommer till stånd. I utlandet är, enligt hvad domänstyrelsens
i sådant afseende lemnade öfversigt utvisar, ett dylikt försöksväsende
flerstädes sedan en längre tid tillbaka anordnad! och har, såsom äfven
skogskomitén vitsordat, befunnits vara synnerligen gagneligt. Äfven
hos oss har behofvet af undersökningar och försöksåtgärder beträffande
våra skogsförhållanden blifvit allt mera känbar! och föranledt under¬
sökningar och försök i mindre skala i vissa delar af Jandet, dels på
enskildt initiativ, dels ock af en och annan i statens tjenst anstäld
skogstjensteman. Men då till följd af skogsträdens långa växttid er¬
fordras långa tidrymder, åtminstone årtionden, innan sådana försöks¬
åtgärder, hvarom här är fråga, kunna lemna något afsevärdt resultat,
kan det naturligtvis icke förväntas, att individens rön och iakttagelser
erhålla den omfattning och tillförlitlighet, att de blifva allmängiltiga.
Derför erfordras anordnandet af en institution, hvarigenom en längre
tids kontinuitet vid systematiskt utförda försök i större omfattning i
olika delar af landet kan ernås och hvarigenom ensamt fullt objektiva
utslag af de vidtagna forstliga experimenten kunna med säkerhet
emotses.
Huru nu eu dylik institution skall anordnas på bästa sätt och
med minsta möjliga kostnad, för att icke det afsedda ändamålet skall
förfelas, kan naturligen blifva föremål för olika meningar. Härvid kan
Nionde hufvudtiteln.
55
man dock hafva en god ledning af den i andra länder vunna erfaren¬
heten rörande der tillämpade arbetssätt och undersökningsmetoder. För
vinnande af en fullt sakkunnig ledning af de blifvande försöksåtgär-
dernas utförande efter en enhetlig och dock efter de olika förhållandena
i landets skilda delar lämpad plan — som i allt fall borde af domän¬
styrelsen fastställas — synes ledningen af försöksväsendet böra anför¬
tros åt derför särskildt qvaiificerade, skogsvetenskapligt utbildade per¬
soner. I sådant afseende ligger närmast till hands att för ändamålet
taga i anspråk de vid vår enda högre forstliga undervisningsanstalt,
skogsinstitutet, anstälde lärare, såvidt deras verksamhet i öfrigt, skulle
sådant medgifva. Under förutsättning^ af bifall till den af mig nyss
förordade framställningen om anvisande af medel till beredande af ökade
lärarekrafter vid institutet, skulle sådant kunna låta sig göra utan
större svårighet för undervisningens ostörda fortgång; och skulle det
säkerligen vara en fördel för utbildningen af eleverne vid institutet,
att lärarne och, så vidt lämpligen ske kunde, jemväl eleverne finge
omedelbart iakttaga och följa fortgången af de forstliga försöksåtgärderna
och tillgodogöra sig deras resultat.
I fråga om utförandet af de olika försöksarbetena i skilda delar
af landet skulle det kunna sättas i fråga, huruvida icke dessa arbeten
skulle kunna uppdragas åt vederbörande revirförvaltare, en hvar i sin
ort. Då emellertid det väsentligaste syftet med det forstliga försöks-
väsendets ordnande är att erhålla såvidt möjligt objektiva och allmän¬
giltiga resultat af de anstälda försöksåtgärderna, synes den antydda
anordningen, särskildt med hänsyn till det jemförelsevis täta ombytet
af revirförvaltare, icke lämpligen kunna vidtagas. I Preussen utfördes
till en början de forstliga försöksarbetena af revirförvaltarne, men då
erfarenheten g af vid handen, att ett fullt enhetligt förfarande härvid
icke kunde vinnas, öfveriogos arbetena af försöksväsendets egen personal,
så att numera på revirförvaltarne endast ankommer att efter anvisning
utföra kulturarbeten äfvensom omhändertaga det å försöksytorna fälda
virket. Hos oss med våra vida mera skiftande skogsförhållanden lärer
ännu mindre kunna låta sig göra att uppdraga försöksarbetenas om¬
besörjande, utöfver hvad nyss nämnts, åt de' särskilde revirförvaltarne.
Huru domänstyrelsen tänkt sig de närmare anordningarna vid det
tillämnade försöksväsendet och särskildt skogsinstitutets ställning till
detsamma, framgår icke tydligt af styrelsens framställning i ämnet.
Innan styrelsen erhåller nådigt bemyndigande att gä i författning om
anordnandet af detsamma, torde styrelsen ock böra erhålla nådig bo-
56
Nionde hufvudtiteln.
fållning att underställa Kongl. Maj:ts pröfning fullständig plan och
detaljerade kostnadsberäkningar derför.
Redan nu anser jag mig emellertid böra framhålla, att enligt min
åsigt åt direktören för skogsinstitutet synes böra mot ett mindre arfvode
af exempelvis 500 kronor uppdragas föreståndareskapet för försöks¬
anstalten, att ledningen af de särskilda grenarna af anstaltens verksam¬
het böra uppdragas åt lärarne i närmast motsvarande ämnen vid institu¬
tet mot arfvoden, ej öfverstigande 1,000 kronor för dem hvar, samt
att två assistenter med eu aflöning af högst 2,500 kronor hvardera
böra anställas.
Äfven om jag sålunda vid granskning, såvidt nu kunnat ske,
af styrelsens framlagda förslag funnit en del jemkningar uti såväl
planen för anordnandet som de beräknade utgiftsposterna kunna ifråga¬
sättas, anser jag likväl det af styrelsen för ändamålet ifrågasatta au-
slagsbeloppet ej vara för högt tilltaget i förhållande till utgifter, som
måste förutses blifva med försöksanstalten förenade; och då jag tillika
finner samma anslagsbelopp synnerligen måttligt, jemfördt med det
gagn för såväl staten som de enskilde skogsegarne, som deraf bör
kunna förväntas, tillstyrker jag bifall till styrelsens förevarande fram¬
ställning.
Frånsedt kostnaderna för anordnande af ett forstligt försöksväsende
äfvensom för den ökning af arfvodena åt löreståndarne vid vissa af
statens skogsskolor samt åt de vid skogsskolorna anstälde skogsrättarne,
hvarom domänstyrelsen, enligt hvad jag nyss nämut, gjort framställning,
anser styrelsen, att en ökning i reservationsanslagets belopp för år 1902
otvifvelaktigt vore behöflig. 1 sin förstnämnda skrifvelse af den 7 november
1900 angående anslagsbehofvet för år 1902 yttrar styrelsen, att, vid
jemförelse med de från skogstjenstemännen inkomna utgiftsförslagen,
det för innevarande år beviljade anslagsbeloppet, 1,479,992 kronor,
visserligen syntes blifva för detta år tillräckligt. Men, fortsätter styrel¬
sen, med hänsyn till den betydliga stegring i utgifter, som föranleddes
dels och hufvudsakligen af en fortgående väsentlig ökning af krono-
parkerna, dels deraf att, i anseende till den betydligt höjda afkastning
statens skogar på senare åren lemnat, det ur ekonomisk synpunkt
vore naturligt och för skogsväsendets tidsenliga utveckling nödvändigt,
att arbeten, afseende skogarnes vård och skötsel, gåfves större omfattning
och intensitet, vore det föga antagligt, att ett lika anslag blefve till¬
räckligt äfven för år 1902. Att med noggrannhet beräkna det belopp,
hvarmed anslaget i sin helhet borde ökas, läte sig icke verkställas,
Nionde hufvudtiteln.
57
enär de omständigheter, som härvid vore bestämmande, åtminstone
delvis vore af beskaffenhet att icke ännu kunna med någon visshet
bedömas. Med ledning af erfarenheten från föregående år om skogs-
väsendets utveckling ville styrelsen emellertid hemställa om anslagets
höjande för år 1902 till 1,600,000 kronor, hvilket belopp dock, för
vinnande af en jemn slutsumma å det ordinarie anslaget till skogs¬
väsendet i dess helhet, syntes böra bestämmas till 1,599,992 kronor.
Vidkommande denna domänstyrelsens framställning erinrar jag
derom, att Kongl. Maj:t den 30 november nästlidna år faststält af
styrelsen uppgjordt generalförslag öfver användandet af det för år
1901 anvisade reservationsanslaget för skogsväsendet, upptagande,
hvad angår anslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet, utgifter till sammanlagdt belopp af
1,381,492 kronor. Då anslagets slutsumma uppgår till 1,479,992 kronor,
återstår sålunda för närvarande deraf ett odisponeradt belopp af 98,500
kronor. Beträffande detta belopp har emellertid domänstyrelseu i
samma skrifvelse, hvarmed styrelsen för Kongl. Maj:t framlagt berörda
generalförslag, anmält, att styrelsen hade för afsigt att framdeles
underställa Kongl. Maj:ts pröfning förslag till användande af nämnda
återstod; varande dervid af styrelsen särskildt framhållet att, sedan de
till antalet beslutade nya bevakningstrakterna hunnit slutligen ordnas,
det synnerligast i Norrland torde visa sig nödvändigt att snarast
möjligt inrätta en del nya bostäder åt kronojägare.
Visserligen kan med hänsyn härtill icke bestridas, att sannolik¬
heten talar för, att innevarande års anslag kommer att helt och hållet
eller åtminstone i det närmaste åtgå, så att någon afsevärd besparing
derå icke kan påräknas såsom bidrag till betäckande af utgifterna för
år 1902. Men då i allt fall en så betydlig ökning i detta anslag som
från 1,010,892 kronor till 1,479,992 kronor eller med 469,100 kronor vid
nästlidna års riksdag beviljades, vill det synas mig, som om åtminstone
något års erfarenhet lämpligen borde afvaktas, innan en ytterligare
höjning af samma anslag utöfver den, som är erforderlig för fyllande
af de särskilda behof, för hvilka jag här ofvan redogjort, ifrågasättes.
Med beräkning att åt fyra skogskoleföreståndare bör utgå ytter¬
ligare ett tilläggsarfvode med 1,000 kronor för dem hvar och åt fem
skogsrättare ett tilläggsarfvode af 400 kronor för dem hvar samt att
för anordnande af förstelig försöksverksamhet bör afses ett belopp af
16,000 kronor, anser jag sålunda, att reservationsanslaget till krono¬
skogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet
bör höjas med tillhopa 22,000 kronor.
Bih till Ridsd. Prot. 1901 1 Sami. 1 Afd.
8
58
Nionde hufvudtiteln.
[4-]
Ordinarie an¬
slagen till
skogsväsendet,
På grund af hvad jag nu anfört, hemställer jag i underdånighet,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att höja ej mindre reservationsanslaget till enskilda skogsunder-
visningen, nu 4,800 kronor, med 1,400 kronor, till 6,200 kronor, än
äfven reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning och befräm¬
jande af skogsväsendet i allmänhet från dess nuvarande belopp, 1,479,992
kronor, med 22,000 kronor till 1,501,992 kronor,
så att det ordinarie anslaget till skogsväsendet skulle erhålla följan¬
de uppställning:
bestämdt anslag:
för skogsstaten ...................... kronor 640,008: —
„ statens skogsläroverk :_„ 55,000: — kronor 695,008: —
förslagsanslag:
till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitu¬
tets lärarepersonal.................................................... „ 100,000: —
reservationsanslag:
till enskilda skogsundervis-
ningen................................. kronor 6,200: —
till kronoskogarnes förvalt¬
ning och befrämjande af
skogsväsendet i allmän¬
het.................................... „ 1,501,992:— „ 1,508,192: —
Summa kronor 2,303,200: —
hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i dess helhet
skulle ökas med 23,400 kronor;
j“5/j samt att, till beredande af' ökade extra lärarekrafter vid skogsinstitutet,
Extra lärare- på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 7,000 kronor.
krafter vid
skogsinstitutet.
Till belöningar för rofdjurs dödande.
rg ] Sedan Riksdagen å extra stat under riksstatens sjette hufvudtitel
Till belönin- för hvart och ett af åren 1898, 1899 och 1900 anvisat ett anslag af
Tur^dö&In- 5,000 kronor att, enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde
1 de. finna godt meddela, användas såsom bidrag till belöningar för dödande
Nionde hufvudtiteln.
59
af sjelar, under vilkor att statsbidraget icke finge utgå med högre belopp,
än som motsvarade hvad vederbörande hushållningssällskap eller landsting,
hvart för sig eller i förening, utbetalt såsom belöningar för inom om¬
rådet dödade sjelar och ej i någon händelse med mer än tre kronor för
hvarje dödad sjel, har på framställning af Kongl. Maj:t Riksdagen enligt
skrifvelse angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde
hufvudtitel den 9 maj 1900 medgifvit, att af det under sistnämnda
hufvudtitel uppförda, numera till nionde hufvudtiteln öfverflyttade förslags¬
anslag till belöningar för rofdjurs dödande finge, enligt de närmare
bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde finna godt meddela, användas ett
årligt belopp af högst 5,000 kronor såsom bidrag till belöningar för
dödande af sjelar, under ofvan angifna vilkor; och har Kong]. Maj:t
derefter den 1 juni 1900 utfärdat nådig kungörelse angående vilkoren
för erhållande af statsbidrag till belöningar för dödande af sjelar.
I underdånig skrifvelse den 18 oktober 1900 har landtörnksstyrelsen
gjort framställning om ökning af det för ifrågavarande ändamål afsedda
belopp och till stöd härför anfört följande: likasom för hvartdera af
åren 1899 och 1900 större anspråk på statsbidrag för ifrågavarande ända¬
mål från orterna framstälts, än som kunnat med de tillgängliga medlen
tillgodoses, så vore detta fallet äfven för innevarande år, i det att,
oaktadt vid aflåtandet af styrelsens underdåniga skrifvelse ett af de
landsting, som erhållit bidrag från 1900 års anslag, ännu icke inkommit
med ansökning om bidrag af 1901 års medel, anspråken på bidrag af
samma medel i inkomna ansökningar uppginge tillhopa till 7,850 kronor.
Af redogörelserna för användningen af de för år 1899 för nu ifråga¬
varande ändamål anvisade stats- och andra medel framginge, att under
samma år inom områdena för de hushållningssällskap eller landsting,
som åtnjutit understöd för dödande af sjelar, dylika djur under sagda
år dödats till ett antal af 3,229, samt att för ändamålet utbetalts en
summa af tillhopa 14,517 kronor. Om statsmedel för ändamålet funnits
till erforderligt belopp tillgängliga, hade enligt gällande bestämmelser
för statsanslagets åtnjutande af detta belopp bort utbetalas 7,008 kronor
af statsmedel och allenast 7,509 kronor af hushållningssällskap eller
landsting, under det att nu till följd af statsanslagets otillräcklighet minst
9,517 kronor måst utbetalas af inom de särskilda orterna anslagna
medel.
Då anledning funnes att antaga, att intresset för denna angelägen¬
het skulle fortfara inom orterna och yttra sig i nya penningeuppoffringar
för ändamålet, derest staten å sin sida dertill beviljade tillräckligt stort
anslag, har styrelsen ansett en ökning af statsanslaget vara af nu före-
60
Nionde hnfvudtiteln.
liggande förhållanden betingad, dock med bibehållande af hittills gällande
föreskrifter i afseende å anslagets åtnjutande; och har styrelsen beträffande
beloppet af denna ökning — med framhållande att, enligt styrelsens
åsigt, densamma icke borde bestämmas alltför låg, enär i sådant
fall, sedan Riksdagen medgifvit, att belöningarna finge utgå af förslags¬
anslaget till belöningar för rofdjurs dödande och dessa belöningar
sålunda erhållit en i riksstaten mera stadigvarande karakter, det belopp,
hvarmed samma belöningar finge utgå, antagligen snart ånyo måste
höjas — föreslagit, att ifrågavarande statsanslag måtte höjas till 10,000
kronor, så att det kunde anses vara åtminstone för någon längre tid
tillräckligt.
Efter det landtbruksstyrelsen sedermera med eget underdånigt
utlåtande af den 14 november 1900 för nådig pröfning öfverlemnat de
till styrelsen inkomna ansökningar om erhållande af bidrag till belö¬
ningar för dödande af sjelar, har Kongl. Maj:t den 30 i samma månad
för innevarande år såsom bidrag för ändamålet anvisat till 13 landsting
och hushållningssällskap tillsammans 5,000 kronor eller hela det för
dylika bidrag tillgängliga belopp.
Då anslag af statsmedel för nu ifrågavarande ändamål år 1897
för första gången af Riksdagen anvisades, föranleddes detta deraf, att
Kongl. Maj:t uti den samma år till Riksdagen aflåtna nådiga proposi¬
tionen angående statsverkets tillstånd och behof gjort framställning om
höjande af det å riksstatens sjette hufvudtitel under anslagstiteln »fiskeri¬
näringens understöd)) uppförda ordinarie anslag samt att af det proposi¬
tionen bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för den
14 januari nämnda år framgick, att ett af skälen för den föreslagna för¬
höjningen varit önskvärdheten af att utaf berörda anslag något belopp
kunde afses att användas såsom bidrag till belöningar för dödande af
sjelar.
Uti sitt anförande till nämnda statsrådsprotokoll lemnade chefen
för civildepartementet en utförlig redogörelse för den utredning, som
åstadkommits rörande den skada, hvilken genom sjelarne tillfogades
fisket, och tillåter jag mig hänvisa till denna redogörelse såsom ådaga¬
läggande behofvet af statsbidrags anvisande till belöningar för dödande
af dylika skadedjur.
Något kraftigare bevis för att den åtgärd, som i förevarande hän¬
seende af staten vidtagits, varit synnerligen välbetänkt, än det alltmer
stigande intresse, som inom de särskilda orterna visats denna angelä-
Nionde hufvudtiteln.
61
genhet, synes mig icke kunna gifvas; och då nu under tre på hvarandra
följande år det för ändamålet tillgängliga belopp af statsmedel visat
sig otillräckligt för tillgodoseendet af de anspråk på statsbidrag, som
af landsting och hushållningssällskap framstälts, anser jag önskligt,
att ett något förhöjdt belopp må kunna för framtiden af Kongl. Maj:t
härför disponeras. En så stor ökning af detta belopp, som landtbruks-
styrelsen föreslagit, eller från 5,000 kronor till dubbla beloppet, 10,000
kronor, synes mig dock icke vara för närvarande af omständigheterna
påkallad. Enligt styrelsens egen beräkning skulle statens utgifter för
ifrågavarande ändamål under år 1899 hafva uppgått till 7,008 kronor,
om till belöning för hvarje under nämnda år inom med statsmedel
understödda landstings och hushållningssällskaps områden dödad sjel
statsbidrag utgått, och om än antagas kan, att beloppet för år 1900 skulle
blifvit något högre, synes mig dock en ökning af statsbidraget till
7,000 kronor för närvarande tillräcklig och skulle säkerligen verka
till bibehållandet och stärkandet af intresset och offervilligheten i orterna
för denna sak.
Det under nionde hufvudtiteln uppförda ordinarie anslaget till
belöningar för rofdjurs dödande, från hvilket anslag, såsom förut nämnts,
jemväl statsbidraget till belöningar för dödande af sjelar numera utgår,
uppgår till 12,000 kronor. Utgifterna från detta anslag, hvilket har
naturen af förslagsanslag, hafva utgjort:
år 1895 .................................................. kronor 4,490: —
„ 1896 ................................................ „ 6,145: —
„ 1897 ................................................. „ 5,485: —
„ 1898 ................................................. „ 1,470: —
„ 1899 ................................................... „ 5,465: —,
eller i medeltal under dessa fem år 5,211 kronor. Under förutsättning
att statsbidraget till belöningar för dödande af sjelar icke sättes högre
än till 7,000 kronor, torde någon ökning af förslagsanslagets belopp
icke kunna anses erforderligt, då detsamma i sådant fall komme att
endast med något mindre belopp eller kanske alldeles icke öfverskridas,
beroende på det vexlande beloppet af bidragen till belöningar för rof¬
djurs dödande, hvilket belopp i hvarje fall icke synes hafva tendens
till väsentlig ökning.
På grund af det nu anförda hemställer jag, att Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att medgifva
att af det under nionde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till
belöningar för rofdjurs dödande må, enligt de närmare bestämmelser
62
Nionde hnfvudtiteln.
[7-]
Godtgörelse
åt afvittring8-
landlmätare
m. in.
Kong]. Maj:t kan finna godt meddela, användas ett årligt belopp af
högst 7,000 kronor såsom bidrag till belöningar för dödande af sjelar,
under vilkor att statsbidraget icke må utgå med högre belopp, än som
motsvarar hvad vederbörande hushållningssällskap eller landsting, hvart
för sig eller i förening, utbetalt såsom belöningar för inom området
dödade sjelar, och ej i någon händelse med mer än 3 kronor för hvarje
dödad sjeh
Skiften och afvittringar.
Uti underdånig skrifvelse den 26 november 1900 har landtmäteri-
styrelsen beräknat kostnaderna för afvittringen under år 1902 till om¬
kring 39,825 kronor för Yesterbottens län och omkring 45,000 kronor
för Norrbottens län, tillsammans i jemnadt tal 85,000 kronor. Derjemte
har styrelsen upplyst, att den vid 1901 års slut påräkneliga behållningen
å anslagen till skiften och afvittringar jemte 1902 års ordinarie anslag
för samma ändamål är fullt tillräcklig att betäcka dessa kostnader, i
följd hvaraf något extra anslag för afvittringsarbetenas fullföljande
under år 1902 icke är behöflig!.
Jag inskränker mig derför till att, i enlighet med hvad landt-
mäteristyrelsen i ofvanberörda skrifvelse hemstält, tillstyrka att, på det
att afvittringslandtmätarne i Yesterbottens och Norrbottens län äfvensom
föredraganden af afvittringsärendena i sistnämnda län må för år 1902
komma i åtnjutande af samma aflöningsförmåner, som hittills varit dem
beviljade, Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att dels medgifva, att de belopp, hvarmed inkomsterna af tjensten
under år 1902 för afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norr¬
bottens län kunna komma att understiga 2,500 kronor för dem, som
tillhöra första lönegraden, och 3,000 kronor för dem, som på grund
af ålder i tjensten åtnjuta arfvodesförhöjning, må desse tjenstemän
godtgöras af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken, dels ock
för år 1902 åt föredraganden af afvittringsärendena i Norrbottens län
samt till skrifbiträde åt honom bevilja en tillökning af 400 kronor i
det åt honom anslagna belopp.
Nionde hnfradtiteln.
63
Öfriga ordinarie anslag.
Beträffande . öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för inneva¬
rande år finnas å nionde hufvudtiteln uppförda, har jag icke att föreslå
någon annan ändring än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma,
förslagsanslaget till
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.,
nu utgörande 16,601 kronor, må höjas till 16,651 kronor, eller med
50 kronor.
Vidare anförde departementschefen:
Nionde hufvudtitelns ordinarie anslag uppgå för
innevarande år till .............................................................. kr. 4,606,965: —
Vid bifall till de af mig fram-
stälda förslag om höjning i anslagen:
till undervisningsanstalter för jord¬
bruk och landtmannanäringar
med ........................ kr. 9,600: —
„ befrämjande i allmänhet af jord¬
bruk och landtmannanäringar
med ....................... „ 34,500: —
„ länsveterinärer och veterinär¬
stipendiater med ........................... „ 9,600: —
„ skogsväsendet med ..................... „ 23,400: —
„ skrifmaterialier och expenser,
ved m. m. med ..................... „_50: —
Summa kr. 77,150: —
skulle alltså de ordinarie anslagen ökas med kr. 77,150: —
eller till ........................................................................ kr. 4,684,115: —
[8].
Skrifmate
rialier m.
64
Nionde hufvudtiteln.
Extra anslag.
I fråga om de anslag på extra stat, som kunde erfordras utöfver
det redan omförmälda anslaget å 7,000 kronor till beredande af ökade
extra lärarekrafter vid skogsinstitutet, anförde departementschefen be¬
träffande
C ■ i j. ! ■■ v.i, ; ' ; ’ ; f - • * 1
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.
[9.] I enlighet med landtbruksstyrelsens i skrifvelse den 1 oktober
^tMUUimä -^^0 gjorda hemställan, tillstyrker jag, att, i likhet med föregående
landtbruks- år, Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
institut. att på extra stat för år 1902 anvisa, till aflöning ar och öfrig a ut¬
gifter vid Ultuna landtbruksinstitut, 31,000 kronor.
[10.] För hvart och ett af åren 1894—1901 har Riksdagen för uppe-
Mejcriinsti- hållande af undervisningen vid mejeriinstitutet vid Alnarp anvisat
8>°°° fa»»». .... . . v
Styrelsen för detta mejeriinstitut har nu i underdånig skrifvelse
den 12 september 1900, liksom vid föregående tillfällen, hemstält, att
för ifrågavarande ändamål måtte af Riksdagen äskas ett förhöjdt belopp
af 10,000 kronor.
Uti häröfver den 13 december 1900 afgifvet underdånigt utlåtande
har landtbruksstyrelsen, under erinran att, sedan styrelsen den 11 no¬
vember 1898 afgifvit underdånigt utlåtande angående förändrad orga¬
nisation af Alnarps landtbruksinstitut och dervid föreslagit en omorga¬
nisation, som komme att inverka på mejeri institutets organisation och
kostnaderna för detsamma, Kongl. Maj:t genom nådig remiss den 8
maj 1900 anbefalt styrelsen att afgifva förnyadt underdånigt utlåtande
i fråga om förändrad organisation af nämnda landtbruksinstitut och
dervid taga detta ärende i hela dess vidd under förnyad ompröfning,
meddelat, att utredningen af sistberörda fråga ännu icke hunnit full-
Nionde hufvudtiteln.
65
ständigt verkställas, men att styrelsen i början af innevarande år skulle
till Kongl. Maj:t inkomma med sagda utredning, i hvilken händelse
styrelsen äfven komme att hos Kongl. Maj:t anmäla de förändringar i
hittills varande organisation af mejeriinstitutet vid Alnarp, som för¬
slaget beträffande Alnarps landtbruksinstitut kunde föranleda.
Derest emellertid omständigheterna icke skulle föranleda Kongl.
Maj:t att förelägga nu instundande Riksdag proposition om för¬
ändrad organisation af ifrågavarande mejeriinstitut, har landtbruks-
styrelsen biträdt styrelsens för mejeriinstitutet ofvanberörda hem¬
ställan.
I syfte att möjliggöra framläggandet för detta års Riksdag af
förslag till omorganisation af landtbruksinstitutet vid Alnarp och i
sammanhang dermed jemväl af mejeriinstitutet derstädes, blef denna
fråga redan kort efter det jordbruksdepartementet trädt i verksamhet
inom departementet till behandling upptagen. Det befanB emellertid
dervid att, sedan landtbruksstyrelsen år 1898 i ärendet sig utlåtit, åt¬
skilliga förhållanden inträffat, hvilka gjorde detsammas återremit¬
terande till samma styrelse för ytterligare utrednings verkställande
och förnyadt yttrandes afgifvande erforderligt. Landtbruksstyrelsens
svar å denna remiss lärer väl vara att, inom kort införvänta, men då för
behandlingen inom departementet af förevarande, ingalunda lättlösta
organisationsfråga kräfves ytterligare någon tid, anser jag mig icke
kunna ifrågasätta någon framställning i detta ämne till nu instundande
Riksdag.
Vid sådant förhållande finner jag mig emellertid icke heller böra
föreslå någon ändring för år 1902 uti det senast beviljade anslaget för
mejeriinstitutet vid Alnarp; och får jag derför hemställa, att Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, för uppehållande af undervisningen vid mejeriinstitutet vid
Alnarp, för år 1902 anvisa på extra stat ett anslag af 8,000 kronor.
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.
Jemlikt landtbruksstyrelsens uti underdånig skrifvelse den 25 sep¬
tember nästlidna år derom gjorda framställningar, tillstyrker jag, att,
i likhet med föregående år, Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
å extra stat för år 1902 anvisa
Bih till Riks. Brot. 1001. 1 Samt. 1 Afd.
0
G
Nionde hufvudtitein.
[no
Allmänna
landtbruks-
möten.
[12.]
Prisbelö¬
ningar vid
allmänna
landtbruks-
möten.
[13.]
Agrikultur -
kemiska
stationer.
såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landtbruks-
möten 7,500 kronor; samt
till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten för husdjur, red¬
skap och maskiner samt ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jord-
bruksalster 12,500 kronor.
Efter det under åtskilliga år statsbidrag anvisats till sju kemiska
stationer, nemligen i Jönköping, Kalmar, Halmstad, Skara, Örebro,
Vesterås och Hernösand, aflat Kongl. Magt till 1899 års Riksdag
nådig proposition att för år 1900 skulle på extra stat anvisas bidrag
till underhåll af, förutom förutnämnda sju stationer, ytterligare en station,
nemligen i Visby, med 4,000 kronor för hvarje station eller tillhopa
32,000 kronor.
Riksdagen, som på grund af hvad i ärendet blifvit anfördt fann
inrättandet af en särskild agrikultur-kemisk station för Gotland vara af
behofvet påkalladt, förklarade sig uti skrifvelse den 13 maj 1899, an¬
gående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel,
likväl med hänsyn till det för denna station afsedda områdets jemförelse¬
vis ringa utsträckning och folkmängd anse, att göromålen derstädes
icke kunde blifva af den omfattning, att för deras utförande två kemister
skulle erfordras, utan hölle Riksdagen före, att jordbrukets och näringar¬
nas på Gotland behof af kemiska undersökningar skulle kunna tillgodo¬
ses af en kemist utan biträde af assistent, hvarjemte Riksdagen anförde,
att med ledning af upplysningar, som Riksdagen inhemtat angående
utgifterna för de förut med statsmedel understödda agrikultur-kemiska
• stationerna inom riket, Riksdagen beräknat att, derest assistent icke
blefve vid denna station anstäld och således utgifterna för dennes
bostad och aflöning inbesparades, statsbidraget till agrikultur-kemiska
stationen i Visby skäligen skulle kunna bestämmas till 3,000 kronor,
men att vid sådant förhållande Gotlands läns landsting eller hushållnings¬
sällskap naturligen borde befrias från förpligtelserna beträffande assistents
anställande, samt att Riksdagen, som emot propositionen, såvidt den¬
samma afsåge förut med statsmedel understödda agrikultur-kemiska
stationer, icke haft något att erinra, alltså på extra stat för år 1900
anvisat såsom bidrag till underhåll af åtta kemiska stationer för jord¬
brukets och näringarnas behof ett belopp af 31,000 kronor, deraf 3,000
kronor för stationen i Visby — under vilkor att Gotlands läns landsting eller
hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening, förbundit sig att
upprätta laboratorium och bekosta lokal för detta jemte bostad eller
Nionde hufvndtiteln.
67
hyresmedel för en kemist samt aflöningen till denne och laboratorii-
tjenaren äfvensom årliga utgifterna för laboraloriets underhåll samt till
inköp af böcker och inventarier för stationens behof — samt 4,000 kronor
för en hvar af sju stationer, eller tillhopa 28,000 kronor, inom öfriga
orter, der landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i
förening, iklädt sig enahanda förpligtelser som de med afseende å
stationen i Visby angifna och dessutom förbundit sig att bekosta bostad
eller hyresmedel till en assistent äfvensom aflöning till denne.
Med anledning af Kongl. Majrts derom gjorda framställning
beviljade, enligt skrifvelse den 14 maj 1900, Riksdagen på extra stat
för år 1901 enahanda belopp som för år 1900 till åtta kemiska stationer
för jordbrukets och näringarnas behof eller 31,000 kronor att utgå
till de särskilda stationerna med belopp och under vilkor, som för år
1900 bestämts.
Uti underdånig skrifvelse den 1 oktober 1900 har nu landtbruks-
styrelsen förklarat sig anse omständigheterna kräfva, att äfven för år
1902 statsbidrag beviljades till förutnämnda åtta kemiska stationer,
hvilka statsbidrag syntes, hvad anginge de sju äldre stationerna, böra
utgå med enahanda belopp som förut eller 4,000 kronor, hvaremot
statsbidraget till stationen i \'isby syntes böra höjas från det hittills
beviljade beloppet, 3,000 kronor, till samma belopp, som utginge till
de öfriga stationerna.
I sistnämnda afseende har landtbruksstyrelsen åberopat — förutom
den utredning, som härutinnan förebragts uti landtbruksstyrelsens
underdåniga skrifvelse den 30 september 1898, angående proposition
till Riksdagen om anvisande af anslag å extra stat för år 1900 till åtta
kemiska stationer, lör hvilken skrifvelses innehåll finnes redogjordt uti
statsrådsprotokollet öfver civilärenden för den 13 januari 1899 — en
landtbruksstyrelsen tillhandakommen skrifvelse af den 18 augusti 1900
från Gotlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, uti hvilken
skrifvelse utskottet, jemte meddelande att, sedan den kemiska stationen
i Visby redan efter föga mera än ett hälft års verksamhet funnits vara
så anlitad och sysselsatt, att betydliga svårigheter yppat sig för tillgodo¬
seende af allmänhetens kraf på densamma, styrelsen för stationen vändt
sig till hushållningssällskapet med begäran att framställning måtte
göras till ernående af ett till 4,000 kronor höjdt understöd af staten
för att sätta styrelsen i tillfälle att anställa en assistent vid stationen,
samt under framhållande att vid bestämmandet af det nu utgående
statsbidraget Riksdagen förutsatt, att jordbrukets och näringarnas på
Gotland behof skulle kunua tillgodoses af en kemist utan biträde af
68
Nionde hufvudtiteln.
assistent, men att stationens verksamhet genast tagit den omfattning
att behofvet af ett sådant biträde redan framträdt och väl alltmera
skulle komma att göra sig gällande, hemstält om landtbruksstyrelsens
medverkan för beredande för år 1902 af ett till 4,000 kronor förhöjdt
understöd åt stationen; och hade förvaltningsutskottet, till styrkande af
behofvet af att en assistent blefve vid stationen anstäld, åberopat en
skrifvelse från föreståndaren för stationen, deruti denne anfört hufvud¬
sakligen: att enligt Kongl. Maj:ts nådiga reglemente för de kemiska
stationerna det icke blott vore genom de å laboratoriet utförda kemiska
undersökningarna, som en dylik station fullgjorde sin uppgift, utan
att det derjemte ålåge föreståndaren att meddela råd och upplys¬
ningar i agrikul t ur-kemiska och tekniska frågor, att sjelfmant anställa
undersökningar å ämnen, som kunde blifva gagneliga för jordbruk och
industri, samt att företaga resor inom området för stationens verk¬
samhet, hvarjemte han skulle egna sin uppmärksamhet åt sådant, som
kunde främja utvecklingen af jordbruk och näringar; att till förestån¬
darens åliggande dessutom hörde bokföringen, expedition af analyser,
utlåtanden och andra skrivelser, samt att afgifva årsredogörelse öfver
verksamheten vid stationen; att svårigheten för en enda person att på
ett tillfredsställande sätt fullgöra dessa olikartade arbeten på grund af
tidens splittring på göromål af så skiljaktig natur vore betydlig, redan
då stationens tjenst toges ganska måttligt i anspråk, men växte till
omöjlighet, då, såsom tidtals inträffade, undersökningarnas antal hopade
sig; att vid kemiska stationen i Visby nämnda svårighet gjort sig i
påfallande grad gällande; att, oaktadt kort tid förflutit, sedan kemiska
stationen började sin verksamhet, behofvet af densamma tagit sig uttryck
såväl i antalet begärda undersökningar som förfrågningar; att under de
före skrifvelsens aflåtande sist förflutna tre månaderna sålunda inlem-
nats öfver 400 prof till undersökning, att derjemte ett 50-tal besökande
erhållit råd och upplysningar, hvarförutom föreståndaren företagit några
resor till öns södra delar; att, om emellertid redan nu betydliga
svårigheter visade sig att tillgodose allmänhetens kraf på ifrågavarande
kemiska station, detta skulle blifva i så mycket högre grad händelsen,
när, såsom många tecken antydde, stationens arbeten komme att ökas;
att det under den redan förflutna tiden visat sig, i huru hög grad bok¬
föringen, expedition af analyser och skrifvelser upptoge föreståndarens
tid; att, då vidare föreståndaren ansåge sig böra personligen lemna
upplysningar åt dem, som från stationen begärde dylika, äfvensom
mottaga till stationen inlemnade prof, det ofta varit svårt att öfvervaka
analyserna, som då blefve lätt förderfrade; att under dylika förhållanden
Nionde hufvndtiteln.
69
föreståndaren åt de åligganden, som omförmäldes i punkterna e) och
f) af § 4 i gällande reglemente för stationerna, icke kunde egna den
uppmärksamhet, som fordrades, enär det vore lika omöjligt att sjelf¬
mant anställa undersökningar till jordbrukets och industriens nytta,
när de löpande göromålen upptoge hela tiden, som att då blifva i till¬
fälle företaga resor inom området för stationens verksamhet; att Got¬
land med sina gynsamma naturliga förutsättningar för jordbrukets och
industriens utveckling erbjöde stora möjligheter för en kemisk station
att verka till gagn; men att, om föreståndaren skulle vara i stånd att
utföra de åligganden, som vore honom gifna, och kemiska stationens
verksamhet blifva till största möjliga nytta, det vore nödvändigt, att
vid kemiska stationen i Visby, i likhet med hvad fallet vore vid öfriga
kemiska stationer, till biträde åt föreståndaren funnes en assistent
anstäld.
För egen del har landtbruksstyrelsen, under erinran att styrelsen
redan år 1898 framhållit önskvärdheten deraf att ifrågavarande station
komme i åtnjutande af enahanda understöd som öfriga kemiska sta¬
tioner, förmält sig anse hvad i de framställningar, hvilkas innehåll
blifvit i det föregående återgifvet, anförts ytterligare ådagalägga be-
hofvet af högre understöd åt stationen i Visby än det redan åtnjutna;
och har landtbruksstyrelsen derför, med hänsyn derjemte till de fram¬
steg landtbruket å Gotland på senare tid gjort, förordat utverkandet
för år 1902 till kemiska stationen i Visby af det begärda högre stats¬
bidraget.
Från föreståndaren för kemiska stationen i Visby har sedermera
till jordbruksdepartementet inkommit en uppgift rörande de under år
1900 till stationen för undersökning inlemnade prof m. m.; och fram¬
går af denna under december månad 1900 lemnade uppgift, att antalet
begärda undersökningar under de första 11 månaderna af nämnda år
uppgått till 3,185 och för december månad beräknades till minst 552.
För år 1900 i dess helhet kunna alltså till stationen inkomna under-
sökningsprof anslås till omkring 3,740, deraf omkring 3,275 afsågo
mjölk- och mejeriprodukter. Enligt hvad föreståndaren derjemte upp¬
lyst, hade under året råd och upplysningar på begäran lemnats 209
besökande.
Till någon ledning vid bedömande af omfattningen af stationens
i Visby verksamhet i jemförelse med öfriga stationers förtjenar om¬
nämnas, att undersökningarnas vid de öfriga kemiska stationerna antal
under år 1899 utgjorde:
70
Nionde kufvudtiteln.
vid
|
stationen i
|
Jönköping
|
1,094,
|
deraf
|
29
|
afseende mjölk och mejeriprodukter
|
11
|
n n
|
Kalmar
|
2,594,
|
1}
|
1,684
|
11
|
11
|
11 11
|
11
|
n n
|
Halmstad
|
18,330,
|
11
|
16,281
|
11
|
11
|
11 11
|
11
|
11 !>
|
Skara
|
4,924,
|
11
|
4,147
|
11
|
11
|
11 11
|
11
|
ii ii
|
Örebro
|
3,465,
|
11
|
1,750
|
11
|
11
|
11 11
|
11
|
n ii
|
Vesterås
|
16,794,
|
11
|
16,300
|
11
|
11
|
11 11
|
11
|
11 M
|
Hernösand
|
1,187,
|
11
|
383
|
11
|
11
|
11 11
|
Af hvad Riksdagen uti dess ofvanberörda skrifvelse den 13 maj
1899 anfört i fråga om inrättandet af en särskild agrikultur-kemisk
station för Gotland synes mig framgå, att enda anledningen dertill att
Riksdagen vid beviljande af statsbidrag till stationen nedsatt beloppet
af detta bidrag från af Kongl. Maj:t begärda 4,000 kronor till 3,000
kronor varit den, att Riksdagen ansett, att göromälen vid stationen
icke skulle kunna blifva af den omfattning att för deras utförande
två kemister skulle erfordras.
Vid sådant förhållande och då af hvad uti nu förevarande ärende
förekommit torde få anses ådagalagdt att, derest den mångfald af
göromål af olikartad beskaffenhet, som vid den kemiska stationen i
Visby förekomma till utförande, skall kunna behörigen medhinnas och
stationen sålunda blifva till det gagn för jordbruket och näringarna
på Gotland, som dess inrättande måste anses hafva varit afsedt att
bereda, anställandet af ytterligare en kemist vid stationen såsom biträde
åt föreståndaren är af oafvisligt behof påkalladt, finner jag mig icke
kunna underlåta att förorda, det denna station såväl i afseende å be¬
loppet af det till densammas underhåll utgående statsbidrag som i fråga
om vilkoren för sådant bidrags åtnjutande fullt likställes med öfriga
ofvanomförmälda sju stationer.
Jag tillåter mig alltså hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen
att på extra stat för år 1902 anvisa såsom bidrag till underhåll
af åtta kemiska stationer for jordbrukets och näringarnas behof — inom
de orter, der landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i
förening, förbundit sig att upprätta laboratorium och bekosta ej mindre
lokal för detta jemte bostad eller hyresmedel för kemist och assistent
än äfven aflöningen till desse och laboratoriet] enar en äfvensom årliga
utgifterna för laboratoriets underhåll samt till inköp af böcker och in¬
ventarier för stationens behof — 4,000 kronor för hvarje station eller
tillhopa 32,000 kronor.
Nionde hufvudtiteln.
71
I enlighet med en af Norrbottens läns hushållningssällskap gjord,
af landtbruksstyrelsen i underdånigt utlåtande den 4 oktober nästlidna
år förordad ansökning, tillstyrker jag, att, i likhet med föregående
år, Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, såsom bidrag till underhåll af eu för öfre Norrland afsedd
kemisk-växtbiologisk anstalt inom Norrbottens län — under vilkor att
från länets landsting och hushållningssällskap eller eljest bidrag lemnas
till anstaltens underhåll med sammanlagdt minst 3,750 kronor — på
extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af 6,250 kronor.
Vidare tillstyrker jag, i enlighet med hvad landtbruksstyrelsen i
underdånig skrifvelse den 25 septenmber 1900 hemstält, att, i likhet med
föregående år, Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1902 till Kongl. Maj:ts förfogande an¬
visa ett anslag af 10,000 kronor för att med högst 1,000 kronor för
hvarje anstalt användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter, som
af landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening,
understödjas med minst samma belopp som statsbidraget, och hvilka
anstalter vilja underkasta sig de vilkor och föreskrifter i afseende på
analysmetoder och öfriga förhållanden, som af Kongl. Maj:t fastställas;
samt
att, till utbildande af en elev i boskapsskötsel och mejerihushållning,
på extra stat för år 1902 anvisa 1,000 kronor.
Till understöd åt svenska mosskulturföreningen har Riksdagen
under en följd af år anvisat ett anslag å extra stat, hvilket anslag från
och med år 1898 utgått med 15,000 kronor.
Föreningen har nu uti underdånig skrifvelse den 8 september 1900
anhållit, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition om ett
statsanslag å 15,000 kronor för fortsatt bedrifvande af föreningens verk¬
samhet under år 1902; och har landtbruksstyrelsen uti infordradt under¬
dånigt utlåtande af den 25 i samma månad förordat bifall till ansök¬
ningen.
Uti underdånig skrifvelse den 4 december 1900 har emellertid
svenska mosskulturföreningen gjort framställning om beredande åt före¬
ningen af ytterligare statsunderstöd för att sätta föreningen i tillfälle
att anställa en torfingeniör; och har föreningen till stöd härför anfört,
att den ständigt pågående utvecklingen af Sveriges industri och med
[14.]
Kemis Ic-växt-
biologisk an¬
stalt inom
Norrbottens
län.
[15.]
Frökontroll¬
anstalter.
[16.]
Elev i boskaps¬
skötsel och
mejerihushåll¬
ning.
[17, 18.]
Svenska
mosskultur¬
föreningen.
Nionde hufvudtiteln.
72
ångkraft drifna kommunikationer samt deraf följande alltjemt ökade
behof af bränsle i sammanhang med de sista årens stegrade pris
på stenkol mer och mer stält landet inför den tvingande nödvändig¬
heten att söka tillgodogöra sina ofantliga tillgångar på torfbränsle såväl
för att härigenom i fredstid kunna minska den svenska handelsbalansen
och sålunda frigöra fäderneslandet från utlandets dominerande inflytande
i bränsle frågan, som ock för att i krigstid och vid möjligen inträffande
blockader förmå uppehålla våra kommunikationer; att med fästadt af¬
seende på bränslefrågans nuvarande stora vigt och betydelse svenska
mosskulturföreningen, hvars verksamhet hittills visserligen mera varit
rigtad på mossarnas användande såsom odlingsmark, men som derjemte
äfven hade till mål att befrämja deras tillgodogörande inom industrien,
nu ansett tiden vara inne att söka verka för bränntorfsfrågans lyckliga
lösning; att de städse och i stigande mängd till föreningen ingående
förfrågningarna rörande bränntorf på det tydligaste ådagalade nöd¬
vändigheten häraf; att vid sitt sammanträde den 22 november 1900 före¬
ningen derför låtit anordna en omfattande utställning af torfbränsle i
olika former; att föreningen derjemte enhälligt besluta att, liksom den
anstalt en agronomiskt bildad tjensteman för meddelande af alla slags
upplysningar i kulturela frågor, nu äfven anskaffa en med torftekniska
förhållanden fullt förtrogen ingeniör att från och med den 1 april 1901
tillhandagå allmänheten med råd i allt hvad som rörde tillverkning af
bränntorf och torfströ, vare sig för fabriksmessig framställning deraf
eller för beredning för husbehof; att, om bränntorfsfrågan skulle föras
framåt och det nu vaknade lifliga intresset härför vidmakthållas
och stegras, behöfdes först och främst fullt kompetenta personer att
meddela allmänheten afl den tekniska hjelp, som vore af nöden; att för
aflönandet af en verkligt duglig torfingeniör och för betäckandet af
kostnaderna för hans resor m. m. föreningen ansett böra årligen åtgå
en summa af 6,000 kronor; samt att, då föreningens tillgångar full¬
ständigt toges i anspråk i och för bedrifvande af dess kulturela verk¬
samhet, som naturligtvis icke i någon mån finge eftersättas, samt detta
förhållande syntes komma att fortfara, föreningen för år 1901 kunnat
anvisa endast 1,000 kronor såsom bidrag till torfingeniörens resekost¬
nader; och har svenska mosskulturföreningen på grund häraf i under¬
dånighet anhållit om utverkande af anslag för tre år af 5,000 kronor
till svenska mosskulturföreningen för anställande af en torfingeniör,
dock att anslaget under år 1901 utginge med endast 3,750 kronor.
Landtbruksstyrelsen, som anbefalts att häröfver afgifva underdå¬
nigt utlåtande, har anfört följande.
Nionde hufvudtitoln.
73
Hvad först beträffade det hufvudsakliga ändamål, för hvilket
ifrågavarande ingeniör skulle anställas, eller spridandet af kännedom
om torfvens beredande till bränntorf, torde den stora vigt, som bränn-
torfsfrågan på senare tiden fått och fortfarande egde för samtidens
industri, vara så allmänt erkänd och insedd, att någon särskild utred¬
ning i detta afseende icke syntes i detta sammanhang erfordras. Kraf¬
tiga åtgärder borde sålunda vidtagas för lösandet af denna fråga samt
särskildt för spridandet bland allmänheten af kännedom om bästa meto¬
derna för tillverkningen af ifrågavarande torf. Bland de medel, som
härvid skulle kunna komma i fråga, syntes det af svenska mosskultur-
föreningen nu föreslagna kunna anses vara ett af de lämpligaste. Det
syntes också vara synnerligen ändamålsenligt, att befattningen med an¬
ställandet åt den ifrågasatte torfingeniören öfverlemnades åt sagda före¬
ning, hvars ändamål vore att, jemte befordrande af den för vårt land
vigtiga mosskulturen, sprida kunskap om, bland annat, mossjords använ¬
dande inom industrien. För att emellertid svenska mosskulturföreningen
skulle blifva i tillfälle att anställa en dylik ingeniör måste, då moss-
kulturföreningens tillgångar icke kunde med det statsanslag, föreningen
nu åtnjöte, anses medgifva bekostandet af såväl ingeniörens lön som
resor, särskildt anslag för detta ändamål beviljas- och, då det af före¬
ningen beräknade beloppet, eller 5,000 kronor för år, utöfver de 1,000
kronor, hvarmed föreningen sjelf skulle bidraga, icke kunde anses
högre, än omständigheterna i förevarande fall betingade, hade landt-
bruksstyrelsen funnit sig icke hafva något att erinra mot framställ¬
ningen, i hvad den afsåge vare sig ändamålet för de ifrågasatta med¬
lens beviljande eller dessas belopp. Hvad beträffade tiden, för hvilken
ifrågavarande anslag borde beviljas, syntes med fästadt afseende
derå att föreningen, om den påbörjade en ny gren af sin verksamhet,
borde kunna vara förvissad om understöd för densamma under någon
längre tid än ett år, mosskulturföreningens begäran derom att anslag
måtte beviljas för tre år enligt landtbruksstyrelsens mening icke
sakna fog.
Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt har landtbruksstyrelsen
hemstält om bifall till svenska mosskulturföreningens förevarande fram¬
ställning.
Emot svenska mosskulturföreningens anhållan att för år 1902
komma i åtnjutande af samma understöd för sin verksamhet i allmänhet,
som under de senaste åren utgått, eller 15,000 kronor, har jag icke
något att erinra.
Bih. till Riks. Prof. 1901. 1 Sami. 1 Ajd.
10
74
Nionde hufvudtiteln.
Äfven den af föreningen gjorda framställning om särskildt anslag
af statsmedel för att sätta föreningen i tillfälle att anställa en torf-
ingeniör synes mig böra vinna beaktande.
Visserligen bar Kongl. Maj:t förut denna dag på föredragning af
chefen för finansdepartementet beslutit att hos Riksdagen äska ett extra
anslag å riksstatens sjunde hufvudtitel till belopp af 100,000 kronor
för att användas till åtgärder i syfte att främja lösningen af frågan
angående lämpligaste sättet att tillgodogöra den i landets torfmossar
befintliga bränsletillgång, men detta oaktadt anser jag mig ega fullgoda
skäl tillstyrka Kongl. Maj:t att jemväl å nionde hufvudtiteln begära
anslag för vidtagande af nu ifrågasatta anordning till befrämjande af
torfindustriens utveckling i landet.
De af chefen för finansdepartementet uti hans anförande till stats¬
rådsprotokollet öfver finansärenden för denna dag angifna åtgärder afse
nemligen, såsom redan antydts, endast torfvens tillgodogörande såsom
bränslematerial och äro betingade förnämligast af angelägenheten, såväl
ur nationalekonomisk synpunkt som med hänsyn till fäderneslandets för¬
svar, deraf att landet göres i möjligaste, måtto oberoende af stenkols-
importen från utlandet.
Om emellertid ock torffrågan ännu icke befinner sig på en så ut¬
vecklad ståndpunkt, att vårt lands rikliga tillgång på bränslematerial i
torfmossarna kan så, som önskligt vore, komma industrien och kommu¬
nikationsväsendet till godo, har denna fråga likväl, tack vare ett mång¬
årigt arbete i olika länder, bragts derhän, att med tillämpning af redan
vunna erfarenheter en stor del af landets talrika mossar skulle kunna
i vida högre grad än hittills med fördel tillgodogöras icke blott för
tillverkning af bränntorf såväl till husbehof som för tillgodoseende af
vissa trakters behof af bränsle, utan äfven för framställande af torfströ
och torfmull, hvilka båda sistnämnda fabrikat visat sig vara för många¬
handa ändamål användbara och, såsom bekant, särskildt för jordbruket
spela en betydande roll vid ett rationelt tillvaratagande af kreaturs-
spillningen.
Huru mången jordbrukare har icke på sina egor en eller annan
torfmosse, tillräcklig för att bereda honom sjelf nödigt bränsle eller
andra erforderliga torfprodukter samt tilläfventyrs äfven medgifva
någon afyttring till andra, men som får ligga helt och hållet obegagnad
till följd af egarene brist på kännedom dels huru torfmossar af olika
slag skola kunna bäst tillgodogöras, dels ock om derför erforderliga
maskiner och arbetsmetoder.
Nionde hnfvudtiteln.
75
Om derför tillfälle kunde beredas allmänheten att af sakkunnig
person inhemta råd och upplysningar uti alla torftekniska frågor, synes
mig detta innebära så afsevärda fördelar för den svenska jordbruks¬
näringen och dess idkare, att en dylik anordning väl förtjenar att af
staten särskildt och oberoende af de åtgärder till torffrågans lösning,
som i öfrigt må komma att från statens sida vidtagas, understödjas.
Hvad angår formen för detta understöd, har jag icke något att
erinra deremot att detsamma kommer att utgå såsom bidrag till svenska
mosskulturföreningen för anställande hos föreningen af en torfingeniör.
Ifrågasättas kunde måhända, huruvida icke denne ingeniör borde
anställas såsom statstjensteman och i likhet med de af staten aflönade
instruktörer inom andra grenar af jordbruksnäringen ställas direkt under
landtbruksstyrelsen. På sätt denna styrelse jemväl framhållit, är emeller¬
tid svenska mosskulturföreningen särskildt lämplig att taga denna fråga
om hand. Föreningens mångåriga nitiska verksamhet i andra grenar
af mosskulturen samt de genom föreningen redan i stor skala verkstälda
torfmosseundersökningar äfvensom dess lifliga förbindelser med i torf-
frågor sakkunnige eller intresserade personer i in- och utlandet synes
utgöra den bästa borgen för att goda resultat skola vinnas, och förbises
kan icke heller, att föreningen sjelf för ändamålet anvisat bidrag.
Beträffande slutligen det af föreningen sökta statsanslagets belopp,
synas mig visserligen de af föreningen beräknade kostnaderna, 6,000
kronor, för torfingeniörens aflöning och resor något höga, men då högst
angeläget är, att såsom torfingeniör anställes en med grundlig teoretisk
och praktisk utbildning i hithörande frågor utrustad person, samt en
sådan svårligen står att vinna för befattningen, derest icke en något
så när skälig inkomst honom beredes, finner jag mig icke kunna ifråga¬
sätta någon nedsättning i det begärda anslaget af 5,000 kronor, för år
räknadt.
Då derjemte önskvärdt är, att torfingeniören må kunna börja sin
verksamhet så snart som möjligt och helst från och med den af för¬
eningen föreslagna tid, den 1 nästkommande april, anser jag önskligt,
att medel blifva stälda till Kongl. Maj:ts förfogande för att för ända¬
målet kunna användas redan detta år.
Deremot anser jag icke nödigt eller lämpligt, att anslag nu af
Riksdagen begäres äfven för år 1903.
På grund af det sålunda anförda hemställer jag, att Kongl. Maj:t
täcktes förslå Riksdagen att
dels, såsom bidrag till svenska mosskulturföreningen för anställande
76
Nionde hufvndtiteln.
af en torfingeniör med åliggande att tillhandagå allmänheten med råd
och upplysningar i alla torf tekniska frågor, på extra stat för år 1902
anvisa ett anslag af 8,750 kronor, med rätt för Kongl. Maj:t att låta
utaf detta belopp förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel
utanordna 3,750 kronor;
dels ock, till understöd åt svenska mosskulturförening en för uppe¬
hållande af dess verksamhet i öfrig t, för år 1902 anvisa, likaledes på
extra stat, ett anslag af 15,000 kronor.
Bifalles detta, lärer Kongl. Maj:t vilja, på sätt landtbruksstyrelsen
bemstält, angående vilkoren för dessa anslags åtnjutande meddela ena¬
handa bestämmelser, som i fråga om det till föreningen för innevarande
_ år beviljade anslag blifvit stadgade, och sålunda, bland annat, föreskrifva,
att ett för statens räkning utsedt ombud, för hvilket kostnaden bör
bestridas af föreningen, skall deltaga i revisionen af föreningens för¬
valtning, med skyldighet att om revisionen afgifva yttrande till jord¬
bruksdepartementet, samt att föreningen fortfarande skall vara under¬
kastad särskild inspektion från statens sida af föreningens verksamhet,
hvilken inspektion framdeles, likasom för innevarande år, bör tillkomma
landtbruksstyrelsen.
Vid granskning af kommerskollegii berättelser rörande rikets in-
[19.] och utförsel under de senaste åren framgår som ett beklagligt faktum,
^höjande 1/ införseln af åtskilliga landtmannaprodukter, såsom hvete, råg,
det mindre fläsk och ägg, i en betydande grad vuxit, som ock att landets utförsel
jordbruket. af vissa slag af jordbrukets alster, såsom smör, lefvande kreatur, kött
och fläsk, hvilka förut intagit ett framstående rum bland dess export¬
artiklar, i en oroväckande grad sjunkit. Orsaken härtill torde dock,
hvad beträffar de flesta af de nu uppräknade artiklarna, ej få sökas
uti en minskad produktion, utan fastmer uti eu ökad konsumtionsförmåga
hos landets befolkning, en naturlig följd af de senaste årens uppsving
inom nästan alla industrigrenar med deraf följande högre arbets¬
förtjenst.
Men om ock utvecklingen af landets jordbruk ej kunnat hålla
jemna steg med industrien, så måste dock erkännas, att de sista år¬
tiondena hafva att uppvisa betydande framsteg och en väsentligt stegrad
produktion. Till denna produktionsstegring har likväl det lilla jord¬
bruket, som i allmänhet förblifvit oberördt af utvecklingen, i mycket
ringa grad bidragit. Det torde emellertid icke kunna förnekas, att de
små jordbruken i allmänhet skulle kunna lemna sina egare eller brukare
Nionde hufvudtiteln.
77
en långt högre afkastning, än hvad nu är förhållandet. Tages då i
betraktande, att enligt de senast offentliggjorda statistiska berättelserna
rörande jordbruk och boskapsskötsel inom landet finnas, förutom 169,500
jordtorpare, 289,807 egare och brukare af jordlotter, hvilkas arealer ej
öfverstiga tjugu hektar, så inses lätt, hvilken betydande höjning i
landets produktion skulle ernås genom en om ock obetydlig förhöjning
i af kastningen från hvarje hektar af dessa småbruk. Att en dylik
förhöjd afkastning utan i väsentlig mån stegrade produktionskostnader
är möjlig, derom hyser jag ej något tvifvel. Med hänsyn till denna
frågas vigt för landet i dess helhet har jag derför ock ansett mig böra
tillse, huruvida och i sådant fall hvilka åtgärder lämpligen kunde från
statens sida vidtagas till höjande af det mindre jordbruket i riket.
Såsom ett första oeftergiflig! vilkor för att ett allmännare uppsving
inom detta jordbruk skall kunna förväntas fordras enligt min åsigt, att
småbrukarne bibringas en lefvande öfvertygelse om nödvändigheten af
en omsorgsfullare brukning och afdikning af jorden, en lämpligare be¬
handling och ett bättre tillvaratagande af kreatursspillningen, använ¬
dandet af fullgoda, väl rensade utsäden m. m. Ett ingripande från
statens sida i detta syfte synes mig jemväl synnerligen önskvärd!
Beträffande formen för ett sådant ingripande, torde det kunna
ske på flere sätt.
Med hänsyn emellertid till den erfarenhet, som redan förut här i
landet vunnits om premieringssystemets lämplighet såsom medel för
åstadkommande af förbättringar inom jordbruksnäringen, anser jag mig
kunna obetingadt förorda, att detta system jemväl i detta fall anlitas.
Särskild! det vackra resultat i afseende å kreatursafvelns förbättring,
som flerstädes i vårt land uppnåtts genom den med statsmedel under¬
stödda nötboskapspremieringen, hvilken numera årligen eger rum inom
samtliga hushållningssällskaps områden, gör det högst antagligt, att ett
liknande resultat i hvad det rör jordens bruk och skötsel skulle kunna
ernås genom en af sakkunnig nämnd ledd premiering af mindre jord¬
bruk. Icke allenast torde möjligheten att genom öfverträffande af
andra jordbrukare i samma trakt i afseende å jordens skötsel och vård
vinna en belöning komma att på de enskilde småbrukarne verka
sporrande till ansträngningar för uppnående af så gynsamma resultat
som möjligt och derigenom jemväl bidraga till det stora allmänna
syftemålets vinnande. Liksom vid nötboskapspremieringen de råd och
upplysningar rörande kreatursafveln, som af premieringsnämnden med
begagnande af de uppvisade djuren som undervisningsmateriel lemnas,
78
Nionde hnfvndtiteln.
ingå som ett mycket vigtigt moment, så skalle nemligen äfven den
för premiering af det lilla jordbruket tillsatta nämnden vid besök å den
till premiering anmälda gården påpeka begångna fel samt meddela råd
och upplysningar angående jordens rätta bruk, kreaturens utfodring
m. m., och en med all säkerhet fruktbärande undervisning skulle på
så sätt komma att beredas en stor klass af jordbrukare, som ej är i
tillfälle att begagna sig af de undervisningsanstalter för jordbruk, som
med understöd af statsmedel äro i landet inrättade.
Såsom ett ytterligare skäl för premieringssystemets användande
tillåter jag mig framhålla, att premiering af smärre jordbruk redan sedan
flere år tillbaka med synnerligen stor framgång utförts i vårt grannland
Danmark, der danska staten årligen för ifrågavarande ändamål äfven¬
som för de med premieringen sammanhängande studieresor för mindre
jordbrukare offrar ganska afsevärda belopp. Sålunda har för innevarande
år till dessa ändamål anvisats 83,000 kronor. Att dessa premieringar
i Danmark omfattas med lifligt intresse framgår deraf, att under år 1899
sammanlagdt 3,620 småbrukare eller s. k. husmän mottogo erkännande eller
uppmuntran i en eller annan form, hvilket, då antalet af dem, som i
Danmark idka husmansbruk, beräknas uppgå till 120,000, utgör omkring 3
procent af samtlige husmän. Hvar och en, som tager del af redogörelserna
för de danska premieringarna, måste erkänna, att dessa ingått såsom en
betydande faktor i utvecklingen af det danska jordbruket, och att de
danske husmännen lemna afsevärda bidrag till den år efter år stegrade
exporten af landtmannaprodukter ifrån Danmark.
Innan jag går att tillstyrka Kongl. Maj:t att af Riksdagen äska
anslag till åvägabringande af dylika premieringar, torde det tillåtas mig
att i korthet angifva de hufvudgrunder, som enligt min åsigt böra till-
lämpas vid genomförandet af desamma.
I detta såsom i så många andra fall synes mig ett samarbete
mellan staten och hushållningssällskapen böra åvägabringas. I fråga
om premieringen af smärre jordbruk är ett sådant samarbete så mycket
mera angeläget, som statsunderstöd till denna premiering icke synes
mig böra ifrågakomma utan att bidrag från de särskilda orterna lemnas,
samt, med hänsyn till de olikartade förhållanden, under hvilka jord¬
bruket bedrifves inom skilda delar af landet, endast några allmänna
hufvudgrunder i afseende å premieringen synas lämpligen kunna stadgas
för landet i dess helhet, men de särskilda bestämmelser, som för hvarje
ort kunna anses erforderliga, deremot böra meddelas af med ortsför-
hållandena förtrogna personer.
Nionde hufvudtiteln.
79
De ortsinstitutioner, hos hvilka intresse och offervillighet för saken
böra kunna företrädesvis påräknas, äro emellertid gifvetvis hushållnings¬
sällskapen.
Jag anser ock derför till en början, att hvarje hushållningssällskaps
område bör med hänsyn till premieringen utgöra ett distrikt för sig
samt att statens understödjande af premieringen inom de särskilda
distrikten bör blifva beroende deraf, huruvida vederbörande hushållnings¬
sällskap visar intresse för saken genom att bidraga till kostnaderna för
premieringen.
I fråga om vilkoren för deltagande i premiering, torde såsom all¬
männa regler böra stadgas, att premie af statsmedel kan tillerkännas
såväl egare som brukare af jord, men ej må tilldelas annan än den,
som har det till premiering anmälda jordbruket till uteslutande eller
åtminstone hufvudsakligaste näring, samt att för hvarje distrikt skola
vara bestämda dels en minimi- och dels en maximiareal för jordbruk,
som skola kunna premieras.
Vid bestämmandet af hvilka jordbrukare skola eg a rättighet att
deltaga uti en dylik premiering bör nemligen en afgörande hänsyn
ovilkorligen tagas till arealen af den brukade jorden. Att emellertid
för hela vårt långsträckta land, der jordbruket arbetar under så vidt
skilda lokala förhållanden, fastslå samma areal brukad jord för möjlig¬
heten att blifva delaktig af ifrågavarande förmån, synes ej lämpligt,
utan torde detta bestämmande för hvart och ett hushållningssällskaps
område böra öfverlåtas åt hushållningssällskapet. För att emellertid
statens utgifter för premieringen icke skola i framtiden stiga till alltför
afskräckande belopp, torde härvid den inskränkning böra göras att icke
någon egare eller brukare af större åkerareal än 10 hektar skall ega rättig¬
het att i premieringen deltaga. I samma syfte torde jemväl böra stadgas,
att ett och samma jordbruk ej må mer än ett visst antal år, exempel¬
vis fem, premieras. Öfriga vilkor för deltagande i premieringen torde
böra öfverlåtas åt hushållningssällskapen att bestämma.
Premier af statsmedel böra utgå i penningar samt i form af
diplom. Åt hushållningssällskapen synes emellertid, med vissa här nedan
angifna inskränkningar, böra öfverlemnas att besluta, dels huruvida olika
grader af premier skola utdelas, dels premiernas storlek, dels ock vil¬
koren för premiers erhållande.
Med hänsyn till den tröghet, som i allmänhet utmärker vårt lands
småbrukare, är att förutse, det under de första åren tillslutningen från
de enskilde till premieringen ej skall blifva synnerligen liflig.' För att
uppmuntra härtill synes mig derför ock önskligt, att premierna ej blifva
80 Nionde hufvudtiteln.
satta allt för låga samt att för deras erhållande ej uppställas alltför
stränga vilkor.
Från statens sida anser jag derför icke heller andra hufvudsakliga
inskränkningar och vilkor böra uti nu ifrågavarande afseenden stadgas,
än att dels visst belopp bestämmes såsom högsta af statsmedel utgående
premie, dels föreskrifves, att diplom må tilldelas endast den, som erhållit
för orten stadgade högsta premie, dels ock såsom vilkor för att ett
redan premieradt jordbruk må kunna ånyo premieras uppställes, att
vederbörande egare eller brukare för premieringsnämnden uppvisar af
honom enligt faststäldt formulär förda enkla anteckningar öfver sin hus¬
hållning.
I afseende å beloppet af högsta utaf statsmedel utgående premie
anser jag detta kunna lämpligen bestämmas till 50 kronor. För den
klass af jordbrukare, hvarom här är fråga, torde nemligen ett sådant
belopp kunna anses vara rätt afsevärdt, och af kostnadsskäl torde ett
högre sådant icke böra ifrågakomma.
Premieringens verkställande bör, såsom jag redan antydt, upp¬
dragas åt en nämnd. För hvarje distrikt bör finnas en särskild sådan
nämnd, bestående af tre personer, af hvilka två utses af hushållnings¬
sällskapets förvaltningsutskott med tjenstgöringsskyldighet inom hela
sällskapets område samt den tredje väljes af sällskapets underafdelningar
med tjenstgöringsskyldighet endast inom den underafdelning, af hvilken
han blifvit vald.
Såsom jag redan nämnt, bör hushållningssällskap, som önskar
erhålla statsunderstöd till premiering af smärre jordbruk, sjelf bidraga
till kostnaderna derför.
I fråga om fördelningen af kostnaderna mellan staten och säll¬
skapet har jag tänkt mig, att staten lämpligen borde bekosta sjelfva
premierna jemte diplom, under det att alla öfriga af premieringen för¬
anledda kostnader, såsom ersättning till nämnden m. m., borde bestridas
af sällskapet. Önskar hushållningssällskap tilldela premier i annan
form eller till högre belopp än, enligt hvad ofvan sagts, statspremierna
synas böra utgå, skulle det naturligen tillkomma sällskapet sjelft att
ensam bestrida dermed förenade kostnader.
I sammanhang med de af mig nu förordade premieringarna synes
mig äfven en annan åtgärd böra vidtagas i syfte att förbättra det
mindre jordbruket.
Om jag nemligen än å ena sidan icke hyser något tvifvel derom
att genom premieringssystemets införande å ifrågavarande område be-
Nionde hufvudtiteln.
81
tydande resultat äro att förvänta, kan jag å andra sidan icke finna
annat än sannolikt att, derest endast premieringarna anlitas, en ganska
lång tid skulle komma att förflyta, innan verkningarna af desamma
komme att gorå; sig mera allmänt gällande inom landet.
Kunde emellertid derjemte tillfälle beredas mindre jordbrukare
att genom besök vid väl skötta mindre jordbruk taga kännedom om
huru sådana böra vara anordnade, synes mig, att både bättre och fram¬
för allt snabbare resultat skulle kunna påräknas.
Vid sidan af premieringarna och liksom kompletterande desamma
böra derför enligt min åsigt äfven studieresor för mindre jordbrukare
anordnas för att sätta dem i tillfälle att besöka väl skötta mindre jord¬
bruk och dervid icke allenast inhemta nya lärdomar utan äfven i prak¬
tiken se tillämpade de läror', de af premieringsnämnden redan kunnat
inhemta.
Utan tvifvel böra dylika resor,- under förutsättning att de före¬
tagas under fullt sakkunnig ledning, vidga blicken, väcka eftertanken
och mana till att i eget hem tillämpa hvad af det sedda, som befunnits
efterfölj ansvärdt.
Vigten af studieresors anordnande för mindre jordbrukare är för
öfrigt redan förut på flera håll inom landet insedd. Sålunda hafva
ett par hushållningssällskap för detta ändamål anvisat medel och vid näst¬
lidna års riksdag förekom äfven till behandling fråga om bidrag af
statsmedel för sådana studieresor.
Uti en inom Andra Kammaren väckt motion föreslogs nemligen,
att Riksdagen skulle för beredande af tillfälle åt mindre jordbrukare
och jordbruksarbetare samt deras vuxna söner att under sakkunnig led¬
ning i Danmark studera det intensiva jordbruk på smålotter, som der
bedrefves, bevilja på extra stat, att utgå under åren 1901—1904, ett
förslagsanslag af 30,000 kronor samt deraf anvisa för år 1901 ett belopp
af 7,500 kronor.
Vid beräknandet af det föreslagna anslagsbeloppet utgick motio¬
nären från den förutsättning att vederbörande hushållningssällskap
skulle bekosta jernvägsresorna i Sverige eller ock att dessa resor skulle
få göras för billigare pris, t. ex. samma pris som för truppbiljett.
Motionären framhöll till stöd för sin framställning, bland annat, att
i Danmark »husmandssaken)) under de 10—15 allra senaste åren egent¬
ligen fått fart, och att en af de kraftigaste häfstängerna till hennes
utveckling just varit »husmandsresorna».
Jag anser mig här höra omnämna, att danska staten till dessa resor
Bi,k. till Rilcsd. Vrot. 1901. 1 Sami. 1. Afd. It
82
Nionde hnfvndtiteln.
bidrager dels med anslag och dels genom att ersätta erlagda afgifter
för personbiljetter å de danska statsbanorna.
Det uti omförmälda motion väckta förslag, som afsåg, att tillfälle
årligen skulle beredas ett sextiotal svenska landtmän att företaga en
resa till Danmark, vann emellertid icke Riksdagens bifall.
Uti sitt i anledning af motionen afgifna utlåtande framhöll nem¬
ligen statsutskottet, utan att vilja ingå i bedömande af huruvida sådana
resor som de af motionären ifrågasatta lämpligen borde vidtagas, såsom
sin mening att, derest dylika resor verkligen borde anordnas, bidrag-
till kostnaderna derför borde lemnas af hushållningssällskapen, men,
åtminstone för närvarande, icke af statsmedel, hvarför utskottet hem-
stälde, att motionen icke skulle till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Häremot reserverade sig dock åtskillige ledamöter af utskottet
och hemstälde, att Riksdagen i anledning af motionen måtte på extra stat
för år 1901 bevilja ett anslag af 1,500 kronor att enligt de närmare
bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde finna skäligt meddela, användas dels
och hufvudsakligen till ersättning åt personer, som kunde finnas villiga
och lämpliga att handhafva ledningen af resor till Danmark för bere¬
dande af tillfälle för innehafvare af mindre jordbruk och jordbruks¬
arbetare att derstädes studera jordbruk på smålotter, dels till öfriga om¬
kostnader, som från statens sida för ifrågavarande ändamål kunde ifråga¬
komma.
Reservanterna ansågo nemligen, att studieresor till Danmark i det
af motionären angifna syfte under vissa förutsättningar skulle kunna
medföra sådant gagn, att ett bidrag af allmänna medel för ändamålet
skäligen kunde ifrågasättas, samt att ernåendet af ett godt resultat
skulle främjas derigenom, att staten och hushållningssällskapen på det
sätt samverkade, att staten vidtoge förberedande åtgärder för att ifråga¬
varande resor måtte komma till stånd samt dessutom dels bekostade
ersättningen till resornas ledare och dels medgåfve deltagarne i resorna
sådan nedsättning i biljettprisen å statens jern vägar, som motionären
ifrågasatt, men deremot hushållningssällskapen mottoge och afgjorde
ansökningar om rätt att deltaga i resorna samt, der deltagarne icke
vore i stånd att sjelfve bekosta sina resor, dertill lemnade erforderliga
bidrag. .
Vid ärendets behandling i kamrarne stannade dessa i olika beslut,
i det Första Kammaren biföll utskottets hemställan, men Andra Kammaren
antog reservanternas förslag, och vid den gemensamma votering, som'
derpå följde, segrade utskottets mening med 179 röster mot 173.
Af hvad sålunda förekommit synes mig framgå att, på samma
Nionde hnfvudtiteln.
83
gång betydelsen af studieresor såsom medel för höjande af det mindre
jordbruket icke inom Riksdagen underskattats, den åsigt der allmänt
gjort sig gällande, att anordnandet af dylika resor i främsta rummet
vore en hushållningssällskapens angelägenhet.
Till fullo delande denna åsigt och öfvertygad derjemte att, äfven
om ett betydligt större antal mindre jordbrukare, än det uti omförmälda
motion ifrågasatta, bereddes tillfälle att studera väl skötta i ordbruk, vare
sig i Danmark eller annorstädes, en sådan anordning, vidtagen ensamt
för sig och utan samband med andra åtgärder i enahanda syfte, skulle
komma att verka synnerligen långsamt och föga effektivt för utveck¬
lingen af det mindre jordbruket inom landet i dess helhet, skulle jag
nu knappast hafva ansett mig ega anledning tillstyrka statens mellan¬
komst för åstadkommande af dylika studieresor, derest jag icke, såsom
ofvan redan framhållits, ansett dem kunna, kombinerade med premie¬
ringarna, blifva af framstående betydelse.
Äfven med all hänsyn tagen till denna omständighet anser jag
emellertid, att frågan om studieresors anordnande bör blifva beroende
af de särskilda hushållningssällskapens intresse för saken och i väsentlig
mån jemväl af den offervillighet de dervid ådagalägga, samt att sålunda
jemväl i detta afseende ett samarbete mellan staten och hushållnings¬
sällskapen bör åvägabringas.
I ännu högre grad än i fråga om premieringarna anser jag
emellertid, att hvad angår studieresorna frihet bör lämnas hushållnings¬
sällskapen.
Från statens sida synes mig nemligen i detta afseende endast
böra uppställas följande allmänna villkor, nemligen: att till deltagare
i studieresa endast må antagas den, som lifnär sig af jordbruk eller
jordbruksarbete; att ingen, som eger eller brukar mera än 50 hektar
åker, må till deltagare antagas; att studieresan företages till platser
inom Sverige eller Danmark; samt att resan sker under ledning af
fullt sakkunnig person.
Genom dessa vilkor skulle ett väsentligt större antal jordbrukare,
än som enligt de föreslagna bestämmelserna för premieringarna vore
berättigade att uti dessa deltaga, kunna med statsunderstöd företaga
studieresor, hvilket, särskildt hvad angår det medelstora jordbruket,
som ej kan ifrågakomma att göras delaktigt åt premieringen, kan
förväntas blifva af icke ringa betydelse. Vid bestämmandet af maxi-
miarealen för deltagare i studieresa har jag ansett lämpligt antaga
samma gräns, som faststälts att såsom regel gälla för rätt att vid
nötboskapspremieringarna täfla om penningepris.
84
Nionde hufvudtiteln.
Att, såsom uti ofvannämnda motion föreslogs, understödja studie¬
resor endast till Danmark, synes mig icke lämpligt.
Otvifvelaktigt torde nemligen för många svenska småj ordbrukare
åtskilligt finnas att lära jemväl inom landet.
I anslutning till hvad jag nyss nämnt, anser jag, att åt hushåll¬
ningssällskapen bör: öfverlemnas att utse ledare för resorna, att pröfva
och .afgöra ansökningar om rätt att i dem deltaga, att låta uppgöra
och fastställa planer för desamma samt att i öfrigt vidtaga alla för
deras anordnande ; erforderliga åtgärder.
A andra sidan bör det tillkomma sällskapen att bestrida alla med
resorna förenade kostnader, som icke deltagarne sjelfva förmå gälda
eller af statsmedel ersättas. '■'! . i, ■ i
Vid öfvervägande hvilken form för statens understödjande af
dylika resor borde företrädesvis väljas, har jag icke kunnat undgå att
fästa synnerligt afseende vid den omständigheten, att kostnaderna för
-de särskilda hushållningssällskapen, särskildt under den första tiden,
då dessa resor torde komma att få sin allra största betydelse, måste
blifva väsentligt olika.
Endast inom fä trakter af vårt land, hufvudsakligast i dess sydligaste
provinser, torde nemligen, åtminstone för närvarande, finnas verkligt
väl skötta smärre jordbruk till sådant antal och af sådan beskaffenhet
att tillräckligt åskådningsmaterial der erbjudes för att en studieresa af
nu ifrågavarande beskaffenhet må lämpligen kunna dit anordnas.
För vinnandet af ett lämpligt mål för en studieresa torde det
derför ock ofta, till1 en början såsom regel, komina att inträffa, att detta
måste sökas utom det distrikt, hvars hushållningssällskap anordnar resan.
Att vid sådant förhållande med vårt lands stora utsträckning
enbart kostnaderna för deltagarnes uti en dylik resa förflyttande från
hemorten till det ställe, der den egentliga studieresan tager sin början,
komma att i många fall blifva så stora, att de för hushållningssällskapen
försvåra eller till och med omöjliggöra anordnandet af sådana resor,
är tydligt.
På utjemnandet af denna olikhet hushållningssällskapen emellan
anser jag statens uppmärksamhet i detta afseende böra företrädesvis
rigtas.
Jag anser derför ock, att statens bidrag till studieresorna bör
utgå i sådan form, att staten ersätter hushållningssällskapen hvad de
visa sig hafva utgifvit för biljetter å jernväg för ledares af och del¬
tagares i studieresor af här ifrågavarande art transporterande från
vederbörande hemorter till den plats, som enligt planen för resan
Nionde hnfvndtiteln.
85
utgör den egentliga utgångspunkten för studieresan, samt, i fråga om
resor till Danmark, till den hamnstad,, från hvilken öfverfärden till
Danmark sker, så ock för vederbörandes återresor till hemorterna.
Sådan ersättning bör dock icke få beräknas för biljett i; högre
klass än hvad angår ledare andra, eller, der sådan ej finnes, närmast
motsvarande och i fråga om deltagare tredje. eea • >r
Härigenom skulle en väsentlig lättnad beredas de flesta hus¬
hållningssällskap och detta utan någon synnerlig uppoffring från statens
sida, då större delen af statsverkets utgifter för ändamålet naturligen
konung statens jernvägar till godo. ! / •'
De åtgärder till höjande af det mindre jordbruket, för hvilka
jag nu anser statsanslag böra af Riksdagen äskas, afse sålunda dels
premiering af mindre jordbruk och dels anordnandet af studieresor för
mindre jordbrukare, allt i öfverensstämmelse med de hufvudgrunder
jag här ofvan angifvit. • \ /•::bYm ■•. 1 ./v:m '. v' ‘r
Under förutsättning att hvad jäg derför här nedan går att föreslå
vinner bifall, torde dessa, hufvudgrunder jemte de öfriga allmänna
vilkor och bestämmelser i afseende å premieringen och studieresorna,
som kunna finnas nödiga, höra uti eu af Kongl. Maj:t utfärdad för¬
fattning sammanföras. \ ■ .j 1 r ■ t • -1
Redan nu anser jag mig emellertid böra omnämna ett par af de
öfriga vilkor, jag dervid anser böra stadgas. 1
Sålunda synes mig böra föreskrifvas, att hushållningssällskap, som
önskar erhålla statsunderstöd till premiering af här ifrågavarande slag,
skall derom hos Kongl. Maj:t gorå' underdånig ansökning och dervid
foga de utaf sällskapet för premieringen inom dess område antagna
bestämmelser. Om än, såsom af det ofvan anförda torde framgå, en
ganska vidsträckt bestämmanderätt enligt min åsigt bör hushållnings¬
sällskapen inrymmas, synes mig nemligen på samma gång möjlighet
böra beredas Kongl. Maj:t att utöfva en omedelbar kontroll öfver säll¬
skapens åtgöranden i berörda afseende.
I enahanda syfte bör jemväl stadgas, att hushållningssällskap,
som önskar att tillförsäkras godtgörelse för sådana kostnader för studie¬
resor, som enligt hvad ofvan sagts skulle kunna af statsmedel gäldas,
skall derom likaledes göra underdånig ansökning med bifogande al
fullständig plan för den resa, ansökningen afser, äfvensom uppgift å
ledaren af resan samt det antal personer, som beräknas komma att
i densamma deltaga. , . i. .. . y, ,
Vidare bör uppenbarligen stadgas skyldighet för sällskap, som
86
Nionde hnfvudtiteln.
kommit i åtnjutande af understöd för någotdera af ifrågavarande ända¬
mål, att inom viss tid afgifva berättelse rörande den verkstälda premie¬
ringen eller de anordnade resorna samt redogörelse för anslagets an¬
vändande.
Huru stort belopp af statsmedel, som för de af mig förordade
åtgärderna kan blifva behöflig!, är naturligen ytterst svårt att förutse,
och jag anser alltför vanskligt att inlåta mig på några beräkningar i
detta afseende.
Med ett årligt anslag af 25,000 kronor torde man emellertid till
en början kunna komma ganska långt, men mindre belopp torde åter
icke böra för ändamålet finnas till Kongl. Maj:ts disposition; och har
jag derför ansett mig böra stanna vid denna summa.
På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, såsom bidrag till åtgärder, i enlighet med här ofvan angifna
hufvudgrunder, för höjande af det mindre jordbruket, på extra stat för
år 1902 anvisa ett anslag af 25,000 kronor.
[20.]
Geologiska
undersök¬
ningarna.
Aflöning en.
Löner och arfvoden samt ersättning åt tillfälliga bi¬
träden ................................................................................. kronor 59,450: —
Fältarbetena.
Rese- och traktamentsersättningar m. m...................... „ 19,000: —
By råafdelningen.
Inventarier, ritmateriel, kemikalier m. m...............„ 2,000: —
Med underdånig skrifvelse den 7 november 1900 har chefen för
Sveriges geologiska undersökning öfverlemnat förslagsberäkning öfver
de under år 1902 till fullföljande af de geologiska arbetena erforderliga
medel. Beräkningen upptager utgifterna till 96,500 kronor, deraf för:
Biblioteket och samlingarna.
Böcker, kartor och samlingar ...................................
1,700: —
Nionde hufrudtiteln.
87
Kart- och boktrycket.
", V ■’ r U ■: i li i': ■ it \ t
Tryckning af kartor, beskrifningar och uppsatser samt
originalritningar .............................................................. „ 12,000: —
Diverse utgifter.
Värme, lyse, renhållning m. ..............................,........... „ 2,350: —
Summa kronor 96,500: —
Denna förslagsberäkning öfverensstämmer i afseende å utgifterna
med den, som för detta år framlades för 1900 års Riksdag.
Till betäckande af dessa utgifter påräknar chefen omkring 500
kronor genom försäljning af kartor och andra publikationer; och det
anslagsbelopp, som bör för år 1902 af Riksdagen begäras, beräknas
derför af chefen till 96,000 kronor.
Uti underdånigt utlåtande den 16 november 1900 har kommissionen
för de allmänna kartarbetena tillstyrkt bifall till det af chefen för den
geologiska undersökningen sålunda framlagda utgiftsförslaget för år 1902.
Vid föredragning den 13 januari 1900 af frågan om regleringen
af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel erinrade chefen för
civildepartementet att, sedan 1899 års Riksdag vid beviljande af anslag
för år 1900 för nu ifrågavarande ändamål anfört att, då jordartskartor
med terrängbeteckning, utgifna med användande af topografiska kartor
såsom underlag, icke syntes vara af beskaffenhet att kunna medföra
det gagn för jordbruket, som enligt Riksdagens uppfattning varit med
det påbörjade kartverket afsedt, Riksdagen funnit sig föranlåten uttala
den mening att, derest publicerandet af geologiska kartor af nu ifråga¬
varande typ icke kunde anses vara i vetenskapens intresse påkalladt,
hvilket Riksdagen icke tilltrodde sig kunna bedöma, det syntes kunna
ifrågasättas, huruvida utgifvandet från trycket af berörda kartverk
borde fortsättas, Kongl. Maj:t vid föredragning den 26 maj 1899 af
Riksdagens skrifvelse i ärendet anbefalt chefen för geologiska under¬
sökningen att afgifva underdånigt utlåtande i anledning af hvad Riks¬
dagen sålunda anfört i fråga om fortsatt utgifvande från trycket af
ifrågakomna jordartskartor, samt att, efter det först chefen för den
88
Nionde Imfvudtiteln.
geologiska undersökningen och derefter kommissionen för de allmänna
kartarbetena i ärendet sig yttrat,'1 detsamma blifvit den 28 december
1899 remitteradt till vetenskapsakademien.
Sedan jemväl vetenskapsakademien i ärendet sig utlåtit, bar
Kongl. Maj:t den 23 november 1900 pröfvat frågan om de geologiska
kartornas utgifningssätt och dervid, med ändring i så måtto af de genom
nådiga brefvet den 9 december 1896 i ämnet meddelade bestämmelser,
förordnat: ' 'i,J
att utgifningen af jordartskartor på de topografiska terrängkartorna
såsom underlag skulle upphöra;
att kombinerade jord- och bergartskartor i hufvudsaklig öfverens¬
stämmelse med den före utfärdandet af nyssberörda nådiga bref till-
lämpade typ skulle utgifvas öfver de delar af södra och mellersta Sverige,
öfver hvilka sådana kartor ännu icke blifvit utgifna;
att skalan för dessa kartor skulle/ allt efter de olika landsdelar -
nes beskaffenhet, blifva antingen 1 : 100,000 eller 1 : 50,000 i enlighet
med de bestämmelser, som Kongl. Maj:t ville framdeles meddela på
af chefen för Sveriges geologiska undersökning i samband med afgifvande
af förslag till årsplaner för Sveriges geologiska undersöknings arbeten
gjorda framställningar; samt
att jemte berörda kombinerade jord- och bergartskartor särskilda
bergartskartor skulle utgifvas i öfverensstämmelse med derom förut
gällande föreskrifter.
I sammanhang härmed får jag för Kongl. Maj:t framlägga resul¬
taten af den utredning, som på begäran af nästlidna års Riksdag blifvit
verkstäld rörande djupborrningar i Skåne och sydligaste., delen af
Halland. ‘ '
Jag tillåter mig dervid till en början erinra, att uti en inom Riks¬
dagen väckt motion föreslogs, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t ville föranstalta om utredning, hvarest
djupborrningar lämpligen kunde företagas och om kostnaden härför, samt
att Kongl. Maj:t derefter måtte af Riksdagen äska nödiga medel härför.
Efter det statsutskottet i anledning af denna motion afgifvit ut¬
låtande och deruti åberopat af utskottet från sakkunniga personer, pro¬
fessoren vid vetenskapsakademien A. G. Katborst samt chefen för Sveriges
1 r > '.Mi O ■ lo : V. . , s > ‘.fot* 1 v. j ;.i . ;■ \ :
Nionde hufrudtiteln.
89
geologiska undersökning, professoren A. E. Törnebohm inhemtade ytt¬
randen jemte af utskottet åstadkommen utredning rörande kostnaderna
för de ifrågasatta borrningarna, aflat Riksdagen den 12 maj 1900 till
Kongl. Maj:t skrifvelse i ämnet, deruti Riksdagen, under framhållande
hurusom den utredning, Riksdagen sökt åvägabringa, syntes gifva vid
handen, att det ingalunda kunde med visshet påräknas, att genom djup¬
borrningar i Skåne stenkol eller andra värdefullare mineral verkligen
skulle anträffas, att, om dylika fynd skulle göras på större djup, den
möjligheten icke vore utesluten, att de funna mineralierna, på grund
af de med deras upplindande förenade kostnader och tekniska svårig¬
heter, icke skulle kunna i någon afsevärd mån tillgodogöras, att kost¬
naderna för djupborrningars anställande måste blifva högst betydliga,
samt att åsigterna bland de sakkunnige om de platser, der sådana borr¬
ningar borde företrädesvis ifrågakomma, icke vore fullt sammanstäm¬
mande, vidare anfört, att Riksdagen, som med hänsyn till dessa omständig¬
heter ansett sig icke kunna i oförändrad form antaga motionärens
förslag, emellertid, på grund af de möjligheter till för vårt land betydliga
ekonomiska fördelar, som utförandet af de ifrågasatta djupborrningarna
i allt fall skulle kunna ställa i utsigt, och då genom dem utan tvifvel
ett värdefullt resultat skulle vinnas för den geologiska vetenskapen,
funnit önskvärd!, att vidare utredning, huruvida djupborrningar lämp¬
ligen borde företagas och om kostnaderna för sådana borrningar måtte
genom Kongl. Maj:ts föranstaltande åstadkommas, och ansett sig böra
hos Kongl. Maj: t göra framställning i sådant syfte, hvaremot Riksdagen
på grund af sin ofvan angifna uppfattning af frågan ansett sig icke
böra uttala någon önskan derom, att Kongl. Maj:t måtte efter utred¬
ningens afsilande hos Riksdagen äska anslag för borrningar, då lämp¬
ligheten af en sådan framställning tydligen måste blifva beroende på
utredningens resultat.
På grund af det anförda anhöll Riksdagen, att Kong!. Magt ville
föranstalta om utredning, huruvida djupborrningar lämpligen borde
företagas i Skåne och sydligaste delen af Halland samt hvilka kostnader
sådana borrningar kunde antagas medföra.
Vid underdånig föredragning den 1 juni 1900 af denna Riks¬
dagens skrifvelse behagade Kongl. Maj:t anbefalla chefen för Sveriges
geologiska undersökning att afgifva underdånigt utlåtande öfver den i
Riksdagens skrifvelse gjorda framställning; och har bemälde chef den 29
oktober 1900 afgifvit det .sålunda infordrade utlåtandet, hvarefter, till
följd af nådig remiss, jemväl vetenskapsakademien den 14 påföljde no¬
vember i ärendet sig utlåtit och dervid öfverlemnat. ej mindre ett af
Bill. till llilcad. Vrot. 1001. 1 Sand. 1 Afd. 12