Motioner i Första Kammaren, N:o 38.
1
N:o 38.
Af herr Boström, Filip, angående ändring af §§ 41 och 42 i
lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897.
* '-T
Uti sitt den 28 sistlidne februari till bankoutskottet afgifna ytt¬
rande med anledning af Kong! Majrts proposition n:o 26 angående förändrad
lydelse af vissa §§ i lagen för Sveriges riksbank af den 12 maj 1897
hafva fullmägtige framhållit, bland annat, att förhållandena borde så ordnas,
att utsigt funnes för flera bankers öfvergång till det nya systemet för år
1904, och det, om möjligt, efter hand och på olika tider, hvarför, enligt
fullmägtiges åsigt, bankerna borde tillbjudas förmåner af den effektiva art,
att de svårligen kunde lemnas ur räkningen, då bankerna skola bestämma
sig försatt tidigare öfvergå eller icke.
Å andra sidan måste det dock vara angeläget, att de ifrågavarande
förmånerna komme att begagnas på ett sådant sätt, att de icke hindrade den
öfvergång, som ansetts bäst främja det ekonomiska lifvet. Ett enkelt lagbud
om beredande af viss och under alla förhållanden gifven ersättning för afträdd
sedelntgifning kunde hafva den verkan, i fall ersättningen vore rikligt till¬
tagen, att de enskilda bankerna, så snart ske kunde, samtidigt afstode från
sedelutgifningen för att till fullo taga i anspråk hvad lagen tillerkände dem.
Om nu en sådan samtidig öfvergång vid 1903 års slut ansetts kunna med¬
föra svårigheter för affärsrörelsens ostörda fortgång, syntes svårigheterna ej
blifva mindre, i fall samtliga banker dessförinnan samtidigt öfverginge exem¬
pelvis vid eller kort efter 1901 års slut. Men faran härför kunde, enligt
fullmägtiges tanke, svårligen förebyggas, derest icke tillfälle bereddes för
riksbanken att förhandla med vederbörande banker om tid och vilkor för
öfvergången.
Härigenom skulle ock en annan fara kunna undvikas, hvilken icke
finge lemnas obeaktad. Om nemligen en del banker upphörde med sin sedel-
Bih. till Riksd. Prof. 1901. 1 Samt. 2 Afd. 1 Band. 17 Höft. (N:o 38).
2
Motioner i Första Kammaren, N:o 38.
utgifning, läge det tydligen inom möjlighetens gräns, att andra utvidgade sin
och sökte skalfa spridning för sina sedlar på de håll, der den afträdda sedel-
utgifningsrätten lemnade en lucka, som naturligen borde och också kunde
fyllas af riksbanken, derest denna sattes i tillfälle att förbinda den bank,
som upphört med egen sedelutgifning, att för framtiden använda endast riks¬
bankens sedlar.
Hade åter så ej skett, skulle den afsedda minskningen efter hand af
de enskilda bankernas sedlar kunna blifva i viss mån illusorisk och den
successiva afvecklingen till stor del omöjliggöras.
Med afseende å de förmåner, som skulle tilldelas de enskilda bankerna,
ansågo fullmägtige, att någon ändring i 1897 års bestämmelser, på hvilka en
eller annan bank med skäl ansett sig kunna räkna, ej borde ega rum, utan
de tillförsäkrade förmånerna bibehållas för de banker, som utan särskildt
aftal med riksbanken upphörde med sin sedelutgifning vare sig före eller vid
utgången af år 1903. För de] banker deremot, som »'vore villiga att, efter
aftal med "riksbanken, före 1903 års slut afstå från sin sedelutgifning, ville
fullmägtige tillstyrka i hufvudsak de förmåner Kongl. Maj:t föreslagit.
Dock ansågo fullmägtige, att, då sedelstocken den 1 januari 1901 skulle
läggas till grund för beräkningarna, beviljandet af kreditiv till 75 procent
i förening med ^diskontering till 25 procent kunde blifva för riksbanken
betungande, medan förhållandet stälde sig betydligt lättare, om kreditiven
utbyttes mot lån. För de enskilda bankerna syntes låneformen vara fullt
tillfredsställande och i lika hög grad befordra möjligheten att på lämpligt
sätt och utan olägenheter för allmänheten afveckla grundfondshypoteken,
synnerligast om lånens återbetalning utsträcktes på längre tid, så att den
skulle fortgå med Vs om året från och med 1903 års slut till utgången af 1910.
Vidkommande den af herr Berlin i Första Kammaren väckta motionen
om beredande af vissa förmåner åt bankaktiebolaget Stockholm—Öfre Norr¬
land i ersättning för den redan 1898 afträdda sedelutgifningsrätten hafva
fullmägtige, som funnit någon ändring af det såsom beräkningsgrund fast¬
ställa sedelbeloppet svårligen nu kunna ifrågakomma, förordat, att aktiebo¬
laget skall få åtnjuta samma förmåner i öfrigt som de enskilda banker,
hvilka upphöra med sin sedelutgifning före 1903 års slut, under förutsättning,
att bolaget med riksbanken träffar sådant aftal, ofvan är sagdt med hänsyn
till nämnda banker.
På ofvan anförda skäl får jag vördsamt föreslå,
att Riksdagen måtte besluta dels ett så lydande tillägg
till § 41 i lagen för Sveriges riksbank af den 12 maj
1897:
Motioner i Första Kammaren, N:o 38.
3
I stället för enskild bank ofvan tillförsäkrade förmå¬
ner må fullmägtige i riksbanken ega rätt till enskild bank,
som före 1903 års utgång afstår från sin sedelutgifning
och icke indragit eller under aftalstiden indrager något af
sina den 1 januari 1896 befintliga afdelningskontor, efter
med fullmägtige träffadt aftal om tiden och vilkoren för
upphörande af dess sedelutgifning, dels mot säkerhet, som
af fullmägtige godkännes, bevilja lån intill sjuttiofem pro¬
cent af det belopp, hvartill den enskilda bankens utelö¬
pande sedlar den 1 januari 1901 uppgingo, att från och
med år 1903 årligen före december månads slut återbetalas-
med en åttondedel af det ursprungliga beloppet, skolande
sålunda lånet vid utgången af år 1910 vara till fullo åter-
betaldt, och mot ränta två procent lägre än riksbankens
gällande tre månaders diskonto, dock icke lägre än två
procent, dels medgifva rediskonteringsrätt i riksbanken af
vexlar, som af fullmägtige godkännas, intill tjugufem pro¬
cent af den enskilda bankens den 1 januari 1901 ute¬
löpande sedelbelopp och mot diskonto, icke öfverstigande
två tredjedelar af det eljest i riksbanken gällande, börande
jemväl denna rediskonteringsrätt från och med utgången
af år 1903 årligen minskas med en åttondedel af det ur¬
sprungliga beloppet.
Vid de förmåner, som sålunda medgifvits enskild bank,
må fullmägtige ega rätt bibehålla aktiebank, hvartill en¬
skild bank blifvit ombildad.
Då enskild bank genom aftal med fullmägtige i riks¬
banken förbundit sig att vid viss tidpunkt afstå från sin
sedelutgifningsrätt, skall chefen för finansdepartementet
derom af fullmägtige ofördröjligen underrättas.
Derjemte ega fullmägtige rätt att med bankaktie¬
bolag, hvartill enskild sedelutgifvande bank före den 1
januari 1901 ombildats, träffa aftal om beviljande af de
förmåner med hänsyn till lån och ^diskontering, ofvan
omförmälts, att beräknas efter samma enskilda banks den
1 januari 1896 utelöpande sedelbelopp;
dels att § 42 i samma lag måtte erhålla följande
förändrade lydelse:
Bland de tillgångar, som enligt § 7 skola motsvara
riksbankens sedelutgifning utöfver det enligt § 6 medgifna
4
Motioner i Första Kammaren, N:o 38.
belopp, må inberäknas ej mindre till utgången af år 1903
jemväl sådan kreditfordran hos enskild bank, som i § 41
omförmäles, än ock till 1910 års slut sådant enskild bank
meddeladt lån, som omförmäles i samma paragraf.
Stockholm den 8 mars 1901.
F. A. Boström.
Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1901.