Motioner i Första Kammaren, N:o 19.
1
N:o 19.
Af herr PetterSSOll, Fredrik Emil, om anvisande af medel
till anskaffande af gevär.
Kong].. Maj:t har i statsverkspropositionen under punkt 32 af
fjerde hufvudtiteln föreslagit bland annat, att Riksdagen skulle af de
medel, 1900 års Riksdag redan beviljat till fortsatt tillverkning vid statens
gevärsfaktori af eldhandvapen för armén, anvisa 1,145,470 kronor till
anskaffande af 20,000 gevär.
Af det vid samma proposition fogade statsrådsprotokollet inhemtas
emellertid, att generalfälttygmästaren i skrifvelse den 8 oktober 1900,
»med förmälan att produktionsförmågan vid Carl Gustafs stads gevärs¬
faktori numera uppdrifvits derhän, att en årlig fabrikation af 25,000
eldhandvapen ingalunda kunde anses såsom faktoriets yttersta gräns för
tillverkningen, utan att denna fastmer antoges kunna blifva än vidare
utsträckt, i underdånighet framhållit, att då, enligt ofvan angifna anskaff-
ningsplan, en årlig tillverkning af endast 20,000 vapen vore beräknad,
blefve man inom kort nödsakad att minska tillverkningen vid faktoriet.
En sådan åtgärd skulle dock enligt generalfälttygmästarens åsigt inverka
störande på fabrikationen i dess helhet och göra det vid faktoriet erhållna
utbytet i ekonomiskt afseende icke oväsentligt sämre. Det synes derför
generalfälttygmästaren vara för staten förmånligast, om faktoriets till¬
verkningsförmåga toges bättre i anspråk, än som skedde, derest års-
tillverkningen beräknades endast till 20,000 vapen, och har han derför
föreslagit, att anskaffningsplanen måtte så ändras, att från och med år
1902 minst 25,000 vapen komma att årligen af faktoriet tillverkas. Yid
Bill. till Biksd. Frat. 1901. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 8 Höft. (Näs 19—22.) 1
2
Motioner i Första Kammaren, N:o 19.
bifall härtill erfordrades för en tillverkning under år 1902 af 25,000
gevär, hvaraf 18,300 till ett pris af 57 kronor 35 öre och återstoden
till ett pris af 56 kronor 45 öre pr gevär, ett extra anslag af 1,427,720
kronor.»
De skäl, som statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
anfört för begränsning af tillverkningen vid faktoriet under år 1902 till
20,000 gevär, kan jag icke finna vara öfvertygande. Det är visserligen
sant, att enligt den anskaffningsplan, som af Kongl. Maj:t förelädes 1900
års Riksdag och af Riksdagen antogs, skulle under åren 1901 —1903
anskaffas 55,000 gevär och 5,000 karbiner till sammanlagdt kostnads-
belopp af 3,390,470 kronor och deraf under nästkommande år 20,000
till eu kostnad af 1,145,470 kronor. Men i början af år 1900 hade
man icke den erfarenhet om fabrikens tillverkningsförmåga, man nu eger.
Då kunde man svårligen antaga, att fabriken skulle under år 1901 kunna
uppdrifva tillverkningen till mer än 20,000 gevär. Nu vet man, att fa¬
briken under år 1900 tillverkat 25,100 sådana vapen, och att fabrikens
årstillverkning med dess nuvarande arbetsstyrka och utan forcering är
omkring 27,000 gevär.
Yid sådant förhållande och då vi den 1 januari 1901 endast egde
80,600 gevär af de 200,000 stycken, som utgöra arméns oundgängliga
behof i händelse af mobilisering, kan jag icke finna någon anledning,
hvarför vi skulle tillbakakålla tillverkningen. Såsom vid upprepade till¬
fällen af såväl Kongl. Maj:t som inom Riksdagen uttalats, är det eu an¬
gelägen sak, att detta behof så snart som möjligt blir fyldt, och Riksdagen
har också visat detta derigenom, att Riksdagen, då tillverkningen ansågs
icke försiggå nog hastigt, anvisat medel till anskaffande af gevär utifrån.
Det synes mig vara ett glädjande förhållande, värdt att begagnas, att
fabriken nu vuunit den utveckling, att den utan forcering kan tillverka
öfver 25,000 gevär om året. Härtill kommer, att genom denna något
ökade tillverkning den tidpunkt tidigare skulle inträda, då de frivilliga
skytteföreningarne kunna mera allmänt tillförses med fie nya gevären;
Kongl. Maj:t har nemligen, enligt hvad som inhemtas af statsrådsproto¬
kollet, medgifvit dessa skytteföreningar att från kronans förråd inköpa
gevär, dock först sedan arméns mobiliseringsbehof blifvit fyldt; och är
alltså tillgången på tidsenliga vapen för dessa skytteföreningar på det
närmaste sätt beroende af gevärsfaktoriets tillverkning.
Genom att hålla faktoriets årstillverkning nere vid 20,000 gevär
blifver jemväl följden, att den nuvarande arbetsstyrkan måste minskas med
Motioner i Första Kammaren, N:o 19.
3
V& eller omkring 100 man. Detta förhållande synes mig vara värdt all
uppmärksamhet, i det jag anser det orätt att utan trängande behof i
nedgående tider afskeda arbetspersonal, samt ekonomiskt oklokt att, då
tillverkningen efter genomkämpade svårigheter ändtligen kommit i full
och god gång, reducera den arbetsstyrka, för hvars inöfning åratal er¬
fordrats.
Efter ett beräknadt tillverkningspris per gevär af 56 kronor 45
öre skulle anskaffningen af 5,000 gevär draga en kostnad af 282,250
kronor, hvilket belopp alltså erfordras att anvisa utöfver det af Kongl.
Maj:t äskade beloppet 1,145,470 kronor eller tillsammans kronor
1,427,720.
Då här icke gäller anvisande af medel till någon ny utgiftspost,
utan endast är fråga om att använda ett något större belopp af de medel,
Riksdagen redan beviljat för anskaffningen af de för härens stridsdug¬
lighet så ytterst vigtiga nya eldhandvapnen, samt då genom detta till-
vägagående den fördel vinnes, att fabrikationen vid faktoriet kan med
nuvarande arbetsstyrka orubbadt fortgå, vågar jag hemställa,
att Riksdagen må på extra stat för år 1902 af
det utaf 1900 års Riksdag till fortsatt anskaffning
vid statens gevärsfaktori af eldhandvapen beviljade
belopp till anskaffande af 25,000 gevär anvisa 1,427,720
kronor.
Stockholm den 26 januari 1901.
Fredr. Pettersson.