10
Motioner i Andra Kammaren, N:o 64.
X:o 64.
Af herr A. ÅTltonSSOIl, angående borttagande af tull å blyhvitt.
Då 1892 års Riksdag vid ompröfning af bestående tullsatser, bland
annat å färger och färgningsämnen, bestämde, att tullen å blyhvitt fortfarande
skulle utgå med 5 öre per kg., fans härför säkerligen ej annat skäl än
hoppet om ökad produktion inom landet.
Tullen å zinkhvitt, som jemväl vid samma tillfälle var föremål för
ompröfning, borttogs, enär det ansågs olämpligt bibehålla tull på en nöd¬
vändighetsvara, som ej i landet, hvad kändt var, kunde tillverkas. Det
har emellertid visat sig, att produktionen af blyhvitt här i riket ej kunnat
uppdrifvas, utan fört en tynande tillvaro, och nu, efter hvad jag kunnat
utröna, alldeles upphört.
Att blyhvitt i högre grad än zinkhvitt är en nödvändighetsvara,
torde framgå deraf, att denna färg är oumbärlig för mekaniska verkstäder
äfvensom till utvändiga arbeten, der zinkhvitt till följd af mindre hållbarhet
ej bör användas. Importen af blyhvitt har sedan 1892, efter hvilken tid
statistik deröfver finnes, ständigt ökats och har enligt kommerskollegii
underdåniga berättelse under 1899 uppgått till 378,928 kg. Tullen
härför utgjorde 18,946 kronor. Värdet å varan, beräknadt till 34 öre
per kg., utgjorde 128,834 kronor.
Då det sålunda är ådagalagdt, att blyhvitt ej i landet kan pro¬
duceras, att blyhvitt i högre grad än zinkhvitt är en nödvändighetsvara,
att den summa, denna tull tillför statsverket, är obetydlig, tillåter jag
mig vördsamt föreslå,
att Riksdagen måtte besluta, att tull å »blyhvitt,
alla slag» borttages.
Stockholm den 25 januari 1901.
A. Antons son.