Motioner i Andra Kammaren, N:o 6.
5
N:o 6.
Af borr J. G. Hazéll, om skrifvelse till Körtel. Maj:t med begäran
om utredning angående åtgärder för främjande af den
byggnadskonst, som berör landtmannahem och arbetare¬
bostäder.
Med tacksamhet må erkännas, att staten, landsting och hushållnings¬
sällskap gjort mycket till att främja landsbygden och dess många nä¬
ringskällor. Man har icke allenast sedan ålder nitälskat om eu plan¬
messig skiftesfördelning af jorden utan äfven mer och inor visat in¬
tresse för sjelfva jordens vård, för skogsplantering, trädgårdsskötsel
in. m. Till fromma för mindre bemedlade bär man ock på senare tiden
gifvit egna-hems-frågan en mera framskjuten ställning i syfte att sa
många som möjligt må vinna tryggad grund för egna hemmet. Men
under allt detta har man, såsom mig synes, egnat alltför liten upp¬
märksamhet åt sjelfva hemmet, eller närmare uttryckt, åt sjelfva den
l/ostad, som omsluter egna härden.
Väl är det sant, att vi i vårt land hafva många skickliga ingeniörer
och byggmästare, flere lägre och högre tekniska skolor, konstakademi
och äfven andra inrättningar, genom hvilka byggnadskonst främjas och
omhuldas; men dervid torde beaktas, att den byggnadskonst, som här¬
ifrån utgår, står som mest i samband med monumentala byggnader, med
byggnadsverksamheten i städerna eller ock med landsbygdens mera
framstående byggnader. Den når föga den stora allmänheten. I regel
är den för dyr och i öfrigt ej nog tillgänglig för att lämpligen
kunna anlitas med afseende på arbetårebostäder och mest förekommande
landtmannahem. Vi torde hafva tillräckligt af den byggnadskonst, som
påsyftar att med rika tillgångar bilda ståtliga praktvåningar; men med
6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 6.
visshet hafva vi för litet af den teoretiska och praktiska byggnads-
skicklighet, som med mindre tillgångar påsyftar enkla och sunda, solida,
ändamålsenliga och behagliga allmogehem.
Då offentliga åtgärder vidtagas för framåtskridande på andra om¬
råden, så frågas: hvarför skulle ej tiden vara inne till att äfven åt
sistnämnda vigtiga område egna förökad uppmärksamhet? När en bo¬
stad bygges, så företages en verksamhet, som har betydelse icke blott
för det närvarande utan långt in i framtiden. Den uppförda bostaden
blir i många hänseenden ett kulturminnesmärke. Den har stor bety¬
delse för de många, som der skola hafva herberge, både med afseende
på trefnad och lieisovård, och den har betydelse för den omgifvande
bygden vare sig till lyftning eller till disharmoni. Härtill kommer, att
skogarne glesna, hvarför det är eu ren nationalvinst att vid bostäders
uppförande det dyrbara byggnadsmaterialet kommer att användas så
planmessigt och ekonomiskt som möjligt. Detsamma gäller naturligtvis
äfven med afseende på ladugårdar och öfriga uthus.
Det behöfver knappt erinras, att ett illa uppfördt hus, der slumpen
uppgjort ritningen och der skyndsamheten varit förnämsta byggnads¬
ämnen, blir i längden ett dyrt hus. Det kräfver dryga kostnader för
reparationer och bränsle. Det blir aldrig rigtigt färdigt och kommer
att sakna framtidsvärde.
I anledning häraf synes det välbetänkt att för här afhandlade, än¬
damål särskilda skolor blifva inrättade i vårt land, der personer med god
folkskolebildning och någon praktik inom byggnadsyrket kunde erhålla
tjenlig utbildning. Med exempel hemtade från landtbruksskolorna torde
sådana skolor lämpligen kunna inrättas med anslag från staten samt
med bidrag från landsting, hushållningssällskap eller enskilde.
Der ifrågavarande bildningsanstalter komme till sjånd och blefve
ändamålsenligt ordnade, kunde man förvänta, att de blefve fruktbärande
medelpunkter för verkligt odlande af den byggnadskonst, som närmast
berör den stora allmänheten — och detta på sådant sätt, att den i för-
ökadt mått komme att motsvara dess mångskiftande lif och verksamhet.
I berörda skolor; funne man ock den gifna platsen, der goda råd
kunde inhemtas, der byggnadsskickliga personer kunde utbildas till
att både uppgöra och förstå byggnadsritningar och genom hvilka för¬
ökad sakkunnighet och hjelp kunde erhållas äfven med afseende på
lämplig anordning för skolhus, försörjningsanstalter och andra offentliga
byggnader.
Under förhoppning att denna motion innesluter en framtidstanke,
vågar undertecknad fördenskull vördsamt hemställa,
7
Motioner i Andra Kammaren, N:o 7.
att Riksdagen behagade besluta skrifvelse till
Kong!. Maj:t med begäran om utredning och förslag
till åtgärder för främjande af den byggnadskonst, som
närmast berör landtmannahem och arbetarebostäder.
Stockholm den 18 januari 1901.
/ ?■ ' ‘f-H: 'i:.-
J % G. Hcizcn.
N:o 7.
Af herr J* A. Kinnman, om skrifvelse till Koncjl. Maj:t i
fråga om fänika åtgärder som bura vidtagas för sjöfartens
betryggande från faror af transport af timmer i flottar
eller s. k. inosor.
Under do senare åren har sättet att verkställa transport af timmer
i flottar eller s. k. mosor, som bogseras från eu plats till en annan,
blifvit allt mera vanligt. Visserligen ställer sig detta transportsätt syn¬
nerligen billigt, men det medför å andra sidan en del vådor för sjö¬
farten, som icke böra lemnas opåaktade.
Dessa flottar sammanläggas ofta till sådan längd, att, da bogseringen
sker genom prickad farled, den efterstå delen af flotten icke hinner
svänga efter bogserbåten i dess kölvatten. En följd häraf blir då lätt
deri, att denna sista del af flotten släpar emot utsatta prickar, dervid
dessa kunna helt bortryckas eller flyttas till origtig plats. 1 båda dessa
fall kunna fartygsbefälhafvare lätt blifva vilseledda om farledens rätta
rigtniiig, hvarigenom fara uppstår för sjöfarten.
Ofta göras dessa flottar tillräckligt korta, så att de kunna framföras
utan åstadkommande af skada, om endast eu flotte fördes på släp, men
det är allmänt brukligt, att flere stycken kortare flottar dragas i rad
efter hvarandra. Härigenom uppstår kanske ännu större svårighet, än
nyss nämnts, för deras hållande i farleden.