6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 57.
i’. :;i;TO ' Ii'.'/ '...
U> II** '• ! r i '1 *1) K }J j i l.*’! . ‘
i (
N:o 57.
•b- ! ••«!. "*. f ' : ! 1'!'i>1 "-.:
Af herr L. W. h. LotJligillS, angående ändring i vilkoren för
åtnjutande af undervisnings- och uppfösning sbidrag frän
förslagsanslaget till uppfostringsanstalter för sinnesslöa
barn.
Genom lagen angående döfstnmmeundervisningen den 31 maj 1889
och lagen angående blindundervisningeu den 29 maj 1896 är obligatorisk
undervisning anordnad för följande grupper af abnorma barn:
1. ) Döfetumma;
2. ) Sinnesslöa döfstumma; och
3. ) Blinda.
Frivillig undervisning befrämjas genom bidrag af statsmedel för:
4. ) Blinda, som tillika äro döfstumma;
5. ) Sinnesslöa; och
6. ) Epileptiska sinnesslöa;
Men för en grupp af abnorma barn:
Blinda sinnesslöa gifves för närvarande icke tillfälle till något slags
undervisning.
I lagen om blindundervisningen stadgas nemligen i § 1 mom. 2,
att lagen icke eger tillämplighet å blinda barn, som tillika äro sinnes¬
slöa, och i § 4, att barn är skolpligtigt — — — derest icke barnet —
är så svagt begåfvadt, att dess fortfarande vistande i läroanstalt
anses vara utan gagn; hvarjemte i kongl. stadgan den 29 maj 1896 § 29
förordnas, att, derest i förskola eller institut intagen lärjunge skulle
bennnas oemottaglig för der meddelad undervisning, direktionen (sty¬
relsen) må på rektors anmälan sådan lärjunge från läroanstalten skilja.
Sinnesslöa blinda barn kunna således icke erhålla undervisning i blind¬
7
Motioner i Andra Kammaren, N:o 57.
skola. För antagande, att sådana skalle vara mindre bildbara än sinnes-
slöa barn i allmänhet eller döfstumma sinnesslöa, livilka sistnämnda åt¬
njuta förmånen af obligatorisk undervisning, finnes icke något skäl;
hvadan utväg synes böra beredas äfven för blinda sinnesslöa barn till
erhållande af den undervisning, för hvilken de äro mottagliga.
Någon omedelbar åtgärd från statens sida för åstadkommande af
uppfostringsanstalt för blinda sinnesslöa synes icke böra ifrågasättas,
utan torde den för sådana vanlottade nödiga undervisning kunna nöj¬
aktigt befrämjas derigenom, att *n- på sätt enligt kongl. kungörelsen
den 28 maj 1897 nu eger rum i fråga om dels af landsting eller stads¬
fullmäktige anordnade uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn, dels ock
den af föreningen för sinneeslöa barns vård- i Stockholm upprättade
uppfostringsanstalt äfvensom för den privata anstalten för uppfostran
af sinnesslöa döfstumma i Hjorted — bidrag från det å åttonde huvud¬
titel11 uppförda ordinarie förslagsanslaget till »uppfostringsanstalter för
sinnesslöa barn» jemväl finge utgå för hvarje blindt sinnesslött barn,
soffl, vid privat anstalt för uppfostran af sådana barn åtnjuter under¬
visning.
I fråga om beloppet af det årliga bidrag, som för hvarje i dylik
anstalt undervisad! barn bör af statsmedel lemnas, synes, med hänsyn
till de med undervisningen förknippade svårigheter, beroende på nöd¬
vändigheten att dervid använda eu för blindundervisning och idiot¬
undervisning kombinerad metod, icke böra sättas lägre än för lärjun¬
garna, vid nyssnämnda anstalter eller 250 kronor om året för hvarje barn.
På grund af hvad sålunda, anförts, får jag vördsamt hemställa,
att Riksdagen måtte besluta sådan ändring i de
för åtnjutande af bidrag till undervisning och upp¬
fostran af abnorma barn från förslagsanslaget till »upp¬
fostringsanstalter för sinnesslöa barn» faststälda vilkor,
att dylikt bidrag må utgå jemväl för hvarje i privat
uppfostringsanstalt intaget blindt sinnesslött barn med
250 kronor om aret, på i öfrigt samma vilkor, som
gälla för andra anstalter för sinnesslöas undervisning.
Stockholm den 24 januari 1901.
L. IV. Lothu/iu<i.