Motioner i Andra Kammaren, N:o 115.
1
N:o 115.
'• Fm : ....ja,-t--*;-; ■. r,.
;J .* i <••• .. - k. :• > f;:., V . I i
Af herr M. Höjer, med förslag till ändrad lydelse af §§ 15,
18, 19 och 33 i kongl'. förordningen om kommunal¬
styrelse i Stockholm den 23 maj 1862.
’■ .iV.ir' '.tf. 01}' *• *'* il ? t ||i' •/>':*;•> .»{. ‘ j'J \> » • > 1 •? ■) ; . ••
J ,/%•-. v:'- f . j , ; >h ?;;•*'* . ii
Frågan om sådan ändring af kongl. förordningen om kommunal¬
styrelse i Stockholm, att genom densamma kunde åt hufvudstadens
kommunalrepresentation tillerkännas rätt att inom sig sjelf utse sin ord¬
förande, har flere gånger varit föremål för Eiksdagens bedömande. Första
gången skedde det 1869 genom en motion af friherre J. Liljenkrantz,
andra gången 1898 genom en motion (n:o 7) af sex bland Andra
Kammarens ledamöter, framburen af undertecknad, samt tredje gången
år 1900 genom en motion (n:o 126), väckt af undertecknad allena.
Yrkandet af 1898 års motionärer föregicks af en synnerligt utförlig
motivering, i hvilken, efter påpekande af det faktum, att Öfvérståthållarens
sjelfskrifna ordförandeskap bland Stockholms stadsfullmägtige aldrig var
ifrågasatt under de vidlyftiga förhandligar, som föregingo kommunal-
lagarnes utfärdande, både anfördes de tungt vägande skälen för reformen
och uppvisades tydligt och klart de många orimligheterna och mot¬
sägelserna i nu gällande bestämmelser, hvilka innehöllo en flagrant
kränkning af den sjelfstyrelsens princip, som går igen i hela den svenska
kommunallagstiftningen. Denna motivering underströks och skärptes
ytterligare af undertecknad i min motion vid 1900 års riksdag. Jag
tillät mig äfven att i den särskildt betona den motsägelse, som ligger i
§ 15 af kongl. förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm, der det
heter, att öfverståthållaren, som enligt § 18 vid stadsfullmägtiges samman¬
träden föror ordet, då han tillstädes är, »icke kan till stadsfullmägtig
Bih. till Riksd. Prat. 1901. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 37 Höft. (Näs 115-121). 1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 115.
väljas», en motsägelse, som skulle försvinna, om öfverståthållarens sjelf-
skrifna ordförandeskap uppkörde ock konom endast gåfves rätt att vid
stadsfullmägtiges sammanträden i öfverläggningarna, men ej i besluten
deltaga. Hvad angår frågans öden hitintills inom den svenska Riks¬
dagen, må det vara nog att påminna derom, att reformen förordats af
1869 ock 1900 års lagutskott samt att den blifvit vid begge dessa till¬
fällen af Andra Kammaren bifallen, den senare gången utan diskussion
ock utan votering. Äfven inom den Första Kammaren höjdes vid 1900
års riksdag mägtiga röster till förmån för motionen. Ingen nekade dess
principiella berättigande, och att den inom kammaren föll, torde ute¬
slutande kafva berott på en kanske väl långt drifven hänsyn till Stock¬
holms stadsfullmägtige, kvilkas majoritet af vana, personlig hänsyn eller
bristande intresse för kufvudstadens kommunala sjelfständighet hitintills
stält sig afvisande mot reformen.
Men äfven inom nämnda korporation kafva tid efter annan röster
höjt sig till protest mot den rent af brutala förödmjukelse, som ligger
deri, att hufvudstadens kommunalrepresentation ensam i kela vårt land
icke aktas värdig att sjelf utse sin ordförande. Förslag till en förändring
kafva inom stadsfullmägtige blifvit väckta åren 1874, 1886 ock 1898,
men alla gånger fallit på grund af motståndet kos eu majoritet, för
hvilken ännu icke tillräckligt gått upp principvidrigheten i nu gällande
bestämmelser ock som icke nog beaktat den på sista tiden alltmer ådaga¬
lagda svårigheten att med bibehållen objektiv opartiskhet förena egen¬
skaperna af Konungens höga förtroendeembetsman ock sjelfskrifven ord¬
förande i kufvudstadens kommunalstyrelse. Genom motioner af den 17
september och den 5 november sistlidna år har frågan å nyo, om också
i något förändrad form, blifvit understäld Stockholms stadsfullmägtiges
pröfning. Deras beredningsutskott har i ett utlåtande, dateradt den 10
januari 1901, hemstält, att motionerna icke måtte till någon åtgärd för¬
anleda, ock dervid i främsta rummet åberopat det gamla ock numera
utslitna skälet, att öfverståthållarens sjelfskrifna ordförandeskap vore
nyttigt ock nödvändigt med anledning af hans utsträckta pröfningsrätt i
afseende å stadsfullmägtiges beslut. Detta skäl torde emellertid länge¬
sedan vara vederlagdt såväl af 1898 års motionärer som i synnerhet af
lagutskottet vid 1900 års riksdag. Hvad angår beredningsutskottets idé
att ställa upp å ena sidan Stockholms stads relativt stora kommunala
sjelfständighet med hänsyn till verkställighet och förvaltning och å den
andra öfverståthållarens sjelfskrifna ordförandeskap såsom ett slags eqvi-
3
Motioner i Andra Kammaren, N-.o 115.
valenter mot hvarandra, så att det senare skulle vara priset för den förra,
så kan man, på samma gång man uttryckligt förnekar både det historiska
och logiska sambandet mellan båda dessa saker, tillika hålla före, att
stadsfullmägtige inom rikets främsta kommun böra ega rätt att sjelfva
utse sin ordförande utan att denna kommun i gengäld förlorar ett uns
af den sjelfständighet, som den hitintills åtnjutit och icke missbrukat.
Mot utskottets på något lös grund byggda hemställan hafva emellertid
fyra af utskottets medlemmar på de af Riksdagens lagutskott 1869 och
1900 anförda skäl anmält sin reservation. Oförtydbart är också, att
äfven inom Stockholms kommunalrepresentation den åsigten efter hand
gör sig gällande, att med afseende på den nuvarande anordningen de
förmenta fördelarne alls icke uppväga de alltmer i ögonen fallande
olägenheterna och att till förverkligande af hufvudstadens kommunala
sjelfstyrelse öfverståthållarens sjelfskrifna ordförandeskap i stadsfullmägtige
så snart som möjligt hör upphöra. För att i min ringa mån bidraga
till en dylik reform, vågar jag härmed för tredje gången underkasta
frågan Riksdagens upplysta bedömande. Med åberopande af hela moti¬
veringen till den i Andra Kammaren vid 1898 års riksdag väckta
motionen, n:o 7, såsom vore denna motivering ord för ord här införd,
samt med hänvisning till de grunder, som af lagutskottet vid 1900 års
riksdag blifvit i dess utlåtande n:o 25 i ämnet anförda, hemställer jag
vördsamt,
att Riksdagen måtte för sin del besluta, att nedan-
nämnda paragrafer i kongl. förordningen den 23 maj
1862 om kommunalstyrelse i Stockholm må erhålla
följande förändrade lydelse:
§ 15.
Nedannämnda personer må med hänsigt till deras
embets- och tjenstemannaställning icke vara stadsfull¬
mägtige, nemligen öfverståthållaren, underståthållaren,
polismästaren och stadens fiskaler, äfvensom de tjenste¬
man och betjente, hvilka i och för sina befattningar
äro inför stadsfullmägtige eller under dem stälda
nämnder eller afdelningar redo skyldige.
Vid stadsfullmägtiges sammanträden eger öfver-
MÖtioncr i Andra Kammaren, Avel JK.
ståthållaren eller, der lian hindrad är, underst åthållaren
att vara tillstädes och i öfverläggningarna, men éj i
besluten deltaga.
’ v-Voh) in;'/!1'i:! r, \i\<jj\' i v *'-i: ;*
■ § 18.
Stadsfullmägtige välja årligen bland sig en ord¬
förande och en vice ordförande, om hvilka val under-1
rättelse skall till öfverståthållareembotet insändas.
Äro både ordförande och vice ordförande hindrade,
att vid något stadsfullmägtiges sammanträde närvara,
välja de, som tillstädes äro, eu annan ordförande för
tillfället. .,f ’ ' n>>
'Fullmägtige antaga ock en sekreterare, hvars
åligganden bestämmas i en instruktion, som do kunna
Angå skäligt för honom utfärda.
-År" ■>»■■■■■ : a.,- • : i: .;v« ■
; ‘i: § 19.
'1 av o..i rit
Stadsfullmägtige, för hvilka tjenstgöringsåret börjas
den 1 april, sammanträda å första helgfria dag i
februari, april, juni, oktober och december månader
samt deremellan så ofta ordföranden finner sådant af
nöden. Kallelse till sammanträde bör ock utfärdas,
då 10 eller flere af fullmägtige med uppgift om an¬
ledningen skriftligen derom anhålla.
*!’•»»;'i f*n ?;•*»« j
§ 33.
Stadsfullmägtige utse bland sig högst tio personer
att jemte ordföranden och vice ordföranden hos full¬
mägtige utgöra ett särskildt utskott, som har att med
sin uppmärksamhet följa förvaltningen af stadens ange¬
lägenheter i alla rigtningar; till fullmägtige göra fram¬
ställningar och förslag, som i ett eller annat hän¬
seende häraf kunna föranledas; till föredragning bereda
alla de ärenden för öfrigt, i hvilka fullmägtige skola
utlåtanden eller beslut meddela samt å stadsfullmägtiges
Motioner i Andra Kammaren, N:o 115.
5
vägnar företrädesvis öfvervaka verkställigheten af full-
mägtiges beslut. Detta beredningsutskott eger att
från de under stadsfullmägtige lydande nämnder, af-
delningar eller tjensteman infordra de yttranden och
upplysningar, sort! för ärendenas utredande äro af
nöden, äfvensom att hos öfverståthållareembetet omedel¬
bart göra framställning om upplysningars infordrande
från embetsmyndigheter på sätt för stadsfullmägtige
i § 28 medgifvet är.
Öfverståthållaren är obetaget att öfvervara be-
v •.»•(/ redniugsutskottets sammanträden samt att i öfver-
läggningarna, men ej i besluten deltaga.
Den hos stadsfullmägtige anstäldo sekreteraren
tjenstgör ock i sådan egenskap hos beredningsutskottet.
Om remiss till vederbörligt utskott anhålles,
■ i ' i fuhn ' jlbi _ i* ■ " ■. ' ■
Stockholm den 26 januari 1901.
• ■ . rtt •' ■ "" . • •»«
Magnus Höjer,
-r ► f-<<:»r> . fr/fi«.-ib->ä i;> ilo
_-do- ,.-rä: tgit:/
' s.Ji.Oi.' /. '-o •);?.]■* - i •> •Öl.-.,: T OV.;1 r! tgj,
■..ncjt g-r/snuT noii uoa: f *r r>n-,- riimnvonu
' .': ir.Mud no'»» ".-..i tf od Jj-.dd
*•'= av .•■.•v.»v.' .' Av «■. <>■ W\‘< via. iiv 'in
i vev: :< • .ni i^iv.fö i ;t:4/8 vw.wii:rrJ euvh
•-./.i.'.* toy »•• <:r >; .ty.;:.! itc . • <•.£».! •-* T * /i
">!W • • ’* VVllirW' ■»•7*