Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.
1
N:o 5.
Ank. till Riksd. kansli den 30 april 1901, kl. 5 e. m.
Konstitutionsutskottets memorial, angående fullbordad granskning
af de i statsrådet förda protokoll.
l:o.
Till konstitutionsutskottet hafva, på derom hos vederbörande gjord
framställning, blifvit öfverlemnade de under tiden från och med den 15
januari 1900 till och med den 14 januari 1901 i statsrådet förda protokoll,
nemligen öfver
justitiedepartementsärenden från och med den 15 januari 1900 till och
med den 11 januari 1901;
justitieärenden från och med den 19 januari 1900 till och med den
31 december samma år;
utrikesdepartementsärenden från och med den 2G januari 1900 till och
med den 11 januari 1901;
landtförsvarsärenden från och med den 19 januari 1900 till och med
den 11 januari 1901;
sjöförsvar särenden från och med den 19 januari 1900 till och med
den 11 januari 1901;
civilärenden från och med den 15 januari 1900 till och med den 14
januari 1901;
finansärenden från och och med den 15 januari 1900 till och med
den 14 januari 1901;
Bih. till Rikeil. 1 'rot. IDOL 3 Sand. 3 Höft. (N:o 3).
1
2
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.
ecklesiastikärenden från och med den 19 januari 1900 till och med
den 11 januari 1901; samt
jordbruksärenden från och med den 31 mars 1900 till och med den
11 januari 1901.
Vid den granskning af dessa protokoll, som i öfverensstämmelse med
grundlagens föreskrift blifvit företagen och nu fullbordad, har utskottet
hvarken funnit skäl att emot någon statsrådets leda¬
mot tillämpa § 106 regeringsformen eller ansett anled¬
ning förekomma att framställa någon anmärkning på
grund af § 107 samma grundlag.
2:o.
Sedan utskottet, jemlikt beslut den 26 nästlidne mars, från veder¬
börande infordrat protokoll och handlingar rörande ett, enligt hvad till
utskottets kännedom kommit, inför Kongl. Maj It föredraget kommandomål,
hvari, på föredragning af statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet
Gerhard Dyrssen, disciplinstraff blifvit ålagdt stationshefälhafvaren i Karls¬
krona konteramiralen Jacob Hägg, hafva med anledning häraf till ut¬
skottet öfverlenmats fyra så lydande afskrifter:
a) »Afskrift i transsumt.
Sjöförsvarsärenden
af Kongl. Maj:t i nåder af gjorda under tiden den 1—15 Mars 1901.
N:o 126 d. 7 Mars Befälhafvande Amiralen i Carlskrona.
Konter-Amiral J. Hägg ålägges disciplinstraff af 5 dagars arrest
utan bevakning, under hvilken tid den arresterade ej må deltaga
i tjenstgöring.
Stockholm den 15 Mars 1901.
Gerh. Dyrssen.
M. Hamilton.
Vidimeras
Axel W:son Gyllenkrok,
Adjutant»
varande å denna afskrift angifvet, att protokollets rigtighet blifvit be¬
sannad, på sätt i § 15 regeringsformen föreskrifves;
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.
3
b) »Afskrift.
N:o 126.
Till
Befälhafvande Amiralen i Carlskrona.
På grund af 10 kap. 144 § strafflagen för krigsmagten ålägges konter-
amiralen och kommendören af Kongl. Svärdsorden l:a klassen in. in.
J. Hägg fem dagars arrest utan bevakning, under hvilken tid den arreste¬
rade ej må deltaga i tjenstgöring, för visadt oförstånd i fullgörande af de
tjenstepligter som honom jemlikt generalorder N:o 736 den 21 December
1892 åligga; skolande dels straffet taga sin början dagen efter den, då
denna skrifvelse kommit befälhafvande amiralen tillhanda, dels då straffet
blifvit verkstäldt underdånig anmälan derom göras.
Stockholm den 7 Mars 1901.
|
på' nådigste befallning
|
|
|
Gerh. Dyrssen.
Vidimeras
|
M. Hamilton.
|
|
Axel W:son Gyllenkrok,
Adjutant»
|
|
c) »Afskrift.
|
N:o 736.
|
|
Kongl. Maj:t har i nåder befalt:
l:o) att förslag för befordran till kommendörs- och kommendörkaptens-
graderna vid Kongl. flottan skall hädanefter afgifvas af eu kommission,
bestående af:
Chefen för Flottans Stab,
Chefen för Marinförvaltningen,
Stationsbefälhafvaren i Carlskrona och
Stationsbefälhafvaren i Stockholm;
2:o) att sagda kommission skall för ofvannämnda ändamål, på derom
i kommandoväg utfärdad kallelse sammanträda i Stockholm i Januari
månad årligen, skolande kommissionen inom samma månads utgång till
chefen för Kong!. Sjöförsvarsdepartementet afgifva förslag för befordran:
till kommendör — å 2 kommendörkaptener af Pa grad;
till kommendörkapten af Pa grad — å 3 kommendörkaptener af 2:a
grad samt
till kommendörkapten af 2:a grad — ä 5 kaptener; och
4
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.
3:o) att för den händelse extra sammanträde af sagda kommission
pröfvas erforderligt, Kongl. Maj:t vill derom i kommandoväg utfärda order.
Stockholms Slott den 21 December 1892.
på nådigste befallning
J. Christerson.
O. Lindbom.
Vidimeras
Axel W:son Gyllenkrok,
Adjutant»
d) »Afskrift.
Arbetsordning
vid sammanträde af den enligt nådiga generalordern N:o 736 den 21 de¬
cember 1892 anbefalda kommission, antagen af ledamöterna i denna kom¬
mission den januari 1893.
1. Kommissionen sammanträder å den i kommandoväg föreskrifna
dagen å timme och ställe, som, om stadgande derom saknas, bestämmes
af kommissionens främste ledamot, hvilken ock blifver kommissionens ord¬
förande.
2. Sedan sammanträdet öppnats föreslår eu hvar af kommissionens
ledamöter medelst sluten sedel, grad efter grad, de officerare, till antal
som den nådiga generalordern stadgar, han anser böra vid tillfället a för¬
slaget till befordran uppföras, skolande dervid tur och ålder i tjensten
iakttagas.
3. Hafva alla kommissionens ledamöter i sina förslag för befordran
till någon grad varit ense, och antalet till den graden föreslagna sålunda
öfverensstäminer med det som skall föreslås, blifva de sålunda föreslagna
å befordringsförslaget uppförda och detsamma i afseende a den graden
slutbehandladt.
4. Har för befordran till någon grad så icke varit fallet antecknas
de för befordran till den graden föreslagna efter tur och ålder i tjensten
på eu särskild lista, hvarefter, sedan förslagen för samtliga grader af-
gifvits, ordföranden anmodar den eller de af kommissionens ledamöter,
som emot någons eller nagras af de a denna lista uppförda befordran
hafva något att erinra, att sådan erinran framställa.
5. Efter det i följd häraf uppkommen öfverläggning förklarats slutad,
blifver den ifrågavarande listan hvilande till nästföljande söckendag, och
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.
f>
\
kan då, på af ledamot framstäldt yrkande, förklaras ytterligare hyllande
till derpå följande söckendag, då slutbehandling senast skall ega rum.
6. Vid slutbehandlingen beträffande sådan grad hvarom icke såsom
i punkt 3 sägs, samtliga ledamöter varit ense förhålles på följande sätt:
En hvar af kommissionens ledamöter uppför grad efter grad å sedel
som hoprullad atlemnas till ordföranden till föreskrifvet antal, dem af de
för befordran till den förevarände graden föreslagna, som han anser böra
till befordran föreslås. Den eller de som härvid erhålla minst 3 röster
uppföras på befordringsförslaget, skolande den som erhållit fyra röster
sättas framför den som erhållit endast tre men eljest tur och ålder i
tjensten iakttagas. Den som icke erhållit minst tre röster må icke på för¬
slaget uppföras.
Skulle vid denna omröstning det föreskrifna antalet platser å befor¬
dringsförslaget inom någon grad icke blifvit fyldt, företages, medelst Ja-
och Nej-sedlar, fyllnadsval, med iakttagande af tur och ålder i tjensten,
ny omröstning öfver en hvar af dem som för befordran till denna grad
icke erhållit minst tre röster. Blifver antalet icke heller vid denna om¬
röstning fyldt göres för förslag till befordran till sådan grad nytt förslag
på sätt i punkt 2 bestämmes, men endast å det felande antalet, hvarefter
ånyo förhålles såsom i punkterna 3—6 sägs. Röstantal som i senare om¬
röstning erhållits förändrar icke ordningen bland dem som redan på be¬
fordringsförslaget blifvit upptagne.
7. Sedan befordringsförslaget (Form.) blifvit fyldt till öfverensstäm¬
melse med hvad den nådiga generalordern föreskrifver, undertecknas det¬
samma af kommissionens samtliga ledamöter och öfverlemnas till Herr
Statsrådet och Chefen för lvongl. Sjöförsvarsdepartementet.
8. Protokoll föres icke vid kommissionens sammanträden och hvad
som dervid tilldrager sig skall af kommissionens ledamöter hemlighållas.
1). Af denna arbetsordning, som skall efter ordalydelsen tillämpas
sa länge icke ändring blifvit beslutad, innehar hvardera af kommissionens
ledamöter ett exemplar, hvilket således, vid afgång från embetet, öfver¬
lemnas till efterträdaren.
Rätt afskrifvet intygas
Axel W:son Gyllenkrok,
Adjutant i Kongl. Sjöförsvarsdepartementels
Kommando-Expedition.»
Vidare har, likaledes på derom af utskottet gjord framställning, till
utskottet öfverlemnats det yttrande, som i afseende å utnämningar den
81 december 1900 åt kommendörer och kommendörkaptener vid flottan
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.
6
/
afgifvits af den på grund af ofvanintagna generalorder den 21 december
1892 tillsatta kommission; varande detta yttrande i hithörande delar af
följande lydelse:
»På grund af nådiga generalordern N:o 805 den 17 November 1900
sammanträdde vi undertecknade den 5 dennes kl. 11 f. m., för att i öfver¬
ensstämmelse med nådiga generalordern N:o 829 den 26 November 1900
afgifva förslag för befordran:
till kommendör å 2 kommendörkaptener;
till kommendörkapten af 1. graden å 4 kommendörkaptener af2.gr.;
till kommendörkapten af 2. graden å 9 kaptener;
och hafva vi beslutat föreslå för befordran:
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
till kommendörkapten af 2. graden:
Kaptenen N. E. Andersson
d:o Grefve H. R. Hamilton
d:o J. W. Lannerstierna
d:o H. G. W. Wrangel
d:o S. J. T. C. Ankarcrona
d:o G. af Klint
Stockholm den 6 December 1900.
F. Hj. Klintberg,
Chef för Flottans Stab.
Louis Palander,
Chef för Kongl. Marinförvaltningen.
J. Hägg,
Stationsbefalhafvare i Carlskroua.
F. W. Lennman,
Stationsbefalhafvare i Stockholm.:
Enär emellertid dessa handlingar icke innehöllo utredning rörande
den förbrytelse, för hvilken konteramiralen Hägg blifvit till disciplinstraff
dömd, samt ofvanberörda, i transsumerad afskrift till utskottet öfverlem-
nade protokoll öfver sjöförsvarsärenden, jemfördt med den uti ifråga¬
varande kommandomål utgångna skrifvelsen, syntes vara så till vida ofull¬
ständigt, som i samma protokoll icke omförmäldes grunden till den ådömda
bestraffningen, anhöll utskottet i särskild skrifvelse den 13 innevarande
april, att de ytterligare handlingar, som till ärendets fullständigande i
omförmälda hänseenden kunde förefinnas, måtte varda till utskottet öfver-
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.
7
lemnade, eller eljest att nödiga upplysningar i sagda afseenden måtte varda
utskottet meddelade.
Med anledning häraf har utskottet fått mottaga en så lydande handling:
' »P. M.
Sedan i anledning af konstitutionsutskottets skrifvelse den 27 näst-
lidne mars blifvit till utskottet öfverlemnade, bland annat, protokoll och
handlingar rörande det under samma månad inför Kongl. Maj:t föredragna
kommandomål, hvari disciplinstraff ådömts konteramiralen Jacob Hägg,
har utskottet i skrifvelse den 13 innevarande månad anhållit, att, enär
omförmälda handlingar icke innehölle utredning rörande den förbrytelse,
för hvilken konteramiralen Hägg blifvit till sådant straff dömd, samt be¬
rörda, i transsumerad afskrift till utskottet öfverlemnade protokoll, jem-
fördt med. den uti ifrågavarande kommandomål utgångna skrifvelsen, syntes
vara så till V’da ofullständigt, som i samma protokoll icke omförmäldes
grunden till den ådörnda bestraffningen, de ytterligare handlingar, som
till ärendets fullständigande i omförmälda hänseenden kunde förefinnas,
matte varda till utskottet öfverlemnade, eller eljest, att nödiga upplysningar
i sagda afseende måtte varda utskottet meddelade.
Med anledning häraf får jag — under tillkännagifvande att några
vidare embetshandlingar än de till utskottet redan öfverlemnade icke
föreligga — meddela,
att i början af sistlidne februari månad för mig uppgafs, att konter¬
amiralen Hägg skulle sam tals vis hafva omnämnt, att kaptenen grefve
Harry Hamilton varit föreslagen att befordras till kommendörkapten i
det förslag, som i december månad nästlidet år afgifvits af den i general¬
order den 21 december 1892 omförmälda kommission, af hvilken konter¬
amiralen Hägg, i egenskap af stationsbefälhafvare vid flottans station i
Carlskrona, är ledamot;
att, da beskaffenheten af det uppdrag, som jemlikt generalordern den
21 december. 1892 tillkommer nämnda kommission, tydligen förutsätter,
att. kommissionens ledamöter böra hemlighålla kommissionens förslag,
hvilken förutsättning jemväl ligger till grund för bestämmelsen i den
mellan kommissionens ledamöter öfverenskomna arbetsordning, att hvad
vid kommissionens sammanträden tilldrager sig skall hemlighållas, hvadan
yppandet af hvad sålunda bort hemlighållas måste anses ådagalägga
oförstånd i fullgörandet af tjenstepligter, jag fann berörda, mig lemnade
uppgift vara för. konteramiralen Hägg förklenlig och derför ansåg mig
höra genom enskildt bref i ämnet lemna honom tillfälle att vederlägga
densamma;
8
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.
att emellertid konteramiralen Hägg till svar på mitt nyssnämnda bref
erkänt, att han i samtal med anförvandter till kaptenen grefve Hamilton
gifvit bekräftelse på uttalade förmodanden, att den sistnämnde varit af
kommissionen föreslagen att befordras till kommendörkapten; ,
att jag, med anledning deraf, i enskildt bref till konteramiralen Hägg
framhållit det origtiga i hans omförmälda förhållande;
att konteramiralen Hägg derefter i bref till mig — med vidhållande
af sitt förut gjorda erkännande — på sådant sätt uttalat sig i ämnet, att
det omöjliggjorde förverkligandet af min förut hysta önskan att låta bero
vid hvad dittills i saken åtgjorts; samt
att jag derför och då jag genom hvad konteramiralen Hägg sålunda
sjelf erkänt, fann den ifrågavarande förseelsen vara uppenbar och ostridig,
fann mig föranlåten att hos Kongl. Maj:t göra underdånig hemställan om
den genom skrifvelse n:o 126 den 7 mars 1901 anbefalda bestraffnings-
åtgärden.
Stockholm den 16 april 1901.
Gerh. Dyrssen.»
Utskottet, som jemlikt grundlagens föreskrift till granskning alltså
förehaft protokollet: angående ifrågavarande kommandomål, har af ofvan-
iutagna handlingar — jemte statsrådsprotokollet öfver sjöförsvar särenden
den 31 december 1900, i hvad detsamma afser utnämningar till kommendör¬
kaptener af andra graden vid flottan — i nämnda mal inhemtat, bland
annat,
att Kongl. Maj:t i generalorder den 21 december 1892 befalt, att
förslag för befordran till kommendörs- och kommendörkaptensgraderna
vid flottan skulle afgifvas af eu kommission, hvilken på derom i kom-
mandoväg utfärdad kallelse skulle sammanträda och till chefen för sjö¬
försvarsdepartementet afgifva sådant förslag, enligt i generalordern närmare
angifna bestämmelser;
att denna kommission den 6 december 1900 a förslag för befordran
till kommendörkapten af andra graden uppfört, jemte andra, kaptenen
grefve Harry Hamilton, hvilken emellertid vid de utnämningar, som
skedde i statsrådet den 31 december 1900, icke blifvit till kommendörkapten
utnämnd; o
att chefen för sjöförsvarsdepartementet, då han i februari manad
1901 fått för sig uppgifvet, att konteramiralen Hägg, som den 6 december
1900 var ledamot i berörda kommission, skulle samtalsvis hafva omnämnt,
konstitutionsutskottets Inlåtande N:o 5.
att kaptenen grefve Hamilton af kommissionen föreslagits till kommendör¬
kapten, och då, enligt chefens för sjöförsvarsdepartementet mening, be¬
skaffenheten af kommissionens uppdrag tydligen förutsatte, att kommissio¬
nens ledamöter skulle hemlighålla kommissionens förslag, hvilken förut¬
sättning jemväl läge till grund för bestämmelsen i kommissionens »arbets¬
ordning» om hemlighållande af hvad som tilldroge sig vid kommissio¬
nens sammanträden, samt yppandet af hvad sålunda bort hemlighållas
måste anses ådagalägga oförstånd i fullgörandet af tjenstepligter, funnit sig
böla genom enskildt bref lemna konteramiralen Hägg tillfälle att veder¬
lägga denna för honom förklenliga uppgift;
att konteramiralen Hägg till svar å nämnda bref erkänt, att han vid
ett tillfälle, efter det berörda utnämningar skett, under samtal med an-
förvandter till kaptenen grefve Hamilton gifvit bekräftelse på uttalade för¬
modanden, att denne varit af kommissionen föreslagen att befordras till
kommendörkapten, med anledning hvaraf chefen för sjöförsvarsdeparte¬
mentet i enskildt bref till konteramiralen Hägg framhållit det origtiga i
hans omförmälda förhållande;
att då konteramiralen Hägg derefter i bref till chefen för sjöförsvars¬
departementet, med vidhållande af sitt erkännande, uttalat sig i ämnet
på sådant sätt, att det syntes chefen för sjöförsvarsdepartementet omöjlig¬
göra förverkligandet af hans förut hysta önskan att låta bero vid hvad
dittills i saken åtgjorts, chefen för sjöförsvarsdepartementet fördenskull och
då han genom hvad konteramiralen Hägg sjelf erkänt, ansett den ifråga¬
varande förseelsen vara uppenbar och ostridig, funnit sig föranlåten att
hos Kongl. Maj:t göra underdånig hemställan om konteramiralen Häggs
bestraffning; samt
att på grund af denna underdåniga hemställan konteramiralen Hägg
den 7 mars innevarande år, jeinlikt 10 kapitlet 144 § strafflagen för
krigsinagten, ålagts fem dagars arrest utan bevakning, under hvilken tid
han ej finge deltaga i tjenstgöring, för visadt oförstånd i fullgörande af
de tjenstepligter, som honom jemlik! generalordern den 21 deeember 1892
binge.
Af det nu anförda framgår, att det förfarande, som lagts konterami-
ralen Hägg till last och bestraffats såsom oförstånd i fullgörandet af
tjenstepligter vid ett honom anbefaldt uppdrag, skulle hafva bestått deri,
att. konteramiralen Hägg under ett samtal med anförvandter till kaptenen
grefve Hamilton yttrat sig så, att deraf gifvits bekräftelse på uttalade för¬
modanden, att kaptenen grefve Hamilton åt förutnämnda kommission den
Bih. till Rikstl. Blot. IDOL Sund. 5 Raft. :>
io
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.
G december 1900 varit uppförd å förslag till kommendörkapten, ehuru lian
sedermera icke blifvit dertill utnämnd.
Vid bedömandet af förevarande kommandomål har utskottet till en
början fäst sin uppmärksamhet dervid, att i föreliggande statsrådsprotokoll
intet finnes nämndt angående grunden för den konteramiral^! Hägg
ålagda bestraffningen, äfvensom att konteramiralen Hägg icke lemnats till¬
fälle att före målets afgörande i tjensteväg sig förklara.
I fråga om sjelfva bestraffningsåtgärden har utskottet haft att först
pröfva, om konteramiralen Häggs förfarande innebär en förseelse; och bör
då beaktas, att generalordern den 21 december 1892 icke innehåller, att
det deri gifna uppdraget har annan karakter än den af ett offentligt
uppdrag, hvadan af uppdragets beskaffenhet icke kan följa, att kommis¬
sionens utlåtande skall hållas hemligt.
Den af chefen för sjöförsvarsdepartementet åberopade bestämmelsen
om hemlighållandet af hvad som tilldragit sig vid kommissionens samman¬
träden förekommer i en hvarken med underskrift försedd eller fullstän¬
digt dagtecknad eller af någon myndighet till efterrättelse påbjuden hand¬
ling, som, benämnd arbetsordning, skall hafva upprättats af ledamöterna
1 kommissionen vid sammanträde i januari 1893. Oafsedt om denna be¬
stämmelse må anses ega förpligtande kraft, kan den i allt fall icke inne¬
bära mera, än att kommissionens öfverläggning ar icke finge yppas. Det
beslut, som framlägges i utlåtandet, kan deremot icke vara en hemlighet,
emedan detta utlåtande på grund af tryckfrihetsförordningens stadgande i
2 § 4:o är en handling, som icke får undanhållas offentligheten.
Konteramiralen Häggs yttrande, hvilket fäldes sedan de befordringar,
för hvilka kommissionens utlåtande afgafs, blifvit af Kongl. Maj:t afgjorda
och beslutet derom officielt meddelats, yppade icke något annat än det
som kommissionens utlåtande innehöll och som Således förelåg i en offent¬
lig handling.
I följd häraf kan, enligt utskottets uppfattning, konteramiralen Hägg
icke anses skyldig till den förseelse, som lagts honom till last, eller att
hafva åsidosatt sin tjenstepligt enligt den åberopade generalordern; och har
fördenskull ej heller lagligen bestraffning derför bort honom tilldelas.
Detta förhållande, att bestraffning ålagts för ett förfarande, som icke
bort till bestraffning föranleda, är af den betydelse, att utskottet ej kan
undgå att finna den Konungens rådgifvare, som tillstyrkt beslutet om
konteramiralen Häggs ifrågavarande bestraffning, dervid icke hafva med
skicklighet utöfvat sitt embete.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.
11
Af nu anförda skid anser utskottet sin pligt vara att för Riksdagen
tillkännagifva,
att utskottet funnit det i protokollet öfver kom¬
mandomål den 7 mars 1901 omförmälda ärende an¬
gående konteramiralen Jacob Häggs bestraffning vara
af beskaffenhet att jemlikt § 107 regeringsformen böra
hos Riksdagen anmälas.
Stockholm den 29 april 1901.
På utskottets vägnar:
G. RUDEBECK.
Reservationer vid punkten l:o:
af herr Johnsson, som anfört:
(Protokoll öfver sjöförsvarsärenden den 30 november 1900, 5:o.)
»Af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 30 november
1900 framgår, att kanslisekreteraren i sjöförsvarsdepartementet, kanslirådet
grefve F. Wrangel anfört besvär deröfver att — sedan på ansökan
tjenstledighet för enskilda angelägenheter beviljats honom från och med
den 12 mars 1900 till och med den 12 derpå följande maj, och uti de
i marinförvaltningen för klaganden upprättade aflöningsräkningar för
nämnde tid uteslutits, jemte de till klagandens kanslisekreteraretjenst
börande tjenstgöringspenningar, jemväl det i gällande stat för sjöförsvars-
deparmentet uppförda arfvode, som jemlikt förordnande den 22 december
1892 tillkomme klaganden för handläggning af eu del sådana göromål,
hvilka i andra statsdepartements expeditioner tillhörde byråchef, samt
klaganden anhållit, att ifrågavarande medel måtte utanordnas, till stöd
hvarför hufvudsakligen anförts, att någon allmän föreskrift, huru i nu
förevarande afseende borde vid annan tjenstledighet än semester för¬
hållas med arfvode, väl icke torde finnas, men att arfvode, der icke annor¬
12
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.
lunda vore föreskrifvet, syntes böra betraktas såsom eu aflöningsform, för
hvilken bestämmelserna rörande åtnjutande af lön finge i tillämpliga delar
gälla — så och efter det vid föredragning i marinförvaltningen af en utaf
klaganden ingifven skrift blifvit anfördt: att af den omständighet, att be¬
träffande berörda arfvode saknades föreskrift, huruvida det skulle utgå såsom
lön eller tjenstgöringspenningar, icke kunde dragas den slutsats, att det borde
utgå såsom lön; att hvarken den i statsrådsprotokollet den 7 januari
1878 intagna motivering för arfvodets upptagande i sjöförsvarsdepartemen¬
tets stat eller den af dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet den
22 december 1892 till marinförvaltningen aflåtna embetsskrifvelse, enligt
hvilka arfvodet tillädes klaganden, erbjöde någon ledning för ett omdöme
i frågan; samt att, då arfvode i staten betecknades såsom ersättning för
ett visst bestyr, deraf torde få anses följa, att det icke borde utgå till
den, som ej utförde detta bestyr, hvarmed äfven öfverensstämde, att arf¬
vodet månatligen uträknats för den gångna månaden i likhet med tjenst¬
göringspenningar och att det under klagandens ifrågavarande tjenstledig¬
het för enskilda angelägenheter icke uträknats åt honom, har marin¬
förvaltningen, enligt beslut den 31 augusti 1900, funnit klagandens fram¬
ställning icke föranleda vidare åtgärd.
öfver besvären har yttrande infordrats af ej mindre marinförvalt¬
ningen, som vidhållit sin mening, än ock statskontoret, som anfört : 'Enligt
den” genom nådigt bref den 31 maj 1878 för Eders Kong! Maj:ts sjö¬
försvarsdepartements kansli- och kommandoexpeditioner faststälda stat,
uppbär en af kanslisekreterarne i nämnda departement, utöfver honom i
likhet med öfrige kånslisekreterare vid Eders Kong]. Majlts kansli till¬
kommande lön 2,500 kronor och tjenstgöringspenningar 1,500 kronor jemte
två ålderstillägg å hvartdera 500 kronor, jemväl ett arfvode af 1,000 kronor
för handläggande af en del sådana göromål, som i andra statsdepartements
expeditioner tillhöra byråchef.’ ’I nådiga kungörelsen den 12 juli 1898
angående vilkoren för åtnjutande af de nya löneförmånerna för vissa
statsdepartementsafdelningar af Eders Kongl. Maj:ts kansli in. m. stadgas,
att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära hela
lönen, men att den, som eljest undfår ledighet för helsans vårdande, en¬
skilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpligtas att under
ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar, afstå så mycket af lönen,
som för tjenstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt.’
’Då nu ersättningen för omförmalda byråchefsgöromål i den för sjö¬
försvarsdepartementet faststälda stat icke upptagits såsom en tillökning i
den ene kanslisekreterarens lön, utan betecknats såsom ett arfvode och
således erhållit karakteren af en sådan godtgörelse, som, der ej annor¬
13
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o o.
lunda uttryckligen medgifvits, utgår endast för verklig tjenstgöring, får
statskontoret hemställa, att besvären måtte lemnas utan afseende.’
Vid ärendets föredragning inför KongL Maj:t yttrade departements¬
chefen statsrådet Dyrssen:
På sätt såväl klaganden som de myndigheter, hvilka yttrat sig i
detta mål, framhållit, har någon föreskrift icke blifvit meddelad, huru med
ifrågavarande arfvode bör förhållas under tjenstledighet för den kansli¬
sekreterare, hvilken- det blifvit tilldeladt. Då emellertid med afseende å
beskaffenheten af de åligganden, för hvilka detsamma är afsedt att utgöra
ersättning, det synes skäligt, att arfvodet — som lärer böra, der ej annor¬
lunda förordnats, bibehållas oafkortadt under tid, då dess innehafvare
bestrider expeditionschefsbefattning eller åtnjuter semester eller tjenst¬
ledighet för sjukdom — under tjenstledighet, som beviljats af annan an¬
ledning än sjukdom, afstås till så stor del, som belöper på tjenstledighets-
tiden, hemställer jag i underdånighet, det täcktes Kong! Maj:t ej finna skäl
att i marinförvaltningens öfverklagade beslut göra ändring.’
Statsrådet herr von Krusenstjerna yttrade:
'Med afseende å beskaffenheten af de åligganden, för hvilka ifråga¬
varande arfvode är afsedt att utgöra ersättning, och med stöd af ordalagen
i det åberopade statsrådsprotokollet den 7 januari 1878, synes mig, be¬
träffande frågan huru med arfvodet skall förhållas vid tjenstledighet, för
arfvodet böra gälla enahanda regler som för klagandens öfriga aflönings-
förmåner såsom kanslisekreterare. Af dessa skulle han vid en sådan tjenst¬
ledighet, som den förevarande, få behålla, fem åttondedelar - lönen —
der ej särskilda omständigheter föranledde större afdrag. Vid sådant för¬
hållande hemställer jag, att fem åttondedelar utaf den på tjensfledighetstiden
belöpande andel af arfvodet måtte till klaganden utanordnas.’
Statsrådet Annerstedt, med hvilken hans excellens herr ministern för
utrikesärendena Lagerheim instämde, hemstälde på de af statskontoret an¬
förda skäl, att Kongl. Maj:t täcktes lemna de underdåniga besvären utan
afseende.
Hans excellens herr statsministern friherre von Otter yttrade:
'Om äfven marinförvaltningen, i brist af uttrycklig föreskrift, huru
med ifrågavarande arfvode skall förfaras under tjenstledighet för den kansli¬
sekreterare, hvilken detsamma blifvit tillagdt, icke saknat anledning att
under klagandens berörda tjenstledighet innehålla den på tjenstledighet^!
belöpande andel af arfvodet, anser jag dock med hänsyn till den stadig¬
varande beskaffenheten af de göromål, för hvilka arfvodet är afsedt att
utgöra ersättning, och hvad derom i åberopade statsrådsprotokollet den 7
januari 1878 anförts, arfvodet icke böra afstås i annat fall, än då vid
14
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.
tjenstledighetens beviljande annan person förordnats att uppehålla berörda
göromål; och får jag, då sådant förordnande icke blifvit i nu förevarande
fall meddeladt, underdånigst hemställa, det täcktes Kongl. Maj:t i nåder
förordna, att den andel af sagda arfvode, som belöper på tiden för klagan¬
dens den 3 mars innevarande år beviljade tjenstledighet, skall till klaganden
utanordnas.’
I denna hemställan förenade sig statsrådets öfriga ledamöter.
Hans Eongl. Höghet Kronprinsen-Regenten behagade i nåder bifalla
den af hans excellens herr statsministern gjorda hemställan.
I enlighet med hvad statskontoret anfört är i den af 1878 års Riksdag
faststälda stat för Kongl. Majrts sjöförsvarsdepartements kansli- och kom¬
mandoexpeditioner uppfördt ett arfvode till den ene kanslisekreteraren för
handläggning af en del sådana göromål, som i andra statsdepartements-
expeditioner tillhöra byråchef, och såsom biträde åt expeditionschefen; och
då ersättningen för omförmälda göromål i staten icke upptagits såsom en
tillökning i den ene kanslisekreterarens lön, utan betecknats såsom ett
arfvode och således erhållit karakteren af en sådan godtgörelse, som, der
ej annorlunda uttryckligen medgifvits, utgår endast för verklig tjenstgöring
och således ej kan tillgodonjutas vid tjenstledighet för enskilda angelägen¬
heter, har jag ansett, att utskottet ej bort underlåta att bringa detta
ärende till Riksdagens kännedom.»
af herr Johnsson, som anfört:
(Protokoll öfver ecklesiastikärenden den 29 juni 1900, 3:o).
»Med anledning af domkapitlets i Kalmar underdåniga skrifvelse, deri —
med anmälan att, genom biskopen i Kalmar stift in. in. Peder Sjöbrings
timade frånfälle, biskopsembetet i nämnda stift blifvit ledigt, — domka¬
pitlet anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes utsätta dag för anställande af val
till återbesättande af samma embete, hemstälde föredragande departements¬
chefen, att Kongl. Maj:t täcktes förordna, det sådant val skulle i laga
ordning förrättas onsdagen den 22 nästkommande augusti, samt tillika
föreskrifva, att den blifvande biskopen skall vara skyldig underkasta sig
den förändring i afseende å tjenstgöringsskyldighet och löneförmåner, som
kan blifva en följd af eu möjligen skeende sammanslagning af Kalmar
och Vexiö stift, äfvensom att, derest sådan sammanslagning kommer till
stånd, taga sitt säte i Vexiö.
Hans excellens herr statsministern Boström anförde i underdånighet:
Vid fyra olika tillfällen har Eders Kongl. Maj:t genom afgifna proposi¬
tioner ifrågasatt delning af Hernösands biskopsstift, men frågan har för¬
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o t>.
15
fallit genom motstånd från Riksdagens Andra Kammare. Detta motstånd
har dock icke orsakats af något underkännande af de skäl, som föranledt
förslaget om nämnda stiftsdelning och hvilka jag derför icke behöfver
bär anföra, utan deraf, att kammaren ansett, att samtidigt en samman¬
slagning af två stift till ett borde och kunde ega rum. På senare tiden
hafva ineningarne gått i rigtningen af en sammanslagning af Kalmar och
Vexiö stift. Att ett sådant stift skulle blifva för stort för att skötas af
en biskop har ej blifvit påstådt, men de skäl, som anförts deremot, hafva
vant dels obenägenhet att fråntaga församlingar, som bildat ett stift, denna
förmån, hvilken dessa dertill förklarat sig önska bibehålla, dels ock skäl,
hvilka jag ej kan rubricera annat än som känsloskäl. Utan att bestrida
dessa skäls värde, kan jag dock ej annat än finna dem krympa till obe¬
tydligheter mot de skäl, såväl kyrkliga som politiska, som tala för Hernö¬
sands stifts delning.
Frågan om sammanslagning af Vexiö och Kalmar stift och i samman¬
hang dermed delning af Hernösands stift har förelegat sist förflutna Riks¬
dag på grund af enskilda motioner om underdånig skrifvelse till Eders
Kongl. Maj:t. Med synnerligt stor majoritet har dervid Andra Kammaren
å nyo uttalat sig i motionernas syfte. Första Kammaren har dock äfven
med stor majoritet motsatt sig motionerna. Jag vågar dock påstå, att
äfven skäl af personlig art gjort sig dervid i så hög grad gällande, att
jag anser ett annat beslut vara att förvänta, om ett förslag ifrån Eders
Kongl. Maj:t om stiftsregleringen skulle föreligga.
Med afseende å den stora vigt, som delningen af Hernösands stift
har, och då genom tillsättande af biskop i Kalmar ett genomförande af
detta vigtiga önskemål möjligen skulle för en afsevärd tidrymd veder¬
vågas, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t ej nu måtte
fatta beslut om anställande af biskopsval inom Kalmar stift.
I föredragande departementschefens hemställan instämde hans excellens
herr ministern för utrikesärendena Lagerheim samt statsråden Wikblad,
Annerstedt, grefve Wachtmeister, Dyrssen, Crusebjörn och Odelberg.
Hvad statsrådets fleste ledamöter sålunda hemstält, behagade Hans
Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla.
Då genom förevarande beslut frågan om delning af Hernösands stift
gjorts beroende af ifrågasatt sammanslagning af Kalmar och Vexiö stift,
synas fullt giltiga skäl förelegat att med val af biskop i Kalmar stift låta
anstå till dess frågan om nämnda stifts sammanslagning blifvit afgjord.
Detta förhållande liar jag ansett, att utskottet bort för Riksdagen tillkänna¬
gifva.»
16
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.
af herr Waldenström, med hvilken herrar Delfin, Johnsson och An¬
dersson förenat sig, och som anfört:
(Protokoll öfver ecklesiastikärenden den il september 1900, 1 l:o, och
den 30 november 190U, 15:o.)
Till en ledig- förklarad professur i fysik vid universitetet i Lund hade
sig anmält, bland andra, extra ordinarie professorn i mekanik och mate¬
matisk fysik vid samma universitet A. V. Bäcklund samt docenten i fysik,
också vid Lunds universitet, J. R. Rydberg.
Till sakkunnige att bedöma de sökandes kompetens utsågos professorn
vid Köpenhamns universitet Christiansen, professorn vid Upsala universitet
Ångström samt professorn vid kongl. vetenskapsakademien Hasselberg.
Alla dessa uttalade ampla loford öfver professor Bäcklunds synnerligen
framstående vetenskapliga förtjenster inom området af de ämnen, som
hörde till hans lärostol, men de ansågo lika enhälligt, att han icke vur
kompetent för den professur, som nu skulle tillsättas.
När ärendet förekom inom den filosofiska fakultetens i Lund inatematiskt-
naturvetenskapliga sektion (den 30 oktober 1899), uttalades ett lifligt be¬
klagande öfver »att universitetet denna gång ej blefve i tillfälle att be¬
fordra en af sina nu lefvande mest framstående vetenskapsmän, professor
Bäcklund», och eu af ledamöterna, professor Bergendal, yttrade, att »det
för visso hade varit önskvärd!, att en sådan anordning i rättan tid varit
vidtagen, att professor Bäcklund kunnat uppflyttas till ordinarie professor
med bibehållande af sina läroämnen». Men alla sektionens medlemmar
instämde i de sakkunniges inkompetensförklaring.
Den 16 december 1899 förekom ärendet hos det större akademiska
konsistoriet i Lund. Alla dess ledamöter instämde i inkompetensförklarin¬
gen, på samma gång som ordföranden säkerligen uttalade allas mening,
då han sade, »att e. o. professor Bäcklund bland de sökande otvifvelaktigt
såsom vetenskapsman intoge främsta rummet».
På förslaget uppsattes af konsistorium docenten Rydberg i första
rummet. -nv '
Öfver de underdåniga besvär, som e. o. professor Bäcklund anförde
lfos Köngin Maj:t, afgaf det större akademiska konsistoriet i Lund för¬
klaring den 23 maj 1900, hvari bland annat yttrades, »att e. o. professor
Bäcklunds förtjenster, just derför att de af sakkunnige och af sektionen
ansetts ligga utanför det sökta embetets läroområde, icke varit föremål
för saklig jemförelse med de öfriga sökandes, så att, om nådigt afseende
skulle fästas vid hans besvär, detta med nödvändighet borde medföra
ärendets återförvisande till ny behandling ända från början med utseende
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.
17
af nya sakkunnige för professorseinbetets tillsättande med annan ämnes-
omfattning än sektionen ursprungligen afsett».
Efter detta afgaf universitetskansleren den 16 juni 1900 sitt votum
af innehåll, att Kong! Maj:t ville, med ogillande af besvären, till den
sökta professuren i nåder utnämna den af konsistoriet i främsta rummet
uppförde och jemväl af universitetets prokansler förordade sökanden,
docenten Rydberg.
Ärendet anmäldes inför Konungen den 21 september 1900, dervid
statsrådet och chefen för kong! ecklesiastikdepartementet tillstyrkte, dels
att Ivongl. Maj:t måtte utnämna och förordna Bäcklund att vara professor i
fysik vid universitetet i Lund, med åliggande för honom att underkasta sig
de bestämmelser rörande undervisnings- och examinationsskyldighet, hvilka
framdeles månde komma att af Kongl. Maj:t meddelas, dels att Kongl.
Magt måtte anbefalla kanslern för rikets universitet att, efter vederbörandes
hörande, skyndsamt inkomma med förslag ej mindre i nyssnämnda afseende,
än äfven å de ämnen, som borde ingå i den af Bäcklund dittills inne-
hafda, men nu ledigblifna e. o. professuren, äfvensom med yttrande, åt
hvilken af nämnda professurers innehafvare föreståndareskapet för fysiska
institutionen vid universitetet i Lund lämpligen borde uppdragas.
Hvad statsrådet sålunda tillstyrkt, blef Kongl. Maj:ts beslut. Professor
Bäcklund blef utnämnd.
Kanslern infordrade nu det större akademiska konsistoriets i Lund
yttrande öfver det ärende, hvari Kongl. Maj:t i nåder befalt honom att
inkomma med underdånigt förslag. Sedan han mottagit och till Kongl.
Maj:t jemte eget yttrande öfverlernnat detsamma, hemstälde statsrådet och
chefen för kongl. ecklesiastikdepartementet vid föredragning den 30 no¬
vember 1900, det Kongl. Magt täcktes dels förordna, bland annat, att den
ene af de två professorerna i fysik vid Lunds universitet skulle undervisa
och examinera i mekanik och matematisk fysik, den andre att undervisa
och examinera i fysikens öfriga delar samt vara föreståndare för den
fysiska institutionen äfvensom leda de fysiska laborationerna, dels förordna,
att den nuvarande innehafvaren af den ordinarie professuren, professor
Bäcklund, skulle undervisa och examinera i mekanik och matematisk fysik.
Detta blef äfven Kongl. Maj:ts beslut.
Af denna redogörelse framgår:
att professuren i mekanik och matematisk fysik icke förklarats ledig,
emedan den innehades af e. o. professor Bäcklund;
att den ledigförklarade professuren i fysik således omfattade »fysikens
öfriga delar»;
att såväl de sakkunnige som den filosofiska fakultetens matematiskt-
Bih. till Rikad. Pi-ot. IDOL 3 Sami. 5 Raft. 3
18
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.
naturvetenskapliga sektion och det större akademiska konsistoriet i Lund,
trots Bäcklunds af dem alla i synnerligen starka ordalag vitsordade veten¬
skapliga förtjenster på sitt eget område, likväl enhälligt ansett sig nöd¬
sakade att förklara honom inkompetent till den professur, som nu var
ledig;
att statsrådet och chefen för kongl. ecklesiastikdepartementet likväl
tillstyrkt Konungen att till samma professur utnämna Bäcklund, med
förbigående af den af större akademiska konsistoriet på förslagets första
rum uppförde samt af såväl prokanslern som kanslern förordade docenten
Rydberg;
att chefen för kongl. ecklesiastikdepartementet, som dock icke kunnat
jäfva inkompetensförklaringen, tillstyrkt Konungen att förordna, att till
Bäcklunds professur skulle höra de ämnen, i hvilka professuren icke var
förklarad ledig, men i hvilka Bäcklund var en vetenskapsman af utom¬
ordentlig förtjenst.
Det torde väl ock vara högst sannolikt, att derest de andra sökandena
haft en aning om, att ämnena för den sökta professuren skulle blifva
mekanik och matematisk fysik, så hade de aldrig sökt platsen, då de ju
måste antagas hafva känt Bäcklunds öfverlägsenhet i dessa ämnen. Men
om de det ändå gjort, eller möjligen andra, som nu kände sig inkompe¬
tenta, hade anmält sig, så synes af det större akademiska konsistoriets
underdåniga förklaring den 23 maj 1900 framgå, att i sådant fall andra
sakkunnige blifvit utsedde för att utföra den sakliga jemförelse mellan de
sökande, som nu aldrig kom till stånd. Både de sökande och de sak¬
kunnige hafva alltså genom Kongl. Maj:ts åtgärd blifvit gäckade på ett
sätt, som näppeligen låter sig rättfärdigas. Svårt lärer väl också blifva
att jäfva den anmärkningen, att de sökandes rätt blifvit trädd för nära.
Ått Kongl. Maj:t har rätt att efter vederbörandes hörande och på
deras förslag fördela läroämnena mellan olika professurer, såsom bäst
pröfvas, äfvensom att ändra förut bestående fördelning, det bestrides icke.
Men att, när en professur, utan att sådan ändring skett, förklarats till
ansökan ledig och ansökningar inkommit, tillkallade sakkunnige afgifvit
sina vota och konsistorium uppsatt förslag, äfvensom både prokansler
och kansler utlåtit sig deröfver — att då utnämna den enhälligt inkompe¬
tent förklarade och sedan göra honom faktiskt kompetent genom att ändra
ämnesfördelningen, det är ett förfarande af den beskaffenhet, att vi anse,
att det bort af utskottet för Riksdagen tillkännagifvas.
Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B., 1901.