Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.
1
I
N:o 32.
Ant. till Riksd. kansli den 23 april 1901, kl. 7 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring i post-
befor äring safgiften för inrikes bref.
(l:a A.)
Enligt gällande allmänna poststadga af den 9 september 1899,
§ 18 utgör postbefordringsafgiften,
a) för lokalbref,
om brefvets vigt icke öfverstiger 15 gram ........................... 5 öre
om vigten öfverstiger 15 men icke 125 gram ..................... 10 „
om vigten uppgår till mer än 125 men icke öfver 250 gram 15 „
b) för annat inrikes bref
om brefvets vigt icke öfverstiger 15 gram .......................... 10 ,,
om vigten öfverstiger 15 men icke 125 gram ................... 20 „
om vigten uppgår till mer än 125 men icke öfver 250 gram 30 „
Vid 1898 års riksdag väcktes motion med förslag att för vanligt
(d. v. s. ej för allenast lokalbefordran afsedt) inrikes portopligtigt bref
lägsta vigtsatsen måtte höjas från 15 till 25 gram, så att jemväl för
dylikt bref vägande öfver 15 men ej öfver 25 gram befordringsafgiften
skulle utgöra allenast 10 i stället för såsom nu 20 öre.
Bih. till Riksd. Prot. 1901. 5 Sami. 1 Afd. 27 Höft. (N:o 32.)
1
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.
Dåvarande bevillningsutskottet utverkade Kongl. Maj:ts befallning
till kongl. generalpoststyrelsen att till utskottet inkomma med utredning
i berörda hänseende.
För erhållande af material till denna utredning lät generalpost¬
styrelsen vid Stockholms postkontors samtliga vederbörande afdelningar
och filialer under sju på hvarandra följande dagar företaga räkning af
derstädes i första hand postbehandlade vanliga inrikes bref inom an-
gifna vigtgränser öfver 15 till och med 25 gram; och befans antalet
af sådana bref utgöra 5,799, hvilket antal enligt generalpoststyrelsens
beräkning skulle motsvara för helt år 301,548 stycken. Och då, efter
förhållandena de båda föregående åren, af hithörande försändelser kunde
beräknas från Stockholm utgå 15,2 procent, skulle siffertalet 1,983,868
beteckna det antal för annan än lokalbefordran afsedda portopligtiga
inrikes bref vägande öfver 15 men ej öfver 25 gram, som under ett
år förekomme till postbefordran här i riket. Fn minskning i postporto
af 10 öre för försändelse af förevarande slag beräknades derför af
generalpoststyrelsen medföra en årlig minskning i portoinkomsterna af,
i rundt tal, 198,000 kronor. Med afseende emellertid derå, att sjelfva
vigtsatserna för vanliga inrikes bref och loJcalbre? vore desamma, och
likheten derutinnan icke borde rubbas, hade på ofvan angifna sätt
särskildt beräknats jemväl antalet till postanstalterna inkommande lokal-
bref vägande öfver 15 men ej öfver 25 gram, hvarvid visat sig, att
dylika kunde antagas förekomma till ett antal af 338,000 för år inom
hela riket. Eu eventuel minskning i befordringsafgiften från 10 till 5
öre för lokalbref i vigt öfverstigande 15 men ej 25 gram skulle följakt¬
ligen enligt generalpoststyrelsens beräkning medföra ytterligare minsk¬
ning i porloinkomsterna för år med, i rundt tal, 17,000 kronor. Huru¬
vida höjning af lägsta vigtsatsen för omförmälda bref skulle komma
att medföra ökning af antalet till postbefordran aflemnade bref, och
derigenom portominskningen för bref öfver 15 till och med 25 gram i
viss mån motvägas, ansåge generalpoststyrelsen minst sagdt tvifvelaktigt.
Bevillningsutskottet yttrade i sitt häröfver afgifna betänkande, att
afgifterna för postbefordring af bref enligt utskottets åsigt icke kunde
anses höga, och att, såvidt utskottet hade sig bekant, klagomål öfver
storleken af dessa afgifter från allmänhetens sida icke heller i nämn¬
värd mån förekommit. Vigtsatsen för bref, som befordras för enkelt
porto, vore här i landet bestämd till samma storlek som enligt gällande,
den 4 juli 1891 afslutade verldspostkonvention funnes stadgad vid post¬
befordring af bref mellan olika länder. Att för Sverige särskildt stadga
någon annan vigtsats för postbefordringen än den, som sålunda i all-
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32. B
mänhet vore gällande, vore ej lämpligt och skulle vid brefvexling med
andra länder medföra olägenheter. På dessa skäl och i anledning af
den minskning i postverkets inkomster, som genom bifall till motionen
skulle förorsakas, hemstälde utskottet, att den enligt poststadgan be¬
stämda vigtsatsen, högst 15 gram, för bref, som befordras för enkelt
porto, måtte bibehållas oförändrad. Denna hemställan bifölls af begge
kamrarne.
Vid 1900 års riksdag återupptogs frågan i en af herr C. J. Hammar¬
ström väckt motion, hvari hemstäldes, att Riksdagen måtte besluta att
genom skrifvelse till Kongl. Magt anhålla, det Kong!. Maj:t täcktes
vidtaga sådana ändringar i gällande poststadga, att vigten å vanliga
inrikes bref, som skola befordras för enkelt porto, måtte höjas till 20
gram. Motionären ansåg väl, i likhet med omförmälde motionär vid
1898 års riksdag, att en höjning af nämnda vigtsats borde ske till 25
gram, men då detta förslag icke på något håll tillvunnit sig sympati,
ville motionären nöja mig med att föreslå, det vigten å vanligt bref,
som befordras för ett porto af 10 öre, måtte bestämmas till 20 gram,
hvilket ock föreslagits i en reservation af fyra ledamöter inom 1898 års
bevillningsutskott. Mot detta förslag komme väl den invändningen att
göras, att postverket derigenom skulle gå miste om en inkomst. För
sin del ansåge motionären det icke troligt, att, om förändringeu komme
till stånd, den skulle få så stor inverkan på postverkets inkomst er, men
om postverket derigenom skulle gå miste om ett eller annat tusen kronors
inkomst, så vore detta af ganska ringa betydelse mot den stora fördel,
som genom förändringen bereddes den stora allmänheten. Motionären
ansåge, att postverket, såsom ett statens monopol, väl icke kommit till
stånd för att hufvudsakligast vara en inkomstkälla för statsverket, utan
dess förnämsta syftemål vore, att gagna rikets invånare, d. v. s. den
stora allmänheten. Äfven om den nu gällande vigtsatsen vid tiden för
dess stadgande varit den mest lämpliga, så följde ej deraf, att den
under alla kommande tider vore den lämpligaste, ty, säga hvad man
ville, så vore en så ringa vigt som 15 gram för ett bref, som åsättes
10 öres porto, för närvarande alldeles för låg i förhållande till de an¬
språk, som numera gjort sig gällande i fråga om postpapperets tjocklek;
och tecken tydde på, att man i andra länder börjat känna behof af för¬
ändringar i här angifvet syfte. Så både, enligt hvad som synts i tid¬
ningspressen, i det tyska riket nyligen vidtagits åtgärder till förändring
i härmed föreslaget syfte.
I bevillningsutskottets i anledning af denna motion afgifna be¬
tänkande åberopades den af generalpoststyrelsen gjorda, här ofvan om-
4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.
förmälda utredning, och ansåg utskottet på grund af denna utredning,
kunna med sannolikhet antagas, att ett bifall till det då framstälda
förslaget skulle medföra en minskning i postverkets inkomster af om¬
kring 100,000 kronor om året. Den nu stadgade lägsta vigtsatsen af
15 gram vore, yl trade utskottet, i allmänhet fullt tillräcklig för kortare
skriftliga meddelanden, och något behof åt ändrade bestämmelser i detta
hänseende hade, så vidt utskottet hade sig bekant, icke från allmän¬
heten försports. Sverige hade jemfördt med många andra europeiska
stater, en synnerligen stor utsträckning i förhållande till den glesa
befolkningen, hvilket hade till följd, att svenska postverket måste vidkän¬
nas jemförelsevis stora kostnader och svårigheter för att på ett tillfreds¬
ställande sätt ordna postföringen inom landet. På sålunda anförda skäl,
pch. då postverket icke kunde utan afsaknad vidkännas någon minskning
i sina inkomster, hemstälde utskottet, att herr Hammarströms motion
icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Denna hemställan bifölls af Första Kammaren, hvaremot Andra
Kammaren beslöt att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.
Maj:t täcktes låta utreda, huruvida en höjning af maximivigten för van¬
liga inrikes bref, som befordras för enkelt porto, kunde ske, samt till
Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill denna utredning kunde
gifva anledning. I anledning af dessa kamrarnes olika beslut hade
frågan för den riksdagen förfallit.
Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 10, har nu herr
Hammarström ånyo framkommit med förslag i samma rigtning, och
hemställer motionären, i enlighet med Andra Kammarens nyss omför-
mälda beslut, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida en höjning i maximi¬
vigten för vanliga inrikes bref, som befordras för enkelt porto, må
kunna ske, samt till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill denna
utredning kan gifva anledning.
Motionären erinrar i sin motivering till en början om sin vid
förra årets riksdag väckta motion samt om kamrarnes deröfver fattade
beslut. Härefter anför motionären:
»Då jag förlidet år skref ofvannämnda motion, hade jag icke till¬
gång till nödig statistik rörande hit hörande förhållanden i andra länder,
men då frågan förelåg till behandling i Andra Kammaren, lemnade herr
E. Hammarlund i Stockholm, i ett högst intressant anförande värdefulla
upplysningar, hvarur jag härmed citerar några rader om portosatsen i
andra länder. »Det enkla postportot för vanliga bref är hos oss ganska
högt. Det är som bekant 10 öre. I Schweiz utgår enkelt porto för ett
5
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.
vanligt bref med ett belopp som motsvarar 7,2 öre, i Förenta staterna
med likaledes 7,2 öre, i England 7,5 öre, i vårt grannland Danmark
8 öre, i Tyskland med 8,9 öre och i Osterrike-Ungern 8,9 öre. Sålunda
utgår i alla dessa länder det enkla portot för ett vanligt bref med lägre
belopp än i Sverige. Men trots detta är i alla nu nämnda länder vigten
å ett bref, som befordras för enkelt porto, högre än i vårt land. I
Schweiz får man för dessa 7,2 öre skicka bref af ända till 250 grams
vigt, i Danmark för 8 öre likaledes skicka 250 gram, i Förenta staterna
för 7,2 öre 28,3 gram, i England för 7,5 öre 28,3 gram, i österrike-
Ungern för 8,9 öre 20 gram, och detsamma är förhållandet i Tyskland.
Jag frågar då, om det icke kan vara skäl att tänka på en sådan reform
äfven i vårt land.»
I stället för vidare citeringar heder jag att få hänvisa till Andra
Kammarens protokoll 1900, första bandet, n:o 13, sidan 18 och följande.
Då frågan genom Andra Kammarens beslut förlidet år onekligen närmat
sig sin lösning, skall jag icke uppehålla mig vid någon vidare motive¬
ring, utan vördsamt hemställa, att Riksdagen nu måtte besluta i likhet
med hvad Andra Kammaren beslöt förlidet år.»
Då utskottet ansett nödigt att för denna frågas bedömande erhålla
utredning om den verkan såväl i ekonomiskt alseende som ock med
hänsyn till postbefordringen, hvilken, i händelse den ifrågasatta ned-
sättningen i postbefordringsafgiften komme till stånd, skulle för post¬
verket inträda, har utskottet i vederbörlig ordning utverkat Kongl.
Maj:ts befallning till generalpostyrelsen att till utskottet inkomma med
utredning i angifna hänseenden; och har i anledning deraf general¬
poststyrelsen i en den 20 mars 1901 dagtecknad skrifvelse afgifvit
följande yttrande:
»Af ordalagen i ofvan nämnda motion synes framgå, att den åsyf¬
tade höjningen af lägsta vigtsatsen från 15 till 20 gram skulle när¬
mast gälla bref, som postbefordras från en till annan inrikes ort, så
att för bref af nämnda slag, äffen då de väga öfver 15 men ej öfver
20 gram, befordringsafgiften skulle utgöra allenast 10 i stället för, så¬
som nu, 20 öre.
En någorlunda säker beräkning af den ekonomiska verkan för
postverket af en dylik vigtförhöjning har icke kunnat verkställas med
ledning af förut tillgängliga poststatistiska uppgifter.
Tiden har icke heller medgifva anordnande af den fullständigare
statistiska undersökning vid vederbörande postanstalter i riket, som det
väckta förslagets innebörd för postverket i finansielt hänseende kunnat
6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.
gorå önskvärd. Emellertid har, för erhållande af material till den ut¬
redning, som nu skolat verkställas, generalpoststyrelsen låtit vid veder¬
börande postanstalter i Stockholm, Göteborg och Malmö under de sista
sju dagarne af februari månad innevarande år företaga räkning af der¬
städes i första hand postbehandlade inrikes bref af de slag, hvilka skulle
komma att beröras af den ifrågastälda ändringen.
Under nyss nämnda räkningstid hafva till förberörda postanstalter
inkommit sammanlagdt 6,295 förut ej postbehandlade, för annan än
lokal befordran afsedda, portopligtiga inrikes bref inom angifna vigt¬
gränsen, öfver 15 till och med 20 gram.
För helt år motsvaras nämnda tal af 327,340.
De poststatistiska beräkningarna för 1899 — det senaste år, för
hvilket en afslutad svensk poststatistik föreligger — utvisa, att under
sagda år blifvit från postanstalterna i Stockholm, Göteborg och Malmö,
tågna tillsammans, expedierade tillhopa 23,8 procent af samtliga porto-
pligtiga inrikes bref. Med tillämpning af detta procenttal på de silfror,
som nu föreligga, skulle årligen här i riket till postbehandling före¬
komma 1,375,378 för annan än lokal befordran afsedda, portopligtiga
inrikes bref vägande öfver 15 men ej öfver 20 gram.
Skulle för sistnämnda antal bref postportot minskas från 20 till
10 öre per försändelse, komme detta att — närmelsevis beräknadt —
medföra en årlig minskning i portoinkomsterna af kronor 137,537: 8 0
eller, i rundt tal, 137,500 kronor.
Med afseende emellertid derå, att för lokalbref' sjelfva vigtsatserna
för närvarande äro desamma som för andra inrikes bref och likheten
derutinnan, som tillkommit på grund af Riksdagens år 1884 fattade
beslut, icke lärer böra rubbas, har — på ofvan angifna sätt — sär-
skildt beräknats jemväl antalet till postanstalterna inkommande lokal-
bref vägande öfver 15 men ej öfver 20 gram, hvarvid visat sig, att
dylika kunna antagas förekomma till ett antal af 258,252 för år inom
hela riket.
Då nu befordringsafgiften för hfkalbref utgör beträffande lägsta
vigtsatsen 5 öre och beträffande näst lägsta vigtsatsen 10 öre, skulle
alltså en eventuel minskning i befordringsafgift från 10 till 5 öre för
lokalbref i vigt öfverstigande 15 men ej 20 gram medföra ytterligare
minskning i portoinkomsterna per år med kronor 12,912: 6 0 eller, i rundt
tal, 12,900 kronor.
I sjelfva verket torde den sålunda beräknade minskningen i porto¬
inkomster af 137,500 och 12,900 kronor eller tillhopa 150,400 kronor,
få anses, hvad beträffar andra inrikes bref än lokalbref, något för låg,
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32. 2
men deremot, hvad vidkommer lokalbref, i någon mån för hög, det
senare beroende derpå att vid uppgörandet af den kalkyl, enligt hvilken
23,8 procent af alla inrikes portopligtiga bref skulle utgå från Stock¬
holm, Göteborg och Malmö, tagna tillsammans, icke kunnat göras åt¬
skilnad mellan lokalbref och andra inrikes bref, samt att tvifvelsutan,
relativt sedt, större antal lokalbref förekommer till befordran just inom
de tre nämnda städerna än inom andra orter i riket.
I postutvexlingen mellan Sverige och Norge samt mellan Sverige
och Danmark (inbegripet Färöarne och Grönland) gälla för bref intill
250 grams vigt lika vigtsatser och befordringsafgifter som i den svenska
inrikes brefvexlingen. Skulle emellertid i Sverige vigtsatserna för bref
böjas, kunna, enligt gällande bestämmelser, motsvarande ändringar vid¬
tagas i de för mellanriksutvexlingen faststälda vigtsatser. Generalpost¬
styrelsen är nu icke i tillfälle att ens närmelsevis angifva det belopp,
hvarmed portoinkomsterna per år skulle än mera minskas, derest post-
befordringsafgiften i Sverige utginge efter 10 i stället för, såsom nu,
20 öre jemväl för alla från Sverige till Norge och Danmark expedie¬
rade portopligtiga bref vägande öfver 15 men ej öfver 20 gram.
Höjning af vigtsatserna för bref skulle, enligt generalpoststyrelsens
åsigt, icke komma att, i likhet med sänkning af portot, medföra någon
ökning af antalet till postbefordran aflemnade bref. Den i följd af
lägsta vigtsatsens höjning uppkommande portominskning för bref öfver
15 till och med 20 gram skulle således icke motvägas af höjda inkom¬
ster i följd af en ökad freqvens.
I fråga om behofvet af en dylik böjning af vigtsats tillåter sig
generalpoststyrelsen nämna, till den kraft och verkan det hafva kan,
dels att, såvidt till generalpoststyrelsens kännedom kommit, någon all¬
männare önskan i sådant hänseende icke försports, dels ock att i Frank¬
rike, der statistiska beräkningar öfver postbehandlade brefs vigt verk¬
stälts, medelvigten per bref befunnits understiga. 10 gram.
Derest lägsta vigtsatsen för inrikes bref samt för bref till Norge
och Danmark blefve böjd från 15 till 20 gram, under det att deremot
för bref till andra främmande länder den lägsta vigtsatsen fortfarande
måste på grund af gällande internationella bestämmelser bibehållas vid
15 gram, komme detta att, verka hinderligt för tjenstgöringen å veder¬
börande svenska postanstalter. Af de till postbefordran aflemnade för¬
sändelserna utgöra blefven ett synnerligen stort antal. Och af dessa
. åter hålla de allra flesta den lägsta vigtsatsen, som nu är lika vare sig
8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.
brefven äro afsedda för befordran till inrikes eller utrikes orter. Skulle
den lägsta vigtsatsen sättas olika för olika slag af bref, blefve det vid
många tillfällen för postfunktionärerne med svårighet förenadt att,
under brådskande expedition, då en mängd olikartade åtgärder måste
vidtagas med de till behandling förekommande skilda slagen af post¬
försändelser, hinna vederbörligen fullgöra den dem, bland annat, åliggande
skyldighet att noga tillse, att genom rigtig taxering och frankering af
bref såväl postverkets som korrespondenters rätt varder behörigen till¬
godosedd.
Uti motionen i fråga omförmäles, bland annat, hurusom inom
åtskilliga andra länder den lägsta vigtsatsen för bref är högre i den
inrikes än i den internationella utvexlingen. Bifogade, å generalpost-
styrelsens statistiska kontor upprättade tablå erbjuder jemförelse mellan
de vigtsatser och befordringsafgifter, hvilka inom vissa till verldspost-
föreningen hörande länder gälla för fullt frankerade bref, afsedda för
befordran från en till annan inrikes ort. Af nämnda tablå framgår lik¬
väl, hurusom man inom flertalet af ifrågavarande länder låtit sig ange¬
läget vara att bibehålla lägsta vigtsatsen för bref lika i den inrikes som
i den utrikes utvexlingen. Beträffande åter de länder, i hvilka man
höjt lägsta vigtsatsen för inrikes bref, torde förklaringen dertill kanske
mestadels ligga uti vissa för det ena eller andra landet säregna vigt-,
mynt- eller andra förhållanden; tilläfventyrs har ock i några fall ej
varit utan all inverkan befintligheten af en jemförelsevis talrikare tjenste-
personal än den, hvaröfver det svenska postverket kan disponera.
Det torde slutligen tillåtas generalpoststyrelsen att, i samband
med hvad styrelsen ofvan anfört, omförmäla, hurusom vid flera verlds-
postkongresser, äfven den senaste i Washington år 1897, förelegat till
behandling förslag rörande förhöjning af vigtenheten för bref från 15
till 20 gram, men att dessa förslag ej vunnit erforderlig anslutning.
Att frågan emellertid kommer att återupptagas vid nästa verldspost-
kongress, torde kunna antagas.»
Den i generalpoststyrelsens skrifvelse omförmälda tablå finnes
jemväl såsom bilaga fogad vid detta betänkande.
Vidare har utskottet velat till upplysning i saken meddela följande
uppgifter om postverkets inkomster och utgifter under de senaste
åren.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32. 9
År
|
Inkomster
kronor
|
Utgifter
kronor
|
1890 ........................
|
7,301,784
|
6,826,081
|
1891 ........................
|
7,513,415
|
7,192,363
|
1892 ........................
|
7,787,351
|
7,305,372
|
1893 .......................
|
7,945,605
|
7,450,514
|
1894 ........................
|
8,273,600
|
7,620,583
|
1895 .......................
|
8,548,268
|
7,717,080
|
1896 .......................
|
9,035,371
|
8,016,794
|
1897 ........................
|
9,704,637
|
8,468,113
|
1898 ......................
|
10,310,473
|
9,390,901
|
1899 ........................
|
11,121,371
|
10,259,599
|
! 1900 .......................
|
11,883,965
|
11,218,386
|
Den af generalpoststyrelsen lemnade, här ofvan intagna utrednin¬
gen gifver vid handen, att ett bifall till det framlagda förslaget skulle
medföra en minskning i postverkets inkomster af omkring 150,000
kronor. Äfven om detta belopp icke skulle anses större än att det¬
samma skulle kunna af postverket undvaras, bör dock icke förbises,
att ökade utgifter möjligen kunna komma att kräfvas såväl till nybygg¬
nader för postverket som ock för bestridande af posttffenstgöringen,
samt att dessa ändamål äro af större betydelse än åstadkommandet af
en billigare portosats för bref, som väga från och med 15 till och med
20 gram. Den för närvarande bestämda vigtgränsen, eller 15 gram, för
bref, som befordras för enkelt porto, är, såvidt utskottet känner, i all¬
mänhet fullt tillräcklig för vanlig korrespondens, och den dubbla porto¬
satsen kan lätteligen undvikas af den, som dervid fäster afseende, genom
användande af lättare papper eller tätare skrift. Någon allmännare
önskan om förändring härutinnan har utskottet icke heller hört fram¬
ställas.
Härjemte bör märkas, att om maximivigten höjes till 20 gram,
ett stadgande härom i allt fall på grund af internationella bestämmelser
icke omedelbart kan göras gällande i fråga om den utrikes brefutvex-
lingen, samt att sålunda en annan vigtsats komme att tillämpas inom
Bih. till Riksd. Prof. 1901. 5 Sami. 1 Afd. 27 Höft. 2
10
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.
Sverige än vid den utrikes brefvexlingen, hvaraf säkerligen skulle vållas
ej obetydliga svårigheter.
På grund af hvad sålunda anförts, har utskottet icke ansett sig
kunna biträda det framstälda förslaget, utan hemställer,
att herr Hammarströms motion om ändring i
postbefordringsafgiften för inrikes bref icke måtte till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 23 april 1901.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. C AVALLT.
Reservationer:
af herrar G. Jansson, Lundström, S. M. Olsson, Petri, Hedgren
och Almqvist0 hvilka förenat sig om följande yttrande:
»De upprepade framställningar, som, enligt hvad ofvan nämnts,
framkommit inom Riksdagen, angående en höjning af maximivigten
för bref, som befordras lör enkelt porto, och särskild!- den stora an¬
slutning, motionärens vid sistlidet års riksdag framlagda förslag erhöll
inom Andra Kammaren, synas gifva vid handen, att denna fråga nu¬
mera tillvunnit sig ett allmännare intresse. Enligt ofvanstående ut¬
redning angående såväl storleken af den minskning i postverkets in¬
komster, hvilken genom den ifrågasatta åtgärden skulle föranledas, som
ock postverkets finansiella ställning framgår jemväl, att hinder i eko¬
nomiskt hänseende icke bör möta för berörda åtgärd. Härtill kommer,
att det enligt vårt förmenande kan ifrågasättas, huruvida postbevill-
ningen bör utgöra en källa till inkomster för statsverket utöfver hvad
som erfordras för betäckande af kostnaderna för ett välordnadt post¬
väsende. I hvarje fall synes det vara önskligt att för bedömande af
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32. 11
denna fråga erhålla en mera fullständig och omfattande utredning af
alla de förhållanden, som på densamma kunna inverka, än den, som
generalpoststyrelsen kunnat åstadkomma på den korta tid, hvilken nu
stått styrelsen till buds. . . . .„ „ .... ,
På sålunda anförda skäl finna vi oss böra tillstyrka bifall till den
i ämnet väckta motionen samt hemställa förty,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes lata utreda, huruvida
en höjning i maximivigten för vanliga inrikes bref,
som befordras för enkelt porto, må kunna ske, samt
till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill denna
utredning kan gifva anledning»;
samt af herr Brodin.
Herr J. Bromée har begärt få antecknadt, att han af arbete i
särskilda utskottet n:o 1 varit förhindrad att deltaga i ärendets behand¬
ling inom utskottet.
Jemförande tablå
öfver de postbefordringsafgifter, hvilka inom de förnämsta till Verldspost-
föreningen hörande länder gälla för fullt frankerade vanliga
(ej lokal-) bref, af sedda för befordran till inrikes ort.
Anm. Ifrågavarande uppgifter äro hemtade från arbetet »Die Post im Ad¬
lande» af Otto Sieblist (Berlin 1900) samt, hvad beträffar Tyskland, från tyska post¬
verkets »Briefposttarif ».
14
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.
Länder
Yigtsats
|
Befordringsafgift
|
I afgångslandets
vigt
|
I gram
|
I afgångs¬
landets mynt
|
centimes
|
I öre
|
Amerikas Förenta Stater
Belgien .........................
Britiska Indien ........
Bulgarien .....................
Canada .........................
Danmark .....................
Frankrike .....................
Grekland ....................
Italien .......................
Japan .......................
Nederländerna ............
Fullt frankeradt vanligt (ej lokal-) bref, afsedt för befordran
till inrikes ort.
1 ounce | 28,3465
15 gram
j Ej öfver V2 tola
lefver V3—IV2 »
» lVs
5,83
5,83 — 17,49
17,49...........
1 ounce
50 kvint
4 mommé
15 gram
28,3465
250
I
15 gram
15 gram
15 gram
15
2 cents
10
10 centimes
7j anna
1 anna
f 1 anna
5
10
10
7,2
7,2
3,6
7,2
7,2
(för hvar vigt åt 1 Va tola eller del deraf
15 centimes
2 cents
10
10,8
7,2
Ej öfver 15 gram
Öfver 15— 200 gram
Öfver 200— 500 »
» 500—1,000 *
» 1,000—1,500 »
Öfver 1,500—2,000 »
8 ö
I
15 centimes
—r-------- e
20 lepta
20 centesimi
3 sen
5 cents
10 »
15 »
20 »
25 »
30 »
20
20
15
10.4
20,8
31,2
41,7
52,1
62.5
10,8
14,4
14.4
10,8
7,5
15
22.5
30
37.5
45
Högsta vigt
1 kg. 8 1 4 gr.
Obegränsad
Obegränsad
Obegränsad
Obegränsad
50 kvint
(250 gr.)
Obegränsad
Obegränsad
Obegränsad
Obegränsad
2 kg.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.
15
Fullt frankeradt vanligt (ej lokal-) bref, afsedt för befordran
till inrikes ort
Länder
Vigtsats
Befordringsafgift
I afgångslandets
vigt
I gram
I afgångs¬
landets mynt
I centimes 1 öre
|
Ej öfver 15 gram
|
10
|
ö-------r—
|
— e
|
Norge................................
|
l Öfver 15—125 »
|
20
|
|
l
|
|
» 125—500 »
|
BO
|
|
1
|
Portugal...........................
|
15 gram
|
25 reis
|
12,5
|
9
|
Rumänien........................
|
15 gram
|
15 barn
|
15
|
10,8
|
Ryssland ........................
|
1 loth 12,797
|
7 kopek
|
28
|
20,16
|
Schweiz............................
|
|
250 gram
|
10 ce
|
ntimes
|
7,2
|
Serbien............................
|
15 gram
|
10 paras
|
10
|
7,2
|
Spanien..........................
|
15 gram
|
15 centimos
|
15
|
10,8
|
Storbritannien ................
|
Ej öfver 4 ounces 113,386
|
1 penny
|
10,4167
|
7,5
|
|
Öfver 4 ounces ............
|
(V, »
|
5,208
|
3,75
|
|
|
1 för hvar vigt af 2 ounces eller del
|
|
|
) deraf
|
|
|
|
|
l
|
|
(56,693 gr.)
|
Turkiet ...........................
|
15 gram
|
1 piastre
|
23
|
16,56
|
Tyskland ........................
|
1 Ej öfver 20 gram
|
10 pfennig
|
12,5
|
9
|
|
\ Öfver 20—250 gram
|
20 pfennig
|
25
|
18
|
Ungern ............................
|
f Ej öfver 20 gram
|
10 heller
|
10
|
7,2
|
|
1 Öfver 20—250 gram
|
20 heller
|
20
|
14,4
|
Österrike .......................
|
1 Ej öfver 20 gram
|
10 heller
|
10
|
7,2
|
|
1 Öfver 20—250 gram
|
20 heller
|
20
|
14,4
|
Högsta vigt
500 gr.
Obegränsad
Obegränsad
160 loth
(5 livrés russes
= 2 kg. 47,5 gr.
250 gr.
1 kg-
4 kg.
Obegränsad
Obegränsad
250 gr.
250 gr.
250 gr.
Stockholm och kongl. generalpoststyrelsens statistiska kontor den 15 februari 1901.
Rafael Lundgren.