Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
1
2*:© 28,
Ank. till Riksd. kansli den 16 april 1901 kl. 4 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta frågor om beviljande af
restitution af erlagd tullafgift vid utförsel af samman¬
mala rågmjöl samt risgryn. (T:a A.)
Till bevillningsutskottets behandling hafva hänvisats tre vid inne¬
varande riksdag väckta motioner äfvensom en kongl. proposition, uti
hvilka förslag framstälts om ändring af § 9 mom. 3 i underrättelserna
om hvad vid tulltaxans tillämpning iakttagas bör, hvilket lagrum inne¬
håller bestämmelser om rätt för idkare af qvarnrörelse att vid utförsel
sjöledes från tullplats af följande vid qvarnen framstälda produkter, nem¬
ligen finsiktadt mjöl af hvete, råg eller korn samt gryn af hvete eller
korn, erhålla restitution af den tull, som af honom blifvit erlagd för en
motsvarande qvantitet från utlandet införd omalen spanmål af samma
slag samt angående vilkoren för åtnjutande af denna rätt.
Två af ofvannämnda motioner, n:o 10 inom Första Kammaren af herr
J. F. Wester och n:o 61 inom Andra Kammaren af herr E. Åkerlund, afse
rätt till restitution vid utförsel sjöledes af sammanmalet rågmjöl.
Frågan om dylik restitution väcktes först uti en af qvarnaktiebolaget
Tre Kronor till Kongl. Maj:t ingifven skrift, dagtecknad den 3 februari
Bill. till Riksd, Prof. 1901. 5 Samt. 1 Afd. 24 Häft. (N:o 28) 1
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
1898. Öfver denna framställning infordrade Kongl. Maj:t underdånigt
utlåtande från kongl. kommerskollegium och kongl. generaltullstyrelsen,
hvilka embetsverk, efter det generaltullstyrelsen i ämnet hört sitt tekniska
biträde, byråingeniören Å. G. Ekstrand, den 10 mars 1898 afgåfvo det
sålunda infordrade underdåniga utlåtandet.
Byråingeniören Ekstrands berörda yttrande, dagtecknadt den 1 mars
189S är af följande lydelse:
»Till kongl. generaltullstyrelsen.
Remisshandlingen utgjordes af en från qvarnaktiebolaget Tre Kronor
till Konungen stäld ansökan om rättighet att vid export af sammanmalet
rågmjöl återbekomma den för rågen vid import erlagda tullen, och frågan
gälde, huruvida och under hvilka vilkor en sådan tullrestitution kunde
förordas.
I en modernt inrättad qvarn passerar säden vanligen följande ma¬
skiner:
l:o) flera, oftast fyra olika rensningsmaskiner,
2:o) krossvalsar, en eller flera,
3:o) reffelvalsar, en eller flera,
4:o) vanliga qvarnstenar eller ock malvaisar, hvilka olika afdelningar
tillsammans bilda ett slutet helt.
I den första rensningsmaskinen inmatas säden automatiskt från för-
handenvarande bingar och öfvergår sedan från den ena maskinen till den
följande likaledes automatiskt utan menniskohjelp, tills den, efter att
hafva passerat stenarne eller malvalsarne, framkommer som färdigt mjöl,
hvilket uppsamlas i säckar, som vägas och stämplas.
Vid sammalning af råg förblifva mjölet och skalet tillsammans,
hvadan härvid egentligen ingen annan afgång förekommer än den, som
är en följd af sädens rensning från agnar, dam, sandspikar och dylikt
samt från korn af ärter, vicker och ogräsfrön, hvarjemte den med sädens
transport från den ena maskinen till den andra förenade urtorkningen
medför en större eller mindre vigtförlust, allt efter som säden ursprung¬
ligen varit mer eller mindre fuktig.
Storleken af den härigenom uppkomna vigtförlusten beror visserligen
i någon mån på sättet för förmalningen och den erhållna sammäldens
användning — så utgör den vid framställning af mjöl för det nu så om¬
tyckta klihaltiga rågbrödet omkring 5 % — men uppskattas inom qvar-
narne i allmänhet till 2 ä 3 % af rågens ursprungliga vigt. För att
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
3
utesluta möjligheten af hvarje förlust för statsverket kan man således
fota beräkningen af tullrestitutionens storlek vid export af sammalet råg¬
mjöl på ett utbyte af 98 kg. mjöl för 100 kg. råg.
Hvad beträffar den kontroll, som i tullens intresse bör utöfvas vid
export af sammalet rågmjöl, skulle densamma kunna tänkas anordnad
antingen så, att målningen öfvervakas i qvarnen, eller ock så, att tillver¬
karen under edlig förpligtelse afger en af två vittnen bestyrkt försäkran
om mjölets beskaffenhet.
I förra fallet måste dels konstateras, att råg och endast råg verk¬
ligen inmatas i maskinerna, dels tillses, att det framkommande mjölet
obemängd t uppsamlas i säckar, som vägas och derefter plomberas med
tullens sigill. Enär säden från inmatningen till dess framkomst som mjöl
har att passera många maskiner och en lång vägsträcka oftast genom
flera våningar och en kontrollör ständigt torde böra närvara vid säckar-
nes fyllning och plombering, kräfver denna form för kontrollen allra minst
två kontrollörers ständiga närvaro, både dag och natt, i qvarnen, så länge
målningen för export pågår.
I senare fallet, då sjelfva målningen ej direkt öfvervakas, torde
kontrollen och undersökningen kunna anordnas på samma sätt, som för
närvarande är föreskrifvet om export af finsiktadt mjöl.
Ser man nu till, huru förhållandena kunna gestalta sig vid sam-
malning af råg, så uppges allmänt af qvarnegare, att hvarken hafremjöl
eller kli i någon form kunna införlifvas med rågsammälden utan att märk¬
bart nedsätta dess värde, på samma gång som de lätt kunna upptäckas
deri. Deremot skulle man kunna tänka sig möjligheten af en inbland¬
ning af hvetekärnor, d. v. s. det närmast under hvetekornets skal sittande
mjölet, hvilket vid framställning af finsiktadt hvetemjöl särskildt uppfångas
och frånskiljes. En dylik tillsats vore naturligtvis otillåten, alldenstund
hela hvetetullen redan restituerats vid export af hvetefinsikten, och af-
fallsprodukterna, både bättre och sämre, derigenom blifva tullfria. Emel¬
lertid anses tillsatsen af hvetekärnor ej kunna öfverstiga 5 % utan att
menligt inverka på mjölets beskaffenhet. Hvad en sådan tillsats af 5 %
tullfritt mjöl betyder i och för restitutionen, finner man af följande.
Efter ett utbyte af 98 kg. mjöl pr 100 kg. råg utgör tullrestitutionen
3 kronor 77 öre per 100 kg. sammalet rågmjöl; tillsättas 5 % tullfritt
mjöl, så restituteras 3,77 för 95 kg. mjöl eller 3,97 för 100 kg., d. v. s.
tullverket skulle göra en förlust af 20 öre pr 100 kg. sådant mjöl. För
att inse, huru en förlust skulle kunna uppkomma vid export af finsiktadt
4
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
rågmjöl, må man komma ihåg, att finsiktadt mjöl ej alltid och vid alla
qvarnar betyder alldeles samma sak; det kan ju tänkas, att finsikten är
sådan, att af 100 kg. råg, erhålles något mer än 66 2/3 kg. mjöl, låt vara
71 Va; enligt det normala utbytet af 665/3 lemnas en tullrestitution af
5,55 kronor per 100 kg. finsiktadt rågmjöl. Utgjorde utbytet 712/3?
skulle restitutionen utgöra blott 5,16, hvadan den ringa stegringen i ut¬
bytet medför en förlust för tullverket af 40 öre pr 100 kg. mjöl, och
det torde säkerligen ej vara lätt om ens möjligt att på vare sig kemisk
eller mekanisk väg konstatera skilnaden i mjölets beskaffenhet. Bäst och
säkrast kan den iakttagas af köparen vid förbakningen till bröd, och deri
ligger det säkraste korrektivet mot ett underslef.
Vid sammäld, der det ej kan blifva tal om en stegring i utbytes-
procenten utan på sin höjd om en inblandning af sädesslag, som vid en
undersökning med mikroskop eller jemförelse med normaltyper lättare
kunna upptäckas, torde faran för underslef vara mindre än vid finsikt.
En effektiv- kontroll af förmalningen i sjelfva qvarnen synes mig
vara förbunden med så betydande kostnader och 'obehag för tillverkarne,
att en export under sådana vilkor nästan ornöj liggöres, helst som hufvud-
konkurrenterna på detta område, de tyska qvarnarna, ej äro underkastade
en dylik betungande qvarnkontroll i och för mjölexport.
I betraktande af de äfven ur teknisk synpunkt stora svårigheterna
för en fullt betryggande qvarnkontroll ligger enligt mitt förmenande i
alla händelser den säkraste garantien i tillverkarens på heder och tro af-
gifna samt af två inom qvarnen sysselsatta och med arbetena derstädes
förtrogna personer bestyrkta försäkran om mjölets beskaffenhet, så mycket
mer, som hvarje tullunderslef lätt observeras och säkerligen ej förtiges af
de i qvarnen anstälde arbetarne. Ett underslef härutinnan, som blefve
bekant, medför ej allenast straffpåföljd enligt lag, utan blir äfven ett
känhart, ja kanske förintande slag för den persons hela affärsverksamhet,
som låter något sådant komma sig till last. Risken är allt för stor i
förhållande till den ekonomiska vinsten af ett bedrägeri.
Ur de synpunkter, jag här sökt göra gällande, tror jag således, att en
tullrestitution bör kunna medgifvas vid export af sammanmalet rågmjöl
under förutsättning att utbytet bestämmes till lägst 98 kg. mjöl mot 100
kg. råg, samt att för dylik export helst böra fastställas i hufvudsak
samma vilkor och kontroll, som för närvarande gälla för åtnjutande af
tullrestitution vid export af finsiktadt rågmjöl.»
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
5
Embetsverken yttrade i frågan följande:
»Till Konungen.
I eu till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift har qvarnaktiebolaget
Tre Kronor genom dess styrelse under åberopande af § 9 stycket 3 i un¬
derrättelserna om hvad vid tulltaxans tillämpning iakttagas bör, beträffande
åt idkare af qvarnrörelse vid utförsel af vissa vid qvarnen framstälda pro¬
dukter medgifven restitution af erlagd tull för motsvarande qvantitet
hvete, råg eller korn, i underdånighet anhållit, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes bestämma, det dylik restitution äfven må medgifvas vid utförsel
af sammanmalet rågmjöl, under iakttagande af liknande föreskrifter, som
äro gällande för finsiktadt mjöl och gryn, samt dervid föreslagit, att ut¬
bytet af sammanmalet rågmjöl, i betraktande af den vanligen till 3 pro¬
cent uppskattade afdammningen vid fabrikationen häraf, beräknas således,
att 100 kg. råg förutsattes lemna 97 kg. mjöl, och har bolaget till stöd
för denna framställning anfört, att, enär Finland erbjuder ett särdeles be¬
tydande afsättningsområde för sammanmalet rågmjöl, beviljandet af den
ifrågasatta restitutionen skulle bereda de svenska qvarnarne möjlighet till
afsättning på den finska marknaden.
Genom nådig remiss den 7 sistlidne februari har Eders Kongl. Maj:t
anbefalt kommerskollegium och generaltullstyrelsen att gemensamt här¬
öfver afgifva underdånigt utlåtande och till åtlydnad af denna nådiga be¬
fallning få embetsverken, med öfverlemnande af ett från generaltullstyrel¬
sens tekniska biträde byråingeniören Å. G. Ekstrand infordradt yttrande
och med åberopande i hufvudsak af hvad deruti finnes omförmäldt samt
med återställande af remisshandlingen, i underdånighet anföra följande:
Med anledning af den vid 1888 års riksdag faststälda tull å span-
må.l beslöt Riksdagen, att vid utförsel af finsiktadt mjöl af hvete, råg eller
korn samt gryn af hvete eller korn restitution af den tull, som blifvit
erlagd för en motsvarande qvantitet från utlandet införd omalen spanmål
af samma slag, skulle under vissa vilkor åt idkare af qvarnrörelse med¬
gifvas, och i det betänkande, bevillningsutskottet afgaf i frågan, anför
utskottet, efter oinförmälande att i Tyskland restitution ej medgåfves vid
utförsel af annat än finsiktadt mjöl, men att i Norge beviljades restitution
äfven vid utförsel af så kalladt sammanmalet mjöl, dock endast för en
emot mjölet lika vigtqvantitet säd, — att utskottet ej ansett behöfligt
föreslå restitution för mjöl af sistnämnda slag, då någon utförsel af dylikt
mjöl dittills ej i nämnvärd grad förekommit och ej heller antoges komma
i fråga, om ej högre restitution än den i Norge medgifna bestämdes, hvar-
6
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
förutom utskottet ansåge det blifva vanskligt att afgöra när ett mjöl verk¬
ligen vore sammanmalen vara eller utgjorde en blandning af andra qvarn-
produkter (s. k. sekunda och eftermjöl samt kli), för hvilka restitution ej
vore afsedd att gifvas.
Då emellertid sökandebolaget nu framhållit, att en export till Finland
af sammanmalet rågmjöl skulle komma till stånd, derest restitution kunde,
på sätt vid utförsel af finsiktadt mjöl finnes stadgadt, medgifvas äfven vid
utförsel af sammanmalet rågmjöl, vill det synas embetsverken, att frågan
härom kommit i ett väsentligen annat läge, och att restitution jemväl för
sammanmalet rågmjöl skäligen borde medgifvas, derest ett sådant med¬
gifvande ej skulle möta alltför stora betänkligheter med hänsyn till stats¬
verkets rätt. Ett ytterligare skäl till ett dylikt medgifvande torde före¬
finnas i den omständigheten att Tyskland förändrat sin lagstiftning i frå¬
gan så, att utan ett medgifvande af dylik restitution de svenska qvarn-
arne ganska säkert ej kunna på den finska marknaden i sammanmalet
rågmjöl konkurrera med de tyska. I Tyskland är nemligen numera med-
gifvet åt qvarnegarne, som införa utländsk spanmål under anspråk på tull¬
eftergift (»Zollnachlass») vid utförsel af en motsvarande qvantitet af dem
framstälda fabrikater, att efter derom gjord ansökan och under i öfrigt
föreskrifna vilkor erhålla dylik eftergift vid utförsel ej allenast af finsiktadt
utan äfven af sammanmalet mjöl, liksom af andra fabrikater af spanmål,
dock icke vid utförsel af mjölblandningar af olika sädesslag; och bestäm¬
mes utbytesförhållandet, som är faststäldt en gång för alla endast för fin¬
siktadt mjöl och malt, för öfriga fabrikater af spanmål särskildt för hvarje
fabriksinrättning efter vederbörande embetsförvaltnings pröfning. I Norge
eger samma förhållande rum som år 1888, i det att åt qvarninnehafvare
är medgifvet rätt att vid utförsel af såväl sammanmalet som siktadt mjöl
af korn, hvete och råg samt gryn och grynmjöl af korn erhålla restitution
af erlagd tull för en motsvarande qvantitet från utlandet införd spanmål
af samma slag, och beviljas restitution vid utförsel af sammanmalet mjöl
för en emot mjölets vigt svarande lika qvantitet omalen spanmål.
De enda åtgärder från tillverkarens sida, som torde kunna tillskynda
statsverket förlust genom restitutionsmedgifvandet, vore, att vid eller efter
förmalningen varan tillsattes med kli, sekundamjöl eller andra ämnen
eller att under förmalningen någon del finsiktadt mjöl borttoges. Att be¬
rörda åtgärder skulle kunna verka på antydda sätt är uppenbart, enär
frågan näppeligen kan praktiskt lösas annorledes, än att en viss utbytes-
procent fastställes såsom grund för restitutionen, vid hvilket förhållande
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
7
det är nödvändigt, att i det till export afsedda mjölet råvaran ingår utan
fråntagande af någon beståndsdel och utan tillsats af något främmande
ämne. Enär emellertid sammanmalet rågmjöl kan till såväl utseende som
beskaffenhet vara af ganska olika slag, och det mången gång äfven för en
fackman kan vara svårt att bestämma, huruvida dylikt mjöl blifvit tillsatt
med andra ämnen, och nästan omöjligt att utröna, huruvida några procent
finsiktadt mjöl blifvit under förmalningen borttagna, synes det vara nöd¬
vändigt, att kontroll vid tillverkningen utöfvas. För att en dylik kontroll
skulle vara fullt effektiv, torde erfordras, att en eller flera tekniskt bil¬
dade personer under hela tiden, förmalningen försigginge, vore närvarande
och öfvervakade densamma. En sådan kontroll skulle emellertid komma
att förorsaka qvarnegarne mycket stora kostnader och äfven obehag samt
antagligen komma att omöjliggöra all export af sammanmalet mjöl under
restitutionsanspråk, och enär så omständliga kontrollåtgärder för skyddande
af statsverkets rätt ej heller torde vara nödvändiga, böra de icke ifråga¬
sättas. Det torde nemligen i detta fall vara för statsverket fullt betryg¬
gande, derest dels en pålitlig och med den moderna qvarnindustrien för¬
trogen person en eller annan gång under förmalningen besigtigade de
härvid använda maskiner och ledningar för att kontrollera det inga sido-
ledningar förefunnes, dels mjölet genast efter förmalningen fyldes i säckar,
som af tillstädesvaranae tullbetjent försågos med tullplomber, hvilka skulle
vid mjölets utförsel vara orubbade. Härförutom skulle egaren eller före¬
ståndaren för qvarnen vid varans utförsel aflemna ett under edlig förplig¬
telse afgifvet och af tvenne personer, som med förmalningen tagit befatt¬
ning, bestyrkt intyg, att varan blifvit framstäld uteslutande af råg samt
att efter rågens rensning ingenting af hvad namn och beskaffenhet som
helst blifvit fråntaget eller tillsatt. Då emellertid den tekniska kontrol¬
lant, som enligt hvad ofvan anförts skulle erfordras, ej torde vara att tillgå
på hvilken tullplats som helst, torde rätt till den begärda restitutionen
göras beroende deraf, huruvida en sådan kontroll, som här ofvan omnämnts,
kunde på platsen anordnas. Ansökan om dylik rätt borde derjemte göras
hos generaltullstyrelsen, enär det torde vara nödvändigt, att styrelsen egde
befogenhet att bestämma de föreskrifter i öfrigt, som i hvarje särskildt
fall kunde erfordras, samt äfven att, under ofvan angifna förutsättning,
vägra restitutionsrätt. .
Såsom ofvan anförts, utgår i Norge restitution vid utförsel af sam¬
manmalet mjöl för en mot mjölets vigt svarande lika qvantitet omalen
spanmål, men då vid förmalningen ovilkorligen någon förlust måste upp¬
8
Bevillninasutskottets Betänkande N:o 28.
stå, torde det vara med billigheten öfverensstämmande, att afseende fästes
vid densamma. Synnerligen stor kan denna förlust ej blifva, enär vid
förmalningen af dylikt mjöl egentligen ingen annan afgång förekommer
än för damm och för de i råvaran befintliga främmande ämnen, hvilka
före förmalningen genom rensning borttages, och då vigtförlusten, som
väl kan uppgå till 5 procent, icke lärer kunna understiga 2 procent,
torde med all säkerhet ingen förlust för statsverket kunna uppstå, derest
utbytesförhållandet vid utförsel af sammanmalet rågmjöl fastställes så, att
100 kg. råg anses motsvara 98 kg. mjöl.
I fråga om sökandebolagets anhållan, att den ifrågasatta restitutionen
må medgifvas under iakttagande af liknande föreskrifter, som äro gällande
för finsiktadt mjöl samt gryn, och således beviljas, oafsedt huruvida det
till export afsedda mjölet blifvit framstäldt af inhemsk eller utländsk rå¬
vara; endast exportören från utlandet infört en motsvarande qvantitet råg,
hafva embetsverken intet att erinra, och då embetsverken i öfrigt anse
deri gjorda framställningen vara synnerligen beaktansvärd och kunna,
derest den varder bifallen, blifva till gagn ej allenast för qvarnindustrien,
utan äfven för andra näringsgrenar, få embetsverken i underdånighet hem¬
ställa, att Eders Kong! Maj:t täcktes taga under ompröfning, huruvida
icke erforderliga åtgärder borde vidtagas, i syfte att rätt till tullrestitution
vid utförsel af sammanmalet rågmjöl kuude medgifvas. I sådant fall
torde till stycket 3 i § 9 tulltaxeunderrättelserna, hvilket stycke med sin
nuvarande lydelse då borde betecknas med A), i öfverensstämmelse med
hvad ofvan anförts, tilläggas en ny punkt B) af följande lydelse:
B) Vid utförsel sjöledes från tullplats af sammanmalet rågmjöl må
derjemte, efter derom hos generaltullstyrelsen gjord ansökning och i hän¬
delse styrelsen finner sådan kontroll, som här nedan omförmäles, kunna
anordnas, åt idkare af qvarnrörelse medgifvas restitution af den tull, som
af honom blifvit erlagd för eji motsvarande, från utlandet införd qvanti¬
tet råg, hvarvid iakttages, att 100 kg råg anses lemna 98 kg. mjöl, samt
i öfrigt under vilkor:
a) att den, som vill af dylik förmån komma i åtnjutande, skall vara
skyldig underkasta sig den besigtning af de till begagnande vid förmal-
ningar afsedda maskiner och ledningar, som generaltullstyrelsen kan finna
skäligt föreskrifva, äfvensom erforderlig kontroll å den färdiga varans
uppsamling i säckar, af hvilken anledning det skall åligga honom att för
hvarje gång, han vill tillverka dylikt för utförsel under restitution san språk
afsedt mjöl, hos tullförvaltningen å den tullplats, hvarifrån utförseln skall
ske, derom göra anmälan;
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28. 9
b) att under hela tiden, förmalningen pågår, af tullförvaltningen be¬
ordrad tullbetjening skall närvara för att med tullplomber förse de säckar,
i hvilka det färdiga mjölet fylles; skolande dessa plomber vid varans ut¬
försel befinnas i orubbadt skick;
c) att vid utförseln angifningsinlagan skall vara åtföljd af tillverka¬
rens under edlig förpligtelse afgifna och af två personer, som med för¬
malningen tagit befattning, till rigtigheten bestyrkta försäkran derom, att
den till utförsel angifna varan är exportörens egen förmalningsprodukt
och utgör sammanmalet mjöl, som framstälts uteslutande af råg, äfvensom
att, efter det rågen undergått erforderlig rensning, ingenting, af hvad
namn och beskaffenhet som helst, blifvit fråntaget eller tillsatt;
d) att härutöfver hvad härofvan i punkten A) af detta stycke finnes
föreskrifvet, skall i tillämpliga delar iakttagas; samt
e) att det skall åligga vederbörande idkare af qvarnrörelse att vid¬
kännas alla de i och för restitutionsförmånens åtnjutande uppkommande
kostnader.»
Kongl. Mnj:t fann emellertid enligt beslut den 27 januari 1899 qvarn-
bolagets ifrågavarande framställning icke föranleda vidare åtgärd.
Under hänvisning till qvarnbolagets omförmälda framställning äfven-
vensom hvad embetsverken i anledning deraf yttrat, föreslogs i en vid
sistlidet års riksdag af herr Åkerlund väckt motion, att Riksdagen måtte
medgifva rätt till tullrestitution vid utförsel af sammanmalet rågmjöl.
Motionen biet dock af bevillningsutskottet afstyrkt och af Riksdagen ut¬
slagen.
I de nu ifrågavarande, af herrar Wester och Åkerlund väckta motio¬
nerna återupptages frågan; och hemställa motionärerna, att Riksdagen måtte
besluta, att vid utförsel sjöledes från tullplats af sammanmalet rågmjöl
må, efter derom hos generaltullstyrelsen gjord ansökan samt på de vilkor
och föreskrifter, som kommerskollegium och generaltullstyrelsen föresla¬
git, åt idkare af qvarnrörelse medgifvas restitution af den tull, som af
honom blifvit erlagd för en motsvarande af honom från utlandet införd
qvantitet råg, med iakttagande deraf, att 100 kilogram skall anses lemna
98 kilogram mjöl; hvarjemte i fråga om tillämpningen af detta beslut
föreslås, åt herr Wester, att beslutet skall träda i kraft å dag under inne¬
varande år, som framdeles varder bestämd, samt af herr Åkerlund, att
Bill. till Biksd. Prof. 1901. 5 Sami. 1 A/d. 24 Haft. 2
10
i Bevillningsutskottets < Betänkande vN:o !-28.
‘beslutet ,måtte -vinna tillämpning snarast möjligt och från och med den
dag, : Riksdagen behagar bestämma.
I motiveringen, hvilken i begge motionerna är af hufvudsakligen
lika lydelse, framhålles, att då vid export af ifinsiktadt mjöl restitution
. enligt . särskilda grunder medgåfves -af den tull, som vid varans import
i omalet tillstånd blifvit erlagd, borde såsom en naturlig följd restitution
erhållas vid export äfven af sammanmalet rågmjöl, allrahelst som det af
embetsverkens utredning framginge, att betryggande kontroll utan svårig¬
het kunde-.åstadkommas, samt en sådan restitution sedan länge vore med-
gifven både i Norge och i Tyskland; hvarjemte framhållits, att afsättning
af sammanmalet rågmjöl skulle, - under förutsättning att restitution bevil¬
jades, kunna erhållas särskild! i Finland.
il)å utskottet ansett nödigt att erhålla utredning om, bland annat,
vilkoren och sättet för medgifvande af den ifrågasatta restitutionen, under
förutsättning att statsverkets rätt dervid måtte vederbörligen blifva till¬
godosedd, har utskottet, under erinran om det af kommei’skollegium och
generaltullstyrelsen den dO .mars 1898 afgifna, här dfvan intagna under¬
dåniga utlåtande, anhållit om utverkande af Kongl. Maj:ts .befallning till
samma embetsverk att till utskottet inkomma med sådan utredning; och
hafva i anledning häraf embetsverken till utskottet inkommit med ett den
Tö mars 1901 dagtecknadt utlåtande, deri embetsverken anfört, att sedan
.förenämnda .utlåtande af den 10 mars 1898 afgifvits, icke något förekom¬
mit, som kunde gifva anledning till andra bestämmelser för medgifvande
af den ifrågasatta restitutionen än dem, som finnas i sistnämnda utlåtande
.angifna, -och .att dill följd häraf embetsverken fortfarande ansåge, att,
derest Riksdagen beslöte att dylik restitution finge åtnjutas, densamma
torde med tillgodoseende af statsverkets rätt kunna medgifvas under de
vilkor och på sätt, som -i .utlåtande! af den 10 mars 1898 funnes när¬
mare omförmälda.
Rörande den i Tyskland gällande lagstiftningen om de förmåner,
som åtnjutas vid utförsel af spanmål eller produkter deraf, får utskottet
meddela 'följande upplysningar.
Hithörande bestämmelser innefattas i »Gesetz, betreffend die Abän-
derung des Zollt-arifgesetzes vom 15 Juli 1879» af den 14 april 1894
iSamt i Regulativ för »Getreidemuhlen und Mälzereien» af den 15 mars 1900
och »Ållgemeine Ausfiihrungsbestimmungen zu § 7 Ziffer 1 und 3 des
Zolltarifgesertzes». Ifrågavarande författningar innehålla i hufvudsak följande.
llc
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.'•
Vid utförsel från tyska riket'af hvete, råg, .hafre, skidfrukter, kbrn,
raps och roffrö ineddelas--under'förutsättning att den utfärda mäng¬
den af hvarje särskilda slag'uppgår till minst 5 Öl)'kilogram netto — på'
begäran bevis, s. k. »Einfuhrscheine» hvilka berättiga' innehafvare!] anUna
gen att inom sex månader från dagen för utställandet tullfritt1 införa t eft
mot bevisets tullvärde svarande mängd af samma sädesslag eller ock att
efter fyra månader från dagen för utställandet inom en derpå följande
tid af sex' månader i stället för kontant betalning använda' beviset" i af¬
räkning. vid erläggande af' tullafgift,'för varor-af vissa slag,' såvida icke1
denna afräkningsrätt genom rikskanslerens kungörelse för viss tid är; för-1
klarad . upphäfd.
Åt innehafvare af qvarnar och mälterier är till underlättande'af?
export af vid qvärnen eller mälteriet frainstäldä produkter den förmån!"
medgifven, att införseltull för en mot den utförda--varan ' svarande irtängd '
till fabriken införd utländsk spanmål'eftergifvesv Inläggande på neder¬
lag under t tullmyndighetens lås likställes med utförsel. Såsom vilkorr för*'
denna förmån finnes stadgadt ' iakttagande af vissa föreskrifter" rörande”'
bokföring, kontroll,- lagerrum m. mm Vederbörande myndighet t kan be*"
stämma en minimiqvantitet för den utförda varan af 2,000" eller 10,000"
kilogram. I stället för denna tulleftergift kan på begäran erhållas »Ein-
fuhrschein» å en mot utförselvaran svarande mängd' spanmål, så'vida 'till
utförselvaran användts minst 500 kilogram omalen spanmål.
För bestämmande af, huru mycket'omalen spanmål det utförda par¬
tiet mjöl motsvarar' eller, i händelse vid utförseln;»»Einfuhrschein» utfär¬
das, på huru stor myckenhet spanmål detta skall ' lyda, komma olika
grunder till användning. I* fråga om mjöl af råg och hvete finnas fast-
stälda vissa klasser,- inom hvilka v utbytesprocen ten' är en gång för alla
bestämd; likaså är utbytesprocentem för malt1 af korn eller hvete fast-
stäld till visst bestämdt belopp. I fråga om mjöl af hafre, korn,
majs, bohvete eller skidfrukter, malt af råg samt åtskilliga andra fabri¬
kater af spanmål eller skidfrukter. deribland sammanmalet mjöl af råg
eller hvete (Schrot), fastställes deremot utbytesprocenten för hvarje sär¬
skild fabrik af vederbörande myndighet, eller, derest på innehafvarens
begäran fabriken ställes under fortvarande kontroll' från tullverket, efter
det vid förmalningen utrönta verkliga utbytet.
Vid utförsel af mjölblandningar af olika sädesslag medgifves icke
någon af ofvan omförmäla förmåner.'
12
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
De i tyska riket gällande tullsatserna äro af två slag, en högre och
en lägre tullsats, af hvilka den senare är genom traktater bunden gent
emot de flesta främmande länder till år 1904. De fördragsenligt gäl¬
lande tullsatserna läggas till grund för bestämmandet af tullvärdet af
«Einfuhrscheine».
Då vid upprepade tillfällen af idkarne af qvarnindustrien framhållits,
att de i utlandet och särskildt i Finland skulle kunna vinna afsättning
för sin tillverkning af sammanmalet rågmjöl, i händelse tulInstitution
derför vore medgifven, samt de i frågan hörda embetsverken förklarat
sådan restitution kunna utan eftersättande af statsverkets rätt medgifvas
pa de af embetsverken föreslagna vilkor, har utskottet funnit sig böra
tillstyrka de gjorda framställningarna under nämnda vilkor.
Beträffande motionärernas yrkanden angående tiden för tillämpningen
af ett beslut i sådan rigtning, har utskottet dock ej funnit anledning att
frångå den allmänt gällande regeln, att förändringar i tullagstiftningen
skola träda i kraft från och med ingången af året näst efter det, hvar¬
under de beslutits.
Utskottet hemställer alltså,
l:o) att Riksdagen måtte besluta, att vid utförsel
sjöledes från tullplats af sammanmalet rågmjöl må,
efter derom hos generaltullstyrelsen gjord ansökning
och i händelse styrelsen finner sådan kontroll, som
här nedan omförmäles, kunna anordnas, åt idkare af
qvarnrörelse medgifvas restitution af den tull, som af
honom blifvit erlagd för en motsvarande, från utlan¬
det införd qvantitet råg, hvarvid iakttages, att 100
kilogram råg anses lemna 98 kilogram mjöl, samt i
öfrigt under vilkor:
a) att den, som vill af dylik förmån komma i
åtnjutande, skall vara skyldig underkasta sig den be¬
sigtning af de till begagnande vid förmalningar af-
sedda maskiner och ledningar, som generaltullstyrel¬
sen kan finna skäligt föreskrifva, äfvensom erforderlig
kontroll å den färdiga varans uppsamling i säckar, af
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
13
hvilken anledning det skall åligga honom att för
hvarje gång, han vill tillverka dylikt för utförsel un¬
der restitutionsanspråk afsedt mjöl, hos tullförvaltnin¬
gen å den tullplats, hvarifrån utförseln skall ske, der¬
om göra anmälan;
b) att under hela tiden, förmalningen pågår, af
tullförvaltningen beordrad tullbetjening skall närvara
för att med tullplomber förse de säckar, i hvilka det
färdiga mjölet fy lies; skolande dessa plomber vid varans
utförsel befinnas i orubbadt skick;
c) att vid utförseln angifningsinlagan skall vara
åtföljd af tillverkarens under edlig förpligtelse afgifna
och af två personer, som med förmalningen tagit be¬
fattning, till rigtigheten bestyrkta försäkran derom, att
den till utförsel angifna varan är exportörens egen
förmalningsprodukt och utgör sammanmalet mjöl, som
framstälts uteslutande af råg, äfvensom att, efter det
rågen undergått erforderlig rensning, ingenting, af
hvad namn och beskaffenhet som helst, blifvit från¬
taget eller tillsatt;
d) att härutöfver hvad i § 9 mom. 3 tulltaxe-
underrättelserna enligt detta lagrums nuvarande ly¬
delse finnes föreskrifvet skall i tillämpliga delar iakt¬
tagas; samt
e) att det skall åligga vederbörande idkare af
qvarnrörelse att vidkännas alla de i och för restitu-
tionsförmånens åtnjutande uppkommande kostnader; och
2:o) att herrar Westers och Åkerlunds förslag
angående tiden för tillämpningen af Riksdagens under
punkten l:o) här ofvan fattade beslut icke måtte af
Riksdagen bifallas.
14
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
Uti ofvan omförmälda kong,!. proposition, N:o 46, dagtecknad den
1 februari 1901, samt i en inom Andra Kammaren af herr H. Anders¬
son i Vestra Nöbbelöf väckt motion,,, N:o 81, hafva förslag framstälts om
beviljande af restitution af erlagd tull vid utförsel sjöledes af risgryn.
I den kongl. propositionen har Kong!, Maj:t föreslagit Riksdagen att
besluta, att § 9 mom. 3 i de -vid , tulltaxan den 24 oktober 1898 fogade
underrättelser om hvad vidt taxans, tillämpning: iakttagas bör skall erhålla
följande förändrade lydelse:
»3, Förutom den tullrestitution, hvarom här ofvan förmärs, med-
gifves ock:
A) åt idkare af qvarnrörelse vid utförsel sjöledes från tullplats af föl¬
jande vid . qvarnqn framstälda produkter, nemligen finsiktadt mjöl af hvete,
råg eller korn samt gryn af hvete eller korn, restitution af den tull, som
af honom .blifvit’erlagd .för en. motsvarande qvantitet från utlandet, införd
omalen spanmål af samma slag, hvarvid, iakttages, att 100 kilogram hvete
anses lemna 75 kilogram mjöl, 100. kilogram råg. eller korn 66 2/3 kilo¬
gram mjöl och 100 kilogram hvete eller korn 66.2/3 kilogram gryn, samt
i öfrigt under vilkor:
a) att.afsigteni— — — — — — — under hvilken tullplatsen lyder;
b) att minst 2,000 kilogram — -r — — — — — och beskaffenhet
i öfrig!;,
c) att den omalna .spanmål, — — — — — — — till riket införd;
d) att vederbörande tullförvaltning. — — — — — — — utgående
tulljournal;
e) att utförseln,,--— — — —• — är medgifven;
f) atf det åligger — — — —^ — — — af generaltullstyrelsen fast¬
ställes och,;
g) att för utbekommande — — — — — — — omalna spanmåls-
qvantiteter; samt
B) åt innehafvare af risqvarn vid utförsel sjöledes från stapelstad af
vid qvarnen framstälda risgryn restitution af den tull,..som blifvit erlagd
för en motsvarande qvantitet af qvarninnehafvaremunder det halfva kalen¬
derår, då utförseln eger rum, direkt från utlandet infördt eller från neder¬
lag uttaget oskaladt ris, hvarvid förhållandet mellan den införda råvaran
och den förädlade produkten beräknas sålunda, att af råvaran 30 procent
anses lemna ett utbyte af 60 kilogram gryn på 100 kilogram ris samt
återstående 70 procent ett utbyte af 88 kilogram gryn på 100 kilogram
ris, i följd hvaraf tullrestitutionen skall utgå efter sistnämnda beräknings¬
grund i den mån exportvaran till myckenheten öfverstiger 18 procent af
15
Bevillningsutsköttéts ‘Betänkande 'N:o 28.
inom det halfva kalenderåret införtulladt ris; skolande såsom vilkor i öfrigt
för restitutionens erhållande gälla:
a) att afsigten att af det förtullade riset förmala gryn för export i
sammanhang med råvarans angifning till förtullning anmälés;
b) att utförseln sker vid samma tullkammare, der införseln egt ruin,
så vida icke generaltullstyrelsen i särskild! fall annorlunda medgifvit;
c) att minst 2,000 kilogram gryn på en gång utföras; skolande export-
inlagan vara åtföljd af tillverkarens under edlig förpligtelse afgifna. och
af två vittnen till rigtigheten bestyrkta 'försäkran derom, att den till ut¬
försel angifna varan är exportörens egen förmalningsprodukt;
d) att vederbörande tullkammare iskall, efter exportvarans undersök¬
ning och nettovigtens utrönande samt säckarnes tullplombering och bevak¬
ning under transporten 'till och inlastningen i fartyget, härom meddela
attest, hvilken såsom verifikation jemte angifningsinlaga och öfriga intyg
bifogas tullkammarens utgående tulljournal;
e) att utförseln i öfrigt verificeras på sätt i denna paragraf finnes
stadgadt beträffande öfriga varor, för hvilka tullrestitution är medgifven;
f) att det åligger vederbörande tullkammare att föra ett afräknings-
diarium för förtullningarna och exporterna, hvilket efter hvarje hälft kalen¬
derårs utgång afslutas utan öfverföringar från ett halfår till ett annat,
och till hvilket formulär af generaltullstyrelsen fastställes; sanit
g) att för utbekommande af här ifrågavarande restitution Vederbö¬
rande ega att efter hvarje hälft kalenderårs utgång i till generaltullsty¬
relsen stäld, genom vederbörande tullkammare dit insänd ansökning derom
göra hemställan; börande dylik ansökning vara åtföljd af utdrag ur tull¬
kammarens afräkningsdiariurn och qvitterade tullräkningar å de tulläfgifter,
som belöpa för i afräkningsdiariet upptagna qvantlteter oskaladt ris.»
Herr Andersson hemställer, att Riksdagen ville besluta, att nyss Om-
förmälda lagrum skall erhålla följande förändrade lydelse:
»Förutom deri tullrestitution, hvarom här ofvan förmäles, medgifves
ock åt idkare af qvarnrörelse vid utförsel sjöledes från tullplats af följande
vid qvarnen framstälda produkter, nemligen finsiktadt mjöl af hvete, råg
eller korn samt gryn af hvete, korn och oskaladt ris eller s. k. paddy,
restitution af den tull som af honom blifvit erlagd för en motsvarande
qvantitet från utlandet införd omalen sparnnål af samma slag, hvarvid
iakttages, att 100 kg. hvete anses lemna 75 kg. mjöl, 100 kg råg eller
korn 66 Va kg- mjöl, 100 kg. hvete-eller korn'66 s/3 kg. gryn, och 100 kg.
oskaladt ris eller s. k. paddy 65 kg. gryn samt i öfrigt under vilkor:
16
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
a)-------------------
— — — — — — — — — — — —--— — — — — —))
Enligt det i den kongl. propositionen åberopade protokoll öfver fi¬
nansärenden för den 1 februari 1901 har chefen för finansdepartementet
vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t anfört följande:
»Med förmälan att i Sverige tre stora risqvarnar blifvit anlagda med
tanke på att en större del af deras tillverkningar skulle erhålla afsättning
i den utländska marknaden, att en dylik exportrörelse i Sveriges grann¬
länder Danmark och Tyskland erhållit en storartad omfattning, att en i
stor skala bedrifven rörelse för tillverkning af risgryn skulle befrämja
utvecklingen af den utomeuropeiska handeln med Sverige och bereda stat
och kommuner stora inkomster, samt att en dylik industri skulle medföra
en ytterligare fördel derigenom, att af det affall, som uppkomme vid fa¬
brikationen af risgryn eller risfodermjöl erhölles ett billigt foderämne af
den mest närande och kraftiga beskaffenhet, hafva i en till Eders Kongl.
Maj:t ingifven skrift aktiebolaget Göteborgs ris- och valsqvarn i Göteborg,
aktiebolaget svenska risqvarnen i Karlskrona samt Kalmar ångqvarnsaktie-
bolag i Kalmar i underdånighet anhållit, att, på det egarne af risqvarnar
i Sverige icke skulle inom sitt eget land behöfva ligga under i täflan med
sina närboende tyska och danska konkurrenter, Eders Kongl. Maj:t måtte
till Riksdagen aflåta nådig proposition derom, att vid utförsel af risgryn
tullrestitution måtte medgifvas, helst i enlighet med den i Danmark fast-
stälda tariff, eller så, att för hvarje 60 ton risgryn, som utfördes, det
tullbelopp, som blifvit erlagdt för införda 100 ton paddy, återgäldades.
På grund af nådig remiss hafva kommerskollegium och generaltull¬
styrelsen öfver berörda framställning gemensamt afgifvit underdånigt ut¬
låtande, dervid embetsverken tillika öfverlemnat från svenska och norska
generalkonsulaten i Köpenhamn och Hamburg infordrade yttranden, in¬
nefattande utredning, huru i Danmark och Tyskland vid utförsel af ris¬
gryn förfares i fråga om beräkningen af restitution af den för råvaran
erlagda tull.
I berörda underdåniga utlåtande redogöra embetsverken till eu bör¬
jan för de bestämmelser i fråga om tullgodtgörelse vid utförsel af risgryn,
som gälla i de af sökandena särskildt omnämnda länderna Danmark och
Tyskland. Af denna redogörelse inheintas följande:
I Danmark finnes endast en risqvarn. Allt råris, som i och för
förädling införes till densamma, angifves till kreditupplag. Någon inbe¬
talning af tull vid införseln ifrågakoinmer således icke och följaktligen
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28. 17
icke heller någon restitution vid utförsel af risgryn, utan endast en af¬
skrifning från kreditupplaget efter en viss bestämd vigtreduktion af det
parti ris, som tillskrifvits upplaget och hvaraf risgrynen frambragts. Den
danska tulltaxan innehåller i fråga om tullbeskattningen af ris följande
bestämmelser:
»Ris i skaller (Nellon og Paddy) ............... 1 ® 1,2 sk. (2 Va öre).
Risengryn og Rismel....................................... 1 ® 2 sk. (4 VG öre).»
»For ris i skaller og afskallet ris sammenblandet, komine de for-
anstaaende toldsatser til anvendelse forholdsvis efter biandingens beskaf-
fenhed, dog saaledes åt der efter forudgaaet undersögelse tillstaaes en paa
forholdene grundet vsegtreduktion paa det qvantum afskallet ris, som fore-
findes i biandingen, hvilken reduktion dog ikke maa overstige 12 %.'»
Det ris, som i och för förädling införes, utgöres hufvudsakligast af
så kalladt cargoris, eller en blandning af oskaladt ris och ris med hinna,
men utan skal. I det skick, hvari råriset föres från Ostindien till Europa,
utgöres blandningen vanligen af 40—20 procent oskaladt och 60—80
procent skaladt ris. För att vid införsel i Danmark af en dylik blandning
kunna beräkna, i hvilken proportion sådan vara skall i kreditupplagskontot
tillskrifvas »Riis i skaller», gäller en af generaldirektoratet för skattevä¬
sendet den 21 maj 1864 utfärdad resolution, enligt hvilken uträkningen
sker genom jemförelse af den vigt, en tunna af blandningen befinnes
ega, med medelvigten af en tunna oskaladt ris (faststäld till 160 skålpund)
och en tunna skaladt ris (faststäld till 236 skålpund); hvarjemte för den
myckenhet skaladt ris, som förefinnes i blandningen, medgifves en vigt¬
reduktion af 11 y2 procent. Vid införsel af till exempel ett parti ris om
30,000 skålpund, innehållande en blandning af oskaladt och skaladt ris,
af hvilket parti en tunna befinnes väga 204 skålpund, skall partiet enligt
nämnda beräkningsgrund i kreditupplagsjournalen upptagas såsom 9,907
skålpund oskaladt ris å 1,2 skilling för skålpund och 20,093 skålpund
skaladt, orensadt ris, med afdrag å sistnämnda post af 11,5 procent, eller
2,311 skålpund, hvadan densamma uppföres med 17,782 skålpund å 2
skilling för skålpund. Vid utförsel af risgryn eger kreditupplagsinne-
hafvaren att på grund af generaldirektoratets för skatteväsendet kungörelse
den 29 november 1879 erhålla afskrifning å sitt konto för oskaladt ris,
så att för utförda 60 skålpund gryn afskrifvas 100 skålpund å den i hans
konto uppförda myckenheten oskaladt ris. Utföres icke mera gryn, än
som motsvarar den såsom oskaladt ris bokförda delen af ett infördt parti
blandningsris, så utgör i Danmark utbytesprocenten, beräknad å denna de],
Bih. till Riksd. Prot. 1901. 5 Sand. 1 Afd. 24 Häft. 3
18
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
60 procent, men enär den återstående delen af partiet, med afdrag af
11,5 procent, deremot skall bokföras såsom risgryn med härför stadgad,
tull, kommer utbytesprocenten, beräknad å hela det införda partiet, att
ställas betydligt högre, beroende på myckenheten af deri ingående ska-
ladt ris.
Enligt de upplysningar, embetsverken erhållit, motsvarar den qvantitet
risgryn, som från Danmark utföres, omkring hälften af den införda råvaran;
och vid utförseln afskrifves från kreditupplaget alltid i första rummet hvad
som uppförts såsom oskaladt ris.
De i fråga om risindustrien i Tysldand gällande tullbestämmelserna
äro väsentligen olika Danmarks, med undantag deraf, att äfven i Tyskland
egare af risqvarn åtnjuter förmånen af att kunna disponera öfver infördt
råris utan att vid införseln behöfva erlägga stadgad tullafgift. I Tyskland
måste qvarnegaren emellertid ställa säkerhet för tullbeloppet, hvilket ej
erfordras i Danmark. Tullsatsen för oskaladt och skaladt ris, hvartill
äfven risgryn hänföres, är densamma i Tyskland och utgår med 4 riksmark
för 100 kilogram; dock skall, enligt det genom senatens i Hamburg
kungörelse den 24 augusti 1888 med vissa ändringar enligt kungörelser
den 25 juli 1894 och den 9 november 1898 faststälda och enligt med¬
delande från generalkonsulatet i Hamburg för hela tyska riket gällande
tullregulativ för risqvarnarna, tullen för oskaladt och från skalet befriadt
ris, afsedt till skalning och polering å inom tullområdet liggande ris-
qvarnar, utgå med nedanstående procent å den för skaladt ris bestämda
införseltullen:
a) för ris i skal.............................................................................. 66 procent.
b) » blandningar af endast från skalet befriadt ris och
ris i skal..................................................................... 82 »
c) )> från förestående blandningar särskild^ blott från skalet
befriadt ris........................................................................... 85 »
d) » utan inblandning af oskaladt ris, blott från skalet be¬
friadt ris .............................................................................. 88 »
e) » ris, som är försedt med allenast den sista fina hylsan
och är bestämdt endast till polering ........................... 96 »
Den under b) faststälda procentsatsen tillämpas, när minst 10 procent
af blandningens vigt utgöras af oskaladt ris; innehåller blandningen mindre
oskaladt ris, gäller den för c) bestämda procentsatsen. Vid tillämpning af
sistnämnda procentsats medgifves emellertid afdrag för vigten af från
paddyn under tullväsendets kontroll frånskilda skal. För blandningar af
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28. 19
sorter, å hvilka olika procentsatser skola tillämpas, utgår flen högre satsen,
såvida icke det slag, för hvilket denna är faststäld, utgör mindre än 10
procent. Kan genom handelsböcker och vederbörliga intyg styrkas, att
det verkliga utbytet af poleradt ris för de under b) c) d) och e) angifna
slag varit mindre än 82, 85 och 88 eller 96 procent, medgifves, att det
till respektive 18, 15, 12 eller 4 procent bestämda tullafdraget ökas till
högst respektive 28, 18, 15 eller 11 procent. Qvarnegarne äro derjemte
skyldige att föra ett öfverskådligt konto öfver ristillverkningen och att
låta tullmyndigheterna när som helst taga del af handelsböcker med mera.
Beräkning och betalning af införseltullen sker två gånger årligen, och
hvarje år skall inventering ega rum. Denna inventering kan dock, enligt
särskild! medgifvande, undantagsvis inskränkas till hvart annat år.
Införseln till Tyskland af råris är mycket stor och utgjorde under
år 1897 422,982,600 kilogram och under år 1898 280,874,400 kilogram.
Utförseln af risgryn, hvilken utförsel eger rum ej allenast till flera
europeiska länder, utan äfven till norra och södra Amerika, Vestindien
och Afrika, utgjorde under motsvarande år respektive 160,842,000 och
125,797,500 kilogram, hvaraf visar sig, att förädlingsindustrien af råris
i Tyskland bedrifves i mycket stor skala. Såsom förut blifvit nämndt,
utgöres den hufvudsakligaste införseln, åtminstone till norra Europa, af
cargoris, hvarmed i allmänhet förstås arracan-, bassein- och rangoonris.
Dessa rissorter stå hvarandra ganska nära, och proportionen mellan oska-
ladt och skaladt ris är ungefär densamma för dessa slag af råris, hvilka
alla vid införseln i Tyskland hänföras till ofvannämnda punkt b). Ut-
bytesprocenten å det råris, som till största delen användes, utgör således
82, men kan nedsättas till 77 procent. Någon införsel af till punkterna
a) och c) hänförligt råris förekommer i allmänhet icke, men deremot in¬
föres från Japan råris, som hänföres till punkt d), och från Patna och
Java ris, hänförligt till punkt e), ehuru i jemförelsevis mindre mängd.
Reklamationer, utvisande, att det bestämda utbytesbeloppet ej alltid kunnat
uppnås, förekomma allt emellanåt för råris, hänförligt till grupperna b)
och e); och klagomål öfver de faststälda höga utbytesprocenterna hafva
äfven blifvit anförda, men någon nedsättning af desamma har det oaktadt
icke beviljats.
Sedan embctsverken redogjort för de i Danmark och Tyskland gäl¬
lande tullbestämmelser i fråga om ris, lemna embetsverken följande öfver¬
sigt af de i Sverige i omförmäla hänseende gällande bestämmelser.
Före år 1876, då artikeln risgryn var tullpligtig, men oskaladt
20
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
ris eller paddy tullfritt, fans i tulltaxan särskild tullsats, utgörande hälf¬
ten af den för risgryn faststälda, upptagen för »Ris, oskalad, blandad
med mer eller mindre fullständigt afskalad ris», men sistnämnda rubrik
utgick ur tulltaxan, då vid 1876 års riksdag risgryn förklarades tull¬
fria. När sedermera vid 1888 års riksdag artikeln risgryn å nyo blef
tullpligtig och tull åsattes äfven oskaladt ris eller paddy, förnyades icke
bestämmelsen om särskild tull för blandningar af oskaladt och skaladt
ris, hvadan dylikt blandningsris för närvarande icke finnes särskildt om-
nämndt i den svenska tulltaxan. För att få visshet om, hvilken tullsats
dylikt råris skulle komma att draga vid införsel till Sverige, hade ett
par industriidkare, hvilka haft för afsigt att, om paddytullen tillämpades,
anlägga risqvarnar här i riket, importerat några säckar blandningsris;
och genom Eders Kongl. Maj:ts särskilda nådiga bref den 23 augusti 1895
i två likartade besvärsfrågor förklarades det råris, som importerats, och i
hvilket, enligt de två insända profven, förhållandet mellan oskaladt och
skaladt ris syntes något olika, hänförligt till »Ris, oskaladt eller paddy».
Tullen å råris, vare sig helt och hållet oskaladt eller utgörande en bland¬
ning af oskaladt och skaladt ris, utgår således med 3,70 kronor för 100
kilogram, under det artikeln risgryn drager en tull af 6,50 kronor äfven
för 100 kilogram. Någon viss bestämd utbytesprocent eller något fast-
stäldt restitutionsbelopp vid utförsel af risgryn finnes för närvarande ej
upptaget i den svenska tullagstiftningen. Restitution af för råvaran er-
lagd tull kan således medgifvas endast på grund af föreskrifterna i § 9
mom. 5 tulltaxeunderrättelserna.
Embetsverken omförmäla härefter, att vid ett förberedande samman¬
träde, som af embetsverken hölls den 6 oktober 1900, representanter för
alla tre risqvarnarna i Sverige varit närvarande. Hufvudsakliga innehållet
af de yttranden, som dervid afgåfvos af bemälde representanter, angifves
i korthet vara följande.
Det hade upplysts i fråga om hvilka slags råris, som i allmänhet
infördes, att den hufvudsakliga importen till hela norra Europa, så¬
som förut äfven blifvit nämndt, utgjordes af cargoris, som till 60 ä 80
procent vore befriadt från ytterskalen. Någon införsel af helt och hållet
oskaladt ris förekoinme icke, och importen af japan- och javaris, som
vore ungefär dubbelt så dyrt som cargoriset, vore obetydlig. Importen
häraf till Tyskland utgjorde icke en tusendedel af det importerade cargo¬
riset och för en sådan obetydlighet behöfde ej särskildt lagstiftas. I
fråga om myckenheten af de olika produkter, som uppstå vid förmal-
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28. 21
ningen, hade meddelats, att några bestämda siffror i detta hänseende
näppeligen kunde uppgifvas, enär resultatet kunde blifva ganska olika.
Vid en qvarn hade, enligt utdrag ur kalkylboken, vid förmalningen er¬
hållits 15 procent gryn af prima qvalitet, 45 procent af sekunda, som
vore tillsatt med de största brutna grynen, 15 procent små gryn, 10
procent fodermjöl, 13 procent agnar och 2 procent förlust. Sekunda
qvaliteten vore den lägsta, som kunde säljas i Sverige till mennisko-
föda. Smågrynen eller de s. k. brucks användes till stärkelseberedning,
men enär det funnes blott två stärkelsefabriker i Sverige och dessa endast
kunde mottaga en begränsad myckenhet, måste smågrynen vanligen slås
i hop med mjölet och säljas till kreatursföda. I Tyskland deremot använ¬
des smågrynen till så kalladt Berliner Weissbier, och i Danmark funnes
en hönsafvel i stor skala, för hvilken de brutna grynen äfven användes.
Till följd häraf kunde de svenska qvarnegarne för smågrynen ej på
långt när erhålla så god betalning som de tyska och danska. I Sverige
ville ingen köpa dessa gryn annat än till samma pris som kli och andra
fodersorter. Fodermjölet kunde enligt aflemnade intyg från flera bagare
ej användas till menniskoföda. Med anledning af sökandenas framställ¬
ning om erhållande af tullrestitution i enlighet med den i Danmark fast-
stälda tariffen, eller så, att vid utförsel af 60 ton risgryn restituerades
tullen för 100 ton paddy, hade anförts, att om man antoge, att en im¬
porterad last låris innehölle 30 procent oskaladt och 70 procent skaladt
ris, så exporterade danskarne i förädladt skick dessa 30 procent och
åtnjöte derå restitution, beräknad efter ett utbyte af 60 procent gryn;
visade det sig sedan icke vara affär att exportera mera, exporterades
icke det skalade riset, men under goda tider och stigande konjunkturer
exporterades äfven af det sistnämnda slaget, ehuru utbytesprocenten härå
beräknades så högt som till 88,5 procent. Skulle nu i Sverige utbytet
af gryn bestämmas till 60 procent, så skulle härigenom de svenska qvarn¬
egarne icke erhålla någon fördel framför de danska, om exporten stan¬
nade vid 30 procent af importen, utan endast om man kunde exportera
mera och dock finge åtnjuta 60 procent i utbyte. Om derför i Sverige
bestämdes ett utbyte af 60 procent gryn för utförsel af 30 procent af
importen, och det sedermera vid ökad utförsel blefve eu stigande skala,
kanske ganska skarpt stigande med hänsyn till skilnaden i förtullning
mot i Danmark, skulle en sådan anordning ej vara till någon obehörig
fördel för de svenska qvarnegarne framför de danska, hvilku, bland andra
fördelar, jemväl åtnjöte den att hafva kreditupplag och dessutom endast
22 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
hade en qvarn, som vore en ofantligt stor affär med egna ångbåtar på
Indien. Med afseende å berörda förhållanden blefve det förenadt med
mycken svårighet att konkurrera med danskarne, äfven om i Sverige
utbytesproeenten bestämdes till 60. En af representanterna hade fram¬
stäf förslag, huruvida icke, enär vid bestämmandet af utbytesproeenten
hänsyn toges till vid förmalningen erhållna tullpligtiga produkter, genom
beviljande af tullfrihet för den minsta brucken eller genom medgifvande
af densammas införsel mot erläggande af den för paddy bestämda tull
nämnda procent kunde bestämmas till 60 eller högst 65. En annan af
representanterna ansåg det emellertid ej vara möjligt att göra den mindre
brucken tullfri och låta den öfriga vara tullpligtig. Hvad beträffade att
genom profmalning utröna utbytet af gryn å ett importeradt parti råris,
hade uppgifvits, att profmalningar vore olämpliga och odrägliga för båda
parterna, och att det vid en större fabrikation vore omöjligt att kon¬
trollera profvets korrekta utförande. Målningen verkstäldes nemligen
olika, beroende på de aftalade försäljningarna. Vid försäljning af en sär-
skildt hög qvalitet slipadés hårdare, hvarvid erhölles mera affall. Vid
försäljning af sekunda qvalitet behöfde grynen ej vara så ljusa och slipa¬
des derför mindre, hvarigenom affallet äfven blefve mindre. Härigenom
blefve äfven utbytesproeenten sväfvande. Att vid verkstälda profmal¬
ningar olika resultat uppstått, förklarades dermed, att lasten ena gången
varit mycket skalad, andra gången mindre god; ena gången hade den
varit mera gulaktig och måst slipas mera för att få qvalitet, andra gån¬
gen hade den varit mindre gul. Vidare hade erinrats, att en minskning
i det nuvarande tullskyddet för framställning af risgryn skulle lända till
stor skada för de svenska qvarnarna, som blifvit anlagda just på grund
deraf, att råvaran kunde införas mot en tull af 3,70 kronor per 100 kilo¬
gram, under det den förädlade varan droge en tull af 6,6o kronor, hvilket
hade till följd, att de svenska qvarnegarne kunde behålla den inhemska
marknaden. En förändring i afseende å beräkningen af tullen å råris, i
likhet med hvad i Danmark funnes stadgadt, skulle vara en olycka för
de svenska qvarnarna. Slutligen hade omförmälts, att det skulle vara
bäst och lämpligast, om en viss bestämd genomsnittsprocent kunde fast¬
ställas, och att, enär den minsta brucken här i landet endast med största
svårighet kunde säljas till menniskoföda, det vore rigtigast, om densamma
ej toges i betraktande vid bestämmandet af utbytesproeenten, hvilken i
så fall borde blifva högst 65 procent. Äfven med denna procent kunde
det emellertid blifva svårt för de svenska risqvarnarna att på den utländska
Bevillning sutskottets Betänkande N:o 28.
23
marknaden täfla med danska och tyska konkurrenter, men möjligheten
härtill vore dock icke utesluten. Sattes utbytesprocenten högre än till 65,
omöjliggjordes konkurrensen med Danmark och Tyskland, och de svenska
qvarnegarne kunde ej tänka på att exportera sina tillverkningar.
Efter det berörda sammanträde hållits, hafva, enligt hvad embets-
verken meddela, i en till dem den 21 november 1900 ingifven skrift
aktiebolaget svenska risqvarnen i Karlskrona och Kalmar ångqvarnsaktie-
bolag i Kalmar hemstält, det embetsverken måtte tillstyrka, att utbytet
bestämdes till 65 procent, för så vidt detta kunde ske, utan att tullfrihet
medgåfves för den så kallade småbrucken, men att i annat fall vid export
af 30 procent af en importerad last paddy utbytet beräknades till 60
procent och vid ytterligare utförsel bestämdes till ett högre tal.
För egen del hafva embetsverken anfört, att det ingalunda syntes
kunna förnekas, att en i något större omfattning bedrifven inhemsk
industri för förädling af råris skulle för vårt land medföra fördelar ej
allenast genom befrämjandet af handel och näringar, utan i synnerhet
derigenom, att det vid risförädlingen uppstående affallen som utgjorde
ett synnerligen närande och kraftigt samt tillika billigt foderämne för
kreatur, kunde erhållas inom landet. Konsumtionen af risgryn i Sverige
vore emellertid för närvarande ganska ringa, omkring 10,000 ä 12,000
ton årligen, och äfven om den skulle kunna ökas något, på grund deraf
att genom en utvecklad inhemsk risförädlingsindustri priset å risgryn
antagligen blefve billigare, syntes den inhemska afsättningen dock icke
kunna komma att motsvara hvad som redan nu kunde tillverkas af de
tre inom landet anlagda risqvarnarna, af hvilka den i Göteborg befint¬
liga ensam kunde producera mer, än som motsvarade landets nuvarande
behof. För att dessa qvarnar ej skulle nödgas allt för mycket inskränka
den afsedda tillverkningen och till följd deraf hållas i overksamhet
under längre eller kortare tid af året, hvarigenom den för vårt land
förväntade nyttan af en inhemsk risindustri skulle i afsevärd grad för¬
minskas och qvarnarnas fortfarande bestånd hotas, vore det önskvärdt,
att tillfälle bereddes den inhemska risindustrien att utom landet afsätta
åtminstone en del af sina tillverkningar; och detta kunde ingalunda vara
möjligt, med mindre restitution af för råvaran erlagd tull medgåfves
under vilkor, som ej vore för qvarnarna alltför betungande.
På grund af föreskriften i § 9 mom. 5 tulltaxeunderrättelserna
egde generaltullstyrelsen, såsom förut blifvit antydt, rätt att vid ut¬
försel af inom landet förädlade, utaf utländska tullpligtiga råämnen
24
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
tillverkade varor medgifva restitution af vid införseln erlagd tullafgift.
Till följd häraf hade styrelsen vid två särskilda tillfällen medgifvit aktie¬
bolaget Göteborgs ris- och valsqvarn rätt att vid utförsel af risgryn
erhålla restitution af den för råvaran erlagda tull, sedan Eders Kongl.
Maj:t genom nådiga bref den 30 november 1899 och den 29 juni 1900
medgifvit, att dylik restitution finge åtnjutas, utan hinder deraf att
råvaran vid införseln blifvit upplagd på nederlag. För att bestämma
den grund, efter hvilken restitution finge åtnjutas, hade styrelsen för
hvarje gång låtit anställa profmalningar, som öfvervakats och kontrol- .
krats »af styrelsens tekniska biträde och öfverinspektoren vid packhus¬
inspektionen i Göteborg och hvarvid qvarnen stått under särskild tull¬
bevakning, så att icke något kunnat borttagas eller tillsättas. Vid
dessa tillfällen hade styrelsen derjemte, för att, så vidt möjligt, för¬
hindra, att någon oberättigad fördel skulle tillkomma qvarnegaren, ansett
sig vid bestämmandet af utbytesprocenten böra taga hänsyn äfven till
det ljusaste mjölet, ehuru detsamma antagligen icke kunde användas till
annat än kreatursfoder.
Något annat sätt att bestämma utbytet än genom profmalning
syntes, med tillämpning af nu gällande bestämmelser, icke förefinnas,
enär det skulle vara förenadt med alltför stora praktiska olägenheter
att sätta hela tillverkningen af för export afsedt risgryn under tull¬
kontroll. En dylik profmalning måste emellertid, vid det förhållande
att utbytesprocenten kunde vara mycket vexlande, företagas med hvarje
särskildt infördt parti råris. Detta medförde för qvarnegaren ganska
stora omkostnader och vållade längre eller kortare afbrott i det regel¬
bundna arbetet, eftersom qvarnen såväl före som efter profmalningen
måste rengöras, så att alla behållare, ledningar med mera blefve full¬
ständigt tomma. Dertill komme, att, enligt vid förberörda samman¬
träde med qvarnegarne lemnad upplysning, profmalning ej kunde anses
fullt tillförlitlig. För att få ytterligare visshet härom hade general¬
tullstyrelsen från såväl qvarnegarne som styrelsens tekniska biträde in¬
fordrat särskilda yttranden angående dels de omständigheter, som kunde
tala mot den nuvarande anordningen med restitutions beviljande enligt
profmalningsresultat, dels huruvida sakkunniga personer, derest qvarn¬
egaren skulle önska utföra exportvaran i form af bättre eller sämre
qvalitet än den vid profmalningen framstälda, skulle på grund af prof-
malningsresultatet kunna inom vissa gränser beräkna den utbytesprocent,
som uppstått vid förmalningen af exportprodukten; och hade af de i
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
25
nämnda hänseenden afgifna yttranden uppenbarligen framgått, att en
profmalning i regel icke vore den grund, enligt hvilken restitutionsbelop-
pet borde bestämmas.
Enär således nu gällande allmänna bestämmelser för beviljande
af restitution icke kunde anses lämpliga i fråga om risförädlings¬
industrien, syntes det, sedan numera i Sverige blifvit anlagda tre ris-
qvarnar, hvilkas tillverkning betydligt öfverstege landets behof, höge¬
ligen önskvärd!, att, om möjligt, särskilda bestämmelser, i likhet med
hvad i afseende på utförsel af spanmål funnes stadgadt, meddelades i
fråga om sättet för beräkningen af den restitution, som vid utförsel af
risgryn kunde få åtnjutas. Detta syntes dock icke kunna ske, med
mindre än att en viss bestämd utbytesprocent för förmalning af råris
faststäldes. Att bestämma storleken af nämnda procent mötte emeller¬
tid ganska stora svårigheter, i betraktande af de många olika faktorer,
som kunde inverka på förmalningen, samt med hänsyn dertill, att
procenten borde sättas så, att hvarken statsverkets eller qvarnegarens
rätt träddes för nära. Sattes å ena sidan procenten för låg, komme
statsverket att utbetala mera än som influtit för den förmalda qvanti-
teten råris: sattes åter procenten för hög, blefve det omöjligt för de
svenska qvarnegarne att på den utländska marknaden täfla med mera
gynnade konkurrenter i grannländerna och exportera sina tillverkningar.
En för hvarje fall fullt rättvis utbytesprocent vore det icke möjligt att
fastställa, men med afseende å frågans betydelse ville det synas embets-
verken angeläget, att man bestämde ett utbyte, som komme det verkliga
så nära som möjligt och som fördenskull, utan att medföra någon större
risk för statsverket, möjliggjorde utförsel af risgryn.
Såväl vid sammanträdet med qvarnegarne som ock i ofvan omför-
mälda den 21 november 1900 till embetsverken ingifna skrift hade hem¬
stälts, att utbytet måtte bestämmas till G5 procent. Detta procenttal
syntes också kunna anses motsvara det verkliga utbytet, för så vidt
afseende ej skulle fästas å de minsta grynen, hvilka, enligt hvad sökan¬
dena uppgifva, ej kunde säljas till menniskoföda. Men äfven om så vore
förhållandet, vore detta dock ej tillräcklig anledning att vid bestämman¬
det af utbytesprocenten underlåta att taga hänsyn till nämnda smågryn,
så länge desamma vore tullpligtiga i Sverige; och att, såsom äfven före¬
slagits, medgifva tullfrihet för dylika gryn syntes ej vara lämpligt.
Dessa gryn kunde nemligen användas, förutom till stärkelsefabrikation,
äfven för tillverkning af bränvin; och vid sådant förhållande syntes det
Bill. till Riksd. Prof. 1901. 5 Sami. 1 Afd. 24 Häft. 4
26 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
ingalunda böra medgifvas, att desamma finge till riket tullfritt införas,
åtminstone icke med mindre än att deraf betingade särskilda föreskrifter
beträffande bränvinstillverkningen blefve meddelade. Härtill komme, att
det skulle möta ganska stora tulltekniska svårigheter att vid tullbehand¬
lingen särskilja risgryn af olika storlek. Enär myckenheten af de tull-
pligtiga produkter, som erhölles vid förmalning af råris, i allmänhet
öfverstege det nu senast begärda procentbeloppet, ansåge sig embets-
verken icke kunna tillstyrka, att detta belopp, eller 65 procent, fast-
stäldes såsom en generel grund för utbytets beräknande. Då emellertid
sökandena förklarat, att någon export af risgryn icke kunde antagas blifva
möjlig, om en högre procent faststäldes, hade embetsverken tagit under
ompröfning, huruvida icke beräknandet af utbytet kunde ske utan att
fastslå en enda generel utbytesprocent för förädling af blandningsris.
De i Danmark och Tyskland gällande systemen för utbytesprocen-
tens bestämmande skulle för att kunna införas i Sverige ovilkorligen nöd¬
vändiggöra en förändring i tullbehandlingssättet af råris och medföra en
rubbning i förhållandet mellan tullsatsen å råvaran och den förädlade
produkten. Detta ansåge sig embetsverken icke kunna tillstyrka, enär de
inhemska qvarnarna, såsom förut angifvits, blifvit anlagda hufvudsakligast
med hänsyn till det skydd, risindustrien för närvarande åtnjöte i Sverige,
och det för qvarnarnas fortfarande bestånd syntes vara angeläget, att
detta skydd hvarken borttoges eller i någon afsevärd grad förminskades.
Det i Danmark gällande sättet att vid införsel af ett parti blandningsris
bestämma förhållandet mellan i partiet ingående skaladt och oskaladt ris
genom att vä°-a en tunna af den införda varan kunde dessutom icke an-
ses fullt tillförlitligt, enär vigten af ett visst rymdmått blandningsris ej
uteslutande berodde af nämnda förhållande; och fastställandet af den i
Tyskland för förädling af blandningsris bestämda utbytesprocenten, eller
82 procent, hvilken dock i vissa fall kunde nedsättas till 77, skulle
omöjliggöra all export af risgryn. De tyska qvarnegarne hade nemligen,
liksom de danska, ganska många till gynnandet af exporten verkande
fördelar, hvilka icke kunde beredas de svenska.
Vid en jemförelse mellan bestämmelserna i Danmark och Tyskland
framginge det uppenbart, att de danska qvarnegarne hade en synnerligen
stor fördel framför de tyska deruti, att på en viss del af ett infördt
parti blandningsris beräknades i Danmark en ganska låg utbytesprocent,
hvilket antagligen vore den enda förklaringsgrunden till att de danska
qvarnegarne kunde på utländsk marknad afsätta en del af sina tillverk-
"Bevillningsutskottets Betänkande JN:o 28. 27
ningar och således derstädes till en viss grad täfla med den i ofantligt
stor skala bedrifna tyska risförädlingsindustrien. Kunde en liknande för¬
mån beredas de svenska qvarnegarne, skulle det antagligen blifva möjligt
äfven för dem att till utlandet exportera risgryn; och då de svenska
qvarnegarne på grund af mera afskildt läge och svårare kommunikations¬
förhållanden näppeligen skulle kunna täflande uppträda på den stora
verldsmarknaden, syntes det vara till fyllest, om tillfälle kunde beredas
dem att exportera åtminstone någon del af tillverkningen och således
drifva densamma i något större skala än landets eget behof kräfde. Mera
syntes de svenska qvarnarna åtminstone för närvarande icke kunna ifråga¬
sätta, med hänsyn dertill att de blifvit anlagda närmast med anledning
af det tullskydd, risförädlingen åtnjöte i Sverige, och således måste anses
vara afsedda nästan uteslutande eller åtminstone hufvudsakligast för den
inhemska konsumtionen.
I betraktande deraf att det blandningsris, som för förädling in¬
fördes, i allmänhet innehölle omkring 30 procent oskaladt ris, ett för¬
hållande, som af erfarenheten bekräftats, och då för dylikt ris i Dan¬
mark vore faststäldt, att utbytet skulle beräknas motsvara 60 procent,
hvilket icke innebure, att någon exportpremie medgåfves, ansåge em-
betsverken, att samma procenttal skulle kunna beräknas äfven i Sverige
vid utförsel af risgryn till den myckenhet, som kunde anses motsvara
den i råvaran ingående qvantiteten oskaladt ris, eller intill 30 procent
af ett infördt, vederbörligen förtulladt parti råris, men att, om större
myckenhet risgryn exporterades, utbytesprocenten borde sättas betyd¬
ligt högre, eller till 88 procent, såsom i det närmaste motsvarande den
i Danmark i så fall bestämda, eller 88,5 procent. Genom att på sådant
sätt fastställa två olika utbytesprocenter, bestämda på grund deraf att
i råvaran inginge dels oskaladt och dels skaladt ris, komme de svenska
qvarnegarne att med afseende på exporten blifva i hufvudsak likstälda
med de danska och kunde antagligen härigenom sättas i tillfälle att
utföra en del af sina tillverkningar. Någon afsevärd risk för stats¬
verket genom medgifvande af de nu nämnda utbytesprocenterna skulle
antagligen ej uppstå, då den lägre procenten finge beräknas endast på
en mindre del af ett infördt, vederligen förtulladt parti råris.
För att emellertid på sådant sätt kunna bestämma utbytet syntes
det nödvändigt, att vid beräkningen af detsamma hänsyn toges endast
till den qvantitet blandningsris, som för förädling förtullats under eu
viss bestämd tidsperiod, soin embetsverken ansåge lämpligast böra be¬
28 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
stämmas till ett hälft kalenderår, samt följaktligen att det afräknings-
diarium öfver förtullningarna och exporterna, som skulle af vederbörande
tullkammare föras, afslutades vid utgången af hvarje sådan tidsperiod,
utan att någon öfverföring från en period till en annan finge ega rum.
Derjemte syntes det vara för qvarnegarne synnerligen angeläget, att
restitutionen medgåfves, äfven om råvaran vid införseln upplades på
nederlag enär densamma i allmänhet infördes direkt från Indien i hela
O7
fartygslaster.
I öfrigt ansåge embetsverken, att för restitutionens beviljande i huf¬
vudsak samma vilkor borde uppställas, som funnes bestämda i § 9 mom.
3 i tulltaxeunderrättelserna angående tullrestitution vid utförsel af span-
mål; dock att några särskilda föreskrifter angående in- och utförsel vid
tullplats, som ej vore stapelstad, icke behof de upptagas, enär såväl in-
som utförseln i detta fall borde få ske endast vid stapelstad, hvaremot
det borde tillåtas, att i särskildt fall, efter generaltullstyrelsens med¬
gifvande, utförseln kunde få ega rum från annan stapelstad än den, der
införseln skedde. Ej heller erfordrades någon bestämmelse derom, att
råvaran skulle hafva varit en viss tid före utförseln införd, enär hänsyn
behöfde tagas endast till den qvantitet, som under en viss bestämd tid
blifvit förtullad; och som risqvarnarnas antal säkerligen ej komme att
blifva större, än att generaltullstyrelsen kunde utöfva tillsyn derå, att
risförädling vid desamma verkligen bedrefves, syntes den i nyssnämnda
författningsrum stadgade bestämmelse, att restitutionsansökning skall vara
åtföljd af bevis, att sökanden sjelf idkar qvarnrörelse, icke heller erfordras.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda anförts hafva embetsverken
hemstält om vidtagande af erforderliga åtgärder i syfte att § 9 mom. 3
i tulltaxeunderrättelserna måtte erhålla förändrad lydelse.»
Herr Andersson anför i motiveringen till sin motion till en början
följande:
>1 motion vid förlidet års riksdag framstälde jag förslag derom, att
vid utförrel från vårt land af risgryn skulle beviljas restitution af erlagd
tull för den paddy, hvaraf de blifvit tillverkade, och skulle dervid utbytet
beräknas till 60 procent af den införda paddyn.
Detta förslag afstyrktes emellertid af bevillningsutskottet, men i af-
gifna reservationer hade särskilda ledamöter hemstält om bifall till motionen
med den ändring, att utbytet skulle beräknas till 65 procent af råvaran,
hvilket förslag äfven bifölls i Andra Kammaren med 127 röster mot 42;
29
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
hvaremot Första Kammaren- biföll utskottets förslag, hvilket också bifölls
vid gemensam votering med 188 röster mot 176.
Sedan dess har det emellertid ytterligare visat sig, att med den stora
utveckling risqvarnsindustrien i vårt land erhållit, är det blott en ringa
del af de risgryn, hvilka kunna tillverkas vid våra risqvarnar, som kunna
konsumeras inom vårt eget land; hvaraf följden också måste blifva den,
att antingen skall en del af den förädlade varan exporteras eller också
nödgas riskvarnarne, såsom nu varit förhållandet, under en stor del af
året stå overksamma.
Med de ogynsamma bestämmelser, som nu äro gällande i fråga om
export af risgryn, är det icke möjligt för våra risqvarnar att kunna bestå
i konkurrensen med risqvarnarna i våra grannländer, hvilka arbeta under
vida gynsammare omständigheter.
Under nuvarande förhållanden har generaltullstyrelsen ansett sig böra
vid beräkningen af utbytesprocenten äfven taga hänsyn till den så kallade
småbrucken, men då denna endast användes i vårt land till foderämne,
torde den äfven utan olägenhet kunna behandlas såsom öfriga foderämnen
och sålunda beredas tullfrihet, hvarigenom vi skulle kunna blifva i till¬
fälle att till billigare pris förskaffa oss ett af de mest kraftiga och nä¬
rande foderämnen, hvilket i synnerhet till utfodring, vid bedrifvande af
hönsafvel, skulle blifva af stor betydelse samt utan jemförelse det allra
bästa foder.»
Sedan derefter i motionen införts vissa delar af det af kommers¬
kollegium och generaltullstyrelsen i frågan afgifna underdåniga utlåtande,
för hvilket chefen för finansdepartementet enligt det här ofvan intagna
statsrådsprotokoll redogjort, samt motionären dervid särskildt erinrat
om de af embetsverken föreslagna och i den kong!, propositionen upp¬
tagna vilkoren för beviljandet af ifrågavarande restitution, fortsätter mo¬
tionären :
»Af dessa vilkor är det förstnämnda, att exporten af risgrynen skall
vara verkstäld under samma halfår, under hvilket tull blifvit erlagd för
en motsvarande qvantitet direkt från utlandet infördt eller från nederla¬
get uttaget oskaladt ris, ur affärssynpunkt, både opraktiskt och olämpligt.
Råvaran till risqvarnarna hitkoinmer i regel under månaderna mars, april
och maj och måste inom en ej allt för lång tid förädlas, emedan qvali-
teten af risgrynen blifver sämre, om riset för länge får ligga oskaladt.
Den del af den importerade varan, som före juni månads utgång blifvit
förädlad och angifven till export, måste nu äfven försäljas under samma
30
Bevilllningsutskottets Betänkande N:o 28.
tid, huru ogynsamma konjunkturerna än kunna vara, såvida qvarnegaren
skall kunna komma i åtnjutande af restitution af den erlagda tullafgiften;
och att den stora inskränkning i handlingsfriheten, som detta vilkor med¬
för, skall leda till oberäkneliga förluster och olägenheter för den häraf
beroende industrien, synes för hvarje affärsman ligga i öppen dag.
Den af embetsverken föreslagna olika utbytesprocenten, eller att den¬
samma skulle vid export beräknas till 60 procent å en del, eller de BO
procenten af den förtullade råvaran, men för den återstående delen, eller
70 procent, skulle utbytet beräknas till 88 procent, är ungefär lika med
de i Danmark, visserligen öfverklagade, men ännu gällande bestämmelser.
Dessa bestämmelser, tillämpade i vårt land, skola enligt min mening omöj¬
liggöra bedrifvandet af denna industri i någon större omfattning; men skola
deremot, gent emot den af reservanterna förra året föreslagna bestämmel¬
sen, att utbytesprocenten skulle beräknas lika eller till 65 procent, komma
att lända till en bestämd förlust för statsverket. Det är nemligen troligt,
att när qvarnegarne exporterat de 30 procent af den införda råvaran, för
hvilka de få beräkna utbytet till 60 procent, så nödgas de att upphöra
med vidare export och i stället låta qvarnarna stå overksamma, ty då de
icke nu utan förlust kunna exportera risgryn efter den betydligt lägre be¬
räknade utbytesprocent, som nu vid profmalningarna kommit dem till del,
skola de icke kunna exportera risgryn, derest beräkningen för utbytet be¬
stämmes så högt som till 88 procent.
Då embetsverken ansett, att genom ett likställande med gällande be¬
stämmelser i Danmark i fråga om utbytesprocenten skulle våra risqvar-
nar kunna bestå i täflan på verldsmarknaden med sina danska konkurren¬
ter i fråga om export, så lära embetsverken hafva förbisett, att utom den
fördel denskarne hafva derigenom, att de med stora egna ångbåtar hafva
lättare att importera råvaran, äro de befriade från de stora nederlagsomkost-
nader, som våra risqvarnar äro underkastade, och hvilka, enligt en af mig
förevisad räkning, uppgått för en last paddy till omkring 4,000 kronor.
När härtill lägges räntan på erlagd tullafgift, från hvilken de danska
qvarnarna äro befriade för det ris, som exporteras, så framgår tydligt,
att med denna höga utbytesprocent, som här är af embetsverken ifråga¬
satt, är det alldeles omöjligt för våra qvarnar att bestå i konkurrensen
med de danska risqvarnarna.
Det synes derför, som om det förslag, hvilket reservanterna vid sist¬
lidet års riksdag framlade, eller att utbytesprocenten beräknades så, att
00 kg. paddy skulle erhållas 65 kg. gryn, komme att lända till fördel
31
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
för såväl staten, hvilken i så fall finge utgifva restitutionen efter beräk¬
ning af en något högre utbytesprocent för att exportera risgryn samt
med betydligt enklare kontroll kunde öfvervaka exporten, som jemväl för
qvarnegarne, hvilka med en bestämd siffra för utbytesprocenten, och utan
den omnämnda tidsbestämmelsen, då export af den förädlade varan skulle
vara verkstad, kunde fullt tydligt beräkna affärsförhållandena samt lämpa
sina försäljningar efter konjunkturerna på verldsmarknaden.»
Det har blifvit upplyst, att vid förmalning af ris erhålles 60 procent
sådana gryn, som vanligen användas till menniskoföda. Återstoden utgöres
af smågryn eller s. k. bruck, fodermjöl, agnar och affall. Då emellertid
smågryn och fodermjöl ega ett ingalunda obetydligt värde och smågrynen
vid införsel till landet draga tull, skulle otvifvelaktigt den af motio¬
nären föreslagna utbytesberäkningen eller 65 procent innebära en utförsel¬
premie åt risqvarnarne. Kongl. Maj:t har till undvikande häraf föreslagit,
att utbytet skulle beräknas till 60 procent å s/i0 råvaran och till 88
procent å återstående 7/10, så att, om t. ex. 100 kilogram oskaladt ris
förädlas för export, denna qvantitet skulle anses lemna 60 procent å 30
kilogram eller 18 kilogram och 88 procent å 70 kilogram, eller 61,6
kilogram, således tillsammans 79,6 kilogram. Men äfven detta förslag
innebär tydligen, att en utförselpremie beviljas för det fall, att exporten
inskränkes till 30 procent eller till och med något mera af den införda
råvaran; och beträffande denna del af råvaran blifver premien ännu större
än enligt motionärens förslag. Den kongl. propositionen öfverensstämmer
väl med hvad som i Danmark i förevarande hänseende finnes stadgadt,
men härvid är att märka, hvad embetsverken i sitt i frågan afgifna under¬
dåniga utlåtande också omförmält, att i Danmark vid införsel af ris detta
angifves till kreditupplag och derstädes uppföres till en del å importörens
konto för oskaladt ris och till återstående delen å hans konto för skaladt
ris, samt att vid utförseln afskrifning, med beräkning af 60 procent ut¬
byte, sker å förstnämnda konto, i följd hvaraf importören för den del, som
ej utföres, dock minskad med 11 '/2 procent, får vidkännas den för skaladt
ris bestämda högre tullsatsen, oaktadt den införda varan utgör en blandning
af skaladt och oskaladt ris. Af denna omständighet motväges således i väsent¬
lig grad den låga utbytesberäkningen. Här i landet förefinnes emellertid ej
någon sådan motvigt, och det är derför klart, att den af Kongl. Maj:t
föreslagna utbytesberäkningen skulle bereda vår qvarnindustri en långt större
32 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
fördel på statens bekostnad, än hvad i Danmark är medgifvet. Såsom synes
af embetsverkens redogörelse, är i Tyskland utbytesberäkningen betydligt
högre. Den af Kong! Maj:t föreslagna utbytesberäkningen utgör, såsom ofvan
nämnts, vid utförsel af hela den införda qvantiteten 79,6 procent, och då
enligt utskottets åsigt ett medgifvande af en lägre utbytesprocent, låt vara
af en mindre del af den införda qvantiteten, skulle med här i landet gällande
tullagstiftning innebära en premie på statens bekostnad, men beviljande
af någon sådan premie icke torde här i landet böra ifragasättas, finner
sig utskottet icke kunna förorda ett medgifvande af tullrestitution med
beräkning af ett lägre utbyte än det nyssnämnda eller 79,6 procent; men
då, enligt hvad inom utskottet blifvit upplyst, innehafvarne af de svenska
risqvarnarne förklarat, att någon utförsel af risgryn under sådant vilkor
icke utan förlust kan ega rum, och att det för qvarnegarne ställer sig
förmånligare att vid utförsel af risgryn begagna sig af det sätt, som i
§ 9 mom. 5 tulltaxeunderrättelserna nu finnes föreskrifvet, har utskottet
funnit någon ändring i nu bestående förhållanden icke böra vidtagas, utan
hemställer,
Bio) att Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition,
angående restitution af erlagd tull vid utförsel af ris¬
gryn, icke måtte af Riksdagen bifallas; samt
4:o) att herr Anderssons motion, angående restitu¬
tion af erlagd tull vid utförsel af risgryn, icke heller
måtte af Riksdagen bifallas.
Lydelsen af § 9 mom. 3 i tulltaxeunderrättelserna är naturligtvis
beroende på de beslut, Riksdagen kan komma att fatta i de här ofvan
omförmälda restitutionsfrågorna, och bör detta moment uppställas olika, allt
efter som endera eller begge af dessa frågor komma att bifallas eller
afslås. Häraf följer, att något definitivt förslag till förändrad lydelse af
nämnda lagrum i dess helhet icke kan uppgöras, förrän Riksdagen fattat
beslut i saken, men vill utskottet derefter till Riksdagen inkomma med
det förslag i berörda afseende, som af Riksdagens beslut betingas; hvilket
utskottet
5:o) får för Riksdagen anmäla.
Stockholm den 16 april 1901.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. C AVALLI.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
33
Reservationer:
vid punkten l:o:
af herr Bergendahl, som anfört:
»Sistlidne Riksdags bevillningsutskott anförde uti dess betänkanden
n:o 8 såsom motiv för afslag å herr Åkerlunds då väckta motion af
samma innebörd som nu föreliggande motioner följande:
»Om än genom den föreslagna restitutionen af erlagd tullafgift vid
utförsel af sammanmalet rågmjöl någon fördel möjligen skulle kunna be¬
redas den svenska qvarnindustrien, då den bedrifves på orter, hvarifrån
utförsel kan ega rum, anser sig dock utskottet med anledning af de
olägenheter, som rubbningar i nu gällande tullagstiftning rörande span¬
mål kunna medföra, icke böra tillstyrka bifall till ifrågavarande förslag.»
Härom förenade sig enhälligt utskottet, och bifölls utskottets hem¬
ställan om afslag af båda kamrarne. Då sedan dess, enligt mitt förme¬
nande, inga förändrade förhållanden inträffat och ej heller sådana, vare
sig af motionärerna eller utskottet angifvits, fasthåller jag den ståndpunkt,
jag till frågan förut intagit. Redan genom den nuvarande proportionen
å tullsatserna mellan malen och omalen spanmål har qvarnindustrien
erhållit ett mer än tillräckligt skydd. Skäl förefinnes alltså ej att ytter¬
ligare öka detta, som ensidigt skulle gynna de större vid kusten belägna
bolagsqvarnarne, hvilket skulle blifva följden och tydligt framgår af det
betänkandet åtföljda gemensamma uttalandet af kongl. kommerskollegium
och kongl. generaltullstyrelsen.
Skulle nu föreslagna restitution beviljas dessa kustqvarnar, blefve
gifvetvis närmaste följden en än hårdare konkurrens emellan dem och
inuti landet belägna mindre handelsqvarnar, hvilka då skulle komma att
föra en tynande tillvaro till skada för den mindre landtbrukaren, som
nu vid hemortsqvarnen på lämpligaste sätt kan afsätta sin spanmål.
Jag tillåter mig derför hemställa, att herrar Westers och Åkerlunds
ifrågavarande motioner icke måtte vinna Riksdagens bifall.»;
Bill. till Riksd. Blot. 1901. 5 Sami. 1 Afd. 24 Häft. (N:o 28.) 5
34
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
af herrar friherre Klingspor och Weinberg, hvilka instämt i herr
Bergendahls yttrande;
af herr Lithander, som anfört :
»Då spanmålstullar år 1888 infördes, afsågs dermed som bekant att
åt jordbruket bereda ett behöfligt skydd mot den tryckande verkan, som
importen af utländsk . säd medförde. Man ville nemligen tillse, att af-
sättningen af omalen spanmål på landets egen marknad icke skulle be-
röfvas den svenske jordbrukaren, hvilket understundom förut kunde sägas
hafva skett, då vår marknad mättades med importerad vara.
På samma gång blef det naturligtvis äfven nödvändigt att genom
motsvarande lämpligt tullskydd tillbakahålla mjölimporten. Ty värr fram-
drefs härvid af qvarnindustriens män och organ en så hög mjöltull, att
åtminstone alla saltsjöqvarnar, hvilka haft de lättaste och största import¬
möjligheterna, funnit det med sin fördel förenligt att nästan uteslutande
förmala utländsk säd. Qvarnarna inuti landet deremot hafva, såsom
meningen från början varit, i öfverensstämmelse med det svenska landt-
brukets intressen förmalt den svenska säden och sålunda varit det svenska
jordbruket till gagn.
För en industrigren, vid hvilken fraktkostnaden inverkar så mycket,
som fallet är vid qvarnindustrien, der är det ju en gifven fördel, att
qvarnen är belägen vid saltsjöhamn, hvarest den utländska råvaran, d. v. s.
spanmålen, med minsta möjliga kostnad levereras från fartyget direkt in
i qvarnen. En annan fördel för saltsjöqvarnarna framför qvarnarna inuti
landet är att hafva obehindrad sjökommunikation till landets alla ytter-
hamnar och dermed transporten för sig öppen till största möjliga antal
afnämare inom riket af den förmalda spanmålen. Då härtill lägges det
relativt allt för stora tullskyddet af kronor 6,so per 100 kilogram, diverse
andra förmåner oräknade, förklaras tillräckligt, hurusom qvarnarna vid
saltsjöhamnarne utan svårighet kunna basera sin verksamhet på förmalning
af uteslutande utländsk säd.
Den utveckling, som här antydts, har under tidens lopp måst med¬
föra en bestämd divergens mellan de stora saltsjöqvarnarnas och de små
qvarnarnas inuti landet intressen och utsigter. Och i betraktande af
ofvan antydda omständigheter, särskildt den, att det är qvarnarna inuti
landet, som förmala den inhemska spanmålen, bör ingen tvekan kunna
uppstå, hvilkendera parten är mest värd våra jordbrukares sympatier och
vår ekonomiska lagstiftnings hägn.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
35
Nu bär ett förslag framkommit om rättighet att erhålla restitution
vid export af sammalet rågmjöl. Förslaget är till utseendet ganska
oskyldigt och torde icke innefatta stora summor. Men det kommer att
hafva den verkan att bereda de stora saltsjöqvarnarna möjlighet att ytter¬
ligare utvidga sin rörelse med utländsk spanmål. Hittills hafva de måst
afpassa sin import efter sannolikheten af att kunna afyttra den inom
landet. Beviljas åter restitution å sammalet rågmjöl, behöfva de ej längre
hålla importen inom vissa gränser, utan kunna i spekulationssyfte taga in
hur mycket utländsk spanmål som helst till den svenska jordbruksmark-
nadens tryck och förfång. Det stode dem nemligen alltid fritt att förmala
och utan vidare tullkostnad mot restitution exportera öfverskottet.
Då jag anser, att motionärernas förslag står i strid med det ursprung¬
liga ändamål, för hvilket jordbruksskyddet blef infördt;
att qvarnindustrien inuti landet härigenom skulle komma att ännu
mera än hittills lida af konkurrensen med saltsjöqvarnarnas import; samt
att skilnaden mellan sammalet och siktadt mjöl kan vara svår att
för tullverket bestämma vid beräkning af rigtig utbytesprocent;
så synes mig, att utskottet bort hemställa om afslag å motionen.»;
samt af herrar G. Jansson, 0. Versson, Tillberg och Hedgren.
vid punkterna 3:o) och l:o):
af herr Cavalli, som ansett, att utskottets yttrande i fråga om resti¬
tution af erlagd tull vid utförsel af risgryn bort lyda sålunda:
»Det har blifvit upplyst, att vid förmalning af ris erhålles 60 procent
sådana gryn, som vanligen användas till menniskoföda. Återstoden ut-
göres af smågryn eller s. k. bruck, fodermjöl, agnar och affall. Då
emellertid smågryn och fodermjöl ega ett ingalunda obetydligt värde och
smågrynen vid införsel till landet draga tull, skulle otvifvelaktigt den af
motionären föreslagna utbytesberäkningen eller 65 procent innebära en
utförselpremie åt risqvarnarna. Kong!. Maj:t har till undvikande häraf
föreslagit, att utbytet skulle beräknas till 60 procent å 3/lc af råvaran
och till S8 procent å återstående 7/10> så att, om t. ex. 100 kilogram
oskaladt ris förädlas för export, denna qvantitet skulle anses lemna 60
procent å 30 kilogram eller 18 kilogram och 88 procent å 70 kilogram,
eller 61,6 kilogram, således tillsammans 79,6 kilogram. Men äfven detta
förslag innebär tydligen, att en utförselpremie beviljas för det fall, att
36 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
exporten inskränkes till 30 procent eller till och med något mera af den
införda råvaran; och beträffande denna del af råvaran blifver premien ännu
större än enligt motionärens förslag. Den kongl. propositionen öfverens-
stämmer väl med hvad som i Danmark i förevarande hänseende finnes
stadgadt, men härvid är att märka, hvad embetsverken i sitt i frågan af-
gifna underdåniga utlåtande också omförmält, att i Danmark vid införsel
af ris detta angifves till kreditupplag och derstädes uppföres till en del
å importörens konto för oskaladt ris och till återstående delen a hans
konto för skaladt ris, samt att vid utförseln afskrifning, med. beräkning
af 60 procent utbyte, sker å förstnämnda konto, i följd hvaraf importören
för den del, som ej utföres, dock minskad med 111/2 procent, far vid¬
kännas den för skaladt ris bestämda högre tullsatsen, oaktadt den införda
varan utgör en blandning af skaladt och oskaladt ris. Af denna om¬
ständighet motväges således i väsentlig grad den låga utbytesberäkningen.
Här i landet förefinnes emellertid ej någon sådan motvigt, och det är
derför klart, att den af Kongl. Maj:t föreslagna utbytesberäkningen skulle (
bereda vår qvarnindustri en långt större fördel på statens bekostnad, än
hvad i Danmark är medgifvet. Såsom synes af embetsverkens redogörelse,
är i Tyskland utbytesberäkningen betydligt högre. Utskottet kan på
ofvan anförda skäl icke tillstyrka en utbytesberäkning, vare sig af 65
procent eller på sätt i den kongl. propositionen föreslås. Den af Kongl.
Maj:t föreslagna utbytesberäkningen utgör, såsom ofvan nämnts, vid ut¬
försel af hela den införda qvantiteten 79,6 procent. Om än detta pro¬
centtal måste anses bäst motsvara det verkliga utbytet, kan dock å andra
sidan, enligt hvad utskottet inhemtat, med en sådan utbytesberäkning
någon utförsel af risgryn icke utan förlust för qvarnegarne ega rum.
Utskottet har derför velat förorda en något lägre utbytesberäkning, som
utan äfventyrande af statsverkets rätt skulle kunna bereda qvarnegarne
en möjlighet att å utländsk marknad afyttra öfverskottet af sin tillverkning;
och har utskottet i detta hänseende funnit ett utbyte af 7 0 procent, be-
räknadt för hela qvantiteten, kunna utan fara medgifvas.
Vid sådant förhållande torde den i den kongl. propositionen gifna
föreskrift, att restitution må beviljas endast af den tull, som erlagts
för en mot den utförda varan svarande qvantitet af qvarninnehafvaren
under det halfva kalenderår, då utförseln eger rum, direkt från utlan¬
det infördt eller från nederlag uttaget oskaladt ris, äfvensom de häraf be¬
roende stadgandena om afräkningsdiariets afslutande och tiden för resti-
tutionens sökande böra bortfalla, hvaremot i stället torde böra, i likhet
87
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
med hvad angående restitution vid utförsel af finsiktadt mjöl är bestämdt,
föreskrifvas, att det oskalade ris, för hvilket restitution må beviljas,
skall vara inom viss tid, hvilken utskottet anser lämpligen böra bestäm¬
mas till tolf månader, före utförseln förtulladt.
På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet, ^
3:o att Riksdagen måtte besluta, att åt innehaf¬
vare af risqvarn må vid utförsel sjöledes från stapel¬
stad af vid qvarnen framstälda risgryn medgifvas re¬
stitution af den tull, som blifvit erlagd för en mot¬
svarande qvantitet af qvarninnehafvaren direkt från
utlandet infördt eller från nederlag uttaget oskaladt
ris, hvarvid förhållandet mellan den införda ravaran
och den förädlade produkten beräknas sålunda, att 100
kilogram oskaladt ris anses lemna 70 kilogram gryn,
samt att såsom vilkor i öfrigt för restitutionens erhål¬
lande skall gälla:
a) att afsigten att af det förtullade^ riset förmala
gryn för export i sammanhang med ravarans angif¬
ning till förtullning anmäles;
b) att utförseln sker vid samma tullkammare, der
införseln egt rum, så vida icke generaltullstyrelsen i
särskilt fall annorlunda medgifvit;
c) att minst 2,000 kilogram gryn på en gång
utföras; skolande exportinlagan vara åtföljd af till¬
verkarens under edlig förpligtelse afgifna och af tva
vittnen till rigtigheten bestyrkta försäkran derom, att
den till utförsel angifna varan är exportörens egen
förmalningsprodukt;
d) att det oskalade ris, för hvilket restitution af
tullmedlen beviljas, skall vara inom de näst före utför¬
seln förflutna tolf månaderna förtulladt;
e) att vederbörande tullkammare skall, efter export¬
varans undersökning och nettovigtens utrönande samt
säckarnes tullplombering och bevakning under transpor¬
ten till och inlastningen i fartyget, härom meddela
attest, hvilken såsom verifikation jemte angifningsinlaga
och öfriga intyg bifogas tullkammarens utgående tull¬
journal;
Bih. till Riksd. Prof 1901. 5 Sami. 1 Afd. 24 Häft. (N:o 28). 6
38
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
f) . att utförseln i öfrigt verificeras på sätt i denna
paragraf finnes stadgadt beträffande öfriga varor, för
hvilka tullrestitution är medgifven;
g) att det åligger vederbörande tullkammare att
föra ett afräkningsdiarium för förtullningarna och
exporterna, till hvilket formulär af generaltullstyrelsen
fastställes; samt
h) att för utbekommande af här ifrågavarande
restitution vederbörande ega att i till generaltullsty¬
relsen stäld, genom vederbörande tullkammare dit in¬
sänd ansökning derom göra hemställan; börande dylik
ansökning vara åtföljd af utdrag ur tullkammarens
afräkningsdiarium och qvitterade tullräkningar å de
tullafgifter, som belöpa för i afräkningsdiariet upp¬
tagna qvantiteter oskaladt ris.»;
af herrar G. Jansson, Lundström och Fetri, hvilka velat förorda med¬
gifvande af restitution vid utförsel af risgryn, under vilkor att förhållan¬
det mellan den införda råvaran och den förädlade produkten beräknas
sålunda, att 100 kilogram oskaladt ris anses lemna 75-kilogram gryn;
samt af herrar 0. Persson och Uedgren.
Herr Bergendahl har begärt få antecknadt, att han icke inom ut¬
skottet deltagit i den slutliga behandlingen af frågan om restitution af
erlagd tull vid utförsel af risgryn, samt herr J. Bromée, att han af arbete
i särskilda utskottet n:o 1 varit förhindrad att deltaga i någondera af
förevarande frågors behandling inom utskottet.
r v • •-* ** ■ ... • ....
STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET 1901.