Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.
1
N:o 1.
Ant. till Riksd. kansli den 11 februari 1901, kl. 3 e. in,
Betänkande, angående vissa delav af tullbevillningen.
(l:a A.)
„ . Bevillningsutskottet har härmed velat afgifva yttrande i anledning
ax följande till utskottet hänvisade motioner, angående ändringar i tull¬
bevillningen, nemligen motionerna
, , i*:°132 inom Andra Kammaren, af herr L. Eriksson i Bäck, om
afskaffande af tullen å majs;
n:o 148 inom Andra Kammaren, af herr N. Jönsson i Gammals-
torp, om åsättande af tull å potatis vid införsel under vissa tider; samt
n:° 137 inom Andra Kammaren, af herr P. O. Lundell, om tull
a agg.
Tullen för omalen majs utgår för närvarande med 3 kronor 70
öre och för malen majs med 6 kronor 50 öre för 100 kilogram.
Herr Eriksson hemställer nu i sin ofvanberörda motion, i hvilkens
syfte herr Gustaf Olofsson instämt, att Riksdagen måtte besluta bort¬
taga tullen å omalen majs, samt anför till stöd härför följande:
»De under flera föregående år ogynsamma förhållandena i afseende
å bveriges export af kött och fläsk, kreatur samt af smör och hafre
jemte importen af kött alla slag, hvilka äfven under år 1900 existerat,
Bih. till Riksd. PVot. 1901. & Samt. 1 Afd. 1 Höft. (N:o 1). 1
Majs.
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.
tillökade med en ganska afsevärd införsel af hafre, tala fortfarande för
behofvet af ett mera näringsrikt foderämne, än hafre är, hvilket på samma
gång kunde erhållas till ungefär lika pris med denna. Majs är, såsom
kändt, mycket lämplig som ersättning för hafre och i vårt grann¬
land Danmark använd i stor myckenhet, men den höga tullen derå x
Sverige verkar som införselförbud till kreatursutfodring. Med hänvisning
till min vid förra årets riksdag väckta motion, n:o 121, framhålles, att
under år 1900 exporten ytterligare nedgått, af fläsk till 1,312 ton mot
2,500 år 1899 och 9,730 år 1895, af svin till 115 stycken mot 16,120
år 1896, af kött alla slag till 277 ton mot 533 ton år 1896, af hafre
till 12,500 ton mot 39,000 år 1899 och 75,000 ton år 1895, samt af
smör (som under år 1900 nedgått med nära 1 1/2 million kg.) till
19.163.000 kg. mot 24,764,000 kg. år 1896. . Importen af kött har
deremot under de 5 senaste åren visat en jemn ökning från 920,000 kg. till
1.613.000 kg. och införseln af fläsk har ej nämnvärdt ändrats. Dessa för
vår handelsbalans mycket menliga förhållanden synas sålunda, ej vara
blott tillfälliga och leda ju i längden till mycket stora ekonomiska för¬
luster för landet. Tullfri införsel af majs skulle helt säkert åstadkomma
en gynsarn förändring härutinnan, då den är ett utmärkt kraftfoder för
våra husdjur.»
Den af herr Eriksson åberopade, vid förra årets riksdag af honom
väckta motionen var af följande innehåll:
»Det ökade behofvet af majs ger mig anledning att åter förnya
min vid föregående riksdagar väckta motion om borttagande af tullen
å omalen majs. I Danmark, der majsen är tullfri, har införseln deraf
ökats från 446,660 tunnor år 1887 till 4,115,630 tunnor år 1897, och
under samma tid har exporten af kött och fläsk ökats från 16,220 ton
till 69 330 ton. I Sverige har utförseln af fläsk nedgått från 9,730 ton
år 1895 till 2,500 ton år 1899, under det införseln af samma vara stigit
från 6,470 ton år 1895 till 11,930 ton år 1899. Då majs i näringsvärde
är jemförligt med korn och genom sina egenskaper lämpligt till utfod¬
ring af såväl nötkreatur som hästar och svin, inses lätt, hvilken stor
fördel det vore för jordbruket att kunna erhålla densamma för billigare
pris hvarigenom kunde produceras bättre fläsk än det, som nu erhålles
vid mejerierna genom utfodring med endast skummjölk och vassla,
hvilket ej betingar högsta pris på engelska marknaden eller tillfreds¬
ställer de norrländske arbetarne. Då numera, å de orter, der jord ru-
karne följa med sin tid och tillvarataga sina intressen, de flesta åt dem
äro eller'lätt kunna bli andels- eller aktieegare i sin. orts mejeri, ar det
till deras egen fördel, att detta kan lemna större vinst, hvilket också
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 3
möjliggör högre mjölkpris. Använd till nötkreaturen, kan majsen i
fodervärde jemföras med raps och linfrökakor m. fl., hvilka dock nu¬
mera . ofta äro förfalskade, men, äfven oafsedt förfalskningen, stå för
högt i pris, hvarför de till stor del öfvergifvits, och då de senaste åren
gifvit mindre goda hafreskördar, har detta haft till följd, att smörexpor¬
ten nedgått och ensamt under år 1899 ytterligare minskats med 2,400,000
kg., under det Danmarks smörexport företett en jemn ökning från
17,540,000 kg. år 1887 till 46,150,000 kg. 1897.
Som häraf synes, förstår det lilla Danmark att ansenligt öka sin
export af fläsk och smör, under det Sveriges export deraf minskats
högst betydligt. Äfven vår hafreexport har under de 5 sista åren min¬
skats _ ansenligt,, eller från 75,000,000 till 39,000,000 kg., under det
mejerierna samtidigt klaga öfver minskad mjölktillgång, hvilket ej tyder
på ökad användning af hafren till utfodring i stället för den minskade
exporten. Den under år 1899 med öfver 11,000 ton ytterligare ökade
införseln af majs talar, jemte ofvan anförda förhållanden, sitt tydliga
språk.»
Vid 1880 års riksdag åsattes majs, som tillförene varit tullfri, en
tull af 1 krona 50 öre för 100 kilogram. Den tullkomité, som år 1882
afgaf förslag till ny tulltaxa, hemstälde emellertid om tullfrihet för
majs, såväl malen som omalen. I enlighet härmed aflat Kongl. Maj:t
proposition till 1882 års Riksdag, som med bifall till propositionen stad¬
gade tullfrihet för majs, såväl malen som omalen. Vid 1885 års riksdag
väcktes motioner om åsättande af tull å majs. Vid behandlingen af
dessa motioner hemstälde bevillningsutskottet, att omalen majs måtte
beläggas med en tull af 1 krona för 100 kilogram och att malen majs
fortfarande matte förblifva tullfri. Riksdagens båda kamrar beslöto
emellertid, att gällande tullfrihet för majs, såväl malen som omalen,
skulle bibehållas. Vid majriksdagen år 1887 förekom å nyo frågan om
tull å majs, hvarvid bevillningsutskottet afstyrkte förslagen derom.
Första Kammaren biföll utskottets hemställan, men Andra Kammaren
beslöt en tullsats af 2 kronor för 100 kilogram, hvilket beslut segrade
i gemensam omröstning. Sedermera bär majs alltjemt varit belagd med
tull, ehuru till vexlande belopp. De nu gällande tullsatserna å majs
åsattes af 1895 års Riksdag. Derefter hafva af herr Eriksson väckts
motioner om tullfrihet, dels år 1897 å såväl malen som omalon majs,
4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.
dels ock åren 1898, 1899 och 1900, likasom nu, å endast omalen majs.
Dessa motioner hafva af bevillningsutskottet afstyrkts med undantag af
år 1899, då utskottet hemstälde, att tullsatsen för omalen majs måtte
nedsättas till 2 kronor för 100 kilogram. Riksdagen har emellertid
hvarje gång beslutit bibehålla gällande tullsatser.
Såväl vid förra årets som vid 1898 års riksdag åberopade bevill¬
ningsutskottet i sitt betänkande angående förslaget om majstullens bort¬
tagande hvad bevillningsutskottet år 1897 yttrat i denna fråga och den
i sammanhang dermed behandlade frågan om förbud mot bränvinstill-
verkning af majs, hvilken sistnämnda fråga då framkommit i en af
herr O. Persson i Rinkaby väckt motion; och utskottet, som anser samma
skäl fortfarande tala mot majstullens borttagande, får derför å nyo åbe¬
ropa samma yttrande, hvilket var af följande lydelse:
»Om det ock, såsom herr Eriksson i sin motion framhåller, är
otvifvelaktigt, att genom majstullens borttagande ett godt foderämne
kunde erhållas för ett synnerligen billigt pris, torde likväl vara ovisst,
huru vida icke en betydligt ökad majsimport komme att ofördelaktigt
inverka på priset å inom landet odlad spanmål, men en sådan åtgärd
skulle emellertid i ett annat afseende verka särdeles menligt, i det att
majs, såsom ett lämpligt råämne för bränvinstillverkning, skulle i an¬
seende till dess låga pris nästan helt och hållet utestänga användningen
af potatis för sådant ändamål, hvarigenom känbara förluster skulle till¬
skyndas jordbrukarne inom vissa delar af landet, der till följd af jord¬
månens beskaffenhet desse äro hufvudsakligen hänvisade till potatis¬
odling med åtföljande bränvinsbränning. Då nemligen majs för när¬
varande i laster om 200 till 500 ton i svensk hamn utbjudes till ett
pris af 6 kronor 10 öre till 6 kronor 15 öre för 100 kilogram, tullen
naturligtvis deri ej inberäknad, skulle vid bränvinstillverkning af denna
vara, då utbytet beräknas till 70 liter af 50 procent alkoholhalt för 100
kilogram, råämnet till en liter bränvin kunna erhållas för ett pris af
allenast 9 öre. Vid bränvinsbränning af potatis åter kan utbytet af
100 kilogram potatis af 18 procent stärkelsehalt, således en god vara,
som ej alla år kan inom vårt land frambringas, beräknas till 20 liter
af nämnda alkoholhalt; och då en hektoliter potatis väger omkring 73
kilogram, skulle med ett pris af 9 öre för liter bränvin, hvartill, enligt
hvad ofvan angifvits, majsbränvin under förutsättning af tullfrihet för
majs kunde tillverkas, en hektoliter potatis icke kunna vid användning
för detta ändamål inbringa mer än 1 krona 31 öre, ett pris, hvartill
potatis svårligen utan förlust kan odlas. Häraf framgår, att, i händelse
tullen å majs borttoges, detta skulle i väsentlig grad inverka hämmande
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 5
på afsättningen af potatis till bränvinsbrännerierna, hvarigenom ett
hårdt slag skulle drabba den svenska jordbruksnäringen. Detta förhål¬
lande skulle sannolikt äfven bidraga dertill, att brän vinstill verkningen,
som hittills hufvudsakligen utgjort en binäring till jordbruket, komme
att allt mer öfvergå till storindustri, hvarigenom, förutom minskad af¬
sättning af jordbrukets produkter, jemväl skulle blifva en följd, att det
värdefulla, affallet drank, som erhålles vid bränvinsbränning af säd och
potatis, ej komme att pa ett så lämpligt sätt tillgodogöras som under
nuvarande förhållanden.
Till förekommande af de olägenheter, som sålunda skulle uppstå för
jordbruket, har herr Persson i sin motion hemstält om förbud mot an¬
vändande af majs för tillverkning af bränvin, och herr Eriksson har
sjelf i sin motion medgifvit, att tullfrihet för majs måste föranleda ett
sådant förbud. Förslag att genom lagstiftning i denna rigtning åt jord¬
bruksnäringen inom landet förbehålla all afsättning af råämnen till
bränvinsbrännerierna, särskild! af potatis, hafva flere gånger förut varit
föremål för Riksdagens pröfning. Så skedde första gången vid 1887
års riksdag, då dels i den kongl. proposition, som ligger till grund för
nu gällande förordning angående vilkoren för tillverkning af bränvin,
förslag framstäldes om förbud att för brän vinstillverkning använda majs,
ris och andra sådana ämnen, som äro af beskaffenhet att icke kunna
inom landet allmänneligen alstras, dels ock motion väcktes med alter¬
nativt förslag om förhöjd tillverkningsskatt för bränvin, tillverkadt af
sådana råämnen. Såväl dessa förslag som vid flere senare riksdagar
väckta motioner i samma rigtning hafva emellertid af Riksdagen afsla-
gits, och har bevillningsutskottet vid behandlingen af åtskilliga sådana
förslag lemnat utförlig utredning af hithörande förhållanden samt gifvit
skäl för den åsigten, att en sådan inskränkning i vilkoren för bränvins-
tillverkningen icke kan eller bör genomföras.
Enligt grundsatserna för nu gällande lagstiftning för näringsfri¬
heten bör det stå en hvar fritt att välja de råmaterialier, han anser för¬
delaktigast för den näring, han idkar, och ett förbud mot användande
af majs för tillverkning af bränvin synes uskottet derför innebära ett
ingrepp i den frihet, som bör tillkomma idkarne af denna näring lika
väl som andra näringsidkare. För de brännerier, som äro belägna å
traktör, der tillgång på potatis icke linnes i tillräcklig mängd för deras
behof, skulle ett sadant förbud till och med kunna medföra den påföljd,
att tillverkningen icke längre skulle kunna med fördel bedrifvas och
således måste nedläggas.
Utom de skäl, som sålunda anförts mot det föreslagna förbudet,
6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.
uppställa sig derjemte för genomförandet af detsamma rent praktiska
hinder, hvilka enligt utskottets åsigt äro af den art, att de måste anses
afgörande för frågan. Det är nemligen med största svårighet förenadt
att efter inmäskningen afgöra, hvad slags spanmål till densamma användts,
i följd hvaraf en verksam kontroll i detta hänseende nödvändigt måste
medföra vilkor och inskränkningar, som blefve särdeles betungande för
tillverkaren äfvensom för staten. Särskilt vid de brännerier, som äro
i gång hela dygnet om och äro belägna å egendomar, der majs användes
för utfodring af kreatur, blefve det helt säkert nödvändigt att hela dygnet
igenom på det noggrannaste kontrollera inmäskningen, i följd hvaraf
det icke skulle kunna undvikas att vid sådana brännerier anställa två
kontrollörer. Kontrollen skulle till och med blifva omöjlig, i händelse
någon bränn vinstillverkare skulle vilja använda malen spanmål, en ut¬
väg, som, i händelse ett förbud mot användande af majs vid bränvins-
tillverkning skulle stadgas, sannolikt ej komme att lemnas obegagnad
af dem, som ville öfverträda förbudet. Denna svårighet har väl en
motionär vid en föregående riksdag sökt undanrödja genom ett förslag
att förbjuda användningen af alla slags mjöl för bränvinstillverkning,
utom då det användes för jästberedning. Äf tekniska skäl är emellertid
en sådan anordning nästan omöjlig att genomföra, men anser utskottet,
då förslag härom nu icke föreligger, sig ej ega anledning att om denna
fråga lemna vidare utredning än att hänvisa till hvad 1891 års bevillnings¬
utskott i detta hänseende utförligt yttrat.
Faran för att genom användande af majs för tillverkning af brän¬
vin den för jordbruksnäringen så betydelsefulla afsättningen af dess
alster till bränvinsbrännerierna skulle i väsentlig mån försvåras kan,
på grund af hvad sålunda anförts, enligt utskottets åsigt ej afvärjas
på annat sätt än genom tull å majs».
I fråga om tullens inverkan på majsens användning vid bränvins-
tillverkniug samt möjligheten att genom högre tillverkningsskatt före¬
komma, att majs vid sådan tillverkning komme att uttränga andra nu
använda råämnen, i synnerhet potatis, har chefen för kontroll- och
justeringsbyrån enligt erhållet uppdrag afgifvit ett den 19 sistlidne
december dagtecknadt utlåtande, hvilket med en dertill hörande tabell
utskottet ansett böra till upplysning i saken såsom bilaga fogas
vid detta betänkande.
Att det skulle vara med stor svårighet förenadt att utöfva en
verksam kontroll öfver användandet af majs vid bränvinstillverkning,
har redan förut framhållits, och att så är förhållandet, framgår ytter¬
ligare af nämnda utlåtande.
Bevillningsutskottets Betänkande JV:o 1. 7
Härjemte anser utskottet sig böra, i likhet med sistlidet års
bevillningsutskott, framhålla, att enligt motionärens förslag ett bort¬
tagande af tullen endast å omalen majs skulle ega rum, men att någon
sänkning af tullen å malen majs och de produkter, som deraf kunna
framställas, icke blifvit ifrågasatt; samt att genom ett bifall till motionen
tullskyddet för qvarnindustrien sålunda skulle blifva vida större i fråga
om majs än i fråga om andra sädesslag. Utskottet erinrar jemväl, att
förslaget afser en rubbning i de efter långvariga förhandlingar och på
grund af noggranna utredningar faststälda tullsatserna å spanmål, i
hvilka enligt utskottets åsigt någon förändring icke bör ske utan
synnerligen vigtiga och i näringslifvet djupt ingripande orsaker, men
såvidt utskottet kan finna, hafva några förändrade förhållanden icke
inträdt, som bort gifva anledning till att å nyo sätta denna fråga på
dagordningen.
På sålunda anförda skäl hemställer utskottet,
Iso) att ^Riksdagen måtte, med afslag å herr
Erikssons motion, besluta, att gällande tullsats för
omalen majs skall bibehållas oförändrad.
I sin ofvan omförmälda motion, i hvilken herrar M. Andersson
och A. V. Lindvall instämt, föreslår herr Jönsson, att Riksdagen ville
åsätta eu tull å importerad utländsk potatis af 50 öre för 100 kilogram
att utgå årligen under tiden 1 januari—31 mars och 1 september—31
december samt taga sin början den 1 september detta år.
Till stöd för detta yrkande anför motionären följande:
»Den fria importen af utländsk potatis, hvilken de senare åren
tilltagit i oroväckande grad, har gjort, att större brännerier och stärkelse¬
fabriker hafva börjat anläggas vid kuststäder inom landet; och får den
fria importen fortfara härefter som hittills, så torde nog flera sådana
der komma att anläggas och större delen af landets konsumtion af
bränvin och stärkelse så småningom komma att produceras vid kust¬
städerna, till större delen af utländska produkter. Att det icke för
landet och dess jordbruk kan vara önskvärdt eller nyttigt att importera
utländsk potatis och förlägga fabrikationen af bränvin och stärkelse till
kuststäderna, hvarigenom vår egen potatisodling lider skada och intrång
samt affallet ifrån fabrikationen derstädes ej för ladugårdarne och jord¬
bruket kan nöjaktigt tillgodogöras, är påfallande och tydligt, hvarjemte
bränvins- och stärkelsefabrikanterna ofta torde begagna sig af den fria
Potatis.
8
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.
importen af potatis för att mer än tillbörligt är sig till favör nedtrycka
priset på inhemsk potatis, landets jordbrukare till stor skada. .
Då det ej bör lida något tvifvel derom, att landets eget jordbruk
eger förmåga att producera vårt behof af potatis, blott odlingen deraf
blifver lönande, och potatisodlingen inom vårt land måste anses såsom
en i synnerhet för det svaga jordbruket naturlig odling och denna i de
trakter, der bränvins- och stärkelsefabrikationen bedrifves, utgör jord¬
brukets hufvudsäde, och då potatis är det hufvudsakligaste för att icke
säga det enda, jordbrukaren i dessa trakter har att sälja för att kunna
utgöra skatter och onera m. m., och då potatisodlingen under vissa tider
af året i synnerhet under hösten lemnat tusentals personer, synnerligast
de mindre arbetsföra (barn och fruntimmer), en inkomstbringande syssel¬
sättning, så anser jag starka skäl tala för, att tull åsättes utländsk potatis.
Häremot torde väl från frihandelsvänligt håll erinras derom, att po¬
tatis är en nödvändighetsvara, som ingår i allas, således äfven i arbe¬
tarens och den mindre bemedlades lifsförnödenheter och derför borde
vara tullfri; men deremot kan framhållas, att detta icke med skäl kan
sägas gälla andra arbetare än stadsarbetarne, emedan arbetarne å lands¬
bygden i allmänhet sjelfva producera sitt behof af potatis och många
derutöfver till afsalu. Dessutom torde äfven emot denna erinran kunna
framhållas stadsarbetarnes och industriarbetarnes för närvarande goda
ställning och arbetspris, hvilka hufvudsakligast tillkommit genom de
åsätta och förhöjda industritullarne, och att derför icke ifrågavarande
tull för dem spelar någon nämnvärd roll, helst priset som vanligt ej
torde komma att stiga med tullens hela belopp. Då industriarbetarne
genom industritullarne erhållit skydd för sitt arbete, må det väl finnas
rättvist, att jordbruksarbetarne erhålla skydd för sitt arbete. Ty i
viss mån* kan tull å potatis sägas utgöra ett skydd för jordbruksarbe¬
tarne, enär många af dessa, hvartill väl äfven bör räknas våra små
jordbrukare, odla potatis äfven till afsalu.»
Vid motionen finnes såsom bilaga fogadt utdrag af protokoll vid
svenska potatismjölsfabrikanternas förenings sammanträde i Kristianstad
den 11 januari 1901, hvari uttalas önskvärdheten af att potatis måtte,
på grund af den betydande importen, blifva belagd med tull.
Införseln af potatis har under nedannämnda år utgjort
år 1890 ...................................................................... 8,363,813 kg
Bevillningsutskottets Betänlcande N:o i.
9
11
11
11
1891-
år 1894 ....................................................................... 1,762,312 kg
>5 1895 ....................................................................... 3,152,200
» 1896 ........................................................................ 3,420,787
n 1897 ........................................................................ 4,090,100
1898 ...................................................................... 32,204,884
55 1899 ........................................................................ 83,471,299
Landets medelskörd af potatis har under tioårsperioden
1900 utgjort 18,979,230 hektoliter årligen, motsvarande, om en hekto¬
liter antages väga 66 kilogram, 1,252,629,180 °) kilogram.
Vid 1888 års riksdag åsattes potatis, äfven krossad eller rifven,
en tullsats af 50 öre för 100 kilogram. Efter det vid 1891 års riks¬
dag väckta motioner om upphäfvande af denna tull blifvit afslagna,
beslöt 1892 ars Riksdag att afskaffa tullen å potatis. Sedermera har
frågan om tull å denna vara förekommit vid riksdagarne åren 1894,
1895, 1896 och 1897, men de i sådant syfte väckta motioner hafva
städse afslagits.
I åtskilliga af dessa motioner ifrågasattes en högre tull under
vissa, delar af aret än under återstoden deraf, då en lägre tull eller
tullfrihet skulle råda, under det att i andra motioner yrkades en
lika hög tullsats under hela året. Så föreslog herr friherre Klinckow-
ström vid 1895 års riksdag en tullsats af tre kronor under tiden från
och med den 15 juni till och med den 31 augusti och af en krona
50 öre under tiden från och med den 1 september till och med den
31 december samt. vid 1896 års riksdag en tullsats af tre kronor un¬
der förstnämnda tid och under återstoden af året af en krona 50 öre,
allt för 100 kilogram. Vid båda dessa riksdagar föreslog den nuva¬
rande motionären eu tullsats af en krona för 100 kilogram, att gälla
under hela året, och vid 1897 års riksdag yrkades i en af herr J.
Nilsson i Sorröd väckt motion eu tullsats af 50 öre för 100 kilogram
likaledes att gälla under hela året.
Om än, på sätt af ofvan intagna uppgifter angående införseln
af potatis framgår, denna införsel under de senaste åren varit i stigande,
torde denna omständighet dock icke böra tillmätas en sådan betydelse
som motionären antagit. Det är egentligen endast under åren 1898 *)
*) På anmodan af vederbörande tjensteman i statistiska centralbyrån anstäldes under
år 1897 vid landtbruksakademiens experimentalfält undersökningar för utrönande af
vigten å potatis, hvarvid undersöktes tolf olika sorter potatis; och befann» vigten för
hektoliter utgöra högst 68 och lägst 64,2 kg. eller i medeltal 66,i kg.
Bill. till lli/csd, Prot. 1901. 5 Sami. 1 Afd. 1 Raft.
2
10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.
och 1899 som införseln af potatis visat en mera nämnvärd ökning.
Emellertid torde detta få anses bero derpå, att skörden af potatis un¬
der sagda år varit synnerligen ringa, långt under medelmåttan. ^ Enligt
den officiella statistiken skördades nemligen i riket under år 1898
13,575,100 hektoliter och under år 1899 endast 11,955,400 hektoliter
potatis. Till jemförelse må nämnas, att under sistlidet år potatisskörden
uppgick till icke mindre än 24,643,900 hektoliter. Den omständig¬
heten, att potatisskörden under olika år företer så betydande skiljaktig¬
heter, synes utskottet innebära en kraftig maning att icke åsätta en
tullafgift, som vid eu felslagen skörd, då priset helt naturligt stiger,
skulle än ytterligare fördyra denna vara, hvilken ej mindre såsom
födoämne än äfven såsom utsäde är af allra största betydelse. Om man,
med bortseende från nämnda år 1898 och 1899, jemför införseln åt
potatis med landets medelskörd deraf, synes det icke förefinnas an¬
ledning att antaga, det priset å den inhemska varan skulle i nämn¬
värd mån kunna påverkas af införseln, helst den utländska potatisen
fördyras med fraktkostnaden, hvilken i fråga om en så tung och skrym¬
mande vara som potatis måste vara af stor inverkan på priset.
Då vid föregående tillfällen tull å potatis ifrågasatts, har alltid
framhållits, att tullafgiften skulle utgöra ett skydd för produktionen
af den s. k. tidiga potatisen mot införseln af sådan vara från Tysk¬
land, som till följd af sitt läge och klimat är i stånd att frambringa
potatis tidigare på året än här i landet är möjligt. Denna synpunkt
har förefallit så vigtig, att, på sätt ofvan lemnade redogörelse för i
ämnet vid föregående riksdagar väckta motioner utvisar, man tänkt sig
eu högre tullsats å potatis under den del af året, då införsel af tidig
potatis förekommer, än under återstoden af året. Att i nu förevarande
motion denna synpunkt så långt ifrån tagits i betraktande, att tvärtom
tullfrihet å potatis föreslagits under våren och sommaren, synes ut¬
skottet utgöra ett ytterligare skäl för afslag å motionen, hvartill vidare
kommer, att det synes utskottet mindre lämpligt att i vår tulltaxa
införa nyheten af tullar under allenast vissa delar af aiet.
På grund af det nu anförda hemställer utskottet,
2:o) att Riksdagen måtte, med afslag. å herr
Jönssons motion, besluta, att gällande tullfrihet för
potatis skall bibehållas; och
3:o) att, vid bifall till hvad utskottet under
punkt 2:o) här ofvan hemstält, motionärens yrkande
angående tiden för tillämpningen af den utaf.honom
föreslagna tullsatsen måtte anses hafva förfallit.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.
11
Uti den af herr Lundell väckta motionen föreslås, »att Riksdagen
måtte besluta åsättande af en tull å 20 öre per hvarje kilogram ägg,
som hit till riket införes, beräknad å äggens nettovigt, med 10 procent
tullfritt afdrag för det emballage, hvari äggen kunna vara inpackade.»
Till stöd för detta förslag anföres i motionen följande:
»Vid anordnande af skyddstullar under de senare åren synes
man alldeles förbisett artikeln ägg. Antagligen ansåg man denna
artikel vara af ringa betydenhet, och då den för blott få år sedan
var i betydligt öfvervägande grad en exportvara för vårt land, så
synes man icke vidare fäst uppmärksamhet för åsättande af något
tullskydd för denna näring.
Under senaste tiden har emellertid förhållandena å detta område
såväl hos oss som i våra grannländer Danmark och Norge tagit en
sådan rigtning, att de påkalla vår uppmärksamhet.
Jag vill till påvisande häraf framlägga följande statistiska upp¬
gifter:
År 1890 infördes till Sverige 97,350 tjog ägg och utfördes 802,450
|
„ 1895
|
11
|
11
|
„ 406,450
|
11
|
11 11
|
11
|
736,400
|
„ 1896
|
11
|
11
|
„ 513,550
|
11
|
V 11
|
11
|
798,950
|
„ 1897
|
11
|
11
|
„ 1,006,650
|
11
|
^1 11
|
11
|
448,300
|
„ 1898
|
11
|
11
|
„ 1,367,550
|
11
|
11 11
|
V
|
360,750
|
„ 1899
|
11
|
11
|
„ 2,193,300
|
11
|
11 11
|
11
|
210,300
|
ii
’1
11
11
11
V
V
11
11
För Danmark angifves i ett i och för Parisutställningen 1900
utgifvet arbete rörande landets näringar:
att Danmarks äggutförsel 1865 var 32,847 tjog, värda 23,722 kronor,
1881 „ 1,775,529 „ „ 1,675,875 „
1890 •„ 6,275,848 „ „ 5,719,446 „
1898 ,,12,000,000 „ „ 14,000,000 „
1899 ,,15,150,000 „ „ 16,000,000 „
höns i Danmark angafs 1888 vara 4,600,000 stycken,
1898 8,750,000 stycken.
Till Norge importerades 1897 ......................................... 100,202 tjog ägg,
V „ „ 1898 ........................................ 62,400 „ „
»i ii ii 1899 .......................................... 41,622 „ „
Dessa siffror ådagalägga tydligen, huru efterblifna vi äro i fråga
om äggproduktionen gent emot såväl Danmark som Norge, och vid
närmare granskning finna vi tydligen, att vår tullagstiftning nästan
uteslutande är orsaken till detta förhållande.
11
11
11
11
Antalet
12
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.
Vi hafva nemligen med höga tullar belagt alla de hufvudsakliga
råmaterial, som äro nödvändiga för äggproduktionen, men deremot
låtit den förädlade varan ägg till vårt land införas alldeles tullfritt,
med den påföljd, att alla de ansträngningar, som gjorts från våra
hushållningssällskap, från föreningar för fjäderfäafvels befrämjande
och från enskilde för utveckling af vår äggproduktion, icke kunnat
krönas med någon betydande framgång.
Vi hafva visserligen några fodermedel, som till oss fa införas
tullfritt, nemligen kli och oljekakor, samt hafva inhemsk hafre billigt.
Men oljekakor kunna icke alls brukas till utfodring af höns och kli
och hafre endast i mindre utsträckning, hvaremot de hufvudsakliga
födoämnen, som måste användas till höns, äro hvete, korn och majs.
För produktion af 10 kilo (cirka 8 tjog) ägg beräknas, att man utom
andra födoämnen måste använda minst 30 kilo af sistnämnda sädes¬
slag, helst Vs af hvardera. Dessa födoämnen draga en tull af 1 krona
11 öre eller 11,1 öre för hvarje kilo producerade ägg.
En liten hönsgård, som kan producera t. ex. 3,000 kilo. ägg per
år, är för denna produktion underkastad en extra beskattning i tull
för den råvara i spanmål han behöfver använda ej mindre än 333
kronor, hvilken beskattning konkurrenten i Danmark alldeles undgår,
synnerligen som frakten från Danmark till Sverige är en obetydlighet.
Då nu dessa 333 kronor i en så liten handtering hafva så stor
betydelse, att de ofta utgöra hela den nettovinst, som skulle kunna
intagas af densamma, så må det icke förundra någon, att produktionen
af ägg icke hos oss kan på långt när tillfredsställa den inhemska
förbrukningen, utan vi måste köpa ägg från utlandet för bortåt två
millioner kronor årligen, under det vårt lilla grannland Danmark för
ensamt å sin export af ägg intager ett belopp af ej mindre än sexton
millioner kronor årligen. _ __
I Norge, der man dock har vida lägre spanmalstullar än vi,
hafva ägg likväl blifvit åsätta en införseltull af 20 öre per kilogram,
hvilket haft den goda verkan, att, då till Norge infördes 1897 100,2.02
tjog ägg, 1899 infördes blott 41,622 tjog. Samtidigt ökades vår in¬
försel från 1,006,650 tjog år 1897 till 2,193,300 tjog 1899, under det
vår export sjönk från 448,300 tjog 1897 till 200,300 tjog 1899.
Enär vi hafva alla förutsättningar för att kunna med .lika fram¬
gång producera ägg som i Danmark och Norge, utom olika tullför¬
hållanden, så kan man häraf se, hvad just dessa tullförbållanden be¬
tyda. Att ännu någon äggproduktion hos oss kan existera, beror i
väsentlig mån på, att flertalet af den jordbrukande befolkningen före¬
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 13
drager att sjelf framställa sitt behof af ägg i stället för att köpa dem,
samt att de icke köpa spanmålen och oftast icke göra beräkning öfver
den spanmåls värde, som åtgår till hönsens utfodring, samt att oftast
vid denna för det egna hushållet afsedda produktion något öfverskott
till afsalu uppstår.
Det fåtal mera rationel skötta hönsgårdar, som hos oss finnes,
får under nuvarande förhållanden ofta icke annan vinst än den, som
uppstår genom att till högt pris försälja afvelsdjur, under det den
egentliga äggproduktionen knappast betäcker omkostnaderna. Men
under sadana omständigheter kan hos oss icke någon större äggproduk¬
tion utvecklas.
Icke minst beroende på möjligheten att drifva hönsskötsel är den
stora utveckling, det s. k. husmansbruket tagit i Danmark, i det att
en god de! af dessa husmäns inkomster tages från de små hönsgårdar,
som skötas af husmännens hustrur och barn. Något dylikt är under
nuvarande förhållanden icke möjligt i Sverige.
Mot tull å ägg kan icke heller anföras, att ägg är någon nöd¬
vändighetsvara å den fattiges bord, utan snarare kan sägas, att den
bättre konjunktur, som en tull kan bereda äggproduktionen, skulle för¬
bättra existensvilkoren för många fattiga å landsbygden.»
Ägg hafva alltsedan 1850-talet varit tullfria. Förslag om åsät¬
tande af tull å denna artikel hafva emellertid förekommit vid riks-
dagarne åren 1885, 1888, 1889 och 1890. Bevillningsutskottet hem-
stälde aren 1888 och 1889 om en tullsats af 20 öre för kilogram,
hvilket förslag begge åren afslogs af Första Kammaren, men bifölls
af Andra Kammaren. Såväl vid de gemensamma voteringarna sist¬
nämnda två år som ock vid frågans behandling åren 1885 och 1890,
då bevillningsutskottet afstyrkte förslagen, beslöt Riksdagen att bibe¬
hålla gällande tullfrihet.
Den omständigheten att, såsom motionären framhållit, införseln
af ägg till riket under de senaste åren betydligt stigit, under det att
utförseln gått tillbaka, beror enligt utskottets åsigt hufvudsakligen
derpå, att konsumtionen af ägg inom landet i följd af befolkningens
tillväxt . och den större välmågan ökats i ej obetydlig grad. Landets
produktion af ägg har då i första rummet tagits i anspråk för den
inhemska förbrukningen, hvarjemte införsel från utlandet måst an¬
litas i den mån produktionen icke motsvarat behofvet. Af dessa
skäl anser sig utskottet icke kunna biträda förslaget att åsätta denna
artikel tull, ett förslag, som trots upprepade försök under de senaste
14
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.
två årtiondena icke någon gång lyckats vinna Riksdagens bifall; och
utskottet hemställer fördenskull,
4:o) att Riksdagen måtte, med afslag å herr
Lundells motion, besluta, att gällande tullfrihet för
ägg skall bibehållas.
Stockholm den 8 februari 1901.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. C AV ALLT.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.
15
Bilaga till bevillningsutskottets betänkande n:o 1 punkten l:o),
innefattande yttrande, afgifvet af chefen för kontroll- och
j usteringsbyrån.
Vördsamt memorial.
Sedan chefen för kontroll- och justeringsbyrån erhållit i uppdrag
att afgifva yttrande med anledning af herr statsrådet och chefens för
kongl. jordbruksdepartementet i skrifvelse den 6 juni innevarande år
fiamstälda begäran om en utredning, huruvida en sänkning af det
under de senaste åren gällande priset å majs med 3,7 öre för kilo¬
gram, motsvarande tullens hela belopp — skulle kunna antagas
komma att verka derhän, att bränvinsbränning af potatis, odlad inom
landet, blefve afsevärdt försvårad eller omöjliggjord, samt, för den
händelse så skulle visa sig blifva förhållandet, huruvida och i så fall
hvilka åtgärder lämpligen skulle kunna vidtagas för att, utan att
kontrollen blefve försvagad, bränvin, tillverkadt af majs, må kunna
blifva beskatta^ högre än sådant, tillverkadt af potatis, får jag vörd¬
samt anföra följande:
I bilagda tabell hafva ur byråns berättelser om bränvinstillverk¬
ning och försäljning sammanförts uppgifter för de tjugu senaste till¬
verkningsåren angående
. 1) medelprisen å vid brännerierna använd majs och potatis;
uPPgifter & råämnesprisen lemnas af tillverkarne för kontrollpersonalen,
hvarefter medelpris beräknas dels länsvis af öfverkontrollörerna, dels
för hela riket af byrån.
2) de qvantiteter majs, annan spanmål och potatis, som användas
för bränvinstillverkningen vid de brännerier, der pressjäst ej tillverkas;
från och med tillverkningsåret 1888—89 hafva äfven melassbrännefierna
uteslutits; samtliga dessa uppgifter lemnade i afrundade tal;
3) det belopp bränvin, som tillverkats vid de under 2) nämnda
brännerierna, beloppet angifvet i millioner liter af normalstyrka.
I samma tabell hafva ock intagits uppgifter för samma tid om
rikets potatisskörd, hemtade ur hushållningssällskapens berättelser
tab. 1 (bidrag till Sveriges officiella statistik Lutt. N)
Af tabellen synes, att användningen af majs under ifrågavarande
tid vexlat högst betydligt. Det lägsta beloppet, 8,300 deciton, förekom
tillverkningsåret 1887—88 och do högsta åren 1884—85, 1890—92
16
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.
och i synnerhet 1898—1900; allra störst var förbrukningen senaste till¬
verkningsår 1899—1900, nemligen 294,500 deciton. Vexlingarna hafva
naturligtvis i viss grad varit beroende af tillverkningens storlek, men
denna har dock inverkat jemförelsevis obetydligt, hvilket blir synner¬
ligen tydligt, om man reducerar råämnesförbrukningen till en medel¬
tillverkning af t. ex. 30 millioner liter om året. Men det synes äfven
omedelbart af tabellen, att ej tillverkningens storlek varit ensam be¬
stämmande för majsförbrukningen, ty exempelvis åren 1883—84 och
1896 — 97 var tillverkningen densamma, men majsförbrukningen det
förra året mer än dubbelt så stor som det senare; ännu större var
skilnaden åren 1889—90 och 1890—-91.
Vexlingarne i majsförbrukningen äro ej heller beroende på majs¬
priset; just år 1887—88, då detta var lägst, var majsförbrukningen
den minsta, under alla tjugu åren, hvaremot höga majspris samman¬
falla med stor majsförbrukning.
Äfven potatisförbrukningen har vexlat betydligt, från högst
2,327,000 hl. år 1880 — 81 till endast 692,000 hl. år 1899—1900.
Dessa vexlingar följa ganska jemt med vexlingarne i såväl rikets
potatisskörd som potatisprisen. År 1887—88, då potatisskörden var
den näst högsta under de tjugu åren och potatispriset det lägsta, kr.
1,19 för hektolitern, användes ovanligt mycket potatis, oaktadt brän-
vinstillverkningen ej var särdeles stor, och just detta år användes, så¬
som förut sagts, det minsta beloppet majs, som förekommit, trots att
majspriset aldrig varit så lågt som just då. År 1889—90 var potatis¬
skörden ännu större och då användes i förhållande till bränvinstill-
verkningens storlek ännu mera potatis, oaktadt dess pris stigit till
kr. 1,4 0, men fortfarande obetydligt majs.
Det har således hittills alls icke varit majspriset, som bestämt
användningen af majs eller potatis såsom råmaterial för bränvinstill-
verkningen, utan detta har uteslutande berott på potatistillgången, så
att när denne varit riklig hafva endast obetydliga qvantiteter majs
användts, vare sig majspriset varit lågt eller högt.
Potatisodlingen i riket har ej heller under dessa år minskats
utan tvärtom; utsädesbeloppet, som år 1880 var 2,660,000 hl., har
sedan dess varit stadt i jemn stigning och utgjorde 1898 2,922,000 hl.
Majsen har således hittills vid bränvinstillverkningen endast an¬
vändts såsom ersättning för potatis. Att så varit förhållandet framgår
ock af följande omständigheter. År 1889 — 90 inmäskades majs endast
vid 31 brännerier af 141, men följande år, då potatis var dyr, vid 85
brännerier af 134. Med år 1892—93 började majsförbrukningen åter
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.
17
aftaga, och då nedgick också antalet brännerier, der majs inmäskades,
nemligen till 68 brännerier af 134; detta antal nedgick ytterligare
under de följande åren, så att år 1896-97 var det ej mer än 48
brännerier af 111, som inmäskade majs. Allt sedan dess har potatis-
tuigangen årligen minskats och samtidigt dermed antalet brännerier
som inmaskat majs, ökats, så att år 1899-1900 inmäskades majs vid
samtliga jordbruksbrännerier utom två de allra minsta. Innevarande
..t, åter en god potatisskörd erhölls, har intill den 15 december
ej inmaskatsi mer än 416 deciton majs vid 5 brännerier af de 116, vid
hvilka pressjäst ej tillverkas.
, ^bytet af en deciton majs plägar räknas till 70 liter bränvin,
hvilket dock torde vara högt räknadt, och utbytet af en hektoliter
potatis antagen lågt räknadt, till 13 liter; närmare rätta förhållandet
torde man komma, om man säger, att en deciton majs lemnar fem
gånger sa mycket bränvin som en hektoliter potatis. För att majs
och potatis såsom råämnen för bränvinstillverkningen skola ställa sig
i _a dyra, borde således priset på en deciton majs vara fem gånger
priset pa en hektoliter potatis, men det tillkommer en omständighet,
nemligen att dranken efter majs är värdefullare än potatisdranken.
Majspiiset bor derför vara ungefär sex gånger potatispriset, för att de
bada raamnena skola kunna anses likstälda.
. Tillämpar man denna prisjemförelse på de i tabellen anförda
pris det ar, . då potatispriset var lägst, nemligen 1887 — 88, finner
man, att majspriset var kr. 9,9 5 och att således potatispriset kunnat
vara kr._ 1,6 6, utan att det blifvit fördelaktigare att använda majs-
potatispriset var emellertid endast kr. 1,19, hvilket visar, att det inga-
unda var majspriset, som nedtryckte potatispriset. Likadant var för-
“taiLprler 1889~9° ^ 1895-96’ d& ma'sPriset ™ s-'u
Under nuvarande förhållanden är det således alldeles obehöfligt
att vidtaga några särskilda åtgärder för att hindra den allmännare
användningen af majs vid bränvinstillverkningen. Skulle deremot den
nuvarande tullafgiften å majs, kr. 3,7 0 för en deciton, borttagas och
majspriset derigenom, komma att nedgå till ungefär 9 kr., eller kanske
ännu lägre, om majspriset å verldsmarknaden skulle sjunka, kommer
ragan naturligtvis i ett annat läge. Härvid är emellertid att märka-
att det torde vara omöjligt att för en längre tid förutsäga majsprisen,’
i stallet för att visa någon sjunkande tendens, har det, såsom af tabell¬
bilagan synes, under de fyra senaste åron varit i stigande, och inne¬
varande år är priset något högre än hösten 1899.
Bih. till lliksd. Prof. 1901. 5 Samt. 1 Afd. 1 lläft.
3
18
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.
Vid ett majspris af 9 kr. för deciton skulle enligt ofvanstående
beräkningar ett potatispris af kr. 1,50 för hektoliter ännu kunna er¬
hållas och vid ett majspris af 8 kr. ett potatispris af kr. 1,3 3. Vidare
är att märka, att inom det län, nemligen Kristianstads, der bränvins-
bränningen synes hafva största betydelsen för potatisodlingen, i det
att under år med dåliga potatisskördar omkring 33 procent och under
goda potatisår till och med mer än 50 proc. af länets potatisskörd
användes till bränvinsbränning, bränvinstillverkarne, åtminstone på vissa
trakter, till stor de! afverka potatis, som skördats å deras egna egor.
Detta tillgår på så sätt, att närboende jordbrukare sammansluta sig. i
bolag för att i gemensamt bränneri idka bränvinstillverkning, hvarvid
hvar och en af bolagsmännen för sig inmäskar i viss ordning sina
produkter och tillvaratager deraf erhållet bränvin och drank.
Skulle det emellertid anses behöfligt att i sammanhang med bort¬
tagande af tullen å majs vidtaga några särskilda åtgärder till före¬
kommande af en vidsträcktare användning af majs vid brännerierna,
finnas dertill två utvägar, nemligen dels att belägga den till bränvins¬
bränning använda majsen med en särskild afgift, dels att pålägga det
af majs tillverkade bränvinet högre skatt än annat bränvin.
Om den förstnämnda metoden väljes, måste inmäskningarna vid
bränneriet underkastas eu noggrann kontroll. Redan nu utöfvas en
viss kontroll öfver dem, till hvilket ändamål tillverkaren är skyldig att
dagligen lemna kontrollören uppgift öfver råämnenas myckenhet och
beskaffenhet, samt tillhandahålla behöfliga mätnings- och vägningsred-
skap. Kontrollören åligger att med uppmärksamhet följa inmäsk--
ningen, att understundom närvara vid råämnenas uppvägning och kon¬
trollera dennas rigtighet, att uppmäta mäskens volym och undersöka
dess sockerhalt samt häröfver föra journal äfvensom att i enlighet med
kontroll- och justeringsbyråns särskilda föreskrifter af dels råämnenas
mängd, dels mäskens volym och sockerhalt beräkna det bränvinsutbyte,
som borde erhållas, och dermed jemföra det af bränvinskontrollapparaten
angifna utbytet. På detta sätt erhålles en sekundär kontroll öfver
bränvinstillverkningen. Om nemligen kontrollapparatens utslag i be-
tydligare mån understiger det beräknade utbytet eller plötsliga vex-
lingar i detta uppstå, får kontrollpersonalen sin uppmärksamhet fäst
på förhållandet och kan vidtaga behöfliga åtgärder för att utröna,
huruvida möjligen ett fel hos kontrollapparaten eller. en försnillning
föreligger. Härtill kan den nuvarande kontrollen öfver inmäskningarna
vara tillräcklig, men den är långt ifrån tillräcklig för att läggas till
grund för beskattning. Det är intet i densamma, som hindrar til -
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 19
verkaren att, ehuru inmäskningarae vid ett och samma bränneri pläga
göras med samma belopp hvar dag, ändock för de uppvägningar, vid
hyilka kontrollören ej är närvarande, uppgifva mindre majs och mera
annan spanmål; att lemna dylika origtiga uppgifter bereder honom
emellertid för närvarande ingen nytta.
Skall en särskild afgift erläggas för den inmäskade majsen, måste
kontrollören före hvarje inmäskning bestämma den till inmäskning
afsedda majsens vigt och dessutom tillse, att ej majs mellan de ordinarie
inmäskningarne obehörigen inmäskas. Majs afverkas vanligen i brän-
nerierna helkokt, och man kan då tänka sig, att, sedan den af kontrollö¬
ren uppvägda majsqvantiteten införts i kokaren och någon tid der
kokats, ny majs påfylles vid något tillfälle, då kontrollören ej vore
närvarande. Att ålägga kontrollören ej endast att närvara vid hvarje
inmäskning, utan äfven att ständigt öfvervaka kokaren låter sig ej
ens göra vid bränneri, der tillverkning endast bedrifves på dagar,
enär kontrollören vissa tider är upptagen af annat arbete, såsom brän-
viuets uppmätning ur sprithållaren samt inläggning å och uttagning
från nederlaget m. m.; ännu mindre skulle det gå för sig vid bränneri,
der tillverkning pågår hela dygnet. Det skulle således i många fall
erfordras två kontrollörer, boende i bränneriets omedelbara närhet.
Denna stränga kontroll öfver bränneriet, hvilken väl knappast
skulle kunna genomföras, kan möjligen undvikas genom en föreskrift,
att all vid bränneriet befintlig majs, så länge tillverkningsrätt der
gäller, skall förvaras i särskildt magasin under kronans lås och ej
utlemnas annat än i den mån den skall användas i bränneriet. Men
denna föreskrift måste ytterligare kompletteras med en annan, nemligen
att under samma tid majs ej må användas på egendomen, der bränneriet
är beläget, till något annat ändamål, t. ex. utfodring åt kreatur, ty
finge majs, afsedd att användas för sistnämnda ändamål, förvaras i
annan lägenhet på egendomen, funnes ju ingen säkerhet, att den ej
obemärkt infördes i bränneriet och der inmäskades utan kontrollörens
vetskap; detta gäller åtminstone för brännerier, der majs användes vid
bränvinstillverkningen, vid hvilka det derför blir alldeles nödvändigt
att under pågående tillverkning förbjuda användning af majs till
utfodring.
Den andra af de föreslagna metoderna var att pålägga det af
majs tillverkade bränvinet en högre skatt än annat bränvin. Enär det
är omöjligt att, när flera olika råämnen användas i ett bränneri, sär¬
skilja det af det ena råämnet tillverkade bränvinet från det öfriga, blir
det nödvändigt att underkasta allt det bränvin, som tillverkas vid
20 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.
bränneriet, under det att majs der afverkas, den högre skatten. Denna
metod är ur kontrollsynpunkt enklare än den förut omnämnda, emedan
kontrollören ej behöfver noggrant öfvervaka, huru mycket majs in-
mäskas, utan endast behöfver tillse, huruvida majs användes vid inmäsk-
ningen. Den medför deremot för tillverkaren den olägenheten, att han
ej kan mäska majs samtidigt med andra råämnen, hvilken samtida
inmäskning dels af åtskilliga tillverkare anses medföra bättre utjäsning,
dels lemnar värderikare drank än enbär potatismäsk. Hvad särskilt
pressjästfabrikerna beträffar, torde denna metod sannolikt komma att
alldeles hindra dem att vid sin tillverkning använda majs. Vid dessa
fabriker användes ej majs annat än tillsammans med råg, som är deras
hufvudsakliga råämne, och fabrikerna blifva stälda i valet mellan att
antingen, såsom ett par redan gjort, alldeles upphöra med användningen
af majs eller att erlägga den högre skatten för hela sin tillverkning;
huru svårt det senare alternativet för dem är, synes bäst, om man
erinrar, att deras majsförbrukning under senare åren uppgått till högst
en fjerdedel och ett år ej ens uppgick till en tiondedel af hela deras
spanmålsförbrukning.
En svårighet för kontrollen är öfvervakandet, att ej majs i malen
form olofligen inmäskas, hvilket skulle kunna ske genom inblandning
af majsmjöl i annat mjöl. Denna svårighet är visserligen gemensam
för båda metoderna, men är störst vid den förstnämnda, d. v. s. om
en särskild afgift skulle läggas på den inmäskade majsen, emedan det
skulle bli synnerligen svårt att öfvervaka, att ej majsmjöl vare sig
oblandadt eller ännu hellre inblandadt i annat mjöl införes i förmäsken.
Stockholm den 19 december 1900.
K. LINDEBERG.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.
21
Uppgift
a den spanmål och potatis, som under tillverkningsåren 1880/81—1899/1900
Vldde br«merier, der ej tillverkas pressjäst (från och med året
1888/8J aro äfven melassbrannenerna frånräknade) samt bränvinstillverkningen
vid samma brännener. °
i Tillverk-
|
Medelpris kr.
|
för
|
ningsår.
|
1 dt.
|
1 hl.
|
1
|
majs.
|
potatis.
|
1880—81
|
12.20
|
1.79
|
11881—82
|
14.40
|
1.76
|
'1882—83
|
}“
|
2.30
|
[1883—84
|
2.40
|
1884— 85
1885— 86
|
Uo.60
)
|
2.10
1.75
|
1886—87
|
10.25
|
1.67
|
1887—88
|
9.95
|
1.191
|
1888—89
|
12.60
|
2.15
|
1889—90
|
12.30
|
1.40
|
1890—91
|
13.60
|
2.50
|
1891—92
|
14.5oj
|
2.501
|
1892—93 1
|
11.55
|
1.801
|
1893—94
|
11.05
|
1.60!
|
1894—95
|
12.15j
|
2.10
|
1895—96
|
12.-
|
1.70
|
1896—97
|
n.—
|
1.65
|
1897—98
|
11.20
|
1.80
|
1898—99
|
12.30
|
2.55
|
11899—1900
|
12.65
|
2.35
|
Majs dt.
Annan
spanmål
dt.
Summa
spanmål
dt.
Potatis
hl.
W
lits
1 & B
71.600184.900 206.5002
19.300142.400]l61.700;2
17.100268.500 285.6001
54.500
145.500
96.300
78.800
8.300
65.300
15.800
114.800
99.100
43.000
32.900
78.100
13.500
23.800
93.400
287.300,'105
294.500! 90
143
162
147,
101
72
90
70,
103,
75.
71
83,
148,
79,
76
77,
.100
,600
.500
.000
,000
,800
300
197.6001
308.100
243.800
179.800
90.300
156.100
86.1001
.800218.6001
.000 174.1001
■800|l 14.800,1
.000115.9001,
.300 226.4001,
.600 93.1001.
.800100.6001
.700171.1001
.000;392.300|
400384.900!
'.327.000
.091.000
.238.000
.444.000
,430.000
.710.000
,500.000
630.000
.050.000
.590.000
.020.000
.210.000:
.260.000
.620.000
.020.000
.460.000
.620.000
.330.000
826.000j
692.000
43.4
33.3
29.7
29.0
36.6
35.4
33.1
28.7
22.2
26.2
26.0
25.9
24.6
29.3
27.1
25.9
29.0
29.6
38.1
36.0
Rikets potatis¬
skörd hl.
19.950.000
17.870.000
13.760.000
15.960.000
16.460.000
17.490.000
18.350.000
21.380.000
14.830.000
22.840.000
12.470.000
16.250.000
18.260.000
20.540.000
16.440.000
18.320.000
20.650.000
18.520.000
13.280.000,
11.700.000 (approximativt)
22
Bevillningsutskottets Betänkande N:ö i.
Reservationer:
vid punkten l:o)
af herr Fredholm som anfört: _
»I det betänkande (n:o 14), som bevillningsutskottet afgaf vid
1899 års riksdag med afseende å då ifrågasatt tullfrihet för omalen
majs, påvisades på ett öfvertygande sätt de i många hänseenden af-
sevärda fördelar för jordbruksnäringen, som ett billigare pris på majs
skulle för denna näring medföra, i all synnerhet vid kreatursuppföd-
ning och fläskproduktion. Mot att bereda det svenska jordbruket de
stora fördelar, som för detta skulle vinnas genom att gorå majsen tull¬
fri, reste sig dock ett hinder i de svårigheter, som derigenom skulle
för vissa landsdelar uppstå vid afsättning af potatis till brännerierna.
Af hänsyn dertill ansåg sig utskottet da icke böra förorda en fullstän¬
dig tullfrihet, utan endast en nedsättning i majstullen från 3,7 0 kronor
till 2 kronor per 100 kilogram. Genom vidtagandet af en sådan åt¬
gärd skulle man kunna vinna, ehuru i eu minskad grad, de med tull¬
friheten eftersträfvade fördelarne, utan att derigenom för afsäftningen
af potatis till brännerierna framkallades några svårigheter. Detta ut¬
skottets förslag blef emellertid ej af Riksdagen antaget.
Vid förlidet års riksdag väcktes frågan om tullfrihet å majs
ånyo, och då bevillningsutskottet i sitt betänkande n:o 14 afstyrkte
motionen, tillät jag mig att i en reservation föreslå, »att Riksdagen
i skrifvelse till Konungen behagade anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes
utreda, om icke de hinder, som förefinnas mot att borttaga eller högst
väsentligt nedsätta tullen å majs, skulle kunna undanrödjas, särskild^
hvad bränvinsbränningen beträffar, genom ändrad lagstiftning, och i
sådant fall till Riksdagen inkomma med förslag om den ändring i tullen
å piajs, sopa af utredningen kan föranledas.»
För framställandet af en sådan anhållan ansåg jag alla skäl före¬
ligga, dels i betraktande af frågans stora vigt för det svenska jord¬
bruket, dels med anledning af att ett jordbruksdepartement nyligen blifvit
inrättadt, hvarför jag höll före, att det skulle vara detta departement
kärkommet att omhändertaga utredningen af denna fråga. Riksdagen
var dock af en annan mening, och i de förhoppningar jag satte till
jordbruksdepartementet i detta hänseende har jag misstagit, mig.
Under sådana förhållanden kan jag, då frågan ånyo blifvit dragen
under Riksdagens pröfning, ej annat än ånyo omfatta den hemställan,
Bemllningimtskottéts Betänkande N:o 1. 23
som 18911 års bevillningsutskott gjorde till samma års Riksdag, och: får
ja!g sålunda föreslå,- att Riksdagen med afslag å utskottets hemställan:
vilde besluta,
att tullsatsen för omalen majs måtte nedsättas
till 2 kronor för 100 kilogram.»
af herr J. Bröntée, som anfört:
»På ett öfvertygande sätt har det flera gånger påvisats, att bort¬
tagande af tullen på majs skulle i många hänseenden medföra högst
väsentliga fördelar för jordbruksnäringen, i det att kreatursuppfödning
och särskild!' fläskpröduktion äfvensom produktionen af ägg skulle be¬
fordras, om jordhmkåfne kund!e för billigt pris erhålla tillgång till ett
så närande foderämne som majs. Särskildt påvisades dessa förhållanden
i bevillningsutskottets utlåtande n:o 14 vid 1899 års riksdag. Vid flera
riksdagar hafva också derför motioner väckts om borttagande af tullen å
omalen majs, men Riksdagen har afslagit de väckta motionerna hufvud¬
sakligen af det skäl, att man fruktat, att potatisodlingen skulle skadas,
om tullen på majs borttoges. För att omintetgöra den fruktade skad¬
liga inverkan på potatisodlingen, som majstullens borttagande skulle
åstadkomma, har yrkats förbud för brännerierna att bränna bränvin af
majs, meu de, som hållit på majstullens bibehållande, hafva icke heller
velat vara med om detta förbud till skydd för potatisodlingen. Då
nu missnöjet med tullen på majs fortfarande är stort och då, enligt
hvad hr L. Eriksson i Bäck i sin till denna Riksdag afgifna motion
jemväl påvisat, ogynsamma förhållanden i afseende å rikets export af
särskildt kött och fläsk samt kreatur uppkommit, har jag ansett, att
tullen på omalen majs borde borttagas.
Då emellertid utskottet icke skänkt sitt understöd åt denna min
uppfattning och icke heller velat biträda vare sig framstälda yrkanden
om tullens nedsättning, eller att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhåller om utredning, huruvida icke hindren för majstullens borttagande
skulle kunna undanrödjas genom ändrad lagstiftning för bränvinstill-
verkningen, så finner jag mig föranlåten att, med yrkande om afslag
å utskottets hemställan och bifall till herr Erikssons motion, föreslå,
att Riksdagen ville besluta borttagande af tullen
på omalen majs»;
af herr Brodin som anfört:
»Allt sedan här i landet tull åsattes majs och synnerligast efter det
densamma år 1895 höjdes till nuvarande belopp, har frågan, huruvida
24 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.
denna tull vore till mera skada än till gagn för jordbruket, gifvit an¬
ledning till ständiga stridigheter inom Riksdagen, i det att från ett
håll gjorts gällande, att majsens erkändt stora värde såsom foderämne
borde utgöra tillräckligt skäl för tullens borttagande, under det att
från motsidan såsom hufvudargument för tullens bibehållande framhållits
att, derest majs finge tullfritt införas och fritt användas till bränvins-
bränning, de jordbrukare, hvilka äro hänvisade till potatisodling, der¬
igenom skulle ruineras. Enligt det utskottets betänkande bifogade
memorial var den myckenhet majs, som under bränningsåret 1899—
1900 användes till tillverkning af bränvin, 294,500 kilo, den största
som under något af de senaste 20 åren för sådant ändamål användts, och
utgör detta endast cirka 3U procent af hela majsimporten under år 1899
— 38,601,493 kilo.
Importen af majs, som före den nuvarande tullsatsens fastställande
1894 var 10,728,321 kilo, nedgick
1895 till 4,944,622 „ , men uppgick
1896 „ 5,240,305 „
1897 „ 7,920,590 „
1898 „ 27,141,933 „
1899 „ 38,601,493 „
Värdet af den under år 1899 införda majsen var kronor 3,184,623,
och den tull, som för densamma erlades, kronor 1,428,243, således icke
mindre än c:a 45 procent af varans värde.
Dessa, trots den höga tullen, ständigt och starkt växande import¬
siffror visa tydligt majsens stora betydelse för det svenska jordbruket,
och det må väl kunna tagas för gifvet, att dess betydelse skulle blifva
väsentligt större, om tullen borttoges, synnerligast om man får antaga,
att majstullen icke varit utan inflytande på det kända förhållandet, att
exporten af svenska jordbruksalster under de senare åren alltjemt af¬
taga, under det att förhållandet varit motsatt i Danmark, der majs är
tullfri och dit importen af sådan under de senaste 10 åren nära tio-
dubblats.
Vid sådant förhållande torde det emellertid väl få anses vara
synnerligen angeläget, .att genom en fullständig och allsidig utredning
utrönes, huruvida anspråken på majstullens bibehållande äro så berät¬
tigade, att jordbruksintresset i sin helhet måste för desamma sättas
tillbaka, eller om icke, synnerligast i fråga om bränvinsbränningen,
sådana lagstadgade föreskrifter kunde meddelas, att potatisodlingen icke
blefve af ett borttagande af majstullen berörd.
25
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.
På grund af hvad sålunda anförts, finner jag mig föranlåten att,
med yrkande om afslag å utskottets hemställan, föreslå,
att Riksdagen i skrifvelse till Konungen beha¬
gade anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes utreda om icke
de hinder, som förefinnas mot ett borttagande af
tullen å majs, skulle kunna undanrödjas, särskildt
hvad bränvinstillverkningen beträffar, genom ändrad
lagstiftning, och i sådant fall till Riksdagen inkomma
med de förslag, som af utredningen kunna föranledas;
af herr Meyer, som instämt i herr Brodins yttrande;
af herrar Jansson, Lundström och S. M. Olsson;
samt af herr Hedgren, hvilken yrkat, att tullen å omalen majs
måtte nedsättas till 2 kronor för 100 kilogram.
vid punkten 2: o)
af herr af Buren, som anfört:
»Ehuru jag icke kan vara med om en potatistull, som skulle vara
gällande blott under några månader af året, har jag likväl ansett, att
utskottet, som har motionsrätt, till skydd för potatisodlingen i kust¬
provinserna bort, utan begränsning af årstider och med anledning af
den väckta motionen, hemställa om en tull på potatis af 50 öre per
100 kilogram»;
och af herr Bergendahl beträffande viss del af motiveringen;
samt vid punkten 4:o)
af herr af Burén, som ansett, att utskottet bort hemställa om
bifall till den i ämnet väckta motionen;
och af herr friherre von Knorr ing, mot motiveringen.
Bill till Rilcsd. Prof. 1901. 5 Samt. 1 A/d.' 1 Raft.
4