Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o T) Utlåtande N:o 7.
1
N:o 7.
Ank. till Riksd. kansli den 27 april 1900, kl. 2 e. m.
Första Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 4, i
anledning af väckt fråga om skrifvelse till Kongl.
i
Maj:t med begäran om framläggande af förslag till
förbättradt sätt att pensionera sjöfolk.
I en af herr P. E. Lithander inom Första Kammaren väckt motion,
n:o 32, i hvars syfte herrar 0.- Melin och N. Persson instämt, och som
till utskottet öfverlemnats, föreslås, att Riksdagen ville i skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utreda frågan om
förändradt och förbättradt pensioneringssätt af sjöfolk och derom fram¬
lägga nådigt förslag vid en blifvande riksdag.
I motiveringen till motionen anföres följande:
»Det torde icke råda mer än eu mening derom, att sjömansyrket
i högre grad än andra medborgerliga verksamhetsgrenar är förenadt med
faror, försakelser och ansträngningar. Ej heller torde någon förneka,
att det alltid hårda och ofta lifsfarliga arbete, som sjömannen utför,
icke hör till dem, på Indika större besparingar kunna göras; fastmer
är det vanligt, att bruten helsa och fattigdom blir hans lott, då ålder¬
domen inträder. Och lika litet torde det kunna bestridas, att det
sålunda i dubbel mening vanlottade sjömansyrket med dess stränga
fordringar och knappa lefvebröd är af allmännyttig och ingalunda
ovigtig art.
Eib. till Riksd. Prot. 1900. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 7 Käft. (N:o 7.) 1
2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande jN:o 7.
Vare sig sjömannen ingår i den inhemska navigationens tjenst
eller han af vissa skäl bringas att taga hyra å utländska fartyg, äro
hans duglighet och utbildning af fosterländsk betydelse, derför att de
i behofvets stund ingå som en högst väsentlig del af vår försvarskraft.
Det synes mig derför icke obilligt begärdt, att, då han efter fullbordadt
dagsverke återvänder till fosterlandet, detta ej må hafva glömt honom
och hans arbete. Samhället bör — synes det mig — icke försumma
att, i den mån sådant är möjligt, bereda lättnad i hans utkomst på
ålderdomen, och det bör vara en uppgift, väl egnad att ådraga sig
statsmagternas uppmärksamhet och behjertande.
Det kan måhända förefalla opåkallad!-, att jag gör denna erinran,
ehuru jag för min del icke kan åberopa någon direkt erfarenhet eller
målsmanskap för yrket i fråga och dess idkare. Men jag följer härvid
endast Första Kammarens städse ådagalagda sträfvan att i lika hög
grad söka tillvarataga alla svenska medborgares bästa, och jag hyser
den vissa förmodan, att kammaren äfven i detta fall kommer att handla
i motsats till det myckna agitatoriska talet, att någon samhällsklass
skulle, genom att dess intressen åsidosattes, känna sig “orepresenterad“
på Riksdagen.»
Derjemte åberopas en af herrar K. G. Karlsson m. fl. i Andra
Kammaren väckt motion, n:o 151, med samma syfte. Af denna motion
gör Andra Kammarens andra tillfälliga utskott n:o 2 i sitt utlåtande
n:o 10 följande sammanfattning:
»Som stöd för sitt förslag lemna motionärerna en historik öfver
de båda institutioner, från hvilka understöd till sjöfolk för närvarande
utgår.
Dessa institutioner äro sjömanshusen och handelsflottans pensions-
anstalt.
Motionärerna framhålla, hurusom sjömannens osäkra och af faror
uppfylda näring redan tidigt rigtade tanken på önskvärdheten af att
åtminstone i någon mån sörja för denna närings idkare genom särskilda
åtgärder för dem, som på grund af ålder, sjuklighet eller med yrket
förenade olycksfall blifvit urståndsätta att sjelfva försörja sig.
För detta ändamål, och för att inom sjöfartsnäringen åstadkomma
mera ordnade förhållanden, stiftades genom kofferdireglementet 1748
i hufvudstaden det första sjömanshuset. Utom den humanitära afsigt,
som var förbunden med sjömanshusinstitutionens inrättande, ville man
äfven genom större ordning och ökade förmåner för yrkets idkare göra
det mera lockande.
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o T) Utlåtande TJ:o 7. 3
Denna institution underhölls och har ända in i senaste tid under¬
hållits hufvudsakligen genom afgifter, erlagda af de sjöfartsidkande
sjelf va, såväl rederierna som sjömännen. De förnämsta bland dessa
afgifter äro s. k. tonafgift och hyresafgift.
Nu gällande sjömanshusreglemente stadgar i § 34 om tonafgiften,
att för fartyg, som från svensk hamn afgår till Norge eller utrikes ort,
skall befälhafvaren till sjömanshuset i den stad, hvarest eller inom hvars
tullkammardistrikt fartygets besättning för resan påmönstras, eller, om
besättningen blifvit påmönstrad för flera resor eller hel seglationstid och
ny påmönstring för ifrågavarande resa ej erfordras, till sjömanshuset
inom det tullkammardistrikt, der fartyget utklareras, erlägga en efter
tontalet, enligt svenskt eller dermed likstäldt utländskt mätbref, be¬
räknad afgift. År fartyget svenskt eller norskt eller tillhörigt en främ¬
mande nation, i hvars hamnar svenska fartyg behandlas lika med samma
nations egna, skall nämnda afgift utgöras med 3 öre, men i annat fall
med 5 öre för hvarje ton af fartygets drägtighet. Afgår fartyget flera
gånger under en kalendermånad från samma svenska hamn, skall af-
giften allenast en gång i månaden erläggas.
Om hyr esa/giften stadgas i samma reglemente § 35, att då besätt¬
ning å inhemskt fartyg, ankommande från Norge eller utrikes ort, i
svensk hamn afmönstras, betalas, under namn af hyresafgift, till sjömans¬
huset af befälhafvare två öre, af styrman och maskinist ett och ett hälft
öre samt af hvar och en utaf den öfriga besättningen ett öre riksmynt
för hvarje riksdaler af deras förtjenade lön eller hyra under hela den
tid, fartyget varit på resa eller resor stadt.
Med det första i hufvudstaden inrättade sjömanshuset afsåg man
att för sjöfolket erhålla en central sjuk- och understödskassa med obliga¬
toriska utgifter, bestämda understödsbelopp och ledd af en styrelse,
som valdes af representanter för delegarne sjelfva.
Snart decentraliserades emellertid institutionen, och enligt nn gäl-
lande bestämmelser skall sjömanshus finnas i hvarje stapelstad.
Med ledning af handels- & sjöfartskomiténs af 1898 betänkande
om sjömanshusen framhålla motionärerna, att institutionen derjemte,
från ätt ursprungligen i väsentlig mån hafva varit en understödsanstalt
för nödstälda sjömän, utvecklats till ett slags embetsverk med hvarje¬
handa administrativa uppgifter.
Emellertid fortfara sjömanshusen, heter det i motionen, alltjemt
med en i rätt stor omfattning tilltagen understödsverksamhet. I arbetare-
försäkringskomiténs ofvan anförda betänkande meddelas, att understöds-
beloppen då utgjorde i medeltal 29 kronor. Understödde fartygsbefal-
4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N.-o 1) Utlåtande N:o ?.
häfvare hade i medeltal mottagit 46 kronor, styrmän och maskinister
33, öfrigt sjöfolk 22, enkor och barn efter befälhafvare 42, efter styr¬
män och maskinister 32 och efter öfrigt sjöfolk 22 kronor.
Oaktadt den sammanlagda summan, som af sjömanshusen utdelas,
icke är liten, kan man dock knappast påstå, att denna understöds-
verksamhet är af någon större betydelse, särskildt då man besinnar, att
enligt arbetareförsäkringskomiténs utredning öfver hälften af årsunder-
stöden då bestod af småsummor om högst 20 kronor.
Länge och ofta hafva klagomål hörts öfver dels understödens
ringa belopp, dels och framför allt öfver att de ej hade pensionens form,
utan mera eller mindre godtyckligt afmättes efter råd och lägenhet,
för att ej säga efter sjömanshusdirektionernas godtfinnande. De från
sjömanshusen utgående understöden hafva fullständigt karakteren af
fattigvård.
Motionärerna öfvergå derefter till en framställning af handels¬
flottans pensionsanstalts tillkomst och verksamhet.
Sagda pensionsanstalt bildades på 1860-talet. efter 30 års riksdags-
och komitéförhandlingar. Ändamålet med densamma vore i första rum¬
met att vara till hjelp för ålderstigna sjömän, men äfven att befordra
handelssjöfartens utveckling genom att 'tillföra densamma dugligt folk;
derigenom kunde ock krigsflottans manskap, i händelse af krig, vinna
nödig förstärkning.
Pensionsanstaltens tillgångar bestå dels af ett fast anslag, dels
af ett efter handelsflottans storlek vexlande belopp, hvilket sedan 1864
utgått af statsmedel i stället för en sedan århundraden tillbaka sjö¬
männen under namn af nföring» tillkommande förmån. Sammanlagda
beloppet af dessa båda anslag har under de fyra senaste åren varit
följande:
för år 1896....................................................... kr. 95,000
» » 1897........................................................ d 89,000
» * 1898........,............................................. » 90,000
» » 1899....................................................... » 92,000
Pensionstagande, hvilka utgöras af sjöfolk, som varit anstälda på i
utrikes fart använda fartyg, äro indelade i fyra klasser, efter olika be¬
fattningar och i den ordning, att till den första höra befälhafvarne och
till den fjerde menige man.
Enligt det ursprungliga reglementet af år 1864 skulle antalet
pensionsrum vara följande:
Fänta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utåtande N:o 7. 5
i första klassen
|
100
|
pensionsrum
|
å
|
160
|
kronor
|
x» andra »
|
100
|
|
|
120
|
»
|
)> tredje »
|
100
|
»
|
»
|
100
|
»
|
» fjerde »
|
600
|
»
|
|
60
|
)
|
Emellertid visade sig redan under anstaltens första verksam¬
hetsår, eller år 1869, antalet pensionsrum otillräckligt i de två första
klasserna och något senare äfven i den tredje. Rörande de olika åt¬
gärder, som, ehuru förgäfves, vidtagits för att råda bot på denna olägen¬
het, hänvisar utskottet till motionen.
Förhållandena hafva, yttras det vidare i densamma, blifvit allt
mera ohållbara. Vid 1899 års slut hade antalet väntande — d. v. s.
antalet af dem, som väl enligt reglementet voro berättigade till pen¬
sion, men på grund af bristande tillgångar ej kunde erhålla sådan —
stigit till 545. °) Den tid, de pensionssökande år 1895 i medeltal hade
att vänta, innan deras ansökan kunde beviljas, var fem år. Denna
väntetid har nu sprungit upp till 8 å 9 år, och obeviljade ansökningar
ligga inne sedan 1891. Den 4:de klassen, som år 1895 ännu hade
många lediga pensionsrum, är nu fyld, så att bland de vid 1899 års
slut väntande 36 tillhörde denna klas.
Motionärerna yttra vidare:
»Som man torde finna, är handelsflottans nuvarande understöds- och
pensionsväsende — vare sig man tänker på sjömanshusens understöds-
verksamhet eller på den verksamhet, som utöfvas af handelflottans pen-
sionsanstalt — af sådan art, att det ingalunda kan sägas fylla någon af
de uppgifter, för hvilka det är afsedt. Såsom vi ofvan sökt visa, skulle
dessa uppgifter vara i främsta rummet att bereda en verksam hjelp åt
sjömannen i hans mödosamma och farliga yrke, i andra rummet att för
handelsflottan underlätta åtkomsten af dugligt manskap, och till sist — men
måhända ej minst vigtig! — att uppfostra folk, dugligt för vår örlogs-
flottas bemanning, samt att laga så, att man vid inträffande mobili¬
sering har det åtkomligt. Det torde nemligen vara sjelfkärt, att sjö¬
mannen, då han har sämre vilkor hemma än i utlandet, med den lätt¬
het att förflytta sig, som lians yrke medför, dragés bort från foster¬
landet.
Att någondera af dessa tre uppgifter fyllas genom det sätt, hvarpå
denna sak nu är ordnad, torde knappt någon vilja påstå. Också säges *)
*) Utskottet har inhemtat, att under innevarande års två första månader antalet väntande
pensionsberättigade stigit än ytterligare, samt att det pensionsbelopp, som bort utgå till dessa
personer, utgjorde 67,380 kronor.
6 Forsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 7.
i Kong!. Maj:ts proposition af 1890 om försäkring för olycksfall i ar¬
betet, ’att det befintliga understödsväsendet för sjömän numera icke i
allo motsvarar de kraf, som billigtvis derpå kunna ställas’. Detta yttra¬
des för tio år sedan, och förhållandena hafva sedan dess med hvarje
år allt mera försämrats, men likväl har frågan städse undanskjutsa,
såväl hvad beträffar sjömännens ålderdoms- som olycksfallsförsäkring.
Äfven i det förslag till lag angående ersättning för skada till följd af
olycksfall i arbete, som Kongl. Maj:t öfverlemnat till innevarande års
Riksdag, äro sjömännen uteslutna. Fortfarande kan man instämma med
motionärerna i denna fråga vid 1896 års riksdag (jfr sid. 7), då de i
motiveringen till sin motion yttra: »Emellertid har man, så vidt kändt
är, hvarken företagit de särskilda undersökningar, som år 1890 upp-
gåfvos vara af nöden med hänsyn till en olycksfallsförsäkring för sjö¬
folk, fotad på samma grunder som de för industriarbetarnes olycksfalls¬
försäkring ifrågasatta, icke heller någon åtgärd vidtagits för utförande
af det 'lämpligare sätt’ för sjöfolkets invaliditetsförsäkring, hvilken 1895
omtalades såsom ’ett ännu olöst problem’.»
Derefter referera motionärerna några af den ännu arbetande
handels- och sjöfartskomitén framstälda förslag rörande sjömanshusen
samt en den 30 november förra året af Kongl. Maj :t utfärdad förordning,
hvarigenom bestämmes, att från och med år 1900 hyresafgiften skall
»tillfalla det sjömanshus, der sjöman, som afgiften erlägger, är inskrifven,
men, om han ej är vid svenskt sjömanshus inskrifven, det sjömanshus,
inom hvars distrikt fartyget, hvarå hyran förtjenats, har sin hemort,
samt för hvarje år, från och med år 1900 räknadt, vid början af det
följande året genom kollegii försorg redovisas till de sjömanshus, som
sagda afgifter erhålla.»
De fortsätta vidare:
»Vi hafva här omnämnt dessa handels- och sjöfartskomiténs förslag,
derför att det synes oss, som om hyresafgifternas inleverering till kom¬
merskollegium, deras särskilda bokföring och bestämmelsen om, att de
enbart skola användas till understöd, kunde blifva en förberedande
åtgärd för realiserandet af den önskan och åsigt rörande sagda medels
användning, som de närmast intresserade — de sjöfarande sjelfva —
flera gånger uttryckt, då de haft tillfälle att yttra sig i frågan. Deras
mening är nemligen den, att hyresafgifterna böra öfverlemnas till
handelsflottans pensionsanstalt till förstärkande af dess verksamhet.
Denna åtgärd borde nu vara så mycket lättare att vidtaga, som
1899 års Riksdag under rubrik 'ersättning till sjömanshusen’ beviljade
ett anslag å 30,000 kronor 'för beredandet åt sjömanshus af skälig er-
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 7. 7
sättning för dem åliggande bestyr med värnpligtiges inskrifning och
redovisning samt med utarbetandet af sjöfartsstatistiska uppgifter’,
hvarigenom den invändningen torde vara fullständigt häfd, att hyres-
afgifterna vore nödvändiga, för att sjömanshusen skulle kunna fortsätta
sin verksamhet.))
Motionärerna lemna derefter en redogörelse för de åtgärder, som
från olika håll föreslagits till afhjelpande af de olägenheter, som nu
vidlåda sjömäns pensionering.
Bland dessa förslag må först omnämnas Riksdagens revisorers år
1886 gjorda hemställan om utredning, huruvida ej reglementet för
handelsflottans pensionsanstalt borde underkastas ändring i syfte att
bereda högre pensionsbelopp — detta derför, att revisorerna ansågo, att
det med skäl kunde ifrågasättas, huruvida pensioneringen från nämnda
anstalt dåmera motsvarade det ändamål, som Rikets Ständer hade af-
sett med sitt beslut. »Numera» — yttrade revisorerna — »lär utsigten
att från anstalten erhålla pension i högst ringa mån motverka frestel¬
serna för sjöfolk att för vinnande af högre lega söka anställning å
främmande nationers fartyg.» Hvad beträffar anskaffande af medel till
höjande af pensionerna, ifrågasatte revisorerna, att bidrag af veder¬
börande sjöfolk skulle göras till vilkor för erhållande af höjd pension.
Följden af statsrevisorernas hemställan blef, att frågan samma år
— 1886 — remitterades till den då i verksamhet varande arbetare-
försäkringskomitén, som föreslog:
att några nya inkomster icke skulle anstalten beredas, men att
hela det nuvarande statsanslaget skulle direkt användas till pensionering
samt utgå efter något förändrade grunder, sålunda, att anstalten år¬
ligen uppbure i fast anslag 96,000 kronor samt derutöfver i ytterligare
föringsersättning 1,000 kronor för hvarje fullt 10,000 ton, hvarmed
drägtigheten af svenska, i utrikes fart använda fartyg öfverstege
435,000 ton;
att öfverinaskinister uppflyttades från tredje till andra pensions-
klassen;
att pensionerna i fjerde klassen höjdes till 80 kronor;
att den bestämda proportionen emellan antalet pensionsrum inom
de olika klasserna upphäfdes, men att, derest de pensionssökande äro
flere, än som med inrättningens tillgångar kunna pensioneras, sökande
inom fjerde klassen skulle hafva företräde, intill dess att pensionernas
antal inom samma klass utgjorde tre femtedelar af samtliga pensionsrum;
att lägsta pensionsåldern inom de tre första klasserna höjdes till
58 år;
8 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 7.
att den kortaste tjenstgöring i utrikes sjöfart, som för pensions*
rätt förutsattes, bestämdes till etthundratjugu månader;
att den erforderliga inskrifningstiden vid sjömanshus sänktes från
tjugufem till tjugu år; samt
att rymning icke vidare skulle utgöra något hinder för pensions
erhållande.
Förslaget remitterades till kongl. kommerskollegium, som dock
endast delvis biträdde detsamma.
Rörande såväl kommerskollegii nu ifrågavarande yttrande som
de uttalanden, hvilka gjorts af åtskilliga sjömanssällskap med anledning
af arbetareförsäkringskomiténs förslag och kollegiets yttrande, hänvisas
till motionen.
Derjemte anser sig utskottet böra ur motionen återgifva en del af
de uttalanden, som gjordes å ett sjöfartsmöte i Nässjö år 1895. Något
egentligt förslag tilltrodde sig icke mötet kunna utarbeta, men i en peti¬
tion till Kongl. Maj:t uttalade de församlade sjöfartsidkarne bland annat
följande önskningsmål:
att pensioneringen vid handelsflottans pensionsanstalt stäldes på
nya grunder och utsträcktes äfven till i inrikes fart användt sjöfolk;
att pensioneringen icke endast skulle omfatta sjöfolket, utan äfven
deras efterlemnade enkor och barn;
att'till densamma anvisades ej mindre anstaltens egna nuvarande
fonder och inkomster än äfven sjömanshusens samlade tillgångar, der
icke särskilda donationsvilkor hindrade sådan användning, äfvensom
tonafgifter och hyresafgifter, de senare ersatta med fasta årspremier, samt
slutligen hvad derutöfver kunde vara erforderligt i ytterligare stats¬
bidrag ;
att vidare pensionsklasserna för de sjöfarande blefve trenne, med
respektive 400, 300 och 200 kronor i utgående pensionsbelopp.
Motionärerna anföra, hurusom dels eu motion år 1895 väcktes i
Andra Kammaren af herr J. E. Behmer om skrifvelse i ämnet till Kongl.
Maj:t, hvilken motion bifölls af samma kammare, men afslogs af Första
Kammaren, och dels att herrar J. A. Johansson i Bastholmen och L.
Jönsson i Sandby år 1896 äfvenledes i Andra Kammaren rörande samma
fråga framburo en motion, som visserligen afslogs, emedan en del in¬
fordrade yttranden då ännu ej inkommit, men hvilken dock föranledde
statsutskottet att uttala den meningen, att missförhållandena i afseende
d sjömanshusens organisation och handelsflottans pensionsanstalt snarligen
borde afhjelpas.
Till slut yttrade motionärerna:
törsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 7. 9
»I yttrande, infordradt från kongl. kommerskollegium, föreslogs
den 26 oktober 1897 med anledning af Nässjömötets förutnämnda
petition, att så väl detta ärende som en del andra sjöfartsnäringen mera
eller mindre nära berörande frågor skulle liänskjutas till en komité,
emedan kollegiet icke ansåg sig för dessa frågors lösning besitta till¬
räcklig sakkunskap. Då emellertid Kongl. Maj:t i nådig skrifvelse af
15 november samma år öfverlemnade sagda ärenden till utredning —
icke till en komité, men till vissa personer jemte sakkunniga biträden —
undantogs sjömännens pensionsfråga, antagligen derför, att denna ansågs
vara af så vidlyftig beskaffenhet, att den kräfde sin särskilda utredning.))
Härefter förklarar sig Andra Kammarens utskott hafva blifvit satt
i tillfälle att taga kännedom om en skrifvelse af den 9 februari inne¬
varande år till Kongl. Maj:t från kommerskollegium, hvari detta hem¬
ställer,
dels att Kongl. Maj:t täcktes i nåder besluta:
att de afgifter, hvilka från och med en tid, som om möjligt torde
bestämmas till den 1 april innevarande år, böra jemlikt § 34 i nådiga
reglementet för sjömanshusen i riket den 4 mars 1870, sådan denna
paragraf lyder enligt nådig kungörelse den 16 mars 1877, erläggas till
sagda sjömanshus, tills vidare skola för hvarje kalenderår inom utgången
af januari månad det påföljande året insändas till kommerskollegium,
som derefter skall hafva att, så snart ske kan, samma afgifter emellan
samtliga sjömanshusen i riket fördela, hufvudsakligen i förhållande till
antalet af der vid slutet af det föregående året inskrifne sjömän, men
med hänsyn jemväl tagen till öfriga förhållanden vid de särskilda sjö¬
manshusen, som kunna anses inverka på deras förmåga att uppfylla
sitt ändamål;
eller ock, derest Kongl. Maj:t skulle finna fördelningen af ton-
afgifterna böra underställas Kongl. Maj:ts pröfning, att, jemte det i
afseende å insändande till kollegium af tonafgifterna förfares, såsom
nyss är sagdt, kollegium skall hafva att till Kongl. Maj:t afgifva för¬
slag till afgifternas fördelning i öfverensstämmelse med här angifna
grunder;
dels ock att Kongl. Maj:t måtte i nåder bemyndiga kollegium att
meddela de närmare föreskrifter, som med afseende å Kongl. Maj:ts
beslut i ämnet må finnas lämpliga.
Sedan derefter Andra Kammarens utskott lemnat eu kort redo¬
görelse för hvad som åtgjorts för sjömäns pensionering i några främ¬
st/». till liiksd. Prof. 1900. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 7 Höft. 2
10 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 7.
mande länder, till hvilken redogörelse det torde vara nog att här hän¬
visa, anför utskottet för egen del:
»Utskottet har tagit hvad som sålunda förekommit i sorgfälligt
öfvervägande och dervid funnit, såväl att i flera andra sjöfartsidkande
länder frågan om pensionering af sjöfolk antingen blifvit löst eller
synes nära att lösas, som ock att i vårt land, sedan ärendet senast
vant å bane i Riksdagen, intet af betydelse i saken åtgjorts. Visser¬
ligen finner utskottet, att vederbörande ansett, att frågan om sjömans¬
husens och de derifrån till sjöfolk samt deras enkor och barn utgående
gratial först bort ordnas, innan mera ingripande ändringar kunna ega
rum. Utskottet förmenar dock, att kraftigare och mera direkt till på¬
följd ledande åtgärder borde vidtagas och en fullständig utredning af
dertill särskildt förordnade personer verkställas.
Vidare har utskottet ej kunnat undgå att finna, att pensioneringen,
oafsedt den historiska uppkomsten af dess nuvarande form, borde ut¬
sträckas äfven till sjömän i inrikes fart, till hvilka naturligtvis äfven
bör räknas sådant sjöfolk, som idkar yrkesmessig fart å våra större
sjöar och kanaler. Utskottet anser det ej med billighetens kraf öfverens¬
stämmande, att exempelvis besättningen å ett fartyg, som seglar mellan
så aflägsna hamnar som Göteborg och Luleå, bör i detta hänseende
ega sämre rätt än besättningen å ett fartyg, som har sin trade mellan
Helsingborg och Helsingör. En sådan utsträckning torde vara så mycket
vigtigare, som vår örlogsflotta» reserv utgöres ej blott af sjömän i ut¬
rikes fart, utan ock af dem, som trafikera inrikes hamnar. Som det
nu är stäldt med pensioneringsväsendet, är det ej ovanligt, att våra
sjömän, som annars skulle inmönstra å svenska fartyg, taga tjenst
under norsk eller utländsk flagga.
Det vill för öfrigt synas utskottet, som om äfven andra bestäm¬
melser än den ofvannämnda borde ändras. Så t. ex. är det nu före-
skrifvet, att sjöman, för att vara berättigad till understöd, skall hafva
varit inskrifven vid sjömanshus under tjugufem år. Men enligt hvad
utskottet inhemtat, har denna bestämmelse i så måtto ledt till missbruk,
att sjöfolk vid ett års slut inmönstrat för en resa till Tyskland eller
Danmark, samt derifrån återkommit i början af följande år och på grund
häraf fått tillgodoräkna sig två års inskrifningstid för en resa, som kanske
varat sammanlagdt en månad. Derför synes det utskottet lämpligt, att,
såsom äfven mera nämnda pensionsanstalts styrelse i skrifvelse till
Kongl. Maj:t den 24 februari 1899 föreslagit, bestämmelser meddelas
om, hur lång tids effektiv sjötjenst bör utgöras under nämnda inskrif¬
ningstid.
Första Kammar uns Tillfälliga Utskotts (N:o T) Utlåtande N:o 7. 11
Vidare torde det böra tagas under ompröfning, huruvida icke
frågan om ersättning för olycksfall kunde lösas i sammanhang med
den nu ifrågasatta pensioneringen.
Om sättet för anskaffande af de för en dylik pensionering nödiga
medel anser sig utskottet ej ega befogenhet att yttra sig. Dock vill
utskottet erinra derom, att såväl sjömanshusen som handelsflottans
pensionsanstalt ega betydande fonder, uppgående för den senare, enligt
hvad utskottet inhemtat, vid 1899 års slut till 845,033 kronor 34 öre.
Utskottet vill äfven fästa uppmärksamheten på, att bland andra förslag,
som i nu ifrågavarande hänseende blifvit framstälda, äfven är ett, som
afser, att de af ålder sjöfartsnäringen åliggande ton- och hyresafgifterna
skulle härtill användas. I sammanhang härmed må ock erinras, att
tanke blifvit väckt derpå, att hyresafgifterna borde utbytas mot fasta
årspremier. Huruvida ett ändamålsenligt ordnande af sjöfolks pensio¬
nering nödvändiggör en höjning af det nu utgående statsanslaget, torde
vara förbehållet en blifvande utredning att ådagalägga.
Att ett ordnande af frågan om vårt sjöfolks pensionering, hvilken
alltjemt uteslutits ur de förslag om arbetareförsäkring, som af Kongl.
Maj:t eller enskilde under de senaste åren framlagts, torde vara en
nödvändighet, framgår redan deraf, att, enligt hvad utskottet inhemtat,
antalet af de ansökningar, som vid slutet af år 1899 på grund af bri¬
stande tillgång voro hvilande, utgjorde i första klassen 190, i andra
116, i tredje 189, i fjerde 46, bland dem inom de tre första klasserna
flera ända sedan 1891.»
Andra Kammarens utskott hemstälde slutligen, att Andra Kärn-
maren måtte för sin del besluta, att Riksdagen måt.te i skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta, så snart ske kunde,
utreda frågan om ett förbättradt pensioneringssätt af sjömän och der¬
om framlägga förslag vid en blifvande riksdag.
Sedan Andra Kammaren bifallit hvad utskottet sålunda hemstält,
blef jemlikt 63 § 3 mom. riksdagsordningen beslutet delgifvet Första
Kammaren, eom hänvisat ärendet till sitt första tillfälliga utskott.
Första Kammarens utskott anser det visserligen på frågans nu¬
varande stadium Vara för tidigt att yttra sig om de detaljer åt frågan,
hvilka Andra Kammarens utskott i sin motivering berört, men finner dock
motionärens förslag och hvad till stöd derför anförts vara så beaktansvärdt,
12 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o T) Utlåtande N:o 7.
att Första Kammaren icke synes böra undandraga sig att gå med-
kammarens önskan om en skrifvelse i ämnet till mötes och dymedelst
äfven taga fasta på det intresse för sakens slutliga ordnande, som må
kunna anses innebäras i det af Andra Kammaren fattade beslutet.
Utskottet får sålunda, jemväl med anledning af herr Lithanders
motion, hemställa
att Första Kammaren måtte biträda Andra Kam¬
marens beslut.
Stockholm den 2 april 1900.
På utskottets vägnar:
ROBERT DICKSON.
Reservation
af herrar R. Dickson och grefve G. E. Lewenhaupt, som yttrat:
Sedan arbetareförsäkringskomitén, till följd af erhållet särskildt
nådigt uppdrag, år 1889 till Kongl. Maj:t afgifvit underdånigt förslag
till ändringar i reglementena för sjömanshusen och handelsflottans pen-
sionsanstalt, samt Kongl. Maj:ts och rikets kommerskollegium, efter
inhemtande af yttranden från direktionerna öfver sjömanshusen och direk¬
tionen öfver nämnda pensionsanstalt, afgifvit infordradt utlåtande i ären¬
det, har Kongl. Maj:t den 15 oktober 1897 åt utsedde komiterade jemte
sakkunniga biträden uppdragit att företaga revision af sjömanshusreg¬
lementet, dock först efter företagen revision af förordningen angående
befälet å handelsfartyg och reglementet för navigationsskolorna; dervid
berörda revision skulle tills vidare ske utan hänsyn till frågan om pen¬
sionering af sjömän. Emellertid har Kongl. Maj:t låtit till komiterade
öfverlemna en af sjöfartsmötet i Nässjö år 1895 gjord ansökning om
13
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 7.
utredande af frågan om pensionering af sjömän och deras enkor och
barn; hvaremot en af direktionen för handelsflottans pensionsanstalt år
1897 gjord underdånig framställning om ändrade grunder för pensioners
erhållande från anstalten m. m. ännu icke till komiterade öfverlemnats.
Då frågan om pensionering af sjömän således är föremål för pröf¬
ning af Kongl. Maj:t, som ansett nämnda pröfning böra föregås af en
ännu ej fullbordad revision af reglementet för sjömanshusen, hafva vi
ansett hvarken nödigt eller lämpligt, att Riksdagen nu skulle hos Kongl.
Maj:t göra framställning i frågan. Vi hafva derför ansett att utskottet
bort hemställa,
att Första Kammaren med afslag å herr Lithan-
ders motion icke måtte biträda Andra Kammarens
beslut.
Herr C. A. Tamm har begärt få antecknadt, att han icke deltagit
i ärendets slutliga behandling inom utskottet.
Bill. till Biksd. Frot. 1900
8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 7 Höft.
3