Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlutande N:o 4.
1
N:o 4.
Ank. till Riksd. kansli den 6 april 1900, kl. 1 e. m.
törsta Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1,
i anledning af väckt fråga om skrifvelse till Kongl.
Maj:t angående upphörande af lösen för anteckning
å vexel eller afskrift deraf om skedd protest.
I anledning af en inom Andra Kammaren af herr J. A.
Lundahl väckt motion, n:o 99, och med bifall till Kammarens fjerde
tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1, har Andra Kammaren för sin
del beslutit, att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t måtte anhålla
om meddelande af ett tillägg till gällande expeditionstaxa af inne¬
håll, att lösen för anteckning å vexel eller afskrift deraf om skedd
protest icke eger rum.
Jemlikt 63 § 3 mom. Riksdagsordningen har detta beslut
delgifvits Första Kammaren, som hänvisat ärendet till sitt första
tillfälliga utskott.
Andra Kammarens utskotts yttrande i ämnet är af denna
lydelse:
Det stadgande i gällande vexellag af den 7 maj 1880, till
hvilket ifrågavarande motion hänför sig, är dess 82 4?:s 2:a inom.,
hvilket har följande lydelse:
»Om verkstäld protest skall anteckning göras å vexeln eller
afskriften deraf.»
Bik. till Riksd. Prof. 1900. 8 Sami. 3 Afd. 1 Band. Höft. 4. (N:o 4.)
1
‘2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 4.
Om betalning för vexelprotest stadgas i Kongl. Maj:ts förnyade
nådiga förordning angående expeditionslösen den 7 december 1883,
sådan densamma i denna del lyder enligt kongl. kungörelsen den
31 maj 1889:
Protest, notarial-protokoll deröfver, första arket — 2 kronor,
hvarje af de öfriga — 1 krona,
derutöfver, om åtgärden sker utom embetsrummet:
a) i stad, äfvensom på landet eller till stad hörande landt-
område, då för förrättningens verkställande resa icke erfordras, för
hvarje person, som besökes — 1 krona,
varande ersättning för vittne i denna godtgörelse inbegripen;
b) erfordras resa för verkställande af förrättning å landet
eller till stad hörande landtområde, äro förrättningsman och vittne
berättigade till arfvode och reseersättning efter samma grunder som
i fråga om ersättning för utmätning äro gällande.»
I sistberörda stadganden angående betalning för vexelprotest
finnes alltså icke intagen någon föreskrift angående lösen för den
anteckning om protest, som skall verkställas å vexeln eller afskriften
deraf. Emellertid uttages numera allmänneligen dylik lösen med 1
krona, dervid tillämpas expeditionstaxans stadgande om lösen för
»bevis, annat, tecknad å företedd handling.»
Motionären anför till stöd för motionen följande:
Vid tillämpningen af ofvan anförda genom nya vexellagen
meddelade föreskrift om anteckning å vexel eller afskrift deraf
angående verkstäld protest gjorde sig endast hos en och annan
protestförrättare den åsigten gällande, att sådan anteckning medförde
rätt till lösen såsom för bevis, tecknadt å företedd handling, men
sedan ett mot en protestförrättare anstäldt åtal för dylikt förfarande
genom Kongl. Maj:ts utslag den 16 maj 1887 ogillats, hade detta
förfarande vunnit efterföljd och torde numera vara allmän praxis.
Enligt motionärens mening saknade dock denna praxis stöd
af lag. I motiven till vexellagen yttrades i fråga om nämnda före¬
skrift, hvilken icke funnits i förut gällande vexellag, att föreskriften
vore öfverensstämmande med hvad sedvanligen iakttoges och kunde
vara gagnelig. Således åsyftades med det nya stadgandet endast
att få eu förut gällande praxis bestämd till allmänt iakttagande, och
dä lösen för anteckning om verkstäld protest icke, enligt denna
äldre praxis, egde rum, borde lagstiftarens mening med ifrågavarande
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 4. B
stadgande så mycket mindre antagas hafva varit, att rätt till dylik
lösen derefter skulle tillkomma vederbörande som lagstiftaren, till
förekommande af sådan uppfattning, syntes hafva undvikit benäm¬
ningen »bevis» och i stället användt ordet »anteckning» just för
att dymedelst utmärka en bestämd skilnad emellan den stadgade
anteckningen å protesterade vexlar och sådana bevis, för hvilka
lösen enligt expeditionstaxan finge tagas.
Detsamma framginge genom en jemförelse med lydelsen af
57 § af utsökningslagen, hvari stadgades, att utmätningsman, då för
utmätnings vinnande fordringsbevis till honom aflemnades, skulle
göra »anteckning» derom å handlingen. Hittills hade, såvidt kändt
vore, utmätningsmän icke ansett detta stadgande innebära rätt för
dem till lösen för dylik anteckning, ehuruväl det ville synas, som
om ofvanberörda praxis i fråga om lösen för anteckning om vexel-
protest med skäl skulle kunna åberopas såsom stöd för rätt till
lösen jemväl för den föreskrifna anteckningen å för utmätning af-
lemnade fordringsbevis, då de i båda fallen gällande stadgandena
vore lika.
Expeditionstaxan upptoge på ett ställe bestämmelserna om
den godtgörelse, som för notarialprotest tillkomme vederbörande,
men innehölle icke något stadgande om särskild ersättning der¬
utöfver för anteckning å vexel om verkstäld protest.
Med det ofvan anförda ansåge sig motionären hafva ådaga¬
lagt rigtigheten af sin ofvan uttalade åsigt angående den praxis,
som i omförmälta hänseende vore rådande; och då någon ändring
i denna praxis icke vore att förvänta utan en lagbestämmelse i
ämnet, samt de belopp, som på grund af samma praxis uttogs, vore
ganska afsevärda, hade motionären föranledts till den i motionen
gjorda hemställan.
Enligt hvad utskottet inhemtat, torde praxis att taga lösen
för nu ifrågavarande anteckningar, på sätt motionären antyder, först
efter och till följd af Kong! Maj:ts utslag den 16 maj 1887 blifvit
allmän. På liera platser liar dylik lösen förut icke uppburits; sär-
skildt var sä förhållandet i Stockholm. Dä berörda utslag alltså
för frågans bedömande har eu viss vigt, må derom här meddelas
följande:
Riksdagens justitieombudsman lät på gifven anledning anställa
åtal mot notarm» publicus i Karlshamn för det han uppburit lösen
4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 1) Utlåtande Ko i.
för sådan anteckning, som här är i fråga, dervid justitieombuds¬
mannen såsom skäl för det orättmätiga i detta tillvägagående anförde
hufvudsakligen enahanda grunder, som motionären i sin motion nu
anfört. Till sitt försvar androg notarm» publicus förnämligast, att
anteckningen, för att fylla sitt ändamål, måste vara så pass full¬
ständig, att deraf syntes, att behörig person verkstält densamma,
och hvem som vore ansvarig för dess rigtighet, hvarförutom vexelns
identitet borde genom anteckningen ådagaläggas; den vore derför
likstäld med ett embetsbevis, tecknadt ä företedd handling; uttrycken
»göra anteckning» å handling och »teckna bevis» å handling vore
likbety dande.
I utslag den 5 oktober 1884 yttrade rådstufvurätten i Karls¬
hamn, att enär den anteckning om verkstäld protest, som enligt 82
§ 2 mom. af gällande vexellag skulle göras å vexel eller afskriften
deraf, otvifvelaktigt borde hafva det innehåll och den fullständighet,
notarius publicus ansett sig böra gifva åt dylika anteckningar,
alltså och då anteckningen således torde innefatta bevis om
verkstäld embetsåtgärd,
samt notarius publicus förty måste anses hafva varit lagligen
berättigad att på sätt som skett för dylik anteckning tillgodoföra
sig den i expeditionstaxan bestämda lösen för bevis, som tecknades
å företedd handling,
lemnades åklagarens i målet förda talan utan bifall.
Uppå åklagarens öfver detta utslag anförda besvär yttrade
deremot hofrätten öfver Skåne och Blekinge:
hofrätten finner väl notarius publicus hafva saknat stöd af
lag för sitt förfarande att uppbära lösen för sådan anteckning, hvarom
i denna sak är fråga,
men som han ej kan anses hafva derigenom gjort sig skyldig
till sådant oförstånd i tjenstutöfning, att ansvar derå bör ega rum,
fastställes det slut, rädstufvurättens utslag innehåller.
Sedan målet dragits under Kongl. Maj:ts pröfning, faststälde
högsta domstolen genom ofvan åberopade utslag den 16 maj 1887
rädstufvurättens utslag, med 4 justitieråd» röster mot 2, hvilka senare
gillade hofrättens titslag.
Lika med motionären anser utskottet det vara uppenbart, att
lagstiftaren vid införandet i nya vexellagen af föreskriften, att an-
Första Kammar ms Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 4. 5
teckning skulle göras å vexel eller af skriften deraf om verkstäld
protest, icke dervid tänkt sig, att lösen för sådan anteckning borde
utgå, eller att kostnaden för vexelprotest derigenom skulle förhöjas.
Med all önskvärd tydlighet synes detta framgå af motiven till 82 §
2 mom. vexellagen, hvilka innehålla allenast följande uttalande:
»Paragrafens andra moment är något nytt, men dess innehåll öfverens-
stämmer helt visst med hvad sedvanligen iakttages, och man håller
åtminstone före att det är gagneligt.» Lika litet som den förut
»sedvanligen» gjorda anteckningen å vexel om verkstäld protest
kunnat draga någon särskild afgift, lika litet har det säkerligen fallit
lagstiftaren in, att den dädanefter, sedan den blifvit lagstadgad, skulle
göra det.
Har således eu förhöjning i afgiften för vexelprotester icke
varit med ofvan anförda stadgande af sedd, torde också med allt skäl
få erkännas, att den icke heller varit af omständigheterna påkallad.
Betalning för vexelprotest utgick dä, likasom nu, i de fall då resa
ej erfordrades, med lösen för protokoll 2 kronor samt afgift för be¬
sök, derest icke, såsom sällan torde inträffa, protesten verkställes på
embetsrummet, 1 krona. Under förutsättning, att af sistnämnda
belopp hälften utbetalas till det vid protesten närvarande vittnet —
eu betalning, som i många fall, dä dertill användes någon hos nota-
rius publicus anstäld skrifvare eller annat biträde, torde uteblifva
— erhåller i allt fall protestförrättaren för hvarje vexelprotest 2
kronor 50 öre, ett belopp, som med hänsyn till det ringa besvär,
som är med denna embetsåtgärd förenadt, synes vara fullt tillräck¬
ligt och icke behöfva eller böra, på sätt nu sker, höjas med ytter¬
ligare 1 krona i form af lösen för anteckningen ä vexeln. Också
uppgå, enligt hvad kändt torde vara, på vissa håll vederbörande
tjenstemäns inkomster af vexelprotester till mycket betydliga belopp.
Då emellertid hvarken i den vid nya vexellagens införande
gällande expeditionstaxan eller i den nu gällande af år 1883 intagits
någon föreskrift med afseende härpå, samt det torde få anses såsom
fastslaget, att uttagandet af lösen för ifrågavarande slags antecknin¬
gar är lagligen grundadt och detta äfven allmänneligen praktiseras,
anser utskottet, lika med motionären, att för eu ändring i denna
praxis det är nödigt, att eu ändring vidtages i expeditionstaxan.»
Ö Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko J) Utlåtande Ko 4.
Af hvad Andra Kammarens utskott sålunda anfört anser
Första Kammarens första tillfälliga utskott framgå, att den, som
verkställer protest, är berättigad att uppbära lösen för det bevis,
som skall å vexeln tecknas, i enlighet med expeditionstaxans före¬
skrift om lösen för bevis, tecknadt å företedd handling. Andra
Kammarens utskott anser väl att med hänsyn till det ringa besvär,
som är förenadt med verkställande af protest, den stadgade ersätt¬
ningen är fullt tillräcklig och icke behöfver höjas med ytterligare
1 krona i form af lösen för anteckning å vexel, samt att på vissa
håll vederbörande tjenstemäns inkomster af vexelprotester uppgå till
mycket betydliga belopp. Äfven om i vissa fall så skulle vara för¬
hållandet, torde åter under andra förhållanden, såsom då förrättnings-
mannen har att bekosta embetsrum äfvensom för sig och vittne
åkning inom stad, den stadgade ersättningen vara en temligen knapp
ersättning för kostnader, tidsförlust, arbete och ansvar.
Det har synts utskottet vara af intresse att inhemta, hvilken
ersättning verkställare af vexelprotest i andra länder uppbära. I
Preussen är ersättningen beroende på beloppet af den vexel, som
protesteras. Börjande med 2 mark 50 pfennige för ett vexelbelopp
till och med 20 mark, stiger ersättningen efterhand så, att den för
ett vexelbelopp mellan 900 och 1,200 mark utgör 5 mark 20 pfennige
och ett vexelbelopp mellan 90,000 och 100,000 mark 44 mark.
Enligt uppgift af notarius publicus i Stockholm, I. T. Milla!',
utgör ersättningen för vexelprotest
i Norge :
|
för vexel ä belopp till och med 2,000 kronor . . .
|
5
|
krono!'
|
derutöfver ........
|
. 10
|
»
|
i Danmark:
|
för vexel å belopp intill 1,000 kronor.....
|
2
|
kronor
|
derutöfver intill 4,000 kronor
|
4
|
|
10,000
|
5
|
|
' » ' : » ' 1 ' • » ~ # '
|
. 10
|
|
I Danmark tillkommer eu åttondedel af lösen i ersättning för
vittne, men huruvida i Norge och Danmark ersättning utgår för
skjuts och i Danmark ersättning för vittne, är ej kändt.
I jemförelse med hvad i dessa länder, de enda från k vilka
uppgifter stått utskottet till buds, utgår i ersättning för vexelprotest,
Första Kammarms Tillfälliga Utskotts (Ko 1) Utlåtande N:o 4. 7
synes den i Sverige utgående ersättningen, äfven med ^beräkning
af lösen för bevis, icke vara öfverdrifven.
Utskottet får emellertid erinra derom, att protesten i de flesta
orter inom landet verkställes af städernas tjensteman, hvilka enligt
löneregleringar äro berättigade till sportler. Äfven om detta för¬
hållande icke hindrar, att, genom ändring af lag eller gängse bruk,
de åtgärder, för hvilka sportler äro beräknade, ej vidare eller endast
i mindre grad än förut påfordras och således sportelinkomster min¬
skas, torde det dock icke vara befogadt att genom nedsättning af
sportelafgift eller borttagandet af rättigheten till sådan afgift minska
vederbörandes dem tillförsäkrade inkomster, utan att någon ersätt¬
ning derför lemnas.
Första Kammarens första tillfälliga utskott får således hem¬
ställa,
att Första Kammaren icke mätte biträda
Andra Kammarens beslut.
Stockholm den 2 april 1900.
På utskottets vägnar:
ROBERT DICKSON.
Herr C. A. Tamm har begärt fä antecknadt att han icke
deltagit i ärendets slutliga behandling inom utskottet.