Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
1
N:0 3.
Ank. till Itiksd. kansli den B mars 1900, kl. 12 middagen.
Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1,
i anledning af väckt motion angående ändring i regle¬
mentet för folkskolelärarnes 'pensionsinrältning i fråga
om beräkning af tjensteålder.
Uti en inom Andra Kammaren väckt och till utskottet remitterad
motion, n:o 128, har herr P. Norberg hemstält,
»att Riksdagen genom underdånig skrifvelse anhåller, det Kongl. Maj:t
täcktes taga under nådig ompröfning, huruvida icke-sådan ändring i kongl.
reglementet för folkskolelärarnes pensionsinrättning må stadgas, att ordinarie
lärares eller lärarinnas i folkskola åtnjutna tjenstledighet för styrkt sjuk¬
dom, äfven om denna ledighet varat helt läsår eller längre, icke må af-
dragas från den tjensteålder, hvarå rätt till pensionering grundas».
Till stöd för detta förslag har motionären åberopat följande:
I g 18 af gällande reglemente för folkskolelärarnes pensionsinrättning
föreskrifves, i hvad mån lärares eller lärarinnas åtnjutna tjenstledighet skall
af dragas från den tjensteålder, som ligger till beräkningsgrund för pensio¬
neringen. I allmänhet gäller, att afdrag ej må ske med mindre tjenst-
ledigheten varat ett helt år, men att, om tjenstledigheten varat hela året
Bill. till Riksd. Prof■ 11)00. S Sami. 2 Afd. 2 Band. 2 Käft. (N:o 3). 1
2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
eller längre, denna tid skall afdragas ifrån tjensteåldern. Undantag här¬
ifrån är endast, om tjeustledigheten begagnats för att vid läroanstalt inom
riket eller genom resor i främmande länder utvidga den tjenstlediges in-
sigter eller för att till följd af särskildt förordnande eller val bestrida all¬
mänt uppdrag eller offentlig befattning utom skolområdet eller skoldistriktet.
Förgäfves spanar man bland undantagen efter det ömmande fall, att
läraren nödgats försättas i tjenstledighet på grund af sjukdom, som, utan
att vara obotlig, gör honom oförmögen att vederbörligen sköta sin tjenst
för längre tid. Att detta fall då (18GG) ej upptogs, kan dock icke väcka
förvåning, emedan på denna tid ej heller någon annan folkundervisningen
rörande författning synes hafva förutsatt detta hinder för befattningens
skötande och meddelat föreskrifter, huru i sådant fall skulle förfaras.
Sedan den 1 juni 1S94 hafva vi dock nu genom den då dagtecknade
kongl. kungörelsen angående aflönande af vikarie under ordinaries sjukdom
besked om huru befattningen skall uppehållas och det nödiga vikariatet
bekostas. Eget nog har dock just genom den väsentliga förbättring i
lärarens utsigter under sjukdomsfall, som genom nyssnämnda författning
kommit lärarekåren till del, missförhållandet med pensionsrätten rätt tydligt
trädt i dagen. Förut, medan ordinarie lärare under sjukdom måste, åt¬
minstone så långt gällande författningar gåfvo vid handen, sjelf och ensam
bekosta befattningens uppehållande, funno i allmänhet skolråden det obarm¬
hertigt att meddela läraren uttrycklig tjenstledighet och på hans bekostnad
anställa behörig och kompetent lärare såsom vikarie; man nöjde sig i stället
med att anställa en mindre dyrlegd lärare eller lärarinna med allenast små-
skolekompetens såsom biträde vid undervisningen.
Så kärt det emellertid nu är för en sjuk lärare att få vikariatet uppe¬
hållet på det i kongl. kungörelsen den 1 juni 1894 föreskrifna sätt, måste
han uttryckligen begära och erhålla tjenstledighet. Följden häraf har ock
der och hvar blifvit rätt ledsamma förvecklingar. En sjuklig lärare, som
uppnått närmare trettio tjensteår, har endast haft valet emellan att begära
den årslånga tjeustledigheten och då afsåga sig utsigten till hel pension
eller ock försöka tjenstgöra en eller annan vecka af läsårets början för
att först derefter inkomma med sin tjenstledighetsansökan. I förra fallet
har han sjelf fått bära skadan; i senare fallet bär skoldistriktet och uuder-
visningen fått sitta emellan, då det ej varit möjligt att midt under på¬
gående läsetermin och utan uppehåll anskaffa en vikarie.
Det torde för öfrigt få anses såsom rätt och billigt, att den tjenst¬
ledighet, som för läraren icke är frivillig utan föranledd af så ömmande
t
3
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
orsak som sjukdom, icke bör ligga honom till men vid pensionsrätten. Så
vidt jag har mig bekant, är ock denna grundsats genomförd beträffande
andra tjenstemäns pensionering.
Den paragraf i pensionsreglementet, i hvilken motionären ifrågasatt
ändring, har i nu omhandlade del följande lydelse:
»Från tjenstetid, hvarå rätt till pension grundas, må afdrag ej ske för den
tid, under hvilken tjenstledighet åtnjutits, så vida icke denna ledighet oafbrutet
fortfarit under minst ett läsår. Icke heller må afdrag ske för den tid, hvarunder
tjenstledighet, med behörig tillåtelse, begagnats för att vid läroanstalt inom riket
eller genom resor i främmande länder utvidga den tjenstlediges insigter, eller för
att, till följd af särskild! förordnande eller val, bestrida allmänt uppdrag eller
offentlig befattning utom skolområdet eller skoldistriktet.»
Af detta stadgande framgår, att, om lärare på grund af styrkt sjuk¬
dom har tjenstledighet helt läsår, förlorar han för denna tid rätt till tjenste-
årsberäkning i fråga om pension. För att undgå detta plägar derför sjuk
lärare i regeln ej taga tjenstledighet för hela läsåret, utan söker han bevara
sin rätt till tjensteår genom att åtminstone en veckas tid under läsåret sjelf
uppehålla undervisningen. Endast undantagsvis torde det inträffa, att lärare
är så sjuk, att han icke kan bestrida undervisningen under åtta dagars tid,
vare sig vid läsårets början eller dess slut eller på annan tid.
Motionären har emellertid utan tvifvel rätt deri, att åtskilliga olägen¬
heter, särskildt för undervisningen, uppstå genom ett dylikt af nuvarande
bestämmelser påkalladt förfarande. Och dertill kommer, att ett stadgande,
som så jemförelsevis lätt kan kringgås, måste anses ganska olämpligt.
Den för folkskolans lärarepersonal härvidlag gällande bestämmelsen är
emellertid långt fördelaktigare, än hvad som gäller för småskolans lärare¬
personal. I reglementet för småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
stadgas i § 10 följande:
»Tjensteår räknas med afseende på rätt till understöd såsom fullt, derest
läraren derunder tjenstgjort 8 kalendermånader eller 34 7* veckor. Med de år,
4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
under hvilka läraren möjligen undervisat kortare tid, verkställes en sammanlägg¬
ning och reduktion, med beräkning af 8 månader på hvarje år; dock må för
lärare, till hvars aflönande tillskott af allmänna medel på grund af Kongl. Maj:ts
särskilda medgifvande åtnjutits såsom för full tjenstgöring, oaktadt den årliga
»undervisningstiden understiger 8 månader, tjensteårets längd beräknas i enlighet
med den för nämnda lönetillskotts åtnjutande faststälda årliga undervisnings¬
tiden.»
Kongl. Maj:t hade i sin till Riksdagen år 1892 afgifna proposition
hemstält, att om småskollärare undervisat kortare tid än 8 månader af
året, skulle sammanläggning och reduktion verkställas med beräkning af 7
månader på hvarje år. På statsutskottets hemställan höjde emellertid Riks¬
dagen denna siffra till 8 månader, hvadan alltså — då den årliga under¬
visningstiden i regeln är 8 månader — Riksdagen vid detta tillfälle ansåg,
att tjensteinnehafvare ej skulle få åtnjuta någon som helst rätt till tjenste-
årsheräkning vid sjukdomsfall.
Motionärens yrkande går i alldeles motsatt rigtning, och han kan till
stöd för sitt förslag åberopa den rätt, som blifvit tillerkänd de flesta andra
tjenstemannakårer i vårt land. Så få till exempel allmänna läroverkens
lärare åtnjuta obegränsad tjenstledighet för sjukdom, men likväl räkna tjensteår
i fråga om pension.
I den för 1899 års Riksdag framlagda kongl. propositionen med för¬
slag till lag angående civile tjensteinnehafvares rätt till pension af staten
var denna förmån att få räkna tjensteår vid sjukdomsförfall uttryckligen fast¬
slagen. § 9 i förslaget till pensionslag hade nemligen följande lydelse:
»Med tjenstetid förstås den tid, hvarunder tjensteinnehafvare i ordinarie eller
extra ordinarie anställning eller på grund af särskildt förordnande varit verksam
i allmän tjenst; och må förty pensionssökande icke tillgodoräknas den tid, hvar¬
under han åtnjutit ledighet från innehafvande tjenst, så framt icke denna ledighet
utgjorts af semester eller förorsakats af sjukdom,. särskildt offentligt uppdrag eller
resa för egen utbildning. Den, som i ordinarie tjenst saknat rätt till semester
eller ferier, ege dock att utan afdrag få sig tillgodoräknad den tid, hvarunder han
för enskilda angelägenheter varit tjenstledig, men detta endast i den mån ledig¬
heten ej öfverstigit 1 Va månad under hvarje kalenderår.»
Nämnda förslag till pensionslag blef emellertid icke af Riksdagen i detalj
pröfvadt, utan fann sig Riksdagen böra afslå förslaget, på samma gång Riks¬
dagen anhöll, att Kongl. Maj:t »täcktes låta verkställa utredning om sådant
ordnande af det civila pensionsväsendet, att tjensteinnehafvarne lemna bidrag
äfven till sin egen pensionering, samt för Riksdagen framlägga det förnyade
5
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
förslag till pensionering af civile embets- och tjensteman, som efter dylik
utredning må finnas af förhållandena påkalladt».
I anledning häraf har Kongl. Maj:t tillsatt en ny pensionskomité,
som för närvarande har ärendet under utredning.
Utskottet tager för gifvet, att äfven i det förnyade förslag till pen¬
sionslag, som på grund af komiténs arbeten kan väntas blifva fram-
lagdt för Riksdagen, bestämmelser komma att inryckas, huru tjensteåret
skall beräknas vid sjukdomsfall. De stadganden, som härvidlag slutligen
komma att godkännas, blifva helt visst så småningom normerande äfven för
andra embets- och tjensteman. Utskottet föreställer sig alltså, att om Riks¬
dagen skulle komma att för civile embets- och tjensteman godkänna pen-
sionsbestämmelser, som äro i föreliggande afseende förmånligare än dem,
som nu gälla för folkskolelärarne, Riksdagen skall befinnas villig utsträcka
samma förmån äfven till folkskolans lärarepersonal.
Deremot kan det näppeligen tänkas, att i det läge hela pensionsfrågan
nu befinner sig — då man ännu icke vet, hvilka bestämmelser pensions-
komitén i nu afhandlade afseende kan komma att föreslå för civile tjenste-
män i allmänhet, ännu mindre hvilken ståndpunkt Riksdagen i anledning häraf
kan komma att intaga — Riksdagen skulle vara villig ändra nu gällande detalj¬
bestämmelser i pensionsreglementet för en särskild kår och dermed på sätt
och vis binda sig för framtiden med afseende på öfriga tjenstemannakårer.
Det stadgande, hvari nu ifrågasatts ändring, har för öfrigt varit
gällande allt sedan pensionsinrättniagens tillkomst, det vill säga i 33 år,
utan att, såvidt utskottet har sig bekant, några allmännare klagomål för¬
sports, och då torde det hafva föga betydelse, om bestämmelsen får stå
qvar ännu några år, till dess den stora pensionsfrågan blifvit afgjord, och
Riksdagen fattat beslut angående huru för öfriga tjensteman skall i nu om-
handlade afseende förfaras.
En ytterligare anledning att icke nu tillstyrka förslaget anser utskottet
föreligga i den omständigheten, att motionären icke föreslagit någon som
helst begränsning i fråga om rätt att vid sjukdom få räkna tjensteår. Det
torde väl dock få anses vara val mycket begärdt, att,, derför att eu person
erhållit ordinarie anställning, han sedan skulle kunna i 15 å 20 år eller ännu
längre stanna qvar vid platsen utan att behöfva tjenstgöra en enda dag, ja
utan att ens behöfva någon dag vistas på den ort, der han innehar sin ordi¬
narie anställning; han skulle blott behöfva år efter år inskicka läkarebetyg.
Derest icke i fråga om rätt att utan tjenstgöring få räkna tjensteår vid
sjukdomsfall en maximitid fastslås af till exempel tre år, skola helt visst
Bill. till Riksd. Prat. 1900. 8 Sami, 2 Afd, 2 Band. 2 Häft. 2
6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
långt större olägenheter för undervisningen uppstå, än dem motionären fram¬
dragit såsom en följd af nuvarande stadgandet.
Med erkännande af motionens behjertansvärda syfte, får utskottet alltså
hemställa,
att ifrågavarande motion icke för närvarande må
föranleda till någon Andra Kammarens åtgärd. «
Stockholm den 2 mars 1900.
På utskottets vägnar:
EMIL HAMMARLUND.
Stockholm 1900. Iduns Kung!. Hofboktvyckeri.