Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 8.
1
N:o 8.
Ank. till Riksd. kansli den 5 maj 1900, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till § 1 i grufve-
stadgan.
Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 140) har herr
G. A. E. Kronlund föreslagit, att inom § 1 af gällande grufvestadga
måtte göras följande tillägg:
»3:o) magnesit och apatit, der de förekomma å kronjord, som
står under kronans omedelbara förvaltning eller endast till brukning på
viss tid åt annan upplåtits.»
Till stöd för denna framställning har motionären anfört följande.
Vid 1898 års riksdag hade Kongl. Maj:t i proposition n:o 46
föreslagit Riksdagen att för tiden intill nästa lagtima riksdag medgifva,
att Kongl. Maj:t måtte eg a
dels åt svenske män bevilja tillstånd att mot den årliga afgäld och
under de vilkor i öfrigt, Kongl. Maj:t bestämde, å kronojord inom visst å
marken utstakadt område under en tid af högst 30 år, med andras ute¬
slutande, med arbete belägga och sig tillgodogöra anträffade magnesit-
fyndigheter, med rätt för koncessions innehafvare att, derest vid upp¬
låtelsetidens utgång dylik upplåtelse fortfarande blefve af Riksdagen med-
gifvenj ega företrädesrätt till öfverenskommelse om fortsatt arbete med
magnesitens tillgodogörande på de vilkor, Kongl. Maj:t då på grund af
sig företeende omständigheter kunde finna godt bestämma,
dels ock åt sådan koncessions innehafvare för den tid, hvarundei
koncessionen beviljats, till drifkraft för bearbetande af magnesitfyndig-
Bih. till Riksd. Prot. 1900. é Sami. 2 AJd. 7 Häft. (N:o 8.)
2 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 8.
betel-, jemte dermed i sammanhang stående anläggningar, upplåta i när¬
heten af fyndställe belägna, af staten obegagnade vattenfall jemte erforderlig
mark för vägar, för anläggning af verkstäder och arbetarebostäder samt
för kraftledning, med skyldighet för koncessions innehafvare att för så¬
lunda åt honom upplåtna förmåner gälda visst årligt arrende, som be¬
stämdes genom särskild uppskattning före upplåtelsens medgifvande.
Denna kong!, proposition, som varit affattad i hufvudsaklig öfver¬
ensstämmelse med de vilkor, under hvilka, med Riksdagens begifvande,
upplåtelse af apatitförekomster förut skett, hade utan votering blifvit
afslagen i Andra och bifallen i Första Kammaren, till följd hvaraf frågan
förfallit.
Den 10 juni 1898 hade Kongl. Maj:t anbefalt kommerskollegium
att inkomma med utredning, huruvida i fråga om beredande af godt-
görelse åt kronan för upplåtelse af rätt att å kronojord bearbeta magnesit-
fyndigheter äfvensom flera eller färre icke iumutningsbara mineral lämp¬
ligen borde tillämpas enahanda grunder, som kunde vara bestämda att
gälla i fråga om upplåtelse af kronans jordegareandel i mineral, som
vore föremål för inmutning. I enlighet härmed hade kongl. kommers¬
kollegium den 13 december 1898 afgifvit utlåtande i ämnet med följan¬
de förklaring:
»Någon olägenhet att med afseende å dessa båda mineral (apatit
och magnesit) tillämpa grufvestadgans föreskrifter synes ej heller före¬
finnas. Att göra dem inmutningsbara å viss kronojord genom ändring
af 1 § i grufvestadgan torde emellertid vara mindre lämpligt, utan synes
detta böra ske genom en särskild författning.»
»Under ofvan anförda förutsättning af blifvande ändringar i an-
gifven rigtning af grufvestadgan, så vidt angår tillgodogörandet af kro¬
nans jordegareandel, anser kollegium sig alltså böra i underdånighet
hemställa, att i särskild författning föreskrifter måtte meddelas af hufvud-
sakligt innehåll,
att å jord, som blifvit för kronans räkning till brukning på viss
tid åt annan upplåten, eller står under kronans omedelbara förvaltning,
skola, förutom de mineralfyndigheter, som omförmälas i 1 § af grufve¬
stadgan den 16 maj 1884, äfven sådana mineralfyndigheter, hvilka inne¬
hålla magnesit och apatit, vara föremål för inmutning och bearbetande
af den, som sig dertill anmäler, samt i
att jemväl i afseende på nu nämnda båda slag af mineralfyndig¬
heter grufvestadgan skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse.»
Ifrågavarande för industrien synnerligen vigtiga mineral hade. i
nämnvärd mängd endast anträffats inom de aflägsnare delarne af Lapp-
3
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 8.
land, der deras brytning ej kunde befaras komma att medföra det
minsta intrång på jordbruket eller andra näringar. Hvad magnesiten
beträffade, kunde man på vetenskapliga grunder med hög grad af
sannolikhet begränsa dess förekomst till den egentliga högfjellsregionen.
Från det allmännas synpunkt vore det otvifvelaktigt synnerligen
önskvärd!, att upptäckten och nyttiggörandet af sådana mineral på allt
sätt främjades. Här borde äfven beaktas, att sjelfva brytningsarbetet i
följd af mineralens förekomst måste ske på samma sätt som vanlig
malmbrytning, hvadan den sakkunniga och för såväl arbetarnes välfärd
som för grufvornas bestånd nödiga kontroll, hvilken staten i dylika fall
principielt stadgade och åtagit sig, ej finge efterlåtas.
Kongl. kommerskollegium, som ock borde hafva goda grunder att anse
koncessionssystemet i fråga om dessa fyndigheter icke vara synnerligen
egnadt att befrämja vare sig nya upptäckter eller ett snart tillgodogörande
af redan gjorda lofvande fynd, hade också, såsom anförts, uttryckligen
uttalat sig för inmutningssystemets faktiska tillämpning äfven här.
Sedan emellertid de af kongl. kollegium antydda förändringarne i grufve-
stadgan samt förordning angående begagnande af kronans jordegare-
andel numera genom resp. Lag och nådig kungörelse af den 20 oktober
1899 trädt i kraft, syntes den af kollegiet föreslagna omvägen att genom
ytterligare en särskild författning förlägga ifrågavarande mineral under
grufvestadgan icke vara erforderlig eller lämplig.
Enär det sammansatta stats- och lagutskottet, till hvars förbe¬
redande behandling detta ärende öfverlemnats, inhemtat, att den fråga,
som utgör ämne för motionen, för närvarande är föremål för Kongl.
Maj:ts pröfning, samt att kongl. proposition derom lärer vara att för¬
vänta, har utskottet ansett sig nu icke böra ingå i bedömandet af motio¬
närens förslag, och hemställer derför,
att herr Kronlunds förevarande motion icke må
till någon Riksdagens vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 5 maj 1900.
På det sammansatta utskottets vägnar:
O. W. REDEL1US.