Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 7.
1
N:o 7.
Ank. till Riksd. kansli den 4 maj 1900, kl. 12 midd.
Utlåtande i anledning af väckt motion om viss ändring i riks-
gäldskontorets reglemente.
Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 24) har herr
M. Dahn anfört följande:
»Genom 1897 års lag för Sveriges riksbank bestämdes, att under
öfvergångsperioden för de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt dessa
banker egde mot afstående af sådan rätt i riksbanken få rediskontera
för ett lägre diskonto äfvensom få kreditiv i riksbanken mot lägre
ränta; och framhölls det i motiveringen till nämnda lag som en gifven
sak och ett önskemål från såväl riksbankens som de privata bankinrätt¬
ningarnas sida, att äfven efter öfvergångstidens slut samarbete måtte
fortfarande ega rum mellan riksbanken och enskilda penninginstitut.
Det synes derför mindre lämpligt, att ett annat Riksdagens verk —
riksgäldskontor, hvars uppgift ju är en helt annan än riksbankens —
drifver en ganska stor lånerörelse med banker och enskilde, så att
säga, bakom riksbankens rygg genom utlåning mot revers och deposi¬
tionsbevis (se senaste revisionsberättelse sid. 291).
I likhet med hvad förhållandet är med statens verk, borde väl
riksgäldskontor insätta sådana medel, som ej för tillfället behöfvas
för kontoret åliggande utbetalningar, å giroräkning i riksbanken, då
en ökad baukovinst och framför allt den trygghet, som en klar öfver¬
blick öfver bankoperationerna skänker den, som är ensam förläggare
och, att så säga, har trådarna i sin hand, böra ersätta den ränteförlust,
som kan tyckas uppstå genom medlens insättande på folioräkning.
Bih. till Riksd. Prot. 1900. 4 Sami. 2 Afd. 6 ljuft. (N:o 7). 1
2
Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 7.
Enligt ofvannämnda berättelse innehade riksgäldskontoret den 17
november 1899 ett belopp af 17,500,000 kronor utländska valutor i
tyskt mynt. Och derom är ju ingenting att säga, då kontoret skall
liqvidera annuiteterna å statsskulden med anvisning på tillgodohafvande
i utlandet. Men det förefaller dock, som om dylika valutor hellre
borde lemnas åt riksbanken, hvarigenom den skulle stärkas — fram¬
för allt nu vid dess snara inträdande i sin nya stora funktion som
ensam sedelutgifvande bank — på samma gång den naturligtvis hade
att på reqvisition af riksgäldskontoret utbetala af dettas tillgodo¬
hafvande hvad som behöfdes för statsskuldens förräntande och amor¬
tering. Hvad åter inköp af obligationer angår, så bör gifvetvis riks¬
gäldskontoret fortfarande ega rätt dertill, under förutsättning dock,
att obligationerna i fråga äro noterade å utländska börser.»
På grund af det anförda har motionären hemstält, att Riksdagen
måtte vidtaga följande ändring af 43 § i reglementet för riksgälds¬
kontoret:
Ȥ 43.
De till riksgäldskontoret influtna medel eller aflemnade behåll¬
ningar äfvensom de för jernvägsbyggnaderna upplånta medel samt
detta verks öfriga kontanta tillgångar skola, så vidt och så länge de
icke behöfva användas till samma verk åliggande utbetalningar, in¬
sättas på giroräkning i riksbanken; egande dock riksgäldsfullmägtige
jemväl att för sådana medel uppköpa å utländska börser noterade
obligationer, som anses kunna utan svårighet och kapitalförlust vid
inträffande behof föryttras.»
I anledning af denna till statsutskottet remitterade motion hafva
fullmägtige i riksgäldskontoret, på framstäld begäran, den 15 sistlidne
mars afgifvit yttrande till nämnda utskott och deruti anfört följande:
»Enligt de i förevarande ämne nu gällande stadganden, hvilka
förekomma, icke i § 43, utan i § 45 af det vid 1899 års riksdag för
riksgäldskontoret utfärdade reglemente, skola riksgäldskontorets förbe¬
rörda tillgångar, så vidt och så länge de icke behöfva användas för
verket åliggande utbetalningar, 'insättas i riksbanken eller hållas all¬
männa rörelsen till hända och göras räntebärande genom deras utlåning
på sätt, som fullmägtige i riksgäldskontoret anse innefatta full säker¬
het’, hvarjemte fullmägtige ega att för sådana medel 'uppköpa antag¬
liga obligationer eller andra förbindelser, som anses kunna utan svårig¬
het och kapitalförlust vid inträffande behof föryttras’.
Sammansatta Stats- och■ JBankoutskotMs Utlåtande N:o 7. 3
Allt sedan 1840—1841 års riksdag bär det varit riksgäldskontoret
ålagdt att söka genom utlåning eller obligationsinköp förränta sina för
löpande utgifter ej beböfliga medel. Vid 1875 års riksdag infördes i
reglementet uttryckligt stadgande, att ifrågavarande medel jemväl unge
insättas mot ränta i riksbanken efter öfverenskommelse med fullmägtige
i nämnda bank. Då emellertid, jemlikt den för riksbanken den 12 maj
1897 utfärdade lag, ränta icke vidare får af banken godtgöras å sådan
rakning, hvarå riksgäldskontorets medel derstädes insättas, ändrades
vid 1898 års riksdag sistnämnda reglementsstadgande till sin nuvarande
lydelse, hvarigenom derur uteslutits bestämmelsen om räntegodtgörelse
för i riksbanken insatta medel. 1
Förslag om upphörande af riksgäldskontorets utlåningsrörelse och
skyldighet för kontoret att i riksbanken insätta alla sina kontanta be¬
hållningar hafva vid åtskilliga föregående tillfällen, senast år 1875,
varit föremål för pröfning men städse af Riksdagen lemnats utan af¬
seende. Till stöd för det förslag i samma syfte, som nu åter 1 ram¬
stälts, har motionären åberopat hufvudsakligen de skäl, som vid 1875
års riksdag anfördes för den då ifrågasatta förändringen, hvarjemte
särskildt beträffande de medel, riksgäldskontoret bär placerade i ut¬
landet, framhållits, att genom deras öfverlemnande till riksbanken denna
skulle erhålla en förstärkning, som framför allt vid dess snara inträ¬
dande i sin stora funktion såsom ensam sedelutgifvande bank syntes
önskvärd. ... , ,
De medel, hvilka riksgäldskontoret haft att jemlikt bestämmelserna
i nämnda reglementsparagraf disponera, hafva till beloppet i hög grad
vexlat vid olika tidpunkter, och placeringen af dessa medel måste der¬
för anses vara af tillfällig art, äfven om det stundom kunnat förekomma
att afsevärda behållningar under någon längre tid funnits att disponera.
Att så varit förhållandet under de senare åren är, såsom kändt, bero¬
ende på de stora öfverskott, som uppkommit å statsregleringarna och
hvilka gifvit statskontoret tillfälle att på grund af det stadgande, som
i riksgäldskontorets nu gällande reglemente lörekommer under § 38,
hit öfverlemna betydande summor för förvaltning. Med afseende härå
få fullmägtige erinra, att statskontoret, som vid 1895 års ingång hä -
tade i skuld till riksgäldskontoret för derifrån lemnad kassaförstärk¬
ning å 6,5 millioner kronor, under nämnda år ej blott återbetalde
denna skuld utan derjemte till riksgäldskontoret aflemnade för förvalt¬
ning tillsammans 5,6 millioner kronor. Genom fortsatta levereringar
från statskontoret hafva derefter de i riksgäldskontoret insatta öfver-
skottsmedlen så Ökats, att de utgjort 31/12 1896: 16,4 millioner, / 12
4 Sammanfatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 7.
1897: 30 millioner, S1/12 1898: 43 millioner och S1/12 1899: 50 millioner
Kronor. För närvarande uppgå dessa medel till 42 millioner kronor.
Till en del hafva de till riksgäldskontoret öfverlemnade öfverskotts-
medlen användts för utbetalning af å detta verk anvisade statsanslag,
och riksgäldskontoret har derigenom kunnat undgå att i någon väsent-
ligare utsträckning anlita det lånebemyndigande, som af Riksdagen
under de senaste åren lemnats. Då riksgäldskontoret under nästlidet
år hade att jemlikt Riksdagens beslut åt riksbanken anskaffa utländska
valutor till belopp motsvarande 25 millioner kronor, befans visserligen
lämpligt att i sammanhang dermed för riksgäldskontorets egen räkning
upplåna något mer än 9 millioner kronor, men genom dispositionen
öfver de från statskontoret öfverlemnade behållningarna har riksgälds¬
kontoret emellertid ännu icke behöft använda en härutöfver medgifven
ånerätt å för närvarande omkring 16 V, millioner kronor, hvarå följakt¬
ligen ränta kunnat besparas staten.
Om sålunda en del af de öfverlemnade statsöfverskotten funnit
användning för bestridande af å riksgäldskontoret anvisade utbetalningar,
hafva emellertid betydande summor återstått att placera. Ehuru dervid
den ränteinkomst, som genom medlens utlåning kunde beredas, icke
fatt lemnas utan afseende hafva fullmägtige dock framför allt ansett
sig böra med behörig hänsyn till den ekonomiska ställningen inom
landet tillse att deras åtgärder vore till verkligt gagn för det allmänna._
För^ närmare kännedom om riksgäldskontorets placering af disponibla
behållningar under den senast förflutna tid, då desamma uppgått till
betydligare belopp, få. fullmägtige hänvisa till en härvid fogad, ur
räkenskaperna för de sista fem åren hemtad uppgift, deruti beträffande
de inom landet utlånade medlen särskildt angifvits deras fördelning å
olika kategorier af låntagare. Dessutom vilja fullmägtige påpeka, att
af de medel till belopp af 14,561,000 kronor, som förutom de i riks¬
banken insatta behållningarna voro vid slutet af nästlidet år utlånade
inom. landet, endast 3,000,000 kronor, fördelade på sju olika bankin¬
rättningar, utlemnats utan särskildt hypotek, hvaremot för hela det
öfriga beloppet realsäkerhet deponerats.
Hvad angår riksgäldskontorets i utlandet placerade medel, utgöra
de för närvarande 17 1/2 millioner riksmark eller något mer än 15 V2
millioner kronor, innestäende mot ränta hos banker och bankirhus i
Tyskland. Till samma belopp uppgingo de utländska valutorna jemväl
i sisthdne november, månad, hvilket här anmärkes till rättelse af en
något skiljaktig uppgift, som motionären efter senaste revisionsberättel¬
sen om riksgäldsverket härom lemna!. Denna riksgäldskontorets behåll-
5
Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 7.
ning i utlandet har till sin allra väsentligaste del tillkommit under de
senaste åren. Riksgäldskontor, som före år 1897 hade endast mindre
betydande summor placerade i utländska valutor, ökade under nämnda
år, då betalningsbalansen till utlandet var jemförelsevis god, sin be¬
hållning derstädes till mellan 6 och 7 millioner kronor. Till denna
behållning, som under det påföljande året bibehölls temligen oförändrad,
bar sedermera under år 1899 lagts största delen af det belopp, om¬
kring 9 millioner kronor, som af senaste statslånet afsetts för riksgälds-
kontorets räkning, men som ännu ej beböft tagas i anspråk för kontorets
utbetalningar.
Den behållning i utländska valutor, som riksgäldskontoret sålunda
förskaffat sig, synes fullmägtige vara af stort värde. Härvid är närmast
att taga i betraktande fördelen af att kunna under tider, då betalnings¬
balansen till utlandet är ogynnsam, genom anlitande af en sådan be¬
hållning bestrida utländska liqvider utan att anstränga den inhemska
penningemarknaden. Men behofvet åt en jemförelsevis betydlig tillgång
af i utlandet disponibla medel torde dock starkast göra sig gällande
vid de tillfällen, då riksgäldskontoret med kort rådrum bär att till¬
handahålla större kontanta belopp för bestridande af utgifter, som ej
tåla uppskof. Fullmägtige syfta härmed närmast på det fall, att en
lyftning af de å riksgäldskontoret anvisade kreditivsummor ifråga-
kommer. Vid ett sådant tillfälle måste det för hela landet vara en
gifven fördel att utomlands hafva en kontant behållning, som icke är
bunden såsom underlag för vare sig sedelutgifning eller andra för¬
bindelser och som kan vid behof indragas utan någon menlig inverkan
på den inhemska rörelsen.
Såsom ofvan nämnts, hafva de behållningar, öfver hvilka riks¬
gäldskontoret under de senare åren haft att förfoga, hufvudsakligast
utgjorts af från statskontoret aflemnade öfverskottsmedel. Bland de
öfriga tillgångar, som vid vissa tider kunna vara för riksgäldskontoret
disponibla, bör särskild uppmärksamhet fästas vid upplånta medel, som
ännu ej kommit till användning. För att kunna begagna sig af de
för upplåning gynsamma konjunkturerna måste ofta lån upptagas mer
eller mindre lång tid innan de derigenom inflytande medlen behöfva
för sitt ändamål användas. 1 sådant fall skulle fördelen af en upplåning
på billiga vilkor delvis eller helt och hållet gå förlorad, så vida icke
de indragna lånemedlen kunde göras fruktbärande och sålunda betacka
ränteutgiften för de utgifna obligationerna. Vid det nära sammanhang,
hvaruti sålunda frågan om medlens placering står till sjelfva låneopera-
tionen, skulle det säkerligen, om riksgäldskontoret, på sätt med före-
6 Sammansatta Stats- och Bankoutslcottets Utlåtande N:o 7.
varande motion afses, betoges rätten att mot ränta utlåna sina tillgäng¬
liga medel och öfver hufvud bestämma om medlens placering, ofta visa
sig vara för verket omöjligt att på ett tillfredsställande sätt utföra sitt
åliggande att för statens räkning upptaga lån.
Af hvad ofvan blifvit anfördt synes fullmägtige framgå, att den
riksgäldskontoret nu medgifna rätten att placera sina tillgångar medför
vigtiga fördelar såväl för detta verk som ock för det allmänna; och då
det är fullmägtige i hög grad angeläget, att riksgäldskontor^ verk¬
samhet i detta hänseende bedrifves med försigtighet och under behörigt
aktgifvande på den ekonomiska ställningen i landet, torde någon olägen¬
het för riksbanken icke vara att häraf befara. Å andra sidan kan det
synas tvifvelaktigt, om det för riksbanken skulle vara till gagn att få
öfvertaga hela förvaltningen af riksgäldskontorets medel. För staten
måste det dock i allt fall vara af stor vigt, att de båda verken för¬
valtas oberoende af hvarandra och på sådant sätt, att resultatet af
hvartderas verksamhet kan bedömas. Denna oberoende ställning ute¬
sluter dock ingalunda ett godt samarbete mellan de båda verken, och
värdet häraf får ej underskattas.
Hvad slutligen angår den rätt, riksgäldskontoret eger att för till¬
gängliga medel uppköpa obligationer, har motionären ansett denna rätt
böra bibehållas, dock med föreskrift, att endast obligationer, som äro
noterade på utländska börser, finge ifrågakomma till uppköp. Med
anledning häraf få fullmägtige meddela, att riksgäldskontoret hittills
icke placerat sina tillgångar i obligationer af annan beskaffenhet än
den af motionären angifna med undantag af uppköpta mindre belopp
af riksgäldskontorets egna 3,6 procents obligationer. Att genom stad¬
gande i reglementet förhindra riksgäldskontoret från en sådan placering
synes icke vara lämpligt.
Med stöd af hvad här ofvan blifvit anfördt få fullmägtige afstyrka
bifall till herr Dahns ifrågavarande motion.»
Sedan statsutskottet efter mottagande af detta riksgäldsfullmägtiges
yttrande besluta öfverlemna ärendet till behandling af det sammansatta
stats- och bankoutskottet, har det sammansatta utskottet funnit nödigt
att öfver motionen inhemta utlåtande jemväl af fullmägtige i riksbanken
och har från dem fått mottaga en den 18 nästlidne april aflåten skrif¬
velse, af följande innehåll:
»Då vid 1875 års riksdag en motion i hufvudsakligen liknande
syfte blifvit väckt, funno sig bankofullmägtige i yttrande, som på be-
7
Sammansatta Stats- och BanJcoutslcottets Utlåtande N:o 7.
gäran af sammansatta stats- och bankoutskottet afgafs, böra tillstyrka
bifall till motionen. De fäste dervid i främsta rummet uppmärksam¬
heten på olämpligheten af att genom tvenne Riksdagens verk, oberoende
af hvarandra, bedrifva en lånerörelse, som borde utöfva ett betydligt
inflytande på penningmarknaden och såhinda störande inverka på den
planmessighet och följdrigtighet, som för dess rätta utöfvande vore
nödiga. Endast genom öfverlemnande till riksbankens förvaltning af
riksgäldskontorets för tillfället obehöfliga tillgångar kunde, ansågo. de,
någon trygghet vinnas mot hastiga och starka kastningar i penning¬
marknaden med deraf följande svårigheter och kriser, och riksbankens
intresse af att på ett klokt och försigtigt sätt operera med dessa till¬
gångar vore så mycket tydligare, som på banken och dess tillgångar
naturligen återfölle tungan af liqvidationen af hvarje öfverspekulation.
I deras uppfattning af frågans betydelse så för riksbanken som
för den allmänna penningrörelsen anse sig äfven nuvarande fullmägtige
böra instämma. Det ligger i öppen dag, att den af riksgäldskontoret
bedrifna utlåningsrörelsen, särdeles när det gäller så betydande belopp,
som under senare år varit fallet, kan i icke ringa mån motverka den
diskontpolitik, som riksbanken under gifna förhållanden finner sig böra
tillämpa. Då den finner penningställningen så inom som utom landet
sådan, att stor försigtighet behöfver iakttagas och följaktligen genom
förhöjning af rånte- och diskontosatser söker minska efterfrågan af
kapital och inskränka en för allahanda ändamål alltför långt drifven
försträckning, kan den förväntade verkan af dessa hämmande åtgärder
motarbetas genom de medel, som af riksgäldskontoret ställas till de
lånesökandes förfogande på billigare vilkor än de af riksbanken fordrade.
Olägenheterna af en dylik utlåningsrörelse blifva, såsom redan 1875
års fullmägtige anmärkte, så mycket mera i ögonen lallande, som an¬
svaret för och tungan af denna dubbla lånerörelse falla endast på det
ena af dessa verk, nemligen riksbanken, hvars metalliska kassa, landets
nästan enda metalliska reserv, och redbara tillgångar i utlandet få bära
följderna af hvarje spekulationens öfverdrift. Vinsten lör den allmänna
rörelsen af denna särskilda utlåning torde äfven blifva något tvifvel¬
aktig, enär riksbanken under nyss skildrade förhållanden naturligen
tvingas att så mycket skarpare draga in på sin lånerörelse, och om,
såsom fullmägtige våga antaga, denna förnämligast varit egnad. att
tillgodose den sunda och legitima affärsverksamhetens behof af penning¬
medel, blifver det denna rörelse, som kommer att lida genom de af
riksgäldskontoret tillhandahållna medlen, öfver hvilkas användande hvar¬
ken kontoret eller riksbanken eger något slags kontroll.
8 Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 7.
Om sålunda från ofvananförda synpunkt det bör vara angeläget
att icke Riksdagens båda verk motverka eller hindra hvarandra i deras
skilda, men för landet lika vigtiga uppgifter, stöter man likväl vid ett
bifall till den ifrågavarande motionen i hela dess omfattning mot eu
grundsats, som icke bör helt åsidosättas, nemligen att hvarje institution
bör sjelf bära omsorgen och ansvaret för förvaltningen af de medel,
som den för sina ändamål har att disponera. De medel, som stå till
riksgäldskontorets disposition, äro dels sådana, som enligt riksstaten
anslagits till bestridande af kontorets olika liqvider, i främsta rummet
räntor och amorteringar af statsverkets skulder, samt några smärre
fondbildningar, tillsammans omkring 16 millioner kronor för innevarande
år, dels sådana tillgångar, som vunnits genom upptagna, men ännu
icke för statsverkets behof fullt disponerade lån, samt slutligen stats¬
kontorets tillgångar, som för löpande statsutgifters bestridande icke äro
lör tillfället behöfliga, hvilka enligt § 38 i riksgäldskontorets reglemente
kunna till detta kontors förvaltning öfverlemnas.
Hvad nu beträffar de förstnämnda af dessa medel lära de med
tillämpning af ofvannämnda grundsats icke böra undandragas riksgälds¬
kontorets egen förvaltning, så mycket mindre som kontoret ensamt är
i tillfälle att bestämma bästa sättet för deras tillfälliga placering med
hänsyn till de olika synpunkterna för deras användande till kontorets
egna liqvider. Angående åter de medel, som utgöras af för tillfället
icke behöfliga öfverskott å upptagna lån, synas icke heller dessa böra
undandragas kontorets egen förvaltning och placering mot ränta, på sätt
kontoret finner tillfredsställande. Att betaga kontoret dess hittills åt¬
njutna rätt till fri disposition af dylika medel, kan nemligen befaras
inverka hämmande på kontorets handlingsfrihet för begagnande af en
gynsam konjunktur att för statsverkets räkning och dess fördel upptaga
ett lån, som för ögonblicket kan vara till större eller mindre del obe-
höfligt, men dock med visshet kan motses snart för statsverkets behof
erfordras.
Med de medel slutligen, som af statskontoret ställas till riksgälds¬
kontorets disposition för förvaltning är förhållandet, enligt fullmägtiges
åsigt, ett helt annat. Den penningeförvaltning, som derigenom ålagts
riksgäldskontoret, är, såvidt fullmägtige känna, för dess egentliga verk¬
samhet helt främmande, och det lärer icke med fog kunna sägas, att
en befrielse från detta bestyr skulle störande inverka på kontorets för¬
måga att rätt fullgöra dess egna vigtiga uppgift. Att deremot dessa
statskontorets tillfälliga öfverskottsmedel finge i sin helhet öfverlemnas
till riksbanken att vid anfordran kontoret tillhandahållas, måste synas
Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 7. 9
så mycket lämpligare, som riksbanken redan i många afseenden fun¬
gerar som statens kassör och besörjer de olika statsinstitutionernas
liqvider mot anvisning å tillgodohafvande i räkning med banken. De
statskontorets öfverskottsmedel, som hittills blifvit lemnade till riks-
gäldskontorets disposition, hafva visserligen på senare tider af allmänt
kända orsaker stigit till ganska betydande belopp, vid slutet af sistlidet
år omkring 50 millioner kronor, men deras förvaltande och återbetalning
vid anfordran böra dock icke vålla riksbanken någon särdeles kännbar
tunga eller bryderi, enär liqviderna väl kunna antagas komma att på¬
kallas efter hand och på icke alldeles oberäkneliga trder. Icke heller
får det förhållande lemnas utan erinran, att dessa kontorets behållningar
utgöras af skattemedel, som genom uppbörden indragits från allmänna
rörelsen, och böra, såvidt de icke äro för statsverkets omedelbara be¬
hof nödiga, till denna snarast möjligt återlemnas, hvilket fullmägtige
anse lämpligast kunna och böra ske genom riksbanken, hvilken bäst
eger tillfälle att mot korta handelns och industriens förbindelser placera
desamma, och derigenom gagna den sunda penningrörelsen, på samma
gång genom den derigenom erhållna räntevinsten åt riksbanken, hvilken
ju är statens egendom, beredes ökad räntevinst.
Motionären har slutligen äfven föreslagit, att riksgäldskontorets
på § 45 i dess reglemente grundade rätt att använda sina disponibla
medel äfven till inköp af obligationer eller andra förbindelser, som
anses kunna utan svårighet eller kapitalförlust vid inträffande behof
föryttras, skulle inskränkas till sådana obligationer, som å utländsk börs
noteras. Fullmägtige få mot detta förslag anmärka, att en dylik in¬
skränkning skulle beröfva riksgäldskontor möjligheten att använda
medel, som erhållits genom upplåning, till inköp af dess inhemska, i
utlandet icke noterade obligationer, såsom de med 3,6 procent löpande.
Men en dylik åtgärd synes så mycket mindre lämplig, som det under
vissa förhållanden, och särdeles de nuvarande, kan befinnas fördelaktigt
att till upprätthållande af den starka och i många afseenden löftesrika
utvecklingen indraga utländskt kapital medelst upplåning genom riks¬
gäldskontoret, äfven om statsverkets behof icke eller endast i mindre
omfång påkallar en sådan, enär ju dervid genom en motsvarande liqvid
af inom landet placerade lån riksbanken vinner lättnad, utan att statens
skuldsättning eller deraf följande ränteutgifter behöfva i afsevärd mån
ökas. Om sålunda någon inskränkning i riksgäldskontorets nuvarande
rätt att för sina disponibla medel inköpa obligationer bör ifrågakomma,
synes denna snarare böra träffa köpet af utländska, icke i utlandet pla-
Bih. till Riksd■ Prut. 1900. 4 Sami. 2 Afd. 6 Raft. 2
10 Sammansatta Stats- och BanlcoutsJcottets Utlåtande N:o 7.
cerade obligationer, hvilka i allt fall icke kunna anskaffas utan anlitande
af landets för närvarande mycket svaga tillgång på fordringar i ut-
landet.»
Såsom af ofvan meddelade utlåtanden framgår, hafva mot det i
förevarande motion väckta förslaget beaktansvärda anmärkningar fram¬
välts ej. mindre af riksgäldskontorets fullmägtige än äfven af full-
mägtige i riksbanken. Med hänsyn särskildt dertill att hvarje insti¬
tution bör sjelf bära omsorgen och ansvaret för förvaltningen af de
medel, som den för sina ändamål har att disponera, hafva bankofull-
mägtige framhållit, att från riksgäldskontorets egen förvaltning icke
borde undandragas de medel, som enligt riksstaten anslås till bestri¬
dande af de å kontoret anvisade särskilda utbetalningar, liksom ej heller
behållningarna å i kontoret innestående fonder. Likaledes hafva banko¬
fullmägtige på, enligt utskottets mening, fullt giltiga skäl ansett, att
riksgäldskontoret borde bibehållas vid sin hittills åtnjutna rätt till fri
disposition öfver upplånta men tills vidare för statsutgifter ej behöfliga
medel. Hvad åter angår de statsverkets öfverskottsmedel, som jemlikt
nuvarande stadganden af statskontoret öfverlemnas till riksgäldskontoret
för förvaring, hafva bankofullmägtige funnit anledning tillstyrka att
dylika medel i stället borde insättas i riksbanken, att af densamma vid
påfordran tillhandahållas statskontoret.
Med afseende å nyssberörda, af bankofullmägtige förordade för¬
slag vill utskottet till en början påpeka, att, om riksgäldskontoret å
ena sidan eger att, jemlikt stadgandet i 38 § af dess nu gällande
reglemente, från statskontoret emottaga för detta verk öfverflödiga
kassabehållningar, det å andra sidan i 19 § af samma reglemente är
riksgäldskontoret ålagdt att tillhandahålla statskontoret erforderlig kassa¬
förstärkning för det fall att statskontorets inkomster skulle visa sig
otillräckliga för bestridande af dess utgifter. Det synes ock utskottet
vara med förhållandena bäst öfverensstämmande, att det statens verk,
som har att, när behofvet det kräfver, genom upplåning anskaffa medel
för statens räkning, jemväl må ega att i tider, då statsregleringen
lemnar öfverskott, förfoga öfver de för statsverket öfverflödiga till¬
gångarna. ,Det måste åtminstone i regel anses vara till fördel för det
allmänna,. om genom anlitande af dessa öfverskottsmedel för bestridande
af de å riksgäldskontoret anvisade utbetalningar, upplåning för statens
11
Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 7.
räkning kan tills vidare uppskjutas eller begränsas. Med afseende
härå delar utskottet i allo de åsigter, som af riksgäldsfullmägtige i
deras utlåtande framhållits.
Om det af nu angifna skäl måste synas mindre välbetänkt att
betaga riksgäldskontoret dispositionen öfver statskontorets öfverskotts-
medel, torde det å andra sidan äfven kunna ifrågasättas, om det för
riksbanken skulle vara till verkligt gagn att få mottaga förvaltningen
af dessa medel, som till beloppet äro underkastade stora och stundom
hastigt påkommande vexlingar och sålunda ej synas väl egna sig att
ingå i bankens lånerörelse. Men särskild! med hänsyn till faran af
en sammanblandning af statsverkets och riksbankens kreditförhållanden,
hvilket Riksdagen, varnad af erfarenheten, sedan lång tid sorgfälligt
sökt förebygga, kan utskottet icke undgå att hysa betänkligheter mot
den nu ifrågasatta förändringen.
Då bankofullmägtige uttalat önskvärdheten af att statskontorets
disponibla kassabehållningar måtte komma den allmänna rörelsen till
godo, hvilket enligt deras mening lämpligast skulle ske genom riks¬
banken, vill utskottet framhålla, hurusom riksgäldskontoret genom
utlåning af dylika tillgångar till kreditanstalter i skilda delar af landet
synes på ett tillfredställande sätt sörja för att dessa medel hållas all¬
männa rörelsen till hända. Att jemväl riksbanken kunnat för detta
ändamål medverka torde framgå af de betydande belopp, som riks¬
gäldskontoret haft hos densamma innestående.
Såsom vigtigaste skälet för den föreslagna förändringen hafva
bankofullmägtige anfört, att ifrågavarande, af riksgäldskontoret bedrifna
lånerörelse, särdeles då den omfattar så ansenliga belopp, som under
senare år varit fallet, kan motverka den diskontpolitik, som riksbanken
finner sig böra tillämpa. Att så skulle kunna ske, vill utskottet visser¬
ligen icke bestrida, men då det torde vara anledning förutsätta, att
riksgäldsfullmägtige med uppmärksamhet följa inträdande förändringar
i penningemarknaden och låta sig angeläget vara att vid förvaltningen
af de för riksgäldskontoret tillgängliga medel taga tillbörlig hänsyn
till den ekonomiska ställningen inom landet och särskildt tillse, att
deras åtgärder icke äro till hinder för riksbankens verksamhet, synas
olägenheter i det af bankofullmägtige antydda hänseendet icke vara
att befara.
Hvad slutligen angår den del af motionärens förslag, som afser
att. riksgäldsfullmägtiges nuvarande befogenhet att för tillgängliga
medel uppköpa obligationer eller vissa andra förbindelser skulle in¬
skränkas till uppköp af sådana obligationer, som äro å utländsk börs
12 Sammansatta Stats- och Bankoutslcottets Utlåtande N:o 7.
noterade, hafva fullmägtige i båda verken uttalat sig mot en sådan
ändring, hvars olämplighet synes utskottet vara genom de af full¬
mägtige anförda omständigheter ådagalagd.
I enlighet med hvad utskottet här ofvan anfört finner sig utskottet
icke hafva skäl tillstyrka nu ifrågasatta förändringar i riksgäldskontorets
reglemente, utan anser att de gällande bestämmelserna i ämnet fort¬
farande böra bibehållas. Utskottet får alltså hemställa,
att Riksdagen, med afslag å herr Dahns före¬
varande motion, må besluta, att bestämmelserna i
45 § af det för riksgäldskontor senast utfärdade
reglemente skola fortfarande blifva gällande.
Stockholm den 4 maj 1900.
På det sammansatta utskottets vägnar:
HUGO TAMM.
. Herr P. Pehr son har begärt få antecknadt, att han icke deltagit
i detta ärendes slutliga behandling inom utskottet.
Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 7.
13
Bil. till riksgäldsfullmägtiges utlåtande.
Uppgift angående placeringen af riksgåldskontorets disponibla medel 1895-1899.
I riksbanken innestående:
på deposition ...................
på folio- eller giroräkning
|
81/u 1895
|
“/i* 1896
|
»Via 1897
|
«/n 1898
|
»Via 1899
|
; kronor
1
|
ö.
|
kronor
|
ö.
|
kronor
|
ö.
|
kronor
|
ö.j
|
kronor
|
ö.
|
i
3,542,794
|
80
|
1,942,286
|
80
|
4,094.591
|
j
3 8
|
|
10,000,000 -
5,778,793 8 3
|
6.000,000
10,940,414
|
56
|
'
Summa
Inom landet mot ränta
utlånade medel:
| lios banker och försäkrings¬
bolag m. fl.....................
| hos sparbanker och offentliga
institutioner .................
|
3,542,794
|
80
|
1,942,286
|
80
|
4,094,591
|
38
|
15,778,793
|
|
88
|
16,940,414
|
66
|
.
10,696,750
1 7
640,000
|
•<
|
12.401,500
S
100,000
|
-
|
15408,500
585,000
|
|
16,819,100
600,000
|
|
11,811,000
2,750,000
|
-
|
Summa
Utländska valutor, innestående
1 mot ränta hos banker och
bankirer ..........................
Uppköpta obligationer .........
|
11,336,750
|
_
|
12,501,500-
|
15,693,500
|
|
17,419,100
|
|
14,561,000
|
_
|
; 2,496,901
|
08
|
888,888
|
89
|
6,504,029
|
91
|
7,200,000
|
|
15,555,555 so
|
2,736,835
|
67
|
2,415,510
|
#9
|
2,714,728
|
99
|
2,911,608
|
76
|
2.883,629 so
|
|
|
|
|
|
|
|
;
|
|
1
|
|
år 1895
|
år 1896
|
år 1897
|
år 1898
|
år 1899
|
|
(
kronor
|
ö.
|
kronor
|
ö.
|
kronor
|
ö.
|
kronor
|
ö.
|
kronor
|
ö.
|
Ränteinkomst
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
å inom landet utlånade medel
|
239,578
|
78
|
262,487
|
30
|
419,413 6 2
|
607,762
|
92
|
773,828
|
54
1
|
å utländska valutor ...............
|
15,782 4 6
|
82,913
|
83
|
185,107 3 5
|
235,886
|
91
|
522,939 5 3
|
å uppköpta obligationer .........
|
97,640 0 4
|
88.729
|
57
|
90,865! i 2
|
98,647
|
j 20
|
103.568 4 6
|
Summa
|
353,001
|
23
|
434,130
|
70
|
725,386|oo
|
942,297 os
|
1,400,336| 6 a
|
Bill. till Biksd. Prof. 1000. 4 Sami. 1 Afl
|
l.
|
6 Haft.
|
|
|
|
3
|