Statsutskottets Utlåtande N:o 83.
1
N:o 83.
Ank. till. Riksd. kansli den 4 maj 1900, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
efterskänkande af ett kronan tilldömdt skadeersättnings-
belopp för obehörig afverkning å den Rättviks och Boda
socknemän upplåtna så kallade brobyggnadsskog i Koppar¬
bergs län.
(I. A.)
Enligt kongl. bref den 17 oktober 1837 angående grunderna lör
afvittringen i Ore socken af Kopparbergs län skulle, enligt hvad i en
till Riksdagen allåten proposition (n:o 69) af den 2 sistlidne mars med¬
delas hvarje besutenhet i socknen skattefritt tilldelas ett skogsanslag
af 300 tunnland, och skulle den derutöfver för kronans räkning upp-
kommande öfverloppsmarken jemväl få af Ore socknemän ofvertagas
samt mot utgörande af särskild ränta och skatteköpeskillmg på besuten-
heterna fördelas. Från den till fördelning mellan besutenheterna sålunda
upplåtna hela skogsmarken hade emellertid vid afvittringen en skogs¬
vidd af tillsammans 1,188 tunnland 18 kappland blifvit undantagen och
på fem särskilda ställen afsatt såsom nödigt skogsfång till de broar a
den mellan Furudals bruk och Helsinglands gräns anlagda sa kallade
Kårbölevägen, hvilka jemte viss andel af berörda väg det tillhörde
es-arne af hemman inom Rättviks socken, hvaraf nuvarande Boda socken
då utgjorde en sedermera till särskild församling utbruten del, att under¬
hålla, hvarjemte ett område om 229 tunrdand 13 kappland jemväl afsatts
Bih. till Riksd. Prot. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 55 Höft. (N:is 83, 84.) 1
2 Statsutskottets Utlåtande N:o 83.
till skogsfång' för Ore socknemän vid fullgörande af deras enahanda
skyldighet.
På ansökning af Rättviks socknemän, att ofvan omförmälda skogs-
tilldelniDg, i hvad Rättviks socken anginge, måtte fastställas, så att
socknemännen finge fri dispositions- och eganderätt till de för dem
afsätta skogsandelar, både Kongl. Maj:t genom bref den 15 december
1849 förklarat, att Kongl Maj:t läte vid den härutinnan vidtagna åt¬
gärden bero, men, enär socknemännens ifrågastälda oinskränkta egande-
och dispositionsrätt till dessa broskogar skulle medföra rättighet för
dem alt till hvem som helst utan vilkor öfverlåta eller försälja skogs¬
marken, och socknemännen, under det deras skyldighet att underhålla
broarne fortfore, sålunda kunde komma att sakna det påräknade virket
dertill, hvarigenom ändamålet med upplåtelsen vore förfeladt, förordnats
tillika, att nämnda skogstrakter endast med det vilkor finge åt bemälde
socknemän upplåtas, att samma trakter förblefve med brohållnings-
skyldigheten oskiljaktigt förenade, så att, om och när denna för sockne¬
männen i en framtid upphörde, de äfven skulle vara skyldiga att genast
åter afträda dessa skogstrakter till kronans fria disposition såsom annan
öfverloppsmark; och hade i sammanhang härmed Kongl. Maj:ts befall¬
ningshafvande i länet förständigats att hålla tillsyn såväl mot skogens
obehöriga begagnande för andra ändamål, som ock att den ej starkare
anlitades, än med vilkoren för dess återväxt vore förenligt.
Genom kontrakt den 11 december 1885 hade Rättviks och Boda
socknars jordegare till Kopparbergs och Hofors sågverksaktiebolag mot
en köpeskilling af 31,510 kronor till Rättviks socken och 8,940 kronor
till Boda socken upplåtit afverkningsrätt på 10 år å nyssnämnda bro-
byggnadsskogar till träd af vissa dimensioner, mot det att upplåtarne
erhölle till brobyggnader erforderligt virke från bolagets skogar på
lämpligaste ställe och till i orten gällande pris. För denna upplåtelse
hade socknarne så till vida ildädt sig hemul, att, i händelse försäljningen
delvis eller i sin helhet på något sätt skulle komma att häfvas eller
rubbas, bolaget skulle hållas skadeslöst för så stor del af köpeskillingen
jemte ränta, som kunde belöpa å den del, som möjligtvis kunde komma
att häfvas eller rubbas.
Med anmälan härom hade Ore socknemän hos Kongl. Maj:ts befall¬
ningshafvande i Kopparbergs län sökt förbud mot berörda afvikning, såsom
stridande mot kongl brefvet den 15 december 1849, men hade Kongl.
Maj:ts befallningshafvande genom utslag den 9 juni 1886 förklarat, att,
enär den i nyssnämnda kongl. bref med rätten till skogsområdenas begag¬
nande oskiljaktigt förenade brounderhållsskyldigheten ostridigt fortfarande
Statsutskottets Utlåtande N:o 83.
3
utgjordes af Rättviks och Boda socknemän, och Ore socknemän följaktligen
icke egde någon rätt till samma skogar, Kongl. Maj:ts befallningshaf¬
vande för ty funne Ore socknemäns berörda talan icke förtjena afseende,
i hvilket utslag Svea hofrätt, hvarest Ore socknemän sig besvärat, genom
utslag den 11 augusti 1886 ej funnit skäl göra ändring. Sedan Ore
socknemän härefter i eu till kammarkollegium ingifven skrift anhållit,
att åtgärder måtte vidtagas för att hindra säljarne att använda den
för afverkningsrätten enligt kontraktet betingade köpeskillingen för andra
ändamål än underhållet af broar å Kårbölevägen, hade kammarkollegium
i utslag den 18 oktober 1887 förklarat, att hvad Ore socknemän i
berörda skrift anfört icke föranledde till någon kollegii åtgärd. På
häröfver af Ore socknemän anförda besvär både Kongl. Maj:t i bref
den 12 juli 1889 förklarat klagandena sakna behörighet att föra talan
beträffande ifrågavarande skogstrakter och besvären följaktligen icke
föranleda ändring i öfverklagade utslaget, men med afseende å be¬
stämmelserna i kongl. brefvet den 15 december 1849 hade handlingarna
i målet öfverlemnats till kammarkollegium för vidtagande af de åt¬
gärder, som den af Rättviks och Boda socknemän gjorda upplåtelse af
rätt till afverkning å ifrågavarande skogstrakter kunde finnas påkalla
för bevakande af det allmännas rätt.
I anledning häraf och jemlikt erhållet särskildt uppdrag hade
kammaradvokatfiskalsembetet, å Kongl. Maj:ts och kronans vägnar, in¬
stämt Rättviks och Boda socknemän samt Kopparbergs och Hofors
sågverksaktiebolag till Rättviks och Ore tingslags häradsrätt med yrkande,
att, som nämnda bolag på grund af ofvanberörda upplåtelse under åren
1886 och 1887 å ifrågavarande områden afverka! 13,584 träd, det måtte
för ty, och då socknemännen icke egt att på nämnda sätt förfoga öfver
omförmälda skogstrakter, hvilka vore att betrakta såsom kronans till¬
hörighet, varda förklarad!, att den genom kontraktet gjorda upplåtelsen
vore ogiltig, samt socknemännen och bolaget varda ålagdt, att hvem
af dem bäst gälda gitte, såsom ersättning för den förlust, kronan genom
afverkningen lidit, till Kong]. Maj:t och kronan utgifva 3 kronor för
hvarje träd eller tillhopa 40,752 kronor jemte ränta.
Den 16 maj 1894 hade häradsrätten meddelat utslag och deri sig
utlåtit, att, då Rättviks och Boda socknars jordegares åtgärd att, utan
särskildt medgifvande af Kongl. Maj:t och kronan såsom fortfarande
egare till ifrågakomna skogsmark, upplåta densamma till afverkning
för annat ändamål än de ofvannämnda brobyggnadernas underhåll stode
i strid med innehållet i kongl. brefvet den 15 december 1849 och icke
vunne berättigande derigenom, att socknemännen tillförene underlåtit
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 83.
att underhålla brobyggnaderna uteslutande medelst användning af de
för detta ändamål anslagna skogarne, men å andra sidan rättigheten
att tillgodogöra sig skogens afkastning blifvit genom samma kongl.
bref oskiljaktigt förenad med brobyggnadsskyldigbeten, så länge den
ålåge Rättviks och Boda socknemän, samt först om och när denna skyl¬
dighet för socknarne upphörde, skogarne komme under kronans fria
disposition, och kronan således, äfven om berörda upplåtelse ej skett,
icke varit berättigad att tillgodogöra sig nämnda afkastning, pröfvade
häradsrätten rättvist på det sätt bifalla käromålet, att den genom kon¬
traktet den 11 december 1885 gjorda upplåtelse förklarades ogiltig,
och att Rättviks och Boda socknemän förpligtades att, hvardera sock¬
nens jordegare i den mån socknen åtnjutit andel i den utfästa köpe¬
skillingen, till Kongl. Maj:t och kronan genast återbära värdet å den
afverkade skogen, hvilket värde, vid det förhållande att parterna å ömse
sidor derom förebragt jemngod bevisning, finge anses utgöra det af
kronans vederparter medgifna eller 18,308 kronor 4 öre med ränta af
fem för hundrade om året från stämningsdagen, för Rättviks socken
den 15 februari och för Boda socken den 25 januari, allt 1891, tills
betalning skedde, att under Kongl. Maj:ts och kronans förvaltning
innestå för det i ofvannämnda kongl. bref afsedda ändamål, intill dess
Kongl. Maj:t till äfventyrs i en framtid genom annan anordning i fråga
om underhållet af ifrågavarande brobyggnader erhölle fri dispositions¬
rätt öfver skogen och således äfven öfver det genom upplåtelsen er¬
hållna penningbelopp. I detta utslag hade Svea hofrätt genom dom
den 28 februari 1896 ej gjort annan ändring, än att, enär häradsrätten
saknat laglig anledning att förordna om de återburna medlens förvalt¬
ning, häradsrättens i sådant afseende meddelade föreskrift af hofrätten
undanröjdes; och hade Kongl. Maj:t genom dom den 11 mars 1898 ej
funnit skäl att i hofrättens dom göra annan ändring, än att, med hän¬
syn till den utredning, som i saken å ömse sidor förebragts angående
värdet på rot af de afverkade 13,584 träden, den ersättning, som Rätt¬
viks och Boda socknars jordegare hade att till Kongl. Maj:t och kronan
utgifva, bestämdes att utgå efter 2 kronor för hvarje träd med tillhopa
27,168 kronor jemte ränta å detta belopp på sätt domstolarne stadgat,
hvarjemte socknarnes jordegare förpligtades godtgöra Kongl. Maj:ts
och kronans utgifter å saken vid häradsrätten med 796 kronor 46 öre
jemte allt hvad kronan utgifvit eller komme att utgifva till uthärads-
nämnden.
Nu hade Rättviks och Boda socknemän i en till Kongl. Maj:t
ingifven skrift anhållit, att det af dem på grund af Kongl. Majrts
5
Statsutskottets Utlåtande N:o 83.
♦ dom utbetalda kapital- och räntebeloppet, tillsammans 36,943 kronor
79 öre, måtte varda dem efterskänkt. Till stöd för ansökningen hade
hufvudsakligen anförts följande. I fråga om den så kallade Kårböle¬
vägen, hvilken utgjorde en del af den på allmän bekostnad anlagda
militärvägen genom Dalarne mot Helsingland och Jemtland, hade Rikets
Ständer i skrifvelse den 30 september 1840 förklarat sig icke kunna
förbise, »att underhållet af den ifrågavarande, egentligen mindre för
kringliggande orters nytta och beqvämlighet än för andra af Konung
och Rikets Ständer afsedda ändamål anlagda väg, särdeles der den¬
samma genomskure kronoallmänningar eller andra ouppodlade och öde
trakter, måste blifva betungande för invånarne, emellan hvilka en
sådan underhållsskyldighet blifvit i laga ordning fördelad», i följd hvar¬
af »billigheten fordrade, att för underhållet af dessa vägsträckor under¬
stöd å statens sida beviljades». Med gillande af den åsigt, Rikets Stän¬
der sålunda uttalat, hade Kongl. Maj:t genom bref den 6 oktober 1845
till lindring i berörda väghållningsskyldighet beviljat ett årligt stats¬
anslag af 250 riksdaler bankomynt, motsvarande 375 kronor, samt
genom förenämnda kongl. bref den 15 december 1849 lemnat sockne-
männen tillstånd att utan ränta begagna ofvanberörda inom Ore socken
belägna så kallade brobyggnadsskog om tillhopa 1,188 tunnland 18
kappland såsom nödigt skogsfång till de broar, socknemännen hade
att å Kårbölevägen underhålla. Emellertid hade en stor del af dessa
broar ett så aflägset läge, att socknemännen i de flesta fall funnit med
sin fördel förenligt att, utan anlitande af brobyggnadsskogen, dels å
broarne närmare belägna skogstrakter inköpa byggnadsvirke till broarne,
dels ock, för undvikande af alltför ofta skeende reparationer och ny¬
byggnader, så mycket som möjligt använda sten till byggnadsämne. I
följd häraf hade verklig besparing gjorts å den skog, som enligt Kongl.
Maj:ts medgifvande fått af socknemännen till broar användas. Enligt
styrkta räkenskapsutdrag, som företetts under nyssberörda rättegång,
hade underhållet af Kårbölevägen med broar för socknemännen med¬
fört en beräknad kostnad af tillhopa 95,148 kronor 67 öre, hvartill
komme ansenliga räntor, hvilket allt socknemännen fått vidkännas utan
att. af vägen tillskyndas nämnvärd nytta för allmänna samfärdseln. För
åstadkommande af lättare kommunikationer hade Rättviks socknemän
år 1885 upptagit ett lån å 50,000 kronor att amorteras under 34 år,
hvilka medel kommit till användning vid tecknande af aktier i jern-
vägslinien Falun—Rättvik. Som företaget likväl syntes skola stranda
i brist på tillslutning, hade aktier i företaget tecknats af Rättviks kom¬
mun för ytterligare 50,000 kronor samt af Boda kommun för 10,000
6 Statsutskottets »Utlåtande N;o 83.
kronor. Kommunerna hade desto hellre inlåtit sig på omförmälda ,
aktieteckning, som socknemännen ansett sig vara egare till en mängd
å brobyggnadsskogen besparadt virke, hvilket, enligt hvad fackman
intygat, kunde, afverkas, utan att skogen derigenom starkare anlitades,
än som med vilkoren för dess återväxt vore förenligt. De genom för¬
säljningen influtna medlen hade möjliggjort tillkomsten af jernvägen
Falun—Rättvik, hvilken anläggning i sin ordning framkallat Rättvik—
Mora och Mora—Orsa med flera jernvägslinier, hvilka, åstadkomna utan
bidrag från statens sida, ej blott gagnat orten, utan äfven på ett ojem¬
förligt säkrare och bättre sätt främjat det ändamål, Kongl. Maj:t och
Rikets Ständer åsyftat med Kårbölevägens anläggning. Rättviks och
Boda socknemän, som vore synnerligen nedtyngda af skatter och onera,
vore i jemförelse med andra socknar i Dalarne, exempelvis Ore socken,
mindre väl lottade i afseende å skogstillgång, alldenstund på hvarje
leduceradt bandland inrösningsjord i Rättviks och Boda socknar belöpte
endast 1,21 tunnland duglig skogsmark, men deremot inom Ore socken
4,3 6 tunnland dylik skogsmark; och syntes sålunda Rättviks och Boda
socknemän hafva egt större skäl att för kommunala ändamål få dispo¬
nera för afverkning å deras brobyggnadsskog influtna medel än Ore
socknemän, hvilka, på sätt eu ansökningen bifogad afskrift af Kongl.
Maj.ts befallningshafvandes aen 7 juni 1890 meddelade resolution när¬
mare visade, redan erhållit en sådan förmån i afseende å den för Ore
sockens brobyggnadsskyldighet å Kårbölevägen afsätta skog.
öfver berörda ansökning hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
Kopparbergs län den 23 augusti 1898 afgifvit infordradt yttrande; och
hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande deri vitsordat, att Rättviks och
Boda socknemän till följd af de ifrågavarande skogsområdenas från
Kårbölevägen aflägsna läge icke kunnat med fördel använda virke från
skogen omedelbart för underhållet af broar å vägen, utan dels nödgats
från andra lämpligare belägna trakter inköpa erforderligt virke, dels
ock uppfört broar af sten, hvarigenom skog, som socknemännen egt
att till brounderhållet använda, följaktligen blifvit Kongl. Maj:t och
kronan besparad, under det att socknemännen för underhållet af vägen
fått vidkännas betydligt ökad kostnad, för tiden intill 1891 års slut af
sökandena beräknad till icke mindre än 95,148 kronor 67 öre förutom
räntor. Vid sådant förhållande syntes det Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande vara med billighet förenligt, att socknemännen, hvilka varit
betungade med underhåll, förutom af ifrågavarande väg, jemväl af be-
tydlig väglängd inom socknarnes egna områden, finge, i öfverensstäm¬
melse med den uppfattning, Rikets Ständer i deras ofvan omförmälda
Statsutskottets Utlåtande N:o 83.
7
skrifvelse den 30 september 1840 uttalat, för vägens och derå belägna
broars underhåll åtnjuta ersättning, i någon mån motsvarande sockne-
männens å vägen nedlagda kostnader; och ansåge fördenskull Kongl.
Maj:ts befallningshafvande ansökningen vara förtjent af afseende.
Efter remiss hade kammarkollegium infordrat yttrande från kam-
maradvokatfiskaleembetet, som meddelat, att, sedan Kongl. Maj:ts be¬
fallningshafvande genom utslag den 16 september 1892 förordnat., att
framdeles likasom förut Rättviks och Boda socknar skulle utgöra ett
väghållningsdistrikt och Ore socken ett sådant distrikt, underhållet af
den del af den inom Ore socken belägna så kallade Kårbölevägen,
hvilken förut underhållits af Rättviks och Boda socknars jordegare, från
och med ingången af år 1895, då nya väglagen börjat inom ort en
tillämpas, öfvertagits af Ore väghållningsskyldige socknemän; och ha de
advokatfiskalsembetet, i betraktande af de jemförelsevis betydande ko t-
nader, som underhållet af ifrågavarande vägstycke med derå befintliga
broar, enligt hvad ansökningshandlingarna visade, under de gångna
åren kräft, och med afseende å hvad handlingarne för öfrigt till stöd
för ansökningen innehölle, ansett sökandenas begäran om efterskän¬
kande af skadeståndet vara förtjent af tillmötesgående samt derföre till¬
styrkt aflåtande till Riksdagen af proposition, i syfte att, under vilkor
att Rättviks och Boda socknemän afstode från alla vidare anspråk på
ifrågavarande skogstrakter, socknarnes jordegare måtte berättigas att
af det efter aktoratsprovisionens ^.anordnande i statskontoret inne-
stående beloppet, eller 33,346 kronor 62 öre, återfå, hvardera socknens
jordegare hvad på dem belöpte i förhållande till den andel, de erlagf
af de på grund af Kongl. Maj:ts dom den 11 mars 1898 uttagna 38,391
kronor 33 öre.
I anledning af kammaradvokatfiskalsembetets berörda yttrande hade
Rättviks och Boda socknemän af kammarkollegium lemnats tillfälle att
yttra sig; och hade med anledning deraf socknemännen i en till kolle¬
gium ingifven skrift förklarat, att socknemännen, under förutsättning
att deras ansökning vunne bifall, afstode från alla vidare anspråk på
ifrågavarande af socknemännen förut under vissa vilkor disponerade
skogstrakter inom Ore socken.
Vidare hade Ore socknemän i en till Kongl. Maj:t inkommen
skrift anhållit, att, enär numera hela Kårbölevägen till underhåll öfver¬
tagits af Ore sockens väghållningsdistrikt, nyttjanderätten till de vid
afvittringen inom socknen såsom skogsfång till de af Rättviks och Boda
socknemän förut underhållna broar å Kårbölevägen afsätta skogstrakter
måtte tillerkännas Ore sockens väghållningsskyldiga socknemän, samt
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 83.
att till följd häraf det belopp, Rättviks och Boda socknemän fått på
grund af Kongl Maj:ts dom den 11 mars 1898 utgifva för obehörig
afverkning å dessa skogar, måtte med upplupen ränta öfverlemnas
till Ore socken, dess väghållningsskyldige eller vägkassa för att till
broarnas underhåll användas. Till stöd för denna framställning hade
åberopats, bland annat, att underhållet af Kårbölevägen med derå be¬
fintliga broar vore synnerligen betungande, samt att ifrågavarande bro-
byggnadsskog, på framställning af Rättviks socknemän, vid afvittringen
afsatts från just den kronomark, Ore socknemän jemlikt kongl. brefvet
den 17 oktober 1837 egt att efter skattläggning och skatteköp med full
eganderätt öfvertaga; och hade socknemännen derjemte meddelat, att,
jemlikt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes omförmälda den 7 juni 1890
meddelade utslag å Ore sockens brobyggnadsskog afverkats och för¬
sålts 1,631 träd för ett belopp af sammanlagdt 12,297 kronor 74 öre,
som efter afdrag af åtskilliga närmare angifna kostnader öfverlemnats
till kommunalnämnden i Ore socken för att i enlighet med bestämmel¬
serna i nyssberörda utslag 'användas till underhåll af distriktets all¬
männa vägar.
Efter remiss hade kammarkollegium äfven öfver sistberörda an¬
sökning infordrat yttrande från kammaradvokatfiskalsembetet; och hade
embetet i sitt med anledning häraf afgifna yttrande dels, med åbero¬
pande af hvad embetet anfört angående Rättviks och Boda socknemäns
ansökning om återbekommande af det af dem erlagda skadeståndet
och under framhållande, hurusom enligt embetets uppfattning Ore sockne¬
män icke förebragt giltigt skäl för sin anhållan att komma i åtnjutan¬
de af berörda skadestånd, afstyrkt afseende å Ore socknemäns ansök¬
ning i denna del, dels ock hemstält, att samma ansökning, så vidt den
åsyftade tillstånd för socknemännen att få ifrågavarande skogstrakter
åt sig upplåtna, ej heller måtte bifallas. Derjemte hade embetet, som
med hänsyn till innehållet af kongl. brefvet den 15 december 1849
förklarat sig anse den ifrågakomna försäljningen af skog från Ore soc¬
kens brobyggnadsskog, om än densamma skett med Kongl. Maj:ts be¬
fallningshafvandes tillstånd, böra behandlas såsom missbruk af sockne-
männens nyttjanderätt till skogen, ifrågasatt, huruvida icke till före¬
kommande af vidare missbruk i detta afseende åtgärder borde vidtagas,
i syfte att ordnad hushållning måtte varda å skogstrakten införd.
Den 24 oktober 1899 hade kammarkollegium afgifvit utlåtande
i detta ärende och dervid till en början meddelat, att ifrågavarande
dels åt Rättviks och Boda socknemän, dels ock åt Ore socknemän upp¬
låtna brobyggnadsskogar om sammanlagdt 1,417 tunnland, 31 kapp-
Statsutskottets Utlåtande N:o 8H. •'
land ej varit föremål för vare sig skattläggning eller skatteköp, utan
fortfarande tillhörde kronan, hvaremot all annan öfverloppsmark inom
Ore socken blifvit jemlikt kongl. brefvet den 17 oktober 1837 disponerad,
samt att, sedan ' vägstyrelsen i Ore sockens väghållningsdistrikt hos
Kongl. Maj:ts befallningshafvande anhållit, att på grund af 60 § i lagen
angående vägliållningsbesvärets utgörande på landet den 23 oktober
1891 af stal smedel utbekomma bidrag till den allmänna vägliållnings-
kostnaden inom distriktet för år 1896 med dels 117 kronor 50 öre för
underhållet af de på rotarne inom Ore socken indelade allmänna vägar
och dels 180 kronor för underhållet af den inom distriktet fallande dol
af den så kallade Kårbölevägen, som vore indelad på rotar inom de
förut med Ore till ett vägdistrikt förenade, men derifrån till ett sär¬
skilt distrikt afskilda Rättviks och Boda socknar, Kongl. Maj :ts befall¬
ningshafvande genom beslut den 12 december 1896 — jemte anteck¬
nande, att, enligt instrumentet öfver den af särskilda nämnden verkstälda
uppskattning af årliga kostnaden för underhållet den tid, marken vore
bar, af de allmänna vägarne inom Ore sockens väghållningsdistrikt,
dessa vägar utgjordes af dels den så kallade gamla vägen och den° af
Ore socknemän underhållna Kårbölevägen, lör Indika vägar, båda
indelade på rotar inom Ore socken, årliga underhållskostnaden upp¬
tagits till 725 kronor för den förra och 450 kronor för den senare,
eller tillhopa 1,175 kronor, och dels den af Rättviks och Boda sockne¬
män underhållna Kårbölevägen, för hvilken, indelad på rotar inom Rätt¬
viks och Boda socknar, underhållskostnaden beräknats till 1,800 ^kronor,
samt att för underhållet af den inom distriktet belägna del af Kårböle¬
vägen blifvit på grund af kongl. brefven den 6 oktober 1845 och den
13& februari 1874 senast för år 1895 af statsmedel anvisadt särskildt
bidrag af 375 kronor, deråt dock den pa Rättviks och Boda socknemän
belöpande andel om 336 kronor 11 öre då ännu vore odisponerad -
i öfrigt sig utlåtit, att, enär särskildt statsbidrag utginge för underhållet
af den inom Ore socken belägna delen af Kårbölevägen, hvilken dess¬
utom, för så vidt anginge den sträcka deraf, som förut varit underhållen
af Rättviks och Boda socknemän, ännu icke blifvit å väghållare inom
Ore sockens väghållningsdistrikt till underhåll indelad, funne Kongl.
Maj:ts befallningshafvande ansökningen icke kunna i vidsträcktare mån
bifallas, än att jemlikt 60 § i väglagen och kongl. kungörelen angå¬
ende dispositionen af anslagen till vägunderhållet på landet in. in. den
25 januari 1895 eu tiondedel af uppskattade kostnaden för underhållet
af den på rotar inom Ore sockens väghållningsdistrikt indelade sa
Bih. till Riksd. Prot. 1900. 4 Sami. 1 Åfd. 55 Häft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 83.
kallade gamla vägen eller således ett belopp af 72 kronor 50 öre skulle
efter derå i vanlig ordning utfärdad anordning till vägstyrelsen mot
qvitto af statsmedel utbetalas; och både kollegium enligt den 20 maj
1897 meddeladt utslag, som vunnit laga kraft, funnit af de väghållnings-
skyldige mot berörda beslut anförda besvär icke föranleda till ändring
i öfverklagade beslutet, klagandena obetaget, att om utbekommande af
odisponerade beloppet af det genom ofvanomförmälda kongl. bref den 6
oktober 1845 och den 13 februari 1874 till underhållet af Kårbölevägen
för år 1895 anvisade statsbidrag särskildt å ort, som vederborde, göra
den framställning, hvartill de kunde finna sig befogade.
Vidare hade kammarkollegium anfört, hurusom af hvad i ärendet
förekommit finge anses framgå, att, enär besutenheterna inom Ore socken
vid afvittringen bekommit sin fulla skogstilldelning, eller 300 tunnland,
till fri disposition utan skyldighet att afsätta någon del af detta skogs-
anslag för broarnes underhåll, ifrågavarande brobyggnadsskogar icke
ens såsom allmänning eller besparingsskog kunde anses tillhöra Ore
socknemän. Icke heller syntes det numera stå socknemännen öppet
att efter skattläggning och skatteköp förvärfva eganderätt till bro-
byggnadsskogarne i enlighet med bestämmelserna i kongl. brefvet den
17 oktober 1837, enär detta måste anses härutinnan hafva förlorat sin
giltighet, sedan genom kongl. brefvet den 15 december 1849 meddelats
särskilda bestämmelser om användningen af ifrågavarande såsom bro-
byggnadsskogar afsätta andelar af Ore sockens öfverloppsmark. Vid
sådant förhållande och då till följd åt nya väglagens tillämpning Rätt¬
viks och Boda socknemän faktiskt vunnit befrielse från all underhålls¬
skyldighet å den så kallade Kårbölevägen med tillhörande broar inom
Ore socken, finge Rättviks och Boda socknars brobyggnadsskog jemlikt
föreskriften i kongl. brefvet den 15 december 1849 anses hafva åter¬
gått till kronans fria disposition och böra behandlas såsom annan öfver¬
loppsmark; och ville kollegium i detta sammanhang föreslå, att Kongl.
Maj:ts befallningshafvande måtte erhålla i uppdrag att efter veder-
börandes hörande till Kongl. Maj:t inkomma med yttrande och förslag
i afseende å dispositionen af omförmälda öfverloppsmark, dervid jemväl
borde blifva föremål för undersökning och pröfning, huruvida med
hänsyn till de tillgångar, Ore socknemän redan förut egde att för bro¬
underhållet disponera, något ytterligare bidrag för ändamålet borde
socknemännen medgifvas.
Beträffande härefter ansökningarne, såvidt anginge frågan om
efterskänkande af de utdömda skadeersättningsmed]en jemte räntor,
funne kammarkollegium sådana omständigheter icke hafva förekommit,
Statsutskottet* Utlåtande N:o 83.
11
hvilka skäligen borde föranleda bifall till Ore socknemäns begäran
om ersättningsmedlens användning för deras behof. Rättviks och
Boda socknemän hade deremot, enligt hvad Ore socknemän med-
gifvit och Kongl. Maj:ts befallningshafvande vitsordat, dels inköpt er¬
forderligt brobyggnadsvirke från annat håll, dels ock uppfört broar af
sten, hvarigenom skog, som socknemännen egt att till brounderhållet
använda, blifvit besparad och bidragit till uppkomsten af ifrågavarande
ersättningsbelopp. Af sådan anledning och då jemlikt kongl. brefvet
den 15 december 1849 upplåtelsen af ifrågavarande öfverloppsmarker
afsett brounderhållet, men ej vägunderhållet i öfrigt, syntes så stor del
af de erlagda skadeersättningsmedlen kunna eftergifvas, som motsvarade
hvad socknemännen enligt tillgängliga handlingar för brounderhållet
utgifvit under den tid, skogen varit med berörda skyldighet förenad,
eller från och med år 1850 till och med år 1894. I detta afseende
hade kollegium låtit upprätta sammandrag af de utaf sökandena åbero¬
pade och till rigtigheten bestyrkta räkenskapsutdragen, utvisande, att
socknemännen för brounderhåll å Kårbölevägen och hvad dermed egde
samband för tiden 1859—1891 utgifvit ett belopp af tillhopa 10,287
kronor 63 öre, eller sålunda i medeltal för år 311 kronor 75 öre, hvadan
på tiden 1850—1894 skulle belöpa 14,028 kronor 75 öre, eller i rundt
tal 15,000 kronor; och då kollegium för sin del ansåge socknemännens
framställning om skadeersättningsmedlens efterskänkande vara förtjent
af afseende allenast i hvad anginge återbekommande af så stor andel af
dessa medel, som svarade mot sistnämnda belopp, hemstälde kollegium,
att Kongl. Maj:t, med afslag å Ore socknemäns begäran om skade¬
ersättningsmedlens utfående, måtto aflåta proposition till Riksdagen, i
syfte att Rättviks och Boda socknars jordegande medlemmar finge af
de utdömda och levererade ersättningsmedlen återbekomma 15,000 kronor
att fördelas mellan dessa socknar i förhållande till de andelar, socknar-
nes jordegare erlagt af de på grund af Kongl. Maj:ts dom den 11 mars
1898 uttagna 38,391 kronor 33 öre.
Med anledning af hvad kammarkollegium sålunda hemstält, hade
Rättviks och Boda socknemän i en till Kongl. Maj:t ingifven skrift
erinrat, att i det inbetalda ersättningsbeloppet ingått icke mindre än
9,775 kronor 79 öre i räntor, under det att ersättningen för den af-
verkade skogen utgjort endast 27,168 kronor, hvaremot i kammar-
kollegii förslag icke inberäknats någon ränta å den af socknarne ut¬
betalda brounderhållskostnaden, hvilken ränta efter fem procent å den
årliga medelkostnaden utgjorde med innevarande år 19,620 kronor 80
öre, eller, tillsammans med kapitalet, i det närmaste hvad socknemännen
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 83.
begärt; att Kopparbergs och Hofors sågverksaktiebolag af socknemänen
fordrat en godtgörelse för förlorad afverkningsrätt med 10,000 kronor
jemte ränta; att socknemännen utan redovisningsskyldighet egt att
anlita brobyggnadsskogen så långt, som med vilkoren för dess återväxt
vore förenligt, hvilket förbehåll enligt ett skriften bifogadt intyg icke
öfverskridits genom den derå företagna afverkningen; samt att kronans
vinst icke blefve obetydlig, äfven om hela det begärda beloppet efter¬
skänktes, då kronan till sin fria disposition erhölle en skogsareal af
1,188 tunnland 18 kappland; hemställande socknemännen, att, derest
icke deras ansökning kunde oförändrad bifallas, dem måtte efterskänkas
åtminstone det af kammaradvokatfiskalsembetet föreslagna beloppet eller
33,346 kronor 62 öre.
Slutligen hade statskontoret den 12 sistlidne februari afgifvit in-
fordradt utlåtande; och hade statskontoret, hvad först anginge Ore
socknemäns ansökning, anfört, att statskontoret, i likhet med kam¬
markollegium, funne densamma, i hvad den afsåge användande till dessa
socknemäns förmån af de till kronan inbetalda skadeersättningsmedlen,
icke förtjena afseende och, såvidt dermed åsyftades att få på Ore
socknemän Överflyttad dispositionsrätten till ifrågavarande broskog, icke
böra föranleda annan åtgärd än den af kammarkollegium föreslagna.
Vidkommande åter den af Rättviks och Boda socknars jordegare
framstälda anhållan om efterskänkande af de af dem inbetalda ersätt¬
ningsmedlen hade statskontoret ansett, att till förmån för denna begäran
talade, att bemälde jordegare antagligen handlat i god tro, då de till
Kopparbergs och Hofors sågverksaktiebolag upplåtit afverkningsrätt å
broskogen, samt att det nya kommunikationsmedel—jernvägen Falun—
Rättvik till hvars åstadkommande den för afverkniugsrätten influtna
köpeskillingen blifvit använd, vore icke blott ett allmännyttigt företag,
utan äfven af särskild betydelse för militära transporter; och hade stats¬
kontoret, under erinran att sistberörda ansökning icke under några om¬
ständigheter syntes böra föranleda efterskänkande af större belopp, än
som svarade mot det kronan tillerkända skadeståndet jemte ränta derå,
tillhopa 36,943 kronor 79 öre, sedan derifrån afdragits det derå utanord-
nade aktoratsarfvodet 3,694 kronor 38 öre, eller återstående 33,249
kronor 41 öre, funnit sig på grund af de nu anförda och andra i ären¬
det förekomna omständigheter ega anledning förorda efterskänkande åt
Rättviks och Boda jordegare af icke blott den del af de kronan till¬
fallna medlen, som motsvarade det beräknade värdet af den af nämnda
jordegare obegagnade afverkniugsrätten för brounderhållet, eller 14,028
Statsutskottets Utlåtande N:o 83.
13
kronor 75 öre, utan äfven den kronan tilldömda räntegodtgörelsen 9,775
kronor 79 öre, eller i rundt tal 24,000 kronor.
Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit kar Kongl.
Maj:t, som uppdragit åt sin befallningshafvande i Kopparbergs län att
efter vederbörandes hörande inkomna med yttrande och förslag i afse¬
ende å dispositionen af den Rättviks och Boda socknemän anslagna
så kallade brobyggnadsskogen i Ore socken, dervid jemväl skulle göras
till föremål för undersökning och pröfning, huruvida, med hänsyn till
de tillgångar, Ore socknen;än förut egde att för brounderhållet dispo¬
nera, något ytterligare bidrag för ändamålet borde socknemännen med-
gifvas, nu föreslagit Riksdagen att medgifva,
att af förenämnda genom Kongl. Maj:ts dom den 11 mars 1898
kronan tillerkända ersättningsbelopp, jemte ränta, måtte Rättviks och
Boda socknars jordegande medlemmar efterskänkas ej mindre den del
af berörda ersättningsbelopp, som motsvarade hvad bemälde jordegare
kunde anses hafva för brounderhållet å Kårbölevägen utgifvit under
åren 1850—1894, eller 14,028 kronor 75 öre, än äfven den kronan till-
lagda räntegodtgörelsen 9,775 kronor 79 öre, eller sammanlagdt i rundt
tal 24,000 kronor, samt
att detta belopp finge af det under sjunde hufvudtiteln uppförda
reservationsanslaget till restitutioner till Rättviks och Boda jordegande
socknemän utbetalas för att dem emellan fördelas efter den af kammar¬
kollegium föreslagna grund.
I sammanhang härmed har utskottet till behandling föreliaft en
af herr Ollas A. Ericsson inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 177),
deri föreslagits, att Riksdagen måtte medgifva, att af förenämnda, genom
Kongl. Maj:ts dom den 11 mars 1898 kronan tillerkända ersättnings¬
belopp, jemte ränta, må Rättviks och Boda socknars jordegande med¬
lemmar efterskänkas 33,250 kronor.
I afseende å hvad till stöd för detta förslag anförts får utskottet
hänvisa till motionen.
Utskottet, som funnit det vara med billighet öfverensstämmande,
att en del af det ersättningsbelopp med ränta, som Rättviks och Boda
jordegande socknemän genom Kongl. Majtts dom den 11 mars 1898
forpligtats till Kongl. Maj:t och kronan utgifva, varder efterskänkt,
bar dock icke ansett, att högre belopp än det af Kongl. Maj:t, i öfver¬
ensstämmelse med statskontorets hemställan, föreslagna må i sådant
hänseende restitueras, hvadan utskottet icke ansett sig kunna biträda
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 83.
herr Ericssons ofvannämnda motion. Hvad sjelfva beloppet beträffar,
synes giltigt skäl icke förefinnas för dess utjemnaude, på sätt Kongl!
Maj:t föreslagit, till 24,000 kronor, utan har utskottet funnit det böra
upptagas till den sammanlagda summan af 23,804 kronor 54 öre.
På grund häraf får utskottet, under erinran, att det å sjunde
hufvudtiteln uppförda anslaget till restitutioner är ett förslagsanslag
hemställa: 6 ö’
a) att Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition
må på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, att
af det genom Kongl. Maj:ts dom den 11 mars 1898
kronan tillerkända ersättningsbelopp, jemte ränta, må
Rättviks och Boda socknars jordegande medlemmar
efterskänkas ej mindre den del af berörda ersättnings¬
belopp, som motsvarar hvad bemälde jordegare må
anses hafva för brounderhållet å Kårbölevägen utgifvit
under åren 1850—1894, eller 14,028 kronor 75 öre,
än äfven den kronan tillagda räntegodtgörelsen 9,775
kronor 79 öre, eller sammanlagdt 23,804 kronor 54
öre, och
att detta belopp må af det under sjunde hufvud¬
titeln ^ uppförda förslagsanslaget till restitutioner till
Rättviks och Boda jordegande socknemän utbetalas
för att; dem emellan fördelas efter den af kammar¬
kollegium föreslagna grund; samt
b) att herr Ericssons ofvannämnda motion må,
i hvad den skiljer sig från den i föregående mom. a)
gjorda hemställan, af Riksdagen afslås.
Stockholm den 4 maj 1900.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
Reservation
af herr C. Persson, som yrkat, att utskottet måtte hemställa, att
såväl Kongl. Maj:ts förevarande proposition som den af herr Ericsson
i ämnet väckta motion måtte af Riksdagen afslås.