Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
1
N:o 8.
Ank. till Riksd. kansli den G mars 1900, kl. 4 e. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finans¬
departementet.
(I. A.)
Ordinarie anslag.
Postverket.
l:o) I den till Riksdagen den 15 januari innevarande år aflåtna
proposition angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t
i punkten l:o) under sjunde hufvudtiteln föreslagit, att Riksdagen, med
godkännande af de enligt statsrådsprotokollet för den 13 i samma månad
tillstyrkta ändringar i postverkets stater, måtte för år 1901 bestämma
postverkets anslag, förslagsvis beräknadt, till 10,755,000 kronor, att
utgå direkt af postmedlen, hvarigenom anslaget till postverket skulle
ökas med 450,000 kronor.
Och har Kongl. Maj:t derjemte föreslagit Riksdagen att medgifva,
att, i enlighet med de grunder, som på geueralpoststyrelsens förslag
blefve af Kongl. Maj:t faststälda, måtte från och med innevarande år
tills vidare af anslaget till upphörds- och fri märkesprovision utgå full
Bill. till llilcsd. Prof. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 8 liäft. (N:o 8.) 1
Ang. anslag
till postverket.
[1-1
2
Statsutskottets Vtlätande N:o 8.
godtgörelse till de postförvaltare, kontrollörer och postexpeditörer, hvilkas
inkomst af uppbörds- och frimärkesprovisionen komme att minskas, i
följd deraf att från innevarande års ingång nya postexpeditörsbefattningar
tillkommit.
Öfver dessa Kongl. Maj:ts framställningar kommer utskottet att
afgifva särskildt utlåtande; hvilket utskottet skolat för Riksdagen
anmäla.
Telegrafverket.
Ang. anslag
till telegraf¬
verket.
[2-]
2:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen, med godkännande
af de enligt ofvannämnda protokoll öfver finansärenden tillstyrkta
ändringar i telegrafverkets stater, måtte, under Kongl. Maj:t förbehållen
rätt att i verkets utgiftsstater göra de jemkningar, som kunde finnas
af behofvet påkallade, såsom reservationsanslag, att utgå direkt af
telegrafmedlen, till telegrafverket för år 1901 anvisa enahanda belopp,
1,610,000 kronor, hvartill inkomsterna af telegrafmedlen beräknats, samt
tillika medgifva, att det öfverskott, som kunde å dessa inkomster uppstå,
finge af Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets och telefonväsendets
tidsenliga utveckling och förbättring.
Till ofvannämnda statsrådsprotokoll har departementschefen uti
förevarande ärende anfört följande.
Sedan nästlid et års Riksdag antagit utgiftsstater för telegrafverket,
slutande å 1,476,930 kronor, att gälla under innevarande år, med rätt
för Kongl. Maj:t att i nämnda stater göra de jemkningar, som kunde
finnas af behofvet påkallade, hade Kongl. Maj:t den 20 oktober 1899
faststält telegrafverkets stater för år 1900 och dervid beslutat följande
ändringar beträffande stationspersonalen, hvilka nu borde för Riksdagen
anmälas nemligen:
att två kommissarieaflöningar af 3:e klassen förflyttats den ena
från Kolbäck till Sala och den andra från Hessleholm till Gellivare.
De sålunda nu gällande staterna upptoge följande slutsummor:
aflöningsstaten .............. kronor 1,015,100: —
öfvergångsaflöningsstaten................................... „ 3,200: —
pensions- och understödsstaterna ................. „ 124,632: —
omkostnadsstaten................................................. „ 334,000: —
eller tillsammans kronor 1,476,932: —
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
3
hvilken summa med ett belopp af 2 kronor öfverstege slutsumman i
det af 1899 års Riksdag godkända förslag till utgiftsstater för år 1900.
I skrifvelse den 31 oktober 1899 både telegrafstyrelsen afgifvit
förslag till stater för telegrafverket under år 1901 och dervid beträffande
aflöningsstaten föreslagit förhöjning af vissa i de af Kongl. Maj:t fast-
stälda utgiftsstaterna för år 1900 under rubriken särskilda anslag för¬
förslagsvis upptagna belopp.
På grund af nu kända förhållanden rörande tjenstemännens rätt
till ålderstillägg hade styrelsen ansett det för ålderstillägg åt dertill be¬
rättigade afl styrelsens personal beräknade belopp 6,200 kronor böra
höjas med 1,500 kronor till 7,700 kronor.
Hvad det till arfvoden för extra biträden och vikariat upptagna
beloppet anginge, erinrade styrelsen, att detta belopp för år 1900 höjts
med 10,000 kronor från 120,000 kronor till 130,000 kronor. Ehuru
styrelsen vid beräkningen af denna höjning af dåvarande förhållanden
haft anledning att föreslå ett ännu högre belopp, hade styrelsen likväl,
med hänsyn till den minskning i telegramantalet och derpå beroende
behof af extra biträden, som varit att motse, ansett sig kunna in¬
skränka ökningen till 10,000 kronor. Emellertid hade resultatet af
telegramvexlingen under den del af år 1899, som förflutit vid tiden
för skrifvelsens aflåtande, långt ifrån visat den minskning, som eljest
redan då bort vara skönjbar, utan i stället en afsevärd ökning i tele¬
gramantalet. Styrelsen måste derför beräkna, att för år 1901 be-
hofvet af extra biträden komme att blifva ännu större. Dessutom
kunde, med hänsyn till de ökade lefnadsomkostnaderna och deraf be¬
tingade kraf på högre aflöning, som inom alla löneklasser gjort sig
gällande, de till den extra personalen utgående arfvoden icke längre
hållas vid nuvarande belopp utan måste i någon mån höjas. Styrelsen
hade beräknat, att för mötande af de på dessa grunder ökade utgif¬
terna för arfvoden till extra biträden det nuvarande anslagsbeloppet
behöfde höjas med 50,000 kronor eller från 130,000 kronor till 180,000
kronor.
Äfven anslaget till arfvoden åt tel eg vamb är are och uppassare vid
stationerna hade för innevarande år blifvit höj dt med 30,000 kronor till
130,000 kronor. Denna höjning hade emellertid, enligt hvad styrelsen
meddelade, redan visat sig otillräcklig. För år 1898 hade summan ai
utgifterna under denna anslagstitel uppgått till mera än 132,000 kronor.
De löner, som hittills utgått inom denna betjenings klass, vore fortfarande
i allmänhet ganska låga, och de förhöjningar deri, som styrelsen redan
nödgats bevilja och än vidare motsåge, nödvändiggjorde eu ökning af
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
ifrågavarande anslag. Styrelsen hade beräknat denna ökning till 20,000
kronor’ och för den skull föreslagit, att detta anslag måtte höjas till
150,000 kronor.
Under förutsättning af bifall till hvad telegrafstyrelsen i fråga
om aflöningsstaten föreslagit, skulle denna stat ökas genom förhöjning
af anslaget för ålderstillägg åt dertill berättigade af styrelsens personal
med 1,500 kronor, af anslaget till arfvoden för extra biträden och
vikariat med 50,000 kronor samt af anslaget till arfvoden åt telegram-
bärare och uppassare vid stationerna med 20,000 kronor eller med
sammanlagdt 71,500 kronor från 1,015,100 kronor till 1,086,600 kronor.
Vidkommande öfvergångsaflöningsstaten anmälde telegrafstyrelsen,
att, då en å denna stat upptagen f. d. förste telegrafist under år 1900
uppnådde pensionsåldern, denna stats slutsumma kunde minskas med
200 kronor eller från 3,200 kronor till 3,000 kronor.
I fråga om pensions- och understödsstaten föranleddes, enligt hvad
telegrafstyrelsen erinrade, ändring i denna stat deraf, att, då bidraget
till telegrafverkets pensionsinrättning skulle motsvara fem procent å
den för året beräknade telegramportoinkomst, detta bidrag, vid det för¬
hållande att samma inkomst för år 1901 beräknats till 1,575,000 kronor,
borde höjas, så att det motsvarade fem procent å sistnämnda belopp,
eller från 73,750 kronor till 78,750 kronor. Denna stats slutsumma
skulle sålunda komma att höjas med 5,000 kronor från 124,632 kronor
till 129,632 kronor.
Hvad slutligen anginge omkostnadsstaten, hade telegrafstyrelsen
till följd af de betydligt stegrade dagsverkslönerna äfvensom den pris¬
förhöjning, som på den senaste tiden gjort sig märkbar särskildt i af¬
seende på den för telegrafliniernas vidmagthållande erforderliga materielen
och hvilken förhöjning visade tendens att fortfara, ansett sig böra föreslå,
att anslaget till telegrafliniernas öfver v åkande, besigtning och underhåll
höjdes med 20,000 kronor från 130,000 kronor till 150,000 kronor.
I. öfriga under omkostnadsstaten förekommande poster hade sty¬
relsen icke föreslagit annan ändring än att diverse ^dgifter för slutsum¬
mans afrundning ökats med 768 kronor eller från 12,500 kronor till
13,268 kronor.
Slutsumman å denna stat skulle alltså genom dessa förändringar
blifva förhöjd med 20,768 kronor från 334,000 kronor till 354,768
kronor.
Med de af telegrafstyrelsen ifrågasatta ändringar skulle telegraf¬
verkets stater för år 1901 komma att utvisa följande slutsummor:
Statsutskottets Utlåtande N:o 8-
aflöningsstaten ..........................................
öfvergångsaflöningsstaten ........................
pensions- och understödsstaten ............
omkostnadsstaten .....................................
eller tillsammans
kronor 1,086,600: —
„ 3,000: —
„ 129,632: —
„ 354,768: —
kronor 1,574,000: —
hvilket belopp med 97,068 kronor öfverstege slutsumman å de af Kongl.
Makt faststälda utgiftsstaterna för år 1900.
Vid de af telegrafstyrelsen föreslagna ändringar i telegrafverkets
utgiftsstater hade departementschefen icke funnit anledning till erinran.
Med afseende å hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet,
att Riksdagen, med godkännande af de enligt stats¬
rådsprotokollet öfver finansärenden den 13 januari inne¬
varande år tillstyrkta ändringar i telegrafverkets stater,
må, under Kong'l. Maj:t förbehållen rätt att i verkets
utgiftsstater göra de jemkningar, som kunna finnas
af behofvet påkallade, såsom reservationsanslag, att
utgå direkt af telegrafmedlen till telegrafverket för år
1901 anvisa enahanda belopp, 1,610,000 kronor, hvar¬
till inkomsterna af telegraf medlen beräknats, samt
tillika medgifva, att det öfverskott, som kan å dessa
inkomster uppstå, må af Kongl. Maj:t användas för
telegrafverkets och telefonväsendets tidsenliga utveck¬
ling och förbättring.
Tullverket.
3:o) Kongl. Maj:t bär beträffande tullverket föreslagit, att Riks¬
dagen, med godkännande af de enligt förut omförmälda protokoll öfver
finansärenden tillstyrkta ändringar i tullverkets stater, måtte för år 1901
bestämma anslaget för tullverket till ett mot staternas slutsumma svar¬
ande belopp af 2,982,200 kronor, att såsom förslagsanslag utgå direkt
af tullmedlen.
Derjemte har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva, att
ej mindre det belopp af 129,489 kronor 11 öre, som jemlikt kong].
bref den 10 november 1899 blifvit af generaltullstyrelsen under samma
år förskottsvis utbetaldt till aflöning åt extra biträden vid tullverkets
Ang. anslag
till tullvcrJcet
[3-]
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakningen samt till 1900 års
räkenskaper balanseradt, än äfven det belopp, som, i den mån aflöning
till erforderliga extra biträden vid lokaltullförvaltningen samt kust- och
gränsbevakningen skulle visa sig icke kunna utgå af det å lokalförvalt¬
ningens stat för innevarande år uppförda anslag till vikariatsersättning,
extra biträden m. m. samt under året uppkommande besparingar å
den ordinarie aflöningsstaten, kunde komma att högst med 200,000
kronor, efter Kongl. Maj:ts bemyndigande, af generaltullstyrelsen under
samma år för nyssberörda ändamål förskjutas, finge af tullmedlen för
år 1900 godtgöras.
Af ofvannämnda statsrådsprotokoll framgår, att tullverkets stater
för år 1901 enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle komma att utvisa föl¬
jande slutsummor:
aflöningsstaten ..............................................................
öfvergångsaflöningsstaten
ålderstilläggsstaten.............•..........................................
indragningsstaten ...........................................................
pensionsstaten för afskedade tjenstemänoch betjente
pensionsstaten för aflidne tjenstemäns och betjentes
efterlemnade enkor och barn (deraf 10,000 kronor
bestämdt anslag) ....................................................
omkost nadsstaten...................................
kronor
2,216,300
9,500
220,000
10,190
227,000
41,800
257,410
För innevarande år hafva samma staters
aflöningsstaten ........................................................
öfvergångsaflöningsstaten ............. ..............................
ålderstilläggsstaten.......................................................
indragningsstaten ..........................................................
pensionsstaten för afskedade tjenstemän och be¬
tjente ......................................................................
pensionsstaterna för aflidne
tjentes efterlemnade enkor och
10,000 kronor bestämdt anslag)
omkostnadsstaten .........................
summa kronor 2,982,200: —
belopp bestämts sålunda:
------- kronor 2,066,300: —
9,950: —
tjenstemäns och be-
barn (deraf
220,000
10,550
227,000:
41,800
228,600
summa kronor 2,810,200: —
Slutsumman af de för år 1901 föreslagna staterna öfverstiger så¬
ledes slutsumman af de för innevarande år faststälda med 178,000 kro¬
nor, beroende på dels förhöjning i aflöningsstaten med 150,000 kronor
och uti omkostnadsstaten med 28,810 kronor, dels ock minskning i
Statsutskottets Utlåtande N:0 8.
7
öfvergångsaflöuingsstaten med 450 kronor och uti indragningsstaten
med 360 kronor.
Generaltullstyrelsen, som i skrifvelse den 20 november 1899 af¬
gifva förslag till tullverkets stater för år 1901, hade vid afgifvandet af
detta förslag, enligt hvad af förberörda statsrådsprotokoll inhemtas, ansett
sig först böra erinra, att tullverkets nuvarande stater i väsentliga delar
syntes tarfva en mera omfattande granskning än den, hvars resultat
styrelsen nu hade att framlägga. Mellan tillkomsten af 1876 års aflönings-
stat för tullverkets lokalförvaltning, hvarmed den senast faststälda
aflöningsstaten i allt hufvudsakligt, hvad grunderna anginge, öfverens-
stämde, samt närvarande tidpunkt läge nämligen eu period af så pass
betydande utsträckning, att, äfven om den varit af mindre genomgripande
betydelse med hänsyn till rörelsens utveckling och tullagstiftningens
ordnande, än hvad förhållandet varit, densamma i allt fall kunde antagas
hafva så omgestaltat de förhållanden, hvilka vore bestämmande för tull¬
verkets verksamhet å de särskilda orter, der den lokala förvaltningen vore
förlagd, att anordningar, hvilka vid periodens början finge anses hafva
varit än så väl afpassade efter dåvarande förhållanden, nu näppeligen
kunde tänkas vara tillfredsställande. Nya kommunikationsleders tillkomst
och lokala förändringar i industriella eller kommersiella förhållanden
hade föranledt, att tullplatser, hvilka för två eller tre årtionden sedan
voro af mindre betydelse och derför, hvad tullpersonalens både antal
och aflöning beträffade, tilldelades en mera underordnad ställning, nu¬
mera måste räknas bland landets vigtigare import- eller exportorter
och i följd deraf stälde väsentligt ökade kraf på tullverket med hänsyn
till tullförvaltningsgöromålens nöjaktiga handhafvande. Å andra sidan
funnes ock platser, hvilkas handel och sjöfart på utlandet vid tiden för
tillkomsten af 1876 års stat voro jemförelsevis vida mera betydande
än nu. Denna omständighet hade väl, åtminstone i mera framträdande
fall, delvis beaktats vid de partiella jemkningar, som tullverkets stater
under åren undergått. Dervid hade dock i allmänhet hänsyn tagits
endast till personalens antal. Frågan, huruvida aflöningen kunde hafva
varit lämpad efter de ändrade förhållandena på platsen, hade deremot
endast i ringa omfattning varit föremål för undersökning. Följden hade
också blifvit, att tullverkets stater i flera afseenden företedde ojemn-
heter, och säkerligen hade dessa i sin mån medverkat till de klagomål,
som under senare tid försports från tullpersonalens sida, och hvilka icke
uteslutande finge antagas bero vare sig på don allmänna prisstegringen
eller derpå, att den utomordentligt stegrade rörelsen gjort tullverkets
arbetskrafter på de flesta större platser mer eller mindre otillräckliga
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
och i följd deraf arbetsbördan allt mera tryckande. Vidare både ock å
vissa platser, som städse utmärkt sig för liflig rörelse, denna under
senare tid ökats i den grad, att fråga kunde vara, huruvida den erfor¬
derliga tillökningen af personalen på dessa platser icke borde förbindas
med större eller mindre ändringar i den der förlagda tullförvaltningens
organisation.
Till stor del vore dessa och dermed i närmaste samband stående
förhållanden af mera invecklad art och af större omfattning, än att
deras skärskådande med erforderlig omsigt och noggranhet kunde med¬
hinnas i sammanhang med den utredning, hvarpå styrelsens årliga förslag
beträffande statsregleringen hvilade, helst som vid de förslag, hvartill
en sådan mera omfattande granskning kunde föranleda, äfven borde
tillses, om och i hvad mån förändrade förvaltningsgrundsatser vunnit
tillämpning i de under senare tid tillkomna stater för andra förvaltande
verk. Styrelsen ansåge derför nödigt, att åt frågan gåfves den mera
allsidiga behandling, som kunde åstadkommas af en på lämpligt sätt
sammansatt komité; och ville styrelsen i sammanhang härmed anmäla,
att ett flertal till styrelsen från underlydande myndigheter eller enskilde
befattningshafvande inom verket nu inkomna förslag eller petitioner
rörande ändringar i staterna befunnits vara af den beskaffenhet, att de
syntes böra behandlas af den ifrågasatta komitén, i följd hvaraf styrelsen
låtit med deras vidare handläggning anstå.
Eu annan fråga, som äfven syntes generaltullstyrelsen böra för
sin definitiva lösning till komitén öfverlemnas, vore, huruvida och i hvad
mån de under sista tiden allmänt förhöjda lefnadsomkostnaderna icke
redan i och för sig påkallade någon förbättring i aflöningsförmåner för
tullverkets personal i allmänhet och särskildt för vissa grupper deraf.
Att ett verkligt och oafvisligt behof i detta afseende förelåge, kunde
styrelsen vitsorda. Talrika till styrelsen under år 1899 inkomna fram¬
ställningar från bemälda personal innehölle otvetydiga vittnesbörd derom.
Äfven om generaltullstyrelsen sålunda ansett sig kunna förutsätta, att
Kongl. Maj:t skulle finna skäl att åt en komité uppdraga att granska
tullverkets stater samt afgifva förslag till de förändringar i dessa stater,
hvilka kunde anses af omständigheterna påkallade, hade styrelsen likväl
trott, att utan afbidan å resultatet af en sålunda anordnad utredning
väsentliga ändringar i dessa stater redan nu skulle kunna företagas.
Vissa behof vore nemligen af den uppenbara beskaffenhet, att någon
tvekan om deras förefintlighet icke syntes kunna ifrågakomma, på samma
gång som deras afhjelpande uppenbarligen icke skulle på något sätt
verka hinderligt för de förslag, hvartill den förutsatta komitéutredningen
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
9
kunde föranleda; och gälde detta så väl om utjemnandet af vissa oegent-
ligheter i nuvarande stat som ock om inrättandet af vissa nya tjenste-
befattningar, hvilka befunnits erforderliga samt otvifvelaktigt lika väl
kunde inpassas i en blifvande förändrad stat som i den nuvarande.
Efter förutskickande af dessa anmärkningar hade generaltullstyrelsen
redogjort för de ändringar i nu gällande stater, styrelsen i nyss antydda
afseende funnit beböfliga; och både styrelsen dervid, under erinran, att,
ehuru aflöningen vid de föreslagna nya tjensterna icke kunnat upptagas
med andra belopp, än som för enahanda befattningar nu vore i stat
bestämda, detta ingalunda innebure, att styrelsen i hvarje fall funnit
samma aflöning af passad efter nuvarande förhållanden och att icke en
möjligen förestående lönereglering borde omfatta äfven de eventuelt
blifvande nya tjensterna, beträffande aflöningsstaten anfört, att, i enlig¬
het med löneregleringskomiténs den 12 oktober 1876 afgifna betänkande
och förslag angående lönereglering för generaltullstyrelsen, en af de
tre notariebefättningarne å kanslibyrån blifvit i 1879 års stat indragen.
Sedan dess hade byråns å ordinarie stat uppförda personal utgjorts af,
förutom byråchefen, en sekreterare, en registrator och aktuarie samt
två notarier, hvartill kommit till och med år 1897 en och derefter två
amanuenser. Besinnade man, i hvilken omfattning tullverkets göromål
i allmänhet ökats under de två sista årtiondena, syntes det ligga i
öppen dag, att äfven göromålen inom centralverket måste hafva i syn¬
nerligen hög grad tilltagit. Att denna tillväxt i arbetsbördan fallit icke
minst på de å kanslibyrån anstälde tjenstemännen, vore väl äfven tyd¬
ligt, om man tillsåge, hvilka göromål på dem ankomme. Enligt § 17
af den för styrelsen gällande instruktion skulle, utom det biträde, kansli¬
byråchefen påkallade för handläggningen af de till hans byrå hörande
ärenden, bemälde tjenstemän åligga: dels förandet af styrelsens proto¬
koll, dels uppsättandet af alla de från styrelsen eller dess byråer ut¬
gående expeditioner, till hvilka koncept icke aflemnades af ledamöterna,
äfvensom, sedan expeditionerna blifvit renskrifna och undertecknade,
deras afsändning eller utlemning, och dels förandet af diarier med
register samt skyldigheten att dessa jemte styrelsens arkiv och biblio¬
tek i god ordning förvara.
Särskilt hade det alltjemt växande antalet utgående skrifvelser
vållat svårighet för byråns tjenstemän att medhinna sina åligganden.
Sådana skrifvelser, expedierade från styrelsen — deri således icke
inberäknade vare sig de från byråerna direkt utgående, ej heller expedi¬
tioner, hvilka, såsom till exempel beslut om tullfritt utlemnande af
Bill. till Itilcsd. Prot. 1900. 4 Samt. 1 Afd. 8 Iläft. 2
Aflöning ssla-
ten. General-
tullstyrelsens
kanslibyrå.
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
reimporterade varor, meddelades vederbörande tullförvaltningar genom
påskrift å handlingarna i målet — hade från 1,673 år 1879, eller det
första året efter embetsverkets nuvarande organisation, stigit till 3,525
år 1898. För jemförelses skull kunde tilläggas, att antalet nummer i
styrelsens diarium för inkommande mål utgjorde 3,995 år 1879 och
7,117 år 1898. Dessa senare siffror angåfve emellertid icke exakt
antalet inkomna mål, i det att vissa grupper af likartade mål, bland
hvilka kunde nämnas framställningar beträffande reglering af tullverkets
stater, ansökningar om fattigpension, anmälningar om verkstälda beslag,
personallistor samt diverse förteckningar och rapporter, upptoges under
gemensamt, en gång för hela året upplagdt nummer. Till ytterligare
belysning af frågan meddelades en närmare utredning af målens be¬
skaffenhet för sistnämnda år genom deras sammanförande i följande
hufvudgrupper:
1) Kongl. bref, remisser, skrivelser från statsdepartementen ........ 145
2) Tjenstetillsättningar, tjenstledighet, semester, förordnanden, an¬
tagningar, afförande ur personallista, inhållning ................... 1,619
3) Tullbehandlingsfrågor (klagomål och underställningar) ........... 330
4) Utslag, rapporter om stämningar, förseelser mot tullförfattnin¬
garna, frågor angående origtig ursprungsbeteckning ........... 237
5) Ansökningar rörande lossning och lastning, om tullsigillering
vid in- eller utförsel, om restitution af tull vid återutförsel,
tullfrihet vid återinförsel, anstånd med återutförsel m. m.
(lvbkt ......................................_...................................................... 2,333
6) Nybyggnader, syner, reparationer, anskaffande af diverse per¬
sedlar ............................................................................................ 100
7) Skeppsmätningsfrågor (afgiftsfrihet, origtig mätning, anstånd
med mätning m. in. dylikt) ....................................................... 71
8) Anmärkningar vid journalerna ................................................. 25
9) Reqvisition af penningar, räkningar, ersättningar, gratifika¬
tioner, anordningar och assignationer, depositioner ............ 1,050
10) Diverse (restitution af andra umgälder än tull, framställnin¬
gar från myndigheter eller enskilda personer om diverse,
reklamationer m. m.) .............................................................. 1,147
Summa 7,117.
I den mån antalet utgående expeditioner sålunda biff vit allt större,
både den del deraf, styrelsens sekreterare vid sidan af öfriga honom
åliggande göromål hunnit uppsätta, naturligen snarare minskats än ökats,
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
11
och då notariernas bestyr med expeditionernas kollationering och af¬
sändning numera upptoge en väsentlig del af arbetstiden på tjenste-
rummet, hade återstoden, äfven med framräknande af dem, till livilka
ledamöterna sjelfva aflemnat koncept, lika naturligt icke kunnat af
notarierna medhinnas, utan till stor del måst till uppsättning öfver-
lemnas åt den eller dem, som bestridt amanuens^ enstgöringen, hvilkas
tid och arbete derigenom tagits i anspråk i en omfattning, som inga¬
lunda kunde anses berättigad med hänsyn till det arfvode af 1,200
kronor om året, som för sådan tjenstgöring åtnjötes. Styrelsen ansåge
derför, att den minsta förstärkning i byråns arbetskrafter, som nu
kunde ifrågasättas, vore notarietjensternas ökning till samma antal som
före år 1879, eller från två till tre.
Äfven å revisionsbyrån hade behof af ökade arbetskrafter gjort
sig oafvisligt gällande. Den ordinarie personalen a denna byra utgjordes revisiombyrä.
äfven af samma antal tjenstemän som år 1879, nemligen, förutom byrå¬
chefen, en revisor och statistiker samt sex revisorer. Huru emellertid
det egentliga revisionsarbetet under de två sista årtiondena tillväxt,
kunde bäst bedömas af tullförvaltningarnas till omfånget alltjemt
växande journaler med tillhörande verifikationer. Sålunda omfattade
de inkommande tulljournalerna för år 1879 endast 11,850 ark, och till¬
hörande verifikationshäften utgjorde 1,789, under det att år 1898 ifråga¬
varande journalers arkantal utgjorde icke mindre än 20;454 och veri-
fikationshäftenas antal 3,485. Én förhållandevis icke mindre ökning i
byråns arbete hade förorsakats af den omständighet, att under de senare
åren inom landet uppstått en mängd industrier, som för sina tillverk¬
ningar använde utländska tullpligtiga materialier, för hvilka tullrestitution
vid tillverkningarnes utförsel medgåfves. Det ålåge nemligen byrån
att öfvervaka, det alla för sådan restitution åtnjutande föreskrifna vilkor
och kontrollbestämmelser behörigen iakttoges. För att det sålunda
ökade arbetet måtte kunna i behörig tid medhinnas och på ett till¬
fredsställande sätt utföras, funne styrelsen nödigt, att byråns personal
ökades med minst två nya revisorer.
Beträffande den lokala tullförvaltningen och då först den i Stockholm Lokai/Srvaii-
hade styrc-lsen i sitt förslag till reglering af tullverkets stater för år Stockholm.
1900 anmärkt, hurusom förhållandena i hafva dstaden, der förtullnings-
göromålen i första hand vore fördelade mellan flera, vidt skilda tull-
afdelningar, så väsentligt afveko från förhållandena öfver allt annor¬
städes inom landet, der förtullningsbestyren ännu i allt hufvudsakligt
! 2 Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
vore koncentrerade i och omkring en enda tullhusbyggnad, att någon
egentlig jemförelse icke kunde ifrågakomma mellan denna stad och
andra tullplatser. Nyssberörda för Stockholm utmärkande förhållande
grundade alldeles särskilda kraf på tullverkets å stat uppförda tjenste-
mannapersonal derstädes, icke blott hvad antalet beträffade, utan äfven
med afseende å tjenstegrad, då väl såsom regel borde gälla, att före-
ståndarne för de särskilda, å olika ställen inom staden belägna tullafdel-
ningarna, hvilka alla utgjorde filialer af hufvudtullförvaltningen vid
Skeppsbron, icke lämpligen kunde väljas bland första gradens tjenste-
män. Antalet tjenstemän bos de afdelningar af lokalförvaltningen i
Stockholm, hvilka på antydda sätt arbetade på flera olika lokaler, nem¬
ligen tullkammaren och packhusinspektionen, hade visserligen under
det sistlidna årtiondet ökats, tullkammarens med tre kammarskrifvare
samt packhusinspektionens med tva kontrollörer och tre kammarskrif¬
vare, men icke desto mindre vore tjenstemännens antal med hänsyn
till förtullningslokalernas antal otillräckligt, för att göromålen tillför-
litligen skulle kunna af dem uppbäras, och, hvad beträffade grund¬
satsen, att tullafdelningarnas föreståndare i regeln icke borde vara af
lägre grad än kontrollör, hade upprätthållande af denna grundsats icke
alltid varit möjligt med den dåvarande personalen. På grund deraf
syntes det styrelsen nödigt att redan då och utan afvaktan å de nya
förhållanden, som kunde komma att inträda i följd af nya tullokalers
anskaffande, och hvilka otvifvelaktigt komme att föranleda mera vidt-
gående kraf från styrelsens sida på ökad personal, föreslå inrättande af
ett antal nya tjenster för tullkammaren och packhusinspektionen i
Stockholm.
Hvad tullkammaren i Stockholm beträffade, hade styrelsen på
ytterligare anförda skäl föreslagit förstärkning af dess personal med
två andre kontrollörer. Ehuru af Kongl. Maj:t biträda hade detta
förslag icke vunnit bifall af Riksdagen, som i skrifvelse den 14 maj
1899 angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvud-
titel rörande denna fråga meddelat, att inrättandet af berörda befatt¬
ningar synts Riksdagen böra tills vidare anstå; att, enligt hvad af det
statsverkspropositionen bilagda statsrådsprotokollet öfver finansärenden
den 13 januari samma år inhemtades, någon sådan förstärkning i per¬
sonalen da icke blifvit af tullkammaren i sammanhang med den före¬
stående regleringen af dess stat ifrågasatt; att, då förändrade anord¬
ningar i afseende å tullokalerna i hufvudstaden vore att under den när¬
maste. tiden motse, dessa anordningars vidtagande torde böra afvaktas
före inrättande af tjenster, som icke syntes vara af förhållandena oaf-
Statsutskottets Utlåtande Nro 8.
13
visligen påkallade, samt att Riksdagen följaktligen ansåge, att antalet
nya kontrollörer i andra lönegraden borde nedsättas från de i stats¬
rådsprotokollet upptagna fem till tre.
Ehuru den fullständiga förändring, hvilken, hvad stora tullhuset
vid Stockholms Skeppsbro beträffade, antagligen vore att i en snar
framtid motse, ännu icke påbörjats, vore dock, enligt hvad generaltull¬
styrelsen meddelade, åtgärder redan under utförande för en provisorisk
utvidgning af tullkammarens i sagda byggnad inrymda lokal, hvartill
komme, att utvidgning af tullhuset vid Stadsgårdshamnen jemväl för
närvarande påginge. Vid detta förhållande och då tullkammaren nu¬
mera hos styrelsen anmält behofvet af sådan ändring i dess stat, att
dels två andre kontrollörer derå uppfördes för anställning såsom före¬
ståndare för tullkammareafdelningarne vid Stadsgårdshamnen och å
Blasieholmen, dels fyra ständiga biträden blefve anstälda vid tullkam¬
maren för tjenstgöring såsom kammarskrifvare, dels ock två nya kammar-
vaktmästaretjenster inrättades, hade styrelsen icke kunnat underlåta att
å nyo upptaga frågan om ökning af den vid tullkammaren tjenstgörande
personalen. Styrelsen funne sig dervid, med anmälan, att någon ändring
i tullokalerna å Blasieholmen icke för närvarande vore ifrågasatt, böra
erinra om det redan vid afgifvande af förslaget till stat för år 1900
anmärkta förhållandet, att den vid tullafdelningarna vid Stadsgårds¬
hamnen och å Blasieholmen inflytande uppbörd numera uppginge till
betydande belopp. Så utgjorde densamma under år 1898 ej mindre
än 2,702,192 kronor på det förra stället och 1,017,354 kronor på det
senare. Med afseende härå vore styrelsen fortfarande af den åsigt, att
tullkammaregöromålen å dessa platser, med hvilka göromål äfven upp¬
börden i första hand af der debiterade afgifter vore förenad, icke lämp¬
ligen kunde, såsom hittills måst ske, anförtros åt en lägsta gradens
tjensteman.
Hvad tullkammarens nu gjorda anmälan i öfrigt beträffade, ansåge
sig styrelsen för att styrka dess befogenhet endast behöfva hänvisa
till det förhållandet, att antalet till ständig tjenstgöring mot dagtrakta¬
mente vid tullkammaren inkallade extra ordinarie kammarskrifvare år
1899 uppgått till lägst två under februari månad, men å andra tider
till vida mera och under maj månad till ej mindre än elfva, äfvensom
dels att under en längre följd af år en inkallad extra ordinarie betjent
ständigt biträdt vid uppassningen å tullkammaren och uppbördskontor,
hvilka begge tullförvaltningsafdelningar betjenades åt den å tullkam¬
marens stat uppförda kammarvaktmästaron, dels ock att de alltjemt
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
ökade göromålen vid Stadsgårdshamnen nödvändiggjorde anställandet
af en särskild kammarvaktmästare för tullkammareafdelningen derstädes.
Under sådana omständigheter och då det icke syntes styrelsen lämpligt
att öka antalet af de vid tullkammaren mot årligt arfvode tjenstgörande
så kallade biträdande kammarskrifvarne, livilka nu voro två, funne
styrelsen nödigt, att de ordinarie kammarskrifvarnos vid tullkammaren
antal ökades med åtminstone två samt att antalet å tullkammarens stat
uppförde kammarvaktmästare likaledes ökades med två.
Genom ofvan omförmälda åtgärder för provisorisk utvidgning af
tullkammarens lokal i stora tullhuset i Stockholm skulle, enligt styrel¬
sens åsigt, äfven kunna tillgodoses det sedan lång tid tillbaka före¬
fintliga behofvet af beredande åt uppbördskontoret af så pass stor lokal,
att två kassor kunde der anordnas för mottagande af tulliqvid, hvar¬
igenom i någon mån den trängsel och tidsutdrägt, hvaröfver nu så
många klagomål anfördes, skulle kunna besparas den trafikerande all¬
mänheten. Emellertid förutsatte detta en ökning af den å kontoret
anstälda personal, hvilken, för närvarande bestående af en tullförvaltare
och en kammarskrifvare, räckte till endast för en kassa; och frågan
syntes styrelsen kunna lämpligast och med minsta kostnad ordnas så,
att, för ombesörjande af uppbörden vid den andra kassan, å kontorets
stat uppfördes, jemte ytterligare en kammarskrifvare till biträde, såsom
föreståndare en tjensteman, benämnd uppbördskassör och med samma
aflöning som andre kontrollörerne vid tullkammaren, hvilken tjenste¬
man skulle för hvarje dag redovisa uppbörden vid kassan till den för
kontorets hela uppbörd fortfarande i sista hand ensam ansvarige upp-
bördstullförvalt aren.
Från och med år 1881 hade å konfiskations- och kassörskontorets
i Stockholm stat varit uppfördt arfvode till en biträdande kammar¬
skrifvare. Att den ende ordinarie tjenstemannen vid kontoret, tull¬
förvaltaren, vore i behof af ett biträde, hade under den tid, som sedan
nämnda år förflutit, till fullo bekräftats. De göromål, som måste an¬
förtros åt bemälda biträde, vore dock både med afseende å beskaffen¬
heten och omfånget numera så betydande, att de med skäl kunde
grunda anspråk på den bättre inkomst och säkrare ställning, som en
befattning på ordinarie stat medförde. Härtill komme, att bristen på
en andre ordinarie tjensteman vid kontoret understundom medfört svårig¬
het att anskaffa lämplig ställföreträdare för tullförvaltaren, då denne
varit förhindrad att tjenstgöra. Styrelsen ansåge derför, i likhet med
kontoret, angeläget vara, att en ordinarie kammarskrifvare blefve der¬
städes anstäld.
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
15
Packhusinspektionen i Stockholm hade, oaktadt så nyligen som
år 1899 anslag beviljats för uppförande å inspektionens stat af tre kon¬
trollörer, fem kammarskrifvare och två vaktmästare, likväl sett sig nöd¬
sakad att å nyo hemställa om vidtagande af åtgärd för ökning af den
vid inspektionen anstälda personal. Härtill hade, utom den alltjemt
ökade trafiken, som icke minst på denna tullförvaltningsafdelnings
arbetskrafter stälde stora kraf, särskildt bidragit det pågående arbetet
med utvidgning af tullpackhuset vid Stadgårdshamnen, hvilket arbete
väntades blifva fullbordadt under innevarande år. Derstädes skulle då,
enligt inspektionens åsigt, erfordras, jemte det antal kammarskrifvare,
som rörelsens mer eller mindre betydande omfattning under olika delar
af året kunde påkalla, en föreståndare, hvilken inspektionen förmenat
böra tilldelas samma aflöning som kontrollörerne på tullkammaren och
nederlagskontoret, samt närmast under honom, förutom den kontrollör,
som för närvarande vore derstädes anstäld, ännu två tjensteman af denna
grad. Dessutom skulle, jemte den nuvarande vaktmästaren, erfordras
tre nya sådana betjente. Slutligen hade inspektionen ock anmält be-
hofvet af ytterligare tre kontrollörer för anställning såsom föreståndare,
en för expeditionen å Riddarholmen, en för tullafdelning vid central¬
bangården samt en för vin- och spritexpeditionen vid tullpackhuset å
Skeppsbron.
För sin del kunde styrelsen icke finna, att den ifrågasatta före¬
ståndaren för packhuset vid Stadsgårdshamnen, hvilken tjensteman borde
vara underordnad inspektionens begge föreståndare, kunde tilldelas högre
grad än förste kontrollör, i likhet med den inspektionens föreståndare
närmast underlydande tjenstemanuen i packhuset vid Skeppsbron, om
ock den nuvarande aflöningen för förste kontrollörerne finge anses allt
för låg i förhållande till de anspråk, som måste ställas å dessa tjenste-
män. Styrelsen ansåge derför, att för ofvan angifna ändamål hos inspek¬
tionen borde anställas ytterligare en förste kontrollör. Beträffande åter
de begärda fem kontrollörerne ansåge styrelsen, att antalet borde kunna
nedbringas med två, hvilka, åtminstone under närvarande förhållanden,
syntes kunna ersättas med kammarskrifvare. Vid sådant förhållande
skulle äfven antalet af de hos inspektionen anstälde kontrollörer — hvilket
på grund af de många särskilda tullafdelningar, der förtullningsgöromålen
i Stockholm handlades, måste vara, äfven relativt, större än på någon
annan tullplats — blifva lämpligare afpassadt i förhållande till antalet
kammarskrifvare, hvilket senare skulle komma att uppgå till sexton,
under det kontrollörerne blefve elfva. Hvad slutligen anginge de tre
vaktmästarne, ansåge sig styrelsen, för att styrka behofvet af dem, kunna
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
inskränka sig till att upplysa, att under år 1899 minst fem, men oftast
omkring tio extra ordinarie vaktmästare varit till ständig tjenstgöring
mot dagtraktamente inkallade hos inspektionen.
I afseende å tillväxten af göromålen vid nederlagskontoret i Stock¬
holm erinrade generaltullstyrelsen, att då under åren 1867—1871 endast
en journal fördes för alla å nederlag derstädes liggande varor och då
sedermera under åren 1875—1887 ännu två journaler, en för s. k. torra
och en för s. k. våta varor, varit tillräckliga, hade den alltjemt till¬
tagande nederlagsrörelsen sedan år 1888 kräft tre särskilda journaler,
två för torra och en för våta varor. Också hade debiterade uppbörden
för förtullningar från nederlag i Stockholm ökats från 2,598,000 kronor
år 1867 till 6,028,000 kronor år 1898. Förhållandet mellan dessa belopp
ensamt angåfve dock icke verkliga tillväxten i kontorets af nederlags¬
rörelsen förorsakade arbete. Den, hvad Stockholm beträffade, redan före
tillkomsten af nu gällande tullstadga genomförda ändring i stadgandena
om nederlag, att varuuttagningar med åtnjutande af anstånd med be¬
löpande tullafgifters erläggande icke vidare behöfde såsom förut ske i
förhållande till de »med samma lägenhet» inkomna varor af samma slag,
utan finge bero af uttagarens behållning å nederlaget, oafsedt de olika
lägenheter, med hvilka införseln egt rum, hade vållat en ansenligt ökad
arbetsbörda, hvilket bäst framginge af det förhållande, att då de sär¬
skilda posterna al i Stockholm förtulladt nederlagsgods år 1871 utgjorde
endast 12,300, hade desamma år 1875 stigit till 20,000, hvarefter de
än vidare ökats, så att de år 1898 uppgått till 42,800. Härtill komme
dessutom en under årens lopp utomordentligt stegrad transitrörelse,
som kräfde en särskild expedition, till hvilken icke någon af de ordinarie
tjenstemännen nu kunde afstås, utan som måste anförtros åt en biträ¬
dande kammarskrifvare.
Kontorets personal hade nemligen efter år 1875 föga förstärkts.
Enligt nämnda års stat utgjordes densamma af en tullförvaltare, en
kontrollör, två kammarskrifvare, en öfveruppsyningsman och en biträ¬
dande kammarskrifvare. Sedermera hade härtill kommit en kammar¬
skrifvare och af styrelsen beviljats arfvode till ännu en biträdande kam¬
marskrifvare. Naturligtvis hade vid sådant förhållande personalen måst
förstärkas med inkallade extra ordinarie kammarskrifvare; och kontoret
hade i en hos styrelsen gjord framställning om ökade arbetskrafter
erinrat, hurusom under de senaste sjutton åren en extra ordinarie kammar¬
skrifvare ständigt tjenstgjort å kontoret mot dagtraktamente. Med af¬
seende härå och då det måste anses olämpligt, att tillgång till en ordi¬
narie tjenstemans anställande vid transitexpeditionen saknades, syntes
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
17
det styrelsen uppenbart, att kontorets ordinarie personal nu borde för¬
stärkas med en tjensteman, men styrelsen ansåge ock, att det ifråga¬
varande behofvet icke borde tillgodoses genom inrättande af en tjenst
i lägsta graden. Dels syntes det vara i sin ordning, att vid en hvar
af de tre nederlagsexpeditionerna vore anstäld en tjensteman af högre
grad, hvilket för närvarande, då endast två sådana tjenstemän funnes,
icke läte sig göra, och dels finge det, då redan tre kammarskrifvare
funnes å kontoret anstälda, anses billigt, att genom den ifrågasatta
tjenstens inrymmande i andra graden en möjlighet bereddes dessa kammar¬
skrifvare till befordran, hvartill med afseende å göromålens beskaffenhet
icke synnerligen stor utsigt för dem förefunnes å annan tullförvaltnings-
afdelning. Styrelsen ansåge derför skäligt, att en andre kontrollörs-
tjenst blefve å kontorets stat uppförd, vid hvilket förhållande en af de
nuvarande kammarskrifvarne skulle blifva disponibel för transitexpedi-
tionen.
Enligt hvad sålunda anförts ansåge styrelsen, att för behöflig för¬
stärkning af lokaltullförvaltningen i Stockholm kräfdes inrättande af
följande nya tjenster, nemligen för anställning å tullkammaren: 2 andre
kontrollörer, 2 kammarskrifvare och 2 kammarvaktmästare, å uppbörds-
kontoret: 1 uppbördskassör och 1 kammarskrifvare, å konfiskations- och
kassörskontoret: 1 kammarskrifvare, vid packhusinspektionen: 1 förste
kontrollör, 3 kontrollörer, 2 kammarskrifvare och 3 vaktmästare samt
å nederlagskontoret: 1 andre kontrollör; och ville styrelsen härvid erinra,
att, enligt nuvarande stat, aflöningen såväl för kontrollör vid packhus¬
inspektionen som ock för andre kontrollörer, hvarmed den föreslagne
uppbördskassören skulle likställas, utginge enligt hvad som gälde för
kontrollörstjenst i andra lönegraden, under det att förste kontrollör vid
packhusinspektionen åtnjöte aflöning såsom kontrollör i tredje löne¬
graden samt att kammarskrifvarne i Stockholm vore uppförda i andra
lönegraden och vaktmästarne vid dervarande packhusinspektion i fjerde
lönegraden.
Sedan 1850-talet hade den vid tullkammaren i Ge/le anstälda
personal ökats endast med en tjensteman, nemligen en kammarskrifvare.
Uppbörden derstädes hade under tiden mer än tiodubblats. Det vore
under sådana omständigheter lätt förklarligt, att numera svårighet mötte
att med denna personal tillfredsställande bestrida de vid tullkammaren
förefallande göromål. Särskildt vore det, enligt hvad tullkammaren
anmält, icke möjligt för tullförvaltaren, hvars tid helt upptoges å tull-
Uih. till Rilcsd. Prof. 11)00. 4 Sami. 1 Afä. 8 Höft. 3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
Göteborg.
kammaren vid bestyren med uppbörd, journalsföring, skriftvexling in. m.,
att egna någon uppsigt åt de vigtiga packhusgöromålen, utan komrae
dessa att hvila å öfveruppsyningsmannen. Men jemte det att å en så
betydande importort, som Gefle numera vore med en uppbörd af öfver
en och en half million kronor i tullmedel, det näppeligen kunde anses
annat än oegentligt, att de till grund för tulluppbörden liggande tull-
behandlingsbestyren helt och hållet berodde på en tullbetjent utan något
egentligt öfvervakande af tjensteman, blefve öfveruppsyningsmannen
med den nuvarande anordningen alldeles dragen ifrån sina åligganden
såsom bevakningsbefäl. Styrelsen ansåge derför högst nödigt, att en
särskild tjensteman för tjenstgöring i packhuset blefve uppförd å tull¬
kammarens stat, och syntes denne såväl med afseende derå, att lian
borde närmast under tullkammareföreståndarne utöfva chefskapet öfver
den i packhuset tjenstgörande personal, som ock på grund af göro-
målens omfång och ansvar böra blifva en andre kontrollör med samma
aflöning, som åtnjötes af den i packhuset i Malmö tjenstgörande andre
kontrollören, d. v. s. kontrollör i andra lönegraden.
Sedan, på grund af Kongl. Maj:ts i kongl. bref den 5 mars 1897
lemnade tillstånd till anordnande af en förtullningslokal vid nya Mast-
huggskajen i Göteborg, särskilt tullhus blifvit derstädes af nämnda stad
uppfördt, hade, på framställning angående anställande vid ifrågavarande
nya tullafdelnings tullkammare- och packhusexpeditioner af erforderlig
tullpersonal, Kongl. Maj:t för sådant ändamål genom bref den 7 sist-
lidne juli bemyndigat generaltullstyrelsen att genom förordnanden,
gällande tills vidare, tillsätta å tullkammarens i Göteborg stat en
andre kontrollörstjenst, två kammarskrifvaretjenster och en kannnar-
vaktmästaretjenst samt å packhusinspektiönens derstädes stat en första
kontrollörstjenst, två kontrollörstjenster, tre kammarskrifvaretjenster
och två vaktmästare^] enster med rätt för dem, som sålunda förordnades,
att åtnjuta enahanda aflöning, som i tnllförvattningens i Göteborg stater
vore för motsvarande tjänster anvisade.
Sagda nya, provisoriskt bestämda fenster funne styrelsen nu böra
å stat uppföras; men derutöfver erfordrades, enligt hvad hos styrelsen
blifvit anmäldt, ytterligare förstärkning af lokaltullförvaltningens i Göte¬
borg personal.
Redan sommaren 1899 hade, i sammanhang med framställning
om den för packhusexpeditionen i förutnämnda nya tullhusbyggnad
erforderliga personal, packhusinspektionen i Göteborg hemstält om för¬
stärkande af den inspektionen underlydande, för annan tjenstgöring af-
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
10
sedda tjenstemannapersonal med en kontrollör, afsedd att, bland annat,
utöfva tillsyn öfver tullbehandlingen i varuskjulen, samt sex kammar¬
skrifvare, hvilken framställning då emellertid icke föranledde någon
annan åtgärd, än att inspektionen hänvisades att vid den tidpunkt, då
frågan om förslag till eventuella ändringar i lokalförvaltningens i Göte¬
borg stat år 1899 borde till vederbörande ingifvas, inkomma med den
förnyade framställning i ämnet, som af dåvarande förhållanden kunde
påkallas. I sin nu till tulldirektören ingifna framställning hade inspek¬
tionen förmält, att inspektionen vid närmare öfvervägande kommit till
den öfvertygelse, att de vigtiga vägningarne i de sex förefintliga varu¬
skjulen kräfde en tjensteman af kontrollörsgrad åtminstone i hvart annat
skjul, i följd hvaraf inspektionen nu ansåge, att den ifrågasatta för¬
stärkningen' af personalen borde utgöras af tre kontrollörer och fyra
kammarskrifvare. Inspektionens framställning, såvidt antalet deri äskade
nye tjenstemän anginge, hade biträdts af tulldirektören i Göteborg,
hvilken deremot icke ansett sig ega anledning ifrågasätta, att mer än
en af de ifrågavarande tjenstemännen, på sätt inspektionen tidigare
föreslagit, tilldelades kontrollörsgrad. k
Gent emot den under omedelbar tjensteutöfning vunna erfarenhet,
som af inspektionen åberopats till stöd för ändringen i dess tidigare
förslag, tilltrodde sig styrelsen så mycket mindre att förorda någon
annan fördelning mellan de olika tjenstemannagraderna af de sju er¬
forderliga nya tjensterna än den af inspektionen förordade, som, med
fästadt afseende å olika lokala förhållandens kraf, styrelsen funne, att,
enligt inspektionens nuvarande förslag, jemfördt med här ofvan fram-
stälda förslag rörande packhusinspektionens i Stockholm stat, förhållan¬
det mellan antalet tjenster i kontrollörs- och i kammarskrifvaregrad
vid de begge inspektionerna skulle blifva någorlunda lika. Enligt sty¬
relsens åsigt borde således do ifrågasatta sju nya tjensterna a stat upp¬
föras och tilldelas kontrollörs- och kammarskrifvaregraderna med tre i
den förra och fyra i den senare.
Vid ännu en af lokaltullförvaltningsafdelningarna i Göteborg er¬
fordrades ökad tjenstemannapersonal, nemligen vid konfiskations- och
kassörskontoret, der, likasom vid motsvarande afdelning i Stockholm,
för närvarande utom tullförvaltaren tjenstgjorde endast en biträdande
kammarskrifvare. Kontoret hade nu i en af tulldirektören tillstyrkt
framställning på grund af mängden och beskaffenheten af de. göromål,
livilka kontoret hade att handlägga och deri en betydlig ökning under
de senaste tio åren egt rum, hemstält, att i stället för det till berörda
biträdande kammarskrifvarebefattning af styrelsen anslagna arfvode en
20
Strörmtad.
Statsutskottet» Utlåtande N:o 8.
ordinarie kammarskrifvaretjenst måtte varda å stat uppförd; och då
ungefär samma behof af en dylik tjenst förefunnes här som vid kon¬
fiskations- och kassörskontoret i Stockholm, vore enligt styrelsens åsigt
den ifrågasatta ändringen betingad af trafikens utveckling och förhål¬
landena i öfrigt, i följd hvaraf ytterligare en för lokalförvaltningen i
Göteborg afsedd kammarskrifvaretjenst syntes böra inrättas.
Slutligen erfordrades äfven tillökning i den vid tullbevakningen i
Göteborg anstälda personal. Denna förstärktes visserligen senast år
1894 med tio vaktmästare, men detta oaktadt hade det i följd af trafi¬
kens . ständiga tillväxt befunnits nödigt att, för upprätthållande af be¬
vakningen åliggande göromål, hvartill äfven hörde tillsyn å nederlags-
och transitrörelsen, i tjenstgöring använda ett ansenligt antal inkallade
extra ordinarie betj ente, hvilket behof alltjemt stegrats, så att, enligt
hvad upplyst blifvit, medan antalet i daglig tjenstgöring inkallade extra
ordinarie vaktmästare år 1895 utgjorde 23, medeltalet af dagligen an¬
vända dylika extra biträden år 1898 uppgått till 29 samt under 1899
års åtta första månader till 32. Vid sådant förhållande funne styrelsen,
i. likhet med tullbevakningsinspektionen och tulldirektören, att minst
tio nya vaktmästaretjenster borde vid ifrågavarande bevakning inrättas.
Sammanlagda antalet af de nya tjenster, som erfordrades vid lokal-
tullförvaltningen i Göteborg, skulle sålunda blifva, för anställning å tull¬
kammaren: 1 andre kontrollör, 2 kammarskrifvare och 1 kammarvakt¬
mästare, vid packhusinspektionen: 1 förste kontrollör, 5 kontrollörer, 7
kammarskrifvare och 2 vaktmästare, å konfiskations- och kassörskon¬
toret: 1 kammarskrifvare samt vid tullbevakningen: 10 vaktmästare;
och hade styrelsen härvid erinrat, att enligt nuvarande stat förste och
andre kontrollörsbefattningarne, likasom ock kontrollörstjensterna i
packhuset, vore i aflöningshänseende likstälda med motsvarande tjenste-
befattningar vid lokalförvaltningen i Stockholm, hvilket äfven vöre för¬
hållandet med afseende å kammarskrifvare- och vaktmästaretjensterna.
Då, efter mellanrikslagens upphörande, ett antal nya gränsridare-
tjenster inrättats vid riksgränsen mot Norge, först på förordnande och
sedermera _ från och med år 1899 å stat, hade vid den del af gränsen,
som läge inom Strömstads tullkammaredistrikt, fem dylika bevaknings-
betjente anstälts utöfver det förut varande antalet af fyra ordinarie och
en tillförordnad, hvilken sistnämnde jemväl blifvit å 1899 års stat upp¬
förd. Af de nye tjensteinnehafvarne hade en posterats vid Krokstrand
invid Idefjorden och en vid Håfve vid landsvägen, som ledde till norska
jernvägsstationen Prfestebakke och Fredrikshald. Emellertid hade under
tiden tillkommit ett nytt stenhuggeri å svenska sidan vid Idefjordens
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
21
innersta bugt, tillhörigt, likasom stenhuggerierna vid Idefjorden i all¬
mänhet, norska undersåtar, och den lifliga trafik mellan herörda plats
och norska sidan af gränsen, som deraf blefve en följd, hade föranledt
styrelsen att redan i slutet af år 1898 medgifva inkallandet derstädes
af eu extra ordinäre gränsridare till tjenstgöring. Denna tjenstgöring
hade sedermera oafbrutet pågått, och då rörelsen på stället alltjemt
ökats, måste densamma otvifvelaktigt äfven framdeles blifva stadigva¬
rande. Vid sådant förhållande funne styrelsen en ny gränsridaretjenst,
afsedd för Strömstads tullkammaredistrikt och, likasom öfriga å tull¬
kammarens stat uppförda gränsridaretjenster, med aflöning i lägsta
lönegraden böra inrättas.
Vidare ansåge styrelsen, i likhet med tullkammaren i Strömstad,
nödigt, att kustbevakningen i tullkammarens distrikt blefve förstärkt.
Med den för närvarande å stat uppförda personalen, hvilken endast vore
tillräcklig till bemanning af de två nuvarande jakterna, förlagda, den
ena i Strömstad och den andra vid Hästvåm i närheten af Fjällbacka,
kunde effektiv bevakning icke utöfvas öfver den lifliga utrikes trafik,
som å denna del af kusten egde rum. Tullkammaren hade, såsom före¬
trädesvis vigtigt, framhållit, att en noggrannare uppsigt anordnades
öfver den sjöfart, som berörde de utanför Strömstad belägna Koster-
öarna. Dels hade nemligen öboarne sjelfve samfärdsel med Danmark i
och för afsättning af hummer, dervid visat sig, att de icke varit främ¬
mande för oloflig införsel af bränvin från nämnda land, och dels ginge
genom Kosterfjorden ett stort antal fartyg från Norge, särskildt från
Fredrikshald och Fredriksstad, till andra utrikes orter. Då dessa fartyg
ofta tvingades att söka hamn under Fosterlandet, der de stundom komme
att qvarligga flere dagar, tarfvade de särskild tillsyn. Sådan erfordra¬
des också i följd af de talrika sjöfynd, som der ifrågakomme. Ännu
ett skäl för dessa öars noggranna öfvervakande vore deras närbelägenhet
intill de Norge tillhörande Hvaleröarne. Med afseende å dessa omstän¬
digheter ansåge styrelsen, i likhet med tullkammaren, att en tulljakt
borde stationeras vid Kosteröarne under befäl af en kustvakt och med
en besättning af tre kustroddare, två afsedda för jaktens manövrering
och den tredje för bevakning i land under jaktens patrullering.
Dessutom hade tullkammaren hemstält om förläggande af en
särskild kustbevakningspostering vid Hafstensund. Stenhuggerirörelsen,
som nått en synnerligen stor utveckling utmed hela norra Bohusläns
kust, vore, enligt hvad tullkammaren upplyst, icke minst liflig vid de
på ömse sidor om Hafstensund belägna, i landet inskjutande Tanums-
och Sannäskilarne samt Salt- och Isvikarne, der ett stort antal fartyg
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
Varberg.
Halmstad.
årligen intoge last af sten. Äfven der läge denna verksamhet nästan
helt och hållet i norska undersåtars händer; och detta förhållande på¬
kallade trägen tillsyn, att icke farkoster direkt inlöpte dit från Norge
utan iakttagande af vederbörliga seglationsföreskifter. Ett annat för¬
hållande, som påkallade förläggande af en kustbevakningspostering in¬
vid Hafstensund, vore, att från Norge utmed kusten kommande fartyg
ofta af motvind eller dimma nödgades ankra i Hafstensund, dit äfven
fartyg sökte sig in utifrån hafvet för att finna hamn. Enligt tull¬
kammarens förslag, hvilket styrelsen funne sig böra biträda, skulle ifråga¬
varande postering, som borde vara försedd med antingen jakt eller
däckad snipa, bestå af en kustvakt och två kustroddare, af hvilka senare
en skulle posteras till bevakning i land.
Af den personal, hvarmed kustbevakningen i Strömstads tullkam¬
maredistrikt således skulle behöfva förstärkas, kunde de fem kustrod-
darne öfverflyttas från annat tullkammaredistrikt, der de kunde und¬
varas. De nya tjänster, hvilka för ändamålet erfordrades och hvilkas
uppförande å stat nu äskades, blefve sålunda endast två kustvakttjeu-
ster till sjös.
Allt sedan år 1883 hade vid tullkammaren i Varberg, der tullför¬
valtaren vore ende ordinarie tjenstemannen, tillika varit anstäld en bi¬
trädande kammarskrifvare; och då erfarenheten till fullo bekräftat oum¬
bärligheten af en andre tjensteman, hade tullkammaren nu gjort fram¬
ställning, att i stället en ordinarie kammarskrifvare måtte å tullkam¬
marens stat uppföras. Härvid kunde till äfventyrs erinras, att tull¬
kammare under tullförvaltares öfverinseende antagligen snart komme
att öppnas i Borås och att en minskning i göromålen vid tullkammaren
i Varberg i följd deraf kunde motses. Detta skulle dock sannolikt icke
blifva förhållandet i nämnvärd grad, hvad de egentliga tullkammare-
göromålen beträffade, enär det kunde förutses, att ett icke obetydligt
antal försändelser komme att befordras öfver Varberg transito till Borås,
och kunde det för den skull icke gerna antagas, att den ifrågasatta tjen¬
stemannen icke fortfarande skulle komma att behöfvas. Styrelsen funne
sig alltså böra tillstyrka inrättandet af berörda nya tjenst, hvilken sty¬
relsen ansåge böra upptagas i den lägre lönegraden.
Jemväl tullkammaren i Halmstad hade anmält behof af tullkam¬
marepersonalens ökning. Förutom de å ordinarie stat uppförde tjenste-
männen, tullförvaltaren och eu kammarskrifvare, tjenstgjorde dagligen,
enligt hvad tullkammaren upplyst, derstädes samt i packhuset en bi-
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
23
trädande och två extra ordinarie kammarskrifvare; och hade tullkam¬
maren vid sådant förhållande hemstält om inrättande derstädes af en
kontrollörstjenst och en kammarskrifvaretjensh
Väl vore det sant, att uppbörden och i följd deraf äfven göro-
målen i Halmstad ökats ansenligt under de senare åren. Så hade upp¬
börden, som ännu år 1894 utgjorde endast 260,934 kronor tullmedel,
stigit till 561,995 kronor år 1897 och till 667,671 kronor år 1898,
men härvid vore att märka, att en ansenlig del af dessa tullmedel ut¬
gjordes af tull lör spannmål, hvilken tull år 1897 uppgått till mer än
300,000 kronor. Under sådana omständigheter och då tullkammare
funnes, som med vida större uppbörd ännu hade endast en föreståndare,
samt frågan egde organisatorisk betydelse och för den skull lämpligen
syntes böra göras till föremål för behandling vid en blifvande, mera
allmän granskning af tullverkets stater, ansåge sig styrelsen icke nu
böra föreslå inrättandet af den ifrågasatta kontrollörstjensten. Deremot
funne styrelsen sig böra understödja förslaget om en kammarskrifvares
anställande vid tullkammaren och hemstälde derför om inrättandet af
ytterligare en sådan tjenst i den lägre lönegraden.
Samma skäl, som föranledt styrelsen att föreslå inrättandet af en Helting
andra kontrollörstjenst för packhuset i Gefle, gjorde sig med om möjligt
ännu större styrka gällande för uppförande å tullkammarens i Helsingborg
stat af en särskild tjensteman, afsedd för tjenstgöring^ i packhuset,
På gruud af platsens egenskap af gränsort och den lifliga och snabb
expedition kräfvande trafiken syntes der ännu mindre än i Gefle vara
möjligt för tullförvaltaren att egna någon tillsyn åt packhusgöromålen.
Uppbörden i Helsingborg — under år 1898 öfverstigande två millioner
kronor — vore äfven större än i Gefle, och föremål för import derstädes
vore, såsom statistiken utvisade, de mest olikartade varuartiklar, ett för¬
hållande, som naturligtvis stälde stora kraf på packhuschefens varu¬
kännedom och utbildning i öfrigt, Också hade tullkammaren förordat,
att för ändamålet eu packhusinspektor- eller kontrollörstjenst måtte
inrättas. Detta förslag kunde styrelsen emellertid icke understödja.
Möjligt vore väl, att i en icke aflägsen framtid det kunde befinnas lämpligt
att' gifva äfven närmaste föreståndaren för packhuset i Helsingborg den
mera sjelfständiga ställning, som tillkomme packhusinspektor i Malmö,
men tills vidare kunde, enligt styrelsens åsigt, det föreliggande behofvet
nöjaktigt tillgodoses genom inrättande af en andra kontrollörstjenst.
Jemte sagda befattning ansåge styrelsen, att för samma tullkammares
räkning erfordrades två nya kammarskrifvaretjenster, hvaremot styrelsen
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
för närvarande icke funne sig böra biträda af tullkammaren gjord fram¬
ställning om ytterligare en fjerde ordinarie tjensteman. Att deremot
de två nya kammarskrifvaretjensterna vore högeligen af behofvet påkallade,
lede icke tvifvel. Den synnerligen kraftiga tillväxten i trafiken öfver
denna plats — hvars betydelse bäst framginge deraf, att tulluppbörden
derstädes under de sista fem åren ungefär fördubblats — och särskild!
ångfärjetrafiken med de många in- och utklareringarne dagligen förutom
all annan deraf härflytande expedition stälde synnerligen störa fordringar
på dervarande tullpersonal; och att den nu på tullkammarens stat upp¬
förda tjenstemannapersonalen icke vore tillräcklig, visade sig nogsamt
af det förhållande, att under år 1899 i allmänhet tre extra ordinarie
kammarskrifvare, utom en biträdande kammarskrifvare, varit i ständig
tjenstgöring använda.
Styrelsen ansåge alltså, att för anställning vid tullkammaren i
Helsingborg nu borde å tullverkets aflöningsstat uppföras ytterligare eu
andre kontrollör, hvilken syntes böra få åtnjuta samma aflöningsförmåner
som den nuvarande andre kontrollören i Malmö, samt två nya kammar-
skrifvaretjenster, hvilka, likasom de å tullkammarens stat förut uppförda,
borde inrymmas i den högre lönegraden.
En af de få förändringar i nuvarande stat med afseende å aflöningen,
hvilka styrelsen ansett sig böra vid detta tillfälle ifrågasätta, gälde de
begge tullkammareföreståndarne i Helsingborg. Vid tillkomsten af 1869
års normalstat för tullverkets lokalförvaltning hade uttryckligen an-
gifvits — såsom af Kongl. Maj:ts proposition n:o 23 till 1868 års
Riksdag inhemtades — att i afseende å tullförvaltarelönen i Helsingborg
tagits i betraktande den tullförvaltaren tillkommande förmånen af bo-
ställslägenhet, hvilken beräknats till femhundra kronor. Enahanda hade
väl ock förhållandet varit med kontrollörstjensten, enär äfven irmehafvaren
af denna tjenst, lika väl som tullförvaltaren, jemlikt kongl. bref den 7
december 1833 innehaft boställslägenhet i tullverkets i Helsingborg
belägna fastighet. Berörda de begge tullkammareföreståndarne till¬
kommande förmån, hvilken ännu qvarstode vid de mera omfattande än¬
dringar, som tillkommit i aflöningsstaten år 1876, hade sedermera upp¬
hört, efter det tullverkets ifrågavarande fastighet blifvit på grund åt
kongl. brefvet den 20 september 1889 försåld. Detta hade dock hittills
icke verkat någon ändring i tullkammareföreståndarnes aflöning, enär
styrelsen, oaktadt deras upprepade anhållan, hittills icke ansett sig
höra derom göra framställning. Emellertid funne sig styrelsen nu,
då åter en dylik anhållan från tullkammareföreståndarne förelåge, ehuru¬
väl de nuvarande innehafvarne af ifrågavarande tjenster tillträdt de-
Statsutskottets Utlåtande N:o 8. 25
samma utan berättigade anspråk på ersättning för berörda, tidigare
med tjensterna förenade förmåner, likväl icke kunna annat än erkänna
befogenheten af deras begäran, att aflöningsförmånerna vid så ansvars¬
fulla och ansträngande tjenstår, som dessa under de senare åren blifvit,
måtte återställas till de ungefärliga belopp, hvartill de enligt senaste
löneregleringar ursprungligen uppgått; och hade styrelsen för den skull
och i betraktande af det numera stegrade hyresvärdet trott sig böra
hemställa, att ifrågavarande begge tjänster måtte i aflöningshänseende
likställas med motsvarande befattningar i Malmö och Norrköping.
De ordinarie tjenstemännens antal vid tullkammaren i Malmö hade
efter år 1876 ökats med en på 1884 års stat tillkommen tullkassör och
sammanlagdt fem å 1894 och 1898 årens stater nyuppförda kanpnarskrifvare.
Samtidigt hade emellertid uppbörden ökats från 2,195,252 kronor tull¬
medel och 33,156 kronor fyr- och båkmedel år 1876 till respektive
5,053,026 kronor samt 87,682 kronor år 1898. Den ansenliga tillväxt
i tullkammarens arbetsbörda, hvarom denna ökade uppbörd vittnade,
och hvilken här, likasom i Helsingborg, ytterligare skärpts genom krafven
på skyndsammare expedition i följd af nytillkomna samfärdselmedel,
hade föranledt användande i stor utsträckning af inkallade extra ordinarie
tjenstemän såväl vid de egentliga tullkammaregöromålen som ock i
packhuset. Olägenheterna af detta förhållande och bristen på erforder¬
ligt antal extra ordinarie tjenstemän hade föranledt tullförvaltningen att
nu hemställa om en i förhållande till den stegrade trafiken någorlunda
afpassad ökning af antalet ordinarie tjenstemän. Dervid hade först fram¬
hållits behofvet af två nya andre kontrollörer att anställas, den ene å
tullkammaren och den andre i packhuset. Flera af de göromål å tull¬
kammaren, hvilka vore afsedda för kontrollören och enligt sakens natur
tillhörde hans tjenst, hade, enligt hvad tullkammaren upplyst, enär
denne tjensteman numera vore upptagen med nederlags- och transit-
göromålén samt journaliseringen af utgående varor, måst, i saknad af
tjensteman af högre grad, anförtros åt en kammarskrifvare, livilket
finge anses mindre lämpligt. Hvad åter anginge den för packhustjenst-
göringen ifrågasatte andre kontrollören, hade framhållits, hurusom för
närvarande packhusinspektoren, i följd af nödvändigheten att esomoftast
inspektera handläggningen af de förtullningsbestyr, hvilka förekommo
utom packhuset vid ångfärjestationen och på kajerna inom packhus-
området, äfvensom utom packhusområdet förekommande vägningar af
spanmål m. in., allt för mycket droges från uppsigten öfver tullbehand¬
la. till Ilikså. Frat. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 4
Malmö.
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
Trelleborg.
lingsgöromålen i packhuset, hvarför det måste anses synnerligen ange¬
läget, att derstädes anstäldes ytterligare en tjensteman i andra graden,
hvilken, jemte det han skulle förestå en expedition i packhuset, kunde
öfvertaga en del af nyssberörda inspektionsgöromål. Till detta skäl,
som i och för sig finge anses talande nog, ville styrelsen lägga den
anmärkning, att i ett packhus med så omfattande göromål som i Malmö
det icke kunde anses lämpligt, att, såsom för närvarande vore förhål¬
landet, alla de under packhuschefen lydande tjenstemännen med undan¬
tag af en enda tillhörde lägsta graden.
Äfven i sistnämnda grad påkallades förstärkning af tjenstemännens
antal vid såväl tullkammare- som packhusgöromålen. För närvarande
deltoge dagligen under hela året, enligt hvad upplyst blifvit, i de förra
tre och i de senare icke mindre än åtta extra ordinarie kammarskrifvare,
häribland icke inberäknade de biträdande kammarskrifvarne. Vid sådant
förhållande syntes det nu af tullförvaltningen begärda antalet af fem
nya kammarskrifvare, deraf en afsedd för tullkammaren och fyra för
packhuset, vara det lägsta, som borde ifrågakomma.
Härförutom påkallades förstärkning af tullbevakningen i Malmö,
vid hvilken för närvarande tjenstgjorde, utom den ordinarie personalen,
en ständigt biträdande uppsyningsman och 10 å 12 ständigt inkallade
extra ordinarie vaktmästare. Med afseende härå och i betraktade af
den ansenliga och allt ntfer tilltagande gods- och persontrafiken samt
nederlags- och i synnerhet transitrörelsen i Malmö, hvilket allt stälde
årligen växande kraf på bevakningspersonalen, måste styrelsen anse fullt
fog förefinuas för tullförvaltningens nu gjorda framställning om be-
vakningspersonalens förstärkning med en uppsyningsman och sex vakt¬
mästare.
Hela tillökningen i den för tullkammaren i Malmö afsedda per¬
sonal å stat skulle vid sådant förhållande blifva 2 andre kontrollörer,
5 kammarskrifvare, 1 uppsyningsman och 6 vaktmästare; varande för
närvarande a tullkammarens stat andre kontrollören upptagen såsom
kontrollör i andra lönegraden samt öfrige nu föreslagne tjensteiunehafvares
vederlikar upptagne, kammarskrifvare och uppsyningsman i den andra
eller högre lönegraden och vaktmästare i fjerde lönegraden.
Sedan genom kongl. bref den 18 maj 1866 medgifvits, att i
Trelleborg sjötullkammare med dertill hörande klareringsrätt finge omedel¬
barligen öppnas, uppfördes på 1867 års stat för dervarande tullförvalt¬
ning 1 tullförvaltare, 2 vaktmästare och 1 roddare. Denna ordinarie
personal hade sedan förstärkts endast med 1 uppsyningsman, tillkommen
Statsutskottets Utlåtande. N:o 8. 27
å 1871 års stat, samt ytterligare 1 vaktmästare från och med 1873;
och utginge aflöningarne vid samtliga dessa tjenster fortfarande med
enahanda belopp som enligt 1876 års stat. Trafikförhållandena å platsen
hade dock sedan dess undergått en så fullständig omgestaltning, att
personalens hvarken antal eller aflöning numera kunde anses anpassad
efter hvad nödigt och skäligt vore. Från 20,598 kronor, hvartill tull¬
uppbörden i Trelleborg belöpt sig år 1867, hade densamma småningom
gått uppåt till 46,520 kronor under år 1896, men sedan under år 1897
den nya trafikleden Trelleborg—Sassnitz tillkommit, hade uppbörden
stigit redan under samma år till 234,471 kronor och hade år 1898 företett
en ytterligare ökning till 340,896 kronor. Derjemte borde uppmärk¬
sammas den betydande transitotrafik, som numera egde rum öfver
ifrågavarande stad och hvilken icke blefve synlig i tulluppbörden, men,
i likhet med den på uppbördssiffran föga inverkande passageraretrafiken,
kräfde icke ringa arbete af tullpersonalen. Hela antalet af de till
staden inkomna kolli, som ännu år 1875 uppgått till endast 11,538
stycken, hade år 1898 stigit till 117,644 stycken; och af sistnämnda
antal transiterade till andra orter icke mindre än 69,643 stycken, deraf
14,938 kolli vanligt fraktgods och 54,705 med posten befordrade kolli.
Gifvet vore, att med en så ansenlig tillväxt i trafiken de tullför¬
valtningen å platsen åliggande göromål icke kunnat ombesörjas med
den ordinarie personalen, utan att inkallad extra personal mast i stor
utsträckning användas. Då emellertid numera ett par års erfaienhet
förelåge, huru de nya trafikförhållandena verkade, och då af hvad sty¬
relsen inhemtat angående förhållandena under år 1899 framginge, att
trafiken under samma år ytterligare i betydlig grad utvecklats, ansåge
styrelsen sig ega fullt skäl att söka åstadkomma den förändring i tull¬
kammarens stat, hvartill förhållandena, sådana de hittills gestaltat sig,
finge anses böra föranleda, hvarvid styrelsen dock ville erinra, att,
derest importen till Trelleborg skulle fortfarande utveckla sig på sätt
hittills vunnen erfarenhet gåfve anledning att förmoda, en ännu mera
omfattande reglering af tullkammarens stat inom en icke aflägsen framtid
sjmtes blifva erforderlig. Det nuvarande behofvet, sådant det kunde
anses uttryckt genom 1898 års uppgifter rörande trafiken, ansåge sty¬
relsen, i likhet med tullkammaren, kräfva anställande vid tullkammaren
af två kammarskrifvare samt vid bevakningen af en öfveruppsyningsman
och tre vaktmästare.
Fn följd af de förbättrade kommunikationerna på platsen både
ock blifvit, att Trelleborgs näringslif snabbt utvecklats genom till¬
komsten af flera nya fabriker och andra industriella anläggningar samt
Ystad.
28 Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
att förhållandena i nämnda stad äfven i öfrigt väsentligen omgestaltats.
Detta hade i sin ordning, alldeles oafsedt den under senare åren allmänt
inom landet inträdda prisstegring, förorsakat, att den under helt andra
förutsättningar för dervarande tullpersonal bestämda aflöning kommit
att numera blifva oskäligt låg. Berörda förhållande syntes ock, enligt
hvad tullkammaren upplyst, hafva blifvit beaktadt i afseende å andra
tjenstemän på platsen, såsom post- och telegrafverkets; och styrelsen
ansåge samma förhållande tillika med det ökade ansvar och arbete
som numera ålåge ifrågavarande tullpersonal, böra föranleda, dels att
för nu föreslagna två kammarskrifvare och en öfveruppsyningsman be¬
stämdes aflöning enligt den högre lönegrad, deri motsvarande befatt¬
ningar i, bland andra städer, Helsingborg, Landskrona och Malmö vore
uppförda, dels att för de nya vaktmästarne bestämdes aflöning i tredje
lönegraden eller med lika belopp, som åtnjötes af deras vederlikar i,
bland andra städer, Halmstad och Ystad, dels att, derest hvad sålunda
blifvit. ifrågasatt vunne bifall, såsom en följd deraf aflöningen för den
förut a stat uppförda bevakningspersonalen höjdes i motsvarande mån,
så att uppsyningsmannen uppflyttades från den lägre till den högre
lönegraden, de tre vaktmästarne från andra till tredje graden och
roddaren från första till andra graden, dels ock slutligen att tull¬
förvaltarens aflöning bestämdes till det högre belopp, som i förhållande
till ökadt arbete och ökadt ansvar kunde anses skäligt, i hvilket af¬
seende styrelsen dock icke för närvarande ville ifrågasätta någon mera
vidtgående uppflyttning än från tredje lönegraden, dit tjensten nu
hörde, till närmast högre lönegrad eller den fjerde, hvarigenom en löne¬
förbättring af 500 kronor skulle tullförvaltaren beredas.
Enligt hvad tullkammaren i Ystad anmält, hade, utom tullkammarens
ordinarie personal, sedan år 1883 i ständig tjenstgöring användts dels
en biträdande kammarskrifvare, dels ock en extra ordinarie kammar¬
skrifvare, hvilken senare uppburit det å tullkammarens stat uppförda
anslag till skrifbiträde; och hade tullkammaren, med afseende å det
stadigvarande behofvet af dessa begge biträdens användande i daglig
tjenstgöring, anhållit, att två kammarskrifvaretjenster måtte varda å
stat uppförda, hvarjemte tullkammaren, med erinran, att allt sedan år
1890 en extra ordinarie vaktmästare varit i nära nog ständig tjenst¬
göring använd, föreslagit inrättande af ytterligare en vaktmästaretjenst
för dervarande tullbevakning.
De af tullkammaren sålunda anförda förhållanden syntes visser¬
ligen ådagalägga, att personalen behöfde ökas, men styrelsen funne sig
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
29
för närvarande kunna inskränka sig till att hemställa om inrättande af
den begärda vaktmästaretjensten, hvilken i likhet med förutvarande
vaktmästaretjenster å tullkammarens stat borde uppföras i tredje löne¬
graden, äfvensom af eu kammareskrifvaretjenst, vid hvilken aflöningen icke
syntes kunna bestämmas högre än den, som åtnjötes af kammarskrifvarne
i Norrköping, Gefle och Sundsvall, hvilka alla voro upptagna i den
lägre lönegraden.
Från och med år 1884 hade vid tullbevakningen i Cimbrishamn
varit förordnad en biträdande uppsyningsman med ett årligt arfvode af
800 kronor. Då behofvet af en särskild bevakningsförman i sagda stad
numera vore oafvisligt och af stadigvarande beskaffenhet, hade styrelsen
— sedan tullkammaren fäst uppmärksamheten å otillräckligheten af
berörda arfvode för befattningens innehafvare, hvilken städse varit en
extra ordinarie tjensteman och helst borde ega tjenstemannakompetens,
alldenstund han i tullförvaltarens frånvaro måste företräda denne —
ansett sig böra föreslå, att i stället å stat uppfördes en för bemälda
tullbevakning afsedd uppsyningsmanstjenst i den lägre lönegraden.
Tullkammaren i Karlshamn hade omförmält, hurusom på grund
af det stora antal fartyg, i medeltal omkring 1,000 om året, som besökte
dervarande hamn, svårighet mötte att behörigen ombesörja bevaknings-
göromålen derstädes, hvilken svårighet särskildt framträdt, efter det
att stadens hamnområde enligt kongl. brefvet den 22 april 1898 be¬
tydligt utvidgats. Denna svårighet gjorde sig gällande så väl beträf¬
fande befälet, hvilket för närvarande utöfvades af öfveruppsyningsmannen
ensam vid sidan af de honom åliggande göromål i packhuset, som ock
i afseende å den underlydande bevakningen, hvilken icke sällan måst
tillfälligt förstärkas med kustroddare. Ett sådant förhållande vore
emellertid, enligt styrelsens åsigt, förenadt med så stora olägenheter
för tullverket, att detsamma icke borde få fortfara, utan syntes för
förstärkning af ifrågavarande bevakning, på sätt tullkammaren hemstält,
böra inrättas en uppsyningsmanstjenst i den lägre lönegraden och en
vaktmästaretjenst i andra lönegraden, hvilken lönegrad förutvarande
vaktmästare på platsen tillhörde.
Derjemte hade styrelsen, med anledning af hvad tullkammaren
upplyst rörande omfattningen af tullkammaregöromålen, till hvilkas
handhafvande nu icke någon annan tjensteman än tullkammarens begge
föreståndare vore å stat anstäld, funnit sig böra föreslå inrättande för
Cimbrishamn.
Karlshamn.
Ronneby.
Karlskrona.
30 Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
tullkammarens räkning af en kammarskrifvaretjenst i den lägre löne¬
graden.
Då, enligt hvad tullkammaren i Ronneby upplyst, det mött svårighet
att genom inkallande till tjenstgöring vid förefallande behof erforderligen
förstärka dervarande tullbevakning, i det att extra ordinarie betjente
icke alltid funnits tillgängliga, ansåge styrelsen antalet af dervarande
vaktmästare böra ökas från en till två och för sådant ändamål ytter¬
ligare eu vaktmästaretjenst i andra graden inrättas.
Tullkammaren i Karlskrona hade, med erinran, bland annat, om
de industriella anläggningar, som under senare tid uppstått inom staden,
samt om stadens förbättrade kommunikationer, framhållit, hurusom
trafiken under de sista 25 åren ansenligt ökats derstädes, hvilket bäst
bevisades deraf, att tulluppbörden, som år 1874 uppgått till endast
242,605 kronor, nu stigit så, att den år 1898 belöpte sig till 516,219
kronor. Deremot hade, såsom tullkammaren å andra sidan framhållit,
dess ordinarie personal icke under nämnda tid ökats, utan jemte inne-
hafvarne af de sedan åren 1874 respektive 1883 utgående anslagen till
skrifbiträde och till biträdande kammarskrifvare hade till tjenstgöring
mot dagtraktamente inkallade extra ordinarie kammarskrifvare måst
öfvertaga de bestyr, som tullkammareföreståndarne sjelfve icke med¬
hunnit. Under sista tiden hade det dock mött allt större svårighet för
tullkammaren att erhålla sådana mer eller mindre tillfälliga biträden;
och hade tullkammaren af dessa förhållanden funnit sig föranledd att
anhålla om förstärkning af ifrågavarande personal med två nya tjenste-
män, af hvilka tullkammaren ansett en höra i staten uppföras såsom
andre kontrollör och en såsom kammarskrifvare.
Styrelsen, som hade sig väl bekant, att det under senare tider
understundom varit förenadt med svårighet att med tillgänglig personal
behörigen medhinna göromålen vid ifrågavarande tullförvaltning, funne
visserligen det sålunda begärda antalet nya tjenster af behofvet på-
kalladt, men deremot icke erforderligt, att någondera af de nya befatt¬
ningarnas innehafvare tilldelades högre grad än kammarskrifvares.
Styrelsen ansåge alltså, att den ifrågavarande tullkammarepersonalens
erforderliga förstärkning lämpligen kunde åvägabringas genom inrättande
af två nya kammarskrifvaretjenster, hvilka syntes böra upptagas i den
lägre lönegraden.
Visby.
Som den ordinarie tullbevakningspersonalen i Visby under flera
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
31
år vant otillräcklig och under större delen af seglationstiden minst två
extra ordinarie vaktmästare måst användas i ständig tjenstgöring, ansåge
styrelsen, att denna personal, på sätt tullkammaren begärt, borde för¬
stärkas med två ordinarie betjente och för sådant ändamål antalet vakt¬
mästare i andra lönegraden ökas med ytterligare två.
Under det sista halfva seklet hade icke någon ökning af den vid
tullförvaltningen i Norrköping å stat anstälda personal egt rum, men
deremot hade år 1871 indragning skett af två vaktmästaretjenster.
Naturligt vore vid sådant förhållande och med den storartade utveckling,
rörelsen i allmänhet och icke minst på denna plats under en så lång
tid vunnit — i afseende hvarå endast behöfde erinras, att årliga tull¬
uppbörden i Norrköping numera öfverstege två millioner kronor — att
göromålens behöriga uppehållande med den nuvarande personalen måste
erbjuda stora svårigheter, i synnerhet som, åtminstone hvad tjenstemanna-
klassen beträffade, brist rådde på extra ordinarie biträden. Också hade
tullkammaren nu framhållit, hurusom ett oafvisligt behof af personalens
förstärkande förelåge, samt i sådant afseende hemstält om följande nya
befattningar, nemligen: en andre kontrollörstjenst, två kammarskrifvare-
tjenster och två vaktmästaretjenster. Vid detta förslag funne styrelsen
för sin del icke något att erinra. Af alldeles samma skäl, som i fråga
om Gefle och Helsingborg anförts, ansåge styrelsen angeläget, att eu
andre kontrollör anstäldes i Norrköping för tjenstgöring i packhuset;
och jemväl om oumbärligheten af de öfriga begärda tjensterna vore
styrelsen öfvertygad. Aflöningen vid andre kontrollörstjensten syntes
böra blifva densamma, som föreslagits i afseende å de begge nyssnämnda
städerna. Beträffande kammarskrifvarne, borde de få i aflöningshänseende
likställas med den för närvarande å tullkammarens stat uppförde kammar-
skrifvaren, hvilken tillhörde den lägre lönegradeD. Starka skäl kunde
väl anföras för uppförande af dem alla tre i den högre lönegraden,
men då styrelsen nu icke ansett sig böra framställa några mera om¬
fattande förslag till jemkningar i aflöningsförhållandena, syntes det
styrelsen, att med denna fråga borde tills vidare anstå. De föreslagne
vaktmästarne funne styrelsen, i likhet med förut å tullkammarens stat
uppförde enahanda betjente, böra hänföras till tredje lönegraden.
Sedan under år 1899 tullstationen i Svartvik inom Sundsvalls
tullkammaredistrikt indragits, hade de invisitations- och bevaknings-
göromål, som ålegat dervarande tullbevakning, vid hvilken en ordinarie
vaktmästare, i mån af behof biträdd af inkallade extra ordinarie betjente,
Norrköping.
Sundtvall.
32
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
Hcrnötand.
Skellefteå.
tjenstgjort, öfverflyttats på tullbevakningen i Sundsvall. På grund häraf
och i följd af den alltjemt ökade trafiken på denna stad, erfordrades,
enligt hvad dervarande tullkammare anmält, vid sistbemälda bevakning
iyra nya vaktmästaretjenster. Under erinran, att, enligt hvad styrelsen
i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 14 november 1898 anfört, den ledig-
blifna, första lönegraden tillhörande vaktmästaretjensten i Svartvik
vore ämnad att vid förefallande behof öfverflyttas till annan tullför¬
valtning, der vaktmästaretjenst i samma grad vore inrättad, hade
styrelsen derför funnit sig böra föreslå inrättande af ytterligare fyra
vaktmästaretjenster i tredje lönegraden eller med den för närvarande
åt vaktmästarne i Sundsvall bestämda aflöning.
Tullkammaren i Hernösand, hvilken vid ett föregående tillfälle
hemstält, att den kammarskrifvarebefattning å tullkammarens stat, som
år 1873 indragits, måtte derå å nyo uppföras, hvilken hemställan
emellertid då icke föranledt till någon styrelsens åtgärd, hade nu åter
anmält, att de ökade göromålen oafvisligen fordrade ett ständigt biträde
på tullkammaren, der arbetet vissa tider al året så hopat sig, att tull¬
förvaltaren. många veckor å rad varit strängt upptagen från klockan
8 å 9 på morgonen till klockan 9 å 10 på aftonen med endast en
timmes afbrott för middags intagande.
Det syntes styrelsen icke kunna bestridas, att å tullkammaren,
der tullförvaltaren för närvarande vore ensam ordinarie tjensteman,
ökad personal vore behöflig. Uppbörden derstädes, ehuru vexlande
under de senare åren, vore dock, med omkring 300,000 kronor tull¬
medel samt omkring 100,000 kronor fyr- och båkmedel årligen, i detta
afseende tillräckligt talande. Särskilt borde ock framhållas den ut¬
veckling, nederlagsrörelsen i Hernösand tagit under senare åren, i det
att densamma sedan år 1888 nära fyrdubblats. Under sådana om¬
ständigheter ansåge styrelsen tullkammarens begäran om återuppförande
å dess stat af ifrågavarande tjenst synnerligen behjertansvärd, och
styrelsen funne sig derför böra föreslå inrättande för tullkammarens
räkning af en kammarskrifvaretjenst i den lägre lönegraden.
Aflöningen vid tullförvaltaretjensten i Skellefteå utginge fort¬
farande med samma belopp, hvartill densamma bestämdes, då tjensten
vid 1883 års riksdag första gången uppfördes å stat, nemligen lön
2,000 kronor och tjenstgöringspenningar 700 kronor, med rätt för
innehafvaren till två ålderstilläg å sammanlagdt 800 kronor. Tull¬
kammaren i sagda stad hade, med erinra*!, hurusom redan år 1886
Statsutskottets Utlåtande A’;o 8.
38
förslag förelagts Riksdagen om höjning af berörda aflöningsbelopp,
men då, så snart efter tjensteus inrättande, icke lyckats tillvinna sig
Riksdagens bifall, hemstält om styrelsens medverkan för afhjelpande
af det missförhållande, som egde rum mellan, å ena sidan, löneför¬
måner och, å andra sidan, arbete och ansvar vid ifrågavarande tjenst.
Styrelsen hade också funnit detta missförhållande vara så stort, att
med rättelse deri synts styrelsen icke böra anstå, till dess tullverkets
aflöningsstat kunde mera allmänt blifva öfversedd och jemkad efter
nuvarande förhållanden.
Sedan år 1886 hade uppbörden af tullmedel i Skellefteå stigit
från 37,409 kronor, hvartill densamma sagda år uppgått, till 203,545
kronor, hvartill den belöpte sig 1898. Jemfördes uppbörden sistnämnda
år i Skellefteå och i de städer, der tullförvaltarens aflöning utginge
enligt tredje lönegraden, dit tullförvaltaretjensten i Skellefteå enligt
1886 års förslag skulle uppflyttas, visade det sig, att af dessa städer
— hvilka vore Upsala, Vesterås, Uddevalla, Strömstad, Lund, Trelle¬
borg, Cimbrishamn, Oskarshamn, Linköping, Hudiksvall, Örnsköldsvik,
Piteå och Luleå — endast Trelleborg och Hudiksvall hade större tull¬
uppbörd med respektive 340,896 kronor och 223,503 kronor, under
det att å andra sidan i tre af ifrågavarande städer uppbörden icke
eller åtminstone föga öfverstege fjerdedelen af den i Skellefteå de¬
biterade. Styrelsen ansåge sig härvid ock böra erinra, att enligt
styrelsens förslag tullförvaltaretjensten i Trelleborg skulle uppflyttas i
högre lönegrad. Men icke blott importen i Skellefteå vore ansenlig.
Från tullkammarens distrikt egde jemväl en betydlig export rum, för¬
nämligast af trävaror, hvilket förhållande förorsakade icke ringa arbete
för tullförvaltningen med anledning af dess åliggande att öfvervaka
efterlefnaden af den så kallade Norrbottenslagen. Enligt hvad tull¬
kammaren upplyst, utskeppades från dess distrikt år 1898 icke mindre
än 37,020 kubikmeter bjelkar och sparrar, uppgående i stycketal till
mer än 200,000. Att sjöfarten på Skellefteå vore synnerligen liflig,
visade sig äfven af det förhållande, att tullkammaren i afsende å upp¬
börden af fyr- och båkmedel år 1898 intog det fjortonde rummet bland
samtliga stapelstäderna. Statsverkets nuvarande utgifter för ifrågava¬
rande tullförvaltning vore också ganska små, enär aflöningarne för der
inrättade tjenstår enligt 1899 års stat belöpte sig till endast 6,800
kronor, ålderstillägg oberäknade.
Med afseende å hvad sålunda anförts, funne styrelsen sig böra
förorda, att tullförvaltaretjensten i Skellefteå uppflyttades i tredje löne-
Bih. till Riksd. Frot. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 5
34
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
graden, med lön 2,500 kronor, tjenstgöringspenningar 1,000 kronor och
två ålderstillägg å tillhopa 1,000 kronor.
Luteå. En af de tullplatser, der rörelsen under senare åren synnerligen
utvecklats, utan att detta hittills föranledt någon motsvarande ökning
af den ordinarie tullpersonalen på stället, vore Luleå. Trafikens tillväxt
visade sig väl icke så mycket åt ökningen i den egentliga tulluppbörden,
enär de der debiterade tullmedlen, ehuru beloppet under sista decenniet
mer än fördubblats, likväl år 1898 ännu icke utgjort mer än 122,996
kronor. Men också vore det icke så mycket importen som fastmera
exporten, hvilken grundade stadens nuvarande betydelse. I hvilken mån
tullförvaltningens deraf föranledda göromål, såväl å tullkammaren som
vid bevakningen, ökats, derom kunde man göra sig en föreställning af
det förhållande, att, trots den nedgång i totala fyr- och båkafgiftsupp-
börden, som blifvit en följd af den medelst kongl. kungörelsen den 14
juni 1894 genomförda ändring i stadgandena angående denna afgift,
den i Luleå under år 1898 debiterade uppbörd af ifrågavarande slag
uppgått till 175,454 kronor — ungefär sex gånger så mycket som ett
tiotal år tidigare — och öfverstigit den i hvarje annan stad än Stock¬
holm och Göteborg debiterade.
Häraf framginge, att tullkammarens nu framstälda begäran, att
den nuvarande personalen å tullkammaren och vid tullbevakningen —
bestående af en tullförvaltare, en uppsyningsman, fyra vaktmästare och
två roddare — måtte förstärkas med en kammarskrifvare och två vakt¬
mästare, vore fullt befogad; och ansåge sig styrelsen derför böra
hemställa om inrättande af en kammarskrifvaretjenst i den lägre löne¬
graden och två vaktmästaretjenster i den grad, dit de nuvarande vakt¬
mästare i Luleå hörde, eller den andra.
motTmknl afgifvande af förslag till reglering af tullverkets stater för
år 1900 hade styrelsen antydt, att förhållandena vid riksgränsen mot
Finland, trots alla ansträngningar, som från tullverkets sida gjorts att
hämma den der pågående olofliga varuinförseln, fortfarande vore otillfreds¬
ställande; och styrelsen funne sig nu böra återkomma till och närmare
utveckla detta ämne.
Såsom arbetsredogörelsen för Norrbottens läns gränsetullrätts verk¬
samhet under de senare åren visade, hade konfiskationsmålens antal i
denna gränsort under senare tider i icke sedvanlig grad ökats. Under
det att till exempel år 1885 endast två mål varit vid domstolen anhän-
giga och år 1886 intet, hade derstädes år 1896 handlagts icke mindre
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
35
än 11 från föregående år uppskjutna och 52 under året anhängiggjorda,
deraf 40 under året befordrats till slutlig åtgärd och 23 uppskjutits.
År 1897 hade vid samma domstol handlagts tillsammans 60 mål, af
hvilka 26 slutligen afgjorts och 34 uppskjutits till följande år.
Då åtal för seglationsförseelser ytterst sällan förekomme å ifråga¬
varande ort, afsåge målen så godt som uteslutande oloflig varuinförsel.
Hvad år 1898 beträffade, hade, enligt hos styrelsen tillgängliga hand¬
lingar, bemälda gränsetullrätt under sagda år slutbehandlat 39 mål; och
hade under samma år följande olofligen införda varuqvantiteter derstädes
dömts förbrutna, nemligen: oarbetad tobak 2,420 kg., mjöl 53,127 kg.
samt 35 säckar eller balar, angående hvilkas vigt uppgift saknades,
kött 457 kg., smör 1,523 kg., konfityrer 13,3 kg., skidor 88 kg. äfven¬
som ett hästkreatur.
Redan af det anförda framginge, att smugglingen från Finland
bedrefves i stor skala. Men styrelsen måste tyvärr ock bekräfta det
sakförhållande, att en ansenlig del af det olofligen införda godset och
de med införseln sysselsatta personerna icke af tullbevakningen anträf¬
fades. Och dock vore eu betydande personal i ständig verksamhet för
att öfvervaka gränsen. Oberäknadt den fasta bevakningen i staden
Haparanda äfvensom kustbevakningen, vore utmed gränsen från Hapa¬
randa till Pello — alltså i de trakter, der olagligheterna hufvudsakligast
föröfvades — posterade 19 ordinarie gränsridare samt 25 mot dag¬
traktamente ständigt tjenstgörande, hvartill komme ett antal under längre
eller kortare delar af året inkallade. Sagda bevakningsstyrka vore för¬
delad på två distrikt. Inom hvardera af dem fördes närmaste befälet
afen tillförordnad uppsyningsman, och styrelsen hade ingen anledning
att antaga annat, än att såväl de som deras underlydande gjorde hvad
i deras förmåga stode, för att tullförfattuingarna måtte behörigen efter-
lefvas. Vid sådant förhållande ansåge styrelsen, att bevakningskedjan
söder om Pello borde ytterligare förstärkas i syfte dels att göra det
hvarje särskild bevakningspostering tilldelade bevakningsområde mindre
än nu och dels att öka personalen vid hvarje dylik postering så, att
tillsynen måtte kunna i möjligaste mån göras lika effektiv å alla tider af
dygnet; och då det för erhållande af lämpligt manskap syntes vara nö¬
digt, att icke den extra ordinarie personalens antal blefve allt för opropor¬
tionerligt mot den ordinarie personalens, funne styrelsen nödigt, att för
ifrågavarande tjenstgöring 25 nya gränsridaretjenster med den aflöning
i lägre lönegraden, som för närvarande bestods gränsridarne i Hapa¬
randa tullkammaredistrikt, inrättades, men ville styrelsen, åtminstone
36
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
för närvarande, icke ifrågasätta någon förändring med afseende å be¬
vakningen i Pello och norr derom.
För att största möjliga nytta af bevakningen skulle tillförsäkras
statsverket, ansåge styrelsen derjemte nödigt, att den talrika gränsbe-
vakningspersonalen stäldes under ett kraftigt och nitiskt befäl, beklädt
med erforderlig myndighet och icke upptaget af andra tjenstebestyr vid
sidan af ifrågavarande befälstjenstgöring. Så vore näppeligen nu för¬
hållandet, då tullförvaltaren i Haparanda, som utöfvade ifrågavarande
befäl, af sin öfriga tjenstgöring hindrades att egna någon mera afsevärd
tid deråt. Enligt styrelsens uppfattning erfordrades derför, på sätt
äfven tullkammaren föreslagit, att gränsbevakningen i dess helhet stäldes
under en särskild chef, för hvilket ändamål tullkammaren föreslagit
inrättande af en bevakningskontrollörstjenst, likstäld med motsvarande
befattning inom Karlstads tullkammaredistrikt. För sin del ansåge
styrelsen, att ifrågavarande befäl lämpligen kunde utöfvas af en under
tullkammaren lydande tullbetjent af öfveruppsyningsmans grad, i stället
för af tjensteman, då större utsigt att erhålla lämplig person för platsen
syntes förefinnas, derest styrelsen vid sitt val icke vore uteslutande
hänvisad till personer, hvilka egde behörighet att söka tjenstemanna-
befattning inom verket. Vidare vore styrelsen af den åsigt, att till
gränsbevakningschefens biträde och för att närmast leda bevaknings-
tjenstgöringen borde, likasom hittills, finnas underbefäl af uppsynings¬
man grad i de särskilda distrikten. Härförutom ansåge styrelsen
ändamålsenligt, att gränsbevakningen i Haparanda tullkammaredistrikt
organiserades på militärisk fot, i likhet med hvad som vore stadgadt
angående större delen af kustbevakningen inom riket och äfven jemlikt
kongl. brefvet den 10 februari 1852 vore förhållandet med den förut
anordnade, men på grund af kongl. brefvet den 3 augusti 1866 seder¬
mera indragna gränsbevakningen i Haparanda. I följd häraf syntes
nyssbemälde, närmast under gränsbevakningschefen lydande underbefäl,
hvilka för den del af gränsen, hvarom nu vore fråga, eller söder om
Pello, borde blifva två, böra benämnas gränssergeanter. Aflöningen för
dem ansåge. styrelsen böra bestämmas lika med aflöningen för upp-
syningsmän i högre lönegraden och för gränsbevakningschefen lika
med för öfveruppsyningsmän i högre lönegraden.
Blefve gränsbevakningen förstärkt och befälet öfver densamma
anordnadt i enlighet med hvad nu sagts, och blefve derjemte lämpliga
ändringar i tullstadgans föreskrifter, i hvad dessa särskildt afsåge gräns¬
trafiken, genomförda, till hvilka ändringar styrelsen antagligen inom
kort blefve i tillfälle att afgifva förslag, vågade styrelsen — som, hvad
Statsutskottets Utlåtande N;o 8.
37
smugglingen till sjös inom ifrågavarande trakt beträffade, tillförsåge
sig kraftig verkan af patrulleringen med den ångbåt, om hvars an¬
skaffande styrelsen jemlikt bemyndigande i kongl. bref den 19 maj
1899 gått i författning — antaga, att den olofliga varuinförseln skulle
väsentligen aftaga. Att den skulle kunna helt och hållet undertryckas,
syntes väl ej tills vidare vara att hoppas, då det onda sedan lång tid
tillbaka slagit alltför djupa rötter och det ännu antagligen komme att
dröja länge nog, innan det inginge i allmänna rättsmedvetandet hos
befolkningen i dessa bygder, att smuggling vore lagöfverträdelse. Vid
sådant förhållande hade styrelsen icke kunnat underlåta att jemväl
föreslå ett bättre sakernas ordnande med afseende å utöfningen af
åklagaremagten. Denna handhades i Haparanda af tullförvaltaren, i
likhet med hvad numera egde rum å de flesta tullplatser i riket. Men
då åtalen i Haparanda icke, såsom annorstädes allmännast vore fallet,
afsåge mer eller mindre obetydliga seglationsförseelser, hvilka i regel
erkändes af svaranden, utan ofta nog vore, hvad utredning och bevis¬
föring anginge, ganska invecklade mål, och då tullförvaltarens egentliga
uppgift och utbildning måste göra honom jemförelsevis främmande för
ett sådant bestyr, hölle styrelsen före, att det skulle vara till stor vinst
för det allmänna, om i Haparanda anstäldes en särskild, juridiskt bildad
åklagare i tullmål, för hvilken i så fall hela Norrbottens län lämpligen
kunde bestämmas såsom tjenstgöringsdistrikt. Styrelsen hade med af¬
seende härå ansett sig böra föreslå, att å tullverkets stat uppfördes en
för Norrbottens län afsedd tulltiskalstjenst med samma aflöning, som
åtnjötes af öfriga tullfiskaler.
De egentliga tullkammaregöromålen vid tullkammaren i Haparanda Haparanda.
hade sedan lång tid tillbaka icke kunnat af tullförvaltaren ensam med¬
hinnas. Hittills hade dock endast anslag till skrifbiträde varit honom
tilldeladt. Emellertid hade nu göromålen ökats så, att den extra ordi¬
narie kammarskrifvare, som åtnjöte sagda anslag, hade sin tid fullt
upptagen af göromål å tullkammaren och i packhuset. Vid sådant för¬
hållande hade styrelsen ansett sig böra, i enlighet med tullkammarens
hemställan, föreslå inrättandet vid tullkammaren af en kammarskrifvare-
tjenst, hvilken syntes böra uppföras i lägsta lönegraden.
Invisitationen af de talrika bogserbåtarne inom Haparanda tullkam¬
maredistrikt hade, enligt hvad tullkammaren upplyst, under flera år
måst öfverlåtas antingen åt kustbevakningen eller åt en på ön Hanhin-
kari posterad, för bevakning af trävarulastningar afsedd vaktmästare,
då annan personal icke kunnat för ändamålet disponeras. Att en dylik
38
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
Jönköping.
Örebro.
Mon, Char-
lotlenberg,
Karlstad och
Storlien.
anordning icke vore lämplig, vore uppenbart, då kustbevakningen icke
borde upptagas med sådana bestyr och så vigtiga förrättningar icke
kunde tillfredsställande utföras af en enda person utan ledning och upp¬
sigt af bevakniugsbefäl. Med afseende derå, att antalet af dylika invisi-
tationer vexlade från ett- ända till tvåhundra årligen, syntes erforderlig
tullbevakningspersonal för deras ombesörjande böra å tullkammarens
stat uppföras, för hvilket ändamål styrelsen ansåge två vaktmästare-
tjenster i andra lönegraden böra inrättas, hvaremot nödigt befäl syntes
tills vidare kunna anskaffas genom förordnande af en vaktmästare så¬
som biträdande uppsyningsman.
Då, enligt hvad tullkammaren i Jönköping upplyst, den extra ordi¬
narie tjensteman, som uppbure det å tullkammarens stat uppförda an¬
slag till skrifbiträde, vore under hela expeditionstiden å hvarje tid af
året fullt sysselsatt för tullkammarens räkning med arbete, hvilket icke
af tullförvaltaren medhunnes, och de under årens lopp ökade tullkam-
maregöromålen derför icke längre kunde af tullförvaltaren ensam om¬
besörjas, hade styrelsen funnit sig böra tillmötesgå tullkammarens
begäran och föreslå inrättande för tullkammarens räkning af eu kam-
marskrifvaretjenst, hvilken syntes böra uppföras i den lägre lönegraden.
Efter det Kongl. Maj:t, på generaltullstyrelsens framställning, att,
som staden Örebro fullgjort de i kongl. brefvet den 24 april 1896
stadgade vilkor för åtnjutande af stapelstads- samt nederlags- och
transitupplagsrätt, tullpersonal måtte der provisoriskt anställas, enligt
kong], bref den 10 februari 1899 medgifvit anställande i nämnda stad,
medelst af styrelsen utfärdade, tills vidare gällande förordnanden, af
dels en tullförvaltare med lön 2,500 kronor, tjenstgöringspenningar
1,000 kronor och rätt till två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor,
dels ock en vaktmästare med lön 600 kronor, tjenstgöringspenningar
300 kronor samt rätt till två ålderstillägg, hvardera å 75 kronor,
funne styrelsen berörda nya tjenster nu böra å stat uppföras.
Redan flera år före mellanrikslagens upphäfvande hade det visat
sig omöjligt ej mindre för de vid gränstullkamrarne i Mon och Char-
lottenberg anstälde kontrollörer än för tullförvaltaren i Karlstad att en¬
samme medhinna tullkammaregöromålen, i följd hvaraf anslag till bi¬
trädande kammarskrifvarebefattningar måst å respektive tullförvaltnin¬
gars stat uppföras. Göromålen vid ifrågavarande befattningar hade
emellertid under årens lopp dels i följd af trafikens tillväxt, dels ock i
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
39
följd af de förändrade mellanriksförhållandena så väsentligt ökats, att
styrelsen icke funne skäl att längre uppskjuta med afgifvande af för¬
slag till dessa befattningars ersättande med kammarskrifvaretjenster;
och då samma förhållande egde rum vid tullkammaren i Storlien, der
i stället för biträdande kammarskrifvare en extra ordinarie kammar¬
skrifvare vore i tjenstgöring mot dagtraktamente inkallad, hade sty¬
relsen, för uppförande å en hvar af tullkamrarnes i Mon, Charlottenberg,
Karlstad och Storlien stater af en kammarskrifvare i den lägre löne¬
graden, ansett sig böra föreslå inrättande af fyra dylika nya tjenster.
Då år 1895 tullkammare under tullförvaltares öfverinseende öpp¬
nades i Falun, hade bemälde tullförvaltare, med Kongl. Majtts be¬
gifvande enligt kongl. bref den 4 oktober samma år, fått, öfvertaga
det dittills af bevakningskontrollören i Karlstads tullkammaredistrikt
utöfvade chefskapet öfver gränsbevakningen i Dalarne. Denna anord¬
ning hade emellertid visat sig mindre lämplig, enär någon annan
tjensteman än tullförvaltaren icke vore anstäld vid tullkammaren i
Falun och denne i följd deraf icke kunde sa ofta, som önskligt och
behöflig! vore, inspektera förhållandena och personalen vid gränsen.
Styrelsen ansåge derför, att ifrågavarande chefskap åter borde öfver-
tagas af bevakningskontrollören, hvilken förändring så mycket hellre
syntes kunna omedelbart genomföras som den nuvarande innehafvaren
af bevakningskontrollörstjensten — för hvilken visst tjenstgöringsom-
råde icke funnes i gällande stat bestämdt — tillträdde densamma med
skyldighet att utöfva befäl öfver gränsbevakningen i Karlstads tull¬
kammaredistrikt, hvartill då hörde, förutom derunder ännu lydande
Elfsborgs län och Vermland, jemväl provinsen Dalarne. Styrelsen
ville dock icke ifrågasätta, att en sådan ändring skulle vidtagas, utan
att bevakningskontrollörens redan under nuvarande förhallanden knappa
aflöning komme att höjas, en åtgärd, hvilken dessutom påkallades af
det väsentligt ökade arbete, som, i följd af den förstärkning af gräns¬
bevakningen, hvilken föranledts af mellanrikslagens upphäfvande, till¬
fallit honom i afseende å såväl inspektionsresor som skriftvexling; och
hade styrelsen derför ansett sig böra föreslå, att bemälde tjensteman,
hvilken nu åtnjöte enahanda aflöning som kontrollörer i första löne¬
graden, i stället måtte, mot det att han öfvertoge ofvan angifna ut¬
vidgade tjenstgöringsskyldighet, i aflöningshänseende likställas med
kontrollörer i andra lönegraden.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda anförts, hade general¬
tullstyrelsen hemstält,
Gränsbevak¬
ningen i Karl-
stads tull¬
kammar e-
distrikt m. m.
Generaltull-
styrelsens hem¬
ställan.
40
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
l:o) att å tullverkets aflöningsstat måtte, utöfver der redan upp¬
tagne tjensteman och betjente, uppföras:
a) hos styrelsen:
å kanslibyrån:
en notarie med lön 1,800 kronor, tjenstgöringspenningar 1,200
kronor samt rätt till två ålderstillägg å tillhopa 1,000 kronor; och
å revisionsbyrån:
två revisorer med lön 1,800 kronor, tjenstgöringspenningar 1,200
kronor samt rätt till två ålderstillägg å tillhopa 1,000 kronor;
b) vid lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen:
dels en tullförvaltaretjenst i Örebro med lön 2,500 kronor, tjenst¬
göringspenningar 1,000 kronor och rätt till två ålderstillägg å samman-
lagdt 1,000 kronor ;
dels en tullfiskal med lön 2,000 kronor, tjenstgöringspenningar
700 kronor och rätt till två ålderstillägg å sammanlagdt 800 krouor;
dels två förste packhuskontrollörer med lön 2,500 kronor, tjenst¬
göringspenningar 1,000 kronor och rätt till två ålderstillägg å till¬
hopa 1,000 kronor;
dels sjutton kontrollörer i andra lönegraden eller med lön 2,500
kronor, tjenstgöringspenningar 500 kronor och rätt till två ålderstillägg
å sammanlagdt 1,000 kronor;
dels en uppbördskassör med lön 2,500 kronor, tjenstgörings¬
penningar 500 kronor och rätt till två ålderstillägg å sammanlagdt
1,000 kronor;
dels tjugufem kammarskrifvare i andra lönegraden eller med lön
1,500 kronor, tjenstgöringspenningar 500 kronor och rätt till två ålders¬
tillägg å tillhopa 1,000 kronor;
dels sexton kammarskrifvare i första lönegraden eller med lön
1,500 kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor och rätt till två
ålderstillägg å tillhopa 600 kronor;
dels en gränsbevakningschef med lön 1,500 kronor, tjenstgörings¬
penningar 500 kronor och rätt till två ålderstillägg å tillhopa 1,000
kronor;
dels en öfveruppsyningsman i andra lönegraden eller med lön
1,500 kronor, tjenstgöringspenningar 500 kronor och rätt till två
ålderstillägg å tillhopa 1,000 kronor;
dels två gränssergeanter med lön 1,000 kronor, tjenstgörings¬
penningar 500 kronor och rätt till två ålderstillägg å tillhopa 300
kronor;
dels en uppsyningsman i andra lönegraden eller med lön 1,000
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
41
kronor, tjenstgöringspenningar 500 kronor och rätt till två ålderstillägg
å sammanlagdt 300 kronor;
dels två uppsyningsman i första lönegraden eller med lön 900
kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor och rätt till två ålderstillägg
å tillhopa 300 kronor;
dels tjugusex gränsridare i första lönegraden eller med lön 500
kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor och rätt till två ålderstillägg
å tillhopa 150 kronor;
dels två kustvakter till sjös med lön 600 kronor, tjenstgörings¬
penningar 300 kronor och rätt till två ålderstillägg å tillhopa 300 kronor;
dels tjuguen vaktmästare i fjerde lönegraden eller med lön 800
kronor, tjenstgöringspenningar 400 kronor och rätt till två ålders¬
tillägg å sammanlagdt 300 kronor;
dels tio vaktmästare i tredje lönegraden eller med lön 700 kronor,
tjenstgöringspenningar 300 kronor och rätt till tva ålderstillägg å
sammanlagdt 300 kronor;
dels nio vaktmästare i andra lönegraden eller med lön 600 kronor,
tjenstgöringspenningar 300 kronor och rätt till två ålderstillägg å till¬
hopa 150 kronor;
dels ock tre kammarvaktmästare med lön 500 kronor, tjenst¬
göringspenningar 300 kronor och rätt till två ålderstillägg å samman¬
lagdt 150 kronor;
2:o) att för genomförande af den ifrågasatta förbättringen i
aflöningsförmåner vid tullförvaltaretjensterna i Helsingborg, Trelleborg
och Skellefteå, hvilka enligt 1900 års stat tillhörde respektive femte,
tredje och första lönegraderna, samt för kontrollören vid tullkammaren
i Helsingborg, hvilken vore uppförd i fjerde lönegraden, följande för¬
ändringar måtte i 1901 års stat vidtagas, nemligen, att
dels antalet tullförvaltare i sjunde lönegraden eller med lön och
tjenstgöringspenningar tillhopa 6,000 kronor ökades med en, tullförvalta¬
ren i Helsingborg, och i sammanhang dermed antalet tullförvaltare i femte
lönegraden eller med lön och tjenstgöringspenningar tillhopa 5,000
kronor minskades med en, bemälde tullförvaltare;
dels antalet tullförvaltare i fjerde lönegraden eller med aflöning
tillhopa 4,000 kronor ökades med en, tullförvaltaren i Trelleborg, utan
att i sammanhang dermed någon nedsättning egde rum af antalet
tullförvaltare i tredje lönegraden eller med sammanlagdt 3,500 kronors
aflöning, dit tullförvaltaren i Skellefteå uppflyttades, men i stället antalet
Bill. till Riksd. Prof. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 8 Raft. 6
42
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
tullförvaltare i första lönegraden eller med sammanlagd! 2,700 kronors
aflöning minskades med en, sistbemälde tullförvaltare;
dels ock antalet kontrollörer i femte lönegraden eller med till¬
hopa 5,000 kronors aflöning ökades med en, kontrollören vid tull¬
kammaren i Helsingborg, och i stället antalet kontrollörer i fjerde
lönegraden eller med tillhopa 4,000 kronors aflöning minskadas med en,
bemälde kontrollör;
3:o) att, i händelse aflöningen vid de föreslagna nya tjensterna
vid tullbevakningen i Trelleborg bestämdes på sätt styrelsen hem-
stält, följande förändringar af 1900 års aflöningsstat måtte i 1901 års
stat vidtagas för beredande af förbättrad aflöning åt den förut på
samma tullkammares stat uppförda bevakningspersonal, nemligen, att
dels antalet uppsyningsmän i andra lönegraden eller med tillhopa
1.500 kronors aflöning ökades med en och i sammanhang dermed antalet
uppsyningsmän i första graden eller med tillhopa 1,200 kronors aflöning
minskades med en;
dels antalet vaktmästare i tredje lönegraden eller med tillsammans
1,000 kronors aflöning ökades med tre och i följd deraf antalet vakt¬
mästare i andra lönegraden eller med tillhopa 900 kronors aflöning
minskades med tre;
dels ock antalet roddare i andra lönegraden eller med samman-
lagdt 800 kronors aflöning ökades med en och i följd deraf antalet
roddare i första lönegraden eller med sammanlagdt 700 kronors af¬
löning minskades med en;
4:o) att aflöningen vid bevakningskontrollörens tjenst, enligt
1900 års stat bestämd till lön 1,800 kronor och tjenstgöringspenningar
600 kronor med rätt till två ålderstillägg å tillhopa 600 kronor, måtte
i 1901 års stat upptagas till följande förhöjda belopp, nemligen lön
2.500 kronor och tjenstgöringspenningar 500 kronor med rätt till två
ålderstillägg å sammanlagdt 1,000 kronor; samt
5:o) att Kongl. Maj:t måtte förordna, att gränsbevakningen i
Haparanda tullkammaredistrikt skulle organiseras militäriskt och i följd
deraf ställas under krigslagarne; erinrande generaltullstyrelsen härvid, att
bifall till denna hemställan finge anses utgöra förutsättning för lämp¬
ligheten af den benämning, gränssergeanter, som ofvan upptagits för
underbefälet vid samma bevakning.
Statsutskottets Utlåtande N:o S. 43
Derest hvad generaltullstyrelsen under l:o)—4:o) här ofvan före¬
slagit vunne bifall, skulle den ordinarie aflöningsstaten, omfattande lön
och tjenstgöringspenningar, komma att ökas med 238,800 kronor.
Beträffande det å den ordinarie aflöningsstaten uppförda anslag
till vikariatsersättning, extra biträden m. m. vid lokalförvaltningen samt
kust- och gränsbevakningen hade generaltullstyrelsen jemväl sett sig
nödsakad att föreslå höjning. 1 afseende å detta anslag, hvilketil899
års stat vore upptaget med 250,000 kronor och i staten för år 1900
med 300,000 kronor, bestämdt anslag, hade generalstyrelsen erinrat,
hurusom detsamma vid upprepade tillfällen under senare tider visat sig,
sådant det varit i staten uppfördt, otillräckligt, i anledning hvaraf
styrelsen flera gånger måst aflåta framställningar om bemyndigande att,
utöfver det belopp, hvartill samma anslag och de dermed likstälda be-
sparingarne å den ordinarie aflöningsstaten uppginge, verkställa utbe¬
talningar af tullmedlen för det med anslaget afsedda ändamål. Sedan
emellertid Riksdagen i skrifvelse den 14 maj 1898 meddelat, bland
annat, att Riksdagen i anledning af framställning om anslag till fyllande
af dylik brist i det för år 1897 beviljade anslag icke velat lemna oan¬
märkt, att berörda anslag till följd af sin natur icke bort öfverskridas,
hade styrelsen i sitt förslag till 1900 års stat funnit sig föranlåten att,
med erinran om de svårigheter, som mötte för beräknande så lång tid
på förhand, som nödigt vore, af de utgifter, hvilka skulle täckas af
ifrågavarande anslag, äfvensom derom, att beskaffenheten af de behof,
hvilka föranledde dessa utgifter, i den mån de utgjordes af godtgörelse
till extra biträden, hvartill den ojemförligt öfvervägande delen af an¬
slaget åtginge, icke medgåfve, att hänsyn toges till anslagets egenskap
af bestämdt anslag, hemställa om anslagets ändring till förslaganslag.
Detta förslag hade äfven blifvit af Kongl. Maj:t biträdt, men hade icke
vunnit Riksdagens bifall. Sedermera hade styrelsen sett sig nödsakad
att i skrifvelse den 2 november 1899 göra framställning om bemyn¬
digande att för ifrågavarande ändamål år 1899 använda, utöfver an¬
slaget och bcsparingarne, ett belopp af högst 130,000 kronor, hvilken
framställning under den 10 i samma månad bifallits. Den möjlighet,
styrelsen vid afgifvande af förslag till 1900 års stat förutsatt, att an¬
slaget till vikariatsersättning, extra biträden in. m. å berörda stat skulle
visa sig otillräckligt, hade numera på grund af don erfarenhet, som
år 1899 lemnat, öfvergått till full visshet, men lika litet nu som till¬
förene kunde några tillförlitliga beräkningar om utgifternas belopp
och bristens storlek uppgöras; dock ville styrelsen upplysa, att bristen
Anslaget till
vikariatser¬
sättning, extra
biträden m. ra.
vid lokalför¬
valtningen.
44
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
för år 1900 å styrelsens kameralbyrå kalkylerats till högst 200,000
kronor. En omständighet, hvars relativa innebörd emellertid redan nu
läte sig konstatera, vore den, att styrelsen, för att brist på extra
ordinarie personal icke skulle inträda, måste vara betänkt på att å
många, om icke å de flesta platser höja dagtraktamentet för de till
tjenstgöring inkallade extra ordinarie tjenstemän och betjente, hvilken
förhöjning öfver hufvud taget sannolikt icke finge beräknas lägre än
15 procent å nuvarande traktamenten.
Under sådana omständigheter hade generaltullstyrelsen, som inga¬
lunda förbisåge, att de nya tjenstår, som nu föreslagits, borde, derest de
beviljades, verka ett väsentligt minskadt behof af extra biträden, ansett
sig böra utan att inlåta sig på några beräkningar af den beskaffenhet,
hvilkas otillförlitlighet år efter år framträdt, hemställa,
dels att det i tullverkets aflöningsstat för år 1901 ingående, för
lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen afsedda anslaget
till vikariatsersättning, extra biträden m. m. måtte bestämmas till
450,000 kronor, vid bifall hvartill aflöningsstaten i sin helhet snille,
derest jemväl hvad generaltullstyrelsen här ofvan i afseende å den
ordinarie aflöningsstaten hemstält vunne bifall, komma att ökas med
tillsammans 388,800 kronor, samt denna stats slutsumma, utgörande
enligt 1900 års stat 2,066,300 kronor, alltså uppgå till 2,455,100 kronor,
dels ock att Kongl. Maj:t måtte bemyndiga generaltullstyrelsen
att under år 1900, i den mån aflöning till erforderliga extra biträden
vid lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen skulle visa
sig icke kunna utgå af det å lokalförvaltningens samt kust- och gräns¬
bevakningens stat för samma år uppförda anslag till vikariatsersättning,
extra biträden m. m. samt under året uppkommande besparingar å den
ordinarie aflöningsstaten, för ändamålet åt tullmedlen förskottsvis använda
högst 200,000 kronor.
Hvad generaltullstyrelsen anfört i fråga om behofvet af ett antal
nya tjänster vid tullverket hade departementschefen ansett sig böra i
väsentliga delar biträda. Den ökning i arbete, som förändrade tidsförhål¬
landen tillfört tullverket, hade utan tvifvel varit vida större, än att den ens
tillnärmelsevis kunnat uppvägas af det relativa fåtal nya befattningar, som
efter tillkomsten af 1876 års ännu i hufvudsak gällande aflöningsstat på
tullverkets stat uppförts. Följden hade vant den under dylika förhållan¬
den vanliga. Eu dryg del af det arbete, som skolat utföras af tullverkets
personal, hade måst öfverlåtas åt ett ständigt växande antal extra ordi¬
narie tjenstemän och betjente, hvilket icke alltid kunnat lända till för-
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
45
män för tjensten och hos de talrika extra biträdena framkallat missmod
och bekymmer för framtiden.
Hvad beträffade detaljerna af generaltullstyrelsens förslag, funne
departementschefen styrelsen i fråga om flertalet af de till inrättande
föreslagna nya tjensterna hafva anfört tillfyllestgörande skäl för behofvet
af dem. I fråga åter om vissa andra bland de föreslagna tjensterna
hade han icke af de utaf generaltullstyrelsen anförda omständigheter
funnit sig öfvertygad, att den ökning i arbete, som de senare åren
otvifvelaktigt medfört äfven å de tullplatser, der dessa tjänster skolat in¬
rättas, varit af den stadigvarande art och den omfattning, att ett ound¬
gängligt behof af sagda tjenster skulle förefinnas. På grund häraf
ansåge han från förslaget böra uteslutas 3 kammarskrifvare, nemligen
1 i Helsingborg, 1 i Karlskrona och 1 i Jönköping, samt 3 vaktmästare,
nemligen 1 i Ronneby, 1 i Visby och en i Sundsvall. I fråga om den
begärda förstärkningen af 7 tjenstemän vid packhusinspektionen i Göte¬
borg ansåge departementschefen väl nya tjenstemän till detta antal der¬
städes böra anställas, men funne, lika med tulldirektören i Göteborg,
tillräckligt, att af dessa tjenstemän allenast 1 och icke, på sätt general¬
tullstyrelsen föreslagit, 3 erhölle kontrollörsgrad, då således 1 kontrollör
och 6 kammarskrifvare i stället för af styrelsen föreslagna 3 kontrollörer
och 4 kammarskrifvare skulle der anställas.
Med iakttagande af dessa jemkningar i general tullstyrelsens förslag
skulle alltså komma att i nya befattningar anställas
dels 15 kontrollörer i 2:dra lönegraden i stället för af styrelsen
föreslagna 17;
dels 26 kammarskrifvare i 2:dra lönegraden i stället för föreslagna 25;
dels 14 kammarskrifvare i lista lönegraden i stället för föreslagna 16;
dels 9 vaktmästare i 3:dje lönegraden i stället för föreslagna 10; samt
dels 7 vaktmästare i 2:dra lönegraden i stället för föreslagna 9.
Om departementschefen således med nu angifna undantag ansåge
behofvet af de föreslagna nya tjensterna styrkt och likaså ansåge för¬
slaget om vissa redan nu befintliga tjensters uppflyttande i högre löne¬
grad befogadt, kunde han deremot icke instämma med generaltullstyrelsen,
då styrelsen föresloge, att de nya tjensterna och aflöningsförbättringarne
skulle redan nu uppföras på ordinarie stat. På skäl, som enligt departe¬
mentschefens förmenande icke kunde jäfvas, hade generaltullstyrelsen fram¬
hållit behofvet af en omfattande omarbetning af tullverkets stater, och,
om än med hänsyn till den utveckling, som rörelsen numera hunnit,
föga antagligt vore, att icke äfven framgent de nya tjenatebefattningarne
komme att behöfvas, vore dock en gifven sak, att genomförandet af såsom
46
Statsutskottets Utlåtande lS:o 8.
erforderliga ansedda ändringar i staterna icke knnde annat än i sin mån
försvåras genom tillkomsten af ett ganska betydligt antal nya tjenster. I
afbidan på resultatet af den utaf generaltullstyrelsen föreslagna utredningen
— Kongl. Maj:t torde framdeles vilja besluta, huruvida denna borde upp¬
dragas åt en komité eller verkställas inom embetsverket — ansåge sig
departementschefen derför böra föreslå, att medel till bestridande af
kostnaderna för uppehållande på förordnande under år 1901 af de nya
tjenster, hvilkas inrättande han tillstyrkt, äfvensom för beredande af
den likaledes af honom tillstyrkta förbättringen i lönerna vid vissa
tjenster måtte af Riksdagen äskas under formen af ett extra anslag.
Tillämpningen af generaltullstyrelsens förslag skulle, enligt hvad ofvan
blifvit erinradt, medföra en kostnad af sammanlagdt 238,800 kronor.
Med vidtagande af de af departementschefen föreslagna jemkningar
skulle denna summa minskas med 10,400 kronor till 228,400 kronor.
Minskades aflöningsstatens slutsumma, sådan den af generaltullstj-relsen
föreslagits, eller 2,455,100 kronor, med det af generaltullstyrelsen för
nya tjenster och aflöningsförbättringar föreslagna kostnadsbeloppet,
komme berörda stat att sluta på ett belopp af 2,216,300 kronor
Generaltullstyrelsens förslag att gränsbevakningen i Haparanda
tullkammaredistrikt måtte organiseras militäriskt och i följd deraf ställas
under krigslagarne ansåge departementschefen sia: icke esra skäl förorda
till bifall.
Enligt hvad generaltullstyrelsen ofvan erinrat, hade Kongl. Maj:t
genom bref den 10 sistlidne november bemyndigat bemälda styrelse
att under år 1899 till aflöning åt erforderliga extra biträden vid tull¬
verkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakningen, i den män
medel dertill skulle visa sig icke kunna utgå af det å lokalförvaltningens
samt kust- och gränsbevakningens stat för samma år uppförda anslag
till vikariatsersättning, extra biträden m. m. samt under året uppkom¬
mande besparingar å den ordinarie aflöningsstaten, förskottsvis utbetala
högst 130,000 kronor äfvensom att till 1900 års räkenskap balansera
det belopp, som på grund af berörda bemyndigande kunde komma att
under år 1899 utbetalas. På grund af detta bemyndigande hade af
generaltullstyrelsen förskjutits ett belopp af 129,489 kronor 11 öre,
hvilket, jemlikt föreskriften i nyssberörda bref, till 1900 års räkenskap
balanserats. Beträffande det af generaltullstyrelsen anmälda enahanda
behofvet för innevarande år hade departementschefen för afsigt att
tillstyrka Kongl. Maj:t att framdeles i sammanhang med fastställande
af tullverkets stater för år 1901 bemyndiga generaltullstyrelsen att
under innevarande år i enahanda ordning förskottsvis utbetala högst
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
47
200,000 kronor; och hemstälde departementschefen, att Kong! Maj:t i den
proposition angående statsverkets tillstånd och behof, som till innevarande
års Riksdag aflätes, måtte göra framställning om ersättande af de be¬
lopp, som, på grund af omförmälda bemyndigande^ af generaltullsty¬
relsen dels förskjutits för år 1899 och dels kunna komma att förskjutas
för år 1900.
Enligt hvad generaltullstyrelsen anmälde, hade öfvergängsaflönvngs-
staten genom en derå uppförd persons afgång minskats med 450 kronor
eller från 9,950 kronor, å hvilket belopp ifrågavarande stat ior år
1900 slutade, till 9,500 kronor; och hade indragningsstaten, som för år
1900 upptagits till 10,550 kronor, genom en derå uppförd persons af¬
gång minskats med 360 kronor, i följd hvaråt denna stats slutsumma
komme att utgöra 10,190 kronor.
Beträffande slutligen omkostnadsstaten anmälde generaltullstyrel¬
sen, att de å samma stat uppförda fasta anslag till jakt- och båtlega
samt hästlega och resekostnader, derest styrelsens förslag om upp¬
förande å aflöningsstaten af nya tjenster för förstärkning af gräns-
ocli kustbevakningen vunne bifall, tarfvade förhöjning, hvilken, med
beräknande af ungefär motsvarande anslagsbelopp för de nya tjenste-
innehafvarne som för deras förut å stat uppförde vederlikar, lämp¬
ligen syntes kunna bestämmas till 12,000 kronor, då berörda anslag
skulle komma att höjas från senast faststälda belopp, 88,000 kronor,
till 100,000 kronor. Derjemte syntes, då sakkunnig person förslagsvis
beräknat drift- och underhållskostnaderna för ofvan omförmälda, åt
kustbevakningen i Haparanda tullkammaredistrikt ämnade ångbåt till
6,400 kronor årligen, en häremot svarande ökning af anslaget till
diverse utgifter erfordras. Eu ytterligare ökning af sistnämnda anslag
syntes påkallas af det förhållande, att detsamma under de senare åren
i allmänhet öfverskridils med omkring 10,000 kronor. Då generaltull¬
styrelsen i afseende å öfriga stater icke hade att föreslå någon ändring,
hemstälde styrelsen förty, att till jemnande af staternas slutsumma an¬
slaget till diverse utgifter, i 1900 års stat bestämdt till 16,350 kronor,
måtte upptagas med ett till 33,160 kronor förhöjdt belopp, samt alltså
omkostnadsstaten, hvars slutsumma för år 1900 utgjorde 228,600 kronor,
bestämmas till 257,410 kronor.
Vid do af generaltullstyrelsen föreslagna ändringar i fråga om
Öfvcrgängs-
aflönings-
staten.
Indragntngs-
staten.
Omkostnads-
staten.
48
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
öfvergångsaflönings-, indragnings- och omkostnadsstaterna hade departe¬
mentschefen icke anledning till erinran.
I anslutning till hvad såväl generaltullstyrelsen som departements¬
chefen i förevarande ärende anfört, finner utskottet, att efter den tid,
då 1876 års ännu i hufvudsak gällande aflöningsstat för tullverket
uPP&]'or(^es5 förändrade förhållanden inträdt, att en genomgripande
omarbetning af denna stat är af nöden. Enligt hvad af statsrådsproto¬
kollet framgår, lärer förslag till omfattande förändringar i tullverkets
stater vara att emotse; och vid sådant förhållande har det synts ut¬
skottet kunna ifrågasättas, huruvida, innan fullständig utredning i detta
ämne blifvit på antydt sätt åstadkommen, ett så betydligt antal nya
tjenster inom tullverket som det nu föreslagna lämpligen bör inrättas.
Men då med hänsyn till den förestående utredningen medlen till de
nya tjensterna af Kongl. Maj:t äskats på extra stat, anser sig utskottet
böra i hufvudsak biträda hvad Kongl. Maj:t i detta afseende föreslagit,
helst det synes vara af vigt, att inskränkning göres i det hittills allt¬
jemt växande antalet extra ordinarie tjenstemän och betjente inom
tullverket.
Deremot har utskottet funnit den af Kongl. Maj:t nu föreslagna
löneförbättringen vid vissa tjenster böra i afbidan på resultatet af före-
nämnda utredning anstå. Eu sådan löneförbättring synes nemligen
endast böra beslutas i sammanhang med det förestående omarbetandet
af tullverkets stater i deras helhet. De i Kongl. Maj:ts förslag ingå¬
ende löneförhöjningarna afse dels tullförvaltaren och kontrollören i
Helsingborg med 1,000 kronor till dem hvardera, dels i Trelleborg tull¬
förvaltaren med 500 kronor, uppsyningsmannen med 300 kronor samt
tre vaktmästare och en roddare med 100 kronor till dem hvardera,
dels tullförvaltaren i Skellefteå med 800 kronor, dels ock bevaknings-
kontrollören i Karlstads tullkammaredistrikt med 600 kronor eller till¬
sammans 4,600 kronor, som alltså enligt utskottets mening nu skulle
komma att besparas.
Men äfven beträffande de föreslagna nya tjensterna vid tullverket
har utskottet ansett någon inskränkning kunna göras. I afseende å
den lokala tullförvaltningen i Stockholm har nemligen Kongl. Maj:t,
bland annat, föreslagit inrättandet af två andre-kontrollörsbefattningar.
Då emellertid Riksdagen förra året afslog då framstäldt förslag om dessa
befattningars uppförande i aflöningsstaten, anser utskottet sig icke nu
böra föreslå Riksdagen att frångå sitt så nyligen fattade beslut, helst
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
49
de bebådade förändringarna och utvidgningarna af tullokalerna i hufvud-
staden ännu icke blifvit fullständigt genomförda, och i allt fall förslaget
i öfrigt innebär en ej obetydlig ökning i antalet tjenstemän vid denna
lokalförvaltnings olika afdelningar.
Hvad vidare beträffar förslaget om en ordinarie kammarskrifvares
uppförande å tullkammarens i Varberg stat, synes det af generaltull¬
styrelsen derför åberopade skäl, eller den omständighet att då tull¬
kammare antagligen snart komme att öppnas i Borås, det ki:nde för¬
utses, att ett icke obetydligt antal försändelser komme att befordras
öfver Varberg transito till Borås, icke kunna tillmätas afgörande bety¬
delse, då väl antagligt är, att transitofrakten till Borås skulle komma
att hufvudsakligen gå öfver Göteborg. Behofvet af denna kammar-
skrifvarebefattnings inrättande synes alltså icke vara till fullo ådagalagdt.
I tullkammarens i Halmstad stat är föreslagen uppförandet af en
ny kammarskrifvaretjenst, hvars tillsättande utskottet anser jemväl
kunna undanskjutas. Enligt hvad generaltullstyrelsen vid uppgörande
af förslag till aflöningsstat för innevarande år anförde, hade nemligen
denna tullkammare då förmält sig, med hänsyn till föreliggande fråga
om utvidgning af de åt densamma upplåtna lokaler, anse skäligt att
låta anstå med förslag om tullkammarpersonalens ökning; och har, så-
vidt utskottet kunnat inhemta, någon sådan utvidgning ännu icke blif¬
vit verkstäld.
I generaltullstyrelsens förslag upptages en uppsyningsmanstjenst
i Cimbrishamn med 1,200 kronor i lön och tjenstgöringspenningar;
men då denna tjenst hittills uppehållits af en biträdande uppsynings¬
man med ett årligt arfvode, som för innevarande år höjts från 800
kronor till 1,000 kronor, och här följaktligen egentligen är fråga om
en ytterligare löneförhöjning, torde af skäl, som ofvan blifvit anförda,
med densamma böra anstå i afvaktan på förenämnda utredning och om¬
arbetning af tullverkets stater.
Vidare har utskottet ansett sig böra afstyrka förslaget om upp¬
förande å tullverkets stat af eu för Norrbottens län afsedd tullfiskal
med aflöning af tillsammans 2,700 kronor. Enligt hvad generaltullsty¬
relsen meddelat, kan nemligen antagas, att om gränsbevakningen blefve
förstärkt samt patrullering med ångbåt, derom styrelsen gått i författ¬
ning, blefve anordnad, den olofligt varuinförseln skulle väsentligen af¬
taga. Åtalen komma gifvetvis att i samma mån minskas; och vid
sådant förhållande synes fullgiltig anledning nu icke finnas att i denna
trakt anställa eu ny åklagare i tullmål, helst tillfälle torde förefinnas
Bill. till Rilcsd. Vrot. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 7
50 Statsutskottets Utlåtande N:o S.
att vid mera invecklade mål undantagsvis anlita biträde af juridiskt
bildad person.
Hvad slutligen beträffar de ifrågasatta tre nya vaktmästarne i
Trelleborg, hvilka Kongl. Maj:t föreslagit skola uppföras i tredje löne¬
graden med 1,000 kronors aflöning, har utskottet, som, på sätt ofvan
nämnts, ansett någon löneförbättring åt de nuvarande vaktmästarne
derstädes icke för närvarande böra medgifvas, funnit dessa tre nya
vaktmästares aflöning böra bestämmas till samma belopp som de nu
der anstälde vaktmästarnes, eller till 900 kronor.
Derest den af utskottet sålunda förordade minskningen i tillsät¬
tande af nya tjänster och nedsättning i ett fall af föreslagna nya
löner skulle vinna Riksdagens bifall, skulle deraf uppkomma en be¬
sparing af 13,800 kronor, och då, enligt hvad ofvan anförts, genom
afslag å framställningarna om löneförbättringar en besparing å 4,600
kronor skulle kunna åstadkommas, kan alltså den af generaltullstyrelsen
ifrågasatta höjningen i aflöningsstaten 238,800 kronor, som med vid¬
tagande af de utaf departementschefen föreslagna jemkningar minskats
med 10,400 kronor till 228,400 kronor, ytterligare nedbringas med
18,400 kronor till 210,000 kronor, hvilket belopp utskottet under punkt
16:o) här nedan föreslår må på extra stat för år 1901 beviljas till för¬
stärkning af arbetskrafterna vid tullverket.
_ På sätt af generaltullstyrelsen erinrats, har det å den ordinarie
aflöningsstaten uppförda anslag till vikariatsersättning, extra biträden
m. m. vid lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen i 1899
års stat upptagits med 250,000 kronor och i staten för år 1900 med
300,000 kronor; och är anslaget nu föreslaget att för år 1901 bestäm¬
mas till 450,000 kronor. Emot bifall härtill har utskottet icke haft
något att invända, men har endast velat uttala den mening att, då
dessa aflöningskostnader för år 1899 uppgingo till 379,489 kronor 11
öre och för 1900 beräknats till 500,000 kronor, det nu begärda anslaget
synes böra, vid bifall till förslaget om att 210,000 kronor varda till
aflöningar å extra stat för år 1901 uppförda, blifva för sitt ändamål
fullt tillräckligt och således icke böra öfverskridas.
Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt och då utskottet icke
haft något att erinra mot hvad Kongl. Maj:t i öfrigt föreslagit, hem¬
ställer utskottet,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts före¬
varande framställning, må,
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
51
l:o) med godkännande af enligt statsrådsproto¬
kollet öfver finansärenden den 13 januari 1900 före¬
slagna förändringar i tullverkets stater, för år 1901
bestämma anslaget till tullverket till ett mot staternas
slutsumma svarande belopp af 2,982,200 kronor, att
såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen; samt
2:o) medgifva, att ej mindre det belopp af 129,489
kronor 11 öre, som jemlikt kongl. bref den 10 november
1899 blifvit af generaltullstyrelsen under samma år
förskottsvis utbetaldt till aflöning åt extra biträden
vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gräns¬
bevakningen samt till 1900 års räkenskap balanseradt,
än äfven det belopp, som, i den mån aflöning till
erforderliga extra biträden vid lokaltullförvaltningen
samt kust- och gränsbevakningen må visa sig icke
kunna utgå af det å lokalförvaltningens stat för inne¬
varande år uppförda anslag till vikariatsersättning, extra
biträden m. in. samt under året uppkommande bespa¬
ringar å den ordinarie aflöningsstaten, kan komma
att, högst med 200,000 kronor, efter Kongl. Majt:s
bemyndigande af generaltullstyrelsen under samma år
för nyss berörda ändamål förskjutas, må af tullmedlen
för år 19Ö0 godtgöras.
Skogsväsendet.
* . ..... . s i ■ -
4;o) I afseende å anslagstiteln “skogsväsendet41 bar Kongl. Maj:tföre- Ang. anlag
slagit, att Riksdagen måtte dels i den för skogsstaten gällande stat
uppföra ytterligare 1 öfverjägmästare och 15 jägmästare med de för [4.]
dem i statsrådsprotokollet den 13 januari innevarande år angifna aflö-
ningsförmåner samt 97 krono]ägare äfvensom höja jägmästarens i Ar-
jepluog tjenstgöringspenningar med 200 kronor;
dels medgifva, att kronojägares tjenstgöringspenningar finge
utgå för kronojägare i de sex norra länen äfvensom i Vermland med
600 kronor samt för kronojägare i öfriga delar af riket med 500
kronor;
dels för nu nämnda ändamål höja det bestämda anslaget för skogs¬
staten från dess nuvarande belopp, 451,408 kronor, med 287,100 kronor
till 738,508 kronor;
52
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
Anslaget för
8kogsstatcn.
dels med godkännande af den ändring i skogsinstitutets stat,
att anslaget till expenser ökades till 5,000 kronor och anslaget till
de praktiska öfningarna till 8,000 kronor, höja anslaget för statens
skogsläroverk, nu 50,500 kronor, med 4,500 kronor till 55,000 kronor;
dels höja reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet från nuvarande belopper
1,010,892 kronor, med 489,100 kronor till 1,499,992 kronor;
så att anslaget till skogsväsendet skulle erhålla följande uppställning:
bestämdt anslag:
för skogsstaten........................ kronor 738,508: —
» statens skogsläroverk ... „ 55,000: — kronor 793,508: —
förslagsanslag:
till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets
lärarepersonal ............................................................ 84,400: _
reservationsanslag:
till enskilda skogsundervis-
ningen ................................. kronor 4,800: —
„ kronoskogarnes förvalt¬
ning och befrämjande af
skogsväsendet i allmänhet „ 1,499,992: — ^ 1,504,792-
summa kronor 2,382,700: —
hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i dess helhet
skulle ökas med 780,700 kronor;
dels ock medgifva, att till bestridande af de kostnader för
kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmän¬
het, till hvilka det för år 1900 för berörda ändamål anvisade reservations¬
anslag icke lemnade tillgång, finge, efter Kong], Maj:ts bemyndigande,
af domänstyrelsen under år 1900 förskjutas ett belopp af högst 135,000
kronor, att af samma års skogsmedel ersättas.
Af ofvanberörda statsrådsprotokoll inhemtas, hurusom domänsty¬
relsen i särskilda skrivelser den 25 oktober och den 25 november 1899
gjort fi amställning om anslagsbehofvet för år 1901; och hade styrelsen,
hvad först anginge anslaget för skogsstaten, i sistberörda skrifvelse er¬
inrat, att styrelsen redan i skrifvelse den 1 november 1897 angående
skogsväsendets anslagsbehof för år 1899 anmält behofvet af ökning i
förevarande anslag för åstadkommande af erforderlig ökning af den
ordinarie skogspersonalen och förbättring af kronojägarnes aflönings-
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
53
vilkor samt, att styrelsen i särskild skrifvelse sistnämnda dag jemväl
framlagt detaljeradt förslag i berörda afseende.
I denna senare skrifvelse, som af departementschefen den 14
januari 1898 för Kongl. Maj:t anmälts, men för hvars innehåll departements¬
chefen anhöll att nu å nyo få redogöra, hade styrelsen anfört följande.
Då styrelsen år 1884 afgifvit sitt förslag till ny reglering af
skogsstaten, hade kronoparkernas och öfverloppsmarkernas areal utgjort
3,519,054 har, men enligt styrelsens berättelse för år 1895 hade dessa
skogars areal vid sistnämnda års slut uppgått till 4,697,986 har. Lädes
härtill de stockfångstskogar, 181,199 har, Indika genom aftal med stock-
fångstprivilegiernas innehafvare återfölle till kronan under år 1897 och
närmast följande år, uppginge nämnda statsskogars areal till 4,879,185
har eller 1,360,131 har mer än under år 1884, då grunderna för skogs-
statens senaste reglering uppgjordes.
I jembredd med denna statsskogarnes utvidgning hade deras
afkastning också ökats, i det att denna, som under år 1884 utgjort
845,358 kubikmeter med en bruttoinkomst af 2,093,687 kronor, år 1895
belöpt sig till 1,321,575 kubikmeter med en bruttoinkomst af 4,224,886
kronor. För år 1896 hade inkomsten uppgått till 4,269,224 kronor
30 öre och kunde för år 1897 beräknas till mer än 5,000,000 kronor.
Med denna statsskogarnes starka utveckling och med de i flera
hänseenden häraf föranledda ökade arbeten för skogspersonalen följde
behofvet af denna personals förstärkning. Också hade på domänstyrel¬
sens framställningar i sammanhang med de årliga utgiftsförslagen efter
hand från skogsväsendets reservationsanslag anvisats ganska betydliga
belopp för anställande af extra kronojägare eller bevakare samt, i
synnerhet inom de norra orterna, af extra skogstjenstemän i egenskap
af biträdande jägmästare eller aflönade assistenter.
Att denna i mån af ökade arbeten efter hand tillkomna extra
personal äfven för framtiden vore omistlig och för statsskogarnes tids¬
enliga förvaltning och skötsel derjemte behöfde kompletteras och fastare
organiseras, ansåge styrelsen med hänsyn till ofvannämnda utveckling
af statens skogsväsende ligga för öppen dag. Den allmänna stegring
i skogsvärdet, som dåmera inträdt, hade äfven sträckt sig till de norra
orterna och der framkallat en lifligare efterfrågan af kronans virke
jemväl af mindre virkesdimensioner och virkessortiment, hvarigenom
för ett noggrannare tillgodogörande af skogen och en ändamålsenligare
vård om densamma yppats tillfällen och möjligheter, hvilka förut ej
funnits, men hvilkas begagnande måste för skogarnes afkomst och fram¬
tida afkastning vara af betydelse. Styrelsen ansåge sig fördenskull
04 Statsutskottets Utlåtande N;o 8.
höra anmäla behofvet af den ordinarie skogspersonalens förstärkning
och ville styrelsen, hvad da först den förvaltande personalen ansning*©
vidare anföra följande. ’
Af ofvannämnda ökning af statsskogarnes areal hade omkring
mo tiondedelar eller 1,211,717 har kommit på de nordligaste länen och
Kopparbergs län. . För att tillgodose det härigenom ökade behofvet af
arbetskrafter hade in alles 31 aflönade extra skogst jenstemän — biträdande
jägmästare samt assistenter — måst här anställas, för livilket ändamål
48,400 kronor ar 1897 vore anvisade, hvaraf tydligen framginge, att
den ordinarie revirförvaltarepersonalen i dessa orter vore för det' med
skogarnes förvaltning och vård nu förenade arbetet otillräcklig, samt
att denna personal maste genom revirens delning och nya jägmästare-
befattningars inrättande förstärkas. Visserligen vore i fråga om de
två nordliga länen, Norrbottens och Vesterbottens, afvittringen i de
öfre lappmarkstrakterna, såsom Juckasjärvi socken samt öfre délarne
af Sorsele, Stensele, Vilhelmina och Dorotea socknar, ej ännu. full¬
bordad, och för det närvarande kunde derför ej med säkerhet bedömas,
huru stor skogsareal i dessa orter kunde för kronans räkning komma
att behållas. Men denna omständighet syntes styrelsen ej vara af
beskaffenhet! att föranleda uppskof med revirregleringen i länens af-
vittrade delar, hvarest de hufvudsakligaste och inom sagda län värde¬
fullaste kronoskogarne funnes, och detta i synnerhet som regleringen
ej utan men längre kunde uppskjutas och densammas företagande nu
icke lade hinder i vägen för den jemkning i de öfre lappmarksreviren,
som framdeles möjligen kunde blifva behöflig, när skogarne derstädes
undergått slutlig afvittring, hvilket, enligt hvad styrelsen inhemtat, ei
kunde ske inom de närmaste tio åren.
Enligt ett efter öfverläggning med vederbörande öfverjägmästare
utarbetadt förslag till reglering af skogsstatens tjenstgöringsområden i
de norra orterna, hvilket förslag styrelsen bifogat sin framställning,
erfordrades med hänsyn till dåvarande förhållanden följandé nya revir,
nemligen, inom Norrbottens län 5, inom Vesterbottens län 5 samt inom
Kopparbergs län 1.
Med. afseende å Norrbottens och Vesterbottens läns nuvarande
indelning i revir ville styrelsen till en början erinra, att jemlikt kongl.
bref den 30 april 1883 jägmästarelönen i'Juckasjärvi dåvarande revir
från och med nämnda år inbesparats för att användas vid den reglering
af Gellivare revir,, .som, efter det Gellivare jernväg kommit till stånd,
kunde erfordras, men att, då vid skogsstatens senaste1 reglering något
definitiv;! förslag till detta och angränsande revirs reglering i anseende
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
55
till då ej ännu afslutad afvittring icke kunnat afgifvas, styrelsen saknat
anledning upptaga nämnda aflöning för det dåvarande i staten, men
hade styrelsen i skrifvelse den 15 oktober 1888 anhållit att framdeles,
när så erfordrades, få derom göra framställning. Likaledes hade sty¬
relsen i samma skrifvelse i anledning af ifrågasatt sammanslagning af
Umeå och Degerfors revir framhållit, att skogsstatens göromål antag¬
ligen komme framdeles att ökas dels genom den förnyade kongl. för¬
ordningen den 19 mars 1888 angående åtgärder till förhindrande af
öfverdrifven afverkning af ungskog, dels ock genom de aftal om stock -
fångstskogars öfverlåtelse till kronan, som nämnda år egt rum, men
att styrelsen för det dåvarande ej ansåge sig böra påyrka båda revirens
bibehållande, innan erfarenheten bekräftat ökningen i göromålen.
Det först nämnda länet, Norrbottens, som nu utgjorde 1 öfver-
jägmästaredistrikt och vore indeladt i 13 revir, innehölle, fjellskogarne
oräknade, 2,709,530 har kronoparker, öfverloppsmarker och inom de
närmaste åren till kronan återfallande stockfångstskogar, samt 72,833
har andra allmänna skogar. Vesterbottens län, hvilket också bildade
1 öfverjägmästaredistrikt och vore indeladt i 8 revir, innehölle af först¬
nämnda slags statsskogar en areal af 1,298,085 har, förutom 32,477
har andra allmänna skogar. I medeltal på hvarje revir komme alltså
nu, om arealen vore lika fördelad på reviren, omkring 208,000 har i
Norrbottens och omkring 162,000 har i Vesterbottens distrikt, men
genom ofvannämnda ökning af revirens antal till 18 i det förra och
till 13 i det senare skulle medelarealen för reviren i dessa distrikt
blifva i rundt tal respektive 150,000 har och 100,000 har. Inom Sårna
revir af Kopparbergs län uppginge kronoparkernas areal efter afslutadt
storskifte till 297,200 har, hvilket revir derför måste delas i två.
Vid revirregleringen i nu ifrågavarande landsdelar kunde det
emellertid ej undvikas, att det ena reviret erhölle större statsskogsareal
än det andra. Orsaken härtill läge deri, att hänsyn måste tagas ej
allenast till skogarnes areal, utan äfven till såväl deras belägenhet i
allmänhet och särskilt, vid flottlederna som ock till deras beskaffenhet,
afsättningsförhållandena, befintliga vägar med flera omständigheter,
hvilka inverkade på skogarnes gruppering i förvaltningsområden. Ett
revir i nedre landet, der skogarne merendels vore mera spridda, kunde
exempelvis icke tilldelas lika stor areal som ett revir inom öfre landet,
der skogarne bildade större sammanhängande komplexer, ehuru för¬
hållandena äfven der kunde i något fall betinga revirets mindre om¬
fattning, såsom fallet vore med Fredrika revir, hvilket såväl med hän-
56
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
syn till den allmänna belägenheten som skogarnes särdeles värdefulla
beskaffenhet icke borde gifvas större utsträckning, än föreslaget vore.
I Norrbottens län läge kronoskogarne i allmänhet samlade i större
komplexer, hvarför reviren i detta län kunnat tilldelas större areal än
i Vesterbottens län. Särskildt i Arjepluogs socken hade dock revir¬
reglering, ehuru i anseende till den stora arealen behöflig, ansetts böra
anstå, tills skogstillgången hunnit närmare undersökas och flottleds-
rensningen i Pite eif längre framskridit, i afvaktan på hvilken regle¬
ring nödigt biträde i revirförvaltningen erhölles af aflönad assistent.
Enligt regleringsförslaget skulle Dorotea socken af Vesterbottens
län jemte Tåsjö, Bodums och Fjellsjö socknar af Vesternorrlands län
bilda ett nytt revir, kalladt Tåsjö revir. Nämnda socknar inom Vester¬
norrlands län tillhörde Södra Ångermanlands revir, men, utom det att
detta revir, som vore mer än 30 mil långt, hade en mycket olämplig
form, komme reviret att år 1898 ökas med 32,008 har, derigenom att
vissa stockfångstskogar sagda år återfölle till kronan. En reglering af
detta revir vore derför af behofvet påkallad; och då härtill komme,
att de inom Medelpads revir belägna Oxsjö och Laxsjö kronoparker
samt Rörtjernmons kronopark hade ett från detta revirs öfriga krono¬
parker i Hafverö socken mycket aflägset läge, men läge beqvämare
till för Södra Ångermanlands revir, syntes det lämpligt, att detta se¬
nare revir nu reglerades på det sätt, att förenämnda Tåsjö, Bodums
och Fjellsjö socknar, hvilka tillsammans med Dorotea socken i Vester¬
bottens län bildade ett lämpligt skogsförvaltningsområde, afskildes från
reviret, hvilket i stället från Medelpads revir erhölle nyss omförmälda
kronoparker, hvarjemte till Södra Ångermanlands revir jemväl borde
läggas Nora och Nordingrå tingslag, af hvilka det förra nu tillhörde
Mellersta Ångermanlands revir och det senare Norra Ångermanlands
revir. Genom denna reglering erhölle samtliga de omnämnda reviren
en lämpligare form, än de nu egde.
I det förut nämnda regleringsförslaget funnes för hvarje revir
angifvet dess areal af kronoparker och öfverloppsmarker äfvensom
arealen af öfriga allmänna skogar, hvaremot i detta förslag icke upp¬
tagits och på reviren uppdelats de hemmans- och nybyggesskogar,
hvilka enligt gällande författningar vore underkastade utsyning, enär
härför nödiga kartor och handlingar icke för styrelsen vore tillgängliga.
En sådan uppdelning syntes ej heller vara af nöden för den förelig¬
gande regleringens bedömande, då det hufvudsakliga bestyret med dessa
skogar enligt styrelsens mening fortfarande borde omhänderhafvas af
särskilda extra skogstjenstemän.
Den föreslagna revirregleringen inom Norrbottens, Vesterbottens
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
57
och Kopparbergs län afsåga att bereda nödiga arbetskrafter för en tids¬
enlig utveckling af vården om kronans genom afvittring dåmera be¬
stämda högst betydande skogstillgångar i dessa län, och det kunde
öfver hufvud taget derför ej utan skäl anmärkas, att reviren i allmän¬
het erhållit för stor areal för att af revirförvaltaren på ett fullt till¬
fredsställande sätt kunna skötas, men styrelsen hade vid denna regle¬
ring utgått från den förutsättningen, att aflönade assistenter, såsom nu
vore fallet, fortfarande komrne att biträda, der så erfordrades.
Denna från och med år 1890 tillämpade anordning med aflönade
assistenter hade nemligen visat sig ändamålsenlig och lämplig, ehuru
densamma i vissa hänsenden tarfvade komplettering. Utom biträde
vid vissa göromål å kronoparker, nemligen uppskattning och indelning,
utsyning, uppgörande af planer för torrläggning af sankmark och öfver-
vakande af torrläggningsarbetenas utförande samt besigtning och kart¬
läggning af inom kronoparker befintliga torplägenheter, ålåge det assi¬
stenterna att verkställa uppskattning och utsyning å hemmansskogar i
lappmarkerna och i Särna socken af Kopparbergs län äfvensom att
utföra de undersöknings- och utstämplingsförrättningar, som föranleddes
af 1888 års förordning till förekommande af öfverdrifven afvikning af
ungskog; och utfördes alla dessa förrättningar efter en af öfverjäg-
mästaren för hvarje år uppgjord arbetsfördelning mellan revirförvaltare
och assistent. I aflöning åtnjöte assistent jemlikt kongl. brefven den
16 december 1892 och den 30 november 1894, förutom 300 kronor i
resepenningar för år räkuadt, ett arfvode af 66 kronor 66 öre i må¬
naden och 6 kronor för hvarje förrättningsdag ute å marken samt för
resedag, hvarjemte för inarbete med skogsindelning erhölles ersättning
efter 1 öre för har skogsmark. De assistenter, som sysslade med pla¬
ners uppgörande för sankmarkers torrläggning, åtnjöte för dermed för-
enadt inarbete enligt kongl. bref den 12 juli 1897 ersättning med 6
kronor om dagen, dock med den inskränkning, att detta senare arbete
icke ersattes för flere dagar, än som för utarbetet åtgått.
Då hemmansutsyningarna voro till sin omfattning beroende på
fortskridandet af laga skiften, i det att delegarne i byaskogar, så länge
skogen vore oskiftad, bekommo utsyning gemensamt, men efter skiftet
måste påkalla utsyning hvar för sig, och då de på grund af 1888 års
förberörda förordning förekommande undersöknings- och utstämplings-
förrättningarne vexlade efter konjunkturerna, kunde den personal, som
för enskilda skogsegares betjenande vid dessa förrättningar erfordrades,
icke till antalet på förhand beräknas; och det skulle derför möta stora
Eib,, till Riksä. Prof. 1900. 4 Sami 1 Afd. 8 lläft. 8
58
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
svårigheter att på ändamålsenligt sätt reglera reviren derest revir¬
förvaltaren ensam skulle utföra alla dessa år från år till antal och om¬
fattning vexlande förrättningar, hvilka derför enligt styrelsens mening
fortfarande borde till hufvudsaklig del omhänderhafvas af assistenter,
hvilKa anstäldes efter förefallande behof. Att deremot helt och hållet
skilja ifrågavarande förrättningar från revirförvaltningen skulle enlio-t
styrelsens mening icke vara ändamålsenligt, då besparing i tid och
resekostnad vunnes derigenom, att samme tjensteman, som utförde för¬
rättning å kronopark, jemväl verkstälde utsyning å hemmansskog,
hvit ken läge inom parken eller angränsade densamma.
Om än assistentorganisationen i hufvudsak visat sig ändamåls-
enlig, tarfvade densamma dock, såsom förut vore nämndt, i vissa delar
sa aff å kronoparkerna ej allenast de ofvan uppräknade
förrättningarna, utan äfven andra förefallande arbeten finge af assisten¬
terna utföras och i första rummet sådana, som afsåge skogsåterväxtens
främjande efter timmerblädning, såsom anordnandet af hyggesrensnin-
gar, markberedningar, skogssådder med mera, hvarigenom dylika arbe¬
ten kunde till fromma för skogens framtida afkastning bedrifvas i större
omfattning, än hvad den ordinarie revirförvaltaren ensam skulle kunna
medhinna; och önskligt vore också för dylika arbetens åvägabringande
äfven å hemmansskogarne, att assistenterna finge anlitas för att i sam¬
manhang med der skeende utsyningar lemna råd och anvisningar.
Men i sådant fall vore nödigt att öka assistenternas nu väl låga aflöning
på det sätt, att månadsarfvodet höjdes från 66,6 6 kronor till 100 kronor
och reseanslaget 300 kronor till 400 kronor. Å andra sidan skulle,
derest det af styrelsen afgifna förslaget om revirens reglering och nya
jägmästaretjensters inrättande blefve godkändt, assistenternas och bi¬
trädande jägmästarnes antal kunna något minskas; och under sådan
förutsättning syntes de då från reservationsanslaget utgående kost-
naderna för dessa. extra tjensteman aflöning i de norra länen kunna
minskas med omkring 13,000 kronor.
Såsom förut nämnts, vore Norrbottens distrikt deladt i 13 och
Vesterbottens distrikt i 8 revir, men skulle genom den af domänstyrel¬
sen föreslagna revirökningen det förra distriktet erhålla 18 och det
senare distriktet 13 revir. Det hade emellertid redan visat sig, att de
öfverjägmästarebefattningen i Norrbottens distrikt förenade göro-
mål voie af den stora omfattning, att de af en öfverjägmästare icke
kunde medhinnas, hvartill ej minst bidragit distriktets allt för stora
ytvidd med deraf föranledda tidsödande resor. Och då derjemte, i be¬
traktande af såväl kronoskogarnes betydande ökning i detta och Vester-
Statsutskottds Utlåtande N:o 8.
59
bottens distrikt som ock sj elfva skogshushållningens utveckling, krafvet
på öfverjägmästarnes verksamhet allt mer stegrades, vore det nödvän¬
digt, att de ifrågavarande två distrikten delades i tre samt att en ny
öfverjägmästarebefattning inrättades.
De blifvande tre distrikten ansåge styrelsen lämpligen kunna upp¬
kallas efter hufvudelfvarne, Luleå eif, Skellefteå eif, Umeå eif, och
skulle distrikten enligt förenämnda regleringsförslag erhålla följande
omfattning, nemligen:
Luleå distrikt: Pajala, Tärendö, Torneå, Kalix, Norra Gellivare,
Mellersta Gellivare, Södra Gellivare, Råneå, Luleå, Norra Jockmocks,
Mellersta Jockmocks samt Södra Jockmocks revir, tillsammans 12 revir;
Skellefteå distrikt: Arjepluogs, Norra Arvidsjaur, Mellersta Arvids¬
jaur, Södra Arvidsjaur, Elfsby, Piteå, Skellefteå och Norsjö revir, till¬
sammans 8 revir;
Umeå distrikt: Burträsks, Degerfors, Norra Lycksele, Södra Lyck¬
sele, Sorsele, Stensele, Vilhelmina, Fredrika, Åsele samt Bjurholms
revir, tillsammans 10 revir.
Till Mellersta Norrlands distrikt, hvilket för tydlighetens skull
borde, liksom Gefle-Dala distrikt, uppkallas efter de län, af hvilka det
bestode, eller Vesternorrlands-Jemtlands distrikt, skulle deremot hän¬
föras det af Dorotea socken i Vesterbottens län och af Tåsjö, Bodums
och Fjellsjö socknar i Vesternorrlands län bildade nya reviret, Tåsjö
revir, hvilket med afseende å belägenheten och vägarnes rigtning vore
med hänsyn till ledningen och kontrollen lättast tillgängligt från södra
sidan.
Det nya reviret i Sårna borde, liksom öfriga revir i Kopparbergs
län, tillhöra Gefle-Dala distrikt.
Någon förstärkning af den förvaltande ordinarie personalen i de
fem sydliga distrikten ansåge sig styrelsen deremot för det dåvarande
ej böra föreslå, oaktadt genom markinköp kronoparkernas areal i dessa
distrikt blifvit väsentligt förökad, hvilket jemväl, ehuru i mindre grad,
egt rum derigenom, att vid förnyad utarrendering af statsverkets egen¬
domar utmarker af dessa afsatts till kronoparker. En stor del af dessa
nybildade kronoparker vore nemligen dels mer eller mindre skoglösa,
dels i det hela beväxta med yngre skog, och sedan skogsodling å de
kala områdena försiggått, syntes förvaltningsbestyren under ett flertal
år blifva af den art, att ganska stora trakter kunde tillhöra hvarje revir,
då ungskogarnes vård ocli fredhållning företrädesvis ålåge kronojägarne.
Innan markinköpen fått den utsträckning, att betydligare vidder för-
värfvats, borde derför antalet jägmästare ej ökas, ehuru under den
60
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
tid af året, då skogsodlingar påginge och bedrefves i den omfattning,
som nu och under den närmaste framtiden påfordrades, de ordinarie
revirförvaltarne, att döma af hittills vunnen erfarenhet, icke medhunne
dem åliggande eftersyn å dessa arbeten Styrelsen ansåge sig derför
höra förnya sin framställning af den 17 november 1896, deruti styrel¬
sen, framhållande svårigheterna för de ordinarie jägmästarne att inom
de revir, der större skogsodlingar påginge, under den korta kulturtiden
om våren medhinna öfvervakandet af dessa arbeten, hemstält, att ett
anslag af 5,000 kronor måtte beredas för de fem sydligaste skogs¬
distrikten att användas till ersättning efter resereglementet åt de extra
skogstjenstemän, som efter öfverjägmästarnes förordnande under skogs-
odlingstiden biträdde jägmästarne, till följd hvaraf reservationsanslaget
borde ökas med 5,000 kronor.
För de i Norrland föreslagna nya tjenstebefattningarna borde
aflöningen utgå enligt gällande stat, dervid öfverjägmästarnes rese-
penningar syntes kunna bestämmas till 800 kronor, eller lika med dem
för öfver]ägmästaren i Vesterbottens nuvarande distrikt, och jägmästar-
nes tjenstgöringspenningar, i likhet med deras i lappmarksreviren, till
1,600 kronor, med undantag för Bjurholms revir, i hvilket, såsom lik-
stäldt med angränsande Degerfors revir, tjenstgöringspenningarne borde
bestämmas till 1,400 kronor. I detta sammanhang syntes det, såsom
med billighet och rättvisa öfverensstämmande, vara lämpligt, att tjenst¬
göringspenningarne i Arjepluogs revir, hvilka vid senaste reglering med
hänsyn till dåvarande hemmansutsyningar bestämdes till 1,400 kronor,
numera, då tjenstgöringen i detta revir vore likstäld med den i öfriga
lappmarksrevir, höjdes till 1,600 kronor.
Hvad derefter beträffade den bevakande personalen, läge det i
sakens natur, att statsskogsväsendets utveckling påkallade jemväl inom
denna personal en väsentlig förstärkning, och detta ej allenast i de
norra orterna, der krono]ägarepersonalen vid senaste reglering till an¬
talet bibehållits oförändrad, utan äfven i de öfriga delarna af landet,
der nämnda personal förstärkts med 52 kronojägare.
Orsaken, hvarför i de norra orterna kronojägarnes antal vid berörda
reglering icke ökats, hade varit den, att kronans skogar i lappmarkerna
då ej ännu varit genom afvittring bestämda och reviren följaktligen
icke kunnat indelas i definitiva bevakningsområden, utan måst tillsvidare
tillgodoses medelst extra kronojägare eller bevakare med mera ambula¬
torisk tjenstgöring; och vore nu, utom mera tillfälliga på kortare tider
antagna biträden, extra kronojägare och bevakare anstälda i stort antal.
Sedan kronoskogarne numera i de flesta lappmarkssocknar erhållit be-
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
61
stämda gränser, kunde krafvet på en ordnad och fullt verksam tillsyn så
väl i fråga om skogarnes fredhållning som ock beträffande afverkningen
och de särskilda arbeten, såsom skogsodling, hyggesrensning, markbered-
ning, dikning, flottledsrensning med mera, bvilka genom skogsförvalt-
ningens försorg utfördes, ej längre undanskjutas, hvadan och då er¬
farenheten visat, att en sådan tillsyn icke vunnes genom tillfälliga be¬
vakare, utan kräfde inom hvarje revir en stam af fast anstälde krono-
jägare, förslag till en sådan stam blifvit efter verkstäld utredning i
sammanhang med revirens reglering upprättad; och både det ansetts
nödvändigt, att nedannämnda antal kronojägarebefattningar uppfördes
på ordinarie stat, nemligen: inom Luleå distrikt 15, inom Skellefteå
distrikt 10, inom Umeå distrikt 16, inom Vesternorrlands Jemtlands
distrikt 4 samt inom Gefle—Dala distrikt 6, tillsammans 51 krono-
jägarebefattningar. Hvad de fem sydliga distrikten beträffade, hade
kronojägarne i allmänhet medhunnit de arbeten a boställen och utarren¬
derade egendomar, hvilkas verkställande på dem öfverflyttats vid skogs-
statens senaste reglering, men till följd af betydande skogsmarks-
inköp hade extra kronojägare mot arfvode från reservationsanslaget, i
det närmaste motsvarande ordinarie kronojägares aflöning, måst anställas
å åtskilliga af de nybildade kronoparkerna, såsom å Skagersholm, Gran¬
vik, Grönbo, Bjurfors, Tönnersjobeden (Stjernarp) och Kosta, hvarjemte
inom en del revir de ökade göromålen å förut varande statsskogar kräft
större personal; och vore sådana extra kronojägare anstälde till ett antal
af 10. För bevakningens uppehållande å andra nyinköpta markområden
i Elfsborgs och Hallands län äfvensom för bevakningens förstärkande
i Blekinge-Åhus och Arvika revir erfordrades ytterligare ett antal af
5 kronojägare, hvadan styrelsen ansåge, att för de fem sydliga distrik¬
ten 15 och inalles för hela landet 66 nya kronoj ägarebefattningar
borde på ordinarie stat uppföras. Som, enligt hvad förut nämnts,
i de flesta af de bevakningstrakter, för hvilka de nya kronojägarne
vore afsedda, redan funnes anstälde aflönade extra kronojägare, hvilka
vid de nya kronojägarebefattningarnes tillsättande blefve obehöfliga,
kunde nuvarande kostnaden för extra skogsbevakning minskas med
omkring 25,000 kronor.
Vid skogsstatens senaste reglering hade kronojägarnes förutvarande
ålloningsvilkor i hufvudsak bibehållits oförändrade, med undantag af att
de kronojägare, som vore i saknad af boställe eller bostadslägenhet,
tilldelats en hyresersäi trång af 100 kronor, hvilken förut endast för
kronojägare i Norrland utgått med ett belopp af 50 kronor; hvarjemte
kronojägarne berättigats uppbära dagartvode af 2 kronor 50 öre, när
b2 Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
de af jägmästare beordrades leda afverkning, skogsodling eller annat
arbete å ecklesiastikt boställe eller annan allmän under skogsstatens
förvaltning ej stäld skog eller biträda vid de i de norra orterna före¬
kommande utsyningsförrättningar, för Indika utsyningsafgifter erlades
af enskilda. Genom dessa dagarfvoden beräknades kronojägarne i de
fem sydliga distrikten erhålla en ersättning af 80 kronor å 120 kronor,
hvaremot någon beräkning af ersättning vid de norrländska utsynings-
förrättningarne då ej varit möjlig.
Kronojägares aflöning utginge enligt gällande stat sålunda:
|
Lön.
|
Tjenstgörings-
penningar.
|
Summa.
|
I de sex norra länen
|
400
|
150
|
550
|
I öfriga delar af landet
|
400
|
100
|
500
|
Der boställslägen-
het saknas, utgår
hyresersättning
med 100 kronor.
Derjemte åtnjöte kronojägare i de sex norra länen samt i Verm-
lands län 100 kronor i resepenningar.
Det kunde ej förnekas, att skogsstatens vid senaste reglering
utvidgade befattning med vissa publika skogar, jemte den allmänna
utvecklingen i öfrigt inom skogsväsendet, tagit kronojägarens tjenst¬
göring i anspråk i större mån, än man vid regleringen kunnat antaga,
sa att jemväl de lediga mellantider, kronojägarne förut merendels kunde
egna åt enskildt arbete och förvärf, upptagits af tjenstegöromål. Den
ersättning för dessa ökade göromål, som med ofvannämnda dagarfvoden
afsetts, hade emellertid ej heller på långt när uppgått till det vid
regleringen beräknade beloppet. Ehuru de af kronojägarne inom de
sydligare. distrikten, som innehade tillräckligt stora boställen, eller de
få kronojägare inom de norra orterna, som hade egna hemman, i det
hela vore i en jemförelsevis bättre ställning än de, som med den alltför
knappa aflöningen skulle bestrida alla utgifter för uppehället, hade dock
flertalet haft mycket svårt att draga sig fram, och den misstämning-
biand personalen, som'detta förhållande framkallat, hade tagit sig ut¬
tryck i en af ett flertal kronojägare till styrelsen ingifven framställ¬
ning om en förbättrad aflöning.
Såväl jägmästarne som öfverjägmästarne, hvilka i anledning häraf
blifvit hörda, hade, med vitsordande af den nuvarande aflöningens otill-
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
63
räcklighet, förordat en förhöjning med ett belopp af i allmänhet omkring
400 kronor, fördeladt på lön, tjenstgöringspenningar och ålderstillägg
samt, i några af de sydligare distrikten, jemväl resepenningar; och hade
af skogstjenstemännen tillika, såsom en följd af den nuvarande ringa
aflöningen, framhållits, att bland de från skogsskolorna utgående lär-
jungarne de dugligaste och mest lämpliga företrädesvis sökte befattning
i enskildes tjenst, der de hade större utsigt att finna sin bergning.
Styrelsen ansåge sig, beträffande den omständigheten att krono-
jägarnes inkomst af dagarfvoden icke motsvarat hvad man beräknat,
till en början böra framhålla, att, utom det att ett ej obetydligt antal
kronojägare, till följd af beskaffenheten af deras tjenstgöring uteslutande
å kronoparker eller under skogsstatens förvaltning stälda skogar, alls
icke eller endast undantagsvis uppburit några dagarfvoden, de af krono¬
jägarne, livilka blifvit delaktiga af dagarfvoden, i medeltal ej bekommit
mer än knappa 40 kronor om året. Anledningen härtill kunde till en
del sökas ej mindre deri, att ett stort antal mera betydande skogar till
utarrenderade egendomar i mån af deras arrendeledighet äfvensom
ecklesiastika skogar blifvit stälda under skogsstatens förvaltning, hvari¬
genom kronojägaren gått miste om rätten till dagarfvode för något
som helst arbete å dessa skogar, än äfven deri, att genom begränsning
med afseende å arten af de arbeten, för hvilka dagarfvoden skulle utgå,
dessa utfallit för ett färre antal dagar. Vid de utsyningsförrättningar
i de norra orterna, för hvilka dagarfvode utbetalades, hade i många
fall de ordinarie kronojägarne icke kunnat biträda, enär dessa utsyningar
ofta af assistenter utförts samtidigt med jägmästarnes kronoparksutsy-
ningar, vid hvilka den ordinarie kronojägaren utan ersättning nu bi¬
trädde. Men oafsedt dessa förhållanden, hvilka haft eu viss inverkan
på aflöningens storlek, funne styrelsen med hänsyn till de ökade anspråk,
som numera stäldes på kronojägarne, hvilkas pålitlighet, nit och dug¬
lighet vore vigtiga faktorer för skogsförvaltningens framgång, den
nuvarande aflöningen vara alltför knappt tilltagen; och ansåge sig
styrelsen desto mindre kunna underlåta framlägga förslag till den¬
sammas förhöjning, som en sådan vore påkallad ej allenast af omsorgen
om de nuvarande kronojägarnes nödtorftiga utkomst, utan äfven af
omtanke om personalens framtida rekrytering med dugligt folk.
Vid jemförelse med skogvaktares eller timmertummares i enskild
tjenst löneförmåner borde dock framhållas, att kronojägares fastare
ställning och deras pensionsrätt inverkade till förmån för statens tjenst
och att aflöningen derför kunde sättas något lägre för kronojägare.
Styrelsen ansåge af denna anledning, att kronojägareaflöningen ej be-
6-4
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
höfde ökas med så stort belopp, som skogstjenstemännen föreslagit,
utan borde ställas så, att en fast ökning af 200 kronor lades på tjenst-
göringspenningarne, hvarigenom vikariers anskaffande under tjenst¬
ledighet underlättades, och att dagarfvoden ej allenast bibehölles, utan
jemväl utsträcktes derhän, att dessa arfvoden kunde utgöra skälig
ersättning för tjenstgöringen utom hemtrakten, hvilken tjenstgöring före¬
trädesvis vore förenad med särskilda utgifter och af mera ansträngande
beskaffenhet. Styrelsen hölle nemligen före, att de kronojägare, som
vore anstälda i mycket begränsade och med boställe förenade bevak-
ningstrakter å kronoparkerna i landets sydliga delar, kunde vara ersatta
med nu utgående lön 400 kronor samt 300 kronor i tjenstgörings-
penningar eller i allt 700 kronor, hvaremot de, som under långa tider
måste å från hemmet aflägsna skogar biträda vid, leda eller utföra sär¬
skilda arbeten, vore i béhof af en särskild godtgörelse. I fråga om
sådan godtgörelse för tjenstgöring, som kräfde bortovaro från hem¬
vistet, hade förslag väckts derom, att reseersättning, ehuru till olika
belopp för skilda bevakningstrakter, skulle tillerkännas kronojägarne i
södra Sverige liksom de i de norra orterna anstälda, men då svårigheter
skulle uppstå att rätt afväga dessa ersättningar, och godtgörelse enligt
räkning af flere anledningar ej syntes lämplig, borde ersättningen fort¬
farande utgå efter enkel dagberäkning för de tider, då efter jägmästarens
order kronojägareu tjenstgjorde utom hemtrakten. Kostnaderna för
fortskaffandet vid längre afstånd med häst blefve visserligen derigenom
ej direkt ersatta, men torde mera sällan förekomma. Äfven hade blifvit
ifrågasatt, att dagarfvodena skulle borttagas och ersättas med ytter¬
ligare förhöjning i den fasta aflöningen, men derigenom ginge förlorad
den sporre, som otvifvelaktigt läge uti denna ersättning för den be¬
svärligare tjenstgöringen utom hemtrakten, och en sådan ytterligare
förhöjning i den fasta aflöningen, om den ej blefve lika för alla, hvilket
vore obehöflig!, skulle blifva svår att bestämma med tillbörlig nog¬
grannhet efter tjenstgöringens större eller mindre beqvämlighet. En
befogad invändning mot grunden för dagarfvodens utgående enligt hit¬
tills gällande bestämmelser kundo göras, den nemligen, att då dag-
arfvode utbetalades allenast för arbete å under skogsstatens förvaltning
ej stående skogar, ehuru detta vore af alldeles enahanda beskaffenhet
som å skogar under skogsstatens förvaltning, dessa senare kunde blifva
sämre vårdade eller åtminstone mindre besökta än de af förra slaget,
samt att, å andra sidan, i samma mån som kronojägarens tid upptoges
med den intensivare skötseln å större skogar, som stäldes under skogs¬
statens förvaltning, minskades för honom möjligheten att intjena dag-
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
65
arfvoden. Fastsloge man deremot den grunden, att dagarfvodet skulle
vara en ersättning för kostnader, utgifna för kosthållning och logis
utom hemmet med mera, samt för den större ansträngning, som måste
blifva förenad med arbete på mera aflägsna skogar af begge slagen,
syntes alla invändningar mot denna traktamentsersättning böra bort¬
falla. Men, om det med traktamentsersättning afsedda syfte skulle
vinnas, måste densamma utgå jemväl för arbeten å kronoparker och
andra under skogsstatens förvaltning stälda skogar, allenast dessa vore
belägna utom kronojägarens hemtrakt, hvars omfattning naturligen
måste till gränsen bestämmas. Styrelsen hade utgått från den åsigten,
att alla skogstrakter inom 5 kilometer i rak sträckning från krono¬
jägarens bostad skulle hänföras till detta område, och det borde då ej
möta någon svårighet att bestämma, hvilka skogar eller skogstrakter
folie inom eller utom denna gräns, helst som afgörandet häraf under¬
lättades af kartor. Det borde tillkomma öfverjägmästaren i distriktet
att efter kronojägareboställets läge eller kronojägarens bostad inom
bevakningstrakten utfärda noggranna föreskrifter om hvilka skogar i
sådant afseende skulle räknas ligga inom gränsen; och någon ovisshet
kunde sedermera derom ej uppstå, så vida ej kronojägaren ombytte
bostad, hvilken dock kunde af styrelsen bestämmas, derest dess läge
funnes vara olämpligt. Dagarfvodena skulle dock ej utgå för andra
förrättningar och arbeten, än som af jägmästaren bestämdes uti skriftlig
order på sätt nu skedde; och komme alltså annan tjenstgöring, såsom
patrullering, icke att särskildt ersättas, ej heller nu utgående ersättning
för förrättningar å utarrenderade egendomar inom hemtrakten att ut¬
betalas, hvaremot å andra sidan ersättning rättvisligen borde utgå för
arbeten å äfven under skogsstatens förvaltning stälda ecklesiastika
skogar, hvarigenom boställshafvares rätt ej komme att på något sätt
beröras. Till många af de på kronoparkerna i södra delarne af landet
stationerade kronojägarne komme dagarfvoden efter detta förslag liksom
tillförene sällan eller aldrig att utgå, hvaremot full säkerhet vunnes
derför, att för dem såväl i södra som norra delarne af landet, hvilka
både vidsträckta bevakningsområden och ett större antal skogar på
långa afstånd, dagarfvoden komme att utgöra en skälig ersättning för
deras arbete. Då en begränsning af denna dock syntes nödvändig,
hade styrelsen efter beräkning af de tider, hvilka vore lämpliga för
skogsodliugsarbeten samt kunde vara behöfliga för utsyning med flera
arbeten, i hvilka kronojägare deltoge, ansett dagarnes antal, för hvilka
arfvode utginge, böra begränsas till 60 för hvarje kronojägare, så att
Bih. till Riksd. Prot. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 9
66
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
dennes ersättning komme att uppgå till högst 150 kronor, ehuru att
döma efter förutvarande förhållanden medelersättningen ej syntes komma
att uppgå till mer än högst 100 kronor, till följd hvaraf utgifterna för
kronojägarnes dagarfvoden, hvilka utginge från reservationsanslaget,
ökades med högst 20,000 kronor.
Någon förhöjning i lön eller pension ansåge styrelsen deremot
icke vara behöflig, likasom styrelsen funne eu förhöjning i aflöningen
medelst. ålderstillägg vara mindre lämplig, enär förhöjningen vore lika
oumbärlig i kronojägarens yngre, verksammare år som under den mera
framskridna åldern.
På grund af det sålunda anförda hade styrelsen hemstält,
dels att kronojägares nuvarande tjenstgöringspenningar, hvilka i
de sex norra länen utginge med 150 kronor och i öfriga delar af
landet med 100 kronor, måtte ökas med 200 kronor, så att krono-
jägare i de sex norra länen erliölle 350 kronor och kronojägare i öfriga
delar af landet 300 kronor i tjenstgöringspenningar,
dels ock att de i kongl. brefvet den 29 november 1889 angående
ny reglering af skogsstaten meddelade bestämmelser rörande krono¬
jägares dagarfvoden måtte erhålla följande förändrade lydelse, nemligen:
kronojägare eger, när han på jägmästares order biträder med, utför
eller, leder aftorkning, skogsodling eller annat arbete såväl å alla eckle¬
siastika skogar, hvilka ej här nedan särskild! omförmälas, som ock å
sådana öfriga .allmänna skogar, hvilka äro belägna på ett afstånd öfver¬
stigande 5 kilometer i rak sträckning från hans bostad, äfvensom när
han, likaledes efter jägmästares bestämmande, i Kopparbergs och de
norrländska länen biträder vid utsyningsförrättningar, för hvilka utsy-
ningsafgifter erläggas af enskilde, att derför åtnjuta dagarfvode under
högst 60 dagar för hvarje kalenderår med 2 kronor 50 öre, att gäldas
på sätt som om bestridande af kostnader för skogsskötseln finnes stadgadt
och, i fråga om sistnämnda utsyningsförrättningar, från skogsväsendets
reservationsanslag; dock under iakttagande, att från ofvanstående be¬
stämmelser äro undantagna arbeten å sådan ecklesiastik skog, som
utgör viss församlings enskilda egendom eller blifvit till församlingen
donerad och icke lemnar virkesöfverskott.
För genomförande af den förbättring i kronojägarnes aflöning
samt den förstärkning af den förvaltande och bevakande skogsperso-
nalen, styrelsen sålunda föreslagit, erfordrades ökning i bestämda an¬
slaget för skogsstaten till sammanlagdt belopp af 159,450 kronor.
Då den ökning i bestämda anslaget för skogsstaten, som föranleddes
af styrelsens ofvanstående förslag, sålunda utgjorde 159,450 kronor och
Statsutskottets Utlåtande N:o 8-
67
då dåvarande anslaget, 447,208 kronor, kunde minskas med 1,100 kronor,
besparad hyresersättning åt 11 kronojägare, hvilka sedan senaste reglering
erhållit bostäder eller boställen, hemstälde styrelsen, att sagda anslag-
måtte höjas till 605,558 kronor.
Vid föredragning berörda den 14 januari 1898 af domänstyrelsens
nu ifrågavarande skrifvelse hade departementschefen anfört, att vid
öfvervägande af de utaf domänstyrelsen angifna förhållanden det syntes
icke gerna kunna vara tvifvel underkastadt, att, ehuruväl icke mer än
nio år förflutit sedan reglering af skogsstaten senast egde rum, en icke
obetydlig ökning i antalet af den förvaltande och bevakande personal,
som då å staten uppförts, vore af behofvet påkallad. Om ock den
tidrymd, inom hvilken detta behof redan hunnit göra sig gällande, varit
kort, borde å andra sidan icke förgätas, att samma tidrymd äfven be¬
tecknats af en ökning af statsskogarnes areal och en stegring i deras
afkastning, hvartill föregående perioder icke haft att uppvisa något
motstycke, och som gåfve grundade förhoppningar derom, att skogs-
medlen, som intill senaste tider intagit ett jemförelsevis underordnadt
rum bland statsverkets inkomster, i en framtid komme att intaga ett
bland de främsta.
Då departementschefen sådant oaktadt icke för det dåvarande ansett
sig hora ingå i närmare pröfning af det utaf domänstyrelsen framlagda
förslaget till ändringar i skogsstatens reglering, hade detta alltså icke
berott deraf, att han underkänt vigten af de skäl, domänstyrelsen anfört
för behofvet af en ökning i skogspersonalens antal, lika litet som departe¬
mentschefen velat bestrida behöiligheten af en förbättring i krono] ägar-
nes lönevilkor. Men en omständighet hade förelegat, hvilken synts böra
föranleda någon kortare tids uppskof med frågans företagande till slut¬
ligt afgörande. Ivongl. Majs t hade nemligen den 16 oktober 1896 tillsatt
en komité med uppdrag att utreda frågan, hvilka åtgärder lämpligen
kunde vidtagas för vinnande af en tillfredsställande vård af de enskilda
skogarne; och hade Kongl. Maj:t. tillika åt denna komité uppdragit att
behandla frågan angående statens skogsförvaltnings medverkan för främ¬
jande af enskilde jordegares skogsvård. Det vore visserligen ännu icke
kändt, i hvilka förslag denna komités arbeten komme att utmynna, och
följaktligen ej heller, huruvida enligt dessa förslag göromål i och för
främjande under en eller annan form af den enskilda skogsvården
komme att åläggas statens skogspersonal i sådan omfattning, att af
denna orsak behof af ökad personal tilläfventyrs kunde uppstå, men i
hvarje händelse hade det synts departementschefen med ändringar i
staten höra anstå, intill dess, utom de af domänstyrelsen berörda för-
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
hållanden, äfven de på frågan inverkande, som kunde härröra af nyss¬
nämnda komitearbete, förelåge till bedömande.
Med afseende på det anförda hade departementschefen ansett sig
för det dåvarande icke böra ifrågasätta annan ändring i beloppet af det
bestämda anslaget för skogsstaten, än att, då, enligt hvad domänstyrel¬
sen upplyst, hyresersättning besparats åt 11 kronojägare, hvilka sedan
senaste reglering erhållit bostäder eller boställen, nämnda anslag måtte
med beloppet af nämnda besparing, 1,100 kronor minskas från 447,208
kronor till 446,108 kronor.
Anslaget hade också för år 1899 bestämts till sistnämnda belopp,
men höjts för år 1900 af Riksdagen på derom af Kongl. Maj:t gjord
framställning, för uppförande i den för skogsstaten gällande stat af
ytterligare en jägmästare och fyra kronojägare till det nuvarande be¬
loppet 451,408 kronor.
I sin förenämnda skrifvelse den 25 november 1899 hade domän¬
styrelsen anfört, att omförmälda komité numera afgifvit betänkande och
dervid bland annat föreslagit inrättande af särskilda skogs vårdsstyrelser
inom länen för att omhänderhafva såväl tillsynen och kontrollen öfver
skötseln af enskildes skogar som ock främjande och understödjande af
den enskilda skogshushållningen i allmänhet, men deremot'icke för
statens skogspersonal ifrågasatt göromål i och för den enskilda skogs-
i^iT^n ^ 0mfattning’ a^ ®ådan orsak ökning i personalen på¬
kallades. Då vid sådant förhållande anledningen till uppskofvet med
pröfning af styrelsens förberörda förslag syntes hafva bortfallit, ville
styrelsen nu, efter att vid sammanträde den 6—11 november 1899
hafva öfverlagt med vederbörande öfverjägmästare om hithörande för¬
hållanden, innan förslaget upptoges till pröfning, föreslå de jemkningar
och tillagg deri, som ändrade tidsförhållanden befunnits påkalla.
^a ^rst ökningen af den förvaltande personalen anginge,
förekomme dels att genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i Norr-
bottens län afvittringsutslag för Juckasjärvi socken den 30 december
1896, delgifvet styrelsen den 3 januari 1898, en areal af 165,000 hektar
i vit i sagda socken afsatt till kronopark, dels ock att genom kongl.
bref angående dispositionen af de efter afvittringen i Arvidsjaurs
socken uppkomna, öfverloppsmarker den 20 oktober 1899 en areal af
390,000 hektar blifvit inom sistnämnda socken likaledes till kronopark
åt satt.
För vården af dessa efter afvittring kronan tillfallna skogar, hvilka
förut icke varit från enskildes marker skilda, men nu blifvit till sina
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
69
gränser fullt bestämda och stälda till kronans fria förfogande, erfordrades
ytterligare förstärkning af den ordinarie förvaltande personalen. Enligt
1897 års förslag skulle inom Juckasjärvi socken och angränsande Gelli-
vare socken inrättas tillhopa 3 revir och inom Arvidsjaurs socken lika¬
ledes 3 revir, men i anseende till ökningen af kronoparkernas areal
erfordrades nu såväl i socknarna Juckasjärvi-Gellivare som äfven i
Arvidsjaurs socken 4 revir. I de sistnämnda socken omfattande reviren
kunde dock betydande delar af angränsande Jockmocks och Arjepluogs
socknar ingå, hvarigenom reviren i dessa båda socknar skulle vinna en
behöflig minskning i arealen.
Vidare vore att bemärka, att genom köp af Klotens och Malingsbo
egendomar i Kopparbergs och Örebro län jemlikt kongl. bref den 26
maj 1899 en sammanhängande komplex af 35,285 hektar blifvit till
kronopark förvärfvad. Då denna kronopark, som tillhörde Vesterdalarnes
revir, i anseende till dervarande å spridda orter inom det vidsträckta
reviret belägna 26 allmänna skogar med en sammanlagd areal af
omkring 68,000 hektar icke kunnat af revirförvaltaren omhändertagas,
hade en biträdande jägmästare med årsarfvode af 2,000 kronor måst
för kronoparkens förvaltning anställas. Uppenbart vore, att denna be¬
fattning för förvaltningen af Klotens kronopark, der kolning och timmer-
afverkning, skogsodling med flere skogsarbeten komme att bedrifvas i
ganska stor omfattning och der egendomen underlydande talrika arrende¬
gårdar kräfde mycken tillsyn, måste, såsom för framtiden oumbärlig,
uppföras på ordinarie stat.
Äfven inom Vadsbo revir påkallade förhållandena en revirdelning.
Revirförvaltaren hade nemligen erinrat, att inom nämnda revir de all¬
männa skogarnes areal, som år 1889 uppgått till 14,606 hektar 59 ar,
under de senare åren genom inköp och afsättande af mark till krono¬
park alltjemt ökats, så att densamma nu utgjorde
å 11 under skogsstatens vård och förvaltning
stälda skogar ..................................................... 16,867 hektar 85 ar, och
å öfriga 115 allmänna skogar ........................... 9,551 „ 96 „
eller tillsammans å 126 egendomar 26,419 hektar 81 ar.
Med dessa skogars intensivare skötsel genom skogsodling, vägbyggnad
och dikning samt med virkets förädlande genom försågning å kronans
sågverk eller kolning följde arbeten till den omfattning, att revirets
förvaltningsutgifter stigit från 6,946 kronor år 1889 till 45,512 kronor
år 1899, påkallande en vidlyftig bokföring bland annat med ett sjuttio¬
tal arrendatorer af torp och lägenheter å kronoparkerna. Från år 1893
70
Statsutslcottets Utlåtande N:o 8.
hade revirförvaltaren haft til] sin hjelp en biträdande jägmästare, hvilkens
aflöning under nästliden år utgått med 1,500 kronor, men af styrelsen
för år 1900 föreslagits till 2,000 kronor, till hvilket belopp arfvodet
jemväl blifvit af Kongl. Maj:t vid fastställande af generalförslaget
öfver utgifter från reservationsanslaget för skogsväsendet år 1900
bestämdt.
Öfver]ägmästaren i distriktet ansåge, att, då revirgöromålen genom
de störa markförvärfven högst betydligt ökats, det ur skogshushållningens
synpunkt vore nödigt, att Vadsbo revir delades i två revir.
i ^om^nstyrelsen delade den af öfverjägmästaren uttryckta mening
och hölle före, att genom en sådan delning stora fördelar vid skogarnes
förvaltning skulle vinnas. Det nya reviret, som borde benämnas Tivedens
revir, skulle omfatta de allmänna skogarna inom Finnerödja socken af
norra Vadsbo härad samt inom Undenäs och Tiveds socknar af södra
Vadsbo härad, tillhopa 11 skogar med en sammanlagd areal af 15,306
hektar 45 ar. Till det andra reviret, som fortfarande borde benämnas
Vadsbo revir, skulle hänföras öfriga delar af det nuvarande reviret
med tillsammans mer än ett hundratal särskilda skogar om tillsammans
11,113 hektar 36 ar.
Utöfver de år 1897 begärda 11 jägmästarebefattningarna erfor¬
drades alltså nu ytterligare 4 dylika befattningar.
__ Beträffande namnen å reviren inom de norra distrikten hade
domänstyrelsen efter öfverläggning med öfverjägmästarne funnit vissa
andungar önskvärda dels för att förtydliga revirens belägenhet, dels
ock for _ att förekomma missförstånd derigenom, att revir och distrikt
erhölle lika namn. Dessa namnförändringar hade införts i en vid styrel¬
sens förevarande skrifvelse bilagd tablå öfver de revir och distrikt, som
nu vore ifrågasatta att regleras.
Af den nu föreslagna ökningen af reviren i Norrbottens län på¬
kallades jemkning i 1897 års förslag till distriktsindelning på det sätt,
att i stället för Luleå distrikt då tillagda 12 revir till detta distrikt nu
skulle hänföras 13 revir och till Skellefteå distrikt i stället för 8 revir
K) sådana, deribland Burträsks revir, som enligt 1897'års försko-skulle
tillhöra Umeå distrikt. Till detta senare distrikt hade i stället°ansetts
hora läggas Anundsjö (norra Ångermanlands) revir för att bereda lin¬
dring i göromålen inom mellersta Norrlands vidsträckta distrikt, hvilket
med Dorotea socken (Tåsjö revir). Klotens revir borde hänföras
till b-efle-Dala distrikt och Tivedens revir till Vestra distriktet.
} nyssnämnda tablå angåfves revirens omfattning genom uppgift
dels å de socknar eller delar af sådana, af hvilka hvarje revir skulle
Statsutskottets Utlåtande N:o 8. 7L
bestå, dels ock å den areal af allmänna skogar, som skulle till hvarf
och ett revir hänföras. Enligt samma tablå skulle de särskilda distrikt,
som nu vore afsedda att regleras komma att omfatta: Luleå distrikt
13 revir, Skellefteå distrikt 10 revir, Umeå distrikt 10 revir, mellersta
Norrlands distrikt 8 revir, Gefle-Dala distrikt 9 revir och vestra distriktet
10 revir. I fråga om så väl distriktens som revirens definitiva begräns¬
ning eller omfattning ville styrelsen, när anslagsfrågan blifvit pröfvad
och afgjord, inkomma med slutligt yttrande.
I 1897 års förslag hade resepenningarna inom Luleå distrikt upp¬
tagits till 800 kronor eller samma belopp som inom Skellefteå och Umeå
distrikt. Då emellertid inom Luleå distrikt, som vore vidsträcktare
och omfattade flere revir än de öfriga distrikten, genom nya jernvägs-
linier och industriella anläggningar framkallats en lifligare rörelse och
afsättning af virke från kronans skogar och i följd af dessa omständig¬
heter resorna i och för förvaltningen ökats, syntes resepenningarna inom
detta distrikt, hvilka för närvarande uppginge till 1,000 kronor, äfven
framdeles böra utgå med samma belopp. Resepenningarna och tjenst-
göringspenningarna i de två nya lappmarksreviren syntes böra bestäm¬
mas till respektive 600 kronor och 1,600 kronor eller samma belopp
som i de öfriga lappmarksreviren. Rese- och tjenstgöringspenningarna
i Klotens och Tivedens revir ansåge styrelsen böra bestämmas för det
förra till respektive 500 kronor och 1,200 kronor samt för det senare
till respektive 400 kronor och 1,000 kronor eller till samma belopp som
i Vesterdalarnes och Vadsbo revir, af hvilka det förra komme att gränsa
till Klotens och det senare till Tivedens revir.
Beträffande lön och ålderstillägg för nu ifrågavarande befattnin¬
gar ansåge styrelsen, att för dem, likasom för de i 1897 års förslag
upptagna befattningarne, gällande stat borde tillämpas.
T detta sammanhang ville styrelsen i minnet återkalla, att 1897
års förslag förutsatt, att aflönade assistenter fortfarande skulle anställas
för att biträda i de norra reviren, der så erfordrades, samt att i för¬
slaget framhållits, dels att assistenterna borde få anlitas äfven vid andra
arbeten, än sådana, till hvilkas utförande assistenternas biträde för när¬
varande finge tagas i anspråk — i främsta rummet arbeten, som afsåge
skogsåterväxtens främjande, såsom skogsodling, markberedning m. m.
— dels ock att assistenternas aflöning borde förbättras genom höjandet
af deras månadsarfvode, nu 66 kronor 66 öre, till 100 kronor och deras
reseanslag, nu 300 kronor, till 400 kronor. Enär detta utgjorde eu
vigtig förutsättning, för att den begärda, ökningen af den ordinarie för¬
valtande personalen skulle verka tillfyllest, funne sig styrelsen — efter
72
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
att hafva i detta _ ämne öfverlagt med vederbörande öfverjägmästare,
vilka samtliga vitsordat behofvet såväl af assistenternas biträde som
ock åt ordnandet af deras aflöning och tjenstgöring på sätt styrelsen
llragasatt nu hora förnya sm framställning i detta afseende, under
erinran att anvisande af särskilda medel, utöfver hvad för assistenters
arbeten nu utgmge, icke syntes för den närmaste tiden vara behöflig!
Vidkommande derefter den erforderliga ökningen af den bevakan¬
de personalen, hvilken öknmg i 1897 års förslag beräknats till 51
kronojägare i de sex norra länen och 15 i de öfriga länen eller sam-
manlagdt 66 kronoj ägare, påkallades nu i de sex norra länen en ytter¬
ligare oknmg af 31 kronojägare. Orsaken härtill vore dels den betyd¬
liga oknmgen af kronoparkerna i Norrbottens och Kopparbergs län, dels
?Crum- Urd<ir ?e s1cnar<: åren inträffade stegringen i arbetsprisen. Till
loljd bara! hade det visat sig omöjligt att, mot samma arfvode eller
dagspenning som förut, erhålla dugliga extra skogsbevakare och biträ¬
den, b vilkas anskaffande under sådana förhållanden icke folie sig bil-
mmf’ xSj snarare blefve dyrare än en på ordinarie stat anstäld, sär¬
skild!, utbildad och mera pålitlig personal.
. Pe. erforder liga nya kronojägarebefattningarna vore upptagna
revirvis i nyssberörda tablå och utgjorde, inberäknade de i 1897 års
iorslag upplörda,
i
för
))
»
))
»
»
JO
»
»
Luleå distrikt......................................
Skellefteå distrikt................................................
Umeå distrikt .........................................
Mellersta Norrlands distrikt...................................
Gefle-Dala distrikt ...........................................
Bergslagsdistriktet, ..................................................
östra distriktet .............................................
Vestra distriktet.......................................................
Smålands distrikt ....................................................
Södra distriktet ...........................
21
17
20
5
19
2
2
5
3
3
tillsammans 97.
... .Hvad slutligen beträffade frågan om förbättring af kronojägarnes
aflonmgsvdkor, hade i en af 227 kronojägare inlemnad ansökning af
den 27 mars 1899 framhållits det bekymmersamma i kronojägarnes eko¬
nomiska ställning och behofvet af en snar löneförbättring; och hade
dervid framstälts såsom önskningsmål, att aflöningen måtte höjas till
ett belopp af sammanlagdt 1,750 kronor, deri inberäknadt ersättning för
hyra, resor och dagtraktamente.
Siatsutsicottets Utlåtande N:o 8. 75
Vid öfverläggning härom med öfverjägmästarne hade af dem an¬
förts, att de i ansökningen framstälda önskningsmål visserligen vore
öfverdrifna, men att å andra sidan ur det allmännas synpunkt det vore
af synnerlig vigt, att kronojägarnes löneförmåner vore tillräckliga för
deras utkomst och afpassade efter den tjenstgöring, som i olika orter
dem ålåge. Med hänsyn härtill och i betraktande af den prisstegring
å lifsförnödenheter, som inträdt efter afgifvandet af 1897 års förslag,
hade af öfverjägmästarne enhälligt uttalats den meningen, dels att tjenst-
göringspenningarna borde höjas för kronojägare i de sex norra länen
äfvensom i Vermland, der förhallandena ansages närmast lika dem i
Norrland, till 600 kronor och för kronojägare i öfriga delar af landet
till 500 kronor, hvarförutom ansetts önskvärdt, att ett åldertillägg af
100 kronor bereddes samtlige kronojägare efter fem års väl vitsordad
tjenstgöring, dels ock att den tid, under hvilken dagarlvoden skulle få
beräknas i enlighet med 1897 års förslag, borde utsträckas till 80 dagar
samt arfvodet utgå i de sex norra länen äfvensom i Vermland efter 3
kronor och i öfriga delar af landet med 2 kronor 50 öre för dag.
På sätt styrelsen redan vid framläggandet af 1897 års förslag
anfört, hade det stora flertalet kronojägare haft mycket svårt att draga
sig fram under den period af snabb inveckling inom de flesta verk¬
samhetsområden, ej minst inom skogsväsendet, som efter skogsstatens
senaste reglering inträdt; och det torde råda endast en mening derom,
att den nuvarande aflöningen vore otillräcklig för deras utkomst och
ingalunda motsvarande de anspråk, som nu stäldes på deras tjenstgöring.
1 sitt nyssberörda förslag hade styrelsen hemstält om en förhöjning i
kronojägarnes aflöning, i det hela motsvarande omkring 300 kronor.
Dervid hade styrelsen framhållit, att denna förhöjning vore påkallad
ej allenast af omsorgen om de nuvarande kronojägarnes utkomst, utan
äfven af omtanke om personalens framtida rekrytering med dugligt folk.
Det läge i sakens natur, att en så hastig utveckling, som den statens
skogsväsende undergått, kräfde bevakningspersonalens ökning och er¬
sättande efter hand med fullt dugligt folk, för att såväl de väsentligt
ökade kronoskogarnes fredhållning som ock tillsynen öfver de arbeten,
hvilka efter olika ortförhållanden för skogarnes vård och föryngring
anordnades, skulle blifva fullt verksamma. Ur denna synpunkt och
med hänsyn till den allmänna stegringen i arbetspris, ej minst i fråga
om aflöning af med kronojägare likstälda arbetsförmän, funne styrelsen
nu, att den år 1897 af styrelsen föreslagna löneökningen vore otill¬
räcklig. Det hade nemligen inträffat, att kronojägare, oaktadt sin pen-
sionsrätt, leinnat sina tjenster för att ingå i enskildes eller bolags tjenst,
Bih. Ull liilcsd. Prat. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 8 Käft. 10
74 Statsutskottets Utlåtande N;o 8-
der vida högre aflöning erhölles. Antalet sökande till lediga krono-
jägaretjenster både också betydligt minskats. Fara förelåge alltså, att
staten ginge miste om de till kronojägare dugligaste personerna, helst,
enligt hvad styrelsen hade sig bekant, nyssomnämnda missförhållanden
skulle inträffat i mycket vidsträcktare omfattning, derest ej kronojägare-
kåren hyst den säkra förhoppning, att deras bekymmersamma ställning
skulle af statsmagterna inom kort beaktas och afhjelpas.
Enligt styrelsens mening borde fördenskull aflöningen ökas utöfver
hvad styrelsen i 1897 års förslag hemstält, så att kronojägare erhölle
utsigt till en så pass tryggad ställning, att den ungefärligen mot¬
svarade hvad som i enskildes eller bolags tjenst stode med kronojägare
någorlunda likstälda personer till buds. Men å andra sidan funne
styrelsen hvarken lämpligt eller behöfligt, att aflöningen sattes så högt,
som i förenämnda ansökning blifvit ifrågasatt. Äfven öfverjägmästarnes
förslag syntes styrelsen böra jemka» sålunda, att det ifrågasatta ålders-
tillägget uteslötes, hvaremot, hvad tjenstgöringspenningarna och dag-
arfvodena beträffade, styrelsen ansåge öfverjägmästarnes förslag vara
väl afväg dt och lämpadt efter nuvarande förhållanden inom de olika
orterna, Ökningen af tjenstgöringspenningarna uteslöte emellertid icke
behofvet deraf, att under vakans eller tjenstinnehafvares sjukdom vika¬
rien finge uppbära full kronojägareaflöning, på sätt nu funnes stadgadt.
Hvad särskilt dagarfvodena anginge, skulle dessa efter maximitiden
uppgå till respektive 240 och 200 kronor i de särskilda landsdelarne.
Att döma efter förutvarande förhållanden syntes dock ersättningen i
medeltal ej komma att uppgå till mer än högst respektive 160 kronor
och 133 kronor. Den utgift, som af dessa dagarfvoden komme att
föranledas och hvilken i 1897 års förslag beräknades till högst 20,000
kronor utöfver hvad för sådana dagarfvoden nu utginge, kunde antagas
komma att i följd af nu föreslagna ändringar i nämnda förslag ytter¬
ligare ökas med omkring 10,000 kronor.
För genomförande af den af styrelsen sålunda föreslagna för¬
bättring af kronojägarnes aflöning samt förstärkning af den ordinarie
förvaltande och bevakande skogspersonalen, erfordrades ökning i be¬
stämda anslaget för skogsstaten till nedannämnda belopp:
förbättring af kronojägares lönevilkor:
450 kronors ökning i tjenstgöringspenningar för 134 krono¬
jägare .........._--------;••••;........................... kronor 60,300: —
400 kronors ökning i tjenstgöringspen¬
ningar för 133 kronojägare ................. ^_53,200: — H3 500: —
Transport kronor 113,500: —
Statsutskottets Utlåtande Ni o 8.
75
113,600: —
60,000: —
Ökning af den bevakande personalen i
Tjenst- Rese- Hyres-
Lön. görings- pennin- ersätt- Summa,
penningar, gar. ning.
1 krono] ägarejno^l fånen 400 600 100 100 1,200
82 krön oj ägare 32,800 49,200 8,200 8,200 98,400
1 krono]ägarej i ofriga 400 500 -- 100 1,000
13 kronojägaref län' 5,200 6,500 ——1,300 13,000
158,800 56,800 8,300 9,700 113,600 113,600:^
Summa krotior 287,100: —
Ehuru denna ökning i anslaget för skogsstaten väsentligt öfver-
stege den ökning, styrelsen år 1897 ifrågasatt, eller 159,450 kronor,
vore dock enligt styrelsens mening de förhållanden, hvilka efter sist¬
nämnda år inträdt och för hvilka nu styrelsen redogjort, i och för sig
fullt giltiga skäl för ökningen. Styrelsen hade således härutinnan ej
vidare att tillägga, men ville för anslagsfrågans belysning erinra, att
statsskogarnes afkastning, som år 1896 utgjorde 4,269,224 kronor och
år 1897 5,455,061 kronor, år 1898 stigit till 7,591,325 kronor, hvilken
sistnämnda belopp efter allt att döma jemväl 1899 års inkomster från
kronoskogarne komme att uppnå.
På grund af det anförda hade domänstyrelsen hemstält, att det
bestämda anslaget för skogsstaten, nu utgörande 451,408 kronor, måtte
höjas med 287,100 kronor till 738,508 kronor.
Transport krotior
ökning af den förvaltande personalen:
|
Lön.
|
Tjenst-
görings-
penningar.
|
Resepen-
ningar.
|
Summa.
|
1 öfverjägmästare
|
3,200
|
1,600
|
1,000
|
5,800
|
1 jägmästare.........
|
1,500
|
1,600
|
600
|
3,700
|
11 jägmästare ........
|
16,500
|
17,600
|
6,600
|
40,700
|
1 jägmästare.........
|
1,500
|
1,400
|
600
|
3,500
|
1 jägmästare .......
|
1,500
|
1,200
|
500
|
3,200
|
1 jägmästare........
|
1,500
|
1,000
|
400
|
2,900
|
Med rätt till
ålderstillägg
i enlighet
med hvad för
skogsstaten
finnes stad¬
gadt.
Ökning af tjenstgöringspen-
ningarna vid nu varande jäg¬
mästarebefattningen i Arje-
pluogs revir...........................
200 --
200
25,700 24,600 9,700 60,000
76
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
Enligt hvad domänstyrelsen redan erinrat, hade skogskomitén nu¬
mera afgifvit betänkande och förslag i de ämnen, som varit föremål
för komiténs behandling. I dessa förslag afsåges icke, att statens skogs-
personal skulle för främjande af den enskilda skogsvården tagas i an¬
språk i sådan omfattning, att af denna orsak ökning af samma personal
påkallades; och då det hinder, departementschefen år 1898 ansett före¬
ligga för pröfning af det af domänstyrelsen då framlagda förslaget om
ökning af den ordinarie skogspersonalen och förbättring af krono]ägarnes
aflöningsvilkor, således bortfallit, anhöll departementschefen att nu få
underställa Kongl. Maj:t berörda förslag med deri af dom än styrelsen
sedermera gjorda ändringar och tillägg.
Departementschefen ansåge sig då till en början böra erinra om den
ökning i. areal, kronoskogarne vunnit sedan år 1884, då domänstyrelsen
först afgifvit förslag till den reglering af skogsstaten, som år 1889 af
Kongl. Maj:t faststälts. Huru väsentlig denna ökning varit, derom bure
de af domänssyrelsen i detta afseende anförda siffror tillräckligt vittnes¬
börd. För att det betydande kapital, statens skogar representerade,
skulle blifva så inkomstbringande som möjligt — och ur statsekonomi
synpunkt måste väl detta anses eftersträfvansvärdt — fordrades dock,
att dessa skogar sköttes på ett sätt, som kunde anses motsvara nutidens
anspråk på en rationel skogshushållning. Detta åter förutsatte, att
staten till sitt förfogande egde en icke blott duglig och erfaren, utan
äfven tillräckligt talrik ordinarie skogspersonal. Utginge man då från
den förutsättningen, som väl borde finnas befogad, att den ordinarie
skogspersonalens antal vid tiden för 1889 års reglering varit afpassad
efter dåvararande förhållanden, vore det uppenbart, att denna personal,
äfven med den obetydliga tillökning i densamma, 1899 års Riksdag-
beviljat, icke längre kunde vara tillräcklig för att fylla de uppgifter,
som nu stäldes på densamma. Domänstyrelsen hade derför också före¬
slagit, att berörda personal måtte ökas med 1 öfverjägmästare, 15 jäg¬
mästare och 97 kronojägare, och, i betraktande såväl af den redan in¬
trädda och alltjemt fortgående ökningen af kronoparkernas areal, som
ock af de allt större fordringar, som stäldes på dessa skogars skötsel
och vård, funne departementschefen, äfven med antagande att extra
skogspersonal jemväl framdeles komme att tagas i anspråk, om också
icke i samma utsträckning som nu, den sålunda föreslagna ökningen
vara väl behöflig.
Kronojägarnes aflöningsvilkor vore enligt gällande stat, oberäknadt
dels resepennningar för kronojägare i de sex norra länen samt i Verm-
lands län, dels ock förmånen af bostadslägenhet eller, der den sak-
77
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
nades, hyresersättning af 100 kronor, 400 kronor i lön samt tjenst-
göringspenningar till belopp af 150 kronor i de sex norra länen och
100 kronor i öfriga delar af landet. Redan vid tiden för 1889 års
reglering af skogsstaten hade dessa aflöningsförmåner befunnits väl
knappt tilltagna, och för att i någon mån förbättra dem hade åt krono-
jägarne i sammanhang med regleringen medgifvits rätt att i vissa fall
uppbära dagarfvode af 2 kronor 50 öre för arbete, som af dem verk-
stäldes. Af skäl, för hvilka domänstyrelsen redogjort, hade dessa dag-
arfvoden, äfven i de fall då kronojägarne kommit i åtnjutande af så¬
dana, uppgått till mycket obetydliga belopp, och dagarfvodena kunde
derför icke heller anses hafva i någon nämuvärd grad bidragit till att
bereda kronojägarne ökning i deras inkomster. Under nuvarande tid
med dess högt uppdrifna lefnadskostnader tedde sig derför också krono-
jägarnes aflöningsvilkor synnerligen otillfredsställande. Den uppgift,
kronojägarne hade att fylla i skogsvårdens och skogsbevakningens tjenst,
vore dock af den betydelse, att de syntes kunna hafva grundade an¬
språk på att de aflöningsförmåner, som bestodes dem, vore tillräckliga
för att bereda dem en anständig bergning och icke stode i allt för
stort missförhållande till den aflöning, dugliga skogvaktare och skogs-
uppsyningsmän kunde påräkna i den enskilda skogshushållningens tjenst.
Att något åtgjordes för att förbättra kronojägarnes aflöningsvilkor,
syntes departementschefen derför vara af bjudande nödvändighet på-
kalladt, och då domänstyrelsens förslag, enligt hvilket kronojägarnes
tjenstgöringspenningar skulle Ökas i de sex norra länen och i Verm-
land till 600 kronor och i öfriga delar af riket till 500 kronor, syntes
tillgodose de anspråk, som i detta afseende skäligen kunde uppställas,
ansåge departementschefen detta förslag böra vinna godkännande..
I sammanhang med förslaget om ökning af kronojägarnes tjenst¬
göringspenningar hade domänstyrelsen äfven hemstält, att den tid, under
hvilken dagarfvodon skulle få beräknas, måtte utsträckas till 80 dagar
samt dagarfvodena i de sex norra länen äfvensom i Vermland höjas
från 2 kronor 50 öre till 3 kronor, hvarjemte kronojägarne skulle ega
uppbära dagarfvode för arbete äfven å andra skogar än dem, för hvilka
denna rätt nu vore dem medgifven. Då med de nuvarande dagarf¬
vodena afsåges att bereda kronojägarne full godtgörelse för deras
arbete, men detta med hänsyn till nu rådande arbetspris i de norra
orterna icke kunde anses der blifva fallet med dagarfvodets nuvarande
belopp, hade departementschefen icke något att erinra mot att dag¬
arfvodena höjdes på sätt domänstyrelsen föreslagit. Hvad åter be¬
träffade den ifrågasatta utsträckningen af kronojägarnes rätt att upp-
78
Statens skogs-
läroverk.
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
bära dagarfvoden, kunde enligt departementschefens förmenande här¬
emot invändas, att enligt domänstyrelsens förslag kronojägarne skulle
erhålla särskild godtgörelse äfven för arbete, som af dem verkstäldes
å skogar, som stode under kronans omedelbara disposition, och så¬
ledes för arbete, som tillhörde deras tjenst och för hvilket de finge
anses godtgjorda genom den dem å stat anvisade aflöningen. Härvid
borde dock beaktas, att dagarfvodena i detta fall hufvudsakligen skulle
hafva till ändamål att hålla kronojägarne skadeslösa för de särskilda
utgifter, som vore förenade med en längre tids uppehåll å kronoskogar,
belägna på långt afstånd från deras hemvist; och då dessa dagarfvoden
således icke kunde betraktas såsom någon tillökning i kronojägarnes
egentliga aflöningsförmåner, utan fast mer borde anses ega karaktären
åt traktamenten, syntes berörda invändning icke böra tillerkännas någon
afgörande betydelse.
Hvad domänstyrelsen föreslagit i fråga om utsträckning af assi¬
stenternas i de norra länen tjenstgöringsskyldighet och deraf påkallad
ökning af deras arfvoden och resepenningar, ansåge departementschefen
vara välgrundad^ och hade han icke heller något att erinra mot domän¬
styrelsens . förslag om anvisande af godtgörelse till extra skogstjenste¬
män för biträde vid skogsodlingar i de fem sydligaste distrikten.
Beträffande anslaget till statens skogsläroverk erinrade domänsty-
sen i förenämnda skrifvelse den 25 oktober 1899, att styrelsen i skrif¬
velse samma dag hos Kongl. Majrt gjort framställning om provisoriskt
anordnande under senare hälften åt innevarande år af en förberedande
praktisk kurs vid Klotens kronopark för inträde vid skogsinstitutet.
I denna skrifvelse hade domänstyrelsen anfört, att, på sätt framginge
af bestämmelserna i §§ 1 och 39 af den för skogsstaten gällande in¬
struktion, vid senast verkstälda organisation af denna stat förutsatts,
att vid de allmänna skogames förvällning skulle vara att tillgå biträde
af extra skogstjenstemän. Sådant biträde hade ock visat sig er¬
forderligt och alltmer tagits i anspråk, i samma mån de allmänna
skogarne och i synnerhet kronoparkerna ökats, så att ej sällan svå¬
righeter mött för erhållande af nödigt antal biträdande extra skogs¬
tjenstemän. Dessa svårigheter hade i synnerhet gjort sig känbara
under de senaste åren, då allt flere af de extra skogstjenstemännen
vunnit anställning hos enskilde skogsegare och sågverksbolag. En följd
häraf hade blifvit, att med en del förrättningar och arbeten i synner¬
het inom de norra orterna måst af brist på förrättningsmän tillsvidare
anstå. Tillgången på disponibla extra skogstjenstemän vore alltså för
närvarande otillräcklig. Enligt styrelsens åsigt kunde detta missför-
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
79
hållande afhjelpas endast derigenom, att ett ökadt antal elever bereddes
inträde vid skogsinstitutets högre kurs, i hvilken enligt gällande stadgar
för de allmänna skogsläroverken endast 10 elever årligen finge intagas.
Antalet inträdessökande hade under de senare åren varit stort och upp¬
gått under år 1898 till 25 och under år 1899 till 35. Enligt hvad
direktören vid skogsinstitutet upplyst, kunde i institutets högre kurs
årligen mottagas 20 elever. Det lede icke något tvifvel, att ej en sådan
ökning af elevantalet åtminstone tills vidare eller under de närmaste
åren vore nödig för att motsvara såväl statens som enskilde skogsegares
behof af tillgång på forstligt bildade yrkesmän.
I den för skogsinstitutet den 3 juni 1892 faststälda stat vore upp¬
förda anslag dels till de praktiska öfningarna 3,200 kronor, dels ock
till expenser 2,500 kronor. För anordnande vid institutet af en lägre
kurs för sådana ynglingar, hvilka önskade utbilda sig till privata skogs¬
förvaltare, hafva dessa anslagsbelopp från och med år 1899 höjts till
respektive 5,000 kronor och 3,500 kronor.
Då enligt af skogsinstitutets direktör meddelad uppgift en ökning
af elevantalet vid skogsinstitutet från 10 till 20 skulle föranleda en
ökning af utgifter från omförmälda anslagstitlar med respektive 3,000
kronor och 1,500 kronor, hade nu domänstyrelsen i sin skrifvelse an¬
gående anslagsbehofven för skogsväsendet år 1901 hemstält, att, med
höjande af anslaget till de praktiska öfningarna till 8,000 kronor och
å anslaget till expenser till 5,000 kronor, det bestämda anslaget för
statens skogsläroverk, nu 50,500 kronor, måtte ökas med 4,500 kronor
till 55,000 kronor.
Med bifall till domänstyrelsens framställning om provisoriskt an¬
ordnande af en förberedande praktisk kurs vid Klotens kronopark hade
Kongl. Maj:t den 15 december 1899 medgifvit, att för detta ändamål
finge af 1900 års reservationsanslag användas ett belopp af högst 7,750
kronor; och ansåge departementschefen, att hvad domänstyrelsen nu
föreslagit i syfte att sätta skogsinstitutet i tillfälle att kunna mottaga
ett större antal elever än för närvarande äfven borde bifallas.
Vidkommande reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet hade domänstyrelsen ansett
en betydlig höjning deraf oundgänglig.
Till en början erinrade styrelsen, att detta anslag, Bom för år
1897 utgått med ........................................................... kronor 559,092: —
höjts för år 1898 till ............................................... „ 574,092: —
för år 1899 till ................................................ „ 794,742: —
och för år 1900 till .............................................. „ 1,010,892: —
Kronoskogar-
nes förvaltning
och befräm¬
jande af skogs¬
väsendet i all¬
mänhet.
80
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
samt att, då de för åren 1898 och 1899 beviljade förhöjningarna visat
8ig otillräckliga, Riksdagen på derom af Kongl. Maj:t gjorda fram¬
ställningar medgifvit, att, utöfver de beviljade anslagsbeloppen, finge
förskjutas, att af skogsmedel ersättas, 120,000 kronor år 1898 och
106,000 kronor år 1899; och hade domänstyrelsen beträffande detta
anslag vidare anfört, att utgifterna belöpt sig till 672,100 kronor 86
öre år 1897 och 701,506 kronor 15 öre år 1898. För utgifter år 1899
hade enligt Kong]. Maj:ts bref den 3 december 1898 och den 26 maj
1899 disponerats tillsammans 900,742 kronor.
De betydliga stegringarna i utgifterna hade, såsom styrelsen redan
i föregående statförslag anmärkt, föranledts hufvudsakligen deraf, att
den på senare åren uppkomna väsentliga ökningen af kronoparkerua
inom åtskilliga delar af landet dels medfört betydligt höjda kostnader
för skogsodling, afverkning, utskylder och dylikt, dels ock nödvändig-
gjort provisorisk förstärkning af den förvaltande och bevakande perso¬
nalen, för hvilken förstärkning arfvoden måst utgå från förevarande
anslag. Härtill komme, att, i anseende till den väsentligt stegrade af¬
kastning, statens skogar de senare åren visat sig lemna, det ur ekono¬
misk synpunkt vore lika naturligt, som det för skogsväsendet^ tidsenliga
utveckling vore nödvändigt, att de arbeten, som afsåge skogarnes vård
och skötsel, erhölle större omfattning och intensitet än tillförene.
Såsom bidragande orsak till utgifternas ökning i opåräknad grad komme
äfven den under sista tiden inträffade starka stegring i arbetsprisen,
synnerligast i de norrländska länen.
Dessa af styrelsen redan i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 25
oktober 1898 påpekade anledningar till ökning i statens utgifter för
dess skogar gjorde sig fortfarande gällande, och detta i vida högre grad
än förut. Sålunda visade det sig nu, att anslaget, som, på grund af
de år 1898 gjorda beräkningarna af auslagsbehofvet för år 1900, af
senaste Riksdag höjts med ej mindre än 216,150 kronor, detta oaktadt
blefve otillräckligt för innevarande år. En hufvudsaklig orsak härtill
vore det af Riksdagen nästlidet år lemnade medgifvande, att för inköp
till kronopark finge användas, förutom medel, influtna genom försäljning
af mindre kronolägenheter, jemväl ett belopp af 1,500,000 kronor af
1899 års skogsmedel. Till följd häraf hade staten sett sig i stånd att
för detta belopp förvärfva Klotens stora bruksegendomar i Örebro och
Kopparbergs län. Dessa egendomar komme visserligen att tillföra
staten betydande inkomster i skogsmedel, men å andra sidan läge det
i sakens natur, att samma egendomars skötsel, de för dem utgående ut-
81
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
skylder ro. m. äfvensom, och detta ej minst, afverkningar och kolnin-
gar på anslaget stälde störa kraf, hvilka år 1898, vid beräknande af de
sannolika utgifterna från anslaget under år 1900, icke kunde förutses.
Enligt de från samtliga skogsförvaltningar inkomna utgiftsförslag
skulle, äfven med iakttagande af all nödig sparsamhet, till bestridande
af innevarande års utgifter erfordras ej mindre än 1,146,000 kronor,
eller utöfver anslaget ett belopp af i rundt tal 135,000 kronor, hvaraf
den öfvervägande delen folie på kronoparken Kloten.
Under det sannolika antagande att skogsväseudets utveckling
komme att åtminstone under de närmaste åren fortgå i ungefär lika
stigande proportion som under de sista åren, syntes utgifterna för år
1901 icke kunna beräknas lägre än till omkring 1,500,000 kronor.
På grund häraf hade domänstyrelsen hemstält, att ifrågavarande
anslag måtte höjas från nuvarande beloppet, 1,010,892 kronor, med
489,108 kronor till 1,500,000 kronor.
Derjemte och under erinran att en betydande del af utgifterna
icke allenast för Kloten, utan äfven för andra inköpta egendomar ut¬
gjordes af förlagskostnader för kolnings- och timmerdriften, m. m. hvilka
kostnader omedlbart ersatts vid skogseffekternas försäljning, men utan
afkortning redovisades bland statsverkets skogsmedel, hade styrelsen
hemstält, att, i öfverensstämmelse med hvad under åren 1898 och 1899
egt rum, styrelsen måtte jemväl under år 1900 få förskjuta och af
samma års skogsmedel ersätta hvad som komme att brista i årets
anslag eller 135,000 kronor.
Beträffande först domänstyreisens framställning om beredande af
medel för täckande af beräknad brist å reservationsanslaget för år 1900
erinrade departementschefen, att domänstyrelsen i skrifvelse den 11 no¬
vember 1899 till Kongl. Maj:ts pröfning framlagt af styrelsen uppgjordt
generalförslag öfver användandet af 1900 års anslag jemte den fyllnad
deri, som styrelsen funnit vara för bestridande af samma års utgifter
nödig, eller nyssberörda belopp 135,000 kronor; slutande alltså det
framlagda förslaget å ett belopp af 1,150,692 kronor. Vid föredragning
den 15 december nästlidet, år af domänstyrelsens berörda förslag hade
Kong!. Maj:t funnit, att utgifterna å reservationsanslaget, för det då¬
varande borde begränsas till reservationsanslagets belopp och derför
faststält förslaget med iakttagande att vissa anslagsposter skulle minskas
med sammanlagdt 135,000 kronor. I hvilken mån de sålunda nedsatta
utgiftsposterna vore af beskaffenhet att, böra fastställas till utgående,
komme att utgöra föremål för framtida pröfning af Kong]. Maj:t.
Otvifvelaktigt vore emellertid, att å anslaget saknades tillgång till be-
Bih. till Riksd. Prof. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 8 Hälft. It
82
Statsutskottets Utlåtande A'.-o 8.
Utskottets ytt¬
rande.
stridande af kostnader, till kvilka för det behöriga handhafvandet af
vården om kronans skogar vore nödvändigt att bereda tillgång; och
borde vid sådant förhållande Riksdagens medgifvande äskas dertill, att
till bestridande af de kostnader för kronoskogarnes förvaltning och be¬
främjande af skogsväsendet i allmänhet, till hvilka det för år 1900 för
berörda ändamål anvisade reservationsanslag icke lemnade tillgång,
finge efter Kongl. Maj:ts bemyndigande, af domänstyrelsen under år
1900 förskjutas ett belopp af högst 135,000 kronor, att af samma års
skogsudde! ersättas.
Vidkommande beloppet af reservationsanslaget för år 1901 skulle,
i händelse af bifall till hvad departementschefen förut hemstält, de å
reservationsanslaget nu utgående kostnaderna för biträdande jägmästare,
assistenter samt extra skogsbevakning komma att minskas med 42,000
kronor, men å andra sidan utgifterna å anslaget ökas dels för dagarf-
voden till kronojägarne med 30,000 kronor, dels ock för extra skogs-
tjenstemäns biträde vid skogsodlingar i de fem sydligaste skogsdistrikten
med 5,000 kronor. Med iakttagande häraf skulle således anslagets
nuvarande belopp komma att i det hela minskas med 7,000 kronor till
1,003,892 kronor. Att emellertid anslaget, faststäldt, till sistnämnda
belopp, skulle för år 1901 blifva alldeles otillräckligt, kunde, med stöd
af den erfarenhet, som vunnits under de senare åren, icke betviflas.
Att åter exakt angifva det belopp, hvarmed anslaget borde ökas, läte
sig naturligtvis icke göra, enär de omständigheter, som härvid vore
bestämmande, åtminstone delvis vore af beskaffenhet att icke nu kunna
med erforderlig säkerhet bedömas. Vid beräknandet af den behöfliga
tillökningen hade do män styrelsen derför också utgått från den förut¬
sättningen, att skogsväsendet under de närmaste åren skulle komma
att utveckla sig i ungefär samma proportion som hittills, och då denna
förutsättning syntes departementschefen hafva all sannolikhet för sig,
hade han mot det af styrelsen föreslagna anslagsbeloppet icke något
annat att erinra, än att, för vinnande af jemn slutsumma å anslaget
till skogsväsendet i dess helhet, reservationsanslagets slutsumma borde
bestämmas till 1,499,992 kronor.
De högst betydliga skogsmarker, som under senare åren dels efter
afvittring tillfallit kronan, dels blifvit för kronans räkning inköpta, synas
utskottet med nödvändighet påkalla en ökning i såväl förvaltnings-
som bevakningspersonalen inom skogsstaten; och då, enligt hvad i
statsrådsprotokollet meddelas, den af Kongl. Maj:t tillsatta skogskomitén,
i afvaktan på hvars utlåtande hithörande frågor förut blifvit undan¬
skjutna, numera afgifvit betänkande och förslag, hvilka icke förutsätta
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
83
sådant ingripande af statens skogspersonal i den enskilda skogsvården,
att deraf någon förändring i denna personals organisation skulle för¬
anledas, finner utskottet frågan om ökning af den ordinarie skogs-
personalen nu lämpligen böra till behandling upptagas och dervid tillika
tagas i ompröfning, huruvida förbättring i kronojägarnes aflöningsvilkor
må kunna beredas.
Hvad särskildt Norrland och Dalarne beträffar, synas numera ej
allenast på grund af jernvägsanläggningarna utan äfven genom flott¬
ledernas upprensning ökade förutsättningar för en intensivare skogs¬
skötsel hafva framkallats. Skogspersonalen i dessa delar af landet
synes utskottet derför böra i främsta rummet ökas; och har utskottet
följaktligen ansett sig böra biträda Kongl. Maj:ts förslag om inrättande
af 13 nya jägmästarebefattningar, deraf 12 i Norrland och 1 i Koppar¬
bergs län. Denna tillökning på en gång i den förvaltande personalen
har utskottet visserligen funnit betydlig. Men då den nu uppgjorda
revirindelningen för denna del af landet, hvilken indelning synes vara
med mycken omsorg upprättad, torde ådagalägga behofvet af dessa
nya jägmästareplatser, har utskottet icke tilltrott sig höra föreslå någon
förändring i Kongl. Maj:ts förslag men dock velat uttala den mening,
att det bör kunna emotses, att den nu uppgjorda revirindelningen bör
tillfredsställa behofvet af förvaltningspersonal för en lång följd af år.
Likaledes har utskottet ansett, att förvärfvandet för kronan af
Klotens och Malingsbo betydande egendomar i Kopparbergs och Örebro
län bör, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, föranleda ett nytt revirs
bildande af denna sammanhängande skogskomplex.
Hvad deremot beträffar Kongl. Maj:ts förslag om det nuvarande
Vadsbo revirs delande i två revir, synes enligt utskottets uppfattning
behofvet häraf ej vara till fullo ådagalagdt; och har utskottet derför
icke ansett sig böra biträda Kongl. Maj:ts förslag i denna del.
Emot hvad Kongl. Maj:t föreslagit i fråga om tjenstgörings-
penuingar och resepenningar till 14 nya jägmästare har utskottet icke
haft något att erinra, liksom utskottet biträder förslaget om ökning
med 200 kronor i tjenstgöringspenningarna vid nuvarande jägmästare-
befattningen i Arjepluogs revir.
Kongl. Maj:t har, såsom ofvan meddelats, föreslagit, att Norr¬
bottens och Vesterbottens distrikt skulle delas i tre samt att eu ny
öfver jägmästarebefattning måtte inrättas. Denna distriktsdelning har
emellertid utskottet icke ansett vara af så trängande behof påkallad
att ej med densamma jemte den deraf föranledda nya öfverjägmästare-
befattningens inrättande kan tills vidare anstå.
Beträffande de af Kongl. Maj:t föreslagna nya kronojägarebefatt-
84
Statsutskottets Utlåtande K:o 8.
ningarna har utskottet förestält sig, att antalet sådana för de sex norra
länen och Vermland afsedda nya befattningar skäligen bör kunna i
någon mån begränsas; och har utskottet i sådant afseende ansett, att,
derest den i 1897 års fullt utarbetade förslag upptagna ökningen med
52 kronojägare (51 i de sex norra länen och 1 i Vermland) tages till
utgångspunkt och dertill lägges det antal nya kronojägare, som på
grund af den nya revirindelningen och inköpta skogsmarker må befinnas
erforderlig och som utskottet beräknat till 14, ett sammanlagdt antal
af 66 nya kronojägare borde kunna antagas för närvarande tillfreds¬
ställa behofvet af ökad ordinarie bevakningspersonal i dessa delar af
riket. Då utskottet anser sig böra biträda förslaget om anställande af
14 nya kronojägare i de öfriga länen, skulle hela ökningen enligt
utskottets mening komma att uppgå till 80.
Vidkommande kronojägarnes aflöning får utskottet till en början
erinra, att någon förändring i deras nu till 400 kronor uppgående lön
icke är ifrågasatt. Deremot har Kongl. Maj:t föreslagit, att krono¬
jägarnes tjenstgöringspenningar skulle höjas i de sex norra länen från
150 kronor till 600 kronor, i Vermland från 100 kronor till 600 kronor
och i de öfriga länen från 100 till 500 kronor. Denna ökning synes
emellertid utskottet väl stor; och föreställer sig utskottet, att, derest
tjenstgöringspenningarna för kronojägarne bestämmas i de sex norra
länen och Vermland till 400 kronor samt i öfriga delar af landet till
300 kronor, den förbättring i kronojägarnes löneförmåner, som af
omständigheterna otvifvelaktigt påkallas, blifver i hufvudsak beredd.
Men härjemte har utskottet för att ytterligare tillgodose kronojägarne
och i öfrigt främja deras qvarstannande i tjensten ansett dem böra
beredas förmånen af ett ålderstillägg å 100 kronor efter fem års väl
vitsordad tjenstgöring, hvilket ålderstillägg dock icke synes böra med¬
räknas i lönen utan, till undvikande af en utaf förhållandena icke för¬
anledd ökning i pensionen, utgå såsom tjenstgöringspenningar.
Då frågan om pensionsväsendets ordnande för närvarande är före¬
mål för utredning och nya grunder för pensioneringen af statens tjenste-
innehafvare utan tvifvel torde komma att under den närmaste tiden
fastställas, har utskottet ansett, att vid tillskapande af nya fenster och
vid löneförbättringar af hela tjenstemannakårer böra bestämmas vilkor,
hvarigenom genomförandet af förändradt sätt för pensioneringen må
underlättas. Och har utskottet derför ansett att vid beviljandet af
ifrågavarande 14 nya jägmästarelöner och vid förhöjningen i krono¬
jägarnes aflöningsförmåner bör fästas det vilkor, att dessa tjenstemän
och betjente skola vara underkastade de förändrade pensionsbestämmel-
ser, som framdeles kunna varda stadgade.
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
85
För genomförande af den nu ifrågasatta förbättringen af krono-
jägarnes aflöning samt förstärkning af den ordinarie förvaltande och
bevakande skogspersonalen och under iakttagande af hvad Kongl. Maj:t
föreslagit i fråga om tjenstgöringspenningar och resepenningar för jäg-
mästarne samt resepenningar och hvresersättniDg för kronojägare, er¬
fordras ökning i bestämda anslaget till skogsstaten med 188,600 kronor
i stället för af Kongl. Maj:t föreslagna 287,100 kronor, nemligen:
förbättring af kronojägares lönevilkor:
250 kronors ökning i tjenstgöringspenningar
för 134 kronojägare ............................................. kronor 33,500
200 kronors ökning i tjenstgöringspenningar
för 133 kronojägare ........................................ n_26,600 60,100
ökning af den förvaltande personalen:
|
Loa
|
Tjenst¬
görings¬
penningar
|
Rese¬
pennin¬
gar
|
Summa
|
1 jägmästare
Med rätt till ålderstillägg H jägmästare
i enlighet med hvad för , ... .. .___
skogsstaten finnes stadgadt. 1 jägmästare
1 jägmästare
ökning af tjenstgöringspennin-
garne vid nuvarande jägmästare¬
befattningen i Arjepluogs revir
|
1,500
16,500
1,500
1,500
|
1,600
17,600
1,400
1,200
200
|
600
6,600
600
500
|
3,700
40,700
3,500
3,200
200
|
|
21,000
|
22,000
|
8,300
|
51,300
|
ökning af den bevakande personalen:
51,300
13 k ron ojägare}
|
Lön
|
Tjenst¬
görings¬
penningar
|
Rese¬
pennin¬
gar
|
Hyres-
ersätt-
ning
|
Samma
|
i de sex norra
|
400
|
400
|
100
|
100
|
1,000
|
länen och Verm-
land.
|
26,000
|
26,000
|
6,500
|
6,500
|
65,000
|
|
400
|
300
|
_
|
100
|
800
|
i de öfriga länen.
|
5,200
|
3,900
|
—
|
1,300
|
10,400
|
32,000 30,600 6,600 8,000 77,200
77,200
Summa kronor 188,600
86
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
I afseende å kronojägarnes löneförmåner har, på sätt ofvan med¬
delats, departementschefen biträdt domänstyrelsens förelag om att den
tid, under hvilken dagarfvoden skulle få beräknas, måtte utsträckas
till 80 dagar samt att dagarfvodena i de sex norra länen och Vermland
måtte höjas från 2 kronor 50 öre till 3 kronor, hvarjemte kronojägarne
skulle ega uppbära dagarfvode äfven å andra skogar än dem, för hvilka
denna rätt nu är dem medgifven.
Hvad först beträffar den ifrågasatta utsträckning af tiden för be¬
rörda arfvodes beräknande, nnner utskottet fullgiltiga skäl derför icke
vara förebragta utan anser densamma böra bibehållas vid den hittills
bestämda af 60 dagar.
Vidkommande åter frågan om rätt för kronojägarne att uppbära
dagarfvode för visst arbete äfven å andra skogar än dem, för hvilka
denna rätt nu är medgifven, och således för arbete å de skogar, hvilka
stå under kronans omedelbara disposition, har utskottet deremot icke
något att erinra, dock under förutsättning att arfvode icke utgår för
arbete å skogstrakter, som ligga inom 10 kilometer i rak sträckning
från kronojägarens bostad.
Hvad deremot angår dagarfvodets belopp, har utskottet, som icke
ansett någon förändring böra vidtagas i fråga om det för kronojägarnes
arbete på ecklesiastika boställen, andra allmänna under skogsstatens
förvaltning ej stälda skogar och enskilda skogar hittills bestämda, dock
förestält sig, att det nu ifrågasatta arfvodet för arbete å de skogar,
som stå under kronans omedelbara disposition är öfver höfvan högt.
Enligt hvad departementschefen i detta ämne anfört, hafva dagarfvodena
hufvudsakligen till ändamål att hålla kronojägarne skadeslöse för de
särskilda utgifter, som äro förenade med en längre tids uppehåll å
kronoskogar, belägna på långt afstånd från deras hemvist, och kunde
dagarfvodena således icke betraktas såsom någon tillökning i krono¬
jägarnes egentliga aflöningsförmåner utan fast mer böra anses ega
karaktären af traktamenten. Men vid sådant förhållande anser utskottet
dessa dagarfvoden skäligen icke böra bestämmas till högre belopp än
till 1 krona 50 öre i de sex norra länen och Vermland samt till 1
krona i öfriga delar af landet.
Hvad Kongl. Maj:t föreslagit angående ökning med tillsammans
4,500 kronor i de å skogsinstitutets stat uppförda anslagen till de
praktiska öfningarna och till expenser, för beredande af tillfälle till
inträde å institutet för ett ökadt antal elever, anser sig utskottet böra
förorda; och bör alltså anslaget till statens skogsläroverk, på sätt
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
87
Kongl. Maj:t föreslagit höjas med nämnda belopp från 50,500 kronor
till 55,000 kronor.
I det till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets lärare¬
personal uppförda förslagsanslaget, 84,400 kronor, har Kongl. Maj:t
icke föreslagit någon ändring. Men vid bifall till utskottets förslag
om ålderstillägg till kronojägarne torde någon ökning i detta anslag
böra ega rum; och har utskottet funnit denna ökning lämpligen böra
bestämmas till 15,600 kronor och anslaget sålunda uppföras med ett-
till 100,000 kronor förhöjdt belopp.
Hvad beträffar anslaget till den enskilda skogsundervisningen,
4,800 kronor, är deri icke föreslagen någon ändring; och torde det
alltså böra uppföras med oförändradt belopp.
Vidkommande reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet har Kongl. Maj:t före¬
slagit, att det måtte böjas från nuvarande beloppet 1,010,892 kronor
med 489,100 kronor till 1,499,992 kronor. I afseende å de under detta
anslag förekommande utgifterna bar utskottet icke haft något att er¬
inra i fråga om ersättning för den föreslagna, utsträckningen af assi¬
stenternas i de norra länen tjenstgöringsskyldighet och om anvisande
af godt-görelse till extra skogstjenstemän för biträde vid skogsodlingar
i de fem sydligaste distrikten. Ej heller bar utskottet mot hvad de¬
partementschefen rörande detta anslag i öfrigt anfört haft annan erin¬
ran att framställa än att dels en ökning deri bör ske med anledning
af något större utgifter till extra skogsbevakning m. m., derest utskottets
förslag om nedsättning i de af Kongl. Maj:t äskade belopp för ökning
af den ordinarie förvaltande och bevakande personalen bifalles, och
dels minskning deri kan ega rum vid bifall till utskottets förslag om
nedsättning i dagarfvoden till kronojägarne. Sistnämnda minskning
kan emellertid beräknas så mycket större än ökningen, att det af
Kongl. Maj:t begärda anslaget synes kunna nedsättas med 20,000
kronor till 1,479,992 kronor.
Slutligen bär utskottet ansett sig böra biträda Kongl. Majds
förslag om medgifvande att för det af Kongl. Maj:t angifna ändamål,
eller betäckande af kostnaden för skogsväsendet, hvartill reservations¬
anslaget för år 1900 ej lemnat tillgäng, må förskjutas ett belopp af
högst 135,000 kronor att af 1900 års skogsmedel ersättas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,
att Riksdagen må
a) dels i den för skogsstaten gällande stat upp-
88
Statsutskottets Utlåtande Ko 8.
föra ytterligare 14 jägmästare med här ofvan för dem
angifna aflöningsförmåner och under de vilkor, att de
skola vara underkastade de förändrade pensionsbestäm-
» melser, som framdeles kunna varda stadgade, samt 80
kronojägare äfvensom höja jägmästarens i Arjepluog
tjenstgöringspenningar med 200 kronor;
dels, under vilkor att kronojägare skola vara
underkastade de förändrade pensionsbestämmelser, som
framdeles kunna varda stadgade, medgifva, att krono-
jägares tjenstgöringspenningar må utgå för krono¬
jägare i de sex norra länen och i Vermland med 400
kronor samt för kronojägare i öfriga delar af riket med
300 kronor, äfvensom att kronojägare må ega att
efter fem års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuta ett
ålderstillägg å 10 kronor att anses såsom tjenst¬
göringspenningar ;
dels för nu nämnda ändamål höja det bestämda
anslaget för skogsstaten från dess nuvarande belopp,
451,408 kronor, med 188,600 kronor till 640,008
kronor samt förslagsanslaget till ålderstillägg åt skogs¬
staten och skogsinstitutets lärarepersonal från 84,400
kronor med 15,600 kronor till 100,000 kronor;
dels med godkännande af den ändring i skogs¬
institutets stat, att anslaget till expenser ökas till
5,000 kronor och anslaget till de praktiska öfningarna
till 8,000 kronor, höja anslaget för statens skogsläro-
verk, nu 50,500 kronor, med 4,500 kronor till 55,000
kronor;
dels höja reservationsanslaget till kronoskogarnes
förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i all¬
mänhet från nuvarande beloppet, 1,010,892 kronor,
med 469,100 kronor, till 1,479,992 kronor;
så att anslaget till skogsväsendet skulle erhålla
följande uppställning:
bestämdt anslag:
för skogsstaten......... kr. 640,008: —
,, statens skogs-
läroverk ..............._55,000: — kr. 695,008: —
Transport kronor 695,008: —
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
89
Transport kronor 695,008: —
förslagsanslag:
till åldertillägg åt skogsstaten och
skogsinstitutets lärarepersonal...... „ 100,000: —
reservationsanslag:
till enskilda skogs-
undervisningen...... kr. 4,800: - —
„ kronoskogarnes
förvaltning och
befrämjande af
skogsväsendet i
allmänhet ............... „ 1,479,992: — „ 1,484,792: —
” summa kr. 2,279,800: —
hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet
i dess helhet skulle ökas med 677,800 kronor; samt
b) medgifva, att till bestridande af de kostna¬
der för kronoskogarnes förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet, till hvilka det lör år
1900 för berörda ändamål anvisade reservationsanslag
icke lemnar tillgång, må, efter Kongl. Maj:ts bemyn¬
digande, af domänstyrelsen under år 1900 förskjutas
ett belopp af högst 135,000 kronor, att af samma
års skogsmedel ersättas.
5:o) Uti en till Riksdagen afliden proposition (n:o 9) af den 15
december 1899 har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva,
att vid ifrågasatt förflyttning af Marma skogsskola till Grönsinka
kronopark Kongl. Maj:t måtte ega att till skolans föreståndare, hvilken
skulle vara skyldig att under vederbörande revirförvaltares ledning
handhafva förvaltningen af nämnda kronopark äfvensom, i den mån
sådant honom af domänstyrelsen uppdroges, af de i närheten af denna
kronopark belägna allmänna skogar, anvisa, utöfver den skogsskoleföre-
ståndaren vid Marma nu anslagna lön af 1,000 kronor om året, ett
fyllnadsarfvode af 1,000 kronor för år räknadt, att utgå af reservations¬
anslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsen¬
det i allmänhet;
att det å en propositionen bifogad karta utmärkta, af Marma
skogsskola för närvarande disponerade område af Tierps kronopark
finge från kronoparken afsöndras och tillika med de å området upp¬
stå. till liiksd. Prof. 1900. 4 Sami 1 Afä. 8 Höft. 12
Ang. Manna
skogsskolas
förflyttning
till Grönsinka
kronopark
m. m.
90
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
förda, kronan tillhöriga bjgnader under de i kongl. brefvet den 29
maj 1874 omförmälda vilkor å offentlig auktion till den högstbjudande
försäljas med tillträdesrätt för köpare den näst efter auktionen inträffande
midfasta; samt,
att de medel, som genom ifrågavarande försäljning infiöte, finge, på
samma sätt som köpeskillingarne för försålda mindre kronoegendomar,
användas till inköp för kronans räkning af skogbärande eller till skogs-
börd tjenlig mark.
Beträffande ifrågavarande framställning inhemta» af propositionen,
hurusom domänstyrelsen, med anmälan att jägmästaretjensten i örbyhus
revir och den dermed förenade föreståndarebefattningen vid Marma
skogsskola, förlagd å kronoparken Tierp, genom innehafvarens den 17
maj 1897 inträffade frånfälle blifvit lediga, i skrifvelse nämnda dag,
enär till skjutfält för artilleriet upptagits större delen af omförmälda
kronoparks område samt till följd deraf öfningsfältet för skogsskolans
lärlingar blifvit i högst väsentlig mån inskränkt, väckt fråga om skogs¬
skolans förflyttning till annan ort; och hade Kongl. Maj:t genom bref
den 21 berörda maj, med bifall till styrelsens derom gjorda framställ-
ning, föreskrifvit, att, i afvaktan på utredning om skogsskolans för¬
läggande till annan ort, med ofvannämnda tjensters ledigförklarande
skulle tills vidare anstå.
I skrifvelse den 14 mars 1899 hade domänstyrelsen nu inkommit
med utredning i nämnda afseende och dervid bifogat inhemtade ytt¬
randen från öfverjägmästarne i Bergelagsdistriktet och Gefle—Dala distrikt.
Beträffande den nuvarande platsen för skogsskolan hade öfver¬
jägmästare^ i Bergelagsdistriktet anfört, bland annat, att valet af denna
plats visserligen haft sitt berättigande på en tid, då Tierps kronopark
ännu befunnit, sig i sitt ursprungliga skick samt andra väl belägna och
i öfrigt lämpliga kronoparker i mellersta delarne af landet icke stått till
förfogande, men att numera, då större delen af -kronoparken upptagits
till skjutfält åt artilleriet och lämpligare allmänna skogar vore att tillgå,
flera skäl talade för skolans förflyttning till annan plats. Tierps krono¬
park vore nemligen såväl på grund af sin nuvarande ringa ytvidd som
ock med hänsyn till jordmånen icke vidare lämplig såsom instruktions¬
park. Jordmånen å den för skolan ännu disponibla delen af krono¬
parken utgjordes af sand och grusarter, der tallen ensam funne trefnad.
I följd häraf saknades tillfälle att bibringa lärlingarne praktisk kun¬
skap om granbestånds och biandskogsbestånds uppdragande och vård.
Ej heller funnes der för de olika kulturmetoderna fullt lämpliga lägen.
Såsom tjenlig plats för skogsskolan hade öfverjägmästaren, enär
några andra allmänna skogar, som vore till öfningsfält för skolan lämpliga,
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
91
icke funnes i skolans närmaste granskap, föreslagit Grönbo kronopark
i Örebro revir. Sedan Grönsinka på gränsen mellan Gestrikland och
Dalarne belägna, till Kopparbergs revir hörande kronopark blifvit år
1898 inköpt och öfverjägmästaren lemnats tillfälle att yttra sig om
denna kronoparks lämplighet såsom förläggningsort för skogsskolan,
hade öfverjägmästaren emellertid frånträdt sitt förenämnda förslag och
förordat skolans förflyttning till sistberörda kronopark, hvilken öfver¬
jägmästaren i anseende till der rådande omvexlande skogsförhållanden
ansåge lämpa sig till öfningsfält vid utbildningen af skogvaktare ej
blott för landets mellersta provinser, utan äfven för Dalarne och en stor
del af Norrland. Den omständigheten att Grönsinka läge på endast
några mils afstånd från skogsskolan vid Bjurfors kunde, enligt öfver-
jägmästarens mening, icke förringa lämpligheten af skolans förläggande
till Grönsinka kronopark, helst det antal skogslärlingar, som utexami¬
nerades från Bjurfors skogsskola, icke fylde behofvet af skogvaktare ens
för de inom Bergslagsdistriktet befintliga bruks- och kronoskogar, för
hvilka densamma förnämligast vore afsedd, och följaktligen ännu mindre
för Dalarne och södra delen af Norrland, der någon skogsskola icke
funnes.
Äfven öfverjägmästaren i Gefle—Dala distrikt hade uttalat sig för
skogsskolans förläggande till Grönsinka, och hade öfverjägmästaren till
stöd härför anfört, bland annat, att denna kronopark hade en betydande
areal af olikartad beskaffenhet med skogsbestånd af olika åldrar, der
förvaltningen och skogsvården beredde tillfällen till bibringande af in¬
sigt i allt hvad som rörde såväl enskildes som statens skogshushållning
inom mellersta delarne af landet och nedre Norrland. Skolan, hvarifrån
afståndet till Horndals jernvägsstation å norra stambanan blefve endast
en nymil, vore behöflig särskild! för fyllande af behofvet af skogvak¬
tare för nedre Norrland, hvilket behof icke kunde fullt tillgodoses från
skogsskolan vid Bispgården i Jemtland. Vid hufvudgården å Grönsinka
kronopark funnes äfven goda och för skolan med lärare och lärlingar
fullt tillräckliga åbyggnader, hvilka för närvarande icke disponerades
för annat ändamål och ej heller syntes kunna med fördel utarrenderas,
enär för jordbruket nödiga hus redan funnes vid gården. I hufvud-
byggnaden, bestående af två våningar, hvardera om sju rum och tambur,
samt af vindsvåning, kunde efter erforderlig reparation, som beräknats
kosta 1,200 kronor, erhållas lokal för lärosal, lärlingar och skolföre-
ståndaren. För skogsrättaren kunde bostad beredas i den så kallade
befallningsmansbyggningen, sedan densamma reparerats för en till 400
kronor beräknad kostnad. Till dessa kostnader komme för bvggna-
92
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
dernas iståndsättande till det yttre utgifter för takets omstrykning och
rappningens omseende å hufvudbyggnaden samt påläggning af nytt
tegeltak å befallningsmansbyggningen. Nödiga uthus, trädgård och
mark för plantskolor med mera funnes att tillgå. På samma gång
skogsskolan således kunde utan afsevärd kostnad flyttas till Grönsinka
kronopark, skulle också statens skogsförvaltning i denna ort genom
flyttningen tillföras gagn, enär kronoparken och vissa i dess närhet
belägna allmänna skogar, såsom skogarne till förra militiebostället
Fors, hvilka läge aflägset från öfriga allmänna skogar, kunde tagas
under skolföreståndarens vård och förvaltning.
Under erinran att Marma skogsskola, förut benämnd Tierps skogs-
skola, inrättats jemlikt kongl. brefvet den 21 januari 1859 och börjat
sin verksamhet på hösten 1861, hade domänstyrelsen för egen del anfört,
att Tierps kronopark vid den tid, då skogsskolan dit förlädes, hade en
areal af 1,110 hektar, men att densamma numera genom största delens
upptagande af skjutfält utgjorde endast 501,81 hektar. Häraf vore
en del i anseende till skjutöfningarna å platsen svårtillgänglig för
lärlingarnas öfningar, och återstoden vore i följd af jordmånens och
skogens beskaffenhet mycket otillfredsställande såsom öfningsfält lör
skolan. Då undervisningen vid en skogsskola kunde blifva lefvande
och fruktbärande endast i den mån densamma meddelades i samman¬
hang med utförandet af praktisk skogsförvaltning med alla dess mång¬
skiftande arbeten, men detta förutsatte, att skolan vore förlagd å en
kronopark med omvexlande skogsbestånd och jordmånsförhållanden samt
af tillräcklig areal, kunde Tierps kronopark icke längre anses motsvara
sitt ändamål såsom förläggningsort för skogsskolan. Denna måste der¬
för förläggas till annan lämpligare plats, och genom inköpet af Grön¬
sinka kronopark hade en sådan äfven erhållits. Såväl till areal, 5,392
hektar, och beskaffenhet som med hänsyn till der befintliga åbyggnader
vore denna kronopark för ändamålet särdeles lämplig. Med afseende
å läget kunde visserligen anmärkas, att en af statens skogsskolor vore
förlagd till den endast några mil från Grönsinka belägna Bjurfors krono¬
park. Oberäknadt Ombergs skogsskola, som hade att förbereda till in¬
träde vid skogsinstitutet, men med inberäknande af den med statsanslag
understödda skogsskolan vid Skogshåll uppginge för närvarande sta¬
tens skogsskolor till ett antal af sex, af hvilka fem vore förlagda i
södra och mellersta delarne af landet, nemligen en i Skåne, en i Vester-
götland, en i Södermanland, en i Vestmanland och en i Upland (Marma),
men deremot endast en, Bispgårdens skogsskola, i Norrland. För åstad¬
kommande af en jemnare fördelning inom landet af dessa skolor vore
Statsutskottets Utlåtande N:o S.
93
det visserligen önskvärd!, att Marma skogsskola, då den förflyttades,
kunde förläggas till någon sådan ort, att nedre Norrlands behof af
skogvaktare derifrån kunde tillgodoses, men för detta ändamål lämplig-
allmän skog saknades inom nämnda landsdel. Ehuru belägen i Dalarne
kunde emellertid Grönsinka kronopark anses motsvara fordringarna på
en dylik förläggningsort jemväl i fråga om belägenhet, i det att, såsom
öfver] ägmästaren i Gefle—Dala distrikt äfven framhållit, kronopark en
öfver Horndals jernvägsstation stode i beqväm förbindelse med Norr¬
land. Enligt hvad samme öfverjägmästare erinrat, kunde lokaler för
inrymmande af skola, lärarepersonal och lärlingar erhållas å Grönsinka
gård utan annan kostnad än den, som erfordrades för verkställandet
af förenämnda mindre reparationer äfvensom för yttertakens förbättrande.
Kostnaden härför äfvensom för oförutsedda utgifter beräknades af sty¬
relsen till 3,000 kronor.
Vidare hade styrelsen anfört, att, som Grönsinka kronopark vore
belägen vid östra gränsen af Kopparbergs revir på betydligt afstånd
från flertalet inom reviret befintliga allmänna skogar, en till nämnda
kronopark förlagd skogsskola icke kunde skötas af jägmästaren i reviret,
utan måste handhafvas af en särskild föreståndare, hvilken derjemte
borde hafva till åliggande att ombesörja vården och förvaltningen af
såväl kronoparken som det närbelägna, förra militiebostället Fors till¬
hörande skogsskiften. Den för skolföreståndarebefattningen vid Marma
skogsskola i stat uppförda lönen, 1,000 kronor, vore emellertid vid
sådant förhållande för tjensteinnehafvarens utkomst otillräcklig, och
liksom vid skogsskolorna vid Bispgården och Kolleberga vore derför
anvisandet af ett årsarfvode af 1,000 kronor från reservationsanslaget
för skogsväsendet af behofvet oundgängligen påkalladt.
I detta sammanhang hade styrelsen äfven erinrat, att genom skol¬
föreståndarebefattningens skiljande från jägmästarebefattningen i Örby¬
hus revir en välbehörig reglering af det alltför vidsträckta Stockholms'
revir kunde genomföras på det sätt, att en del af detta revir lades
till Olands revir och en motsvarande del af detta till Örbyhus revir,
hvarigenom Stockholms revir erhölle en för dess förvaltning ändamåls-
enligare begränsning.
I fråga om disposition af de för Marma skogsskola använda
åbyggnader, bestående af föreståndarens bostad, skolbyggnaden, brygg¬
husbyggnaden, ladugårdshus med stall samt smedja, mat- och förråds-
bod, ved- och redskapslider med flera smärre byggnader, hade styrelsen
ansett, att dessa byggnader, hvilka i händelse af skolans förflyttning
blefve för skogsväsendet obehöfliga, borde för kronans räkning försäljas
94
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
tillika med den 4 hektar 80 ar omfattande tomtplatsen, sedan densamma
sådan den funnes utmärkt å en styrelsens utlåtande bifogad karta, blifvit
från kronoparken afsöndrad.
Med åberopande af hvad i ärendet sålunda anförts hade domän¬
styrelsen hemstält, att Manna skogsskola måtte flyttas till Grönsinka
kronopark och ett belopp af 3,000 kronor från reservationsanslaget till
kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmän¬
het anvisas för iståndsättande af de för skolans behof erforderliga bygg¬
nader vid kronoparken; att till fyllnadsarfvode åt den blifvande före¬
ståndaren för skogsskolan vid Grönsinka måtte från samma anslag
anvisas 1,000 kronor, med skyldighet för föreståndaren att omhänder-
hafva vården och förvaltningen af Grönsinka kronopark och de i när¬
heten deraf belägna allmänna skogar, hvilka honom af styrelsen anvisades;
samt att de för Marma skogsskola nu använda åbyggnaderna måtte
tillika med förenämnda tomtområde försäljas.
Detta ärende hade Kongl Maj:t låtit sig föredragas; och har Kongl.
Majd, som, med afseende å hvad i ärendet förekommit, ansåge att ifråga¬
varande, å Tierps kronopark förlagda skogsskola borde flyttas till krono¬
parken Grönsinka i Kopparbergs revir, samt att för detta ändamål de
vid sistnämnda kronopark befintliga byggnader borde iståndsätta» på
sätt domänstyrelsen föreslagit, nu, under erinran att 1894 års Riksdag
medgifvit, att, derest vid statens skogsskolor vid Grönbo (förlagd till
Bjurfors), Kolleberga och Bispgården funnes böra såsom föreståndare
anställas annan person än jägmästaren i det revir, inom hvilket skolan
vore belägen, till sådan skolföreståndare finge anvisas, utöfver den för
befattningen anslagna lön, ett fyllnadsarfvode af 1,000 kronor för år
räknadt, till Riksdagen gjort den framställning förevarande proposition
innefattar.
Då det synes vara ådagalagdt, att Tierps kronopark numera är
till förläggningsort för en skogsskola otjenlig och den der befintliga
skolan alltså bör derifrån förflyttas samt dess förläggande till Grön¬
sinka under nuvarande förhållanden synes lämpligt och kan utan afse-
värd kostnad verkställas, anser sig utskottet böra biträda Kongl. Maj ds
förslag i detta ämne.
Utskottet, som ej heller i öfrigt haft något att erinra mot hvad
Kongl. Majd i omförmälta hänseende föreslagit, hemställer alltså,
att Kongl. Maj ds förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
95
Till belöningar för rofdjurs dödande.
6:o) Korigl. Maj:t liar föreslagit, att af det under sjunde hufvudtiteln
uppförda förslagsanslaget till belöningar för rofdjurs dödande finge gar för ro/-
enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde finna godt med- djur* dödande.
dela, användas ett årligt belopp af högst 5,000 kronor såsom bidrag Lö-J
till belöningar för dödande af sjelar, under vilkor att statsbidraget icke
finge utgå med högre belopp, än som motsvarade hvad vederbörande
hushållningssällskap eller landsting, hvart för sig eller i förening, ut¬
betalat såsom belöningar för inom området dödade sjelar, och ej i nå¬
gon händelse med mer än 3 kronor för hvarje dödad sjel.
Till statsrådsprotokollet har departementschefen anfört, hurusom
Riksdagen å extra stat under riksstatens sjette hufvudtitel för år 1898
anvisat ett anslag af 5,000 kronor att, enligt de närmare bestämmelser,
Kong!. Maj:t kunde finna godt meddela, användas såsom bidrag till be¬
löningar för dödande af sjelar, under vilkor att statsbidraget icke finge
utgå med högre belopp, än som motsvarade hvad vederbörande hushåll¬
ningssällskap eller landsting, hvart för sig eller i förening, utbetalat
såsom belöningar för inom området dödade sjelar, och ej i någon hän¬
delse med mer än tre kronor för hvarje dödad sjel.
Då Riksdagen uti skrifvelse den 13 maj 1897 angående reglerin¬
gen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel anmälde sitt be¬
rörda beslut, hade Riksdagen derjemte framhållit, att enligt Riksdagens
mening egentligen det under sjunde hufvudtiteln uppförda förslags¬
anslaget till belöningar för rofdjurs dödande borde tagas i anspråk till
bestridande af statsverkets utgifter för nu ifrågavarande ändamål, men
att, då härför måste förutsättas en ändring i 20 § af jagtstadgan samt
förslag i detta syfte då icke förelåge, Riksdagen, på det icke af brist
på medel en för fiskeribefolkningen i vidsträckta delar af vårt land
gagnelig åtgärd måtte undanskjutas, ansett sig böra bevilja omförmälda
extra anslag.
Vid föredragning den 28 maj 1897 af Riksdagens nyssnämnda
skrifvelse hade Kongl. Maj:t behagat dels besluta kungörelse angående
vilkoren för erhållande af bidrag från det af Riksdagen för år 1898
anvisade anslag till belöningar för dödande af sjelar, dels ock uppdraga
åt chefen för finansdepartementet att taga under öfvervägande, huru¬
vida 20 § i förnyade jagtstadgan den 21 oktober 1864 borde i det af
Riksdagen antydda syfte ändras. Eldigt remiss den l november 1897
96
Statsutskottets Utåtande I\’:o S.
hade Kongl. Maj:t anbefalt domänstyrelsen att inkomma med utlåtande
i sistnämnda afseende.
På framställning af Kongl. Maj:t hade Riksdagen för hvartdera
af åren 1899 och 1900 å sjette hufvudtiteln anvisat ett extra anslag å
5,000 kronor att under enahanda vilkor, som blifvit för 1898 års an¬
slag bestämda, användas såsom bidrag till belöningar för dödande af
sjelar; och både Kongl. Maj:t genom kungörelser den 27 maj 1898
och den 26 maj 1899 meddelat bestämmelser angående vilkoren för
erhållande af bidrag från hvartdera af dessa båda anslag.
Den 7 februari 1899 både domänstyrelsen afgifvit det infordrade
utlåtandet och deri anfört, att enligt 11 § i 1864 års jagtstadga sjel
upptoges bland skadliga rofdjur, hvilka, enligt 10 § i samma stadga,
finge, hvar de träffades, fällas och behållas, men deremot ej bland dem,
för hvilka enligt 20 § belöning af allmänna medel erhölles. Före år
1869 utbetalades sådana belöningar för dödande af björn, varg, lo, jerf,
räf, örn, berguf samt duf- och hönshök, men sistnämnda år upphörde
premierna för dödande af räf och roffoglar, emedan det ansågs vara
landstingens eller hushållningssällskapens sak att i de orter, der sådant
beliöfdes, främja utrotandet af dessa skadedjur. Enligt domänstyrelsens
åsigt hörde tvifvelsutan äfven den närmaste omsorgen om sjelens min¬
skande, der sådant för fiskets främjande vore af nöden, till de angelä¬
genheter, som läge inom hushållningssällskaps och landstings verknings¬
krets. Vid förenämnda statsbidrags beviljande hade jemväl ansetts, att
intresset för ifrågavarande angelägenhet i de särskilda orterna borde
vara afgörande för statsbidragets belopp, hvilket icke finge utgå till
högre belopp, än som motsvarade bidragen i orterna. Dessa bidrag
hade år 1898 utgjort tillsammans ett belopp af 3,100 kronor, men under
år 1899 stigit till högre belopp, så att det för samma år för ändamålet
beviljade statsanslaget i sin helhet kunnat anvisas, hvaraf framginge,
att statsbidraget framkallat ökadt intresse i orterna för denna angelä¬
genhet. Enligt domänstyrelsens mening förefunnes således icke anled¬
ning att göra ändring i det sätt, på hvilket staten nu främjade ifråga¬
varande skadedjurs minskande, och detta desto mindre som statens ut¬
gifter härför, om dessa komme att utgå från förslagsanslaget till rof-
djurs dödande, skulle väsentligt ökas, enär belöningarna, hvilka nu för
hvarje dödad sjel utbetalades till belopp af sex kronor, hälften af sta¬
tens och hälften af ortens bidrag, då måste till fulla beloppet utgå af
statsmedel, alldenstund de vilkor, som för statsbidragets erhållande nu
vore stadgade, svårligen kunde inrymmas i jagtstadgan. På grund af
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
97
hvad sålunda anförts, hade styrelsen afstyrkt ändring af 20 § i gällan¬
de jagtstadga i det af Riksdagen ifrågasatta syfte.
Slutligen hade landtbruksstyrelsen i skrifvelse den 25 september
1899 hemstält, att jemväl för år 1901 måtte såsom bidrag till belönin¬
gar för dödande af sjelar på extra stat anvisas ett belopp af 5,000
kronor. Styrelsen erinrade härvid, att, under det att endast 7 hus¬
hållningssällskap och landsting sökt bidrag af 1898 års anslag till
sammanlagdt belopp af 3,100 kronor, ansökningar om erhållande af
bidrag från 1899 års anslag inkommit från tillhopa 11 hushållnings¬
sällskap och landsting, dervid gjorts framställningar om beviljande af
statsbidrag af tillsammans 6,300 kronor, eller 1,300 kronor mer än
anslagets belopp. Enligt de redogörelser för användningen af de för
ändamålet anvisade stats- och andra medel, som hittills afgifvits, eller
dem, som anginge förhållandena under år 1898, hade för sjelars dö¬
dande inom orterna samma år utbetalats tillhopa 6,729 kronor eller
mer än dubbla beloppet af de för ändamålet för samma år anvisade
statsbidrag, 3,100 kronor. Enligt hvad anledning funnes att antaga,
hade intresset för ifrågavarande angelägenhet inom orterna under år
1899 tagit sig uttryck i än större uppoffringar; och antagas kunde,
att för den närmaste framtiden samma intresse komme att än ytter¬
ligare stegras, hvarför dock erfordrades, att från statens sida uppoffringar
gjordes i minst samma omfattning som hittills.
Efter hvad till styrelsen sedermera insända ansökningar om bidrag
från innevarande års anslag utvisade, hade tillhopa 12 hushållnings¬
sällskap och landsting gjort framställningar om erhållande af bidrag
från samma anslag, dervid af 10 hushållningssällskap och landsting
begärts sammanlagdt 6,600 kronor, under det att två landsting, hvilka
af 1899 års anslag fått sig tilldelade tillsammans 1,100 kronor, ej till
siffran angifvit de utaf dem för innevarande år begärda bidragens belopp.
Å riksstatens sjunde hufvudtitel funnes, såsom ofvan blifvit erinradt,
uppfördt ett ordinarie anslag af 12,000 kronor till belöningar för rof-
djurs dödande, hvilket anslag hade naturen af förslagsanslag. Utgifterna
från detta anslag hade utgjort:
år 1894 ................................................... kronor 3,895:
„ 1895 .................................................. „
„ 1896 ............................................... „
„ 1897 .................................................. „
„ 1898 ........... „
Vidare hade, såsom jemväl af det ofvan anförda framginge, Riksdagen
för hvart och ett af åren 1898, 1899 och 1900 å extra stat under sjette
Bih. till Ililcsd. Frot. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 8 FJäft. 13
4,490
6,145
5,485
4,470
98
Statsutskott ds Utlåtande K:o 3.
hufvudtiteln anvisat ett anslag af 5,000 kronor såsom bidrag till belö¬
ningar för dödande af sjelar.
Då, såsom förestående siffror utvisade, förslagsanslaget under sjunde
hufvudtiteln till belöningar för rofdjurs dödande, äfven utan att dess i
riksstaten upptagna belopp öfverskredes, lemnade tillgång till bestridande
äfven af de medel, som af Riksdagen under de senare åren anvisats
såsom bidrag till belöningar för dödande af sjelar, hade helt naturligt
den frågan uppstått, huruvida icke sistnämnda belopp skulle kunna
anvisas å sjunde hufvudtitelns förenämnda anslag. Då Riksdagen år
1897 första gången anvisat medel till belöningar för dödande af sjelar,
hade Riksdagen uttalat såsom sin mening, att sistnämnda anslag
egentligen borde tagas i anspråk för nu ifrågavarande ändamål, ehuru
för en sådan anordning den omständighet då ansetts utgöra hinder,
att förslag till en såsom behöflig ansedd ändring i 20 § af jagtstadgan
icke förelegat. Anledning att till denna fråga återkomma gåfves nu
af det chefen för finansdepartementet, jemlikt Kongl. Maj:ts beslut den
28 maj 1897, meddelade uppdrag att taga under öfvervägande, huru¬
vida berörda § i jagtstagan borde i det af Riksdagen antydda syfte
ändras.
Domänstyrelsen, i ärendet hörd, hade afstyrkt en sådan ändring;
och ehuruväl departementschefen visserligen icke ansåge de af styrelsen
för dess afstyrkande anförda skäl utgöra ett bestämdt hinder för in¬
förande i jagtstadgan af de ifrågavarande bestämmelserna rörande
belöningar för dödande af sjelar, ansåge departementschefen sig dock
icke nu böra förorda en sådan åtgärd, helst tillfälle erbjöde sig att till
frågan återkomma vid behandlingen af ett af särskilda, jemligt Kongl.
Maj:ts bemyndigande, af departementschefen tillkallade komiterade ut-
arbetadt förslag till ny jagtstadga. Någon nödvändighet för den ifråga¬
satta ändringen ur nu förevarande synpunkt ansåge departementschefen
ej heller föreligga. Han kunde nemligen icke finna, att något hinder,
formelt eller annat, mötte för Riksdagen att på Kongl. Maj:ts
framställning anvisa belöningsmedlen för dödande af sjelar till utgående
från förslagsanslaget till dödande af rofdjur. Och vid sådant förhållande
syntes obehöfligt att för ändamålet å riksstaten uppföra ett särskildt
extra anslag.
Landtbruksstyrelsen hade vitsordat det fortfarande behofvet af
medel till belöningar för dödande af sjelar; och då anledning saknades
att rörande beloppet af statsbidraget och sättet för dess användning
vidtaga annan ändring än den nyss antydda i fråga om det anslag,
hvarifrån bidraget skulle utgå, hemstälde departementschefen, efter sam-
Statsutskottets Utlåtande A7;o 8. 99
råd med chefen för civildepartementet, om förenämnda framBtällnings
aflåtande till Riksdagen.
Utskottet, som icke haft något att erinra emot hvad Kongl. Maj:t
i detta afseende föreslagit, hemställer,
att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning
må af Riksdagen bifallas.
(Kriga ordinarie anslag.
7:o) I fråga om öfriga ordinarie anslag under sjunde hufvud-
titeln är icke någon förändring af Kongl. Maj:t ifrågasatt.
Utskottet får hos Riksdagen hemställa,
att samtliga, här ofvan icke särskildt omförmälda,
i nu gällande riksstat uppförda ordinarie anslag å
sjunde hufvudtiteln må i riksstaten för år 1901 till
oförändrade belopp upptagas.
Extra anslag.
Med anledning af de för tillfälliga behof, hänförliga till sjunde
hufvudtiteln, gjorda framställningar, hvilka icke redan här ofvan blifvit
af utskottet till behandling upptagna, får utskottet afgifva följande
yttranden och förslag.
Arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå.
8:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till beredande af
arfvode för en assistent å finansdepartementets bankbyrå på extra stat
för år 1901 anvisa ett belopp af 5,000 kronor.
Till förberörda statsrådsprotokoll har föredragande departements¬
chefen anfört följande.
Ang. öfriga
ordinarie
anslag.
Ang. anslag
till arfvode för
cn byråassi¬
stent ä finans¬
departementets
bankby rå,
[6.]
100
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
Sedan Riksdagen i skrifvelse den 15 maj 1888 uttalat den åsigt,
att, då den mångfald af löpande göromål, bankinspektören hade att
förvalta, ej lemnade honom tid att annat än undantagsvis företaga
sådana inspektioner, som kräfde längre uppehåll på något ställe, en
mera omfattande inspektion syntes böra anordnas, hade, med anslutning
till den af Riksdagen sålunda uttalade tanken, Kongl. Maj:t till 1889
års Riksmöte afgifvit förslag om anställande af en assistent åt bank¬
inspektören . med särskilt uppdrag att anställa bankundersökningar.
Med anledning af Kong], Maj:ts berörda framställning hade Riksdagen
beviljat ett anslag af 4,000 kronor till arfvode åt en sådan assistent;
och detta arfvode hade af följande Riksdagar å extra stat uppförts till
oförändradt belopp. Väl hade Kongl. Maj:t till 1894 års Riksdag
hemstält, att, för att i någon mån söka förekomma allt för täta person¬
ombyten, hvarigenom bankkontrollen skulle gå miste om den fond af
erfarenhet och personalkännedom, en assistent under sin tjenstetid
hunnit samla, en förhöjning af assistentens årsarfvode måtte beviljas;
men denna framställning hade icke vunnit Riksdagens bifall.
Departementschefen hade emellertid anledning att nu åter upptaga
frågan om arfvodet åt assistenten å finansdepartementets bankbyrå.
Befattningen hade af dess förste innehafvare tillträdts med början af
år 1890, och sedan denne och hans två närmaste efterträdare afsagt
sig vidare förordnande, vore det nu den fjerde personen, som förordnats
att uppehålla befattningen. Att sådana täta ombyten försvagade den
bankkontroll, som af tjenstens innehafvare utöfvades, syntes departements¬
chefen uppenbart, då assistenten, äfven med goda personliga förut¬
sättningar, knappast blefve med sin plats fullt förtrogen, förrän han
efter ett eller annat års tjenstgöring fått tillfälle att sätta sig in i de
olika bankernas mångskiftande förhållanden; och det vore derför redan
ur synpunkten att söka ernå större kontinuitet i tjenstens utöfvande
önskligt, att befattningen kunde blifva något bättre aflönad.
Men härtill komme, att det numera visat sig möta stora svårig¬
heter att mot de aflöningsförmåner, som nu bjödes, erhålla fullt lämplig
person till platsens besättande. Om ock till de 4,000 kronor, hvarmed
arfvodet utginge, kunde läggas ett eller annat hundratal kronor, som
skulle kunna af vederbörande inbesparas af utgående resekostnads-
ersättning, så utgjorde detta dock ej nöjaktig godtgörelse åt en person,
som förvärfvat den praktiska erfarenhet inom bankväsendet och der¬
jemte besutte de solida egenskaper, hvilka man ville finna hos den,
som skulle utöfva bankbyråassistentens mycket grannlaga och ganska
magtpåliggande värf. Eu man med dylika qvalifikationer funne det
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
101
vara för sig ekonomiskt fördelaktigare att bibehålla sin banktjenst.
Och äfven den omständighet, att assistentbefattningen kunde tillsättas
endast genom årsförordnande, gjorde, i förening med de ofta före¬
kommande resorna, platsen mindre begärlig.
Då departementschefen således ansåge nödigt, att ifrågavarande
arfvode höjdes, ville han jemväl erinra, att en sådan förhöjning i viss
mån vore motiverad enbart af den stegring i lefnadskostnaderna, som
efter arfvodets fastställande inträdt särskild! i hufvudstaden, der assi¬
stenten skulle bo; och utöfvaren af en kontrollerande verksamhet
borde tydligen framför andra tjensteman vara skyddad för brödbekymren,
som ju gerna förde med sig en viss osjelfständighet.
Det borde äfven beaktas, att vid tidpunkten för detta arfvodes
fastställande de enskilda bankinrättningarnas antal utgjort endast 43,
men nu uppginge till 63, hvarjemte, såsom bekant, åtskilliga banker
på de senare åren högst betydligt utvidgat sin verksamhet. Denna
väsentliga ökning af bankverksamheten stälde uppenbarligen ökade
kraf på dem, som vore satta att öfva kontroll å densamma; och det
syntes då icke oskäligt, om statens utgift för en sådan kontroll i
någon mån ökades.
Af nu anförda skäl ansåge departemenschefen sig böra förorda,
att byråassistentens årsafvode höjdes med 1,000 kronor, och hemstälde
följaktligen, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta förevarande
framställning.
Då den förestående indragningen af de enskilda bankernas sedel-
utgifningsrätt möjligen må kunna föranleda en förändring i bankinspek¬
tionens organisation, och en sådan förändring jemväl kan betingas
deraf, att anordningar synas böra vidtagas till åstadkommande af
samverkan emellan bankinspektionen och Kongl. Maj:ts befallnings-
hafvandes ombud hos bankerna, för hvilka ombud någon gemensam
instruktion icke lärer finnas, har utskottet visserligen ansett, att under
sådana förhållanden någon ökning i kostnaden för bankinspektionen
icke borde förekomma. Men på de af departementschefen till statsråds¬
protokollet anförda skäl och i afvaktan på den emotsedda omorganisa¬
tionen anser utskottet dock, att eu höjning i assistentens å bankbyrån
arfvode icke bör helt och hållet afböjas, helst det synes vara önsk¬
värd^ att upprepade ombyten af innehafvare af denna för bankinspek¬
tionen vigtiga plats, så vidt möjligt är, förebyggas.
Såsom departementschefen erinrat, har alltsedan år 1889 upp¬
förts å extra stat ett anslag å 4,000 kronor till arfvode för bemälde
Ang. anslag
till ordnande
och registre¬
rande af vissa
handlingar i
kammar¬
arkivet.
[7-]
Ang. ersätt¬
ning för af
statskontoret
gjorda
förskott.
[8.]
102 Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
assistent. En förhöjning i detta anslag till 4,500 kronor föreslogs
visserligen af Kongl. Maj:t hos 1894 års Riksdag, men blef då ej
beviljad. Derest en ökning uti ifrågavarande arfvode nu må befinnas
af omständigheterna påkallad, synes den böra begränsas till det af
Kongl. Maj:t år 1894 äskade belopp, 4,500 kronor, hvarigenom assi¬
stentens arfvode ej komme att sättas alltför nära det, som med 5,500
kronor utgår till hans närmaste förman, bankinspektören.
Utskottet hemställer derför,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att till arfvode för en assistent
å finansdepartementets bankbyrå beviljas på extra
stat för år 1901 ett belopp af 4,500 kronor.
Ordnande och registrerande af vissa handlingar i kammararkivet.
9:o) Sedan 1898 års Riksdag, med bifall till en af Kongl. Maj:t
derom gjord framställning, för ordnande och registrerande, företrädes¬
vis åt ännu oordnade delar af kammararkivets handlingar beviljat ett
extra anslag af 15,000 kronor, att utgå under tre år, samt Riksdagen
deraf för hvartdera af åren 1899 och 1900 anvisat 5,000 kronor, att
ställas till kammarkollegii disposition mot den redovisning och kontroll,
som Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt föreskrifva, har Kongl. Maj:t,
som den . 13 oktober 1899 meddelat föreskrifter angående det för år
1900 beviljade anslagets användande, nu föreslagit Riksdagen att af
omförmälda, för ordnande och registrerande af vissa handlingar i
kammararkivet beviljade anslag å 15,000 kronor på extra stat för år
1901 anvisa återstående beloppet 5,000 kronor.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må för ordnande och registrerande
af vissa handlingar i kammararkivet af förut beviljadt
anslag å 15,000 kronor på extra stat för år 1901
anvisa återstående beloppet 5,000 kronor.
Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.
10:o) Af statsrådsprotokollet inhemtas, att de af statskontoret
förskottsvis bestridda utgifter, som tillhöra sjunde hufvudtiteln och
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
103
böra till ersättande hos Riksdagen anmälas, äro enligt uppgifter från
statskontoret:
till
•n &
godtgörande af kostnaden för uppmätning af egorna till samt verk¬
ställande af andra landtmäteriförrättningar å åtskilliga kronans
domäner .................................................................. kronor 22,417: 3 2
ersättning till vissa boställshafvare och krono-
arrendatorer för saknad afkomst af exproprierad
jord.............................................................................
godtgörande af kostnader för vissa krono-
egendomars deltagande i Hjelmarens och Qvis-
marens sänkning ..................................................
godtgörande af kostnader för vissa kronoegen-
domars deltagande i andra vattenaflednings-
företag .......................................................................
ersättning för öfverbyggnad å indragna bo¬
ställen ...............................................-..............
ersättning för öfverloppsbyggnader m. m. å in¬
dragna boställen .................................................
ersättning för till statsverket afträdda åbygg¬
nader å förra häradsskrifvarebostället i mantal
Bössebol i Stafsnäs socken af Vermlands län
godtgörande af förskjuten liusröteersättning åt
arrendatorn af förra öfverstelöjtnantsbostället
10 mantal Kungs Norrby kungsgård iBrunnsby
socken af Östergötlands län...............................
gäldande af vägskatt för kronan tillhöriga regala
laxfisken inom Norrbottens län...........................
godtgörande af underhållsarbeten å Tranebergs,
Nockeby och Drottningholms broar................
gäldande af skifteskostnad för förra militie-
bostället y mantal Hullaryd n:o 4 Skatte¬
gården i Lommaryds socken af Jönköpings län
ersättning till egare af skattefrälsehemman,
hvilkas ränta icke blifvit af statsverket inlöst,
ersättning för inlösen af frälseräntan åt f mantal
utaf hemmanet 1 mantal Valränna n:o 2 Lars
Månsgård i Veddige socken af Hallands län
829: 27
6,096: 22
110,723: 96
27,232: 99
2,829: 50
1,279: 64
2,578: 62
1,175: 50
5,623: 46
558: 73
15,313: 73
863:75
Transport kronor 197,522: 69
104
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
Ang. anslag
till förstärk¬
ning af arbets¬
krafterna hos
kammarrätten.
[9.]
Transport kronor 197,522: 6 9
till byggnadsersättning enligt kongl. brefvet den
29 maj 1891 åt skogstorpare å kronoparker
i Norrbottens län ................................................. 7 50O:_
n godtgörande af kostnader för utarbetande af
nytt reglemente för de kongl.
förslag till
teatrarne
gäldande af kostnader för skolhusbyggnad m. m.
belöpande å vissa delar af förra militiebostället
Ede n:o 1 i Jerutlands län .................................
gäldande af vägskatt för till statsverket indragna
frälseräntan af $• mantal Sundersbol n:o 1 i
Stafby socken af Upsala län
6,833: 91
51: 40
2: 32
eller tillhopa kronor 211,910: 32.
Till gäldande af ofvannämnda förskott, 211,910 kronor 32 öre, har
Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att å extra stat för år 1901 anvisa
ett motsvarande belopp, som för undvikande af öretal i riksstaten torde
få utföras med 211,911 kronor.
Utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
af Riksdagen bifallas.
Förstärkning af arbetskrafterna hos kammarrätten.
ll:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för
år 1901 uppföra dels till arfvoden åt adjungerade kammarrättsråd ett
belopp af 12,800 kronor, dels ock till arfvoden åt amanuenser samt extra
biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad 8,300 kronor eller till¬
sammans 21,100 kronor.
Till statsrådsprotokollet har t. f. departementschefen erinrat, huru¬
som kammarrätten i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29 oktober 1896,
med åberopande af den efter år 1877 ständigt fortgående tillväxten af
de till kammarrätten inkomna mål, hemstält, att å verkets stat måtte
ytterligare upptagas lön och tjenstgöringspenningar för två kammar¬
rättsråd med tillhopa 12,800 kronor och för en notarie med 3,000 kronor,
med rätt till ålderstillägg för nämnda befattningars innehafvare, samt
Statsutskottets Utlåtande N:o 8, 105
att det till vikariatsersättning med mera anslagna beloppet måtte ökas
till 31,300 kronor.
På föredragning af chefen för finansdepartementet hade Kongl. Maj:t
den 14 januari 1897 beslutit föreslå Riksdagen att å staten för kam¬
marrätten uppföra lön och tjenstgöringspenningar för ytterligare två
kammarrättsråd med tillhopa 12,800 kronor och för ytterligare en no¬
tarie med 3,000 kronor, med rätt för nämnda befattningars innehaf¬
vare till ålderstillägg efter vissa år i likhet med öfriga tjenstemän i
samma tjenstegrad, äfvensom höja det å kammarrättens stat uppförda
anslag till vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden, flitpenningar
och renskrifningskostnad, 28,400 kronor, med 2,900 kronor till 31,300
kronor, samt att sålunda höja anslaget till kammarrätten med 18,700
kronor eller från 169,600 kronor till 188,300 kronor.
I skrifvelse den 13 maj 1897 angående regleringen af utgifterna
under riksstatens sjunde hufvudtitel hade Riksdagen anmält, att Riks¬
dagen på det sätt bifallit denna Kongl. Maj:ts framställning, att på
extra stat för år 1898 uppförts dels till arfvoden åt adjungerade kam¬
marrättsråd ett belopp af 12,800 kronor, dels till arfvoden åt extra
biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad 4,700 kronor eller till¬
sammans 17,500 kronor, hvarjemte det ordinarie anslaget till kammar¬
rätten uppförts med oförändradt belopp eller 169,600 kronor.
På derom af Kongl. Maj:t gjorda framställningar hade Riksdagen
äfven för hvartdera af åren 1899 och 1900 på extra stat uppfört dels
till arfvoden åt adjungerade kammarrättsråd ett belopp af 12,800
kronor, dels ock till arfvoden åt extra biträden, flitpenningar och ren¬
skrifningskostnad i kammarrätten 4,700 kronor eller tillsammans 17,500
kronor.
I fråga om användningen af det sålunda på extra stat för år 1900
för kammarrätten anvisade anslag hade kammarrätten i skrifvelse den
2 sistlidne november hemstält, att samma anslag måtte få användas på
sätt med motsvarande anslag för år 1899 egt rum till aflönande dels
under hela året af två adjungerade ledamöter med samma tjenstgörings¬
skyldighet och befogenhet som kammarrättsråd, och dels under tiderna
för kammarrättens ordinarie vår- och höstsessioner, således från och
med den 1 februari till och med den 15 juni samt från och med den
16 september till årets slut, af ytterligare två adjungerade ledamöter,
men att, enär anledning syntes finnas till antagande, att den person,
hvilken enligt kammarrättens mening i första rummet borde ifråga¬
komma till erhållande af sådant förordnande, derest han vore dertill
oförhindrad, under loppet af år 1900 blefve ledig från det uppdrag,
Bill. till Riksd. Prat. ludd. 4 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 14
106
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
han innehade att såsom sekreterare biträda den s. k. kommunalskatte-
komitén, Kongl. Maj:t för närvarande måtte meddela bestämmelser
angående bestridandet af ifrågavarande befattningar såsom adjun¬
gerade ledamöter i kammarrätten allenast för tiden till den 16 juni
1900.
Genom bref den 8 december näst.lidet år hade Kongl. Maj:t i en¬
lighet med kammarrättens berörda hemställan dels förordnat, att kam¬
marrätten skulle erhålla biträde af fyra adjungerade ledamöter, af Indika
två, som utan hinder af bestämmelserna i den för kammarrätten gällande
instruktion skulle eg a samma tjenstgöringsskyldighet och befogenhet
som kammarrättsråd, förordnats att tjenstgöra under tiden från och
med den 1 januari till och med den 15 juni 1900 samt de öfriga två
under tiden från och med den 1 februari till och den 15 juni samma
år, dels ock medgifvit, att af anslaget till arfvoden åt adjungerade
kammarrättsråd finge för ofvanberörda tjenstgöring utgå till en af de
adjungerade ledamöterna, hvilken vore notarie i embetsverket och hade
att under tiden för förordnandet till sin vikarie afstå, förutom de med
notarietjensten förenade tjenstgöringspenningar, jemväl en tredjedel af
lönen, men egde behålla återstående två tredjedelar deraf, motsvarande
för månad räknadt 100 kronor, utöfver sistberörda belopp 250 kronor
i månaden samt till en hvar af de öfriga 350 kronor i månaden, äfven¬
som att åt anslaget till arfvoden åt extra biträden, flitpenningar och
renskrifningsskostnad finge disponeras 3,600 kronor till arfvoden åt
fyra amanuenser, 700 kronor till ersättande af renskrifningskostnad och
400 kronor till flitpenningar.
I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 30 sistlidne november hade kam¬
marrätten anfört, att af en skrifvelsen bilagd utredning visserligen fram-
ginge, att till följd af vunnen förstärkning i kammarrättens arbets¬
krafter antalet oafgjorda mål varit i nedgående, men att samma ut¬
redning äfven syntes lemna ett kraftigt stöd åt den uppfattning, kam¬
marrätten fortfarande vidhölle, att en ökning af de ordinarie ledamöternas
antal vore den enda utväg, hvarigenom embetsverkets behof af för¬
stärkning af dess arbetskrafter kunde på tillfredsställande sätt afhjelpas.
Af berörda uppgifter inhemtades nemligen, att sedan den 1 januari
1898, från och med hvilken dag kammarrätten oafbrutet varit förstärkt
med två adjungerade ledamöter med enahanda tjenstgöringsskyldighet
och befogenhet som kammarrättsråd, antalet inkomna besvärsmål utgjort
under år 1898 1,593 samt under tiden från och med den 1 januari till
och med den 30 november 1899 1,863, medan under samma tider på
de ordinarie och sistbemälde två adjungerade ledamöters föredragning
Statsutskottets Utlåtande N:o 8. 107
afgjorts följande antal besvärsmål, nemligen år 1898 1,571 samt under
tiden från och med den 1 januari till och med den 30 november 1899
1,446. Häraf framginge, att, äfven om kammarrätten från ingången
af år 1898 förstärkts med två nya ordinarie ledamöter, embetsverkets
arbetskrafter likväl hvarken under sistnämnda år eller under tiden från
och med den 1 januari till och med den 30 november 1899 skulle varit
tillräckliga för att åvägabringa ett arbetsresultat, motsvarande det till¬
strömmande materialet. Antagligt vore ock, att, om den af kammar¬
rätten önskade tillökningen af de ordinarie ledamöternas antal blefve
beviljad, detta icke komme att utesluta behofvet af att kammarrätten
tid efter annan erhölle tillfälligt biträde af adjungerade ledamöter för
afarbetande af uppkommande balans.
Att den sedan lång tid tillbaka fortvarande ökningen af kammar¬
rättens arbetsbörda skulle vara beroende af tillfälliga orsaker och någon
minskning i densamma för framtiden vara att motse, hade kammarrätten
ansett vara föga antagligt, hast hellre kunde ett motsatt förhållande
förutsättas, åtminstone beträffande anmärknings-, fattigvårds- och taxe-
ringsmålen, hvilka bildade hufvudmassan af kammarrättens arbets¬
material. Beträffande anmärkningsmålen syntes ett dylikt antagande
vinna stöd af det förhållande, att kronoräkenskaperna till följd af stats-
lifvets utveckling på skilda områden ökats väsentligt i omfång och
blifvit af mer invecklad beskaffenhet. En tillväxt af fattigvårds- och
beskattningsmålens antal kunde väl anses icke osannolik redan på grund
af den fortgående ökningen af rikets folkmängd och utvecklingen af
dess kommunikationsväsende och, hvad särskild! anginge sistnämnda
grupp af mål, komme de i sammanhang med näringarnes utveckling
framträdande förändringarne i de ekonomiska förhållandena vid beskatt-
ningslagarnes tillämpning tvifvelsutan att föranleda uppkomsten af nya
frågor af mer eller mindre svårlöst beskaffenhet.
Under erinran att kammarrätten i sin förberörda skrifvelse den
29 oktober 1896 uttalat den mening, att anlitande i mera vidsträckt
omfattning af tillfälliga arbetskrafter innebure ett desto betänkligare
afsteg från den af ålder och lag hägnade grundsatsen, att rättskip¬
ningens handhafvande borde vara förbehållen ordinarie domare, som
från och med år 1895 åtgörande! i sista hand af de talrika och meren¬
dels vigtiga fattig värdsm ålen tillkomme kammarrätten, hade kammarrätten,
med vidhållande af denna mening, vidare anfört, att, ehuru hittills af-
sevärda hinder icke mött för fyllande al kammarrättens behof af extra
arbetskrafter, det icke saknades anledning till antagande, att, med de
ytterst ringa utsigter till befordran, embetsverket under den närmare
108
Statsutskottets Utlåtande K:o 8.
framtiden komme att erbjuda, det skulle blifva förenadt med allt större
svårigheter att förskaffa embetsverket biträde af tillfälliga ledamöter af
sådan skicklighet, att deras deltagande i ärendenas handläggning icke
medförde^ fara för minskad rättssäkerhet; och hade kammarrätten, på
grund af hvad sålunda blifvit anfördt, förnyat sin förberörda, i skrif-
velsen den 29 oktober 1896 gjorda framställning om förstärkning af
kammarrättens ordinarie arbetskrafter.
Derjemte hade kammarrätten föreslagit, att åtgärder måtte vidtagas
för att bereda någon förhöjning i aflöningen åt de å kammarrättens
revisionsafd elning och aktuariekontor anstälda amanuenser, Indika för
närvarande åtnjöte årligt arfvode af 1,200 kronor.
Hvad först anginge amanuenserna å revisionsafdelningen hade
kammarrätten erinrat, att enligt kammarrättens instruktion och arbets¬
ordning dessa tjenstemäns åligganden vore af fullkomligt likartad be¬
skaffenhet med de hos kammarrätten anstälde ordinarie revisorernas och
att endast i fråga om arbetstiden eu skilnad dem emellan förefunnes,
i det att denna tid vore faststäld för revisorerna till 30 och för amanuen¬
serna till 20 timmar i veckan. Men under det revisorerna åtnjöte lön
och tjenstgöringspenningar med sammanlagdt 3,000 kronor årligen
jemte två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, det första efter fem
och det andra efter tio års tjenstgöring, utgjorde, såsom ofvan nämnts,
amanuensernas arfvoden allenast 1,200 kronor för år. Väl vore ama¬
nuenserna i likhet med revisorerna berättigade till provision å medel,
som inflöte i följd af de anmärkningar, de vid räkenskapsgranskningen
framstälde. Men denna inkomst, som vore af mycket vexlande be¬
skaffenhet, kunde icke tillmätas någon synnerlig betydelse vid bedömande
af amanuensernas ställning, då, enligt hvad verkstäld undersökning
gåfve vid handen, under åren 1889—1898 medelinkomsten för år ut¬
gjort för hvarje amanuens omkring 118 kronor. De ifrågavarande
amanuensernas aflöning syntes kammarrätten såväl i och för sig som
i förhållande till revisorernas vara lägre, än som kunde anses skäligt,
hvarför kammarrätten funne det vara med billighet öfverensstämmande,
att deras arfvoden höjdes med 300 kronor till 1,500 kronor. Då de å
revisionsafdelningen anstälde amanuenserna vore elfva till antalet, skulle
en sådan löneförbättring föranleda en ökning af anslaget till extra
biträden med 3,300 kronor.
Beträffande den å kammarrättens aktuariekontor anstälde amanu¬
ensen hade kammarrätten meddelat, att denne tjensteman hade till ålig¬
gande att biträda aktuarien med diarieföring och registrering af inkom¬
mande mål och ärenden, mottagande och utlemnande af handlingar
Statsutskottets Utlåtande N,-o 8.
109
samt med att i öfrigt tillhandagå allmänheten, att dessa göromål, hvilka
i väsentlig mån ökats under de senare åren, i regel toge innehafvaren
af ifrågavarande amanuensbefattning i anspråk omkring tre timmar
hvarje förmiddag, men vissa tider af året, särskildt under dess första
månader, kräfde betydligt längre arbetstid, samt att med hänsyn här¬
till en förhöjning af arfvodet med 300 kronor till 1,500 kronor skäligen
borde beviljas jemväl denne tjensteman.
På grund af hvad i sådant afseende anförts, hade kammarrätten
hemstält, att det på embetsverkets stat uppförda anslag till vikariats-
ersättning, arfvoden åt extra biträden, flitpenningar och renskrilnings-
kostnad, hvilket anslag för närvarande vore bestämdt till 28,400 kronor,
måtte höjas med tillsammans 6,500 kronor eller till 34,900 kronor.
Slutligen hade kammarrätten framhållit, att, såvidt af nu kända
förhållanden kunde slutas, kammarrätten, äfven om dess nu gjorda
hemställan vunne bifall, icke syntes kunna under år 1901 undvara bi¬
träde af tillfälliga arbetskrafter för afarbetande af den balans af oaf-
gjorda mål, som vid sistnämnda års ingång kunde antagas ännu qvarstå.
Redan vid flera föregående tillfällen hade föredragande departe¬
mentschefen inför Kongl. Maj:t såsom sin åsigt uttalat önskvärdheten
deraf, att kammarrättens ordinarie personal måtte ökas. Denna åsigt
biträdde departementschefen fortfarande och funne för densamma ytter¬
ligare stöd i hvad kammarrätten i sin nu ifrågavarande skrifvelse an¬
fört. Då emellertid jemförelsevis kort tid förflutit sedan Riksdagen
afslagit Kongl. Maj:ts framställning om ökning af nämnda personal,
samt kammarrättens behof af ökadt arbetsbiträde, hvilket departements¬
chefen funne obestridligt, borde, åtminstone för år 1901, utan olägenhet
kunna, i likhet med hvad som skett under de senare åren, fyllas genom
beredande åt kammarrätten af tillfällig arbetsförstärkning, ansåge depar¬
tementschefen tidpunkten ännu icke vara inne att ifrågasätta ökning
af den ordinarie personalen.
Hvad kammarrätten föreslagit i fråga om ökning af de i kam¬
marrättens skrifvelse omförmälde amanuensernas arfvoden syntes vara
med billighet öfverensstämmande, och hade departementschefen dervid
icke heller något att erinra. Deremot syntes honom skäl icke föreligga
att för det jemförelsevis obetydliga belopp, som för berörda löneförbätt¬
ring erfordrades, eller 3,600 kronor, för närvarande föreslå någon ändring
i det för kammarrätten nu å stat uppförda ordinarie anslaget, utan
ansåge departementschefen berörda belopp böra jemte det belopp af
4,700 kronor, som under de senare åren utgått till arfvoden åt extra
no
Ang. anslag
till anläggn ing
af telefon¬
ledningar.
[10, 11]
Statsutskottets Uträtande N:o 8.
biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad, af Riksdagen äskas å
extra stat för år 1901.
Utskottet, som finner den föreslagna ökningen af amanuensernas
i kammarrätten arfvoden från 1,200 kronor till 1,500 kronor vara af
omständigheterna påkallad, och ej heller har något att erinra mot hvad
Kongl. Maj:t i förevarande afseende i öfrigt föreslagit, hemställer,
att Riksdagen må på extra stat för år 1901
uppföra,
a) till arfvoden åt adjungerade kammarrättsråd
ett belopp af 12,800 kronor samt
b) till arfvoden åt amanuenser samt extra bi¬
träden, flitpenningar och renskrifningskostnad 8,300
kronor,
eller tillsammans 21,100 kronor.
Anläggningar af telefonledningar.
12:o) Kongl. Magt har föreslagit Riksdagen att på extra stat för
år 1901 anvisa dels för utförande af de redan beslutade telefonlednin¬
garna Stockholm—Malmö, Svinesund—Malmö och Haparanda—Paj ala,
utöfver förut, dertill anslagna belopp, ytterligare 267,500 kronor, dels
och till bestridande af kostnaderna för anordnande af två nya telefon¬
ledningar mellan Malmö och Hildesborg 70,000 kronor eller sålunda
tillhopa 337,500 kronor.
Beträffande ifrågavarande framställning inhemtas af statsrådsproto¬
kollet följande.
Sedan 1897 års Riksdag för anläggning af telefonledningar Stock¬
holm—Göteborg, Hernösand—Piteå, Svinesund—Malmö, Haparanda—
Pajala och Stockholm—Malmö beviljat ett extra anslag af 1,091,000
kronor att utgå under loppet af tre år, samt Riksdagen af berörda belopp
anvisat för år 1898 395,000 kronor, för år 1899 327,000 kronor och
för år 1900 369,000 kronor, hade Kongl. Maj:t genom särskilda bref
den 7 maj 1897, den 27 maj 1898 och den 26 maj 1899 bemyndigat
telegrafstyrelsen att disponera de för de särskilda anläggningarna af-
sedda beloppen.
I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29 november nästlid et år hade
nu. telegraf styrelsen anmält, att af omförmälda ledningar vore fullbordade
linierna Stockholm—Göteborg och Hernösand—Piteå i deras helhet samt
Statsutskottets Utlåtande N:o 8. 111
af limen Svinesund—Malmö delen Svinesund—Göteborg. Derjemte
hade rörande linien Haparanda—Paj ala företagits förberedande åtgärder,
hvaremot sjelfva anläggningsarbetena å denna linie måst uppskjutas till
år 1900, på grund deraf att af enskilde intressenter utlofvade och i
kostnadsberäkningarna påräknade fria leveranser af stolpar till linien
komme att fullgöras först nästkommande vår. Då sålunda till utförande
under år 1900 återstode linierna Stockholm—Malmö, Haparanda—Paj ala,
och af ledningen Svinesund—Malmö delen Göteborg—Malmö, Båge sig
styrelsen nödsakad framhålla, att under de tre år, som förflutit efter
uppgörandet af kostnadsberäkningar rörande dessa anläggningar, för¬
hållandena i väsentlig mån förändrats. Sålunda hade inköpspriset å
koppartråd stigit med omkring 40 procent, hvilket innebure en afse-
värd kostnadsökning, enär den beräknade kostnaden för inköp af dylik
tråd utgjorde ungefär 70'procent af hela den beräknade anläggnings¬
kostnaden. Något väsentligt prisfall å koppartråd kunde ej heller för¬
väntas under den närmaste tiden eller till dess inköp af erforderlig
sådan tråd måste göras. Vidare hade under de gångna tre åren arbets¬
lönerna i högst betydlig mån stegrats samt priset på såväl stolpar som
andra liniebyggnadsmaterialier höjts. Härtill komme, att i styrelsens
beräkningar rörande kostnaden för ifrågavarande anläggningar ingått,
att trådarne utmed statens jernvägar skulle kunna uppläggas på förut
befintliga stolplinier, men att, då stolplinierna å vissa sträckor reser¬
verats uteslutande för statsbanornas egna och telegrafverkets telegraf¬
ledningar, detta numera icke kunde i beräknad utsträckning genom¬
föras, utan måste för de nya ledningarna stolplinier nybyggas eller
ombyggas å längre sträckor, än förut beräknats. På grund af alla dessa
till kostnadshöjning samverkande förhållanden utvisade af styrelsen nu
verkstälda omarbetade beräkningar öfver utgifterna för de ännu icke
utförda ledningarna följande kostnadsökning, utöfver de år 1896 beräk¬
nade anslagssummorna, nemligen för linien
Stockholm—Ma lind :
utöfver anslagna beloppet, 369,000 kronor, kronor 124,000;
Svinesund—Malmö:
utöfver anslagna beloppet, 280,000 kronor, kronor 124,000;
Haparanda—Pajala :
utöfver anslagna beloppet, 47,000 kronor, kronor 19,500;
tillsammans kronor 267,500.
112
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
Med erinran att denna kostnadsökning berodde på omständig¬
heter,_ hvilka år 1896 icke kunnat af styrelsen förutses, hade styrelsen,
som icke egde disponibla medel till bestridande af samma kostnad,
hemstält, att härtill erforderligt anslag måtte anvisas, samt att för
ifrågavarande arbetens utförande under år 1900 de nödiga medlen måtte
under samma år förskjutas.
Vidare hade styrelsen — med förmälan att genom danska telegraf¬
förvaltningens försorg efter aftal med styrelsen en fyrtrådig telefon¬
kabel blifvit nedlagd i Öresund mellan svenska kusten vid Hildesborg
och danska kusten vid Vedbask — framhållit, att, för anslutning tifl
denna nya internationella telefonförbindelse af dels den nya telefonled¬
ningen Stockholm—Malmö, dels ock den för genomgångstrafiken till
Norge hufvudsakligen afsedda nya ledningen Svinesund—Malmö, erfor¬
drades tva nya dubbeltrådiga telefonledningar af 4,5 millimeters koppar¬
tråd mellan Malmö och Hildesborg. Det syntes styrelsen vara ange¬
läget, att dessa nya ledningar konune till utförande i sammanhang med
de båda hufvudledningarna Stockholm—Malmö och Svinesund—Malmö,
hvilka ledningar, såsom nyss omförmälts, beräknades blifva fullbordade
under år 1900. Kostnaden för de nu föreslagna nya ledningarna, hvilka
kunde till hela deras sträckning uppläggas på telegrafverkets å samma
sträckning redan befintliga stolplinie, vore beräknad till 70,000 kronor.
Styrelsen hade på grund af det anförda hemstält, att för nu om-
förmälda ändamål måtte anvisas nyssnämnda belopp, 70,000 kronor
samt att beloppet måtte ställas till styrelsens disposition redan under
innevarande år, då arbetet borde fullbordas.
Åberopande hvad telegrafstyrelsen anfört till stöd för sina sålunda
gjorda framställningar, tillstyrkte departementschefen, att Kongl. Maj:t
måtte till Riksdagen aflåta proposition af ofvannämnda innehåll.
Utskottet, som icke haft något att mot Kongl. Majds förevarande
framställning erinra, hemställer,
att Riksdagen må på extra stat för år 1901
anvisa;
a) för utförande af de redan beslutade telefon¬
ledningarna Stockholm—Malmö, Svinesund—Malmö
och Haparanda—Paj ala, utöfver förut dertill anslagna
belopp, ytterligare 267,500 kronor; samt
b) för anordnande af två nya telefonledningar
mellan Malmö och Hildesborg 70,000 kronor;
eller tillhopa 337,500 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
'i 13
13:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att af det utaf 1899
års Riksdag för anläggning af vissa telefonledningar beviljade anslag
å 2,994,000 kronor på extra stat för år 1901 anvisa ett belopp af
1,000,000 kronor.
Till ofvannämnda statsrådsprotokoll bär föredragande departements¬
chefen erinrat, hurusom 1899 års Riksdag med bifall till en af Kongl.
Maj:t derom gjord framställning för telefonledningar från Stockholm
till Luleå, från Luleå till Gellivare, från Stockholm till Sundsvall, från
Stockholm till Söderhamn, från Östersund till Storlien, från Hudiksvall
till Sveg och från Sundsvall till Ragunda, från Stockholm till Norberg,
från Stockholm till Vesterås, från Stockholm till Eskilstuna, från Öre¬
bro till Karlstad, från urebro till Falun, från Örebro till Gefle och
Söderhamn, från Stockholm till Örebro, från Örebro till Nässjö, från
Örebro till Göteborg, från Karlstad till Filipstad och Mora, från Mora
till Bollnäs och Söderhamn, från Stockholm till Norrköping och från
Stockholm till Nyköping, från Norrköping till Örebro och från Norr¬
köping till Nässjö, från Norrköping till Göteborg, från Norrköping till
Sköfde, från Linköping till Idultsfred, från Nässjö till Malmö och från
Nässjö till Vexiö och Karlshamn, från Halmstad till Nässjö och från
Halmstad till Vexiö, från Borås till Varberg, från Göteborg till Skara,
från Oskarshamn till Ystad samt från Sundsvall till Östersund och
norska gränsen vid Storlien på extra stat beviljat 2,994,000 kronor
och af detta anslag för år 1900 anvisat 600,000 kronor.
Genom bref den 26 maj 1899 hade Kongl. Maj:t anbefalt tele¬
grafstyrelsen att inkomma med förslag i fråga om användandet af be¬
rörda för innevarande år anvisade anslag.
I skrifvelse den 21 juli 1899 hade telegrafstyrelsen erinrat om
önskvärdheten deraf, att redan under loppet af sistnämnda år en del
förberedande arbeten för ifrågavarande telefonanläggningar komme till
utförande, dels för att desamma måtte kunna i bestämd ordning med¬
hinnas, dels ock för att de skulle kunna med minsta kostnad utföras
i sådana fall, der de skulle verkställas å sträckor, å hvilka andra redan
beslutade arbeten under år 1899 påginge. I sådant afseende hade tele¬
grafstyrelsen anfört, att de för 1900 års arbeten behöfliga stolpar borde,
enär de måste undergå impregnering, innan de uppsattes, redan under
år 1899 inköpas, hvarför kostnaden uppskattats till 200,000 kronor,
samt att i sammanhang med då pågående arbeten vissa anläggningar,
utgörande delar af förut omförmälda telefonledningar, borde redan under
år 1899 komma till utförande, nemligen: å ledningen Stockholm—Sunds-
Bih. till II > k sd. Prof. 1900. 4 S"m1. 1 Afd. 8 Biff. Vo
A nläggning
af telefonled¬
ningar.
114
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
vall uppsättning af ny stolplinie å sträckan Storvik—Järbo till en kostnad
af 1,700 kronor; å ledningen Hudiksvall—Sveg anläggning af sträckan
Ljusdal—Sveg till en kostnad af 36,000 kronor; å ledningen Örebro—
Gefle—Söderhamn uppsättning af ny stolplinie å sträckan Fors—Horn¬
dal till en kostnad af 1,600 kronor; å ledningen Stockholm—Öre¬
bro uppsättning af trådreglar å sträckan Katrineholm—Vingåker till en
kostnad af 1,700 kronor; å ledningen Karlstad—Filipstad—Mora upp¬
sättning af ny stolplinie å sträckan Karlstad—jernvägsstationen Sågen
till eu kostnad af 6,600 kronor; å ledningen Borås—Varberg uppsätt¬
ning af ny stolplinie å sträckan Varberg—Horred till en kostnad af
5,200 kronor samt å ledningen Göteborg—Skara uppsättning af ny
stolplinie å hela sträckan till en kostnad af 17,700 kronor. Genom
bref den 3 augusti 1899 hade Kongl. Maj:t, med fastställande af före-
nämnda telefonledningar Stockholm—Sundsvall, Hudiksvall—Sveg, Öre¬
bro—Gefle—Söderhamn, Stockholm—Örebro, Karlstad—Filipstad—Mora,
Borås—Varberg och Göteborg—Skara till utförande under åren 1900
—1902 inom den för en hvar af dessa ledningar beräknade kostnad,
bemyndigat telegrafstyrelsen att under år 1899 vidtaga de af styrelsen
ifrågasatta åtgärder och förberedande arbeten å nyssnämnda ledningar;
hvarjemte Kongl. Maj:t för sådant ändamål af förberörda å extra stat
för år 1900 uppförda anslag stält ett belopp af 270,500 kronor till
telegrafstyrelsens disposition.
I skrifvelse den 30 sistlidne november hade telegrafstyrelsen in¬
kommit med förslag till användande af återstående delen af nyssnämnda
anslag, dervid styrelsen anfört, att, sedan styrelsen den 15 november
1898 afgifvit sitt förslag Bil samtliga ifrågavarande interurbana telefon-
linier, hvilka då beräknats medföra en kostnad af tillhopa 2,994,000
kronor, inköpspriset å en del af de för telefonbyggnaderna mest väsent¬
liga materialierna, nemligen koppartråden, undergått en oförutsedd och
högst betydlig stegring. För närvarande stode, såsom redan ofvan blifvit
erinradt, detta pris omkring 40 procent högre än det hittills vanliga.
Då kostnaden för koppartråden utgjorde omkring 70 procent af hela
den för de ifrågavarande interurbana telefonledningarna beräknade
anläggningskostnaden, vore det uppenbart, att, för så vidt ej mot all
antaglighet priset å koppartråden snart åter skulle nedgå till det van¬
liga, det icke läte sig göra att för det beviljade anslaget utföra alla
de telefonledningar, som telegrafstyrelsen i sin förberörda beräkning-
upptagit. Särskildt syntes det styrelsen kunna med visshet antagas,
att omförmälda kostnadsförhöjning komme att träffa dem af ifråga¬
varande telefonledningar, som skulle utföras under år 1900, enär koppar¬
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
115
tråden till dessa måste inköpas så tidigt, att något nämnvärdt prisfall
å denna vara dessförinnan svårligen kunde inträffa. Telegrafstyrelsen
ansåge sig derför böra taga hänsyn till dessa förändrade förhållanden
vid afgifvande af förslag till användande af 1900 års anslag till telefon¬
ledningar; och då af detta anslag numera återstode såsom odisponeradt
endast ett belopp af 329,500 kronor, hade styrelsen till utförande under
innevarande år i förslaget upptagit allenast dem af ifrågavarande telefon-
linier, som enligt styrelsens åsigt vore för närvarande mest af behofvet
påkallade och för hvilkas upprättande de tillgängliga anslagsmedlen
under nu rådande prisförhållanden kunde anses tillräckliga.
Med godkännande af telegrafstyrelsens berörda förslag hade Kongl.
Maj:t genom bref den 22 december sistlidet år dels till utförande ytter¬
ligare under åren 1900—1902 fastställ, telefonledningarna Nässjö—Vexiö
—Karlshamn, Norrköping—Örebro, Stockholm—Norberg, Oskarshamn
—Ystad, Halmstad—Vexiö, Sundsvall—Ragunda samt Östersund—Stor¬
lien, dels ock bemyndigat telegrafstyrelsen att uppbära det å 1900 års
anslag till telefonledningar återstående beloppet, 329,500 kronor, att
användas till utförande och fullbordande af telefonanläggningarna Norr¬
köping—Örebro, Stockholm—Norberg, Halmstad—Vexiö, Stockholm—
Örebro, af linien Nässjö—Vexiö—Karlshamn delen Nässjö—Vexiö samt
af linien Oskarshamn—Ystad delen Kalmar—Karlskrona, älvensom, i
den mån berörda medel dertill lemnade tillgång, till påbörjande af
telefonanläggningarna Stockholm—Sundsvall, Östersund—Storlien och
Sundsvall—Ragunda.
I eu till "Kong!. Magt stöld skrifvelse af den 29 sistlidne novem¬
ber hade telegrafstyrelsen anfört, hurusom, då det syntes osannolikt,
att något nämnvärdt prisfall å den lör de ifrågasatta telefonledningarna
erforderliga koppartråden skulle under kommande år ega rum, styrel¬
sen redan förutsåge, att, om ej större belopp, än som ursprungligen
beräknats, för de närmaste åren stäldes till styrelsens förfogande för
utförande af de ledningar, som vore af behofvet mest påkallade, eu
alltför känbar brist komme att uppstå på nödiga förbindelseledningar
för den hastigt växande telefontraliken. För att emellertid, oaktadt
den fullkomligt oförutsedda prisstegringen å koppartråden, kunna be¬
drifva uppläggningen af de linier, som styrelsen med hänsyn till for¬
dringar på eu ordnad trafik funnit böra nödvändigt utföras under år
1901, hade styrelsen ansett, att det redan beviljade anslaget borde för
dessa ledningar hållas tillgängligt till så stor del, som svarad»* mot
den ökade anläggningskostnaden för samma ledningar. Telegrafstyrelsen
hade derför hemstält, att Kongl. Magt måtte föreslå Riksdagen att
116
Ang. använ¬
dande af
öfverskott å
anslag för
cn telegraf-
förbindelse.
[12-]
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
för år 1901 anvisa 1,500,000 kronor af förenämnda af 1899 års Riksdag-
för anläggning af telefonledningar beviljade anslag.
Departementschefen funne det visserligen vara önskvärd!, att de
telefonanläggningar, för hvilka Riksdagen år 1899 beviljat anslag,
måtte kunna så snart som möjligt bringas till utförande; men då å
andra sidan det syntes kunna ifrågasättas, huruvida skäl förefunnes
att under en tid af höga material- och arbetspris mer än som vore
oundgängligen behöflig! forcera telefonarbetena, och i allt fall äfven
för andra telefonanläggningar än de nu ifrågavarande ganska betydliga
belopp komme att af Riksdagen för år 1901 äskas, ansåge departements¬
chefen, att det anslagsbelopp, om hvars anvisande för sistnämnda år
telegrafstyrelsen nu gjort framställning, borde begränsas till 1,000,000
kronor.
Åberopande hvad sålunda anförts, tillstyrkte departementschefen,
att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta ifrågavarande framställning.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må för anläggning af vissa telefon¬
ledningar af förut beviljadt anslag å 2,994,000 kronor
på extra stat för år i.901 anvisa 1,000,000 kronor.
Användande af öfverskott å anslag för en telegrafförbindelse.
14:o) Kong! Maj:t, har föreslagit Riksdagsn att medgifva, att det
öfverskott af 5,357 kronor 64 öre, som uppstått å det af Riksdagen
på extra stat för år 1898 för anordnande af en telegrafförbindelse
mellan Gotland och Dalarö öfver Gotska Sandön och Hufvudskär be¬
viljade anslag å 176,000 kronor, finge användas till bestridande af kost¬
naden för berörda telegrafförbindelses utsträckande från Dalarö till
Stockholm.
Beträffande Kongl. Maj:ts förevarande framställning inhemtas af
statsrådsprotokollet följande.
Sedan 1897 års Riksdag för anordnande af en telegrafförbindelse
mellan Gotland och Dalarö öfver Gotska Sandön och Hufvudskär å extra
stat för år 1898 anvisat ett anslag af 176,000 kronor samt Kongl.
Maj:t genom bref den 28 maj 1897 förklarat, att berörda anslag finge
för det afsedda ändamålet af telegrafstyrelsen disponeras, hade telegraf¬
styrelsen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 31 oktober 1899, jemte
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
117
meddelande att kostnaderna för anskaffande och nedläggning af den
för ifrågavarande telegrafförbindelse erforderliga kabeln samt för land¬
ledningarna å Gotland och Ornön, sedan arbetena dermed afslutats,
visat sig uppgå till ett sammanlagdt belopp af 170,642 kronor 36 öre,
i följd hvaraf å anslaget återstode ett belopp af 5,357 kronor 64 öre,
vidare anfört, hurusom för befordrande af telegramkorrespondensen
mellan Gotland och fastlandet det visat sig vara nödvändigt, att från
kabelns landningsställe, Dalarö, framdraga en särskild ledning till Stock¬
holm. Den äldre telegrafledningen mellan dessa orter hade nemligen
varit allt för starkt upptagen af den lokala korrespondensen för att
lämpligen kunna derjemte upptaga den mycket lifliga telegraftrafiken
mellan Gotland och fastlandet, hvilken efter kabelns nedläggande ökats
med under vissa årstider ända till trettio procent. Dertill komme, att
olägenheterna af en mellanstations inrymmande å en hufvudledning,
sådan som den ifrågavarande, visat sig vara synnerligen känbara. Tele¬
grafstyrelsen hade derför å den gamla stolplinien mellan Dalarö och
Stockholm låtit upplägga en ny ledning i direkt anslutning till telegraf-
kabeln, hvarför kostnaden utgjort 2,100 kronor. Stolplinien vore emel¬
lertid icke af beskaffenhet att kunna utan väsentlig reparation någon
längre tid ytterligare uppbära jemväl denna telegrafledning; och skulle
kostnaden för erforderlig förstärkning och reparation å stolplinien, en¬
ligt gjorda beräkningar, uppgå till omkring 4,000 kronor.
Då den nya ledningen utgjorde en del af den med kabelanlägg¬
ningen afsedda förbindelsen mellan Gotland och hufvudstaden, hade det
synts telegrafstyrelsen lämpligt, att till kostnaderna för uppläggning af
telegrafledningen mellan Dalarö och Stockholm samt den deraf betin¬
gade ombyggnaden af stolplinien finge användas de å förberörda anslag
befintliga öfverskottsmedlen, 5,357 kronor 64 öre; och hade styrelsen
för den skull hemstält, att Kong! Maj:t måtte hos Riksdagen göra fram¬
ställning i sådant afseende.
Utskottet, som emot livad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit icke
haft något att erinra, hemställer alltså,
att hvad Kongl. Maj:t i förevarande afseende
föreslagit, må af Riksdagen bifallas.
15:o) Uti en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 10) har herr
G. JJjörlin föreslagit Riksdagen att å extra stat för år 1001 anvisa ett
belopp af 218,750 kronor att ställas till kongl. telegrafstyrelsens för-
Ang. väckt
förslag om
telefonledning
till Gotland.
118
Statsuiskoiiels Utlåtande N;o S.
fogande för anordnande af telefonförbindelse med en dubbelledning
mellan Gotland och fasta landet öfver Öland och Oskarshamn.
Motionären har i förevarande ämne anfört, hurusom i den plan,
rörande telefonväsendets utveckling, som framlagts vid 1889 års riks¬
dag, undantagits den nordligaste delen af Norrland samt Gotland, eme¬
dan det ansetts, att telefonens utsträckning till berörda landsdelar
skulle blifva allt för kostsam. Blott två år derefter, eller år 1891. hade
emellertid Riksdagen på Kongl. Maj:ts framställning beviljat ett sär¬
skilt anslag till telefonledningarnas utsträckning ända till Haparanda.
Gotland hade tills vidare blifvit lottlöst. Samma skäl, som i 1891 års
statsrådsprotokoll anförts till förmån för telefonledningarnas utsträck¬
ning till de nordligaste delarue af Norrland, talade likväl för deras ut¬
sträckning till Gotland. Äfven med sistnämnda provins vore kommu¬
nikationerna besvärliga och otillräckliga, äfven der vore, åtminstone
tidtals, postgången sen och otillfredsställande; ett förhållande som, hvad
telefon- och telegrafledningars anläggning vidkomme, ju i högre grad
än annorstädes påkallade statens mellankomst. Visserligen kunde Got¬
lands befolkning med tacksamhet erinra sig den förbättring härutinnan,
som för några år sedan vunnits genom Riksdagens anslag till en ny
telegrafkabel i stället för den utslitna jernkabel^ men att eu telegraf-
lörbindelse icke ersatte en telefonförbindelse visades bäst af telefon¬
ledningarnas å fastlandet oerhörda utsträckning jemväl mellan orter,
som hade telegrafförbindelse sins emellan.
De tvenne skäl, som anförts mot anordnandet af eu telefonförbin¬
delse mellan Gotland och fasta landet, hade varit:
svårigheten att konstruera en passande kabel för så långa af¬
stånd som de, som varit ifrågasatta; samt den stora kostnaden för kabelns
tillverkning och nedläggning, en kostnad, som endast i högst ringa mån
kunnat beräknas varda förräntad genom nytillkomna abonnementsafgif-
ter å Gotland och fastlandet.
Hvad nu första skälet anginge, finge detsamma, efter hvad motio¬
nären från sakkunnigt håll inhemta!, icke längre anses hållbart. Kabel¬
firman Felten & Guilleaume i Muhlheim vid Rhen, samma firma, som
tillverkat den nya telegrafkabeln mellan Sassnitz och Trelleborg, och
till hvilkens härvarande ombud telegrafstyrelsen hänvisat motionären
i fråga om kostnadsberäkningarna, ansåge, att inga tekniska svårig¬
heter mötte mot tillverkning af en fullt användbar telefonledning med
dubbelledning för sträckan Gotland—Öland—Oskarshamn, hvilken sträcka
firman på flera skäl förordat framför sträckan Gotland—Sandön—Dalarö.
Statsutskottets Utlånande N:o 9.
119
Den senare sträckan, som fordrade mer än dubbelt så lång kabelledning,
borde äfven af ekonomiska och strategiska skäl icke ifrågakomma.
Det andra skälet, eller den stora kostnaden, vore visserligen i
fråga om långa kablar i allmänhet befogadt, i synnerhet om man be¬
traktade frågan enbart ur affärssynpunkt. I fråga om anläggning af
en telefonförbindelse mellan Gotland och fasta landet vore emellertid
detta betraktelsesätt icke det rigtiga. Här tillkomme något mera.
Tryggandet af förbindelsen med en aflägsen landsdel, allra helst då
dennas läge i strategiskt hänseende vore af den betydelse som Gotlands,
innebure i och för sig ett så stort statsintresse, att anläggningen af eu
telefonförbindelse endast härigenom borde kunna anses uppväga en be¬
tydligt högre kostnadssumma än den, som eljest i landet förekomme för
dylika förbindelser. Då det emellertid icke gerna kunde sättas i fråga,
att telegrafstyrelsen, som i första hand finge tillse, att de medel, som
den begärde för anläggningar af motsvarande art, vore så använda, att
rörelsen skall kunna bära sig, skulle inlåta sig på ett så pass dyrt
och litet lönande företag som en telefonlednings anordnande mellan
fasta landet och Gotland, hade motionären tänkt sig möjligheten, att
staten under nuvarande tider af rikliga öfverskott i statskassan skulle
kunna mellankomma med ett större bidrag, motsvarande kostnaden för
sjelfva kabeln och dess nedläggning, eu kostnad som, enligt af firman
Felten & Guilleaumes härvarande ombud gjord beräkning, skulle
belöpa sig till 178,750 kronor för sjelfva kabeln och 40,000 kronor
för nedläggningen. Kostnaden för rikstelefonförbindelsens anordnande
på ön, hvilken borde komma till stånd endast under den förutsättning,
att det enskilda telefonnät, som för närvarande funnes derstädes, på
de vilkor telegrafstyrelsen bestämde blefve till staten öfverlemnadt,
ansåge motionären kunna bestridas af de anslag, som funnes för tele¬
grafstyrelsen för dylika ändamål disponibla.
I betraktande af Gotlands isolerade läge och med hänsyn till de
svårigheter, som i synnerhet vintertiden ofta uppstå för upprätthållan¬
det af en regelbunden förbindelse mellan ön och fastlandet, har ut¬
skottet ansett det ur såväl strategiska som öfriga synpunkter vara af
stor vigt, att, så vidt möjligt är, åtgärder vidtagas till denna för¬
bindelses underlättande; och otvifvelaktigt är, att lör sådant ändamål
anläggandet af eu telefonledning skulle vara af stor betydelse. Före¬
liggande i detta syfte väckta motion anser sig utskottet dock icke
kunna förorda. Förslag af denna art torde nemligen icke böra af Riks¬
dagen upptagas till pröfning, förrän ärendena genom Kongl. Maj:ts
försorg vunnit den fullständiga utredning, som måste föregå Riksdagens
120
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
beslut i desamma. Beträffande den nu i detta ämne väckta motion
har utskottet särskild! velat erinra, att erforderliga upplysningar sak¬
nas ej allenast om hvilken väg en telefonkabel mellan Gotland och
fastlandet bör, med fästadt afseende å såväl kostnaden derför som möj¬
ligheten åt dess vidmagthållande, lämpligast sträckas, utan äfven om
huru stor anslutning från abonnenter å Gotland må vara att för sådan
telefonförbindelse påräkna.
Utskottet hemställer följaktligen,
att herr Björlins ifrågavarande motion icke mä
af Riksdagen bifallas.
Förstärkning af arbetskrafterna vid tullverket
Ang. förstärk¬
ning afarbeta- .. .
krafterna vid tullverket 1
tullverket.
16:o)
Under åberopande af hvad här ofvan under anslagstiteln
punkt 3:o) blifvit anfördt får utskottet hemställa,
att Riksdagen må, till bestridande af kostnaderna
för uppehållande på förordnande under är 1901 af de
utaf statsrådet och chefen för civildepartementet en¬
ligt statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 13
januari 1900 föreslagna nya tjenster vid tullverket,
i den mån samma tjensters inrättande blifvit af ut¬
skottet tillstyrkt, på extra stat för år 1901 anvisa ett
belopp af 210,000 kronor.
Underhåll och reparationer af publika byggnader.
till underhåll 17:0) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till underhåll och
och repara- reparationer af publika byggnader för år 1901 å extra stat bevilja ett
liuk ^PU' an8^a£ a^ 50,000 kronor.
nadir. Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat, hurusom
[14,] Kongl. Maj:t på derom af öfverintendentsembetet i skrifvelse den 15
november 1898 gjord framställning i den till nästlidet års Riksdag af¬
låta proposition angående statsverkets tillstånd och behof föreslagit
Riksdagen att höja det under riksstatens sjunde hufvudtitel uppförda
reservationsanslag till byggnader och reparationer med 100,000 kronor,
eller från 200,000 kronor till 300,000 kronor.
121
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
Denna framställning hade af Riksdagen bifallits på det sätt, att
Riksdagen dels höjt förenämnda anslag med 50,000 kronor, eller från
200,000 kronor till 250,000 kronor, dels ock till underhåll och repara¬
tioner af publika byggnader för år 1900 å extra stat anvisat ett belopp
af 50,000 kronor; och hade af Riksdagen såsom skäl för Riksdagens
beslut i hvad detsamma skilde sig från Kongl. Maj:ts framställning an¬
förts, att, då af öfverintendentsembetets utredning i ämnet syntes fram¬
gå, att en del af den af embetet beräknade kostnaden för reparations¬
arbeten kunde tillskrifvas den omständighet, att erforderliga arbeten
blifvit under närmast föregående tid i brist på tillgångar å anslaget
undanskjutna, Riksdagen förestälde sig, att, om medel till utförande af
hvad sålunda blifvit eftersatt blefve beviljade, anslagsbehofvet borde
derefter nedgå under den af Kongl. Maj:t såsom ordinarie anslag äskade
summa, samt att med afseende härå Riksdagen ansåge, att, derest ett
belopp af 50,000 kronor blefve till utförande af uppskjutna underbålls-
ocb reparationsarbeten å extra stat för år 1900 uppfördt, en. böjning
å det ordinarie anslaget till 250,000 kronor borde vara för ifrågava¬
rande ändamål till fyllest.
Beträffande det å extra stat för år .1900 anvisade anslaget hade
öfverintendentsembetet den 26 maj sistlidet år erhållit befallning att
afgifva förslag till användande af samma anslag i sammanhang med
afgifvande af generalförslag till användande af anslaget till byggnader
och reparationer för år 1900.
Med åberopande af de skäl, öfverintendentsembetet i sin ofvan
augifna skrifvelse den 15 november 1898 anfört till stöd för sin då
gjorda framställning om förböjning i det till embetets disposition stälda
ordinarie statsanslaget till reparationer och underhåll af statsverkets
under embetets inseende stälda egendomar, bvilka skäl allt fortfarande
syntes ega full giltighet, hade öfverintendentsembetet i skrifvelse den .14
november 1899, i betraktande deraf, att prisen å byggnadsmaterialier
och arbetsbiträden under det sist förflutna året ytterligare i väsentlig
mån stigit, samt med hänsyn dertill, att det icke syntes kunna antagas,
att de reparationsarbeten, som, enligt hvad Riksdagen förmält sig an¬
taga, blifvit till följd af bristande medeltillgång under de senaste åren
undanskjutna, kunde med anlitande af de utaf Riksdagen för innevarande
år beviljade medel bringas till utförande i den omfattning, att embetets
anslagsbehof redan för år 1901 skulle kunna nedgå till det numera af
Riksdagen bestämda ordinarie anslagsbeloppet, 250,000 kronor, hem¬
stält, att framställning måtte göras till Riksdagen om anvisande på
Eib. till Jiiksd. Prat. Blöt) 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 16
122
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
Ang. anslag
till yttre re¬
staurering af
Örebro slott.
[15.]
extra stat äfven för år 1901 af ett anslag å 50,000 kronor till under¬
håll och reparationer af publika byggnader.
För egen del har departementschefen anfört, att ehuru all anled¬
ning syntes förefinnas för det antagandet, att det ordinarie byggnads-
anslaget äfven efter den höjning af detsamma, Riksdagen senast be¬
viljat, komme att blifva otillräckligt, ansåge han sig dock icke nu böra
upptaga frågan, om en ytterligare höjning af berörda anslag; men, då
särskildt för vinnande af det syftemål, som af Riksdagen afsetts med
beviljande på extra stat för år 1900 af ett anslag af 50,000 kronor,
eller verkställande af sådana arbeten, som till följd afbristande tillgång
under de senaste åren måst undanskjutas, ökade anslagsmedel erfordrades
äfven för år 1901, tillstyrkte han, att Kongl. Maj:t måtte aflåta proposi¬
tion till Riksdagen af ofvannämnda innehåll.
På grund af hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet,
att Riksdagen må till underhåll och reparationer
af publika byggnader å extra stat för år 1901 bevilja
ett anslag af 50,000 kronor.
Yttre restaurering af Örebro slott.
18:o) Sedan 1896 års Riksdag med anledning af en utaf Kongl.
Maj:t gjord framställning beviljat för yttre restaurering af Örebro slott
enligt uppgjorda ritningar ett extra anslag af 44,000 kronor, att utgå
under tio år, under vilkor dels att enahanda belopp blefve för berörda
ändamål på enskild väg anskaffadt, dels ock att någon utbetalning icke
finge ega rum, förrän styrkt blifvit, att fullt tillräckliga medel funnes
att tillgå för arbetets tullbordande, samt af detta anslag för hvartdera
af åren 1897, 1898, 1899 och 1900 af Riksdagen anvisats en tiondedel
eller 4,400 kronor, dock att tör hvartdera året högre belopp af stats¬
medel icke finge utgå, än som motsvarades af från enskilde under
samma år influtna medel, har Kong]. Maj:t nu föreslagit Riksdagen att
af det beviljade anslaget för yttre restaurering af Örebro slott på extra
stat. för år .1901 under de vid anslagets beviljande stadgade vilkor
anvisa ytterligare en tiondedel med 4,400 kronor, dock att för året högre
belopp af statsmedel icke finge utgå, än som motsvarades af från en¬
skilde under samma år influtna medel.
I sammanhang med denna Kongl. Majrts framställning har utskottet
till behandling förehaft eu af herr A. G. Svedelius inom Första Kam-
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
123
maren väckt motion (n:o 1), deri yrkats, att Riksdagen måtte medgifva,
att hela återstoden af det utaf 1896 års Riksdag beviljade anslag af
44,000 kronor för yttre restaurering af Örebro slott finge på eu gång
utbetalas, så snart detta arbete blifvit enligt af Kongl. Maj:t faststäld
plan fullständigt utfördt, afsynadt och godkändt, dock. icke förr än
efter ingången af år 1901.
Motionären bar anfört, hurusom genom 1896 års Riksdags ofvan-
berörda beslut att anvisa ett belopp af 44,000 kronor till yttre restaure¬
ring af Örebro slott möjliggjorts realiseringen af den sedan länge närda
tanken att återförsätta detta urgamla slott i ett skick, mera värdigt eu
af Sveriges minnesrikaste borgar. Så stort och lifligt både äfven det
intresse varit, som allmänt visades för den fosterländska saken, och så
betydande de uppoffringar, som gjorts för anskaffande af de erforderliga
medlen utöfver det beviljade statsanslaget, att restaureringsarbetet
kunnat med den fart bedrifvas och fortgå, att det hela med temlig
visshet kunde beräknas vara fullbordadt före innevarande års utgång.
Ofvannämnda riksdagsbeslut innefattade, att detta anslag skulle
utgå under tio år med 4,400 kronor årligen från och med år 1897,
dock under vilkor, bland annat, dels att enahanda belopp blefve på
enskild väg anskaffadt, dels ock att någon utbetalning icke finge ega
rum förr, än styrkt blifvit, att fullt tillräckliga medel funnes att tillgå
för arbetets fullbordande. Kostnaden för det hela — utom för det
mycket bristfälliga takets nödvändiga iordningställande, hvartill stats¬
medel särskildt anvisats — hade då beräknats till 88,000 kronor, men
redan vid arbetets påbörjaude hade den åsigt mer och mer gjort sig
gällande, att ett något ändradt utseende borde förlänas åt slottstornen,
och i synnerhet att det ena af dessa borde afsevärdt förhöjas mot hvad
i de först uppgjorda ritningarne afsetts. Att de härtill ytterligare
erforderliga penningmedlen måste anskaffas på enskild väg utan ifråga¬
sättande af ökadt statsanslag, hade antagits för gifvet, och offervillig¬
heten hade äfven varit så stor, att inom kort de härför nödiga medlen
tecknats, hvarefter Kongl. Maj:ts tillstånd till de önskade ändringarne
erhållits. De medel, som sålunda hittills på enskild väg tecknats för
nämnda restaureringsarbete, uppginge till ett belopp af 63,252 kronor
65 öre. Härtill komme räntemedel omkring 2,700 kronor, hvadan hela
det på enskild väg anskaffade bidraget uppginge till helt nära 66,000
kronor. Af detta belopp hade hittills influtit 50,922 kronor, och hela
återstoden — med undantag af 1,000 kronor årsbidrag af Örebro läns
landsting, förfallande till betalning år 1901 — skulle under innevarande
år inbetalas.
124
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
Ehuru visserligen sålunda befintliga och påräkneliga medel —
inbegripet statsanslaget — i enlighet med upprättadt entreprenad¬
kontrakt eller eljest träffade, bindande aftal lemnade tillgång till gäldande
af de ifrågavarande restaureringskostnaderna enligt faststäld plan, så
vore dock synnerligen önskvärdt, att i så måtto ett nytt medgifvande
af Riksdagen gjordes, att hela det belopp, som af statsanslaget komme
att återstå oanvisadt, när hela arbetet vore fullbordadt och slutafsynadt,
då på en gång finge lyftas.
Förhållandet vore nemligen, att en särskild förening, kallande sig
»Föreningen för Örebro slotts restaurering», bildats för målets vinnande,
och denna förenings styrelse både deltagit såväl i öfverläggningarne
angående sjelfva restaureringsplanen som i unaerhandlingarne med
arkitekt och byggmästare, den handhade uppbörden af de tecknade
medlen och deras förvaltning samt tillhandahölle dem i mån af behof
åt Konungens befallningshafvande. Denna styrelse stode härigenom i
ett visst ansvar såväl å ena sidan mot statsmyndigheterna i fråga om
penningmedlen som å den andra mot byggmästaren och hans skäliga
anspråk i förhållande till af honom utfördt arbete, och ville motionären
i sammanhang härmed nämna, att på samma gång genom enskilda
uppoffringar, vida större, än Riksdagen ifrågasatt, denna, staten till¬
höriga, ärevördiga byggnad långt tidigare, än man först vågat hoppas,
försatts i ett skick, hvad det yttre beträffade värdigt sina stora, för
hela fosterlandet kära, äldre och nyare minnen, dervid äfven i följd af
det synnerligen bristfälliga, först under arbetets fortgång skönjbara
skick, hvaruti vissa partier af slottsmurarne befunnits, ett vida kost¬
sammare arbete blifvit utfördt, än som först beräknats, och hvilket
eljest förr eller senare måst företagas, såvida betänkliga ras icke skulle
hafva inträffat. Entreprenören hade i det utförda arbetet nedlagt stort,
pietetfullt intresse derför och utan tvekan underkastat sig större kostnad,
än som varit förutsedd, för att kunna lemna ifrån sig ett i allo fullgodt
verk. Under nu anförda förhållanden vore det uppenbart, att det för
den nyssnämnda föreningen vore högeligen önskvärdt att snarast möjligt
efter arbetets fullbordan och godkännande kunna, med känsla af i allo
uppfylda förpligtelser, alldeles få frigöra sig från vidare befattning med
detsamma, på samma gång som det enligt motionärens förmenande
för statsverket betydde föga, om hela det återstående statsanslaget på
en gång utbetalades med 26,400 kronor strax efter arbetets fullbordan
i stället för årliga utbetalningar af 4,400 kronor ända till och med
år 1906.
125
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
Emot Kongl. Maj:ts förslag att af förut beviljadt anslag å 44,000
kronor för yttre restaurering af Örebro slott nu måtte för är 1901 å
extra stat anvisas 4,400 kronor har utskottet icke haft något att erinra.
Hvad vidare beträffar motionärens förslag om att hela återstående
beloppet af det för nämnda ändamål beviljade anslag måtte anvisas att
utgå under år 1901, har utskottet, som velat uttala sitt erkännande af
den stora offervillighet, som, enligt hvad i motionen meddelas och
utskottet af tillgängliga handlingar utrönt, från enskilde ådagalagts
för ifrågavarande statsegendoms restaurering och hvarigenom restaure-
ringsarbetet kunnat mera fullständigt, än som ursprungligen afsetts,
utföras, ansett sig böra biträda detta förslag; och får alltså utskottet,
som velat erinra om, att de pa enskild väg till förenämnda arbete an¬
skaffade medel uppgå till nära 66,000 kronor och att deraf redan in¬
flutit ett belopp, som öfverstiger hela det för anslagets utgående förut¬
satta bidraget från enskilde, hemställa,
att Riksdagen må af det till yttre restaurering
af Örebro slott beviljade anslaget 44,000 kronor å
extra stat för år 1901 anvisa:
dels 4,400 kronor att utgå under i statsråds¬
protokollet öfver finansärenden den 13 januari 1900
angifvet, vilkor; och
dels återstående beloppet 22,000 kronor att ut¬
betalas, så snart detta arbete blifvit enligt af Kongl.
Maj:t faststäld plan utfördt, afsynadt och godkändt.
Uppförande af ny flygelbyggnad vid länsresidenset i Kalmar.
19:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för uppförande
af ny flygelbyggnad vid länsresidenset i Kalmar, på extra stat för år 1901
bevilja ett anslag af 89,000 kronor.
Departementschefen har uti förevarande ärende till ofvannämnda
statsrådsprotokoll meddelat, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
Kalmar län uti skrifvelse till Kongl. Maj: t den 21 november 1898
anfört, hurusom länsstyrelsens samtliga embetslokaler ända till början
af 1850-talet varit inrymda på Hedra bottnen af länsresidensbyggnaden.
Då emellertid dessa lokaler ej allenast vore till utrymmet otillräckliga,
utan äfven lede af andra olägenheter, hade residenset blifvit tillbygdt
åt norra sidan för att bereda bättre lokaler åt embetsverkets olika
Ang. anslag
till uppförande
af ny flygel¬
byggnad vid
länsresidenset,
i Kalmar.
[16-]
126
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
afdelningar. I denna tillbyggnad, som utsträckts så långt tomten åt
denna sida medgifvit, hade inrymts landskontoret i fyra rum å nedra
bottnen och landskansliet i fyra rum å öfra våningen, hvaremot åt
landtränteriet, landtmät-erikontoret och landskontorets arkiv rum anvisats
i de gamla, genom förändringen ledigblifna embetsrummen. Det tomt¬
område, som sålunda användts för tillbyggnaden, vore dock allt för
obetydligt för att medgifva uppförandet af eu för ändamålet fullt till¬
räcklig byggnad, i följd hvaraf de inom densamma vunna kansli- och
kontorslokalerna, ehuru rymligare och bättre än de förutvarande, kommit
att redan från början sakna det utrymme och den inredning, som
varit att önska. Då sedan den tiden embetsgöromålen högst ansenligt
tilltagit i mängd och omfattning samt deraf föranledts betydlig ökning
af landskansliets och landskontorets arbetspersonal, hade helt naturligt
berörda brister gjort sig mer och mer känbara.
Förutom de åt vaktmästarne anvisade båda förrummen erbjöde
sig åt hvardera åt länsstyrelsens båda afdelningar ett större och två
mindre rum. Af dessa förfogade landssekreteraren och landskamreraren
öfver hvar sitt mindre rum; i ett af de större rummen, hvilket tillika
användes såsom sessionsrum, hade länsnotarien och extra länsnotarien
sina arbetsplatser och i det andra utförde två landskoutorister och tre
eller stundom fyra extra landskontorister sitt arbete. Af de återstående
mindre rummen vore det ena anvisadt åt länsbokhållaren och en denne
biträdande extra landskontorist samt det andra — i hvilket allmän¬
heten jemväl hade att inlemna och uttaga handlingar och expeditioner
åt två landskanslister jemte tre eller tidtals ändå till fem extra
landskanslister. Ehuru utrymmet för tjenstemännen sålunda vore under
vanliga förhållanden ytterst knappt och olägenhet deraf, att länsnotarierna
blefve störda i sitt arbete, så ofta någon i tjensteärende besökte lands-
höfdingen, dagligen vore för handen, blefve förhållandena ännu betänk¬
ligare, då de större rummen vexelvis måste, ibland för flera dagar,
utrymmas vid tillfällen, då inskrifningsrevisioner, pröfningsnämnd eller
andra allmänna sammanträden inför landshöfdingen förekomme.
Då nu behofvet af ett uteslutande till sessionssal lämpligt rum
väl finge anses oafvisligt, och då härtill komme, dels att de till landt¬
mäterikontor anvisade forna två kanslirummen börjat visa sig för ända¬
målet otillräckliga, dels att efter en år 1881 vidtagen förändring för
att bereda portvaktsbostad jemte ingång från gatan till embetslokalerna
icke blott landtränteriet fått nöja sig med ett till sitt läge afskildt och
obeqvämt rum, innehållande endast omkring 17 qvadratmeters golfyta,
utan ock landskontoret kommit i saknad af arkivrum inom residenset
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
127
och derefter måst förvara sina arkivhandlingar å Kalmar slott, dels ock
att den till arkivrum för landskansliet använda vinden öfver lands-
kansliets rum vore för ändamålet i hög grad olämplig och jemväl
till utrymmet otillräcklig, hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansett
det vara synnerligen angeläget att bringa under Kongl. Maj:ts öfver¬
vägande fråga om afhjelpande af för handen varande olägenheter medelst
utvidgande af länsstyrelsens embetslokaler, en uppfattning, som jemväl
uttalats af Riksdagens justitieombudsman på sätt propositionen bifogadt
bestyrkt transsumt af det under hans år 1890 företagna embetsresa
förda diarium utvisade.
För beredande af denna fråga hade Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande, som förvissat sig, att område för vidare utsträckning af
residensbyggnaden åt norra sidan ej stode att vinna till lägre pris än
minst 40,000 kronor, hvadan all tanke på sådan åtgärd synts höra
falla, trädt i förbindelse med öfverintendentsembetet för erhållande af
förslag till byggnad å residensets eget tomtområde. I samråd med
bemälda embetsverk hade ock, efter föregående mätningar och. under¬
sökningar, genom sakkunnig person i Kalmar uppgjorts plan till upp¬
förande af ny byggnad — afsedd att inrymma, jemte sessionssal, lokaler
för landskansli, landskontor och landtränteri — i fortsättning af resi¬
densets vestra gafvel samt till inredande af arkiv ej mindre för lands¬
kontoret å bottenvåningen i angränsande del af residenset än äfven
för landskansliet i nuvarande kuskbyggnaden, med beräkning, att landt-
mäterikontoret förflyttades till landskontorets nuvarande lägenheter samt
att, i ersättning för de af landshöfdingen nu disponerade ekonomi¬
byggnader, hvilka måste för planens genomförande bortrifvas eller eljest
honom frångå, qvarstående stallbyggnaden påbyggdes och att de rum inom
residenset, som efter förflyttningen af embetsverket, blefve lediga, till¬
delades boställshafvaren, genom hvilken senare anordning också möjlig¬
gjordes en af erfarenheten högeligen påkallad utvidgning af åtskilliga
lokaler inom boställsvåningen.
Sedan omförmälda å ritningar och beskrifningar affattade plan
delgifvits öfverintendentsembetet, hade inom detta embetsverk uppgjorts
nytt förslag i närmaste anslutning till nyssberörda plan, hvilket för¬
slag efter förnyad skriftvexling och af öfverintendentsembetet vidtagna
smärre jemkningar nu förelåge i fyra med »november 98» betecknade
bifogade eskisser i fullständigt skick och enligt Kongl. Maj:ts befallnings-
hafvandes förmenande innefattade en fullt tillfredsställande lösning af
frågan.
Enligt de uppgjorda och af öfverintendentsembetet för dess del
128
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
utan anmärkning lemnade kostnadsförslagen beräknades kostnaden för
den erforderliga, uteslutande för embetsverkets behof afsedda nya till¬
byggnaden till 85,000 kronor, hvartill ansåges böra läggas såsom arki-
tektsarfvode 4,000 kronor, samt kostnaden för öfrigt byggnadsarbete
och förändringar till 28,150 kronor, hvilken senare kostnad öfveriöten-
dentsembetet ansett böra i mån af tillgång bestridas af det till embetets
förfogande stälda anslag till byggnader och reparationer.
Med anledning af hvad sålunda blifvit aniördt, hade Kongl. Maj:ts
befallningshafvande hemstält, att Kongl. Maj:t måtte ej mindre gilla
ifrågavarande förslag såväl till nybyggnad som till ombyggnad och
förändring af länsresidenset i Kalmar än äfven af Riksdagen äska ett
anslag af 89,000 kronor till bestridande af kostnaden för uppförande
af den nya flygelbyggnaden för länsstyrelsens embetslokaler.
I infordradt utlåtande af den 20 december 1898 hade öfver-
intendentsembetet, med vitsordande af det särdeles trängande behofvet
af utvidgning och förbättring af länsstyrelsens i Kalmar län embets-
lokaler, tillstyrkt aflåtande till Riksdagen al proposition om anvisande
af det för den nya flygelbyggnadens uppförande i enlighet med de i
ärendet företedda, med »november 98» betecknade eskisser erforderliga
och af embetet utan anmärkning lemnade belopp, 89,000 kronor.
Då behofvet af ökadt utrymme för länsstyrelsen i Kalmar län
syntes genom hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande och öfverinten-
dentsembetet anfört vara till fullo ådagalagdt samt icke något vore
att erinra mot de uppgjorda ritningarna och kostnadsförslaget, tillstyrkte
departementschefen, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen afgifva ofvan
omförmälda framställning.
Emot Kongl. Maj:ts förevarande framställning har utskottet icke
haft annat att erinra, än att, då i den till 89,000 kronor beräknade
kostnaden för ifrågavarande byggnadsarbete, enligt hvad i statsråds-
protollet upplyses, ingått 4,000 kronor såsom arkitektsarfvode, men
jemlikt den för öfverintendentsembetet gällande instruktion af den
14 november 1879 det åligger detta embete att, då sådant af Kongl.
Maj:t anbefalles, uppgöra ritningar och kostnadsförslag till byggnads¬
arbeten för kronans räkning, detta arfvode synes kunna iubesparas och
anslaget sålunda nedsättas till 85,000 kronor.
Utskottet hemställer alltså,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att till uppförande af ny flygel-
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
129
byggnad vid länsresidenset i Kalmar på extra stat
för är 1901 beviljas ett belopp af 85,000 kronor.
Till arfvoden åt amanuenser och extra biträden å domänstyrelsens skogsafdelning.
20:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till arfvoden åt
amanuenser och extra biträden å domänstyrelsens skogsafdelning på extra
stat för år 1901 bevilja ett anslag af 10,100 kronor.
Af statsrådsprotokollet inhemtas, hurusom i den för domänstyrelsen
den 10 november 1882 faststälda stat vore uppfördt ett belopp af
22,300 kronor till vikariatsersättning, arfvoden för byggnadsplaners
granskning, åt amanuenser och extra biträden, renskrifnings- och tryck¬
ningskostnader.
Enligt den utredning, som legat till grund för Kongl. Maj:ts
den 23 december 1881 till Riksdagen aflåtna proposition angående
förvaltningen af kronans jordbruksdomäner samt inrättande af en för
dessa egendomar och statens skogar gemensam domänstyrelse, vore
dessa medel afsedda att användas på följande sätt:
för jordbruks af delning en :
2 amanuenser å 1,500 kronor hvardera ...............
1 byggnadsbiträde.......................................................
2 extra biträden å 800 kronor...............................
Flitpenningar...........................................................
Renskrifning, annons- och tryckningskostnader
|
.. 3,000: —
. 2,000: —
. 1,600: —
500: —
. 2,800: —
|
JO
o
o
o
T
|
för skogsaf delningen:
|
|
|
2 amanuenser å 1,500 kronor .................................
1 d:o ..............................................................
Renskrifning, annons- och tryckningskostnader .
|
.. 3,000: —
.. 1,200: —
. 4,500: —
|
8,700: —
|
samt dessutom,:
|
|
|
Vikariat och extra biträden......................................
1 amanuens åt registratorn ........................................
För slutsummans jemnande .....................................
|
2,150: —
. 1,500: —
50: —
|
3,700: —
|
Summa kronor 22,300: —
Bik. till Riksd. Vrot. 1!)00. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 17
Ang. anslag
till arfvoden åt
amanuenser
och extra bi¬
träden ä do¬
mänstyrelsens
skogsaf'del¬
ning.
[17.]
130
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
I det anförande till statsrådsprotokollet, som funnes bilagdt Kongl.
Maj:ts nyssberörda proposition till Riksdagen, hade dåvarande chefen
för finansdepartementet yttrat, att i det utlåtande, skogsstyrelsen afgifvit
öfver vederbörande komiterades förslag om domänstyrelsens organisa¬
tion, anmärkts och, såsom det syntes honom, icke utan berättigande,
att då de tekniskt bildade extra biträden, hvilka för skogshushållnings-
planers granskning m. m. kunde å skogsafdelningen blifva anstälde,
endast undantagsvis kunde genom tjenstgöring samtidigt i annat em¬
betsverk eller eljest förskaffa sig tillskott i sina inkomster, de arfvoden,
komiterade beräknat för dylika biträden med 1,500 eller 1,200 kronor
för år, vore något för låga, men att, då emellertid det för extra biträ¬
den å jordbruksafdelningen beräknade belopp syntes väl rymligt tilltaget
och följaktligen vid fördelningen af det anslag, som för extra biträden
stiildes till styrelsens disposition någon jemkning borde kunna ske till
skogsafdelningens förmån, en tillökning i nämnda anslag icke finge
anses af den omförmälda anmärkningen påkallad.
I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 25 oktober nästlidet år hade nu
domänstyrelsen anfört, att en sådan jemkning, som af departements¬
chefen antydts, ganska snart visat sig behöflig. Det hade sålunda
befunnits oundgängligt ej blott att öka det till 1,200 kronor beräknade
amanuensarfvodet till 1,500 kronor, utan äfven att, till följd af ökade
göromål, från medlet af år 1886 å skogsafdelningen anställa ytterligare
en amanuens mot sistnämnda arfvode. Den härigenom orsakade ök¬
ningen i utgifter för amanuenser på skogsafdelningen hade endast i
högst ringa mån kunnat täckas af sådana medel, som urspnmgligen
beräknats för jordbruksafdelningen, enär denna afdelning sjelf vore i
behof af dessa medel. Följden häraf hade blifvit, att domänstyrelsen
haft att kämpa med ganska stora ekonomiska svårigheter, hvarunder
särskildt för vissa tider antagna tillfälliga tjenstebiträden fått lida, och
hade styrelsen, oaktadt den yttersta sparsamhet iakttagits, åtskilliga
gånger sett sig nödsakad att hos Kongl. Maj:t göra framställning om
extra tillskott. I sistnämnda afseende hade domänstyrelsen erinrat om,
bland andra, det bidrag, som årligen allt sedan 1891 och senast genom
kongl. bref den 23 januari 1899 anvisats för anställande under viss
tid af året hos styrelsen af en extra revisor med enahanda åliggan¬
den och befogenhet som den ordinarie revisorn.
Redan den omständigheten, att kronoparkernas ytvidd ökats från
2,324,675 hektar år 1882, då staten för domänstyrelsen faststäldes, till
omkring 4,733,000 hektar vid tiden för aflåtandet af styrelsens före¬
varande framställning, gjorde en betydlig stegring i arbetet å styrel-
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
131
sena skogsafdelning påtaglig, helst, som en ej ringa del af denna areal-
ökning bestode af till kronan inköpta hemman och stora egendomar,
hvilkas skötsel stälde synnerligen betydande kraf äfven på den cen¬
trala administrationen. Domänstyrelsen funne sig härvid äfven böra
erinra om den allt större intensitet, hvarmed statens skogar under nu¬
varande förhållanden kunde och borde skötas, som bevis hvarpå anfördes
det förhållande, att utgifterna för skogsodling, afdikning och skogsvård
år 1898 varit mer än fem gånger så stora som år 1882.
Till denna stegring i arbetsmängden och deraf följande behof af
ökade arbetskrafter hade äfven kommit arbetets fördyrande. Under de
senare åren, då enskilde skogsegare mer än förut eftersträfvat att vid
sig fästa forstligt utbildade män, hade de extra skogstjenstemännen
kunnat i landsorten förskaffa sig ganska göda inkomster. Detta i för¬
ening med de ökade lefnadskostnaderna i liufvudstaden hade haft till
följd, att svårighet uppstått för domänstyrelsen att för sådana arbeten
inom styrelsen, hvartill fordrades forstlig sakkunskap, förvärfva kompe¬
tenta personers biträde mot samma arfvoden som förut.
Efter noggrann beräkning af det extra biträde och de arfvodes-
belopp, som vore behöfliga för att domänstyrelsen skulle kunna nöj¬
aktigt och utan tillbakasättande af en del för administrationen vigtiga
arbeten fullgöra sina funktioner under nuvarande förhållanden, hade
styrelsen funnit, att för extra biträde å skogsafdelningen skulle erfordras:
till arfvoden åt 6 amanuenser, 2,000 kronor för hvarje, kronor 12,000: —
„ arfvode åt 1 extra revisor under tre månader af året „ 750: —
„ vikariatsersättningar och extra biträden...........„__ 2,800: —
tillsammans kronor 15,550: —
För nu ifrågavarande ändamål utginge af de i gällande stat upp¬
tagna medel:
till arfvoden åt 2 amanuenser, 1,500 kronor åt hvardera, kronor 3,000: —
„ arfvode åt 1 amanuens.................................................. ,, 1,200:
„ vikariatsersättningar och extra biträden det för
sådant ändamål för domänstyrelsen i dess helhet
uppförda belopp, 2,150 kronor, efter afdrag af 900
kronor för vikariat inom jordbruksafdelningen ,,
eller tillsammans kronor 5,450: —
Då öfriga till anslagstiteln hörande medel vore fullt behöfliga för
dermed afsedda ändamål, erfordrades sålunda ett fyllnadsbelopp af 10,100
1,250: —
132
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
kronor, för att behofvet af extra biträde inom styrelsens skogsafdelnino-
skulle blifva nöjaktigt tillgodosedt.
. På grund af livad sålunda anförts, hade domänstyrelsen, som an¬
sett sig icke för närvarande böra föreslå förhöjning i det bestämda
anslaget för styrelsen, hemstält om beviljande af ett extra anslag för
år 1901 af 10,100 kronor till arfvoden åt amanuenser och extra biträden
å domänstyrelsens skogsafdelning.
Att den betydande utveckling, statens skogsväsen vunnit sedan
år 1882, då staten för domänstyrelsen faststäldes, gjort behofvet af
ökadt arbetsbiträde känbart icke blott vid lokalförvaltningen, utan
äfven å den afdelning af domänstyrelsen, som hade att handlägga
ärenden rörande statsskogarne och deras förvaltning, vore enligt departe¬
mentschefens förmenande naturligt och måste anses såsom en gifven
följd af berörda utveckling. För att tillgodose detta behof och der¬
igenom varda satt i tillfälle att på ett nöjaktigt sätt uppehålla göro-
målen på skogsafdelningen hade domänstyrelsen begärt ett extra anslag
för år 1901; och då de beräkningar, som af styrelsen lagts till grund
för anslagsbeloppets bestämmande, icke syntes departementschefen gifva
anledning till någon erinran, vare sig i fråga om antalet amanuenser
och de för dem afsedda arfvoden eller i öfrigt, hemstälde han, att
Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition af ofvannämnda
innehåll.
Utskottet har visserligen funnit, att ökningen i arbetet inom
domänstyrelsens skogsafdelning bör föranleda en höjning i anslaget till
amanuenser och extra biträden inom denna afdelning. Den föreslagna
ökningen af amanuensernas antal från tre till sex synes emellertid
utskottet väl hög. Det ifrågasatta amanuensarfvodet är upptaget till
2,000 kronor eller 500 kronor högre än det förhöjda arfvode, som
utskottet enligt Kongl. Maj:ts förslag här ofvan under punkt ll:o) för¬
ordat att utgå till amanuenser i kammarrätten, och detta högre amanuens-
arfvode finner utskottet väl betingadt af den omständighet, att amanu¬
enserna i domänstyrelsens skogsafdelning, för hvilkas kompetens ,
erfordras forstlig sakkunskap, ej kunna beräkna att genom tjenstgöring
äfven inom annat embetsverk i liufvudstaden, lörvärfva ytterligare
bidrag till bestridande af lefnadsköstnaderna; men häraf följer äfven,
att. amanuenserna å skogsafdelningen kunna egna mera tid åt arbetet
derinom. Med . hänsyn härtill har utskottet ansett, att arfvodena för
amanuenserna inom domäustyrelsens skogsafdelning kunna inskränkas
till fyra och anslaget följaktligen böra minskas med 4,000 kronor.
Statsutskottets Utlåtande JS!:o 8.
133
Utskottet hemställer alltså,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas att till arfvoden åt amanuenser
och extra biträden å domänstyrelsens skogsafdelning
på extra stat för år 1901 beviljas ett anslag af 6,100
kronor.
Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.
21:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för
år 1901 anvisa till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande af
domängöromålen hos länsstyrelserna 43,200 kronor samt till resekostnader
vid domänförvaltningen såsom förslagsanslag 40,585 kronor.
Till statsrådsprotokollet har departementschefen under erinran,
hurusom till bestridande af hithörande utgifter i nu gällande riksstat
vore såsom extra anslag anvisade dels till aflöning åt domänintendenter
och för uppehållande af domängöromålen hos länsstyrelserna 43,200
kronor, dels ock till resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsvis,
40,527 kronor, anfört, att de nuvarande anslagen för berörda ändamål
fortfarande vore behöfliga samt, enligt hvad domänstyrelsen i skrifvelse
den 13 oktober 1899 anfört, anledning saknades att föreslå förhöjning
eller nedsättning i beloppen, och derför, lika med domänstyreisen, hem-
stält, att Kongl. Maj:t måtte för år 1901 å extra stat äska samma
belopp, som vore beviljade för år 1900, dock att, för erhållande af
jemn slutsumma å anslagen under denna hufvudtitel, förslagsanslaget
till resekostnader vid domänförvaltningen måtte ökas med 58 kronor
och således upptagas till 40,585 kronor.
Med anledning häraf hemställer utskottet,
att Riksdagen må på extra stat för år 1901
bevilja
a) till aflöning åt domänintendenter och för uppe¬
hållande af domängöromålen hos länsstyrelserna 43,200
kronor, samt
b) till resekostnader vid domänförvaltningen så¬
som förslagsanslag 40,585 kronor..
Ang. anslag
till den lokala
förvaltningen
af statens
jordbruks-
domäner.
[18,19]
134
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
Afdikningar å kronans skogar i de norrländska länen och i Kopparbergs län.
Ang. antlag 22:o) Kongl. Magt liar föreslagit Riksdagen att för bestridande
lningark'ä af kostnaden för afdikningar å kronans skogar i de norrländska länen
kronanstkogar och i Kopparbergs län på extra stat för år 1901 anvisa ett anslag af
iLLrZen 150,000 kronor.
och % Koppar- Departementschefen har beträffande ifrågavarande framställning
beT\20*1" erinrat, hurusom, sedan Riksdagen för hvardera af åren 1898 och 1899
1 0 anvisat ett extra anslag å 65,000 kronor till bestridande af kostnader
för afdikningar å kronans skogar i Norrbottens och Vesterbottens län,
för samma ändamål för år 1900 beviljats ett extra anslag å 150,000
kronor.
Under erinran att, på framställning af domänstyrelsen, Kongl.
Maj:t genom bref den 7 juli 1899 aubefalt statskontoret att mot ersätt¬
ning af sistberörda anslag, då det blefve tillgängligt, af under händer
varande medel för ifrågavarande ändamål till domänstyrelsen på dess
reqvisition förskottsvis utanordna ett belopp af 40,000 kronor, hade
domänstyrelsen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 25 oktober nästlidet
år anfört, att under de senaste åren upprättats planer och kostnads¬
förslag för omfattande afdikningar å sankmarker inom de i omförmälda
båda län belägna kronoparker, men att för arbetenas utförande till
rimliga kostnader uppstått svårigheter, föranledda af de i dessa län
för närvarande ovanligt högt uppdrifna arbetsprisen. Ehuru kostnads¬
beräkningarna väsentligt höjts, hade ej på långt när alla arbeten kunnat
till utförande borttingas. Under sådana förhållanden vore ett ekonomiskt
genomförande af torrläggningar i stor skala i dessa län icke möjligt,
utan måste härför en tidsperiod med lägre arbetspris och bättre till¬
gång på arbetskrafter afvaktas. Men om dikningsarbetena icke force¬
rades eller koncentrerades endast inom de ifrågavarande två länen, utan
utsträcktes jemväl till det öfriga Norrland äfvensom till Dalarne, så att
arbetena kunde inom samtliga de norrländska länen samt Kopparbergs
län drifvas i mån af tillgång på arbetskrafter och der så visade sig
lämpligast, skulle resultatet blifva i ekonomiskt afseende gynsammare.
På grund häraf hade domänstyrelsen hemstält, att till afdikningar å
kronans i Norrland och Dalarne belägna skogar måtte för nästkommande
är anvisas ett extra anslag af 150,000 kronor.
Under åberopande af hvad sålunda blifvit i detta ämne anfördt,
får utskottet hemställa,
Statsutskottets Utlåtande N:o 8
att Riksdagen må till afdikningar å kronans skogar
i de norrländska länen samt i Kopparbergs län på
extra stat för år 1901 bevilja ett belopp af 150,000
kronor.
Reglering af flottleder i Norrbottens och Kopparbergs län.
23:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för bestridande af
kostnader för reglering af flottleder i Norrbottens och Kopparbergs lan af fioUiedcr i
anvisa ett extra anslag för år 1901 å 100,000 kronor äfvensom med- *"*£££
gifva, att de afgifter, som lades å flottuingen, måtte för enahanda btrgt tän
ändamål disponeras. .
Beträffande detta ärende har departementschefen erinrat, att Riks¬
dagen för hvardera af åren 1899 och 1900 till detta ändamål anvisat
ett extra anslag af 100,000 kronor äfvensom medgifvit, att de afgifter,
som lades å flottningen, finge disponeras för enahanda ändamål.
I skrifvelse den 25 oktober nästiidet år hade do män styrelsen an¬
fört, att den inverkan, som de för reglering af flottleder hittills vid¬
tagna åtgärder utöfvat på virkesafsättningen från kronans skogar, vant
så fördelaktig, att styrelsen funne sig föranlåten hemställa, att för
dessa åtgärders fortsättande jemväl för år 1901 måtte beredas ett extra
anslag å 100,000 kronor.
Under åberopande af hvad domänstyrelsen sålunda hemstalt, till¬
styrkte departementschefen, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta
ifrågavarande förslag.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må
a) för bestridande af kostnaderna för reglering af
flottleder i Norrbottens och Kopparbergs län anvisa
ett extra anslag för år 1901 å 100,000 kronor, samt
b) medgifva, att de afgifter, som läggas å
flottningen, fortfarande må för enahanda ändamål
disponeras.
Skogsodlingens befrämjande.
24:0) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för skogsodlingens Ang. anslag
befrämjande för år 1901 bevilja ett extra anslag af 50,000 kronor, att odlingens
J befrämjande.
122.]
136
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
stallas till Kongl. Maj:ts förfogande för att i mån af tillgång tilldelas
landsting eller hushållningssällskap, som understödde enskilde skogs¬
ödare genom tillhandahållande af skogsfrö och plantor till billigt pris
eder beredande af kostnadsfritt biträde vid skogsodlingsarbeten, dock
med vilkor att statsbidrag icke finge till något län utgå med högre
belopp, an hvad landsting och hushållningssällskap tillsammans eller
ettdera af dem lör ändamålet anslagit, ej heller till högre belopp än
4louo kronor för hvarje landstingsområde, äfvensom att efter årets ut-
gang redogörelse öfver anvisade statsbidrags användning af vederbörande
afgafves till Kongl. Majrts befallningshafvande i länet
Till statsrådsprotokollet har departementschefen i fråga om före¬
varande framställning anfört, hurusom af Riksdagen för hvart och ett
“ 1897 1900 för detta ändamål anvisats ett extra anslag af
50,000 kronor. ö
I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 21 december 1895 hade domän¬
styre,sen vackt fråga om anslagets höjning till 100,000 kronor, äfven-
som om ändring i vissa afseenden i de förut stadgade vilkoren för
erhållande af bidrag från samma anslag. Denna domänstyrelsens
framställning, hvilken i åtskilliga afseenden egde nära sammanhang
med vissa af styrelsen i skrifvelse den 18 februari 1895 angående åt¬
gärder till den enskilda skogshushållningens befrämjande föreslagna
besiammelser, hade jemte sistnämnda skrifvelse tillika med i anled-
ning oeraf afgifna utlåtanden och yttranden öfverlemnats till den
af. Kongl Maj:t den 16 oktober 1896 tillsatta komité för uiredande af
tragan, hvilka åtgärder lämpligen kunde vidtagas för vinnande af en
Tillfredsställande vård af de enskilda skogarna. Enär frågan om före¬
varande anslags förhöjning utöfver dess nuvarande belopp ansetts böra
a goråsi i sammanhang med den slutliga pröfningen af de frågor, som
1ÖQQ° « °lma ^M k,omité öfverlemnats, hade Kongl. Maj:t i de till 1898 och
l»yy arens Riksdagar aflåtna propositioner angående statsverkets till¬
stånd och _ behof, vid hvilka propositioners aflåtande sagda komité ej
ännu fullgjort sitt uppdrag, ej funnit skäl att ifrågasätta någon ändring
i anslagets belopp eller i de af Riksdagen för anslagets utgående senast
faststalda vilkor.
Nyssnämnda komité hade visserligen den 9 september nästlidet
ar afgifvit betänkande och förslag beträffande de till komiténs hand¬
läggning ofverlemnade frågor, men hade dessa förslag, öfver hvilka
utlåtanden från åtskilliga myndigheter infordrats, ännu icke hunnit slut¬
behandlas Vid sådant förhållande ansåge departementschefen sig icke
heller nu hora ifrågasätta någon ändring i skogsodlingsanslagets belopp
137
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
eller i vilkoren för erhållande af bidrag från detsamma, och hemstälde
derför, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition af
ofvannämnda innehåll.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må för skogsodlingens befräm¬
jande för år 1901 bevilja ett extra anslag af 50,000
kronor, att ställas till'Kongl. Maj:ts förfogande för
att i mån af tillgång tilldelas landsting eller hushåll¬
ningssällskap, som understödja enskilde skogsödare
genom tillhandahållande af skogsfrö och plantor till
billigt pris eller beredande af kostnadsfritt biträde vid
skogsodlingsarbeten, dock med vilkor att statsbidrag
icke må till något län utgå med högre belopp, än
hvad landsting och hushållningssällskap tillsammans
eller ettdera af dem för ändamålet anslagit, ej heller
till högre belopp än 4,000 kronor för hvarje lands¬
tingsområde, äfvensom att efter årets utgång redo¬
görelse öfver anvisade statsbidrags användning af
vederbörande afgifves till Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande i länet.
Inköp af skogbärande eller till skogsodling tjenlig mark.
25:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för inköp af
skogbärande eller till skogsodling tjenlig mark för år 1901 på extra
stat anvisa ett belopp af 1,500,000 kronor.
Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat, hurusom
Riksdagen i skrifvelse angående regleringen af utgifterna under sjunde
hufvudtiteln den 14 maj 1899 anmält, att Riksdagen _ med anledning af
eu inom Riksdagen väckt motion medgifvit, att till inköp af skog¬
bärande eller till skogsodling tjenlig mark finge af nämnda års skogs-
medel användas ett belopp af 1,500,000 kronor; och hade Riksdagen
dervid anfört, bland annat, att, såsom motionären antydt, det ej gåfves
säkrare medel till skogars räddning undan förödelse, än att de för-
värfvades af staten, samt att, då den tillgång för ifrågavarande ända¬
måls tillgodoseende, som enligt Riksdagens förut fattade beslut före-
funnes genom försäljning af mindre kronoegendomar, snart kunde blifva
Bih. till lliksd. Vrot. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 18
Ang. anslag
till inköp af
skogbärande
eller till skogs¬
odling tjenlig
mark.
[23.]
188
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
uttömd, medel syntes från annat håll böra beredas, på det att tillfällen
till för statsverket fördelaktiga skogsinköp icke måtte i brist på till¬
gångar försummas.
Äfven skogskomitén hade i sitt förut af departementschefen om-
förmälda den 9 september 1899 afgifna betänkande vidrört denna fråga;
och hade komitén såsom sin åsigt uttalat, att fortsatt inköp af skogs¬
mark i så stor utsträckning, som vore förenlig med försigtig statshus¬
hållning, vore i främsta rummet hvad från det allmännas sida borde
göras för främjande af landets skogshushållning, samt att fördenskull
under de år, då statsinkomsterna flödade rikligt, betydande belopp af
skogsmedlen syntes böra användas till ökande af statsskogarne.
Skogsmedlen, för år 1899 beräknade till 4,000,000 kronor, hade,
enligt hvad departementschefen förut i annat sammanhang haft tillfälle
meddela, uppgått till 7,133,290 kronor 51 öre. För år 1900 vore skogs¬
medlen beräknade till 4,600,000 kronor. Enligt hvad domänstyrelsen
i skrifvelse af den 29 sistlidne december meddelat, kunde, på grund af
nu kända eller beräkneliga förhållanden, skogsmedlen för år 1900 an¬
tagas komma att uppgå till 7,740,553 kronor, hvadan ett öfverskott
utöfver det i riksstaten för år 1900 beräknade skogsmedelbeloppet
kunde påräknas af minst 3,140,000 kronor.
Då samma skäl, som föranledt Riksdagen att till inköp äf skog¬
bärande eller till skogsodling tjenlig mark för år 1899 anvisa särskilda
medel utöfver dem, som af Kongl. Maj:t för ändamålet disponerades,
fortfarande förelåge, ansåge departementschefen, att för år 1901 borde
af Riksdagen för ifrågavarande ändamål äskas ett särskildt anslag å
1,500,000 kronor.
Utskottet, som är öfvertygadt, att skogsinköpen under nuvarande
konjunkturer icke komma att utsträckas utöfver hvad som med god
statshushållning må vara förenligt, hemställer,
att, med bifall till Kongl. Maj:ts förslag, Riks¬
dagen må för inköp af skogbärande eller till skogs¬
odling tjenlig mark på extra stat för år 1901 anvisa
ett belopp af 1,500,000 kronor.
sandeafmedei 26:o) Uti en till Riksdagen afbiten proposition (n:o 27) af den
till inköp af 19 januari innevarande år har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen dels
eiu/tuiskogs a^' iunevarancle års skogsmedel finge för inköp af skogbärande eller
odling tjenlig till skogsodling tjenlig mark användas ett belopp af 1,500,000 kronor;
mark m. m.
139
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
dels ock att köpeskillingarna för de kronoegendomar, rörande hvilkas
försäljning beslut jemlikt kongl. brefven den 18 maj 1888 och den 29
maj 1891 fattades'under tiden till och med utgången af år 1903, finge
för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark af Kongl.
Maj:t disponeraB och följaktligen på Kongl. Maj:ts reqvisition från riks¬
gäldskontor utbetalas.
Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet har departe¬
mentschefen anfört följande:
Enligt hvad Riksdagen i skrifvelse den 14 maj 1899 anmält,
hade Riksdagen medgifvit, att till inköp af skogbärande eller till skogs¬
odling tjenlig mark finge af nämnda års skogsmedel användas ett be¬
lopp af 1,500,000 kronor.
Som för bedömande af frågan, huruvida hos innevarande års Riks¬
dag framställning borde göras om anvisande under enahanda form af
medel för fortsatt inköp af skogsmark för statens räkning, erfordrades
kännedom, huruvida utsigt förefurmes, att å skogemedlen, hvilka i riks-
Btaten för innevarande år beräknats till 4,600,000 kronor, för samma
år komme att uppstå öfverskott till mera afsevärdt belopp, hade departe¬
mentschefen i skrifvelse den 25 november 1899 anmodat domänstyrel¬
sen att inkomma med yttrande i berörda afseende.
I det yttrande, som domänstyrelsen med anledning häraf den 29
december sistlidet år afgifvit, hade styrelsen anfört, att de virkesför-
säljningar, som under nyssnämnda års höst egt rum från kronans
skogar inom Kopparbergs och de norrländska länen och för hvilka
köpeskillingarne inflöte under innevarande år, uppginge till ett belopp
af 6,655,178 kronor. Dertill komme dels tillfälliga försäljningar af
vindfäld skog, hvilka med hänsyn till under sistlidet års senhöst timade,
ganska omfattande stormskador kunde beräknas till minst 100,000
kronor, dels ock bötesmedel, arrendemedel och utsyningsafgifter m. m.
hvilka inkomster för år 1898 uppgått till 136,721 kronor och för år
1900 kunde beräknas till ungefär samma belopp. Skogsmedlen från
sagda län under år 1900 kunde således antagas komma att uppgå till
6,891,899 kronor. Motsvarande belopp för år 1898 hade utgjort 6,734,250
kronor 75 öre. Beträffande de öfriga länen, hvilkas sammanlagda skogs-
medelsinkomst, inberäknadt betes- och arrendemedel, ersättning för
skötsel af allmänuings- och boslällsskogar in. in., för år 1898 utgjort
848,654 kronor 87 öre, kunde, enligt hvad domänstyrelsen vidare med¬
delade, inkomsterna från kronans skogar inom dessa län för år 1900
med all sannolikhet beräknas till ej oväsentligt högre belopp, men, då
full visshet härutinnan ännu icke kunde vinnas, upptoges dessa in-
140
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
komster för år 1900 till samma belopp, som under år 1898 influtit,
eller 848,654 kronor. Skogsmedlen i det hela kunde alltså för år
1900 antagas komma att uppgå till 7,740,553 kronor, hvadan ett öfver¬
skott utöfver det i riksstaten för år 1900 beräknade skogsmedelsbeloppet
kunde påräknas af minst 3,140,000 kronor; och äfven för år 1900
kunde skogsmedlen således antagas komma att lemna tillgång till in¬
köp af skogbärande eller till skogsodling tjenlig mark.
1 fråga om dispositionen af de genom försäljning af mindre
kronoegendomar inflytande medel vore, hvad först anginge de försälj¬
ningar, som egde rum enligt kongl. brefvet den 29 maj 1874, eller
sådana, som afsåge egendomar, hvilkas arrenden icke öfverstege 200
kronor, genom Riksdagens i skrifvelse den 24 maj 1877 anmälda beslut
stadgadt, att medlen Ange, i den mån tillfällen dertill yppade sig, an¬
vändas till sådana inköp af skogbärande eller till skogsodling tjenlig
mark, hvilka af Kongl. Maj:t pröfvades vara fördelaktiga och hvartill
medel icke kunde beredas från det till skogsväsendet anvisade reserva¬
tionsanslag. Dessa stadganden egde, enligt hvad af kongl. brefven
den 6 juni 1879 angående försäljning af egendomar af nyssnämnda
slag, hvilka efter den 29 maj 1874 kommit under kammarkollegii
(numera domänstyrelsens) förvaltning, och den 27 juni 1887 angående
försäljning af sådana i de norrländska länen belägna kronoegendomar,
hvilkas arrenden öfverstego 200 kronor, men icke 500 kronor, frarn-
ginge, tillämplighet äfven å de försäljningar, som egde rum enligt
dessa bref. Hvad åter anginge köpeskillingarna för de egendomar,
som försäljdes med tillämpning af brefven den 18 maj 1888 och den
29 maj 1891, afseende, det förra sådana söder om Norrland belägna
kronoegendomar, hvilkas arrenden öfverstege 200, men icke 400 kronor,
och det senare dylika egendomar, hvilkas arrenden öfverstege 400,
men icke 500 kronor, skulle äfven dessa köpeskillingar, enligt före¬
skrifter i samma bref, användas till inköp af skogbärande eller till
skogsbörd tjenlig mark, men Kongl. Maj:ts dispositionsrätt Öfver nämnda
köpeskillingar vore likväl så till vida inskränkt, att endast köpeskillin¬
garna för de kronoegendomar, rörande hvilkas försäljning beslut jem-
likt sistberörda två bref fattades under tiden till och med utgången
af år 1900, finge för ändamålet af Kongl. Maj:t disponeras.
I skrifvelse af den 16 maj 1889 hade nemligen Riksdagen i fråga
om disposition af köpeskillingarna för egendomar, som försåldes enligt
brefvet den 18 maj 1888, anfört att i anseende till ämnets jemförelse¬
vis ej ringa vigt och då det här gälde förvärfvandet af fastigheter,
hvilkas skötsel måste blifva förenad med kostnader, Riksdagen ansett
141
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
sig böra eättas i tillfälle att bilda sig ett omdöme om sättet för inköp
af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark, samt att, på det en
sådan pröfning periodvis måtte kunna ega rum, Riksdagen lunnit sig
böra lemna Kongl. Maj:t dispositionsrätt öfver de ifrågavarande medlen
för tre år i sänder. Det till utgången af år 1891 gällande medgifvande,
som af 1889 års Riksdag på grund af det sålunda anförda lemnades,
hade sedermera vid särskilda tillfällen af Riksdagen förlängts, hvar
gång för tre år i sänder och senast af 1897 års Riksdag för tiden till
och med år 1900, i sammanhang hvarmed Riksdagen för samma tid
lemnat enahanda medgifvande i fråga om dispositionsrätten öfver köpe¬
skillingarna för sådana kronoegendomar, rörande hvilkas försäljning
bestämmelser funnes meddelade i brefvet den 29 maj 1891.
Jemlikt Kongl. Maj:ts beslut den 31 maj 1889 öfverlemnades
numera årligen till Riksdagens statsutskott uppgift ej. mindre å de
kronoegendomar, hvilka under näst föregående året blifvit. försålda, än
äfven å de inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark,
hvilka under samma tid för kronans räkning egt rum. Genom denna
uppgift, hvilken upptoge pris och areal å inköpt skogsmark, äfvensom
de öfriga upplysningar rörande de ifrågavarande inköpen, hvilka kunde
finnas erforderliga, tillhandahölles sålunda Riksdagen det för verk¬
ställande af den utaf Riksdagen antydda pröfning erforderliga material.
Under åberopande af hvad af departementschefen sålunda anförts
hemstäldes, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen göra den framställ¬
ning, föreliggande proposition innefattar.
Efter de upplysningar, utskottet inhemtat, får utskottet meddela,
att. följande utgifter för skogsinköp kunna för den närmaste tiden emot¬
ses, nemligen af Kongl. Maj:t beslutade
markinköp ......................................kronor 1,160,573: 38
i domänstyrelsen under handläggning
varande .............................................. » 737,380:
på undersökning beroende ............... » 2,162,889: 6 6 4,060,843: 04
Om härifrån dragas de för mark¬
inköp diponibla belopp, nemligen:
i riksgäldskontor innestående i> 779,623: 14
den 14 mars 1900 inflytande för
försålda kronoegendomar ............... » 969,946: 31 1,749,569: 4 5
visar sig eu brist å ............................................
kronor 2,311,273:59
142
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
Ang. ifråga¬
satt anslag för
bildande af
en fond för
öfre Norr¬
lands koloni¬
sation m. m.
I anslutning till den åsigt, som af nästlidet års statsutskott utta¬
lats vid behandling af en då väckt fråga, om anvisande af medel till
inköp af skogbärande eller till skogsodling tjenlig mark, anser utskottet
sig böla biträda det derom af Kong!. Maj:t nu framlagda förslag, och
dä utskottet icke heller i öfrigt haft något att erinra emot Kong].
Maj:ts förenämnda framställning, hemställer utskottet,
att Riksdagen må medgifva,
a) att af innevarande års skogsmedel må för
inköp af skogbärande eller till skogsodling tjenlig
mark användas ett belopp af 1,500,000 kronor;
b) att köpeskillingarna för de kronoegendomar,
rörande hvilkas försäljning beslut jemlikt kongl.
blefven den 18 maj 1888 och den 29 maj 1891 fattas
under tiden till och med utgången af år 1903, må
för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjen¬
lig mark af Kongl. Maj:t disponeras och följaktligen
på Kongl. Maj:ts reqvisition från riksgäldskontoret
utbetalas.
Befrämjande af öfre Norrlands kolonisation.
27:o) I eu inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 138) har
herr G. A. E. Kronlund föreslagit, l:o att Riksdagen måtte besluta att
för bildande af en fond till befrämjande af öfre Norrlands kolonisation
i af motionären antydd rigtning antingen af nu förefintligt öfverskott
i statskassan afsätta en million kronor eller ock af inflytande skogs¬
medel från Norr- och Vesterbotten årligen för samma ändamål reser¬
vera exempelvis 10 procent, 2:o att Riksdagen måtte i skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t måtte a) för främjandet af nämnda
kolonisation och för ett planmessigt bedrifvande af arbetet derför å
kronan tillhörig, ej till enskildt bruk disponerad mark i öfre Norrland
låta genom undersökningsnämncler, bestående exempelvis af en landt-
bruksingeniör och två med ortsförhållandena förtrogna män, undersöka
till hvilken utsträckning lämplig mark för upplåtande åt enskilda till
odling och bebyggande funnes att tillgå samt om dylik marks använd¬
ning afgifva förslag, hvilkas granskning borde åligga vederbörande
länsstyrelse och öfverjägmästare eller annan dertill kompetent myn¬
dighet, för att derefter af Kongl. Maj:t underställas Riksdagens prof-
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
143
ning; b) att i den mån dessa undersökningar fortekrede låta uppgöra
planer till större afloppsdiken å sådana sänka, i närheten af vigtigare
komrnunikationsleder eller industriella anläggningar belägna, eller eljest
lämpliga trakter, der befolkningsoentra redan uppstått eller kunde an¬
tagas inom närmaste framtid uppstå, äfvensom låta i mån åt tillgäng¬
liga medel verkställa dylika utdikning^; samt 3:o att Riksdagen måtte
besluta att medel till bestridande af de med genomförandet af de under
mom. 2 frainstälda förslag förbuudna kostnader skulle i första hand
och intill dess annorlunda blifvit beslutadt utgå ur den i mom. 1
nämnda fond. -
Beträffande de skäl, som motionären framstäf till 6töd för sitt
yrkande, tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet har visserligen icke förbisett det behjertansvärda syfte,
som med motionen afses, men har dock velat uttala den mening, att,
på sätt statsutskottet år 1898 med anledning åt då väckt motion om
afsättande af eu fond för beredande af lättnader för mindre bemed¬
lade att förskaffa sig egna hem anförde, det icke torde vara tillråd¬
ligt att en fond afsättes för befordrande af ett visst ändamål, utan att
någon som helst utredning förebragts på hvad sätt denna fond skall
till förmån för ett sådant ändamål användas.
I ifrigt anser utskottet det af motionären väckta förslaget ligga
inom området af de frågor, som torde böra upptagas till behandling i
sammanhang med frågan om beredande af egna hem åt mindre be¬
medlade.
Härtill kommer, att den i motionen afhandlade frågan om arbete
för Norrlands kolonisation synes vara af den stora vigt för landet i
dess helhet, att utskottet antager, att chefen för det emotsedda nya
jordbruksdepartementet icke lärer underlåta att egna denna fråga sin
särskilda uppmärksamhet och vidtaga åtgärder för att bereda densamma
en allsidig utredning.
Utskottet hemställer alltså,
att herr Kronlunds förevarande motion icke må
af Riksdagen bifallas.
Brandförsäkring af operabyggnaden i Stockholm.
28ro) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till bestridande
af kostnaden för gäldande af årspremie för brandförsäkring af opera-
Ang. anslag
till brandför¬
säkring af
operabyggna¬
den i Stock¬
holm.
[24.]
144
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
byggnaden i Stockholm bevilja ett extra anslag för år 1901 af 18,314
kronor.
Beträffande förevarande framställning bar departementschefen er¬
inrat, hurusom Riksdagen med bifall till Kong]. Maj:ts derom gjorda
framställning till bestridande af kostnaden för gäldande af årspremie
för brandförsäkring af den nya operabyggnaden i Stockholm beviljat
ett extra anslag för innevarande år af 18,314 kronor.
Sedan Kongl. Maj:t den 26 maj 1899 förordnat, att öfverintendents-
embetet skulle gå i författning om brandförsäkrande för ett år i för¬
säkringsbolag, ett eller flera, som af embetet godkändes, af förenämnda
operabyggnad, samt att statskontoret skulle för detta ändamål till
embetet på dess reqvisition af under händer varande medel förskotts¬
vis utbetala ett belopp af 18,314 kronor mot godtgörelse, då det blefve
tillgängligt, af förberörda å extra stat för år 1900 anvisade anslag å
samma belopp, hade öfverintendentsembetet i skrifvelse den 18 juli
1899 meddelat, att, efter det den bestämda årspremien blifvit, enligt träffad
öfverenskommelse, af embetet till försäkringsaktiebolaget Skandia er-
lagd med 18,313 kronor 77 öre, ifrågavarande byggnad mot brand¬
skada försäkrats åt svenska staten för en tid af ett år, räknadt från
klockan 12 middagen den 15 juli 1899, till ett belopp af 4,578,441
kronor 79 öre, hvaraf 4,211,000 kronor belöpte å den egentliga teater-
byggnaden och 367,441 kronor 79 öre å den så kallade terrassbygg¬
naden. Tillika meddelade öfverintendentsembetet, att ansvarigheten för
försäkringsbeloppet vore mellan följande försäkringsanstalter fördelad
sålunda, att
Försäkringsaktiebolaget Skandia ................
Försäkringsaktiebolaget Svea ....................
Försäkringsaktiebolaget Skåne ...................
Brandförsäkringsaktiebolaget Norrland........
Brandförsäkringsaktiebolaget Fenix ............
Brandförsäkringsaktiebolaget Victoria ........
L’Union Compagnie Anonyme d’Assurance
Brandförsäkringsbolaget Nederländerna ....
Brandförsäkringsaktiebolaget Fennia............
Nye Danske Brandforsikringsselskab ........
Det Kongelige Brandassurance Campagne
Palatine Insurance Company ...................
Commercial Union Assurance Company ....
Alliance Assurance Company ....................
Aktieselskabet Nordisk Brandforsikring ....
Siiddeutsche Feuerversicherungs Bank.......
Norwich Union Fire Insurance Society ....
svarade för 16 % med 732,550 kronor 69 öre
|
»
|
16 %
|
»
|
732,550
|
»
|
69
|
»
|
|
»
|
11 %
|
|
503,628
|
»
|
59
|
»
|
|
»
|
10%
|
|
457,844
|
»
|
18
|
|
|
»
|
6%
|
2>
|
274,706
|
»
|
50
|
|
»
|
|
4%
|
»
|
183,137
|
|
67
|
|
»
|
|
71*
|
»
|
343,383
|
»
|
13
|
»
|
»
|
»
|
3%
|
»
|
137,353
|
»
|
25
|
»
|
»
|
»
|
2%
|
»
|
91,568
|
»
|
84
|
»
|
»
|
|
10 %
|
»
|
457,844
|
|
18
|
|
|
»
|
11*
|
»
|
68,676
|
»
|
63
|
*
|
»
|
»
|
4%
|
»
|
183,137
|
»
|
67
|
|
»
|
|
2%
|
»
|
91,568
|
»
|
84
|
»
|
»
|
»
|
2%
|
|
91,568
|
»
|
84
|
»
|
»
|
|
2%
|
»
|
91,568
|
»
|
84
|
»
|
»
|
|
2%
|
|
91,568
|
»
|
84
|
»
|
»
|
|
1%
|
|
45,784
|
»
|
41
|
»
|
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
145
Departementschefen ansåge sig tillika böra erinra derom, att,
utöfver nyssnämnda försäkringsbelopp, den del af operabyggnaden, som
benämndes terassbyggnaden, vore för all framtid hos Stockholms stads
brandförsäkringskontor försäkrad för 295,358 kronor 21 öre.
Då vid de underhandlingar, som föregått bestämmandet af förut
omförmälda årspremies belopp, brandförsäkringsbolagens tarifförening,
enligt hvad i Kongl. Maj:ts framställning till Riksdagen jemväl erinrats,
förklarat, att, enär vid premiesättningen, som faststälts till 4 för 1,000,
icke funnits att tillgå någon tillförlitlig utredning om förhållandet
mellan, å ena sidan, värdet af operabyggnadens för brandskada mindre
utsatta delar, och, å den andra, värdet af hvad som kunde i väsent¬
ligare mån taga skada genom eld, det möjligen kunde befinnas nödigt
att, när sådan utredning förelåge, i den ena eller andra rigtningen
jemka på den uppgifna premiesatsen, hvilken derför borde betraktas
såsom provisorisk och gällande blott första försäkringsåret, hade departe¬
mentschefen hos förenämnda tarifföreningsdelegation i Stockholm begärt
upplysning, huruvida sådan jemkning nu vore att vänta; och hade en¬
ligt det meddelande, som till svar härå lemnats, delegationen besluta,
att den förut bestämda premiesatsen skulle gälla tills vidare och intill
dess annorlunda beslötes. Visserligen ansåge många föreningen till¬
hörande bolag den nu gällande premiesatsen vara mycket för lag, i
följd hvaraf också flera af dessa bolag vägrat att deltaga i försäkringen
och några af de svenska bolagen måst öfvertaga större ansvarsbelopp,
än de helst hade önskat, men vid det förhållande, att den beräkning
af värdena, som legat till grund för den provisoriska premiesättningen,
sedermera befunnits rigtig, hade delegationen ansett någon ändring i
premiesatsen icke för närvarande böra ifrågakomma.
I skrifvelse den 14 november 1899 hade öfverintendentsembetet
hemstält, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning
om anvisande på extra stat för år 1901 af det belopp, som kunde
finnas erforderligt för gäldande af premie för brandförsäkring under
ytterligare ett år, räknadt från den 15 juli 1900 af operabyggnaden.
Då det emellertid synts departementschefen kunna ifrågasättas,
huruvida icke nämnda byggnad borde för all framtid brand försäkras,
hade han från försäkringsaktiebolaget Skandia och Stockholms stads
brandförsäkringskontor inliemtat upplysning angående vilkoren för en
sådan försäkring.
Premien för operabyggnadens försäkrande för all framtid mot
brandskada skulle enligt hos försäkringsaktiebolaget Skandia nu gällande
Bih. till lliksd. Prof. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 19
146
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
premiesats och beräkningssätt uppgå till 425,337 kronor 24 öre. An¬
tagligen vore det emellertid, enligt hvad från bolaget tillika meddelats,
icke möjligt att åstadkomma en dylik försäkring. Detta försäkringssätt
vore nemligen okändt för de utländska bolag, som deltagit i den redan
afslutade år sförsäkringen. De svenska bolagen skulle icke våga teckna
för all framtid gällande försäkringar för de belopp, de för närvarande
öfvertagit; och långt mindre vore det dem möjligt att jemväl öfvertaga
de utländska bolagens andelar.
Af den från Stockholms städs brandförsäkringskontor lemnade
uPP§dft iuhemtades, att kontoret meddelade försäkring för all framtid
mot en premie, som en gång för alla erlades med 2—8 procent af den
försäkrade byggnadens uppskattade byggnadsvärde; att för en byggnad
af operahusets beskaffenhet denna premie antagligen skulle fastställas
till 2 procent; att derjemte för byggnad, inom hvilken s. k. eldfarlig
inrättning, såsom teater m. m., funnes, årligen erlades en särskild af¬
gift af 1—20 pro mille af försäkringsvärdet; samt att denna särskilda
afgift skulle för operabyggnaden säkerligen icke sättas under 6 pro
mille. Då emellertid kontoret, som för operabyggnaden redan iklädt
sig en risk af 295,358 kronor 21 öre, icke finge å någon egendom
meddela försäkring till högre belopp än 400,000 kronor, utan att det
Överskjutande brandförsäkringsvärdet återförsäkrades, men det kunde
befaras, nu eller i framtiden möta stora svårigheter att erhålla åter¬
försäkring af det högst betydliga belopp, som således skulle reassureras,
skulle kontoret säkerligen befinnas föga villigt att äfven mot förut
antydda höga premiesatser teckna ytterligare försäkring å operabygg¬
naden.
Enligt de upplysningar, som sålunda meddelats, förefunnes ringa
eller ingen utsigt att kunna åstadkomma operabyggnadens försäkrande
en gång för alla mot brandskada; och då i allt fall kostnaden för en
sådan försäkring, derest densamma öfver hufvud vore möjlig att åväga¬
bringa, skulle komma att uppgå till högst betydande belopp, måste
operabyggnaden fortfarande brandförsäkras för ett år i sänder. På
sätt redan blifvit nämndt, komme nu gällande beräkningsgrund för
årspremien att. fortfarande tillämpas, i följd hvaraf beloppet af försäk¬
ringspremien jemväl för nästkommande försäkringsår uppginge till
18,313 kronor 77 öre.
På grund af hvad sålunda förekommit och med anledning af Riks¬
dagens i detta ämne nästlidet år fattade beslut, hemställer utskottet,
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
147
att Riksdagen må till gäldande af årspremie för
brandförsäkring af operabyggnaden i Stockholm på
extra stat för år 1901 bevilja ett belopp af 18,314
kronor.
Dyrtidstillågg.
29:o) Kongl. Maj:t har under denna hufvudtitel i punkten 25 ^tdyrtidl9
föreslagit Riksdagen att till beredande af dyrtidstillågg för innevarande tillägg.
år åt en del tjenstemän och betjente i finansdepartementets afdelning [25.]
af Kongl. Maj:ts kansli samt till finansdepartementet hörande embets¬
verk och kårer å extra stat för år 1901 anvisa såsom förslagsanslag
ett belopp af 1,172,000 kronor.
Häröfver kommer utskottet att framdeles afgifva utlåtande, hvilket
utskottet härmed skolat för Riksdagen
anmäla.
Stockholm den 6 mars 1900.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
Reservation
vid punkten 4:o: angående anslag till skogsväsendet mom. a): af
herrar C hr. Lundeherg, A. G. L. Billing, H. P. P. Tamm, I. Wijk,
N. Fosser, F. E. Pettersson, G. D. B. Tornerhjelm, grefve Th. Kling-
spor, Th. Nyström, L. Grundberg och C. G. S. Ehrenborg, hvilka ansett,
att, med uteslutande af den del af utskottets motivering, som börjar
med orden: »Då frågan om pcnsionsväsendets ordnande» etc. och slutar
med orden »framdeles kunna varda stadgade», utskottet bort hemställa,
148
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
att Riksdagen må
a) dels i den för skogsstaten gällande stat upp¬
föra ytterligare 14 jägmästare med här ofvan för dem
angifna aflöningsförmåner samt 80 kronojägare äfvén-
som höja jägmästarens i Arjepluog tjenstgöringspen-
ningar med 200 kronor;
dels medgifva, att kronojägares tjenstgörings-
penningar må utgå för kronojägare i de sex norra
länen och i Vermland med 400 kronor samt för krono¬
jägare i öfriga delar af riket med 300 kronor, äfven¬
som att kronojägare må ega att efter fem års väl
vitsordad tjenstgöring åtnjuta ett ålderstillägg å 100
kronor att anses såsom tjenstgöringspenningar;
dels för nu nämnda ändamål---ökas med
677,800 kronor.
Det skulle här antecknas,' att herrar friherre J. T. Gripenstedt,
K. Bohnstedt, KfJjr. Bildt och H. Andersson icke deltagit i förestående
hufvudtitels behandling i utskottet.
Bil. litt. A.
150
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
Bil.
Tabell öfver ordinarie anslagen
1900 års riksstat anslår:
Anvisning i
kontant.
Indelning och
‘dermed jemför- [
I lig anvisning
på förtlag.
I
Friheter.
Summa.
Tpt
Kronor.
|
ö.
|
Kronor.
|
ö.
|
Kronor.
|
1 ö.!
|
17,000
|
|
_ _
|
_
|
17,000
|
_
|
64,000
|
—
|
- -
|
|
64,000
|
_
|
122,100
|
—
|
- -
|
—
|
122,100
|
—
|
107,300
|
—
|
- -
|
—
|
107,300
|
_
|
174,000
|
—
|
- -
|
—
|
174,000
|
_
|
140,000
|
—
|
- -
|
_
|
140,000
|
—
|
20,300
|
—
|
- -
|
—
|
20,300
|
—
|
10,500
|
—
|
- -
|
—
|
10,500
|
—
|
169,600
|
—
|
- -
|
—
|
169,600
|
—
|
35,500
|
—
|
- -
|
—
|
35,500
|
|
10,305,000
|
—
|
- -
|
_
|
10,305,000
|
—
|
1,510,000
|
—
|
—
|
—
|
1,510,000
|
|
2,804,200
|
—
|
—
|
—
|
2,804,200
|
—i
|
2,100,000
|
_
|
__
|
|
2,100,000
|
—i
|
94,000
|
—
|
- -
|
_
|
94,000
|
-i
|
1,602,000
|
|
|
|
1,602,000
|
— £
|
19,275,500|
|
-I
|
--1
|
—
|
19,275,500]
|
—
|
Finans-
Maj:ts kansli.
för allmänna bevillningens uttaxering, för¬
ökas med
illverket, fi
Ökas med
Bestämdt anslag:
För skogsstaten.
Ökas med ....
För statens skogsläroverk.
Ökas med .....................
Nuvarande belopp .................
Nuvarande belopp . *)
*) Öfver detta anslag kommer utskottet att framdeles afgifva utlåtande.
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
151
Litt. A.
under riksstatens Sjunde hufvudtitel.
departementet.
slagsanslag ............................................
postmedlen ...................................................................
direkt utgå. Nuvarande belopp ........ 1,510,000:
.................................................................100,000:
Nuvarande belopp ................................ 2,804,200:
......................... 178,000:
Förslag till blifvande riksstat:
Indelning och
dermed jemför-
Anvisning i 1*8 anvisning
på förslag.
kontant.--
Summa.
Kronor.
Friheter.
Kronor.
ö. Kronor. ö.
17.000
64.000
122,100
107,300
174.000
140.000
20,300
10.500
169,600
35.500
10,305,000
17.000
64.000
122,100
107,300
174.000
140.000
20,300
10.500
169,600
35.500
10,305,000
1,610,000
1,610,000
2,982,200
2,100,000
94,000
2,982,200
2,100,000
94,000
451,408: —
|
|
188,600: —
|
640,008: —
|
50,500: —
|
|
4,500: —
|
55,000: —
|
Transport
695,008:
695,008: —
17,951,500|-
17,951,500
152
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
|
1900 års riksstat anslår:
|
|
Anvisning i.
|
Indelning och
dermed jemför¬
lig anvisning
på förslag.
|
Summa.
|
|
|
|
|
Friheter.
|
|
|
|
Kronor.
|
ö.
|
Kronor.
|
8.
|
Kronor.
|
6.
|
Tpt
|
19,275,500
|
|
|
|
19,275,500
|
|
|
12,000
30.000
250.000
21,550
15.000
450.000
25.000
75.000
45.000
20.000
400.000
36,810
32.000
60.000
|
1 1 1 1 1 1 1 1 ! 1 1 1 1 II
|
1 1 1 1 1 1 1 M i II 1
1 1 1 1 II 1 1 1 1 §| 1 1
|
|
12,000
30.000
250.000
21,580
15.000
450.000
25.000
75.000
45.000
20.000
400.000
36,810
32.000
60.000
|
—
|
S:a
|
20,747,860
|
—
|
30
|
—
|
20,747,890
|
—
|
i
Förslagsanslag:
Till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets
belopp....................................................................
Ökas med ................................................................
Reservationsanslag:
Till enskilda skogsundervisningen............................
„ kronoskogarnes förvaltning och befrämjande a
mänhet. Nuvarande belopp............................
Ökas med ............................................................
Till belöningar för rofdjurs dödande, förslagsanslag. ..
Lyshållning m. fi. utgifter för kronans publika hus i
Byggnader och reparationer, reservationsanslag............
Städers friheter, förslagsanslag ....................................
Observations- och uppbördsprocenter m. m., förslags-
Koutroll å tillverkningsafgifter, förslagsanslag ...........
För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter,
Restitutioner, förslagsa?islag............................................
Ålderstillägg, förslagsanslag............................................
Rese- och traktamentspenuingar, förslagsanslag ........
Postafgifter för tjenstebref och dylika försändelser,
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslags-
Extra utgifter, reservationsanlsag ................................
Kongl. operau ..............................................................
P
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
153
|
Förslag till blifvande riksstat:
|
|
1
Anvisning i
kontant.
|
Indelning och
dermed jemför¬
lig anvisning
på förslag.
|
Samma.
|
|
|
Friheter.
|
|
|
Transport 695,008: —
lärarepersonal. Nuvarande
............................................ 84,400: —
............................................ 15,600:— 100,000: —
........................................ 4,800: —
skogsväsendet i allmän-
............... 1,010,892: —
................ 469,100:- 1,479,992:— 1,484,792:-
|
Kronor.
17,951,500
|
6.
|
Kronor.
|
Ö.
|
Kronor.
17,951,500
|
Ö.
|
2,279,800
12,000
30.000
250.000
21,550
15.000
450.000
25.000
75.000
45.000
20.000
400.000
36,810
32.000
60.000
|
|
|
|
2,279,800
12,000
30.000
250,000
21,580
15.000
|
|
|
|
__
|
|
_!
|
Stockholm, förslagnånsin,g................................................
|
|
|
_
|
_
|
|
|
|
_
|
_
|
|
|
30
|
_
|
__
|
anslag.......................................................................
|
|
|
_
|
_
|
|
|
• _ _
|
_
|
450,000
25.000
75.000
45.000
|
|
förslagsanslag, högst ..................................
|
|
|
|
___
|
|
|
_ _____
|
_
|
_
|
|
_
|
_ _
|
_
|
..
|
|
_
|
_ _
|
_
|
20,000
|
_
|
förslagsanslag....................................................................
|
_
|
__ _
|
_
|
400,000
|
_
|
anslag...........................................................................
|
__
|
_ _
|
___
|
36,810
|
_
|
|
.
|
_ .
|
__
|
32,000
|
_
|
|
—
|
- -
|
—
|
60,000
|
—
|
Summa
|
21,703,660
|
—
|
30
|
—
|
21,703,690
|
—
|
dill. till Riksd. Prat. 1900. 4 Sam. 1 Afd. 8 Höft.
20
154
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
Bil. Litt. B.
Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens
Sjunde hufvudtitel.
|
Kronor.
|
ö.
|
Finansdepartementet.
|
|
|
Finansdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:
|
|
|
Till arfvode för en assistent å finansdepartementets bankbyrå
|
4,500
|
1
1
|
Kam markollegium:
|
|
För ordnande och registrerande af vissa handlingar i kammararkivet
|
5,000
|
|
Statskontoret:
|
|
I
|
I Ersättning för af statskontoret gjorda förskott ..................................
|
211,911
|
I
|
Kammarrätten:
|
|
...J
'
|
Till arfvoden åt adjungerade kammarrättsråd .................. 12,800: —
„ arfvoden åt amanuenser samt extra biträden, fl.it-
penhingar och renskrifningskostnad ........................... 8,300: —
|
21,100
|
1
I
|
Telegrafverket:
För utförande af telefonledningarna Stockholm—Malmö, Svinesund—
Malmö och Haparanda—Pajala ytterligare ............ 267,500: —
,, anordnande af två nya telefonledningar mellan Malmö
och Hildesborg......................................................... 70,000: —
„ anläggning af vissa telefonledningar ..................... 1,000,000: —
|
1,337,500
|
|
Transport
|
1,580,011
|
—
|
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
155
1
|
Kronor.
|
ö.
|
Transport
|
1,580,011
|
—
|
Tullverket:
|
|
|
Till förstärkning af arbetskrafterna vid tullverket.................................
|
210,000
|
—
|
Öfverintendentsembetet:
|
|
|
Till underhåll och reparationer af publika byggnader ...... 50,000: —
„ yttre restaurering af Örebro slott ................. ............ 26,400: —
uppförande af ny flygelbyggnad vid länsresidenset i Kalmar 85,000: —
|
161,400
|
|
Domänstyrelsen:
|
|
Till arfvoden åt amanuenser och extra biträden å domänstyrelsens
skogsafdelning .......................................................... 6,100: —
aflöning åt domänintendenter och för uppehållande af
domängöromålen hos länsstyrelserna ......................... 43,200: —
resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsanslag 40,585: —
|
89,885
|
|
Diverse anslag:
|
|
|
Till afdikningar å kronans skogar i de norrländska länen samt i
Kopparbergs län.................................................. 150,000: —
reglering af flottleder i Norrbottens och Koppar¬
bergs län............................................................... 100,000: —
n skogsodlingens befrämjande ................................... 50,000: —
inköp af skogbärande eller till skogsodling tjenlig
mark...................................................................... 1,500,000: —
gäldande af årspremie för brandförsäkring af opera¬
byggnaden i Stockholm .............. 18,314: —
|
1,818,314
|
|
Summa
|
3,859,610
|
—
|
Anm. Öfver Kongl. Maj:ts förslag ang. extra anslag till beredande af dyrtidstillägg åt en
del tjensteman och betjente i finansdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli samt till
finansdepartementet hörande embetsverk och corpser kommer utskottet framdeles att afgifva
utlåtande.