Statsutskottets Utlåtande N:o 47.
1
N:o 47.
Anis. till Riksd. kansli den 29 Mars 1900, kl. 12 midd.
Utlåtande, angående föreslagna statsbidrag till vägars anläggning
och förbättring, bro- och hamnbyggnader, vattenkommunika¬
tioner och torrläggning af vattensjuka marker samt an¬
gående vilkoren för sådana statsbidrags åtnjutande m. m.
(R. A.)
l:o.
Väganläggningar och vägförbättringar.
I deri till Riksdagen den 15 sistlidne januari aflåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t under riks-
statens sjette hufvudtitel föreslagit Riksdagen att för år 1901 ställa till
Kongl. Maj :ts förfogande 1,000,000 kronor till bidrag för anläggning af nya
samt förbättring eller omläggning af backiga eller eljest mindre göda vägar.
Uti en inom Andra' Kammaren väckt motion (n:o 93) har herr
C. d. Odman föreslagit, att Riksdagen måtte för år 1901 ställa till Kongl.
Maj:ts förfogande såsom bidrag för anläggning af nya samt förbättring
eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar ett belopp åt
1,200,000 kronor.
Ifrågavarande anslag utgjorde för hvart af åren 1867 1874 150,000
kronor, 1875—1881 200,000 kronor, 1882—1883 300,000 kronor, 1884—
1885 400,000 kronor, 1886—1887 500,000 kronor, 1888—1891 600,000
Bill. till Riksd. Prof. lÖ00. 4 Sami. 1 Afd. 31 Häft. (N:o 47.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 47.
kronor, 1892—1897 800,000 kronor och 1898—1899 900,000 kronor samt
utgår för innevarande år med 1,000,000 kronor.
Enligt hvad statsutskottet inhemta!, har vägbyggnadsfonden för år
1899 fördelats på det sätt, att till sammanlagdt 64 företag med en väg-
längd af 449,5 kilometer och en beräknad kostnad af 1,334,546 kronor an¬
slag beviljats till följande belopp för arbeten inom nedan nämnda län,
nemligen
inom
|
Kronobergs
Kristianstads
|
län ...
» .
|
............... kr.
. .............. »
|
9,100
34.500
11,600
13.700
63.400
101,400
75.400
73,000
80.700
18,800
31.200
33.400
22.200
13.200
14.500
3,000
30,300
36.200
119,900
102,500
|
»
|
Malmöhus
|
» ...
|
|
»
|
Hallands
|
» ....
|
................. »
|
»
|
Göteborgs och Bohus
|
» ...
|
|
»
|
Elfsborgs
Vermlands
|
|
................. »
|
»
|
»
|
»
|
|
Östergötlands
Jönköpings
Kalmar
|
»
|
................. »
|
|
» ...
|
................. »
|
»
|
» ...
|
»
|
»
|
Skaraborgs
Stockholms
|
» ....
|
|
»
|
»
|
................. »
|
»
|
Södermanlands
|
»
|
................ »
|
»
|
Gotlands
|
»
|
................. »
|
|
Örebro
|
|
|
»
|
Vestmanlands
|
» ....
|
................. »
|
»
|
Kopparbergs
Vestern or r lands
|
»
|
»
|
»
|
» ....
|
................. »
|
|
Vesterbottens
|
» ....
|
|
»
|
Norrbottens
|
»
|
................. »
|
|
|
|
Summa kr.
|
888,000.
|
I denna summa ingår ej anvisningen, 12,000 kronor, för väganlägg-
ning mellan Glommersträsk och Ruskträsk. Medräknas detta anslag, uppgå
de från 1890 års vägbyggriadsfond disponerade medlen till fondens hela
belopp, 900,000 kronor.
Beträffande fördelningen af den till 1,000,000 kronor uppgående
vägbyggnadsfonden för innevarande år är utskottet i tillfälle meddela, att
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 30 sistlidne december hos Kongl.
Maj:t föreslagit, att till 68 arbeten med en väglängd af 434,7 kilometer
och en beräknad kostnad af 1,439,407 kronor måtte anvisas 950,000
kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 4 7.
3
Till stöd för sitt förslag om höjning af ifrågavarande anslag till
1,200,000 kronor har herr ödman dels åberopat, att väg- och vatten¬
byggnadsstyrelsen i den skrifvelse, som ligger till grund för Kongl. Maj:ts
förevarande framställning, uttalat, att det nuvarande anslagsbeloppet ej
motsvarade de anspråk, som framstäldes å bidrag från vägbyggnadsfonden,
dels ock meddelat, att af samma styrelses den 30 sistlidne december till
Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelse angående fördelning af vägbyggnadsanslaget
för innevarande år framginge att, sedan dessa medel blifvit fördelade, vore
på styrelsens handläggning beroende ansökningar om statsbidrag till väg-
byggnadsföretag med en beräknad kostnad af sammanlagdt mer än 4,300,000
kronor. Härtill komme särskilda större väganläggningar i Norrland, för
hvilkas utförande berörda fond finge enligt Riksdagens medgifvande an¬
litas utan iakttagande af det i allmänhet stadgade vilkoret, att statsbidra¬
get finge utgå med högst två tredjedelar af den för anläggningen beräk¬
nade kostnaden.
Med afseende å den af motionären gjorda framställningen vill ut¬
skottet erinra, att behofvet af en höjning i förevarande anslag icke får
bedömas endast på grund af det belopp, till hvilket statsbidrag begärts
för ifrågasatta vägbyggnadsföretag. Flera af dessa företag torde i allt fall
icke komma till utförande särskildt i närvarande tid, då arbetsprisen äro
högt uppdrifna och svårighet ofta möter att anskaffa erforderlig arbets¬
styrka. Med hänsyn härtill och då ifrågavarande anslag så nyligen som
vid förra årets riksdag höjdes samt den nu inträdda stegringen i ansök¬
ningar om bidrag derifrån torde kunna visa sig vara af tillfällig beskaffen¬
het, anser sig utskottet icke hafva skäl att nu tillstyrka förändring i an¬
slagets belopp, utan hemställer,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts för¬
slag och med afslag å herr ödmans i ämnet väckta
motion, må, till bidrag för anläggning af nya samt för¬
bättring eller omläggning af backiga eller eljest mindre
goda vägar, för år 1901 anvisa 1,000,000 kronor.
2:o.
Bro- och hamnbyggnader samt vattenkommunikationer.
Till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamn¬
byggnader samt upprensning af dar 'och farleder har Kong]. Maj:t af Riks¬
dagen begärt ett anslag för år 1901 af 300,000 kronor.
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 47.
Enligt hvad utskottet inhemta!, tiar 1899 års anslag för ifrågavarande
ändamål blifvit till hela sitt belopp 300,000 kronor fördeladt mellan 12
särskilda företag, och af innevarande års anslag å likaledes 300,000 kronor
hafva dels 245,400 kronor redan af Kongl. Maj:t anvisats såsom bidrag
till utförande af 10 särskilda företag, dels ock derutöfver af väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen förordats understöd till ytterligare ett företag med
återstående 54,600 kronor.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts för¬
slag, må, till understödjande af brobyggnader och, före¬
trädesvis mindre, hamnbyggnader samt upprensning af
åar och farleder, för år 1901 anvisa 300,000 kronor.
3:o.
Frostminskningsföretag.
Till understödjande, medelst anslag utan återbetalning sskyldighet, af
sådana myr utdikning ar och vattenaftappningar, hvilkas ändamål är att
minska frostländig heten för närliggande bygd, har Kongl. Maj:t för år 1901
äskat ett anslag af 400,000 kronor.
Till statsrådsprotokollet öfver civilärenden för den 13 sistlidne
januari har föredragande departementschefen i detta ärende anfört följande:
»För understödjande af företag, som afse frostländighetens min¬
skande, har Riksdagen sedan lång tid tillbaka årligen plägat å extra stat
ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett anslag, hvars belopp under
olika tider vexlat, liksom ock syftemålet med anslaget i viss mån under¬
gått förändringar. Innan odlingslånefonden år 1883 bildades, var nemligen
med detta anslag afsedt att understödja sådana myrutdikningar och vatten-
aftappningar, som företrädesvis afsåge att minska frostländigheten, och
anslaget, hvilket användes såsom understöd utan återbetalningsskyldighet,
utgick för hvart och ett af åren 1874—1883 med 80,000 kronor, hvar¬
jemte för sistnämnda år dessutom för samma ändamål anvisades ett belopp
af 70,000 kronor att utgå såsom lån. I sammanhang med inrättande af
nämnda fond vidtogs den förändring, att anslaget efter år 1883 skulle
användas till understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet,
af torrläggning utaf sådana vattensjuka marker, som, utan att kunna med
fördel odlas, sprede frostskador öfver omgifvande nejd. Tillika höjdes an¬
Statsutskottets Utlåtande N:o 47.
5
slagets belopp till 100,000 kronor, hvaremot medel att utgå såsom lån
icke vidare för andamålet anvisades. Nämnda förändring i afseende å
anslagets användande föranledde emellertid en minskning i anspråken på
understöd från anslaget, och anslagets belopp ned sattes derför från och
med år 1889 till 50,000 kronor. Med anledning af en utaf Eders Kongl.
Maj:t, i ämnet gjord framställning, beslöt Riksdagen år 1891 den förändring
af ifrågavarande anslags ändamål, att detsamma skulle användas till under¬
stödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet, af sådana myr-
utdikningar och vattenaftappningar, hvilkas ändamål är att minska frost-
ländigheten för närliggande bygd, och i sammanhang dermed höjdes
anslagets belopp åter till 100,000 kronor, vid hvilket belopp anslaget seder¬
mera bibehölls, till dess detsamma höjdes för år 1896 till 150,000 kronor,
för år 1897 till 200,000 kronor och för år 1898 på grund af en inom
Riksdagen gjord framställning till 300,000 kronor. I sammanhang med
sistnämnda förhöjning af anslaget beslöt Riksdagen vidtaga den ändring
beträffande vilkoren för åtnjutande af bidrag från denna fond, att dylikt
bidrag, som förut fått utgöra högst en tredjedel af den beräknade kost¬
naden för torrläggningsföretaget, skulle kunna utgå med belopp motsvarande
hälften af den för företaget beräknade kostnaden.
Härefter har beträffande detta anslag och vilkoren derför icke vid¬
tagits någon ändring. Uti underdånig skrifvelse den 4 oktober 1899 hafva
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen gjort framställ¬
ning om höjning af ifrågavarande anslag med 100,000 kronor eller från
300,000 kronor till 400,000 kronor.
Styrelserna erinra dervid, hurusom i de underdåniga framställningar
rörande detta anslag, som styrelserna tid efter annan afgifvit, särskildt
dem af den 6 oktober 1894 och den 3 december 1895, styrelserna sökt
framhålla skälen för sin uppfattning, att statens understöd till dessa före¬
tag borde tillmätas i rikligare mått och i större utsträckning, om de frost¬
spridande sumpmarker, som i ofantligt stor utsträckning förekomme inom
landet, skulle inom rimlig tid kunna blifva torrlagda. I sistnämnda under¬
dåniga skrifvelse hade styrelserna förordat anslagets höjande till 300,000
kronor. Redan år 1891 hade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
Norrbottens och i Vesterbottens län anhållit om samma anslags höjande
till respektive 200,000 kronor och 500,000 kronor, hvarjemte hushållnings¬
sällskapens år 1895 församlade ombud anhållit om äskande hos kommande
Riksdag af 300,000 kronor för meranämnda ändamål.
Till stöd för sin förberörda framställning anföra styrelserna derefter
att, ehuru fullt skäl förelegat till det antagandet att, sedan 1897 års Riks¬
dag på enskild motionärs framställning ökat fonden till 300,000 kronor
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 4 7.
samt meddelat förändrade vilkor för beviljande af bidrag från densamma
i afsigt att bidragen skulle få utgå med större andel än förut varit stad¬
gadt af den för företaget beräknade kostnad, fonden skulle komma att i
ökad utsträckning anlitas, styrelserna, vid anmälan om anslagsbeloppet för
år 1900, ansett sig ej böra ifrågasätta anslagets höjning med afseende
bland annat derå, att de då rådande arbetspriserna äfvensom minskad till¬
gång på arbetskraft, åtminstone inom öfre Norrland, der de flesta företag
förekomme, icke skulle föranleda, att någon större liflighet för tillfället för
frostminskningsarbetens utförande komme att yppa sig.
Denna förutsättning, som då syntes befogad, hade emellertid visat
sig icke motsvaras af verkliga förhållandet, utan hade intresset för arbeten
af ifrågavarande art under år 1899 varit så stort, oberoende af de nyss
angifna för arbetenas utförande onekligen ogynsamma förhållandena, att
detta intresse utgjorde det säkraste vittnesbörd för angelägenheten af att
understöden medelst statsanslag till berörda arbeten behöfde å nyo ökas.
I afseende å ställningen af 1899 års anslag hafva styrelserna med¬
delat, att enligt fattade nådiga beslut intill den 4 oktober 1899 anvisats
ett belopp af .......................................................................... kr. 133,590: —
samt att embetsverken samma dag beslutat hos Eders
Kongl. Maj:t förorda anslag för eu summa af ................ » 44,700: —
eller tillsammans............................................................. ki\ 178,290: —
hvadan skulle återstå................................................................ » 121,710: —
då fondens årsbelopp utgjorde kr. 300,000
Till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vore emellertid intill berörda
4 oktober 1899 inkomna ytterligare ansökningar om bidrag till arbeten,
hvilkas utförande enligt upprättade kostnadsförslag skulle medföra eu
kostnad af 509,860 kronor, hvadan alltså, med beräkning af att bidragen
skulle utgöra halfva arbetskostnaden, för dessa ansökningar erfordrades ett
anslag af ................................................................................... kr. 254,930: —
men då, enligt hvad här ofvan omförmälts, funnes dispo¬
nibel endast en summa af ............................................... » 121,710: —
utgjorde bristen kr. 133,220: —
hvilken skulle ökas före 1899 års utgång, i den mån ytterligare ansök¬
ningar om understöd inkomme.
Vidare anföra embetsverken, att med stöd af den redan vunna er¬
farenheten att fonden väl motsvarat sitt ändamål, men att den, trots dess
jemförelsevis snabba ökning under de senare åren, ändock icke varit till¬
Statsutskottets Utlåtande N:o 41.
7
räcklig att fylla de framstälda anspråken på bidrag till dessa utdiknings-
arbeten, som torde utgöra en af de verksammaste åtgärderna till svenska
jordbrukets utveckling, och ehuru embetsverken hölle före, att en än mera
utsträckt användning af denna fond icke allenast torde påkallas, utan ock
ega den största betjnlelse för landets modernäring, ansåge sig embetsverken
för närvarande böra inskränka sitt förslag till en ökning med 100,000
kronor af förevarande fond; och hemstälde embetsverken alltså, det Eders
Kong]. Maj:t täcktes hos näst sammanträdande Riksdag äska ett belopp af
400,000 kronor för ifrågavarande ändamål för år 1901.
Till följd af nådig remiss har landtbruksstyrelsen med underdånig
skrifvelse den 6 december 1899 öfverlemnat af hushållningssällskapens i
november samma år församlade ombud afgifvet yttrande i ämnet, deruti
anförts hufvudsakligen följande:
Den allt lifligare verksamhet, som under senare åren utvecklats för
ton-läggningen af landets frostförande marker, utgjorde, enligt ombudens
åsigt, säkraste beviset för att de medel, som nedlades för sagda ändamål,
medförde synnerligen gynsamma resultat. Redan 1895 års ombud hade i
sin då afgifna underdåniga framställning om höjning af detta anslag an¬
fört följande:
»Yttranden från myndigheter och fackmän likasom den allmänna
meningen inom de frostländare delarne af landet öfverensstämma deri, att
Irostminskningsfonden i synnerlig grad visat sig motsvara sitt ändamål.
Äfvenledes har intygats, särskild^ från landets nordligaste län, att ingen
åtgärd från statens sida för dess materiella förkofran medfört så jemförel¬
sevis storartade förbättringar i flera rigtningar som nämnda fond, hvilken
verkat en märkbar minskning i frostländigheten, en ökad uppodling och
möjligen äfven, som i orten antages, en förmildring i klimatet. Då lik¬
nande erfarenhet vunnits i alla delar af landet, hvarest frostdikningar i
större skala skett, synas giltiga skäl tala för att fortgå på den väg, som
ledt till så gynsamt resultat.»
Rigtigheten af de åsigter, som sålunda af ombuden då uttalades,
hade genom den erfarenhet, som under de senast förflutna åren vunnits,
ytterligare till alla delar bekräftats. Ombuden ansåge derför, att sträf-
vandena inom landet för de frostspridande markernas afdikning borde af
staten kraftigt befrämjas och med erforderliga medel understödjas.
Inom flera delar af landet förefunnes ännu i riklig mängd frost¬
förande sankmarker, hvilkas uppodling icke med framgång kunde utföras,
förrän längre tid förflutit efter torrläggningsarbetets fullbordande, och
hvilkas afdikning öfverstege den enskilde egarens förmåga. Sådana marker
vore de vidsträckta hvitmossarne, som förekomma i stor utbredning inom
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 47.
mellersta Sveriges högland, inom Kronobergs, Jönköpings, Elfsborgs och
Skaraborgs län, samt största antalet myrmarker inom de nordligaste länen.
Sistnämnda myrmarker innehölle visserligen en till odling i allmänhet
tjenlig jordmån, men ogynsamma klimatiska förhållanden och bristande
arbetskrafter lade hinder i vägen för att deras uppodling i större omfatt¬
ning för närvarande skulle kunna med framgång bedrifvas.
I detta sammanhang ansåge sig ombuden jemväl böra framhålla,
hurusom kommunikationernas storartade utveckling inom de förr nästan
otillgängliga delarna af landets nordligaste län beredt ökade tillfällen till
kolonisation derstädes, men att en nödvändig förutsättning för dylik kolo¬
nisation vore, att de dertill lämpligt belägna myrmarkerna, vare sig dessa
funnes på enskilda jordegares marker eller inom kronans vidsträckta skogs¬
områden, blefve behörigen torrlagda.
Behofvet af att öka understödet för de frostförande sumpmarkernas
utdikning framträdde derför år efter år allt kraftigare och borde ej lein-
nas obeaktadt, utan deremot på allt sätt befrämjas, i synnerhet som de ut¬
gifter, hvilka staten för det afsedda ändamålet skulle ikläda sig, i en ej
långt aflägsen framtid komme att rikligen återgäldas genom utvidgad odling
och ökad befolkning.
Under sådana förhållanden ansåge ombuden, att höjning af statens
anslag till de frostförande markernas afdikning borde gå hand i hand
med det allt mer framträdande sträfvandet att utsträcka dylika afdikningar,
och ehuru ombuden vore förvissade om att ett betydligt högre belopp
efter hand blefve af behofvet påkalladt, på sätt äfven embetsverken antydt,
samt att anslaget redan nu borde höjas till 500,000 kronor, ansåge sig
ombuden dock af formella skäl böra instämma med embetsverken och
hemstälde derför underdånigst, att, derest icke Eders Kongl. Maj:t skulle
finna skäligt att redan hos nästkommande Riksdag föreslå frostminsknings-
fondens förhöjning för år 1901 till ofvannämnda högre belopp, åtminstone
det af embetsverken föreslagna beloppet måtte äskas.
Enligt mig meddelad upplysning hafva under år 1899, efter det
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen lemnat sina
uppgifter om sökta bidrag från fonden, ytterligare inkommit ansökningar
om bidrag till företag med en beräknad kostnadssumma af tillhopa 173,874
kronor. Sedan under år 1899 frostminskningsfondens årsbelopp i det
närmaste disponerats, återstodo vid årets slut, enligt samma meddelande,
inkomna ansökningar om bidrag för frostminskningsföretag med ett samman-
lagdt beräknadt kostnadsbelopp af 492.114 kronor, hvaraf enligt vanlig
beräkning hälften eller 246,057 kronor borde utgå såsom statsbidrag.
Till gäldande af detta statsbidrag skulle i det närmaste hela anslaget för
Statsutskottets Utlåtande N:o 4 7.
9
år 1900 åtgå och således intet afsevärdt belopp återstå för företag, som
under årets lopp anmälas.
Af hvad sålunda förekommit framgår, att, ehuru anslaget sedan år
1895, då detsamma utgick med ett belopp af 100,000 kronor, så väsentligt
förhöjts, behof af ökade medel till understödjande af frostminskningsföretag
förefinnes. En bidragande orsak till att denna fond allt mer anlitas är
naturligtvis den af 1897 års Riksdag vidtagna ändring i bestämmelserna
för åtnjutande af bidrag från fonden, hvarigenom sådant bidrag numera
kan utgå till hälften i stället för förut till en tredjedel af den för ett före¬
tags utförande beräknade kostnad.
En förhöjning af anslaget synes mig sålunda lämpligen böra ifråga¬
komma, dervid, i enlighet med hvad af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt landtbruksstyrelsen föreslagits, förhöjningen torde böra bestämmas
till 100,000 kronor, hvarigenom anslaget skulle för nästkommande år utgå
med ett belopp af 400,000 kronor.»
På grund af hvad till statsrådsprotokollet sålunda blifvit anfördt,
får utskottet hemställa,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förslag,
må, till understödjande, medelst anslag utan återbetal-
ningsskyldighet, af sådana myrutdikningar och vatten-
aftappningar, hvilkas ändamål är att minska frostländig-
heten för närliggande bygd, för år 1901 anvisa 400,000
kronor.
4:o.
De nu gällande allmänna vilkor och bestämmelser för erhållande och
tillgodonjutande af ofvan omförmälda statsbidrag samt kontrollen derå, att
faststälda 'planer varda vid arbetenas utförande följda, innehållas i Riks¬
dagens skrifvelse den 15 mars 1899 (n:o 17) och äro till allmänhetens
kännedom meddelade genom kongl. kungörelse den 29 i samma månad
(Svensk författningssamling 1899 n:o 21). Från ett åt dessa vilkor har
Riksdagen emellertid medgifvit undantag, nemligen enligt dess skrifvelse
den 13 maj 1898 för väganläggningen inom Västerbottens län mellan Tärna
och sjön Öfver-Uman och mellan Störa Umevattnet och riksgränsen samt
enligt dess skrifvelse den 5 maj 1899 för väganläggningen inom Norrbottens
län mellan Jäckvik och riksgränsen.
Bill. till Riksd. Prof. 11)00. 4 Sand. 1 Afd. 31 Höft.
2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o ål.
I afseende å förberörda vilkor och bestämmelser har Kongl. Maj:t
nu icke föreslagit någon förändring.
Deremot hafva inom Riksdagen förslag blifvit väckta om skrifvelse
till Kong]. Maj:t i och för ändring i bestämmelserna rörande understöds
beviljande dels från den s. k. frostminskningsfonden, dels ock från odlings-
lånefonden. Uti särskilda motioner, n:o 4 i Första Kammaren, väckt af
herr C. Ehrenborg, och n:o 21 i Andra Kammaren, väckt af herr S. Nord¬
ström, har nemligen sammanstämmande föreslagits:
att Riksdagen behagade i skrifvelse till Kongl. Maj:t, anhålla, att
Kongl. Maj:t täcktes låta utreda och för en kommande Riksdag framlägga
förslag till detaljerade ändrade bestämmelser för låns beviljande ur odlings-
lånefonden och anslags beviljande ur den s. k. frostfonden samt dervid
särskildt framhålla behofvet af anslag utan återbetalningsskyldighet helt
eller delvis till sådana vattenregleringsföretag, som afse större kanaliserings-
arbeten eller utrifning af vattenverk, samt vissa års räntefrihet för lån ur
odlingslånefonden; och
att för detta ändamål anslås ett förslagsanslag å 5,000 kronor.
Hvad angår bestämmelserna rörande den s. k. frostminskningsfonden
hafva motionärerna framhållit, att desamma vore i vissa afseenden brist¬
fälliga. Sålunda har påpekats saknaden af särskilda bestämmelser för det
fall, att i ett vattenregleringsföretag, som afser att minska frostländigheten
för närliggande bygd, ingå både odlingsbara och icke odlingsbara marker.
Då, enligt hvad Riksdagen åsyftat, understöd till arbete för vinnande af
odlingsbar mark bör utgå, icke såsom anslag, utan i form af lån från
odlingslånefonden, kan visserligen någon svårighet uppstå vid gällande be¬
stämmelsers tillämpning å företag af ofvan angifna, så att säga blandade
beskaffenhet. Sådana svårigheter torde emellertid, för så vidt de af Riks¬
dagen bestämda ändamålen för de särskilda fondernas användning skola
fasthållas, i dessa fall knappast kunna helt och hållet undgås, och då mo¬
tionärerna icke ens antydt någon utväg, hvarigenom förhållandena skulle
kunna på ett mera tillfredsställande sätt ordnas, synes den af dem gjorda
anmärkningen i förevarande hänseende icke böra föranleda till någon Riks¬
dagens åtgärd.
Beträffande frostminskningsfonden hafva motionärerna, utom hvad
ofvan anförts, icke haft annat att erinra, än att enligt deras mening be¬
stämda föreskrifter borde meddelas för afgörande, huruvida en sankmark
vore att anse såsom frostförande eller icke. Att i detta afseende utfärda
bestämmelser, som skulle hafva allmän giltighet, synes utskottet knappast
vara möjligt. Huruvida en sankmark medför frostskada för kringliggande
bygd beror nemligen icke endast på denna sankmarks beskaffenhet, utan
Statsutskottets Utlåtande N:o 47.
11
äfven i många fall på den angränsande markens läge i förhållande dertill
och kan sålunda bedömas endast genom undersökning på platsen af fullt
sakkunnig person.
Det hufvudsakliga syftet med ifrågavarande motioner synes emeller¬
tid vara att vinna ändring i bestämmelserna för understöds beviljande från
odlingslånefonden. I sådant afseende hafva motionärerna framhållit, att de
ansåge det vara en skyldighet för staten att underlätta och uppmuntra
odlingsföretag icke blott i form af lån, utan jemväl med anslag, då fråga
vore om större kanaliseringsarbeten eller utrifning af vattenverk. Något
giltigt skal, hvarför staten i sådana fall skulle efter helt andra grunder
och på ett långt kraftigare sätt än eljest understödja odlingsföretag, hvaraf
nyttan dock skulle tillfalla de enskilda intressenterna, har, så vidt utskottet
kunnat finna, icke blifvit af motionärerna framlagdt; och genom en dylik
användning af odlingslånefondens medel skulle den uppgift, Riksdagen
stält för densamma, komma att helt och hållet förryckas.
Motionärerna hafva vidare återupptagit det under de senare åren vid
flera tillfällen framstälda, men städse af Riksdagen afvisade förslaget om
vissa års räntefrihet å odlingslån. Utskottet får erinra, att enligt gällande
bestämmelser anstånd med erläggande af ränta och kapitalaf betalning å
erhållet odlingslån är medgifvet för en tid af fem år efter första lyftnings-
dagen, och att man sålunda redan sörjt derför, att låntagaren icke betungas
med utgifter för lånet förr än jordförbättringen kan anses vara vunnen.
Vid sådant förhållande får, såsom utskottet beträffande ett år 1898 fram-
stäldt yrkande i samma syfte anfört, förslaget om vissa års räntefrihet be¬
traktas endast från den ' synpunkten, att dermed afses nedsättning i den
effektiva ränta, hvarmed odlingslånet löper. Men en räntenedsättning i
denna form måste, på sätt ock förut blifvit påpekadt, anses mindre lämp¬
lig, särskild! af det skäl, att ett sådant eftergifvande af räntan för vissa
år lätteligen efter någon tids förlopp faller i glömska eller åtminstone till
värdet underskattas. Härjemte må märkas, att på grund af den utaf 1898
års Riksdag medgifna lindringen i vilkoren för odlingslån den effektiva
räntan å de lån, som numera utlemna^ från fonden, utgör endast 3.51 procent,
samt att en ytterligare räntenedsättning åtminstone icke under närvarande
förhållanden lärer kunna vidtagas, utan att fondens förmåga att fullgöra
sina förbindelser äfventyras.
Då Riksdagen år 1895 medgaf, att lån från odlingslånefonden finge
beviljas till utförande jemväl af sådana vattenafiedningsföretag, som afsåge
förbättring af förut odlad åker eller äng eller vinnande af ny äng, be¬
stämdes såsom vilkor härför, att i dessa fall den uppskattade jordförbätt¬
ringens värde skall uppgå till dubbla beloppet af låneunderstödet. Detta
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 47.
vilkor har tillkommit af hänsyn till den särskilda förmånsrätt, odlingslån
åtnjuta, och afser att utgöra en garanti derför, att lån endast lemnas till
företag, hvarvid den jordförbättring, som vinnes, är sådan, att den kan
antagas fullt uppväga den nya skuldbörda, hvilken genom odlingslånet
lägges på jorden och eldigt lag skjutes framför derå möjligen förut hvi-
lande inteckningar. Motionärerna hafva nu, på sätt äfven förut i enskilda
motioner föreslagits, uttalat sig för upphäfvande af detta vilkor, eller in¬
skränkning deri. Då emellertid i detta fall, der staten är på samma gång
långifvare och lagstiftare, det måste anses vara dess pligt att noga sörja
för att icke den enskilde inteckningshafvarens säkerhet äfventyras, kan
utskottet icke tillstyrka en sådan förändring, hvarigenom det skydd, som
Riksdagen velat bereda den enskildes rätt, skulle försvagas eller gå för¬
loradt.
Hvad angår ecklesiastika eller andra publika hemmans deltagande i
ett odlingsföretag, hafva motionärerna framhållit önskvärdheten af att be¬
stämda och efter förhållandena lämpade föreskrifter i detta afseende med¬
delades. Enligt hvad utskottet inhemtat, har emellertid denna fråga redan
gjorts till föremål för Kongl. Maj:ts pröfning, i det att landtbruksstyrelsen
samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i gemensam skrifvelse den 31 sist-
lidne januari hos Kongl. Maj:t hemstält om vidtagande af åtgärder för
tillägg till eller ändring i de för odlingslånefonden gällande bestämmelser
i sådant syfte, att möjlighet beredes för, bland andra, innehafvare af
ecklesiastik jord att utan några för dem betungande vilkor erhålla lån
från nämnda fond. Då sålunda uppmärksamheten redan blifvit fästå denna
fråga, lärer Kongl. Maj:t icke underlåta att efter erforderlig utredning i
ämnet vidtaga de åtgärder, som deraf kunna anses påkallade.
Hvad i öfrigt af motionärerna andragits och uti de vid herr Nord¬
ströms motion fogade bilagor i särskilda afseenden anmärkts, afser egent¬
ligen förmenta brister i gällande dikningslag, om hvars ändring förslag
dock icke blifvit framstäldt.
På grund af det anförda får utskottet hemställa:
a) att Riksdagen må besluta, att i afseende å de
af Riksdagen för år 1901 beviljade statsbidrag till väg-
anläggningar och vägförbättringar, till bro- och hamn¬
byggnader samt upprensningar af åar och farleder äfven¬
som till sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,
hvilkas ändamål är att minska frostländigheten för när¬
liggande bygd, skola gälla de allmänna vilkor och före¬
Statsutskottets Utlåtande N:o 47.
13
skrifter, hvilka finnas intagna i Riksdagens skrifvelse den
15 mars 1899 (n:o 17); och
b) att herrar Ehrenborgs och Nordströms ofvan
omförrnälda motioner icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 29 mars 1900.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
Reservation
vid punkten 4:o mom. b)
af herr C. G. S. Ehrenborg.
Hr 7. Månsson har begärt få antecknadt, att han icke inom utskot¬
tet deltagit i behandlingen af de i detta utlåtande omförrnälda ärenden.