6
Statsutskottets Utlåtande N:o 33.
Wto 33*
Ank. till Riksd. kansli den 16 mars 1900, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
understöd åt arbetaren vid myntverket A. Andersson.
(I. A.)
Under åberopande af bi lagd! utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden den 2 nästlidne februari bar Kongl. Maj:t i en till Riks¬
dagen aflåten proposition (n:o 36) af samma dag föreslagit Riksdagen, att
arbetaren August Andersson måtte från och med månaden näst efter den,
io hvilken han erhölle entledigande från sin befattning vid myntverket,
få under sin återstående lifstid af myntverkets medel åtnjuta ett årligt
understöd till belopp af 600 kronor.
Af ofvannämnda statsrådsprotokoll inhemtas, hurusom arbetaren Au¬
gust Andersson i en till Kongl. Maj:t stäld skrift af den 7 juli 1898 an¬
hållit, att, enär han, som sedan september månad 1872 haft anställning
vid myntverket och sedan dess oafbrutet arbetat derstädes, under tiden
adragit sig sjukdom, som så minskat hans arbetsförmåga, att det när som
helst kunde väntas, att han ej vidare blefve i verkets tjenst användbar,
samt Andersson, som hade stor familj att försörja, ej kunnat af sin af¬
löning bespara något för framtiden, Andersson måtte varda hugnad med
någon pension eller årligt understöd för sina återstående lefnadsdagar;
vid hvilken ansökning funnits fogadt ej mindre fräjdbetyg, utvisande, att
Andersson vore född den 28 januari 1841 och åtnjöte medborgerligt för¬
Statsutskottets Utlåtande N:o 33.
7
troende, än äfven ett den 11 juni 1898 utfärdadt läkarebetyg af inne¬
håll, att Andersson, som lede af kronisk magkatarr, då vore mindre ar¬
betsför.
öfver berörda ansökning hade myntdirektören afgifvit infordradt ut¬
låtande af den 30 september 1898, deri myntdirektören vitsordat rigtig-
heten af sökandens förenämnda uppgifter, hvarjemte myntdirektören vidare
anfört, att, med hänsyn dertill att sökandens helsa under en längre tid af
sistnämnda år varit ganska dålig och sökanden befunnits lida äfven af de
minst ansträngande göromål, som förekomme vid myntverket, det utan tvif¬
vel vore i höf grad önskligt för sökanden att kunna lemna sin tjenst och
komma i åtnjutande af något årligt understöd; att, då det numera inom
den enskilda industrien vore ganska vanligt, att arbetare, som gjort sig
deraf förtjente, erhölle pension, när de till följd af förminskade arbetskrafter
icke längre kunde försörja sig, det syntes nödvändigt, att vid en statens
verkstad och i synnerhet en sådan som myntverkets, der det vore af största
vigt att städse hafva pålitliga och redbara arbetare, arbetarne bereddes
enahanda förmån; att någon särskild pensionskassa för myntverkets arbetare
ej funnes och icke heller lätteligen kunde bildas, enär de derstädes tast
anstälde arbetarne voro allt för få, för att deras årliga bidrag skulle kunna
uppgå till något betydande belopp, samt det ej vore lämpligt, att pensions-
afgifter affordrades samtliga arbetare, som vunne anställning vid verket,
enär man derigenom skulle likasom gifva hvar och en af (lem ett löfte
om anställning på lifstid, ett löfte, som ej kunde infrias, emedan göro
målens omfång vid myntverket vore så vexlande, att arbetarnes antal
vissa år måste betydligt ökas och andra år inskränkas till det minsta
möjliga; att sökanden visserligen endast uppnått en ålder af 57 år och
arbetat vid myntverket i 26 år, men i allmänhet icke vore mer arbetsför
än andra arbetare, som vore 10 år äldre; att det för den skull vore syn¬
nerligen önskligt, att sökanden finge komma i åtnjutande af så stort är¬
ligt. understöd för sin återstående lifstid, att han kunde helt och hållet
kunna sin befattning; att sökandens aflöning under de tio sistförflutna åren
i medeltal utgjort 1,242 kronor och för år 1897 uppgått till 1,450 kronor;
samt att myntdirektören på grund af hvad sålunda anförts hemstälde, att
sökanden måtte beredas en årlig pension af 600 kronor.
Statskontoret, hvars yttrande i frågan genom remiss jemväl infordrats,
hade i utlåtande af den 21 november 189S anfört, att, enär staten icke
syntes hvarken kunna eller böra underdraga sig den arbetsgifvare i all¬
mänhet tillkommande pligten att i sin mån, så vidt möjligt, sörja för en
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 33.
i^tjensten åldrad, sjuklig tjenares återstående dagar — helst der af denne,
såsom här syntes vara förhållandet, vid arbetets utförande kräfts särskild
pålitlighet och redbarhet — statskontoret funne ansökningen förtjena
afseende; och då statskontoret icke hade något att erinra mot det pen¬
sionsbelopp, myntdirektören för sökanden förordat, hade embetsverket
biträdt myntdirektörens i ämnet gjorda hemställan.
Vid ärendets föredragning den 22 december 1898 hade Kongl. Maj:t
funnit ansökningen icke till någon Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda.
I en till Kongl. Maj:t stäld skrift af den 16 augusti 1899 hade nu
sökanden förnyat sin anhållan, att Kongl. Maj:t måtte, med afseende å
sökandens långvariga tjenstetid, hugna honom för hans återstående dagar
med någon pension eller årligt understöd. Vid denna ansökning hade
fogats dels ett fräjdbetyg, af samma innehåll som det förut af sökanden
företedda, dels ock tva den 22 och den 24 nästförutgångna juni utfär¬
dade läkarebetyg, af innehåll, det förra att sökanden, som lede af kronisk
magkatarr, på grund deraf vore mindre arbetsför, och det senare att
sökanden, som lede af neurastheni, kronisk magkatarr och scorbut, för
närvarande ej vore arbetsför.
Äfven öfver den nu föreliggande ansökningen hade myntdirek¬
tören och statskontoret afgifvit infordrade utlåtanden, myntdirektören
den 28 november 1899 och statskontoret den 1 december samma år.
Myntdirektören hade vid sitt utlåtande fogat ett af läkaren för mynt¬
verkets arbetarepersonal, distriktsläkaren Carl Borg, den 23 november
1899 meddeladt intyg, att sökanden, som sedaÄ 12 å 13 år lidit af
neurastheni, anätni och kronisk magkatarr, för närvarande och enligt läka¬
rens åsigt för all framtid vore oförmögen till något arbete, hvarigenom
han kunde vara till gagn för det verk, der han hade anställning, eller att
kunna försörja sig sjelf; och hade myntdirektören för egen del anfört, att i
anledning af sökandens först gjorda ansökning myntdirektören i sitt då afgifna
yttrande hufvudsakligen på eget omdöme om sökandens helsotillstånd grundat
sitt uttalande om önskvärdheten af att denne snart skulle kunna helt och
hållet lemna sin tjenst och komma i åtnjutande af något årligt understöd,
att sökandens helsotillstånd nu försämrats, så att, ehuru sökanden efter
åtnjuten ledighet under 2:/2 månader vid återinträde i sin befattning
vid myntverket sistlidne augusti månad kunnat deltaga i vissa lättare
arbeten, hans krafter likväl nu åter vore betydligt nedsatta, samt att, då
af förenämnda af distriktsläkaren Borg afgifna intyg syntes framgå, att
sökanden numera, enligt läkarens åsigt, vore obotligt sjuk och för all
Statsutskottets Utlåtande N:o 33.
9
framtid oförmögen att förrätta sådant arbete, att han derigenom kunde
vara till gagn för myntverket eller försörja sig sjelf, myntdirektören vid
sådant förhållande och under åberopande af sitt förra utlåtande i fragan
hemstälde, det Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, huruvida icke på
grund af ofvanberörda omständigheter tillräckliga skäl nu förelage att
aflåta proposition till Riksdagen angående beviljande af en pension till
sökanden af 600 kronor om året.
Statskontoret hade, med åberopande af det utlåtande, embetsverket
den 21 november 1898 afgifvit i denna fråga, och med särskildt fästadt
afseende å innehållet af distriktsläkaren Borgs nyss omförmälda intyg
angående sökandens sjuklighet och framtida oförmåga att sig med eget
arbete försörja, biträdt den af myntdirektören gjorda hemställan.
Då på grund af förenämnda, af distriktsläkaren Borg den 28 no¬
vember 1899 meddelade intyg numera antagas finge, att sökanden af
sjukdom vore urståndsatt att längre bestrida sin befattning vid myntverket
eller att genom annat arbete försörja sig och sin familj, hemstälde de¬
partementschefen, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra den fram¬
ställning, ifrågavarande proposition innefattar.
Utskottet anser visserligen, att understöd bör tilldelas ofvanbemälde
Andersson, men bör enligt utskottets förmenande detta understöd be¬
stämmas till 500 kronor, hvarigenom Andersson skulle komma att åt¬
njuta samma pension, som enligt Riksdagens senaste beslut i allmänhet
tilldelats de vaktmästare i embetsverken, hvilkas pensionsrätt vant före¬
mål för Riksdagens särskilda pröfning. Utskottet hemställer alltså,
att arbetaren August Andersson må frän och med
månaden näst efter den, i hvilken han erhåller ent¬
ledigande från sin befattning vid myntverket, under
sin återstående lifstid af myntverkets medel åtnjuta
ett årligt understöd till belopp af 500 kronor.
Stockholm den 16 mars 1900.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
Bih. till Riksd. Prof. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 22 Raft.