Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.
1
N:o 5.
Ank. till Riksd. kansli den 20 april 1900, kl. 1 e. in.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion, om
införande i grundlagen af bestämmelser om rikssymbolerna.
Herr Ernst Carlson, med hvilken herrar P. Pehrson i Törneryd,
Hans Andersson, J. H. G. Fredholm, A. Brodin, S. J. Boethius och J.
Bromée instämt, har uti en inom Andra Kammaren väckt, till konstitutions¬
utskottet hänvisad motion, n:o 164, hemstält, att Riksdagen måtte till
hvilande för vidare behandling i grundlagsenlig ordning antaga följande
förslag till ändrad lydelse af
89 § regeringsformen:
Uti Riksdagens Kamrar — — — för riket nyttigt finner. Vill
Konungen åt Riksdagen öfverlemna att gemensamt med honom något
afgöra, som rikets allmänna styrelse rörer, då förfares dermed på det sätt,
som angående lagfrågor är i 87 § 1 mom. stadgadt; och skall alltid på
detta sätt förfaras i fråga om bestämmelser rörande rikets vapen och flagga.
Till stöd för sin hemställan har motionären anfört:
»Rikets vapen och flagga äro de synliga, af alla kända och er¬
kända tecknen för vår nationella magt och sjelfständighet. Dessa tecken
Bill. till Riksd. Prof. 1900. 3 Samt. 5 Haft. (N:o 5.) 1
2
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.
eller de s. k. rikssymbolerna ha ärorika historiska anor. De ha under
tidernas lopp blifvit det svenska folket dyrbara, och eu väsentligare
ändring deri skulle, om en sådan mot förmodan företoges, utan tvifvel
mötas med ogillande af nationen.
Likväl äro rikssymbolerna ännu den dag i dag lemnade utan
skydd af lagen. Det svenska riksvapnets utseende är endast beroende
på en af Konungen faststäld ritning, medan åter vår örlogs- och handels-
flagga är till form, färg och användning bestämd genom de kongl. resolu¬
tionerna den 20 juni 1844 och den 7 maj 1897. Intet lagbud hindrar
regeringen att när som helst och hur som helst, endast med ett penn¬
drag, vidtaga större eller mindre jemkningar i riksvapnets eller flaggans
utseende.
Äfven den, som är fast öfvertygad om att en dylik magt, ensidigt
lagd i regeringens händer, icke skall missbrukas, torde dock nödgas
medgifva, att ett sådant sakernas tillstånd hvarken kan kallas principielt
rigtigt eller i praktiskt afseende tillfredsställande. Då nemligen riks¬
symbolerna äro att betrakta såsom en Konungens och folkets gemen¬
samma egendom, böra de ej heller utan båda statsmagternas samstäm¬
mande beslut kunna ändras. Och i sjelfva verket torde ett grundlags-
stadgande derom, att folket genom sina representanter med Konungen
delar bestämmanderätten öfver dessa symboler, stå i full öfverensstäm¬
melse med de grundsatser, på hvilka vårt' statsskick af gammalt hvilar.
En bestämmelse af här ifrågasatta art synes lämpligen kunna
inrymmas såsom ett tillägg till sista punkten af § 89 regeringsformen.
Frågan om riksvapnets och flaggans utseende torde nemligen vara att
hänföra till sådana ärenden, hvilkas afgörande i denna paragraf inbe-
gripes under benämningen »rikets allmänna styrelse». Men det gemen¬
samma afgörande af Konung och Riksdag, som i meranämnda paragraf
är gjordt beroende af den förres godtfinnande, bör i detta fall stadgas
såsom allmän regel.»
Utskottet delar på de i motionen anförda grunder motionärens
uppfattning, att rikets nationella symboler, dess vapen och flagga, icke må
kunna ändras utan Konungs och Riksdags sammanstämmande beslut, och
att för den skull en bestämmelse härom bör i grundlag gifvas. Utskottet
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.
3
anser ock, i likhet med motionären, att denna bestämmelse bör inrymmas
i regeringsformen.
Den plats i nämnda grundlag, som motionären föreslagit, finner
utskottet emellertid icke lämplig. Ett stadgande af den betydelse som
det ifrågasätta, hvars ändamål är att gifva grundlags skydd åt riks-
svmbolerna, bör, enligt utskottets mening, icke inrymmas såsom en undan¬
tagsbestämmelse från de i § 89 regeringsformen grina stadganden rörande
behandlingen af vissa till området för Konungens ekonomiska lagstiftning
hörande ärenden. Fastmer finner utskottet, att åt det ifrågasatta nya
stadgandet bör gifvas en mera sjelfständig ställning, och att detsamma
derjemte bör, såvidt möjligt, anslutas till de bestämmelser i grundlagen,
med hvilka det kan sägas ega ett visst samband.
Utgående från denna synpunkt har utskottet ansett, att det nya stad¬
gandet bör intagas bland de i regeringsformen § 73 med flere följande para¬
grafer befintliga bestämmelser, som afhandla olika ärenden, hvilka skola af-
göras genom sammanstämmande beslut af Konung och Riksdag, samt att det
lämpligast bör införas såsom ett Hytt, med särskildt ordningsnummer
forsedt första moment af § 79, der förut är stadgadt om rikets mynt. Det
nya stadgandet om gemensam beslutanderätt för Konung och Riksdag
öfver rikets vapen och flagga skulle sålunda komma att få sin plats
mellan § 78, som handlar om rikets integritet, och § 80, som handlar
om bestämmanderätten öfver krigsmagtens organisation.
På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,
att Riksdagen måtte, med anledning af förevarande
motion, antaga att hvila till ridare grundlagsenlig behand¬
ling följande förslag till ändrad lydelse af § 79 regerings¬
formen :
(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
Regeringsformen.
§ 79. § 79.
l.o. Ingen förändring af
rikets vapen eller flagga må
göras utan Riksdagens sam¬
tycke.
4
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.
Ingen förändring i rikets
mynt till skrot eller korn,
det vare sig till förhöjning
eller afslag, må ega rum utan
Riksdagens bifall; Konun¬
gens rättighet att låta slå
mynt dock oförkränkt.
2:o. Ej heller må någon
förändring i rikets mynt till
skrot eller korn, det vare sig
till förhöjning eller afslag,
ega rum utan Riksdagens
bifall; Konungens rättighet
att låta slå mynt dock oför¬
kränkt.
Stockholm den 20 april 1900.
På utskottets vägnar:
G. RUDEBECK.
Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1900.