Riksdagens Skrifvelse N:o 91.
1
Tt
N:o 91.
' 1“ ‘ V ' * *1 ‘ ' ' 5 ' 1 1 -i y 1 ;
Uppläst och godkänd af Första Kammaren den 12 maj 1900.
— — — — — Andra Kammaren den 12 — —
• 1 * t,: v»{ : 1 ■ • • ' i; i«* C • i l ••■viril i i* •*.; ricin
Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion
om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning
och förslag i fråga om djupbormingar i Södra Sverige.
(Statsutskottets utlåtande n:o 67.)
.yr •.v:, / n in! et v b oamdtmM
Till Konungen.
Uti en inom Riksdagen väckt motion har föreslagits, att Riksdagen
måtte i skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t anhålla, att Eders Kongl. Maj:t
ville föranstalta om utredning, hvarest djupborrningar lämpligen kunde
företagas, och om kostnaden härför, samt att Eders Kongl. Maj:t derefter
måtte af Riksdagen äska nödiga medel härför.
Till stöd för detta förslag har anförts följande.
I vårt land ginge i allmänhet urformationen upp i dagen. Af yngre
formationer funnes siluriska lager på flera ställen af landet norr om Skåne,
men yngre lager än dessa förekom me ej, så vidt man visste, annat än i
sydligaste Sverige, hvarest krit-, jura- och triasformationerna vore synliga.
Deremot hade ännu icke den permiska,. hvari Nordtysklands mägtiga kok¬
salt- och kalisaltlager läge, samt stenkolsformationen, som innehölle Eng¬
lands och kontinentens sten kolslager, påträffats i Sverige, men det förelåge
intet direkt bevis för, att de icke genom djupborrning på lämplig plats
skulle kunna finnas.
De svenska stenkolen vore yngre än stenkolsperioden och förekom me
i jurasystemet (»rät-lias»), hvarför det icke vore omöjligt att på andra
Bill. till Riksd. Prof. 19UU. It) Sami. 1 Afd. 1 Hand. 24 Hiift.(N:o 91.) 1
2
Riksdagens Skrifvelse N:o 91.
ställen i juraformationen än de nuvarande fyndorterna, t. ex. under krit-
lagren, som vore yngre än juraformationen, kunde påträffas juralager med
stenkol och eldfast lera, ehuru det icke kunde förnekas, att kritan kunde
ligga direkt på urberget. Möjligheten, att permiska, saltförande lager också
der förefunnes, vore heller icke utesluten.
Genom att på lämpliga platser företaga djupborrningar skulle dessa
spörsmål blifva besvarade och resultat ernås, som i alla händelser vore af
stort vetenskapligt värde och som kanske också kunde medföra oskattbara
upptäckter för vårt land.
Under nuvarande förhållanden, då stenkol importerades till Sverige
för 60 millioner kronor årligen och då vårt försvar, våra kommunikationer
och näringar vore beroende af utländskt bränsle, måste det, enligt motio¬
närens åsigt, anses nödvändigt, att allt gjordes för att befria oss från vårt
beroende af utlandet, ett beroende, som kunde blifva oss ödesdigert.
Ett statsanslag, som vore tillräckligt för att genom djupborrningar
få sydligaste Sveriges geologiska förhållanden fullt utredda, vore derför
särdeles önskligt. Borrningen skulle naturligtvis ske under Sveriges geo¬
logiska undersöknings ledning och på af denna institution anvisade platser.
Borrningstekniken vore nu särdeles fulländad, helst i Tyskland, och er¬
farenheten derifrån vore tillgänglig. I
I anledning af berörda motion har Riksdagens vederbörande utskott
rådfört sig med sakkunniga personer, af hvilka professoren vid vetenskaps¬
akademien A. G. Nathorst afgifvit ett skriftligt yttrande af följande innehåll:
; > 1/ Den normala lagerföljden på jorden i stort sedt under de lösa lagren
vore denna:; !■
Tertiär systemet.
Kritsystemet.
Jurasystemet (med stenkol i Skåne).
Triässystemet.
Permiska systemet.
Stenkolssystemet.
Devoniska systemet.
Silur och kambrinm.
Urberg.
\ >
'juni:
mfstu.M >: '.1 it ..i ii
llllllllllllllllllllll
v wwwVv vy v
■\y XN
Riksdagens Skrifvelse N:o 91.
3
Af dessa system funnes i Skåne endast de, som här ofvan blifvit med
streckbeteckning utmärkta. Att devoniska, stenkols- och permiska systemen
verkligen saknades, bevisades derigenom, att triassysteinets lager flerstädes
såväl i Skåne som på Bornholm, befunnits hvila direkte på silur, hvar¬
jemte de ifrågavarande systemens utbredning i det öfriga Europa icke
talade för, att de skulle kunna finnas hos oss.
Om professor Nathorst derför hölle före, att motionärens förhopp¬
ningar, att stenkols- och permiska systemen skulle kunna anträffas i Skåne
genom borrningar, icke hade någon vidare sannolikhet, så stälde sig saken
deremot helt annorlunda i fråga om möjligheten att inom Skånes krit-
område under kritan träffa till jurasystemet hörande kol af samma ålder
som Skånes öfriga kollager.
Om man först tillsåge lagerföljden inom de olika systemens utbred¬
ningsområden, så vore det tydligt, att der urberget ginge i dagen, funnes
endast detta.
Inom Skånes silurområde blefve lager följ den;
och som silurlagren ej vore kolförande, hade man naturligtvis ej några
anledningar att der söka stenkol.
Der triaslagren i Skåne ginge i dagen, blefve lagerföljden gifvetvis:
Trias.
Silur.
Urberg.
\\NJ
> v\\\\N\ \\v\ \»
W>»k
Silur.
Urberg.
Triaslagren innehölle hos oss icke kol, hvarför någon borrning efter
sådan inom Skånes triasområde icke kunde ifrågakomma. Deremot inne¬
hölle den hithörande brokiga keupern i Lothringen rika saltlager. Salt-
haltigt vatten på några ställen i Skåne hade låtit misstänka förekomsten
af salt äfven här, men hittills vore inga verkliga saltlager funna. Geologen
kunde endast påpeka möjligheten af sådanas förekomst, men kunde ej
bevisa den.
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 91.
Der juralagren (rät-lias) i Skåne ginge i dagen, blefve lagerföljden:
Juni med stenkol (Skånes stenkolsförande system).
Trios.
Silur.
Urberg.
Det vore inom hithörande område, som de skånska stenkolsgrufvorna
vore anlagda. Emellertid vore lagrens utsträckning ej fullständigt känd.
Detta gälde särskildt om Engelholrastrakten. Äfven förtjenade påpekas,
att om de bornholmska kollagren, som äfven hörde till jurasystemet, men
som vore något yngre än de skånska, kunde väntas förekomma hos oss,
så vore det i trakten söder och vester om Vombsjön. I denna trakt vore
berggrunden under de lösa lagren okänd ända upp mot stenkolsfältet vid
Stabbarp (Eslöf), och här vore derför borrningar att förorda.
Som de kolförande lagren i hela nordvestra Skåne underlagrades af
trias, vore det naturligtvis möjligt att äfven under stenkolslagren träffa
saltförande bildningar i trias, förutsatt, att sådana funnes inom de skånska
triaslagren. Men de borrningar, som till ganska stort djup i några kol-
grufvor skett genom triaslagren, hade hittills ej lyckats påvisa något salt.
Om det ej funnits någon lucka mellan Skånes juralager (de kol¬
förande) och kritsystemets lager, så hade lagerföljden inom hela södra och
sydvestra Skånes kritområden varit denna:
Krita.
Tura med stenkol (Skånes stenkolsförande system).
Trias.
Silur.
Urberg.
d. v. s. man skulle allestädes inom detta område träffa de kolförande
lagren under kritan. Det vore möjligt, att så verkligen vore fallet, och
det vore härom, det hela hufvudsakligen rörde sig. Nu vore förhållandet
det, att de kolförande juralagren hörde till jurasystemets äldre del, medan
\' ' '' >’ '\\\v
Riksdagens Skrifvelse, A’:o 91.
5
våra kritlager å sin sida hörde till kritsystemets yngre afdelning. Det
funnes således en stor lucka mellan båda, och det vore derför ej omöjligt,
att juralagren delvis blifvit förstörda, innan kritlagren afsattes. Något
bevis eller ens sannolikhet härför hade dock icke frambragts, och tills
motsatsen blefve ådagalagd, måste det såsom sannolikare antagas, att de
kolförande bildningarna funnes under kritlagren i hela södra och syd¬
vestra Skåne.. I nordöstra Skåne vore förhållandet annorlunda; der hvilade
kritan omedelbart på urberget, derför att kritbafvet haft en större ut¬
bredning än det skånska jurahafvet och sträckt sig till områden, dit detta
aldrig nått.
Funnes nu de kolförande bildningarna under kritlagren, så vore det
möjligt, att flera kollager än de förut kända kunde anträffas, så till vida
som Bornholms då kunde tänkas finnas jemte de skånska. I alla händelser
syntes det professor Nathorst vara af största vigt, att denna fråga — om
de kolförande bildningarnas förekomst eller icke förekomst under krit¬
lagren i södra och sydvestra Skåne — en gång för alla blefve definitivt
afgjord. Skulle den påträffas på ett ställe under kritlagren, då hade man
anledning antaga, att den funnes allestädes under desamma, om också
på sina ställen på högst betydligt djup.
Hade inga rubbningar af lagren egt rum, så skulle saken relativt
lätt kunnat afgöras, ty då borde de kolförande bildningarna, liksom i nord¬
vestra Skåne, på grund af lagrens obetydliga lutning dels väntas förekomma
i dagen allestädes mellan de äldre bildningarna och kritlagren, dels på
föga betydligt djup under de senare i närheten af deras inre gräns så¬
lunda:
Nx\\\N
Men den bland geologerna gängse uppfattningen vore, att sydvestra
Skånes kritområde icke mot öster och nordost hade en naturlig gräns,
utan att gränslinie!) utgjordes af eu förkastning, d. v. s. en brottlinie
(spricka) i berggrunden, på hvars sydvestra sida lagren vore sänkta. Detta
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 91.
skulle å sin sida föranleda, att t. ex. silurlagren kunde ligga alldeles i
jembredd med kritlagren, såsom nedanstående schematiska teckningar
ådagalade:
'Sälitt OrMO1&4-
Krita.
dura med
stenkol.
>NV.\\ N\N\v »\
Trias.
Silur.
Urberg.
,e—185
A. Det ursprungliga utseendet efter förkastningen. B. Utseendet, sedan markens ojemnhet utplånats
Det vore förhållandet B, som af geologerna i allmänhet antoges vara
rådande vid kritaflagringarnas östra gräns i sydvestra Skåne, i det att man
antoge, att den stora förkastning, som framginge vid Höganäs, och på
hvars vestra sida lagren bevisligen der vore sänkta omkring 178 meter
(600 fot), derifrån fortsatte genom hela Skåne ända ned till Ystad. Denna
kontinuitet kunde emellertid icke anses bevisad, men äfven om så vore
fallet, så lärde erfarenheten från andra länder, att förkastningens språng-
höjd längs samma linie mycket varierade. Det vore derför möjligt, att
sänkningen på andra ställen kunde vara betydligt mindre.
I alla händelser borde försöksborrningarna till en början ske så nära
kritaflagringarnas östra gräns som möjligt. I annat fall riskerade man,
att kollagren läge på för stort djup, dels på grund af lagrens lutning, dels
emedan flere parallela förkastningar, som föranledt trappstegsformade sänk¬
ningar, ej sällan plägade vara för handen.
Ett område, der professor Nathorst ansåge borrningar ovilkorligen
böra företagas, vore trakten af Kjeflinge nordvest om Lund. Der hade
triassystemets lager uppdagats år 1880, och det vore ej otänkbart, att de
kolförande lagren der skulle kunna finnas redan under de lösa jordlagren
söder eller vester om triaslagren. I alla händelser vore triaslagrens före¬
komst här en fingervisning, som professor Nathorst länge för enskilda per¬
7
Riksdagms Skrifvelse N:o 91.
soner framhållit såsom väl värd att taga vara på, då det gälde att söka
efter nya förekomster för stenkol.
Man hade vid Malmö borrat omkring 300 meter i kritlager och vid
Saxtorp sydost om Landskrona omkring 250 meter utan att komma till
deras undre gräns. Men dessa ställen läge ett godt stycke från den nord¬
östra gränsen, hvarför mägtigheten af kritlagren der helt naturligt måste
förväntas vara större. Så. vore äfven förhållandet vid Köpinge kyrka
nordost om Ystad, der man nedträngt omkring 500 meter i kritan.
Såsom sammanfattning af hvad han sålunda anfört ansåge professor
Nathorst för sin del det vara i högsta grad önskvärdt, att försöksborrnin-
gar komme till stånd för att en gång för alla få definitivt afgjordt, om
Skånes kolförande juralager fortsatte under kritan samt på hvad djup de
i så fall vore till finnandes. Sådana borrningar borde i första rummet
ske i närheten af kritsystemets antagna gränslinie mellan Landskrona och
Lund, företrädesvis i trakten af Kjeflinge, naturligtvis enligt anvisning af
sakkunnige, samt, om man så ville, äfven längs gränsen mellan Lund och
Ystad. Äfven området mellan Eslöf och Vombsjön vore väl värdt en
liknande undersökning.
Professor Nathorst ville slutligen i likhet med motionären påpeka,
att, äfven om det med borrningarna afsedda syftemålet — att uppdaga nya
stenkolsförande områden — icke skulle vinnas, desamma i alla händelser
komme att blifva af stort värde för kännedomen af provinsens geologiska
byggnad, hvarjemte frågans definitiva afgörande skulle förhindra utgifter
för onödiga borrningar af enskilde.
Vidare har chefen för Sveriges geologiska undersökning, professoren
A. E. Törnebohm, som enligt hemställan af Riksdagens vederbörande ut¬
skott från två entreprenörer i Tyskland för borrningsarbeten inhemtat
uppgifter angående de kostnader, som af de ifrågasatta borrningarna skulle
betingas, vid öfverbringandet till Riksdagen af omförmälda uppgifter på
följande sätt preciserat sin uppfattning af den föreliggande frågan.
Det vore möjligt, att under de kända formationerna i södra Skåne
hittills okända lager af tekniskt värde kunde finnas. Af nu för handen
varande data att döma vore dock sannolikheten af sådana lagers befintlighet
icke särdeles stor. Frågan om, hvilka bildningar som funnes på djupet
i södra Skåne, vore emellertid både vigtig och intressant och borde, om
möjligt, utredas. Komme ingen utredning nu till stånd, kunde det med
visshet förutses, att frågan längre fram åter blefve väckt.
För att en tillfredsställande utredning skulle kunna åstadkommas,
erfordrades ett borrhål i hvartdera af de bada sydskånska kritområdena.
8
Riksdagens Skrifvelse N:o 91.
Borrhålet i det östra området (norr om Ystad), der kritlagren antagligen
vore mindre mägtiga, borde beräknas för ett djup af 1,000 meter. Borr¬
hålet i det vestra området åter borde beräknas för ett djup af 1,500 me¬
ter, emedan kritlagren der antagligen vore betydligt mägtigare.
Slutligen har professor Törnebohm, som med ledning af de två
tyska entreprenörernas prisuppgifter beräknat kostnaderna för de af honom
ifrågasatta två borrhålen till 400,000 å 500,000 kronor, anmärkt, att, derest
de siluriska lagren skulle nås på väsentligt mindre djup än de af professor
Törnebohm angifna, kostnaden blefve proportionsvis reducerad.
De tyska borrningsentreprenörernas kostnadsberäkningar gestalta sig,
enligt hvad professor Törnebohm meddelat, på följande sätt.
Den ene af dera, hvilken hos professor Törnebohm särskildt rekom¬
menderats från geologiska undersökningen i Berlin, har icke ansett sig
kunna garantera att nå större djup än 800 meter, ehuru han förklarat,
att betydligt större djup kunde uppnås. Kostnaderna hafva af denne en¬
treprenör beräknats, under förutsättning att borrningarne verkståldes i
Tyskland, för ett borrhål af 1,000 meters djup till 150,000 k 180,000
mark, samt för ett borrhål af 1,500 meters djup, derest förhållandena vore
gynsamma, till omkring 300,000 mark, hvilka pris komrae att i någon
mån höjas vid borrningar utom Tyskland. Den andre entreprenören, som
garanterat att kunna nå ett djup af 1,000 meter, har ansett kostnaderna — obe-
räknadt transporten, möjligen behöflig planering af borrningsplatsen m. m.
— komma att uppgå för ett borrhål af 1,000 meters djup till 130,000
mark och för ett hål af 1,500 meters djup till 210,000 mark.
Vidare har verkställande direktören för svenska diamantbergborr-
ningsaktiebolaget på gjord förfrågan meddelat följande uppgifter angående
kostnaderna för borrning af ett 1,500 meters djupt borrhål i södra Skåne.
Verkställande direktören toge för gifvet, att nämnda bolag skulle vara
villigt att för ett pris af 280,000 kronor utföra denna borrning under
full garanti att uppnå berörda djup. För detta pris kunde dock icke ut-
lofvas större diameter i borrhålets botten än omkring 60 millimeter, och
diametern kunde möjligen blifva än mindre, beroende på berglagrens be¬
skaffenhet. Under så pass obekanta geologiska förhållanden, som det syntes
vara i södra Skåne, ansåge verkställande direktören det dock vara synner¬
ligen önskvärdt, att ett första borrhål redan- från början så anordnades, att
möjlighet funnes att, om så erfordrades, fortsätta till 2,000 meter eller
ännu djupare. För detta ändamål vore af vigt att vid 1,500 meters djup
hafva så stor diameter som möjligt i borrhålet, och sådan kunde äfven
erhållas med användande af de dyrbarare Mannesmannsrören till beklädnads-
rör. Om sådana rör eller dylika af lika god beskaffenhet användes, funnes
9
Riksdagens Skrifvelse N:o 91.
goda förhoppningar att vid 1,500 meters djup ännu hafva en diameter af
120 millimeter. Kostnaderna ökades dock härigenom med omkring 50
procent eller till 420,000 kronor. I alla händelser funnes ej anledning att
begynna hålet med större diameter än 320 å 350 millimeter.
Den utredning, Riksdagen sålunda sökt åvägabringa, synes gifva vid
handen, att det ingalunda kan med visshet påräknas, att genom djup¬
borrningar i Skåne stenkol eller andra värdefullare mineral verkligen
skola anträffas, att, om dylika fynd skulle göras, på större djup, den
möjligheten icke är utesluten, att de funna mineralierna, på grund af de
med deras upphemtande förenade kostnader och tekniska svårigheter, icke
skulle kunna i någon afsevärd mån tillgodogöras, att kostnaderna för djup¬
borrningars anställande måste blifva högst betydliga samt att åsigterna
bland de sakkunnige om de platser, der sådana borrningar böra företrädes¬
vis ifrågakomma, icke äro fullt sammanstämmande. Riksdagen, som med
hänsyn till dessa omständigheter ansett sig icke kunna i oförändrad form
antaga motionärens förslag, har emellertid, på grund af de möjligheter till
för vårt land betydelsefulla ekonomiska fördelar, som utförandet af de
ifrågasatta djupborrningarna i allt fall skulle kunna ställa i utsigt, och då
genom dem utan tvifvel ett värdefullt resultat skulle vinnas för den geo¬
logiska vetenskapen, funnit önskvärdt, att vidare utredning, huruvida djup¬
borrningar lämpligen böra företagas, och om kostnaderna för sådana borr¬
ningar måtte genom Eders Kongl. Maj:ts föranstaltande åstadkommas, och
ansett sig böra hos Eders Kongl. Maj:t göra framställning i sådant syfte.
Någon önskan derom, att Eders Kongl. Maj:t måtte efter utredningens
afslutande hos Riksdagen äska nödiga anslag för borrningar, anser deremot
Riksdagen, på grund af sin ofvan angifna uppfattning af frågan, sig icke
böra uttala, då lämpligheten af en sådan framställning tydligen måste blifva
beroende på utredningens resultat.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får Riksdagen anhålla, att
Eders Kongl. Maj:t ville föranstalta om utredning, huruvida djupborr¬
ningar lämpligen böra företagas i Skåne och sydligaste delen af Halland
samt hvilka kostnader sådana borrningar kunna antagas medföra.
Stockholm den 12 maj 1900.
Med undersåtlig vördnad.
Bill. till Riksd. Frot. 1900. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band, 24 Häft.
2