6
Riksdagens Skrifvelse N:o 65.
N:0 65.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 8 maj 1900.
— — — — Andra Kammaren den 8 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt mo¬
tion angående tillägg till 11 kap. strafflagen.
(Lagutskottets utlåtande n:o 38.)
Till Konungen.
Vid innevarande riksdag har enskild motionär väckt förslag om sådant
tillägg till 11 kap. strafflagen, att fridsbrott vid möten för behandling af
gemensamma angelägenheter måtte med straff beläggas.
Riksdagen har funnit denna framställning vara förtjent af beaktande.
Riksdagen hyser nemligen den uppfattningen, att gällande lagstiftning, i
hvad densamma stadgar straffrättsligt skydd mot störande eller förargelse¬
väckande uppträdande vid sådana tillfällen, då ett flertal personer kommit
tillsammans för någon gemensam angelägenhets skull, eger allt för ringa
räckvidd och ej kan anses motsvara de kraf, som rättmätigt böra uti ifråga¬
varande afseende ställas på densamma.
För närvarande är det egentligen endast sammankomster för gemen¬
sam andaktsöfning och sammankomster, der allmänt ärende förehafves, som
äro omhägnade med särskildt fridsskydd. Denna begränsning är, efter Riks¬
dagens mening, alldeles för snäf under nutida förhållanden, sedan förenings-
lifvet tagit ett mägtigt uppsving och blifvit en framträdande faktor i vårt
Riksdagens Skrifvelse N:o 65. 7
sociala lif och tendenserna till sammanslutning på olika områden och för
skiftande ändamål äfven i öfrigt väsentligen stegrats emot hvad förr var
fallet.
Lösningen af frågan, i hvad mån en utvidgning af fridsskyddet bör
genomföras och till hvilka arter af sammankomster detta skydd lämpligen
må utsträckas, är emellertid förenad med åtskilliga svårigheter. A ena
sidan gäller det att undvika, att fridsskyddet utsträckes till andra samman¬
komster än sådana, hvilkas syfte har det sedliga berättigande, som måste
utgöra vilkoret för statens bistånd till dess uppnående; å andra sidan måste
tillses, att fridsskyddet gifves så allmän affattning, att ej någon olikhet
kommer att i fråga om fridsskydd förefinnas mellan sammankomster för i
sedligt hänseende lika berättigade syften.
Då frågan sålunda kräfver en ingående utredning, får Riksdagen an¬
hålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes taga under öfvervägande, i hvad mån
det skydd mot störande och förargelseväckande uppträdande, som uti 11
kap. strafflagen tillerkänts sammankomster för gemensam andaktöfning,
äfvensom möten, der allmänt ärende förehafves, må till andra möten och
sammankomster utsträckas, samt för Riksdagen framlägga det förslag till
lagändring, hvartill förhållandena kunna gifva anledning.
Stockholm den 8 maj 1900.
Med undersåtlig vördnad.