RIKSDAGENS PROTOKOLL
1900. Första Kammaren. N:o 17.
Lördagen den 10 mars»
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Justerades protokollet för den 3 i denna månad.
Anmäldes och bordlädes
statsutskottets utlåtanden och memorial:
n:o 8 a, angående Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
sjunde hufvudtiteln gjorda framställning om anslag till postverket;
n:o 25, med förslag till voteringsproposition i anledning af karn-
rarnes skiljaktiga beslut i en fråga rörande anslagen under riksstatens
andra hufvudtitel;
n:o 26, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut i vissa
frågor rörande anslagen under riksstatens sjette hufvudtitel;
n:o 27, angående såväl Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen å
sjette hufvudtiteln, under rubriken extra anslag, gjorda framställnin¬
gar rörande statens jernvägstrafik och statens jernvägsbyggnader som
ock inom Riksdagen väckta förslag om inköp af vissa enskilda jern-
vägar och anläggning af nya jernvägar för statens räkning;
n:o 28, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående be¬
viljande af vissa förmåner för enskilda jernvägsanläggningar; och
n;o 29, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition i fråga om an¬
vändande af anvisadt belopp för utrotande af den s. k. trädgårds-
nunnan inom Kalmar och Blekinge län;
bevillningsutskottets memorial:
n:o 16, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande be¬
villningsutskottets betänkande n:o 14 i anledning af väckt motion om
tullfrihet för omalen majs;
Första Kammarens Prof. 1900. N:o IT.
1
N:o 17.
2
Lördagen den 10 Mars.
n:o 17, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande be¬
villningsutskottets betänkande n:o lf> i anledning af väckta motioner
om tullfrihet för icke rökt fläsk;
n:o 18, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande punkten
3:o) i bevillningsutskottets betänkande n:o 2 angående vissa delar af
tullbevillningen;
n:o 19, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande be¬
villningsutskottets betänkande n:o 5 i anledning af väckt motion an¬
gående ändring af tullsatsen för broderade arbeten;
n:o 20, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande be¬
villningsutskottets betänkande n:o 10 i anledning af väckt motion om
viss ändring i förordningen angående stämpelafgiften i fråga om lag-
fartsprotokoll och lagfartsbevis;
n:o 21, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande be¬
villningsutskottets betänkande n:o 11 i anledning af väckta motioner
om vissa ändringar i stämpelförordningen i fråga om s. k. fromma
stiftelser; och
n:o 22, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande be¬
villningsutskottets betänkande n:o 12 i anledning af väckt motion om
ändrade bestämmelser i fråga om arfsskatts uttagande från fidei-
kommitterad egendom; äfvensom
lagutskottets memorial och utlåtanden:
n:o 23, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande lag¬
utskottets utlåtande n:o 11 i anledning af väckt motion om ändring
af kongl. förordningen angående arfsrätt för oäkta barn den 14
april 1866;
n:o 24, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 64 §
skiftesstadgan; och
n:o 25, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 15,
18, 19 och 33 §§ i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm.
Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande stats¬
utskottets den 7 och 9 innevarande månad bordlagda utlåtande n:o 8,
angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvud-
titel, innefattande anslagen till finansdepartementet.
Punkten 1.
Lades till handlingarna.
Punkten 2.
Utskottets hemställan bifölls.
Lördagen den 10 Mars.
3
N:o 17.
Punkten 3.
Mom. 1. Angående
vissa ändrin-
Herr Rettig: Vid behandlingen af denna punkt har jag ick^garitullver-
kunnat underlåta att begära ordet för att uttala min tillfredsställelse ets stater-
med de åtgärder, som föreslagits för att hämma smugglingen inom
landet, särskildt vid den finska gränsen. Denna smuggling kar
mycket större betydelse, än de flesta tro, då allt, som inom Finland
till följd af tullförhållanden och andra omständigheter kan tillverkas
billigare än hos oss, är föremål för smuggling, hvilket ju icke kan
annat än inverka mycket störande på vår handel i Norrland. Att den
skulle kunna helt och hållet undertryckas, torde man väl knappast
kunna hoppas, »då», såsom generaltullstyrelsen säger, »det onda
sedan lång tid tillbaka slagit alltför djupa rötter och det ännu an¬
tagligen kornme att dröja länge nog, innan det inginge i allmänna
rättsmedvetandet hos befolkningen i dessa bygder, att smuggling
vore lagöfverträdelse». Men det är vid sådant förhållande så mycket
nödvändigare att mer och mer få betonadt det orätta i både att
smuggla och att hålla smuggladt gods till försäljning. Jag anser derför,
att de åtgärder, som föreslagits, äro mycket lyckliga, och om de icke
befinnas tillräckliga, är jag öfvertygad, att generaltullstyrelsen och
regeringen skola låta sig angeläget vara att ännu kraftigare ingripa
för att hämma denna för vår handel så menliga, olofliga varuinförsel.
Jag har naturligtvis intet annat yrkande att göra än på bifall
till utskottets förevarande framställning.
Efter härmed slutad öfverläggning biföll kammaren hvad utskottet
i förevarande moment hemstält.
Mom. 2.
Utskottets hemställan bifölls.
Punkten 4.
Mom. a.) Förnöjdt
anslag till
Herr Tornerhjelm: Som kammaren behagade finna, har inom skogsstaten.
utskottet icke någon skiljaktighet rådt i sak angående denna punkt.
Visserligen har kanske från början någon meningsskiljaktighet före-
funnits inom afdelningen, men genom jemkning har man kommit till
det resultat, som föreligger, och om hvilket utskottet enat sig. Den
enda skilnad, som förefinnes mellan utskottets betänkande och den
vid punkten fogade reservationen, gäller det vilkor, som af utskottet
fästats vid de 14 nya jägmästareplatserna och löneförmånerna för
kronojägarne, nemligen att de skulle vara underkastade eu blifvande
förändring i pensionsbestämmelserna. Äfven om denna sak i sig
sjelf torde ingen meningsskiljaktighet" hafva rådt, om man uppnått
det resultatet, att hela den till samma kår hörande personalen eller
N.o 17.
4
Förnöjdt
anslag till
skogsstaten.
(Ports.)
Lördagen den 10 Mars.
de, soin efter denna dag utnämnts på ordinarie stat, blifvit deraf
berörde. Men så är icke förhållandet. Riksdagen beviljade visser¬
ligen 1898 patent- och registreringsverkets stat med enahanda vilkor,
men det sätt, hvarpå vilkoret blifvit bär satt, har gjort, att reservan¬
terna icke kunnat biträda utskottets förslag i denna del. Man
kan nemligen icke komma derhän, att alla jägmästare, som hädan¬
efter utnämnas, drabbas af detta vilkor, utan endast dessa 14 nya,
och dessa utnämnas icke heller till några nya revir, ty det finnes
egentligen icke mer än ett nytt revir, nemligen Klotens; de öfriga
hafva tillkommit genom ny revirindelning, så att de kunna icke precis
kallas nya. Dessutom är det icke ens säkert, att dessa 14 befatt¬
ningar komma att besättas med nya personer, utan af transportsökande
äldre jägmästare, medan de nya placeras på de äldre reviren. Det
blir således ett vid personen fäst vilkor, om beslutet går igenom.
Förhållandet blefve alltså, att inom jägmästarekåren komme 14 jäg¬
mästare, som nämndes på en dag, att hafva detta vilkor i sina full-
magter, medan andra, som nämndes samtidigt, i fall det funnes
vakanser, och de, som utnämndes efter denna dag, icke skulle hafva
detta vilkor.
Hvad kronojägarne beträffar, finnes visserligen mera rimlighet
för att fästa vilkoret vid dem, då det gäller hela kåren. Men då
man icke ansett sig kunna, sådan frågan föreligger, fästa det vid
jägmästarne, har man ansett det något oegentligt, att Riksdagen skulle
vid den underordnade korporationen inom samma stat fästa detta vilkor
i fråga om pensioneringen, men icke vid de mera öfverordnade
tjenstemännen. Derför har man ansett, att vilkoret icke denna gång-
borde vidtastas, oaktadt det väl icke torde finnas någon, som icke
delar den åsigten, att man bör göra hvad göras kan för att nå det
mål, som med detta vilkor åsyftas, nemligen att det beslut, Riksdagen
eu gång kommer att fatta i fråga om pensionsväsendet, skall så
snart som möjligt blifva tillämpadt. Vill man nå det målet, tror
jag, att det sker mycket hastigare och kraftigare genom att nästa
år Riksdagen på initiativ af någon motionär beslutar en framställning
till Kong!. Maj:t, att vid alla nya utnämningar på ordinarie stat,
hvad helst de vara må, ett sådant vilkor fästes. På det sättet når
man målet hastigare än genom att nu låta 14 nya jägmästare få ett
sådant vilkor i sina fullmagter, då de efterföljande icke få det.
På de skäl, jag nu nämnt, hemställer jag om bifall till utskottets
förslag med uteslutande af det ifrågavarande vilkoret, och anhåller
derför, att kammaren ville bifalla den af herr Lundeberg m. fl. vid
betänkandet fogade reservationen.
Herr Bergendahl: Det kan tyckas, som om man borde vara
tillfreds,stäkl med det utlåtande, som kommit från statsutskottet i
förevarande fråga, derför att ju statsutskottet tillmötesgått regeringen
i ganska vidsträckt mån i afseende å tillsättande af såväl den för¬
valtande som bevakande tjenstepersonalen. Den motivering, som åt¬
följer statsutskottets utlåtande i fråga om anställande af 14 nya
jägmästare, har jag dock ej känt mig fullt tillfredsstäld med. Äfven
är det i ett annat fall jag icke kan vara fullt belåten med stats-
Lördagen den 10 Mars. 5
utskottets utlåtande, nemligen i fråga om den af regeringen begärda
delningen af Vadsbo revir.
Hvad den af mig omnämnda motiveringen beträffar, uttalar
statsutskottet, samtidigt med att utskottet förordar, att de nya jäg¬
mästareplatserna skola inrättas, den mening, »att det bör kunna emotses,
att den nu uppgjorda revirindelningen bör tillfredsställa behofvet af
förvaltningspersonal för eu lång följd af år». Då man bar någon
liten erfarenhet utaf hvad skogsskötsel vill säga, är det gifvet, att
man måste finna, att det för en jägmästare är alldeles omöjligt att
sköta ett revir sådant som i Norrbottens län med en areal af 150,000
hektar, d. v. s. 30,000 tunnland; jag kan till och med säga, att han
under sin tjenstetid icke ens hinner att noggrant genomgå detsamma.
Man säger, att jägmästarne hafva assistenter, men dessas åligganden
äro ju delvis afen annan beskaffenhet än jägmästarnes; assistenterna
skola biträda med utsyning, kartläggning, torrläggning af mossar
in. m., medan jägmästarne hafva att i första hand ansvara för afverk-
ningen. Om nu jägmästaren icke kan öfverse sitt revir, kan han
icke heller så noga öfvervaka, att afverkningen sker på ett för staten
tillfredsställande sätt. Jag vill dock icke göra någon anmärkning
mot att det från regeringens sida icke framkommit förslag till att dela
reviren ännu ytterligare, men jag har icke utan reservation kunnat
finna mig uti, att statsutskottet tillförbinder regeringen att under en
lång följd af år icke framkomma med förslag till ytterligare delning
af sådana revir. Och jag föreställer mig och hoppas, att domän¬
styrelsen icke skall af denna anledning underlåta att, om och när
behof visar sig, komma med förslag om eu fortsatt delning och för¬
minskning af reviren i norra delarne af landet.
Hvad sedan Vadsbo revir beträffar, tillåter jag mig att, på grund
af att jag är bosatt inom detta revir och med anledning af att jag
vid föregående riksdag inom Andra Kammaren yttrat mig för en
delning af detsamma, säga några ord.
Om man ser på den tablå, som är bifogad den kong!, proposi¬
tionen, finner man deraf, att Vadsbo revir, som år 1889 hade en areal
af 14,606 hektar 59 ar, sedan den tiden ökats, så att det nu
uppgår till 26,419 hektar 81 ar, d. v. s. det har ungefär fördubblats.
Den jägmästare, som är på detta revir, har således fått fördubblad
sysselsättning. Nu kan väl anmärkas, att detta revir är ju blott
omkring 26,500 hektar och således är ett ofantligt litet revir, då man
jemför det med de norrländska reviren, af bvilka en del uppgår till
150,000 hektar. Men det är eu stor skilnad mellan dessa revir och
Vadsbo revir. Dessa revir i Norrland äro, såsom jag hört sägas, samman¬
hängande komplex, och det är gifvet, att det då är lättare att öfverse
desamma än Vadsbo revir, som består af icke mindre än 126 olika
skogstrakter, och efter hvad jag inhemtat, uppgick jägmästarens
resekostnader för besigtningar inom reviret under 1898 till ett belopp
af 1,827 kronor 40 öre enligt resereglementet, under det anslaget till
resekostnader för detta revir belöper sig till endast 400 kronor. Jag
vill härmed hafva framhållit, i hvilken stor utsträckning resor före¬
komma på grund af de aflägsna skogskomplexen. Den anslagna
resekostnaden är således icke på långt när tillräcklig. Dertill kommer,
N:o 17.
Förhöjät
anslag till
skogsstaten
Forts
!<• 6 Lördagen den 10 Mars.
msla^till att> s^som man finne! af domänstyrelsens berättelse för 1898, utgifterna
shogsstatm. Iin' 1-eviret af reservationsanslaget under nämnda år uppgått till
(Forts.) 112,645 kronor 52 öre. Det linnes intet revir i landet, som fått så
stort anslag; det, som kommer närmast, är Joekmocks revir med
28,014 kronor 65 öre. Granskar man denna summa, 32,645 kronor 52 öre,
finner man, att af densamma utgått till skogsafverkning 12,689
kronor 50 öre, medan i det revir, som i detta hänseende kommer närmast,
nemligen Köpings revir, skogsafverkningskostnaden icke uppgått till
mer än 10,593 kronor 53 öre. Hvad betyda nu dessa stora kostnader
för skogsafverkningen? Jo, att det är en omfattande verksamhet för
tillgodogörandet af Vadsbo revirs skogstillgångar. Och detta är icke
underligt, ty reviret har ett bland de fördelaktigaste lägen inom landet.
Det ligger invid Göta kanals segelled, hvarigenom afsättning kan ske
till Göteborg för relativt billig transportkostnad af de bättre virkes-
sorterna och på närmare håll i de angränsande orterna af de sämre.
Men med hänsyn härtill visar sig, huru nödvändigt det är att taga
vara på de tillgångar, som finnas. Och det tarfvas en jägmästare,
som icke blott är kunnig i sitt yrke, utan som kan odeladt egna sig åt
skötseln åt reviret. Derjemte tillkommer tillsynen af en mängd torpare,
en vidlyftig bokföring m. m., så att jag vågar påstå, att den nuvarande
jägmästaren icke kan följa med så, som han vill och borde. Man kan
visserligen säga, att en assistent finnes eller biträdande jägmästare,
och att denne kan sköta eu del af göromålen lika bra. Men det är
icke samma förhållande. Eu biträdande jägmästare vexlar; han hi¬
ller ett år, nästa år får han kanske en annan plats och hinner således
icke sätta sig in förhållandena och få den erforderliga kännedomen om
skogskomplexen; ej heller har han det ansvaret, att reviret skall
tillföra staten så stora inkomster som möjligt. Det är sant, att för
närvarande innehafves detta revir af en mycket kraftig man; men
just derför, att det är en förmåga, vill jag icke, att han skall slitas
ut i förtid, liksom man ej heller kan anse billigt, att han skall af
egen privat kassa bidraga till resekostnader det ena året efter det andra,
i synnerhet nu, sedan Riksdagen fått kännedom om detta förhållande.
Jag har intet yrkande att göra, men har min pligt likmätigt
tillåtit mig fästa kammarens uppmärksamhet på behofvet af att den
af regeringen föreslagna delningen af detta revir kommer till stånd.
Statsutskottet har mycket snäft afslagit regeringens begäran i detta
hänseende. Utskottet har dervid icke såsom i fråga om den före¬
slagna öfverjägmästaren och en del af de föreslagna kronojägarne
sagt, att för närvarande behöfvas de icke, utan statsutskottet har
förklarat, att här föreligger ingen utredning, och afslår dermed fram¬
ställningen. Jag hoppas dock, att regeringen icke skall låta det
fortgå länge som det nu är, utan vidtaga erforderliga åtgärder för
att detta revir må kunna utveckla de resurser, som finnas der, på
ett sätt, som hvar och en, hvilken känner förhållandena, kan för¬
vänta, och för detta ändamål ställa till revirets disposition de krafter,
som äro nödvändiga. Jag har, som sagdt, intet yrkande att göra.
Grefve Waclitmeister, Fredrik: Jag ber att få uttala min
tacksamhet till den ärade talaren på skaraborgsbänken för den sak-
7 N:o 17.
Lördagen den 10 Mars.
kunskap och kraft, hvarmed han häfdade behofvet af eu itudelning
utaf Yadsbo revir. Det ligger i öppen dag, att, då staten hvarje år
köper skogar för milliontals kronor, det också blir nödvändigt att
öka både den förvaltande och den bevakande personalen. Ett sådant
behof föreligger nog på flera ställen än i Vadsbo revir. Det kan
dock icke nekas, att bland de frågor i afseende på skogspersonalens
ökning, som Kongl. Maj:t nu förelagt Riksdagen, intages det ojem¬
förligt vigtigaste rummet af den nya revirindelningen i Norrbotten.
Statsutskottet har också enhälligt visat sig mycket välvilligt mot
denna mycket nödvändiga reform, och under sådana förhållanden,
och då man tänker på de stora summor, som den nya indelningen
tager i anspråk, får man icke förvåna sig så mycket öfver, att ut¬
skottet velat undanskjuta itudelningen af Vadsbo revir.
Herr Bergendahl sade, att utskottet varit snäft och afvisande i
fråga om den föreslagna itudelningen. Jag kan icke finna, att ut¬
skottet varit så snäft, då det säger, att behofvet häraf icke kan an¬
ses till fullo ådagalagdt. Jag har tvärtom tolkat detta så, att stats¬
utskottet icke vore obenäget att taga upp denna skogsfråga till pröf¬
ning i en nära framtid. Då sörjer jag mera öfver, att statsutskottet
icke ansett sig böra i staten uppföra den föreslagna öfverjägmästa-
ren i Norr- och Vesterbottcns län, ty denna plats hade bort följa med
de 13 nya jägmästarne, men jag har tröstat mig med den mildhet,
hvarmed statsutskottet formulerat sitt afstyrkande, ty det säger sig
anse, att med öfverjägmästarebefåttningens inrättande kan tills vidare
anstå.
Jag har intet yrkande att göra.
Hans excellens friherre von Essen: Herr Bergendahl har redan
i hufvudsak uttalat hvad jag bär skulle haft att yttra. Jag har nem¬
ligen samma anmärkningar i denna sak att göra som han, och jag
skall bedja att i korthet få tillägga några ord.
Jag föreställer mig, att Kongl. Maj:t skall känna sig tilltreds-
stäld med ett så enstämmigt förslag, som statsutskottets ledamöter
här hafva till Riksdagen framlagt, och jag är öfvertygad om, att det
icke är utan ganska mycket arbete, som kammarens ledamöter i stats¬
utskottet lyckats åstadkomma en sådan enighet. Enighet i afseende
på denna vigtiga sak är så mycket angelägnare, som, om den vägen
kan inslås, att begge kamrarnes ledamöter i utskottet mer och mer
känna sig manade att tillgodose ett bland våra allra vigtigaste be¬
hof i landet, nemligen skogsstatens utvidgning under förbättrade löne¬
förhållanden, man icke behöfver anlita den gemensamma voteringens
väg. Man kan då förvänta en mycket lycklig utveckling af denna
fråga. — Under sådana förhållanden är det klart, att de, som intres¬
sera sig för skogsförvaltningen här i landet, icke anse sig nu böra
i afseende å detaljerna göra några vidare anmärkningar än att en¬
dast till protokollet anföra sådant, som kan vara till gagn att upp¬
tagas i den närmaste framtiden till förnyad behandling, så att det
icke i Första Kammaren måtte synas afglömdt, att man syftar på en
vidare utveckling af denna vigtiga fråga, nemligen om ökning af
skogsstatens personal. Det är då först i afseende å den anmärkning,
Förnöjdt
anslag till
skogsstaten.
(Forts.)
N:o 17. 8
Lördagen den 10 Mars.
80111 herr Bergendahl gjorde i fråga om revirindelningen i Norr-
»kogsstatm. la?d» flln jaS.bei' att få saga några ord. Han sade, att utskottet ut-
(Forts.) talat den mening, att det bör kunna emotses, att den nu uppgjorda
revirindelningen bör tillfredsställa behofvet af förvaltningspersonal
för en lång följd af år. Om en sådan motivering får inflyta utan
gensaga, så blifver den ett band på kommande Riksdagar, hvilket jag
anser mycket beklagligt. Jag är öfvertygad, att de, som hafva dik¬
terat detta beslut, hvari ledamöterna af Första Kammaren deltagit,
icke kunna hafva rätt insett, hvad som kan kräfvas i framtiden.
Jag skall med några ord antyda, hvad jag, för min del, anser kunna
föranleda en förändring och en förökning af reviren i en icke så af¬
lägsen framtid. De norrländska skogarna hafva under föregående
tid skötts på ett helt annat sätt, än de nu börjat att blifva och
komma att blifva skötta, och det fordras derför en mycket större och
talrikare personal, såsom också synes af den gjorda utredningen, än
som nu förefinnes. Och säkerligen kommer detta behof att ökas mer
och mer. Skälet dertill är först och främst det inflytande, som för¬
bättrade kommunikationer inom Norrland medfört, och äfven förbätt¬
rade flottleder, hvilket gifvit anledning till en förändrad utsyning å
dessa skogar. Under flen tid, då kronan, för en låg afgift, sålde
afverkningsrätt till ett visst tumtal å kronoskogen, likasom ock då
man på senare tider genom auktion försålt hufvudsakligen sådant
virke, som ingått till sågverken, är det klart, attutsyningsförrättningarne
vant enklare och mindre omfattande, än då det gäller att försälja
virke af finare dimensioner, som kan användas till andra ändamål än
uteslutande för sågverkens behof, nemligen till pappersmassetillverk-
ning och kolning. Dessa skogar i Norrland, som blifvit så öfver¬
fylla åt sådant virke, som för nyssnämnda ändamål är lämpligt,
kräfva numera eu så ofantligt mycket större arbetsstyrka emot den,
som förut erfordrades för utsyning åt sågverken. Man kan icke tänka
sig och förutse behofvet af arbetskrafter i detta fäll. Dertill kom¬
mer, att det finnes trakter, som ännu icke äro afvittrade, och stock-
fångstskogar, som komma — hoppas jag — att återfalla till staten
och således också öka arealen.
Slutligen, men icke minst, är det att förvänta, att den vigtiga
frågan om den sorts kultur, som i Norrland hufvudsakligen kan
komma i fråga för vinnande af skogbärande mark på utdikade
trakter, alltmera skall taga betydande arbetskrafter i anspråk. Det gör
sig säkerligen ingen af denna kammares ledamöter reda för, huru stor
areal, som i en framtid kan blifva skogbärande i denna rika del af
värt land. Detta tillsammans med hvad förut är sagdt gör, för så
vidt man vill stå för hvad man säger, att man icke kan säga, att den
nu uppgjorda revirindelningen skall för en längre framtid ega bestånd.
Det är emot detta jag velat protestera och hafva denna protest till
protokollet antecknad.
Statsutskottet har dragit in något i vissa afseenden,och det kan man
ju icke undra på. Det måste alltid vara något att pruta på. Det är dock
otur, att utskottet händelsevis råkat träffa just det föreslagna nya Vadsbo
revir. Någon skall kanske tro, att, då 'jag har äran att tillhöra Vc-
stergötland, jag skulle vara så pass lokalpatriot, att jag skulle vilja
9
N:o 17.
Lördagen den 10 Mars.
framhålla Vestergötland som en vigtig landsdel framför andra, men
då jag känner detta revir någorlunda och äfven andra, så vill jag
påstå, att på de skäl, som herr Bergendahl framfört, det skulle vara
högst önskvärdt, om denna itudelning af reviret blefve bifallen.
Redan då jag satt i Konungens råd, tillstyrkte jag Kongl. Maj:t
att inköpa egendomar inom detta revir. Der tinnes bland andra en
egendom, som heter Grauvik. Jag ber att få nämna endast en de¬
talj, som ju icke kan intressera så mycket, men som dock kan be¬
styrka hvad som säges — vid denna egendom finnes en mängd
torpare, som få utgöra arrendet genom arbete, bestående i kolning
och fällning af virke, som transporteras till en såg, der det försågas.
Det är egentligen en sysselsättning för en disponent att sköta en så¬
dan egendom, och jägmästaren har vanligen fullt upp att göra med
den vidlyftiga bokföringen och trätransporterna in. m. Förvaltnings¬
kostnaden för reviret uppgår till 45,000 kronor årligen, således en
högst betydande kostnad. Ingen enskild och icke något bolag, som
bar en så omfattande egendom, skulle låta förvalta den på sådant
sätt, genom en enda person, en jägmästare, som icke är fullt qvali-
ficerad eller har tid att sköta den ekonomiska delen, lian måste
vara i skogen hela dagen, göra utsyningar och se till, huru arbetet
skall fördelas. Det är klart, att denne jägmästare, jag känner honom
väl, kan sköta det hela med en mängd underordnade kronojägare
och en assistent (som dock ofta torde ombytas), men det blir icke
detsamma, som om man fördelade arbetet pa två sjelfständiga män.
Jag tillåter mig ock uttala den förhoppning, att såväl denna sak
som i öfrig! all den utvidgning, vår skogsvård krafvel-, måtte såsom
hittills af Kongl. Maj:t framhållas utan fruktan för att Riksdagen icke
skall finnas villig att understödja ett sådant förslag, som afser att
klokt förvalta det dyrbaraste vi ega, nemligen våra skogar. Det kl¬
yftigt, att statens skogar icke endast blifva väl vårdade, utan vår¬
dade på ett helt annat sätt än hittills i och för vinnande af inkomst
nu och i framtiden. Den kultur, som nu bedrifves i våra skogar,
drager en betydligt större omkostnad och krafvel- mera arbetskrafter
än förut. Det är icke nog, att, då nya marker skola skogsodlas,
detta sker för nutid och framtid, utan statens skogar måste värdas
så, att de utgöra ett föredöme och ett exempel för den enskilda skogs¬
vården. Det är nemligen ett statsintresse af högsta vigt, att man
har detta exempel för ögonen i de skilda delarna af landet. Det
påstås, att vi svenskar hafva lätt att följa exempel. Undervisning-
verkar ju ofta nog, men icke så mycket som ett godt exempel. Jag
är öfvertygad, att detta är en sanning, och derför böra också våra
statsskogar skötas med största omsorg och omtanke.
Jag måste beklaga, att icke det af regeringen framstälda för¬
slaget om en öfverjägmästare vunnit utskottets bifall. Det synes
dock af utlåtandet, att det blott är utskottets önskan att få vänta
litet, och jag hoppas derför, att en sådan tjenst skall inrättas med
det snaraste.
Jag har, som sagdt, intet yrkande att göra, jag bär endast velat
hafva till protokollet antecknade de ord, jag här uttalat.
Förhöjdt
anslag till
skogsstaten.
(Forts.)
N:o 17.
Förhöjdt
anslag till
skog sstaten
(Forts.)
! 10 Lördagen den 10 Mars.
Herr Fränekel: Då jag deltagit i detta ärendes behandling inom
utskottet, naturligtvis utan att på något sätt tilltro mig någon sak¬
kunskap i hufvudfrågan, utan endast i den administrativa delen af
densamma, så skall jag be att få gifva skäl, hvarför jag, för min
del, obetingadt stält mig på bifall till utskottets förslag oförändradt.
Jag ber dä få nämna, att när denna fråga förekom i utskottet,
nemligen om ökning af skogspersonalen med 14 jägmästare och 80
kronojägare, framhöll eu numera ledamot af den kong!, pensionskomitén,
att lian för sin del ansåg, att man i det förslag, som förelåg från
afdeluingen, hade förbisett den inskränkning, som borde göras i vil-
koren för dessa tjensteman anställande, att de borde vara under¬
kastade de peusionsvilkor, som en framtida pensionering för statens
embetsman i allmänhet skulle komma att medföra. Han anförde,
enligt.,mitt förmenande, så goda skäl för eu så beskaffad anordning,
att jag icke tvekade att biträda denna åsigt. Det, som möjligen
skulle ligga emot att nu göra ett sådant undantag, vore, att det här
endast gäller ett antal tjensteman inom en redan organiserad stat och
att på detta sätt staten skulle ställa dessa tjensteman i en undantags¬
ställning. Men äfven i detta fall kunna goda skäl anföras, som visa,
att dermed icke vore så farligt.
a Om man då håller sig till det sätt, på hvilket Riksdagen hittills
behandlat så beskaffade frågor, då eu ny stat för ett embetsverk upp¬
rättats eller eu stat undergått förändring, skall man finna, att Riks¬
dagen med största försigtighet, under det dessa förändringar pågått,
velat tillförsäkra de nya tjenstemänuen några vilkor, som kunde
lägga hinder i vägen för eu framtida organisation i pensionshänseende.
1 det fallet förelåg det färskaste exemplet i fråga om patent- och
registreringsverkets organisation. Förslaget derom förekom vid 1898
års riksdag, och herrarne torde påminna sig, att Riksdagen i hufvud¬
sak godkände Kongl. Maj:ts förslag. Men i den skrifvelse, som Riks¬
dagen då aflat, anföres följande:
»Då emellertid efter verkstad utredning pensionsväsendets om¬
reglering i vissa afseenden lärer vara föremål för Eders Kongl. Maj:ts
pröfning samt då det ej torde vara lämpligt, att Riksdagen nu be¬
stämmer de för pensionsrätts åtnjutande i antydda syfte erforderliga
grunder, har Riksdagen, som visserligen medgifver det berättigade
deri, att nämnda personal i likhet med öfriga å ordinarie stat upp¬
förda tjensteman och vaktbetjente tillerkännes pensiousrätt, ansett
frågan härom böra tills vidare anstå, helst detta nyinrättade embets-
verks personal räknar sä få tjensteår, att pensionering af densamma
först efter lång tid lärer kunna ifrågakomma. 1 följd häraf bar Riks¬
dagen funnit sig böra för närvarande från de för åtnjutande af före-
nämndalöneförmåner uppstälda vilkor och förbehåll utesluta den af Eders
Kongl. Maj:t föreslagna bestämmelsen i fråga om afsked från tjensten.s
Och när Riksdagen sedan bestämde välboren för pensionssättet,
förekom der följande passus:
satt i allmänhet gällande bestämmelser i fråga om tjenstemäns
och vaktbetjentes rätt till pension icke. skola vara på nu ifråga¬
varande tjensteman och vaktbetjente tillämpliga.s
Jag ber få fästa kammarens uppmärksamhet på, att när dessa
11
No 17.
Lördagen den 10 Mars
beslut fattades, hade ännu icke frågan om tjenstemännens pensione¬
ring förevarit hos Riksdagen. Den förelåg då hos komité» och hos
Kongl. Maj:t. Det var först vid förra årets riksdag, som Kongl.
Maj:t fann sig föranlåten att framlägga en förnyad lag för tjenste¬
männens pensionering. Häraf torde kammaren finna, att redan innan
kammaren hade fattat något definitivt beslut i pensionsfrågan, ansåg
man försigtiglieten bjuda, att, då en ny stat uppgjordes eller ett
antal nya tjensteman tillsattes på ordinarie stat, man borde dervid
fästa sådana vilkor, att staten hade fria händer i fråga om pensio¬
neringen, dermed långt ifrån sagdt, att de nya pensionerna skulle
blifva sämre än de förra.
Kom så Riksdagens beslut år 1899. Herrarne torde erinra sig,
att, då det stora pensionsförslaget från Kongl. Maj:t förelåg, Riksdagen
efter noggrann pröfning icke ansåg sig kunna bifalla detta förslag,
men i stället aflat en skrifvelse till Kongl. Maj:t, deri Riksdagen på
det bestämdaste häfdar en sådan uppfattning. Det heter der:
»På grund af hvad Riksdagen sålunda, beträffande denna del af
den föreliggande frågan, anfört, har Riksdagen alltså funnit sig icke
kunna antaga lag om civile tjensteinnehafvares rätt till pension af
staten, förrän eu sådan ytterligare utredning i ämnet vunnits som
den, hvilken Riksdagen här ofvan till dess hufvudsynpunkter antvdt.
Riksdagen har derför funnit sig böra afstå Eders Kongl. Maj-.ts nu
framlagda förslag till lag angående civile tjensteinnehafvares rätt till
pension af staten. Och får Riksdagen, med tillkännagifvande häraf,
hos Eders Kongl. Maj:t anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes låta
verkställa utredning om sådant ordnande af det civila pensionsväsen-
det, att tjensteinnehafvarne lemna bidrag äfven till sin egen pensione¬
ring, samt för Riksdagen framlägga det förnyade förslag till pensio¬
nering af civile embets- och tjensteman, som efter dylik utredning
må finnas af förhållandena päkalladt.»
Deraf torde herrarne finna, att, sedan Riksdagen på detta sätt,
om jag så får säga, fråntagit hela staten för patent- och registrerings¬
verket all rätt till pension, ett nytt uppslag numera inträdt, deri¬
genom att Riksdagen på sätt och vis fastslagit vissa grunder, enligt
hvilka pensioneringen framdeles skall ordnas. Kan det då anses
vara oberättigadt, att Riksdagen, när en stat sådan som denna nu
föreligger, hvilken skall ökas med 94 nya tjensteinnehafvare, i full
öfverensstämmelse med föregående beslut anser sig böra göra det
förbehåll, att dessa nya tjensteman vid sitt antagande på ordinarie
stat böra blifva underkastade de nya bestämmelser, som kunna blifva
eu följd af den nya pensioneringen'.''
Jag nämnde nyss, att man kunde hysa betänklighet, huruvida
detta kunde vara lämpligt i en redan existerande stat. Jag ber då
att få påvisa, att Riksdagen i afseende å de 80 kronojägarebefatt-
ningarna är alldeles oförhindrad att insätta ett så beskaffad! vilkor,
att gälla för alla. — Detta vilkor skulle då icke komma att gälla
endast de nyantagne kronojägarne, utan äfven de förut anstälde, då
ju alla, på grund af detta statsutskottsbetänkande, skulle få nya
aflöningsförmåner, och Riksdagen bör vara berättigad att vid dessa
nya aflöningsförmåner fästa de vilkor, som önskas. Återstår alltså
Förhöjdt
anslag till
skogsstaten.
(Forts.)
N:0 17.
12
Lördagen den 10 Mars.
Förhöjdt frågan om de 14 nya jägmästarebefattningarna. Beträffande dem
skogsstaten ^an Ulim Ju anföra> att de icke genom ifrågavarande vilkors fast-
(Forts) ställande skulle komma i samma situation som deras äldre kam¬
rater. Emot en dylik invändning måste jag svara, att detta icke
bör utgöra hinder för bestämmande af ett dylikt vilkor, helst något
fullt liknande redan förekommit i fråga om flere andra stater. Så
vidt jag har mig bekant, skulle stadgandet af ett sådant vilkor
komma att medföra dels att dessa nya 14 tjensteman skulle komma
att engageras med skyldighet att underkasta sig detta vilkor och
dels att alla nytillträdande sådana tjensteman sannolikt skulle få
ett sådant vilkor infördt i sina fullmagter.
Jag kan sålunda icke finna annat, än att äfven detta vore ett
steg i den rätta rigtningen. Ty hvad är det man önskar? Man
önskar ju, att, när Riksdagen en gång fattat sitt beslut i afseende
på pensionering, denna så snart som möjligt skall kunna tillämpas.
Det enda skal, jag skulle kunna tänka mig för att man skulle, så
att såga, vara rädd för att nu sätta in ett så beskaflådt vilkor, vore
det, att man förutsatte, att den komité, som nu arbetar, och hvilkens
förslag till pensionsväsendets ordnande snart torde föreligga färdigt,
skulle gorå detta så ofördelaktigt för tjenstemäunen i allmänhet, att
de derigenom skulle gå miste om vissa fördelar, som de nu hafva.
Man får väl ändå icke antaga, att Riksdagen vid fastställande af de
nyss nämnda grunderna för tjensteinännens pensionering önskar att
åstadkomma en försämring af tjenstemännens ställning, fastän Riks¬
dagen önskade pensioneringen ordnad på ett annat sätt än nu.
Hvad har nu statsutskottet sagt? Jo, statsutskottet säger:
»Då frågan om pensionsväsendets ordnande för närvarande är
föremål för utredning och nya grunder för pensioneringen af statens
tjensteinnehafvare utan tvifvel torde komma att under den närmaste
tiden fastställas, har utskottet ansett, att vid tillskapande af nya
tjenster och vid löneförbättringar af hela tjenstemannakårer böra be¬
stämmas vilkor, hvarigenom genomförandet af förändradt sätt för
pensioneringen må underlättas. Och har utskottet derför ansett, att
vid beviljandet af ifrågavarande 14 nya jägmästarelöner och vid för¬
höjningen i kronojägarnes aflöningsförmåner bör fästas det vilkor,
att dessa tjensteman och betjente skola vara underkastade de för¬
ändrade pensionsbestämmelser, som framdeles kunna varda stadgade.»
På grund af denna motivering har utskottet också formulerat sin
kläm så, att detta vilkor skulle inträda så väl för de ifrågasatta
nya tjenstemännen som för betjeningen. Jag anser detta vara så
mycket naturligare, som jag, från den tid, då jernvägskomitén ar¬
betade med den stora jernvägsstaten, påminner mig, att man ansåg
sig nödsakad att skrifva till Kongl. Maj:t och anhålla, det alla nya
tjensteman, som tillsattes, under det att denna komité arbetade, skulle
tillsättas med det vilkor, att de blefve underkastade de nya bestäm¬
melser, som möjligen kunde framdeles inträda.
När detta nu kunde ske i afseende å en redan existerande kår,
när vidare, som vi veta, eu pensionskomité för närvarande arbetar,
hvilken bör hafva hunnit ganska långt med sina arbeten, hemställer
jag, huruvida Riksdagen icke skulle blifva beskyld för ett absolut
13
N:o 17.
Lördagen den 10 Mars.
inkonseqvent tillvägagångsätt, om. Riksdagen i detta fall icke kölle
fast vid de vilkor, som här förut blifvit uppstälda vid inrättandet af
nya tjenster.
Det är af dessa skäl, herr grefve och talman, som jag för min
del biträdt utskottets hemställan, till hvilken jag ber att få yrka
bifall.
Herr Wijk: Det kunde ju vara temligen onödigt, att jag här
vidare upptager tiden, men jag anser mig dock böra yttra några
ord med anledning af hvad min värderade kamrat på skaraborgs-
bänken nyss uttalat. Han fäste sig särskildt vid följande ord i
utskottets yttrande: »Att den nu uppgjorda,jrevirindelniugen bör till¬
fredsställa behofvet af förvaltningspersonal för eu lång följd af år»,
och om jag ej uppfattade lians uttalande origtigt, tydde han detta
yttrande derhän, att det skulle hafva afseende å hela landet. Detta
har naturligtvis icke varit utskottets mening, utan dessa ord hafva
uteslutande afsende på Norrland.
Då Kongl. Maj:t nu vid 1900 års riksdag framkommit med ett
förslag om tillsättande af 13 nya jägmästarebefattningar i Norrland,
får det väl icke anses vara märkvärdigt, om man förutsätter, att
behofvet af förvaltningspersonal i Norrland skall vara tillfredsstäldt
för en lång följd af år.
Beträffande herr Fränckels uttalande, så skulle jag väl kunnat
instämma med honom, för så vidt det ifrågasatta vilkoret icke skulle
komma att beröra endast dessa föreslagna nya jägmästare och ej
ega tillämpning å öfriga jägmästarebefattningar vid inträtfande
ledighet; men då detta icke kan vara. rigtigt, har jag ej kunnat
biträda utskottets förslag.
Herr Anderson, Albert: Med statsutskottets ledamöter från
denna kammare är jag ense deruti, att det åt utskottet föreslagna
vilkoret i fråga om förändrade pensionsbestämmelser icke är lämpligt,
för så vidt det skulle afse allenast de nu ifrågavarande fjorton jäg-
mästarne och åttio kronojägarne. På sätt er. föregående talare kar
anfört, anhöll 1899 års Riksdag hos Kongl. Maj:t om en utredning för
ett sådant ordnande af pensionsväsendet, att tjensteinnehafvare medelst
afgifter skulle bidraga till sin egen pensionering. Han nämnde
också, att en komité för ändamålet är tillsatt, hvilkens arbeten snart
torde föreligga afslutade. Om Riksdagen nu skulle antaga det ifråga¬
varande vilkoret, att dessa fjorton jägmästare och åttio kronojägare
skulle vara underkastade förändrade pensionsbestämmelser, kan jag
för min del icke antaga annat än att Kongl. Maj:t dels med stöd
af detta beslut och dels på grund af den skrifvelse i fråga om pen¬
sioneringen, som förra årets Riksdag aflät, komrne att utfärda allmän
föreskrift derom, att vid tillsättande af embeten och tjenster hädan¬
efter ett vilkor af samma beskaffenhet som det af utskottet kär
föreslagna skulle i fullmagterua inflyta. Jag kan, som sagdt, ej annat
än antaga, att en sådan åtgärd skulle blifva följden af att detta
vilkor antages af Riksdagen, och derför har jag icke något att erinra
emot utskottets förslag.
Förhöj åt
anslag till
skogsstaten.
(Forts.)
N.o 17.
14
Lördagen den 10 Mars.
Intill Herr Nord en falk: I likhet med en högt ärad talare skall jag,
skogsstaten °akdadt ja8' ' ärendets skick icke vill yrka ändring i statsutskottets
(Forts.) försia& dock uttala naSra anmärkningar mot detsamma till den kraft
och verkan ett sadant uttalande kan hafva för framtida åtgärders
vidtagande hvad utvecklingen af våra skogars förvaltning beträffar.
I sådant afseende beklagar jag, att utskottet icke kommit till det
resultat, att det, på sätt Kong!. Maj:t föreslagit, hemstält, såväl att
Vadsbo revir skulle delas som ock att eu ny öfverjägmästare i
Norrbottens län skulle tillsättas. I afseende å Vadsbo revir hafva vi
ju redan af ledamöter, noggrant hemmastadda i förhållandena der,
tätt upplysningar om detsamma, och jag skall till deras anförande
endast lägga, att för bedömande af behofvct utaf revirets delning
det bör ihågkommas, att äfven med en delning reviren komme att
blifva i det ena 15,000 hektar och det andra 11,000 hektar, och att
skogarne inom det sistnämnda skulle blifva belägna på öfver hundra
olika ställen, samt på det förstnämnda eller det å 15,000 hektar
på elfva olika håll. Jag vill nu icke tala om förhållandena i Tysk¬
land, hvarest man vid bestämmandet af revirens storlek synes göra
gällande den åsigten, att revirförvaltaren dagligen, eller åtminstone
flere gånger^ i veckan, skall kunna besöka hela reviret, till följd
hvaraf också underhållet åt eu ridhäst lärer ingå i revirförvaltarens
löneförmåner. Afkastningen af våra skogar kan ju ej jemföras med
Tysklands. Men det kan förtjena erinras derom, att den komité,
som nyligen afgifvit utlåtande rörande åtgärder för bevarande af en¬
skilda personers skogar, uppstad den fordran, att hvarje enskild
person, som eger skogar till 1,500 hektar i landets södra' delar och
3,000 hektar i Norrland, skall vara skyldig att anställa eu forstbildad
person. Med så störa fordringar på enskilde bör kronan icke så
pruta på förvaltningsorgan för sina skogar, att desse ej hunna
efterses och en revirförvaltare på anmärkning om mindre god vård
å någon del af en kronopark kunna hafva rättighet svara, att det
är absolut omöjligt med tillgänglig personal att på ett tillfredsställande
sätt fylla fordringarne på eu god förvaltning.
Lika beklagligt är, att utskottet kommit till den åsigt, att bevil¬
jandet af de löneförmåner, som äro nödvändiga för tillsättande af en
ny öfverjägmästare i Norrbotten, bort afstyrkas. Domänstyrelsen
har anfört göda skäl för sitt åt Kongl. Maj:t gillade förslag dervidlag.
Den har påvisat, att det, såsom det nu är ordnadt, är omöjligt för
öfverjägmästaren i Norrbotten att medhinna göromålen. Skogarne
i Norrbotten hafva på de senare åren ökats högst betydligt. År 1898
tillkommo sålunda, om jag minnes rätt, 165,000 hektar och år 1899
ytterligare 390,000 hektar. Man riskerar under sådana förhållanden,
att en öfverjägmästare sättes i den ställningen, att han blott och
bart blir en expeditionskarl, som ej hinner taga kännedom om för¬
hållandena på platsen, ej resa inom reviret, hvarpå den för honom
gällande instruktionen lägger stor vigt. Öfverjägmästaren är i sjelfva
verket ett synnerligen vigtig! organ vid skogsadmiuistrationen. För
revirförvaltaren måste det vara af vigt, att han kan rådföra sig med
en person, som kan grunda sitt omdöme på kännedom om de faktiska
förhållandena inom reviret, Å andra sidan bör det äfven för domän-
15
N.o 17.
Lördagen den 10 Mars.
styrelsen vara angeläget att se de utlåtanden och yttranden, som Förnöjdt
affordras öfverjägmästaren i anledning af revirförvaltarens framställ- mtaten
ningar och reqvisitionsförslag, vara grundade på personlig känne- ,Fortsy
dom om förhållandena på platsen.
Värdet af våra skogar är i väsentlig män beroende på det sätt,
på hvilket de skötas, och jag är öfvertygad om, att tillsättandet åt'
de båda tjenster, hvarom nu är fråga, många gånger om skulle be¬
spara kronan de medel, som erfordras till deras aflöning.
Jag skall emellertid, såsom sagdt, icke nu framställa något yr¬
kande.
Herr Bergendalil: Jag har begärt ordet ännu en gång med
anledning deraf, att min högt ärade vän på skaraborgsbänken tydligen
missförstått, hvad jag nyss yttrade. Han trodde nemligen, att jag
med mitt klander af utskottets motivering för den af utskottet uttalade
meningen — att behofvet af förvaltningspersonal skulle vara tillfreds-
stäldt för en lång följd af år — skulle hafva förutsatt, att utskottet
dervid afsåg förvaltningspersonalen i hela landet. Nej, det gjorde
jag visst icke. Detta utskottets uttalande står ju infördt i slutet af
det stycke, som ensamt handlar om Norrland och Dalarne och således
icke kunnat af mig misstydas.
Herr af Burén: Jag anhåller endast att få instämma i de
behjertansvärda tankar och ord, som här hafva uttalats åt herrar
Bergendahl, friherre von Blssen och friherre Nordenfalk.
Grefve Wachtmeister, Fredrik: Jag anhåller att få yttra några
ord i afseende å frågan om kronojägarnes dagarfvode. Dessa hafva
för närvarande rättighet till ett dagarfvode af 2 kronor 50 öre för
det arbete de verkställa å ecklesiastika boställsskogar, å de statens
skogar, hvilka ej stå under skogsstatens omedelbara vård och förvalt¬
ning, samt å hemmansskogar. Men nu inträffar ganska ofta, att sådana
allmänna skogar för att erhålla eu intensiv och rationel kultur ställas
under skogsstatens vård och förvaltning, och då är det orätt och
oegentligt, att kronojägarne skola förlora sin rätt till dagarfvode och
kan ej heller vara till fromma för en sådan intensivare skogskultur.
Nu har Kongl. Maj:t föreslagit, att kronojägarne skulle på alla kronans
skogar få åtnjuta en sådan rätt till dagarfvode ända till och med 3
kronor i Norrland, Dalarne och Vermland, om blott dessa arbeten
utföras på ett visst afstånd ifrån kronojägarens hemvist och antalet
dagar begränsas till en viss numerär.
Utskottet har icke stält sig afvisande emot tanken, att dagarfvode
skulle utgå i afseende å alla kronoskogar, men efter att först hafva
ökat den ofvan berörda radien från kronojägarnes hemvist från 5
till 10 kilometer samt nedbringat antalet (lagar från 80 till 60, så
föreslår utskottet, att beloppet skulle bestämmas till 1 krona 50 öre
per dag för de 6 norra länen samt Vermland och 1 krona för de
öfriga länen.
Jag har nu närmast begärt ordet för att säga, att jag tinner det
ganska betänkligt och ingalunda vist, att staten gifven sina tjenare
N:o 17.
16
Lördagen den 10 Mars.
Förnöjdt sämre betalning för vården af de skogar, livilka för staten äro de
skoQsstaten dyrbaraste ocb vigtigaste, och jag kan ej heller fullt godkänna det
(Forts ) skal, som statsutskottet gifver i sin motivering för denna nedprutning,
då utskottet säger, att dessa dagarfvoden endast hafva karakteren af
traktamente, ehuru utskottet visserligen dervid har något stöd uti
hvad departementschefen sjelf sagt. Det är nemligen så, att man
tänkt sig, att dessa dagarfvoden skulle blifva kronojägarne till en
ganska behöflig reseersättning, ty som det nu är förhållandet, få de
lida rätt stora förluster under sina färder till och från långt aflägsna
skogar. Om jag detta oaktadt icke har något yrkande att göra, så
beror detta derpå, att jag, såsom jag förut sagt, är tacksam för hvad
utskottet velat gifva.
Herr Tornerhjeliu: Det var ett yttrande i chefeus för domän¬
styrelsen sista anförande, som uppkallade mig. Han sade nemligen,
att konseqvensen af det föreliggande förslaget vore den, att staten
gåfve den sämsta aflöningen för de dyrbaraste skogarna. Men så
har åtminstone icke utskottet fattat saken, utan så, att den lön krono¬
jägarne åtnjuta, den utgår för deras tjenstgöring å dessa skogar, och
det är just för denna tjenstgöring de hafva sin lön och äro skyldiga
att sköta sina vederbörliga distrikt. Det tillägg, de skulle få i detta
dagtraktamente, erhålla de efter samma grund, som staten till andra
dess tjenare utgifver traktamente, då de nödsakas att under flera
dagar vara borta från sitt hemvist, såsom förhållandet t. ex. är med
tågpersonalen vid jernvägarna och postverkets betjente, men denna
aflöning får ej anses såsom någon ersättning för det arbete, för
hvilket de i öfrigt åtnjuta stadgade löneförmåner, utan dessa 1 krona
och 1 krona 50 öre äro endast att betrakta såsom en godtgörelse för
det dyrbara kosthållet, då de vistas borta från sina hem. 'bill stöd
för dessa siffror anfördes, att enskilde skogsegare betala sina skog¬
vaktare för tjenstgöring i aflägsnare trakter respektive 1 å l,so.
Dessutom bibehålla kronojägarne sin rätt till full dagspenning med
2,50 för tjenstgöring på sådana skogar, bvilkas skötsel ej åligger
dem på grund af tjensten, nemligen de ecklesiastika boställsskogarna
och de, som ej stå under statens omedelbara förvaltning, och denna
tjenstgöring måste anses såsom en minskning i den tid, de eljest
skulle kunna disponera för enskild förtjenst, och då är det rättvist,
att de fä sin fulla dagspenning med 2,so, men ej betalas, jag upprepar
det ännu en gång, denna 1 krona för skötseln af statens skogar, utan
blott såsom en ersättning eller ett bidrag till bestridande af omkost¬
naderna för deras vistelse utom hemtrakten.
Dä jag nu har ordet, vill jag nämna, att herr Fränekel talade
något om att konseqvensen fordrade att vidfästa detta vilkor om
pensioneringen. Hvad det beträffar, tror jag, att den konseqvensen
är ganska underhaltig. Det är visserligen sant, att år 1898 var i
fråga att sätta ett helt embetsverk på ordinarie stat, och då vidfästes
detta vilkor, men i fjor, då en partiel ökning gjordes af ej mindre än
143 nya befattningar inom postverket, skedde detta utan ett dylikt
vilkor i afseende å pensioneringen. Konseqvensen har alltså hittills
ej varit så synnerligen stor.
17
N:o 17.
Lördagen den 10 Mars.
Herr rossel-: Jag anhåller endast att få fästa uppmärk¬
samheten derpå, att om utskottets förslag antages äfven i afseende
å det vidfästade vilkoret rörande pensioneringen, så tror jag verkligen,
att kammaren skulle handla principvidrigt. Vi skola komma i håg, att
när det rör kronojägarne, så står det på 88:de sidan, att de »skola
vara underkastade de förändrade pensioDsbestämmelser, som framdeles
kunna varda stadgade». Hade det nu varit fråga endast om dessa
nyantagna 80 kronojägare, så kunde ju ej varit så mycket att säga
om det vidfästade vilkoret; men då utskottet uppstält samma vilkor
för alla kronojägare, äfven de redan förut befintliga, så synes man
begå eu orättvisa emot dem, mot de gamla kronojägarne, hviska,
likvisst kunna hafva anspråk på att få bibehållas vid de en gång
dem tillförsäkrade rättigheter, och detta så mycket mera som någon
löneförhöjning ej här är i fråga för dem, utan endast en tillökning i
tjenstgöringspenuingarne. Det föreslagna vilkoret synes mig derför
stå i strid mot det tillvägagångssätt, som Första Kammaren städse
brukat vilja häfda. Jag har tillåtit mig att häruppå fästa upp¬
märksamheten och anhåller att få yrka bifall till Kongl. Maj:ts, hvilket
här är detsamma som de 11 reservanternas, förslag.
Herr Fränekel: I afseende å kronojägarne tog jag mig redan
förut friheten påvisa, att Riksdagen måste anses oförhindrad föreskrifva
förändrad pensionering för hela kåren i sammanhang med bestämmande
af nya aflöningsvilkor för kåren i dess helhet; men härtill kommer,
enligt upplysningar som lemnats inom utskottet, att kronojägarnes
pensionering nu är så dålig, att man har anledning antaga och hoppas,
att den nya pensionskomitén skall i detta afseende framlägga förslag
till förbättrade pensionsviikor för dessa, hvadan alltså någon risk här
ej torde förefinnas. I öfrigt hänvisande till den motivering utskottet
anfört, yrkar jag bifall till dess hemställan.
Sedan öfverlägguingen förklarats härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att beträffande föreliggande moment yrkats, dels att
utskottets hemställan skulle bifallas, dels ock, af herr Tornerhjelm,
att kammaren skulle antaga det förslag, som innefattades i den vid
förevarande moment afgifna reservation.
Härefter gjorde herr talmannen propositioner i enlighet med dessa
yrkanden och förklarade sig anse propositionen på godkännande af
herr Tornerhjelms yrkande vara med öfvervägande ja besvarad.
Votering begärdes, i anledning hvaraf uppsattes, justerades och
anslogs en så lydande omröstningsproposition:
Den, som bifaller hvad statsutskottet hemstält i punkten 4 mom. a),
af sitt utlåtande n:o 8, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Första Kammarens Prat. 1900. N:o 17.
Förliöjdt
anslag till
skogsstaten.
(Forts.)
2
N.o 17.
18
Lördagen den 10 Mars.
Vinner Nej, antages det förslag, som innefattas i den vid momentet
afgifna reservationen.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja — 26;
Nej — 74.
Monn. b.)
Utskottets hemställan bifölls.
Punkten 5.
Utskottets hemställan bifölls.
Punkten 6.
Angående Herr von Möller: Om jag utan att i öfrigt göra något yrkande
belöningar ber att få framhålla ett önskemål, kan ju den invändning möjligen
dödande"* Söras> att jaS 1301-1 framhålla detta på civilministerns dag, då frågan
om anslag till statistiska centralbyrån förelåg till behandling. Äfven
gissar jag, att man kommer att spörja, i hvad sammanhang denna
fråga om rofdjurs dödande står till sjette hufvudtiteln, eller hvad
frågan om döda sjelar har med nämnda byrå att göra. Jag vill då strax
precisera, hvad jag menar. Malisen i landet^har — säges det —
kallat denna institution »Byrån för insändande af» — för att begagna en
omskrifning —» officiella sanningar — med modifikation», och det
är för att i någon mån lindra detta embetsverks samvetsnöd, som
jag tagit mig friheten begära ordet.
Som hvar och en väl vet, skickas årligen till landets alla, jag
tror närmare 1,000, kommunalordförande frågor angående huru många
skadedjur, som afdagatagits, och huru många husdjur, som blifvit af
rofdjur dödade. Jag vet ej, hvartill dessa uppgifter skola tjena, men
hvad jag vet, är, att de förorsaka våra kommunalordförande, herrar
länsmän och Konungens befallningshafvande ganska mycket besvär,
till dess de slutligen hamna i denna frågvisa anstalt, med hvad
resultat hoppas jag byrån sjelf måtte veta, ty dessa uppgifter äro icke
och kunna ej blifva exakta samt äro’dessutom fullkomligt obehöfliga, då
ju Konungens befallningshafvande lemnar uppgift på antalet dödade
rofdjur, för hvilka belöning utbetalts. Jag ber att få belysa detta
något närmare.
Uti våra södra provinser tillfrågas nemligen årligen kommunal¬
ordförandena — jag är sjelf ordförande i min lilla kommun — huru
många björnar, vargar, lon och järfvar under året dödats, äfvensom
huru många renar, hästar och kor etc. blifvit utaf dessa rofdjur dödade.
Då jag gerna så samvetsgrant som möjligt vill fullgöra mina åligganden,
har det städse varit mig en odelad glädje att kunna ifylla stora nollor
Lördagen den 10 Mars. 19 N o 17.
vid alla dessa frågor. Södra Sverige hemsökes, mig veterlig!, nemligen Angående
ej af björnar, vargar, lon eller järfvar. Icke heller bär jag mig bekant,
att renar der användas som husdjur, eller att de rofdjur vi der hafva/ dödande.
företrädesvis räfvar, hökar och kråkor, utöfva attentat mot kor eller (Forts.)
hästar.
Jag skulle således vilja göra denna vördsamma framställning:
Vore ej möjligt att för framtiden härvidlag kunna inbespara något
papper, äfven om detta till äfventyra skulle lända den svenska pappers¬
industrien till men; det skulle i hvarje fall hafva det goda med sig,
att åtskillig onödigt förspild och resultatlös arbetskraft härigenom
skulle inbesparas.
Öfverläggningen förklarades härmed slutad, hvarefter kammaren
biföll hvad utskottet i den nu föredragna punkten hemstält.
Punkterna 7—18.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
Punkten 19. Anslag till
uppförande
Herr statsrådet grefve Wachtmeister: Utskottet bär uti sin byggnad^!
motivering vid den nu föredragna punkten uttalat en princip, som läns¬
väg ej kan lemna utan erinran. residmset
Kong!. Maj:t har, som herrarne finna, hegärt ett anslag af 89,000 % Kalmar-
kronor för en ny flygelbyggnad vid länsresidenset i Kalmar, åt hvilket
anslag 4,000 kronor äro afsedda till arkitektsarfvode. Detta arfvode,
4,000 kronor, har utskottet ansett kunna besparas och motiverat
detta dermed, att »jemlikt den för öfverintendentsembetet gällande
instruktion af den 14 november 1879 det åligger detta embete att,
då sådant af Kongl. Maj:t anbefalla, uppgöra ritningar och kostnads¬
förslag till bygnadsarbeten för kronans rakning». Det har sin fulla
rigtighet, denna passus förekommer uti instruktionen för öfverinten¬
dentsembetet, men då utskottet häraf, som det synes, vill draga den
slutsats, att kronan härigenom skulle utan särskilda kostnader kunna
få ritningar uppgjorda till större nybygnadsföretag, så nödgas jag
häremot inlägga en bestämd gensaga.
Den på ordinarie stat uppförda tekniska personalen inom öfver¬
intendentsembetet består, förutom öfverintendenten sjelf, af en förste
intendent såsom ledamot af styrelsen samt af två intendenter, den
ene för tillsynen öfver kronans hus i Stockholm, den andre för till¬
synen öfver kronans hus i landsorterna. Enligt instruktionen kar
detta embete en mängd olika göromål att handlägga, bland annat
att granska ritningar till byggnader eller ändringar på redan uppförda
sådana, såsom t. ex. kyrkor och många andra. Skulle nu denna
fåtaliga ordinarie personal äfven föreläggas att uppgöra ritningar till
större och mera omfattande byggnadsföretag, sfi är väl uppenbart, att
dessa tjenstemäns tid skulle härmed så upptagas, att en mångfald af
göromål, som eljest åligga embetet, skulle få utföras af vikarier —
N:o 17.
20
Lördagen den 10 Mars.
Anslag till uppgörande af ritning till en större nybygnad är ett arbete som ofta
ÄÄkrätver flera m&nader.
byggnad vid. Då torde frågas, hvad som åsyftas med denna bestämmelse uti
läns- instruktionen. Om herrarne slå upp statskalendern, återfinnes der
residenset under rubriken öfverintendentsembetet ett antal tjenstgörande arkitek-
1 (FiX ter utom. stat, för närvarande sjutton stycken. Det är åt dessa arkitekter,
(forts.) embetet i förekommande fall uppdrager att utarbeta ritningar. Om
man vidare undersöker, bur det förhåller sig med den ersättning,
dessa utom stat tjenstgörande arkitekter hafva att för sitt arbete i
embetsverk^ påräkna, så utgår denna ersättning från det anslag, som
finnes uppfördt på öfverintendeutsembetets stat och har rubriken
»vikariatersättningar, arfvoden åt extra biträden samt renskrifnings-
kostnad m. m.» Af detta anslag, i staten upptaget till endast 8,400
kronor, har utgått, förutom ersättning för renskrifning och åtskilligt
annat, såsom ersättning åt en hvar af dessa extra arkitekter årligen i
medeltal 350 kronor, och det är väl tydligt, att denna ringa godt-
görelse ej förslår långt, då frågan gäller ritningar till större och mera
omfattande publika bygnader. Ersättningen utgår för det biträde de
lemna i embetet, men man kan väl icke rimligtvis begära, att dessa
arkitekter, visserligen extra, men dock bland sig räknande flera af
vårt lands förnämsta arkitekter, skola utföra så omfattande företag
för en så ringa penning. Huru man från början tänkt sig denna sak,
framgår bäst om det tillätes mig uppläsa några rader ur löneregle-
ringskomiténs betänkande den 16 oktober 1877. De lyda, som följer:
»Vidkommande slutligen embetets åliggande med ritningars uppgö¬
rande och ersättningen derför, anser komitén äfven härutinnan en
förändrad anordning böra vidtagas. Å ena sidan kan ej staten aflöna
ett flertal arkitekter så, att de, med åsidosättande af enskild verk¬
samhet, uteslutande egna sig åt statens tjenst, men å andra sidan
måste tillgodoses arkitekternas billiga anspråk, att deras arbete för
statens räkning ersättes med ett belopp, något så när motsvarande
hvad den enskilde för enahanda arbete betalar. Med fästadt afseende
å båda dessa omständigheter synes komitén lämpligast, att embetets
ordinarie arkitektspersonal inskränkes till det minsta möjliga antal,
eller det som kan vara erforderligt hufvudsakligen för den embetet
åliggande granskning af byggnadsförslag och vården om kronans
egendomar, och att för ritningar, Indika genom embetets försorg skola
uppgöras eller omarbetas och icke kunna af den ordinarie personalen
medhinnas, extra ordinarie arkitekter må anlitas. Ersättning för
ritning för kronans räkning skulle sålunda utgå, liksom nu är fallet,
af det för sielfva byggnaden anvisade anslaget, då sådan byggnad be¬
slutades, och, om den ifrågasatta byggnaden ej komrne till stånd, för
hvarje särskildt fall, på underdånig hemställan af embetet, till utbe¬
talande beviljas». Komiténs yttrande biträddes af dä föredragande
departementschefen och lades till grund för den lönereglering och
instruktion, som för embetet kom till stånd. I full öfverensstämmelse
härmed aflat Kongl. Magt samma dag instruktionen faststäldes till
öfverintendentsembetet ett kongl. bref, deri embetet medgifves, att,
då e. o. arkitekt uppgjort ritningar till någon ifrågasatt större ny¬
byggnad för kronans räkning, som sedermera ej kommer till utfå-
21 N:o 17.
Lördagen den 10 Mars.
rande, embetet eger att hos Kongl. Magt göra underdånig framställ- Anslag till
ning om särskild godtgörelse för berörda ritningar. Deraf framgår,
att. om anslag till dylik byggnad beviljas, arkitektsarfvodet inberäknas byggnad vid
i anslaget, och vid hvarje ritning till större bygnadsföretag, som för- länsresidenset
anledt äskande af anslag hos Riksdagen, har åtminstone sedan 1879, i Kalmar.
då öfverintendentsembetets nuvarande instruktion utfärdades, äfven (Forts.)
uti kostnadsberäkningarna upptagits arkitektsarfvode, och häremot har
icke förut gjorts någon invändning vid Riksdagens handläggning af
byggnadsfrågor. Tydligt är, att om kronan skall kunna påräkna
upprättande af ritningar till större byggnadsföretag utan att anslag
äskas för arkitektsarfvode, så måste helt andra anordningar vidtagas
än de, hvilka för närvarande äro gällande.
Herr Pettersson, Fredrik Emil: Då jag deltagit uti detta
ärendes behandling på afdelningen, anhåller jag endast att få beträ-
fande den gjorda motiveringen nämna, att det enligt den här åbero¬
pade instruktionen åligger öfverintendentsembetet att uppgöra ritningar
och kostnadsförslag. Jag betviflar visst icke att, på sätt här på¬
pekats, det anslag, som för ändamålet står till öfverintendentsembetets
förfogande, är allt för ringa, men då torde den utväg anlitas att
få det samma höjdt med hänsyn till de göromål, hvilka åligga
öfverintendentsembetet.
Jag ber vidare att få påpeka, att beträffande sjelfva det egent¬
liga anslaget bär utskottet ej prutat ett enda öre, utan de 85,000
kronor, som sjelfva arbetet skulle kräfva, de hafva utaf utskottet till¬
styrkts, ehuruväl det, såsom hithörande handlingar utvisa, fans ett
annat alternativt förslag, hvilket slutade på en summa som ej upp¬
gick till mer än 80,925 kronor, och i den högre summa, som ut¬
skottet nu föreslagit, ingår dessutom arfvode för tillsynen med 4,358
kronor 55 öre. Sjelfva ärendet har i realiteten af utskottet i hela
dess vidd tillstyrkts, det är endast på grund af den instruktion man
ansåg gälla för öfverintendentsembetet som utskottet har velat göra
denna modifikation. Jag anhåller att få yrka bifall till utskottets
förslag.
Efter det öfverläggningen ansetts härmed slutad, biföll kamma¬
ren hvad utskottet i föreliggande punkt hemstält.
Punkterna 20—28-
Hvad utskottet hemstält bifölls.
Punkten 29.
Lädes till handlingarna.
Föredrogs å nyo och företogs punktvis .Till afgörande stats¬
utskottets den 7 och 9 innevarande mars bordlagda utlåtande n:o 24, i
anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående anslag till jord¬
bruksdepartementet m. m.
N:o 17.
22
Lördagen den 10 Mars.
Stat för jord¬
bruksdepar¬
tementet.
Punkten 1.
Herr B i 11 ing: Då statsutskottets pluralitet vid behandlingen
af skogsstaten beslöt att till bifall till framställningen om inrättande
af nya jägmästare- och kronojägarebefattningar foga det vilkor, att
innehafvande af dessa nya befattningar skulle vara underkastade blif¬
vande pensionsbestämmelser, blef en konseqvens af detta beslut, att
pluraliteten också skulle föreslå samma vilkor med afseende å tjenste-
männen inom det nya jordbruksdepartementet. En liknande konseqvens
af den reservation, som Första Kammarens ledamöter i utskottet af¬
gift^ vid sjunde hufvudtiteln, blef också, att samma ledamöter här
reserverade sig mot de der orden i andra stycket på sjuttonde sidan
i utskottets utlåtande: »skolande tjensteman vara underkastad de för¬
ändrade pensionsbestämmelser, som framdeles kunna varda stadgade».
Då nu Första Kammaren i fråga om skogsstaten nyss med stor plu¬
ralitet bifallit hvad reservanterna yrkat, kräfver naturligtvis konse-
qvensen, att kammaren också beträffande det nya jordbruksdeparte¬
mentet afslår utskottets hemställan och bifaller reservationen.
Jag anhåller att få yrka bifall till reservationen.
Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr talmannen, att i
afseende på nu föredragna punkt endast yrkats, att kammaren skulle
antaga det förslag, som innefattades i den vid utlåtandet fogade re¬
servation.
Sedermera gjordes propositioner, först på bifall till hvad ut¬
skottet i förevarande punkt hemstält samt vidare på godkännande
af berörda yrkande; och förklarades den senare propositionen vara
med ja besvarad.
Punkterna 2 och 3.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
Vid förnyad föredragning af lagutskottets den 6 och 7 i denna
månad bordlagda utlåtanden:
n:o 21, i anledning af väckt motion angående ändring af § 51 i
förordningen om kommunalstyrelse på landet; och
n:o 22, i anledning af väckt motion angående ändrad lydelse af
§ 33 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd
den 21 mars 1862,
biföll kammaren hvad utskottet i dessa utlåtanden hemstält.
23
N:o 17.
Lördagen den 10 Mars.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Dahlberg under
tio dagar från den 13 innevarande mars.
Justerades två protokollsutdrag för denna dag, hvarefter kam¬
maren åtskildes kl. 1,14 e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.
Tisdagen den 13 mars.
Kammaren sammanträdde kl. 2,30 e. m.; och dess förhandlingar
leddes af herr vice talmannen.
Herr statsrådet von Krusenstjerna aflemnade Kongl. Maj:ts nedan-
nämnda nådiga propositioner till Riksdagen:
l:o) med förslag till förordning angående minderårigas och qvin-
nors användande till arbete i industrielt yrke; samt
2:o) i fråga om anordnande af fabriksinspektion under år 1901.
Justerades protokollet för den 6 i denna månad.
Upplästes följande ingifna läkareintyg:
Att ledamoten af Riksdagens Första Kammare ryttmästaren
Nils Fock, på grund af sjukdom är förhindrad att under de närmaste
veckorna deltaga i riksdagsförhandlingarna, intygas härmed på be¬
gäran.
Stockholm den 12 mars 1900.
Erik Tengstrand,
legitimerad läkare.
N:o 17.
24
Tisdagen den 13 Mars.
Anmäldes och bordlädes lagutskottets utlåtande n:o 26, i an¬
ledning af väckt motion angående ändring af § 3 i lagen angående
tillsättning af presterliga tjenster den 26 oktober 1883.
Vid föredragning af ett från Andra. Kammaren ankommet proto¬
kollsutdrag, n:o 120, med delgifning af nämnda kammares beslut
öfver dess tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1, i anledning af väckt
motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående upphörande af lösen
för anteckning å vexel eller afskrift deraf om skedd protest, beslöt
Första Kammaren hänvisa detta ärende till sitt tillfälliga utskott
n:o 1.
Föredrogs, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
statsutskottets den 10 innevarande månad bordlagda utlåtande n:o 8 a.
Vid föredragning af statsutskottets den 10 innevarande mars
bordlagda memorial n:o 25, med förslag till voteringsproposition i
anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut i en fråga rörande anslagen
under riksstateus andra hufvudtitel, godkändes den föreslagna voterings-
propositionen.
Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande statsutskottets
den 10 i denna månad bordlagda memorial n:o 26, i anledning af
kamrarnes skiljaktiga beslut i vissa frågor rörande anslagen under
riksstatens sjette hufvudtitel.
Punkterna 1—3.
De föreslagna voteringspropositionerna godkändes.
Punkten 4.
Lades till handlingarna.
Punkterna 5 och 6.
De föreslagna voteringspropositionerna godkändes.
Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran,
statsutskottets den 10 innevarande månad bordlagda utlåtanden n:is
27—29.
25
N:o 17.
Tisdagen den 13 Mars.
Vid föredragning af bevillningsutskottets den 10 innevarande
mars bordlagda memorial:
n:o 16, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande
bevillningsutskottets betänkande n:o 14 i anledning af väckt motion
om tullfrihet för omalen majs;
n:o 17, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande
bevillningsutskottets betänkande n:o 15 i anledning af väckta motioner
om tullfrihet för icke rökt fläsk;
n:o 18, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande
punkten 3:o) i bevillningsutskottets betänkande n:o 2 angående vissa
delar af tullbevillningen;
n:o 19, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande be¬
villningsutskottets betänkande n:o 5 anledning af väckt motion an¬
gående ändring af tullsatsen för broderade arbeten;
n:o 20, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande be¬
villningsutskottets betänkande n:o 10 i anledning af väckt motion
om viss ändring i förordningen angående stämpelafgiften i fråga om
lagfartsprotokoll och lagfartsbevis; och
n:o 21, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande be¬
villningsutskottets betänkande n:o 11 i anledning af väckta motioner
om vissa ändringar i stämpelförordningen i fråga om s. k. fromma
stiftelser,
godkände kammaren de i dessa memorial föreslagna voterings-
propositioner.
Föredrogs och lades till handlingarna bevillningsutskottets den 10
i denna månad bordlagda memorial n:o 22, i anledning af kamrarnes
skiljaktiga beslut rörande utskottets betänkande n:o 12 i anledning
af väckt motion om ändrade bestämmelser i fråga om arfsskatts ut¬
tagande från fideikommitterad egendom.
Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
lagutskottets den 10 innevarande månad bordlagda memorial och ut¬
låtanden n:is 23- 25.
Föredrogs och hänvisades till lagutskottet Kongl. Maj:ts denna
dag aflemnade nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till för¬
ordning angående minderårigas och qvinnors användande till arbete
i industrielt yrke.
Första Kammarens Prof 1900. N:o 17.
3
N:o 17.
26
Tisdagen den 13 Mars.
Föredrogs och hänvisades till statsutskottet Kong!. Maj:ts under
sammanträdet aflemnade nådiga proposition till Riksdagen, i fråga
om anordnande af fabriksinspektion under år 1901.
Justerades sex protokollsutdrag för denna dag.
På framställning af herr vice talmannen beslöts, att lagutskottets
utlåtande n:o 26 skulle sättas främst på föredragningslistan till
morgondagens sammanträde.
Kammaren åtskildes kl. 2,51 e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.
Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1900.