RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1900. Andra Kammaren. N:o 46.
Fredagen den 4 maj.
Kl. 7a ^ e. m.
§ I-
Justerades protokollet för den 27 nästlidne april.
§ 2.
Anmäldes och godkändes särskilda utskottets förslag till Riks¬
dagens skrifvelse, n:o 57, till Konungen, i anledning af Kongl.
Maj:ts proposition med förslag till lag angående ersättning för skada
till följd af olycksfall i arbete och till lag om ändrad lydelse af
17 kap. 4 och 11 §§ handelsbalken.
§ 3.
Till kammaren hade inkommit följande nu upplästa läkare¬
intyg:
Ledamoten af Riksdagens Andra Kammare herr doktor P. F.
Landelius, som insjuknat i influensa och bronchitis acuta, är på
grund deraf urståndsatt att tills vidare bevista Riksdagens sam¬
manträden, intygar
Stockholm den 3 maj 1900.
Magnus Pontin,
leg. läkare.
§ 4.
Föredrogos, men bordlädes åter konstitutionsutskottets utlåtande
n:o 7, lagutskottets utlåtande n:o 44 och Andra Kammarens tredje
tillfälliga utskotts utlåtande, n:o 18.
§ 5.
Ordet lemnades på begäran till
Herr Staaff, som anförde: Herr talman, mina herrar! Det
är min afsigt att anhålla om kammarens tillstånd att få framställa
några frågor till herr statsrådet och chefen för landtförsvarsdeparte¬
mentet, och jag skall vördsamt bedja att få inleda dessa frågor
Andra Kammarens Prof. 1900. N:o 46. 1
)
Interpella¬
tion.
N:o 46. 2
Fredagen den 4 Maj.
Interpella¬
tion.
(Forts.)
med ett referat — så kortfattadt som möjligt — af det ärendes
behandling, som föranledt desamma, och torde jag få inskjuta de
anmärkningar, hvartill jag finner anledning.
Ärendet rör dels fastställande af en ändrad modell för lif-
gardets till häst hjelmar, gifven genom nådig generalorder, dels
det sätt, hvarpå denna generalorder tillämpats eller är i färd med
att tillämpas af lifgardets regementsförvaltning.
Vid utrustningskommissionens sammanträde den 30 oktober
1899 anförde inspektören för kavalleriet, H. K. H. hertigen af
Vestergötland, att lifgardets till häst hjelmar ej vore ändamåls¬
enliga. Modellen vore tillverkad på en tid, då man ej i vårt land
kunde framställa en god hjelmtyp. Felen vore: att den vore svår
att tillpassa, att den ofta tryckte hufvudet, att den vid stark köld
skadade örat samt att det vore svårt att använda kikare vid be¬
gagnande af hjelmen. (Här vill jag förutskicka den anmärkningen,
att den nuvarande hjelmen faststäldes för 21 år sedan och att
den under dessa 21 år varit begagnad.) Hans Kongl. Höghet
förevisade derpå en nygjord hjelm, vid hvilkens konstruktion felen
afhjelpts. Han framhöll dock, att man först borde klargöra, huru¬
vida hjelm och husarmössa skulle qvarstå i fältutrustningslistan.
Såsom skäl deremot hade anförts för det första att, om hela vår
armé i fält vore iförd lägermössor, det skulle vara vida lättare
att igenkänna egna trupper — till skilnad då ifrån fienden; för
det andra att hjelmarne blänkte och för det tredje att kostnaden
vore stor. Såsom motskäl emot dessa skäl anförde Hans Kongl.
Höghet: 1) att lägermössan icke heller vore fullt lämplig, ty den
blänkte visserligen ej, men vore kanske ej nog tydligt igenkännings-
tecken; 2) att hjelmen gåfve bättre skydd vid handgemäng och
mot stötar vid ridning t. ex. i skog; 3) att den vid attacker gåfve
»ökad moralisk tillförsigt»; 4) att blänkandet å hjelmen kunde i
fält döljas, och 5) att kostnaden betydde mindre, om hjelmen än¬
dock skulle qvarstå såsom paradplagg. Nu kan jag naturligtvis
icke — såsom ej militäriskt fackkunnig —- inlåta mig på någon
uttömmande granskning af dessa skäl. Jag vill endast nämna att,
enligt min uppfattning, det vill förefalla såsom om de tre första
skälen vore temligen svaga. Till det fjerde skälet, nemligen att
blänkandet skulle i fält kunna döljas, har jag anledning att under
ärendets vidare behandling återkomma. Hvad det femte skälet
beträffar eller att kostnaden betydde mindre, om hjelmen ändock
skulle qvarstå såsom paradplagg, så synes mig detta skäl vara
ganska märkligt. Ty det synes knappast kunna innebära något
annat än att tvekan, huruvida en fältutrustningspersedel bör såsom
sådan bibehållas ur kostnadssynpunkt, skulle kunna gendrifvas
med fastslående af att persedeln lika fullt skall qvarstå som parad¬
plagg. Visserligen säger inspektören för kavalleriet: »om hjelmen
ändå skall qvarstå som paradplagg», hvilken vilkorliga form synes
antyda att det ej skulle ankomma på kommissionen att föreslå
Fredagen den 4 Maj.
3 N:o 46.
dess borttagande. Men det är väl tydligt, att kommissionens upp¬
drag ej kan vara så begränsad^ utan att den har att ur alla syn¬
punkter bedöma en föreslagen persedels lämplighet eller olämp¬
lighet.
Det synes mig vara en hufvudpunkt i hela denna fråga —-
och en hufvudpunkt, som sträcker sig vida utöfver denna fråga
— om de af Riksdagen medgifna anslag verkligen användas till
anskaffande och underhåll af persedlar, som uteslutande eller i
första rummet afse paradändamål.
Hans Kongl. Höghet slutade med att framhålla, att det vore
bäst att tillsvidare bibehålla hjelm och husarmössa som fälthufvud-
bonad och ändra lifgardets till häst hjelm. Generalintendenten
erinrade, att han vid en föregående behandling af frågan inom
kommissionen påyrkat hjelmens utgående ur fältutrustningen; en
ståndpunkt som han fortfarande vidhölle. Men under förutsätt¬
ning, att kommissionens beslut stode fast, ansåge generalintendenten,
att den föreslagna ändringen vore välbetänkt. Om kommissionen
gillade ändringen, borde Hans Kongl. Höghet anmodas ingå med
underdånig hemställan om ändringen, hvilken icke borde behöfva
erhålla form af ny modell, utan måhända hellre, liksom skett i
fråga om officerarnes lägermössas ändring, endast afse mindre
ändring vid skeende nyanskaffning och reparationer. Hans Kongl.
Höghet upplyste, att ändring af de gamla hjelmarne af kostnads¬
skäl borde ske endast vid mera grundlig reparation. Herr ord¬
föranden framhöll, att det dock i sak här vore fråga om en verk¬
ligt ny modell.
Jag ber herrarne observera de här olika ståndpunkterna,
nemligen att generalintendenten påyrkade, att hjelmen skulle helt
och hållet slopas, men att sedan, om kommissionens beslut ginge
emot hans åsigt, han skulle vara med om ändringen, men fram¬
höll, att det i sådant fall icke behöfde blifva en ny modell, utan
endast en mindre ändring, hvarpå Hans Kongl. Höghet svarade
att af kostnadsskäl ändring af de gamla hjelmarne endast borde
ske vid mera grundlig reparation, samt att ordföranden såsom
sin åsigt fastslog, att det dock i sak vore fråga om en verkligt
ny modell.
Härefter öfvergick kommissionen, som icke afgjorde frågan
vid detta sammanträde, till en fråga, som kommissionen redan
förut varit inne på, nemligen huru man egentligen skulle bära
sig åt för att kunna bibehålla hjelmen i fält, alldenstund, såsom
herrarne väl veta, det har blifvit ett axiom att man måste taga
bort både det lysande och färgrika då man kommer i fält, hvilket
bäst visat sig i boerkriget, der engelsmännen måst utbyta sina
lysande uniformer mot andra enfärgade. Hans Kongl. Höghet
meddelade, att försök med mattgjorda hjelmar utförts och han
beskref, huru en mattgjord hjelm syntes vida mindre än en vanlig
blänkande, samt anförde vissa siffror härom, på indika jag icke
Interpella¬
tion.
(Forts.)
N:o 46. 4
Fredagen den 4 Maj.
Interpella¬
tion.
(Forts.)
behöfver inlåta mig. Men han anmärkte, att en olägenhet dervid
vore att, om hjelmen mattgjorts, kunde den ej göras glänsande
igen. Man kunde således tänka sig, att man för en neutralitets-
mobilisering, utan att ett fälttåg blefve af, skulle förstöra hjel-
marne, hvilka, såsom man kunde se, vanstäldes af mattgöringen.
I stället borde för dragonerna antagas ett brunt fodral likasom
inom tyska armén. Ett sådant betingade antagligen knappt 50
öre per styck. Denna sista upplysning är enligt hvad jag från
trovärdigt håll inhemtat icke rigtig utan beroende på ett misstag
af Hans Kongl. Höghet. Kostnaden lär nog gå till kronor 1 å
1: 50 per styck. Derefter beslöt kommissionen att anmoda inspek¬
tören för kavalleriet att till ett kommande sammanträde uppgöra
förslag dels till hjelmhakrem af läder, dels till fodral för lifgardets
till häst och dragonernas hjelmar etc.
Frågan förekom nästa gång vid kommissionens sammanträde
den 22 november förliden år, då Hans Kongl. Höghet förevisade
bland annat förslag till öfverdrag till hjelm för lifgardet till häst
och dragonregementena. Vidare föreslog Hans Kongl. Höghet,
att den förevisade ändringsmodellen å lifgardets till häst hjelm borde
antagas för nyanskaffning och för ändring vid större reparationer.
Generalintendenten vidhöll fortfarande sin ståndpunkt, men mot¬
satte sig icke det väckta förslaget, under förutsättning att kom¬
missionens beslut om hjelmens kvarvarande i fältutrustningen
stode fast.
Kommissionen beslöt att tillstyrka såväl försöksmodellen å
öfverdrag till hjelm som att nuvarande hakrem borde bibehållas,
äfvensom ändringsmodell å lifgardets till häst hjelm, allt i enlig¬
het med Hans Kongl. Höghets förslag.
Derefter ingick Hans Kongl. Höghet till Kongl. Maj:t med
anhållan om fastställelse och Kongl. Maj:t faststälde genom general¬
order af den 9 februari 1900 dels lijelmöfverdrag för manskapet
vid lifgardet till häst, kongl. lifregementets dragoner, kongl.
skånska dragonregementet och kongl. Norrlands dragonregemente,
dels ny hjelmmodell för kongl. lifgardet till häst att tjena till
efterrättelse vid anskaffning samt, hvad hjelmen för kongl. lif¬
gardet till häst beträffade, jemväl vid större reparationer af
dylika persedlar.
Härmed var således en förändrad modell faststäld att i nyss
angifna fall tillämpas. Men hvad inträffade? Jo, för någon tid
sedan erfor jag, att regementsförvaltningen vid lifgardet till häst
höll på att gå i författning om anskaffande af hjelmar efter för-
ändringsmodellen. Med anledning deraf begaf jag mig till rege¬
mentsförvaltningen, träffade intendenten och anhöll att få del af
de protokoll eller skrivelser, som kunde röra detta ärende. Här¬
till fick jag det svar, att någonting skrifvet ej fans om denna
sak. Då jag emellertid gick vidare med frågor, utspann sig ett
samtal, derunder intendenten yttrade, att saken var afgjord genom
Fredagen den 4 Maj.
5 N:o 46.
muntligt samtal mellan öfversten och honom samt direktören för
det bolag, af hvilket arbetet skulle utföras, att hjelmar sålunda
skulle anskaffas, men att det ej vore alldeles bestämdt, om detta
skulle ske detta eller nästa år. Vidare betonades skarpt, att det
ej vore fråga om nya hjelmar, som skulle anskaffas, enär vissa
delar skulle bibehållas af de gamla. Dessa delar voro emellertid
tydligen det allra minsta, som också syntes på priset; ty det.
förklarade intendenten, skulle ej komma att understiga -SO kronor
pr hjelm. Af hela samtalet kunde jag icke få annan uppfattning
än den, att meningen var att förändra hjelmarne just för att
tillämpa den nya modellen, och att arbetet ingalunda föranleddes
af något behof af nyanskaffning eller större reparation. Någon
nyanskaffning borde faktiskt icke kunna komma ifråga, ty rege¬
mentets persedellista utvisade vid detta års ingång icke mindre
än 200 brukbara hjelmar utöfver det för regementet behöfliga
antal. Någon grundligare reparation omtalades icke heller af
intendenten, utan, såsom sagd!, det lärer nog stå fast, att motivet
för regementsförvaltningens åtgärd och det enda ändamålet med
densamma är att få hjelmarne förändrade efter den nya modellen.
Efter upplysningar, som jag varit i tillfälle att inhemta från
annat håll, lär en faktisk beställning föreligga, ehuru jag i saknad
af protokoll eller skrivelser icke är i tillfälle att för kammaren
kunna framlägga skriftliga bevis på denna sak.
Om regementet skall förändra hela sitt hjelmförråd, skulle
kostnaden, då cirka 600 hjelmar torde erfordras, uppgå till 18,000
kronor efter ett pris af 30 kronor pr hjelm.
Om jag ej med afseende å de uppgifter jag nu lemna! blifvit
orätt underrättad — och jag är temligen viss på att så ej är
fallet — skulle tydligen en högst uppseendeväckande oegentlighet
föreligga, bestående i en alldeles bestämd afvikelse från den
kongl. generalordern. Den bestämde ju, att den förändrade
modellen skulle användas vid anskaffning och vid större repara¬
tioner, men medgifver alldeles icke, att regementsförvaltningen
skulle förändra hjelmarne efter den nya modellen blott för att
förändra dem. Jag behöfver knappt tillägga, att jag hyser den
meningen, att eu sådan åtgärd, som regementsförvaltningen ämnar
vidtaga, likasom den strider emot den nådiga generalordern, också
skulle stå i skarpaste strid med alla förnuftiga hushållningsprinciper.
Betraktar man nu ärendet i dess helhet, torde man för öfrigt
finna, att omsorgen om en ren paradpersedels bibehållande varit
nog stor redan i utrustningskommissionen, då denna kommission
oaktadt generalintendentens bestämda, uttryckliga och upprepade
reservation accepterat de verkligen svaga skäl, som inspektören
för kavalleriet anförde för hjelmens bibehållande. Särskild!
egendomligt måste det anses, att man hellre anskaffar en ny
persedel, hjelmöfverdraget, än man följer generalintendentens
uppfattning och slopar hjelmen helt och hållet. Och som eu
Interpella¬
tion.
(Forts.j
N.o 46. 6
Fredagen den 4 Maj.
ytterligare egendomlighet kan betonas, att hjelmfodralet, som
uppenbarligen tillkommit för att rädda de starkt och i sin helhet
blänkande hästgardeshjelmarne, utsträckts att användas äfven vid
dragonregementen, som hafva hjelmar af helt annan och ojemförligt
mindre lysande beskaffenhet, en omständighet, som osökt föranleder
misstanken, att man snarast ville genom att utsträcka fodralets
tillämpning till mera generel användning dölja eller någon smula
bortblanda, att man måste anskaffa det just för att kunna behålla
de kära lifgardeshjelmarne.
Synnerligen egendomligt, från civil synpunkt nästan oförklarligt,
är slutligen, att utrustningskommissionen på kavalleriinspektörens
svaga skäl kunnat acceptera förändringen af hjelmen utan att
infordra någon utredning om kostnaden derför.
Om nu förändringen, såsom jag nyss nämnde, kommer att
stiga till 18,000 kronor och dessutom hjelmöfverdragen efter hvad
jag erfarit skulle kosta 2 å 3,000 kronor, så kommer detta att för¬
anleda en utgift på öfver 20,000 kronor, hvilket, så vidt jag kan
förstå, icke kan anses annat än som rent bortkastade penningar.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra skall jag be att
få hemställa till kammaren, om kammaren ville gifva mig tillstånd
att till statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet fram¬
ställa följande frågor:
l:o. Har herr statsrådet erfarit, att regementsförvaltningen
vid lifgardet till häst håller på att gå i författning om en kostsam
förändring af regementets hjelmar i sannolikt mycket omfattande
skala ?
2:o. Om så är, finner ej herr statsrådet, att den planerade
åtgärden skulle illa stå i öfverensstämmelse med gifna allmänna
föreskrifter om iakttagande af noggrann hushållning i afseende.^
utrustningen och bestämdt strida mot den nådiga generalordern
af den 9 februari 1900?
3:o. I händelse de begge förra frågorna besvaras jakande,
ärnar herr statsrådet vidtaga någon åtgärd med anledning af
regementsförvaltningens förfarande ?
Silf äT--?"' f
Den af herr Staaff sålunda framstälda anhållan begärdes på
bordet och bordlädes.
§ 6.
Till bordläggning anmäldes följande inkomna ärenden:
sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 5, i an¬
ledning af väckta motioner rörande folkskolelärares m. fl:s
aflöning; och
n:o 6, i anledning af dels Kong!. Maj:ts i statsverksproposi¬
tionen under åttonde hufvudtiteln, punkten 19:o, gjorda fram¬
ställning om statsbidrag till vikarie för extra ordinarie lärare vid
Fredagen den 4 Maj. 7
folkskola m. fl., dels ock en i anledning af denna framställning
väckt motion;
bankoutskottets memorial n:o 18, angående ändringar i
aflöningsstaten för Sveriges riksbank m. m.;
lagutskottets utlåtande n:o 46, i anledning af väckt motion
om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående åstadkommande af nya,
så vidt ske kan, öfverensstämmande civillagar för de tre skandi¬
naviska länderna; samt
Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, n:o 19,
med anledning af väckta motioner om skrifvelse!’ till Kongl. Maj:t i
fråga om utsti’äckt sabbatshvila åt vissa klasser af statstjenstemän
och betjente m. m.; och
n:o 20, med anledning af väckt motion om skrifvelse till
Kongl. Maj:t angående tillgodogörande af bränsletillgång i landets
torfmossar.
§ 7.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herrar I). M.
Lyckholm och E. Norman under morgondagen samt friherre
C. W. Ericson under två dagar från och med den 8 dennes.
§ 8.
Justerades ett protokollsutdrag, hvarefter kammarens ledamöter
åtskildes kl. 3,1 e. m.
In fidem
E. Nålborst Böös.