RIKSDAGENS PROTOKOLL,
1900. Andra Kammaren. N:o 34.
Torsdagen den 5 april.
Kl. 11 f. m.
§ 1.
Herr statsrådet m. m. N. Claeson aflemnade Kongl. Maj:ts
propositioner till Riksdagen:
angående anslag för deltagande i de internationella gymnastik-
och idrottstäflingarna under verldsutställningen i Paris;
angående upplåtelse af mark från hemmanet Belgstena
n:o 1 under Ribbingelunds kungsgård i Kjula socken och öster-
Rekarne härad af Södermanlands län till skolhustomt för Kjula för¬
samling;
angående anslag för meteorologiska centralanstaltens förseende
med dagliga meteorologiska telegram från Fseröarne och Island; och
angående anslag till forskningar efter svenska minnen i främ¬
mande länder.
De kongl. propositionerna blefvo på begäran bordlagda.
§ 2.
Föredrogs, men blef å nyo bordlagdt Andra Kammarens andra
tillfälliga utskotts utlåtande n:o 13.
§ 3.
Till kammarens afgörande förelåg statsutskottets utlåtande
n:o 9, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde
hufvud ti tel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.
Andra Kammarens Prof. 1900. N:o 34. 1
Nso 34, 2
Torsdagen den 5 April.
Ang. förhöj¬
ning i aflönin¬
gen för labora¬
torn i häkte-
riologi.
Punkt er na 1—13.
Biföllos.
Punkten 14.
Kongl. Maj:t hade föreslagit Riksdagen att till höjande af
aflöningen för laboratorn i bakteriologi vid karolinska mediko-
kirurgiska institutets patologisk-anatomiska institution till 4,500
kronor, hvaraf 1,500 kronor skulle utgöra tjenstgöringspenningar,
bevilja på ordinarie stat ett anslag af 2,500 kronor, med förkla¬
rande, att förordnande för laboratorn må från och med början af
af år 1901 utfärdas utan inskränkning till viss tid.
Utskottet hemstälde,
att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande fram¬
ställning, må till höjande af aflöningen för laboratorn i bakterio¬
logi vid karolinska mediko-kirurgiska institutets patologisk-anato¬
miska institution till 3,000 kronor, hvaraf 750 kronor skola ut¬
göra tjenstgöringspenningar, bevilja på ordinarie stat ett anslag af
1.000 kronor, med förklarande, att förordnande för laboratorn må
från och med början af år 1901 utfärdas utan inskränkning till
viss tid.
I fråga härom anförde chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet Claéson: Som kammaren behagade finna af denna
punkt i utlåtandet, har Kongl. Maj:t föreslagit, att aflöningen åt
laboratorn i bakteriologi vid Karolinska institutet skulle bestäm¬
mas till 4,500 kronor. Utskottet har deremot föreslagit aflöningen
till 3,000 kronor. Jag tillåter mig att säga någi*a ord för att
framhålla vigten deraf, att denna laboratorstjenst blir aflönad med
det högre beloppet.
Denna laboratorstjenst inrättades på grund af Riksdagens be¬
slut 1894. Då föreslog Kongl. Maj:t, att aflöningen skulle be¬
stämmas till 3,000 kronor, men Riksdagen nedsatte beloppet till
2.000 kronor. Ku har på framställning från Karolinska institutet
och med förord af universitetskanslern Kongl. Maj:t föreslagit, att
aflöningen skulle höjas till 4,500 kronor, eller samma belopp, som
utgår till laboratorn i fysiologi vid samma institut. Denna labo-
ratorsbefattning i bakteriologi kräfver tillit ut sin man. Han har
i första rummet att lemna undervisning åt de studerande, som
skola aflägga medicine kandidatexamen. Han skall nemligen under¬
visa dem i bakteriologisk teknik, emedan det för medicine kandidat¬
examen fordras ett intyg om en genomgången kurs i bakteriolo¬
gisk teknik. Han skall sätta de unga studerandena i stånd att
göra de vanliga bakteriologiska diagnoserna, såsom för difteri, tu¬
berkulos och tyfoid, och han skall dessutom gifva dem en inblick
i serumterapiens principer. Detta kräfver mycket stort arbete af
Torsdagen den 5 April. 3
laboratorn. Utom dessa kurser för de medicine studerandena har
han hvarje termin gifvit kurser för medicine kandidater och till
och med för praktiserande läkare för att sätta dem in i bakterio-
logiens moderna ståndpunkt. Såsom det torde vara herrarne bekant,
går just denna vetenskap framåt med mycket stora steg, så att det
kräfves fullt ut, att den, som skall representera denna vetenskaps¬
gren, kan uteslutande egna sin tid åt detta arbete. För att rätt
kunna gifva dessa kurser, fordras ett betydligt arbetsmaterial. Det
skall finnas en fullständig samling af bakteriekulturer, och dessa
omfatta 40 till 50 olika arter. Dessa måste renodlas minst en
gång i manaden och samtidigt kontrolleras genom experimentella
försök och färgningar. Enligt hvad mig meddelats, kräfver detta
arbete den största noggrannhet och är ofantligt tidsödande. Vidare
har laboratorn att göra åtskilliga andra undersökningar. Men jag
skall till sist be att få påpeka det stora ansvar och den fara, som
är förenad med hans arbete. Ty genom någon oförsigtighet, genom
något slarf eller förbiseende från hans sida, eller om han icke ser
efter dem, som arbeta under honom, kunna ju de största olyckor
astadkommas. Det är derför nödvändigt, att denne laborator egnar
hela sm tid åt sin tjenst. Under sådana förhållanden, och i be¬
traktande af det dryga ansvar, som åligger honom, tror jag, att
det här föreslagna beloppet, 3,000 kronor, är för litet, och att
lönen bör höjas till hvad Kongl. Maj:t föreslagit, eller 4 500
kronor.
Herr Wallis: Herrarne torde hafva sig bekant, huru¬
ledes det för hela den svenska läkareverlden är en ytterst vig-
tig fråga,° att de bakteriologiska forskningarna må kunna be-
drifvas på. ett tidsenligt sätt, och herrarne veta också, huru
Kiksdagen i början af 1890-talet mycket frikostigt anvisade medel
till . byggande af ett bakteriologiskt laboratorium vid Karolinska
institutet. Då det blef färdigt, måste naturligtvis institutet ingå
med anhållan om medel att derstädes bedrifva den nödvändiga un¬
dervisningen och de vetenskapliga undersökningar, som också na-
urligtvis äro nödvändiga, i fall Sverige i denna del af veten¬
skaperna vill följa med öfriga kulturländer. Enligt de anspråk,
som man då för tiden ansåg sig böra ställa på den person, som
skulle förestå detta laboratorium, begärdes för honom 3,000 kronor.
Detta nedprutades då af Riksdagen till 2,000 kronor. Ku har
Kongl. Maj:t på institutets begäran föreslagit 4,500 kronor, men
statsutskottet vill icke, att Riksdagen skall bevilja mer än 3,000
ronor, d. v. s. lika mycket, som första gången begärdes, och sä
f®r ,l sm motivering för denna betydliga nedprutning, att det icke
örebragts tillräckliga skäl för det högre beloppet, utan att summan
orde utgå med det belopp, som begärdes för 6 år sedan. I det
änseendet vågar jag skilja mig från statsutskottets åsigt. Jag
anser tvärtom, att alldeles afgörande skäl blifvit förebragta för
»:o 34.
Ang. förhöj-
ning i ajlönin-
gcn för labo¬
ratorn i bak-
teknologi.
(Forts.)
N:o 84. 4
Torsdagen den 5 April.
Ang. förhöj¬
ning i aflöning
gen för labo¬
ratorn i bak-
teriologi.
(Forts.)
det högre beloppet. Ty det är nemligen så, att de anspråk, som
ställas på en dylik läkare och vetenskapsman, under dessa 6 år blif-
yit i väsentlig mån höjda.
Detta har redan af den föregående ärade talaren blifvit fram¬
hållet, men jag skall tillåta mig att pointera det ännu mera. Det
finnes nemligen intet land, der någon del af den medicinska veten¬
skapen ifrigare bedrifves än just bakteriologien, hvilken också till
följd deraf utomordentligt hastigt utvecklats. Dess litteratur ökas
dag från dag genom de massor af undersökningar, som utföras.
Bakteriologien blir ett allt mer vidtomfattande ämne, det blir ett
ämne, som kräfver allt större och större undervisningstid, derest dess
resultat skola kunna öfverskådas af den studerande ungdomen.
Vi hafva derför under denna korta tid måst oupphörligt öka
anspråken på denne lärares arbetstid. Han är nu långt mera sys¬
selsatt, än hvad vi någonsin från början tänkt oss.
Jag behöfver icke i detalj redogöra för herrarne, huruledes
den bakteriologiska forskningen utvidgats, ty det är allmänt kända
saker. Jag vill endast framhålla, hurusom en ytterst vigtig gren
af bakteriologien, en gren, som spelar en synnerligen stor roll äf¬
ven för den enskildt praktiserande läkaren, nemligen serumtera-
pien, just under dessa sex år sett dagen och utvecklats.
Vi äro absolut tvungna att äfven i fråga om undervisningen
följa med, derest icke här skall alstras eu lakarekår, som står långt
under de samtida utländska läkarekårerna. Detta har Sverige hit¬
tills undgått, tack vare sina fullgoda undervisningsverk. Det är
också alldeles naturligt, att man specielt inom bakteriologien må¬
ste följa med utvecklingen.
Det är icke emellertid nog att begära af laboratorn en betyd¬
ligt ökad undervisningsskyldighet nu emot förr. Man måste äfven
begära af honom — efter som han är den ende specielle represen¬
tanten för bakteriologi icke blott vid det Karolinska institutet, utan
i hela vårt fädernesland — att han skall öka sitt vetenskapliga
arbete. Och detta kommer att blifva allt mera mödosamt, enär
det inom denna vetenskap gifves så ofantligt många nya uppslag,
som det är nödvändigt att följa.
Till följd deraf kan med skäl sägas hvad lärarekollegiet sagt
och herr statsrådet här upprepat, eller att vi äro tvungna att af
denna person begära, att han alldeles uteslutande egnar sig åt
detta kall. Det kan han här i Stockholm icke göra med en af¬
löning af 3,000 kronor; detta torde hvar och en kunna förstå.
Att 4,500 kronor äro i detta hänseende ett minimibelopp, är tyd¬
ligt, allra helst när man betänker, att den person, hvarom här är
fråga, icke allenast måste vara legitimerad läkare och för detta
ändamål hafva genomgått 10 ä 12 års studier, utan dessutom må¬
ste hafva inom sin vetenskap idkat specialstudier, som tagit
många år i anspråk. Det är absolut otänkbart, att vi, om lönen
bestämmes till 3,000 kronor, kunna af denna person begära hvad
5 X:o 34.
Torsdagen den 5 April.
vi dock måste begära af honom, nemligen att han uteslutande skall -4ng- förhSj-
egna sig åt uppgiften att vara föreståndare för den bakteriologiska nin9 1 aflöntn-
institutionen. genförlabora.
f torn i häkte-
Men berrarne veta allesammans, att det ytterligare finnes ett rioiogi.
särskild! skäl, hvarför vi nu måste af denna person begära större (Forts.)
omvårdnad om institutionen, än som var tal om år 1894. Jag
syftar på dessa hemska företeelser, som nyss antyddes af herr
statsrådet, på de olyckor, som kunna komma från dessa bakterio¬
logiska laboratorier. Det är icke länge sedan ett dylikt tillbud
till olycka förekom i "Wien, och det skrämde hela verlden under
8 å 14 dagars tid. Man kunde vänta, att från denna centralplats
i mellersta Europa skulle öfver hela Europa och äfven till vårt
land utbreda sig denna farsot, pesten, hvilken hos oss icke före¬
kommit på snart 200 år. Hela verlden gick under denna tid i
största ängslan, ända till dess man lyckats genom energiska mått-
och steg begränsa epidemien, ty det var en verklig epidemi, som
hade utgått från det bakteriologiska laboratoriet. Det är sjelfkärt,
att alla, som på något sätt bära ansvaret för en dylik anstalt,
måste känna sig i hög grad tyngda af detta sitt ansvar och att de der¬
för måste fordra, att inspektionen, skötseln och vården af anstal¬
ten skall i ännu högre grad än tillförene blifva sträng och allvar¬
lig, ty detta är det enda medlet att med säkerhet afvärja dylika
förhållanden.
Jag kan såsom en slutlig sammanfattning saga, att vi måste
med absolut nödvändighet begära, att den här ifrågavarande labo¬
ratorn skall uteslutande egna sig åt denna institution, och det han
han icke i Stockholm, med de kompetensvilkor han måste fylla,
för en lön af 3,000 kronor. Detta torde hvar och en inse.
Härtill kan läggas, att andra personer i samma embetsställ-
ning, men med icke större, utan mindre utidervisningsskvldighet
och med mindre ansvar i alla hänseenden, för närvarande uppbära
4,500 kronor i lön. Detta är fallet med laboratorerna i fysiologi
i Hpsala och i Stockholm, och helt nyss fattade vi samma beslut
i fråga om laboratorn i fysiologi i Lund.
Det är sålunda alldeles sjelfklart, att vi ansett oss vara i vår
goda rätt, då vi begärt denna höjning i aflöningen för innehafva-
ren af den ifrågavarande vigtiga lärarebefattningen.
Det är på grund af dessa skäl och med åberopande jemväl af
dem, som herr statsrådet anfört, som jag nu tillåter mig yrka bi¬
fall till Kongl. Maj:ts proposition.
Häruti instämde herr Björck.
Herr Ivar Månsson: Herr grefve och talman! Jag hade nästan
väntat, att en annan ledamot af kammaren, hvilken utan tvifvel
känner denna sak bättre än jag, skulle begära ordet och yrka bi¬
fall till statsutskottets förslag.
N:o 34. 6
Torsdagen den 5 April.
Ang. förhöj- Statsutskottet kar emellertid uti de skäl, som föreligga i
%gm för fåhöra- Kon&1- Maj:ts proposition, icke kunnat finna anledning att höja
om i häkte- lönen utöfver hvad Kongl. Maj:t och lärarekollegiet år 1894 begärde
rioiogi. för denne laborator. Det har synts oss, som om det icke alls vore
Torts.) visadt, att denne man nu skulle få mera att göra, än som var ifråga¬
satt år 1894.
Att då med ens nu mer än fördubbla aflöningen för denne
tjensteman utan att förelägga honom att uteslutande egna sig åt
sin tjenst, har statsutskottet ansett vara ett allt för djerft steg.
Yi ha inom utskottet trott, att vi stode på en säker basis, då vi
hemstält om bifall till den af Kongl. Maj:t vid 1894 års riksdag
för denne tjensteman begärda, af lärarekollegiet vid Karolinska in¬
stitutet förordade aflöning.
Af denna anledning tillåter jag mig yrka bifall till stats¬
utskottets förslag.
Herr Wallis: Jag har egentligen ingenting att svara på
den siste talarens anförande, enär han icke vederläde något af de
skäl, som jag anförde för lärarekollegiets åskådning. Jag får säga,
att lärarekollegiet helt enkelt ansett sig moraliskt förpligtadt att
hos Kongl. Maj:t göra framställning om att till ifrågavarande
tjenst anvisas så stor aflöning, att man kan begära, att innehafva-
ren uteslutande egnar sig åt sitt vigtiga och i högsta grad ansvars¬
fulla kall. Jag hoppas, att kammaren inser, att man icke kan be¬
gära af en person, som vanligen är minst 30 år gammal och
genomgått så ytterst dyrbara kurser, som för läkareutbilningen
och sedermera för den speciella utbildningen till bakteriolog erfor¬
dras, att han för en aflöning af 3,000 kronor uteslutande skall
egna sig åt sin tjenst. Han tvingas naturligtvis att skaffa sig
biförtjenster. Bästa beviset på aflöningens otillräcklighet är också,
att under den korta tid, som förflutit, sedan tjensten tillskapades,
redan en innehafvare af densamma afgått. Att tjensten kun¬
nat återbesättas oaktadt den ringa aflöningen har berott på den
omständigheten, att bakteriologien för närvarande erbjuder ett så
omätligt intresse, att personer, som särskildt egna sig åt detta
studium, velat uppoffra sig. De måste naturligtvis i sådant fall
antingen göra tillskott af egna medel eller också skuldsätta sig.
Jag ber herrarne allvarligen betänka detta.
Det lider också intet tvifvel, att, för så vidt den kongl. pro¬
positionen afslås, lärarekollegiet måste förnya sin framställning.
Ty för att kunna bära den störa ansvarsbörda, som är förenad
med denna institutions skötsel, måste det se till, att nödiga me¬
del derför anvisas.
Yid sådant förhållande, och då jag icke kan finna annat, än
att det är statens ovilkorliga pligt att lemna dessa medel, vid¬
håller jag mitt förut framstälda yrkande.
Torsdagen den 5 April.
7 N:o 34.
Herr vice talmannen Swartling: Den ärade ledamot af Ang. förhöj -
statsutskottet, som nyss hade ordet, stödde sitt afstyrkande för- '^föriabora-
nämligast derpå, att han ansåg det vara att gå för långt att på lorn { bakte.
en gång höja lönen från 2,000 kronor till 4,500 kronor. Hen här- riologi.
vid är först och främst att bemärka, att år 1894, då Riksdagen (Forts.)
för denna tjenst anvisade ett belopp af 2,000 kronor, Kongl. Haj:t
endast ifrågasatte 3,000 kronors lön, enär det då förutsattes, att
tjensteinnehafvaren äfven skulle kunna tilldelas ett docentstipen¬
dium. Så skedde också. Lärarekollegiet har emellertid nu förkla¬
rat, att detta stipendium icke vidare kan utgå till denne lärare.
Mig synes derför, att skäl föreligga för en höjning af lönen. Frå¬
gan blir då, om den behöfver höjas så mycket, som Kongl. Haj:t
föreslagit. Och så vidt jag kan finna, är det af Kongl. Maj:t före¬
slagna lönebeloppet icke alls oskäligt tilltaget.
Jag her derför att på de skål, som så väl i Kongl. Maj:ts
proposition blifvit anförda som äfven här andragits, få yrka bifall
till samma proposition i denna del.
Herr Nyström instämde häruti.
Herr Ivar Månsson: Det har, så vidt jag förstår, hvarken
i den kongl. propositionen eller af någon här uppträdande talare
ifrågasatts, att denne tjensteman uteslutande skulle egna sig åt sin
tjenst. I allt fall är det väl temligen antagligt, att en person i
den ställningen ej nöjer sig med en inkomst af vare sig 3,000 el¬
ler 4,500 kronor, utan han kommer nog hädanefter såsom hittills
att vid sidan af tjensten idka enskild praktik. Då man dessutom
vet, att han för sin tjensts skötsel har tillgång till särskilda der¬
för aflönade biträden, kan man svårligen säga, att tjensten tager
hela hans tid i anspråk.
Jag tror derför, att, om man höjer lönen till 3,000 kronor,
man med fullt fog kan säga, att man gått alla berättigade anspråk
till mötes.
Herr Björck: Herr talman, mina herrar! Det har förut af
professor Wallis anmärkts, att den ifrågavarande tjenstemannen
helt och hållet bör egna sig åt sin tjenst. Detta anser äfven jag
vara nödvändigt. Bakteriologien är ju framtidens medicin, och
derför är det af stor vigt, att denna person uteslutande egnar sin
tid åt hvad han har för händer. Kammaren ådrager sig derför ett
mycket stort ansvar genom att för hans utkomsts skull sätta honom
i frestelse eller rent af tvinga honom att äfven åtaga sig privat¬
praktik. Endast en person med stort intresse för vetenskapen
och som befinner sig i ekonomisk oberoende ställning, vill, äfven
om lönen sättes till 4,500 kronor, åtaga sig denna tjenst. Att
bestämma lönen till 3,000 kronor, är derför detsamma som
att göra tjensten till en öfvergångstjenst. Men ju längre en
N:o 31. 8
Torsdagen den 5 April.
Ang. förhöj- sådan tjenst får behålla sin innehafvare, desto mera gagnas veten-
ning i aflöning g^apen.
för laboratorn 1 T
i bakterioiogi. Jag anhaller derför, herr talman, att på det varmaste få till-
(Forts.) styrka bifall till Kongl. Maj:ts proposition i denna del.
Herr Wallis: I anslutning till hvad talaren på skånebänken
yttrade vill jag endast tillägga, att det ju är alldeles klart, att
vi icke ha någon juridisk rätt att begära, att laboratorn icke far
ha några biinkomster. Jag är också alldeles öfvertygad, att, äfven
om hans lön sättes till 4,500 kronor, han får söka skaffa sig biin¬
komster. Men dessa får han genom sitt eget yrke, såsom bakterio-
log, nemligen genom att ställa diagnosen på difteri och dylika
sjukdomar. Men detta är i sjelfva verket ökad öfning i hans
speciella kall. Deremot är det alldeles uppenbart, att om han ej
har tillräcklig lön, föreligger ej blott frestelsen, utan nödtvånget
att gifva sig in i den medicinska praktiken, och har han en gång
gjort det, kan man vara viss om att då blir praktiken hufvud-
saken, och hans befattning vid bakteriologiska institutionen blir
bisak.
Det sades vidare, att laboratorn hade så många medhjelpare.
Ja, det tinnes två amanuenser vid institutionen, men det finnes
också två professorer, och åt dessa äro amanuenserna afsedda till
hjälpare. Om den ene af dessa amanuenser gäller det visserligen,
att han skall tillhandagå laboratorn vid kurser på laboratoriet, men
under den öfriga tiden har han intet biträde att tillgå, endast en
vaktmästare, och denne lär väl icke kunna anses sakkunnig.
Härmed var öfverläggningen i detta ämne slutad. Enligt de
gjorda yrkandena gaf herr talmannen propositioner dels på bifall
till utskottets hemställan och dels på bifall till Kongl. Maj:ts i
ämnet gjorda framställning oförändrad; och fann herr talmannen
sistnämnda proposition vara besvarad med öfvervägande ja. Yotering
blef emellertid begärd och företogs enligt följande nu uppsatta och
af kammaren godkända omröstningsproposition:
Den, som, beträffande punkten 14 i statsutskottets förevarande
utlåtande n:o 9, bifaller Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning
oförändrad, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Yinner Nej, har kammaren bifallit utskottets i nämnda punkt
gjorda hemställan.
Torsdagen den 5 April. 9
Voteringen utföll med 93 ja mot 89 nej; och hade kammaren
alltså bifallit Kongl. Majrts framställning oförändrad.
Efter föredragning vidare af punkten 15, angående höjning af
anslaget till praktisk utbildning af blifvande lärare, yttrade:
Herr Ernst Carlson: Herr grefve och talman, mina herrar!
Den åtgärd, som i förevarande punkt blifvit af Kongl. Maj:t före¬
slagen och af statsutskottet i alla väsentliga delar välvilligt till¬
styrkt, anser jag vara särdeles välbetänkt.
Då planen till en omorganisation af de allmänna läroverken
för närvarande är under arbete — en omständighet, som icke
med ett ord finnes omnämnd i den kongl. propositionen, förmod¬
ligen emedan den saken anses vara så allmänt bekant — måste
det nemligen betraktas såsom en af förhållandena påkallad för¬
beredande åtgärd, att man söker stärka den praktiska lärarebild¬
ningen genom att förbättra profårets ekonomi. Huruvida åter de
i den kongl. propositionen angifna grunderna för anslagets för¬
delning mellan profårskursens föreståndare och de handledande
lärarne kunna anses vara de i allo rigtigaste i förhållande till
hvars och ens på profåret nedlagda arbete, det skall jag för till¬
fället lemna osagdt.
Säkert är emellertid, att den föreslagna anslagsökningen — huru
välbefogad den i och för sig än må vara — icke bör och icke får
vara den enda för profårsinstitutionens höjande vidtagna åtgärden.
Profåret behöfver nemligen, oaktadt de väsentliga framsteg det¬
samma gjort sedan sin första inrättning å 1865, i våra dagar icke
allenast i ekonomiskt afseende stärkas, utan det behöfver också i
organisatoriskt afseende utbildas. Detta har på ett kraftigt sätt
framhållits af den senaste läroverkskomitén, som afgaf sitt betän¬
kande i april 1898.
Bland reformer, som i detta afseende tarfva att genomföras,
framhölls åt nämnda komité, att lärarekandidaterna i allmänhet
böra sättas i tillfälle att genomgå sitt profår i fyra ämnen och
icke, såsom hittills vanligen varit fallet, endast i tre äm¬
nen. Vidare påpekades behof vet af en förbättrad handledning
af kandidaterna, af en lämpligare anordning af profundervisningen,
af sättet för vitsords afgifvande m. m. Jag skall här icke när¬
mare ga in på dessa tekniska detaljer, utan inskränka mig till
att konstatera, att de myndigheter, som blifvit hörda i frågan —
de må nu i andra punkter ha haft afvikande meningar — i detta
afseende likväl så godt som enhälligt tillstyrkt de af komiterade
påyrkade reformerna, hvilka mycket väl låta sig genomföras inom
ramen af den nu ifrågasatta anslagsökningen.
Emellertid finnes i den kongl. propositionen icke angifvet, att
man nu har för afsigt att vidtaga de sålunda från sakkunnigt håll
allmänt påyrkade anordningarna med afseende å profårets utbildande
y-.o 34.
Ang. höjning
af anslaget
till praktisk
utbildning af
blifvande
lärare.
N:o 34. 10 Torsdagen den 5 April.
Ang. höjning i tidsenlig rigtning. Under sådana förhållanden anser jag det icke
af anslaget vara opåkallad!, att, innan kammaren går att fatta sitt beslut i
M prakiitk frågan pär uttalas den bestämda förväntningen, att, då anslaget
U blifvande° till profårsinstitutionen på ett frikostigt sätt ökas, Kongl. Maj:t
lärare. skall, på det att landets högre undervisningsväsen må draga full
(Forts.) nytta af det med omkring 50 % ökade anslagsbeloppet, gå i för¬
fattning om att de af komiterade och myndigheterna tillstyrkta
förbättrade anordningarna i afseende å profåret matte i samband
härmed komma till verkställighet.
Under uttalande af min förhoppning — jag kan väl säga min
förvissning — härom, vill jag, herr talman, för min del yrka bifall
till hvad statsutskottet i denna punkt föreslagit.
Herrar Sjövall, Persson i Arboga, Kardell, Spangenberg och
Kempe instämde häruti.
Vidare till anteckning förekom ej. Hvad utskottet hemstält
bifölls.
Ang. rekto- Sedan härefter punlcten 16, angående rektorernas vid de fern-
remas vid *klassiga läroverken i Stockholm uppflyttning i högre lönegrad,
»fa^ml^it föredragen, anförde:
ken i Stock¬
holm uppflytt- Herr Wallis: gäsom herrarne finna, har jag i denna sak
lönIgrål™ gjort mig till talman för personer, hvilka ju icke hafva någon¬
ting att göra med den klass af tjenstemän, som jag tillhör, och
om hvilka jag således ej bör anses kunna vara sa sakkunnig som
i afseende på dessa senare. Detta beror emellertid derpå, att jag
trott mig finna, att särskildt ömmande förhållanden föreligga i
detta fall. Det är här fråga om de tre rektorerna vid de lägre
allmänna läroverken i Stockholm. I afseende å dem gäller, att
de ega, sedan de hlifvit utnämnda, att uppbära en årlig inkomst
af 4,000 kronor, medan öfriga rektorer vid de femklassiga
läroverken icke hafva mer än 3,500 kronor. Detta högre löne¬
belopp ega de tillgodogöra sig i följd af en riksdagsskrifvelse af
år 1863, hvars anledning var den, att det den tiden var ett så
betydligt högre lärjungeantal i deras läroverk än i motsvarande
läroverk i landsorten. Några år derefter beviljades emellertid
åt rektorerna vid dylika läroverk i landsorten ett ålderstillägg af
500 kronor efter 10 års tjenstgöring. Men de tre rektorerna i
Stockholm blefvo vid denna löneförbättring alldeles bortglömda,
och det är derför de äro qvar vid sina år 1863 beslutade löneför¬
måner. Detta har synts dem vara hårdt att bära af det skäl, att
fortfarande denna väsentliga, nyss omtalade skilnad i lärjunge-
numerär existerar mellan läroverken i Stockholm och i landsorten.
Lärjungeantalet vid läroverken i Stockholm har vuxit alldeles
Torsdagen den 5 April.
11 N:o 34.
ning i högre
lönegrad.
(Forts.)
ofantligt. Två af dem ha kvartdera ungefär 300 lärjungar och Ans- rekto-
det tredje 400 lärjungar.
Äfven mig synas vid sadant törhallande talande skal före- aUm lärår er-
finnas att bevilja äfven åt dessa rektorer ett ålderstillägg, och det ken i stock¬
ar derom jag nu motionerat. Statsutskottet har emellertid afstyrktllolm uppflytt-
motionen af det skäl, att hela frågan om lönereglering för elementar-
lärarne skall komma före ganska snart, till följd deraf att
frågan är föremål för utredning af den nuvarande skolkomitén
och att dess förslag först hör afgifvas och pröfvas. Det kan icke
vara tvifvel om att dessa personer då få en väsentligt ökad aflöning,
ty alla äro öfverens om att af alla de olika tjenstemannakårerna
äro elementarlärarne i den mest ogynsamma ställningen hvad
aflöningsförmåner beträffar. De ha fått vänta ofantligt länge på
en lönereglering i afbidan på den stora läroverksreformen. Nu är
det emellertid sjelfkärt, att en dylik lönereglering med löneför¬
bättring för dem kommer att dröja mycket länge. Jag vet icke,
huru länge komitén kommer att arbeta, men äfven om den snart
afslutar sina vidlyftiga arheten, måste åtskilliga myndigheter
höras, så att det dröjer åtskilliga år, innan ärendet kommer före
i Riksdagen. Det är således uppenbart, att här gäller den gamla
regeln, att medan gräset gror, dör kon.
Särskildt vill jag påpeka de ömmande förhållanden, som nu
förefinnas specielt i Stockholm, ty det är alldeles säkert, att just
Stockholms invånare känna sig särskildt svårt berörda af den
nuvarande dyrtiden. Detta är min personliga erfarenhet, och det
är icke något tvifvel om att ej äfven öfriga stockholmare, i detta
fall alltså ifrågavarande rektorer, ha erfarenhet af detsamma.
Jag har emellertid icke någon förhoppning att mot ett enigt
statsutskott och med en sådan motivering, som utskottet anfört,
kunna vinna det, som jag begärt, men jag hade tänkt, att till
följd af de af mig omtalade ömmande omständigheterna följande
förslag till beslut skulle kunna vinna bifall: satt Riksdagen måtte
besluta, att af de besparade medlen å åttonde hufvudtiteln anvisa
ett belopp af 500 kronor årligen till hvar och en af rektorerna
vid statens femklassiga läroverk i Stockholm, intill dess deras lön
blir reglerad».
Jag anhåller om proposition å bifall till detta af mig nu
framstälda förslag.
Häruti instämde herrar Röjer och Smith.
Herr Ivar Månsson: Herr grefve och talman! Jag trodde,
att den ärade motionären skulle nöja sig med den motivering, som
statsutskottet afgifvit, och låta denna fråga anstå, till dess att läro-
verkskomitén framkommit med sin utredning och sitt utlåtande.
Det är ju alldeles tydligt, att Riksdagen icke kan gå denna komité
i förväg och redan nu öka dessa här ifrågavarande rektorers aflö-
Nso 34. 12
Torsdagen den 5 April.
Ang. rekto- ning. Man får nemligen icke glömma, att dessa redan vid till-
refemkiMsi a* trädet till sina rektorat få 4,000 kronor, då deremot öfriga rektorer
allm. lärover-dessa läroverk i riket få börja med en aflöning af 3,500 kronor
ken i Stock- och först sedan erhålla ett ålderstillägg, så att de komma i jemn-
hobn uppflytt- höjd med de förra. Jag tror, att det skulle väcka ovilja hos de
nX"i6ne rad,re ö^Sa rektorerna, om man ginge till väga så, som den föregående
(Forts) dalaren här föreslagit. Man måste också tänka på de andra lärarne.
Hvad skulle väl de adjunkter säga, som nu hafva 2,000 kronor,
derest man nu utan vidare utredning gåfve åt dessa rektorer 500
kronor som ålderstillägg?
Jag tror derför, att statsutskottet i detta fall haft goda skäl
för sin afstyrkande hemställan, hvilken här är liktydig med ett
uppskof med frågan, till dess att komitén kommer med sin utred¬
ning, och på denna grund ber jag att få yrka bifall till stats¬
utskottets förslag.
Herr Wallis: Då talmannen påvisat, att formella hinder före¬
finnas för framställande af proposition å det af mig gjorda yrkandet,
ber jag att få taga tillbaka detsamma.
Herrar Höjer och Smith förenade sig med herr Wallis.
Herr Ernst Carlson: De behjertansvärda sidorna af den före¬
liggande frågan, som ju ej kan sägas vara af någon större ekonomisk
porté -— den gäller ju endast ett ålderstillägg om 500 kronor åt
trenne rektorer — ha redan blifvit framhållna af den förste ärade
talaren och motionären i ämnet. Hade saken tillsvidare kunnat hjelpas
på det sätt, som han nyss föreslog, skulle jag för min del gerna
velat biträda ett sådant yrkande.
Men när så icke är förhållandet, och då en hänvisning blifvit
gjord till den komité, som för närvarande har hela utredningen af
lärarnes lönefråga om hand, är måhända för konseq ven sens skull
ej skäl att nu utbryta denna detalj. Och jag anser mig så¬
som medlem af nämnda komité här endast böra uttala den försäkran,
att komitén skall hafva saken i välvillig åtanke och underkasta den¬
samma den pröfning, statsutskottet ansett önskvärd.
Efter detta meddelande har jag, herr talman, intet yrkande att
framställa.
Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.
Punkten 17.
Bifölls.
Punkten 18.
Kong!. Maj:t hade vidare föreslagit Riksdagen att dels höja
Ang. anslag
till understöd
åt folkhög¬
skolor.
Torsdagen den 5 April.
13 N:o 34.
förslagsanslaget till understöd åt folkhögskolor från nuvarande be- Ang. anslag
lopp af 55,000 kronor med 65,000 kronor eller till 120,000 kronor;tU^
dels medgifva, att af anslaget finge såsom understöd åt sådana a f£ol<)r09
i verksamhet varande folkhögskolor i riket, som visat sig gagne- (p0rts)
liga och af Kongl. Maj:t pröfvades vara i behof af dylikt under¬
stöd, utgå
a) till folkhögskola, som påginge minst 20 veckor, högst 3,000
kronor,
b) till qvinlig folkhögskola, som påginge omkring 12 veckor,
högst 1,800 kronor,
c) till qvinlig kurs, som samtidigt med manlig folkhögskola
påginge med väsentligen skild undervisning, högst 1,000 kronor,
d) till en andra årskurs vid af staten understödd folkhögskola
högst 2,000 kronor, dock endast för så vidt i samma kurs ett antal
elever, motsvarande minst fjerdedelen af dem, som under närmast
föregående läsår genomgått den första årskursen, fortfarande be¬
gagnade undervisningen; samt derjemte
e) till anordnande af parallelafdelningar vid folkhögskola, då
sådant pröfvades vid undervisningen i öfningsämnena vara ound¬
gängligen erforderligt, extra anslag af högst 1,000 kronor för hvarje
dylik skola;
allt under vilkor, att landsting, kommuner eller enskilde, hvar
för sig eller gemensamt, till vederbörande skola eller kurs lemnade
bidrag, hvilka, inberäknadt skolafgifter, sammanlagdt uppginge till
minst enahanda belopp som statsbidraget, samt att berättelsen öfver
skolans eller kursens verksamhet årligen af skolstyrelsen ingåfves
såväl till Kongl. Maj:t som till vederbörande landsting;
dels och tillåta, att af ifrågavarande förslagsanslag ett belopp
af högst 3,000 kronor finge enligt de närmare bestämmelser, som
Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt meddela, användas till under¬
stöd för utbildning af lärare och lärarinnor vid folkhögskolor.
Utskottet hemstälde, att Riksdagen må
a) medgifva, att såsom understöd åt sådana i verksamhet va¬
rande folkhögskolor i riket, som visat sig gagneliga och af Kongl.
Maj:t pröfvas vara i behof af dylikt understöd, må utgå
till folkhögskola, som pågår minst 20 veckor, högst 3,000 kronor;
till qvinlig folkhögskola, som pågår omkring 12 veckor, högst
1,800 kronor;
till qvinlig kurs som samtidigt med manlig folkhögskola pågår
med väsentligen skild undervisning, högst 1,000 kronor;
till en andra årskurs vid af staten understödd folkhögskola
högst 1,000 kronor, dock endast för såvidt i samma kurs ett antal
elever, motsvarande minst fjerdedelen af dem, som under närmast
Nso 34. 14
Torsdagen den 5 April.
Ang. anslag föregående läsår genomgått den första årskursen, begagna under-
tiU understöd visningen samt derjemte
Utskolor*3 till anordnande af parallelafdelningar vid folkhögskola, då så-
(Forts) dant pröfvas vid undervisningen i öfningsämnena vara oundgäng¬
ligen erforderligt, extra anslag af högst 1,000 kronor för hvarje
dylik skola;
allt under vilkor, att landsting, kommuner eller enskilde, hvar
för sig eller gemensamt, till vederbörande skola eller kurs lemna
bidrag, hvilka, inberäknadt skolafgifter, sammanlagdt uppgå till
minst enahanda belopp som statsbidraget, samt att berättelse öfver
skolans eller kursens verksamhet årligen af skolstyrelsen ingifves
såväl till Kongl. Maj:t som till vederbörande landsting;
b) tillåta, att ett belopp af högst 8,000 kronor må enligt de
närmare bestämmelser, som Kongl. Maj:t kan finna lämpligt med¬
dela, användas till understöd för utbildning af lärare och lärarinnor
vid folkhögskolor; samt
c) under förutsättning af bifall till hvad utskottet under mom.
a) och b) här ofvan hemstält, höja förslagsanslaget till understöd
åt folkhögskolor från nuvarande belopp af 55,000 kronor med
55,000 kronor eller till 110,000 kronor.
Yid punkten var fogad reservation af herrar Andersson i Vestra
Höbbelöf, von Friesen, Ivar Månsson, Boström i Bodbyn, Larsson
i Mörtlösa, Göransson och Persson i Tallberg, hvilka ansett, att
utskottet bort hemställa, att Riksdagen må
a) medgifva — — —--högst 1,000 kronor;
till en andra årskurs vid af staten understödd folkhögskola
högst 2,000 kronor, dock endast för så vidt i samma kurs ett antal
elever, motsvarande minst fjerdedelen af dem, som under närmast
föregående läsår genomgått den första årskursen, begagnar under¬
visningen; samt derjemte —--— — — — — — —--
b) tillåta, att ett belopp af högst 3,000 kronor må enligt de
närmare bestämmelser, som Kongl. Maj:t kan finna lämpligt med¬
dela, användas till understöd för utbildning af lärare och lärarinnor
vid folkhögskolor; samt
c) under förutsättning af bifall till hvad utskottet under mom.
a) och b) här ofvan hemstält, höja förslagsanslaget till understöd
åt folkhögskolor från nuvarande belopp af 55,000 kronor med 65,000
kronor eller till 120,000 kronor.
Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde:
Herr von Friesen: Herr talman! För det första ber jag att
få fästa kammarens uppmärksamhet uppå att här föreligger ett
Torsdagen den 5 April.
15 Ji:o 34.
tryckfel. Det står i betänkandet, att såsom understöd skola utgå
»till folkhögskola, som pågår minst 20 veckor, högst 4,000 kronor».
Det skall vara 3,000 kronor, som är den summa, hvilken begäres
i den kongl. propositionen och i hvilken statsutskottet naturligtvis
icke har kunnat föreslå den ändringen, att dessa 3,000 kronor
skulle höjas till 4,000 kronor. Att det här ifrågavarande beloppet
skall vara endast 3,000 kronor framgår också af sid. 57 i utskot¬
tets betänkande, der den kongl. propositionen står citerad. Jag
skall således till en början endast anhålla, att detta tryckfel måtte
blifva rättadt.
Men då jag har ordet, ber jag vidare att få fästa uppmärksam¬
heten å den reservation, som är vidfogad denna punkt af betänkan¬
det och i hvilken reservanterna med afseende å anslaget till andra
årskursen yrka bifall till den kongl. propositionen. Kongl. Maj:t
har nemligen föreslagit, att till den andra årskursen måtte af stats¬
medel få utgå högst 2,000 kronor, »allt under vilkor, att landsting,
kommuner eller enskilde, hvar för sig eller gemensamt, till veder¬
börande skola eller kurs lemna bidrag, hvilka, inberäknadt skol-
afgifter, sammanlagdt uppgå till minst enahanda belopp som stats¬
bidraget». Utskottet åter föreslår, att till samma kurs skall få
lemnas högst 1,000 kronor under samma vilkor som de af Kongl.
Maj:t uppstälda. Det är lätt att förstå anledningen till den för¬
ändring, som utskottet här har gjort. De komiterade, som voro
tillsatta af folkhögskolorna för att bereda detta ärende, ansågo, att
det icke skulle behöfvas större anslag än 2,000 kronor, men de
förutsatte då icke något bidrag från annat håll. I det hänseendet
har Kongl. Maj:t gjort en ändring, ty Kongl. Maj:t fordrar äfven
till andra årskursen ett bidrag från annat håll, som är lika stort
som statsbidraget. Utskottet har då haft den tankegången, att
när komiterade ansett, att det behöfs högst 2,000 kronor utan
något bidrag från annat håll, kan man, när man fordrar ett lika
stort bidrag från annat håll, nöja sig med högst 1,000 kronor.
Emellertid har det synts oss, som velat oförändradt bibehålla
den kongl. propositionen, att det dock kan vara skäl att bereda
möjlighet att få något högre statsanslag än 1,000 kronor, äfven om
landsting eller andra skulle bidraga med samma belopp. Det lär
väl icke vara någon fara, att för denna andra årskurs ett högre
belopp skall komma att utgå, än som verkligen behöfves, ty de.
som skola skjuta till en lika stor summa som statsbidraget, lära
nog tillse, att anslaget icke blir öfver höfvan stort.
Då Kongl. Maj:t sålunda föreslagit 2,000 kronor, hade vi trott,
att det skulle vara skäl för Riksdagen att bifalla detta. Något
missbruk på det sättet, att det till andra årskursen skulle blifva
ett högre anslag, än som i verkligheten erfordras, ha vi icke trott
kunna följa af ett sådant förslag.
Herr talman, jag ber alltså att få yrka bifall till den vid
denna punkt fogade reservationen.
Ang. anslag
till understöd
åt folkhög¬
skolor.
(Forts.)
N:o te. 16
Ang. anslag
till understöd
åt folkhög¬
skolor.
(Forts.)
Torsdagen den 5 April.
I detta yttrande instämde herrar Ernst Carlson, Hammarlund,
Höjer, Wallis, Boethius, Berg i Stockholm, Bromée i Billsta,
Persson i Arboga, Kempe, Andersson i Helgesta, Trapp, Spangen-
berg, Holmlin, Gussing, Norman, Gustafsson och Olofsson i Åvik.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Cl aeson:
Herr grefve och talman, mina herrar! Den ärade talare, som nyss
hade ordet, har ju redan yrkat bifall till reservationen, hvilken i
hufvudsak sammanfaller med Kongl. Maj:ts proposition. Jag her
blott att till det, som han behagade yttra, få lägga några ord.
Det är visserligen sant, såsom den ärade talaren påpekade, att
det uti folkhögskolekomiterades yttrande antydes, att 2,000 kronor
möjligen skulle kunna räcka. Så säges det på ett ställe, men jag
tror icke, att dessa komiterade verkligen ha åsyftat, att anslaget
blott skulle blifva 2,000 kronor, ty detta är det belopp, som för
närvarande skall utgå till andra årskursen, nemligen 1,000 kronor
af statsmedel och 1,000 kronor insamlade frän annat håll, och det
synes mig vara ådagalagdt, att det behöfves en förhöjning äfven
för andra årskursen, just för att man skall kunna bättre aflöna
lärarne samt bestrida kostnaderna för undervisningsmateriel och en
del andra utgifter.
Dessa komiterade säga också på ett annat ställe, att de önska
få dessa 2,000 kronor af statsmedel, utan att derför fordra ett mot¬
svarande belopp i ofri ga inkomster. Jag har fattat det så, att de
ansett, att det nog behöfves mer än 2,000 kronor, men att de önska
att få denna summa af statsmedel och att de sedan äro tacksamma
för det, som de kunna få från annat håll, men att de derför icke
vilja, att det skall fordras ett sammanskott till lika belopp. Skulle
nu statsutskottets förslag gå igenom, beviljas blott 1,000 kronor
till den andra årskursen, under vilkor att 1,000 kronor utgå från
annat håll, men det blir ju då icke mera, än hvad som redan nu
utgår till folkhögskolans andra årskurs och som utgått allt sedan
år 1878, så att enligt statsutskottets förslag skulle den andra års¬
kursen icke vinna något. För min del tror jag, att det vore
mycket godt, om kammaren behagade intressera sig litet för reser¬
vationen. Dessa folkhögskolor hafva på ett förtjenstfull sätt arbetat
sig fram, och efter allt hvad jag kunnat finna, äro de värda allt
möjligt intresse. Jag ber derför att för min del få i kammarens
välvilja rekommendera den af herr von Friesen ni. fl. afgifna reser¬
vationen.
Herr Carlheim Gyllensköld: Jag får till en början angifva,
att jag ansluter mig till reservationen.
Orsaken dertill, att jag begärt ordet, är närmast en ordställ¬
ning, som förekommer i femte stycket under mom. a) af denna
punkt. Der står nemligen, att ifrågavarande belopp skall anvisas
»dock endast för så vidt i samma kurs ett antal elever, mot-
Torsdagen den 5 April. 17
•'Svarande minst fjerdedelen af dem, som under närmast föregående läsår
genomgått den första årskursen, begagna undervisningen». Detta
vilkor gör anslaget nästan oåtkomligt för åtskilliga folkhögskolor,
emedan det understundom händer, att elevantalet blir ringare, än
här föreskrifvits, på den grund att eleverna icke ha tillfälle att
nästföljande år deltaga i en andra årskurs. Det är nemligen för
elevernas föräldrar ofta ganska svårt att afvara sönerna två vintrar
å rad.^ Det går mycket lättare att efter en eller två vintrars mellan¬
rum låta dem genomgå den andra årskursen. Jag tillåter mig derför
hemställa, om ej lämpligare vore att i denna punkt upptaga 1898
års komiterades förslag, som lyder, »att antalet elever skulle vara
minst fjerdedelen af medeltalet elever i den första årskursen under
senast förflutna fem läsår eller, för yngre skolor, så länge de varit
i verksamhet». Det är alldeles visst, att genom en dylik ändring
folkhögskolestyrelserna lättare skulle kunna fylla vilkoren för ansla¬
gets utgående.
Ehuru reservationen upptager samma vilkor härutinnan som ut¬
skottets förslag, vill jag likväl icke nu göra bestämdt yrkande om än¬
dring af reservationen i denna del till öfverensstämmelse med 1898
års komiterades förslag, utan hemställer om bifall till reservationen.
Herr Holm lin: Herr talman! För min del skulle jag haft
att framställa ungefär samma yrkande som den föregående ärade
talaren, derest icke utskottet välvilligt hade tagit bort ett ord ur
den kongl. propositionen. Om den siste ärade talaren sett efter å
sid. 67 i betänkandet, så skulle han der funnit följande uttalande:
»Utskottet har nemligen ansett, att vid beräkningen af elevantalet
för åtnjutande af understöd till en andra årskurs icke nödvändigt¬
vis bör tagas hänsyn till, huruvida eleverna bevistat närmast före¬
gående årskurs vid folkhögskola, hvadan ordet 'fortfarande1 synts
höra ur det i sådant hänseende föreslagna vilkoret utgå.» Det har
hittills, pa sätt den siste ärade talaren mycket rigtigt påpekade,
radt det tråkiga förhållandet, att om man i första årskursen haft
40 elever och sa följande år fått 10 elever i fortsättningskursen,
men af dessa blott 9 tillhört närmast föregående års elever och en
tillhört någon äldre kurs, har detta ord »fortfarande» af vederbö¬
rande tolkats så, att man då ej fått något statsanslag.
Jemte det jag sålunda ber att få bringa både Kongl. Maj:t och
statsutskottet mitt tack för det väckta förslaget, anhåller jag att
fa särskildt tacka statsutskottet för dess välvilliga åtgärd att bort¬
taga detta ord »fortfarande». Man har således ej att fästa sig blott
vid sista året utan vid de två eller tre närmast föregående. Det
är derför med flit, man valt denna obestämda form »närmast före¬
gående läsår».
Jag anhåller att få yrka bifall till reservationen, d. v. s. till
det högre anslaget.
Andra Kammarens Vrot. 1900. N:o 34.
N:o :i+.
Ang. ansl^ag
till understöd
åt folkhög
skolor.
(Forts.)
2
N:o 34.
18
Torsdagen den 5 April.
Ang. anslag
till understöd
åt folkhög¬
skolor■.
(Forts.)
Ang. anslag
för beredande
af undervis¬
ning i slöjd.
Herr Petersson i Dänningelanda: Då jag, med hänsyn till
den stora betydelse folkhögskolorna ega för allmänheten, anser dem
val värda allt understöd, anhåller jag, herr talman, att få yrka
bifall till reservanternas förslag.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats afslutad samt herr
talmannen i ämnet framstält propositioner, biföll kammaren den
af herr Andersson i Vestra Nöbbelöf m. fl. vid denna punkt afgifna
reservation.
Punlcten 19.
Kongl. Maj:t hade föreslagit, att Riksdagen måtte dels, för sin
del, godkänna de i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för
den 13 januari 1900 angifna grunder för utdelande af statsbidrag
till främjande af undervisningen i slöjd, med rätt för Kongl. Maj:t
att, när i särskilda fall omständigheterna dertill föranledde, med¬
dela understöd af statsmedel för ifrågavarande ändamål utan hinder
deraf att någon afvikelse från nämnda grunder egt rum, dels ock
höja det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslags¬
anslag med titel »bidrag till aflönande af lärare i slöjd vid folk¬
skolorna», nu uppgående till 110,000 kronor, med 130,000 kronor
eller till 240,000 kronor.
I sammanhang med Kongl. Maj:ts berörda framställning hade
utskottet till behandling förehaft en af herrar J. Nydal och L. G.
Broomé inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 118, deri yrkats,
att Riksdagen måtte, med godkännande i öfrigt af Kongl. Maj:ts
proposition angående anslag för beredande af undervisning i slöjd,
besluta, att statsbidrag för slöjdundervisning finge utgå äfven för
sådan slöjdafdelning, som bestode af mindre än 15 gossar eller 25
flickor, i det fall att antalet gossar eller flickor i en folkskole-
afdelning ej uppginge till nämnda antal, men samtliga i afdelnin-
gen varande gossar eller flickor deltoge i slöjden.
Utskottet hemstälde, att Riksdagen må
a) med afslag å herrar Nydals och Broomés förevarande motion,
för sin del godkänna de i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastik¬
ärenden den 13 januari 1900 angifna grunder för utdelande af
statsbidrag till främjande af undervisningen i slöjd, dock att skol¬
distrikts rätt till statsunderstöd för slöjdundervisning för gossar
icke bör inskränkas till undervisning i träslöjd och metallslöjd,
äfvensom medgifva, att Kongl. Maj:t må, när i särskilda fall om¬
ständigheterna dertill föranleda, meddela understöd af statsmedel
för ifrågavarande ändamål utan hinder deraf, att någon afvikelse
från nämnda grunder egt rum; samt
Torsdagen den 5 April. IP jj:0 34.
b) höja det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda Ang. anslag
förslagsanslag med titel »bidrag till aflönande af lärare i slöjd vid /ör beredand*
folkskolorna», nu uppgående till 110,000 kronor, med 130,000 kro- af undervi-
nor, eller till 240,000 kronor. ning 1 slöjd.
’ (Forts.)
Herr talmannen yttrade: Da den af en ledamot af statsutskottet
här lemnade uppgift om ett tryckfel i andra stycket under mom. a af
denna punkt ytterligare blifvit styrkt genom det tryckta rättelse¬
blad, som nu antagligen kommit alla kammarens ledamöter till¬
handa, torde kammaren finna, att ett bifall till utskottets hem¬
ställan är ett bifall till den tryckta hemställan med iakttagande af
sagda ändring. Är detta kammarens uppfattning?
Efter det kammaren med ja besvarat det af herr talmannen
sålunda framstälda spörsmål, anförde:
Herr von Schéele: Herr talman! Det som föranledt mig
att begära ordet är en bestämmelse, som står qvar från förutvarande
stadganden i denna sak, nemligen att minst tio gossar eller minst
tio flickor skola deltaga i den slöjd, hvarom här är fråga, för att
åt en folkskola skall kunna beredas tillfälle till understöd af stats¬
medel för slöjd. Jag har anledning att tro, det man här icke haft
kännedom om, att förhallandena i en aflägsen del af vårt land ställa
sig sa, att det för flere skoldistrikt der skulle, med bibehållande
åt den bestämmelsen, blifva omöjligt att komma i åtnjutande af
denna förmån. Det gifves nemligen på Gotland skoldistrikt, i
hvilka hela befolkningen ej uppgår till tvåhundra menniskor, och
der är det knappast tänkbart, att någonsin antalet folkskolebarn
skulle kunna vara nog stort för erhållande af statsunderstöd i fråga
om vare sig manlig eller qvinlig slöjd. Vidare finnes det på ön
rätt manga distrikt med en folkmängd af mellan två och tre hundra,
och. är antalet folkskolebarn i dessa distrikt ej större, än att det
är i högsta grad osannolikt, att man der skulle kunna för både
gossar och flickor fa understöd till slöjdundervisningen. Slutligen
förekomma ännu flere fall, der folkmängden öfverstiger tre men
icke når upp till fyra hundra; äfven i sådana distrikt blir det icke
sällan för åtminstone ettdera slaget af skolbarn omöjligt att er¬
hålla det ifrågavarande statsunderstödet. Totalsumman af samt¬
liga dessa gotländska skoldistrikt utgör f. n. 34, alltså inemot
40 % af hela antalet, som är 86.
Om detta förhållande hade varit för vederbörande bekant, då
sagda bestämmelse utarbetades, tör det ju hända, att man funnit
sig föranlåten att tillägga: »eller mindre än tio, der alla i folk¬
skolan intagna barn deltaga i slöjden, såvidt de icke äro på grund
a. ^ Dir fel dertill oförmögna.» Det kan nemligen knappt vara
tänkbart, att man velat beröfva just de församlingar denna förmån,
som allra bäst behöfva den; ty så små församlingar, som de af mig
omnämnda, ha naturligtvis i regeln allra svårast att bära de ut-
N:o 34. 20
Torsdagen den 5 April.
Ang. anslag gifter, som äro med folkskoleväsendet förbundna. Och det måste
för beredande ju förefalla dessa församlingar obilligt, att andra större, å fast-
af under™t- jancfet; belägna skoldistrikt, som kanske icke ens pa långt när be-
nin.9p % s d1 ' gagna slöjdundervisningen i samma grad som de nämnda små di-
°r S’ strikten å Gotland, der nästan undantagslöst alla folkskolebarn, så
manliga som qvinliga, deltaga i slöjden, — att, säger jag, sådana
rikare och lyckligare lottade distrikt, som torde visa mindre in¬
tresse för saken, skola åtnjuta förmånen af statsunderstöd, under
det att samma förmån genom lagens bestämmelser förvägras vissa
bland de fattigaste, men för saken mest intresserade distrikten.
Jag tillåter mig här upplysningsvis nämna, att utdebiteringen för
skolorna å Gotland i medeltal uppgår till närmare 40 öre per fyrk.
Hvilken skada skall icke åstadkommas derigenom att, om man
något år lyckats få elevantalet upp till tio gossar eller tio flickor,
detta antal ett följande år icke står till att vinna! Då måste ju
ett afbrott i slöjdundervisningen inträda, kanske för flere år.
Nu tänker jag mig den frågan till mig stäld, huru man väl
burit sig åt der nere förut för att i någon mån afhjelpa detta miss¬
förhållande. Jo, man har gjort så, att man dels nekat barn, som
eljest varit berättigade till afgång från skolan, att derifrån afgå,
för att på sådant sätt få tiotalet fullt, dels ock i samma syfte från
småskolan till folkskolan uppflyttat barn, som ännu icke varit fullt
mogna för en sådan flyttning. Att emellertid dylika åtgärder äro
i hög grad beklagliga, ligger i öppen dag. Man har jemväl —
jag nödgas tillstå det — någon gång tillgripit den olagliga ut¬
vägen att bland de slöjdande räkna med småskolebamen, men detta
har naturligtvis, så fort det kommit till vederbörande myndighets
kännedom, b!Hvit förbjudet.
Någon torde äfven fråga: hvarför skulle ställningen nu blifva
svårare än förut? Jo, först och främst söka myndigheterna nu¬
mera öfva en noggrannare kontroll, och derjemte finner man de
nyss antydda nödfallsutvägar ne att qvarhålla barn i folkskolan
utöfver rätt tid och tillika från småskolan uppflytta barn före rätt
tid för att möjliggöra slöjdundervisning för de rätta folkskolebarnen
allt mer odrägliga. Dessutom har folkmängden på Gotlands lands¬
bygd minskats i många församlingar, hvarigenom svårigheterna
naturligtvis i förevarande rigtning ökats. Slutligen har man känt
en ökad böjelse för att. dela skoldistrikten, något som ur denna
synpunkt är mycket ofördelaktigt, men för skolundervisningen i
dess helhet icke kan betraktas annat än som en förmån. Läget
har sålunda i flere afseenden försämrats.
Nu ha vi en bestämmelse i det föreliggande förslaget, som
emellertid gifvit oss hopp om att saken skall kunna arrangeras.
Det heter nemligen der, att Kongl. Maj:t skulle ega rätt »att, när
i särskilda fall omständigheterna dertill föranledde, meddela under¬
stöd af statsmedel för ifrågavarande ändamål utan hinder deraf,
att någon afvikelse från nämnda grunder egt rum». Skulle nu
Torsdagen den 5 April.
21 >':o 34.
så hugnelig! vara, att vi finge göra oss till godo denna bestämmelse, Ang. anslag
så VOre ju Saten hulpen. -för beredande
Det har visserligen icke undgått min uppmärksamhet, att här ^ing^döjd
i utskottets utlåtande förekommer något, som synes tala emot en (Forts)
sådan förhoppning, nemligen att utskottet har tillstyrkt afslag på
en framställning, som blifvit af enskilda motionärer gjord derom,
att statsbidrag för »slöjdundervisning må utgå äfven för sådan slöjd-
afdelning, som består af mindre än 15 gossar eller 25 flickor, i det
fall, att antalet gossar eller flickor i en folkskoleafdelning ej upp¬
går till nämnda antal, men samtliga i afdelningen varande gossar
eller flickor deltaga i slöjden». Jag tager mig likväl friheten att
fästa uppmärksamheten på, att slägtskapen mellan dessa saker är
mer skenbar än verklig. Ty i motionärernas förslag är fråga om
slöj da fdelning ar, i afseende hvarpå det nog är lättare att finna ut¬
väg till sakens ordnande, än när det gäller hela folkskolan, hvarom
jag nyss talade.
Något yrkande har jag icke att göra, utan jag har blott velat
fästa uppmärksamheten på denna sak, i hopp att den Kongl.
Maj:t tillämnade rättigheten att, då i enskilda fall tillräckliga skäl
förefinnas, gå utom den allmänna begränsningen skall blifva den
gotländska folkskoleslöjdens räddning.
Herr Broomé i Bårslöf: Herr talman! Ehuru statsutskottet
utan meningsskiljaktighet hemstält om afslag å den af mig och
herr Nydal väckta motionen, och det sålunda icke torde finnas nå¬
got hopp om att vinna bifall till densamma, anser jag dock saken
vara af den stora betydelse, att jag bör yttra några ord om den¬
samma.
Då herr Nydal och jag väckte denna motion, hyste vi den förhopp¬
ningen, att ett enbart påpekande af de olägenheter, som vi i motionen
berört, skulle vara nog för att statsutskottet skulle ta hänsyn der¬
till. Då jag sedermera genom tidningspressen fick veta, att vår
motion af utskottet afstyrkts, väckte också detta meddelande min
förvåning. Sedan jag nu emellertid tagit del af detta statsutskottets
digra utlåtande och deraf ser, hvilka vidtomfattande utredningar
utskottet haft att ombesörja och huru mycket arbete det nedlagt
på den deri förekommande mångfald af ärenden, förvånar det mig
icke, att en sådan detaljfråga som denna ej förmått tillvinna sig
någon synnerlig uppmärksamhet inom utskottet.
Jag tror emellertid, att denna fråga har vida större räckvidd
och vida större social betydelse än utskottet vid dess behandling
tänkt sig, och jag hoppas derför, att såväl utskottets som kamma¬
rens öfriga ärade ledamöter vilja egna en stunds uppmärksamhet åt
den framställning jag i detta afseende tillåter mig göra.
I den gamla goda tiden, som det heter, var hvarje familj så
godt som en liten stat för sig. Det var derför icke blott nödigt
utan ock ganska vanligt, att husfadern och husmodern egde full
»so 34. 22
Torsdagen den 5 April.
Ang. anslag färdighet i alla de göromål som voro af nöden i ett hus för famil-
undervif-6tre^,ia(^ oc^ demmets uppehållande. I den tiden var också
ning i slöjd, hvarje hem på samma gång såväl en slöjdskola och en hushålls-
(Forts.) skola som ock en skola för meddelande af den allmänbildning, som
på den tiden ansågs nödvändig. Men i samma mån som närings-
lifvet och kommunikationsväsendet utvecklats, hafva förhållandena
i dessa afseenden blifvit väsentligen förändrade.
Vi veta, att industrien numera har gripit icke blott den man¬
liga, utan äfven den qvinliga delen af befolkningen i sina vidt-
famnande armar, och huruledes ett rastlöst sträfvande nu eger rum
på alla områden, då, snart sagdt, allt skall tillverkas med maskiner
och alla göromål gå med snälltågsfart.
1 den gamla goda tiden ansåg man det vara ett oafvisligt kraf
på en bildad qvinna, att hon skulle kunna sköta ett hus och leda
alla inom huset förekommande göromål. I vår tid deremot, när
man tänker sig en bildad qvinna, ligger den tanken närmast till
hands, att en sådan skall kunna spela piano, åka bicycle och råd¬
bråka främmande språk. 1 de burgnare familjerna kunna de olägen¬
heter, som af husmödrarnas bristande insigt i husliga värf föror¬
sakas, någorlunda afhjelpas, derigenom att man i sådana hus lätte¬
ligen kan t. ex. per telefon tillkalla specialister på detta område
och ofta hafva ju sådana hem till sitt förfogande tjenare, som äro
särskildt tränade i hvarje gren af hushållningen. Ja, får man
inom en sådan familj händelsevis besök af riktigt fint främmande,
kan man till och med per telefon reqvirera från Stockholm eller
Köpenhamn en kock, som genomgått en lärokurs i ett kungligt kök.
Men i de fattigare hemmen ställer sig saken annorlunda. Det
finnes tusentals qvinnor som ena dagen lemna sitt arbete i fabriken
för att nästa dag öfvertaga vården af ett hem. De hafva visser¬
ligen fått någon hvad man kallar allmänbildning i folkskolan, men
största delen af sin barndoms- och ungdomstid hafva de tillbragt i
fabriker. Då dessa qvinnor skola bilda hem, stå de handfallna
inför de mest enkla göromål. Att koka kaffe torde vara allt hvad
de egentligen kunna på hushållningens område. Och hvad t. ex.
en sådan sak beträffar, som att förfärdiga, laga och hålla i ordning
kläder för sig och sina barn, stå de oftast i detta afseende ganska
rådlösa.
Följden af detta missförhållande blir naturligtvis, att mannen
icke kan trifvas i hemmet, sådant detta under dylika förhållanden
måste blifva, och följden deraf blir återigen kroglif och dryckenskap.
Det är för öfrigt icke bättre stäldt i detta afseende med den
manliga ungdomen. Om en yngling, som delat sin barndomstid
mellan skolan och lekbacken, kommer ut på landet för att
tjena, står han oftast alldeles handfallen gent emot de mest enkla
göromål. Han har icke ens handlag nog för att kunna tälja en
pligg eller slå in en spik i ett redskap, som för tillfället gått
sönder.
Torsdagen den 5 April.
23 5:o 34.
Det är under sådana förhållanden en oafvislig pligt för staten an*iag
■och samhället att kraftigt gripa in för att förebygga den sociala^'5’’ feered“fd*
fara, som i detta afseende förefinnes.
Lärarepligten, som fordom innefattades i föräldrapligten, liar (Forts)
ju ock så småningom öfverflyttats på samhällena, och i vår tid med
dess rastlösa sträfvanden, som hufvudsakligen gå ut på att uppfinna,
tillverka och sköta maskiner, i en sådan tid, då näringslifvet in¬
kräktar så väsentligt på hemmets tid, att plats ej gifves för någon
ordnad undervisning der, är det alldeles nödvändigt och i sin
ordning, att undervisningspligten öfverflyttas på samhällena.
Men vi lefva i en öfvergångsperiod i detta afseende. Staten
och kommunerna hafva ännu icke fullständigt hunnit öfvertaga
de sysslor, som äro förenade med denna undervisningsskyldighet,
och derför qvarstå ännu många olägenheter, som behöfva afhjelpas;
och en af dem är just den, som i vår motion påpekats.
Idealet för samhällets sträfvande i detta afseende bör natur¬
ligtvis vara att kunna lemna alla sina barn undervisning i alla
de kunskapsgren^ som äro nödvändiga för att barnen skola
kunna bli värdiga och dugliga medborgare. En stor del kommu¬
ner hafva ock låtit sig angeläget vara att upprätta hushållsskolor
och slöjdskolor, och dessutom har staten trädt emellan och bidragit
till slöjdskolornas upprätthållande genom anslag samt derjemte
inrättat slöjdafdelningar vid våra seminarier. Men om alla Sveriges
barn skola kunna bli delaktiga af denna undervisning, måste det
gå så långt, att hvarje lärare och lärarinna vid folkskola eller
småskola äfven får en slöjdskola att meddela undervisning uti.
Detta ideal stå vi emellertid långt ifrån ännu. Sverige hade 1898
5,190 lärare och 9,365 lärarinnor vid folkskolor och småskolor.
Om hvar och en af dem haft en slöjdskola att undervisa uti och
statsbidrag till dessa slöjdskolor erhållits efter nu gällande bestäm¬
melser, skulle statsanslaget för ändamålet hafva gått upp till 670,200
kronor, men i verkligheten uppgick det till endast 236,593 kronor
och 57 öre och således icke till ens halfva beloppet, ja, icke
stort mer än till tredjedelen.
Vi måste således för att närma oss idealet för samhällets
sträfvande i detta afseende söka borttaga alla de olägenheter, som
stå hindrande i vägen för kommunerna att upprätta slöjdskolor
och att för desamma erhålla statsbidrag. Staten har gått ganska
långt i detta afseende, då den nemligen i fråga om statsanslag till
slöjdskolor icke fasthållit vid den principen, som gäller rörande
statsbidrag till folkskolor i öfrigt, eller att kommunerna sjelfva
skola med vissa belopp bidraga till undervisningens upprätthållande.
Kommunerna få nemligen statsbidrag till slöjdskolorna utan att
sjelfva behöfva utbetala något för ändamålet.
Men för att nu förebygga, att en kommun skulle genom upp¬
rättandet af flere små slöjdskolor kunna tillskansa sig flere hundra
kronor i statsanslag, har man i de kongl. kungörelserna rörande
N:o 34. 24
Torsdagen den 5 April.
Ang- anslag yilkoren för erhållande af dessa statsbidrag vidtagit vissa åtgärder..
för beredande Först och främst är, såsom den föregående talaren påpekade, der-
ning i slöjd, föroskrifvet, att en folkskola icke kan få statsbidrag till slöjd-
(Forts.) undervisning, så vida icke af skolbarnen i densamma »minst 10»,
vare sig gossar eller flickor, deltaga i undervisningen. Eu annan
. bestämmelse är den, som vi i vår motion vänd! oss emot, nemli¬
gen att om en folkskola är indelad i flere slöjdafdelningar, måste
i hvarje slöjdafdelning finnas minst 15 gossar eller 25 flickor. Yi
hafva icke vändt oss mot denna bestämmelse i den mening, att
den helt och hållet skulle upphäfvas, utan vi hafva endast önskat,
att undantag derifrån skulle kunna göras, så att det stode de för¬
samlingar, som genom ifrågavarande bestämmelse utan eget för¬
vållande äro helt uteslutna från möjligheten att erhålla statsbidrag,
öppet att erhålla sådana.
Jag skall be att få påpeka ett par af de olägenheter, som till
följd af nyssnämnda bestämmelse lätt kunna tänkas förekomma, genom
att anföra ett par exempel.
Låtom oss antaga, att det är två församlingar A. och B., som
ligga intill hvarandra. I A. finnes det 20 folkskolebarn, 10 gossar
och 10 flickor. För dessa kan man sålunda anordna 2 slöjdskolor:
en qvinlig slöjdskola och en gosslöjdskola. Dessa skolor skulle nu,,
efter antagandet af utskottets här föreliggande hemställan, kunna
erhålla sammanlagdt 120 kronor i statsbidrag.
I församlingen B. finnes det 96 folkskolebarn. Dessa delas
på 2 afdelningar, så att man har dels en s. k. mellanskola och
dels en s. k. egentlig folkskola. I hvar och en af dessa afdelnin¬
gar finnes det 24 gossar och 24 flickor. De båda folkskoleafdel¬
ningarna befinna sig på en fjerdingsvägs afstånd ifrån hvarandra.
Yid båda afdelningarna är anordnad slöjdundervisning. Vid den
ena afdelningen är en lärareföreståndare för gosslöjdskolan, deri
hela antalet skolgossar eller 24 undervisas, och denna skulle då
enligt Kongl. Maj:ts förslag erhålla i statsunderstöd 80 kronor. Men
å denna afdelning har man också upprättat en qvinlig slöjd¬
skola, hvilken vi tänka oss förestås af skollärarens hustru, som
genomgått en slöjdkurs; men eftersom antalet i slöjd deltagande
flickor endast uppgår till 24, kan icke något statsbidrag till denna
slöjdskola erhållas. Samma är förhållandet å den andra afdelnin¬
gen, som förestås af en lärarinna, och der antalet i slöjd deltagande
flickor ju äfven utgör 24. Således kan man i denna församling icke
erhålla mera än 80 kronor i statsunderstöd, oaktadt man der har 96
folkskolebarn och 3 slöjdskolor, medan den andra församlingen A.,
som endast hade 20 folkskolebarn och 2 slöjdskolor, kan få 120 kronor
i statsbidrag. Detta är ett missförhållande, som påkallar rättelse.
Ett annat exempel. Yi taga t. ex. Husqvarna. Der har man
sitt skolväsende ganska väl ordnadt, men man har tillämpat den
s. k. samskoleidén, d. v. s. gossar och flickor undervisas samtidigt
af samma lärare eller lärarinna. Om vi nu tänka oss, att i en
25 N:o 34.
Torsdagen den 5 April.
afdelning det icke kan bli mer än 24 gossar och 24 flickor — och An9- anslag
det är ju icke lämpligt att sammanföra flere än 48 barn i samma-®' beredande
afdelning — då kan icke för denna afdelning något statsbidrag ning^si&jd
erhållas på grund af de bestämmelser, som för närvarande gälla. ,.,-orts)
Kommunen kommer att gå miste om statsunderstöd, så vida man °
icke slår tillsammans afdelningarna eller tager ett barn från en
afdelning och later det bevista slöjdundervisningen i. en annan.
Men vi skola komma i håg, att i ett sådant samhälle som det här
ifrågavarande man vanligtvis endast har en gemensam slöjdsal,
och då måste de barn, som i och för slöjdundervisning tagas bort
från den afdelning, som de egentligen tillhöra, gå miste om den
undervisning, som under tiden pågår i den skolsal, der den afdel¬
ning undervisas, till hvilken de sjelfva höra. Härigenom kommer
undervisningen att helt och hållet förryckas.
Dessa olägenheter och åtskilliga andra, som i detta afseende
skulle kunna framdragas, tror jag icke, att utskottet tänkt sig
närmare in uti, då det hemstält om afslag å vår motion. Stats¬
utskottet säger, att utredning icke föreligger vare sig om hvilken
rubbning i de enligt Kongl. Maj:ts proposition föreslagna grunder
för statsbidragens utdelande skulle föranledas af ett bifall till för¬
slaget, eller om beloppet af de ökade kostnader för statsverket,
hvartill ett sådant bifall skulle gifva anledning. Hvar och en,
som läst igenom Kongl. Maj:ts förslag, skall emellertid finna, att
det icke föranledes den minsta rubbning i dessa grunder genom ett
bifall till den motion, vi framburit. Det är endast en undantags-
bestämmelse, som begäres i vår motion beträffande de folkskole-
afdelningar, som jag nu påpekat.
Hvad deremot angår utredningen rörande de ökade kostna¬
derna för statsverket, hvartill ett bifall till vår motion skulle
föranleda, vill jag framhålla, att det här ej gäller något fixt pen¬
ningbelopp, som för ändamålet skulle anvisas, utan det är endast
fråga om ett förslagsanslag.
Den utredning, som förut i detta afseende förebragts, synes
mig ha varit föga tillfredsställande, dä 1898 af Kongl. Maj-.t begär¬
des 110,000 kronor, men utbetalts ej mindre än 286,590 kronor
57 öre. Således uppgick det verkliga beloppet till mer än dubbelt
af det begärda. Huru svår eu utredning i detta afseende är, synes
på sid. 91, der det heter: »Anslaget för anordnande af qvinlig
slöjd i folkskola in. m. vore i riksstaten år 1900 uppfördt med
90,000 kronor. För år 1898 hade å detta anslag utbetalts 88,365
kronor. Då sålunda nämnda förslagsanslag ännu icke öfverskri-
dits och då man icke kunde förutse, hvilket inflytande förslagen
att höja statsbidraget för understödjande af qvinlig slöjd och
att samtidigt dermed bereda lättnader i vilkoren för statsbidragets
erhållande komme att hafva på de samfälda kostnaderna för ifråga¬
varande ändamål, borde, enligt departementschefens mening, an¬
slaget för anordnande af qvinlig slöjd i folkskola in. m. i rikssta-
N:o 34. 26
Torsdagen den 5 April.
Ang. anslag ten för år 1901 uppföras med samma belopp som i föregående års
för beredande riksstat.» Det synes sålunda vara omöjligt att göra en utredning,
som kau fixera belopp, som behöfves för detta ändamål, och
"”(Forts/ ' tiet synes mig vara af mindre vigt, att en sådan utredning sker.
Yi veta ju, att medlen icke komma att utanordnas till andra för¬
samlingar än dem, som uppfylla vilkoren i den kongl. kungörelsen
i ämnet.. Och då dessa medel äro afsedda till understöd för en
synnerligen vigtig gren af vårt undervisningsväsende, synes det
mig ej vara någon risk att bifalla den motion, vi framstält.
I öfverensstämmelse med hvad jag sålunda yttrat anhåller jag,
att Riksdagen måtte, i stället för att oförändradt bifalla den hem¬
ställan, som statsutskottet afgifvit under punkt a), för sin del
godkänna de i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den
13 januari 1900 angifna grunder för utdelande af statsbidrag till
främjande af undervisningen i slöjd, dock att skoldistrikts rätt till
statsunderstöd för slöjdundervisning för gossar icke bör inskrän¬
kas till undervisning i träslöjd och metallslöjd, och att statsbidrag
för slöjdundervisning må utgå äfven för sådan slöjdafdelning, som
består af mindre än 15 gossar eller 25 flickor, i det fall, att
antalet gossar eller flickor i en folkskoleafdelning ej uppgår till
nämnda antal, men samtliga i afdelningen varande gossar eller
flickor deltaga i slöjden, äfvensom medgifva, att Kongl. Maj:t må,
när i särskilda fall omständigheterna dertill föranleda, meddela
understöd af statsmedel för ifrågavarande ändamål utan hinder
deraf, att någon afvikelse från nämnda grunder egt rum.
För öfrigt lika med utskottets förslag.
Herr talman! jag anhåller om proposition å bifall till denna
min hemställan.
Herrar Nydal, Styrlander och Thylander instämde häruti.
Herr Ernst Carlson: Herr grefve och talman, mina herrar!
Efter de stora allmänna vyer, som för oss blifvit upprullade af
den föregående ärade talaren, hoppas jag dock, att kammaren matte
hafva något intresse qvar för eu liten men vigtig detaljbestämmelse,
på hvilken jag skall be att få fästa uppmärksamheten.
Hufvudsaken i den föreliggande frågan är nemligen icke. —
såsom den förre talaren syntes mena — anslaget till slöjdunder¬
visningen. Att denna bör understödjas och kraftigt understödjas,
derom äro statsmagterna sedan länge ense. Af hufvudsaklig vigt
är icke heller, att beloppet af anslaget för nästa år betydligt höjes
eller från nuvarande 110,000 kronor till 240,000 kronor. Detta
kan synas vara mycket; men det har dock icke stort att betyda,
då här är fråga om ett förslagsanslag, hvithet redan 1898 öfver-
skreds med öfver 126,000 kronor, d. v. s. ungefärligen den summa,
hvarmed anslaget nu skulle ökas. Den föreslagna höjningen inne¬
bär således i sjelfva verket, oafsedt en mindre ökning af de respek-
27 >':o 34.
Torsdagen den 5 April.
tive statsbidragen till gossarnes och flickornas slöjd, väsentligen Äng. anslag
en jemkning af anslagssumman till öfverensstämmelse med det f°r beredand*
verkligen utgående beloppet.
Nej, det vigtiga här vid lag är egentligen de nya grunder för (ports)
utbetalande af statsbidraget till slöjdundervisningen, som Eongl.
Maj:t föreslagit, och som statsutskottet hemstält, att Riksdagen
måtte godkänna. Och jag skall dervid tillåta mig att hänvända
herrarnes särskilda uppmärksamhet på den i slutorden af stats¬
utskottets kläm å sid. 94 införda bestämmelsen, att Kongl. Maj:t
må, när i särskilda fall omständigheterna dertill föranleda, med¬
dela understöd af statsmedel för ifrågavarande ändamål utan hin¬
der deraf, att någon afvikelse från nämnda grunder egt rum.
I likhet med den förste ärade talaren i denna fråga finner
nemligen äfven jag, att just i denna formulering af utskottets
kläm ligger ett vigtigt medel att för framtiden undgå de trakasse¬
rier, för hvilka skoldistrikten — såsom åtskilliga af herrarne torde
hafva sig bekant — hittills ofta nog blifvit utsatta vid till-
lämpningen af kongl. förordningen den 1 juni 1894, hvars bestäm¬
melser visat sig mindre lyckliga, särdeles som de i praxis blifvit
pedantiskt uppfattade. Det har alltså ej sällan inträffat, att ett
skoldistrikt, som fått sin anhållan om statsbidrag för slöjdunder¬
visning beviljad, sedermera ett par år efteråt af kammarrätten
ålagts återbära redan uppburet statsbidrag för slöjd, och detta,
ehuru reqvisitionen blifvit af vederbörande myndighet i vanlig
ordning godkänd. Klagomål hos Kongl. Maj:t öfver kammarrättens
utslag ha till intet båtat, sedan detta embetsverks formalistiska
tolkning af nämnda förordning en gång vunnit häfd.
Nu torde väl äfven de nya bestämmelserna, sådana de af Kongl.
Maj:t föreslagits, icke allenast på landsbygden, såsom nyss påpekats,
utan äfven i städerna komma att föranleda åtskilliga svårigheter
vid tolkningen. Särskildt vill jag i fråga om bestämmelserna för
bidrag till gossarnes slöjd fästa uppmärksamheten å punkt 2 å sid.
92 af statsutskottets betänkande, der det heter, att skoldistrikt,
när der finnas två eller flere slöjdafdelningar, må, på angifna vilkor
för hvarje sådan stojdafdelning, i hvilken antalet slöjdande upp¬
gått till minst femton, erhålla ett årligt understöd af statsmedel å
80 kronor.
Det inträffar nemligen beständigt, att folkskoleklasser äro så
stora, att de vid slöjdundervisningen måste delas. Det kan dervid
lätt hända, att af lokala eller andra, rent pedagogiska skäl kunna
komma 18 ä 14 lärjungar på vissa afdelningar, men 17 å 18 på
andra; de senare skulle i så fall få åtnjuta statsbidrag, men ej de
förra. Jag tror derför, att det skulle varit vida lyckligare, om det
i afseende å slöjdafdelningarna hetat, att ett skoldistrikt finge upp¬
bära ett årligt understöd af statsmedel å 80 kronor för hvarje fullt
antal af 15 slöjdande lärjungar, dock icke flere sådana understöd
än antalet afdelningar. Lämpligen borde i så fall äfven stadgan-
N:o 84. 28
Torsdagen den 5 April.
Avig. anslag {lena angående slöjdafdelningar för flickor i punkt 3 formulerats
för beredande£ Hånande Sätt.
nin^i »'töjd. Med en sådan formulering fordrades fortfarande, att det skulle
(Forts.) komma miilst 15 lärjungar i medeltal å hvarje slöjdafdelning för gos¬
sar och mint 25 lärjungar i medeltal å hvarje afdelning för qvin¬
lig slöjd. Men för att kunna uppgöra ett rationel schema och
dervid på bästa sätt fördela slöjdundervisningen och den öfriga
undervisningen, skulle vederbörande skolmyndighet i så fall få
friare händer. Och detta innebure en mycket vigtig pedagogisk
fördel, medan i sjelfva verket det kraf, man från statens sida af-
sett att uppställa i afseende å freqvensen af de i undervisningen
deltagande lärjungarna, blefve lika väl uppfyldt som enligt det i
den kongl. propositionen upptagna vilkoret.
Jag har velat nämna detta, för den händelse att Kongl. Maj:t
vid den slutliga affattningen af bestämmelserna skulle finna lämp¬
ligt att i nämnda afseende företaga någon jemkning af uttrycken.
1 hvarje fall hoppas jag, att med den tillåtelse, som i stats¬
utskottets kläm gifvits Kongl. Maj:i att, der omständigheterna så¬
dant föranleda, medgifva undantag, de nya bestämmelserna för
statsbidrags åtnjutande skola få eu lämpligare och i förhållande
till hvad som verkligen blifvit presteradt, äfven rättvisare til¬
lämpning, än hvad hittills varit möjligt.
Jag skall alltså, herr talman, efter som jag håller före, att
Kongl. Maj:t genom formuleringen af statsutskottets kläm fått nö¬
dig latitud att vida bättre än hittills tillgodose slöjdundervisnin¬
gens rättmätiga kraf, inskränka mig till att yrka bifall till stats¬
utskottets förslag i den föredragna punkten.
Chefen för ecklesiastikdepartementet herr statsrådet Claeson:
Herr talman! En ärad talare på gotlandsbänken påpekade ett
undantagsförhållande, som förefinnes inom åtskilliga skoldistrikt
på Gotland, nemligen att distriktet är så litet, att antalet barn i
folkskolan icke uppgår till ens 10 gossar eller 10 flickor.
Detta förhållande var mig icke bekant på den tid, då
den kongl. propositionen affattades. Men jag föreställer mig
— jag törs icke säga något bestämdt, att, om kammaren bi¬
faller det nu föreliggande förslaget, och Kongl. Maj:t således får
rätt att i vissa ömmande fall göra afvikelser, då skulle kanske
icke all möjlighet vara utesluten för ett sådant litet skoldistrikt
att erhålla statsbidrag. Jag vågar emellertid ej säga detta såsom
ett sista ord; ty saken behöfver tagas i närmare öfvervägande.
Men jag tror, som sagdt, att i den allmänna tillåtelse, som Kongl.
Maj:t enligt förslaget skulle få att medgifva afvikelser, torde ligga
en möjlighet att afhjelpa missförhållandet i förevarande fall.
Herr von Eriesen: Herr talman! Frågan om statsbidrag
för undervisningen i slöjd är, i jemförelse med andra frågor om
Torsdagen den 5 April.
29 X:o 34.
statsbidrag till folkskolor, ganska invecklad just af det skäl, den Ang. anslag
förste ärade talaren nämnde, nemligen att man här vill hafva kon-Jör beredande
troll för att missbruk ei skola ega rum, en kontroll, som man i u . 'T.ffj
afseende pa omgå statsbidrag sökt deri, att vederbörande kommun (Forts)
sjelf skall bidraga för ändamålet.
Derför hafva också de här föreslagna vilkoren varit mycket
omtvistade. Och det kan sättas i fråga, om öfver hufvud den be¬
stämmelse, i hvilken de ärade motionärerna yrkat ändring, öfver
hufvud är lämplig.
Nu har man sökt öfvervinna den olägenhet, som förefinnes,
genom att föreslå en ändring af bestämmelsen.
Jag tror dock, att man bör vara mycket försigtig, innan man
i en sådan fråga fattar beslut så här, snart sagdt, på stående fot,
ty man vet icke, hvart det kan leda. Motionären anförde åtskil¬
liga exempel, hvilka det kanske icke var så lätt för kammarens
ledamöter att följa med. Jag skulle också kunna anföra ett exem¬
pel på, huru det skulle kunna gå enligt motionärernas förslag.
Låtom oss t. ex. antaga, att i en skola finnas 25 flickor i en af¬
delning, men att endast 24 af dem vilja deltaga i slöjdundervis¬
ningen. Hvad blir dä följden? Jo, att man icke får något stats¬
bidrag, derför att icke alla 25 flickorna deltaga i slöjdundervisnin¬
gen. För att få sådant, måste man skicka bort den 25:te flickan
till en annan skola, kanske en fjerdingsväg derifrån; hon får så¬
ledes icke gå qvar i den skola, dit hon egentligen hör. Kan det
vara rätt att uppställa vilkor, som medföra sådana följder? Jag
menar således, att det är mycket som man bör taga i betraktande
vid formulerandet af ifrågavarande bestämmelse. Mig förefaller
emellertid, som om, då nu i anledning af Riksdagens skrifvelse
till Kongl. Maj:t regeringens föreliggande förslag framkommit och
när detta förslag jemväl innehåller den expansiva bestämmelse, som
herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet särskildt
framhållit, man gjorde klokast i att nu taga detta förslag, sådant
det här föreligger. Jag vill visst icke påstå, att de förbehåll, hvilka
man här sökt uppställa, äro de vigtigaste, men jag kan icke hel¬
ler se, att de, som i motionen framstälts, äro i allo tillfredsstäl¬
lande. Särskildt hvad de stora kommunerna beträffar, kunna för¬
hållandena komma att ställa sig högst egendomliga, om detta, som
motionärerna föreslagit, skulle tillämpas. Bättre vore då, om, på
sätt en talare på göteborgsbänken framhållit, medeltalet af de lär¬
jungar, som undervisades i slöjd, blefve bestämmande. — Icke hel¬
ler tror jag, att de missförhållanden, som förefinnas på Gotland
och hvilka den förste talaren framhöll, skulle afhjelpas genom
motionärernas förslag.
Jag yrkar derför bifall till utskottets hemställan.
Herr Hammarlund: Herr talman! Före år 1894 gälde den
mycket enkla bestämmelsen, att visst statsbidrag för slöjd undervis-
N:o 34. 30
Torsdagen den 5 April.
Ang. anslag
för beredande
af undervis¬
ning i slöjd.
(Forts.)
ningen skulle utgå för hvarje skola. Men som begreppet skola
icke är närmare bestämdt, så föranledde denna bestämmelse åtskil¬
liga oegentligbeter. För att komma ifrån dessa framlade då Kong!.
Maj:t ett förslag till ändring, gående ut derpå, att visst statsbidrag
skulle utgå till hvarje stoj da fdelning. Men för att icke missbruk
skulle ega rum, föreskrefs tillika, att i hvarje slöjdafdelning skulle
finnas minst 10 slöjdande gossar, och att der slöjdafdelningarna
voro flere i samma skola, skulle finnas minst 15 i hvarje för att
något statsbidrag skulle utgå. Man inslog då på eu väg, som icke
förut beträdts på något område af folkundervisningen, nemligen att
bestämma statsbidragen i förhållande till lärjungeantalet, medan
desamma på alla andra områden af folkundervisningen bestämmas
i förhållande till lärarekrafternas antal. Jag opponerade mig då
mot att slå in på denna väg, och det var endast med ringa majo¬
ritet — 94 röster mot 89 — denna kammare godkände den kongl.
propositionen.
Det har nu visat sig, att den väg, som beträddes år 1894,
har ledt till många svårigheter och oegentligheter. Knappast på
något annat område inom folkskoleväsendet förekomma så många
klagomål och besvär och så mycket skrifveri som här, emedan man
i detta fall måst fastställa en mängd detaljbestämmelser, hvilkas
uppfyllande folkskoleinspektörerna och länsstyrelserna skola kon¬
trollera och öfvervaka. Jag ber att såsom exempel härpå få om¬
tala, att ensamt under slutet af förra och början af detta år hafva
endast inom Kristianstads län icke mindre än 11 församlingar
först till länsstyrelsen och sedan till Kongl. Maj:t hänskjutit frågor
rörande pröfning af vil koren för utbekommande af statsbidrag för
slöjdundervisningen.
Nu vill man försöka komplettera de gällande bestämmelserna,
men vidhålla den nuvarande grunden att låta lärjungeantalet vara
den bestämmande faktorn. En komité har under förra hösten
utarbetat förslag till nya detaljbestämmelser, och Kongl. Maj:t har
med anledning häraf förelagt Riksdagen detta förslag. Min tro är
emellertid den, att det för framtiden blir än svårare för folkskole¬
inspektörerna och länsstyrelserna att öfvervaka, att allt går rigtigt
till, och antalet besvärsmål blir helt visst efter antagandet af detta
förslag än större, tv genom att man stält i utsigt, att Kongl. Maj:t
kan medgifva undantag, frestas snart sagdt hvarje församling att
hädanefter pröfva lyckan hos Kongl. Maj:t.
Huru mycket enklare vore det icke att här som på andra
områden på folkskolans fält säga, att för hvarje lärare, som under¬
visar i detta ämne, utgår statsbidrag till så och så stort belopp
under förutsättning, att församlingen bidrager med så och så mycket?
Den garanti, som behöfves för att förekomma missbruk, får man
då genom att fastslå något mindre bidrag från församlingens sida.
Detta sätt att lägga lärjungeantalet och icke lärareantalet till
grund för statsbidragets utgående leder också till mycket märk-
Torsdagen den 5 April.
31 >':o 34.
värdiga konseqvenser. Det har ju ursprungligen varit meningen,
att det för slöjdundervisningen utgående statsbidraget skulle vara
ett slags biförtjenst för lärarne. Men i större skoldistrikt med
mänga skolafdelningar kan det nuvarande systemet rent af upp¬
muntra dertill, att man icke låter lärarne och lärarinnorna i de
vanliga läroämnena få hand om slöjdundervisningen, utan anställer
särskilda lärare för detta ämne. Om man antager en dylik slöjd¬
lärare med skyldighet att undervisa 36 timmar i veckan, och
hvarje slöjdafdelning blott har slöjd 4 timmar i veckan, hvilket
medgifves såsom minimum, så kan en sådan lärare undervisa i 9
slöjdafdelningar, och då får man till hans aflöning ett statsbidrag
af 9 gånger 80 kronor eller 720 kronor, under det att det högsta
statsbidrag, som kan utgå för en folkskollärare i vanliga ämnen
med samma undervisningstid, endast uppgår till 533 kronor 33 öre.
För en lärarinna i slöjd, som undervisar i lika många afdelningar,
erhålles ett statsbidrag af 9 gånger 40 kronor eller 360 kronor,
under det att de i regeln äro aflönade ungefär i likhet med små¬
skollärarinnor, för hvilka det högsta statsbidraget utgör 233 kro¬
nor 33 öre. Till sådana märkvärdiga inkonseqvenser leda de stad¬
gande^ som nu gälla sedan år 1894 och hvilka det är meningen
att nu ytterligare fastläsa.
Emellertid då man nu slagit in på denna väg och icke vill
göra någon ändring, utan fortfarande vill låta lärjungeantalet vara
grunden för statsbidragets utgående, synes det mig i allt fall, som
om motionärerna, herrar Nydal och Broomé, haft fog för sin lilla
anmärkning. Ty då man till en lärarinna i läsämnena kan få
statsbidrag för t. ex. en afdelning, som består af 24 flickor, så
borde man väl också kunna få bidrag för undervisningen i slöjd
för samma skolafdelning på 24 barn, om de alla deltaga i slöjd¬
undervisningen. Det är ingenting annat motionärerna begära än
att om i slöjden deltaga alla de barn, som finnas i en afdelning
med eu och samma lärare i läsämnena, men likväl icke det minimi¬
antal af 15 gossar och 25 flickor, som fordras enligt nu gällande
bestämmelser, kan uppnås, statsbidrag för slöjdundervisningen än¬
dock bör utgå. Jag tror, att motionärerna hafva haft stort fog för
detta förslag. Enligt de nuvarande bestämmelserna kan man icke.
om man nemligen vill hafva statsbidrag, inrätta i större skolor en
slöjdafdelning för gossar med mindre än 15 och för flickor med
mindre än 25 deltagare. Häraf blir följden, att på många ställen
undervisningen i de vanliga ämnena kommer att förryckas. Om
alla lärjungar i en skolafdelning deltaga i slöjdundervisningen och
denna, såsom allt mer och mer blir händelsen, förlägges till den
vanliga skoltiden, men dessa lärjungar icke uppgå till det faststälda
minimiantalet, måste man taga någon eller några gossar eller flickor
från en annan afdelning för att få antalet fyldt, men dessa komma
då att under tiden för slöjdundervisningen gå miste om den under-
Ang. anslag
för beredande
af undervis¬
ning i slöjd.
(Forts.)
N:o 34. 32
Torsdagen den 5 April.
Ang. anslag visning, som de under samma tid skulle kafva haft i sin egen
för beredande afdelning. Detta är ju en betänklig sak.
ning i slöjd. För m'n de] vill jag derför yrka bifall till den framställning,
(Forts.) som l'e!r Broomé gjort, då jag i hvarje fall anser den vara en
förbättring i Kongl. Maj:ts förslag. Jag hemställer alltså om bifall
till herr Broomés förslag.
Med herr Hammarlund förenade sig friherre Harnékow samt
herrar Persson i Arboga, Olsson i Mårdäng, Söderberg, Hammar¬
ström, Johansson i Öija, Ericsson i Vallsta och Kvarnzelius.
Herr Broomé i Bårslöf: Det har framstälts tvenne anmärk¬
ningar mot den i mitt förra uttalande gjorda hemställan. För det
första anmärktes, att genom ett bifall till den af herr Nydal och
mig väckta motionen icke afhjelptes alla de brister, som vid¬
låda det i ifrågavarande kongl. proposition föreliggande förslaget,
och att det derför vore bäst att taga Kongl. Maj:ts förslag sådant
det föreligger. Ja, det är visserligen sant, att brister finnas, Som
icke kunna blifva afhjelpta genom ett bifall till motionen. Men
vi ansågo oss icke böra framställa något fullständigare förslag, då
vi ansågo, att grunden, hvarifrån den kongl. kungörelsen utgår,
i vissa hänseenden är misslyckad, såsom också herr Hammarlund
här påpekat. Vi köllo emellertid före, att de brister, som vi på¬
pekat, vore så väsentliga, att det vore skäl att passa på tillfället
och afhjelpa dessa brister, då nu ett nytt förslag föreligger. Att
uppskjuta detta till kommande år kan icke vara lämpligt, och om
utskottets förslag nu antages, måste man söka redan nästa år börja
lappa på de nu antagna bestämmelserna. Det är naturligtvis mycket
svårare att göra detta än att vidtaga en förändring nu, då sjelfva
förslaget föreligger till afgörande. Och jag vill fästa uppmärk¬
samheten på, att utskottet sjelft gått samma väg, som vi i motio¬
nen föreslå. Utskottet föreslår nemligen sjelft en ändring i den
kongl. propositionen, nemligen rörande slöjdundervisningen för gos¬
sar. Utskottet hemställer, »att skoldistriktets rätt till statsunder¬
stöd för slöjdundervisning för gossar icke bör inskränkas till un¬
dervisning i träslöjd och metallslöjd», hvilket Kongl. Maj:t före¬
slår. Och då utskottet sjelft förordar en ändring i den kongl. kun¬
görelsen, så anser jag det vara allt skäl att på samma gång vid¬
taga de förändringar, som vi i motionen framhållit och hvilka för¬
ändringar — så vidt jag kan förstå — äro af vida större vigt och
betydelse än den förändring utskottet föreslagit.
Den andra anmärkningen, som gjorts mot min hemställan är
den, att det enligt utskottets förslag står Kongl. Maj:t fritt att
i vissa fall medgifva undantag från de bestämmelser, som äro gifna.
Det är sant. Men man bör härvid också komma ihåg, att då det
gäller inrättandet af nya slöjdskolor brukar man uppläsa den kongl.
kungörelsen rörande vilkoren för statsbidrags erhållande för för-
33 >':o 34.
Torsdagen den 5 April.
samlingens medlemmar och underrätta dem om, huru sådana sko- i»j. anslag
lor kunna uppstå med rättighet till statsbidrag. Då församlings~för bredande
borna få höra, att det måste finnas så och så många barn uti en
afdelning för att statsbidrag skall kunna erhållas, våga de helt ”^p-orts?
naturligt ej lita på att Kongl. Maj:ts rätt att göra undantag skall
komma att gälla för den af dem tilltänkta skolan, hvilken de så¬
lunda måste vara beredda på att upprätthålla uteslutande med egna
medel, och då taga de naturligtvis ganska ofta hänsyn till spar-
samhetsskäl, så att den ifrågastälda skolan icke kommer till stånd
i det fall, att lärjungeantalet icke är tillräckligt stort. Sparsam-
hetshänsynen är ju nemligen i många fall en hänsyn, som, äfven
då det är fråga om undervisning, går framför andra, och det icke
endast i Yestergötland. Derför vore det väl, om det tydligt fram-
hölles uti den kongl. kungörelsen, att det kan erhållas statsbidrag
till slöjdskola med mindre antal barn, derest hela afdelningen del¬
tager i slöjdundervisningen, tv derigenom skulle nog åstadkommas,
att flera slöjdskolor skulle uppstå och vinna statsunderstöd än nu
är förhållandet. Jag ber derför att fortfarande få yrka bifall till
min förut gjorda hemställan.
Herr Ivar Månsson: Herr grefve och talman, mine herrar!
Jag undrar dock, om vi nu icke i alla fall borde vara nöjda med
det förslag, som utskottet här framstält. Ty enligt min uppfatt¬
ning skulle derigenom vilkoren för erhållande af statsbidrag till
slöjdlärarne blifva så väsentligt förbättrade, att det synes mig,
som om åtminstone alla de anmärkningar, som man förut hört
framställas mot de nuvarande förhållandena, derigenom skulle af-
hjelpas. Och de fel, som här framhållits med afseende å slöjd-
afdelningarna, hafva väl i alla fall icke så mycket att betyda; tv
det kan väl icke blifva annat än i exceptionella fall, som sådana
förhållanden, som här af några talare påpekats, komme att före¬
ligga. Dessa fall måste, som sagde, blifva ganska sällsynta, och
när nu statsutskottet dertill i sitt förslag gjort det uttalandet, att
Kongl. Maj:t bör ega rätt att efter för handen varande förhållan¬
den jemka, rätta och besluta i dessa saker, synes det mig verk¬
ligen, som om man icke borde vara så rädd att antaga utskottets
förslag, tv Kongl. Maj:t ser nog till, om det gifves särskilda ex¬
ceptionella fall, då afvikelse behöfver göras från de eljest gällande
grunderna, att allt blir rätt och skäligt. Det synes mig derför,
som om kammaren, då utskottets förslag redan blifvit antaget af
Första Kammaren, äfven borde för sin del bifalla detsamma, så
att kamrarne komme till ett enigt, samstämmigt beslut.
Hvad skulle resultatet blitva, om Andra Kammaren nu toge
det af herr Broomé framstälda yrkande, sedan Första Kammaren
redan tagit statsutskottets förslag ? Ja, för så vidt jag kan se,
icke skulle väl frågan på grund deraf förfalla. Det kan väl icke
vara var mening att styra det derhän, utan man finge väl i så
Andra Kammarens Prof. 1900. N:o 34. 3
N:o 34. 34
Torsdagen den 5 April.
Ang. anslag fall möjligen söka sammanjemka de olika meningarna. Men huru
för beredande fei skulle vara möjligt, synes mig ganska svårt att förstå.
nin^lwd Det förefaller mig derför, som om kammaren nu borde bifalla
"'”(Forts °) utskottets förslag. Ty äfven om, såsom den förste talaren fram¬
höll, det icke finnes 10 gossar eller 10 flickor i afdelningen, har
ju Kongl. Maj:t ändå rätt, efter min uppfattning, att i detta ex¬
ceptionella fall tilldela skolan anslag. Likaså kan ju Kongl. Maj:t
i ett sådant fall, som herr Broomé omnämnde, tillerkänna skolan
statsbidrag, om Kongl. Maj:t finner sådant skäligt och billigt. Men
att gå så långt, att man gör anslagets beviljande alldeles oberoende
af några vilkor eller bestämmelser angående antalet af lärjungar,
hvilket skulle ligga uti motionärernas förslag, det tycker jag icke
går an. Åtminstone någon utredning i sådant hänseende bör väl
förebringas.
Hvad angår det förhållande, som herr Broomé omnämnde, att
vid fråga om inrättande af slöjdafdelning inom ett skoldistrikt,
ovisshet kan uppstå bland församlingsborna, huruvida en dylik
afdelning kan komma till stånd, enär de äro rädda att icke erhålla
något anslag, får jag för min del säga, att jag tycker, att denna
risk icke är så synnerligen stor, ty församlingen lemnar ju icke
sjelf bidrag till slöjdläraren, utan frågan kommer nog endast att
gälla lokalen; och har icke distriktet lokal, lärer det icke gå åstad
och anordna slöjdkurser.
Under sådana förhållanden tycker jag, att vi gerna borde
kunna enas om utskottets förslag och sedermera tänka på att göra
de rättelser, som kunna anses nödiga. Man vinner ju icke allt
på en gång. Man får icke allt, hvad man vill hafva, på en
gång. Då emellertid förhållandena skulle genom utskottets förslag
blifva fördelaktigare, än de nu äro, synes det mig, som om Riks¬
dagen gerna kunde för denna gång nöja sig med att taga utskot¬
tets förslag, hvartill jag nu ber att få yrka bifall.
Herr Hammarlund: En föregående talare frågade, huru det
skulle gå, om nu denna kammare, sedan Första Kammaren tagit
utskottets förslag, bifölle det af herr Broomé framstälde yrkandet.
Ja, det är ju litet vanskligt att i dessa dagar yttra sig, om en
fråga kan afgöras genom gemensam votering eller icke. Det sy¬
nes mig dock icke vara tvifvel underkastadt, huru det i detta fall
bör gå, åtminstone om vi rätta oss efter hittills gällande praxis.
Herr Broomé har föreslagit och yrkat, »att statsbidrag för slöjd¬
undervisning må utgå äfven för sådan slöjdafdelning, som består
af mindre än 15 gossar eller 25 flickor, i det fall att antalet gos¬
sar eller flickor i en folkskoleafdelning ej uppgår till nämnda an¬
tal, men samtliga i afdelningen varande gossar eller flickor del¬
taga i slöjden».
Om nu den ena kammaren säger, att den vill vara med om
detta, men den andra kammaren icke vill detta, kan jag icke för-
Torsdagen den 5 April. 35
stå annat än, att denna tvistefråga måste slitas genom gemensam
omröstning.
Herr Ernst Carlson: Herr grefve och talman, mina herrar!
Jag håller före, att i den situation, vi för närvarande befinna oss,
kan det icke vara lämpligt att onödigtvis framkalla flere tviste¬
frågor, hvilkas afgörande måste komma att bero på huruvida gemen¬
sam votering får ega rum eller icke.
För öfrigt är jag i denna fråga lycklig nog att befinna mig
på samma linie, som den ärade ledamot af statsutskottet, som nyss
talade från skånebänken. Kongl. Maj:ts förslag innebär nemligen,
enligt mitt förmenande, ett afgjordt 'framsteg i förhållande till de
nuvarande bestämmelserna. Och jag anser, att det vore en betyd¬
lig förbättring, som skulle vinnas endast derigenom, att det —
såsom här är ifrågasatt — medgåfves Kongl. Maj:t att, när sär¬
skilda omständigheter dertill föranleda, meddela undantag från
eljest gällande vilkor.
Det vore väl ändock besynnerligt, om vi genom att framkalla
stridiga beslut om vissa vilkor nu skulle riskera att gå alldeles
miste om de verkliga fördelar, som ligga i ett bifall till stats¬
utskottets utlåtande. Ty såsom i tillämpningen alldeles olidliga
måste de bestämmelser kännetecknas, som för närvarande äro gäl¬
lande med afseende å utbekommande af statsbidrag för slöjdunder¬
visningen. Yinnes nu endast en förbättring, så må öfverlåtas åt
erfarenheten att i framtiden närmare gifva vid handen, huru dessa
bestämmelser lämpligast böra formuleras.
Orsaken, hvarför såväl från landsorten som från städerna så
många anmärkningar i detta afseende framstälts, är utan tvifvel
den, att förhållandena äro så olika å olika orter. Det torde nog
en gång förr eller senare bli nödvändigt att här i Sverige, liksom
redan skett i våra grannländer Norge och Danmark, utfärdas sär¬
skilda stadganden för folkskolan i städerna och på landsbygden, i
hvilka stadganden hänsyn toges till olika trakters behof och egen¬
domliga förhållanden. Innan emellertid så skett, tror jag, att det
är bäst att i afseende å vissa detaljbestämmelsers förbättrade formu¬
lering lita till erfarenhetens vittnesbörd och nu låta sig nöja med
hvad som för tillfället säkert kan ernås.
Jag vill derför, herr talman, då tillräcklig latitud synes mig
finnas i statsutskottets förslag, rätt och slätt yrka bifall till detsamma.
Öfverläggningen var slutad. I enlighet med de yrkanden, som
derunder förekommit, gaf herr talmannen propositioner, dels på
bifall till utskottets hemställan och dels på bifall i stället till det
af herr Broomé i Bårslöf under öfverläggningen framstälda yrkande;
och fann herr talmannen den förra propositionen vara med öfver¬
vägande ja besvarad. Som votering likväl begärdes, blef nu upp¬
satt, justerad och anslagen en så lydande omröstningsproposition:
N:o 34.
Ang. anslag
för beredande
af undervis¬
ning i slöjd.
(Forts.)
N:o 84. 36
Ang. anslag
för beredande
af undervis¬
ning i slöjd.
(Forts.)
Ang. höjning
af lönen för
professorn i
grvfvetenskap
vid tekniska
högskolan•
Torsdagen den 5 April.
Den, som bifaller hvad statsutskottet hemstält i punkt 19 af
förevarande utlåtande n:o 9, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Yinner Nej, har kammaren bifallit det af herr Broomé i Bårs-
löf under öfverläggningen framstälda förslag.
Yoteringen utvisade 130 ja-röster mot 44 nej-röster; och hade
alltså utskottets hemställan bifallits.
Punkten 20.
Lades till handlingarna.
Punkten 21.
Bifölls.
Punkten 22.
Kongl. Maj:t hade föreslagit Riksdagen att för höjande af den
till professorn i grufvetenskap vid tekniska högskolan från staten
utgående aflöning från dess nuvarande belopp, 4,700 kronor, till
6,000 kronor, deraf 4,000 kronor skulle utgöra lön och 2,000 kronor
tjenstgöringspenningar, bevilja ett ordinarie anslag af 1,300 kronor.
Utskottet hemstälde, att Riksdagen, i anledning af Kongl.
Maj:ts förevarande framställning, må, för höjande af den till pro¬
fessorn i grufvetenskap vid tekniska högskolan från staten utgående
aflöning från dess nuvarande belopp, 4,700 kronor, till 5,500 kro¬
nor, deraf 4,000 kronor skola utgöra lön och 1,500 kronor tjenst¬
göringspenningar, bevilja ett ordinarie anslag af 800 kronor.
Yid punkten var fogad reservation af herrar Persson i Ställ¬
hult, Göransson och Persson i Tällberg.
Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde:
Herr Berndes: Styrelsen för tekniska högskolan har hemstält
hos Kongl. Maj:t, att professorn i grufvetenskap skulle få samma
aflöning som de öfriga professorerna vid nämnda skola, och det på
de grunder, att hans undervisningstid blifvit på senare tider betyd¬
ligt ökad och kommer att ytterligare ökas, att han dessutom 5 ä 7
37 N:o 34.
Torsdagen den 5 April.
veckor under sommaren hela dagarna haft praktisk undervisning i
grufbrytning och grufmätning och att undervisningen i grufveten-
skap på senare tiden erhållit större betydelse än förut. Kongl.
Maj:t har godkänt denna framställning och hemstält till Kiksdagen,
att professorns i grufvetenskap aflöning skulle höjas till samma
belopp som det öfriga lärare vid högskolan åtnjuta, nemligen 6,000
kronor. Statsutskottet har äfven uttalat samma åsigt, att hans
aflöning skulle blifva densamma som de öfriga professorernas, men
företagit en förändring derhän, att »det från jernkontoret till ifråga¬
varande professor numera utgående anslag å 500 kronor» skulle
tagas med i räkningen, så att med tillägg af detta hans aflöning
skulle uppgå till samma belopp som för öfriga professorer. Hvar¬
ifrån statsutskottet fått den föreställningen, att jernkontoret beviljat
ett anslag på 500 kronor, förstår jag icke. Såsom fullmägtig i
jernkontoret kan jag intyga, att denna uppfattning är origtig. Det
förhåller sig fast mer alldeles så, som herr statsrådet och chefen
för ecklesiastikdepartementet till statsrådsprotokollet förklarat, nem¬
ligen att detta tillskott, som den nuvarande professorn haft, icke
är att anse annorlunda än såsom en gratifikation, som jernkontoret
utan någon sin skyldighet lemnat och derför eger rätt att, när
helst kontoret det finner för godt, indraga. Om detta tillskott
fattas beslut år efter år, hvadan det icke kan anses såsom ett
anslag en gång för alla. Det är helt enkelt att betrakta såsom
en särskild personlig gärd af tacksamhet åt den nuvarande profes¬
sorns, O. G. Nordenström, framstående förtjenster om den svenska
grufhandteringen. Att under sådana förhållanden säga att till följd
af det nuvarande anslaget från jernkontoret aflöningen skall be¬
stämmas lägre för denne professor än för öfrige professorer vid
skolan, synes mig derför vara fullständigt oberättigadt. Det är ju
icke rim och reson i att bestämma en del af en statstjenares lön
under hänvisning till ett bidrag från en enskild institution, då
man icke har någon garanti för att detta skall komma att utgå.
På dessa grunder anhåller jag, herr talman, att fä yrka afslag
pa utskottets förslag och bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
Herr Persson i Tällberg: Som herrarne finna, har Kongl.
Maj:t på förslag af tekniska högskolans styrelse hemstält om en
löneförhöjning för professorn i grufvetenskap vid denna skola från
4,700 till 6,000 kronor. Som motiv till denna löneförhöjning anför
styrelsen hufvudsakligen, att professorns undervisningsskvldighet
borde i någon mån ökas. Men det är härvid att märka, att, såvidt
jag förstår, här är mindre fråga om eu löneförhöjning än fast mer
om ett sätt att bereda den nuvarande professorn en högre pension.
Ty enligt hvad som framgår åt den kongl. propositionen har denne
professor utom sin lön, 4,700 kronor, äfven ett bidrag af 500 kronor
ifrån jernkontoret jemte resekostnads- och traktamentsersättning;
hvadan jag förmodar, att hans inkomster äro lika stora som de
Ang. höjning
af Lönen för
professorn i
grufvetenskap
vid tekniska
högskolan.
(Forts.)
N:o 34. 38
Torsdagen den 5 April.
Ang. höjning öfriga professorernas. Enligt min uppfattning afser den ifråga-
af lonen för satta löneförhöjningen derför förnämligast att grundlägga rätt till
grufvetenskap högre pension för denne professor. Det är detta jag för min del
vid tekniska icke tror vara rätta sättet att gå till väga. Professorn i fråga är
högskolan, nemligen 65 år gammal, följaktligen pensionsmessig; och om det
(Forts.) kan anses rätt, att han skall hafva lika hög pension som öfriga
professorer, hade det enligt mitt förmenande varit rigtigast, att
Kongl. Maj:t ingått till Riksdagen med begäran i detta afseende,
i stället för att man här sökt komma fram genom en bakväg och
på det sättet bereda honom den pension man anser honom förtjena.
Af dessa i korthet anförda skäl ber jag, herr talman, att fä
yrka afslag å utskottets hemställan såväl som å den kongl. propo¬
sitionen.
Herr Berndes: Den siste ärade talarens anförande var verk¬
ligen något besynnerligt. Det är här helt enkelt fråga om aflöning
af viss statstjenst, utan att man har rätt att taga hänsyn till
hvem som för tillfället är innehafvaren af denna tjenst. Hvad
beträffar den tillfälliga omständigheten, att han skall afgå, tror jag
mig kunna säga, att den försynthet, som ständigt utmärkt honom,
äfven nu skall hindra honom att stanna qvar endast för att få
åtnjuta den högre pensionsrätt, om hvilken den siste ärade talaren
ordade. Det är en besynnerlig tolkning af Kongl. Maj:ts förslag
om reglering af ifrågavarande aflöningsförmåner att tro, att förslaget
endast tillkommit för att skaffa en högre pension åt den nuvarande
innehafvaren af platsen; intet hade ju hindrat Kongl. Maj:t att i
så fall komma med en direkt framställning derom till Riksdagen.
Nej, det är här fråga om en reglering för framtiden oberoende af
den nuvarande innehafvarens förr eller senare skeende afgång från
platsen. Jernkontorets bidrag bestämmes, såsom herr statsrådet
framhållit, år efter år och gäller mera den nuvarande innehafvaren
än platsen såsom sådan. Det är icke sagdt, att detta bidrag fram¬
deles kommer att lemnas.
Jag vidhåller mitt yrkande.
Herr von Priesen: Här har yrkats dels bifall till Kongl.
Maj:ts proposition, dels afslag å såväl denna som utskottets hem¬
ställan. Jag skall för min del yrka bifall till utskottets hemställan.
Huru det kan vara med pensionsfrågan, känner jag icke. Säkert
är, att om denna löneförhöjning beslutes, den kommer att tillämpas
från 1 januari nästa år. Om således den nuvarande tjensteinne-
hafvaren står qvar till nästa års början och först derefter tager
afsked, kommer han i åtnjutande af det högre pensionsbeloppet.
Detta är obestridligt. Nämnda förhållande var icke heller obekant
för afdelningen och statsutskottet utan diskuterades tvärtom ganska
vidlyftigt. Någon upplysning om, huru den nuvarande tjenste-
innehafvaren ämnade förfara, kunde vi dock icke erhålla. Men
Torsdagen den 5 April.
39 N:o 34.
det har kommit till utskottets kännedom, att han gjort sig i hög
grad förtjent om tekniska högskolan, så att om beviljandet af denna
löneförhöjning skulle hafva den påföljden, att hans pension blefve
högre, vore detta visserligen ingenting att beklaga. Det var på
grund af den upplysningen vi ansågo oss, med fullt medvetande
om hvilken följd det kunde komma att hafva i pensionshänseende,
likväl kunna tillstyrka, att sådan förändring i »lönen» skulle ega
rum, att dess belopp för denne professor blefve lika högt som för
de andra professorerna vid nämnda anstalt. Deremot ansågo vi
oss icke kunna släppa jernkontorets bidrag, ty det är visst icke
så, att detta bidrag lemnats endast till den nuvarande innehafvaren.
Jernkontoret har alltid bidragit till denna professur, förut till och
med med högre belopp än för närvarande. De komiterade, som den
4 november 1873 afgåfvo betänkande angående åtskilliga läroverks
förening med teknologiska institutet och bildandet af en teknisk
högskola, ifrågasatte till och med ett ännu större bidrag från jern¬
kontoret till denna professur. För öfrigt är hela bergsskolans an¬
ordnande i Stockholm tillkommet på initiativ af jernkontoret. Det
vore väl då litet underligt, om jernkontoret nu skulle undandraga
sig allt bidrag, på grund deraf, att det blir ett personombyte. Yi
trodde, att vi gingo så försigtigt till väga som möjligt, då vi läte
sjelfva lönen vara densamma som för öfrige professorer, nemligen
4,000 kronor, men bestämde tjenstgöringspenningarna, såvidt de
skulle utgå från staten, till 1,500 kronor och hänförde jernkonto¬
rets bidrag till tjenstgöringspenningarna. Jag tror, att man med
tanke på denna professurs säregna ställning med skäl kan anse,
att detta är rätt handladi;.
Jag skall derför, herr talman, yrka bifall till statsutskottets
hemställan.
Herr Berndes: Den uppfattningen, att man icke bör släppa
jernkontorets bidrag, kan jag absolut icke förstå. Jernkontoret har
icke åtagit sig några förbindelser i detta afseende. Jag vet icke,
om det alltid utbetalat medel för detta ändamål, men jag vet, att
när professor Nordenström fick sitt anslag från jernkontoret höjdt
till 500 kronor, så var det endast för hans skull som det blef höjdt.
Om det är på jernkontorets initiativ, som bergsskolan blef
flyttad till Stockholm, vet jag icke, men jag kan upplysa, att när
skolan flyttades hit, så inköpte jernkontoret tomt för densamma.
Och vidare har jernkontoret för den praktiska undervisning, som
eleverna erhålla, årligen lemnat ett bidrag af 8,000—9,000 kronor
till tekniska högskolan, och jag kan såsom styrelseledamot äfven
i tekniska högskolan underrätta herrarne om, att det går till på
det sättet, att då penningarne reqvireras reqvisitionen åtföljes af
förslag om, huru de under det kommande året skola användas, och
så har skett år efter år. Men om man kan taga sådant i betraktande,
då man reglerar lönerna för statstjenstemän, det lemnar jag derhän.
Ang. höjning
af lönen för
professorn i
grafvetenskap
vid tekniska
högskolan.
(Forts.)
N o 34. 40
Torsdagen den 5 April.
Ang. höjning Jag ber, herr talman, att få tillägga, att mitt yttrande i fråga
eif lonen för om jernkontorets -ställning i detta afseende icke så må förstås, som
grufvetenskap skulle det vara jernkontorets mening att undandraga sig detta an-
vid tekniska slag vid den nuvarande professorns afgång. Jag vet nemligen icke
högskolan, alls, huru jernkontoret kommer att ställa sig vis ä vis en blifvande
(Forts.) lärare i grufvetenskap.
Jag anser det emellertid icke rätt, att en lön till en stats-
tjenare fastställes med afseende på hvad en enskild person eller eu
enskild institution dertill till äfventyra kan bidraga. Åtminstone
bör hänsyn dertill ej tagas annat än under den förutsättning, att
institutionen i fråga förut blifvit tillspord om den ämnar fortsätta
med sitt bidrag, men så har i det nu föreliggande fallet icke skett,
och något anslag för framtiden är ej gifvet.
Herr von Friesen: Jag vill endast fästa uppmärksamheten
på, att så väl år 1873 som år 1876, alltså vid båda de tillfällen,
då lönen bestämdes för denna professur, hänsyn togs till bidraget
från jernkontoret, och jag ser icke något skäl, hvarför man icke
äfven nu skulle kunna göra på samma sätt.
Öfverläggningen var härmed afslutad. Sedan herr talmannen
till proposition upptagit de derunder framstälda yrkandena, blef
utskottets hemställan bifallen.
Punkterna 23—30.
Biföllos.
Ang. förhöjd Punkten 31.
aflöning för
sysslomannen Kongl. Maj:t hade föreslagit Riksdagen, att den med sysslo-
vid Nyköpings mansbefattningen vid Nyköpings hospital förenade aflöning måtte
hospital. bestämmas att efter den nuvarande innehafvarens afgång skola
utgå med kontant 2,800 kronor, deraf två tredjedelar lön och en
tredjedel tjenstgöringspenningar, jemte boställsvåning, ved och lyse.
Utskottet hemstälde, att Riksdagen, i anledning af Kongl.
Maj:ts förevarande framställning, må bestämma, att den med sysslo-
mansbefattningen vid Nyköpings hospital förenade aflöning skall
efter den nuvarande innehafvarens afgång utgå med kontant 1,800
kronor, deraf två tredjedelar lön och en tredjedel tjenstgörings¬
penningar, jemte boställsvåning, ved och lyse.
I fråga härom anförde:
Herr Widén: Herr talman, mina herrar! Som herrarne
behagade finna, har i denna punkt Kongl. Maj:t föreslagit, att till
41 N:o 34.
Torsdagen den 5 April.
sysslomannen vid hospitalet i Nyköping skulle efter den nuvarande Ang. förhöjd.
innehafvarens afgång anslås en lön af 2,800 kronor, och har Kongl. aflöning för
Maj:t såsom skäl för detta förslag anfört, att lönen till syssloman-
nen vid hospitalet i Göteborg, som är ungefär lika stort — det har *' hospital*9'
175 sjukplatser — är bestämd till 2,800 kronor, och att följakt- (Forts.)
ligen äfven den nu ifrågavarande lönen borde utgå med samma
belopp. Kongl. Maj:t beräknar, att vid den tid, då denna lön
skulle komma att utgå, det vid Nyköpings hospital skulle komma
att finnas 173 sjukplatser. Det förhåller sig nemligen så, att det
vid nämnda hospital för närvarande finnes 140 platser, men genom
ett inköp af en bredvidliggande byggnad, som skulle anordnas som
ett annex till hospitalet, skulle der ytterligare beredas 33 platser,
och det skulle alltså der komma att finnas 173 platser vid utgån¬
gen af år 1901, vid hvilken tid den nuvarande hospitalssvsslo-
mannen skulle afgå från tjensten.
Statsutskottet har emellertid endast tillstyrkt en lön af 1,800
kronor; och som skäl för detta yrkande har utskottet anfört, dels
att patientantalet vid ett hospital icke bör ensamt vara afgö¬
rande vid bestämmandet af sysslomannens lön, dels äfven att patient¬
antalet vid Nyköpings hospital skulle understiga patientantalet vid
öfriga hospital i riket, der sysslomannens lön utgår med 2,S00 kronor.
Vid en granskning huru det förhåller sig med det första
skälet eller att hospitalspatienternas antal icke bör ensamt vara
afgörande i fråga om sysslomännens löneförmåner, så kan jag vis¬
serligen, i allmänhet taget, gifva utskottet rätt deruti. Men jag
ber å andra sidan att få framhålla, att patientantalet vid hospita¬
len dock är det, som i första rummet bör vara bestämmande i
detta afseende, ty man får väl i allmänhet anse, att omfattningen
af sysslomännens göromål står i direkt proportion till antalet
patienter, och att följaktligen ju större antalet patienter är, dess
större är ock sysslomannens arbete.
Jag medgifver dock, att det äfven kan finnas andra omstän¬
digheter, som böra inverka på lönen, men jag har svårt att tänka
mig, hvilka andra omständigheter det är, som utskottet i detta
fall syftat på. Jag kan för min del icke finna några sådana om¬
ständigheter.
Hvad särskildt lefnadskostnaderna på orten i fråga beträffar
— och det är ju omständigheter, till hvilka man borde taga hän¬
syn — så är förhållandet det, att lefnadskostnaderna i Nyköping
äro i nästan alla afseenden, d. v s. i fråga om allt utom ved och
hyra, fullt jemförliga med lefnadskostnaderna i hufvudstaden.
Se vi då till, huru det förhåller sig med hyra och ved för den
tjensteman, hvars löneförhållanden det nu är fråga om, så finna vi,
att i det föreliggande förslaget ingår, att sysslomannen skall hafva
fri bostad och fri vedbrand. Den omständigheten, att hyra och
ved på nu ifrågavarande plats är billigare än i hufvudstaden, bör
väl då icke vara något skäl att sänka lönen för den ifrågavarande
N:o 34. 42
Torsdagen den 5 April.
Ang. förhöjd sysslomannen, ty det kan ju icke vara den ringaste förmån för
aflöning för hononl; som åtnjuter detta in natura.
vid3Nyköpings Jag kan icke keller finna, att det gifves någon annan omstän-
hospitai. dighet — åtminstone kan jag icke uppleta någon — som skulle
(Forts.) motväga det förhållandet, att patientantalet i Nyköping är jemför-
ligt med patientantalet vid andra hospital, der sysslomännen ha
samma lön, som Kongl. Maj:t här har föreslagit.
Vidare säger statsutskottet i sin motivering, att patientantalet
derstädes »i allt fall understiger patientantalet å samtliga de hospi¬
tal inom riket, hvilkas syssloman åtnjuta 2,800 kronors aflöning».
Se vi till, huru dermed förhåller sig, så tror jag, att man rätteli¬
gen måste komma till ett annat resultat. Om jag undantar hospi¬
talet i Visby, der patienterna äro endast 32, äfvensom Malmö
asyl, hvilket, som vi se af statsrevisorernas berättelse, som seder¬
mera i dag kommer att föredragas, är föreslaget skulle utrymmas
samt ändras om och anordnas på helt annat sätt, så finna vi, att
löneförmånerna för sysslomännen vid intet af de öfriga hospitalen
understiga 2,800 kronor.
Hvad antalet patienter vid Nyköpings hospital beträffar, så
har Kongl. Maj:t jemfört detta med antalet patienter vid Göteborgs
hospital och uppgifvit detta senare antal till 175. Men då Kongl.
Maj:t beräknar, att vid Nyköpings hospital skola efter den nästa
år skeende utvidgningen finnas platser för 173 patienter, så vill
jag härvidlag fästa uppmärksamheten på, att Kongl. Maj:t räknat
något för litet. Vid detta hospital finnes för närvarande, såsom
jag förut nämnt, plats för 140 patienter, men till följd af den
såsom vi alla veta stora efterfrågan på hospitalsplatser har .detta
tal måst öfverskridas, och för närvarande vårdas således der flere
än de 140, nemligen 144 patienter. Sedan den beslutade utvidg¬
ningen af hospitalet blifvit verkstäld, vinnas ytterligare 33 platser,
hvadan således, om dessa nya platser läggas till de förutvarande
144, antalet blir 177 platser. Härtill kommer ytterligare en om¬
ständighet, som i den kongl. propositionen icke medräknats, nem¬
ligen att hospitalets kök, som förut var anordnadt i den gamla
hospitalsbyggnaden, har förflyttats till eu ny byggnad och att i
stället skola i det gamla köket inredas platser för ytterligare 4
patienter. Härigenom komma vi upp i ett antal af minst 177
tillgängliga platser eller, om man utgår från det antal patienter,
som verkligen i närvarande stund vårdas å hospitalet, 181 platser.
Vi finna således, att Nyköpings hospital efter den omnämnda ut¬
vidgningen kommer att innehålla 2 — eller, allt efter som man
tager det, 6 — platser mer än Göteborgs hospital, der syssloman¬
nen likväl åtnjuter en aflöning af 2,800 kronor.
Om vi för öfrigt se efter, huru stora löner hospitalssysslomännen
hafva, så finna vi, att dessa löner vid de allra flesta hospital vida öfver¬
stiga 2,800 kronor. Detta beror naturligtvis derpå, att procentantalet
vid dessa hospital eller asyler är vida högre än vid Nyköpings hospi-
Torsdagen den 5 April.
43 N:o 34.
tal. Men hvad jag velat påvisa, är det, att det icke finnes ett g- förhöjd
enda hospital — hvars patientantal kan jemföras med Nyköpings aflö*in9 f°r
— der sysslomansaflöningen bestämts skola utgå med ett belopp,
understigande 2,800 kronor. hospital.
Hvad nu saken för öfrigt beträffar, så kan jag icke värja mig (Forts.)
för den tanken, att hvad som statsutskottet fäst det hufvudsak-
ligaste afseendet vid är den omständigheten, att lönen till sysslo¬
mannen vid Nyköpings hospital för närvarande utgår med endast
800 kronor. Anledningen till att det i detta fall kan vara så illa
stäldt, som det nu är, beror naturligtvis derpå, att denna befatt¬
ning, såsom af den kongl. propositionen framgår, sedan längre tid
tillbaka varit förenad med befattningen såsom länsbokhållare i
Södermanlands län, i hvilken senare egenskap tjensteinnehafvaren
åtnjuter utan ålderstillägg 2,500 kronor, och med sådant, såsom
nu är händelsen, 3,000 kronor årligen. Denna tjensteförening har
gjort, att han som syssloman kan nöja sig med en så liten lön
som 800 kronor. Nu är, såsom också den kongl. propositionen
upplyser, den ifrågavarande tjenstemannen tjenstledig på grund af
sjukdom, och han blir i sin egenskap af länsbokhållare pensions-
messig i september år 1901 eller samtidigt med att den beslutade
utvidgningen af hospitalet kommer att bli färdig. Han kommer
då att afgå från begge sina befattningar, och den förhöjda sysslo¬
man slönen kommer att utgå till en alldeles ny tjensteinnehafvare.
Denne blir då, efter utvidgningens genomförande, helt och hållet
upptagen i hospitalets tjenst, så att han icke kan dermed förena
någon annan befattning, hvilket han naturligtvis ej heller bör göra.
Mig synes, som om här icke förelåge ett enda giltigt skäl,
hvarför lönen för ifrågavarande hospitalssyssloman skulle sättas
under de löner, som i allmänhet utgå till tjensteman af samma
slag. Men det finnes deremot, enligt mitt förmenande, ett synner¬
ligen vigtigt skäl att i detta liksom andra dylika fall icke sätta
lönen alltför lågt, och det är, att denne tjensteman innehar en
upphördsmannatjenst. Sysslomannen har nemligen att emottaga
och förvalta en synnerligen stor uppbörd. Den uppgår vid Nykö¬
pings hospital för närvarande till omkring 75,000 kronor om året,
och efter den utvidgning af hospitalet, hvilken skall träda i ver¬
ket samtidigt med att den nye sysslomannen skall tillsättas, kom¬
mer uppbörden med all sannolikhet att uppgå till något öfver
100,000 kronor, eller ungefärligen samma belopp, som nu vid
öfriga hospital af jemförlig storlek. Enligt mitt förmenande bör
det vara ett synnerligen vigtigt statsintresse att tillse, att en
uppbördstjensteman icke aflönas för lågt, eller så att han icke har
fullständig bergning på sin tjenst, utan kommer i frestelse att
missbruka den befattning han har med uppbörden. Jag anser
detta utgöra en synnerligen beaktansvärd synpunkt för nu före¬
liggande fråga, och att blott denna enda omständighet borde mana
Riksdagen att i detta fall icke bestämma lönen till lägre, utan till
Nso 84. 44
Torsdagen den 5 April.
Ang. förhöjd lika högt belopp som det till alla andra med ifrågavarande tjenst
aflöning for jemförliga befattningar nn utgående, nemligen 2,800 kronor, för-
ld Nyköpings(ielad 1 lön och tjenstgöringspengar på sätt Kongl. Maj:t föreslagit.
hospital. Jag kan naturligtvis icke veta, huru pass stort gehör det af
(Forts.) mig nu anförda kan komma att vinna i denna kammare, men det
är ju antagligt, att Kongl. Maj:ts förslag icke kan ha så stora ut-
sigter för sig, då statsutskottet stått enhälligt i denna fråga. Då
jag emellertid anser, att de af mig framhållna synpunkterna dels
äro sådana, som icke varit meddelade i Kongl. Maj:ts proposition
och således icke kunnat vara för statsutskottet bekanta, dels också
äro utaf beskaffenhet att äfven i öfrigt möjligen kunna influera
på ett rättvist bedömande af föreliggande fråga, så skall jag för
min de! tillåta mig att yrka bifall till Kongl. Maj:ts i ämnet
gjorda proposition.
Herr Björck instämde häruti.
Herr Ivar Månsson: Herr talman, mina herrar! Jag tror
icke, att det är fullt rigtigt att jemföra den nu ifrågavarande
tjenstemannens aflöning med den aflöning, som utgår till i öfrigt
med honom likstälda tjensteman, t. ex. sysslomannen vid Göte-
borgs hospital. Tv det har ju — och enligt min tro icke alldeles
oberättigadt — alltid framhållits, att lefnadskostnaderna i de stora
städerna äro på alla sätt dyrare och att löneförhållandena derför
böra i dessa städer vara något annorlunda än i de mindre. Detta
är eu sats, som jag tror att vi mer och mer komma att erkänna,
nemligen att lefnadsvilkoren i de stora städerna blifva allt dyrare,
och att vi derför få tillse detta vid bestämmandet af löner; jag
tror, att vi måste mer, än som hittills varit fallet, gifva akt på
denna omständighet.
Hvad beträffar den nu ifrågavarande tjenstemannen, så hafva
flere gånger väckts framställning om ökande af hans aflöning. År
1890, då patientantalet vid Nyköpings hospital ökats från 70 till
114, begärdes förhöjning af denne sysslomans aflöning från 800
till 1,200 kronor, men då svarade Kiksdagen, att, då denne sysslo¬
man tillika innehade en annan befattning, hvilken gaf honom be¬
tydligt större inkomster än dem han hade af sin sysslomanstjenst,
Riksdagen icke ville vara med om att bevilja honom någon löne¬
förhöjning, och Riksdagen afslog derför den gjorda framställningen.
År 1897 inkom medicinalstyrelsen till Kongl. Maj:t med en lik¬
nande framställning i fråga om förhöjning i denne tjenstemans af¬
löning; men med hänsyn till att denne syssloman med sin tjenst
förenat en annan befattning, som gaf honom en årlig inkomst af
3,000 kronor förutom sportler, fann Kongl. Maj:t icke skäl att för
Riksdagen framlägga förslaget om löneförhöjning åt honom.
Nu är fråga om att öka antalet patienter från 140 till 173,
och om man så följer patientantalet och ökar aflöningen i förhål-
Torsdagen den 5 April.
45 N:o 34.
lande dertill, så skulle, då sysslomannen, när han hade 140 patien- Anq- förhöjd
ter, har haft 800 kronor, han, då patientantalet uppgår till 178, °^siomanMr,
få omkring 1,000 kronor. Detta vore ju en fullt logisk beräkning, ^dNykö^gs
om man skulle följa den. hospital-
Nu säger man, att sysslomannen vid andra hospital ha så (Forts)
mycket mera, och derför måste också denne ha en tillökning. Men
om man ser efter, hur det förhåller sig, så finner man, att vid
Malmö hospital, der patientantalet är 175, har sysslomannen 2,000
kronors lön, och om man hade sagt, att äfven denne borde ha
samma belopp, så tror jag icke, att man skulle ha invändt så
mycket deremot. Men man bör dock tänka på hvilken väsentlig
förbättring äfven den förhöjning, som statsutskottet föreslagit, inne¬
bär. Jag ber då först att få säga, hvarför beloppet bestämdes till
1,800 kronor. Anledningen var, att man ansåg, att lefnadsförhål-
landena i dessa båda städer voro så olika, att om man toge 2,000
kronor såsom ett lämpligt belopp i Malmö och 1,800 kronor i Ny¬
köping, så skulle man dermed kunna anses ställa kyrkan midt
i byn.
Och då nu den nuvarande innehafvaren af denna befattning,
A. Dahl, som tillika är länsbokhållare, nästa år är pensionsmessig
som sådan och eger rätt till pension från allmänna indragnings-
staten, så kan han ju i alla fall bli qvar som syssloman vid hospi¬
talet — och det är väl antagligt, att han också blir det — ty det
är intet hinder för honom att fortsätta, äfven efter pensioneringen,
som syssloman vid hospitalet. Men under sådana förhållanden före¬
faller det mig, som om han skulle komma i en utmärkt ställning,
då han dels får 1,800 kronor som syssloman, dels pension på all¬
männa indragningsstaten. En sådan ställning må väl icke vara
att klandra. Jag tycker, att personen i fråga bör vara fullt nöjd
med detta arrangement, och jag ber, herr talman, på de skäl jag
nu anfört, att få yrka bifall till statsutskottets förslag.
Herr Widén: Herr talman, mina herrar! Det var ett par
yttranden af den siste talaren, som från min sida måste framkalla
ett genmäle.
Den siste talaren framhöll nemligen, att sysslomannen vid
Malmö hospital, der patientantalet är 175, hade 2,000 kronor i lön,
och att man derför tänkt sig, att det vore tillräckligt, om sysslo¬
mannen i Nyköping finge 1,800 kronor, emedan lefnadskostna-
derna der skulle ställa sig så mycket billigare än i Malmö. Jag
tror dock, att det är så långt ifrån, att lefnadskostnaderna i Ny¬
köping skulle ställa sig billigare än i Malmö, att det snarare är
tvärtom. Jag känner icke siffrorna från den ena eller andra af
dessa städer, men jag vet, att lefnadskostnaderna ställa sig lika
dyrt i Nyköping som i Stockholm, och under sådana förhållanden
finner jag ingen anledning att antaga, att de skulle ställa sig bil¬
ligare i Nyköping än i Malmö.
N:o 34. 46
Torsdagen den 5 April.
Ang. förhöjd Hvad för öfrigt angår sysslomannen i Malmö, så är det vis-
«flåning för serligen sant, att hans lön för närvarande utgår med endast 2,000
vid*Nyköpings kronor, och det är ju redan det mer än hvad sysslomannen vid
hospital. Hyköpings hospital skulle få efter utskottets förslag. Men jag ber
(Forts.) att få påpeka, att sysslomannen vid Malmö hospital dessutom har
450 kronor till aflöning af ett skrifbiträde. Således utbetalas der
2,450 kronor och icke endast 2,000 kronor.
Huru man än ser saken, torde man alltså finna, att sysslo¬
mannen i Nyköping erhåller mindre än sysslomannen vid något
annat hospital.
Hvad sedermera beträffar frågan om den nuvarande sysslo¬
mannen och hans lön, så har jag redan förut framhållit, att an¬
ledningen, hvarför lönen för sysslomannen i Nyköping satts så lågt,
är den, att den nuvarande sysslomannen tillika är länsbokhållare
i Södermanlands län. I denna sin tjensteegenskap blir han pen-
sionsmessig nästa år. Det är visserligen sant, att det icke före¬
ligger någon juridisk skyldighet för honom att samtidigt taga af¬
sked från sin befattning som syssloman vid hospitalet. Men me¬
dicinalstyrelsen upplyser, såsom vi finna å sid. 142 af utskottets
betänkande, att han för närvarande och sedan längre tid tillbaka
åtnjuter tjenstledighet på grund af sjukdom, äfvensom att denna
sjukdom är sådan, att den antagligen icke kan botas. Han sköter
alltså för närvarande sedan längre tid tillbaka icke sin tjenst. Det
är då för medicinalstyrelsen mycket lätt att göra sig af med ho¬
nom genom att förklara, att han icke vidare kan få tjenstledighet;
han måste då taga afsked äfven ifrån denna tjenst. Det finnes
alltså icke den ringaste anledning att antaga, att den löneförhöj¬
ning, som nu är i fråga, i någon den ringaste mån skulle komma
den nuvarande hospitalssysslomannen till godo, och det är just
med hänsyn till att det skall bli en ny syssloman, som man har
föreslagit högre lön. — Jag vidhåller mitt yrkande.
Sedan öfverläggningen förklarats afslutad samt herr talmannen
framstält proposition å de derunder gjorda yrkanden, biföll kam¬
maren utskottets hemställan.
Punkterna 32—42.
Biföllos.
Ang. lönereglc- Efter föredragning vidare af punkten 43, angående löneregle-
ring för tjen- ring för tjenstemännen vid de ecklesiastika konsistorierna, begärdes
stemännen vid ordet af
de ecklesiastika
konsistorierna.
Herr Sundberg, som anförde: Statsutskottet har i sitt före-
liggande utlåtande vitsordat rigtigheten af mina uppgifter i fråga
om aflöningen till tjenstemännen vid consistoria ecclesiastica. Men
Torsdagen den 5 April.
47 Ji:o 34.
då statsutskottet i likhet med mig ansett en lönereglering vara af An#, löneregie-
behofvet påkallad, och då jag dristar hoppas, att Kong!. Maj:t re-ring Jor
dan af detta uttalande skall finna sig föranlåten att förnya sin år deeekla^tUka
1895 gjorda framställning om reglering af löneförmånerna för konsistorierna.
tjensteman och betjente vid consistoria ecclesiastica, så skall jag här- (Forts.)
med be att få tillkännagifva, att jag icke har något särskildt yr¬
kande att göra.
Vidare anfördes ej. Punkten bifölls.
Punkterna 44 och 45.
Biföllos jemväl.
Sedan häruppå punkten 46, angående anslag för undervisnin- An'J- anslag
gen i geografi vid Upsala universitet, blifvit föredragen, yttrade ^Vpen^TJeo"
groft vid
Herr Kempe: Herr talman, mina herrar! En tysk veten- Upsala uni-
skapsman hade en gång ett samtal med konungen af Eumänien versiM-
och uttryckte dervid sin förvåning öfver att i det landet så litet
anslogs för vetenskapliga ändamål. Ja, svarade konungen, att få
min Riksdag att gå in på något sådant, kan icke komma i fråga,
men så mycket kanoner och gevär jag vill ha, det får jag.
Detsamma må väl äfven kunna sägas om oss, om än med den
skilnad, att regeringen, huru frikostig den än är att begära anslag
till militära ändamål, ingalunda är så frikostig att begära anslag
till kulturella ändamål.
Till en sådan uppfattning kan man verkligen få en anledning
af denna punkt, hvaraf framgår, att man vid Sveriges förnämsta
universitet har ansett det tillräckligt för uppehållande af under¬
visningen i geografi att anslå 1,000 kronor. Jag vill här icke tala
om geografiens betydelse såsom en sjelfständig vetenskap, ty det
är en sak, som man insett öfver allt i verlden. Sverige har nu
den tvifvelaktiga äran att i detta hänseende stå i samma nivå som
Turkiet, Bulgarien och Serbien, i det att det vid sitt förnämsta
universitet saknar en professur i geografi.
För åtskilliga år sedan framlemnades här en motion om in¬
rättande af en sådan, men då sammanbands undervisningen i geo¬
grafi med undervisningen i historia, och sålunda fick man en extra
ordinarie professur vid Lunds universitet i geografi och statskunskap.
Men i Upsala nöjer man sig med att ha en lektor vid det all¬
männa läroverket, som mot en ersättning af 1,000 kronor under¬
visar i geografi.
På detta sätt kan icke ändamålet vinnas, och de som mest få
lida deraf äro de allmänna läroverken, som allt jemt komma att
sakna kompetenta lärare i geografi.
K:o 34. 48
Torsdagen den 5 April.
Ang. anslag Det är på detta förhållande, som jag velat rigta uppmärk-
for wndervu- samheten med mitt anförande. För öfrigt har jag intet yrkande
ningen i geo-
groft vid att S0ra'
Upsala uni¬
versitet. Vidare yttrades ej. Hvad utskottet hemstält bifölls.
(Forts.)
Punkterna 47—76.
Biföllos.
Ang. nybygg- Häruppå föredrogs punkten 77, angående nybyggnad för sta-
nad for statens jeng normalskola för flickor m. m.
normalskola
för flickor
m. m. Ordet begärdes af
Herr von Friesen, som anförde: Herr talman! Jag har intet
annat yrkande att göra än på bifall till utskottets förslag. Men det
förekommer en punkt i motiveringen, som jag icke kan låta gå förbi
med tystnad. Det heter nemligen på slutet: »Emellertid skulle
statens kostnader kunna i väsentlig män nedbringas, derest, såsom
utskottet anser kunna utan obillighet ifrågasättas, Stockholms stad,
som med årliga anslag understödjer åtskilliga andra högre flick¬
skolor inom staden och som otvifvelaktigt måste anses draga för¬
del af normalskolan, skulle finnas benägen att i någon mån med¬
verka till skolans förflyttande, exempelvis genom kostnadsfri upp¬
låtelse af lämplig tomt.»
Det är mot denna mening som jag reserverat mig, icke derför
att den icke är med stor hänsyn skrifven, att den det är erkänner
jag gerna; men om jag här tege, skulle det kunna tydas så, att
jag skulle hafva gifvit på hand, att jag i Stockholms kommunal¬
förvaltning skulle komma att arbeta för, att denna fråga der skulle
gå igenom på det sätt, som här är föreslaget.
Huru Stockholms kommun kommer att ställa sig till frågan,
vet jag icke; men jag åtminstone vill icke, innan en särskild
utredning föreligger, på något sätt binda mig. Det är ett stats¬
ändamål, för hvilket ett hus skall byggas, och staten behöfver väl
icke gå till Stockholms stad och liksom anhålla, att den skall
hjelpa staten att få detta statsändamål tillgodosedt.
Emellertid, huru Stockholms stad kommer att ställa sig till
frågan, det vet jag icke. Jag har endast velat, genom hvad jag
nu yttrat, förklara mig obunden i frågan.
Herr Wall is: Jag har icke något yrkande att framställa,
trots det att utskottet enhälligt afstyrkt Kongl. Maj:ts proposition
med förslag till lösning af en fråga, som mycket länge varit
trängande. Den lokal, i hvilken för närvarande högre lärarinne¬
seminariet och normalskolan för flickor äro inrymda, är mycket
49 Äso 34.
Torsdagen den 5 April.
gammal och ytterst otidsenlig. Om herrarne genomläsa det yttrande, Ang. nybygg-
som förste stadsläkaren doktor Ivar Andersson och läroanstalternas nåd för staten*
läkare doktor Sederholm tillsammans afgifvit, skola herrarne finna, norm^kol°
att ett stort antal af skollokalerna blifvit af dem i hygieniskt m m.
hänseende utdömda. Jag har under en längre följd af år, eller (Forts.)
omkring 16 år, varit lärare vid högre lärarinneseminariet, och jag
har haft tillfälle att redan vid början af denna min undervisning,
eller i midten af 1880-talet, anställa en undersökning af den
hygieniska beskaffenheten af särskildt luften och ventilationen i
dessa lokaler. En sådan undersökning anstäldes samtidigt i öfriga
flickskolor i hufvudstaden, och af densamma framgick, att just
detta statens läroverk var det sämst lottade af dem, som voro
försedda med ventilationsanordningar. Men dessa ventilations¬
anordningar äro, såsom äfven framhållits af sakkunnige, särdeles
gamla och ytterst bristfälliga, och det hör till en bland de allra
svårast lösbara tekniska uppgifter att åstadkomma en förbättring
i en gammal och felaktig ventilationsanordning.
Men denna omständighet är icke det enda skälet, hvarför en
ny- och tillbyggnad af seminariet föreslagits, utan orsaken dertill
har äfven varit den, att lokalerna äro för trånga. Att få en dylik
^byggnad till stånd är ju alltid förenadt med stora kostnader,
och denna fråga har under många år varit föremål för behandling
inom direktionen, hvarvid det ena förslaget efter det andra fram-
stälts. Slutligen har man efter mycken möda lyckats få ett för-
slag, som synts något sa när tillfredsställande, genom att använda
den redan befintliga tomten.
Jag kan dock icke annat än instämma med statsutskottets ledamö¬
ter derutinnan, att om en om- och tillbyggnad, en förstoring och för¬
bättring af dessa lokaler skall verkställas, så bör detta ske radikalt ge¬
nom att använda en tillräckligt stor tomt, så att man får ett läroverk,
som uppfyller alla berättigade fordringar. Men detta kan enligt
min likasom enligt utskottets mening icke ske genom det förelig¬
gande förslaget. Jag anhåller således att få instämma uti utskot¬
tets motivering, och jag ber att få uttala min tacksamhet för det
sätt, hvarpå frågan blifvit behandlad, ty derigenom har frågan
enligt min tanke i hög grad fallit framåt. Det har nemligen
blifvit erkändt, att denna fordran på nybyggnad är billig och be¬
rättigad. Jag vet nu icke, huru den appell till Stockholms kom¬
mun, som statsutskottet gjort, kan komma att utfalla, men skulle
den i värsta fall blifva afslagen, så hafva vi ju dock till följd af
statsutskottets uttalande i frågan grundad förhoppning att få detta
länge kända behof tillgodosedt af staten ensam.
Det är endast detta, jag velat anföra till protokollet.
Herr Ernst Carlson: Herr grefve och talman, mina herrar!
1 likhet med de två föregående talarne har ej heller jag nåeon
Andra Kammarens Prof. 1900. N:o 34. 4
Hso 34. 50 Torsdagen den 5 April.
Ang. nybygg- anmärkning att gorå mot det slut, hvartill statsutskottet i denna
nåd för statens fråga kommit.
"föTfl^kor Jag vill dock för min del betona, att statsutskottet synes mig
ha inlagt en verklig förtjenst om statens normalskola för flickor
(Forts.) genom den kritik, utskottet gifvit af den föreliggande byggnads¬
plan. Ty 4en, som tagit närmare kännedom om denna plan,
måste erkänna, att de anmärkningar, som af utskottet äro fram-
stälda i fråga om tomtens otillräckliga areal och olämpliga form,
normalskolans och seminariets förläggande till olika byggnads-*
komplexer, den nya skolbyggnadens inpressande i inre delen af ett
tätt bebvgdt qvarter m. m., äro särdeles befogade. Den, som är
något förtrogen med skolans nuvarande belägenhet och dess mellan
höga brandmurar inklämda lekplats, kan icke heller annat än finna,
att man gerna skulle unna det uppväxande qvinliga slägtet litet
mera frisk luft och lämpligare tomtplats, än som här af direktionen
och Kongl. Maj:t är ifrågasatt. Jag kan derför, i likhet med stats¬
utskottet, ej komma till annat slut, än att den utväg för tillgodo¬
seende af skolans behof af nya lokaler, som här föreslagits, icke
bör anlitas.
Men jag anser derjemte, att statsutskottets utlåtande innehål¬
ler ett vigtigt medgifvande, som är väl värdt att taga fasta på.
Utskottet säger nemligen, att det funnit de nuvarande lokalerna
»för sitt ändamål otillräckliga och otjenliga». Jag håller före, att
häri ligger en fördold uppmaning till Kongl. Maj:t att till ett
annat år komma fram med ett bättre och tidsenligare förslag för
tillgodoseende af ifrågavarande byggnadsbehof, hvilket förslag då
bör ha all utsigt att vinna statsutskottets och Riksdagens bifall.
Efter detta uttalande kan jag, herr talman, endast yrka bifall
till utskottets hemställan i den nu föredragna punkten.
Herr Hammarlund instämde i detta yttrande.
Vidare till anteckning förekom icke. Hvad utskottet hem¬
stält bifölls.
Punkterna 78—85.
Biföllos.
Ang. anslag Punkten 86.
till s. k.som- •
marknrser uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 100, hade
-pa an c • g, Jansson i Krakerud, med hvilken herr A. Cervin med flere
instämt, föreslagit, att Riksdagen måtte för år 1901 bevilja ett
anslag af 6,000 kronor, att under vissa vilkor användas till under¬
stöd åt sommarkurser på landet.
51 X:o 34.
Torsdagen den 5 April.
Utskottet hemstälde emellertid, att herr Janssons förevarande -ing. anslag
motion icke må af Riksdagen bifallas. til1 *• *• sam-
m-arkurxer
I fråga härom anförde:
på landet.
(Forts.)
Herr Jansson i Krakerud: Herr talman, mina herrar! Utskot¬
tet hänvisar med afseende på utredning till motionen. Jag skall
med anledning deraf be att få läsa upp en liten bit derur. Jag
gör det sa mycket hellre, som de uttalanden, som der förekomma,
verkligen äro gjorda af fackmän, hvartill kommer, att de gifva en
öfverblick öfver den historiska utvecklingen af dessa sommarkurser.
Så kallade sommarkurser — d. v. s. sådana serier af veten¬
skapliga föreläsningar, som hållas någon tid under sommaren och,
ehuru afsedda för lärare och lärarinnor i allmänhet, särskildt pläga
anlitas af folk- och småskolans lärarekår — anordnades i vårt land
första gången år 1893 dels vid Upsala universitet, dels vid Hvilans
folkhögskola i Skåne. Exemplet följdes året derefter af Lunds
universitet samt af folkhögskolan i Grebbestad. Sedan ha de begge
universiteten alternerat, så att sommarkurser nu årligen hållas vid
ettdera af dem under 2 veckor, hvarjemte under år 1896 dylika
hållits vid Yermlands folkhögskola i Molkom under 2 veckor och
vid Östergötlands folkhögskola å Lunnevad en vecka, samt år 1898
vid Molkoms folkhögskola 2 veckor, vid Örebro läns folkhögskola i
Kafvesta 2 veckor och i Yisby 2 veckor.
Dessa kursers värde för folk- och småskolelärarekåren måste
sättas mycket högt. Lärarne föras der af skickliga ledare direkt
in i vetenskapens land, deras kunskapsmått ökas, blicken vidgas,
och de återvända hem med ny håg och nya krafter till sjelfstudium
och med ökad kärlek till skolarbetet. Särskildt betydelsefulla äro
dessa kurser för landsbygdens lärare. I städerna gifves dock något
tillfälle till meningsutbyten och öfverläggningar,till afhörande af före¬
drag och dylikt, men läraren på landsbygden lefver i regeln ensam,
oftast utan annat umgänge med bildade personer än vid de gånger
på året, då pastorn besöker skolan, och han löper derför mera än
andra fara att småningom sjunka ned i intresselöshet och till att
blott mekaniskt fullgöra undervisningen, tryckt, som han dessutom
ofta är, af ekonomiska bekymmer och tröttad, som han blir, af lång
arbetstid och kanske också lång skolväg. För honom blir derför
vistelsen vid någon sommarkurs eu verklig högtid, af hvilken hans
skola sedan får riklig vinst. Och ehuru städernas lärare i viss
mån äro bättre stälda, är dock den andliga behållningen af sommar¬
kurserna så stor, att äfven de uppfatta dem på samma sätt. —
Gagnet af sommarkurserna är också allmänt erkändt af landets
lärarekår; liksom den omständigheten, att vid våra begge stats-
universitet professorerna sjelfva tagit initiativet till sådanas anord¬
nande och år efter år med entuasiasm och oegennyttig ifver offra
Ii:o 84. 52
Torsdagen den 5 April.
Ang. anslag af sin ferietid till att föreläsa vid dem, är ett kraftigt erkännande
till s. k. so»»-från vår odlings förnämsta målsmän af deras betydelse.
”Tutndet Möjligen kunde det tyckas, att universitetskurserna skulle göra
\ andra kurser öfverflödiga. Men dels ställa sig resekostnaderna till
Upsala eller Lund så pass höga för lärare och lärarinnor i aflägsnare
landsdelar, att det endast är de mera välstälda af dem, som ha råd
att bevista dessa kurser, dels väckes just behofvet af ökad utbild¬
ning, när sommarkurserna flyttas ut i landsorten, de olika länens
lärarekårer in på lifvet. Äfven besökas landsortens föreläsnings-
kurser af många andra, och de bli derigenom ett bildningsmedel
för den bygd, inom hvilken de hållas. Det är också en af grund-
tankarne i »universitets»-utvidgningsrörelsen, af hvilka sommar¬
kurserna äro en frukt, att universiteten skola »flytta ut» bland
allmänheten, hvarför vid en diskussion, som hölls under de första
sommarkurserna i Upsala 1893 om bästa sättet att anordna veten¬
skapliga föreläsningskurser vid universiteten och i landsorten, bland
annat det uttalandet gjordes af en af dessa kursers anordnare,
professor Lundell, att »utom universitetets (eller universitetens)
kurser kunna och böra dylika kurser i mindre omfattning anordnas
vid folkhögskolor, i städer och på andra folkrika orter, hvilka ega
nödiga resurser».
Och för denna mening »uttalade mötet sin sympati». Man
kan också göra den invändningen, att kurserna i landsorten icke
ha detsamma att erbjuda som universitetskurserna. Detta är sant
så till vida, att de senare äro tilltagna mera i stort, de ha ett
rikhaltigare föreläsningsprogram och kunna som åskådningsmateriel
använda universitetens storartade samlingar. Men det bör betonas,
att begge kurserna begagna sig af samma slag af föreläsare, nem¬
ligen personer med förmåga att vetenskapligt behandla sitt ämne.
För att belysa detta, får jag hänvisa dertill, att samtliga sex före-
läsarne vid senaste kurser i Molkom hade genom utgrina skrifter
styrkt sin vetenskapliga duglighet, hvarjemte icke mindre än fem
voro eller hade varit akademiska lärare. Vid flertalet af öfriga
landsortskurser ha professorer eller docenter medverkat, och der så
icke varit förhållandet, torde det böra erinras derom, att veten¬
skaplig skicklighet är att finna äfven utanför universiteten, hvarför
äfven dessa vid sina kurser anlitat andra än akademiska lärare.
Den redan vunna erfarenheten synes mig vara synnerligen
uppmuntrande. Det ligger dock i sakens natur, att en sådan verk¬
samhet ej kan i längden uppehållas utan ekonomiskt understöd.
Det allmänna har gagn af att dessa kurser blifva både väl ordnade
och flitigt besökta. Arfvodena till föreläsarne böra göras nog höga
för att locka goda krafter, och utgifterna för deltagarn e nog begrän¬
sade för att ej verka afskräckande. Staten synes mig derför böra
understödja dessa företag af samma grunder, som föranleda under¬
stöd åt s. k. arbetareföreläsningar. I fråga om båda gäller det att
söka väcka intellektuella behof, här också att tillmötesgå ett redan
Torsdagen den 5 April.
53 S:o U.
vaket behof, som otvetydigt visat sig dels deraf, att föreläsningarna
varit talrikt besökta, och dels deraf, att icke mindre än 186 lärare
och lärarinnor vid folk- och småskolor inom Yermland vördsamt
anhålla, det Riksdagen ville bevilja lämpligt anslag till sådana
föreläsningskurser.
Jag skall be att i sammanhang härmed få citera ett yttrande
af vår store häfdaforskare och tänkare Erik Gustaf Geijer. Han
säger: »Ack, många törsta; gif dem den läskande drycken; de skola
vara tacksamma äfven för en droppe deraf.» Jag tror, att detta
yttrande mycket väl kan tillämpas här. 1899 års utskott för¬
klarade sig — och detta har sanktionerats af 1900 års utskott —
»visserligen icke vilja förneka, att kurser af den beskaffenhet, som
i motionen afsåges, kunde i de orter, der de med lifligt intresse
omfattades, medföra gagn och vara förtjenta af understöd från orts-
myndigheternas sida; men då utskottet icke funnit dessa kurser
vara af sådant allmänt gagn, att desamma borde vid sidan af de
föreläsningskurser för arbetsklassen, hvilka redan länge erhållit
statsbidrag, med statsmedel understödjas, ansåg sig utskottet böra
hemställa, att motionen icke måtte vinna Riksdagens bifall».
Ja, jag har också i min motion föreslagit, att icke ortsmyn-
digheterna skulle blifva befriade från att lemna understöd till dessa
kurser, men jag har ansett, att det vore för mycket begärdt, att
ortsmyndigheterna ensamma skulle lemna detsamma. Jag tycker
också, att det är för mycket begärdt, då statsutskottet utgår från
den förutsättningen, att ortsmyndigheterna skulle kunna fatta inne¬
börden och nyttan af dessa föreläsningskurser. Initiativet att
bibringa svenska folket kunskap har icke kommit från kommunerna
på landsbygden, utan det har kommit från personer, som förut
druckit ur kunskapens bägare, så att de kunna bedöma, hvilken
nytta och fördel kunskap och upplysning medföra. Jag har derför
trott, att det vore bäst, att Riksdagen, som är i besittning af
kunskap och verkligen kan bedöma, huru fördelaktigt det skulle
vara, att äfven våra skollärare på landsbygden blefve något upp¬
ryckta och finge komma i åtnjutande af samma förmåner som skol-
lärarne i städerna — jag trodde, säger jag, att det vore bäst, att
Riksdagen toge initiativet i detta fall. Jag kan icke erinra mig,
att ortsmyndigheterna tagit initiativet till folkhögskolorna eller
något som helst annat i upplysningsväg. Så vidt jag kan bedöma,
har Riksdagen tagit initiativet härtill. Det synes mig sålunda,
som om utskottets resonnement vore något besynnerligt, då det
ställer sådana anspråk på ortsmyndigheterna, bland hvilkas leda¬
möter de flesta icke fått plocka en frukt på kunskapens träd och
derför icke veta, huru det smakar. Om t. ex. Upsala läge der uppe
i Yermland, i norra Yermland, och Lund läge vid Boden, och det
väcktes motion om ett litet bidrag till dylika föreläsningskurser
der, skulle jag — det försäkrar jag herrarne — rösta för en sådan
motion.
Ang. anslag
ill s. k. som¬
markurser
på landet.
(Forts.)
Nio 34. 54
Torsdagen den 5 April.
Ang. anslag
till 8. k. som-
markurser
på landet.
(Forts.)
Jag skall emellertid icke längre upptaga tiden, utan jag skall
att få yrka afslag å utskottets hemställan och bifall till min
motion.
Herr Ivar Månsson: Herr talman, mina herrar! Efter den
behandling, denna fråga fick vid föregående riksdag, efter den
diskussion, som då fördes, och det slut, hvartill man kom i afseende
på densamma, undrar jag, huru man kan tänka sig, att statsutskot¬
tet i år skulle kunnat komma till något-annat resultat än det,
hvartill det kommit. Den diskussion, som då fördes, var verkligen
så vederläggande i detta hänseende, att det synes mig omöjligt, att
i den form, frågan nu föreligger, understödja ett yrkande om bifall.
Ty i första rummet är det väl dessa universitetskurser, som nu
pågå, som borde hafva anslag förr än dessa kurser, som motionären
föreslagit. Som sagdt, på grund af den behandling, som denna
fråga fick vid föregående riksdag, och med stöd af de skäl, som
statsutskottet framdragit, anhåller jag, herr talman, om bifall till
statsutskottets hemställan.
Herr Jansson i Krakerud: Den siste ärade talaren nämnde,
att han ansåg, att om det vore några kurser, som skulle hafva
anslag, så vore det dessa universitetskurser. Men jag skall be att
få fästa uppmärksamheten på, att anslag till dem är mindre af
behofvet påkalladt, derför att professorerna föreläsa gratis utan
någon ersättning. Men annorlunda är förhållandet i landsorten i
de aflägsna trakter, der skollärarne icke kunna resa till universite¬
ten, utan der man måste skaffa sig vetenskapsmän, som hålla före¬
läsningarna. Dessa vetenskapsmän måste dels aflönas och dels
erhålla reseersättning, och det är endast till detta, som jag begärt
anslag.
Den siste ärade talaren nämnde också, att han ansåg, att frågan
blifvit så grundligt diskuterad förlidet år, att utskottet icke kunnat
komma till annat resultat, än det gjort. Jag vill icke klandra den
siste ärade talaren för hans öfvertygelse, men för min del kunde
jag deri icke finna så starka skäl, att det kunde hindra mig från
att förnya motionen och söka få frågan närmare utredd och fram¬
lagd under Riksdagens pröfning.
Herr Thyländer: Jag begärde ordet endast med anledning af
ett yttrande af den siste talaren, då han nemligen sade, att profes¬
sorerna vid universitetens föreläsningskurser föreläsa gratis. Så
förhåller det sig emellertid icke, utan det förhåller sig så, att hvarje
deltagare i dessa kurser betalar en viss afgift, och den summa,
man sålunda erhåller, användes dels för att betala andra omkost¬
nader och dels för att betala professorerna. Att den ersättning,
professorerna få, blir ringa, det är en särskild sak; men de föreläsa
icke gratis. Emellertid kan man anse, att de hittills varit nöjda
Torsdagen den 5 April.
55 X:o S4.
med den ersättning, de fått, då mig veterligen åtminstone från det Ang. analog
hållet icke utgått något, som tydt på nödvändigheten af anslag för
dessa föreläsa ngskurser. Jag ber likväl att få ansluta mig till på
den tanke, som herr Ivar Månsson uttalade, att på dessa kurser (Forts.)
bör man i första rummet tänka, då det gäller anslag för sådant
ändamål. Jag instämmer, som sagdt, med herr Ivar Månsson i
hans yrkande om bifall till utskottets hemställan.
Härmed var öfverläggningen i detta ämne afslutad. Herr
talmannen framstälde proposition å de derunder gjorda yrkandena,
och biföll dervid kammaren hvad utskottet hemstält.
Punkterna 87—89.
Biföllos.
Punkten 90. Ang. anslag
till inrättande
af en telcnisJc
Kong!. Maj:t hade vidare föreslagit Riksdagen dels att medgifva, elementarskola
att en teknisk elementarskola finge upprättas i Hernösands stad, inom Vester■
under vilkor, att staden såväl, i enlighet med af dess stadsfull- norr lands län.
mägtige gjordt erbjudande, för skolan bekostade nödiga och efter
nutidens kraf fullt lämpliga lokaler uti särskild för ändamålet
uppförd byggnad å välbelägen tomt och medgåfve rätt till fri vatten¬
förbrukning som ock för framtiden underhölle byggnaden samt
anskaffade och kostnadsfritt tillhandahölle tillräcklig lokal för skolan,
intill dess berörda särskilda läroverkshus hunnit blifva färdigt och
åt skolan upplåtet, dels ock att för inrättande af en första årsklass
af. nämnda skola från början af höstterminen 1901 på extra stat
för samma år bevilja ett anslag af 10,000 kronor.
I sammanhang med Kong!. Maj:ts berörda framställning både
utskottet till behandling förehaft en i Andra Kammaren af herr
M. Arhusiander väckt motion, n:o 46, deri yrkats, att Riksdagen
måtte — med afslag å Kongl. Maj:ts förevarande framställning, i
hvad den afser skolans förläggande till Hernösand — för sin del
besluta, dels att en teknisk elementarskola skulle upprättas i
Sundsvalls stad, under vilkor, att staden såväl, i enlighet med af
dess stadsfullmägtige gjordt erbjudande, för skolan bekostade nödiga
och efter nutidens kraf fullt lämpliga lokaler uti särskild för ända¬
målet uppförd byggnad å välbelägen tomt och medgåfve rätt till
fri vattenförbrukning som ock för framtiden underhölle byggnaden
samt anskaffade och kostnadsfritt tillhandahölle tillräcklig lokal för
skolan, intill dess berörda särskilda läroverkshus kunnat blifva
färdigt och åt skolan upplåtet, dels ock att för inrättande af en
första årsklass af nämnda skola från början af höstterminen 1901
på extra stat för samma år bevilja ett anslag af 10,000 kronor.
N:o 34. 56
Ang. anslag
till inrättande
af en teknisk
elementarskola
inom Vester-
norrlands län■
(Forts.)
Torsdagen den 5 April.
Utskottet hemstälde, att Riksdagen, med bifall till herr Ar-
husianders förevarande motion och med afslag å Kongl. Maj:ts i
ämnet gjorda framställning, i hvad densamma skiljer sig från be¬
rörda motion, må
a) medgifva, att en teknisk elementarskola må upprättas i
Sundvalls stad, under vilkor, att staden såväl, i enlighet med af
dess stadsfullmägtige gjordt erbjudande, för skolan bekostar nödiga
och efter nutidens kraf fullt lämpliga lokaler uti särskild för ända¬
målet uppförd byggnad å välbelägen tomt och medgifver rätt till
fri vattenförbrukning som ock för framtiden underhåller bygg¬
naden samt anskaffar och kostnadsfritt tillhandahåller tillräcklig
lokal för skolan, intill dess berörda särskilda läroverkshus kunnat
blifva färdigt och åt skolan upplåtet, samt
b) för inrättande af en första årsklass af nämnda skola från
början af höstterminen 1901 på extra stat för samma år bevilja
ett anslag af 10,000 kronor.
Vid punkten var fogad reservation af herrar Boström, Larsson
i Mörtlösa och Öberg, hvilka ansett, att utskottet bort hemställa
om Riksdagens bifall till Kongl. Majrts framställning i ämnet.
Sedan utskottets hemställan blifvit föredragen, anförde:
Herr Larsson i Mörtlösa: Herr talman! Den frågan synes
mig icke så synnerligen vigtig, hvar den ifrågavarande skolan blir
belägen; hufvudsaken är väl, att den kommer till stånd. Men det
synes mig, att de skäl, som i Kongl. Maj:ts proposition blifvit an¬
förda för skolans förläggande till Hernösand, ega fullt ut lika gil¬
tighet som de skäl, som blifvit föreslagna af motionären. Det sä-
ges här i utskottets betänkande, att de industriella intressena sy¬
nas i högre grad vara för handen i Sundsvall än i Hernösand.
Men så vidt jag kunnat finna, synas de industriella intressena vara
för handen så väl i den ena staden som i den andra, och detta i
lika måtto. Då Kongl. Maj:t i sin proposition nu föreslagit Hernö¬
sand, synes detta mig vara ett synnerligen vigtigt skäl, och på den
grund skall jag be att få yrka afslag å utskottets hemställan och
bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
Herr öhngren: Med glädje mottogo vi norrländingar under¬
rättelsen om, att Kongl. Maj:t framlagt proposition rörande en tek¬
nisk elementarskola i Norrland, ett för oss länge efterlängtadt mål;
med blandade känslor mottogo vi utskottets förslag att förlägga
det ifrågavarande läroverket till Sundsvall, i strid emot Kongl.
Maj:ts förslag att förlägga detsamma till Hernösand. Utskottet
framhåller inga andra skäl än de, som äro anförda af stadsfullmäg¬
tige i Sundsvall och af motionären, representanten för Sundsvalls
57 Jf*o 34.
Torsdagen den 5 April.
stad här i kammaren, och derför nödgas jag nu upptaga kamma- -4ng- anslag
rens tid några ögonblick för att vederlägga dessa skäl. m lättande
Till att börja med påstå stadsfullmägtige i Sundsvall, att Sunds- e/ementlrskoL
vall är Norrlands mest centralt belägna stad eller, rättare, att Sunds- inom Vetter-
vall är det egentliga Norrlands mest centralt belägna stad. Denna norriand* län.
djerfva och som det synes mig hänsynslösa spekulation på kammar- (Forts.)
ledamöternas okunnighet i Norrlands geografi torde väl knappast
behöfva bemötas, Ty en hvar torde erinra sig, att söder om Sunds¬
vall finnas endast städerna Gefle, Söderhamn och Hudiksvall. Åt¬
skilliga af här närvarande kammarledamöter torde äfven känna till,
att inom Gefle stad finnes en donation, uppgående till öfver 1 mil¬
lion kronor och afsedd för uppförande derstädes af ett tekniskt
läroverk. Följaktligen torde väl icke Sundsvall kunna påräkna att
ifrån Gefle erhålla några elever och näppeligen heller ifrån Söder¬
hamn eller Hudiksvall.
Norr om Sundsvall ligga deremot städerna Hernösand, Örn¬
sköldsvik, Umeå, Skellefteå, Piteå, Luleå och Haparanda. Afstån-
det från Haparanda till Sundsvall är omkring 80 mil, under det
att afståndet från Sundsvall till Gefle är något öfver 30 mil. Af
de skäl, som jag nyss anförde, torde Sundsvalls läroverk näppe¬
ligen kunna påräkna elever från de trakter, som ligga söder om
Sundsvall. Sålunda ligger Sundsvall i sjelfva verket i utkanten
af det ofantliga område, för hvilket detta tekniska läroverk är af-
sedt, ett område, nära nog lika stort som hela det öfriga Sverige.
Jag vill å andra sidan icke påstå, att Hernösands stad ligger
så synnerligen centralt för det nu ifrågavarande läroverket. Dock
har Hernösand äfven i detta hänseende många betydande företräden
framför Sundsvall. Jag skall tillåta mig att i allra största kort¬
het derpå anföra några exempel.
Jernvägen mellan Långsele station i Vesternorrlands län och
Hernösand har en längd af 116 kilometer. Emellan förstnämnda
station och Sundsvall är afståndet 257 kilometer. Häraf följer, att
åtminstone alla, som bo norr om Långsele, måste, för att komma
till Sundsvall, göra en ej mindre än 141 kilometer längre jern-
vägsresa samt — förutom härmed förbundna kostnader och tids¬
utdrägt — jemväl vidkännas uppehåll under en natt i Ange eller
Bräcke, enär tåget icke samma dag går fram till Sundsvall. Från
Håsjö station i Jemtlands län är det ungefär lika långt till Hernö¬
sand som till Sundsvall. Detta gör, att från de norr om Håsjö be¬
lägna delarne af Jemtland, liksom ock från norra delen af Medel¬
pad, då vägen derifrån tages öfver Bispgården, det blir närmare
till Hernösand än till Sundsvall.
Flera sådana exempel skulle nog kunna anföras, men jag vill
inskränka mig till att ytterligare erinra om Ångermanelfven, som
är segelbar långt in i landet och i hvilken finnes en massa
passagerarebåtar. Detta i fråga om det så synnerligen centrala
läget.
N;o »4. 58
Torsdagen den 5 April.
Ang. anslag Det härefter i motionen upptagna skälet är, att »Sundsvall ut-
lUl en teknisk £jor^e f°r ifrigt medelpunkten i ett af landets största industri-
demmtarskoia områden», samt att »i staden och dess omnejd vore ett stort antal
inom Vester- industriella verk af olika slag belägna, hvarigenom skolan komme
norriunds län. att verka i en för henne naturlig omgifning samt erhölle rika till-
(Forts.) fallen att genom besök vid de olika industriella anläggningarna
göra sin undervisning praktiskt fruktbärande samt sina elever för¬
trogna med den verksamhet, för hvilken de skulle förberedas».
Rigtigheten af dessa påståenden medgifvas, men med det tillägget,
att de träffa i fullkomligt lika hög grad in på Ilernösand.
Äfven detta yttrande kan synas djerft, synnerligast som motio¬
nären ytterligare anför: »Beträffande den industriella verksamheten,
så torde det vara en känd sak, att Hernösand näppeligen i något
afseende kan jemföras med Sundsvall» — en mycket hård dom!
Emellertid nödgas jag nu, för att bevisa sanningen af hvad
jag påstått, här meddela en något så när fullständig, fast till en
del summarisk förteckning öfver i Hernösands stad och inom orten
belägna industriella verk och inrättningar.
I Hernösand finnas Hernösands mekaniska verkstad, upp-
halningsslip, fullständig maskinverkstad, plåtslageriverkstad, modernt
gjuteri m. m. (den enda fullständiga sjömaskinfabrik och jemte
Söderhamns det enda ångbåtsbyggeri norr om Gefle), med omkring
100 arbetare: Södersunds mekaniska verkstad och mindre slip, med
gjuteri och maskinverkstad, omkring 25 arbetare; Edbergs metall-
gjuteri och sprutfabrik; Hernösands repslageriaktiebolags fabrik
med 10 arbetare; karamell- och chokoladfabriken Norden med 30
arbetare; ett större färgeri;v två större garfverier; tvenne elektri¬
citetsverk, deraf det ena drifves med vatten och det andra med
ånga, det senare afsedt både för belysning och kraftöfverföring;
tvenne bryggerier med vattenfabrik; Hernösands ångsåg med 130
arbetare. Dessutom finnes der fullständig vattenledning, dels med
sjelftryck, dels med elektricitet.
Inom orten finnas Svartviks hyfleri- och snickerifabrik, 4
kilometer från staden, med 54 arbetare; Fällevikens hyfleri och
ångsåg (under uppförande), 3 kilometer från dito; Hållänge hyfleri
och ångsåg, 7 kilometer från dito, med 25 arbetare; Nässlands-
sunds hyfleri, 9 kilometer från dito.
Hammars mekaniska verkstad, mindre slip, gjuteri och maskin¬
verkstad, med 30 arbetare; Ericsfors’ smidesbolags fabrik med 10
arbetare; flera tegelbruk.
Frånö sulfatfabrik, Utansjö sulfitfabrik, begge mycket bety¬
dande anläggningar, Offers träsliperi, Björkå dito, Sandö glasbruk
(eu verkligt modern storindustri, på höjden af nutidens fordringar),
med arbetareantalet varierande mellan 350 och 400 samt ett årligt
tillverkningsvärde af cirka 535,000 kronor (1898); derjemte åtskil¬
liga fabriker af mindre omfattning, såsom aktiebolaget Reveterings-
mattan i Nyland m. fl.;
Torsdagen den 5 April.
59 >':o X4.
hvartill komma -öfver ett fyrtiotal sågverk med ett årligt ut- anslag
skeppningsvärde af öfver tjugu milliouer kronor. In^knl^k
Såsom synes, är detta ett ganska rikligt och utan tvifvel mer eUmenu^rskoia
än tillräckligt åskådnings- och undervisningsmaterial för en blif- inom Vester-
vande skola. Dessutom kan ju anföras, att större delen af dessa norrUmd» län.
nu uppräknade verk och inrättningar ligga i stadens omedelbara (Forts.-)
närhet vid elfven eller utmed jernvägen och således äro lätt till¬
gängliga. Af det nu anförda föranledes jag påstå, att Hernösand
i denna del icke blott verkligen kan jemföras med Sundsvall, utan
till och med bör tillerkännas företrädet. Sådant är det verkliga
förhållandet.
Hvad tillgången på lärarekrafter beträffar, finnes i Hernösand,
efter hvad vi känna, ett fullständigt högre elementarläroverk. I
dag har beviljats anslag för att fullständiga det på reallinien, och
således kommer detta läroverk att icke allenast vara fullt jemför-
ligt med, utan till och med, hvad lärarekrafternas antal beträffar,
öfverträffa läroverket i Sundsvall.
Derjemte villfjag erinra om, att i Hernösand finnes ett folk¬
skollärareseminarium, vid hvilket äro anstälda fem lärare, rektor
inbegripen, till ungefärligen lika stor del representerande de hu¬
manistiska och de matematiskt-naturvetenskapliga ämnesgrupperna,
hvarförutom vid öfningsskolan tjenstgöra lärare, särskilt lämpliga
att meddela undervisning i svenska språket.
Ytterligare vill jag erinra om navigationsskolan, till hvars ut¬
vidgning vi härom dagen anvisade medel.
Slutligen torde icke böra glömmas statens kemiska station med
dess examinerade och fackkunnige tjensteman. Äfven denna an¬
stalt torde för det ifrågasatta läroverket kunna hafva någon be¬
tydelse.
Det heter vidare i motionen, att Sundsvall är Norrlands folk¬
rikaste stad och största affärscentrum samt att »folkmängden i
Sundsvall är ungefär dubbelt så stor som i Hernösand, och torde
det derför vara af synnerlig vigt, att ifrågavarande skola förlägges
till den folkrikaste orten».
Att Sundsvall är i fråga om handel och särskild! nästan ute¬
slutande med kolonialvaror Norrlands största affärscentrum, vill
jag visst icke bestrida. Men handeln torde väl i och för sig hafva
bra litet att skaffa med den blifvande tekniska skolans verksam¬
het. Hernösand är för öfrigt, utan att kunna jemföras med Sunds¬
vall, en af de allra förnämsta exportorterna i vårt land.
Hvad folkmängdens tillväxt beträffar, hvilken äfven åberopats,
torde densamma, äfven om man frånräknar Gådeåstaden, som för
några år sedan införlifvades med Hernösand, ställa sig ungefär
lika eller till och med något förmånligare för Hernösand än för
Sundsvall.
Till sist är att märka, att Sundsvall är en handelsstad med
häftigt pulserande, nästan allt annat uppslukande affärslif, der för-
N:o 34. 60
Torsdagen den 5 April.
Ang. anslag lägenheter hastigt uppstå och vexla. Följden häraf har blifvit
af en teknisk ovan^‘St högt lefnadssätt, föga lämpligt, efter hvad det förefaller
elementarskola mig> som förebild för ynglingar, hvilkas förnämsta stöd i lifvets
inom Vester- strid ovilkorligen måste vara att hafva lärt sig sparsamhet, något,
norriands län. som jag åtminstone anser vara långt lättare att lära i en stad, der den
(Forts.) stora mängden af invånarne äro hänvisade till begränsade in-
. komster, än i en stad, der de hufvudsakliga inkomsterna äro be¬
roende på rena tillfälligheter.
Yore här fråga om en frihamn eller något dylikt, skulle jag
utan tvifvel med lif och lust arbeta för Sundsvalls stad med dess
energiska köpmän; men här är fråga om ett läroverk, dit vi
skola skicka våra söner för att fostras till arbetsamma, dugliga
och sparsamma män, och då anser jag, att många skäl tala för, att
Hernösand är vida lämpligare än Sundsvall.
Herr talman! Jag ber att få yrka afslag å utskottets hem¬
ställan och bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
Med herr öhngren förenade sig herrar Bahlstedt, Nydal, Öberg
och Emthén.
Herr Arhusiander: Herr grefve och talman, mina herrar!
Till en början får jag anhålla att få uttala min tacksamhet till herr
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet för den välvil¬
liga behandling, som egnats Vesternorrlands läns landstings fram¬
ställning angående inrättande af en teknisk elementarskola inom
länet, och för herr statsrådets åtgörande att uti ärendet åstadkom¬
ma en kongl. proposition redan vid denna riksdag.
Min tacksamhet skulle dock hafva varit större, i fall herr
statsrådet hade föreslagit, att denna skola borde förläggas till
Sundsvall och icke till Hernösand, då den af fackmän bestående
komité, som 1874 tillsatts på uppdrag af Kongl. Maj:t angående
ordnandet af den lägre tekniska undervisningen i riket, uti sitt
betänkande af 21 november 1874 yttrade:
»Ibland de delar af landet, der upprättande af dylika skolor
för öfrigt skulle vara behöfligt, synes det komitén, som Norrland
med den starka industriella utveckling, det numera erhållit, och till
följd af de stora afstånd, som der förefinnas, företrädesvis borde
komma i åtanke. Inom Norrland åter torde knappast någon punkt
vara för en teknisk läroanstalt mera lämplig än Sundsvall.»
Då emellertid herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepar¬
tementet ansett sig böra föreslå, att den ifrågavarande tekniska
skolan borde förläggas till Hernösand, har jag ansett mig böra till
Riksdagen afgifva en motion om skolans förläggande till Sunds¬
vall på de skäl, som i motionen angifvas, och dem som uti särskild
promemoria blifvit till statsutskottets 2:dra utgiftsafdelning aflemnade.
Och då statsutskottet nästan enhälligt tillstyrkt denna min
motion, borde jag väl icke yttra i saken annat än yrka bifall till
Torsdagen den 5 April.
61 K:o 34.
utskottets hemställan. Men då påståenden från motsatta d. v. s. Ang. anslag
hernösandssidan gjorts rörande skolans lämpligare förläggande tilltUl ^rättande
Hernösand, måste jag upptaga dem till bemötande. elementar»'koL
Herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet har inom Vester.
uti sitt anförande till statsrådsprotokollet anfört, att det vore norriands län.
svårt att afgöra, till hvilken stad denna skola bör förläggas, men (Forts.)
på de af Hernösands stadsfullmägtige anförda skäl och särskildt
med hänsyn till lättheten att i denna stad erhålla lärare i sådana
ämnen, som endast med ett fåtal timmar i veckan ingå i skolans
undervisningsplan och derför måste skötas af extra lärare, har
herr statsrådet ansett sig böra föreslå, att meraberörda tekniska
elementarskola förlägges till Hernösand.
Med afseende på extra lärarekrafter, så torde Sundsvall kunna
åstadkomma lika mycket i den vägen som Hernösand.
Uti Hernösands latinläroverk voro anstälde 1 rektor, 6 lekto¬
rer, 7 adjunkter, 1 extra lärare, 1 teckningslärare, 1 musik- och
1 gymnastiklärare, s:a 18.
Vid Sundsvalls fullständiga läroverk på reallinien äro anstälda
enligt Sveriges officiella statistik för åren 1897—1898 1 rektor,
4 lektorer, 6 adjunkter, 4 extra lärare, 1 i teckning, 1 i musik
och 1 i gymnastik, och år 1898 tillkom och finnes fortfarande 1
extra lärare, s:a 19.
Af de ordinarie lärarne i Sundsvall finnes en lektor i kemi
och fysik, en befattning, som ej finnes vid latinläroverket i Her¬
nösand.
1 Sundsvall finnes derjemte en teknisk söndags- och aftonskola,
som i fråga om lärjungeantalet är en bland landets största skolor
af detta slag, samt dessutom ett väl skött och högt ansedt handels¬
institut. Och kunna äfven från dessa erhållas lämpliga extra
lärare.
Häraf torde framgå, att i afseende på extra lärarekrafter för¬
hållandena i Sundsvall äro lika goda som i Hernösand.
Hernösands stadsfullmägtige framhålla vidare: »stadens erkändt
sunda och centrala läge med goda kommunikationer såväl i för¬
hållande till Vesternorrlands län som Norrland i dess helhet».
Rörande det sunda läget, så torde väl Sundsvall i detta fall
kunna anses intaga ett lika godt, om ej bättre, läge, såsom liggande
emellan de tvenne störa elfvarne Ljungans och Indalselfvens utlopp
i hafvet och genomflutet af Selångersån, som sprider friskhet och
sundhet under sitt lopp genom staden.
Hvad vidare angår centralt läge och goda kommunikationer,
så torde väl Sundsvall i dessa fall stå vida öfver Hernösand såväl
hvad land- som sjökommunikationer beträffar. Genom stambanan
från Sundsvall till Trondhjem finnes en mycket liflig och snabb
förbindelse med Jemtland, hvarför äfven detta läns intelligenta
och för tekniska yrken synnerligen begåfvade befolkning finge ett
lätt tillfälle att göra sig skolans undervisning till godo, om den-
N:o 31. 62
Torsdagen den 5 April.
Ang. anslag samma förlädes till Sundsvall. Rättvis hänsyn äfven till Jemtlands
till inrättande intressen fordrar detta. För öfrigt har Sundsvall lätt förbindelse
elementarskola me<l Helsingland och södra orterna lika väl som med Öfre Norrland.
inom Vester- Hvad angår Sundsvalls kommunikation och trafik så väl till
norrlands län. lands som sjöledes, får jag här meddela, att
(Forts.)
Enligt officiel uppgift från Sundsvalls jernvägsstation var
år 1894 antalet resande.................. 67,501,
» medeltal pr dag ............... 184,
» godsmängd ........................ 54,874 tons,
» medeltal pr dag............ c:a 150 »
» trafikinkomster............kr. 655,405: —;
år 1898 antalet resande.................. 90,195,
» medeltal pr dag ............... 248,
» godsmängd........................ 111,038 tons,
» medeltal pr dag............ c:a 305 »
» trafikinkomster............ kr. 1,026,397: —.
Inkomsterna komma närmast Norrköping eller öfverstiga be¬
tydligt Upsala och Jönköping in. fl. jemnstora städer.
Enligt uppgift från hamnkontoret utgjordes trafiken sjöledes
på Sundsvall 1899 af
41 reguliera ångfartyg om 17,614 reg.-tons............... 1,819 resor
16 skärgårdsångfartyg » 536 » ............... 6,668 »
på 2,785 dagar.
67 af distriktets bogserångare hafva i medeltal anlöpt
stadens kajer hvar tredje dag eller.................. 2,350 »
538 segel- och ångfartyg samt lastpråmar, i rundt tal
mätande 220,000 reg.-tons, hafva för lossning
eller lastning eller båda dessa trafikerat sta¬
dens hamnområde............................................. 538 »
Enligt Sundsvalls tullkammares berättelse för 1899, omfat¬
tande hela distriktet,
inkommo från utrikes orter 328 ångfartyg om... 183,974,84 reg.-tons
311 segelfartyg»... 98,733,32 »
afgingo: 540 ångfartyg » ... 421,137,16 »
450 segelfartyg»... 138,584,n »
Distriktets fartyg utgjorde
71 st., mätande tillsammans ....... 13,378,21 »
60 st. större och mindre ångfartyg 7,661,00 »
med 2,613 hästkrafter.
Hamnarna äro 55, utmärkt goda, och kunna i dem äfven de
största fartyg intaga fulla laster.
63 N:o 84.
Torsdagen den 5 April.
Exporten af trävaror 1899 utgjorde i kubikmeter 1,101,752, -Ang. anslag
förutom snickeri- och svarfarbeten till ett värde af kr. 119,480.tM tnraUan<ls
af en teknisk
Tulluppbörden, lastpenningar m. m. för samma år elementarskola
uppgingo till ................................................... kr. 1,546,226: 96 inem r<*f-
ökniDg mot 1897........................... » 139,836: 55 ,
ytterligare » » 1898........................... » 85,690: 34 fj!ortsd
Vidare omförmäla Hernösands stadsfullmägtige: den stora,
mångartade industriella verksamheten inom orten, hvarigenom lätt
och riklig tillgång till åskådnings- och undervisningsmateriel kunde
beredas skolan.
Denna stads drätselkammare söker bevisa, att Hernösand utgör
medelpunkten i ett lika stort industriområde som Sundsvall, och
uppräknar i detta syfte en hel del industriella anläggningar, be¬
lägna långt från Hernösand uppe vid Ångermanelfvens stränder.
Men redan i Sundsvalls omedelbara närhet blomstrar en indu¬
stri, som iemnar rörelsen vid Hernösand långt bakom sig. Från
och med Ljungans till och med Indalselfvens utlopp eller på en
sträcka af en mil söder om Sundsvall och ungefär V/t mil norr
derom äro båda stränderna efter Svartviksbugten och Alnösundet
i oafbruten följd upptagna af industriella anläggningar af olika
slag. Vid dessa verk hafva minst 40,000 menniskor sin ^ltkomst.
När jernväg efter Alnösundet kommer till stånd, hvilket snart
måste ske, då skall det på grund af de små afstånden och de lätta
kommunikationerna blifva möjligt för ynglingar från åtminstone
åtskilliga af nämnda verk att studera i den tekniska skolan
utan att behöfva flytta in till staden för skoltiden. Icke blott ur
ekonomisk, utan äfven ur sedlig synpunkt skulle ett sådant för¬
hållande lända till välsignelse.
Äfven efter Ljungans och Indalselfvens stränder hafva redan
på grund af den rika tillgången på vattenkraft uppstått stora
industriella verk, och ännu flera sådana skola komma att der
uppstå.
Den industriella verksamheten i Sundsvall och dess omnejd
har följande omfattning.
I Sundsvall finnas:
129 handtverkare med 216 arbetare och en uppskattad inkomst
af..................................................................... kr. 188,200; —
30 fabriker med 437 arbetare. Af dessa må omnämnas:
1 elektricitetsverk (stadens), 1 gasverk (d:o), 1 vattenled¬
ningsverk (de), 1 kemisk-teknisk fabrik, 1 mejeri, 1 snicke¬
rifabrik, 4 vattenfabriker, 2 karamellfabriker, 4 mekaniska
verkstäder, deraf 1 med klockgjuteri, 2 större boktryckerier,
1 tobaksfabrik, 1 velocipedverkstad, 4 ölbryggerier och 1
garfveri.
Nto 34. 64
Torsdagen den 5 April.
Ang. analog
till inrättande
af en teknisk 64
elementarskola
inom Vester-
norrlands län.
(Forts.)
Inom Medelpads östra fögderi finnas:
industriella, i full verksamhet varande an¬
läggningar, hvilka enligt kronfogdens intyg
äro taxeringsvärderade till........................... kr. 7,307,500: —
Inom Medelpads vestra fögderi finnas:
35 industriella verk och fabriksanläggningar, af hvilka särskildt
må nämnas:
Mohögs mekaniska verkstad, Skönviks d:o, Sunds d:o med
jernbruk, Yindskärs skeppsvarf, 3 trämassefabriker, Torpsham¬
mar, Matfors och Sörfors, 1 cellulosafabrik, Essvik, 1 klor-
syrad-kali-fabrik, Alhy, 1 calciumcarhidfabrik, Alhy, 1 större
elektricitetsverk vid Wii, 2 bryggerier, 1 glasbruk, 1 ång-
tegelbruk, 2 tunnbinderier, 1 jernbruk med masugn, Galt¬
ström, samt
45 ångsågverk och hyflerier med 223 ramar,
69 hantverk, •
32 klyfsågar och
30 hyflar.
Af Sveriges officiella statistik för åren 1897—1898 inhemtas,
att folkmängden 1897 utgjorde:
i Hernösand.................. 7,862,
i Sundsvall .................. 14,158.
att handelsidkarne utgjorde i Hernösand 113,
som skattade för en inkomst af sammanlagdt kr. 511,070: —
att handelsidkarne utgjorde i Sundsvall 301, som
skattade för en inkomst af sammanlagdt...... » 1,238,100: —
att uppburna tullafgifter för införda varor utgjorde:
i Hernösand......... » 255,234: —
i Sundsvall (1898) b 1,273,729: 37
att uppbörden af nederlags- och transito-upplagsafgifter utgjorde
i Hernösand............... » 1,690: —
i Sundsvall ............... b 9,915: —
att rörande postverket uppbörden utgjorde:
i Hernösand............... b 68,230: 15
i Sundsvall............... » 148,216: 03
deraf för tidningar och tidskrifter i Hernösand... b 15,737: —
i Sundsvall ... b 40,840: —
afgångna försändelser från Hernösand............... b 1,228,443: —
b Sundsvall ............... b 2,066,620: —
att angående telegrafverket ankomna och afgångna telegram utgjorde:
i Hernösand...... 49,026
i Sundsvall...... 299,898
Torsdagen den 5 April.
|
|
|
65 S:o 34.
|
inkomsten var i Hernösand..............................
|
kr.
|
19,475:
|
67 Ang. anslag
|
i Sundsvall.................................
|
J)
|
51,632:
|
^0 till inrättande
|
telegrafper son alen utgjordes
|
|
|
af en teknisk
|
i Hernösand med 8 apparater af 8
|
|
|
inom Vester-
|
i Sundsvall » 17 » »27;
|
|
|
norrlands län.
|
att telefonsamtalen utgjorde:
|
|
|
(Forts.)
|
i Hernösand... 705,800
|
|
|
|
i Sundsvall... 2,599,200
|
|
|
|
bevillningen till staten utgjorde 1897:
|
|
|
|
i Hernösand......
|
J)
|
24,840:
|
63
|
i Sundsvall......
|
D
|
53,481:
|
45
|
(år 1899 kr. 61,145: -).
|
|
|
|
Dessa siffror tala ett tydligt pråk. Sundsvall är den ojemför¬
ligt lifligaste staden i afseende på praktiskt affärslif och kraftigt
pulserande materiel verksamhet. Och hvarest, om icke i ett dylikt
centrum, skulle en teknisk skola hafva de rigtigaste förutsättnin¬
garna för att blifva till största nyttan?
Ett tekniskt läroverk bör väl förläggas der, hvarest de bästa
resurserna finnas för att en dylik undervisning skall röna direkt
inflytande af det rörliga lif, i hvilket den skall utgå såsom väl
danad häfkraft.
Hvad den »effektiva inspektionen» och öfvervakandet af elever¬
nas vandel beträffar, så är det ett djerft påstående, att Sundsvall
i det afseendet skulle lemna mindre goda garantier ur sedlig syn¬
punkt än Hernösand, och för ett godt och bildande umgänge finnas
fullt ut lika goda tillfällen bland Sundsvalls välburgne medbor¬
gare i de praktiska lefnadsyrkena som inom den af Hernösands
drätselkammare i deras stad nyuppfunna tjenstemanna-medelklas-
sen.
Vill man slutligen se frågan ifrån den rättvisa fördelningen
af förmånerna att få en af staten understödd institution förlagd i
ett samhälle, så lärer väl • ingen vilja eller kunna förneka, att
Hernösand blifvit rikligt tillgodosedt.
Hernösand har i dag erhållit 2,000 kronors anslag till en början
för dess skolas utvidgning på reala linien i 6:te och 7:de klas¬
serna samt under förliden tisdag anslag till utvidgning af dess
navigationsskola till belopp af 5,600 kronor årligen.
Sundsvall har på egen bekostnad eller genom privat uppoff¬
ring byggt dyra läroverkshus, utan ringaste statsbidrag, och dess
offentliga byggnader för tillgodoseende af statsändamål äro mönster¬
gilla och tidsenliga i alla afseenden samt åstadkomna med stora
kostnader — och att den tekniska skolan med hänsyn till lokala
förmåner äfven kommer att med frikostig hand tillgodoses, derom
råder intet tvifvel.
Andra Kammarens Prot. 1900. N:o 34.
5
S:o 84. 66
Torsdagen den 5 April.
Ang. anslag Sin enda jernväg har staden till största delen bekostat och
till inrättandearbetat fram, till dess att den blef en vinstgifvande affär, då staten
elementarskola öfvertag densamma. Sundsvalls jernvägsstation inbringar nu staten
inom Vester- betydligt öfver en million kronor årligen. Sammanställer man
norrlands län. dessa båda omständigheter, att Sundsvall gifvit staten mycket,
(Forts.) utan att hafva fått något tillbaka, sä borfle åtminstone i förelig¬
gande fäll ej dess intressen alldeles förbises, synnerligast som alla
sakskäl tala till förmån för den tekniska undervisningens förläg¬
gande på en plats, der både materiel och utvecklingsmöjligheter i
vidsträcktaste bemärkelse stå färdiga att mottaga densamma såsom
ett kärt och efterlängtadt behof.
Denna täflan om en ringa fördel af statens håfvor torde så¬
ledes icke allenast vara fullt berättigad, utan äfven komma att
rikligen ersättas genom den lyckliga omständigheten, att det tek¬
niska läroverket kommer på sin rätta plats, om det förlägges i
• Sundsvall.
Inför dessa sakliga skäl och med hänsyn till den lifliga opi¬
nion, som gjort sig gällande till förmån för Sundsvall såsom den
lämpligaste platsen, vågar jag måhända hoppas, att till och med
herr statsrådet och chefen för kongl. ecklesiastikdepartementet låter
sin tvekan fara och lyssnar till de röster, hvilka inom kammaren
helt visst komma att höjas för den praktiska uppfattningen, att
ett tekniskt läroverk bör förläggas der det kan göra största gagnet.
Herr talman, jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Häruti instämde herrar Barm, Kinnman, Hammarström,
Eriksson i Elgered, Nordin i Sättna och Åkerlind.
Som ännu åtskilliga talare anmält sig för yttrandes afgifvande,
men tiden nu var långt framskriden, uppsköts den vidare öfver-
läggningen i detta ämne till kl. 7 e. m., då detta sammanträde
enligt utfärdadt anslag komme att fortsättas.
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 3,61 e. m.
In fidem
E. Nålborst Böös.
Stockholm, tryckt i Central-Tbyckeriet 1900.