RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1900. Andra Kammaren. N:o 20.
Lördagen den 10 mars.
Kl. 11 f. m.
Kammarens förhandlingar leddes af herr vice talmannen.
§ 1.
Justerades protokollet för den 3 innevarande mars.
§ 2.
Föredrogs, men blef å nyo bordlagdt Andra Kammarens andra
tillfälliga utskotts utlåtande n:o 4.
§ 3.
Föredrogos hvart för sig och blefvo af kammaren godkända:
lagutskottets utlåtanden:
n:o 21, i anledning af väckt motion angående ändring af § 51 i
förordningen om kommunalstyrelse på landet; och
n:o 22, i anledning af väckt motion angående ändrad lydelse af
§ 33 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den
21 mars 1862;
Audra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts utlåtanden:
n:o 1, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t
angående upphörande af lösen för anteckning å vexel eller afskrift
deraf om skedd protest; och
n:o 2, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t
angående viss ändring i jagtstadgan den 21 oktober 1864; samt
Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 3, i
anledning af väckt motion angående ändring i reglementet för folk-
skolelärarnes pensionsinrättning i fråga om beräkning af tjensteålder;
Andra Kammarens Prot. 1900. N:o 20. 1
N:o 20.
2
Lördagen den 10 Mars.
och skulle kammarens i afseende å dess fjerde tillfälliga utskotts
utlåtande n:o 1 fattade beslut, jemlikt 63 § 3 mom. riksdagsordnin¬
gen, delgifvas Första Kammaren.
§ 4.
Härefter företogs till afgörande statsutskottets utlåtande n:o 8,
angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvud-
titel, innefattande anslagen till finansdepartementet.
Punkten 1.
Lades till handlingarna.
Punkten 2.
Bifölls.
Punkten 3.
Efter föredragning af mom. 1 yttrade:
Angående Herr Sjövall: Herr talman, mina herrar! Vid ett samtal med en
^idlverkef ®ldre riksdagsman beklagade jag mig en gång deröfver, att jag, trots
bästa vilja, ej kunde nöjaktigt sätta mig in i hvarje uti Riksdagen före¬
kommande fråga. »Så skrupulös får man inte vara», sade han då.
»När man får ett utskottsbetänkande, skall man se efter, om vid det¬
samma är fogad någon reservation. I så fall studerar man den frågan,
men i öfrigt behöfver man inte göra sig vidare besvär, ty som ut¬
skottet af- eller tillstyrkt, så blir det också i kammaren.» Skulle jag
i fråga, om detta statsutskottets utlåtande hafva följt det gifna rådet,
skulle jag med en lättnadens suck kunna hafva blott lagt hela denna
lilla bok till det öfriga svällande riksdagstrycket, ty när jag såg efter
i slutet på boken, fann jag, att vid samtliga stycken af den sjunde huf-
vudtiteln endast förekom en enda reservation, och denna af idel Första
Kammarens ledamöter, hvadan den nog ej komtne att framkalla många
ord i denna kammare. Den gamle riksdagsmannens råd föreföll mig
emellertid något väl lättvindigt, och då jag derför fortfor att, så godt
sig göra lät, knoga igenom äfven detta utlåtande, så kände jag mig
uppfordrad att något stanna för och till bemötande upptaga, hvad
statsutskottet hemstält i nu förevarande punkt. Den berörde nemli¬
gen intressen, som direkt inverkade på ett af de samhällen, jag har
den äran att här representera.
I sitt förslag till tullverkets stater för år 1901 har generaltull¬
styrelsen förklarat, att trafikförhållandena i Trelleborg sedan 1876, då
gällande aflöningsstat för tullverket uppgjordes, undergått en så full-
Lördagen den 10 Mars.
3 N:o 20.
ständig omgestaltning, att dervarande personal hvarken till antal eller
aflöning numera kan anses vara afpassad efter hvad nödigt och skäligt
är. Från 20,598 kr., hvartill tulluppbörden i Trelleborg belöpte sig,
då sjötullkammare med klareringsrätt der öppnades, har den småningom
uppgått till 46,520 kr. under år 1896, men år 1898 stigit ända till
340,896 kronor eller mer än sextonfaldigats.
Härtill har nu vidare kommit en betydande transitotrafik, hvilken
icke synes i tulluppbörden, men som jemte den af kontinentalrouten
framkallade passageraretrafiken kräfver icke ringa arbete af tullperso¬
nalen. Antalet till staden inkomna kolli, som 1875 endast uppgick
till 11,538 stycken, steg 1898 till 117,644 stycken, och häraf transi¬
terade till andra orter icke mindre än 69,643 stycken. Eu så ansen¬
lig tillväxt i trafiken kräfver naturligtvis en förändring i tullkamma¬
rens stat, för så vidt de göromål, som åligga tullförvaltningen å plat¬
sen, skola nöjaktigt kunna ombesörjas. Kongl. Maj:ts förslag till
den härför erforderliga ökade personal har statsutskottet också väl¬
villigt biträdt, så derom är nu intet annat än godt att säga.
Till följd af de förbättrade kommunikationerna på platsen har emel¬
lertid Trelleborgs näringslif snabbt utvecklats genom tillkomsten af
flere nya fabriker och andra industriella anläggningar och förhållan¬
dena i öfrigt ganska väsentligt omgestaltats. Detta äter har i sin
ordning, oansedt den under senare åren allmänt inom landet inträdda
prisstegring, förorsakat, att den under helt andra förutsättningar för
tullpersonalen der bestämda aflöning kommit att numera blifva oskäligt
låg. Detta förhållande har också beaktats i afseende på andra tjenste¬
man på platsen, såsom post- och telegrafverkets, och det är da svårt
att förstå, hvarför man skulle styfmoderligt behandla tullpersonalen
der. Kongl. Maj:t och generaltullstyrelsen vilja inte heller det, utan
föreslå efter noggrant bepröfvande en löneförhöjning utöfver hela linien
i så måtto, att samtliga tjensteman oeh betjente uppflyttas en lönegrad.
Nu vill emellertid statsutskottet icke följa Kongl. Maj:t längre.
På grund af de förändrade förhållanden, som inträdt sedan 1876, då
den ännu i hufvudsak gällande aflöningsstaten för tullverket uppgjor¬
des, finner utskottet, att en genomgripande omarbetning af denna stat
är af nöden, och då ett förslag härtill med snaraste är att emotse från
Kongl. Maj:t, anser utskottet, att alla af Kongl. Maj:t nu föreslagna
löneförbättringar, sålunda äfven den, som beträffar personalen vid Trelle¬
borgs tullkammare, böra tills vidare anstå i afbidan på resultatet af
utredningen angående ny stat för hela verket.
Mot detta utskottets resonnement anser jag mig böra inlägga en
gensaga, då här alls icke är fråga om en förhöjning af löner utöfver
gällande stat, utan blott om eu af väsentligt förändrade förhållanden
och betydligt mera omfattande göromål påkallad rättvis och billig upp¬
flyttning i en högre löneklass. En sådan uppflyttning kan, efter mitt
förmenande, icke hafva det ringaste störande inflytande på den löne-
statens omreglermg, som man stält i utsigt. Trelleborgs tullpersonal
Angående
anslag till
tullverket.
(Forts.)
N:o 20. 4
Lördagen den 10 Mars.
Angående kommer under alla forhållanden med tillämpning af denna princip, som
‘tullverket 1!gger til1 gr.und för <!e olika löneklasserna, att få sin plats inom de
(Forts.) lönegrader, dit Kongl. Maj:t nu velat förflytta den, och i hvilket fall
som helst införes genom en sådan uppflyttning på intet sätt någon
ny grundsats i sjelfva aflöningssystemet, utan detta förblifver alldeles
samma som förut.
Under sådana förhållanden och då utskottet ej velat eller kunnat
bestrida rigtigheten och giltigheten af de tungt vägande skäl, som af
Kongl. Maj:t blifvit anförda för löneuppflyttningen, synes mig utskottet
hafva bort tillstyrka densamma. Huru ovisligt det är att hålla tjenste-
män med ett så ansvarsfullt och grannlaga uppdrag som tulluppbörd
på förknappningsstat, lärer nog icke minst en nära liggande tids er¬
farenhet, och i nu förevarande fall stå ansvar och aflöning, såsom de
af mig förut anförda siffrorna nogsamt utvisa, allt annat än i harmoni
med hvarandra.
Hå jag icke är så förmäten att tilltro mig genom mitt anförande
kunna vålla ändring i ett enigt utskotts beslut, allra helst då detta
är ett så mägtigt utskott som statsutskottet, så skall jag icke drista
mig att göra något yrkande, utan åtnöja mig med hvad som nu blif¬
vit sagdt.
Vidare anfördes ej. Hvad utskottet hemstält bifölls.
Mom. 2.
Bifölls.
Angående Punkten 4.
anslag till
skogsväsendet. j afseende å anslagstiteln »skogsväsendet» hade Kongl. Maj:t
föreslagit, bland annat, att Riksdagen måtte dels i den för skogsstaten
gällande stat uppföra ytterligare 1 öfverjägmästare och 15 jägmästare
med de för dem i statsrådsprotokollet den 13 januari innevarande år
angifna aflöningsförmåner samt 97 kronojägare äfvensom höja jägmä¬
starens i Arjepluog tjenstgöringspenningar med 200 kronor;
dels medgifva, att kronojägares tjenstgöringspenningar finge utgå
för kronojägare i de sex norra länen äfvensom i Vermland med 600
kronor samt för kronojägare i öfriga delar af riket med 500 kronor;
dels för nu nämnda ändamål höja det bestämda anslaget för skogs¬
staten från dess nuvarande belopp, 451,408 kronor, med 287,100
kronor till 738,508 kronor;
dels, med godkännande af den ändring i skogsinstitutets stat, att
anslaget till expenser ökades till 5,000 kronor och anslaget till de
praktiska öfningarna till 8,000 kronor, höja anslaget för statens skogs-
läroverk, nu 50,500 kronor, med 4,500 kronor till 55,000 kronor;
dels höja reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning och
5 N:o 20.
Lördagen den 10 Mars.
befrämjande af skogsväsendet i allmänhet från nuvarande beloppet,
1,010,892 kronor, med 489,100 krouor till 1,499,992 kronor;
så att anslaget till skogsväsendet skulle erhålla följande upp¬
ställning:
Angående
anslag till
skogsväsendet.
(Forte.)
bestämdt anslag:
för skogsstaten ............ kronor 738,508: —
» statens skogsläroverk » 55,000: — kronor 793,508: —
förslagsanslag:
till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinsti¬
tutets lärarepersonal .............................- » 84,400: —
reservationsanslag:
till enskilda skogsundervis-
ningen .................. kronor 4,800: —
» kronoskogarnes förvalt¬
ning och befrämjande
af skogsväsendet i all¬
mänhet .................. » 1,499,992: — » 1,504,792: —
summa kronor 2,382,700: —
hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i dess helhet
skulle ökas med 780,700 kronor.
Utskottet hemstälde,
dels att Riksdagen må i den för skogsstaten gällande stat upp¬
föra ytterligare 14 jägmästare med här ofvan för dem angifna aflönings-
förmåner och under de vilkor, att de skola vara underkastade de för¬
ändrade pensionsbestämmelser, som framdeles kunna varda stadgade,
samt 80 kronojägare äfvensom höja jägmästarens i Arjepluog tjenst-
göringspenningar med 200 kronor;
dels, under vilkor att kronojägare skola vara underkastade de
förändrade pensionsbestämmelser, som framdeles kunna varda stadgade,
medgifva, att kronojägares tjenstgöringspenningar må utgå för krono¬
jägare i de sex norra länen och i Vermland med 400 kronor samt
för kronojägare i öfriga delar af riket med 300 kronor, äfvensom att
kronojägare må ega att efter fem års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuta
ett ålderstillägg å 100 kronor att anses såsom tjenstgöringspenningar;
dels för nu nämnda ändamål höja det bestämda anslaget för skogs¬
staten från dess nuvarande belopp, 451,408 kronor, med 188,600
kronor till 640,008 krouor samt förslagsanslaget till ålderstillägg åt
skogsstaten och skogsinstitutets lärarepersonal från 84,400 kronor med
15,600 kronor till 100,000 kronor;
dels med godkännande af den ändring i skogsinstitutets stat, att
anslaget till expenser ökas till 5,000 kronor och anslaget till de prak-
N:o 20. 6
Lördagen den 10 Mars.
Angående tiska öfningarna till 8,000 kronor, höja anslaget för statens skogsläro-
skogsnäsendet. verk> nu 60,500 kronor, med 4,500 kronor till 55,000 kronor;
(Forts.) höja reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning och
befrämjande af skogsväsendet i allmänhet från nuvarande beloppet,
1,010,892 kronor, med 469,100 kronor, till 1,479,992 kronor;
så att anslaget till skogsväsendet skulle erhålla följande upp¬
ställning:
bestämdt anslag:
för skogsstaten ......_........ kronor 640,008: —
» statens skogsläroverk... » 55,000: — kronor
förslagsanslag:
till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets
lärarepersonal....................................... »
reservationsanslag:
till enskilda skogsundervis-
ningen ................. kronor 4,800: —
i » kronoskogarnes förvalt¬
ning och befrämjande
af skogsväsendet i all¬
mänhet ................ » 1,479,992: -- » 1,484,792: —
summa kronor 2,279,800: —
hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i dess helhet
skulle ökas med 677,800 kronor.
Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, yttrade:
Herr vice talmannen: Jag ber att få fästa kammarens uppmärk¬
samhet derå, att i andra stycket af klämmen förekommer ett tryckfel,
i det att det der föreslagna ålderstillägget angifvits till 10 kronor i
stället för det rätta beloppet 100 kronor.
Härefter anförde:
Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet grefve Wacht-
meister: Jag har blott några få ord att yttra.
Det vore enformigt och för öfrigt äfven öfverflödigt att upprepa,
hvad som så ofta tillförene blifvit framhållet, eller att den glädjande
utveckling hvad både areal och intensitet beträffar, som för närvarande
kännetecknar statens skogshushållning, ej kan ostördt fortgå med mindre,
än att man tid efter annan vidtager behöflig ökning af den personal,
som utgör organ för denna hushållning. Det vore öfverflödigt, säger
jag, enär statsutskottet såväl i den nu föredragna punkten som äfven
695,008: —
100,000: —
N:o 20.
Lördagen den 10 Mars.
i några kommande punkter af betänkandet visat sig behjerta bekofvet Angående
af en sådan ökning åt personalen. Visserligen skulle jag — det be- skonsväsendet.
höfver väl ej framhållas — ansett önskvärdt, att utskottet velat till- (Forts.)
styrka äfven de tjenstebefattningar, som, utöfver de af utskottet till¬
styrkta, af Kongl. Maj:t begärts, nemligen en öfverjägmästare i Norr¬
land __ då ju dessa öfverjägmästarebefattningar vunnit ökad betyden¬
het, i deu mån skogsskötseln blifvit mera intensiv, och antalet revir,
enligt hvad jag antager, kommer att ökas —; vidare den jägmästare-
tjenst, som skulle fordras för delning af Vadsbo revir, och slutligen
återstående 17 kronojägarebefattningar. Men då utskottet efter gransk¬
ning af de af Kongl. Maj:t anförda skäl enhälligt funnit sig icke kunna
gå längre, än som skett, finner jag mig icke böra upptaga kammarens
tid med att upprepa de redan anförda skälen. Det återstår mig
endast att uttala min glädje öfver det intresse, utskottet visat för statens
skogsväsen — ett intresse, som, om det, enligt hvad jag hoppas, delas
af Riksdagen, säkerligen skall i en framtid bära rika frukter.
Innan jag slutar, ber jag att fa uttala en helt allmän liten reflek¬
tion, hvartill jag ju kan få hemta särskild anledning deraf, att
skogsärendena, efter allt att döma, komma att inom ett par veckor
öfverflyttas frän finansdepartementet till det nya jordbruksdepartementet.
Tänker jag mig några årtionden fram i tiden, föreställer jag mig, att
knappt något af vår tids sträfvanden på det ekonomiska området kommer
att röna så stort erkännande af våra då lefvande efterkommande som sta¬
tens verksamhet för utvidgning af dess skogsdomäner och införandet af
en i allt mer ökad mån rationel och intensiv kultur å dessa domäner.
Teorier kunna vexla, icke minst på det nationalekonomiska området,
och hvart ett ensidigt tillämpande af vissa ekonomiska lärosatser kan
leda, derpå hafva vi haft ett exempel, då under det tredje årtiondet
af det nyss slutade århundradet större delen af statens värdefulla skogar
i södra och mellersta Sverige styckades och såldes till enskilde för en
ringa penning, till stor skada för staten och till liten nytta för köparne.
De, som fattade detta beslut, handlade nog i bästa välmening; men
minnet af detta beslut är bevaradt i kalhuggna skogsmarker. Ett
helt annat eftermäle skall säkerligen vår tids skogspolitik fa. I den
mån statens ofantliga skogsarealer i Norrland genom förbättrade kom¬
munikationer och ett genomfördt system af flottleder varder allt mera
tillgängliga och i den mån statens inköp af skogbärande mark fortgå
och skog der hinner växa upp, komma områden, som hittills utgjort
svåråtkomliga obygder, kala hedar eller uthuggna skogsmarker, att
framte störa och välskötta skogar, Indika komma att utgöra en föresyn
för traktens enskilde skogsegare och förse den kringliggande bygden
med dess behof af skogsprodukter, i den mån bygden ej kan sjelf
producera dem. Icke minsta vigten fä dessa skogar för statens finanser.
Jag tror det vara svårt att nu göra sig en föreställning om, hvilken
dominerande plats skogsmedlen en gång i framtiden komma att intaga
på riksstatens inkomstsida; men jag vill erinra derom, att skogsmedlen
N:o 20. 8
Lördagen den 10 Mars.
anslaTm är 1873 h.V,n*V* upp tiH den första millionen kronor, år 1884 hann
skogsväsendet an “pp tlU de" and.rf millionen, år 1890 till den tredje, år 1895 till
(Forts.) den fjerde, ar 1897 till den femte och redan år 1898 till den sjunde
millionen. Visserligen tror jag icke, att skogsmedlen komma att under
den närmaste framtiden ökas i samma progression : men ännu är det
långt till den tid, då statens nuvarande skogspolitik kommer att bära
sina fulla frukter.
Herr Fredholm: Jag har begärt ordet med anledning deraf, att
mot den nu föredragna punktens mom. a), första och andra styckena,
reserverat sig elfva af Första Kammarens utskottsledamöter. Då
emellertid samtliga Andra Kammarens ledamöter i utskottet tillstyrkt
punkten, sådan den här föreligger, tager jag för alldeles gifvet, att
detta äfven kommer att blifva kammarens beslut; men i alla fall an¬
håller jag att något få betona hvad frågan här gäller.
. Meningsskiljaktigheten är den, att utskottet velat tillstyrka, hvad
har föreslagits under vilkor, att ifrågavarande tjensteman »skola vara
underkastade de förändrade pensionsbestämmelser, som framdeles kunna
varda stadgade». Det är mot detta vilkor, Första Kammarens leda¬
möter reserverat sig. För min del finner jag det mycket betänkligt
om deras reservation skulle varda Riksdagens beslut, ty derigenom
skulle laggas ganska väsentliga hinder i vägen för en lycklig lösning
af fragan om ordnandet af pensionsväsendet för statens civile tjenste-
“än- Ju„st för att ej lägga hinder i vägen derför har Riksdagen vid
tva föregående tillfallen, nemligen åren 1897 och 1898, i likartade fall
besluta, att i de lönestater, hvilka vid antydda tillfällen faststäldes,
sku e inskjutas en bestämmelse derom, att der afsedde tjensteman
skulle vara underkastade de ändrade bestämmelser, som kunde
framdeles meddelas. För att ej lägga hinder i vägen för en reglering
af pensionsväsendet hafsörn sagdt, Riksdagen fattat ett sådant beslut
tva gånger förut, och enligt min mening förefinnes intet skäl att nu
göra annorlunda.
Man bär sagt mig, att orsaken till den af Första Kammarens
utskottsledamöter afgifna reservation skulle vara den, att, sådan be¬
stämmelsen här lyder, den icke skulle komma att gälla andra tjenste¬
man an just de 14 jägmästareplatser, som här satts i fråga att ny-
lnrattas, men skulle deremot icke gälla de personer, som komma att
efterträda de tjensteman af enahanda kategori, som redan finnas i stat
upptagna. Ja, det är möjligt, att så kommer att bli förhållandet, men
det ar da endast ett nytt bevis till många andra på olägenheten deraf,
att vi sakna allmänna bestämmelser rörande embets- och tjensteman
Det ar för Riksdagen väl bekant, att i alla de lönestater, som under
senare aren faststälts, har alltid förekommit en så lydande bestämmelse:
»tjensteman skall vara underkastad den vidsträcktare tjenstgörings-
skyldighet eller jemkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande
torandrad organisation af embetsverket eller eljest i allmänhet kan
9 N:o 20.
Lördagen den 10 Mars.
varda stadgad, äfvensom, derest i en framtid verkets ställning inom Angående
förvaltningen så förändras, att detsamma ej längre kan såsom sjelfstän-
digt embetsverk anses, vara förpligtigad att, med bibehållande af den (Forts.)
tjenstegrad och aflöning han innehar, efter förändrad arbetsordning
sköta de med tjensten förenade göromål». Detta är väl ett stadgande
af så allmängiltig natur, att dess bestämmelser borde gifvas plats i en
allmänt gällande författning, i stället för att man nu skall stadga det¬
samma gång på gång i hvarje ny stat, som skall fastställas. Det
skulle ju kunna hända, att man i något fall skulle glömma att införa
vilkoret, och derigenom till de många förut befintliga skapa en ny
olägenhet i förvaltningen.
Detsamma gäller äfven här i fråga om rätt till pension. Jag
håller före, att det borde äfven i detta hänseende finnas en allmän
föreskrift om skyldighet för tjenstemän att underkasta sig förändrade
pensionsvilkor. — En sådan bestämmelse skulle naturligen ej verka
retroaktivt, utan blott för de tjenstemän, som tillsattes efter en dylik
föreskrifts utfärdande. Just i fråga om pensionsväsendet vore en sådan
allmän föreskrift nu, då ordnandet af detta är föremål för utredning,
önsklig; funnes en sådan, behöfde man åtminstone inte befara, att svå¬
righeterna mot ett sådant ordnande skulle ökas och göras större, än
hvad de redan nu äro. Emellertid skulle det väl ej vara alldeles
omöjligt att ännu göra något i den rigtningen. Man vet ju icke, huru
länge det dröjer, innan vi kunna få en ny pensionslag till stånd, och
man skulle då vinna, att alla de statens tjenstemän, som hädanefter
tillsättas, blifva skyldiga att underkasta sig de ändrade vilkor, denna
lag kan komma att innehålla.
Herr talman! Jag ber att få på det allra kraftigaste yrka bifall
till utskottets förslag.
Herr Nyström: Herr vice talman, mina herrar! Det före¬
faller mig, som om statsutskottet i en af de här föredragna punkterna
ej gifvit så tillfredsställande skäl, som man borde ha rätt att fordra,
nemligen i fråga om den punkt, som afhandlar kronojägarnes aflönings-
formåner. Det synes mig nemligen, som om de skäl, hvilka såväl
domänstyrelsen som Kongl. Maj:t anfört för en höjning till 600, resp.
500 kr. af kronojägarnes tjenstgöringspenningar vore så vigtiga och
förhöjningen så väl af behofvet påkallad, att jag för min del kommer
att yrka bifall till Kongl. Maj:ts förslag i den förevarande punkten.
Jag faster mig särskildt dervid, att öfverjägmästarne enhälligt
föreslagit just den summan, och att de hemstält ej blott om detta,
utan äfven om en ökning af dagtraktamentsdagarne samt i vissa fall
äfven om en ökning utaf beloppet af dagarfvodet. Och detta förslag,
som med enhällig tillstyrkan af öfverjägmästarne ingifvits till domän¬
styrelsen, har denna upptagit så till vida, att den bibehållit siffrorna
600, resp. 500 kr. äfvensom ökningen af arfvodesdagarne samt öknin¬
gen af dagtraktamentena till resp. 3 kr. för de norrländska länen, med
N:o 20. 10 Lördagen den 10 Mars.
Angående bibehållande af 2: 50 öre för de södra länen. Domänstyrelsen gjorde
skogsväsendet. n**&on annan ändring, än att den strök ålderstilläggen; men den
(Forts.) vitsordade i öfrigt öfverjägmästarnes hemställan.
Nu har utskottet icke blott nedsatt de utaf domänstyrelsen före¬
slagna tjenstgöringspenniogarna med 200 kr., utan äfven framstält det
förslag, att dagtraktamentet skulle nedsättas från det nuvarande be¬
loppet, 2 kr. 50 öre, till 1 kr. 50 öre för de norra länen och till
1 kr. för de södra, nemligen för arbete på kronans skogar. Det lig¬
ger dock i sakens natur, att kronojägarnes aflöning bör ställas sä,
att de känna sig ekonomiskt sjelfständiga gent emot de många på¬
tryckningar, för hvilka man måste föreställa sig, att de äro utsatta.
Jag anser äfven nödvändigt, att vid regleringen utaf dessa aflönings-
formåner den verkställes så, att densamma med de nuvarande höga
lefnadskostnaderna gör det möjligt för dessa statstjenare att existera
på ett anständigt sätt.
På grund af hvad jag sagt tillåter jag mig, herr vice talman, att
yrka bifall den kongl. propositionen beträffande aflöningen för krono-
jägarne och äfvenså bifall till Kongl. Maj:ts förslag i fråga om den
dagaflöning, som bör tillkomma dessa kronojägare vid utförandet af
vissa förrättningar.
Häruti instämde herr Styrlcinder.
Herr Nordström i Ilöglunda: Jag kan ej underlåta att uttala
min förvåning öfver det egendomliga sätt, hvarpå statsutskottet be¬
handlat frågan om Vadsbo revirs delning. Jag är representant för
norra delen af Vadsbo härad och bör derför anses ega åtminstone
någon liten lokalkännedom om ifrågavarande förhållanden derstädes;
och det är på grund af denna lokalkännedom, som jag ber att få säga
några ord.
Såsom herrarne veta, ha under de senare åren betydliga områden
inköpts och tillagts kronoskogarne inom detta revir, och såsom det
framgår af betänkandet, utgöra dessa skogar i närvarande stund om¬
kring 27,000 hektar. Dessa äro spridda inom olika delar af de båda
häradena. Dertill komma omkring 130 boställsskogar, som stå under
jägeristatens vård och förvaltning, och dessa skogar innefatta en areal
af ungefär samma storlek som de skogar, som stå under skogsstatens
omedelbara förvaltning. Dessa skogar äro kringströdda på eu vidd af
flere qvadratmil. Norra och södra Vadsbo härad utgör nemligen om¬
kring v* af hela Skaraborgs län. Dessa skogar skola sålunda förvaltas
°^h n8kötas af en jägmästare och några få kronojägare. Jag vågar
påstå, att det är absolut omöjligt för desse att på nöjaktigt sätt full¬
göra sina funktioner. Och såsom illustration dertill kan jag nämna,
att för några år sedan pågick under en längre tid olaga skogsafverk-
ning på eu boställsskog, belägen på allmänningen Tiveden. Der höggs
skog i stor mängd, som bortfördes, utan att jägmästaren, som bor på
11 N:o 20.
Lördagen den 10 Mars.
flere mils afstånd, hade en aning derom. När han sedan blef upplyst
om förhållandet och gjorde razzia, var skogen borta och några skogs-
afverkare kunde ej anträffas eller åtminstone icke öfverbevisas eller (forts.)
fällas. När det kan tillgå på detta sätt inom Vestergötland med dess
jemförelsevis begränsade områden, hvad skall man då tänka om de
stora arealer, som förekomma i Norrland, der det fins krouoskogar
på 150—200,000 hektar inom ett enda revir? Der är det väl ej
möjligt att utöfva en effektiv kontroll öfver, huru dessa skogar skötas
och huru der tillgår. ~ - r j r
Det har i Riksdagen motionerats om anslag till lorvarlvande åt
skogsmark för statens räkning. Riksdagen har beviljat ganska afse-
värda belopp för inköp af sådan mark, men i fråga om densammas
förvaltning och tillgodogörande knusslar man och prutar samt söker
göra inskränkningar. Jag tror, mina herrar, att detta är att sila mygg
och svälja kameler.
Men det är något märkvärdigt med detta statsutskott. När det
är fråga om att tillgodogöra sig statens skogar, som dock, väl och
ordentligt administrerade och skötta, skulle kunna bli en af statens
förnämsta inkomstkällor, prutar det på alla möjliga sätt, på samma
sätt som det gör i fråga om tillgodogörandet åt våra vidsträckta mos¬
sar och sankmarker, ty ej heller dervidlag är man emottaglig för än
så öfvertygande skäl.
Jag kan ej under frågans nuvarande läge göra något yrkande,
men jag har ej kunnat underlåta att till protokollet få antecknadt mitt
ogillande af statsutskottets förevarande hemställan.
Herr Göransson: Det var med en viss förvåning jag hörde
en talare på stockholmsbänken uttala sitt missnöje med utskottets för¬
slag, synnerligast sedan herr statsrådet och chefen för finansdeparte¬
mentet nyss förut ej funnit skäl att göra anmärkning deremot. Det
beror nu på, hvilken åsigt man har om, huru mycket vid pass, som,
med hänsyn till en krouojägares funktioner, må behöfvas för att an¬
ses ha, såsom det heter, »en anständig bergning». Utskottet bär an¬
sett, att hvad som nu är föreslaget skulle vara ganska rundligt till¬
taget, särskilt om man jemför detsamma med de aflöningsförmåner,
som kronojägarne hittills åtnjutit. Såsom vi veta, ha dessa hittills
utgjorts utaf en lön af 400 kr., af tjenstgöringspenningar med 150 kr.,
af en reseersättning i de norrländska länen med 100 kr. samt af en
hyresersättning — om kronojägarne ej haft boställe in natura af
100 kr. Lägger jag detta tillsammans, blir det en summa af 750 kr.,
om nemligen kronojägarne hålla sig egen bostad. Nu har utskottet
föreslagit såsom lön 400 kr., men höjt tjenstgöringspenningarne till 400
kr. samt bibehållit reseersättningen i de norra länen vid 100 kr. äf¬
vensom hyresersättningen vid samma belopp. Men dertill kommer
något nytt, som af utskottet föreslagits, nemligen ett ålderstillägg efter
5 år på 100 kr. samt ytterligare en dagaflöning af 1 kr. 50 öre för
N:o 20. 12
Lördagen den 10 Mars.
Angående de norrländska länen och 1 kr. för den öfriga delen af riket, intill 60
skogsväsendet dagar' LfgSer DS tillsamman dessa belopp, kommer jag till följande
(Forte.) resultat: lon och tjenstgöringspenningar 800 kr., som med rese- och
hyresersättning blir 1,000 kr. Dertill komma ålderstillägget efter 5
år med 100 kr. samt en dagaflöning, beräknad till 1 kr. 50 öre för
dag. efter 60 dagar, hvilket belopp jag är öfvertygad om kommer att
i allmänhet uttagas, d. v. s. 90 kr. eller i det allra närmaste 100 kr.;
och då har jag kommit till siffran 1,200 kr. Detta måste jag anse
vara en ganska god aflöning för personer med den bildningsgrad, en
kronojägare eger, och de uppoffringar för sin utbildning, som han
mast underkasta sig. Jag kan ej neka till, att jag finner det vara
nästan för mycket begärdt, att man vill framställa ännu högre ford¬
ringar. Skall man då jemföra t. ex. våra folkskolelärare och deras af¬
löning samt den utbildningstid, som de behöfva, med dessa krono-
jägares, så tror jag, mina herrar, att de senare ej dervidlag komma i
någon synnerligen gynsam ställning. Vill nu kammaren taga konse-
qvensen deraf och äfven höja aflöningen för alla andra statstjenstemän
i proportion derefter, så kan jag vara med om att äfven nu gå med
på en förhöjning; men vill man ej det, bör man vara betänksam, innan
man yrkar på eu ytterligare höjning af dessa aflöningar.
Det . är emellertid något nytt, som nu tillkommit med afseende
på kronojägarnes aflöningsförmåner och som förut ej förefunnits. Det
är nemligen dagaflöniugen. De ha förut ej fatt dagaflöning, när de
ha tjenstgjort på sina egna skogar, d. v. s. det skogsområde, der de
varit skyldige att tjenstgöra. De ha förut haft dagaflöning blott då
de tjenstgjort utom detta område, d. v. s. å ecklesiastika och enskilda
skogar. Nu skulle de äfven få dagaflöning, då de tjenstgöra å egna
skogar eller, med andra ord, de skogar, som de äro satta att sköta.
Det har inom afdeiningen varit starkt ifrågasatt, om denna aflöning
skulle utgå, ty man har ansett det vara något oegentligt att, när en
person först har sin lön samt derjemte tjenstgöringspenningar och re¬
seersättning, han derjemte skulle ha ett plus i dagaflöning för att
sköta sin tjenst.
Utskottet har visserligen modererat detta i så måtto, att det
nedsatt dagaflöningen, hvad Norrland beträffar, från föreslagna 3 kr.
till 1 kr. 50 öre samt ökat det afstånd, från kronojägarens bostad
räknadt, utom hvilket han skulle vara berättigad till dagarfvode för
sitt arbete, från föreslagna 5 till 10 kilometer. Jag kan derför, för
min del, icke finna annat, än att en person i den samhällsställning,
som en kronojägare innehar, bör känna sig belåten med den nu före¬
slagna aflöningen. Det kan till och med ifrågasättas, huruvida man
icke med skäl skulle kunna vara frestad att göra ett yrkande om bort¬
tagande af denna dagaflöning. Jag skall dock för närvarande icke
gorå det. Men att gå längre, än utskottet föreslagit, det anser jag
för min del icke vara rådligt.
Hvad derefter beträffar det klander, som här af en talare fram-
13 N:o 20.
Lördagen den 10 Mars.
stälts mot utskottets åtgärd att stryka en jägmästare, den, som skulle Angående
hafva tillkommit genom den föreslagna delningen af Yadsbo revir, s7“' väSseiM.
skall jag tillåta mig att anföra några skäl för detta utskottets åtgörande. (Fortg.)
I de norrländska länen hafva reviren en mycket stor utsträck¬
ning. Sålunda kommo före 1897 i medeltal omkring 208,000 har på
hvarje revir i Norrbottens län samt 162,000 bär på hvarje revir i
Yesterbottens län. Men enligt 1897 års förslag skulle hvarje revir
i Norrbottens län komma att bestå af 150,000 har och hvarje revir
i Yesterbottens län af 100,000 har. Går jag sedan till Vadsbo revir,
finner jag, att det utgöres af 16,867 har kronopark och 9,551 har
allmänna skogar, eller tillsammans ungefär 26,000 har. Det är nu
föreslaget, att man skulle dela detta revir i tvenne. Men utskottet
har vid en jemförelse mellan arealen af Vadsbo revir och medelstorle¬
ken af reviren i Norr- och Vesterbotten tyckt sig finna skilnaden i
detta afseende vara allt för stor för att man skulle kunna finna skä¬
ligt dela förstnämda revir i två, Det kommer i alla fall icke att ut¬
göra mer än ungefär en fjerdedel af den areal, som en jägmästare i
Norrland har att sköta. Utskottet har under sådana förhållanden icke
ansett fullt talande skäl föreligga för att dela Vadsbo revir, svnner-
ligast då dertill kommer, att man erhållit den upplysningen ifrån en
representant för Skaraborgs län — icke den, som före mig hade ordet,
utan en annan — att det skulle vara alldeles öfverflödigt att dela
detta revir. På dessa grunder har utskottet också kommit till det
beslut, som nu föreligger till behandling.
Med anledning af hvad jag nu haft äran anföra, ber jag, herr
vice talman, att få yrka bifall till utskottets förslag.
Herr Kronlund: Herr talman, mina herrar! Betjentklassen i
allmänhet har haft sina varmaste försvarare på stockholmsbänken, och
det var derför icke med den förvåning, hvarmed den ärade statsutskotts-
ledamoten mottog herr Nyströms yrkande, utan med glädje jag helsade
det varma försvar, kronojägarne här fingo af eu talare pa stockholms¬
bänken.
Deras lifsuppgift och arbete torde nemligen vara af det mest profvande
slag, och dock ha de i sista hand vården om statens dyrbaraste egen¬
dom, en egendom, som under sista året gaf ensamt i Vester- och Norr¬
bottens län 4 millioner kronor åt staten. De äro placerade i långt
aflägsna bygder och måste lefva ett lif, som kanske i svårigheter och
motigheter är värre än det, som någon annan tjenstemannaklass i Sve¬
rige får föra. De beordras ofta midt i vintern att gorå långa dags¬
resor för att med fara för lif och lem taga reda på en tjufskytt och
fråntaga honom hans byte eller för att bevaka skogarne och noga se
efter skogsåverkare. Härunder äro de, som sagdt, utsatta för stora
faror och bekymmer. De äro vidare skyldige att på jägmästarens
befallning inställa sig, när och hvar han bestämmer för att biträda
honom vid förrättningar.
N:o 20. 14
Lördagen den 10 Mars.
Angående Att lefva i dessa aflägsna obygder är för öfrigt förenadt med
skogsväsendet g011®1*3 stora kostnader för lifsuppehälle och dylikt, så att af den lilla
(Forts.) '‘in, en kronojägare har, återstår minsann icke så mycket i netto, som
den föregående talaren ville söka göra gällande genom att jemföra
dessa statstjenares förhållanden med dem, hvarunder en annan tjenste-
mannaklass lefver.
Allt detta gör mig lifligt intresserad för kronojägarnes aflönings-
förhållanden och bestämmer mig för att yrka bifall till Kongl. Maj:ts
proposition.
Häruti förenade sig herrar Wavrinsky, Bratiting, Öhngren och
Kvarnzdius.
Herr Nordström i Höglunda: Jag kan icke underlåta att säga
nagra ord med anledning af den upplysning, den ärade representanten
från Gefleborgs län nyss lemnade derom, att en skaraborgare skulle
hafva sagt, att det är alldeles obehöfligt att dela Vadsbo revir.
Jag beklagar, om så skett, men vågar tillika påstå, att den re¬
presentanten icke har reda på de verkliga förhållandena i detta fall.
Hvad jag upplyst förut i denna sak torde härvidlag vara tillräckligt
talande.
Att detta revir är mindre än reviren i Norrland, torde icke vara
något egentligt skäl, hvarför man skulle underlåta att dela detsamma,
ty det är helt olika förhållanden i Vestergötland och i Norrland. Och
äfven hvad dessa stora norrländska revir beträffar, har jag icke ut¬
talat något ogillande deraf, att de skulle erhålla en effektivare skötsel.
Tvärtom tror jag, att hvad Kongl. Maj:t nu begärt är ett minimum
af hvad som behöfves för att våra statsskogar skola kunna på ett
nöjaktigt sätt förvaltas.
Ett revir på 200,000 har och med en utsträckning af 30 mil i
längd såsom de norrländska, det är, mina herrar, större än något gref¬
skap i England och månget hertigdöme i Tyskland, och ett sådant
revir skall förvaltas af en jägmästare med några få kronojägare. Trp
herrarne, att det är möjligt att under sådana förhållanden få till stånd
en nöjaktig skogsförvaltning. De gamla baggbölerihistorierna äro ännu
i. friskt minne, och det är icke otroligt, att det på många ställen kan
tillgå på samma sätt ännu.
För att få en nöjaktig afkastning af statsskogarne är första vil-
koret, att de ställas under en sådan förvaltning, som verkligen kan
fullgöra sina funktioner. Men detta anser jag för min del omöjligt
med det ringa antal tjenstemän, som nu äro anstälde i skogsstatens
tjenst.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats afslutad, framstälde herr
vice talmannen propositioner dels å bifall till utskottets hemställan
och dels å bifall till det af herr Nyström under öfverläggningen fram-
15 N:o 20.
Lördagen den 10 Mara.
stälda förslag; och fann herr vice talmannen förstnämnda proposition Angående^
vara med öfvervägande ja besvarad. skogsväsendet
(Forts.)
Votering begärdes likväl, i anledning hvaraf uppsattes, justerades
och anslogs följande omröstningsproposition:
Den, som bifaller hvad statsutskottet hemstält i mom. a af fjerde
punkten i förevarande utlåtande n:o 8, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit det af herr Nyström under
öfverläggningen framstälda förslag.
Voteringen utföll med 132 ja mot 53 nej; och hade alltså ut¬
skottets hemställan bifallits af kammaren.
Mom. b.
Bifölls.
Punkterna 5—18.
Biföllos jemväl.
Efter föredragning vidare af punkten 19 anförde
Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet grefve Wacht- Angående
meister: Herr vice talman, mina herrar! Jag nödgas taga kamma
rens uppmärksamhet ett ögonblick i anspråk med anledning af ett Residenset
uttalande uti utskottets motivering, hvilket uttalande kan hafva en Kalmar.
ganska stor räckvidd på ifrågavarande område.
Förhållandet är, såsom herrarne veta, att Ivongl. Maj:t begärt ett
anslagsbelopp af 89,000 kronor för uppförande af ny flygelbyggnad
vid länsresidenset i Kalmar. Utskottet har tillstyrkt, att för ända¬
målet ett belopp af 85,000 kronor måtte beviljas, men det återstående
beloppet, 4,000 kronor, har utskottet ansett höra inbesparas, på den
grund att berörda belopp begärts »såsom arkitektsarfvode, men jem-
likt den för öfverintendentsembetet gällande instruktion af den 14
november 1879 det åligger detta embete att, då sådant af Kongl.
Maj:t anbefalla, uppgöra ritningar och kostnadsförslag till byggnadsarbe¬
ten för kronans räkning». Denna passus i instruktionen är alldeles rigtigt
N:o 20. 16
Lördagen den 10 Mars.
Angående citerad, men då utskottet häraf dragit den slutsatsen, att Kong]. Makt
nåd vid läns-skull° Senom öfverintendentsembetet kunna kostnadsfritt erhålla rit-
residenset i njnoaf ^ större byggnadsarbeten, nödgas jag mot en sådan uppfatt-
Kalmar. ning inlägga min gensaga.
(Forts.) Den tekniska personalen i öfverintendentsembetet består, utom
öfverintendenten sjelf, af en förste intendent, som är ledamot af sty¬
relsen, samt två intendenter, den ene för kronans hus i hufvudstaden
och den andre för kronans hus i landsorterna. Denna personal har
att fullgöra de åligganden, som enligt öfverintendentsembetets instruk¬
tion åligger embetet. Och dessa äro ganska mångtaliga. Bland dem
nämnes. visserligen också för förste intendenten skyldigheten att upp¬
sätta ritnings- och kostnadsförslag. Men det är alldeles klart, att
om dessa intendenter skulle upprätta ritningar till alla statens bygg¬
nadsföretag, skulle deras tid blifva fullt upptagen deraf. Ty det är
ingen småsak att upprätta ritningar till ett stort byggnadsföretag. Det
tager månader i anspråk. Skulle derför intendenterna upprätta alla
dylika ritningar, blefve de tvungna att lemna å sido nästan alla andra
dem nu åliggande göromål. Och det kan väl icke vara meningen.
Men torde man nu fråga: hvad åsyftas med den nämnda bestäm¬
melsen i instruktionen? Jo, för upprättande af de ritningar och kost¬
nadsförslag till byggnadsarbeten för kronans räkning, som skola ut¬
arbetas genom öfverintendentsembetets försorg, har detta embete att
disponera ett antal arkitekter. Slår man upp statskalendern, finner
man för närvarande ett antal af 17 stycken extra ordinarie arkitekter
eller »tjenstgörande arkitekter (utom stat)». Om man då frågar, huru
det är stäldt med dessas aflöningsförmåner, blir svaret det, att de
icke åtnjuta vare sig lön eller fast arfvode, men att på öfverinten¬
dentsembetets stat linnes uppfördt ett anslag till »vikariatsersättning,
arfvode åt extra biträden och e. o. arkitekter samt renskrifningskostnad
m. m.» till belopp af 8,400 kronor. Utaf detta belopp åtnjuta de
extra ordinarie arkitekterna i medeltal, efter hvad jag inhemtat, 350
kronor hvar. Dessa arkitekter, åt hvilka embetet uppdrager att upp¬
rätta ritningar till^ byggnadsarbeten, kallas visserligen extra ordinarie
arkitekter, men gå vi igenom förteckningen å dem, skola vi finna,
att bland dem finnas flere af de förnämsta arkitekter, vi hafva
inom landet, äfven sådana, hvilkas namn sträckt sig utanför vårt
lands gränser. Och det är ju alltså uppenbart, att de icke kunna
utföra stora, omfattande ritningsarbeten för det ringa belopp af ett
par hundra kronor, som de kunna åtnjuta af embetet.
Huru man tänkt sig saken, framgår bäst, om jag läser upp för
herrarne ett stycke ur det betänkaude, som afgafs af lönereglerings-
komitön för öfverintendentsembetet den 16 oktober 1877: »Vidkom¬
mande slutligen embetets åliggande med ritningars uppgörande och
ersättningen derför, anserokomitén äfven härutinnan en förändrad an¬
ordning böra vidtagas. A ena sidan kan ej staten aflöna ett flertal
arkitekter så, att de, med åsidosättande af enskild verksamhet, ute-
Lördagen den 10 Mars.
17 N:o 20.
slutande egna sig åt statens tjenst, men å andra sidan måste tillgodoses Angående
arkitekternas billiga anspråk, att deras arbete för statens räkning er-nV flygdbygg-
sättes med ett belopp, något så när motsvarande hvad den enskilde rMjdenset
för enahanda arbete betalar. Med fästadt afseende å båda dessa om- Kalmar.
ständigheter synes komitén lämpligast, att embetets ordinarie arkitekts- (Forts.)
personal inskränkes till det minst möjliga antal eller det, som kan
vara erforderligt hufvudsakligen för den embetet åliggande granskning
af byggnadsförslag och vården om kronans egendomar, och att för
ritningar, hvilka genom embetets försorg skola uppgöras eller om¬
arbetas och icke kunna af den ordinarie personalen medhinnas, extra
ordinarie arkitekter må anlitas. Ersättning för ritning för kronans
räkning skulle således utgå, liksom nu är fallet, af det för sjelfva
byggnaden anvisade anslaget, då sådan byggnad beslutades och, om
den ifrågasatta byggnaden ej komme till stånd, för hvarje särskildt
fall på underdånig hemställan af embetet till utbetalande beviljas.»
Detta komitdns uttalande lades till grund för den lönereglering, som
sedermera kom till stånd. I full öfverensstämmelse dermed aflat?,
samtidigt med att instruktionen för embetet faststäldes, den 14 no¬
vember 1879 ett kongl. bref, deri Kongl. Maj:t medgaf, att, »då extra
ordinarie arkitekter uppgjort ritningar till någon ifrågasatt större ny¬
byggnad för kronans räkning, som sedermera ej kommer till utförande,
embetet eger att hos Kongl. Maj:t göra underdånig framställning om
särskild godtgörelse för berörda ritningar.» Häraf framgår tydligt,
att, då anslag för byggnadsföretag beviljas, arkitekterna beräknats
skola af sådant anslag erhålla godtgörelse för sitt arbete. Det har
också alltid tillämpats, åtminstone — efter hvad jag inhemta! — allt
sedan öfverintendentsembetet fick sin nya instruktion af är 1879, att
vid hvarje kostnadsberäkning för ett större byggnadsföretag, för hvilket
särskildt anslag äskats af Riksdagen, arfvode till arkitekten uppförts
å anslaget. Och deremot har förut icke förekommit anmärkning inom
Riksdagen.
Om man nu, vid bestämmande af anslagens belopp vill utgå från
den förutsättningen, att medel alltid skola finnas tillgängliga för aflö¬
nande af arkitekter, då ritningar till större byggnadsföretag skola upp¬
rättas, måste detta medföra särskilda anordningars vidtagande. Tv
såsom det nu är stäldt, har kronan icke utväg att utan att bereda
särskild ersättning få dylika ritningar upprättade.
Herr Nyländer: Vid behandlingen af detta ärende inom afdel-
ningen väckte det uppmärksamhet, att till kostnadsförslagets slutsumma,
85,000 kronor, blifvit lagdt ett särskildt arkitektarfvode af 4,000 kronor.
I den för öfverintendentsembetet faststälda instruktion finnes, såsom
herr statsrådet omnämnde, föreskrifvet, att inom öfverintendentsembetet
skola finnas två arkitekter, af hvilka den ene har till uppgift att för
kronans räkning uppgöra ritningar och kostnadsförslag till ombyggnad
eller förändring af statens byggnader i landsorten. Då denne arkitekt
Andra Kammarens Prof. 1900. N:o SO.
N:o 20. 18
Lördagen den 10 Mars.
Angående uppbär årlig lön, har det synts utskottet, som om något extra arfvode
nacFmd^äns^1 ritningar i detta fall ej bör anslås. Beträffande tillsyn vid arbe-
residenset i te*s utförande m. m., så voro för detta ändamål i det kostnadsförslag,
Kalmar, som för afdelningen fans tillgängligt, upptagna åtskilliga poster, till-
(Forts.) sammans omkring 5,569 kronor, hvadan ej heller för tillsynen något
särskildt arfvodesbelopp torde behöfva tilläggas det ursprungliga kost-
nadsförslaget. Utskottet ansåg derför, att det ifrågavarande beloppet,
4,000 kronor, skulle kunna inbesparas; och yrkar jag bifall till ut¬
skottets hemställan i den nu föredragna punkten.
Vidare anfördes ej. Punkten bifölls.
Punkterna 20—-23.
Godkändes.
Vid föredragning härefter af punkten 24 begärdes ordet af
Herr Carlheim Gyllensköld, som anförde: För min del anser
jag, att det skulle varit mycket nyttigt och behöfligt, att Kong!. Maj:ts
regering och statsutskottet hade föreslagit ett högre belopp, än de nu
gjort, för skogsodlingens befrämjande.
Det är redan mer än 4 år, sedan domänstyrelsen ifrågasatte, att
anslaget i fråga skulle höjas till 100,000 kronor. Men då Kongl.
Maj:ts regering nu icke velat öfverskrida det anslagsbelopp af 50,000
kronor, som under senare åren beviljats till understöd åt de enskilda
skogsodlingarna, samt utskottet icke haft någon anmärkning häremot,
utan tvärtom godkänt denna regeringens mening, har jag naturligtvis
ingen förhoppning, att fa det föreslagna anslagsbeloppet höjdt.
Detta är emellertid ett anslag, som ingalunda är obehöfligt.
Tvärtom har det visat sig i de orter, der detsamma utgått, att an¬
slaget i fråga, med den kontroll, hvarmed detsamma är omgärdadt,
gjort en ofantlig nytta. Jag vill derför endast för framtiden söka
åstadkomma, att de enskilda skogsodlingarna understödjas med högre
belopp, än hittills varit fallet.
Jag har följaktligen intet yrkande.
Vidare anfördes ej. Hvad utskottet hemstält bifölls.
Punkterna 25 och 26.
Biföllos.
Sedan punkten 27 häruppå föredragits, yttrade:
Lördagen den 10 Mars.
19 N:o 20.
Herr Kronlund: Herr talman, mina herrar! Jag ber om ur- Angående
säkt, att jag icke följer det råd, som en föregående talare i dag här
uttalat, nemligen att böja mig för utskottets hemställan, men denna ^0i0nisatj0n
fråga är alldeles för vigtig för att med tystnad förbigås af eu norr- m. in,
landsrepresentant.
Frågan om Norrlands kolonisation är ganska gammal. Redan på
1840-talet, eller samtidigt med att det första odlingslånet beviljades,
började arbetet derpå, och allt sedan har man genom bildande af od-
lingslånefonden och frostutdikningsanslag sökt att kraftigt främja sjeif-
verksamheten och enskildes odliugsföretag i Norrlands nordligaste
delar. Hade det här galt endast den gradvisa utvecklingens gång,
hade man ju kunnat tänka sig, att äfven vårt nordligaste landskap
skulle hafva kunnat nå en viss grad af odling och kultur så små¬
ningom äfven utan statens direkta ingripande. Men nu har man der
uppe fått först den norra stambanan, sä Gellivarebanan och slutligen
den nyss påbörjade Ofotenbanan, och dessa hafva gifvit helt nya im¬
pulser åt näringslifvet. Genom jernvägarne väcktes till lif hvad som
förut slumrat der uppe i våra fjell ofvan polcirkeln. Nya foretag
väckte hågen att bearbeta ödemarkerna der uppe, och dermed uppstod
också frågan att lösa hvad man kallat ödemarkernas problem.
Man frågar nu: hvad fans då der uppe? Jo, man fann berg
och fjell, gömmande, snart sagdt, outtömliga rikedomar; man fann
storartade skogstillgångar, till hvilka staten ensam var egare; man
fann vidsträckta arealer af gräs- och ängsmarker, tillräckliga att bereda
utkomst åt en befolkning, mångdubbelt så stor som Norrlands nuva¬
rande. Genom jernvägarne väcktes till lif en företagsamhet på närings-
lifvets område, som är i rastlös utveckling, och nya, folkrika samhällen
uppstodo. Jag vill erinra om samhällen sådana som Boden, Gellivare,
Gellivare kyrkoby, Malmberget och vidare Luossavaara, Svappavaara
och Sjangeli, på hvilka man kan peka såsom färska exempel på sam¬
hällen, som växt upp nästan i ödemarken utan den fasta grundval,
hvarpå all utveckling på det industriella området måste hvila, nemligen
en jordegande och fast boende befolkning, som kan skänka näring och
styrka åt det industriella lifvet. Jag vill påminna om hvad en högt
ärad representant här i kammaren yttrade för någon tid sedan på tal
om en aflöningsfråga åt ett par tjeustemäu i Luleå. Han påpekade, huru
dyra lefnadsomkostnaderna voro i Norrland, beroende derpå, att länets
alstringsförmåga af landtmannaprodukter icke kunde hålla jemna steg
med folkmängdens ökning. Ja, är detta fallet med tjensteman i Luleå,
huru skall det då icke vara i dessa industriarbetaresamhälleu långt
uppe ofvan polcirkeln, som måste hemta nästan alla sina lifsförnöden-
heter utifrån, i de flesta fall utanför länets gränser. Jag vill anföra
ett exempel, som visar, under hvilka förhållanden man nödgas lefva
der uppe. En sådan nödvändighetsvara som mjölk måste föras ända
från kustsocknarne upp till Malmberget och betingar der ett pris af
50 öre per kanna, och dessa missförhållanden i följd af bristen på
N:o 20. 20 Lördagen den 10 Mars.
A^ende landtmannaprodukter komma nog i framtiden att blifva ännu värre.
^Norrlands '6 Ja’ “en hvai} rör detta staten> invänder kanske mången. Jo, staten
kolonisation *iar just i siQ hand att afhjelpa dessa missförhållanden. Omkring
m. in. dessa stora samhällen ligga stora sankmarker, som utdikade kunde
(Forts.) gifva näring åt en talrik landtbruksbefolkning. Rundt omkring och
i närheten af de stora kommunikationslederna ligga vida arealer af
odlingsbar mark, som sträcker sig ända till Torne träsk och norska
gränsen.
Herrarne tro kanske, att jag blomstermålar, men jag skall be att
få läsa upp ett litet stycke ur ett bref från afvittringsstyresmannen
i Norrbottens län, deri han säger:
»Efter Ofotenbanan finnas många odlingsbara trakter både inom
Gellivare och Jukkasjärvi socknar. I sistnämnda socken äro trakterna
söder om Torneträsk ända upp till norska gränsen särdeles bördiga;
och der finnas lämpliga odlingslägenheter och ängar.
Äfven i de öfriga lappmarkssocknarne finnas odisponerade odlings¬
lägenheter både ofvan och nedanför odlingsgränsen».
Ja, men hvarför odlar man då icke dessa marker, säger man. Jo,
derför att jorden i nordligaste Norrland till allra största delen tillhör
staten, hafva enskilda knappast kunnat förvärfva en enda remsa af
denna jord för odling och brukande, emedan staten icke vidtagit nå¬
gon enda rationel åtgärd för odlingen af dessa marker. Den ser ar-
Setarne lefva der uppe på bergsklintarne och den ser samhällen växa
upp på stenhällen, men den vidtager ingen åtgärd för att få de bör¬
diga dalarna och ängarna derinvid odlade.
Tron T, mina herrar, att man kan afhjelpa dessa missförhållanden
blott genom att peka på tillvaron af eu’ komité. Redan för 12 år
sedan väcktes denna fråga först till lif inom Riksdagen genom en mo¬
tion af landshöfding Widmark, hvilken föreslog, att staten skulle be¬
vilja anslag till odling af mark å de vidsträckta arealer, som funnos
der uppe. Sedan dess har eu komité förbrukats, utmärkta utredningar
hafva förebragts och lagts i papperskorgen, och nu har en ny komité
tillsatts och ej hunnit ett enda fjät framåt. Härmed har jag nu för
ingen del velat uttala något klander mot de män, som suttit och sitta
i dessa komitéer; de äro helt visst utmärkta och duglige män, som
icke bära någon skuld härför. Det är endast den vanliga svenska
betänksamheteu, som gjort, att frågan icke blifvit löst, utan att de
påpekade missförhållandena fått fortgå.
Hvad jag utgått ifrån är endast, att det för realiserandet af tanken
på beredande af egna hem åt befolkningen der uppe synts mig önsk-
värdt och nödigt, att Riksdagen från början leder kolonisationen i rätt
spår; att den låter den stödja den uppväxande industriella verksam¬
heten och stödjas af de stora kommunikationslederna för att derigenom
befrämja afsättningen af landtmannaprodukter och afhjelpa bristen derpå.
Jag har för detta ändamål föreslagit en planmessig undersökning af
de stora områden, staten eger der uppe. Kolonisationen måste för att
21 N:o 20.
Lördagen den 10 Mars.
gifva gynsamma resultat bland dessa vidsträckta vidder omfatta just Angående
de marker, som ligga i närheten af industriella verk, gruffält och korn-/0”" ffan°£'e
munikationsleder. Hvad tro herrarne t. ex., att en utdikning af de fkolonisation
vidsträckta myrmarker, som ligga i närheten af Gellivare till uppgifven »». m.
areal af 80,000 tunnland, skulle medföra? Jo, ett bättre klimat, frostens (Fort?.)
försvinnande och en drägligare tillvaro för befolkningen förutom den
direkta vinsten af stora arealer odlingsbar mark.
Man säger, att det är olämpligt att afsätta en fond för detta
ändamål, då icke någon utredning förebragts för fondens användning.
Ja, men mina herrar, jag ber att få fästa uppmärksamheten på till¬
varon af en annan fond, nemligen arbetareförsäkringsfonden, om sättet
för hvars användning man icke är ense, men val om behofvet af den¬
samma. Så synes mig äfven här vara förhållandet. Huru man än
må tänka sig detta kolonisationsarbete — och man må ju tvista om
detaljerna deri huru mycket som helst — så mycket kan man väl
dock vara öfverens om, att det måste ske, att det kommer att kosta
penningar, och att det omsider måste medföra ett planmessigt ord¬
nande af utdikningen utaf de stora sankmarkerna. Öfre Norrlands
kolonisation och lösningen af detta ödemarkernas problem är och för¬
blir i första haud en statens sak såsom den ende eller åtminstone den
ojemförligt störste skogsegaren och husbonden der uppe. Frågan är,
djupare sedt, också en arbetarefråga, ty den kommer att utvisa statens
omtanke och omsorg för de der uppe hopkomna tusentals kropps¬
arbetande invånarnes näringskraf.
Norrland är ett kontrasternas land, der skuggor och dagrar vexla,
men staten har i sin hand att bringa harmoni och öfverensstämmelse
mellan dessa kontraster och erbjuda detta stora land sin kultur och
odling. Det var med denna vissa tillförsigt och med varmt intresse
härför jag begärde ordet och ingalunda i förhoppning att kunna in¬
verka på frågans utgång denna gång, men jag är öfvertygad, att man
om och om igen måste betona, att man verkligen måste göra någon¬
ting och att något rationett måste åstadkommas, för att man skall
komma till något resultat, och att man icke får nöja sig med blott
komitétryck, som endast gör en led vid hela saken.
Jag har nu intet yrkande att framställa.
Med herr Kronlund förenade sig herrar Dahlstedt, Emthén, Wik-
lund och Svensson i Bondön.
Vidare till anteckning förekom icke. Utskottets hemställan bifölls.
Punkten 28.
Bifölls.
Punkten 2(J.
Lades till handlingarna
N:o 20. 22
Lördagen den 10 Mars.
§ 5.
Slutligen föredrogs statsutskottets utlåtande n:o 24, i anledning
af Kongl. Maj:ts proposition angående anslag till jordbruks¬
departementet.
Sedan utskottets under punkten 1 gjorda hemställan blifvit upp¬
läst, anförde
Herr grefve Hamilton: Herr vice talman, mina herrar! Som
kammaren behagade finna, har inom utskottet rådt olika meningar
med afseende på de vilkor, som borde uppställas för åtnjutande af
de i den nu framlagda staten föreslagna löneförmåner, men både
majoriteten och minoriteten inom utskottet hafva varit ense om, att
pensionsrätt borde beviljas det nya departementets embets- och tjenste¬
man. Meningsskiljaktighet ha rådt endast om, huruvida de uttryck¬
ligen skulle förklaras vara underkastade de nya bestämmelser rörande
pensionsväsendet, hvilka framdeles möjligen kunna varda stadgade.
Detta innebär i sjelfva verket, att utskottet i denna fråga kommit
att intaga en annan ståndpunkt än den, utskottet iutog för ett par år
sedan i en liknande fråga. Jag har velat påpeka detta och på samma
gång göra eu vördsam erinran derom, att, då för två år sedan fråga
var om patent- och registreringsverkets uppflyttande på ordinarie stat,
Riksdagen afslog hvarje förslag om de derstädes anstälda embets- och
tjenstemännens pensionering. De uppflyttades visserligen på ordinarie
stat, men i olikhet med samtliga andra tjensteman i riket frånkändes
dem uttryckligen pensionsrätt. När sedan året derpå förslag om pen-
sionsväsendets ordnande framstäldes, uteslöts uttryckligen i förslaget
från pensionsrätt alla dåvarande embets- och tjenstemän i patent- och
registreringsverket; och naturligtvis, då dessa tjenstemän icke fingo
sig sjelfva tillförsäkrad pensionsrätt, omöjliggjordes äfven för dem att
kunna skaffa pensioner åt sina hustrur och barn. Huru svårt detta
varit, kunna herrarne förstå; och det har sedan dess inträffat, att
personer, som varit anstälda i detta embetsverk, aflidit och lemna!
hustru och barn på bar backe, utan att något kunnat göras för dem.
Nu har utskottet tydligen intagit en annan ställning. På samma gång
jag uttrycker mitt hopp om, att detta ej berott på något förbiseende,
vill jag ock uttala min vördsamma förhoppning, att, om frågan om
pensionering af patent- och registreringsverkets embets- och tjenste¬
man å nyo, såsom jag vill antaga, af regeringen upptages, frågan då
måtte möta en gynsammare behandling i kammaren än för två år sedan.
Vidare anfördes icke. Punkten bifölls.
Punkterna 2 och 3.
Biföllos jemväl.
Lördagen den 10 Mara.
§ 6.
23 N:o 20.
Justerades protokollsutdrag.
§ 7-
och
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
lierr J. P. Zakrisson under 4 dagar fr. o. m. den
» J. Olofsson i Digernäs » 5 » » »
» C. F. Vahlquist » 2 » » »
» J. W. Spånberg » 6 » » »
» A. G.AnderssoniHimmelsby» 3 » » »
» 0. E. Gädda » 2 » » »
» J. A. Lundahl » 10 » » »
» K. F. G. Almqvist » 4 » » »
12 dennes,
12 »
12 »
12 »
14 »
12 »
13 >
12 »
§ 8.
Till bordläggning anmäldes följande inkomna ärenden:
statsutskottets utlåtanden och memorial:
n:o 8 a, angående Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
sjunde hufvudtiteln gjorda framställning om anslag till postverket;
n:o 25, med förslag till voteringsproposition i anledning af kam-
rarnes skiljaktiga beslut i en fråga rörande anslagen under riksstatens
andra hufvudtitel;
n:o 26, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut i vissa frågor,
rörande anslagen under riksstatens sjette hufvudtitel;
n:o 27, angående såväl Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen å
sjette hufvudtiteln, under rubriken extra anslag, gjorda framställnin¬
gar rörande statens jern vägs trafik och statens jernvägsbyggnader som
ock inom Riksdagen väckta förslag om inköp af vissa enskilda jern-
vägar och anläggning af nya jernvägar för statens räkning;
n:o 28, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående be¬
viljande af vissa förmåner för enskilda jernvägsanläggningar; och
n:o 29, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition i fråga om an¬
vändande af anvisadt belopp för utrotande af den s. k. trädgårdsnun-
nan inom Kalmar och Blekinge län;
be vill n ings utskottets mem orial:
n:o 16, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande bevill¬
ningsutskottets betänkande n:o 14 i anledning af väckt motion om
tullfrihet för omalen majs;
n:o 17, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande bevill¬
ningsutskottets betänkande n:o 15 i anledning af väckta motioner om
tullfrihet för icke rökt fläsk:
N:o 20. 24
l.ördagen den 10 Mars.
n:o 18, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande
punkten 3:o) i bevillningsutskottets betänkande n:o 2 angående vissa
delar af tullbevillningen;
n:o 19, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande bevill¬
ningsutskottets betänkande n:o 5 i anledning af väckt motion angå¬
ende ändring af tullsatsen för broderade arbeten;
n:o 20, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande bevill¬
ningsutskottets betänkande u:o 10 i anledning af väckt motion om
viss ändring i förordningen angående stämpelafgiften i fråga om lag-
fartsprotokoll och lagfartsbevis;
n:o 21, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande bevill¬
ningsutskottets betänkande n:o 11 i anledning af väckta motioner om
vissa ändringar i stämpelförordningen i fråga om s. k. fromma stif¬
telser; och
n:o 22, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande bevill¬
ningsutskottets betänkande n:o 12 i anledning af väckt motion om
ändrade bestämmelser i fråga om arfsskatts uttagande från fideikom-
mitterad egendom;
lagutskottets memorial och utlåtanden:
n:o 23, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande lag¬
utskottets utlåtande n:o 11 i anledning af väckt motion om ändring
af kongl. förordningen angående arfsrätt för oäkta barn den 14 april
1866;
n:o 24, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 64 §
skiftesstadgan; och
n:o 25, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 15, 18,
19 och 33 §§ i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm; samt
Andra Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtanden:
n:o 5, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t angående rätt för ecklesiastika boställen till låneunderstöd från
odlingslånefonden; och
n:o 6, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t angående inrättande vid flera af rikets anstalter för sinnessjukas
vård af afdelningar för patienter, tillhörande första betalningsklassen.
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 1,15 e. m.
In fidem
E. Nnthorsl Böös.
Tisdagen den 13 Mars.
25 N:o 20.
Tisdagen den 13 mars.
Kl. Va 3 e. m.
Kammarens förhandlingar leddes af herr vice talmannen.
§ 1.
Justerades protokollet för den 6 innevarande månad.
§ 2.
Herr statsrådet m. m. J. E. von Krusenstjerna aflemnade Kongl.
Maj:ts propositioner till Riksdagen:
med förslag till förordning angående minderårigas och qvinnors
användande till arbete i industrielt yrke; och
i fråga om anordnande af fabriksinspektion under år 1901.
§ 3.
Föredrogos, men blefvo åter bordlagda statsutskottets utlåtanden
och memorial n:is 8 a, 25, 26, 27, 28 och 29, bevillningsutskottets
memorial n:is 16, 17, 18, 19, 20, 21 och 22, lagutskottets memorial
och utlåtanden n:is 23, 24 och 25 samt Andra Kammarens tredje
tillfälliga utskotts utlåtanden n:is 5 och 6.
§ 4.
Herr C. Hj. Wittsell aflemnade en motion, n:o 162, i anledning
af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om rätt till jagt.
Denna motion bl ef af kammaren bordlagd.
§ 5.
Till bordläggning anmäldes följande inkomna ärenden:
lagutskottets utlåtande n:o 26, i anledning af väckt motion an¬
gående ändring af § 3 i lagen angående tillsättning af presterliga
tjenster den 26 oktober 1883; och
Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande. n:o 7, i
anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående
Andra Kammarens Prof. 1900. N:o 20. 3
N:o 20. 26
Tisdagen den 13 Mars.
tryckning och utdelning af vissa komitébetänkanden och deröfver af-
gifna yttranden.
§ 6.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr L. W. S. Lothigius under 3 dagar fr. o. m. den 14 dennes,
» S. Nordström i Högl linda » 8 » » »15 »
» J. A. Sandwall » 2 » » » 14 »
och » E. L. M. Hedin i Torp » 8 » » »13 »
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 2,46 e. m.
In fidem
E. Nathorst Böös.
Rättelse
i Andra Kammarens Protokoll N:o 18.
Sid. 15, rad. 8—10 uppifrån står: genom de beslut, Riksdagen
fattade 1898 och 1899 i vissa
fall, för iagfartsprotokoll be¬
träffande stämpelfrihet och lag-
fartsbevis, en afsevärd lätt¬
nad bereddes oss der uppe i
Dalarne.
läs: genom de beslut, Riksdagen
fattade 1898 och 1899 be¬
träffande stämpelfrihet i vissa
fall för Iagfartsprotokoll och
lagfartsbevis, en afsevärd lätt¬
nad bereddes oss der uppe i
Dalarne.