Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 49.
1
N:o 49.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående öfver¬
låtande på Svegs kommun af kronans rätt till ett vid
afvittringen inom Svegs socken åt socknemännen till
kyrkostallar afsatt område; gifven Stockholms slott den
16 februari 1900.
Vid afvittringen inom Svegs socken af Jemtlands län blef ett in¬
vid sockenkyrkan beläget område, den s. k. kyrkoplanen, innehållande
enligt den vid afvittringen upprättade delningsbeskrifning 14 tunnland
16 kappland afrösningsjord och 41 tunnland 16 kappland impediment,
enär jordmånen vore af den beskaffenhet, att annat än litet vedbrand
derå ej kunde tagas, uteslutet från all beräkning och afsattes det¬
samma till nödigt utrymme för kyrkostallar åt socknemännen. Genom
utslag den 12 september 1840 förklarade derefter Kongl. Maj:ts befall¬
ningshafvande i länet, att, enär vid granskning af afvittringsförräitnin-
gen befunnits, att hvar och en af de inom socknen befintliga byar
och skifteslag erhållit egor efter innehafvande skattetal, Kongl. Maj:ts
befallningshafvande pröfvade skäligt fastställa afvittringen sådan den¬
samma efter den laga kraftvunna delningsbeskrifningen blifvit verk-
stäld.
Å kommunalstämma den 5 februari 1893 och kyrkostämma den
12 i samma månad beslöto Svegs socknemän, att, enär omförmälda
jordområde, som vid afvittringen blifvit afsatt för att bereda aflägset
boende sockenbor tillfälle att uppföra s. k. kyrkostugor, befunnits vara
för detta ändamål onödigt stort samt klagan ofta försports öfver svå¬
righeten att i kyrkans närhet, hvarest rådde liflig rörelse, erhålla
Bill. till. Riksd. Prot. 1900. 1 Sami. 1 Afd. 31 Häft. 1
2
Kongi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 49.
byggnadsplatser, berörda område skulle regleras så, att den del deraf,
som icke vore för kyrkostugor behöflig, kunde få af enskilda personer
förvärfvas och användas till byggnadsplatser, hvarjemte socknemännen
uppdrogo åt dertill utsedd person att begära förordnande för landt¬
mätare att uppmäta och kartlägga området, afskilja nödig plats för
kyrkostugor och skäligt område kring kyrkan för dess enskilda behof
samt upprätta förslag till det återstående områdets indelning i tomter
och gator.
Med anledning häraf höll förste landtmätaren H. J. Norrman,
hvilken af Kongi. Maj:ts befallningshafvande i länet förordnades att
verkställa berörda förrättning, med biträde af gode män samman¬
träden med socknemännens ombud och öfriga sakegare samt uppgjorde
plan för områdets reglering på det sätt, att området indelades i gator
och 188 tomter, af hvilka 40 dels tillädes innehafvare af lägenheter,
som förut inom området af kommunal- eller kyrkostämmor åt enskilde
upplåtits, dels afsattes för allmänna behof och återstående 148 tomter
fördelades på de särskilda hemmansnumren inom socknen.
Sedan socknemännen å kommunalstämma den 14 mars 1897 och
kyrkostämma den 28 i samma månad i hufvudsak godkänt den sålunda
uppgjorda regleringsplanen, hafva nu socknemännen genom utsedde
ombud i en till Kongi. Maj:t stäld, af Kongi. Maj:ts befallningshafvande
med underdånig skrifvelse den 18 oktober 1898 öfverlemnad ansökning
i underdånighet anhållit, att, då tomtinnehafvarne icke kunde antagas
hafva endast genom den af socknemännen godkända regleringen och
utan Kongi. Maj:ts medgifvande förvärfvat full eganderätt till tomterna
och då det skulle i hög grad befordra ortens utveckling, om enskilda
personer kunde med trygghet ur eganderättssynpunkt bebygga och
bebo Svegs kyrkoplan, Kongi. Maj:t täcktes godkänna beslutade upp¬
låtelser och skedd fördelning af tomter å kyrkoplanen på sådant sätt,
att lagfart kunde beviljas, samt fastställa den verkställa regleringen.
Af den uppgjorda regleringsplanen och dertill hörande handlingar
inhemtas, bland annat, att, sedan rågångarne omkring ifrågavarande
område, af hvilka den södra mot det kronan tillhöriga kyrkoherde¬
bostället i församlingen och skattetorpet Färjestaden bestämts genom
en den 17 september 1894 upprättad skriftlig förening, blifvit ut¬
stakade och beskrifna, området med derinom befintliga vägar vid upp¬
mätning befunnits innehålla 28 hektar 17 ar 2,2 qvadratmeter eller 57
tunnland 1,9 kappland. Enligt uppgift hade genom kommunal- eller
kyrkostämmobeslut på olika tider inom området till enskilde under
eganderätt upplåtits sammanlagdt tolf lägenheter. Vid den föreslagna
B
Kongl Maj.ts Isåd. Proposition N:o 49.
tomtregleringen hade dessa upplåtelser respekterats så till vida, som
hvarje lägenhetshafvare tilldelats ett tomtområde, hvilket, så nära
tomtindelningen medgåfve, motsvarade den förut upplåtna lägenheten
efter afdrag af hvad derå belöpte af den till gator afsätta areal, hvar¬
jemte öfverenskommits, att, enär till följd af gatornas läge och andra
omständigheter de särskilda lägenhetshafvarce icke i hvarje fall kunnat
erhålla jemnt den areal, som förut upplåtits, utan några erhållit öfver¬
skott och andra fått vidkännas minskning i sitt område, vederbörande
lägenhetshafvare skulle lör öfverskot.tsjord efter ett pris af 25 öre för
qvadratmeter utgifva ersättning till kommunen, som efter samma grund
hade att godtgöra lägenhetshafvare för minskning af hans område.
Till plan omkring kyrkan, torg, skolhusplan och för andra allmänna
behof hade särskilda tomter afsatts. Öfriga tomter hade utdelats på
de särskilda hemmansnumren sålunda, att hvart och ett af socknens
150 hemmansnummer erhållit en tomt, med undantag af två hemman,
hvilka såsom af ålder utgörande tillsammans en s. k. rök fått en tomt
gemensamt, samt två andra hemman, som af samma anledning lika¬
ledes tillsammans erhållit blott en tomt; och hade socknemännen be¬
sluta, att, derest någon af de på hemmansnumren fördelade tomterna
i en framtid skulle öfvergå till annan än egaren af vederbörande
hemmansnummer, denna omständighet icke skulle utgöra hinder för
hemmansegaren och hans husfolk att vid kyrkobesök utan ersättning
till tomtegaren erhålla nödigt rum för sig och sina dragare å den
tomt, som ursprungligen blifvit tilldelad hemmanet.
I ofvan omförmälda underdåniga skrifvelse har Kongl. Maj:ts
befallningshafvande anfört, bland annat, följande. Mot det ifrågavarande
områdets indelning till tomter och gator enligt det upprättade försla¬
get hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke något att erinra, men
deremot hyste Kongl. Maj:ts befallningshafvande åtskilliga betänklig¬
heter mot den föreslagna tilldelningen af tomterna. Sålunda kunde
till en början ifrågasättas, huruvida bestämmelsen om tomternas för¬
delning på de särskilda hemmansnumren inom socknen vore förenlig
med rättvisa och billighet. Af afvittringshandlingarna syntes framgå,
att, oaktadt kyrkoplanens afsättning, samtliga hemman i socknen erhållit
mot skattetalen fullt svarande egovidder, och, derest området icke an¬
setts böra afsättas för allmänt behof, både detsamma således rätteligen
bort tillfalla kronan. Så vidt för Kongl. Maj:ts befallningsha!vando
vore kändt, hade efter afvittringen varit sed, att hvem som helst —
jordegare eller icke jordegare — fått nyttja kyrkoplanen till bebyggande
för eget behof, och i hvarje fall syntes det icke hafva varit innehaf-
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 49.
vare af från hemman under eganderätt afsöndrad lägenhet förment
eller under nuvarande förhållanden kunna en sådan lägenhetehafvare
förmenas att å kyrkoplanen uppföra kyrkostall för eget bruk. Att
emellertid enligt det nu uppgjorda regleringsförslaget innehafvare af
dylika afsöndrade lägenheter måste anses uteslutna från delegarerätt i
de på hemmansnumren fördelade tomterna framginge af det förhållande,
att åtskilliga i mantalslängden för Svegs socken upptagna lägenheter,
som icke lydde under visst hemman, icke tilldelats tomter eller andel
i sådana. Med afseende å det i den underdåniga ansökningen fram¬
hållna syftemålet med den sökta fastställelsen af regleringsförslaget,
att derigenom skulle kunna vinnas lagfart å tomterna, syntes jemväl
tomternas utdelning på hemmansnumren vara olämplig. De flesta
hemmansnumren i socknen vore nemligen delade i flera bruknings¬
delar med olika egare, hvilken omständighet, då de särskilda bruknings-
delarnes eg are skulle blifva delegare i en och samma tomt, måste med¬
föra svårigheter och oreda vid blifvande öfverlåtelser af hemmansdelar
och tomter. Vidare skulle det ursprungliga ändamålet med kyrkopla¬
nen, eller att denna skulle tjena till plats för kyrkostallar åt sockne-
männen, genom den ifrågasatta tomttilidelningen blifva väsentligen för-
feladt, i det att icke blott alla socknemän, som ej vore hemmansegare,
redan från början vore uteslutna från förmåneåi att ega tillgång till
plats för kyrkostallar, utan äfven hemmansegare, som sålt sin tomt,
skulle blifva i saknad af nämnda förmån. Det uppstäda förbehållet
om rätt för hemmansegare att efter försäljning af tomt fortfarande
derstädes få vid kyrkobesök tillgodonjuta nödigt rum för sig, husfolk
och dragare, hvilket förbehåll icke vore giltigt, med mindre detsamma
särskilt intecknades i hvarje tomt, skulle nemligen, såsom innebärande
skyldighet för tomtegare att å tomten hafva flera eller större byggna¬
der än han sjelf behöfde, säkerligen komma att befinnas så hinderligt
för tomternas försäljning, att säljarne antagligen i många fall skulle
finna sig föranlåtna att afstå från denna rätt. Slutligen och med hän¬
syn till det oordnade sätt, hvarpå nedsättningarna å kyrkoplanen hit¬
tills egt rum, vore, enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förme¬
nande, den möjlighet icke utesluten, att någon visade sig ega nu ej
känd laglig upplåtelse till lägenhet å kyrkoplanen, hvarigenom skulle
kunna inträffa, att tomttilldelningen blefve genom domstols utslag i
väsentliga delar rubbad.
På grund af hvad sålunda anförts har Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande ansett sig icke kunna tillstyrka bifall till den af sockne-
männen beslutade tomttilldelningen, men, då det för Svegs kommun
5
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 49.
vore af stor vigt, att så snart som möjligt bestämmelser komme till
stånd, genom hvilka det alltjemt pågående regellösa bebyggandet af
kyrkoplanen kunde förhindras, och då, enligt Kongl. Maj:ts befallnings-
hafvandes åsigt, frågan om eganderätten till sådana tomter, som ej
redan vore på annat sätt disponerade, icke kunde på fullt rättvist sätt
lösas annorlunda än så, att dessa tomter förklarades vara kommunens
gemensamma egendom, har Kongl. Maj:ts befallningshafvande hemstält,
att Kongl. Maj:t täcktes, med fastställande af det upprättade förslaget
till ifrågavarande områdes indelning till tomter och gator samt med
godkännande af de utaf kommunal-eller kyrkostämmor redan meddelade
upplåtelser af mark derå med de förändriugar, som blefve en följd af
regleringen, förklara, att alla öfriga tomter, som icke afsätta för kyrkans
eller annat allmänt behof, skulle tillhöra Svegs kommun, med rätt
för kommunen att för gemensam räkning försälja, utarrendera eller på
annat sätt till kommunens nytta använda desamma, men med skyldig¬
het å andra sidan att till kyrkostugor och kyrkostallar åt sockne-
männen upplåta tomter, om hvilkas antal och belägenhet äfvensom om
sättet och ordningen för deras bebyggande och begagnande för berörda
ändamål Kongl. Maj:t täcktes efter förutgången utredning i antydda
hänseenden meddela föreskrift.
Öfver ifrågavarande underdåniga ansökning hafva, på grund af
särskilda nådiga remisser, underdåniga utlåtanden afgifvits af öfver-
intendentsembetet den 29 februari 1898, af landtmäteristyrelsen den
24 april 1899 och af kammarkollegium, som vid sitt utlåtande fogat in-
hemtadt yttrande från domänstyrelsen, den 30 november sistnämnda år.
Af dessa myndigheter har öfverintendentsembetet förklarat, att
enibetet för sin del icke funnit anledning till erinran mot det under-
stälda regleringsförslaget; och landtmäteristyrelsen har såsom sin
åsigt uttalat, att kyrkoplanen vore att anse såsom en kommunen till¬
hörig fastighet, hvilken genom gåfva tillfallit kommunen för ett dess
gemensamma nytta afseende ändamål och hvarå 73 § i kongl. för¬
ordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 således
vore tillämplig.
Den af landtmäteristyrelsen uttalade åsigten, att ifrågavarande
område borde såsom eu kommunen tillhörig fastighet disponeras, har
domänstyrelsen för sin del biträdt, hvarjemte styrelsen meddelat, att
styrelsen icke funnit något att erinra vid det uppgjorda reglerings¬
förslaget.
Kammarkollegium har, hvad först anginge frågan om egande¬
rätten till ifrågavarande område, anfört, att, enligt kollegii åsigt, samma
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 49.
område, hvilket icke funnes i jordeböckerna upptaget, rätteligen vore
att betrakta såsom en vid afvittringen uppkommen öfverloppsmark
och att, då området vid afvittringen upplåtits åt socknemännen endast
för det särskildt aDgifna ändamålet att tjena dem till utrymme för
kyrkostallar, eganderätten dertill fortfarande tillhörde kronan. Be¬
träffande frågan om jordområdets disposition, har kollegium instämt i
Kongl. Maj-.ts befallningshafvandes uttalande om olämpligheten och
orättvisan att till förfång för öfriga sockenbor på föreslaget sätt för¬
dela området mellan socknens hemmansegare. Deremot har kollegium
funnit det icke vara obilligt, att kronan till främjande af ortens ut¬
veckling och underlättande af ett ordnadt bebyggande af platsen
öfverläte sin rätt till området åt Svegs kommun i syfte att af området,
i den mån detsamma ej behöfde användas till plats för sockenbornas
kyrkostallar eller kommunens allmäna behof, tomter kunde varda under
eganderätt åt enskilde upplåtna för bebyggande. I detta afseende
har kollegium icke haft något att erinra mot den uppgjorda reglerings-
planen, sådan densamma blifvit af socknemännen godkänd, men fästat
uppmärksamheten derå, att samtycke till den ingångna föreningen
angående sträckningen af kyrkoplanens södra rågång icke blifvit, på
sätt i 49 § skiftesstadgan föreskrefves, å kronans vägnar lemnadt.
På grund af hvad sålunda anförts har kammarkollegium hem¬
stält, att Kongl. Maj:t täcktes, med godkännande å kronans vägnar
af nyssnämnda rågångsförening, i nådig proposition föreslå Riksdagen
att medgifva, att kronans rätt till ifrågavarande jordområde måtte under
vissa vilkor till Svegs kommun öfverlåtas.
Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit vill Kongl.
Maj:t, som finner hvad kammarkollegium meddelat i fråga om kyrko¬
planens södra rågång icke föranleda till något Kongl. Maj:ts yttrande,
härmed föreslå Riksdagen att medgifva, att kronans rätt till före-
nämnda vid afvittringen i Svegs socken åt socknemännen till nödigt
utrymme för kyrkostallar afsätta område må öfverlåtas på Svegs
kommun under vilkor:
att området, i hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande finner det¬
samma erforderligt för nyssnämnda med upplåtelsen af området afsedda
ändamål, fortfarande skall för detta ändamål användas;
att kommunen i öfrigt må å området, i öfverensstämmelse med
den plan för detsammas bebyggande, som kan varda af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande faststäld, upplåta tomter åt enskilda på de vilkor,
kommunen kan finna skäligt bestämma;
att innehafvare af å området redan upplåtna lägenheter skola
7
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 49.
ega att för dem utan ersättning erhålla nödigt tomtutrymme i den
mån detta låter förena sig med regleringsplanens genomförande;
att, derest Kong]. Maj:ts befallningshafvande vid fastställande
af berörda plan skulle finna, att någon tomt bör för något kronans
ändamål undantagas, kommunen skall vara skyldig att till kronan
utan ersättning upplåta sådan tomt; samt
att för tomter inflytande försäljningsmedel skola i första rummet
användas till bestridande af sådana kostnader och utgifter, som på¬
kallas af områdets behöriga ordnande.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.
OSCAR.
Hans Wachtmeister.
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 49.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 februari
1900.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Wikblad,
Annerstedt,
herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,
Claéson,
Dyrssen,
Crusebjörn,
Restadius.
Chefen för finansdepartementet, siatsrådet grefve Wachtmeister
föredrog härefter:
En till Kongl. Maj:t stäld, af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
Jemtlands län med underdånig skrifvelse den 18 oktober 1898 öfverlemnad
ansökning, deri — sedan socknemännen i Svegs socken af nämnda län å
kommunalstämma den 5 februari 1893 och kyrkostämma den 12 i samma
månad dels beslutit, att, enär ett jordområde, benämndt kyrkoplanen, som
vid afvittringen inom socknen blifvit afsatt för att bereda aflägset boende
sockenbor tillfälle att uppföra s. k. kyrkostugor, befunnits vara för detta
ändamål onödigt stort samt klagan ofta försports öfver svårigheten att
i kyrkans närhet, hvarest rådde liflig rörelse, erhålla byggnadsplatser,
9
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 49.
berörda område skulle regleras så, att den del deraf, som icke vore för
kyrkostugor behöflig, kunde få af enskilde personer förvärfvas och an¬
vändas till byggnadsplatser, dels ock uppdragit åt dertill utsedd person
, att begära förordnande för landtmätare att uppmäta och kartlägga om¬
rådet, afskilja nödig plats för kyrkostugor och skäligt område kring
kyrkan för dess enskilda behof samt upprätta förslag till det återstående
områdets indelning i tomter och gator, samt, efter det förste landtmätaren
H. J. Norrman, hvilken förordnats att verkställa berörda förrättning,
med biträde af gode män hållit sammanträden med socknemännens
ombud och öfriga sakegare samt uppgjort plan för områdets reglering
på det sätt, att området indelats i gator och 188 tomter, af hvilka 40
dels tillagts innehafvare af lägenheter, som förut inom området af
kommunal- eller kyrkostämmor åt enskilde upplåtits, dels afsätta för
allmänna behof och återstående 148 tomter fördelats på de särskilda
hemmansnumren inom socknen, socknemännen å kommunalstämma den
14 mars 1897 och kyrkostämma den 28 i samma månad i hufvudsak
godkänt den sålunda uppgjorda regleringsplanen — bemälde socknemän
genom utsedde ombud i underdånighet anhållit, att, då tomtinnehafvarne
icke kunde antagas hafva endast genom den af socknemännen godkända
regleringen och utan Kong]. Maj:ts medgifvande förvärfvat full egande-
rätt till tomterna och då det skulle i hög grad befordra ortens utveck¬
ling, om enskilda personer kunde med trygghet ur eganderättssynpunkt
bebygga och bebo Svegs kyrkoplan, Kongl. Maj:t täcktes godkänna
beslutade upplåtelser och skedd fördelning af tomter å kyrkoplanen
på sådant sätt, att lagfart kunde beviljas, samt fastställa den verkstälda
regleringen,
öfver hvilken ansökning, på grund af särskilda nådiga remisser,
underdåniga utlåtanden afgifvits ej mindre af öfverintendentsembetet
och landtmäteristyrelsen, än äfven af kammarkollegium, som dervid
öfverlemnat inhemtadt yttrande från domänstyrelsen;
och hade kammarkollegium anfört, bland annat, att vid den rågångs-
utstakning å kyrkoplanen, hvilken föregått uppgörandet af reglerings¬
planen, den södra rågången mot kyrkoherdebostället i församlingen
och skattetorpet Färjestaden bestämts genom en den 17 september
1894 upprättad skriftlig förening, men att samtycke till denna förening
icke blifvit, på sätt i 49 § skiftesstadgan föreskrefves, å kronans vägnar
lemnadt.
Statsrådet tillstyrkte, att Kongl. Maj:t måtte, med förklarande att
hvad kammarkollegium meddelat i fråga om kyrkoplanens södra rågång
Bih. till Ri/csd. Prot. 1900. 1 Sami. 1 Afd. 31 Höft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 49.
icke föranledde till något Kongl. Maj:ts yttrande, i nådig proposition
föreslå Riksdagen att medgifva, att kronans rätt till förenämnda vid
afvittringen i Svegs socken åt socknemännen till nödigt utrymme för
kyrkostallar afsätta område finge öfverlåtas på Svegs kommun under
vilkor:
att området, i hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande funne det¬
samma erforderligt för nyssnämnda med upplåtelsen af området afsedda
ändamål, fortfarande skulle för detta ändamål användas;
att kommunen i öfrigt finge å omådet, i öfverenstämmelse med
den plan för detsammas bebyggande, som kunde vara af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande faststäld, upplåta tomter åt enskilda på de vilkor,
kommunen kunde finna skäligt bestämma;
att innehafvare af å området redan upplåtna lägenheter skulle
ega att för dem utan ersättning erhålla nödigt tomtutrymme i den mån
detta läte förena sig med regleringsplanens genomförande;
att, derest Kongl. Maj:ts befallningshafvande vid fastställande af
berörda plan skulle finna, att någon tomt borde för något kronans
ändamål undantagas, kommunen skulle vara skyldig att till kronan
utan ersättning upplåta sådan tomt; samt
att för tomter inflytande försäljningsmedel skulle i första rummet
användas till bestridande af sådana kostnader och utgifter, som påkallades
af områdets behöriga ordnande.
Hvad statsrådet sålunda tillstyrkt behagade Hans
Maj:t Konungen bifalla; och skulle nådig proposition
till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan litt. —
vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Hjalmar Eettig.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1900.