Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 36.
1
N:o 36.
Kongl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen angående under¬
stöd åt arbetaren vid myntverket A. Andersson; gifven
Stockholms slott den 2 februari 1,900.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag vill Kongl. Magt härmed föreslå Riksdagen
att medgifva,
att arbetaren August Andersson må från och med månaden näst
efter den, i hvilken han erhåller entledigande från sin befattning vid
myntverket, under sin återstående lifstid af myntverkets medel åtnjuta
ett årligt understöd till belopp af 600 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.
OSCAR.
Hans Wachtmeister.
Bih. till Riksd. Prof. 1900. 1 Samt. 1 Afd. 24 Häft
1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.
U tdrag af protokollet öfver Jinansärenden, häll et inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 februari
1900.
Närvarande:
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Wikblad,
Anneestedt,
herr von Ivrusenstjerna,
grefve Wachtmeister,
Claéson,
Dyrssen,
Crusebjörn,
Restadius.
Departementschefen, statsrådet grefve Wachtmeister anförde här¬
efter :
I en till Eders Kongl. Maj:t stäld underdånig skrift af den 7 juli 1898
anhöll arbetaren August Andersson, att, enär han, som sedan september
månad år 1872 haft anställning vid myntverket och sedan dess oafbrutet
arbetat derstädes, under tiden ådragit sig sjukdom, som så minskat hans
arbetsförmåga, att det när som helst kunde väntas, att han ej vidare blefve
i verkets tjenst användbar, samt Andersson, som hade stor familj att
försörja, ej kunnat af sin aflöning bespara något för framtiden, Andersson
måtte varda hugnad med någon pension eller årligt understöd för sina
återstående lefnadsdagar; och var vid ansökningen fogadt ej mindre
frejdbetyg, utvisande att Andersson var född den 28 januari 1841 och
3
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 36
åtnjöt medborgerligt förtroende, än äfven ett den 11 juni 1898 utfärdadt
läkarebetjg, af innehåll att Andersson, som led af kronisk magkatarr,
då var mindre arbetsför.
öfver berörda ansökning afgaf myntdirektören infordradt under¬
dånigt utlåtande af den 30 september 1898, deri myntdirektören vits¬
ordade riktigheten af sökandens förenämnda uppgifter, hvarjemte mynt¬
direktören vidare anförde, att, med hänsyn dertill att sökandens helsa
under en längre tid af sistnämnda år varit ganska dålig och sökanden
befunnits lida äfven af de minst ansträngande göromål, som förekomme
vid myntverket, det utan tvifvel vore i hög grad önskligt för sökanden
att kunna lemna sin tjenst och komma i åtnjutande af något årligt
understöd; att, då det numera inom den enskilda industrien vore ganska
vanligt, att arbetare, som gjort sig deraf förtjente, erkölle pension, när
de till följd af förminskade arbetskrafter icke längre kunde försörja sig,
det syntes nödvändigt, att vid en statens verkstad och i synnerhet en
sådan som myntverkets, der det vore af största vigt att städse hafva
pålitliga och redbara arbetare, arbetarne bereddes enahanda förmån;
att någon särskild pensionskassa för myntverkets arbetare ej funnes
och icke heller lätteligen kunde bildas, enär de derstädes fast anstälde
arbetarne vore alltför få, för att deras årliga bidrag skulle kunna uppgå
till något betydande belopp, samt det ej vore lämpligt, att pensions-
afgifter affordrades samtliga arbetare, som vunne anställning vid verket,
enär man derigenom skulle likasom gifva hvar och en af dem ett löfte
om anställning på lifstid, ett löfte, som ej kunde infrias, emedan göro¬
målens omfång vid myntverket vore så vexlande, att arbetarnes antal
vissa år måste betydligt ökas och andra år inskränkas till det minsta
möjliga; att sökanden visserligen endast uppnått en ålder af 57 år och
arbetat vid myntverket i 26 år, men i allmänhet icke vore mer arbetsför
än andra arbetare, som vore 10 år äldre; att det fördenskull vore
synnerligen önskligt, att sökanden finge komma i åtnjutande af så stort
årligt understöd för sin återstående lifstid, att han kunde helt och hållet
lemna sin befattning; att sökandens aflöning under de tio sistförflutna
åren i medeltal utgjort 1,242 kronor och för år 1897 uppgått till 1,450
kronor; samt att myntdirektören på grund af hvad sålunda anförts
hemstälde, att sökanden måtte beredas en årlig pension af 600 kronor.
Statskontoret, hvars yttrande i frågan genom nådig remiss jemväl
infordrades, anförde i underdånigt utlåtande af den 21 november 1898,
att, enär staten icke syntes hvarken kunna eller böra undandraga sig
den arbetsgifvare i allmänhet tillkommande pligten att i sin mån, så
vidt möjligt, sörja för en i tjensten åldrad, sjuklig tjenares återstående
4
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition No 36.
dagar — helst der af denne, såsom här syntes vara förhållandet, vid-
arbetets utförande krafts särskild pålitlighet och redbarhet — stats¬
kontoret funne den underdåniga ansökningen vara förtjent af nådigt
afseende; och då statskontoret icke hade något att erinra mot det
pensionsbelopp, myntdirektören för sökanden förordat, biträdde embets-
verket myntdirektörens i ämnet gjorda hemställan.
Vid ärendets föredragning den 22 december 1898 fann Eders
Kongl. Maj:t ansökningen icke till någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd
föranleda.
I en till Eders Kongl. Maj:t stäld skrift af den 16 augusti 1899 har
nu sökanden i underdånighet förnyat sin anhållan, a,tt Eders Kongl.
Maj:t måtte, med afseende å sökandens långvariga tjenstetid, hugna
honom för hans återstående dagar med någon pension eller årligt under¬
stöd; varande vid denna ansökning fogade dels ett frejdbetyg, af
samma innehåll som det förut af sökanden företedda, dels ock två den
22 och den 24 nästförutgångna juni utfärdade läkarebetyg, af innehåll,
det förra att sökanden, som lede af kronisk magkatarr, på grund deraf
vore mindre arbetsför, och det senare att sökanden, som lede af neura-
stheni, kronisk magkatarr och scorbut, för närvarande ej vore arbetsför.
Äfven öfver den nu föreliggande underdåniga ansökningen hafva
myntdirektören och statskontoret afgifvit infordrade underdåniga ut¬
låtanden, myntdirektören den 28 november 1899 och statskontoret den
1 december samma år.
Myntdirektören har vid sitt utlåtande fogat ett af läkaren för
myntverkets arbetarepersonal, distriktsläkaren Carl Borg, den 23 novem¬
ber 1899 meddeladt intyg, att sökanden, som sedan 12 å 13 år lidit af
neurastheni, anämi och kronisk magkatarr, för närvarande och enligt
läkarens åsigt för all framtid vore oförmögen till något arbete, hvari¬
genom han kunde vara till gagn för det verk, der han hade anställ¬
ning, eller att kunna försörja sig sjelf; och har myntdirektören för
egen del anfört, att i anledning af sökandens först gjorda ansökning
myntdirektören i sitt då afgifna underdåniga yttrande hufvudsakligen
på eget omdöme om sökandens helsotillstånd grundat sitt uttalande om
önskvärdheten af att denne snart skulle kunna helt och hållet lemna
sin tjenst och komma i åtnjutande af något årligt understöd, att sökan¬
dens helsotillstånd nu försämrats, så att, ehuru sökanden efter åtnjuten
ledighet under 2 } månader vid återinträde i sin befattning vid mynt¬
verket sistlidne augusti månad kunnat deltaga i vissa lättare arbeten,
hans krafter likväl nu åter vore betydligt nedsatta, samt att, då af
förenämnda af distriktsläkaren Borg afgifna intyg syntes framgå, att
5
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 36.
sökanden numera, enligt läkarens åsigt, vore obotligt sjuk och för all
framtid oförmögen att förrätta sådant arbete, att lian derigenom kunde
vara till gagn för myntverket eller försörja sig sjelf, myntdirektören
vid sådant förhållande och under åberopande af sitt förra utlåtande i
frågan hemstälde, det täcktes Eders Kongl. Maj:t taga i nådigt öfver¬
vägande, huruvida icke på grund af ofvanberörda omständigheter till¬
räckliga skäl nu förelåge att aflåta nådig proposition till Riksdagen
angående beviljande af en pension till sökanden af 600 kronor om året.
Statskontoret bär, med åberopande af det utlåtande, embetsverket
den 21 november 1898 afgifvit i denna fråga, och med särskild! fästadt
afseende å innehållet af distriktsläkaren Borgs nyssomförmälda intyg
angående sökandens sjuklighet och framtida oförmåga att sig med eget
arbete försörja, i underdånighet biträdt den af myntdirektören gjorda
hemställan.
Då på grund af förenämnda af distriktsläkaren Borg den 23 novem¬
ber 1899 meddelade intyg numera antagas får, att sökanden af sjuk¬
dom är urståndsatt att längre bestrida sin befattning vid myntverket
eller att genom annat arbete försörja sig och sin familj, hemställer jag
i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition
föreslå Riksdagen medgifva, att sökanden må från och med månaden
näst efter den, i hvilken han erhåller entledigande från sin befattning
vid myntverket, under sin återstående lifstid af myntverkets medel
åtnjuta ett årligt understöd till belopp af 600 kronor.
Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemstält, deruti statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen gilla och bifalla; och
skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den
lydelse bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Sven Kölder.