Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
1
N:o 22.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
lag} innefattande tillägg till förordningen den 14 april
1866 angående jords eller lägenhets afstående för all¬
mänt behof, samt till lag om ändrad lydelse af 19 kap.
13, 14 och 21 §§ strafflagen; gifven Stockholms slott
den 22 december 1899.
Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt § 87 regeringsformen,
föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag, innefattande
tillägg till förordningen den 14 april 1866 angående jords eller lägen¬
hets afstående för allmänt behof, samt till lag om ändrad lydelse af
19 kap. 13, 14 och 21 §§ strafflagen.
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
OSCAR.
L. Annerstedt.
Bih. till Riksd. Prof 1900. 1 Sami. 1 Afd. 16 Höft.
1
2
Kongl. Maj it s Nåd. Proposition N:o 22.
Förslag
till
Lag,
innefattande tillägg till förordningen den 14 april 1866 angående jords
eller lägenhets afstående för allmänt behof.
Härigenom stadgas såsom tillägg till förordningen den 14 april
1866 angående jords eller lägenhets afstående för, allmänt behof:
1 §•
Har Konungen, för någon orts förseende med belysning eller
drifkraft eller för dylikt allmänt behof, pröfvat nödigt, att jord eller
lägenhet, som tillhör enskild man, menighet eller inrättning, användes
till utläggande af elektrisk ledning, skall hvad för ändamålet erfordras,
emot ersättning för skadan, afstås eller upplåtas.
2 §.
År vattenledning anlagd för någon orts förseende med dess be¬
hof af vatten och har, i följd af belägenheten, genom lofligt bruk af
fast egendom, som tillhör enskild man, menighet eller inrättning, upp¬
stått fara för vattenledningens förorenande, eger Konungen föreskrifva
sådana förändringar i egendomens bruk, som pröfvas erforderliga till
farans undanrödjande; dock njute den, som deraf lider men, ersättning
såsom för intrång i nyttjanderätten.
Vill egaren, hellre än att tåla föreskrifven förändring, hvarom i
denna § förmäles, afstå hela egendomen eller sådan del deraf, som
föreskriften angår, skall den egendom lösas.
Kongl■ Maj:ts Nåd■ Proposition N:o 22.
8
3 §.
I fall, som i denna lag afses, skola de angående jords eller
lägenhets afstående för allmänt behof gifna föreskrifter ega motsva¬
rande tillämpning.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1901.
4
Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse af 19 kap. 13, 14 och 21 §§ strafflagen.
Härigenom förordnas, att 19 kap. 13, 14 och 21 §§ strafflagen
skola erhålla följande ändrade lydelse:
13 §.
Hvar som uppsåtligen förstörer eller skadar statens elektriska
ledning för belysning, för uppvärmning eller för öfverföring af drif¬
kraft, statens telegraf- eller telefoninrättning eller någon ledningens
eller inrättningens beståndsdel eller tillbörigbet, eller dermed vidtager
åtgärder, hvarigenom fara för menniskor eller egendom uppkommer
eller ledningens eller inrättningens begagnande hindras eller störes;
dömes till fängelse i högst sex månader eller straffarbete i högst två
år. Var skadan ringa och kom ej deraf fara för menniskor eller egen¬
dom eller hinder i ledningens eller inrättningens begagnande; må till
böter dömas.
14 §.
Hvad i 11, 12 och 13 §§ om statens kanal- eller slussverk, annan
sådan vattenbyggnad, jernväg, elektrisk ledning för belysning, för
uppvärmning eller för öfverföring af drifkraft, telegraf- eller telefon¬
inrättning är stadgadt, må ock å dylik, af enskilde personer, menig¬
heter eller bolag inrättad anläggning tillämpas, om Konungen förordnat,
att sådan anläggning skall lika skydd, som statens, njuta.
Kongl. Majtts Nådiga Proposition N:o 22.
5
21 §.
Den, som ouppsåtligen, genom vårdslöshet, oförsigtighet eller
försummelse, är vållande till eldskada å annans egendom eller till
förödelse derå efter ty i 6 § sägs, eller till skeppsbrott, eller till
sådan skada eller öfversvämning, som i 11 § nämnd är, eller dertill
att fara uppstått för begagnande af verk, byggnad eller anläggning,
som i sist sagda § omförmäles, straffes med fängelse i högst sex
månader eller böter.
År någon, på sätt nu sagdt är, vållande till skada å fyr- eller
känningsbåk eller annat sådant tecken, som i 10 § nämndt är; straffes
med böter. För dylikt vållande till skada, binder, uppehåll eller fara,
som i 12 eller 13 § omförmäles, eller till skada, som i 15 § sägs,
vare bot högst tvåhundra riksdaler.
Hvad i denna § om statens kanal- eller slussverk, annan sådan
vattenbyggnad, jernväg, elektrisk ledning för belysning, för uppvärm¬
ning eller för öfverföring af drifkraft, telegraf- eller telefoninrättning
är stadgadt, må ock å dylik, af enskilde personer, menigheter eller
bolag inrättad anläggning tillämpas, om Konungen förordnat, att sådan
anläggning skall lika skydd, som statens, njuta.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1901.
6
Kongl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 22.
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hdllet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 22 september 1899
i närvaro af:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,
WlKBLAD,
friherre Rappe,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,
Claéson,
Dyrssen.
Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet
anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt i under¬
dånighet :
dels Riksdagens underdåniga skrifvelse den 13 maj 1896, deri
Riksdagen, med anledning af enskild motionärs framställning, anhållit,
att Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida och i sådant fall under
hvilka vilkor och inskränkningar det kunde anses lämpligt och nyttigt,
att den, som vill anlägga elektrisk ledning för belysning eller kraft-
öfverföring, må berättigas att, äfven der godvillig uppgörelse icke kan
träffas, ej mindre draga sådan ledning öfver annans område, än äfven
erhålla säkerhet för ledningens ostörda framtida begagnande, samt, derest
7
Konql. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
utredningen skulle dertill föranleda, för Riksdagen framlägga förslag till
sådana lagbestämmelser, som för ändamålet funnes erforderliga;
dels Stockholms stadsfullmägtiges med öfverståthållareembetets
underdåniga skrifvelse den 24 april 1896 öfverlemnade underdåniga
anhållan, att Kongl. Maj:t behagade vidtaga åtgärder i syfte att få i
expropriationslagen införd bestämmelse derom, att jordegare skall afstå
mark eller tåla inskränkning i eganderätten med hänsyn till skyddande
mot förorening af vatten i vattenledning;
öfver bvilka framställningar Kongl. Maj:ts samtliga befallnings¬
hafvande, efter särskilda nådiga remisser, afgifvit underdåniga utlåtanden.
I sammanhang härmed anmälde föredragande departementschefen
vidare,
att — sedan på grund af Kongl. Maj:ts nådiga bemyndigande
vissa sakkunniga personer förordnats att biträda vid utarbetande inom
finansdepartementet af bestämmelser rörande vilkoren för anläggning
och begagnande af elektriska ljus- och kraftledningar — de sålunda
tillkallade i en till chefen för finansdepartementet stäld skrifvelse, hvilken
blifvit till justitiedepartementet öfverlemnad, framhållit behofvet af vissa
till civillag hänförliga föreskrifter angående koncessionstvång, expropria¬
tionsrätt och fridlysning med afseende på dylika elektriska ledningar.
Efter att hafva redogjort för handlingarnes innehåll yttrade före¬
dragande departementschefen:
»I Riksdagens förevarande skrifvelse åberopas hufvudsakligen, att
lagstiftningen icke kunde undgå att taga hänsyn till den storartade ut¬
veckling af industrien, hvilken borde väntas blifva följden, derest möjlig¬
het bereddes att med elektricitetens tillhjelp draga fördel af vårt lands
väldiga naturkrafter, samt att, äfven om inskränkningar i eganderätten
icke borde af lagen påbjudas för tillgodoseende af rent enskilda in¬
tressen, omförmälda industriela utveckling vore af den vigt för det all¬
männa, att rätt till expropriation för elektrisk ledning borde kunna, efter
Konungens pröfning i hvarje särskild! fall, medgifvas, när fråga vore om
en visserligen närmast i enskildt intresse företagen, men dock jemväl från
det allmännas synpunkt betydelsefull anläggning. Väsentligen enahanda
uppfattning har äfven uttalats såväl i flertalet af Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvandes öfver Riksdagens framställning afgifna utlåtanden
som ock i förberörda af sakkunnige ingifna skrifvelse.
Obestridligt lärer ock vara, att, särskild! mod hänsyn till vårt
lands rikedom på vattenkraft, som lämpligen kan användas för elektro-
tokniska ändamål, det är af stor vigt att underlätta framdragandet af
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
elektriska ledningar för belysning, kraftöfverföring eller dylikt. Jag
kan derföre icke tveka att, så vidt är förenligt med den redan af lag-
komitén angifna grunden för expropriationsrätten — det allmännas behof
— förorda en utsträckning af denna rätt, så att mark må kunna äfven
för ifrågavarande ändamål tvångsvis tagas i anspråk. Att införa större
inskränkningar i eganderätten, än som kunna anses stå tillsammans med
nämnda grund, hvarå ock hittillsvarande expropriationslagstiftning hvilar,
synes deremot icke vara tillrådligt. Fortfarande bör således fasthålla,
att endast, för så vidt det allmännas behof kräfver, expropriation kan
genomföras, samt att jordegare följaktligen icke kan förpligtas att
afstå eller upplåia mark annat än i den mån sådant pröfvas erforder¬
ligt för ett specielt ändamål af allmännyttig beskaffenhet. Expropria¬
tionsrätt kan alltså icke medgifvas för utförande af enskilda företag, hvilka
äro af betydelse för orten eller för landet i dess helhet allenast medel¬
bart och på samma sätt som hvarje annan gagnelig verksamhet. En
lagstiftning, som uppgåfve denna ståndpunkt, skulle uppenbarligen i
sina konseqvenser medföra stor osäkerhet i eganderätten. Med samma
skäl, hvarmed expropriation begäres i fråga om mark för utläggning af
elektriska ledningar, hvilka allenast äro afsedda att underlätta bedrif-
vandet af en större fabrik eller dylikt, skulle nemligen i motsvarande
syfte kunna påfordras afstående af vattenfall eller af tomtplats. På de
områden, der redan af gällande lagstiftning undantagsvis en skyldighet att
i enskildt intresse afstå eller upplåta mark är erkänd, grundar sig denna
skyldighet antingen, såsom i grufrätten, på egendomliga historiska för¬
hållanden eller, såsom i vattenrätten, på den naturliga intressegemenskap,
som inom ett grannelag är rådande.
Jemväl till vinnande af det i Stockholms stadsfullmägtiges för¬
berörda framställning angifna syfte torde, på sätt af åtskilliga bland de
deröfver hörda myndigheterna blifvit förordadt, expropriationsrätten
lämpligen kunna i någon mån utsträckas. Särskilt i sådana fall, då
för vattenledning inom en kommun vatten hemtas från en annan kom¬
muns område, synas nemligen nu gällande föreskrifter, hvilka hufvud¬
sakligen återfinnas i helsovårdsstadgan, icke bereda tillräcklig trygghet
emot vattnets förorenande och deraf härflytande faror och olägenheter.
Det bör dock icke ifrågakomma, att för vattenlednings skyddande
egendom kan tvångsvis lösas under annan förutsättning, än att fara för
vattenledningens förorenande redan uppstått i följd af det sätt, hvarpå
egendomen brukas, och att tillika egaren hellre afstår egendomen än
underkastar sig de förändringar i bruket, hvilka till farans undanröd-
9
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
jande blifvit af Konungen föreskrifna. En vidsträcktare rätt att lösa
egendom skulle tydligtvis medföra en obehörig inskränkning af egande-
rätten samt i enskilda fall lätteligen kunna föranleda misstanke, att
lösningsrätten i sjelfva verket utöfvades för annat ändamål än vatten¬
ledningens skyddande. Deremot torde icke finnas tillräcklig anledning
att med afseende å denna art af expropriation göra åtskilnad mellan
mark och annan fast egendom.
Särskilda bestämmelser till beredande af trygghet för det framtida
beståndet af en genom expropriation förvärfvad rättighet torde i de nu
behandlade fallen icke vara mera erforderliga än i fråga om expropria¬
tion för telegrafledning och dylikt.
Såväl i förberörda af sakkunnige ingifna skrifvelse som i vissa af
de öfver Riksdagens förut omförmälda framställning afgifna utlåtandena
har framhållits, att det särskilda straffrättsliga skydd, hvarunder tele¬
grafer och telefoner enligt 19 kap. strafflagen redan äro stälda, borde
utsträckas till elektriska ledningar för belysning, kraftöfverföring eller
dylikt. En åtgärd i denna rigtning torde vara så mycket mera af be-
hofvet påkallad, som ett obehörigt förfarande med sistnämnda ledningar
icke blott kan förorsaka högst betydliga olägenheter för dem, som be¬
gagna sig af desamma, utan äfven är af beskaffenhet att medföra vida
större våda för allmänhetens säkerhet till person och egendom, än som
är förenad med åverkan å telegraf eller telefon. Då, på sätt af de sak¬
kunnige vitsordats, faran för skadegörelse å ledning för belysning,
kraftöfverföring eller dylikt kan i väsentlig mån minskas genom lämp¬
liga anordningar, torde någon skärpning af straffet för sådan åverkan,
utöfver hvad som för skadegörelse å telegraf eller telefon gäller, icke
vara erforderlig.
Hvad de sakkunnige andragit i fråga om införande af koncessions-
tvång med afseende på anläggning af vissa elektriska ledningar täcktes
Eders Kongl. Maj:t tillåta mig att göra till föremål för särskild under¬
dånig framställning.»
Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst särskilda,
i enlighet med de af honom angifna grunder upprättade förslag till lag,
innefattande tillägg till förordningen den 14 april 1866 angående jords
eller lägenhets afstående för allmänt behof, och till lag om ändrad ly¬
delse af 19 kap. 13, 14 och 21 §§ strafflagen, hvilka förslag under litt.
finnas bilagda detta protokoll, hemstälde han i underdånighet, att
högsta domstolens utlåtande öfver desamma måtte, för det ändamål
§ 87 regeringsformen omförmäler, genom note ur protokollet inhemtas.
Bih. till Riksd. Prof. 1900. 1 Hand. 1 Afd. 16 Höft. 2
10
Kong1. Majds Nåd. Proposition N:o 22.
Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Makt Konungen i nåder lemna
bifall.
Ex protocollo
J. J. G. De Geer.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.
11
Bil. litt.
Förslag
till
Lag,
innefattande tillägg till förordningen den 14 april 1866 angående jords
eller lägenhets afstående för allmänt behof.
Härigenom stadgas såsom tillägg till förordningen den 14 april
1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof:
1 §•
Har Konungen, för någon orts förseende med belysning eller
drifkraft eller för dylikt allmänt behof, pröfvat nödigt, att mark, som
tillhör enskild man, menighet eller inrättning, användes till utläggande
af elektrisk ledning, skall den mark, emot ersättning för skadan, af-
stås eller upplåtas.
2 §.
År vattenledning anlagd för någon orts förseende med dess be¬
hof af vatten och har, i följd af belägenheten, genom lofligt bruk af
fast egendom, som tillhör enskild man, menighet eller inrättning, upp¬
stått fara för vattenledningens förorenande, eger Konungen föreskrifva
sådana förändringar i egendomens bruk, som pröfvas erforderliga till
farans undanrödjande; dock njute den, som deraf lider men, ersättning
såsom för intrång i nyttjanderätten.
Vill egaren, hellre än att tåla föreskrifven förändring, hvarom i
denna § förmäles, afstå hela egendomen eller sådan del deraf, som
föreskriften angår, skall den egendom lösas.
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
3 §•
I fall, som i denna lag afses, skola de angående jords eller
lägenhets afstående för allmänt behof gifna föreskrifter ega motsva¬
rande tillämpning.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 19
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
13
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse af 19 kap. 13, 14 och 21 §§ strafflagen.
Härigenom forordnas, att 19 kap. 13, 14 och 21 §§ strafflagen
skola erhålla följande ändrade lydelse:
13 §.
Hvar som uppsåtligen förstörer eller skadar statens elektriska
ledning för belysning, för öfverföring af drifkraft eller för dermed
jern förligt ändamål, statens telegraf- eller telefoninrättning eller någon
ledningens eller inrättningens beståndsdel eller tillhörighet, eller dermed
vidtager åtgärder, hvarigenom fara för menniskor eller egendom upp¬
kommer eller ledningens eller inrättningens begagnande hindras eller
störes; dömes till fängelse i högst sex månader eller straffarbete i
högst två år. Var skadan ringa och kom ej deraf fara för menniskor
eller egendom eller hinder i ledningens eller inrättningens begagnande;
må till böter dömas.
14 §.
Hvad i 11, 12 och 13 §§ om statens kanal- eller slussverk, annan
sådan vattenbyggnad, jernväg, elektrisk ledning för belysning, för
öfverföring af drifkraft eller för dermed jemförligt ändamål, telegraf-
eller telefoninrättning är stadgadt, må ock å dylik, af enskilde personer,
menigheter eller bolag inrättad anläggning tillämpas, om Konungen
förordnat, att sådan anläggning skall lika skydd, som statens, njuta.
14
Kongl. Maj:ts Nåd Proposition N:o 22.
21 §.
Den, som ouppsåtligen, genom vårdslöshet, oförsigtighet eller
försummelse, är vållande till eldskada å annans egendom eller till
förödelse derå efter ty i 6 § sägs, eller till skeppsbrott, eller till
sådan skada eller öfversvämning, som i 11 § nämnd är, eller dertill
att fara uppstått för begagnande af verk, byggnad eller anläggning,
som i sist sagda § omförmäles, straffes med fängelse i högst sex
månader eller böter.
År någon, på sätt nu sagdt är, vållande till skada å fyr- eller
känningsbåk eller annat sådant tecken, som i 10 § nämndt är; straffes
med böter. För dylikt vållande till skada, hinder, uppehåll eller fara,
som i 12 eller 13 § omförmäles, eller till skada, som i 15 § sägs,
vare bot högst tvåhundra riksdaler.
Hvad i denna § om statens kanal- eller slussverk, annan sådan
vattenbyggnad, jernväg, elektrisk ledning för belysning, för öfver-
föring af drifkraft eller för dermed jemförlig! ändamål, telegraf- eller
telefoninrättning är stadgadt, må ock å dylik, af enskilde personer,
menigheter eller bolag inrättad anläggning tillämpas, om Konungen
förordnat, att sådan anläggning skall lika skydd, som statens, njuta.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 19
Kongl Maj:ts Nåd. Preposition No 22.
15
Utdrag af protokollet öfver ett lagärende, hållet uti Kongl. Maj ds
högsta domstol torsdagen den 12 oktober 1899.
Tredje rummet.
Närvarande:
Justitieråden: Herslow,
Norberg,
Bohman,
Westring,
Grefberg.
T. f. byråchefen för lagärenden revisionssekreteraren Hammar¬
skjöld fortsatte och afslutade under högsta domstolens sammanträde
denna dag föredragningen af de till högsta domstolen för afgifvande
af utlåtande öfverlemnade, i protokollet för den 11 innevarande månad
omförmälda förslag till lag, innefattande tillägg till förordningen den
14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt
behof, och till lag om ändrad lydelse af 19 kap. 13, 14 och 21 §§
strafflagen.
I fråga om förstnämnda lagförslag förenade sig högsta domstolens
ledamöter om följande yttrande:
»I 1 § af lagförslaget betecknas föremålet för expropriation med
ordet »mark», medan i förordningen om expropriation den 14 april
1866 användes uttrycket »jord eller lägenhet». Antagligen har med
den sålunda valda förändrade beteckningen allenast åsyftats att före-
bygga den tolkning, att man skulle kunna, utan inlösande af grun¬
den, tvångsvis förvärfva rätt att å annans byggnad anbringa elektrisk
ledning af ifrågavarande slag. En sådan tolkning skulle dock i allt
fall näppeligen varit att befara. Vid sådant förhållande och då enligt
vanligt språkbruk under mark icke innefattas sjöar och vattendrag,
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
hvilka emellertid uppenbarligen böra kunna tagas i anspråk för elek¬
triska ledningars framdragande, torde omförmälda afvikelse från expro-
priationsförordningens uttryckssätt icke vara erforderlig eller lämplig».
Beträffande förslaget till lag om ändrad lydelse af 19 kap. 13,
14 och 21 §§ strafflagen anmärkte högsta domstolen, att de föreslagna
ändrade bestämmelserna, i hvad desamma afsåge elektriska ledningar
för något med belysning eller öfverföring af drifkraft jemförligt ända¬
mål, saknade den för straffbud nödiga bestämdhet, och att förty, i den
mån behof af särskilt straffrättsligt skydd för sådana ledningar före-
funnes, uttryckligen borde angifvas, å hvilka slag af ledningar bestäm¬
melserna skulle ega tillämpning.
Ex protocollo
Axel Dandenell.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
17
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Magt Konungen i statsrådet å Stockholms slott fre¬
dagen den 22 december 1899
i n ärvaro af:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Statsråden: W ikblad,
Annerstedt,
herr von Krusenstjerna,
grefve Waohtmeister,
Claéson,
Dyrssen,
Crusebjörn,
Restadius,
Justitieråden: Herslow,
Bohman.
Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet
anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt i under¬
dånighet:
Högsta domstolens genom note ur protokollet öfver justitie¬
departementsärenden för den 22 sistlidne september inhemtade yttrande
öfver de vid samma protokoll fogade förslag till lag, innefattande tillägg
till förordningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof, och till lag om ändrad lydelse af 19 kap.
13, 14 och 21 §§ strafflagen.
Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll hemstälde före¬
draganden, att förslagen med de jemkningar, som af högsta domstolens
Bih. till liilcsd. Prof. 1900. 1 Sami. 1 Afd. 16 Höft. 3
18
Konql. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
erinringar föranleddes, måtte, jemlikt § 87 regeringsformen, genom nådig
proposition för Riksdagen till antagande framläggas.
Med bifall till denna af statsrådets öfrige leda¬
möter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konun¬
gs11. i nåder förordna, att till Riksdagen skulle aflåtas
nådig proposition i ämnet, af den lydelse bilagan
litt. — vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo
Aug. von Hartmamdorff.
STOCKHOLM, 1SAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG, 1900.