Kong1. May.ts Nåd. Proposition N:o 14.
1
N:o 14.
Kongl. Maj-.ts nådiga proposition till Riksdagen om anordnande
å kronodomänen Restad i Elfsborgs län af en asyl
för sinnessjuke; gifven Stockholms slott den 22 december
1899.
Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver ecklesiastik¬
ärenden för denna dag vill Kongl. Magt härmed föreslå Riksdagen
ej mindre medgifva, att till anordnande af en asyl för sinnessjuke, i
hufvudsaklig enlighet med hvad medicinalstyrelsen i sådant afseende före¬
slagit, må från och med den 14 mars 1901 upplåtas för statsverkets räk¬
ning utarrenderade förra landshöfdingebostället 1 mantal Restad i Xaglums
socken af Elfsborgs län, jemte, de å nämnda egendom befintliga, kronan
tillhöriga byggnader, med skyldighet för domänstyrelsen att tills vidare,
intill dess Kongl. Maj:t kan finna godt annorlunda bestämma, förvalta den
till egendomen hörande skogsmark, men med rätt för asylförvaltningen att
låta i skogen anordna promenader för de sjuke och att å mossar och
annan derför lämplig mark verkställa nyodlingar,
än äfven dels till uppförande af de för asylen erforderliga byggnader
samt anläggning af spårväg och vattenledning till asylen m. m. i hufvud¬
saklig enlighet med de för detta ändamål upprättade ritningar, dock med
Kongl. Magt förbehållen rätt att låta deri göra sådana jemkningar, som
kunna finnas erforderliga eller lämpliga och ej föranleda öfverskridande
af de beräknade kostnadernas slutsumma, dels ock till ersättning åt egen¬
domens nuvarande arrendator för det han före arrendetidens utgång från-
träder arrendet bevilja ett anslag af 2,(i 13,700 kronor och deraf på extra
stat för år 1901 anvisa ett belopp af 378,700 kronor.
Bih. till Riked. Prot. 1900. 1 Sami. 1 Afd. 11 Höft. (N:o 14.)
1
2
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 14.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
Nils Claeson.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.
3
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22
december 1899.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Statsråden: Wikblad,
Annerstedt,
herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,
Claéson,
Dyrssen,
Crusebjörn,
Restadius.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Claéson yttrade:
»Genom nådigt bref till medicinalstyrelsen af den 29 oktober 1897
fann Eders Kongl. Maj:t godt föreskrifva, att — för afgifvande af förslag
till lämplig plats för en ifrågasatt asyl för vård af sinnessjuke hufvud¬
sakligen från vestra Sverige, hvilket förslag jemväl borde angifva, huru
för asylen skulle lämpligen kunna beredas tillgång till godt hushållsvatten
och nödigt aflopp för spillvatten, samt vara åtföljdt såväl af karteskisser,
utvisande det ungefärliga läget för nödiga byggnader vid asylen, som ock
af beräkning utaf kostnaderna för inköp af den för asylen behöfliga arealen
med mera — af medicinalstyrelsen skulle tillsättas en kommission, bestå¬
ende af dåvarande generaldirektören Aug. Almén såsom ordförande samt
medicinalstyrelsens i hospitalsbyggnadsärenden biträdande arkitekt hof-
intendenten A. Kumlien jemte tre andra af styrelsen förordnade sakkun¬
nige personer såsom ledamöter.
4
KongJ. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.
Sedan medicinalstyrelsen på grund häraf förordnat medicinalrådet
G. Bolling samt e. o. professorerna S. Ödman och E. Hjertström såsom
ledamöter i kommissionen, har denna kommission, efter att såsom grundval
för sina forskningar efter tjenlig plats för den ifrågasatta asylen hafva uppstält
vissa fordringar, besökt mer än tio olika platser inom Hallands, Elfsborgs
och Skaraborgs län, undersökt, huru de uppstäda fordringarna på dessa
olika platser kunde uppfyllas, samt slutligen i eu till medicinalstyrelsen
den 7 maj 1898 aflåten, af kartor, eskisser, beskrifningar och andra bilagor
åtföljd skrifvelse afgifvit berättelse öfver utförandet af sitt uppdrag och
dervid meddelat, att kommissionen beslutit såsom den lämpligaste och för¬
delaktigaste platsen för det angifna ändamålet föreslå kronodomänen Restad
invid Venersborg, hvaremot kommissionen funnit åtskilligt att anmärka
mot öfriga af kommissionen besökta platser.
Angående kronodomänen Restad innehåller asylkommissionens skrif¬
velse hufvudsakligen följande.
'Förra landshöfdingebostället ett mantal Restad i Naglums socken och
Vane härad af Elfsborgs län erbjuder så afgjorda fördelar framför öfriga
för asylen ifrågasatta egendomar, att samma Restad förtjenar en noggrann
beskrifning. Egendomen Restad är belägen söder om Venersborg invid
Göta eif, öster om Carlsgraf med Brinkebergs sluss. Afståndet från bonings¬
husen vid Restad efter landsvägen till Venersborgs kyrka är 6 kilometer
och till Rånnums jernvägsstation 5,5 kilometer, hvilken senare väg kan
minskas till 2,5 kilometer, derest man med båt far öfver Göta eif midt
emot Restad.
a) Den till egendomen Restad hörande jordarealen utgöres, enligt af
landtmätare uppgiordt sammandrag af befintliga beskrifningar öfver egen¬
domen, i jemnade tal af:
odlad mark (åker och äng) .................. 194 tunnland
betes- och skogsmark ............................... 170 »
impediinenter och undantag ..................... 18 »
Summa 382 tunnland.
På spridda områden af egendomen finnas 9 torp, inberäknade i den
ofvan angifna arealen. Af samtliga inegorna återstå, sedan betes- och
skogsmark frånräknats, 212 tunnland, hvaraf:
|
åker
|
äng
|
impedirnenter
|
gumma
|
unders gårdens eget bruk.........
|
91
|
14
|
13
|
= 118 tunnland
|
under torpares bruk .....................
|
36
|
52
|
6
|
= 94
|
Summa
|
127
|
66
|
19
|
= 212 tunnland.
|
o
Konyl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 14.
Jordarealen är alltså fullt tillräcklig för bedrifvande af jordbruk med
sysselsättning tillika åt alla för jordbruksarbeten användbara patienter.
Odlingslägenheter finnas flerstädes å skogen, hvarigenom en för patienterna
särdeles passande sysselsättning kan dem beredas och detta för öfrigt med
afsevärd ekonomisk fördel.
b) Restad erbjuder ett i högsta grad fridfullt, af naturliga gränser
skyddadt läge. Inegorna med befintliga och blifvande byggnader skyddas
åt vester af Carlsgraf med Brinkebergs sluss och kulle, åt söder och öster
af Göta eif, åt norr af egendomens betydliga skogsmark. Ingen allmän
eller eljest trafikerad väg finnes inom eller öfver egendomens egor. In¬
egorna hafva en förmånlig lutning åt söder åt Göta eif. Byggnadsplatsen
har ett vackert, åt söder öppet, solbelyst läge, 15 meter högt öfver elfven,
så att platsens dränering jemte aflopp för allt spillvatten kan åstadkommas
utan nämnvärda kostnader. Afståndet från elfven till midten af byggnads-
komplexen är 400 meter.
c) I närheten af byggnadsplatsen finnes tillräcklig, halfvuxen barr¬
skog af god växtkraft, hvarest utan svårighet,, kunna anordnas parker och
promenader till patienternas förströelse. Åtskilliga på inegorna nära
byggnadsplatsen befintliga, med ek och annan löfskog bevuxna bergbackar
eller impedimenter lämpa sig äfvenledes särdeles väl till parkanläggningar,
och kunna patienterna derstädes relativt lätt öfvervakas.
d) Vester om och på lämpligt afstånd från de nuvarande bonings-
och ekonomihusen vid Restad finnes en fullt lämplig byggnadsplats för
asylens många hus, tillräckligt stor och af rektangulär form. Planeringen
kommer ej att kräfva större utgifter än vanligt, enär den sten, som be-
höfver aflägsnas, med fördel kan användas till grundläggning för husen
m. m. Dränering af grunderna och aflopp för spillvatten kunna med lätt¬
het åstadkommas, på sätt redan är nämndt. Boningshusen få ett vackert
och väl skyddadt läge, öppet för södersol. Till skydd mot kalla vindar
tjenar den starkt kuperade skogbevuxna marken mot norr samt åt öster i
någon mån de aflägsnare, höga Halle- och Hunneberg.
e) Den nedanför byggnadsplatsen flytande Göta eif erbjuder eu obe¬
gränsad tillgång på godt vatten, som efter eu föregående föga kostsam
filtrering blifver fullgodt till mat och dryck och öfriga hushållsbehof. Från
en vid elfven anlagd pumpinrättning bör vattnet efter därstädes verkstäld
filtrering uppfordras till ett på lämplig plats uppfördt vattentorn, tillräck¬
ligt stort och högt äfven för eldsläckningsbehof, på sätt vid våra hospital
och asyler är brukligt.
Mot ofvan under d) och e) uttalade fördelaktiga omdömen beträffande
byggnadsplatsens lämplighet och elfvattnels godhet kan invändas, såväl att
6 Komjl. Majds Nåd. Proposition N:o 14.
deri å Vargön i Göta eif ofvan Restad belägna störa trämassefabriken kan vid
nordnordostliga vindar förorena luften vid Restad med illa luktande gaser,
som ock att samma fabrik ständigt förorenar elfvattnet. Vargö trämasse-
fabrik använder sedan 1888 och efter fabrikens betydliga utvidgning 1892
för cellulosans renande från hartser m. m. två väsentligt olika metoder,
nemligen behandling dels med kaustikt natron dels med kalciumsulfit.
Vid den förra metoden förorenas luften, vid den senare åter elfvattnet.
Sedan natronluten upplöst en del ämnen ur veden, intorkas den, upphettas
ytterligare och förbrännes slutligen efter tillsats af surt natriumsulfat. De
dervid bortgående gaserna förbrännas visserligen, men ej så fullständigt,
att icke luften från eldstaden medför en del illaluktande gaser och vid
vissa vindar kan kännas obehaglig vid Venersborgs stad och enligt uppgift
äfven vid Trollhättan samt än mer vid det närmare belägna Restad, dock
endast vid de tillfällen, då en helt svag nordnordost!^ vind drifver röken
utefter elfven. Sådan vind lär dock sällan förekomma, hvarpå såsom ett
om ock ovanligt exempel må anföras, att, ehuru läkare och andra i
Venersborg lofvat begagna första gynsamma tillfälle att besöka Restad,
så snart luften der kändes besvärande genom röken från Vargöfabriken,
dock intet sådant tillfälle lär hafva förekommit från november 1897 till
april 1898. Vid kommissionens senaste besök å Restad den 25 och
26 april 1898 kändes s. k. Vargöluft med en något främmande, men
ingalunda besvärande lukt. Den 26 april fördes mycken rök utefter elfven,
och luften kändes då något besvärande midt emot och nära fabriken, men
endast helt obetydligt vid Restads boningshus och än mindre vid den
blifvande, mera aflägsna byggna d splatsen. Vid starkare nordnordostlig vind
och vid alla andra vindar lär Restad ej besväras det minsta af nämnda
förorening i luften från Vargöfabriken. Nämnda förbränningsprodukter
kunna ej med skäl anses vara menliga för helsan i den ofantliga utspäd¬
ning de förekomma i luften, men kommissionen har likväl med hänsyn
till frågans betydelse inhemtat ytterligare upplysningar från sakkunnige män,
förtrogna med de lokala förhållandena vid Restad, och från dessa personer
erhållit tillfredsställande upplysningar. Särskildt förtjenar att här åter-
gifvas följande utlåtande af provinsialläkaren i Venersborg C. A. Friman:
»Under åren 1890—1894 var af enskild person vid Restad en asyl 'för
nervsjuka och lindrigt sinnessjuka qvinnor’ inrättad. Under denna tid
besökte undertecknad, som antagen läkare derstädes, Restad en k två gånger
hvarje vecka, och får jag af förekommen anledning intyga, att jag under
denna tid aldrig märkte någon s. k. Vargölukt, som nämnvärdt besvärade
mig, och, hvad jag anser vara mera betydande, hörde jag aldrig af sjuk¬
sköterskor eller af de i många hänseenden mycket känsliga patienterna
7
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.
någon klagan öfver elak lukt från Vargö pappersbruk. Venersborg den
13 Januari 1898. Carl A. Friinan, provinsialläkare.» Af detta upplysande
utlåtande framgår att, äfven om luften vid nordnordostlig vind någon gång
skulle kännas obehaglig, deraf icke kan befaras något menligt inflytande
för den personal, som skulle komma att vistas vid en asyl å Restad. Detta
bekräftas ytterligare af ett utlåtande af stadsläkaren Karl Bylund, så
lydande: »Anmodad utaf herr generaldirektören August Alinén att yttra
mig, huruvida den omtalade lukt, som sprides från Vargö fabrik, kan vara
synnerligen besvärande för dem som bo å egendomen Restad, får jag, som
temligen noga känner till förhållandena der i trakten, som min mening
framhålla, att ifrågavarande lukt, förnimbar på ett ganska obehagligt sätt
för Vargö fabriks omgifningar i allmänhet, likväl torde kännas mera sällan
å Restad. Detta beroende af vindförhållandena. För att lukten skall
träffa nämnda egendom, måste den komma med vind från nord eller nord¬
nordost. Men denna förekommer sällan, och då vanligen med stor styrka,
i hvilket fall den stryker öfver en så nära belägen plats. År vinden svag
deremot, då förnimines nog lukten, som då liksom sjunker ner öfver de
nära liggande, ja äfven aflägsna partier. Hvad det sanitära inflytandet på
traktens befolkning angår, så har jag, som många år varit läkare på
egendomar i närheten af Vargön, aldrig kunnat finna något skadligt sådant
uppkommit. Icke heller har jag i staden härstädes, som under rådande
svaga sydostliga vindar får rätt obehagliga känningar af Vargön, kunnat
spåra något, som kan gifva anledning till den förmodan, att denna lukt,
som utan tvifvel är af högst obehaglig art, kunnat medföra något men
för invånarnes helsa. Venersborg den 26 april 1898. Karl Bylund,
stadsläkare.»
Beträffande åter vattnets förorenande genom uttappning i Göta eif af
lut, innehållande kalciumsulfit jemte ur veden upplösta hartser m. m., får
ej förbises, att, äfven om en myckenhet förbrukad lut utsläppes i elfven,
dess kolossala vattenmassa deraf förorenas endast till en försvinnande
ringa del. Enligt lemnade uppgifter beräknas den i elfven utsläppta
kalciumsulfitluten till 30 kubikmeter i dygnet, och då vattenmängden i
elfven beräknas vexla mellan 350 och 650 kubikmeter i sekunden eller
vid minsta vattenmängden i elfven till 30 millioner kubikmeter för
dygn, skulle alltså äfven vid lägsta vattenståndet i elfven 1 del lut komma
att blandas med 1 million delar elfvatten. Då sulfit eller svafvelsyrlighet
i utspädd form med fördel användts vid förvaring eller konservering af
ömtåliga födoämnen, kan den i tillräckligt utspädd form ej anses vara i
och för sig menlig. Men enär frågan om vattnets beskaffenhet och godhet
förtjenar det största afseende, har kommissionen genom handelskemisten i
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.
Stockholm filosofie doktorn C. Setterberg låtit undersöka vid olika tider
och ställen genom apotekaren A. Unger i Venersborg ur elfven tagna prof
på dess vatten. Dessa prof togos första gången den 1 december 1897
och andra gången den 6 januari 1898 på lämpligt afstånd från stranden.
Profvet n:o 1 togs vid elfvens norra strand rätt nedanför den blifvande
byggnadsplatsen, profvet n:o 2 vid södra eller motsatta stranden af elfven
likaledes midt för byggnadsplatsen, profvet n:o 3 togs vid önafors ur en
mindre, ofvanför Yargön utgående gren af elfven, hvilken gren återförenar
sig med elfven nedanför Vargöfabriken. Profvet n:o 4 togs endast en gång
den 6 januari 1898 från en vik af elfven vestsydvest om Vargön vid
Restads område, till hvilken vik spillvattnet från Vargön under inga om¬
ständigheter kan komma.
De af doktor Setterberg vunna resultaten sammanställas nedan i
tabellarisk form, beräknade i gram för 100,000 gram vatten, dervid
kolumnen a betecknar de vattenprof, som togos den 1 december 1897,
och kolumnen b prof, tagna den G januari 1898. Samtliga vattenprof
hade ett vackert utseende med ren smak utan lukt, voro klara, färglösa
eller af en ytterligt svagt gul färg.
|
100,000 gram vatten utvisa
|
V
|
1
|
2
|
3
|
4
|
|
a
|
b
|
a
|
b
|
a
|
b
|
b
|
Fasta ämnen ...................................
|
4,2
|
4,6
|
5,o
|
4,2
|
4,4
|
3,8
|
3,6
|
Hårdhetsgrad enligt Clark..............
|
0,60
|
0,25
|
0,60
|
0,25
|
0,60
|
0,25
|
0,25
|
Syreförbrukning enligt Almén ..........
|
0,40
|
0,39
|
0,62
|
0,41
|
0,37
|
0,42
|
0,40
|
Klor........................................................
|
1,07
|
1,07
|
1,78
|
1,07
|
1,07
|
1,07
|
1,24
|
eller klornatrium...............................
|
1,77
|
1,77
|
2,93
|
1,77
|
1,77
|
1,77
|
2,05
|
Svafvelsyra ...........................................
|
spår
|
spår
|
spår
|
spår
|
Häraf synes att samtliga vattenprofven varit så lika, att ingen skilnad
dem emellan kunnat uppvisas med undantag för profvet n:o 2 a, taget
vid elfvens södra eller vestgöta-sida, der vattnet antagligen rönt någon,
om ock ringa förorening från Vargöfabriken, enär mängden af fasta ämnen,
syreförbrukning och klor är större än för något annat prof. Någon den
minsta förorening från Vargöfabriken af vatten, taget på 3 olika ställen
utanför Restads egor, kan deremot ej spåras. Vattnet i elfven är godt
och bör efter vanlig sandfiltrering blifva än bättre, och ingen anledning
finnes att antaga, det elfvattnet utanför Restad kan komma att förorenas
!)
Kong!. Majds Kod. Proposition N:o 14.
af spillvatten från Vargö fabri ken, äfven om denna i en framtid skulle
komma att betydligt utvidgas.
f) Allt orenadt vatten, såsom bad- och spillvatten m. in., kan utan
minsta svårighet afledas från den högt belägna byggnadsplatsen åt vester
nedanför den sista Brinkebergsslussen till den nedanför befintliga Göta eif och
så långt nedanför den blifvande intagningen af hushållsvatten, att dettas
förorenande af spillvattnet omöjiiggöres. Detta kan ske så mycket lättare,
som elfven har rinnande vatten och ingen bakström eller »ida» förefinnes
vid stranden nedanför byggnadsplatsen eller i dess närhet.
(/) Afståndet från Venersborgs kyrka till byggnadsplatsen är, såsom
ofvan är sagdt, G kilometer, hvilket möjligen skulle kunna synas vara väl
långt, då transporterna mellan dessa båda platser måste ske med hjuldon.
Ii) Kommunikationerna blifva likväl för tyngre varor beqväma. Äfven
om matvaror och andra lätta, ofta behöfliga varor måste transporteras med
hjuldon, såsom redan är nämndt, 6 kilometer från Venersborg, 5,5 kilo¬
meter från Rånnums järnvägsstation och en eller annan kilometer från egen¬
domar belägna å södra sidan af Göta eif, så är dock elfven under den
större delen af året segelbar förbi Restad ända till Vargön, och kunna
ångbåtar och segelfartyg följaktligen lägga till vid eu nedanför byggnads¬
platsen uppförd brygga, hvarifrån alla tunga varor utan nämnvärda kost¬
nader med anstaltens spårväg kunna föras direkt till asylområdet. Dessa
beqväma sjökommunikationer förtjena att noga beaktas, enär derigenom
vinnas billiga transporter icke endast under byggnadstiden för tegel, sand
och kalk, trä- och jernvaror m. in. utan äfven för framtiden för stenkol,
ved och andra för asylens underhåll nödiga varor. Dessa lyckliga kom¬
munikationer sjöledes komma således att högst väsentligt nedbringa bygg-
nadskostnaderna och det framtida underhållet, om härmed jemföras de
kostnader, som skulle uppstå, om alla de nämnda varorna skulle transpor¬
teras på jernväg eller landsväg.
i) Enär trakten kring Restad är bördig och kommunikationerna goda,
böra lifsförnödenheter kunna erhållas till skäliga och jemförelsevis billiga
priser. Alldenstund denna fråga är af icke ringa betydelse för en asyls
framtida underhåll, har kommissionen inhemtat uppgifter om leveransprisen
under år 1897 vid de lasarett, i hvilkas närhet plats för en asyl varit
ifrågasatt. Af de i eu vid kommissionens skrifvelse fogad bilaga tabellariskt
sammanförda priser å de vigtigaste proviantartiklarne vid lasaretten i Halm¬
stad, Varberg, Borås, Venersborg och Falköping synes, att de lägsta priserna
förekommit vid Varbergs lasarett, och att priserna vid Venersborgs lasarett
varit låga samt i allmänhet lägre än vid öfriga lasarett utom Varbergs.
k) Priset ä egendomen Restad ställer sig ojemförligt billigare än för
Bih. till Rikscl Prat. 1,900. I Sami. 1 Afil. 11 Haft.
2
10
Kongl. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 14.
någon annan till asyl ifrågasatt egendom. Sedan kongl. domänstyrelsen
faststält ett värde af 1,400 kronor för utarrendering för statsverkets räk¬
ning under 20 år från den 14 mars 1888 af förra landshöfdingebostället
ett mantal Restad och anbud derå infordrats vid auktion, har arrendet
enligt högsta anbudet faststälts till 2,155 kronor årligen på i kontrakt af
den 15 juli 1887 närmare angifna vilkor. — —- — — — — — — —
Punkten 15 i kontraktet har följande lydelse: »Arrendatorn tillför-
bindes att, der sådant för allmännyttigt ändamål å kronans vägnar fordras,
afstå egendomen tillhörig mark äfvensom inkomstgifvande lägenhet mot
åtnjutande af minskning i arrendeafgiften, motsvarande den förlust honom
tillskyndas.» Häraf synes att all för asylens uppförande erforderlig jord
jemte nödiga vägar kan erhållas — dervid arrendatorn dock skall hållas
skadeslös för häraf vållade olägenheter och förlust, enligt kommissionens
åsikt helst efter träffad öfverenskommelse eller, der så ej kan ske, efter
värdering — under förutsättning att medgifvande dertill erhålles af
domänstyrelsen och att Kongl. Maj:t beslutar, att asylen skall förläggas
till Restad. Alla till egendomen hörande inegor behöfvas ej för asylens
räkning under den vanligen långa byggnadstiden och icke heller under
de närmast följande åren, men arrendatorn är skyldig, såsom ofvan är
visadt, att äfven före arrendetidens slut afstå för asylen behöflig mark.
Äfven för framtiden torde vara lämpligt, att domänstyrelsen förfogar
öfver den egendomen tillhöriga skogsmark och skog, dock med rätt för
asylens målsmän att i skogen anordna promenader för de sjuka och att
å mossar och annan derför lämplig mark verkställa nyodlingar. Alla å
inegorna befintliga mer eller mindre skogbevuxna bergbackar eller impedi-
menter böra dock såsom för patienternas förströelse behöfliga fritt dispo¬
neras för asylens behof.
Kapitaliseras det nuvarande arrendet 2,155 kronor efter en räntefot
af 4 eller 4,5 procent, blifver värdet af egendomen utan skog 53,875 eller
47,889 kronor eller i rundt tal omkring 50,000 kronor; ett pris så lågt,
att något dermed jemförligt icke kunnat ifrågasättas vid någon annan till
plats för asylen föreslagen egendom, och detta oafsedt att Restad erbjuder
en här anordnad asyl så många och stora fördelar, såsom ett isoleradt,
väl skyddadt läge, utmärkta sjökommunikationer, god byggnadsplats, obe¬
gränsad tillgång på godt vatten, lätt aflopp för spillvatten m. m., fördelar,
Indika icke finnas förenade vid någon annan för en asyl ifrågasatt, af
kommissionen besökt egendom.
Den å särskild karta utmärkta byggnadsplatsen har en längd af 410
meter och en bredd af 200 meter med två afskurna hörn samt omfattar
ungefär 77,000 qvadratmeter eller väl 15 tunnland. Byggnadsplatsen är
11
Kong!. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 14.
större än motsvarande plats vid Lunds och Upsala asyl och erbjuder fullt
tillräckligt utrymme för sjukpaviljonger och ekonomihus. Kommissionen
har tänkt sig, att husen skulle anordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med motsvarande anordningar vid Lunds och Upsala asyler, på sätt i en
bilagd karteskiss är antydt, dock med de jemkningar, hvilka vid uppgö¬
randet af fullständiga ritningar och planer kunna finnas behöfliga.
Kommissionen anser anstalten böra beräknas för vård af 1,000 sinnes¬
sjuke, enär det nuvarande behofvet af platser för vård af obotligt sinnes¬
sjuke är ovanligt stort och äfven för den närmaste framtiden lär förblifva
så stort, att det ingalunda kan tillgodoses med det ofvan angifna antalet
sjukplatser. En mindre anstalt kan för öfrigt ej tillrådas af det skäl, att
priset, beräknadt för sjukplats, då blefve mycket högt såväl för byggna¬
dernas uppförande som ock för det årliga underhållet för hvarje sjuk. Att
redan från början anordna en anstalt för ett större antal patienter än
1,000 synes deremot från sjukvårdens synpunkt ej rådligt. Skulle det
emellertid i eu framtid visa sig vara behöflig! och lämpligt att än flera
sjuka härstädes vårdas, finnes intet hinder att vid Restad för sådant ända¬
mål i närheten af hufvudanstalten anordna fristående villor enligt cottage-
systeinet, enkelt inredda och anordnade för vård af uteslutande lugna
patienter, som med fördel kunde sysselsättas med jordbruksarbeten, eller
ock å torpen inrätta jordbrukskolonier (farmsystemet). Restad lämpar sig
särdeles väl härför genom egendomens läge och storlek.
Anordnandet vid Restad af en större anstalt för vård af asylpatienter
eller obotliga sinnessjuka synes kommissionen vara välbetänkt, men samma
anstalt bör derför icke afses uteslutande för asylpatienter, enär det är
högeligen önskvärdt, att ett mindre antal botliga sinnessjuke från när¬
maste landskap, Yestergötland, Dalsland, Bohuslän och Halland, må kort
efter insjuknandet samt utan långa och dyra transporter kunna erhålla
vård vid den blifvande anstalten med dess för dessa landskap geografiskt
fördelaktiga läge. Härtill kommer äfven ett annat skäl, nämligen att an¬
staltens läkare svårligen kunna i längden bibehålla sitt intresse för de
sinnessjukas vård oförminskadt och följa med psykiatriens utveckling,
derest icke äfven nyligen insjuknade och botliga sinnessjuke intagas a den
blifvande anstalten. Kommissionen anser derför två paviljonger behöfliga
för vård af omkring 75 botliga sjuka af hvartdera könet, hufvudsakligen
från ofvannäinnda län, och att öfriga omkring 850 sjukplatser böra afses
för asylpatienter utan afseende på dessas hemort,
Då Restads egendom synes vida bättre lämpad för anordnandet
derstädes af eu större asyl för vård af sinnessjuka än någon annan
ifrågasatt, af kommissionen besökt egendom och derjemte erbjuder många
12
Kong!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.
och afsevärda fördelar med hänsyn såväl till asylens första anordnande
som dess framtida underhåll, tvekar kammissionen icke att förorda asylens
förläggande till Restad samt att härför nödiga åtgärder må snarast möjligt
vidtagas.’
Åberopande den berättelse och utredning kommissionen lemna!, rörande
det åt densamma gifna uppdraget, har medicinalstyrelsen i underdånig
skrifvelse den 20 juni 1808 för sin del äfven förordat antagandet af
kronodomänen Restad såsom plats för en asyl för vård af sinnessjuke
hufvudsakligen från vestra Sverige. Då egendomen Restad vore en till
år 1908 utarrenderad kronodomän och arrendekontraktet förbunde arren-
datorn att, der sådant för allmännyttigt ändamål å kronans vägnar for¬
drades, afstå egendomen tillhörig mark äfvensom inkomstgifvande lägen¬
het mot åtnjutande af minskning i arrendeafgiften, motsvarande den för¬
lust honom tillskyndades, kunde, enligt medicinalstyrelsens åsigt, ingen svå¬
righet uppstå att till måttligt pris erhålla den ringa del af egendomen,
som under byggnadstiden erfordrades. Sedan den påtänkta asylen blifvit
färdig och tagits i bruk, hehöfdes efter hand för densamma mera af egen¬
domens område, men det kunde förutses, att den större delen af egen¬
domen utan men för anstalten kunde brukas af arrendator^ så länge den
bestämda arrendetiden varade. Medicinalstyrelsen delade likaledes kom¬
missionens åsigt, att den ifrågasatta asylen icke borde beräknas för ett
mindre antal än 1,000 sinnessjuke; att en afdelning för ungefär 75 sinnes¬
sjuke af hvartdera könet borde anordnas å asylen, för att botliga sinnes¬
sjuke för närmaste landskap — Vestergötland, Dalsland, Bohuslän och
Halland — måtte kunna kort tid efter insjuknandet derstädes erhålla, vård
och behandling; samt att öfriga omkring 850 sjukplatser borde afses för
asylpatienter utan afseende på dessas hemort.
Efter nådig remiss har domänstyrelsen i ärendet infordrat yttranden
af egendomen Restads arrendator, kronofogden i orten och Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Elfsborgs län samt, med öfverlemnande af
dessa yttranden, den 24 oktober 1898 afgifvit underdånigt utlåtande. Do¬
mänstyrelsen meddelade dervid:
att ifrågavarande egendom enligt derå. under 1886 verkstäld arrende-
uppskattning vore belägen 0,2 mil från Brinkebergskulla slussar, 0,(3 mil från
Vener sborgs stad, 0,5 mil från Rånnums station på Uddevalla—Veners-
borg—Herrljunga jernväg samt 0,4 mil från qvarn;
att enligt år 1873 upprättad karta med beskrifning öfver egendomens
inegor dessa då. utgjordes af 76 har 32,39 ar åker, 37 har 99,20 ar vallar
och bergbackar med impedimenter eller tillsammans 114 har 31,59 ar,
hvartill komme enligt under år 1886 upprättadt skogsindelningsförslag
Kong!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 14. 13
65 har 45 ar utmark, deraf 47 liar 11 ar skogbeväxt mark och 18 har
84 ar impedimenter;
att vid arrendeuppskattningen, dervid likväl karta med beskrifning
icke företeddes, till hufvudgården då brukades omkring 51 har 88 ar, be¬
stående af svartmylla, sand och lermylla på lerbotten af god beskaffenhet,
fri från jordstenar och rör;
att egendomen med undantag af till Trollhätte kanalbolag afsöndrad
jord blifvit genom domänstyrelsens kontrakt den 15 juli 1887 utarrenderad
under 20 års tid från den 14 mars 1888 mot ett årligt arrende af 2,155
kronor, samt att arrenderätten sedermera genom styrelsens resolution den
11 februari 1897 öfverlåtits till nuvarande arrendatorn E. Carlström å
(In afors;
att arrendator!] enligt 15 punkten af detta kontrakt tillförbundits att,
derest sådant för allmännyttigt ändamål å kronans vägnar fordrades,
afstå egendomen tillhörig mark äfvensom inkomstgifvande lägenhet mot
åtnjutande af minskning i arrendeafgiften, motsvarande den förlust honom
tillskyndades;
att egendomens skogs- och hagmark enligt kontraktets 9 punkt åt¬
följde arrendet med arrendatorn förbehållen rätt till såväl skogsfångst som
bete för kreatur, och hade skogshushållningsplan blifvit af styrelsen fast-
stäld den 18 maj 1887 att tjena till efterrättelse under nu löpande ar¬
rendeperiod, enligt hvilken plan årliga virkesafkastningen blifvit bestämd
att uttagas med 5,8 kubikmeter genom hjelpgallring, hvarförutom erfor¬
derlig rensningshuggning föreskrifvits skola ega rum å hela skogen;
att till egendomen funnits 7 insynade torp med deraf utgående 22
mansdagsverken i veckan att å egendomen på arrendatorns kallelse utgö¬
ras, af hvilka torp ett, benämndt Dalen, hvaraf utgjorts 4 mansdagsverken
i veckan, enligt styrelsens beslut den 27 augusti 1897 förklarats skola af-
hysas, jemte det de till torpet hörande egoområden skulle läggas under
hufvudgården;
att å hufvudgården funnes följande kronan tillhöriga åbyggnader,
nemligen:
l:o) karakterslös af timmer, täckt med tegel på läkt, brädfodradt,
oljemåladt, 47 meter långt, 21 meter bredt, 7 meter högt, indeladt, till 6
rum, tambur och förstuga på Hedra bottnen samt 4 rum på vinden, brand-
försäkradt för 10,000 kronor;
2:o) flygelbyggnad af timmer, täckt med skiffer, brädfodrad, oljemålad,
84 meter lång, 18 meter bred och 8 meter hög, inredd till 4 rum med
eldstad, 2 mindre rum utan eldstad, kök med spis och bakugn, brygghus
14
Knngl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 14.
med inmurad panna å nedra bottnen samt å vinden 2 gafvclrum, brand-
försäkrad för 5,000 kronor;
3:o) magasin eller spanmålsbod, 2lV2 fot lång, 211 V fot bred och 10
iot hög på knut af timmer, täckt med tegel på bräder, brädfodrad, röd¬
målad, uppförd å fristående stenpelare och indelad till 2 våningar med
loft, brandförsäkrad för 500 kronor, hvilken byggnad, enligt styrelsens
beslut den 27 augusti 1897 skulle inom den 1 november 1898 vara
tillbyggd till lika längd, bredd och höjd som äldre magasinet med res-
virke och bräder samt täckas med tegel på bräder;
4:o) ladugård, innehållande:
a) ladugårdsfasadbyggnad, 61 meter lång, 10 Va meter bred och 9 Vs
meter hög, täckt med tegel på bräder, indelad till fähus af timmer med
golf, foderbord och vattenrännor af cement; fårhus af timmer med cement¬
golf och i bredd härmed foderlada, långloge, stall af timmer, foder- och
selkammare samt vagnbod och redskapshus, brandförsäkrad för 6,000
kronor,
b) sädeslada i vinkel med sistnämnda byggnad och sammanbyggd
med denna, 2514 meter lång, 11" m meter bred och 9 Vs meter hög af
stolpar och bräder, täckt med tegel på bräder, indelad till lador och längs
byggnadens hela vestra sida långloge med inkörsportar från båda gaflarne,
c) tröskverkshus och tröskloge, 9 meter i fyrkant och 43 4 meter högt,
uppfördt af resvirke och bräder, täckt med tegel på bräder intill vestra
långväggen af sädeslada!!, dessa båda sistnämnda byggnader brandförsäk-
rade för 4,000 kronor;
5:o) hemlighus af resvirke och bräder; samt
6:o) svinhus och vedbod, det förra af gråsten med golf och foderhoar
af cement, den senare uppförd af resvirke och bräder ofvanpå svinhuset
till lika dimensioner som detta, brandförsäkradt för 500 kronor.
Samtliga dessa byggnader befunne sig i utmärkt skick, och både
ladugården och svinhuset med vedboden blifvit nyuppförda under åren
1894 och 1895. Underlydande torp vore ock försedda med nödiga åbygg¬
nader i godt skick.
I det underdåniga utlåtande, som affordrats arrendatorn och hvartill
domänstyrelsen hänvisade, hade denne framhållit de olägenheter, som
genom asylens anläggande å egendomen blefve en följd såväl för honom
personligen som för egendomens framtida skötsel, och för de förluster af
flerahanda slag, som för honom derigenom skulle uppstå, samt anhållit,
att, om Eders Kongl. Maj:t bestämde, att asylen i fråga skulle förläggas
till Restad, arrendatorn måtte lösas från arrendet till egendomen den 14
mars det år, då arbetet med asylbyggnaderna komme att påbörjas, samt
15
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 14.
att Eders Kong]. Maj:t täcktes medgifva honom ersättning med i hand¬
lingarna bilagd promemoria specificerade belopp, tillhopa 28,7tiO kronor,
för de direkta och indirekta förluster och obehag, som orsakades honom
genom arrendets aflemnande.
Vederbörande kronofogde hade med hänsyn till den särdelning af
egendomen, som orsakades af asyltomtens utbrytning, ansett kunna ifråga¬
sättas, huruvida ej för staten blefve fördelaktigt att tillmötesgå arrendatorns
önskan att blifva skild från arrendet, synnerligast som arrendet för qvar-
varande åkerjorden till följd af försvårad brukning med mera måhända
komme att ställa sig så lågt, att den förlust, som genom arrendets upp¬
hörande, på sått arrendator!! påyrkat, komme att drabba statsverket, fullt
komme att motvägas af fördelen att under byggnadstiden disponera hela
egendomen med dess åbyggnader, hvarjemte kronofogden, som, under för¬
utsättning att Eders Kongl. Maj:t beaktade arrendatorns ersättningsanspråk
och öfriga yrkanden i vidsträcktare mån än hvad de sammanfölle med be¬
stämmelserna i förut åberopade 15 punkten af arrendekontraktet, ansett dessa
anspråks och yrkandens lösning böra ske på godvillighetens väg för und¬
vikande af måhända mångåriga tvister, i underdånighet hemstält, att,
derest Eders Kongl. Maj:t i nåder beslutade, att asylen skulle förläggas
till Restad, och de af arrendatorn framstalda ersättnings- med flera kraf
icke komme att vinna nådigt bifall, samtliga arrendatorns ersättningskraf
äfvensom hans yrkande att varda befriad från arrendet måtte hänskjutas
till afgörande af skiljemän till det antal, 3 § af lagen om sådana den 28
oktober 1887 bestämde, och valda på sätt i berörda lag angåfves, med
rätt för staten och arrendatorn att inför skiljemännen framställa sina an¬
språk, samt att hvad skiljemännen beslöte skulle gälla såsom laga kraft-
egande beslut äfven hvad staten vidkomme. Vid kronofogdens utlåtande
fans fogadt ett af arrendatorn afgifvet bevittnadt förklarande att han för
sin del godkände alla uppkommande tvistefrågors lösning enligt lagen om
skiljemän. »
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade såsom eget utlåtande
åberopat hvad kronofogden i ärendet anfört.
’Den kommission, som haft till uppdrag att afgifva förslag till lämp¬
lig plats för ifrågavarande asyl’ — yttrar domänstyrelsen vidare — ’har i
fråga om den för asylen behöfliga arealen endast föreslagit, att till bygg¬
nadsplats måtte få användas omkring 15 tunnland af Restads egendom,
men deremot icke afgifvit förslag till de områden i öfrigt, som för det
med asylen afsedda ändamålet efter byggnadernas uppförande kunde er¬
fordras, ehuru denna sistnämnda fråga har nära sammanhang med såväl
asylens anläggande å Restad som med arrendatorns ersättningsanspråk och
16
Kotujl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 14.
egendomens framtida förvaltning. Af handlingarna inhemta^ emellertid,
att afsigten är att sysselsätta ett stort antal patienter med jordbruks¬
arbeten, att i skogen anordna promenader för de sjuka, att å mossar och
annan derför lämplig mark verkställa nyodlingar samt att fritt för asylens
behof disponera alla å inegorna befintliga mer eller mindre skogbevuxna
bergbackar och impedimenter. Under sådana förhållanden synes det domän¬
styrelsen, såsom om egendomen komme att såsom arrendegård förlora sitt
egentliga värde och att för statsverket vore fördelaktigast att upplåta egen¬
domen i dess helhet lör asylens behof; och borde detta lämpligast ske
fardagen det år, hvarunder byggnadsarbetet komine att påbörjas, då för
detta arbetes utförande gifvetvis äro behöfliga att disponera, utom sjelfva
byggnadsområdet, upplagsplatser, bostäder för tillsyningsman och arbetare,
plats för dragare och redskaper med mera, som är erforderligt för så stort
byggnadsföretag som det ifrågavarande.
Visserligen är, såsom förut anförts, arrendatorn skyldig för ändamålet
afstå egendomen tillhörig mark äfvensom inkomstgifvande lägenhet mot
åtnjutande af minskning i arrendeafgiften, motsvarande den förlust honom
tillskyndas, och lärer honom tillkomma att, derest han ej åtnöjes med den
ersättning i form af minskning i arrendet, som honom kommer att erbju¬
das, sin talan mot kronan i denna del anhängiggöra genom stämning till
laga domstol; men den förlust, som honom genom byggnadsföretaget kom¬
mer att tillskyndas, kan i fall såsom detta icke afse endast minskning i
inkomsten för honom fråntagen jord, utan äfven intrång och skada i öfrigt
i egendomens skötsel med flera olägenheter, som under byggnadsarbetet
kunna uppkomma. För undvikande af de rättegångar, som sannolikt skulle
uppkomma mellan asylen och arrendatorn för slitande af tvistigheter dem
emellan rörande de ersättningar, hvarpå arrendatorn komme att göra an¬
språk, icke endast för jord utan äfven för skada och intrång med mera
under den tid, byggnadsarbetet komme att pågå, synes lämpligast att
arrendatorn berättigades att enligt sin önskan redan före arbetets påbör¬
jande blifva från arrendet skild.
De ersättningsanspråk, som af arrendatorn, ifall så blefve förhållandet,
framstälts, synas styrelsen delvis öfverdrifna och till en del obefogade, men
en del förefalla dock vara af beskaffenhet att lämpligast böra genom skilje¬
dom afgöras.
Med stöd af hvad nu anförts får domänstyrelsen i underdånighet hem¬
ställa, att, derest Eders Kongl. Maj:t till medicinalstyrelsens framställning
om asylens förläggande å Restad' lemnar nådigt bifall, Eders Kongl. Maj:t
måtte i sammanhang dermed förklara: att asylen skall öfvertaga egendomen
i dess helhet den 14 mars det år, hvarunder arbetet med byggnaderna
17
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.
påbörjas; att arrendator]* samma dag berättigas lemna egendomen samt
att alla ersättningsanspråk från arrendatorns sida för arrendets tidigare
afträdande än det kontraktsenliga med mera skola afgöras af skiljemän i
enlighet med lagen derom den 28 oktober 1887.
Skulle emellertid till asylen endast upplåtas den ifrågasatta byggnads¬
tomten, får styrelser! underdånigst hemställa, att dervid fästes såsom vilkor,
att tomten så ordnas, att den egendomen tillhörande grustägten icke faller
inom tomtområdet och således för egendomens behof bibehålies, samt att
stängsel omkring området af asylen uppsättes och för framtiden under¬
hal les.’
Genom nådigt bref den 18 november 1898 behagade Eders Kongl.
Magt uppdraga åt medicinalstyrelsen ej mindre att med biträde, der så
erfordrades, af särskilt sakkunnige, dem styrelsen egde tillkalla, uppgöra
och till Eders Kongl. Maj:t afgifva fullständigt, af ritningar och kostnads¬
beräkningar åtföljdt förslag till eu å kronodomänen Restad förlagd asyl,
beräknad för omkring 1,000 sinnessjuka, deraf ungefär 150, hälften af
hvartdera könet, botliga patienter från Vestergötland, Dalsland, Bohuslän
och Halland, samt de öfriga, asylpatienter, utan afseende på hemorten, än
äfven att afgifva underdånigt yttrande med anledning af hvad domän-
styrelsen uti sitt underdåniga utlåtande anfört i ärendet. Vidare befalde
Eders Kongl. Maj:t genom nådig remiss den 24 april 1899 medicinalstyrel¬
sen att afgifva underdånigt utlåtande angående en af ledamöterna af Riks¬
dagens andra kammare H. Amnéus och C. G. Bergendahl gjord under¬
dånig framställning, att den nu föreslagna anstalten för sinnessjuka måtte
förläggas till länderiet Fredriksberg i närheten af Falköping. Derjemte
hafva särskilda komiterade, tillsatta af stadsfullmägtige i Falköping, dels
direkt till medicinalstyrelsen insändt en skrifvelse i ärendet med anhållan
att densamma måtte bringas till regeringens och Riksdagens kännedom, dels
till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län ingifvit ett
duplettexemplar af samma skrifvelse, hvilket, sedan detsamma blifvit till
Eders Kongl. Magt öfverlemnadt, remitterats till medicinalstyrelsen för att
biläggas öfriga hithörande handlingar.
Då dessa frågor stode i nära samband med hvarandra, har medicinal¬
styrelsen i underdånigt utlåtande af den 29 september 1899, hvarvid fo¬
gats alla till ärendet hörande handlingar, anhållit, att frågorna finge i ett
sammanhang underställas Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.
Hvad först anginge framställningen om ifrågavarande asyls förläg¬
gande' till länderiet Fredriksberg i närheten af Falköping, hade förslags-
ställarne afsett att få densamma pröfvad, innan arbetet med ritningarna
till eu å Restad förlagd asyl hunnit börja eller väsentligen fortskrida.
Bill. till KiksU. Prut. 1!KW. 1 Sand. 1 Afd. 11 Höft. 3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.
Härvid erinrade medicinalstyrelsen, att sagda ritningar vid tiden för fram¬
ställningens ingifvande till Eders Kongl. Ma:jt redan voro i hufvudsak
färdiga. Senare derå utfördt arbete hade uteslutande haft till uppgift att
genom möjliga inskränkningar nedbringa kostnaden för anstaltens bygg¬
nader.
I sjelfva saken fäste medicinalstyrelsen först uppmärksamheten derpå
att, då riksdagsmännen Ainnéus och Bergendahl framhölle Falköping så¬
som en för en sinnessjukvårdsanstalt för vestra Sverige mera centralt be¬
lägen plats än Venersborg, hade de utgått från ett af dem sjelfva gjordt
antagande, att med vestra Sverige härvid afsåges ej blott Halland, Bohuslän,
Vestergötland och Vermland, utan äfven Örebro och Jönköpings län.
Denna utgångspunkt vore eu helt annan än den, som varit ledande såväl
för den kommission af sakkunnige, från hvilken förslaget om Restad så¬
som plats för den nya asylen först utgått, som äfven för medicinalstyrel¬
sen, hvilka båda ansett, att sagda anstalt borde mottaga botliga patienter
från Vestergötland, Dalsland, Bohuslän och Halland, men asylpatienter
äfven från andra delar af riket. Då det företrädesvis vore för förra
slaget af patienter som det vore af större vigt att hafva kort väg till en
kuranstalt, syntes Venersborg, med afseende fästadt. på sistnämnda fyra
landskap, åtminstone icke kunna anses sämre beläget än Falköping. För
sjuka från Örebro län likasom från Vermland läge Kristinehamns hospital
beqvämast till, och patienter från Jönköpings län kunde utan svårighet
föras till någondera af anstalterna i Vadstena, Vexiö eller Lund. För
asylpatienter, hvilka i allmänhet en lång följd af år, ofta för hela lifvet,
qvarblefve på vårdanstalten, betydde för öfrigt resans längd mindre, i
synnerhet som de, vanligen flere samtidigt, i derför särskildt afsedd jern-
vägsvagn skulle föras från hospitalen till asylerna.
I fråga om de företräden eller olägenheter för öfrigt, som de före¬
slagna platserna — Restad nära Venersborg och Fredriksberg invid Fal¬
köping — erbjöde, hade, yttrade medicinalstyrelsen, asylkommissionen af
1897—98 så utförligt redogjort för dem bägge, att medicinalstyrelsen
kunde åtnöjt sig med att hänvisa till och åberopa kommissionens utred¬
ning, hvilken föregick Eders Kongl. Maj:ts uppdrag till medicinalstyrelsen
uti nådigt bref den 18 november 1898 att uppgöra förslag till en å
kronodomänen Restad förlagd asyl för sinnessjuka. Då emellertid några
af riksdagsmännen Amnéus och Bergendahl mot sagda utredning rigtade
anmärkningar förtjenade att närmare granskas, hade styrelsen, hvars ord¬
förande och föredragande för hospitalsärenden besökt båda platserna, an¬
sett sig böra till bemötande ytterligare upptaga dessa anmärkningar.
Medicinalstyrelsen yttrade sig utförligt derom och behandlade äfven gjord
19
Kongl. Maf.ts Nåd. Proposition N:o 14.
erinran om olägenheten för Restad af lukten från Vargö pappersmasse-
fabrik, hvarom åberopats ett af några personer från trakten af Venersborg
utfärdadt intyg, enligt hvilket denna lukt skulle vara mycket besvärande
för bostäder, belägna i den från fabriken kommande vindens rigtning.
Det nämnda intyget, som undertecknats jemväl af Restads nuvarande
arrendator, hvilken förut förklarat sig länge hafva eftersträfvat att komma
till Restad och ogerna lemna egendomen, syntes medicinalstyrelsen icke
vara af beskaffenhet att böra rubba tilliten till kommissionens opartiska
utredning. Medicinalstyrelsen kunde icke heller finna det rimligt, att sta¬
ten skulle låta förhindra sig från att för ett allmännyttigt ändamål be¬
gagna eu sin egendom, emedan eu fabrik underläte att vidtaga nödiga
åtgärder till förstörande af de från densamma utgående illaluktande
ångorna. Någon teknisk svårighet att borttaga eller väsentligen mildra
lukten i detta fall torde väl icke finnas. Och lede — såsom man velat
göra troligt — en vidsträckt och folkrik nejd, der till och med en residens¬
stad vore belägen, utaf fabriken i fråga, då tillkoinme det helt visst ortens
helsovårdsmyndigheter att inskrida för att åvägabringa rättelse. Något
oundvikligt och bestående midt, som borde uti föreliggande fråga till¬
mätas afgörande vigt, kunde medicinalstyrelsen således icke se uti »Vargö-
lukten».
Medicinalstyrelsen förmälde sig efter den gjorda utredningen inga¬
lunda kunna tillstyrka den nya asylens förläggande till Fredriksberg.
Icke heller ansåge medicinalstyrelsen något skäl vara förebragt, hvarför
planen att bygga vid Restad skulle öfvergifvas. Skulle emellertid så ske,
blefve det, enligt styrelsens mening, nödvändigt att söka upp någon annan
plats än Fredriksberg. Dermed skulle dock följa ett nytt uppskof med
den högst nödiga anstaltens påbörjande, hvilket medicinalstyrelsen ansåge
sig böra på det kraftigaste afstyrka. Bristen på plats för sinnessjuka vore
nemligen för närvarande mycket stor, och det kunde med visshet förutses,
att denna nöd icke afhjelptes, med mindre än att kraftiga åtgärder vid-
toges. Öfverstyrelsens för hospitalen årsberättelse för år 1897 utvisade,
att 4,271 platser för sinnessjuka funnes å statens anstalter och att antalet
sinnessjuka i riket uppginge till 9,340. Till jemförelse härmed kunde an¬
föras, att i Holland, som hade ungefär samma invånareantal som Sverige,
år 1897 vårdades ä anstalter 7,320 sinnessjuka. Ehuru det cj med visshet
kunde beräknas, huru många af de sinnessjuka i vårt land som behöfde
anstaltsvård, kunde man dock, med kännedom derom att vård å anstalt
allt mer söktes, att sannolikt icke alla sinnessjuka vore kända och att af
de 4,271 å statens sinnessjuk vårdsanstalter sistnämnda år befintliga sjuk¬
platserna 150 vore upptagna af idioter, med bestämdhet säga, att plåt-
20
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.
gerna vore för få. Ett ytterligare bevis derpå utgjorde den enligt rappor¬
ter från de olika anstalterna den 1 september 1899 uppgjorda lista på de
sinnessjuka, för hvilka plats beviljats i mån af uppstående ledighet, hvilken
lista slutade å en summa af 775. Då Upsala asyl komma att inrymma
ungefär 800 patienter, syntes deraf att, redan innan denna anstalt tagils
i bruk, patienter funnes för densamma till nästan fullt antal. Omsättnin¬
gen å asylerna vore dessutom obetydlig, hvarför det kunde antagas, att
inom kort samma nöd inträffade, ifall ej snart en ny anstalt uppfördes.
En sådan förmodan hade så mycket mera skäl för sig, som, enligt hvad
förut anförts, det verkliga antalet sinnessjuka i landet sannolikt vore större
än det uppgifna. Utom de kända ofullkomligheter, som vidlådde de upp¬
gifter, hvilka lemnades härom i vårt land, tydde jemförelse!! med andra
länder härpå. Sålunda hade Preussen år 1884 24,3 sinnessjuka på 10,000
af landets invånare och England år 1894 30,6 på samma antal. Tilläm¬
pades dessa förhållanden på Sveriges ungefär 5,000,000 invånare, skulle
de sinnessjukas antal härstädes uppgå till 12,000 å 16,000 i stället för
enligt nu föreliggande uppgifter omkring 9,000. Ett uppskof med upp¬
förande af en ny anstalt torde derför komma att hafva svåra följder för
staten, kommuner och enskilda personer.
För uppgörande af förslag till asyl å kronodomänen Restad af angifven
art och beskaffenhet hade medicinalstyrelsen, med stöd af nådiga brefvet.
den 18 november 1898, tillkallat öfverläkaren vid Kristinehamns hospital
A. Envall, öfyerläkaren vid Stockholms hospital professor E. Hjertström
och öfverläkaren vid Upsala hospital professor T. Nerander för att biträda
styrelsens ordförande, föredraganden i hospitalsärenden och styrelsens i
byggnadsärenden biträdande arkitekt vid fullgörandet af detta arbete. Af
dessa personer hade fullständiga, af hofintendenten Kumlien uppgjorda
ritningar och kostnadsberäkningar till den föreslagna anstalten jemte sär¬
skilt utlåtande, innefattande redogörelse för de grundsatser, som vid arbetets
utförande blifvit följda, och beskrifning öfver anstaltens olika byggnader
m. m. blifvit till medicinalstyrelsen öfverleinnade. T utlåtandet anfördes
bland annat följande:
'Den erfarenhet, som vid äldre anläggningar vunnits såväl inom som
utom riket, har noggrant beaktats. Inom riket har emellertid något fullt
liknande byggnadsföretag icke förut blifvit utfördt. Det stora antalet sjuka,
som å den nya anstalten skola vårdas, sammanförandet af hospitals- och
asylpatienter i samma anstalt, planen att utanför och likväl i samband
med den slutna anstalten bereda vård för patienter, som under åtnjutande
af den större frihet deras tillstånd medgåfve skulle sysselsättas med jord¬
21
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.
bruksarbete — allt detta betingar särskilda, vid tidigare hospitalsanlägg-
ningar icke i samma mån tillämpade anordningar.
Att inom en gemensam anstalt sammanföra hospitals- och asylpatienter
(akut och kroniskt sinnessjuka) medför stora fördelar vid sjukvården och
förvaltningen samt åstadkommer tillika eu afsevärd besparing, enär för¬
flyttning af patienter, som varit akut och bliivit kroniskt sinnessjuka, till
en stundom aflägsen asyl, såsom eljest måste ske, derigenom undvikes.
För de akut sinnessjuka fordrar emellertid den moderna, humanare rigt-
ningcn af sinnessjukvården särskildt inrättade lokaler, der åt dem kan
beredas eu mera noggrant genomförd ändamålsenlig behandling än den,
som förr ansetts behöflig och varit vanlig. Sålunda böra utvägar finnas
att genom trägen tillsyn och omvårdnad tidigt i sjukdomens början hålla
dessa sjuka till ordning och snygghet samt för öfrigt bereda dem särskild
behandling i likhet med de i vanlig mening kroppsligt sjuka. Erfaren¬
heten har nemligen visat, att utsigterna till helsans återvinnande för de
sjuka på detta sätt ökas. Planen har derför varit att för de akut sinnes¬
sjuka föreslå lokaler, som mera öfverensstämma med dem, som finnas å
ett vanligt sjukhus, bereda dem riklig tillgång på luft och ljus samt tillika
ordna så, att ett nödigt antal af dem skall kunna ständigt öfvervakas,
antingen flere tillsammans eller några få i samma rum, eller slutligen en
för sig i enkelrum med oläst, vanligen öppen dörr. Den större delen af
de sålunda öfvervakade beräknas skola hållas till sängs. Då bad i olika
former är ett godt hjelpmedel särdeles vid behandling af akut sinnessjuka,
äro badrummen på de för dessa sjuka afsedda afdelningar så beqvämt för¬
lagda, att bad kunna utan tidsutdrägt gifvas och de sjuka med lätthet
tillses af sjukvårdsbetjeningen under badningen.
För de akut sinnessjuka, som icke kunna vårdas å öfvervakningsaf-
delningarna och äro för mycket störande för medpatienterna, behöfvas
särskilda lokaler. En mindre paviljong (isoleringspaviljongen) är dertill
afsedd, belägen inom asylpaviljongernas rad, men likväl närmare den egent¬
liga hospitalspaviljongen än asylafdelningens isoleringspaviljong. Ehuru
båda afdelningarnas isoleringspaviljonger hafva likartadt ändamål, kan
asylafdelningens isoleringspaviljong icke ersätta hospitalsafdelningens, emedan
de akut sinnessjukas våldsamhetsutbrott kräfva eu noggrannare tillsyn än
de kroniskt sinnessjukas, som redan kanske i åratal haft sådana utbrott af
oförändrad beskaffenhet och redan kommit till ovanor, hvarifrån man vill
söka rädda nyligen insjuknade.
Asylafdelningarna eller de kroniskt sinnessjukas afdelningar skola der¬
emot enligt förslaget inrättas såsom enkla boningsrum, dervid sofrummen
i allmänhet äro beräknade för flere sjuka, dock ej öfverskridande tolf i
22
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.
hvarje rum. Särskilda rum äro afsedda för tillfälligt sjuka eller för iso¬
lering vid inträffande fall af smittosamma sjukdomar.
Hvarje för sjuka afsedd byggnad innehåller äfven enkelrum eller iso¬
leringsrum, till mindre antal å afdelningarna för lugna, men i riklig mängd
å afdelningarna för stormande, oroliga eller osnygga.
Erfarenheten vid våra nuvarande anstalter har lärt, hvilka svårigheter
som uppstå för sjukvården, om för många patienter sammanföras i samma
sjukvårdsafdelning. Skall eu noggrannare behandling komma till stånd,
måste antalet patienter på hvarje afdelning vara begränsad^ På denna
grund har hvarje hospitalsafdelning beräknats för endats 15 patienter.
Asylafdelningarna åter hafva beräknats kunna utan olägenhet inrymma i
allmänhet det dubbla antalet patienter på hvarje sjukvårdsafdelning, undan¬
tagandes vissa afdelningar för våldsamma.
De olägenheter för sjukvården, hvilka uppstått å Lunds asyl, derigenom
att de sjuka i en del af paviljonger skola intaga sina måltider i jordvå¬
ningen, stundtals vistas i bottenvåningens dagrum, arbeta på verkstäderna
tre trappor upp och slutligen tillbringa natten i sofrum en, två å tre
trappor upp, hafva uti ifrågavarande förslag afhjelpts sålunda, att ingen
paviljong fått större höjd än tre våningar, och att de tre våningar höga
asylpaviljongerna sarnmanbundits med en byggnad, innehållande matsalar
på nedra botten och verkstäder i öfvervåningen. Dag- och sofrum hafva an¬
ordnats i samma våning på det sätt, att korridorerna utanför sofrummen
gjorts tillräckligt breda för att kunna tjena som dagrum. Härigenom t.illgodo-
göres äfven utrymmet bättre, och tillsynen af patienter, som tillfälligtvis
fått ligga qvar i sofrummen på dagen, underlättas.
Likasom asylerna i Lund och Upsala föreslås att uppföra denna an¬
stalt enligt paviljongsystemet sålunda, att för hvarje grupp af patienter af
likartad sinnesbeskaffenhet och samma kön beräknas en paviljong. Mans-
och qvinspaviljongerna äro fullständigt analoga och utgöra 5 pal', nemligen
ett par för konvalescerande, lugna, halforoliga och oroliga akut sinnessjuka;
ett par för lugna och halflugna kroniskt sinnessjuka; ett par för oroliga och
orenliga kroniskt sinnessjuka; ett par för våldsamma, stormande och svårt
osnygga akut sinnessjuka och slutligen ett par för våldsamma, stormande
och svårt osnygga kroniskt sinnessjuka. De särskilda paviljongerna äro så
långt skilda från hvarandra, att de på alla sidor hafva fri tillgång till luft
och ljus, men likväl så nära, att en öfverflyttning af patienter från den ena
till den andra byggnaden icke kan möta några svårigheter. Paviljongerna
äro vidare stälda i rad efter hvarandra, hvarje paviljong i rigtningen norr
och söder, så att deras långsidor belysas på ena sidan af förmiddagssolen,
på andra sidan af eftermiddagssolen. Hvarje paviljong har sina särskilda
23
Kongl. Maj:ts NM. Proposition N:o 14.
promenad gårdar, vid afdelningarna för lugna försedda med lågt staket,
vid isoleringsafdelningarna inhägnade med tätt plank och vid afdelningarna
för mer eller mindre oroliga och opålitliga sjuka omgärdade med ett i
förhållande till de sjukas tillstånd afpassadt stängsel. Dessa paviljonger
jemte dertill hörande förvaltnings- och ekonomibyggnader utgöra den slutna
anstalten, som blifvit ordnad hufvudsakligen efter samma grunder som
rikets öfriga hospital och asyler.
Förslaget afser emellertid att äfven åtminstone i någon mån bereda
plats för lugna och arbetande patienter i mindre byggnader (villa- eller
cottage-systemet), der de sjuka kunna få en både för anstalten och dem
sjelfva nyttig sysselsättning med jordbruksarbete, befrias från åsynen af de
mera sjuka samt tillika erhålla den förmån, att, om ett återfall eller svårare
anfall inträffar, kunna under den tiden återflyttas till hufvudanstalten.
Så länge vårt lands sinnessjukanstalter icke lemnat utrymme för andra än
de i det hela svårare formerna af sinnessjukdom, har behofvet af bygg-
nadsanordningar, liknande de nu föreslagna villorna, gjort sig mindre
gällande. Förhållandena synas emellertid ändra sig, i samma mån som
antalet platser å anstalterna ökas, och tidpunkten torde nu vara kommen
att äfven i vårt land utsträcka den äfven här tillämpade tvångsfria be¬
handlingen (det s. k. no restraint-systemet) för en del af de sinnessjuka
derhän, att sådana sjukas hela lif och verksamhet å anstalterna ordnas i
större öfverensstämmelse med deras föregående lefnadssätt, än som kan ske
å för övervakning särskildt beräknade sammanträngda anstalter. Ett steg
i denna rigtning är att fördela de lugnare, arbetsföra sjuka i mindre, från
den stora sjukhuskomplexen något afskilda boningshus eller villor, dock
beroende af den för hela anstalten gemensamma hushållningen och af en
väl afvägd tillsyn från sjukvårdens sida. Fördelen häraf för icke blott de
kroniskt utan ock för de akut sinnessjuka, hvilka denna behandling kan
komma till godo, är uppenbar och af utlandets sjukvårdserfarenhet i stort
omfång bekräftad. Olägenheterna af att samla ett större antal sinnessjuka
inom slutna anstalter kunna också härigenom lättare undvikas.
Att beräkna det antal sinnessjuka, som vid denna anstalts första be¬
läggning kan befinnas lämpa sig för dylik behandling, till mer än 10%
af hela sjukantalet lärer dock af flere skäl icke vara rådlig!, och, då an¬
stalten beräknats för 1,000 patienter, ansågs vid uppgörande af första
förslaget till denna anstalt tre villor, två för män och en för qvinnor,
hvar och en afsedd för 29 sjuka, någorlunda motsvara behofvet för när¬
varande, helst som ett mindre antal qvinnor, tillhörande nämnda kategori
af sjuka, hvilka beräknas erhålla sysselsättning i anstaltens ekonomiafdel-
24 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.
nirigar, med fördel syntes kunna få bostad i eu särskild afdelning i hufvud-
komplexen.
En annan möjlighet att framdeles utvidga anstalten kunde bestå i att
fördela patienterna gruppvis å aflägsnare delar af området i smärre arbets-
kolonier enligt det i utlandet pröfvade s. k. farmsystemet. Äfven härtill
lemnar visserligen denna anstalt med sina stora egovidder och odlings-
möjligheter invid de å området fördelade torplägenheterna afsevärda till¬
fällen. En sådan anordning, som dock endast i ringa mån kan öka patient-
antalet och redan derför ej gör villor öfverflödiga, kan emellertid icke
genomföras, förr än anstalten någon tid varit i full verksamhet samt
patienternas arbetskraft och individuella beskaffenhet blifvit noga kända af
anstaltens egen sjukvårdskår.
Vid de första öfver läggningarna, dervid planen för uppförande af
denna asyl förekom till behandling, beslöts att med fullt tillämpande af
den nutida sjukhushygienens fordringar tillmäta utrymmet å sjukafdel-
ningarna, att föreslå uppförandet af' ofvannämnda paviljonger och tre villor
för de sjuka samt byggnader för förvaltningen och ekonomien. Vidare
beslöts, att en särskild byggnad med familjebostad skulle uppföras för en
af de biträdande läkarne, ett centralbad för arbetande patienter skulle upp¬
byggas, ett svagdricksbryggeri förenas med pumphuset och ett begrafnings-
kapell sammanföras med obduktionshuset. Då emellertid kostnadsberäk¬
ningarna utvisade, att detta förslag skulle medföra en kostnad af omkring
3,500,000 kronor, beslöts att söka nedbringa denna summa genom att, så
långt sådant kunde ske, inskränka utrymmet å sjukpaviljongerna, att för
närvarande föreslå uppförandet af blott en patientvilla och att från för¬
slaget utesluta boställshuset för en af biträdande läkarne, centralbadet,
svagdricksbryggeriet och begrafningskapellet. Det ursprungliga förslaget
torde få anses såsom det bästa från sjukvårdens synpunkt, men det senare,
nu såsom det definitiva framstälda, är vida billigare, på samma gång som
det från sjukhushygienisk synpunkt kan betecknas såsom fullt försvarligt.
Paviljongerna för akut sinnessjuka lemna skäligen godt utrymme. A asyl-
afdelningarna är luftkuben för hvarje patient mera begränsad, men in¬
skränkningen torde å dessa afdelningar icke medföra någon olägenhet,
alldenstund derstädes intagna patienter äro mera i behof af en anstalts
hägn än af en direkt behandling för deras sinnessjukdom. Efter den gjorda
reduktionen är utrymmet å asylpaviljongernas sofrum beräknadt till om¬
kring 5 qvadratmeter för hvarje patient, uti samma paviljongers isolerings¬
rum till mellan 8 och 9 qvadratmeter, uti dagrummen till 2,5 qvadrat¬
meter och uti matsalarne bordsutrymmet till 0,65 meter. På hospitals-
afdelningarna har utrymmet icke reducerats så mycket, i det att detsamma
25
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.
i (let definitiva förslaget bestämts för hvarje patient till omkring 6 qvadrat-
meter i de större gemensamma sofrummen, omkring 10 qvadratmeter i de
mindre öfvervakningsrummen och i enkelrummen. Rummens höjd är
beräknad till 3,6 meter i alla sjuklokaler.
Vid första anläggningen torde man kunna nöja sig med allenast en
patientvilla, enär i början ej så många patienter af den beskaffenhet, att
de kunna erhålla den större frihet, som vistelsen i en villa medför, lära
komma till denna anstalt. I den mån behofvet af flera villor uppstår,
kunna flera sådana efter hand uppföras enligt nu framstäld plan.
Behofvet af familjebostad för en af de biträdande läkarne kan anses
vara oafvisligt. En så stor anstalt bör icke göras beroende af en enda
persons förmåga och grundliga insigter. Vid öfverläkarens sida erfordras
eu biträdande läkare, som kan med full sakkännedom ersätta öfverläkaren
under dennes semester och tillfälliga förfall och lemna öfverläkaren ett
godt stöd vid sjukvården. Denna sakkännedom kan emellertid ej förvärfvas
utan längre tids erfarenhet rörande sinnessjukvården i allmänhet och sär-
skildt å samma anstalt. Endast undantagsvis kan det dock förväntas, att
en biträdande hospitalsläkare skulle finna sig uti att qvarstanna tillräckligt
länge för att vinna nyss antydda qvalifikation, om det förvägras honom
att bilda familj. Blott de biträdande läkare, som vilja för eu kortare tid
utbilda sig i psykiatrien och sedan öfvergå till annan läkareverksamhet
eller hoppas på en snar befordran, torde finna sig till freds med ungkarls¬
bostad. På sådan grund beslöts först att föreslå familjebostad i särskild
byggnad för en biträdande läkare, som sålunda i afseende på bostad skulle
blifva likstäld med sysslomannen. Då det emellertid sedermera visade sig
nödvändigt att nedbringa kostnaden för hela anstalten, ändrades detta
förslag på det sätt, att en biträdande läkare skulle få familjebostad och en
två rum, men båda i administrationshuset.
Centralbadet kan äfven undvaras tillsvidare och så länge antalet ar¬
betande patienter icke är så stort, att det kan medföra olägenheter att
bereda dem bad å de respektive afdelningarna.
Bryggeriet var ursprungligen påtänkt för att kunna bereda anstalten
tillgång på godt och billigt dricka. Då emellertid detta ändamål skulle
kunna vinnas genom varans utbjudande till täflan åt närbelägna bryggerier,
hvaraf resultatet icke på förhand kan beräknas, torde ett uppskof med
bryggeriets uppförande vara lämpligt, till dess närmare erfarenhet i saken
vunnits.’
Inom anstaltens inhägnade område skulle i enlighet med den lemnade
redogörelsen förläggas fem par sjukpaviljonger med ett afstånd af om¬
kring 50 meter mellan hvarje paviljong i samma rad och omkring 90
Bill. till Riksd. Prol. 1900. 1 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 4
26
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 14.
meter från den ena till den andra paviljongraden. Manspaviljongerna
skulle upptaga södra och qvinspaviljongerna norra delen af området.
Vester om sjukpaviljongerna skulle förläggas nödiga ekonomibyggnader,
ett verkstadshus i linie med manspaviljongerna och ett bageri i linie med
qvinspaviljongerna. Framför sjukpaviljongerna i midten på östra sidan
af anstaltskomplexen skulle administrationsbyggnaden ligga och i samma
linie samt mot den vestra delen af området köks- och tvättbyggnad, ång-
panne-,och maskinhus samt bostadshus för manlig ekonomibetjening. Alla
byggnader inom komplexen skulle förenas genom underjordiska gångar,
der alla ledningar för uppvärmning, vatten anskaffning och elektrisk be¬
lysning skulle placeras.
Utom det inhägnade området skulle anläggas villan för män, vatten¬
torn, portvaktstuga, obduktionshus, boställshus för öfverläkare och syssloman,
pumphus och vattenfiltrum. Förslaget innehåller dessutom kostnadsberäk¬
ning för spårväg till underlättande af allehanda transporter inom an¬
staltens område, planering och stängsel, soltält, vedbod för bageriet, kol¬
gård, fotogénkällare, ångbåtsbrygga och diverse uthus. I förslaget hafva
icke beräknats några särskilda kostnader för bostäder åt en def funktio¬
närer och ekonomibetjening, som skulle få tillräckligt utrymme i krono-
domänens karaktershus och flygelbyggnad. Då domänen tillhöriga magasin,
ladugård, sädeslada, tröskverkshus och svinhus äro i godt stånd, har någon
särskild kostnad för dylika byggnader icke heller i förslaget upptagits.
Anstalten skulle förses med afloppsledning, vattenledning, central¬
uppvärmning medelst ånga och elektrisk belysning. Centraluppvärmningen
är beräknad för hela asylkomplexen med dess byggnad för ekonomien
med undantag af bageriet, De rör, som skulle leda ångan, skulle utgå
från ångpannehuset genom förenämnda underjordiska gångar till alla de
byggnader, som skulle sålunda uppvärmas.
Kostnaderna för anläggning å Restad af den föreslagna anstalten för
sinnessjuke hafva beräknats sålunda:
Hospitals- och asylbyggnader.
För män.
Hospitalspaviljong n:o 1.................................
Hospitalspaviljong iris 2, 3, 4 och 5............
Asylpaviljong för lugna patienter..................
Asylpaviljongför osnygga och oroligapatienter
Asylpaviljong för osnygga och våldsamma
patienter.....
Matsalspaviljong
kr. 57,000
» 112,500
» 134,000
» 156,600
169,000
47,300:
kr. 676,400:
Transport kr. 676,400: —
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.
27
För qvinnor.
Samma antal byggnader som för män...................................
Dessutom en paviljong efter det s. k. öppendörrsystemet
Administrationsbyggnader.
Administrationshuset .................................
Ekonomibyggnaden ...................................
Öfverläkarens bostad ................................
Sysslomannens bostad.................................
Boställshuset................................................
Bageri............................................................
Yerkstadshus ................................................
Angpanne- och maskinhus...................
Pumpbus..........................................................
Lik- och obduktionshus...............................
Grind stuga......................................................
Vedbod för bageriet...................................
Afträdesbyggnad för yttre betjeningen
Uthusbyggnad för boställshuset................
Fotogénkällare ..............................................
Kolgård vid ångbåtsbryggan.....................
Sammanbindningsgångar under marken
lan byggnaderna .................................
Transport kr. 676,400:
.. kr.
|
152,000
|
—
|
»
|
133,000
|
—
|
»
|
35,500
|
—
|
»
|
23,400
|
—
|
|
44,000
|
—
|
»
|
33,000
|
—
|
»
|
22,500
|
—
|
|
48,000
|
—
|
»
|
11,000
|
—
|
»
|
7,300
|
—
|
|
8,500
|
—
|
»
|
1,200
|
—
|
|
800
|
—
|
|
700
|
—
|
|
1,150
|
—
|
»
|
1,000
|
—
|
1-
|
|
»
|
30,000: —
|
varme
Inredningsarbeten samt ledningar för vatten,
och belysning m. rn.
Värmeledning enligt ingeniör H. Theorells
förslag ......................................................... kr. 170,000:
Inre vatten- och afloppsledningar enligt P.
A. Sjögrens förslag ..................................
Yttre vattenledningar enligt kapten F. V.
Hansens förslag
Ledningar för elektrisk belysning enligt in¬
geniör Axel Estelles förslag.....................
Köks- och tvättapparater enligt Nya aktie¬
bolaget Atlas förslag ...............................
Åskledningar enligt ingeniör John Anders¬
sons förslag................................................
100,000: —
120,000: —
80,000: —
69,500: —
13,130: —
676,400: —
35,000: —
553,050:
552,630:
Transport kr. 2,493,480: —
28
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.
Transport kr. 2,493,480: —
Planeringar och stängsel.
Schaktning och planering................................. kr. 4 450:
Inhägnad med plank och staket..................... » 8,000: —
Större och mindre soltält ..................................~
Angbåtsbrygga vid elfven jemte 2 dykdalber ..............'.1...
Sp äi ’ v äg sant ägg ning.
Fast materiel enligt John Fröléens förslag
Summa kr. 2,534,930: —
I anledning af domänstyrelsens förslag om hela kronodomänen Restads
öfvertagande. för hospitalsväsendets räkning från byggnadstidens början
anförde medicinalstyrelsen i sin underdåniga skrifvelse den 29 september
1899 följande. v
Då den kommission, som blifvit utsedd att afgifva förslag till plats
för den nya asylen, till en början endast begärt 15 tunnland af egen¬
domen Restad jemte nödiga vägar för uppförande af den tilltänkta an¬
stalten,. syntes af kommissionens skrifvelse härom, att detta skett under för¬
utsättning af godvillig öfverenskommelse eller antaglig värdering angående
den ersättning, som borde tillkomma arrendator!!. Hade tillfredsställande
öfverenskommelse med arrendatorn kunnat träffas, hade detta sätt sanno¬
likt också blifvit billigast för staten såväl under byggnadstiden som under
de första åren af asylens verksamhet. Då arrendetiden tagit slut, hade
egendomen kunnat utan någon särskild ersättning till arrendatorn i sin
helhet tagas i besittning. Som emellertid arrendatorn framstält stora an¬
språk på ersättning och utgången af en rättegång derom torde vara oviss,
syntes den bästa utvägen vara den af domänstyrelsen föreslagna. Här¬
igenom gjordes endast den afvikelse från den ursprungliga planen, att
egetndomens öfvertagande af asylförvaltningen påskyndades.
Vid uppförandet hittills af anstalter för sinnessjuka på plats, der
ingen anstalt förut funnits, såsom vid Kristinehamn och Piteå, hade till¬
synen öfver jordområdet, byggnadsarbetet och utredningen af anstalten
ombesörjts af medicinalstyrelsen ensam, till dess anläggningen blifvit
färdig, hvarefter en direktion blifvit tillsatt. Detta förfaringssätt hade
emellertid redan vid uppförandet af nyssnämnda anstalter medfört ett
tungt, tillägg till medicinalstyrelsens öfriga arbeten. Då statens anstalter
för sinnessjuka nu ökats både i antal och omfattning, blefve ett sådant
12,450: —
10,000: —
10,000: —
9,000: —
29
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 14.
tillvägagående hädanefter omöjligt, helst då det, såsom här, äfven gälde
skötseln af en stor landtegendom. Men svårigheten kunde afhjelpas genom
att redan från början tillsätta en direktion, som öfvertoge sistnämnda
bestyr och derjemte blefve den lokala myndigheten under byggnadstiden
äfven i andra hänseenden. Ordnades förvaltningen på detta sätt, borde
inga svårigheter uppstå genom ett bifall till domänstyrelsens förslag, och
afsevärda fördelar skulle vinnas. Några stridigheter med en förutvarande
arrendator skulle då ej kunna uppstå, behöfliga upplagsplatser blefve till¬
gängliga, egendomen med alla dess byggnader kornme att disponeras af
asylförvaltningen, och patienternas sysselsättande med alla de arbeten, som
förekomme vid en egendoms skötsel, kunde redan från början planläggas
och allt mer befordras utan hinder af en arrendator önskningar och in¬
tressen, hvilket icke hindrade, att för asylen öfverflödig jord kunde på nya
vilkor utarrenderas.
Då således sinnessjukvården skulle vinna på ett snart öfvertagande af
kronodomänen Restad för asyl förvaltningens räkning och nuvarande arren-
datorn vare villig att afstå densamma, samt då genom anlitande af skiljemän
ersättningen till arrendatorn borde kunna begränsas till en måttlig summa,
tillstyrkte medicinalstyrelsen i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t, på
sätt domänstyrelsen föreslagit, måtte förklara, att asylförvaltningen skulle
öfvertaga egendomen i dess helhet den 14 mars det år, hvarunder arbetet
med byggnaderna påbörjades, att arrendatorn samma dag berättigades
lemna egendomen, samt att alla ersättningsanspråk från arrendatorns sida
skulle afgöras af skiljemän i enlighet med lagen derom den 28 oktober
1887.
Beträffande det af de sakkunnige uppgjorda förslaget till anläggning
af en asyl å domänen Restad förklarade medicinalstyrelsen, efter att hafva
granskat detsamma, sig förorda förslaget till antagande och yttrade, att
om till den beräknade anläggningskostnadens slutsumma, 2,534,930 kronor,
lades det kapitaliserade värdet af domänen Restad, beräknadt efter den
årliga arrendesumman till 50,000 kronor, och det af arrendatorn begärda
skadeståndet, 28,764 kronor, hela utgiften för erhållande af en anstalt
med 1,000 sjukplatser skulle komma att uppgå till 2,613,694 kronor eller
2,613 kronor 69 öre för hvarje sjukplats. Detta pris måste anses såsom
mycket billigt, om härmed jemfördes priset för sjukplats å förut uppförda
anstalter. Sålunda hade kostnaden för Piteå hospital, som tagits i bruk
år 1893 och rymde 3u0 sängar, uppgått till 20,000 kronor för jordområdet,
965,000 kronor för det först verkstälda byggnadsarbetet och 68,090 kronor
för de senare uppförda byggnaderna och för utförande af elektrisk belys-
ningsanläggning eller tillsammans 1,053,090 kronor, utgörande 3,510 kronor
30
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.
för hvarje sjukplats. Kristinehamns hospital, som äfvenledes hade 300
sängar och tagits i bruk år 1887, då byggnadskostnaderna voro lägre,
hade betingat ett pris af 936,220 kronor 80 öre eller 3,121 kronor för
hvarje sjukplats, men vid detta hospital hade sedermera flere byggnads¬
arbeten verkstälts och elektrisk belysning införts.
I utlandet hade anstalterna för sinnessjuka i regeln betingat än högre
pris. Såsom exempel anfördes anstalten Herzberge invid Berlin, beräknad
för 1,000 patienter och tagen i bruk år 1893, å hvilken hvarje sjukplats
kostat 5,050 riksmark, och anstalten Gehlsheim invid Rostock, beräknad
för 250 patienter och tagen i bruk år 1896, der kostnaden för hvarje
sjukplats uppgått till 5,400 riksmark.
Derjemte borde bemärkas, att kostnadsberäkningarna för den nu
föreslagna anstalten vore uppgjorda efter nuvarande höga pris på arbete
och byggnadsmateriel.
På grund af det anförda hemstälde medicinalstyrelsen i underdånighet,
det Eders Kongl. Magt täcktes till näst sammanträdande riksdag aflåta
nådig proposition derom, att kronodomänen Restad i Naglums socken,
Vane härad och Elfsborgs län måtte upplåtas för anläggande af en asyl
för sinnessjuka och för detta ändamål få öfvertagas af medicinalstyrelsen
den 14 mars det år, då byggnadsarbetet påbörjades, dock att domänstyrelsen
måtte erhålla i uppdrag att förvalta den egendomen tillhöriga skogsmark,
men med rätt för asylens målsmän att i skogen låta anordna promenader
för de sjuka och att å mossar och annan derför lämplig mark verkställa
nyodlingar; att nuvarande arrendatorn af berörda kronodomän för
afträdandet af egendomen före arrendetidens utgång måtte tillerkännas den
ersättning — högst 28,764 kronor — som af skiljemän, tillsatta enligt
lagen om sådane den 28 oktober 1887, kunde varda bestämd; samt att
för anläggande af ifrågavarande asyl måtte utöfver förenämnda ersättning
beviljas ett anslag på extra stat af en till 2,535,000 kronor afrundad
summa, deraf för år 1901 ett belopp af 350,000 kronor.
Sedan öfverintendentsembetet genom nådig remiss erhållit befallning
att yttra sig i ärendet, afgaf på embetets anmodan f. d. professorn vid
tekniska högskolan J. E. Cederblom ett memorial beträffande de vid asylen
föreslagna värmeledningarna, uti hvilket memorial endast anmärktes, att
värmeledning till två paviljonger för våldsamma patienter icke upptagits
i kostnadsförslaget, hvars slutsumma derför borde ökas med 10,500 kronor.
Under åberopande häraf har öfverintendentsembetet i underdånigt utlåtande
den 5 innevarande månad vidkommande ritnings- och kostnadsförslagen i
öfrigt anfört, hurusom desamma från embetets sida icke gifvit anledning
till annan erinran, än att embetet för sin del, med hänsyn till för när¬
31
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 14.
varande rådande särdeles höga och i allt fall osäkra prisförhållanden,
ansett försigtiglieten bjuda, att en post å vid pass 50,000 kronor upptoges
för oförutsedda utgifter, hvadan, derest den af f. d. professor Cederblom
påyrkade förhöjning i omkostnadsbeloppet för värmeledningen, eller 10,500
kronor, medräknades, den summa, som för betäckande af anläggnings¬
kostnaden för ifrågavarande asyl torde komma att af Riksdagen äskas,
syntes böra bestämmas i rundt tal till 2,595,000 kronor.
Medicinalstyrelsen, som lemnades tillfälle att yttra sig med anledning af
hvad sålunda anmärkts, anförde i underdånig skrifvelse den 11 i denna månad,
att ehuru i hvar och en af de särskilda, med styrelsens förslag följande
kostnadsberäkningar ett mindre belopp afsetts till oförutsedda utgifter,
medicinalstyrelsen likväl, med hänsyn till de af öfverintendentsembetet
framhållna osäkra prisförhållandena, som för närvarande rådde, och till
den större erfarenhet på detta område, hvaröfver embetet förfogade, icke
hade något att erinra vid embetets förslag att med omkring 50,000 kronor
höja den beräknade kostnadssumman.
Vidkommande f. d. professor Cederbloms anmärkning att kostnads-
förslaget för asylens uppvärmning upptoge två paviljonger mindre, än
som föreslagits till uppförande, hade detta förhållande uppkommit pa
följande sätt. Den ifrågavarande kostnadsberäkningen hade i juli detta
år af ingeniören H. Theorell uppgjorts på grund af ett förslag, en¬
ligt hvithet hospitals- och asylafdelningarnas våldsammaste patienter
tänktes sammanförda i en byggnad för hvardera könet. Vid den slut¬
liga granskning, som för ändamålet tillsatta komiterade underkastade
sagda förslag, hvithet tillkommit allenast i syfte att söka nedbringa
bygg n ad s k os t n ad erna, visade det sig emellertid, att detsamma icke kunde
genomföras utan stora olägenheter för sjukvården, hvadan planen att
sammanföra hospitals- och asylpatienter af sagda kategori maste öfver-
gifvas och i stället två paviljonger för hvardera könet anordnas, en större
för asyl- och en mindre för hospitalspatienter. De två smärre hospitals-
paviljonger, hvilkas utelemnande f. d. professor Cederblom anmärkt, till-
kommo sålunda visserligen, efter det att ingeniören Theorells förslag uppgjorts;
men i sammanhang med de nya byggnadernas upptagande i byggnads-
planen minskades i samma omfattning de stora asylpaviljongerna för våld¬
samma, hvadan enligt komiterades mening, hvilken äfven delades af in¬
geniören Theorell, ingen nämnvärd ändring i kostnaden för värmeledningen
borde uppkomma. Af denna anledning företogs icke någon omräkning
af kostnadsförslaget. I hvarje fall borde dock ökningen i kostnaden till
följd af nämnda paviljongers tillkomst icke kunna uppgå till det af f. d.
professor Cederblom beräknade beloppet åt 10,500 kronor. Skulle derför
32
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.
Eders Kong]. Maj:t anse lämpligt att i kostnadsförslaget upptaga det af
öfverintendentsembetet föreslagna beloppet af 50,000 kronor, så funne
medicinalstyrelsen det ännu mindre behöfligt att ytterligare öka samma
kostnadsförslag med förenämnda, af f. d. professor Cederblom föreslagna
belopp. Hela kostnaden för asylens anläggande, hvilken kostnad i medi¬
cinalstyrelsens förslag upptagits i jemnadt tal till 2,535,000 kronor, skulle
således, om nämnda summa å 50,000 kronor jemväl uppfördes i förslaget,
kunna beräknas i rundt tal till 2,585,000 kronor, oafsedt ersättningen
till nuvarande arrendatorn af den till plats för asylen afsedda krono-
domänen.
Af den nu lemnade redogörelsen torde framgå, att fastän i vårt land
på senare tid genom anläggning af nya eller utvidgning af äldre anstalter
för sinnessjukas vård mycket åtgjorts för att afhjelpa den länge kända
bristen på lämpliga platser för vård af sådana sjuka, ett stort och oaf-
visligt behof af en betydligt ökad tillgång på dyiika platser fortfarande
gör sig gällande. För att tillgodose detta behof synes mig den under
nuvarande förhållanden lämpligaste åtgärden vara att på kronodomänen
Restad anlägga eu asyl, i hufvudsak så anordnad som medicinalstyrelsen
föreslagit. För detta ändamål torde egendomens nuvarande arrendator
höra berättigas att lemna egendomen den 14 mars 1901, eller det år, då,
för den händelse anslag för ändamålet beviljas, arbetet med anläggning af
byggnader för asylen lärer böra påbörjas, och synes egendomen böra få
vid samma tid öfvertagas af medicinalstyrelsen, dock att domänstyrelsen
må erhålla i uppdrag att tills vidare, intill dess Eders Kongl. Maj:t kan
finna godt annorlunda bestämma, förvalta den till egendomen hörande
skogsmark, men med rätt för asylförvaltningen att låta i skogen anordna
promenader för de sjuka och att å mossar och annan derför lämplig mark
anställa nyodlingar. Vidkommande den ersättning, som bör lemnas arren¬
datorn för det han före arrendetidens utgång frånträder arrendet, delar
jag myndigheternas åsigt om lämpligheten deraf att denna ersättning må
bestämmas af skiljemän, dock icke till högre belopp än den af arrendatorn
i berörda afseende fordrade summa 28,764 kronor. Mot de uppgjorda
ritnings- och kostnadsförslagen synes mig något väsentligt ej vara att
erinra. Till den af medicinalstyrelsen begärda slutsumman 2,585,000
kronor, torde emellertid, för att tillgång må finnas till utbetalande af
ersättning åt arrendatorn böra läggas 28,700 kronor, och synes af dessa
medel ett belopp af 378,700 kronor behöfva disponeras under år 1901.
Pa grund häraf får jag efter samråd med chefen för finansdeparte-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14. 33
mentet i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen
ej mindre medgifva, att till anordnande af en asyl för sinnessjuke,
i hufvudsaklig enlighet med hvad medicinalstyrelsen i sådant afseende
föreslagit, må från och med den 14 mars 1901 upplåtas kronodomänen
Restad jemte derå befintliga, kronan tillhöriga byggnader med skyldighet
för domänstyrelsen att tills vidare, intill dess Eders Kongl. Maj:t kan finna
godt annorlunda bestämma, förvalta den till egendomen hörande skogs¬
mark, men med rätt för asylförvaltningen' att låta i skogen anordna pro¬
menader för de sjuka och att å mossar och annan derför lämplig mark
verkställa nyodlingar,
än äfven dels till uppförande af de för asylen erforderliga byggnader
samt anläggning af spårväg och vattenledning till asylen m. m. i hufvud¬
saklig enlighet med de för detta ändamål upprättade ritningar, dock med
Eders Kongl. Maj:t förbehållen rätt att låta deri göra sådana jemkningar,
som kunna finnas erforderliga eller lämpliga och ej föranleda öfverskri¬
dande af de beräknade kostnadernas slutsumma, dels ock till ersättning
åt egendomens nuvarande arrendator för det han före arrendetidens ut¬
gång frånträder arrendet bevilja ett anslag af 2,613,700 kronor och deraf
på extra stat för år 1901 anvisa ett belopp af 378,700 kronor.»
Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hem¬
ställan behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla;
och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af
det innehåll bilagan A till detta protokoll utvisar.
Ex protocollo
Carl Edv. Sterky.
Bill. till Rikad. Prot. 1.900. 1 Samt. 1 Afd. 11 Raft.
6