Motioner i Första Kammaren, N:o 36.
1
tf:o 36.
Af herr Litliailder, angående skrifvelse till Konungen i fråga om
beredande af bränsle ur torfmossar.
Vid 1891 års riksdag väckte jag en motion, n:o 33, i Första kammaren,
att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t måtte anhålla, det Kongl. Maj:t
täcktes vidtaga åtgärder för möjliggörande af, att ur inom riket befintliga
mossar må kunna i stor skala beredas godt och billigt bränsle, lämpligt sa
väl för drift af jern vägar och ångbåtar som för industriella verk och annan
enskild förbrukning; samt att Riksdagen för sadant ändamål matte bevilja
och till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett förslagsanslag af 50,000 kronor.
Jag tillåter mig i korthet hänvisa till den motivering, som jag dervid
framstälde, nemligen att Sveriges förbrukning af importerade stenkol och
kokes var stadd i ett oafbrutet stigande och 1889 uppgick till ett värde
af mer än 20 millioner kronor, för att med säkerhet inom kort uppnå en
siffra af 30 millioner eller mer, att denna årliga tribut till utlandet är
mycket tärande på våra ekonomiska tillgångar, äfvensom att den innebär
ett betänkligt beroende af utlandet för bekommande af bränsle till våra
jernvägar, vår ångbåtsflotta och våra industriella verk och vid krigsfara
eller omöjliggjord import — i betraktande af att tillgängen pa inhemska
stenkol är försvinnande liten i förhållande till behofvet ^ kan blifva
ödesdiger för landets trafik, dess näringar och ej minst för vår försvars-
kraft till sjös; att försynen deremot skänkt Sverige en stor rikedom pa
bränsle i dess öfver hela landet förekommande torfmossar af betydlig
Bih. Ull Riksd. Prat. 1900. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 20 Häft. (N:o 36). 1
2 Motioner i Första Kammaren, N:o 36.
utsträckning, ansenligt djup ock godt material, hvarigenom våra rika malm¬
tillgångar, exempelvis i Norrbotten, möjligen skulle kunna förädlas på
platsen, våra skogar besparas vid förminskning af vedkonsumtionen och
sålunda stort gagn för hela landet beredas genom ett rätt tillgodogörande
af desamma, i livilket afseende jag tillät mig åberopa Svenska mosskultur-
föreningens tidskrift; att det dock var ringa utsigt till att enskilda personer
skulle underkasta sig de dryga omkostnader och det mödosamma arbete,
som utrönandet af rätta och bästa metoder och konstruerande af nödiga
maskiner för torfmossarnes exploitering säkerligen komme att medföra;
samt att det under sådana förhållanden vore ej blott ändamålsenligt utan
rent af nödvändigt, att staten toge utredningen om hand i syfte att vid¬
taga de åtgärder, som kräfvas för att landet skall kunna tillgodogöra sig
denna omätligt värdefulla naturtillgång.
Statsutskottet erkände motionens goda syfte och sakens ekonomiska
och patriotiska vigt, men afstyrkte den för tillfället bland annat på den
grund, att Kongl. Maj:t redan föranstaltat om undersökning af ett så kalladt
stenkolsfabrikat och anseende att staten i detta fall ej annorlunda borde
ingripa, hvarvid Riksdagen alltså då lät bero.
Under de nio år, som sedan dess förflutit, har emellertid denna stora
fråga icke tagit något steg framåt. Men väl har behofvet af dess lösning
blifvit än mera oafvisligt, liksom de skäl, som då anfördes, vunnit i kraft
och betydelse. Om den utgift, som stenkolsimporten förorsakade landet
vid nyssnämnda tidpunkt, redan var stor och vårt beroende af tillgång på
engelska stenkol innebar en fara för vår sjelfständighet, har missförhållandet
sedermera på det mest betänkliga sätt ökats. Tillväxten af stenkolsimporten
och stegringen af stenkolspriset har nu uppnått en oroväckande höjd.
Redan 1894 hade värdet af stenkols- och kokesimporten, enligt då rådande
pris, hunnit den i ofvannämnda motion förutsagda nivån af 30 millioner
kronor (för cirka 25 y2 millioner hektoliter).
Glädjen öfver det stora uppsving, som vår industri på senare tid
tagit, förminskas i väsentlig mån deraf, att våra utgifter för utländskt
bränsle och vårt beroende deraf samtidigt så betydligt till vuxit. År 1898
importerades till Sverige 31,554,000 hektoliter stenkol och kokes. Året
derpå eller 1899 hade samma import stigit till 40,300,000 hektoliter. I
närvarande stund kosta stenkol per hektoliter minst 1 krona 75 öre.
Alltså har landets utgift för stenkol, beräknad efter detta pris, stigit till
70 millioner kronor per år. Lägger man härtill värdet af den skog, som
Motioner i Första Kammaren, N:o 36.
3
årligen åtgår till vedbrand, så torde summan blifva tillräckligt stor för att
erinra oss om att detta, lindrigast sagdt, är en dålig hushållning, då vi sam¬
tidigt på nästan hvarje qvadratmil af Sveriges land ega mossar, som inne¬
hålla en outtömlig tillgång på godt bränslematerial. Det gäller blott att
utfinna en enkel och relativt till stenkolspriset billig metod för mossarnes
exponerande, så att deras innehåll, utan fördyrande genom någons patent¬
rätt, kan förvandlas till bränntorf eller stenkolsfabrikat. Omtanken om
det allmänna bästa synes mig bjuda, att staten med allvar tager denna
enormt stora angelägenhet om hand. Många och höga pris, samt bidrag
för experimenter borde stå att vinna för den eller dem, som kan uppfinna
rätta sättet att tillgodogöra landet torfmossarnes bränslematerial, ty dess
värde kan i längden uppskattas till milliarder kronor.
Jag anhåller derför vördsamt,
att Riksdagen i underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhåller, att Kongl. Maj:t täcktes förordna om
vidtagande af sådana åtgärder, som äro nödvändiga för
att landets rika tillgång på bränslematerial i dess torf-
mossar skall kunna komma till allmän användning och
göra landet mera än nu oberoende af stenkolsimport.
Stockholm den 26 mars 1900.
P. Em. Lithander.
I motionen instämmer Rob. Almström.