10
Motioner i Andra Kammaren, N:o 79.
Jf:o 79.
Af herr 0. Larssoil i Mörtlösa ro. fl., angående tillägg till § 51
i förordningen angående stämpelafgiften.
Enligt § 51 i kongl. förordningen den 9 augusti 1894 angående
stampelafgiften eger försäljningsman »i redovisning för stämplar såsom er¬
sättning för kostnader och besvär räkna sig till godo i Stockholm och läns¬
residensstäderna tre procent samt i öfriga städer och å landet fyra procent
af det belopp, på hvilket stämpel försålts, intill en årlig försäljningssumma
af 20,000 kronor, dock att domhafvande å landet må, äfven om han är
boende i residensstad, tillgodoföra sig fyra procent af det försålda beloppet
intill nyssnämnda arliga försäljningssumma. För öfverskjutande belopp må
icke i något fall beräknas högre provision än två procent.» Härförutom
skall, »der särskilda bestämmelser äro meddelade om provision för tjenste¬
man, hvilken vid embetsverk erhållit förordnande att verkställa stämpel-
beläggning af expeditioner, gälla hvad sålunda är stadgadt.» Sist anförda
tillägg afser kongl. brefvet den 8 december 1876, enligt hvilket aktuarierna
i Kongl. Svea och Göta hofrätt samt sekreteraren i hofrätten öfver Skåne
och Blekinge^ ega att utöfver den godtgörelse, de såsom försäljningsmän ega
uppbära, erhålla fem procents provision af influtna belopp.
Med försäljningsman är i förevarande afseende lika stäld embets-
6 tiensteman> hvilken jemlikt § 35 i förordningen för sin tjenstgöring:
erhäller stämplar.
Att ifrågavarande bestämmelser hvila på en rigtig grund, låter sig
icke förneka, liksom det ej heller kan bestridas, att det lönetillskott, som
härigenom Deredes tjenstemannen, mången gång är en välbehöflig förstärkning
och förbättring af hans lönevilkor, hvilka i ett flertal fall satts lågt just
med hänsyn till möjligen häraf inflytande sportler.
Mot den stadgade procentberäkningen synes icke heller någon befogad
11
Motioner i Andra Kammaren, N:o 79.
anmärkning kunna göras, och ligger det i öppen dag, att en ändring här¬
utinnan i syfte att minska provisionsprocenten skulle verka synnerligen ojemnt
och drabba särskildt dem orättvist, hvilkas provisioner icke uppgå till
några mera betydande belopp.
Deremot synes med allt fog kunna ifragasättas, om icke ett absolut
maximum borde stadgas jemte det redan föreskrifna relativa. Förutom ett
och annat enstaka fall, der en utomordentligt hög stämpelprovision utgått,
finnas icke så få tjenster i vårt land, hvilka bereda sin innehafvare en
liö^st betydlig och föga vexlande normal inkomst, som icke star i skäligt
förhållande till de »kostnader och besvär», för hvilka stämpelprovisionen
skall vara en ersättning. Sådant öfverensstämmer icke med en god stats¬
hushållning eller principerna för en väl ordnad administration. I förra
hänseendet förtjenar nämnas, att afkortningarne å statens inkomst genom
stämpelmedel på grund af utgående stämpelprovisioner äro ratt betydande
och i medeltal för de sista åren belöpt sig till hundratusentals kronor, och
i senare fallet må framhållas, att det ingalunda kan anses önskvärdt, att
ofta nog tjenstemannabefattningar göras alltför begärliga på grund af de
betydande sportelinkomster desamma ställa i utsigt för sina innehafvare.
Bör af sålunda anförda skäl en gräns sättas, blir fragan hvar den¬
samma skäligen bör förläggas, och jag vågar i sådant afseende hålla före,
att lagstiftningen, utan att träda berättigade anspråk för nära, kan bestämma
en provision af 5,000 kronor årligen såsom det belopp, utöfver hvilket
vidare godtgörelse af ifrågavarande slag icke må tillåtas. En dylik före¬
skrift bör gifvas en generel innebörd, så att 5,000 kronor årligen i alla
de fall, der stämpelprovision enligt lag eller annan gällande föreskrift utgar,
varder högsta tillåtna provisionsbeloppet.
Jag tillåter mig derför föreslå,
att Riksdagen ville besluta ett tillägg till § 51
i kongl. förordningen den 9 augusti 1894, att 5,000
kronor årligen i alla de fall, der stämpelprovision enligt
lag eller annan gällande föreskrift utgår, må vara högsta
tillåtna provisionsbelopp för försäljningsman.
Stockholm den 25 januari 1900.
Oscar Larsson.
Häruti instämmer:
Gustaf Andersson.