Motioner i Andra Kammaren, N:o 73.
13
73.
Af herr J. Nydal, oni7skrifvelse till Kongl. Maj.t med be¬
gäran om ändrade föreskrifter rörande befordran till major
å stat inom svenska armén.
Huru vigtigt det är, att det högre militärbefälet är på så goda händer
som möjligt, eller att den rätte mannen befinner sig på den rätta platsen,
är så allmänt kändt och erkändt, att det här icke behöfver särskildt fram¬
hållas. Vårt eget såväl som andra länders krigshistoria lemnar tillräckligt
många talande bevis för denna sak. Det får derför icke anses förmätet,
om den fordran framställes, att af vederbörande så tillfredsställande garantier
som möjligt lemnas allmänheten för att vid de militära befordringarna ute¬
slutande hänsyn tages till förtjenst och skicklighet, och det är tydligt, att
denna fordran måste desto starkare framträda, ju större de kraf äro, som
ställas på folkets offervillighet för militära ändamål. Det är ej blott af
vigt, att landet eger ett efter dess förhållanden starkt försvar, det är ej
heller utan sin stora betydelse, att landet hyser förtroende till sitt försvar.
Det är emellertid ett kändt förhållande, att inom vidsträckta intresserade
kretsar bland vårt folk den meningen — om med rätt eller orätt, må hår
lemnas å sido — är rådande, att det militära befordringsväsendet hos oss
lemnar åtskilligt öfrigt att önska, och att derför äfven förtroendet till
armébefälets, isynnerhet det högres, förmåga att i pröfningens stund fylla
sin vigtiga och ansvarsfulla uppgift ej är så stort och så allmänt som
önskligt vore. Detta misstroende må vara grundlöst, så är dock visst,
att det verkar skadligt, och böra derför, synes det mig, vederbörande låta
sig angeläget vara att aflägsna detsamma, hvilket endast torde kunna ske
genom att gifva landet de bästa möjliga garantier för att vid befordringarna
inom armén dugligheten alltid och undantagslöst får göra sig gällande
framför börd, rikedom och relationer.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 73.
Det är ur denna synpunkt som jag tillåter mig förnya ett förslag rö¬
rande denna angelägenhet från riksdagarna 1891 (motionen n:o 175) och
1897 (motionen n:o 156). Vid båda dessa riksdagar mottogs förslaget på
ett gynsamt sätt af Andra Kammaren, och vid det senare tillfället hade
jag den stora tillfredsställelsen, att nuvarande statsrådet och chefen för landt¬
försvarsdepartementet vid debatten i kammaren uttalade sina sympatier för
samt förordade motionens syftemål.
Under hänvisande till nämnda motioner samt Andra Kammarens proto¬
koll vid riksdagen 1891, III: 38, 2, och samma kammares protokoll vid
1897 års riksdag, III: 28, 18 — särskildt hr Crusebjörns anföranden —
får jag alltså hemställa,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utfärda sådana
föreskrifter rörande befordran till major på stat inom
svenska armen, att — genom införande af särskilda
kompetensprof, företrädesvis af praktisk art, och genom
utfärdande af andra för ändamålet erforderliga bestäm¬
melser — möjligaste garanti vinnes, att vid sådan be¬
fordran endast dertill fullt qvalificerade personer ifråga¬
komma.
Stockholm den 27 januari 1900.
Jolian Nydal.