Motioner i Andra Kammaren, N:o 71.
7
Hu> 71.
Af herr P. Pehrssoil i Åkarp, om skrifvelse till Kongl. May.t
med begäran om utredning i fråga om frånsiyckad hem-
mansdels eller af söndrad jordlägenhets frigörande från viss
intecknad gäld.
Medelst motion vid 1898 års riksdag under n:o 13 och vid 1899 års
riksdag under n:o 27 väckte jag förslag om lagstiftning i syfte att bereda
egare af frånstyckad hemmensdel eller afsöndrad lägenhet möjlighet att utan
inteckningshafvares medgifvande få sin fastighet frigjord från sådan inteck¬
nad gäld, för hvilken annan såsom gäldenär svarade. Lagutskottet hem-
stälde båda gångerna i öfverensstämmelse med motionen (utlåtande n:o 59
år 1898 och n:o 9 år 1899) och Andra kammaren godkände jemväl samma
hemställan, under det frågan dock föll genom Första Kammarens afstyr¬
kande beslut.
Det erkännande motionen emellertid vunnit, särskildt inom Andra
kammaren, der till och med ett större flertal ledamöter i särskild motion
(n:o 172) vid sistlidne års riksdag gåfvo styrka åt förslaget, och det in¬
tresse, hvarmed frågans lösning här och der i landsorten emotses, samt det
samband densamma oafvisligen har med nu pågående sträfvanden att under¬
lätta förvärfvandet af »egna hem», ha föranledt mig, att icke ännu låta
projektet falla.
Utöfver hvad förut under frågans handläggning inom Riksdagen före¬
kommit och hvartill jag tillåter mig hänvisa, kan icke vara mycket att till-
8
Motioner i Andra Kammaren, N:o 71.
lägga. Det behjertansvärda i motionens syfte har erkänts äfven af mot¬
ståndare inom Första Kammaren; men oklarhet beträffande sättet för frågans
lösning och en befarad rubbning af fastighetskrediten bar varit de stöte¬
stenar, som vållat frågans fall. »Dock vore det förmätet», såsom lagutskot¬
tets ordförande i sitt anförande inom Första Kammaren framhåller, »våga
påstå det någon utväg att tillfredsställande lösa frågan alls icke finnes,
bkulle en sådan finnas, är den förvisso af den stora vigt, att ingenting bör
underlåtas för att den skall komma till användning, då den vore egnad att
underlätta vinnande af ett vigtigt mål.»
Om det skulle innebära någon fara för fastighetskrediten att lagstift¬
ningen medgåfve ofrivillig inteckningslossning till oinskränkt omfång i för¬
ening med inbetalning af motsvarande del af intecknad skuld, skulle denna
fara vara aflägsnad, om sådan inteckningslossning tilläts endast under vissa
förutsättningar, t- ex. att stambemmanets värde efter skedd afstyckning eller
afsöndring kunde anses utgöra fullgod säkerhet för stamhemmanets oguldna
penningeinteckningar. (Servituts- eller nyttjanderättsinteckningar torde för
slik lagstiftning kunna lemnas oberörda.)
Från praktisk synpunkt sedt, skulle med en sådan frågans lösning
målet till väsentlig del vara vunnet. Ty der afstyckning eller afsöndring
från ett hemman sker i större omfattning, är det alltid en' ekonomiskt för¬
delaktig affär för hemmansegaren, som föranleder, att denne i möjligaste
mån underlättar tomtförsäljningen och följaktligen vidtager alla till buds
stående åtgärder för jordens frigörande från inteckning. Annorlunda ställer
sig saken, då det gäller en eller några få afsöndringar. Sällan kan en slik
jordförsäljning vara vinstgifvande för stamhemmansegaren, utan får mera
betraktas såsom en beredvillighet från hans sida till mindre bemedlades för¬
mån. I sådana fall, som redan äro rätt talrika och som sannolikt år för
ar komma att ökas, kan man icke tänka sig stamhemmansegaren böjd för
att befria de försålda jordlägenheterna från inteckningar, då enligt nuvarande
lagstiftning så stora svårigheter dervid möta. Och för lägenhetsegaren sjelf
finnes ingen som helst möjlighet.
Mig synes derför, att om en sådan jordlägenhetsegare inför domstol
förmådde styrka, att oguldna beloppet af stamhemmanets samtliga penninge¬
inteckningar understege 2/, delar — eller annan lämplig gräns — af det
bevillningstaxerade värde, stamhemmanet efter skedd afsöndring blifvit åsatt,
skulle dennes fastighet utan risk för inteckningshafvarne från samma in¬
teckningar kunna befrias.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 71. y
Under åberopande i öfrigt af innehållet i ofvannämnda motioner och
med stöd af lagutskottets deröfver afgifna utlåtanden, tillåter jag mig föreslå,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t taga under öfver¬
vägande, huruvida, utan skada för fastighetskrediten,
egare af frånstyckad hemmansdel eller afsöndrad lägen¬
het må kunna beredas tillfälle att utan medgifvande af
inteckningshafvare få sin fastighet frigjord från inteck¬
ningar, som gemensamt besvära denna och den fastig¬
het, från hvilken styckningen eller afsöndringen skett,
samt, om så finnes lämpligt, förelägga Riksdagen för¬
slag till lagbestämmelser i sådant syfte.
Stockholm den 27 januari 1900.
Pehr Pehrsson.
Åkarp.
Bih till Riksd. Prot. 1900. 1 Sami, 2 Afd. 2 Band. 13 Höft.
2