Motioner i Andra Kammaren, N:o 69.
På grund af det anförda hemställer jag,
att Riksdagen måtte för sin del besluta sådan för¬
fattning, hvarigenom åt egare af skattefrälseräntor lem-
nas förnyadt tillfälle tills vidare och intill dess annor¬
ledes förordnas att på i författningen bestämda vilkor
få räntorna inlösta af staten.
Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.
Stockholm den 27 januari 1900.
L. P. Mallmin.
ST:© 69.
Af herr A. Th. Carlheim-Gyllenskiöld, om skrifvelse till
Kongl. Maj:t angående inrättande vid flera af rikets anstal¬
ter för sinnessjukas vård af afdelningar för patienter,
tillhörande lista betalningsklassen.
... Otillräckligheten af platserna på statens anstalter för sinnessjuka har
länge vant känd och erkind. Riksdagen har också så godt son! årligen
under en följd af ar anslagit medel för uppförande af nya anstalter eller
vi gning af aldre Äfven af innevarande Riksdag äskar Kongl Maj t
anslag för påbörjande af en ny sinnessjukvårdanstalt på ieke mindre än
lupu sangar.
. ,I)et, " dock anmärkningsvärd^ att man härvid litet eller intet tänkt
pa den kategori af sjuka, som på hospitalen hänföres till lista betalnings-
Motioner i Ändra Kammaren, N:o 69.
3
klassen, d. v. s. sådana, som å särskild afdelning kafva enskildt rum samt kost
efter särskild utspisningsstat och för hvilka ietalas halci leostnaden föi \ ard och
underhåll. Allt sedan Lunds hospital 1879 öppnades, har icke någon ny plats
på rikets hospital tillkommit för patienter af ifrågavarande klass. Och likväl
hafva sedan dess tillkommit Kristinehamns hospital med 300 sängar, Lunds
asyl med 886, Piteå hospital och asyl med 300, Vadstena asyl med 400
samt Upsala asyl med 800, hvarjemte Nyköpings hospital utvidgats med
omkring 70 sängar. Sammanlagdt omkring 2,700 sängplatser för patienter
tillhörande 2:dra och 8:dje betalningsklasserna hafva således inrättats, utan
att samtidigt en enda plats tillkommit för Lsta klassen. Också finnes på
samtliga hospitalen och asylerna för sinnessjuka allenast 122 platser (76
för män och 46 för qvinnor) för första klassen eller blott 2,8 % af plat¬
serna för alla klasserna tillsammans, hvilka enligt öfverstyrelsens öfver
hospitalen underdåniga berättelse för år 1897 (sid. 7) äro 4,271, hvartill
numera komma de 800 platserna på den nyss färdiga asylen i Upsala samt
eventuelt de 1,000 sängarna i den föreslagna asylen vid Venersborg. Efter
dess fullbordande skulle platserna blifva 6,071 och proportionen af platser
för Lsta klass allenast 2 % af hela antalet. .
Utaf ofvannämnda 122 platser för patienter i Lsta klassen aro enligt
sakkunniges uppgift ett relativt stort antal af mindre tillfredsställande be¬
skaffenhet. På Vexiö hospital, der jag haft särskild anledning att inhemta
kännedom om förhållandet, äro de små afdelningarna för resp. män och
qvinnor af lista klassen belägna 2 trappor upp och hvar för sig afbrutna
af en större vind, som i hög grad försvårar afdelningarnas övervakning
och användbarhet. I Vadstena lärer 1 :sta klassens mansafdelning vara in¬
rymd i ett mycket gammalt litet hus med ovanligt små och låga rum
samt smala gångar och trappor. Afdelningar för nämnda klass finnas
emellertid på hospitalen i Lund, Vexiö, Vadstena, Stockholm och Upsala
(blott för män), men alldeles icke vid de öfriga sju sinnessjukvårdanstal¬
terna.
De befintliga få platserna äro ständigt upptagna. Enligt uppgitt, som
jag på begäran erhållit hos medicinalstyrelsen, innelågo den 1 januari 1900
på hospitalen ansökningshandlingar angående inträde för 21 sinnessjuka tillhö¬
rande Lsta klassen, utan att platser för dem vore tillgängliga eller kunde
väntas blifva det annat än efter lång tid.
Anledningen till att så litet åtgjorts för att bereda plats pa hospitalen
för ofvanberörda patienter torde hafva varit ett antagande, att den enskilda
företagsamheten skulle sörja för inrättandet af vårdanstalter för patienter i
4 Motioner i Andra Kammaren, N:o 69.
sådan ställning, att de kunde betala hela sitt underhåll. Erfarenheten har
dock icke bekräftat detta antagande. Blott trenne dylika anstalter af den
omfattning, att de falla under bestämmelserna i kap. 5 af 1888 års stadga
angående sinnessjuka d. v. s., att de hafva mera än 5 platser, hafva hit¬
tills uppstått i vårt land, nemligen tvenne för ensamt qvinliga patienter,
belägna i Malmö, samt Solna sjukhem i närheten af Stockholm för både
män och qvinnor. Platsantalet på samtliga dessa anstalter öfverstiger icke
50. Otillräckligheten häraf torde också vara allmänt känd. En omstän¬
dighet, som betydligt förringar användbarheten af dessa anstalter, är deras
höga pris för sjukvården. Deras afgifter ställa sig i sjelfva verket så höga,
att det stora flertalet af sinnessjuka, som skulle kunna för sig betala hela
vårdafgiften på statens anstalter, icke förmå erlägga afgiften på de enskilda
anstalterna.
För större delen af landets till ståndspersonsklasserna hörande befolk¬
ning är det derför förenadt med de allra största svårigheter att anskaffa
tjenlig vård för sinnessjuka anhöriga. Få torde icke heller de sinnessjuka
vaia, för hvilka man nödgas anlita de allmänna afdelningarna på statens
hospital, ehuru de, om plats funnes, företrädesvis skulle komma på lista be-
talmngsklassen, hvilket uppenbarligen har till följd, dels att platser, som
egentligen äro afsedda för allmoge- och arbetsklass, upptagas af förenämnda
sjuka, dels äfven att staten af de na erhåller ersättning allenast i 2: dra
eller tredje betalningsklassen med, enligt nu gällande hospitalsafgifter, resp
85 och 50 öre i stället för 2 kr. 25 öre pr dag. Härtill kommer, att
sinnessjuke, som äro vana vid större beqvämlighet och bättre kost, än som
kan bestås på^ de allmänna hospitalsafdelningarna, men likväl i brist på
annan plats måste vårdas på dessa afdelningar, vantrifvas och icke genom
vistelsen på anstalten kunna komma till det sinneslugn, som ju afses med
behandlingen derstädes.
Det anförda synes mig visa, att staten hittills med en viss styfmoder¬
lighet behandlat de beklagansvärda sjuka, hvarom jag här ofvan talat.
De torde. dock ega lika berättigade anspråk på att något göres för dem
som de sjuka, för hvilka hospitalen i regel uteslutande byggas. Det synes
mig också, som borde staten — då alla utgifter ersättas — åtminstone
hafva pligten tillse, att nödiga sjukrum anordnades. Första-klassafdelningar
bora derför, enligt min åsigt, uppföras vid långt flera hospital än hittills
skett. Genom sådana afdelningars förläggande vid större hospital vinnes
dessutom den afsevärda fördelen, att äfven lista klassens patienter kunna
komma i åtnjutande af den erfarenhet och skicklighet i sinnessjukdomarnas
Motioner i Andra Kammaren, N:o 69. *
behandling, som af läkarne bäst torde förvärfvas genom tjenstgöring vid
större vårdanstalter och som i allmänhet ej kan väntas finnas hos vanliga
praktiserande läkare.
På grund af hvad jag sålunda haft äran anföra, tillåter jag mig
hemställa,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t måtte låta utreda, huruvida
icke afdelningar för patienter, tillhörande l:sta betai-
ningsklassen, kunde inrättas vid flere af rikets anstalter
för sinnessjukas vård, samt vid en kommande riksdag
framlägga de förslag, hvartill en sådan utredning kan
föranleda.
Stockholm den 25 januari 1900.
A. Th. Carlheim-Gyllenskiöld.