Motioner i Andra Kammaren. N:o 43.
11
N:o 43.
Af herr P. PehrSOIl i Törneryd, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om fullständig revision af lagen angående
väghållningsbesvärets utgörande på landet.
• , .r /rfi,' .;/;;:; 5*f»r.#
Sällan om ens någonsin har en lag redan vid sin första tillämpning
framkallat så talrika önskningar om förbättring i de gifna stadgandena
som lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande
på landet. Redan vid 1893 års riksdag väcktes nemligen en motion om
ändring i lagen i fråga (lagutskottets utlåtande n:o 13), 1895 två motio¬
ner (lagutskottets utlåtanden n:is 16 och 17), 1896 sju motioner (lag¬
utskottets utlåtanden n:is 10, 11, 15 och 27), 1897 åtta motioner (lag¬
utskottets utlåtande n:o 52), 1898 sju motioner (lagutskottets utlåtande
n:o 61), 1899 elfva motioner (lagutskottets utlåtande n:o 58), och synas
liknande uttalanden komma att ega rum äfven vid nu innevarande riksdag.
Med anledning af de då väckta motionerna ansåg sig lagutskottet
vid 1897 års riksdag böra i sitt utlåtande n:o 52 (sid. 28) yttra följande,
som tillräckligt torde ådagalägga önskningarnas befogenhet, nemligen:
»Det framgår af det ofvan anförda, att utskottet ansett åtskilliga af
de i förevarande motioner väckta förslag om ändring i gällande väglags
bestämmelser väl grundade, och det kunde sålunda förväntas, att utskottet
i anledning af desamma skulle föreslå Riksdagen att om ändringarnes vid¬
tagande besluta. Utskottet anser sig emellertid ej böra tillråda ett sådant
beslut. Väglagen har ännu ej varit nog länge tillämpad, för att den er¬
farenhet om lagens verkningar, som inhemtats, må kunna anses uttöm¬
mande, och det torde derför under lagens fortsatta tillämpning — att döma
af hvad hittills sig visat — komma att yppa sig åtskilliga brister utöfver
dem, man redan iakttagit. Vid sådant förhållande, och då de ändringar,
som utskottet anser sig kunna förorda, icke synas vara af någon synner-
12 Motioner i Andra Kammaren, N:o 43.
lig vigt eller betydelse, anser utskottet vara skäl att än ytterligare upp¬
skjuta hvarje ändring i berörda lag, intill dess tidpunkten för en genom¬
gående revision af densamma kan pröfvas vara för handen.»
Vid 1898 års riksdag yttrade deremot lagutskottet i sitt utlåtande
n:o 61 (sid. 33—34) följande:
»Redogörelsen för de detaljerade ändringsförslag, som uti förevarande
motioner finnas innefattade, har härmed nått sitt slut, och det återstår
för utskottet att uttala sig, huruvida någon åtgärd, och i sådant fall
hvilken, bör, i anledning af de framstälda förslagen, af Riksdagen vid¬
tagas.»
»I detta afseende ligger närmast, att utskottet skulle tillstyrka Riks¬
dagen att genom skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om utarbetande och
framläggande af förslag till ändringar af väglagen i de syften, som vunnit
utskottets godkännande; ifrågasättas kan emellertid, att utskottet skulle
vidhålla den ståndpunkt, utskottet vid sistlidet års riksdag intog, och så¬
lunda, ehuru åtskilliga af de föreslagna ändringarna befunnits° lämpliga,
likväl med hänsyn till den korta tid, hvarunder väglagen varit i tillämp-
ning, och med fästadt afseende derå, att de godkända ändringsförslagen
icke äro af någon synnerlig vigt och betydelse, hos Riksdagen hemställa,
att motionerna nu icke måtte föranleda till någon Riksdagens åtgärd;
slutligen kan man anse, att utskottet borde tillråda Riksdagen att uti
skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om allmän och fullständig revision af
gällande väglagstiftning.»
»Någon allmän revision har emellertid utskottet ej ansett sig hafva
anledning tillstyrka, då de ändringsförslag, som utskottet godkänt, endast
beröra detaljbestämmelser uti väglagen och icke afse rubbning af några
lagens hufvudgrunder.»
»Deremot finner utskottet giltiga skäl föreligga att tillstyrka Riks¬
dagen vidtaga åtgärder för åvägabringande af de partiella ändringar uti
väglagen, som enligt förut lemnade redogörelse befunnits vid utskottets
granskning vara af lämplighet betingade.»
»En jemförelse mellan utskottets uttalande beträffande de vid sist¬
lidet års riksdag i ämnet afgifna motioner och den granskning, som af
utskottet här ofvan företagits i fråga om de nu föreliggande ändringsför¬
slagen, ådagalägger nemligen, att under det sistförflutna året ej framträdt
något af utskottet erkändt behof af revision af väglagen i vidare mån, än
vid sistförflutna riksdag erkändes.»
»Det vill häraf framgå, att väglagens fortsatta tillämpning ej i så
hastig följd, som utskottet vid sistlidna års riksdag tillät sig förmoda,
kommer att ådagalägga nödvändigheten af en fullständig omarbetning af
Motioner i Andra Kammaren, N:o 43. 13
lagen, och utskottet anser det vid sådant förhållande ej vara skål att till
en oviss framtid undanskjuta genomförandet af ändringar i de delar åt
vä°kgen, hvilka befunnits mindre tillfredsställande.»
° På grund af det ofvan anförda hemstälde lagutskottet, med afstyr¬
kande af de flesta förslagen i motionerna, »att Riksdagen ville i skrifvelse
till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta utarbeta och tor
Riksdagen framlägga förslag till ändringar af lagen angående väghållnmgs-
besvärets utgörande på landet den 23 oktober 1891 i syfte.
a) att skyldigheten att deltaga i byggnad och underhåll åt allmän
väg, bro och färja utsträckes till inkomst genom aflöning, arfvode och
traktamente eller annan med allmän eller enskild tjenstebefattning förena
förmån, pension, årligt understöd, gratifikation, lifränta och undantagstör-
mån, för de fall, att sådan inkomst uppgår till minst ett tusen kronor
b) att föreskrift meddelas angående hvilka myndigheter, som hafva
att föranstalta om val af ledamöter i den uti 47 § af berörda lag omför-
mälda särskilda nämnd; „ , ,
c) att stadgande meddelas derom, att kostnaden för offentliggörande
i länskungörelserna af det i 51 § af nämnda lag omförmälda uppskatt-
ningsinstrument skall af allmänna medel gäldas;
d) att föreskrift meddelas angående tid och sätt för anförande af
besvär öfver beslut, som fattas vid det i lagens 58 § omförmälda sam¬
manträde med de väghållningsskyldige; ,
e) att föreskrifter meddelas dels derom, att kommunalnämnd skall
vara skyldig upprätta vägfyrktalslängd, dels ock derom, att nämnda längd
skall underkastas enahanda granskning, som i fråga om kommuns tyrk-
talslängd finnes föreskrifvet; samt , , ,
f) att statsbidrag förklaras skola utgå för all landsväg och bygde¬
väg, som underhålles antingen in natura af de väghållningsskyldige eller
ock gemensamt på hela distriktets eller dess vägkassas bekostnad, sa-
vida vägskatt för sådant ändamål utgöres af de in natura väghållmngs-
^ Emot denna lagutskottets hemställan framhölls af en reservant från
Andra Kammaren, att utskottet bort, i anledning af några utaf de fram-
stälda förslagen, »hemställa om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran
om allmän omarbetning och revision af gällande väglags ,, ,
Vid 1899 års riksdag återupptog lagutskottet, med anledning af de
då väckta motionerna, sin hemställan vid 1898 års riksdag, hvaremot af
sju reservanter från Första Kammaren anfördes, »att utskottet, då något
förslao- om allmän revision af väglagen icke förelåge, bort, ehuru åtskilliga
af de°föreslagna ändringarna befunnits lämpliga, med hänsyn till den jern-
14 Motioner i Andra Kammaren, Nrr 43.
förelsevis korta tid, hvarunder väglagen varit i tillämpning, samt med
tästadt afseende derå, att de godkända ändringsförslagen i allmänhet icke
äro af någon synnerlig vigt, hemställa, att motionerna i fråga icke då
matte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.»
o Af det nu sålunda meddelade, sammanstäldt med den behandling af
i ragavarande ämne, som föreligger i hithörande komitébetänkande och de
deröfver afgifna utlåtandena, i Kongl. Maj:ts proposition till 1889 års Riks-
dag och de talrika motionerna vid flera riksdagar, i utlåtanden från sär-
skildt utskott och lagutskottet samt i kamrarnes protokoll, torde tydligt
nog framgå, att antalet särskilda fall, i hvilka ändring af gällande väglag
med fog kan ifrågasättas, är ganska stort och i verkligheten större än
motionernas hemställanden angifva, samt att framför allt annat just magra
f la3er}s hufvudgrunden äro väl förtjente att granskas och lämpas efter
de mycket, olika lokala förhållanden, som faktiskt förefinnas i så stor om¬
fattning i vårt vidsträckta land. Så synnerligen vigtiga omständigheter
som indelningen i väghållningsdistrikt, utjemnandet på bästa sätt af vä<r-
hallningsbördan för de henne bärande samt formen för mest gagnande
och rättvisa understöd från statens sida till samma bördas lättande och
utjemnande hafva nemligen, i samband med påvisandet af den gällande
lagstiftningens bristande förmåga att motsvara de billiga anspråk, man
maste ställa på densamma i afseende på just dessa hennes väl allra vik¬
tigaste »hufvudgrunden, allt mer lagt i dagen behofvet af en fullständig
revision af samma lagstiftning.
På grund af hvad sålunda anförts, får jag härmed hemställa,
att Riksdagen måtte i skrifvelse hos Kongl. Maj:t
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes underkasta gällande
väglag en fullständig revision, i syfte af dels ett rätt¬
visare utjemnande och ett kraftigare underlättande genom
statsunderstöd af väghållningsbördan, dels äfven en be¬
höflig förbättring af lagens detaljföreskrifter, samt der¬
efter till Riksdagen inkomma med de förslag, hvartill
denna revision kunnat föranleda.
Stockholm den 26 januari 1900.
P. Pehrson.
___ _ Törneryd.
Stockholm 1900. Kungl. Boktryckeriet. P. Å. Norstedt & Söner.