Motioner i Andra Kammaren, N:o 40.
1
N:o 40.
Af herr H. Pantzarhielm, om
m. fl. för att i Danmark
anslag åt mindre jordbrukare
studera jordbruk på smålotter-
Sträfvandet att genom statens mellankomst underlätta förvärfvandet
af eo-na hem för mindre bemedlade medborgare synes i hela landet om¬
fattas med lifligt intresse, om än tankarna äro delade angående rätta vä¬
gen för uppnåendet af ett lyckligt resultat. Då emellertid under alla för¬
hållanden resultatet är den enda tillförlitliga värdemätaren på en vidtagen
anordning, så fordras för att den goda afsigten genom göda resultat skall
få sin belöning, att — framför allt vid åtgärder af social natur hänsyn
tagits till alla de faktorer, med hvilka man vid utförandet har att räkna.
Om derför staten i sina välmenta sträfvanden att befordra småfolkets
intressen, i fråga om förvärfvande af egna hem, går till verket utan att
på förhand genom lämpliga anordningar hafva tillförsäkrat sig fullständig
förståelse hos den samhällsklass, på hvilkens förtroendefulla medverkan han
ytterst är visad, så skulle lätt kunna hända, att det slutliga praktiska ut¬
förandet mötes af misstro och ett passivt motstånd just från deras sida,
som man afsåg att hjelpa, och dermed sättes hela resultatet på speh rttt
sådant motstånd kan visserligen framkallas af rent sociala anledningar,
men härom är ej fråga nu. , u ,
Den svenska småbonden, som för öfrigt utan tvifvel är ett särdeles
godt samhällselement, är af naturen misstrogen gent emot allt nytt och
låter icke lätt öfvertyga sig om detsammas nytta och fördelar. Man
måste sjelf med egna ögon se och praktiskt erfara, om han skall upphora
att tvifla. Egna-hems-tanken är för honom ny, och han kan helt säkert
ej fullt klart fatta den. Det skulle derför enligt min tanke vara rigtigt att
först skaffa de mindre jordbrukarne tillfälle att se, hur ett litet jordbruk
bör bedrifvas för att det skall ge den största möjliga behållning samt
Bih. till Ritsd. Prat. 1000. J Sami 2 Afd. 2 Band. 8 Iläft. (Aas 40—43). 1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 40.
öfvertyga sig om att det bör kunna lyckas äfven hos oss att på ett ställe
med mycket liten egorymd försörja en familj och till och med förvärfva
sig ett visst välstånd. Detta kan ske genom resor i Danmark.
I Danmark har »husmandssaken» under de 10—15 allra senaste åren
egentligen fått- fart, och en af de kraftigaste häfstängerna till hennes ut¬
veckling har just vant »husmandsresorna». (Angående husmansbrukets höga
ståndpunkt för närvarande i detta vårt grannland, tillåter jag mig hänvisa
V1-*ei} ,a:t sekreteraren i Kristianstads läns hushållningssällskap, lektor L.
J. VVahlstedt, under förra året utgifven broschyr.)
För att det med denna åskådningsundervisning åsyftade gagnet skall
kunna tillgodogöras, fordras att resorna ledas med full sakkännedom.
De danska husmansresorna ledas af fullt kompetenta personer: stat-s-
konsulenter, folkhögskolelärare, eller dylika. Den förnämsta ifraren för och
betordraren af de danska husmansresorna, landstingsmannen H. J Hansen
på Marsvinslund _ per Kjellerup lärer årligen sjelf leda en resesektion. I
hvarje sådan sektion deltaga omkring 40 husmän. Resorna pågå en vecka.
Da jag nu går att vördsamt föreslå Riksdagen att genom beviljande
af ett ärligt anslag under en följd af år bereda våra småbrukare och deras
vuxna söner samt skötsamma jordbruksarbetare tillfälle att under sakkunnig
ledning i Danmark studera det intensiva jordbruket på små lotter, som
der bednfves under namn af »husmandsbrug», så sker detta hufvudsakligen
med hänsyn till egna-hems-frågans utveckling i vårt land, men min öfver-
-ygelse är att, oafsedt egna-hems-tanken, dylika resor skola medföra det
allra största gagn och rikligen återgälda fosterlandet de derpå nedlagda
kostnaderna. »Finge vi blott» — skrifver en framstående fackman — »ett
par ration el t skötta småbruk i hvarje härad, så skulle det icke dröja
manga år, innan sådana uppstode i hundratal, och Sverige har tillräckligt
af jord, som nu ligger för fäfot, men som med litet arbete och rationel
skötsel skulle kunna bära lika goda skördar som de bästa danska hus-
mansbruken.»
Hvad nu sjelfva resorna angår, så har jag tänkt, att det årligen
borde beredas tillfälle för ett sextiotal svenska landtmän att företaga en
resa till Danmark i nämnda ändamål. De resande skulle fördelas i tvenne
grupper med omkring 30 i hvarje grupp. De två resorna borde då före¬
tagas omedelbart efter de danska husmansresorna och till samma ställen
som dessa.
Bäst torde vara, att svenskarnes resor företrädesvis stäldes till Jut-
land. Jordmånen och klimatet der likna mest mellersta Sveriges. De re¬
sande kunna der få se mönstergilla småbruk så godt som omgifna af
ljungheden. På öarna äro klimat och jordmån bättre än åtminstone i
Motioner i Andra Kammaren, N:o 40.
mellersta Sverige. Dessutom är odlingen der betydligt äldre. Följaktligen
torde ett besök på öarna icke i lika hög grad medföra lockelse till efter¬
följd.
Beträffande ledningen, ligger ju, som redan är sagdt, stor vigt på
att dertill få lämpliga personer. För en studieresa af svenska landtman i
Danmark bör det påtagligen vara två stycken ledare: en dansk vägvisare,
hvilken derjemte anskaffar logi, mat m. m., samt en svensk. Ben förre
bör vara en af ledarne för de danskes resa omedelbart förut, hvilken så¬
lunda har noga reda på alla förhållanden och kan göra resan billig, men
likväl ändamålsenlig och instruktiv. Den senare bör vara en fullt kompe¬
tent landtbrukare, som är hemma i danska språket. Skåningarne reda sig
lätt nog med språket i Köbenhavn, men ute på landsbygden kan det vara
ganska kinkigt och ännu svårare måste det då vara för en person från
mellersta eller öfre Sverige.
Jag känner blott två personer, som jag föreställer mig skulle vara
fullt lämpliga att till en början leda sådana resor, nemligen: sekreteraren
i Kristianstads läns hushållningssällskap herr lektor L. J. Wahlstedt samt
sekreteraren i Malmöhus läns hushållningssällskap herr Wilh. Flach. Båda
lära stå i liflig beröring med de ledande landtbrukskretsarne i Danmark.
Hvad slutligen kostnaderna angår, så torde, för den händelse att ve¬
derbörande hushållningssällskap bekosta jernvägsresorna i Sverige eller ock
dessa resor kunde få göras för billigare pris, t. ex. lika priset för trupp-
biljett, kostnaden för hvarje deltagare lämpligen böra beräknas till omkring
100 kronor eller för 60 deltagare cirka 6,000 kronor. Under förutsättning
att det blir endast 2 resor om året, torde resekostnads- och traktaments-
ersättning till ledarne — en svensk och en dansk ledare för hvarje resa
— lämpligen böra beräknas tillsammans till 1,200 kronor om året. Hela
den årliga kostnaden under nämnda förutsättningar skulle således blifva
7,200 kronor, hvilken summa jag dock för säkerhetens skull anser böra
något ökas och i rundt tal sättas till 7,500 kronor.
Med anledning af hvad jag har haft äran att här anföra och med
fästadt afseende vid att några för hela landets utveckling välsignelsebrin-
o-ande frukter först kunna påräknas af sådana studieresor, sedan desamma
fortgått någon längre tid, under hvilken erfarenhet srönen hunnit intränga
i folkmedvetandet och der rotfästa sig, får jag vördsamt föreslå Riksdagen,
att för beredande af tillfälle åt mindre jordbru¬
kare och jordbruksarbetare samt deras vuxna, söner att
under sakkunnig ledning i Danmark studera det in¬
tensiva jordbruk på smålotter, som der bedrifves, be¬
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 40.
vilja på extra stat, att utgå under åren 1901—1904,
ett förslagsanslag af 30,000 kronor samt, deraf anvisa
för år 1901 ett belopp af 7,500 kronor.
Stockholm den 26 januari 1900.
II. Pantzarhielm.