12
Motioner i Andra Kammaren, N:o 16.
kaniska anläggningar med hänsyn till skydd mot olycks¬
fall matte meddelas vid alla rikets tekniska läroverk.
Stockholm den 23 januari 1900.
David Bergström.
N:o 16.
Af herr J. Byström, angående upphörande af hvitbetssocker-
tillverkningsafgiften m. m.
En ganska allmän klagan har den senare tiden försports öfver att
lefnadskostnaderna äro så dyra i vårt land.
Denna klagan har tagit sig uttryck dels i lönestrider mellan arbetare
och arbetsgivare pa en del håll, enär de förra ansett sig behöfva högre
dagspenning för att kunna som sig bör försörja sig och de sina, och dels
i petitioner, som framstälts af tjensteman och betjente om löneförhöjning
eller dyrtidstillägg inom snart sagdt alla statens högre och lägre embeten
och verk.
Petitionärerna framhålla bestämdt, att, såsom lefnadskostnaderna nu
äro här i landet, är det ytterligt svårt att kunna reda sig på de inkomster
de hafva.
Sällan eller aldrig torde på en gång från så många håll och så all¬
mänt krafvet på löneförhöjning eller dyrtidstillägg hafva framstälts som nu.
Naturligtvis måste något göras för att komma dessa många svagt
anönade arbetare i statens tjenst till hjelp. Men behöfliga och möjliga
åtgärder synas mig dessutom böra vidtagas för att åtminstone i någon
man tdlmötesgå äfven de breda lager, som i likhet med de andra klaga
öfver dyra tider och ropa på billigare lefnadsförnödenheter.
Likasom det gångna seklets senaste år utmärkt sig bland annat för
ett högljudt skri öfver dyra tider och ett starkt kraf på bättre lönevilkor,
sa torde det val blifva en af Riksdagens uppgifter på det nu begynta
seklets första år att undersöka orsakerna, till dessa kraf och se till, hvad
som kan göras för att afhjelpa dem.
13
Motioner i Andra Kammaren, N:o 16.
Att ensamt på löneförhöjningarnas eller dyrtidstilläggens väg tänka
sig kunna fylla dessa behof torde ej låta sig göra, utan måste man nog
i den mån det är möjligt söka åstadkomma billigare lifsförnödenheter.
Detta senare bör kunna ske derigenom, att Riksdagen borttager någon
eller några af de många indirekta skatter, som nu drabba landets alla
inbyggare, men tyngst och känbarast dem, som hafva den svagaste bär¬
kraften. Det kan nemligen under nuvarande förhållanden icke vara med
billighet och rättvisa förenligt att utefter hela linien orubbligt fasthålla
vid ett indirekt skattesystem, som så väsentligt bidrager till att flere ar¬
tiklar bland de oundgängligaste lifsförnödenheterna här i landet äro
tjugufem procent dyrare än till exempel i vårt grannland Danmark.
En af de vägar, man nu bör kunna taga för att åtminstone i ett fall
söka nedbringa lefnadskostnaderna, vore att afskaffa hvitbetssockertillverk-
ningsskatten och samtidigt nedsätta tullen a socker.
Denna åtgärd, som enligt mitt och mångas förmenande skulle med¬
föra många afsevärda fördelar för vårt land och folk, har för öfngt i
Riksdagen under en följd af år haft lifliga förespråkare. Sa hafva till
exempel motioner om hvitbetssockertillverkningsskattens upphäfvande väckts
vid riksdagarne:
1879 af herr Lasse Jönsson i Sandby
1886 af herrar Nils Persson i Vadensjö och M. Dahn,
1890 af herr F. G. Björck,
1896 af herr J. H. G. Fredholm,
1897 af herr J. A. Fjällbäck,
1898 af herrar C. F. Wccrn, A. H. Göthberg och O. Anderson och
1899 af herr C. F. Wsern. ^ .
Och alldeles säkert kommer denna fråga att allt kraftigare tränga sig
fram i Riksdagen, till dess hon far sin lösning.
De som ifra för accisens och sockertullens bibehållande, hafva otta
framhållit, att den fördel, som skulle uppstå för de konsumerande genom
borttagandet af denna skatt och tull, förnämligast skulle komma de förmög¬
nare till godo, enär de anses vara de egentliga sockerförbrukarne. Det
kan ju nu vara så, och genom att i lag betrygga höga pris kan man
naturligtvis också fortfarande bevara sockret förnämligast åt denna sam¬
hällsklass, som ju också har inånga andra fördelar framför sina medmenm-
skor; men om en dylik lagstiftning är klok och rättvis, det är en annan
sak. ’ Frågan är emellertid icke om hvem, som konsumerar mest af sockret,
utan om hvem. som vinner mest genom billigt pris, och vare sig att detta
sker genom vunnen frihet från umbärandets tvang eller genom besparing
Motioner i Andra Kammaren, N:o 16.
af utgifter, så är det väl den mindre hemedlade, som får de större för-
delarne.
Skulle emellertid Riksdagen anse sig böra borttaga skatten och ned¬
sätta tullen på sockret, sa att det komme att betinga sådant pris, att äfven
arbetsklassen eller den mindre bemedlade befolkningen kunde komma i
tillfälle att få° begagna litet mera socker under sitt sträfsamma lif, icke
tror jag, att någon derför behöfver befara, att den då finge det allt för godt.
Att göra sockret billigare för vårt folk skulle säkerligen äfven hafva
nytta med sig i så måtto, att förbrukningen af detsamma skulle kunna
undantränga förtärandet af åtskilligt, som måste anses skadligt. På tal
om fördelarne af billigt pris på sockret yttrade också en läkare i Riks¬
dagen för ej länge sedan följande beaktansvärda ord:
»Sockret är verkligen ett födoämne och icke blott en lyxartikel, som
hufvudsakligen konsumeras af de rika och förnäma. Det är möjligt, att
deras konsumtion af socker är större än de fattigas, men det borde icke
vara. sa; äfven allmogen och de fattiga i allmänhet borde konsumera mera
socker, ty menniskokroppen behöfver kolhydrater för att lefva, och sådana
kunna vi icke få i renare och mera närande form än genom socker. Det
är nog sant, att många skaffa sig respiratoriska näringsämnen på andra
vägar, t. ex. genom spritvaror, men detta är ett mycket dåligt sätt bland
annat derför, att det icke uppfyller ändamålet. Men fastän sprit är af
tvifvelaktig betydelse såsom respiratoriskt födoämne, så begagnas det dock,
pa grund af det instinktmessigt kända behofvet af respiratoriska närings¬
medel, af manga såsom ett sadant. Om socker kunde blifva billigare och
på grund deraf mera än nu blefve användt af de fattigare, så tror jag, att
konsumtion af spritvaror mer och mer skulle aftaga, och derför anser jag,
att den föreliggande motionen äfven ur nykterhetsvänlig synpunkt bör
förordas. -
Hvitbetssockertillverkningsafgiften borde borttagas äfven af det skäl,
att vi numera icke hafva sådana skatter i andra fall, än då det är frågan
om tillverkning af en vara, som anses i ett eller annat afseende farlig,
såsom till exempel bränvinet. Men sockret kan ju icke betraktas såsom
någon farlig vara. Förr funnos visserligen sådana, som ansågo sockret
böra med stor varsamhet förtäras, ty det troddes i ett eller annat afseende
vara skadligt, men numera anses det vara ett helsosamt och närande
ämne, och som sadant borde det också i betydligare grad, än nu är fallet,
komma folkets breda lager till del. Och skall man i något afseende kunna
göra en liten lättnad i vart eljest för mången så ytterst tunga indirekta
skattesystem, skulle det väl vara just rörande sockret, såsom också för ej
länge sedan framhölls af en mera betydande talare i Riksdagens Första
Motioner i Andra Kammaren, N:o 16.
15
Kammare, då han yttrade: »Svårligen kan något annat ämne finnas, som
så lämpar sig för nedsättning i derför till staten ingående afgift.»
Hvitbetssockertillverkningsskattens borttagande och sockertullens mot¬
svarande nedsättning skulle i väsentlig grad befrämja jordbruket i bet¬
odlaredistrikten i vårt land. Blefve sockret billigare, sa blefve naturligtvis
dess åtgång större både i fråga om konsumtionen inom landet och med
hänsyn till sockerexporten i en eller annan form, och ju större socker¬
åtgången blir, desto mera behöfves det af de jordbruksprodukter, som erfoi-
dras för sockerproduceringen.
Billigare socker skulle utan tvifvel, såsom flere gånger framhållits,
kunna i väsentlig grad bidraga till åstadkommandet af nya industrigrenar
i vårt land. Dessa skulle kunna blifva af synnerligt stor betydelse för
våra hem och för vår export. Vi hafva i vart land en myckenhet bär
af bästa beskaffenhet. Af dem skulle kunna beredas vigtiga artiklar såväl
för hushållet som för export. Men dessa bär få nu antingen ruttna bort
eller — utom hvad som användes till husbehof — i vissa fall exporteras
som råvara till utlandet för att der med tillhjelp af ett billigt socker
undergå beredning eller förädling. Sedan återsändes ej sa litet hit för att
af oss återköpas i en eller annan form till högt pris.
Om sockret, hvilket ju är så nödvändigt vid syltning, tillverkandet af
saft m. fl. produkter, som kunna åstadkommas genom bär, blefve möjligt
att åtkomma för de mindre bemedlade, skulle, derom är jag öfvertygad,
bland andra tusentals fattiga barn komma att ur våra vackra skogars rika
sommarförråd framskaffa de värdefullaste lifsförnödenheter till lättnad
äfven för mången ekonomiskt bekymrad fader och moder.
Vidare hafva vi en mängd trädgårdsfrukt, som skulle kunna konser¬
veras, och stora trakter i vårt land lemna goda förutsättningar för en ut¬
vidgad, storartad och framgångsrik trädgårdsskötsel och fruktodling.
Men härvid har frågan om billigare socker en icke ringa betydelse.
Danmark, Tyskland och England hafva mycket att i detta stycke lära oss.
t en del andra länder är också tillverkningen af kondenserad mjölk
eu lönande industri. Exempelvis Norge exporterar af denna artikel för
millioner kronor årligen. Äfven i vart land borde kunna astadkommas
eu liknande industri. Men skall så ske, maste man söka möjliggöra förut¬
sättningarna derför, och bland dem är billigare socker en af de vigtigaste.
Den åtgärd, som föreslås i denna motion rörande sockret, rubbar ej
i något afseende det protektionistiska systemet. En af de mera kända
protektionisterna i Andra Kammaren yttrade också, da denna fråga senast
behandlades: Jag för min del kan icke förstå, att skilnaden mellan dessa
16 Motioner i Andra Kammaren, N:o 16.
båda system» (nemligen protektionismen och frihandeln) »har något samman¬
hang, åtminstone direkt, med den föreliggande frågan». Tullvännerna
borde sålunda såsom sådana icke längre ha något emot den reform, som
härmed påyrkas.
Hvad slutligen angår den statsfinansiella sidan, som i detta fall anses
utgöra en den _ vigtigaste faktor, så synes mig, att den bör tillåta bort¬
tagandet af accisen och motsvarande nedsättning i sockertullen; och om
den icke i dessa statskassans öfverskottsdagar tillåter detta, då må man
väl fråga: när skall den kunna tillåta en så behöflig och nödvändig reform
som denna?
Att emellertid statens ekonomi skulle tåla vid den minskning i in¬
komster, hvilken skulle uppstå, om accisen borttoges och sockertullen ned-
sattes, synes vara säkert. Detta har också kraftigt och öfverbevisande
framhållits vid 1899 års riksdag af presidenten C. F. Wsern i en af tal¬
rika siffror och finansiella uträkningar åtföljd motion n:o 29 i Första
Kammaren. Till den »omfattande och sakrika motiveringen» i denna herr
Waerns motion skulle vi önska hänvisa, synnerligast som de skäl han fram-
stälde icke kunde vederläggas vare sig af utskottet eller af enskilde talare
i kamrarne.
Visserligen ha statsutgifterna hastigt ökats under de senaste åren,
men så hafva ockå statsinkomsterna växt i betydlig grad. De senare hafva,
tack vare det indirekta beskattningssystem, som vi nu följa, ökats så, att
statskassan lyser år efter år med ett alldeles otroligt stort öfverskott.
Skulle emellertid statskassan med tiden behöfva inkomster genom nya
skatters påläggande på den grund, att accisen och delvis sockertullen nu
borttagas, är det min lifliga öfvertygelse, att det finnes andra områden,
der en behöflig inkomst kan beredas staten. Tobak och rusdrycker och
en del andra föremål kunde ju härvid komma i åtanke.
Enär hvitbetssockertillverkningsafgiften blifvit bestämd till hälften af
tullen å råsocker, mörkare än n:o 18 holländsk standard, så bör, när af-
giften afskaffas, nämnda tull till häften nedsättas och således från nu¬
varande 23,5 öre blifva 11,75 öre per kilogram.
Huru snart accisens upphörande och sockertullens nedsättning böra
träda i kraft, om denna åtgärd beslutas af Riksdagen, är för mig ej lätt
att säga. Från allmänhetens synpunkt vore det önskvärdt, att det skedde
sa snart som möjligt. Råsockerfabrikanterna deremot behöfva naturligtvis
någon viss tid för att kunna afsätta det med afgift belagda betsockret.
Enligt hvad som yttrades i Riksdagen, då denna fråga senast förevar, torde
man kunna och böra bestämma tiden till början af nästa år.
17
Motioner i Andra Kammaren, N:o 17.
På grund af hvad jag sålunda framhållit, ber jag att få föreslå,
att Riksdagen måtte besluta,
att hvitbetssockertillverkningsafgiften skall från den
1 januari 1901 upphöra; och
att ifrån samma tid tullafgifterna skola bestämmas
för raffineradt socker och för socker icke mörkare än
n:o 18 holländsk standard till 18,50 öre per kilogram
samt för oraffineradt socker till 11,75 öre pr kilogram.
Stockholm den 23 januari 1900.
J. Byström.
N:o 17.
Af herr M. AllderSSOll i Löfhult, om ändring i § 60 af
lagen om väghållningsbesvärets utgörande på landet.
På den grund jag anförde i min motion n:o 75 till 1899 års Riksdag,
jemte nu höjda arbetslöner, vågar jag ånyo vördsamt föreslå, att Riksdagen
beslutar, att första momentet i § 60 i väglagen skall ha följande lydelse:
§ 60.
Utaf den för vägunderhåll in natura uppskattade
kostnad lemnas en femtedel af statsmedel, hvilket bidrag
utbetalas till vederbörande vägstyrelse för att på lämp¬
ligt sätt tillhandahållas dem, som berörda vägunderhåll
bestrida.
Om remiss till vederbörligt utskott anhalles.
Stockholm den 22 januari 1900.
Magnus Andersson.
Bill. till Riksil. Prot. 1.900. 1 Samt. ‘J Afd. 'J Band. .V Iläft.
3