UTLÅTANDEN
I VISSA
FOLKUNDERVISNINGEN
PÅ UPPDRAG AP
HÖRANDE
STATSRÅDET OCH CHEFEN FÖR KONGL. ECKLESIASTIK¬
DEPARTEMENTET
AFGIFNA DEN 23 NOVEMBER 1899
STOCKHOLM
KUNGI,. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT Si SÖNER
1899
INNEHÅLL.
Utlåtande rörande imdervisning i slöjd.......... 5.
1. Redogörelse för innehållet i Riksdagens skrifvelse an¬
gående förändring i Kongl. Kung. d. 1 juni 1894 och den
26 maj 1896 rörande anslag till beredande af undervis¬
ning i slöjd åt i skolåldern varande gossar och flickor 5.
2. Förslag till föreskrifter rörande anslag för beredande af
undervisning i slöjd åt i skolåldern varande gossar och
flickor.......................6.
3. Motiv:
a. Tiden för slöjdundervisningen:
Mom. 1..................... 9.
Mom. 1 b....................12.
Mom. 1 c....................12.
Mom. 2 och 3..................13.
Mom. 4.....................15.
b. Statsbidrag för slöjdundervisning, som begynt å annan
tid än vid vårtermins början:
Mom. 5 b....................16.
Mom. 5 a....................17.
c. Statsbidragets storlek:
Mom. 1.....................17.
d. Arter af slöjd:
Mom. 1.....................19.
e. Folkskolans läsämnen:
Mom. 1.....................19.
f. Antal slöjdande barn:
Mom. 1........:............19.
Mom. 5 e....................20.
Mom. 5 c och d.................20.
g. Ansökningar om statsbidrag:
Mom. 5..........
21.
IV
II.
Sid.
Utlåtande rörande statsbidrag till aflönande af vikarie för
sådan extra ordinarie lärare m. fl., som af sjukdom ur-
ståndsättes att själf sköta sin tjänst.........23.
1. Redogörelse för innehållet i Riksdagens skrifvelse an¬
gående erhållande af statsbidrag till vikarie för sådana
extra ordinarie och biträdande lärare vid folkskola samt
lärare vid mindre folkskola och småskola, som af sjuk¬
dom urståndsättas att själfva sköta sin tjänst m. m.. . 23.
2. Förslag till föreskrifter angående aflönande i vissa fall af
vikarie för sådan lärare vid folkskola, mindre folkskola
och småskola, som af sjukdom urståndsättes att fullgöra
sin tjänst .....................24.
3. Motivering:
a. Föregående tjänstgöring, inskränkning till åtta måna¬
ders lästid om året, minimitid för åtnjutandet:
§ 1 ..................... 28, 29.
b. Maximitid för åtnjutandet:
§2.......................29.
e. Läkarebetyg för åtnjutandet:
§§ 2 och 3...................32.
d. Vikariatsarfvode:
§ 2. ............ .........33.
e. Proportionerna af de särskilda bidragen......35.
f. Ofriga bestämmelser:
Rätt för obotligt sjuk lärare att hafva vikarie, som han
själf aflönar § 3...................38.
Ansökningar om sådana statsbidrag § 7.........39.
4. För dessa statsbidrag erforderligt statsanslag.....40.
Utlåtande af tillkallade sakkunnige ang. villkoren
för erhållande af statsbidrag för slöjdundervisning
vid folkskolorna.
Med anledning af inom Riksdagen väckta motioner har
innevarande års riksdag hos Kongl. Maj:t anhållit dels att
Kongl. Maj:t måtte låta utreda, huruvida det i Kongl. Kun¬
görelserna den 1 juni 1894 och den 29 maj 1896 föreskrifna
villkor för meddelande af statsbidrag åt lärare och lärarinnor,
som i slöjd undervisa i skolåldern varande gossar och flickor,
att undervisningen skall pågå under hela den för folk¬
skolan bestämda årliga lästiden, bör undergå förändring, i
syfte att statsbidrag skulle kunna- utgå, äfven om under¬
visningen fortginge under kortare tid, äfvensom att Kongl.
Maj:t, därest så tinnes lämpligt, måtte till Riksdagen in¬
komma med det förslag i ämnet, hvartill utredningen kan
gifva anledning, dels att Kongl. Maj:t måtte efter verkställd
utredning till Riksdagen inkomma med förslag till sådan
förändring i gällande bestämmelser angående tillgodonju¬
tande af statsunderstöd för slöjdundervisning, att dylikt
understöd måtte kunna utbetalas jämväl för slöjdundervis¬
ning, som vid nyinrättad slöjdskola eller vid folkskola, där
slöjdundervisning ej förut meddelats, tagit sin början å
annan tid af kalenderåret än vid vårterminens början.
Sedan yttranden i frågan blifvit inhämtade från Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande och Domkapitlen samt folkskole¬
inspektörerna. i riket äfvensom från Stockholms städs konsi¬
6
storium och Öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor,
har Hen* Statsrådet och Chefen för Kongl. Ecklesiastik¬
departementet efter Kongl. Maj:ts medgifvande uppdragit åt
undertecknade, särskildt tillkallade sakkunnige, att afgifva
yttrande och förslag i ämnet.
I följd häraf hafva vi tagit del af de till Kongl. Maj:t
inkomna utlåtandena i frågan och efter öfverläggningar
förenat oss om följande
Förslag
till föreskrifter rörande anslag för beredande af undervisning
i slöjd åt i skolåldern varande gossar och flickor.
1. Skoldistrikt, som genom intyg af vederbörande
folkskoleinspektör visar sig hafva på ändamålsenligt sätt i
folkskola eller särskild slöjdskola anordnat undervisning i
slöjd för i skolåldern varande gossar, bestående i träslöjd
och, där omständigheterna sådant medgifva, i metallslöjd,
eller i folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola
undervisning i slöjd för i skolåldern varande flickor, be¬
stående i stickning, linnesömnad, stoppning och lappning
samt, där omständigheterna sådant medgifva, i klädsömnad,
spånad, väfnad och flätningsarbeten, utan att undervisningen
i folkskolans öfriga läroämnen därigenom eftersattes, må
af statsmedel för hvarje skola, hvari minst tio gossar eller
tio flickor varit för slöjdundervisningen vid hvarje lästermins
början inskrifna och, så länge de tillhört skolan, i allmänhet
uti densamma deltagit, eller, om i en dylik skola- antalet
af dem, som deltagit i slöjdundervisningen, varit så stort,
att de för denna undervisning varit delade i två eller flera
af delningar, för hvarje sådan afdelning, hvari minst femton
slöjdande gossar eller minst tjugufem slöjdande flickor varit
för slöjdundervisningen vid hvarje lästermins början in¬
skrifna och, så länge de tillhört skolan, i allmänhet uti
7
densamma deltagit, erhålla, ett årligt understöd af 80 kronor
för dylik skola eller dylik afdelning med slöjdande gossar
och af 40 kronor för dylik skola eller dylik afdelning med
slöjdande flickor, därest undervisningen uti ifrågavarande
ämne
antingen a) pågått minst fyra timmar i veckan under
åtta undervisningsmånader, hvarje kalendermånad beräknad
till trettio dagar,
eller b) under högst två månader af den mörkare års¬
tiden pågått endast två timmar i veckan men under lika
lång tid af den ljusare delen af året fortgått sex timmar
i veckan, fördelade på minst tva dagar, och undei åter¬
stående undervisningsmånader fyra timmar i veckan;
eller c) under högst två månader af den mörkare års¬
tiden varit inställd men under dubbelt så lång tid af den
ljusare delen af året fortgått sex timmar i veckan, för¬
delade på minst två dagar, och under återstående under¬
visningsmånader fyra timmar i veckan,
börande tiden för undervisning i slöjd falla inom den
folkskolas eller mindre folkskolas undervisningstid, som de
slöjdande barnen tillhöra, eller ock dels inom nämnda skolas,
dels inom småskolans undervisningstid.
2. Om vid folkskola eller mindre folkskola undervis¬
ningen i slöjd under högst tva manader af den möikare
årstiden pågått endast två timmar i veckan och under
återstående sex undervisningsmånader fyra timmar i veckan,
må efter uppfyllande åt öfriga i mom. 1 angifna villkor
sju åttondedelar af förenämnda understöd uppbäras.
3. Om vid sådan skola, som i näst föregående moment
omförmäles, undervisningen i slöjd under högst två månader
af den mörkare årstiden varit inställd men under återstående
sex undervisningsmånader pågått fyra, timmar i veckan,
må under enahanda, villkor tre fjärdedelar af det under¬
stöd uppbäras, som kan erhållas för åtta månaders undei -
visning.
8
4. Om slöjdundervisning anordnats blott å en station
för flyttande skola eller blott för en afdelning af en eller
flera årsklasser af skola, där olika årsklasser undervisas på
skilda tider af året, må för halfva antalet af de i momenten
1 3 upptagna undervisningsmånader understöd af stats¬
medel uppbäras med hälften af de belopp, som kunna er¬
hållas enligt i samma moment angifna bestämmelser och
villkor.
5. Förenämnda understöd skola utgå från förslags¬
anslagen till bidrag för aflönande af lärare i slöjd vid folk¬
skolorna och för beredande af undervisning i slöjd åt i
skolåldern varande flickor. Ansökningar om dylikt under¬
stöd, affattade enligt fastställdt formulär och försedda med
däri angifna uppgifter, skola, särskildt för gossar och sär¬
skilt för flickor, till folkskoleinspektören insändas i två
exemplar, hvaraf det ena, försedt med hans intyg, bör af
skolrådet (skolstyrelsen) ingifvas eller med allmänna posten
insändas till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande efter början
af december månad det år, för hvilket understödet sökes, eller
senast före utgången af januari månad följande år, börande
hinder för utbekommande af understöd icke möta vare sig
a) däraf, att undervisningen i följd af farsot måst för någon
tid inställas, eller b) däraf, att slöjdundervisning vid folk¬
skola, mindre folkskola, särskild slöjdskola eller för slöjd-
afdelning vid dylika skolor anordnats under en så fram¬
skriden del af året, att af sådan anledning undervisningen
ej kunnat fortgå hela den för statsbidrags erhållande be¬
stämda tiden, i hvilket fall understödet må utgå för det
antal hela månader, undervisningen bedrifvits, dock ej för
kortare tid än från höstterminens början, eller c) däraf, att
två eller flera slöjdafdelningar under året förenats till ett
mindre antal, i hvilket fall understödet för det Överskju¬
tande antalet afdelningar må utgå för det antal hela måna¬
der, dessa undervisats särskildt, eller d) däraf, att antalet
slöjdande barn vid en folkskola eller mindre folkskola vid
9
höstterminens början nedgått under tio, i hvilket fall under¬
stöd må utgå för det antal hela månader, slöjdundervis¬
ningen i enlighet med i mom. 1—3 angifna bestämmelser
fortgått under vårterminen; eller e) däraf, att vid flyttande
skola de i mom. 1 omnämnda antalen af slöjdande gossar
eller flickor äro fördelade på de olika stationerna.
Motiv.
Då Riksdagens framställning gäller medgifvande af en
begränsning af tiden för slöjdundervisning samt i de nu
gällande stadgandena föreskrifves, att denna tid skall utgöras
af »hela den för folkskolan bestämda årliga lä,stulen», och
denna under olika omständigheter kan vara af ganska väx¬
lande längd, så har det i främsta rummet synts nödvändigt
att noggrant i månadstal angifva, hvilken tid som normalt
bör fordras för årlig undervisning i slöjd. Den »bestämda
årliga lästiden» är nämligen den, som med iakttagande af
den i folkskolestadgan § 15 angifna minimitiden af åtta
månader eller 34V2 veckor föreskrifves för hvarje särskild
skola af det i vederbörlig ordning för skoldistriktet antagna
och fastställda reglementet. För många folkskolor är under¬
visningstiden bestämd till mer än åtta månader. I andra
folkskolor användas på grund af Kongl. Kungörelsen den 11
september 1877 ang. anslag för lärares aflöning vid fortsätt-
ningsskolor 2—4 veckor af undervisningstiden till den fort-
sätta undervisningen, och folkskolans bestämda årliga lästid
varder därför blott 7—772 månad. Ändtligen finnas många
skolor, som omfatta folkskoleafdelning, undervisad under
4—5 månader, och småskoleafdelning, undervisad under 4
eller 3 månader af året. Alla, dessa olika tidslängder —
fyra, fem, sju, åtta, nio månader — kunna vara, »folkskolans
bestämda årliga lästid», och då statsunderstödet för slöjd¬
undervisning uppbäres med villkor, att den fortgår under
hela den för folkskolan bestämda årliga, lästiden, kali ett
Tiden f ör
slöjdunder¬
visning.
(Mom T).
10
skoldistrikt, där folkskolans årliga lästid är bestämd till 9
månader, förlora statens bidrag till slöjden, om denna fort¬
gått 8 3/4 månader, under det ett annat skoldistrikt uppbär
fullt statsanslag för endast 4 månaders slöjdundervisning.
Då detta synes innebära en obillighet, hafva vi ansett lämp¬
ligt, att staten för meddelande af fullt statsbidrag till
slöjdundervisningen krafvel’, att skoldistriktet under normala
förhållanden anordnar slöjdundervisning under den i folk¬
skolestadgan § 15 mom. 2 bestämda årliga minimilärotiden
af 8 månader. Ett skoldistrikt, som bestämt lärotiden till
9 månader, må då uppbära anslag till slöjd, äfven om denna
fortgått endast 8 månader, ett skoldistrikt, som afkortat
undervisningstiden för folkskolan för fortsättniimsskolans
o O
behof, må låta slöjdundervisningen pågå antingen för fort-
sättningsskolans lärjungar eller för den egentliga folkskolans,
till dess fulla 8 månader uppnåtts, och ett skoldistrikt, som
har undervisning på särskild tid af året för folkskoleafdel-
ningen, må låta slöjdundervisningen fortgå äfven under
småskoleafdelningens undervisningstid. De båda senare slagen
af skolor kunna äfven begagna sig af de medgifvanden,
som gjorts i mom. 1 b, c och mom. 2, 3 samt 4 af förslaget.
Härtill kommer, att en normaltid måst bestämmas, då det
föreslagits, att statsbidraget skulle kunna utgå i delar,
proportionerade till undervisningstidens längd.
Enär det i pedagogiskt hänseende är en viktig grund¬
sats, att undervisningen i slöjd bör omväxla med under¬
visningen i folkskolans öfriga läroämnen, så har det ansetts
behöfligt att föreslå ett stadgande därom, att tiden för
slöjdundervisningen skall falla inom den skolas undervis¬
ningstid, som de slöjdande barnen tillhöra. I flyttande
skolor och i skolor med afdelningsläsning på skilda tider
af året är det sålunda möjligt att anordna slöjdundervisning
för en rote eller för en afdelning under fulla åtta månader
af året, hvarvid grundsatsen om växling mellan slöjd och
öfriga läroämnen tillgodoses på det sätt, att barnen i den
11
rote eller afdelning, som icke för tillfället, har skola men
likväl har undervisning i slöjd, besöka de förhör, som enligt
§ 14 i folkskolestadgan skola hållas med densamma. Då
skolor finnas, där folkskoleafdelning och småskoleafdelning
undervisas på skilda tider af året, så hafva, vi ansett ett
uttryckligt stadgande därom, att slöjdundervisningen må
kunna falla inom äfven småskolans undervisningstid, lämp¬
ligt, ett stadgande, som äfven kan vara behöfligt för de fall,
som åtskilliga folkskoleinspektörer framhållit, då slöjdunder¬
visning för flickor försvårats därigenom, att den i slöjd
undervisande lärarinnan i småskolan upptagits under den
tid, då hennes småskola ej varit i verksamhet, och då hon
velat tillbringa sina ferier på annan ort, under det att hon
ej kunnat meddela slöjdundervisning under den tid, då
folkskolans verksamhet varit inställd men småskolan fort¬
gått. Genom det föreslagna stadgandet, att tiden för slöjd¬
undervisningen må falla äfven inom småskolans undervis¬
ningstid, gifves ock möjlighet att skjuta fram slöjdunder¬
visningen till den ljusare årstiden, hvarigenom de svårigheter,
som äro förbundna med dess meddelande under den mörkare
årstiden, i många fall kunna undvikas. Visserligen kommer,
vid begagnandet af detta medgifvande, undervisningen i
slöjd att under någon tid icke omväxla med undervisningen
i ofritra läroämnen, men i de flesta fall torde denna tid
blifva så kort — sällan öfver två månader — att någon
större brytning mot den omförmälda grundsatsen ej kan
anses äga rum.
Emellertid gifves det skolor, där de olägenheter, som
enligt motionärens och de flesta hörda myndigheters och
folkskoleinspektörers mening kunna vara förbundna med en
slöjdundervisning, ordnad efter nu gällande bestämmelser,
icke afhjälpas genom möjligheten att skjuta in slöjdunder¬
visningen på småskolans undervisningstid, dels emedan någon
större olikhet mellan folkskolans ocli småskolans undervis¬
ningstid icke finnes, dels emedan, hvad särskild! den slöjd-
12
undervisning beträffar, som ledes af folkskolans egen lärare
eller lärarinna, man icke lämpligen kan förlägga den på
annan tid än folkskolans undervisningstid. Med erkännande
af det berättigade i klagomålen öfver svårigheterna, ja,
omöjligheten att i synnerhet på landsbygden under den
mörkare årstiden anordna undervisning i slöjd under fyra
timmar i veckan, utan att undervisningen i folkskolans
läroämnen därigenom eftersättes, hafva vi sökt åstadkomma
olika former för tidsindelning, hvarigenom olika behof och
önskningar skulle varda i möjligaste mån tillgodosedda.
Därvid hafva vi utgått från den åsikten, att minskning- i
tiden icke får ske utan godtgörelse, antingen på det sätt,
att förlorad tid tages igen genom ökning i veckotimmarnas
antal under annan tid, eller på det sätt, att minskad tid
motsvaras af minskadt statsunderstöd. Skulle man nämligen,
såsom motionären föreslagit, tillåta, att tiden för slöjd¬
undervisningen minskades till sex månader med 4 timmar
i veckan, utan att statsbidraget nedsattes, skulle följden
i blifva, att sex månaders undervisning i slöjd blefve regel
(Mom. i b), åtminstone i landsbygdens skolor. Vi hafva därför föreslagit,
att fulla statsbidraget skulle få åtnjutas, äfven om under¬
visningen i slöjd under högst 2 månader af den mörkare
årstiden inskränkes till 2 timmar i veckan, mot det att den
under lika lång tid af den ljusare delen af året pågår 6
(Mom. l c), timmar i veckan, eller om den under högst 2 månader in-
ställes, mot det att den under dubbelt så lång tid pågår
B timmar i veckan, och mena, att de flesta skolor med 30
timmars undervisning i veckan i öfriga läroämnen genom
detta medgifvande skola vara i stånd att så ordna sin
slöjdundervisning, att de kunna komma i åtnjutande af fullt
statsbidrag. För den tid, då sex timmars slöjdundervis¬
ning meddelas i veckan i en skola med 30 lärotimmar för
öfriga ämnen, måste läsordningarna något omarbetas, så att
morgonbönen försiggår på den första lärotimmen och tiden
för gymnastik motsvaras af 15 minuters afdrag på den sista
13
lärotimmen, på det att föreskriften i § 15 af folkskole¬
stadgan, att antalet lärotimmar i veckan i intet fall får
öfverskrida 36, ej måtte öfverträdas. En sådan förändring
i läsordningen för denna tid är äfven behöflig ur den syn¬
punkt, att lördagseftermiddagen bör så långt som möjligt
vara fri för barnen, på det att de måtte få hvila ut efter
veckans arbete och måtte kunna deltaga i hemmets bestyr
för den kommande söndagen. Att lördagen hel och hållen
göres till slöjddag, hafva vi sökt förekomma genom det
föreslagna stadgandet, att de i vissa fåll bestämda 6 slöjd¬
timmarna skola vara fördelade på minst 2 dagar, hvartill
vi ledts icke blott af hänsyn därtill, att lördagseftermid¬
dagen bör tillhöra hemmet, utan äfven af det skäl, att
barnen icke kunna med nytta för sin utveckling hålla på
att slöjda 6 timmar på samma dag. Det största antal
slöjdtimmar, som för en dag bör medgifvas, är fyra, fastän
redan detta antal är för stort. Slöjdas då 3—4 timmar på
lördagen, så få öfriga timmar tagas eu och en under 3
eller 2 andra dagar i veckan. Visserligen kommer man då
till 7 lärotimmar på samma dag, men då detta förhållande
bör anses såsom undantag, har man ej brutit mot folk¬
skolestadgans föreskrift, att den dagliga lärotiden i allmän¬
het ej bör öfverskrida 6 timmar.
De i det föregående berörda lättnader kunna likväl i (Mom 2o.3).
allmänhet ej begagnas af de skolformer, som hafva mer än
30 undervisningstimmar i veckan i öfriga läroämnen. Dessa
äro skolor med hvarannandagsläsning, läsning med olika
afdelningar på skilda tider af året och flyttande skolor.
I skolor med hvarannandagsläsning bör timtalet för
folkskolans öfriga läroämnen icke understiga 33 i veckan,
och i flyttande skolor samt skolor med läsning för skilda
afdelningar på olika tider af året, där timtalet för den
under hela veckan undervisade roten eller afdelningen är
30, tillkommer 3 timmars förhör för den andra roten eller
afdelningen, hvarigenom svårigheter uppstå att inpassa
14
i
ytterligare 6 timmars undervisning i slöjd under hvilken
del af året som helst. Visserligen anse vi föreskriften om
högst 36 lärotimmar i veckan afse hvarje lärjunges högsta
tillåtna lärotid och lärarens undervisningsskyldighet endast
på det sätt, att arbete utöfver denna tid ej kan åläggas
honom i skolan utan särskild ersättning, i följd hvaraf vi
anse det vara möjligt att förlägga slöjd för en afdelning
eller rote på dagar, som ej användas för denna afdelnings
eller rotes undervisning i folkskolans öfriga läroämnen.
Men om läraren eller lärarinnan upptagits med undervis¬
ning 6 eller 5 timmar på en dag och därefter skall under¬
visa i slöjd ytterligare 2 eller 3 timmar, så kommer slöjd¬
undervisningen att dragas ut till sent på aftonen, något,
som kan medföra svårigheter icke blott med afseende på
barnen, som till skada för hälsa och seder kunna nödgas
att i skymning eller mörker vandra långa och besvärliga
vägar till sina hem och efter hemkomsten sakna tid, kraf¬
ter och lust att bereda sig på nästa dags skoluppgifter,
utan äfven med afseende på läraren och lärarinnan, som
kunna hafva att förflytta sig en icke obetydlig väglängd
från den plats, där de förut, under dagen undervisat, till
platsen för undervisningen i slöjd och sedan samma väg
tillbaka igen, hvarigenom svårigheter för dem kunna uppstå
både att medhinna rättning af lärjungarnas skriftliga arbeten
och sin egen beredelse för den kommande dagens skolarbete,
en beredelse, som särskildt är viktig och nödvändig för de
mindre folkskolornas lärare och lärarinnor, hvilka äro nöd¬
gade att arbeta icke så litet för egen del för att kunna
tillfredsställande bedrifva undervisningen i folkskolans läro-
ämnen. Af dessa skäl hafva vi ansett, att tillfälle bör be¬
redas de skolor, där dessa svårigheter göra sig gällande,
att anordna slöjdundervisning med inskränkning af tiden,
utan att ökning af densamma under motsvarande tidslängd
kräfves utöfver 4 timmar i veckan. Men om en sådan
inskränkning sker, bör statsunderstödet af förut angifna
15
skäl i förhållande därtill minskas. Vi hafva därför före¬
slagit, att, om slöjdundervisningen under 2 månader in-
skränkes till två timmar i veckan, hvilket motsvarar en
månads förkortning af hela undervisningstiden, sju åttonde¬
delar af fulla statsbidraget må uppbäras, och att, om slöjd¬
undervisningen inställes under två månader, tre fjärdedelar
af detsamma må uppbäras. Då de anförda svårigheterna
att anordna slöjdundervisning under 6 timmar i veckan
kunna tänkas förekomma icke blott vid mindre gynnsamt
lottade skolor utan äfven vid skolor med 8 månaders under¬
visning för hvarje barn, till och med om hvarje årsklass
har särskild lärare, t. ex. vid det förhållande, att en sådan
skola mottager barn ej blott från en plats med större sam¬
lad befolkning utan därjämte från mera aflägset belägna
hemman, torp och lägenheter, så hafva vi ej velat inskränka
det gjorda medgifvandet till hvarannandagsskolor eller flyt¬
tande skolor utan lämnat det åt alla folkskolor och mindre
folkskolor (däremot icke åt särskilda slöjdskolor, emedan
dessa under alla förhållanden böra kunna så ordnas, att
något af alternativen i mom. 1 är på dem tillämpligt), lik¬
som vi ej velat förmena de mindre gynnsamt lottade sko¬
lorna att, där så ske kan, inrätta sig efter alternativen i
mom. 1, alltid under folkskoleinspektörens kontroll, att
slöjdundervisning på ändamålsenligt sätt bedrifves, utan att
undervisningen i öfriga läroämnen eftersattes.
Vi hafva äfven ansett oss böra taga hänsyn till de (Mom. 4).
fall, där slöjdundervisning icke kan anordnas på mer än
eu station för flyttande skola eller för mer än en afdelning
af skola med läsning för olika afdelningar på skilda tider
af året, vare sig de lokala förhållandena eller de olika
rotarnas olika barnantal eller de olika afdelningarnas olika
åldersståndpunkt göra en sådan anordning bchöHig, och
därför föreslagit, att för sådan anordning hälften af de
statsbidrag, som äro angifna i mom. 1, 2 och 3, må upp¬
bäras för halfva antalet af de undervisningsinånader, som
16
i samma moment äro angifna med där upptagna antal
undervisningstimmar i veckan. Vi hafva nämligen varit af
den mening, att, då flyttande skola eller skola med afdel-
ningsläsning kan erhålla fullt statsbidrag med undervis¬
ningstiden fördelad på de olika rotarna eller afdelningarna,
konsekvensen fordrade, att hälft statsbidrag medgåfves, om
den halfva undervisningstiden uttoges blott för en rote eller
afdelning. De skolor, som nu uppbära helt statsbidrag för
5 månaders slöjdundervisning, komma visserligen genom
ett sådant stadgande i åtnjutande blott af hälft statsbidrag
i stället för fem åttondedelars, såsom full konsekvens skulle
hafva medfört, men vi hafva icke ansett oss böra gå längre
i tillgodoseende af tänkbara kombinationers fordringar, i
det att vi trött dessa skolformer kunna lämpligare inrätta
sin slöjdundervisning för fyra månader än för fem och, om
de önska större statsbidrag, utan större svårigheter böra
kunna ordna slöjdundervisningen för 6 eller flera månader.
Statsbidrag I sammanhang härmed hafva vi tagit i beaktande Riks-
jOT sloid- u Cj
undervis- dagens skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan om utred-
Tagit sin ning och förslag rörande sådan förändring i gällande be-
annaTtid stämmelser angående tillgodonjutande af statsunderstöd för
än Vid vår- slöjdundervisning, att sådant understöd måtte kunna ut-
början, betalas jämväl för slöjdundervisning, som tagit sin början
( om. 5 b). ^ annan tid af kalenderåret än vid vårterminens början,
och de med anledning af densamma af Kongl. Maj:t in¬
fordrade yttrandena af myndigheter och folkskoleinspek¬
törer. På grund af de i Riksdagens skrifvelse och i nämnda
yttranden angifna skäl, bland hvilka vi särskilt framhålla
konsekvensen af gällande bestämmelse om utbekommande
af lönetillskott, af allmänna medel för lärare och lärarinnor
vid folkskolor och småskolor utan hinder däraf, att ny
läraretjänst eller ny skola inrättats under en så framskriden
del af året, att af sådan anledning undervisningen ej kun¬
nat fortgå hela den stadgade tiden, i hvilken händelse löne¬
tillskott må utgå för den tid undervisningen bedrifvits,
17
samt den omständigheten, att läsåret vid ett mycket stort
antal skolor börjar med höstterminen, hvilken gör slöjd¬
undervisnings första börjande vid höstterminen i dessa skolor
naturlig, få vi föreslå, att hinder för utbekommande af
understöd icke må möta dära-f, att slöjdundervisning vid
en folkskola, mindre folkskola, särskild slöjdskola eller för
slöjdafdelning vid sådana skolor anordnats under eu så
framskriden tid af året, att. undervisningen ej kunnat fortgå
hela den lagstadgade tiden, utan må utgå för den tid,
undervisningen bedrifvits, dock blott för hela månader och
ej för kortare tid än från höstterminens början.
I konsekvens med gällande bestämmelser för lönetill- {Mom. 5 a).
skott af statsmedel åt lärare och lärarinnor vid folkskolor
och småskolor hafva vi äfven ansett, att slöjdundervisnin¬
gens inställande i följd af farsot under någon kortare tid
ej bör utgöra hinder för utbekommande af statsunderstöd.
1 öfverensstämmelse med flera myndigheters och folk- Statsbidra-
skoleinspektörers yttranden hafva vi föreslagit en höj nirig f),'
af statsbidraget för undervisning i slöjd för gossar till 80
kronor om året och för undervisning i slöjd för flickor till
40 kronor om året för hvarje skola eller slöjdafdelning med
normal undervisningstid af 8 månader om året.
Skälet för detta förslag är beträffande understödet åt
slöjd för gossar i främsta rummet lämpligheten att, om
föreslagen delning af statsbidraget i förhållande till under¬
visningstiden godkännes, kunna röra sig med jämna tiotal
vid division med undervisningsmånadernas antal 8. Ök¬
ningen i det för hvarje skola eller slöjdafdelning utgående
statsbidraget torde ej medföra någon ökning i statens total¬
utgifter, enär åtskilliga, skolor, som nu erhålla, fullt stats¬
bidrag, enligt våra förslag skulle få det åtnjutna stats¬
bidraget nedsatt till 70, (50 och 40 kronor.
Hvad däremot, understödet åt slöjd för flickor beträffar,
hafva vi ansett, det, hittills utgående beloppet vara allt för
lågt i förhållande till den tid, möda och ansträngning, som
a
18
undervisningsarbetet krafvel’, i jämförelse med det belopp,
som uppbäres till understödjande af slöjd för gossar. Äfven
om slöjdlärarinnans arfvode i de flesta fall ökas medelst
bidrag, som utgå från skoldistrikten och länens landsting
eller hushållningssällskap m. fl., är det önskligt, att statens
bidrag till hennes aflöning höjes, enär den tid, som åtgår
till utbildning af småskolelärarinna och slöjdlärarinna, med¬
för så pass stora kostnader, att man icke utan någon för¬
ökning af lönen kan påräkna att erhålla lämpliga och val
utbildade slöjdlärarinnor. Visserligen erhålla numera alla
enligt Kongl. Maj:ts nådiga stadga angående pröfning vid
under offentlig kontroll stående seminarium för anställning
såsom lärare vid småskola m. in. den 28 maj 1897 utbil¬
dade lärarinnor öfning och utbildning såsom undervisare i
slöjd, men dels hafva de skärpta fordringarna i nämnda
nådiga stadga föranledt förlängning af utbildningstiden,
dels äro de flesta före 1899 examinerade småskolelärarinnor
i saknad af utbildning i slöjd och måste genomgå särskilda
kurser för att erhålla sådan, om de skola kunna åtaga sig
slöjdundervisning, dels måste på många håll särskilda- lära¬
rinnor i slöjd användas, hvilka på samma sätt måste för¬
skaffa sig sin utbildning.
Vi hafva föreslagit statsbidragets ökande med en tredje¬
del, från 30 till 40 kronor, för hvarje skola eller slöjd-
afdelning. Denna ökning medför utan tvifvel, om den
godkännes, en motsvarande höjning af statens totalutgifter
för ändamålet d. v. s. från 90,000 kronor till 120,000
kronor om året. Därutöfver torde icke dessa utgifter åt¬
minstone under den närmaste tiden komma att stiga, tv,
äfven om understödets ökande och de föreslagna lättna¬
derna i undervisningens anordnande med afseende på tiden,
om de godkännas, framkalla inrättandet af slöjdundervis¬
ning i flera skolor, där sådan nu icke är anordnad, så kan
man antaga, att den därigenom åstadkomna ökningen i
statens utgifter skall motvägas af den minskning, som upp-
19
står därigenom, att understödet kommer att utgå med lägre
belopp till ett icke ringa antal skolor.
Arterna af slöjd hafva blifvit angifna för gossar, lik- Arter af
. ° ° slöjd.
som de förut varit i Kongl. Kungörelsen den 29 maj 1896 (Mom. l).
angifna för flickor. Vid detta angifvande har 1889 års
normalplan tjänat till ledning och i enlighet med denna
den förändring gjorts beträffande arterna af slöjd för flickor,
att klädsömnad ställts bland de slöjdarter, som må med¬
tagas, där omständigheterna sådant medgifva, isynnerhet
som erfarenheten ådagalagt, att flickor i folkskolan sällan
medhinna någon klädsömnad, om man icke därtill vill räkna
sömnad af ett förkläde o. dyl.
Uttrycket »folkskolans läsämnen», som begagnats i Kongl. Folkskolans
Kungörelsen den 1 juni 1894, är i enlighet med Kongl. Kun- eller folk-
görelsen den 29 maj 1896 utbytt mot uttrycket »folkskolans^ämnen™'
läroämnen», emedan vi icke ansett det böra medgifvas, att (Alom. i).
slöjden under den mörkare årstiden intager rum för under¬
visning i t. ex. teckning, välskrifning eller sång.
Vid angifvandet af antalet slöjdande barn hafva vi Antalet
,° . , . ™ c, slöjdande
ansett oss böra stanna vid samma siffror, som förekomma barn.
i nu gällande föreskrifter. Det har visserligen rådt någon (Mom- A
tvekan beträffande minsta antalet slöjdande flickor i en
slöjdafdelning, enär från åtskilliga håll framkommit yrkan¬
den, att detta antal måtte nedsättas. Man har nämligen
ansett det bestämda antalet 25 vara för högt, emedan man
nödgats samtidigt undervisa närmare 50 flickor utan att
kunna dela dem i afdelningar, om man velat erhålla stats¬
understöd för deras undervisning i slöjd. Utan tvifvel
skulle det för slöjdundervisningen varit fördelaktigt, om
antalet flickor i en slöjdafdelning kunnat något minskas,
men af hänsyn till den stora ökning af totalanslaget, som
detta skulle medföra, hafva vi icke ansett oss böra fram¬
ställa något förslag till ändring. Vi hafva äfven varit af
flen mening, att en skola eller slöjdafdelning med 25 slöj¬
dande flickor och därutöfver intill 49 i alla händelser är
20
(Mom. 5.
(Mom. 5,
och d.)
berättigad till ett statsunderstöd, vare sig de undervisas i
en afdelning eller i två grupper, och att de skoldistrikt,
där så stora afdelningar kunna förekomma, böra lämna så
pass stora anslag till slöjdundervisningen, att icke de slöj¬
dande för aflöningens skull till lärarinnan sammanhållas i
för stora grupper.
e) Det bestämda minimiantalet slöjdande hafva vi ansett
böra förefinnas vid hvarje lästermins början utom hvad
beträffar flyttande skolor, där vi velat medgifva antalets
fördelning på de olika stationerna, liksom vi icke genom
någon föreslagen bestämmelse lågt hinder i vägen för de
slöjdande barnens fördelning i grupper, undervisade pa. hvar
sin del af de timmar i veckan, som enligt vidkommande
föreskrifter skola användas till slöjdundervisningen.
Samma minimiantal anse vi böra förefinnas under läs-
terminens lopp, dock utan hinder för statsbidragets utbe¬
kommande, vare sig däraf, att enskilda barn varit från¬
varande enskilda dagar, eller däraf, att enskilda barn under
terminens lopp genom flyttning eller dödsfall afgått från
skolan. De barn däremot, som vid vårterminens slut af¬
gått från skolan, böra ersättas med nytillkomna barn vid
höstterminens början.
c Om de afgångnas antal varit så mycket större än de
nytillkomnas, att den bestämda minimisiffran understiges,
hafva vi i konsekvens med förslaget (i mom. 4) beträf¬
fande flyttande skolor och skolor med undervisning för
olika afdelningar på skilda tider af året velat medgifva, att
den skola, som på grund af minskadt antal slöjdande barn
icke kan erhålla statsbidrag för höstterminen, må uppbära
den del af statsbidraget, som belöper sig på det antal hela
månader, slöjdundervisningen i enlighet med i mom. 1—3
angifna bestämmelser under vårterminen fortgått, och att
skolor med så många barn, att de kunnat indelas i slöjdaf-
delningar, må minska antalet slöjdafdelningar under höst¬
terminen och likväl uppbära statsbidrag för det antal hela.
21
månader, hvarunder det på vårterminen Överskjutande an¬
talet slöjdafdelningar undervisats. Vi hafva så mycket mer
velat föreslå ett sådant medgifvande, som det vore obilligt,
att skoldistriktet på grund af omständigheter, hvaröfver det
ej kunnat rada, skulle gå miste om bidrag till kostnader,
som enligt redan gjorda anordningar måste utgå för vår¬
terminen.
För ansökningarna om statsunderstöd åt slöjdundervis- Ansökning-
ningen hafva vi uppgjort förslag till nya formulär, i hvilka statsbidrag.
alla uppgifter, som böra bifogas, kunna- införas i tabellform (Mom' 5)
till lättnad för de rekvirerande skolråden samt de anord¬
nande och granskande myndigheterna och tjänstemännen.
Vi hafva föreslagit, att ansökningarna skola till folkskolein¬
spektörerna insändas i två exemplar, pa det att dessa genom
att behålla och förvara det ena- exemplaret måtte, utan att
föra vidlyftiga anteckningar, när helst det behöfves, kunna
förvissa sig om alla de förhållanden, som af dem bestyrkts.
Ytterligare hafva vi föreslagit, att ansökningarna skola- af-
lämnas först efter december månads ingång, på det att folk-
skoléinspektören må kunna genom inspektioner och genom
till honom insända slöjddagböcker kontrollera, att de för
statsbidrags erhållande bestämda villkor blifvit uppfyllda.
Då rättelser i de insända ansökningarna ofta måste göras,
skulle likväl en månad vara för knapp ansökningstid, hvar¬
för vi hafva föreslagit dennas utsträckning till utgången af
januari månad följande år i enlighet med de bestämmelser,
som äro gifna för ansökning om statsbidrag till aflönande
af vikarie under ordinarie lärares sjukdom.
Då revisorer och kyrkostämma vid granskning åt skol-
räkenskaperna beträffande uppburna statsbidrag under nu¬
varande förhållanden icke hafva någon verifikation att till¬
gå, så fa vi härmed föreslå, att Kongl. Maj:t måtte anbe¬
falla- sina Befallningshafvande att låta reversal åtfölja de af
dem utn.nordna.de statsbidragen, hvilka reversal böra såsom
verifikationer biläggas skolräkenskaperna.
22
Slutligen få vi påpeka, att vi i vårt förslag sökt sam¬
manföra alla de bestämmelser, som afse statsbidrag åt slöjd¬
undervisning såväl för gossar som för flickor, i en gemen¬
sam författning för att underlätta arbetet såväl vid ansök¬
ningarnas uppsättande som vid deras granskning.
Stockholm den 23 november 1899.
1. A. LYTTKENS.
C'. O. Akcadius.
C. Leidesdorff.
Gustaf Insulander.
C. R. Sundell.
Utlåtande af tillkallade sakkunnige angående vill¬
koren för erhållande af statsbidrag till vikarier
för sådana extra ordinarie och biträdande lärare
och lärarinnor vid folkskolor samt lärare och lä¬
rarinnor vid mindre folkskolor och småskolor,
som af sjukdom urståndsättas att sin tjänst
fullgöra.
Med anledning af i ämnet väckt motion har inneva¬
rande års riksdag hos Kongl. Maj:t anhållit, att Kongl.
Magt måtte taga i öfvervägande, om och på hvilka villkor
statsbidrag må kunna lämnas till aflönande af vikarier för
sådana lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre folk¬
skolor samt biträdande och extra ordinarie lärare och lä¬
rarinnor vid folkskolor, som af sjukdom urståndsättas att
sin tjänst fullgöra, samt att Kongl. Maj:t måtte för Riks¬
dagen framlägga det förslag, hvartill utredningen kan
föranleda.
Sedan yttranden i frågan blifvit inhämtade från Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande och Domkapitlen samt folkskole¬
inspektörerna i riket, äfvensom Stockholms städs konsisto¬
rium och Öfverstyrelsen för Stockholms städs folkskolor,
har Herr Statsrådet och Chefen för Kongl. Ecklesiastik¬
departementet efter Kongl. Maj:ts medgifvande uppdragit
åt undertecknade, särskildt tillkallade sakkunnige, att af¬
gifva yttrande och förslag i ämnet.
24
I följd häraf hafva vi tagit del af de till Kongl. Maj:t
inkomna utlatandena i frågan. Efter öfver 1 fi i_nrn i 11 < et r i
ärendet och sedan vi därunder kommit till den åsikten, att
det n)?a förslaget borde sammanarbetas med den nu gäl¬
lande Kongl. Kungörelsen den 1 juni 1894 angående af¬
lönande i vissa fall af vikarie för sjuk ordinarie lärare,
hafva vi förenat oss om följande
Förslag
till föreskrifter angående aflönande i vissa fall af vikarie för
sådan lärare och lärarinna vid folkskola, mindre folkskola
och småskola, som af sjukdom urståndsättes att fullgöra sin
tjänst.
§ I-
1. Därest vid folkskola antagen ordinarie, extraor¬
dinarie eller biträdande lärare eller vid mindre folkskola
eller småskola antagen lärare, till hvilkens aflöning bidrag
af statsmedel utgår, åtnjuter tjänstledighet på grund af
sjukdom och med afseende på tjänstens beskaffenhet antingen
i stadgad ordning vid vederbörligt seminarium examinerad
eller af folkskoleinspektör på grund af § 6 i Kongl Kun¬
görelsen angående lönetillskott af allmänna medel för lä¬
rare och lärarinnor vid folkskolor och småskolor den 5 juni
1885 pröfvad vikarie för honom är förordnad under oaf¬
brutet minst en månad af den fastställda undervisningsti-
o
den af åtta månader om året, skall vikarien för den tid,
för hvilken han blifvit antagen, åtnjuta arfvode efter minst
ti00 kronor för åtta månaders undervisningstid, om han
vikarierar för ordinarie lärare eller extra ordinarie lärare
med årlig kontant lön af minst 600 kronor, samt efter
minst 800 kronor för åtta månaders undervisningstid, om
han vikarierar för biträdande lärare vid folkskola eller för
25
lärare vid mindre folkskola eller småskola, sålunda i förra
fallet 75 kronor och i senare fallet 37 kronor och 50 öre
för läsmånad, hvarje kalendermånad beräknad till 30 dagar,
samt förses med tjänlig, skolan närbelägen bostad, bestående
af ett, rum, med vedbrand, eller ock erhålla ersättning där¬
för, beräknad efter minst 50 kronor för åtta månaders un¬
dervisningstid, äfvensom med belopp, som af skoldistriktet
bestämmes, undfå godtgörelse för resekostnad, där sådan
ifr ågakommer.
2. Vikarie för extra ordinarie lärare med mindre än
600 kronors årlig kontant lön eller oexaminerad vikarie för
biträdande lärare vid folkskola eller lärare vid mindre folk¬
skola eller småskola erhåller i årligt kontant arfvode, un¬
der iakttagande i öfrigt af samma bestämmelser, som finnas
angifna i moment 1, i först nämnda fallet minst 500 kro¬
nor, i senare fallet minst 250 kronor.
3. Hvad i denna stadga är föreskrifvet rörande rätt
att erhålla bidrag till aflönande af vikarie gäller äfven för
sådan lärare, som under inträffad vakans i vederbörlig ord¬
ning uppehåller tjänsten, men ej för sådan lärare, som själf blif¬
va anställd i stället för lärare, på grund af hvilkens tjänst¬
ledighet för sjukdom statsbidrag erhålles enligt denna stadga,
ej heller för lärare endast i öfningsämnen eller slöjd vid de
till den allmänna folkundervisningen hörande skolor.
§ 2.
1. Om eldigt läkarebetyg sjukdom, på grund hvaraf
sådan lärare, som i § 1 omnämnes, erhåller ledighet och
vikarie för honom förordnas på sätt ofvan sägs, är af sådan
beskaffenhet, att densamma gör läraren oförmögen att ve¬
derbörligen uppehålla sin tjänst, men ej af sådan beskaf¬
fenhet, att vid betygets utfärdande intyg kan med visshet
gifvas, huruvida densamma, för afl framtid hindrar hans
återinträde i tjänstgöring, samt läraren icke uppnått sextio
års ålder och ej i vederbörlig ordning förklarats berättigad
26
till hel pension eller till helt ålderdomsunderstöd, skall vi¬
kariens aflöning utgöras sålunda, att tjänsteinnehafvaren af
sin lön afstår ett belopp, motsvarande en fjärdedel af den
vikarien enligt § 1 tillkommande kontanta minimiaflöning,
samt två tredjedelar af samma minimiaflöning utgå af all¬
männa medel, och återstoden erlägges af skoldistriktet, hvilket
det jämväl skall åligga att förse vikarien med bostad jämte
vedbrand eller ock lämna honom ersättning därför, enligt
hvad ofvan omförmälts, äfvensom att, där så ifrågakommer,
godtgöra honom resekostnad.
2. Där läkarebetyg ej kan utan synnerlig kostnad
eller svårighet anskaffas, skola, därest genom intyg af ve¬
derbörande skolråds ordförande vitsordas, att läraren under
ledighet varit af sjukdom urståndsatt att vederbörligen uppe¬
hålla sin tjänst, de här förut gifna bestämmelser i fråga
om vikariens aflöning gälla, ändock att sjukdomens beskaf¬
fenhet icke blifvit genom läkarebetyg ådagalagd, likväl ej
för längre tid än högst tre månader.
§ 3.
Då enligt läkarebetyg sjukdom, på grund hvaraf i § 1
omnämnd lärare erhållit tjänstledighet, är af sådan beskaf¬
fenhet, att läraren till följd däraf är urståndsatt att vidare
återinträda i tjänstgöring, skall vikariens aflöning utgöras
af läraren utan tillskott af allmänna medel eller bidrag af
skoldistriktet.
§ 4.
I § 1 omnämnd lärare, som uppnått sextio års ålder
och i vederbörlig ordning förklarats berättigad till hel pen¬
sion eller helt ålderdomsunderstöd, skall, då på grund af
sjukdomsfall behof af vikarie för honom inträder, ensam
utgöra vikariens aflöningsförmåner.
27
§ 5.
Vikarie, hvars aflöning skall utgå efter ofvan angifva
grunder, skall tiga för hvarje hel månads tjänstgöring efter
månadens slut och för öfverskjutande tjänstgöringstid, så
snart tjänstgöringen upphört, af vederbörande skolråd eller
skolstyrelse utbekomma den honom tillkommande kontanta
aflöning äfvensom, där ersättning för bostad med vedbrand
utgår, sådan ersättning. Godtgörelse för resekostnad, där
sådan ifrågakommer, skall till vikarien erläggas för resan
till tjänstgöringsorten efter ankomsten dit och för resan
därifrån, så snart förordnandet upphört. Skolrådet eller
skolstyrelsen skall äga att af tjänsteinnehafvarens lön inne¬
hålla det belopp, hvarmed han skall till vikariens aflöning
bidraga, samt att utbekomma statsbidraget till samma af¬
löning, sedan folkskoleinspektören, eller i Stockholm stadens
konsistorium, vitsordat riktigheten af de för statsbidragets
erhållande lämnade uppgifter, efter rekvisition, såsom i § 7
närmare bestämmes.
§ 6.
Skolråds eller skolstyrelses ordförande åligger att, då
vikarie förord nas att oafbrutet under minst en månad uppe¬
hålla för sjukdom tjänstledig lärares tjänst, ofördröjligen
därom underrätta vederbörande folkskoleinspektör.
§ 7.
Ansökningar om bidrag af allmänna medel till aflö-
O o
ning af vikarie för här ifrågavarande lärare skola, affattade
enligt fastställdt formulär och försedda med däri angifna
uppgift*31’, till folkskoleinspektören, eller i Stockholm till
Stadens konsistorium, insändas i två exemplar, hvaraf det
ena, försedt med hans (dess) intyg, bör af skolrådet eller
skolstyrelsen ingifvas eller med posten insändas till Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande under årets lopp eller senast
28
före utgången af januari månad följande år, börande a)
hinder för utbekommande af det för examinerad vikarie
bestämda statsbidraget icke möta däraf, att vikarie för ve-
derbörligen examinerad tjänsteinnehafvare icke i stadgad
ordning aflagt för ifrågavarande tjänst erforderlig examen,
såvida folkskoleinspektören vitsordar, att vederbörligen exa¬
minerad vikarie ej kunnat erhållas samt att vikarien be¬
funnits duglig, liksom b) icke heller utbekommande af stats¬
bidrag förhindras af den omständigheten, att under tiden
för vikariens förordnande undervisningen måst till följd af
farsot för någon tid inställas.
§ 8.
Hvad i föregående §§ finnes föreskrifvet i afseende på
lärare, skall äga tillämpning äfven på lärarinnor.
Motivering.
A). 1 fråga om de villkor, på hvilka extra ordinarie
och biträdande lärare vid folkskola samt lärare vid mindre
folkskola och småskola må blifva berättigade att vid sjuk¬
domsfall erhålla statsbidrag till aflönande af vikarie, hafva
vi i hufvudsak följt, de bestämmelser, hvilka genom Kongl.
Kungörelsen den 1 juni 1894 redan i motsvarande fall gälla
beträffande ordinarie lärare och lärarinnor.
Föregående Vi hafva sålunda ej upptagit bestämmelse om viss fö-
tjanstao- . ° r r 0
ring, § l. regående tjänstgöring, helt eller delvis förlagd inom samma
skoldistrikt,
dels emedan för sådana lärare behofvet af hjälp vid
sjukdomsfall säkerligen under det första tjänstgöringsåret
är större än under något af de följande, dels emedan —
med undantag af det lilla fåtalet af de extra ordinarie lä-
rarne, hvilka ju kunna erhålla befordran till ordinarie —
någon skilnad beträffande arten af anställning mellan deras
första tjänstgöringsår och de följande icke finnes, dels ock
29
emedan annars en olikformighet skulle uppstå, mot hvad
om vikarier för ordinarie lärare i anförda författning är
stadgadt.
I likhet med hvad i nämnda Kungörelse är stadgadt, Inskränk.-
i *ni i rang till
hafva vi ansett, att bidraget bör begränsas till den lag- åtta måna-
stadgade undervisningstiden af åtta månader om året, dåret?§ i.
äfven i ofri ga fall statsbidrag ej kunna erhållas för öfver-
läsningstid, och då ersättning för Överskjutande undervis¬
ningstid ej mindre för vikarie än för tjänsteinnehafvare
bör vara en skoldistriktets ensak.
Tillika hafva vi föreslagit, att tiden för vikariat sför¬
ordnandet skall uträknas så, att hvarje kalendermånad be¬
räknas till 30 dagar, emedan denna beräkningsgrund synes
vara den enklaste och gifva största öfverskådlighet samt
öfverensstämma med hvad i allmänhet vid månatlig aflö¬
ning är brukligt.
Då tiden för här ifrågavarande statsbidrags åtnjutande Minimitid
” u “ jäv atnju-
i så måtto genom Kongl. Kungörelsen den 1 juni 1894 tandet, § l.
är för ordinarie lärare inskränkt, att tjänstledigheten måste
fortgå oafbrutet minst en månad, hafva vi här föreslagit
samma bestämmelse äfven rörande öfriga här afsedda lä¬
rare, dels emedan ett kortare afbrott för sjukdom i de
flesta fall väl kan »läsas igen», dels emedan de på en sådan
kortare tid belöpande bidrag till vikaries aflöning af stat
och skoldistrikt blefve ganska ringa, men lockelsen att vid
mindre allvarsam sjukdom söka begagna sig åt här före¬
slagna medgifvanden så mycket större.
O c“> J
Från någn
viss maximitid
håll har framkastats den tanken, att en Maximitid
• i i i i ■ för atnju-
tör åtnjutandet borde bestämmas, t. ex. i tandet, § 2.
vissa, fall den i Folkskolestadgans §
uppsägnir
igstiden eller för
24: 3 stadgade minsta
extra ordinarie och biträdande
lärare eller äfven lärare vid mindre folkskola och småskola
ett år, eller att åtnjutandet för längre tid göres beroende
af särskild pröfning i hvarje fall o. s. v. Vi hafva, emel¬
lertid ej velat föreslå någon maximitid för nämnda, stats-
30
bidrags utgående under ett och samma läsår, enär behof-
vet af sådant bidrag måste blifva alltmera kännbart, ju
längre lärarens sjukdom varar. Af samma anledning hafva
vi ej heller trott oss böra föreslå bestämmelser rörande be¬
gränsning af rätt till sådant statsbidrag, där tjänsteinne-
innehafvarens sjukdom varar längre än ett år. Tv om
tjänsteinnehafvaren skulle vara antagen på högst ett läsår,
begränsas ju vid inträffad sjukdom rätten till statsbidrag
för vikarie af tiden för hans eget förordnande, och särskild
bestämmelse i detta syfte är då obehöflig. Är tjänsteinne¬
hafvaren däremot enligt Folkskolestadgans § 24: 3 antagen
tillsvidare, så synes med afseende på honom samma grund¬
sats böra tillämpas, som genom Kong]. Kungörelsen den 1
Juni 1894 gjorts gällande beträffande ordinarie lärare vid
folkskola. Ty från statens synpunkt böra samtliga dessa i
vederbörlig ordning antagna men icke ordinarie lärare ej
mindre tillgodoses än de ordinarie, då de från statens sida
äro lika litet uppsägbara som de ordinarie lärarne, och då
rätten för skoldistriktet att tidigare uppsäga de tills vidare
anställda lärarne väl icke kan vara ett skäl att förminska
deras från staten utgående förmåner, samt då de med sta¬
tens medgifvande och med dess understöd hafva sig anförtrodda
samma eller ej mindre viktiga uppgifter vid den uppväxande
ungdomens utbildning och uppfostran än de ordinarie lä¬
rarne och vidare åtnjuta en så mycket ringare aflöning
samt slutligen intaga en långt ovissare ställning. Härtill
kommer enligt vår mening, att det här föreslagna inedgif-
vandet i själfva verket ej skulle medföra afsevärd ökning i
kostnaden för staten, emedan de fall, då statsbidrag till vikarie
för sådana icke ordinarie lärare komme att utgå för längre tid
än ett år, väl torde blifva ganska få. I den motion, som föran-
ledt Riksdagens skrifvelse till Kongl. Maj:t i denna fråga, fram-
hålles, hurusom omsättningen inom småskolelärarekåren —
detta ord då innefattande äfven biträdande lärare vid folk¬
skolor och lärare vid mindre folkskolor — vore mycket star-
31
kåre än inom folkskolelärarekåren, beroende därpå, att ett
stort antal lärarinnor redan efter några års tjänstgöring
öfverginge till annan lefnadsbana, i följd hvaraf medelåldern
(och därmed säkert äfven sjukdomsprocenten) vore väsent¬
ligen lägre inom den förra än inom den senare kåren. Då
vi på grund af våra erfarenheter såsom folkskoleinspektörer
kunna bestyrka detta förhållande, anse vi, att de fall, då
statens mellankomst för understöd af sjuk icke ordinarie lärare
för längre tid skulle tagas i anspråk, hufvudsakligen komma
att o-älla äldre, i arbetet kvarstående och af dess tyngd med-
tagna lärarinnor vid mindre folkskolor och småskolor, men
endast i mycket ringa mån extra ordinarie och biträdande
lärare vid folkskola, hvilka vid uppnådd högre ålder lära
hafva ernått en mindre oviss anställning, och hafva vi be¬
träffande dessa äldre lärare och lärarinnor så mycket mindre
velat föreslå en begränsning af deras rätt till statsbidrag-
vid inträffad sjukdom, som denna sjukdom i de flesta fall
torde få anses förorsakad af det ofta ansträngande skolar¬
bete, åt hvilket de, stundom i ganska bristfälliga skollokaler,
offrat sin bästa tid, och af försakelser, hvilka de i följd af
svag aflöning länge nog måst underkasta sig.
Betänklighet skulle väl kunna uppstå mot att i detta
afseende med öfriga icke ordinarie lärare likställa äfven de
extra ordinarie och vid folkskola biträdande lärarne, då
deras anställning synes vara till och med mera oviss än de
öfrigas, men dels torde, såsom ofvan antydts, behofvet af
vikariebidrag för dem komma att gälla endast kortare tider,
dels är deras antal i jämförelse med de öfrigas i verklig¬
heten så litet, att det väl kan ifrågasättas, huruvida det för
deras skull vore skäl att med afseende på maximitid göra
undantagsbestämmelser, som skulle bryta enheten i stadgan
och försvåra dess tillämpning såväl vid ansökningar om
statsbidrag som vid kontrollen däraf, i det att t. ex. vid
hvarje års ansökan i så fall uppgifter måste medtagas och
pröfvas angående samtliga möjligen långt tillbaka i tiden
32
fallande förut åtnjutna ledigheter, äfven sådana, tillhörande
tjänstgöring inom annat inspektionsområde eller län. Det
ringa antalet af hithörande sjukdomsfall torde ock framgå
däraf, att enligt inhämtade uppgifter antalet af i småsko-
Läkarebetyg,
§2. "
(§ S.)
lor och mindre folkskolor år 1898 minst en månad på grund
af sjukdom tjänstlediga lärare och lärarinnor utgjorde 168,
medan antalet af under samma tid och förhållanden tjänst¬
lediga extra ordinarie och biträdande lärare vid folkskolor
utgjorde endast 26. — Slutligen gäller ock beträffande samt¬
liga dessa icke ordinarie tjänster, att enligt de här före¬
slagna bestämmelserna skoldistriktet ej kan utöfver den här
föreslagna maximitiden af 60 år öka, men väl genom tjänste-
innehafvarens uppsägning minska tiden för vikariatsbidra-
gets utgående.
På grund af allt detta hafva vi med afseende på samt¬
liga dessa icke ordinarie lärare ej på annat sätt velat be¬
gränsa tiden för åtnjutande af bidrag till aflöning af vika¬
rie vid sjukdomsfall, än att den tjänstledige läraren ej må
hafva uppnått 60 lefnadsår och i vederbörlig ordning för¬
klarats berättigad till helt ålderdomsunderstöd.
Ett redan förut för erhållande af dylikt statsbidrag
tillämpadt villkor är, att genom företeende af läkarebetyg
sjukdomen styrkes vara af sådan beskaffenhet, att den¬
samma under angifven tid gör läraren oförmögen att veder¬
börligen uppehålla sin tjänst, hvaremot, där sjukdomen är
af beskaffenhet att för all framtid hindra hans återinträde
i tjänstgöring, all rätt till erhållande af dylikt statsbidrag
är utesluten.
V i hafva icke i sak velat föreslå någon ändring häri,
men, då uttrycken i den nu gällande Kongl. Kungörelsens
§ 2 äro sådana, att man kan synas af läkaren i hvarje fall
fordra ett bestämdt uttalande, om sjukdomen är vare sig
botlig eller obotlig, samt detta äfven för en läkare är omöj¬
ligt att med bestämdhet kunna förutse, hafva vi ' t formu¬
leringen åt motsvarande § i vårt förslag företagit sådan
33
/
ändring i uttrycken, att med bevarande af samma mening
den antydda svårigheten må anses öfvervunnen. Därjämte
hafva vi å hosgående förslag till formulär för ansökning
om sådant statsbidrag intagit ett formulär till läkarebetyg,
affattadt efter de i förslaget till stadgan angifna grunder.
B) Beträffande vikariens kontanta arfvode för åtta må¬
naders undervisning skulle vi val önskat att, under förut¬
sättning, att vikarien i regel vore med hänsyn till ifråga¬
varande tjänst vederbörligen examinerad, föreslå ett belopp
af 600 kronor för extra ordinaries och 300 kronor för öf-
riga lärares vikarier, oafsedt om tjänsteinnehafvarens kon¬
tanta, aflöning vore begränsad till minimibeloppet af respek¬
tive 500 och 250 kronor eller ej och detta dels med hänsyn
till skolans bästa, då fullt lämpliga vikarier ej utan svårighet
torde erhållas för mindre lön än lärare med motsvarande
kompetens allmänt och lätteligen ernå, särskildt om, såsom
nu är fallet, lärarebrist yppar sig, dels med hänsyn till
vikarien, enär ovissheten och kortvarigheten af hans an¬
ställning synts göra ett något högre arfvode erforderligt
än det såsom minimum för tjänsteinnehafvaren bestämda,
så mycket mer som vid en tillfällig anställning lefnads-
kostnaderna naturligtvis måste ställa sig dyrare än vid
anställning å längre tid, samt slutligen, hvad de extra,
ordinarie läraretjänsterna beträffar, tjänsteinnehafvaren ge¬
nom ersättning för kofoder samt högre ersättning för bo¬
stad och vedbrand åtnjöte en förmån, hvilken mer än upp¬
vägde det, som i kontant minimiarfvode i vissa fall kunde
vara, tillförsäkra,dt vikarien mer än tjänsteinnehafvaren å
samma,' plats.
Men då en sådan arfvodesbestämmelse dels torde in¬
kräkta på den i Folkskolestadgans § 25 skoldistriktet till¬
försäkrade rätten att såsom vikarier i småskolor in. fl. an¬
taga äfven sådana lärare, som ej aflagt afgångsexamen vid
småskog Seminarium, dels torde föranleda den oegentlighet^!!,
att vikarie oftare kunde vara tillförsäkrad högre kontant
3
Vikariats-
arfvode,
§ 2.
34
minimiarfvode än den, hvars tjänst han uppehölle, hafva
vi i stället föreslagit, att för extra ordinarie antagen och
med hänsyn till tjänsten vederbörligen examinerad vikarie
skall åtnjuta ett kontant arfvode för helt läsår af minst
600 eller minst 500 kronor, alltefter som den lärare, hvars
tjänst lian uppehåller, åtnjuter minst 600 eller minst 500
kronor i årlig lön, samt att för annan icke ordinarie lärare
antagen, vederbörligen examinerad vikarie skall i årsarfvode
erhålla 300 kronor, vare sig tjänsteinnehafvaren är exami¬
nerad eller ej (§ 1 mom. 1), men att för sådan, vare sig
examinerad eller oexaminerad, tjänsteinnehafvare antagen
oexaminerad vikarie skall i årligt minimiarfvode erhålla
allenast 250 kronor (§ 1 mom. 2), dock att, där för exa¬
minerad tjänsteinnehafvare examinerad vikarie sökts, men
ej erhållits, det högre årsarfvodet ä 600 eller 300 kronor
med därefter proportioneradt statsbidrag må vara vikarien
tillförsäkradt, såvida inspektören intygar, att vederbörligen
examinerad vikarie ej kunnat erhållas samt att vikarien
befunnits duglig (§ 7 a).
Genom dessa bestämmelser har iakttagits, dels att skol¬
distriktets i Folkskolestadgans § 25 tillförsäkrade rätt att
till vikarie antaga äfven lärare, som ej aflagt afgångsexamen
vid småskoleseminarium, ej blifvit åsidosatt, dels att vikarien
erhåller det arfvode, hvartill han enligt sin kompetens är
vid annan anställning inom den allmänna folkskoleunder-
visningen berättigad, och endast i det fallet högre lön än
tjänsteinnehafvaren, att han äger större kompetens än denne,
hvarjämte bestämmelsen i § 7 a tillkommit i syfte att ge¬
nom utsikten till högre statsbidrag förmå skoldistrikten att
ej i alltför vidsträckt mån och till skada för skolan ersätta
examinerad tjänsteinnehafvare med oexaminerad vikarie.
Väl kan detta oaktadt i många fall till skada för skolan
examinerad tjänsteinnehafvare ersättas med oexaminerad
vikarie, och skulle skoldistrikten t. o. in. kunna lockas till
eu sådan åtgärd genom den ekonomiska fördel, som den-
35
samma skulle bereda så vill skoldistrikt som tjällsteinne-
hafvare. Denna olägenhet bär ingalunda undgått vår upp¬
märksamhet. Men då vi känt oss bundna af § 25 i Kongl.
Folkskolestadgan, hafva vi måst bortse från denna svårighet.
Under sådant förhållande skulle man ju kunna sätta i fråga
att, liksom skett i Kongl. Kungörelsen den 28 maj 1897
beträffande ålderstillägg ■ i aflöning åt dylika lärare, till¬
erkänna förmånen af statsbidrag till vikariens aflönande
endast åt examinerad tjänsteinnehafvare med minst 300
kronors årlig lön och i ett öfvergångsstadgande bereda de
vid tiden för en blifvande Kongl. Kungörelses första till-
lämpning redan anställda oexaminerade lärare en motsva¬
rande lämplig hjälp vid sjukdomsfall. Men då kanske
nämnda § 25 i Kongl. Folkskolestadgan äfven här skulle
läsrira hinder i väggen, hafva vi icke ansett oss böra ut-
OO VJ
arbeta något förslag i denna riktning.
Proportionen af statens, den tjänstledige lärarens och Pro^o>;^o-
skoldistriktets bidrag till detta arfvode hafva vi föreslagit särskilda U-
lika med den nu med afseende på vikarie för ordinarie dra3m-
lärare gällande d. v. s. så, att den tjänstledige läraren af-
står ett belopp, motsvarande en fjärdedel af det för vikarien i
§ 1 bestämda kontanta mini miarfvode, samt att två tredjedelar
af samma minimiarfvode utgå af allmänna medel och återsto¬
den jämte naturaprestationer eller stadgad ersättning där¬
för och resekostnadsersättning erläggas af skoldistriktet.
Denna proportion har ock, jämförd med öfriga, för¬
ordats af de flesta i ämnet hörda myndigheter, nämligen
12 Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, 4 Domkapitel samt
21 folkskoleinspektörer. A andra sidan hafva ock flera
af de myndigheter, som i ärendet sig yttrat, föreslagit
andra, grunder för denna fördelning, och kunna de därvid
framställda förslagen fördelas i hufvudsakligen tvänne grup¬
per. Den ena. innehåller förslagsbestämmelser, Indika å-
syfta eu minskning i det bidrag, som tjänsteinnehafvaren
enligt förenämnda proportion skulle vara skyldig att er-
36
lägga,, och detta antingen så, att skoldistriktets bidrag skulle
i motsvarande mån höjas, eller ock så, att statens bidrag
skulle ökas så mycket att tjänsteinnehafvarens kontanta bidrag
kunde bestämmas till blott en tredjedel af hvad vi före¬
slagit, eller till en tolftedel af vikariens kontanta minimi-
arfvode. Den andra gruppen upptager förslagsbestämmel-
ser, åsyftande att minska skoldistriktets bidrag till sådan
vikaries aflöning antingen så, att distriktet hvarken skulle
bidraga med kontanta medel eller med naturaprestationer,
i hvilket fall väl nämnda bidrag i stället tänkas öfverfiyt-
tade på den tjänstledige läraren, hvilken därigenom skulle
få vidkännas en ökning i sitt bidrag, eller så, att distriktet
väl skulle bidraga med en tolftedel af vikariens kontanta
minimiarfvode men vara befriadt från skyldighet att förse
vikarien med bostad och vedbrand, hvilka senare skulle ur
vikariens aflöningsförmåner alldeles bortfalla.
För den förra gruppen af förslag åberopas såsom skäl
den svaga aflöningen för biträdande lärare samt lärare vid
mindre folkskola och småskola och lärarens däri grundade
behof att vid sjukdomsfall få behålla så stor del af sill af¬
löning som möjligt. För den senare gruppen af förslag
bär isynnerhet åberopats den farhågan, att ett åläggande
för skoldistrikten att i någon större eller mindre mån bi¬
draga till aflönande af vikarie äfven för på grund af sjuk¬
dom tjänstlediga icke ordinarie lärare måhända dels skulle
kunna verka därhän, att den sjuke läraren beröfvades icke
blott den afsedda förmånen utan måhända äfven, efter skedd
uppsägning, sin anställning vid skolan, hvarigenom näm¬
ligen skoldistriktet kunde undvika en befarad utgift, dels
ock möjligen kunde förminska utsikten för ifrågavarande
lärarepersonal att erhålla den i Folkskolestadgans § 24
mom. 3 omförmälda fastare anställning, hvarjämte till stöd
för åsikten, att skoldistriktet — såväl som tjänsteinnehaf-
varen — borde befrias från utgörandet af nämnda natura¬
förmåner, anförts, att någon svårighet för skoldistriktet att
37
för blott den kontanta aflöningen af 300 kronor erhålla
kompetenta vikarier icke torde förefinnas, då det, enligt
hvad från Skaraborgs län åberopats, för närvarande funnes
och antagligen för en lång framtid komine att finnas rik
tillgång på examinerade personer, behöriga till tjänstgöring
af denna art.
Vi hafva dock ansett oss ej böra- biträda de i den förra
gruppen förekommande meningar. Ty, utan att bestrida
hvad angående ifrågavarande lärares i allmänhet svaga aflöning
är anfördt, hafva vi ansett, att den för dem här föreslagna
förmånen att vid sjukdomsfall såväl från staten som skol¬
distriktet erhålla hjälp till bidrag för aflönande af vikarie
är så stor, att en minskning af deras lön med en fjärdedel
af vikariens kontanta miniiniarfvode ej må anses alltför be¬
tungande, så mycket mer som nämnda proportion af bidrag
redan utan svårighet tillämpas med hänsyn till de ordinarie
lärarne, af hvilka de flesta torde hafva familj och därför
vid inträffad sjukdom, oaktadt högre lön, ej torde vara
rnvcket bättre lottade än de här ifrågavarande lärarne. Och
å andra sidan hafva vi ej heller kunnat förorda de förslag,
som afse att helt eller delvis befria skoldistriktet från del¬
tagande i kostnaderna för vikariens aflöning, ty om dess
bidrag än ej bör i enlighet med den förra gruppens förslag
höjas, torde dock den omständigheten, att skolrådet skulle
pröfva behofvet af tjänstledighet för sjukdom, antaga vi¬
karie och aftala med denne om arfvodet, böra medföra, att
skoldistriktet vore ekonomiskt intresseradt däraf, att missbruk
i detta afseende ej ägde rum. Att för sjukdom tjänstledig
lärare skulle för undvikande af omkostnad till vikaries af¬
löning af distriktet blifva- uppsagd, tro vi, efter allt hvad
vi hittills haft- tillfälle att erfara beträffande skoldistriktens
förhållande till detta, slag af lärare, ej vara att befara-, och
af samma skäl anse vi den i § 24 mom. 3 af Folkskole¬
stadgan omförmälda fastare anställning ej vara af så stor
betydelse, då distrikten äfven utan st-ipulering däraf dock i
38
allmänhet handla efter denna bestämmelses anda. Att an¬
talet för sådana platser tillgängliga, vederbörligen exami¬
nerade lärare skulle vara tillräckligt stort att äfven utan
förmånen af bostad och vedbrand in. in. kunna tillförsäkra
skolråden fyllande af uppkommande vikariebehof, kan möj¬
ligen gälla Skaraborgs län, men icke öfriga delar af riket,
såsom ock från annat håll brist på lärare med sådan kom¬
petens åberopats och hela det här ifrågavarande förslaget
förordats såsom ett kraftigt medel att uppmuntra till all¬
männare ingående å denna lefnadsbana.
Slutligen få vi ock framhålla, att en af synpunkterna
för den af oss föreslagna proportionen varit önskan att till
en enhetlig' och öfverskådlig stadga kunna sammanarbeta de
O Ö o
nu föreslagna bestämmelserna med dem, som nu äro gällande
angående vikarie till ordinarie lärare.
C. Öfriga bestämmelser.
Vid de i Kongl. Kungörelsen den 1 juni 1894 före¬
kommande §§ 3—6 hafva ej andra förändringar behöft i-
frågakomma, än att vi ersatt uttrycket: ordinarie lärare
med sådana uttryck, att desamma kunna omfatta samtliga
de i § 1 i vårt förslag omnämnda lärare, samt i § 4 till-
lika, jämte uttrycket: »hel pension», äfven inryckt uttryc¬
ket »helt ålderdomsunderstöd».
Vi hafva sålunda föreslagit, att den i § 3 ordinarie
tillförsäkrade rätten att, äfven om han blifvit för-
obotligt sjuk, dock få hafva vikarie förordnad, un-
själf afla- der villkor att han själf bekostar hans aflöning, må få gälla
Rätt för
obotliqt sjuk*.,
lärare att lärare
haf va Vika- kin råd
ne, som nan
nar, § 3
äfven för öfriga här ifrågavarande lärare. Det fallet kunde
nämligen tänkas, att en sådan lärare väl uppnått de tjänste¬
år men ej de åldersår, som i Reglementet för småskole-
lärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt § 7 äro föreskrifva
såsom villkor för erhållande af helt ålderdomsunderstöd.
Då enligt samma Reglementes § 5 rätt till understöd
tillkommer..... hvar och eu af de i 4? 1 därstädes afsedda
39
lärare, som, antingen, då understödet sökes, är eller inom
ett år före inlämnandet till vederbörande skolråd af sin
ansökning varit i tjänst anställd, så skulle en sådan lärare,
som här ofvan sades, genom att med antagande af vikarie
fortfarande vara vid skolan anställd, kunna få det sagda
villkoret för helt ålderdomsunderstöds utbekommande upp¬
fyll dt, och synes det obilligt att neka honom sådan förmån,
då den är åt ordinarie lärare medgifven.
I § 7 af vårt förslag hafva vi bland annat föreslagit, Ansökningar
att ansökningar om sådant statsbidrag, affattade enligt fast- statsbidrag
ställdt formulär, må till vederbörande folkskoleinspektör in- ^ 7'
sändas i två exemplar, af hvilka inspektören skulle behålla
det ena och med föreskrifvet vitsord återställa det andra
till skolrådet eller skolstyrelsen för ingifvande eller insän¬
dande i vanlig ordning och inom förut stadgad tid till
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande. Detta förslag, som står
i full öfverensstämmelse med hvad vi angående ansöknin¬
gar om understöd till slöjd för gossar och flickor föresla¬
git, afser tillfälle för inspektören att utan vidlyftiga och
tidsödande anteckningar äga tillgång till de vid dessa an¬
sökningar lämnade uppgifter samt synes med hänsyn till
det genom denna nya lagstiftning ej obetydligt ökade kon¬
trollarbetet vara lämpligt.
I denna § hafva vi ock med utsträckning, som ofvan
motiverats, äfven till öfriga icke ordinarie men vederbörli¬
gen examinerade lärare inryckt det förut i sista punkten
af § 2 mom. 1 förekommande medgifvandet.
Därjämte hafva vi, liksom i vårt förslag till bestäm¬
melser rörande anslag till beredande åt undervis¬
ning i slöjd åt gossar och flickor, å denna plats
intagit bestämmelsen, att hinder för här ifrågava¬
rande statsbidrags utbekommande ej må möta däraf, att
under tiden för vikaries förordnande undervisningen måst
till följd af farsot för någon tid inställas. Detta medgif¬
vande synes oss nödvändigt böra utsträckas till här ifråga-
40
varande vikarier; tv annars skalle för dem den största
obillighet uppstå, då de för det åtagna förordnandet torde
försakat annan anställning och nu befinna sig på platsen
samt där ej kunna lämnas utap medel till uppehälle. Skulle
denna förmån ej tillförsäkras dem, synes ej heller billigt
ålägga skoldistriktet eller tjänsteinnehafvaren de i § 2 be¬
stämda bidragen till deras aflöning, och de blefve då utan
något som helst eget förvållande men på grund af en under
stadgade former och villkor ingången förbindelse alldeles
blottställda, medan däremot tjänsteinnehafvaren och skol¬
distriktet gjorde eu opåräknad och från det allmännas sida ej
afsedd vinst. Ja, de blefve till och med sämre ställda än
de för närvarande äro. Ty om för närvarande en sjuk
lärare frånträda’ sin tjänst, har den lärare, som i den sju¬
kes ställe tillsättes, rätt att i här anförda fall erhålla stats¬
bidrag, men skulle nu beröfvas denna rätt, då, såsom här
ifrågavarande lagstiftning åsyftar, den sjuke i stället be-
redes tillfälle att vid sin tjänst kvarstå.
Huru stort statsanslag för de här föreslagna statsbi-
1898 ett antal af 12 extra ordinarie och 182 öfriga icke
ordinarie lärare varit tjänstlediga under minst en månad
och därutöfver.
Men då dessa uppgifter ej tillika innehålla, huru lång
tid hvar och en af dessa lärare varit för sjukdom tjänst¬
ledig, kan man endast på sannolikhet grunda en beräkning
af dessa statens blifvande kostnader. Sätter man till en
början de på grund af sjukdom tjänstlediges antal lika
högt som år 1898 och därvid för hvar och eu af dem an¬
tager utgående af, efter arten af deras tjänst, högsta be¬
stämda. statsbidrag samt antager, att tjänstledighetstiden i
genomsnitt kan beräknas till 4 månader årligen, liv il ket ej
torde vara för högt taget, så skulle för statsbidrag till
erforderligt dragen kan blifva erforderligt, torde ei utan fullständigare
statsanslag. . . . °
(Riksdags- utredning vara möjligt, att med större visshet beräkna, hn-
För dessa
statshidraa
skrifvelsen.) i*
ligt från skolråden infordrade uppgifter hafva under år
41
vikarier för extra ordinarie lärare utgå 2,400 kronor och
för öfriga icke ordinarie lärare 18,200 kronor, eller till¬
sammans 20,600 kronor. Nu är väl att antaga, att, med
tillfälle till statsbidrag för sjuk lärares vikarie, antalet af
för sjukdom tjänstlediga lärare skulle komma att visa
någon höjning gentemot de i nyss anförda uppgifter gitna
siffror, enär en del lärare, som nu till skada för under¬
visningen i trots af ohälsa framhärda i skolarbetet, då
skulle söka. och erhålla tjänstledighet. Men tager man
tillika i betraktande, att enligt här föreslagna bestämmelser
såsom villkor för statsbidrag fordras intyg af läkare, att
den tjänstledige varit på grund af sjukdom oförmögen att
vederbörligen uppehålla sin tjänst, så torde man få antaga,
att de fall af svårare och långvarigare sjukdom, där läkare-
betyg af nämnda innehåll kunnat erhållas, men läraren
ändå fortfarit med skolarbetet, ej kunna blifva särdeles
talrika. Snarare torde väl i vissa fall tiden för sjukledig¬
heten komma att något förlängas, i det att lärare efter
öfverstånden sjukdom nu tvungits att tidigare återtaga sin
tjänstgöring, än hvad hädanefter kan komma att blifva
fallet. Men dessa tillökningar synas blifva så obetydliga,
att det i Riksdagens skrifvelse till 25,000 kronor beräknade
statsanslaget tillsvidare val må kunna, anses tillräckligt.
Slutligen få vi ock i sammanhang med detta vårt för¬
slag anhålla,, dels att sådan däraf nödvändiggjord ändring
i gällande Reglemente för småskolelärares in. fl. ålderdoms-
underst0dsansta.lt vidtages, att, — t. ex. såsom tillägg till
dess § 16, och motsvarande det i § 26 af Reglemente för
folkskolelärarnes Pensionsinrättning den 1 juni 1804 gjorda
tillägget, — den bestämmelse infördes, att skolråd eller
skolstyrelse erhölle rätt att med afseende på sådan lärare
eller lärarinna,, som i nämnda reglemente af ses, och som
uppnått 60 års ålder, hos direktionen begära, dess beslut i
fråga, om hans eller hennes rätt till ålderdomsunderstöd,
4
42
dels att i det Kongl. Cirkulär till Kongl. Maj:ts Befall¬
ningshafvande, som kommer att åtfölja ny Kongl. Kun¬
görelse i ämnet, måtte intagas den bestämmelsen, att med
de medel, som på rekvisition till skolråden (skolstyrelserna)
utbetalas, i hvarje fall må följa ett å medlen utfärdadt
reversal, som må af skolrådet behållas — detta särskildt
på den grund, att skolrådets kassaförvaltare nu måste
sakna all verifikation på dessa ofta ganska, betydande in¬
komstposter, samt att revisorerna i de flesta fall sakna
nödig kännedom om alla de för de olika slagen af stats¬
bidrag eller understöd gällande författningar och sålunda
för sin granskning behöfva en officiel uträkning af ifråga¬
varande belopp.
Stockholm den 23 november 1899.
I. A. LYTTKENS.
C. O. Arcadius.
Gustaf Insulander.
C. Leidesdorff.
C. R. SUNDELE.