Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.
1
N:o 2.
Ank. till Riksd. kansli den 13 mars 1900, kl. 1 e. m.
Betänkande, angående vissa delar af tullbevillningen.
(l:a A.)
Bevillningsutskottet har härmed velat afgifva yttrande i anledning
af följande till utskottet hänvisade motioner rörande ändringar i nu ut¬
gående tullbevillning, nemligen motionerna
n:o 101 inom Andra Kammaren af herr M. F. Nyström, om ned¬
sättning af tullen å lösa delar till dockor;
n:o 127 inom Andra Kammaren af herr J. Bengtsson i Bjernalt, om
höjning af tullen å spelkort;
n:o 70 inom Andra Kammaren af herr O. Ernthén, om borttagande
af tullen å superfosfat, samt
n:o 125 inom Andra Kammaren af herr H. Hallin, om höjning af
tullen å vissa väfnader.
Enligt gällande tulltaxa utgör tullsatsen för leksaker, alla slag, utan
afseende å materialet, äfvensom delar dertill, 2 kronor för kilogram.
Herr Nyström föreslår nu i sin ofvannämnda motion, att Riksdagen
måtte för sin del besluta, att tullen å lösa delar till dockor nedsättes till
50 öre för kilogram.
Bill. till Riksd. Prut. 1900. 0 Sand. 1 Af it. 2 Höft. (No 2.)
Leksaker.
1
2
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.
Till stöd för detta förslag anför motionären:
»När vid 1892 års riksdag tullen å leksaker bestämdes till 2 kronor
pr kilogram, upphäfdes den förut gällande bestämmelsen, att leksaker,
andra slag (än af trä eller sammansatta ämnen) skulle förtullas såsom det
ämne, hvaraf de bestå, och samtidigt tillkom den nya bestämmelsen, att
delar till leksaker skola draga samma tull som det hopsatta, färdiga fabri¬
katet. Motivet till den senare bestämmelsen uppgaf 1892 års bevillnings¬
utskott vara det, att, efter hvad utskottet inhemtat, den högre tullen för
leksaker af sammansatta ämnen ofta nog kringgås derigenom, att de sär¬
skilda delarne införas i olika kolli för att efter införseln åter sammansättas.
Någon betänklighet mot att upphäfva den förstnämnda bestämmelsen ansåg
utskottet ej böra förefinnas, då den inhemska leksakstillverkningen under
de senare åren ej obetydligt tilltagit. Samma skäl anfördes äfven af 1888
års bevillningsutskott, som dessutom såsom skäl för den då föreslagna och
vidtagna tullförhöjningen anförde, att importen af leksaker år 1886 upp¬
gick till 120,000 kronor. Jag är ej i tillfälle att för leksaksindustrien i
dess olika grenar bedöma verkan af den åren 1888 och 1892 införda tull¬
satsen af 2 kronor per kilogram, men att döma af importen år 1897 och
närmast föregående år, synes den höjda tullens verkan på leksaksindustrien
i sin helhet ej varit den åsyftade, i det importen nämnda år utgjorde
324,867 kronor, således nära tredubbelt mot år 1886. Jemföres denna
importsiffra med tillverkningsvärdet af leksaker för samma år eller kronor
184,358, så framgår tydligt, att tillverkningen ej gått framåt så som man
haft anledning att vänta.
En gren af leksakstillverkningen, som af den nämnda tullsatsen tyd¬
ligen hindrats i sin utveckling, är dockfabrikationen. Denna fabrikation
är för de allra flesta af de i tillverkningen använda råvarorna hänvisad
till utlandet, och de flesta af de materialier, som ingå i dockornas ut¬
styrsel, draga högre, i vissa fall många gånger högre tull än de färdiga
dockorna, som, iklädda dessa materialier, draga en tull af allenast 2 kro¬
nor per kilogram. Sålunda är, som bekant, tullen å siden och sidenband
8 kronor, å halfsiden och halfsidenband 3 kronor, å paljetter 12 kronor,
å plymer 30 kronor, å spetsar, andra slag, 4 kronor, å tyll 2,so kronor
etc., allt per kilogram. Hvilka konkurrenssvårigheter dessa höga tullsatser
måste bereda de svenska dockfabrikerna gent emot de utländska ligger i
öppen dag.
Dessa svårigheter skulle dock vara öfverkomliga, om tullen å lösa
delar sänktes till ett för dem rimligt belopp. De delar, hvarom här är
fråga, äro hufvuden, armar, ben och dylikt, hvilka icke tillverkas i er¬
forderlig utsträckning och delvis icke alls tillverkas inom landet, och som
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.
3
nu, såsom sagts, draga en tull af 2 kronor per kilogram. Denna tull upp¬
går i vissa tall till öfver 400 procent af varans värde, och en härvarande
dockfabrikant har tillstält mig en faktura från en tysk fabrikant af dylika
delar, för hvilken faktura, som slutar å 16,35 riksmark, den bilagda tull¬
räkningen uppgår till 60,60 kronor.
Den omständigheten, att fabrikanten verkligen betalar en dylik tull,
visar tydligt, att han icke inom landet kan erhålla de för sin tillverkning
nödiga materialierna, och att han i och för deras anskaffande ovilkorligen
är hänvisad till utlandet.
Att denna gren af leksakstillverkningen under sådana förhållanden
icke kan föra annat än en tynande tillvaro är påtagligt, och så vidt jag-
kunnat utröna, finnas ej mera än två dylika fabriker inom landet, den
ena i Stockholm, den andra i Göteborg, den förra sysselsättande 15 å 16
arbetare.
Dockor äro, som hvar man vet, en relativt stor artikel, och man
torde utan öfverdrift kunna säga, att af alla importerade leksaker åtmin¬
stone en tredjedel utgöres af dockor. Genom en billigare tullsats å lösa
delar skulle säkerligen en stor del af denna utländska tillverkning öfver-
flyttas till de svenska fabrikerna.
1 fråga om det belopp, hvarmed tullen å lösa delar bör sänkas, må
anmärkas, att dylika delar, såsom hufvuden, armar, ben och dylikt, i all¬
mänhet tillverkas af färgadt eller måladt porslin, och att dessa delar, då
de voro af porslin, före år 1892 förtullades såsom färgadt sådant med 47
öre per kilogram. Att återgå till denna ojemna siffra synes mig dock
vara olämpligt, utan synes mig densamma böra afrundas till 50 öre eller
samma tullsats, som gälde för leksaker i allmänhet före år 1882. Denna
nedsättning kan ej anses vara för stor, helst man besinnar, att den svenske
fabrikanten ändock i vissa afseenden, trots nedsättningen, blir sämre stäld
än den utländske, i det han för siden och en del öfriga tillbehör har att
betala en vida högre tull än importören af det hopsatta fabrikatet.»
I det 1892 års Riksdag förelagda förslag till ny tulltaxa skulle, i
likhet med hvad förut gälde, leksaker af trä eller sammansatta ämnen draga
en tull af 2 kronor för kilogram, men deremot »andra slag» förtullas lika
med det ämne, arbetadt, hvaraf de bestå. Häremot anmärkte bevillnings¬
utskottet, att, efter hvad utskottet inhemtat, ofta nog den högre tullen för
leksaker af sammansatta ämnen kringginges derigenom, att de särskilda
delarne infördes i olika kolli för att efter införseln åter sammansättas.
Utskottet, som ansåg en förhöjning af tullen å leksaker så mycket mindre
böra väcka betänklighet, som tillverkningen af leksaker inom landet under
4
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.
Spelkort.
närmast föregående år tilltagit icke obetydligt, hemstälde derför, till före¬
kommande af tullens eluderande på omförmäldt sätt, att delar till leksaker
skulle draga samma tull som färdiga, och denna utskottets hemställan, mot
hvilken icke någon reservation anfördes, vann Riksdagens bifall i båda
kamrarne utan att ens votering derom i någondera kammaren förekom.
Sedan dess har icke något förslag till ändring af denna tullsats inom Riks¬
dagen framkommit förr än nu.
Det torde böra beaktas, att, ehuru enligt motiveringen för motionen
frågan gäller en tullnedsättning allenast för nyss omförmälda slag af delar
till dockor, motionärens förslag dock innefattar nedsättning af tullen å alla
slags lösa delar till dockor, och att genom ett bifall till detta förslag det
således skulle göras möjligt för utländska fabrikanter att till riket införa
hvilka delar som helst till dockor och här låta hopsätta dem, hvarigenom
det tullskydd, som genom den nuvarande tullsatsen afsetts att bereda den
inhemska tillverkningen af leksaker, skulle till väsentlig del upphäfvas i
fråga om dockfabrikationen. Då vid frågans föregående behandling inom
Riksdagen enstämmigt uttalats den åsigt, att tullsatsen för leksaker bör
sättas så hög, att tillverkningen af denna vara till hufvudsaklig del sker
inom landet, hemställer utskottet,
l:o) att Riksdagen måtte, med afslag å herr Ny¬
ströms motion, besluta, att nu gällande tullsats för lek¬
saker och delar dertill skall bibehållas oförändrad.
I ofvanberörda, af herr Bengtsson väckta motion har förslag fram-
stälts, att tullen å spelkort, som nu utgår med 10 öre för kortlek, måtte
höjas till 2 kronor för kilogram, derunder inbegripna målade, tryckta,
figurerade och ofigurerade ark, afsedda att till spelkort sönderskäras.
Motionären anför såsom grund för den föreslagna tullförhöjningen
följande:
»Sverige har i alla tider haft godt namn om sig för sina spelkort,
och derför har också intill senare tider tillverkningen deraf för landets
behof skett utan utländsk tillförsel. Ett annat förhållande började likväl
1894, då den första nämnbara import syntes med 559 stycken kortlekar,
och sedan dess har importen ökat sig i en för den svenska tillverkningen
oroväckande grad, så att den enligt vidstående uppgift från kongl. stats¬
5
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.
kontoret för år 1899 utgör 87,075 atycken kortlekur, eller cirka en tredje¬
del af landets hela konsumtion.
Import 1894 = 559 stycken lekar.
» 1895 - 474 » >
» 1896 - 4,174 » »
» 1897 = 8,312 * »
» 1898 = 31,153 » »
» 1899 - 87,075 » » .
Orsaken till denna inport beror derpå, att tullen å spelkort är så
godt som ingen, nemligen endast 10 öre per lek. Derigenom har en
firma Dondorf, som drifver en oerhördt stor spelkortsfabrikation i Frank¬
furt am Main, lyckats att intränga i den svenska marknaden, och då
denna tyska fabrik, redan förut stor, nu från Sverige erhåller en tillverk¬
ningsökning af 600 gross och med utsigt till ännu större omsättning, är
det tydligt, att en dylik fabrik kan ställa sina pris så lågt, att 10 öre per
lek ej spelar någon roll för målet att i grund tillintetgöra den svenska
tillverkningen.
På visst sätt kan ju spelkort anses som en lyxartikel, men då dessa
svårligen kunna undvaras, borde väl dessa ostördt få tillverkas inom landet,
och torde för vinnandet af detta ändamål den nu gällande tullsatsen böra
fördubblas eller, då en kortlek väger från 100 till 125 gram, tullsatsen
bestämmas efter vigt till samma belopp som leksaker eller 2 kronor pr
kilogram, icke blott för kortlekar, utan, till förekommande af möjliga för¬
sök att kringgå lagen, äfven för målade, tryckta, figurerade och ofigurerade
ark, afsedda att till kort sönderskäras.
Genom denna lilla tullförhöjning skulle ingen fara uppstå för
tullförsnillning, men den svenska spelkortstillverkningen erhålla det
nödiga skydd, den så väl behöfver mot en påträngande utländsk kon¬
kurrens.»
Motionärens uppgifter om införseln af spelkort äro hemtade från
statskontoret, men då uppgifterna från statskontoret icke kunna afse annat
än antalet af de kortkonvolut och stämpelremsor, som under de särskilda
åren från statskontoret till länsstyrelserna utlemnats för att vid behof
tillhandahållas vederbörande importörer af utländska spelkort samt antalet
af nämnda konvolut och remsor, af hvilka vid årsskiftena en del kan
finnas i förvar hos länsstyrelserna, sålunda icke öfverensstämmer med
antalet af införda spelkortlekar, har utskottet velat meddela på den ofliciela
Superfosfat.
6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.
statistiken grundade uppgifter rörande införseln af spelkort, hvilken in¬
försel utgjort:
år 1893 ......................................................... 165 lekar.
» 1894 .................... 496 »
» 1895 ......................................................... 946 »
» 1896 ......................................................... 2,859 »
» 1897 ........................................................ 7,245 »
» 1898 .......................... 24,241 > .
Enligt utskottet meddelade uppgifter utgör tillverkningskostnaden
för spelkort från 25 till 50 öre för hvarje lek, allt efter qvaliteten. Den
nuvarande tullsatsen, 10 öre för hvarje lek, år således i förhållande till
nämnda kostnad ingalunda obetydlig. Vigten lärer enligt samma uppgifter
utgöra för en kortlek af svensk tillverkning från 80 till 110 gram och af
tysk tillverkning ungefär 120 gram, hvaraf framgår, att den af motionären
föreslagna tullsatsen skulle i fråga om tysk tillverkning uppgå till 24 öre
för hvarje lek. Äfven om en så hög tullsats skulle kunna anses påkallad
af den omständigheten, att spelkort måste anses såsom en lyxvara, talar
dock emot förslaget, att genom antagande af detsamma frestelsen till
underslef skulle ökas, såsom erfarenheten i ett liknande fall tillförene
ådagalagt.
Utskottet hemställer fördenskull,
2:o) att Riksdagen måtte, med afslag å herr Bengts¬
sons motion, besluta, att nu gällande tullsats för spel¬
kort skall bibehållas oförändrad.
Herr Emthéns ofvan omförmälda motion, uti hvilken herrar J. Öberg
och C. Bergström instämt, är af följande lydelse:
»Den vid 1898 års riksdag åsätta tullen å superfosfat, 25 öre pr 100
kilogram, är visserligen i och för sig icke hög, men icke dess mindre har
en så väsentlig prisstegring egt rum, att den utgör cirka 30 procent af
värdet. — Priset å 20-procentig fosfat var före tullsatsens åsättande 6,25
pr 100 kilogram, men steg omedelbart till 8 kronor, hvilket pris äunu är
gällande. Att denna prishöjning verkar hämmande på konsumtionen
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.
7
eller användningen af detta gödslingsämne, är helt naturligt. — Antager
man, att konsumtionen begränsas i samma proportion, som priset stegrats,
så återverkar detta högst betänkligt, på jordbruksnäringen.
Då superfosfat sålunda är för jordbrukaren ett ytterst vigtigt, produk¬
tionsmedel, så tillåter jag mig härmed vördsamt hemställa, att Riksdagen
måtte besluta borttaga tullen å superfosfat.»
Frågan, huruvida superfosfat bör vara belagd med tull, har vid flere
föregående riksdagar förevarit. Sålunda väcktes vid 1888 års riksdag för¬
slag om åsättande af en tullsats å nämnda vara af 50 öre för 100 kilo¬
gram. Denna motion tillstyrktes af bevillningsutskottet, hvarefter Riks¬
dagen, sedan Första Kammaren bifallit, men Andra Kammaren afslagit
utskottets hemställan, i gemensam votering beslöt, att gällande tullfrihet
skulle bibehållas. Vid 1892 års riksdag föreslog Kongl. Maj:t, i anslut¬
ning till 1888 års tullkomités mening, att superfosfat måtte beläggas med
en tullsats af 25 öre för 100 kilogram. Förslaget afstyrktes af bevillnings¬
utskottet och blef af Riksdagen afslaget. Vid riksdagarne åren 1896 och
1897 väcktes åter motioner med yrkande om tull å superfosfat, år 1896
af 50 öre och år 1897 af 25 öre, allt för 100 kilogram, men vid båda
dessa tillfällen blefvo förslagen af bevillningsutskottet afstyrkta och af
Riksdagen afslagna. Det vid sistnämnda års riksdag framställa förslaget
återupptogs i väckta motioner vid 1898 års riksdag. Bevillningsutskottet
hemstälde å nyo om afslag å motionerna, hvilken hemställan bifölls af
Andra Kammaren, hvaremot Första Kammaren biföll motionerna. I gemen¬
sam votering segrade Första Kammarens beslut, i följd hvaraf superfosfat
åsattes en tullsats af 25 öre för 100 kilogram, hvilken tullsats fortfarande
är gällande.
Väl bar, på sätt motionären uppgifvit, priset å superfosfat, sedan
tullen åsattes, ej obetydligt stigit, men det torde med säkerhet kunna an¬
tagas, att denna prisstegring endast till mycket ringa del är beroende på
den åsätta tullen och att orsaken i stället måste sökas i den .allmänna
prisstegring å råämnen, arbetslöner och brännmaterialier, som sedan dess
egt rum. Härförutom torde höra bemärkas, att enligt utskottet lemna,de
upplysningar priset å superfosfat för närvarande är i sjunkande, och att
utsigt förefinnes, att detta kommer att fortfara. 1 allt fall kan enligt ut¬
skottets mening den obetydliga, tullsatsen, som utgör endast omkring tre
procent af varans värde, icke anses vara för jordbruket betungande, hvar¬
förutom jordbrukare, derigenom att den inhemska tillverkningen upprätt-
hålles, erhålla större utsigt att komma i åtnjutande af eu god vara, än
om de blifva hänvisade till den utländska superfosfat,en, som ofta visat, sig
8
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.
Väfnader.
vara af underhaltig beskaffenhet. För fabrikationen af superfosfat är tullen
deremot af stor betydelse. Före tullens åsättande hade denna fabrikation
att kämpa mot en synnerligen svår utländsk konkurrens; och att fabrika¬
tionen det oaktadt kunde ega bestånd och fabrikerna lemna en skälig vinst
berodde till väsentlig grad derpå, att fabrikerna vid sidan af superfosfat-
tillverkningen drefvo handel med konstgjorda gödningsämnen samt annan
industriel verksamhet. Det skulle enligt utskottets åsigt icke vara väl¬
betänkt att nu beröfva superfosfatfabrikerna det tullskydd, som så nyligen
blifvit dem tilldeladt, och det torde icke kunna nekas, att, om så sker och
den utländska konkurrensen skulle blifva dem öfvermägtig, så att fabrika¬
tionen måste nedläggas, jordbruket häraf skulle lida skada både genom
sämre vara och till äfventyrs ökade pris.
Då härtill kommer, att så kort tid förflutit, sedan tullen trädde i
kraft, att inga officiela uppgifter finnas tillgängliga om densammas verkan
i afseende å in- och utförseln samt tillverkningen af superfosfat, samt det
under alla omständigheter måste anses olämpligt att genom täta tullför¬
ändringar ofta ändra de vilkor, under hvilka en industri arbetar, kan ut¬
skottet för sin de! icke biträda motionärens förslag, utan hemställer,
3:o) att Riksdagen måtte, med afslag å herr Em-
théns motion, besluta, att gällande tullsats å superfosfat
skall bibehållas oförändrad.
Rubrikerna n:is 696—699 i gällande tulltaxa äro af följande lydelse:
Väfnader:
af lin, hampa eller andra ej specificerade vegetabiliska spånadsämnen,
med. eller utan inblandning af bomull eller jute:
a) släta, tvåskaftade och sådana kyprade, hvilkas hela yta är till väf-
nadssättet likartad (icke mönsterväfd), satin eller atlasväfnad undan¬
tagen :
696. som på en yta af 1 cm. i qvadrat, innehålla tillsammans högst
25 varp- och in slagstrådar, äfvensom all segelduk
1 kilogram 0: 25;
697. som på en yta af 1 cm. i qvadrat innehålla tillsammans
mer ån 25 till och med 35 varp- och inslagstrådar
1 kilogram 0: 45;
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.
9
698. som på en yta af 1 cm. i qvadrat innehålla tillsammans
mer än 35 till och med 50 varp- och inslagstrådar
1 kilogram 1: —;
699. som på en yta af 1 cm. i qvadrat innehålla tillsammans
mer än 50 varp- och inslagstrådar .................... 1 kilogram 1: 75.
I sin ofvanberörda motion föreslår nu herr Hallin, att Riksdagen
måtte besluta,
»att tullen skall höjas för väfnader af lin, hampa eller andra ej
specificerade vegetabiliska spånadsämnen, med eller utan inblandning af
bomull eller jute:
a) släta, tvåskaftade och sådana kyprade, hvilkas hela yta är till väfnads-
sättet likartad (icke mönsterväfd), satin- eller atlasväfnad undantagen:
som på en yta af 1 centimeter i qvadrat innehålla tillsammans högst
25 varp- och inslagstrådar, äfvensom all segelduk,
till 15 öre för kilogram;
som på en yta af 1 centimeter i qvadrat innehålla tillsammans mer än
25 till och med 35 varp- och inslagstrådar, till 90 öre för kilogram',
som på en yta af 1 centimeter i qvadrat innehålla tillsammans mer än
35 till och med 50 varp- och inslagstrådar,
till 1 krona 25 öre för kilogram;
som på en yta af 1 centimeter i qvadrat innehålla tillsammans mer än
50 varp- och inslagstrådar,........................ till 2 kronor för kilogram;
och att, under förutsättning att den här ofvan föreslagna tullförän¬
dringen varder af Riksdagen beslutad, Riksdagen jemväl måtte besluta,
att de nya tullsatserna genast må få träda i kraft.»
Till stöd för detta förslag anföres i motionen följande:
»Den inhemska industrien har, tack vare 1888 års tullsystem, gått
ansenligt framåt till stor fördel för såväl det inhemska kapitalet som för
den svenske arbetaren. Detta framåtgående kan ej vara annat än gläd¬
jande för en sann fosterlandsvän.
Efter införandet af detta tullsystem, som upphjelpt så många olika
industrigrenar inom vårt land, har det dock visat sig, att en och annan
oegentlighet vid tullarnes bestämmande blifvit begången, hvilken det till¬
kommer lagstiftaren att afhjelpa.
Inom vårt land finnas flera fabriker för tillverkning af en sådan
massartikel, som är och alltid förblifver en nödvändighetsvara för oss,
nemligen linnevaror, hvilka dessutom i rätt stor utsträckning såsom hem¬
slöjd tillverkas inom Vestergötland, Halland in. fl. provinser. Denna in-
Bih. till Riksd. Prot. 1900. 5 Sami. 1 Afd. 2 [käft. 2
10
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.
dustrigren åtnjuter för närvarande ett tullskydd, som ställer sig mycket
ogynsamt för den svenske industriidkaren, men deremot till stor fördel för
utländingen, hvilken härigenom skördar den förtjenst, som eljest skulle
stanna inom landet.»
Efter att hafva lemnat en redogörelse för gällande tullsatser å linne¬
garn samt ifrågavarande väfnader, fortsätter motionären:
»Den förbrukande allmänheten köper numera uteslutande blekt linne-
väf, hvarför linneväfvaren, som således i sin ordning måste använda blekt
garn och ej alltid kan få sitt behof deraf här i landet, ser sig nödsakad
att importera detta. Han har då att härför betala en tull af 40 öre för
kilogram och kan under sådana förhållanden icke konkurrera med de ut¬
ländska fabrikanterna, hvilka kunna hit sända sin färdiga vara, som då
drager lägre tull än den för den svenske linneväfvaren nödvändiga råvaran,
linnegarn.
Af kongl. kommerskollegii berättelser framgår ock, att importen af
linneväf, särskilt den glesare väfven, med ett trådantal af högst 25 trådar
per qvadratcentimeter, år efter år är i ständigt stigande.»
Härjemte hafva i motionen införts följande statistiska uppgifter:
o
År 1894 importerades:
178,383 kg. linneväf, högst 25 trådar per qvadrat-cmtr för kr. 356,766: —
91,951 » » , 26—35 » » » » » 275,853: —
22.588 » » , 36—50 » » » » » 90,352: —
25,451 » » , mer än 50 » » » » » 127,255: —
o
År 1895 importerades:
240,586 kg. linneväf, högst 25 trådar per qvadrat-cmtr för kr. 481,172: —
112,475 » » , 26—35 » » » » » 337,425: —
24,957 » » , 36—50 » » » » » 99,828: —
27,578 » » , mer än 50 » » » » » 137,890: —
o
År 1896 importerades:
287,705 kg. linneväf, högst 25 trådar per qvadrat-cmtr för kr. 575,410: —
101,543 » » , 26—35 » » » » » 304,629: —
25,307 » » , 36—50 » » » » » 101,228: —
26,395 » » , mer än 50 » » » » » 131,975: —
o
År 1897 importerades:
292,177 kg. linneväf, högst 25 trådar per qvadrat-cmtr för kr. 584,354: —
125,986 » » , 26—35 » » » » » 377,958: —
28,145 » » , 36—50 » » » » » 112,580: —
26.589 » » , mer än 50 » » » » » 132,945: —
11
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.
O
År 1898 importerades:
327,478 kg. linneväf, högst 25 trådar per qvadrat-cmtr för kr. 654,956: —
114,133 » » , 26—35 » » » » » 342,399: —
38,501 » » , 36—50 » » » » » 154,004: —
32,238 » » , mer än 50 » » » » » 161,190: —
Tullsatserna för ifrågavarande slag af linnevaror voro före år 1892
bestämda till följande belopp, nemligen: för högst 25-trådig linneväfnad
19 öre för kilogram, för 26—35-trådig 35 öre för kilogram, för 36—50-
trådig 90 öre för kilogram och för mer än 50-trådig en krona 50 öre för
kilogram. Den år 1888 tillsatta tullkomitén hemstälde i sitt förslag till
ny tulltaxa om höjning af tullsatserna till nuvarande belopp, hvilken hem¬
ställan jemväl upptogs i den till 1892 års riksdag aflåtna kongl. propo¬
sitionen med förslag till ny tulltaxa. Riksdagen antog ock den kongl.
propositionen i denna del, hvarefter de sålunda bestämda tullsatserna oför¬
ändrade varit gällande och inga förslag om ändring deri förekommit förr
än nu.
Det af motionären väckta förslag innebär visserligen höjning af tull-
satsema å samtliga ifrågavarande slag af linneväfnader; dock träffas enligt
detsamma de billigare och gröfre slagen af den ojemförligt största för¬
höjningen. Under det att nemligen för högst 25-trådig linneväf och segel¬
duk föreslagits en tullsats af ända till tre gånger beloppet af den nu ut¬
gående och för 26—35-trådig linneväf en förhöjning till dubbla beloppet,
har för finare linneväf föreslagits en förhöjning af allenast 25 öre för
kilogram.
Hvad nu först angår sistnämnda finare linneväfnader, torde de nu
gällande tullsatserna, för 36—50-trådig väf en krona för kilogram och för
mer än 50-trådig väf en krona 75 öre för kilogram, i betraktande af dessa
varors ganska betydliga tyngd utgöra ett fullt tillräckligt skydd, rätt af-
passadt i förhållande till varuvärdet. Detsamma gäller enligt utskottets
förmenande jemväl om 26—35-trådig linneväf, som drager en tull af 45
öre för kilogram. Någon klagan från fabrikanterna af dessa nu nämnda
slag af linneväfnader öfver otillräckligt skydd har icke heller, så vidt ut¬
skottet har sig bekant, förekommit. Motionärens hela framställning synes
ock hufvudsakligen gå ut på, att skyddet för den billigaste varan, högst
25-trådig väfnad, skulle vara för lågt och behöfva ökas, i synnerhet som,
enligt hvad motionärens med den officiela statistiken öfverensstämmande
uppgifter om införseln utvisa, den största stegringen i importen träffat
just detta slag af linneväf. Härvid är dock att märka, att denna import
består af, förutom segelduk, dels handduksväf, hvilken likväl är af sådan
12
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.
beskaffenhet, att densamma i regel torde användas endast till gröfre hand¬
dukar, dels, och hufvudsakligast, af s. k. mellanlägg. Denna vara, som
finner användning vid tillverkningen af kläder, är starkt appreterad och
på grund häraf särdeles tung. Appreteringen åstadkommes med maskiner
af så invecklad och dyrbar beskaffenhet, att anskaffandet af sådana endast
kan löna sig för fabriker, som arbeta för en mycket stor marknad. Någon
tillverkning af sådant appreteradt mellanlägg förekommer icke inom landet
och torde icke heller kunna komma till stånd, då marknaden för sådan
vara inom vårt land icke är tillräckligt stor att tillåta någon fabrik att
anskaffa de erforderliga maskinerna. Det synes derför utskottet obilligt
att genom en höjd tullsats betydligt fördyra ett material, hvaraf ett stadigt
behof förefinnes, och som icke kan inom landet åstadkommas. — Den ofvan
omnämnda gröfre handduksväfven tillverkas deremot i Sverige äfven såsom
föremål för hemslöjd. Denna drifves emellertid i ganska stor skala, sär¬
deles i Halland och Vestergötland, och synes icke vara i någon afsevärd
grad besvärad af någon på otillräckligt skydd beroende utländsk konkur¬
rens. Visserligen är, såsom motionären uppgifver, tullen å blekt linnegarn
40 öre för kilogram, således högre än tullen å linneväf af ifrågavarande
slag; men blekt linnegarn torde ingalunda uteslutande användas vid till¬
verkningen af sådan linneväfnad. Det vanligaste fallet är deremot, att
varan tillverkas af oblekt garn och derefter färdig blekes i solen, således
utan särskilda kostnader för blekningen. Icke heller i fråga om detta
slags linneväf kan utskottet finna skäl biträda motionärens förslag.
På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet:
4:o) att Riksdagen måtte, med afslag å herr Hallins
motion, besluta,
a) att tullen för väfnader af ifrågavarande slag,
som på en yta af 1 cm. i qvadrat innehålla tillsammans
högst 25 varp- och inslagstrådar, äfvensom all segelduk
måtte bibehållas oförändrad;
b) att tullen för väfnader af ifrågavarande slag,
som på en yta af 1 cm. i qvadrat innehålla tillsammans
mer än 25 till och med 35 varp- och inslagstrådar,
måtte bibehållas oförändrad;
c) att tullen för väfnader af ifrågavarande slag,
som på en yta af 1 cm. i qvadrat innehålla tillsammans
mer än 35 till och med 50 varp- och inslagstrådar,
måtte bibehållas oförändrad; och
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2. 13
d) att tullen för väfnader af ifrågavarande slag,
som på en yta af 1 cm. i qvadrat innehålla tillsam¬
mans mer än 50 varp- och inslagstrådar, måtte bibe¬
hållas oförändrad; samt
5:o) att, vid bifall till utskottets under punkt 4:o)
gjorda hemställan, motionärens yrkande angående tiden
för tillämpningen af de utaf honom föreslagna tullsat¬
serna måtte anses hafva förfallit.
Stockholm den 12 februari 1900.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CA VALL!.
Reservationer
vid punkten 2:o)
af herr af Buren, hvilken yttrat:
»För att motverka den mycket stigande och onödiga importen åt
spelkort, anser jag, att utskottet bort tillstyrka den i ämnet väckta motionen.»
samt vid punkten 3:o)
dels af herrar Fredliolm, G■ Jansson, Lundström, Meyer, O. reisson,
J. Bromée och S. M. Olsson, hvilka anfört:
»Med åberopande af bevillningsutskottets betänkande n:o 15 vid 189b
års riksdag och med stöd af deri (punkt 7m) anförda skal för tullfrihet
vid införsel af superfosfat, hafva vi funnit oss icke kunna biträda utskottets
i denna punkt gjorda hemställan, utan få i stället i likhet med motionä¬
ren yrka
att tullen å superfosfat borttages.»
dels ock af herr grefve H. E. G. Hamilton.
Bill. till Riked. Frat. 1900. 5 Sand. 1 Afd. 2 Höft.
3