Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N;o 2) Utlåtande N:o 11.
1
Di: o It.
Ank. till Riksd. kansli den 1 maj 1899, kl. 1 e. m.
Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2, med
anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t
angående åtgärder för säkrare förvaring af de under
pastors uppsigt varande arkivalier.
I en inom Andra Kammaren väckt och till Andra Kammarens
tillfälliga utskott n:o 1 hänvisad motion har herr C. G. Grundell före¬
slagit,
»att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till Kongl. Maj:t an¬
hålla, det täcktes Kongl. Maj:t. taga i öfvervägande, hvilka åtgärder
höra vidtagas i det syfte, att brand- och fuktfria förvaringsrum måtte
kunna beredas för de arkivalier, som fortfarande skola vara under
pastors uppsigt och vård.»
Såsom skäl för sitt förslag har motionären i hufvudsak anfört
följande:
Obestridligt vore, att de i pastorsarkiven förvarade äldre kyrko¬
böcker och öfriga handlingar kunna lemna värderika upplysningar för
kulturhistorien, den biografiska forskningen, utredning i arfsfrågor in. m.
Lika obestridligt torde ock vara, att sättet för nämnda arkivaliers för¬
varande varit och är mycket litet betryggande. Vanligen inrymdes de
i prestgårdarne, hvilka, åtminstone hvad landsbygden beträffar, med
ytterst få undantag vore af trä. Och knappt något år förginge utan
Bill. till ltiksd. Frat. 1899. 8 Samt. 2 AJd. 1 Band. 10 Höft. (N:o 11). 1
2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 11.
att en eller annan prestgård genom eldsvåda förstördes, hvarvid arkivet
vanligen räddningslöst gånge förloradt, möjligen med undantag af en¬
staka rester, som icke alltid vore de vigtigaste och värdefullaste. Stun¬
dom hade arkiven i kyrkorna fått sig anvisade förvaringsrum, livilka
emellanåt, dock långt ifrån alltid, vore brandfria och, om de vore brand¬
fria, sällan vore fuktfria.
De åtgärder, som vidtagits för att skydda dessa arkivalier, hvilka,
i fall de skadades eller förstördes, i de flesta fall vore oersättliga,
vore föga tillfredsställande. I kyrkolagen kap. 19 § 17 stadgades vis¬
serligen, att »när någon kyrkoherde — — —--är i församlingen
insatt, skall honom ett inventarium öfver kyrkans behållna egendom
och skrud jemte kyrkoböckerna autvardas: och om det befinnes, att
kyrkan förmedelst den näst tillförene aflidne eller afträdde prestera vål¬
lande någon skada tagit häfver, då skola den framlidnes enka och arf-
vingar eller den sjelf, som pastoratet afträde]-, det bota och ersätta.» Men
huru skulle väl en ersättning af ifrågavarande tillhörigheter kunna ske?
I kongl. cirkuläret den 26 oktober 1883 vore föreskrifvet, att
»kyrkoherdar eller de, som hafva kyrkoarkiven under sin vård, skola
å dem hafva noggrann tillsyn — — — — att till vederbörande konsi¬
storium skall inberättas, om arkivhandlingarne genom fukt eller eljest
redan tagit skada eller hotas deraf; att konsistorium, om förvarings¬
rummen finnas olämpliga, skall derom göra den framställning, hvartill
omständigheterna kunna föranleda.» Om sistnämnda förordnande kunde
göras fullt effektivt, vore nödig trygghet vunnen. Men i verkligheten
torde väl för det målets vinnande föyefhinas två väsentliga hinder: det
ena att vederbörande pastorer, med hänsyn till cirkulärets ordalydelse,
sällan, om ens någonsin, torde anse sig föranlåtne att göra här före-
skrifna anmälan, det andra att vederbörande konsistorium väl kan göra
»framställning» om, men säkerligen ej kan vid ansvars påföljd förelägga
vederbörande att uppföra fullt betryggande förvaringsrum.
Att nämnda förordning ej ansetts tillfyllestgörande, framgår af
kongl. ecklesiastikdepartementets cirkulär den 17 juni 1893, hvari det
heter: . »Sedan Riksdagen i skrifvelse den 14 maj 1888 anhållit, det
Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, hvilka åtgärder borde vidtagas
för att vinna ett bättre handhafvande af på spridda håll förvarade
offentliga arkiv, samt riksarkivarien uti häröfver afgifvet underdånigt
utlåtande hemstält, bland annat, att från domkapitlen måtte infordras
yttranden, dels huruvida, derest eu centralisation äfven af kyrkornas
äldre handlingar funnes önskvärd, år 1801 eller någon ännu äldre tid¬
punkt borde bestämmas såsom tidsgräns, dels huru stort utrymme måste
Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 11. 3
beräknas för kyrkornas äldre handlingar, dels slutligen huruvida dessa
borde sammanföras i stiftsstäderna under domkapitlens vård eller uti
ifrågasatta särskilda landsarkiv, så hafva, enligt Kong]. Maj:ts beslut,
samtliga domkapitlen genom detta cirkulär anmodats att beträffande de
inom hvarje stift befintliga kyrkoarkiv inkomna med det i riksarkivariens
utlåtande omförmälda yttrande.» Af de i anledning häraf afgifna ytt¬
randen framgår, att sex domkapitel afstyrkt äldre kyrkohandlingars cen¬
tralisation hufvudsakligen på den grund, att kyrkoarkiven kunde be-
höfvas på platsen, att två ansågo, att, om en centralisation skulle komma
till stånd, en sådan borde ske i stiftsstäderna, och att fyra bestämdt
tillstyrkt de äldre kyrkohandlingarnas sammanförande i landsarkiv.
Ännu förelåge ej något beslut i frågan. Vigtiga steg i den af
Riksdagen anvisade rigtningen hade likväl tagits under de båda sist
förflutna åren, då Riksdagen år 1897 beviljat, medel för anordnande af
lansarkiv å Vadstena slott och år 1898 för anordnande af dylika arkiv
i Upsala samt i Lund.
Men äfven om, trots de ecklesiastika myndigheternas mycket skilj¬
aktiga åsigter i frågan, det vore antagligt, att alla de äldsta arkivalierna
från pastorsarkiven förflyttades till landsarkiven, återstode dock den till
omfånget ojemförligt största och i praktiskt afseende vigtigaste delen,
som innefattade handlingarna från tiden efter år 1801. Blefve den först¬
nämnda delen af kyrkoarkiven föremål för omsorgsfull och betryggande
vård i likhet med hvad flerstädes lär hafva egt rum i fråga om härads¬
rätternas arkiv, och såsom redan för omkring tio år sedan skett i Dan¬
mark, hvarest tre landsarkiv blifvit inrättade, till hvilka kyrkohandlingar,
när de äro 30 år gamla, skola förflyttas, kunde det, efter motionärens
förmenande, hvarken från statens eller församlingarnes sida anses för¬
svarligt, rådligt eller rätt, att den sistnämnda delen fortfarande lemnades
utsatt för fara att förstöras plötsligt genom eldsvåda eller långsamt men
säkert genom fukt. Vid ofta förekommande nybyggnad af prestgårdar
förorsakade anordnandet af ett mindre, brand- och fuktfritt arkivrum
jemförelsevis ringa kostnad. Tillbyggnad af ett sådant rum invid eu
äldre prestgård vore visserligen ej så litet dyrbarare, men den uppoff¬
ringen borde ej förekomma afskräckande eller allt för betungande, när
man besinnade det gagn, som derigenom kunde vinnas.
4 Föräta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 11.
Andra Kammarens utskott har anfört:
»I likhet med motionären anser utskottet, att kyrkoarkiven, hvilka
hafva stor praktisk betydelse i och för arfsfrågor eller eljest vid bevi¬
sande af slägtskapsförhållanden samt dessutom innehålla mycket af värde
för vår kulturhistoria, helst som dit äfven kunna hänföras de af pastor
förvarade sockenstämmo- samt kyrko- och skolrådsprotokollen med dit¬
hörande räkenskapsböcker, i allmänhet äro i behof af bättre omvårdnad
än hittills. Ty äfven om i de större städerna och inom eu och annan
landsförsamling särskilda anstalter träffats för att bereda erforderlig
trygghet åt de under pastors vård stående arkivalierna, torde dock dessa,
såsom motionären anmärkt, i de flesta fall förvaras antingen i prest-
gårdarne eller i kyrkornas sakristior och sålunda vara utsatta för att
förderf vas af eldfara eller af fukt. Många församlingar ha, ty värr,
redan fått sina kyrkoarkiv härjade af eldsolycka eller skingrade genom
bristande vård.
Att rädda hvad som ännu återstår af våra dyrbara, på många
ställen illa medfarna kyrkoarkiv undan förstörelse, är derför enligt ut¬
skottets mening en uppgift, väl värd att påkalla statsmagternas upp¬
märksamhet. Flera åtgärder hafva också i senare tider i sådant syfte
vidtagits.
I sammanhang med upprättandet af statistiska centralbyrån utfär¬
dades den 4 november 1859 en kongl. förordning, som föreskref, att
för hvarje församling årligen skulle enligt faststäldt formulär till byrån
insändas utdrag af födelse-, vigsel- och dödböckerna samt dessutom hvart
femte år — hvilket dock i praxis med anledning af nämnda byrås fram¬
ställning inskränkts till hvart tionde år — utdrag af husförhörslängden.
Dessa utdrag förvaras i statistiska centralbyråns arkiv, och från den tid
sagda förordning började tillämpas eller från år 1860 kan alltså den
vigtigaste delen af församlingarnes ministeri alböcker sägas vara räddad
undan förgängelsen. Ty om ett kyrkoarkiv brinner upp, så kan veder¬
börande församling genom att låta afskrifva de i statistiska centralbyråns
arkiv förvarade, densamma berörande uppgifterna få sitt arkiv för de
sista 40 åren nödtorfteligen ersatt. Detta är af vigt att beakta; men
derjemte må ej lemnas oanmärkt, att en dylik förnyelse af uppbrunna
arkivhandlingar medför en icke ringa kostnad. Så har enligt uppgift
från nämnda byrå beräknats, att ett pastorat i Bohuslän, hvars kyrko¬
arkiv nyligen vid en eldsvåda i prestgården gick förloradt, skulle trots
allt visadt tillmötesgående från byråns sida endast för afskrifter af sina
kyrkoböcker sedan år 1860 behöfva utbetala omkring 225 kronor, medan
5
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o It
naturligen den äldre delen af pastoratets arkiv är för alla tider förstörd
och ej genom några ekonomiska uppoffringar låter sig ersättas.
Till att åstadkomma en bättre vård af kyrkoarkiven syftade äfven
det af motionären åberopade kongl. cirkuläret till konsistorierna af den
26 oktober 1883. Men detta cirkulär har, om det ock fäst uppmärk¬
samheten på åtskilliga missförhållanden, dock af skål, som af motionären
angifvits, i tillämpningen blifvit nästan betydelselöst.
För en tryggare förvaring af äldre arkivhandlingar ha deremot
på de senare åren fullt effektiva åtgärder blifvit vidtagna genom Riks¬
dagens år 1897 och 1898 fattade beslut, att till sådana handlingars be¬
varande landsarkiv skola å tre ställen inom landet, i Upsala, Vadstena
och Lund, upprättas. I det förslag till bestämmelser angående öfver¬
lemnande af handlingar från de lokala embets- och tjenstearkiven till
landsarkiven, hvilket af vederbörande myndighet utarbetats, men ännu
hvilar under Kongl. Magt pröfning, är inryckt ett stadgande, att till
nämnda arkiv skulle öfverlåtas, bland annat, kyrkoarkivens embets-
liandlingar (ministerialböcker m. m.), som äro äldre än 1801. Blifver
ett sådant stadgande i vederbörlig ordning utfärdadt, måste naturligen,
sedan landsarkiven hunnit blifva färdiga och tagas i bruk, anses vara
väl sörjdt för ifrågavarande äldre handlingars säkerhet. Sådana hand¬
lingar lära ju dessutom äfven i landsarkiven, dit allmänheten med eller
utan pastors förmedling skulle kunna vända sig med skriftliga förfråg¬
ningar för att erhålla upplysningar och intyg, vara lätt tillgängliga och
föreligga samlade stiftsvis, så att man vid efterforskningar ej behöfde
vända sig från det ena pastoratet till det andra för att finna det sökta.
För sådana kyrkoarkivens handlingar, som förskrifva sig från
åren 1801 till 1860, har emellertid hittills ej på något verksamt sätt
blifvit sörjdt. I sådant syfte ligger det nära till hands, att inom för¬
samlingar, der behof af en dylik åtgärd förefinnes, tänka på inrättande
af ett brand- och fuktfritt hvalf, såsom motionären föreslagit. På detta
sätt skulle utan tvifvel ifrågavarande handlingar för framtiden vara
bäst tryggade mot förstöring, och skulle genom anordnande af ett dy¬
likt hvalf äfven för andra kommunens värdehandlingar kunna åstad¬
kommas ett lämpligt förvaringsrum. Då emellertid ett stadgande i
sådan rigtning ej kan komma till stånd utan genom lag, stiftad af
Konung och Riksdag, och då utgifterna för begagnande och underhåll
af ett dylikt brand- och fuktfritt förvaringsrum för åtskilliga mindre
pastorat kunde blifva betungande, anser utskottet — så mycket mer
som det endast gäller handlingar från eu jemförelsevis ganska be¬
gränsad tidrymd — att man i detta afseende ej bör genom lag ålägga
6 Första Kammarens Tilljälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 11.
församlingarna att vidtaga en sådan åtgärd, utan fastmer öfverlemna
åt deras fria bestämningsrätt att derom i vanlig ordning besluta.
I detta sammanhang vill utskottet dessutom hafva anmärkt, att i
föreskriften i kap. 26 § 8, af kyrkolagen angående kyrkokista, hvilken
till förvarande af kyrkans dyrbarheter, räkenskapsbok, inventarier m. m.
skall finnas i hvarje kyrka (»minst en eller, der så behöfves, flera kistor»),
redan existerar ett lagbud om skyldighet för församlingen att hålla ett
någorlunda säkert förvaringsrum, hvilket på många ställen torde vara
tillräckligt äfven för förvaring af kyrkoböcker för de närmaste år¬
tiondena. I nämnda föreskrift torde ock, om verksamt intresse för
arkivsaken förefinnes, en utgångspunkt för dess upptagande och kraf¬
tiga bedrifvande vara gifven.
Lifligt behjertande syftet af motionärens framställning, finner lik¬
väl utskottet, att man ej bör stanna vid de redan vidtagna eller åt¬
minstone förberedda åtgärderna för kyrkoarkivens bevarande i deras
äldre och yngsta delar, utan att det äfven bör tagas i öfvervägande,
hvad som lämpligen kan och bör åtgöras till skyddande af dem bland
nämnda arkivs handlingar, som tillhöra det ur praktisk synpunkt sär¬
deles vigtiga tidsskedet 1801—1860.
I detta afseende torde närmast böra tagas i öfvervägande, huru¬
vida icke eu större del af berörda handlingar, än som hittills satts i
fråga, skulle kunna öfverlåtas till landsarkiven och sålunda för fram¬
tiden tryggas mot förstöring. Att så bör kunna ske med handlingar,
som äro äldre än 60 eller 70 år, synes mycket antagligt; och om man
tager hänsyn till det af motionären åberopade stadgandet i Danmark,
där alla kyrkoarkivens handlingar, som äro äldre än 30 år, skola öfver-
lemnas till landsarkiven, skulle möjligen kunna sättas i fråga, om ej
kyrkoböcker, som äro äldre än 1860, skulle kunna öfverlåtas till de
nyupprättade landsarkiven, hvarifrån på skriftlig förfrågan vid före¬
fallande behof upplysningar utan svårighet kunde meddelas till pastors-
embetena. Visserligen hafva åtskilliga kyrkliga myndigheter framstält
invändningar mot öfverlemnande till landsarkiven af kyrkoarkivshand-
lingar äfven från tiden före år 1801, men då utskottet antager, att så¬
dana invändningar i åtskilliga fall kunna bero på, att man ännu ej gjort
sig rätt förtrogen med den tanken, huru lätt upplysningar från dylika
arkiv med våra dagars utvecklade post- och kommunikationsväsen stå
att erhålla, så torde en närmare utredning i nämnda syfte vara lämplig.
Då möjligen äfven andra åtgärder än den ofvan antydda af den
föreslagna utredingen kunna gifvas vid handen såsom erforderliga, och
dessa kunna vara af beskaffenhet att orsaka en framställning till Riks¬
7
Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 11.
dagen, så får utskottet på grund af hvad ofvan anförts i anledning af
herr Grrundells ifrågavarande motion hemställa, att Andra Kammaren
för sin del måtte besluta, att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhåller, det Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning om hvad
som lämpligen bör åtgöras för att bereda säkrare förvaring åt de ar-
kivalier, som stå under pastors uppsigt och vård, samt vidtaga eller,
derest omständigheterna sådant föranleda, inför Riksdagen framlägga
förslag till de åtgärder, hvartill den verkstälda utredningen kan gifva
anledning.»
Då det måste anses vara af ganska stor vigt att verksamma åt¬
gärder snart vidtagas för skyddande af de arkivalier, som stå under
pastors vård, derest icke genom anordnande af brand- och fuktfria
arkivrum blifvit härför sörjd t af församlingarne sjelfva, för hvilka det
ofta kan vara af betydelse, att dessa arkivalier äro på nära håll till¬
gängliga, så får utskottet hemställa,
att Första Kammaren måtte biträda Andra Kam¬
marens beslut.
Stockholm den 1 maj 1899.
På utskottets vägnar:
E. H. ROHDE.