Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 7.
1
N:o 7.
Ank. till Riksd. kansli den 18 april 1899, kl. 12 midd.
Första Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 7,
i anledning af väckt motion om skrifvelse till Konungen
i fråga om inrättande af förliknings- och skiljenämnder
i tvister mellan arbetare och arbetsgifvare.
Till utskottets handläggning har hänvisats en inom Första Kamma¬
ren af herr Olof Björklund med flere väckt motion, n:o 32, i hvilken
motionärerna hemställa, att Riksdagen måtte genom skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla om utredning rörande lämpligheten af en lagstiftning i fråga
om förliknings- och skiljenämnder mellan arbetare och arbetsgifvare samt
om framläggande för Riksdagen af de förslag, som med anledning häraf
må synas påkallade.
Inom Andra Kammaren hafva dels herr A. H. Göthberg väckt en
motion, n:o 118, med enahanda yrkanden, och dels herrar David Bergström
med flere i motion n:o 209 föreslagit, att Riksdagen måtte i skrifvelse till
regeringen anhålla om utredning, i hvad mån en ändamålsenlig lagstiftning
till biläggande af rätts- och intressetvister mellan arbetare ocli arbets¬
gifvare må genom utveckling af gällande eller antagande af ny lag kunna
vinnas samt om framläggande för Riksdagen af de förslag, hvartill denna
utredning kunde föranleda.
I den till utskottet hänvisade ■'motionen anföres:
»Under den närmaste tiden hafva å industriens fält — särdeles inom
sågverksrörelsen i Norrland — inträffat vissa tilldragelser, som fäst all-
Bili. till Riksd. Prof, 1899. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 6 Höft. (N:o 7) 1
2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts {N:o 1) Utlåtande N:o 7.
mänhetens blickar och uppmärksamhet vid sig. Det är den flere gånger
förut förda, men icke fullt nedlagda striden mellan de båda vigtiga fakto¬
rerna i storindustrien, kapital och arbete, som åter blossat upp. Visser¬
ligen har striden nu öfverskridit gränserna för den ekonomiska intresse-
sferen, men det är ögonskenligt, att tvisteämnet är en frukt af forna
intressebrytningar och derför, om det får utveckla sig, kan komma att
medföra känbara och oberäkneliga följder för endera eller båda parterna.
A ena sidan vill nu arbetsgifvaren göra sig fri från det tryckande
och orättmätiga tvång, som ett starkt utveckladt föreningsväsende inom
arbetarelagren lagt eller sträfvar att lägga på honom, och i tid skydda
sig mot de djupa ingrepp i sin verksamhet, som han ser hota från håll
utom egna arbetarekretsar; och å andra sidan söka arbetarne med all magt
häfda den ställning i ekonomiskt och äfven i socialt hänseende, de vunnit
genom en på en utpreglad samhörighetskänsla hvilande sammanslutning
till gemensamt bästa; och de hålla högt sin rätt att, utan någon som helst
påverkan från arbetsgifvarne, få bestämma, om och på hvad sätt de skola
ställa sig under föreningsväsendet eller icke.
Huru striden, såsom den nu gestaltat sig, skall aflöpa, är icke lätt
att förutsäga, men det kan förutses, att den skall lemna svårläkta sår
efter sig, och att, om den ena parten nödgas vika, lugnet icke skall blifva
långvarigt, utan räcka endast till dess den förlorande finner sig hafva
hemtat de krafter eller vunnit den ställning eller det understöd från
utomstående, som ingifva honom förhoppning om att återtaga hvad han
förlorat och kanske äfven derutöfver tillkämpa sig en förmån till den
andres nackdel.
Att ingå i bedömandet af frågan om det mer eller mindre berätti¬
gade i de anspråk, som från de skilda sidorna framföras och som man
söker få främjade med kraftmedel, ligger utom ändamålet med den hem¬
ställan, här nedan kommer att göras; och det är äfven vanskligt att ut¬
tala sig derom, då fordringarna ställas olika i de särskilda förvecklingar,
som yppats mellan arbetsgivare och arbetare, och äfven få vexlande ut¬
seende under olika belysningar. Men det må framhållas, hvilket äfven
ligger i öppen dag, att, derest de beklagliga intressetvisterna mellan arbets¬
givare och arbetare icke varda utjemnade med lugn eftertanke och nog¬
grant afvägande af båda parternas billiga och befogade kraf, de skola,
såsom de ock hittills flerstädes gjort, urarta på ett sätt, som medför starka
rubbningar i vårt uppblomstrande näringslif och omfattande förluster för
såväl arbetsgivare som arbetare, samt äfven störande inverka på sam¬
hällets lugn och jemna utveckling. Stridigheterna skola svårligen hållas
inom sina egentliga råmärken, utan sträcka sina verkningar vidt derut-
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o /) Utlåtande N:o 7. 3
öfver. En sådan uppfattning vinner stöd deri, att arbetarne för att nå
syftet, frigörelse från arbetsgifvarnes verkliga eller förmenta öfvervälde, ej
sällan tillgripa våldsamma medel af sådan art, som uppenbarligen innebär
den djupaste kränkning af den personliga rättigheten att fritt bestämma
öfver sin arbetskraft, och i den omständigheten, att de arbetareorganisa¬
tioner, hvilka öfvertagit en ledande rol i tvisterna, utgöra härdar för
politiska grundsatser och åskådningssätt, som fordra fullkomligt uppbry¬
tande af de åldriga grundvalarna för vår samhällsbyggnad.
Ställningen mellan arbetsgivare och arbetare är mångenstädes af all¬
varlig natur, och fara är för handen, att äfven å ställen, der förhållandet
ännu är godt, af ganska obetydliga anledningar schismer skola uppväckas,
hvilka icke blifva lätta att undanrödja, utan att i sinnena skall qvarblifva
en bitterhet, som vid lägligt tillfälle tager sig utbrott.
För dessa nu anmärkta företeelser inom industrien böra statsmagterna
icke sluta ögonen till, utan följa dem med uppmärksamhet och söka i den
män, det sig göra låter, om icke förebygga uppkomsten deraf, dock mildra
verkningarna, så att dessa ej förlama näringslifvet, sprida oro inom sam¬
hällskroppen samt draga fattigdom och betryck inom hem, der förut för¬
nöjsamhet och burgenhet varit bofaste.
Hvarest de bästa och verksammaste medlen härför äro att finna,
våga vi icke yttra oss om, men vi hysa den förhoppning, att, derest par¬
terna bereddes tillfälle att på ett lätt och ändamålsenligt sätt draga sina
tvister under pröfning af utaf dem valda förtroendemän, till hvilkas sak¬
kunskap, redbarhet och goda vilja de hade tilltro, många konflikter skulle
redan i begynnelsen utplanas till båtnad och tillfredsställelse för båda par¬
terna. Med säkerhet skulle den, som i mer eller mindre mån blefve för¬
lorande, finna sig deri med större jemnmod, än om den ena partens till¬
fälliga öfverlägsenhet finge fälla utslaget. Förtroendet till en sådan an¬
ordning skulle utan tvifvel höjas, om statsmagterna ville gifva den sitt
understöd i en eller annan form.
Dylika medel för arbetskonflikter slitande äro icke opröfvade. De
hafva, tillkomna på frivillighetens väg, här i landet på flera ställen med
god framgång användts, och i flera främmande länder, der lagstiftningen
gifvit dem en fast och tillitsväckande form — såsom i skiljedomstolar
eller förlikningsnämnder — lära goda resultat deraf visat sig. Vi anse
derför, att utlandets föredöme och erfarenheten inom landet böra mana
till undersökning, huruvida icke äfven liär idén om förliknings- och skilje¬
nämnder lämpligen bör komma till användning.»
4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 7.
Tvister mellan arbetsgivare och arbetare, arbetstvister, kunna vara
af två slag: de, som röra sig om träffade, och de, som röra sig om fram¬
tida arbetsaftal. I de förra är det fråga om tolkningen af vilkoren i ett
redan ingånget aftal, i de senare om att uppgöra vilkoren för ett nytt.
I det förra fallet föreligger en rättsfråga (t. ex. om hvilken lön blifvit ut-
fäst eller huru mycket är oguldet), i det senare en intressefråga (t. ex.
hvilken aflöning bör för framtiden gälla, om någon förändring inom fabriken
skall ske, om en förman eller arbetare skall afskedas eller återtagas i
arbete o. s. v.)
Tvister af det förra slaget, rättstvister, afdömas af domstol, vare sig
allmän domstol eller någon specialdomstol. I vissa länder finnas för pröf¬
ning af sådana tvister mellan arbetsgivare och arbetare särskilda närings-
domstolar. Så finnas i Frankrike »Conseil de prudiiommes», som bestå
till lika antal af arbetsgivare och arbetare, hvartill komma president och
vice president, utsedde af medlemmarne.
Intressetvister kunna naturligtvis icke blifva föremål för domstolarnes
behandling. Fn domstol kan endast afgöra hvad som är aftaladt, aldrig
hvad som skall aftalas. Bilägges ej en sådan tvist, blifver följden vanligen
nedläggande af arbetet, antingen af arbetarne: strejk, eller af arbetsgifvarne:
stängning (lock-out). Då arbetareorganisationer förena sig om att förhindra,
att visst slag af arbete eller allt arbete utföres för någon viss arbets¬
givare, kallas sådant blockad.
Hvartdera slaget af arbetets nedläggande medför betänkliga för¬
luster för begge sidorna. Arbetarne förlora, medan arbetets nedläggande
varar, arbetslönen och kunna slutligen förlora sina platser. Arbetsgifvarne
förlora under tiden inkomsten af sina verk. Äfven om ganska allmänt
är, att leveransaftal slutes under vilkor, att strejk utgör ursäkt för under¬
låtenhet att fullgöra beställningen, är deras äfventyr dock stort: så kunna
råämnen, som ej i rätt tid användas, förstöras. I större skala kunde ned¬
läggandet af arbetet inom en viss yrkesgren föranleda, att köparne för till¬
godoseende af sina behof vände sig till annat land och att derigenom in¬
dustrien i det land, der arbetet blifvit nedlagdt, förlorar tillfälle till af¬
sättning af sina tillverkningar.
För biläggande af intressetvister mellan arbetsgifvare och arbetare
hafva bildats organisationer med uppgift att förlika de stridande antingen
genom träffande af ny öfverenskommelse eller genom en skiljedom, som
innefattar förslag till en sådan. Dylika finnas under olika namn och olika
sammansättning i Storbritannien och Irland, der den första »Board of arbitra-
tion and conciliation» år 1860 bildades genom fabrikanten, sedermera
handelsministern A. J. Mundella, i vissa af de brittiska kolonierna, i Tysk¬
5
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 7.
land, Frankrike, Italien, Nederländerna, Belgien och Nordamerika. På vårt
språk hafva de kallats förliknings- och skiljenämnder.
I allmänhet är förlikningsnämnden en ständigt bestående institution, i
hvilken, förutom möjligtvis andra, arbetsgivare och arbetare ingå till lika an¬
tal. I vissa länder skall förlikningsnämnden med eller utan förändring äfven
fullgöra befattningen såsom skiljedomstol. I England t. ex. kan en särskild
skiljedomare utses. I de flesta länderna är deltagandet i förhandlingarna
likasom skiljedomens verkan beroende på parternas fria vilja.® Dock finnas
äfven länder, der förhandlingarna pågå i trots af ena sidans uteblifvande,
och skiljedomen kan genom rättsmedel för viss tid bringas till verk¬
ställighet. *
Likasom lagstiftningen i ämnet är synnerligen vexlande i olika län¬
der, så har äfven dess verkan varit i skilda länder olika. Hvad särskild!
England vidkommer, synes förliknings- och skiljenämndsväsendet och sär¬
skilt den s. k. conciliation act af 1896 hafva gynsamt verkat till före¬
kommande och biläggande af strejker.
Förslag om skiljedomstolar i tvister mellan arbetsgivare och ar¬
betare väcktes vid 1887 års båda riksdagar inom Andra Kammaren. Vid
den förra hann motionen ej pröfvas och vid den senare afstyrktes den af
tillfälligt utskott (utlåtandet n:o 13) och afslogs af Andra Kammaren.
Frågan återupptogs vid 1892 års riksdag genom motioner i båda
kamrarne. Motionerna tillstyrktes af hvardera kammarens tillfälliga utskott
(se utlåtandet n:o 11 i Första Kammaren och n:o 20 i x\ndra Kammaren)
men afslogs af hvardera kammaren.
Äfven vid 1893 års riksdag upptogs frågan genom en i Andra Kam¬
maren väckt motion, som dock afstyrktes af kammarens tillfälliga utskott
(se utlåtandet n:o 11) hufvudsakligen af det anförda skäl, att flen endast
afsåg intressetvister, men ej rättstvister. Kammaren biföll utskottets hem¬
ställan med ogillande af motiveringen.
Vid Riksdagen 1895 väcktes inom Andra Kammaren i ämnet eu
motion, som tillstyrktes af kammarens tillfälliga utskott (i utlåtande n:o
22) och bifölls af Andra Kammaren, men afstyrktes af Första Kammarens
tillfälliga utskott (i utlåtande n:o 17) samt afslogs af kammaren.
* I Andra Kammarens tillfälliga utskotts utlåtande i frågan finnes intagen en redo¬
görelse för den utländska lagstiftningen i ämnet. Utskottet tillåter sig att hänvisa till densamma.
6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 7.
Inom Första Kammaren väcktes vid 1897 års riksdag eu motion
om stiftande af en lag om skiljemän i mål angående arbetsinställelser.
Den hänvisades till lagutskottet, som behandlade den i sammanhang med
en motion om ändring af legostadgan och en annan om skydd för arbets-
aftalets helgd. Utskottet, hvilket i utlåtande n:o 50 hemstälde om en
skrifvelse till Konungen med anhållan om utarbetande och framläggande
för Riksdagen af förslag till sådana lagbestämmelser rörande arbetsaf-
tal, som vinnande af det i utlåtandet angifna syfte kunde anses er¬
forderliga, yttrade i motiven, att vid utredningen torde tagas i öfver¬
vägande, huruvida skiljedom kunde och borde i vidsträcktare mån, än lagen
om skiljemän medgåfve, användas vid tvister mellan arbetsgifvare och arbets¬
tagare. Utskottets hemställan bifölls af Första Kammaren, men afslogs af
den Andra.
Då genom motionen nu fråga blifvit väckt om införande i vårt lands
lagstiftning af förliknings- och skiljenämnder i tvister mellan arbetsgifvare
och arbetare, synes utskottet det först böra tillses, i huru vidsträckt mån
sådana nämnder skäligen må kunna ifrågasättas. Utskottet finner härvid,
att då rättstvisterna mellan arbetsgifvare och arbetare torde vara mindre
vanliga i vårt land och några särskilda skäl för bildande af special¬
domstolar för dessa tvister icke synas föreligga, dylika tvister böra fort¬
farande tillhöra de allmänna domstolarnes handläggning, der parterna ej
vilja för tvistens slitande anlita lagen om skiljemän den 28 oktober 1887.
Naturligtvis äro parterna alltid oförhindrade att åt hvilken som helst
person eller myndighet, om hvilken de kunna sig förena, och som kan
vilja mottaga förtroendet, uppdraga att söka bemedla förlikning dem emellan.
Utskottet håller således före, att, i likhet med hvad motionärerna äfven
synas hafva tänkt sig, inrättandet af de ifrågasatta förliknings- och skilje¬
nämnderna endast bör afse de s. k. intressetvisterna eller, närmare bestämdt,
sådana tvister, hvilka icke tillhöra domstols handläggning.
Lika litet som en arbetare kan tvingas att, sedan den öfverenskomna
arbetstiden gått till ända, qvarstanna i arbetsgifvarens arbete, lika litet må
eu arbetsgifvare kunna tvingas att drifva ett verk eller en affär under
förhållanden, som han finner för sig ej förmånliga eller törhända rent af
förlustbringande. Verkställandet af den skiljedom, en nämnd kan fälla i
tvist mellan arbetsgifvare och arbetare, måste således bero på parternas
godkännande af densamma. Ett annat förhållande synes icke vara med
vår rättsuppfattning förenligt. Är man således ense om att sådan skiljedom
ej kan gå i verkställighet annorledes än efter parternas medgifvande, och
7
Forsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 7.
är uppenbart, att en förlikning förutsätter båda parternas biträdande af
densamma, synes det ej heller böra ifrågasättas, att någon skulle kunna,
mot sin vilja, tvingas att deltaga i de af förliknings- eller skiljenämnd an¬
ordnade förhandlingar, hvilkas resultat han ju kan vara på förhand besluten
att icke godkänna. En sådan rättighet att undandraga sig förhandlin o-ar
inför förliknings- eller skiljenämnd synes vara dess nödvändigare, som fram-
stälda påståenden stundom kunna vara af den art, att någon förhandlino-
om dem icke kan medgifvas. Fullständig frivillighet synes således vara
giunden för anlitandet af nämnden. Under sådan förutsättning torde ock
nämndens verksamhet blifva mest fruktbärande.
Äid kompromisser, som, efter mönstret af lagen om skiljemän,
att afföra någon intressetvist mellan arbe¬
tare och arbetsgivare, torde man hafva iakttagit, att de skiljemän, som
af parterna hvar å sin sida blifvit utsedde, gått till arbetet med förutfattad
mening, och uppsåt att i allt tala och rösta för den, som tillsatt dem.
Hela tvisten har således fått afgöras af den gode man, som de valde eller
annan myndighet utsett, och sjelfva sättet för dennes utkorande har just
derför äfven varit förenadt med stridigheter. Det synes derför lämpligt
och. ändamålsenligt, att, enligt föredömet i de flesta främmande länder,
förliknings- och skiljenämnder, derest ett sådant institut införes i vår
lagstiftning, blifva åtminstone delvis permanenta, hvarigenom deras aukto¬
ritet och opartiskhet främjas.
Utskottet tänker sig således en förliknings- och skiljenämnd möjlig
endast såsom en organisation, som vid intressetvister mellan arbetsgivare
och arbetare erbjuder sin bemedling för åstadkommande af förlikning eller
sin åtgärd för åstadkommande af en skiljedom, utan att dock part må
anses pligtig , att antaga den erbjudna bemedlingen eller ställa sio- en
meddelad skiljedom till efterrättelse. Ledamöterna böra åtminstone till en
de] vara på förhand utsedde, dock på viss tid.
Äfven mot tanken på förliknings- och skiljenämnder i denna be¬
gränsade form torde dock mycket vara att erinra. Då ingåendet af förlik -
ning ellei hörsammandet af en skiljedom beror på vederbörandes fria vilja,
hai man ansett, att anordnandet af den förlikande eller dömande niyndio--
heten borde ske på frivillighetens väg, i hvilken händelse institutionen, om
den behöfdes, komme af sig sjelf. Öfvergåfves frivillighetens väg, in¬
vecklades frågan onödigt. Lagstiftningens och nämndernas ingripande skulle
bmda kapitalets och arbetets fria samverkan, inverka störande på förhål¬
landet mellan arbetsgivare och arbetare samt framkalla betänkliga rubb¬
ningar. hör den ifrågasätta lagstiftningen hade man ingen ledning af
svenska förhållanden, utan vore man hänvisad till stridiga teorier och
8
Första Kammarens Tillfälliga, Utskotts (N:o 1) Utlåtande N.o 7.
utländsk erfarenhet, hvars utsagor vore omtvistade. Det må ock kunna
befaras, att i nämnderna skola insättas agitatorer, hvilka således erhålla
ökadt fält för sin verksamhet, att, såsom förhållandet lärer vara i England,
vid förhandlingarne skall visa sig stridslystnad, att, då svårighet yppas att,
finna tillfredsställande grunder för ett utslag, önskan att å hvardera sidan
framdraga alla omständigheter, som anses kunna pa frågan inverka skall
göra förhandlingarne synnerligen långvariga, samt att strejker ofta kunna
förekomma vid en tidpunkt, då det i anseende till ofördelaktiga konjunk¬
turer kan för en arbetsgivare vara synnerligen olägligt att framlägga sina
räkenskaper till granskning. Träffades förlikning eller erhölles en skiljedom,
skulle arbetsgifvarne i förra fallet juridiskt, i senare fallet moraliskt vara
bundna att ställa sig vilkoren till efterrättelse. Det har uttalats tvifvel,
huruvida arbetarne skulle känna sig på lika sätt bundne, samt fruktan att de
skulle återkomma med sina yrkanden och att nämnderna komme att efter
hand bifalla påståendena, huru orimliga de än vore, hvarigenom industrien
skulle skadas och till slut omöjliggöras. Äfven om nämndernas verksamhet
inskränktes, på sätt här ofvan angifvits, vore det att befara, att yrkanden
på allt större magt för nämnderna skulle framkomma och efter hand
genomdrifvas. o o ,c
Utskottet finner emellertid, att, om än pa manga hall förhållan¬
det mellan arbetsgivare och arbetare är godt och. känslan af gemensamhet
i intressen dem emellan är rådande, sådant dock icke är allmänt. Strejker
synas höra till ordningen för dagen, och stundom följes strejk åt blockad.
Nåoon nöjaktig statistik om antalet och vidden af strejker och stångmnga,i
finnes väl icke, men af uppgifter, som meddelats utskottet, synes framgå,
att i medeltal under de senare åren arbetsförlusten på grund åt strejk
eller stängning uppgått till omkring 100,000 arbetsdagar om året Antag¬
ligen är detta tal för litet. Hvilken förlust arbetslönen under denna tid
utgjort för arbetare, inses lätt. Svårare är att bedöma, hvilka förluster
arbetsgifvarne gjort genom uteblifven vinst, förlorade beställningar eller
skadade materialier. Att dessa varit betydande torde fa anses givet
Hvilken osäkerhet som arbetets nedläggande förorsakat inom industrien, samt
hvilken skada som deraf vållats, kan åter icke beräknas. Beklagligt, ar
äfven att strejk vid ett eller annat tillfälle skett sålunda, att arbetarne
öfvergifvit arbetet, medan arbetet varit i full gång, utsättande ma¬
skiner och råämnen för förstöring samt ångpannor för explosion, Epan
ningen har ibland så tillspetsats, att de strejkande arbetarne förgått sig
med våld och hot mot arbetare, som icke velat .deltaga i arbetets nedläg¬
gande, eller hvilka utfört arbete, som de strejkande öfvergifvit. b odei-
sådana förhållanden synes samhället icke böra underlåta att åt de stridande
o-ifva det tillfälle, som eu förliknings- och skiljenämnd erbjuder till tvistig-
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 7. 9
heternas biläggande. Redan blotta tillvaron åt en sådan nämnd, och med¬
vetandet, att tvistefrågan kan genom fredlig förhandling inför nämnden
vinna en lycklig lösning, torde stundom vara nog för att afhålla från arbetets
nedläggande, och att underhandlingar lättare kunna inledas, innan striden
utbrutit och sinnena deraf upptändts, torde icke motsägas. Sammansättningen
af nämnden, der, jemte andra, arbetsgivare och arbetare till lika antal ingå och
båda sidornas sakkunskap och omdöme således äro representerade, erbjuder
tillfälle till en opartisk utredning, af hvilken en förlikning kan framgå. I
många fall torde förhandlingarna inför nämnden och de upplysningar, som
dervid komma i dagen, kunna klargöra den ekonomiska ställningen och
skingra månget missförstånd samt derigenom förhindra utbrytandet af strejk,
på samma gång för sakfrågan främmande och tvistens lösning hindrande
omständigheter aflägsnas. Att nämnderna skulle medföra så betänkliga
följder, som stundom blifvit påstådt, har man ej anledning att befara; och
der i någon industri eller i någon ort en ogynsam erfarenhet vunnits,
eger ju en hvar att undandraga sig vidare förhandlingar inför nämnden.
Utskottet anser det således böra tagas under öfvervägande, huruvida icke
förliknings- och skiljenämnder i intressetvister mellan arbetsgivare och
arbetare böra inrättas.
Huru nämnderna komma att verka, beror för öfrigt af det sätt, på
hvilket de komma att omfattas. Erfarenheten inom England angående
förliknings- och skiljenämnderna gifver otvetydigt vid handen, att dessas
auktoritet och förmåga att göra sina utslag gällande hufvudsakligen hvilar
på det allmänna förtroende de åtnjuta och framför allt på disciplinen inom
de båda organisationer af arbetsgivare och arbetare, mellan hvilka nämn¬
derna utgöra föreningslänken.
Utskottet, som förut antydt, att förliknings- och skiljenämnderna böra
åtminstone till en del vara permanenta, föreställer sig, att i desamma böra
ingå, förutom möjligen andra, arbetsgivare och arbetare till lika antal. Att
vidare yttra sig angående nämndernas sammansättning synes utskottet ej
nu lämpligt, då frågan derom likasom frågan om institutionens anordnande
i öfrigt krafvel1 en omfattande utredning, som endast torde kunna verk¬
ställas genom Kongl. Maj:t.
Med åberopande af hvad nu blifvit anfördt får utskottet hemställa,
att Första Kammaren måtte för sin del besluta, att
Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att
Kongl. Maj:t täcktes efter erforderlig utredning taga
under öfvervägande frågan om inrättande af förliknings-
Bih. till Riksd. Prot. 1899. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 6 Håft.
2
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 7.
och skiljenämnder i intressetvister mellan arbetsgivare
och arbetare samt derefter för Riksdagen framlägga de
förslag, som må finnas påkallade.
Stockholm den 18 april 1899.
På utskottets vägnar:'
ROBERT DICKSON.
Stockholm 1899. Kungl. Boktryokeriet, P. A. Norstedt & Söner.