Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 7.
1
X:o
7. •
Ank. till Riksd. kansli den B mars 1899, kl. 2 e. m.
Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts utlåtande n:o 6, i
anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Majd
angående meddelande af oficielt intyg rörande svensk lag
och rättspraxis.
Uti en till utskottet remitterad motion, n:o 200, har herr C.
Lindhagen hemstält, att Riksdagen ville hos Kongl. Magt anhålla, att
Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida och under Indika
vilkor föreskrift kunde meddelas om skyldighet för någon myndighet
att på begäran meddela intyg rörande svensk lag och rättspraxis.
Till stöd härför har motionären i hufvudsak anfört: att då för
tillvaratagande af svenska intressen i utlandet ofta erfordras företeende
af dylika bevis, men föreskrift rörande desammas utfärdande saknas,
hänvänder man sig än till en än till en annan myndighet för desammas
erhållande; att framställningarne ofta afslås, i all synnerhet då någon
slutledning genom sammanställning af olika lagrum eller något yttrande
om en lagtillämpning påkallas, samt att de bevis, som emellanåt erhållas,
äfven då de angifvas vara utfärdade å tjenstens vägnar, visat sig sakna
all betydelse, då intygsgifvarens lagliga befogenhet att afgifva intygen
blifvit ifrågasatt.
Såsom af motiveringen framgår, har motionären endast åsyftat
lagstadgad skyldighet att utfärda bevis af ifrågavarande beskaffenhet för
de fall, att desamma skulle erfordras för tillvaratagande af svenska
intressen i utlandet; och det torde ligga i sakens natur, att endast för
sådana fall någon dylik skyldighet bör ifrågakomma.
Bill. till Riksd. Prof. 1399. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 6* Höft. (N:o 7).
1
2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 7.
För bedömande af frågan i dess sålunda begränsade form har
utskottet ansett det vara af vigt att få utrönt, i hvilken omfattning och
hos Indika myndigheter dylika bevis på senare tiden begärts och meddelats.
Enligt vunna upplysningar, med hvilkas anskaffande motionären
varit behjelplig, förhåller sig dermed sålunda:
Hos justitiekanslern hafva enskilda personer för bevakande af privat¬
rättigheter i utlandet vid enstaka tillfallen anhållit om intyg rörande den
svenska lagens bestämmelser i ett visst ämne eller huru eu viss angifven
rättsfråga bedömdes efter svensk lag; och har kanslern, som hvarken
ansett sig skyldig eller befogad att å embetets vägnar utfärda dylika
intyg, i 3 fall under de senaste 12 åren för att hjelpa vederbörande
utgifvit intyg af ifrågavarande slag till den kraft och verkan de kunde
hafva, då de icke utgifvits å embetets vägnar, hvaremot han vid något
eller några tillfällen, der tvekan förefunnits, huru ett förhållande kunde
komma att bedömas vid svensk domstol, om det komme under dess pröf¬
ning, funnit lämpligast att afböja begäran om intyg.
Hå tid efter annan hos kongl. justitiedepartementet än på diplomatisk
väg och än af enskilde begäran framstälts om intyg angående hvad svensk
lag i uppgillra fall innehölle, har dylik begäran i allmänhet villfarits
medelst utfärdande af det äskade intyget, undertecknadt, der det begärts
på diplomatisk väg, af departementschefen, eljest vanligen af expeditions¬
chefen; men har det dock äfven händt, att intyg, begärdt af enskild
person för att användas vid utländsk domstol, förvägrats.
En annan embetsman inom justitiedepartementet har vid särskilda
tillfallen enskild! anmodats att, för åberopande inför utländska myndig¬
heter, afgifva utlåtanden om • svensk rätt och har i flertalet fall funnit
sig oförhindrad att tillmötesgå sålunda framstäld begäran.
Enskilda personer hafva stundom i och för bevakande af privat¬
rättigheter i utlandet eller för annat ändamål hos en notarius publicus i
Stockholm begärt intyg rörande den svenska lagens bestämmelser i ett
visst ämne, eller huru en viss angifven rättsfråga bedömes efter svensk
lag eller rättspraxis, och har bemälde tjensteman i några fall ansett sig
kunna tillmötesgå sådan begäran och utgifva äskadt intyg, men deremot
i åtskilliga andra fall funnit sig föranlåten vägra bifall till framställ¬
ningen.
Stockholms rådstufvurätt förklarade den 16 mars 1897 eu fram¬
ställning rörande utgifvande af intyg utaf ofta nämnda beskaffenhet icke
till något rättens yttrande föranleda, hvaremot en ordinarie landtdomare
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 7. 3
på förekomna anledningar vid några tillfällen meddelat dylika intyg;
och antager utskottet, att af en närmare utredning skulle framgå, huru¬
som i enstaka fall jemväl andra embets- och tjensteman eller myndigheter
uti förevarande hänseende anlitats och emellanåt gått vederbörande tillhanda.
Vidare får utskottet meddela, att nyligen afgångne polismästaren
i Stockholm på grund af mångårig erfarenhet under sin verksamhet som
polischef anser behof finnas af någon auktoritet för meddelande af i ut¬
landet erforderliga intyg om svensk lag och rättspraxis.
För frågans allsidiga skärskådande skulle det gifvetvis varit af
intresse att erhålla kännedom om de motsvarande bestämmelser, som till
äfventyrs utomlands kunna vara gällande, men har utskottet derutinnan
hitintills ej kunnat vinna andra upplysningar, än att frågan om beskaf¬
fenheten af attester öfver gällande rättsnormer i de särskilda tyska för¬
bundstaterna är på olika sätt ordnad, samt att sålunda exempelvis enligt
en för Hamburg gällande lag af den 15 juli 1879 intyg beträffande der¬
varande lag meddelas af »Hanseatische Oberlandesgericht.»
Då i allt fall den lemnade utredningen, ehuru enligt sakens natur
temligen ofullständig, ådagalägger rigtigheten af motionärens uppgifter
derom, att föreskrift här saknas rörande skyldighet att utfärda bevis af
meranämnda beskaffenhet, att man för erhållande af dylika bevis tillväga-
går på mångahanda olika sätt, att de äskade intygen ofta förvägras,
samt att, när de utfärdas, sådant endast understundom sker å tjenstens
vägnar;
då erfarenheten vidare lärer gifva vid handen, hurusom oförmågan
att kunna förete intygen i fråga emellanåt medfört eller varit nära att
medföra känbara förluster för landsmän, hvilka i utlandet haft privat¬
angelägenheter att bevaka;
samt då slutligen den internationella samfärdselns alltjemt fort¬
gående utveckling ej allenast torde komma att medföra eu successiv
ökning af våra privatintressen i främmande länder än äfven alltjemt
påkallar såväl nya internationella öfverenskommelser som ock dermed
sammanhängande ändringar i den inre lagstiftningen, vill det synas
4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 7.
utskottet, som om skäl förefunnes för meddelande af föreskrift i det af
motionären angifna hänseende.
Med detta vill dock utskottet i ärendets befintliga skick ingalunda
hafva gjort något bestämdt uttalande till förmån för ett lagstiftande i
ämnet, hvarförinnan gifvetvis tarfvas en omsorgsfull utredning ej allenast
af sjelfva hufvudfrågan än äfven af åtskilliga grannlaga detaljbestäm¬
melser angående bland annat de förhållanden, under hvilka intyg må
begäras, hvilken eller hvilka myndigheter det skall åläggas att utfärda
intygen, samt desammas omfattning och beskatfenhet.
Lika litet beträffande dessa detaljbestämmelser som beträffande
sjelfva hufvudfrågan torde i ärendets nuvarande läge något uttalande
från utskottets sida vara påkalladt, då endast en utredning i ämnet
blifvit af motionären begärd; men anser sig dock utskottet ej kunna
underlåta att redan nu framhålla, hurusom lagstadgad skyldighet att
afgifva intyg rörande svensk rättspraxis förefaller hardt när otänkbar
samt under alla omständigheter endast i ytterst ringa omfattning bör
kunna ifrågasättas.
Som emellertid, oafsedt de betänkligheter, som kunna yppas i
fråga om eu lagstiftning i förevarande ämne, sakens obestridliga vigt
jemte de omständigheter, som här ofvan framhållits, torde innebära full¬
giltig anledning för åvägabringande af en sakkunnig utredning i ämnet,
får utskottet i anledning af förevarande motion hemställa,
att Andra Kammaren för sin del ville besluta,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t taga i öfvervägande,
huruvida och under hvilka vilkor det kunde varda
någon myndighet ålagdt att i fråga om den svenska
lagens bestämmelser på begäran meddela sådana intyg,
som kunna erfordras för tillvaratagande af svenska
privatintressen i utlandet.
Stockholm den 3 mars 1899.
På utskottets vägnar:
T. ZETTERSTRAKD.
Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1899.